+MagazineFishEco #2 2011

4 Ledaren - Mycket nytt och spännande inför 2012.

Detta nummer

7-11 Så fångar du stor abborre i vinter, massor med tips!

22-25 Spötest: Stefan Ågren testar nytt spö från Imago

14 Bobo testar Berkleys nya Nanofil-lina.

Bobo testar tuffa fiskekläder från Pinewood

26-28 Bobo testar nya lågprofilaren Abu Revo MGX

37-43 Aktuellt bokprojekt: ”Från brax till blanklax”

44-52

29-35

15-21 Klimatbåten +FishEco - ”The Green Machine”

36-38

Prylar, prylar, åter prylar Julen står för dörren!

Ismeta vintergösen + Gör en lysande ismetevippa.

innehåller

86-94 John Zafaradl - En otrohetshistoria.

Omslagsbild av Elis Wessmark

54-57 Elis fotohörna: Lär dig att fota med macro.

67-71 Imago - en intervju med mannen bakom företaget.

58-59 Bobo testar nytt spö: ”Grim Reaper”.

Internationella profilen Bertus Rozemeijer.

104-109

72-80 Markus Nyman fångar stormörten.

60-66 Drömfiskar från Kola stooora öringar!

95-102

Martin Sommars vackra havsöringsbilder.

110-111

82-85 Iskallt trollingkaos på Vänern - en spännande berättelse!

Tuber - Ett doldisbete för stor gädda.

Ledaren Förändringarnas vindar blåser. Inte nog med att den milda hösten har möjliggjort isfritt fiske så här långt in på året, det händer även andra spännande saker inom sportfiskesverige. Som några av er kanske har uppmärksammat, har vi på + MagazineFishEco. se och + FishEco.se inlett ett partnerskap med Sveriges största sportfiskesajt, Fiskesnack.com.

Det är sannerligen en ära, och vi vet att alla sportfiskeintresserade människor där ute kommer att få ett mervärde utan dess like på nätet. De tre produkterna, + MagazineFishEco.se, + FishEco.se och Fiskesnack.com kommer att ge er som mottagare, och användare, en otroligt bra sportfiskebaserad informations och underhållningsplattform. Vi är väldigt stolta över detta, och 2012 kommer bjuda på massor av spännande nyheter och överraskningar.

Vi kan konstatera att sportfiskeåret 2011 har varit väldigt underhållande, spännande, turbulent, chockerande, glädjande och fyllt av stora fiskar, rekordfiskar och sköna fiskehistorier. Några av dessa historier finns i det magasin du just nu har på din skärm, vårt andra nummer, som vi med stolthet har äran att bjuda dig på. Vi hoppas att innehållet ska falla dig i smaken, och att du, om du har synpunkter eller andra åsikter om +MagazineFishEco, vädrar dessa till oss. sebastian@fisheco.se eller jano@ fisheco.se Vi tar tacksamt emot förslag på vad vi bör ta upp mer av, mindre av, eller hur vi på annat sätt kan förändra innehållet i +MagazineFishEco till det bättre.

Nästa nummer kommer i Januari 2012, så låt oss passa på att tacka er alla som stöttat oss, hjälpt oss och läst detta e-magasin, samt önska er alla en god jul, och ett gott nytt år!

Mvh. Sebastian Wiman

Bild: Elis Wessmark

S책 f책ngar du stor abborre i vinter

Text & Bild: Jan Ohlsson

S

edan barnsben har jag haft förmånen att bo nära en underbart vacker sjö, Lejondalssjön, där bor kanske världens vackraste abborrar, djupt gröna med tydligt markerade ränder och fenor som lyser klarrött.

Lägger man en sådan fisk mot vit snö som bakgrund inser man snart att gud finns, det kan inte vara en slump att något så vackert kan skådas… Sin höga vikt och sina röda fenor hämtar abborren från den exklusiva kräftdieten som bjuds alla predatorer i sjön, den är nämligen smockfull med signalkräftor.

I många år var mitt intresse för abborrfiske ganska klent, i tonåren och en bit upp över tjugo fanns det bara flugfiske i mitt huvud, vintern vara bara en transportsträcka till vårfiske efter regnbåge och havsöring. Dock var flera av mina kamrater skickliga abborrfiskare och bjöd ofta in till fiske efter de stora i Lejondal, jag tackade nej för det mesta och de få gånger jag följde med vill de naturligtvis inte nappa, så, det dröjde säkert tills jag var närmare 25 innan jag blev ”abborrtokig” och då med besked. För visst nappade storabborren till slut. Efter flera turer med bl.a. storabborrexperterna Mikael och Kennet Eklund, gamla Bengt ”Masen” Andersson, lyckades det även för mig, flera stora abborrar över den härliga kilosgränsen fick jag lägga mot vit snö, fotografera, förundras och sätta tillbaka. Redan då, mitten på 90: talet, var det en självklarhet att sätta tillbaka stor abborre, även om en o annan åtta hektos fick gå i stekpannan eller ännu hellre i röken, vilket käk! Jag blev torsk på abborre med besked, lade åtskilliga dagar året runt på jakt efter stora rödfenade abborrar, blev både jigg och pimpeltokig kan man säga, visst är det konstigt, flugfisket lockade lixom inte alls som förr.

Att fiska riktat efter storabborre är faktiskt inte helt enkelt, många skickliga tävlingsfiskare går ofta bet, deras teknik med många hål, snabbt skanna av om det finns abborre och sedan vidare, funkar helt enkelt inte. Den store kräver helt annan och nästan motsatt teknik. Greppar man detta är storabborren egentligen ganska tacksam att fiska efter, den stora

hemligheten heter faktiskt ”lugn o fin”. Under åren har jag vid många tillfällen blivit ”rundborrad” av skickliga tävlingsfiskare, jag får fisk men inte dem, de har helt enkelt inte tålamod att vänta in abborren…

Den stora abborren är en ensamvarg. Vid jakt är de smarta nog att gå samman i flockar, inte stora stim.

Flockarna verkar bestå av ca fem till kanske tjugo stora individer. Det verkar också som om dessa abborrar har speciella jaktstråk, hittar du ett av dessa stråk är det faktiskt bara en tidsfråga innan du får din storfisk.

Ekolod har nu i flera år använts av skickliga isfiskare, ungefär på samma sätt som loden används vid vertikalfiske. Här är skillnaden att du inte har en båt att söka fisk med men, när du bänkat dig vid ett hål och

även borrat ner en givare till lodet får du ett “fönster” till fisken som kan ge dig massor med information, hur djupt går bytesfisken, finns det avvikelser på botten (stenar etc) på vilka djup finns de större ekona. Ja, du får det som är viktigast vid fiske, information som du kan grunda din fiskestrategi på. Nedan följer några enkla råd för att förhoppningsvis förkorta tiden mellan huggen.

1

Tips nr ett, ta det lugnt, sitt gärna tio minuter eller mer i varje hål, det tillhör verkligen undantagen att den store nappar direkt. Ett av dessa undantag är när du borrar direkt över en flock abborrar som jagar, då tjongar det till sekundsnabbt men detta händer kanske bara en gång på 100.

2 3

Tips nr två, håll bottenkontakt, i många vatten där abborren blir stor blir den det just därför att kräftor är basföda, kräftor finns på botten. Naturligtvis finns det undantag när abborren jagar småfisk i frivattnet...

Tips nr tre, stor abborre kräver stora beten. Stora pirkar såsom klassiska Bergman, Pilopirken, Bamse m.fl. är alltid gångbara. Själv fiskar jag helst med balanspirk, under min ”lärotid” som pimpelfiskare sa alltid de gamla gubbarna att balansen bara funkade på våren, detta är rent struntprat. Balansen, ju större desto bättre, fungerar hela vintersäsongen. Nils Master, Rapala m.fl., färg är faktiskt av underordnad betydelse men som med allt fiske, använd den du tror på.

Butiken med nöjda kunder

l flytoveral regatta

1.195:(1.995:-)

Fantastiskt prisvärd flytoverall från Regatta of Norway.

mora nova Pris från

1.299:Tävlingspimplarnas favorit!

it’s a bomb!

Har du kollat vår senaste prisbomb? fritt frakt r k >3000 r s 49 k annar

www.dogger.se

4

Tips nr fyra, använd alltid tunn flätlina till ditt pimpelspö. Kontakten med pirken är helt överlägsen och mothugget sitter perfekt, sista metern innan pirken skall vara fluorcarbon 0,25 mm. Jag har fått så mycket kritik av ”förståsigpåare” för att jag säger detta. Men, de som prövat kommer aldrig att använda gummisnoddsnylon igen, tro mig. Håll bara koll på linan när du lägger den på isen, den kan frysa och med detta bli svårhanterlig men man får koll på detta efter ett kort tag. När flätlinan var ny på marknaden fanns det en sort med en speciell plastcoating runt, tyvärr finns den inte längre men den var helt krångelfri, hittar du en sådan så köp!

5

Tips nr fem, om djupet, storabborren kan finnas lite varstans men regeln säger fem meter och djupare. I Lejondal är ”bästa djup” mellan 8-11 meter, steniga bottnar är inte dumma alls, förmodligen för att dessa bottnar håller bra med kräftor. Vid vissa tillfällen, speciellt på våren går, kan man ibland ha fantastiskt fiske på halvvatten. Börja att fiska kanske en meter under isen, fira dig sakta neråt en meter i taget tills du hittar fisken. Dessa gånger har abborren börjat jaga småmört som emellanåt samlas i stora stim, härliga tjonghugg, då är det gott att leva. Balans eller pirk spelar ingen roll, abborren hugger på allt!

6 6,5

Tips nr sex, att använda mindre borrdiameter än 150 mm är direkt dumt. Storabborren är riktigt bred, du vill inte att din drömabborre fastnar i botten av ett hål med 60 cm is mellan dig och fisken.

Tips nr sexkommafem, Allt fiske kan utvecklas. De sista turerna har jag också börjat experimentera med doftmedel. Jag har lagt småstenar i frysfack, sprayat doftmedel på dessa och hällt vatten på vatten. Med det har jag fått små men tunga iskuber som jag släppt i vattnet. Jag har också testat att göra små ströbrödsbollar (vatten o ströbrödsdeg med en liten sten i mitten) som jag sprayat ner med doftmedel och sedan fryst in. Både iskuberna och bollarna är lätta att släppa ner i hålet och borde dofta en bra stund. Jag måste fortsätta mina test under någon

!å a k c Kli tera p

u Disk esnack Fisk

vinter till för att kunna dra riktiga slutsatser om hur bra detta är. Kanske kan det faktiskt vara det som avgör en trög dag om abborren skall nappa eller inte, vem vet... Jag återkommer

7

Tips nr sju, Ekolod har nu i flera år använts av skickliga isfiskare, ungefär på samma sätt som loden används vid vertikalfiske. Här är skillnaden att du inte har en båt att söka fisk med men, när du bänkat dig vid ett hål och även borrat ner en givare till lodet får

du ett “fönster” till fisken som kan ge dig massor med information. Hur djupt går bytesfisken, finns det avvikelser på botten (stenar etc) på vilka djup finns de större ekona. Ja, du får det som är viktigast vid fiske, information som du kan grunda din fiskestrategi på. Sedan jag börjat fiska med ekolod vid sidan om pimpelhålet har jag lärt mig en sak som vi tidigare bara anat. Det lönar sig sällan att jag runt efter storabborren. Vet man ungefär vart den håller hus så räcker det. Vissa dagar kan du se åtskilliga abborrar

på lodet som ställer sig och stirrar ut din pirk, utan att ta. Dagar när du trott att du helt enkelt suttit på fel ställe! Det är nästan att vid dessa tillfällen helt enkelt vänta ut abborren, istället för att jag efter den.

En liten napperiod kommer nästan alltid och då sitter du ju redan på plats istället för att du borrar och stressar runt...

Lycka till i vintern och glöm inte isdubbarna.

E

n ny lina på marknaden, behövs det?

Jag var ganska skeptisk när jag började titta på den här nya linan. Som inbiten användare av flätlinor hade jag lite svårt att se varför jag skulle använda en lina som är svagare än en flätlina, men efter att ha testat ett tag insåg jag att den här linan har sina klara fördelar.

Linan är tänkt att vara en en mellanväg - det är inte en ny flätlina och inte en nylonlina, det är ett både och - en Dyneema-lina och gjord för haspelrullar.

Tekniken kallas ”unified filament technology” och det har tagit sju år att utveckla linan. Den suger inte åt sig vatten, den är mycket långkastande, den har inget minne, skär vattnet som en nylonlina och den sjunker.

När man funderar lite ser man ganska snabbt att den borde vara mycket användbar till isfiske och lätt trollingfiske utöver vanligt haspelfiske. Något som man bör tänka på, är att om man är van vid flätlinor så ska man gå upp lite i tjocklek, är man exempelvis van vid 0,15, bör man ta 0,20. Styrkan på linan är mätt på knutarna, något som jag hoppas på att fler tillverkare kommer att ta efter då detta sätt att mäta visar vad linorna egentligen håller för. Lite trist är kanske att linan än så länge inte finns i så många dimensioner, från 0,072-0,193mm i 50m, 125m, 270 meter samt bulkspolar. En lina 0,091 håller för ca 2,1 kilo och 0,1963 för knappt 6,0 kilo Nanofillinan har gjort ett stort intryck på sportfiskebranschen genom att kamma hem ett antal priser på mässor världen runt såsom på EFTTEX (Europa), AFTA (Australien) och ICAST (USA).

När man kastar med linan så märker man snabbt att den mycket väl lever upp till reklamen. Jag stod på en brygga och kastade när telefonen ringde, när jag pratat klart upptäckte jag att jag hade hamnat långt in i vassen.. Som tur var fiskade jag själv! Linan är dessutom stum vilket gör att man får bra kontakt med betet. Om man provar att kasta lite olika beten så märker man ganska snabbt att man har en helt

Bobo testar Berkley Nanofil -

En ny generation linor.

annan kontakt med Dyneema, än med exempelvis en flätlina. Gillar man att fiska på botten, t.ex. med jiggar eller dylikt, så kommer man gilla den här linan. Man märker att linan och betet sjunker mycket snabbare än med traditionella flätlinor. Ska man ha samma kontakt med botten med en flätlina så får man gå ner till dimension 0,10 - här kan man lätt använda 0,20.

Något som vi ännu inte hunnit testa, men verkligen ser framemot, är pimpelfiske med Nanofil. Det här kan mycket väl vara vad vi sökt i många år, en riktigt stum isfiskelina utan problemen som flätlinorna har när de suger vatten och kan frysa ihop på isen. Titta på denna lina om du ska köpa ny, inför isfisket kan den bli en klar hit!

Text & Bild: Bo Gunnars

e e T h n n i e T i Theen GhGrcreaeeM h h c e T h a e G e e r n G i M r n h c n e e a i M h M e c The Green Machine a e n a e M n e r c n G n e e M e e a h a T eneiihhGccraeM ercrGhGhieineneheT hT Tehn Text:Jan Ohlsson Bild: Dan Forsberg & Jan Ohlsson

E

n ny båt är något att drömma om, ett flytetyg som gör det möjligt att fiska effektivt, komma åt alla hotspots och dessutom vara designad för just sportfiske, detta har länge varit min dröm ...

Till denna dröm har jag också tänkt mycket på hur jag ska kunna vara så miljövänlig i mitt favoritintresse som det bara går, med dagens tillgängliga teknik och inom min egen budget. Så jag började tänka baklänges. Vad ska jag ha för motorer, vad ska jag ha för drivmedel, vad ska jag har för material i båten?

Vad gäller båt så är valen egentligen tre. Trä, plast eller aluminium. Trä föll bort ganska fort, det finns helt enkelt inte några bra sportfiskemodeller att välja på. Plastbåt gick också bort, det huvudsakliga skälet är att det idag inte finns någon bra möjlighet att återvinna plastbåtar. Det slutar i regel med att de eldas upp i värmeverk. Vilket ställer ganska höga krav på rökgasrening för att ta hand om skadliga ämnen och restprodukter. Här gällde det att tänka till. Valet föll på aluminium. Aluminium kostar mycket energi att tillverka men har den stora fördelen att det är återvinningsbart till nära 100%. Det kan dessutom återanvändas om och om igen, utan att försämras.

Livstiden för en alubåt är dessutom mycket lång.

Modell blev en Quintrex 440 Hornet. En liten båt men med den så viktiga bredden som är avgörande för stabilitet och med det bra förutsättningar för sportfiske. Quintrexen har dessutom ett relativt platt och mycket lättdrivet skrov vilket rimmar bra med miljö.

Jag kontaktade alla stora båtmotortillverkare med samma fråga. Hur gör jag för att få den mest miljövänliga motor dom det går att uppbringa idag?

Det var inte helt enkelt att få ett svar. Ett av mina önskemål var att kunna köra motorn på etanol, kanske lite naivt så här i efterhand. Etanol har många nackdelar men hur man än resonerar så är själva förbränningen en del av kretsloppet och tillför inte tex koldioxid till atmosfären. Här gick jag bet, inget av våra kända märken tillät etanol. Så tillbaka till ruta ett.

Valet föll till slut på en Evinrude e-tec. En motor med

låga utsläpp av co2 och uppmärksammad för just detta. Ett flertal företag och organisationer världen runt med “grön profil” har valt denna motor av just detta skäl. Ytterligare en fördel med denna motor är att den går att köra på alkylatbensin. Alkylaten är den renaste formen av petroleum som finns idag och är nästan helt fritt från de mest skadliga ämnena som bensin innehåller.

Powerdrive V2 frontmonterad med I- pilot. Här kom nästa problem, energi för detta, jag vill ju inte ha båten full med batterier. Mitt mål var att kunna trolla en hel dag (ca 10 timmar) utan att behöva tillföra ny extern energi, byta batterier etc. Här gick det fort, naturligtvis skulle min båt ha solpaneler. Vid det här laget hade jag etablerat en bra kontakt med Graham McKenzie, VD för Quintrex i Sverige.

Så till de andra motorerna. Min tanke var att alla kortare förflyttningar samt vertikalfiske och trolling skulle ske med elmotor. Valet föll snabbt på Minn Kotas motorer. Egen positiv erfarenhet av dessa sedan tidigare i kombination med att Jan Comstedt AB, generalagenten för Minn Kota, tyckte att projektet var kul och ville stötta gjorde valet enkelt.

En 55 pounds Traxxis i aktern och en 55 pounds

Graham tog med entusiasm an sig att lösa detta problem eller rättare sagt, att utforska denna möjlighet. Lite klurigheter fick det lov att bli.

Placeringen av dessa paneler var ytterligare en nöt att knäcka. Skulle vi sätta dem på däcket och klä in dem med något genomskinligt skydd för att kunna gå på däcket, skulle vi kanske göra dem avtagbara....

Idéerna var många tills Graham till slut kom på den

enkla och mest logiska lösningen av alla, vi skaffar naturligtvis ett tak till båten och sätter panelerna där.

Sagt och gjort, på båten monterades en “tee top” av amerikansk modell. Ett “soltak” i dubbel bemärkelse.

Båten har nu gått ca 20 turer och några av dem i stort sett helt på elmotorerna.

Två dagars filminspelning i ganska hårt väder var det stora testet. Mycket vind och regn i kombination med litet sol gick galant. Motorerna fick gå för fullt för att hålla båten i schack med vindbyar på bortåt 10 sekundmeter. Ingen externa laddning krävdes.

Det här ställer också ganska höga krav på batterier.

I båten finns två stycken sex volts seriekopplade batterier som då lämnar 12 volt och ca 26 amp med en effektvakt som i sin tur är kopplad till solpanelerna.

Batterierna har extra lång livstid, 6-7 år och tål att laddas ur helt flera hundra gånger. De är naturligtvis

Th

eM

The Green Machine

ov

ie

Kรถp din Quintrex hos Huntyard&Berras

Klicka-Titta-Njut

www.huntyardberras.com

Missa inte vad som finns under båten.

Humminbirds SideImaging, DownImaging och SwitchFire gör dig till en bättre fiskare.

Oberoende på vad du söker så ger Humminbird dig möjligheten att lyckas.

Läs mer på www.humminbird.com och www.comstedt.se

också helt återvinningsbara. Den enda nackdelen är att de innehåller bly, tyvärr var blybatterier det enda valet för att kunna prestera på detta vis i kombination med sol. Inom några få år ryktas det att man ska kunna köpa helt miljövänliga batterier. Då ryker de gamla...

Som sista åtgärd för att kunna vara stolt över att jag gjort vad som stått i min makt är aluminiumskrovet klimatkompenserat. Att tillverka ett kg aluminium genererar ca 9,8 kilo i utsläppt co2 och båten väger ca 230 kilo. Det ger utsläpp på ca 2,6 ton co2. Med stor sannolikhet har det också använts återvunnen aluminium vid tillverkningen men hur mycket är omöjligt att få reda på via tillverkaren. För att begränsa min egen klimatpåverkan har jag därför köpt träd som planteras i Senegal via en amerikansk “non profit” organisation . Träden binder motsvarande koldioxiden som min båt kostat i utsläpp och jag känner mig glad och stolt över att kunna göra detta tillsammans med de andra val jag gjort för att tänka miljövänligt.

Så, nu är min drömbåt byggd, sjösatt och klimatkompenserad. Självförsörjande på el, lättdriven och med en motor som tillhör de miljövänligaste på marknaden. Resan hit har varit lång och rolig. Höjdpunkten var all uppmärksamhet båten fick under Sportfiskemässan i Jönköping. Att kunna berätta och beskriva hur vi tänkt och gjort var något jag inte kunde tröttna på. Min förhoppning inför framtiden är att fler ger klimat- och miljöaspekten en tanken vid nästa båtval. Det allra roligaste vore om min egen båt är passé och “frånåkt” mycket snart. Av någon som tänkt än mer “klimatsmart”. Ja, det hoppas jag verkligen på... Ett stort tack till Jan Comstedt AB som hjälpt till med elektroniken ombord och Graham Mc Kenzie, Quintrex Scandinavia, som lagt ner hela sin själ och ett halvt lillfinger (en olycka som slutade väl) för att få ihop allt.

Ps, om det går att fiska från den? Jajamen, det går det med besked, en absolut grym plattform för allt tänkbart fiske. Återkommer om detta.

! a k Klic tera på

u Disk esnack Fisk

En flugspötillverkare att räkna med eller ytterligare en i mängden?

Text:Stefan Ågren Bild: Stefan Ågren & Imago

P

rylfixerade är vi allihop som har olika särintressen. Tänk er bara så otroligt mycket tid och resurser de modefixerade bloggarna lägger på kläder, smink och styling.

Vi flugfiskare fnyser vanligtvis åt dem och tänker att nog finns det viktigare saker att lägga både tid och pengar på än den perfekta höstjackan, det purpurröda läppstiftet eller årstidens frisyr. Men om vi tänker efter så är vi nog mer eller mindre som dem, fast vi lägger våra surt förvärvade kronor på goretexkläder, tafsmaterial och flugspön som är dyrare än bilarna vi tar oss till vattnet med. Likheten är

dessutom tydligare när vi funderar på vad sakerna egentligen betyder för oss. Bloggaren känner antagligen en otrolig lycka då det nya nagellacket och dess fantastiska egenskaper beröms inför den stora läsarskaran. Samma lycka eller tillfredställelse känner vi flugfiskare, en ny och välsmörjd fluglina som löper lätt genom spöringarna eller de nytvättade vadarna som reducerar kondensen ger en båda en otrolig tillfredställelse som inte går av för hackor.

Nog ska jag erkänna att jag kände mig en aning skeptisk då jag fick förfrågan att testa och utvärdera ett spö från Imago, men den trevlige Alexander

Gustavsson hävdade vänligt men bestämt att ge det ett gott försök. Om spöet mot all förmodan inte föll mig i smaken så skulle han rakryggat acceptera det och säga upp sitt samarbete med erfarna och duktiga spöbyggarna i USA. Det är alltså ingen produkt från ett tropiskt land vi pratar om här. Turligt nog fick jag därför önska att testa ett spö som jag visste att jag skulle fiska absolut mest med under hela sommaren. Ska det testas, ja då ska det göras ordentligt tänkte jag.

Eftersom torrflugefisket är det bästa som finns valde jag naturligtvis ett spö som skulle vara optimalt för

mina behov. Jag vill ju gärna att det ska fungera bra såväl vid korta smygkast vid de små vattendragen likväl som att kunna hålla uppe linhastigheten i större vatten då vinden kan ställa till bekymmer. Valet föll därför på Imago IPT 8.6” #4 av den snabbaste aktionen. Då spöet äntligen landade i brevlådan var jag naturligtvis tvungen att granska det in i minsta detalj. Alexander hade ju hävdat att det hade en massa egenskaper som var bra att ha, vissa som jag inte ens hade hört talas om. Första intrycket av spöet var därför viktigt men nog infriade det förväntningarna, det syntes verkligen att Imago hade tänkt till in i minsta detalj.

Jag anser själv att rullfästet och korken är två viktiga komponenter som är skillnaden mellan ett bra och ett minde bra spö även om kastegenskaperna troligen inte påverkas av dessa. Det syntes omgående att spöet var ordentligt påkostat och nog är jag säker på att tjuren Ferdinand hellre hade legat under eken än att den helt plötsligt var en skönhetsdel av mitt nya flugspö. Rullfästet är otroligt snyggt och stabilt vilket annars kan vara ett irritationsmoment och rullen satt så att säga som ett schmäck från dag ett. En annan sak jag noterade direkt var att spöet inte lämnade ifrån sig reflektioner, en detalj som många kan tycka vara onödig och på gränsen till lite nördig (jag erkänner att jag har varit en av dem). Jag är helt övertygad att det inte är reflektionen från ditt spö som avgör om du skrämmer en fisk eller inte, men varför chansa egentligen då du äntligen har hittat en vakande tvåkilosöring? Då vill man ju reducera samtliga faktorer som kan skrämma fisken inklusive sin egen klumpighet.

Efter att ha granskat spöet in i minsta detalj utifrån både mina egna prefixer och Alexanders alla lovord var det förstås dags att fiska, och som jag fiskade.

Det visade sig att spöet hade exakt de egenskaper jag har letat efter under alla år som torrflugefiskare och därför fick det följa med på varje tur under sommaren. Jag testade det med allt från tjecknymfning i forsande åar till torrflugefiske i småtjärnar under fjä-

dermyggskläckningar utan bekymmer vilket indikerar på ett väl fungerande spö. Eldprovet kom dock vid en fjälltur till, vad som måste vara, ett av Sveriges bästa sightfisken. Som vi alla flugfiskare känner till så är sightfiske inget för en novis och högklassade spön eftersom fiskarna tenderar att bli skrämda vid minsta oduglighet i kastningen. Emellertid, efter flera dagars mycket intensivt fiske med långa, korta och svåra kastsituationer i varierande vindförhållanden konstaterade jag att både spöet och jag hade klarat uppgiften galant. Är det något vi flugfiskare vet så är det ju att det kvittar hur bra och dyra grejer vi än har, så är det till syvende och sist vår egen förmåga som avgör. Med det sagt ska man ändå aldrig underskatta placeboeffek-

ten som tillkommer vid handhavande av påstådda högkvalitetsgrejer, man tror helt enkelt att man är en bättre fiskare och nog kan just det faktumet räcka långt till framgång vid vattnet.

Jag kan bara konstatera att jag är hur nöjd som helst med spöet efter att verkligen ha hårdtestat det under en hel säsong. Det är faktiskt så att jag inte har en enda grej att klaga på vad gäller spöet hur jag än letar och funderar. Men även solen har sina fläckar förstås. Det finns framförallt en sak som jag gärna skulle se en förbättring på och det är spötuben. Den är otroligt robust, välgjord och jag skulle utan problem kunna använda den som vapen vid otrevliga situationer, men den är åt skogen för tung om du ska bära med den ut på fjället. Sedan har vi priset förstås, spöet rekommenderas för ca 6000:-

surt förvärvade kronor, men det är som i allt annat här i livet, man får vad man betalar för. Det är kanske det i slutändan som avgör din lycka vid vattnet, inte spöet förstås, men vetskapen att du håller något av riktigt bra kvalité i händerna och att du endast har din egen förmåga att skylla på om öringen försvinner i djupet kan vara just den lilla detaljen som leder till ökad koncentration, fokus och därmed lycka. Precis den lyckan bloggarna får vid de söta kommentarerna om de supersnygga tightsen som kostade skjortan. Alla är vi prylfixerade och det kan vara det som avgör skillnaden. Att sedan prylen är tillverkad under uppsikt av Gucci eller i spöbyggarstället i USA nr 1, Woodland, gör inte saken sämre. Enligt min mening är Imago här för gott att räkna med på den Svenska marknaden om de fortsätter i samma stil.

+

PLUS

Genomtänkta detaljer.

Mycket bra rullfäste.

Mycket bra kork av hög kvalité.

Mycket bra kastegenskaper.

Robust och snygg spötub.

Mjuk spöstrumpa av hög kvalité.

Livstids garanti.

- MINUS

För tung spötub vid t ex fjällvandringar.

Priset. 6000 riksdaler är mycket pengar för många men å andra sidan köper man kvalité rakt igenom och toppar man det med livstids garanti, ja då köper du en vän för livet.

G

issa om jag kände hur min ”vill ha” nerv vaknade när jag såg Abu Garcias nya Revo i kolfiber, med en vikt på 154 gram, utrustad med 10 kullager och med så mycket nytt lulllull att jag bara måste testa den!

Bobo testar Nya Abu Revo MGX

Revorullarna har jag använt sedan de först kom ut på marknaden och jag har inte haft ett enda problem med dem. Alla jag har använt till jerkfiske och trolling. Under dessa fisken har dom fått så mycket stryk som rullar kan få. Jag har kastat alla beten som man ska kasta med dem; spinnare, jerks, gummibeten, trolling, mete och i stort sett har det varit problemfritt (några få skatbon). Jag har stått och fiskat i motvind medan de andra i båten fiskat i medvind för att dom köpt dyrare rullar i mässing som glänser jättefint men som får skatbon i motvind.

Oftast har jag bara behövt ställa in rullen en gång per fisketur istället för att behöva ställa in den för varje bete som med de vanliga ambassadörerna. Det har liksom inte gått att göra fel med dem. Visst har jag hört andra som tyckt att de varit för tunga eller något annat liknande, men jag har inte tvekat köpa dem varje gång när jag behövt något nytt.

När jag väl hade rullen i min hand så tyckte jag att den var lätt, den kändes nästan viktlös. Jag visste inte riktigt om den var till för vertikalfiske eller om den var för lätt spinn/lätt jerk så jag började med att vertikalfiska med den, den fungerade lysande till det. Tänk dig en rulle som inte väger någonting och ett lätt och känsligt spö, en lina som ligger på 0,10 och en vertikal jigg på 25 gram.. Känslan blir ungefär som att använda ett trollspö, det känns som att man kan räkna sandkornen på botten och huggen blir helt underbara. Men det stannar inte där, den här rullen kan så mycket mer. Den har till exempel en centrifugalbroms med 28 olika steg så du kan ställa in exakt vad du vill ha för bromsverkan eller anpassa den till ditt sätt att kasta. En smart detalj är att du kan lätta på ena sidan av gaveln och iaktta hur bromsen arbetar medan du vevar.

Text: Bo Gunnars Bild: Peter Gunnars

Den här rullen är gjord för den amerikanska crankbait marknaden, och med den har Abu verkligen gjort en slam dunk för Bass.

När du står vid disken och ska köpa en nya rulle och denna är den första rullen du ser och känner på så finns det ingen återvändo. Den är i min erfarenhet bra på allt, men speciellt till vertikalfiske för att den är så lätt och har en sån känsla. Du kan kasta lätta beten utan problem -jag ska erkänna att jag just till lätt fiske (jiggar och lätta wobblers) alltid använt mig av haspel just därför att det inte blir något strul -men Revon fungerar lika bra, om inte bättre, för att känslan blir så mycket roligare när man får fisk.

Jag startade testet med en tunn flätlina, tjocklek 0.10 och 110 m lång, varefter jag bytte till en tjockare med samma längd och cirka 0,15 i tjocklek för att sedan kasta jerks , tailbeten , spinnare i motvind inga problem. Bytte sedan till havsöringsdrag ca 1825 gram - inga problem, man kastar långt. Sist körde jag med lätta wobblers och crankbaits, även detta problemfritt. Rullen lockar till att trixa och leka med lätta beten helt enkelt bara eftersom det är så kul; en shad jigg på 45 gram och en gädda på 2 kg ger en helt ny upplevelse. För att inte tala om den här rullen i kombination med ett lätt och långt havsöringsspö – att kasta långt blir väldigt lätt då.

Revo MGX är riktad mot det lättare fisket men den fungerar lika bra till vertikalfiske, lättare jerks och att kasta lätta wobblers som till att kasta normalstora shadar till gädda. Jag skulle bli förvånad om den inte slår ordentligt på USA marknaden. Om Abu dessutom skulle göra ett par rullar i större storlek för jerkfiske så kommer nog det bli ytterligare en braksuccé. Om den skulle komma med ett billigare pris här i Sverige skulle den ta stora delar av marknaden eftersom dess enda fiende troligtvis kommer att vara just priset. Ett bra pris och den tar allt, ett högt pris och den blir en rulle som visar vad Abu kan men ingen har råd med. I skrivande stund är priset i Sverige inte satt.

Revo MGX kommer i vänster- och höger normalvevad och en högervevad hi-speed.

Hastigheterna är 7.1:1 och 7.9:1

God Jul önskar Abu Garcia

Termos Exclusive, läderklätt termosset med ståltermos och 2 muggar.

Rek. Ca.pris: 399:-

Vattentät mobilficka, 100% säker förvaring av mobil eller MP3-spelare mm. Smidig förslutning. Kan bäras runt halsen med justerbart band. Rek. Ca.pris 99:-

Toby slipsnål, ett måste för varje välklädd sportfiskare. Finns i två olika utföranden guld o silver. Rek.Ca.pris 149:Ambassadeur Vintage Wine, ett exklusivt julklappstips för sportfiskaren som redan har allt. En klassisk Ambassadeur C3 guldrulle tillsammans med 2 Orrefors Intermezzo Aroma Vintage glas. Numrerad ”limited edition” Rek. Ca.pris 4995:-

Miss ABU fickplunta, smidig fickplunta för ädla drycker. Lasergraverad plunta mednostalgimotiv: Miss ABU. Levereras med 4 muggar och påfyllningstratt. Rek.Ca.pris: 299:-

God Jul önskar CWC Strike Wire Predator X8 är vårt senaste tillskott bland superlinor. Predator X8 bestÂr av hela 8 sammanflätade trådar. Detta ger en rundare profil som medför att linan löper både tystare, smidigare och snabbare genom ringarna. Färg: Camo. Predator X8 lämnar ingenting åt slumpen.

Finns i dimensionerna 0,28 0,32 0,36 mm. Ca pris: 135 m 365 kr

Snyggast på sjön med våra nya hoodar. Finns i två modeller och i storlekarna M,L,XL & XXL. Ca pris: 599 kr.

BFT Predatortänger. Nya BFT Predator plier är storleken mindre än föregångaren. Klipper, klämmer och öppnar splitringar utan problem. Ett riktigt måste verktyg. BFT Predator splitring plier är perfekt för dom lite mindre ringarna. Utrustad med tungsten avbitare och ergonomiskt utformat handtag. Båda tängerna kommer med ett praktiskt bältesfodral. Ca pris: Predator Plier 399 kr Ca pris: Predator Splitring: 315 kr

Strike Pro Wolftail. Utvecklad tillsammans med Anders Ulvforsen - Wolfcreeck Lures. Wolf Tail har en försörisk vaggande gång. Fiska hem den snabbt eller långsamt, det spelar ingen roll - gäddan kommer inte att kunna motstå. Enkelt att byta tail med den patenterade skruven. Kommer i sinking & shallow samt 10 heta färger. Ca pris: 199 kr

BFT Trooper hat. Tokskön mössa som garanterat håller knoppen varm. Ca pris 219 kr BFT Predator Fleece Gloves. Skönare handske får du leta efter. Tillverkad av kraftig fleece som hÂller händerna varma. Greppvänlig neoprene i handflatan samt avskurna toppar för bästa känsla. Ca pris 198 kr

God Jul Ăśnskar Vision Opas jacket - This technical jacket is made with the best materials and components available.

Koma Plus - The established KOMA trout reel has become a benchmark product, setting the standard for design, performance and weight in full metal reels on a budget.

Kura ULTRA - No more holes!

The first member of the new ULTRA waders family. These new-era waders have been done with ultrasonic welding technology, which joins fabrics without any stich holes.

Power Hoodie - Finding your inner hero. Put this one on, and you will be definitely noticed.

Subzero jacket - Better than what Nature has to offer? Challenged only by goose down, Nature’s ultimate insulation material.

MAG RODS - Fast tip action, 4-piece rods - Japanese high modulus graphite - Top of the line components - Thin full wells handle with small fighting butt - Metallic olive finish with small orange details

Shimano Beastmaster CX. Beastmaster är en av Shimanos mest uppskattade spöserier. 2012 kommer CX med mer ergonomiskt handtag, optimal balans och oöverträffad styrka. Finns från 165UL till 330MH. Rek ca 999-1895:-.

God Jul önskar Normark Storm Flatstick: En mindre variant av Giant Flatstick. Flytande wobbler som fiskar på mellan 1,5-2,5meter.

16 cm, 49 g. Rek ca 119:-

Shimano Aernos FA. Den bästa rullen i Shimanos prisvänliga P4-serie.

Finns i storlekarna 1000, 2500 och 4000 Rek ca pris 1395:-, 1495:-, 1595:-

Storm Swimmin’ Stick: Ledad sakta sjunkande wobbler med sked.

Finns i 10 cm (15g), 12cm (20g) och 16 cm (46g). Rek ca 119-129:-

Shimano Biomaster FB. Grym haspelrulle med Shimanos senaste teknik. Har samma kraftöverföring som Stella, XShip. 7 kullager och 1 rullager.

Finns i storlekarna 1000, 2500, 4000. Rek ca 3195:-, 3295:-, 3395:-.

PowerPro Super8Slick. PowerPros senaste superlina. Flätad av 8 fibrer, extremt rund, slät och smidig.

Minimal friktion i spöringarna ger längre och mer precisa kast. Finns i diameter 0,15 (10kg), 0,19 (15kg), 0,23 (17kg), 0,28 (20kg) och 0,32 (24kg). Rek ca 349:-

Shimano Stradic CI4. Tillverkad i materialet CI4 som gör rullen både starkare och lättare. 6 S-ARB kullager samt ett rullager för exakt funktion och följsamhet. Exceptionell linuppläggning ger långa säkrar kast. Rek ca 2495:-.

Rapala Ultra Light beten. Trenden i Europa är att fiska med ultralätta beten och utrustningar. Rapalas nya Ultra Light Minnow och Ultra Light Shad kastar långt trots sin storlek och rör sig förföriskt genom vattnet.

Sjunker långsamt vid spinnstop.Ultralight Minnow: 4 cm, 3g. 6cm, 4g.

Rek ca 89:- Ultralight Shad: 4cm, 3g. rek ca 89:-

Shimano Yasei Red: När Yasei presenterades blev spöna en succé. Nu kommer Yasei Red, en ny serie predatorspön till ett lägre pris. Klingorna är byggda i XT-40 grafit och i serien ingår spön för VJ, jerkbait, drop shot, perch, aspius och aori. Rek ca pris 749-1049:-

Bobo testar

E

kläder från Pinewood

fter ha sökt efter ett par brallor som håller mig torr och varm så har jag testat Pinewood Jacket Mountain Extreme och Trouser Himalaya Extreme.

Både byxa och jacka är tillverkade i Pinewoods eget tvålagers TC 1200-tyg. Materialet är vid leverans behandlat med ett vattenavvisande medel som man enkelt kan tvätta ur för att få svala, högventilerande kläder för användning i varma och fuktiga miljöer.

Och som med alla kläder av den här typen bör man såklart impregnera dem regelbundet för att bibehålla bästa skydd mot väta. Byxorna har dessutom ett elastiskt strechmaterial på rumpa och knän för hög komfort. De är teflonbehandlade och har tejpade sömmar. Jag hittar jackan på webben för 844 sek, och byxorna för 899 sek - glöm ej att frakt och priser kan variera.

Jacket Mountain Extreme.

Om jag börjar med jackan är är det en ren skaljacka som håller dig torr. För att endast vara en skaljacka så upplever man den varmare än en sådan, självklart förutsatt att man har lämpliga kläder under. Den har fyra fickor och en innerficka. Huvan är kraftig och avtagbar. Att det är en jacka som håller flera år tvivlar jag inte på. Den här jackan är bra, mycket bra om man ser till vad man får för pengarna.

Text: Bo Gunnars Bild: Pinewood

Himalaya Extreme trousers.

Under hösten har jag haft ett makalöst gäddfiske, och när jag och min fiskebroder såg tillbaka på våra dagar på mälaren kommenterade han ”Man kan ju tro att du bor i de där byxorna för du har dom på dig på nästan alla bilder”. När jag satte på mig byxorna första gången så tänkte jag direkt ”vilka helt otroligt sköna byxor”. Innebyxan sluter sig om benen och gör att man känner sig skönt ombonad och att det är stretch på rumpa och knän förbättrar passformen ännu mer. För att jackan ska bli lika bra som byxorna så behövs det öppningsbar ventilation under armarna för att den inte ska bli för tät. Det optimala vore alltså ett helt set efter Mountain Extremekonceptet. Eftersom byxorna är så otroligt sköna så hamnar jackan lite i underläge och jag kommer på mig med att önska att jackan hade samma funktionsdetaljer.

Grym kvalité till rätt pris.

Jag har fiskat i alla sorters väder som hösten bjuder och jag har under den tiden tvättat plaggen fem gånger. Jag har haft dem på mig i stort sett varje dag – i skogen och till sjöss - och både jacka och byxor har hållit mig torr och varm hela testperioden.

Jag har inte märkt någon försämring efter tvättning.

Båda plaggen är som jag nämnde i inledningen teflonbehandlade, något som aktiveras med strykjärn efter tvätt. Jag har suttit i en blöt båtstol en hel dag utan att bli blöt om rumpan vilket betydligt dyrare byxor inte klarat. Blir man varm är det bara att lufta så blir man inte svettig. Byxornas foder gör att man klarar sig längre utan långkalsonger, dock blir de för varma om det är högsommar med sitt foder.

En klok man sade att ”de ultimata kläderna är de som man glömmer att man har på sig.” Så känner man när man har dessa på sig och jag ser båda plaggen som ett mycket bra köp. Det kanske låter som att jag brer på lite mycket för de här kläderna men det är bara för att jag gillar dem skarpt. Grym kvalitet till rätt pris helt enkelt.

Storleken har betydelse ...

www.fisheco.se

Text: Jan Ohlsson Bild: Fredrik Lewander

+Magazinets Jan Ohlsson (JO) intervjuar Fredrik Lewander (FL) om det kommande bokprojektet.

JO – Från Brax till Blank Lax, vad är detta, poesi eller fakta. Berätta...

FL – ”Från brax till blank lax” är ett bokprojekt som under ett år ska undersöka, uppleva och sedan i repotageform skildra den fantastiska bredd som Stockholms skärgård erbjuder oss sportfiskare och naturälskare. Vi kommer åka ut på en mängd olika fiskeäventyr och skildra människor som vi möter under resans gång! Vår ambition är att kombinera fotoboken som sällan har bra texter med reppotageboken som sällan har bra bilder.

JO – När kan vi se det färdiga resultatet och var?

FL – Vi vill med varsamhet och en stor dos kärlek till skärgården och fisket metodiskt vaska fram, och skildra, genuina upplevelser. Som ett fint vin måste det få ta sin tid. Troligen kommer vi att ta 2-3 arbetsår på oss för att skildra ett skärgårdsår. Vi ser det som viktigt att ha ett utomstående bollplank i ett rutinerat förlag. Idag för vi diskussioner med en handfull. Men vi har ingen brådska och inget är bestämt ännu.

Vi lovar att berätta när det närmar sig.

Man kan också följa projektet på vår Facebook-sida: http://www.facebook.com/Franbraxtillblanklax JO – Vem gör då detta?

FL – Fredrik Lewander är art director, grafisk formgivare och fotograf med ett stort natur- och fiskeintresse. Bland hans uppdragsgivare hittar man bland annat Fjällräven och Icehotel. Tomas Edenfeldt skriver artiklar om fiske och båtliv, främst för tidningen Fiske-feber. Han är även utbildad lärare i svenska och engelska. Sin kärlek till skärgården får han utlopp för i egenskap av fiskeguide genom det egna företaget Dinfiskeguide.se.

Ismeta

vintergรถsen

Text: Sebastian Wiman Bild: Elis Wessmark &

Dan Forsberg

P

å senare år har gösfisket tagit nya vägar och formligen skjutit upp som en raket i sportfiskesverige. Nog för att gösfiske har varit populärt sedan länge, men när vertikalfisket slog igenom för några år sedan har fisket efter den mytomspunna vattenvampyren exploderat.

Många är vi som med lätta spön, små smidiga spinnrullar och extra tunn lina, har vuxit samman med metoden som bjuder på stenhårda hugg, extrem närkontakt och är så fruktansvärt effektiv på gös.

Ismetet efter gös verkar dock också ha tagit fart, vilket är mycket roligt. Många artiklar och reportage av duktiga välrenommerade sportfiskare tillika skribenter har publicerats bland våra bästa sportfisketidningar, och det verkar ha skapat ett ökat intresse för metoden. Jag tycker mig se att intresset för ismete generellt har ökat, men just ismetet efter gösen verkar ha fått extra många anhängare senaste tiden. Låt oss hoppas att så är fallet, för det är verkligen en rolig fisk att ismeta, när man under den långa och kalla vintern måste försöka hålla modet uppe. Nyckfull som alltid, men extra ljuvt när man lyckas överlista den, gösen!

Jag är långt ifrån någon expert på ismete efter gös, men jag har under ett par år lyckats skapa en någorlunda uppfattning hur fisket kan bedrivas. Tips och råd från oraklen och experterna har inmundigats med stor aptit, och jag bjuder i denna artikel på en enkel guide för dig som har funderingar på att testa ismete, eller för dig som behöver några basala tips för att effektivisera ismetet efter gös. Låter det intressant så tveka inte att ge dig ut på isarna!

1.

1. Lokalisera fisken. Det första man måste göra är att lokalisera gösen, vilket så här inledningsvis kanske låter tämligen enkelt, men det kan vara relativt svårt. Som grundregel kan det vara bra att lokalisera sjöns djupaste ställe, och fiska i, och i anslutning till detta. Ofta är branten från ett djupområde upp till grundare vatten ett bra ställe att

prova på. Med hjälp av ett portabelt ekolod kan man i ett borrhål sänka ner givaren och få en exakt bild av djupet där under. Man kan också se om det finns betesfisk i området, något som alltid är en het plats att fiska i och runt. Där maten finns, där finns också ofta gösen. Om sjön har in och utlopp kan dessa platser också vara områden värda att fiska på. Isarna kan dock vara förrädiska i dessa områden i början och slutet av vintern, så var försiktig och ta inga onödiga risker.

Variationer på botten kan också vara intressanta platser, områden med hårdbotten kan t.ex. vara riktiga ”hot spots” för Gösta och Göstelina. När man trollar, vertikalfiskar eller fiskar gösen med någon annan metod under den isfria tiden av året, kan man med en handburen GPS plotta de platser där man fångar mycket fisk, eller om man hittar en extra intressant bottenstruktur eller kant. Med den informationen sparad kan man sedan hitta tillbaka till exakt de platserna även när isen ligger tjock, och det kan vara väl värt att prova om dessa platser levererar även vintertid.

2.

2. När? Det finns fortfarande sportfiskare som tror att gösfiske är synonymt med ljumma sommarkvällar, och självklart får man traditionellt gös under just sommaren. Men faktum är att gösen går att fiska året om, dygnet runt. Höst och vår är det många som med olika metoder, t.ex. vertikalfiske, trolling eller mete, fångar både många och stora gösar, men även vintern är alltså en mycket het period att fiska efter gös. Precis som många andra fiskarter lägger gösen inte lika mycket energi på att jaga föda under den kalla vintertiden, men när den jagar så har du goda chanser att fånga den, förutsatt att du presenterar ditt bete på rätt tid och rätt plats.

Gösen har ofta markanta huggperioder, något man märker tydligt om man fiskar mycket gös generellt.

På vinterns ismete gäller samma sak, och timmarna kan vara många och långa innan det plötsligt fäller på flera spön under kort tid. Det gäller alltså att nöta

ut gösen och invänta huggperioderna om man hittat ett hett område som man tror på. Ofta är gryning, skymningen och en bit in i mörkret tider då det kan vara extra spännande att ha sina spön laddade med smaskiga mörtar i hålen. I vissa vatten kan det vara effektivt att flytta runt för att på så vis försöka hitta gösen, men fiskar man på ett ställe som man redan innan vet är en plats där gösen brukar patrullera, ja då gör man ofta bäst i att ha tålamod och stanna.

3.

3. Utrustning. Enkelt är bäst. Man behöver inte krångla till det och med lite uppfinningsrikedom kan man skaffa sig en utrustning som passar fisket efter vintergösen perfekt. Ett kort vanligt ismetespö omkring fyra fot med bra ryggrad och en multirulle, gärna med räkneverk, är en bra start. Med räkneverk på rullen kan man snabbt få information på vilket djup man fiskar och kan efter ett fäll snabbt få ner

betesfisken på exakt samma djup igen. Somliga kör med en vanlig haspelrulle, vilket fungerar bra om man föredrar en sådan. Det vanligaste är dock en ambassadeur eller liknande spinnrulle, med eller utan räkneverk. Nylon eller flätlina då? Ja det är en smaksak, men en flätlina har i regel bättre krokningsegenskaper och ger en extra kontakt med fisken. Vid minusgrader kan dock flätlina bli ett bekymmer då den kan suga åt sig vatten som sedan fryser och gör linan stel och seg. En nylonlina är alltså bra tack vare att den i minusgrader bibehåller sin smidighet och inte kärvar lika lätt på spolen. Vissa gillar att köra flätlina vid ismete, medan andra enbart använder nylon, det tycks vara en smaksak, och tipset blir därmed; prova själv.

Nappindikator, det finns en uppsjö olika alternativ.

Vissa kör med elektroniska nappalarm, andra

använder bjällror och vippor. Elektroniska larm kan vara bra men det är absolut ingen nödvändighet. Om man vill ha en enklare och betydligt billigare lösning så är ålbjällra på en ismetevippa den vanligaste indikatorn. Gösen är ibland väldigt känslig för motstånd så det kan vara bra att tillverka en extra lång och mjuk vippa av t.ex. ett rensband. Materialet är billigt och räcker till många vippor. En styrelit eller pingisboll målad i en signal-orange färg limmas fast vid toppen av vippan, och några centimeter krympslang värms fast på änden som linöglan ska hänga på. Inga krussiduller! En ålbjällra fästs under styrelitbollen och ljuder när en gös tagit betesfisken.

Eftersom man med fördel kan fiska även under dygnets många mörka timmar, kan man montera en liten diodlampa på vippan, då syns den väldigt väl även på långa avstånd i totalt mörker.

4.

4. Tips och trix. Det gäller som sagt att vara innovativ och prova sig fram när det gäller ismete efter gösen. Som jag tidigare nämnde, kan man flytta runt och leta efter fisken, en metod som kan fungera i vissa vatten. I andra lönar det sig att förlita sig på platsen man fiskar, och tron på att platsen håller fisk.

Det kan också löna sig att mäska där man fiskar.

Krossade betesfiskar sänks då ned i hålen och det kan då givetvis vara en god idé att fiska sin betesfisk på eller väldigt nära botten där fisk-krosset ligger.

Mäskning är enligt många en metod som lönar sig, då lukten från den krossade betesfisken sprider sig långt och kan locka aktiv gös till platsen.

En tafs av flourcarbon är att föredra, som vid det mycket annat gösfisket alltså. Materialet är smidigt och mjukt samt att vissa hävdar att det syns dåligt i vattnet vilket kan vara bra då gösen ofta är försiktig av sig. Dock kan man undra om det spelar någon roll när den snöbeklädda isen är över en halvmeter tjock och världen under det massiva istäcket är väldigt mörk dygnet runt? Hur som helst fungerar 0.40 – 0.50 mm flourcarbon utmärkt då det oftast håller även för en gädda. Finns det mycket gädda i vattnet kan man gå över till stålvajer, men man kan då välja

en lite tunnare variant som är mjuk och följsam. Vajer mellan 15 – 25 pund fungerar bra och hämmar inte betesfiskens rörelser så mycket. Krokstorlek kan man variera efter vad man känner sig bekväm med och storlek på betesfisk. Jag använder inte större än storlek sex vid ismete efter gös. Helst av allt använder jag två trekrokar av storlek åtta eller sex med ett lagom mellanrum.

Storlek på betesfisken varierar efter tycke, smak och tillgång men en mört mellan 12 och 20 cm är ofta en bra gösstorlek. Vissa tycker sig uppfatta att en stor betesfisk genererar fler hugg, men det blir ofta en svårare konst att kroka gösen. En god idé kan vara att ha blandade storlekar ute. Man kan också ”pimpa” upp tafsen med olika material, t.ex. lyspärlor, rasselpärlor, flashabou, fjädrar etc. Ibland verkar det trigga gösen till hugg med lite extra bling bling på krokar och tafs. Dessutom är det en mysig sysselsättning att ha hemma i stugan under kalla och mörka vinterkvällar.

5.

5. Varsam hantering. Som vid allt fiske där C&R tillämpas är det viktigt att tänka på fiskens välbefinnande. Om det är många minusgrader ute så bör man enligt mig inte ge sig ut och fiska alls.

Fiskens fenor och ögon fryser lätt och kan förblinda individen, vilket man inte vill ska hända så klart.

Snabb hantering i all ära, men är det för kallt, stanna hemma! En avkrokningsmatta är något man bör ha med sig för att skonsamt kunna kroka av och mäta fisken på. En längre tång är också ett måste, ibland kan gösen vara djupt krokad och då gäller det att nå ner till kroken. Man kan ibland även få gädda vid gösfisket, och då är en lång tång ett måste.

Någonting att väga fisken i tycker jag absolut att man ska ha. Det finns en hel uppsjö av så kallade weigh-slings eller vågsäckar att välja bland, men för det mesta fungerar en helt vanlig blöt ikeakasse ypperligt. Glöm inte kameran, får du en drömfisk så vill du säkert ha den förevigad i ditt fotoalbum eller inramad på väggen. Om du ändå råkar ha glömt din

kamera när du får drömfisken, så kan du med försiktighet säcka fisken i hålet. Då behöver du en karpsäck eller någon liknande produkt. Tänk bara på att man helst bör undvika att säcka fisken, och att det inte handlar om flera timmar i väntan på fotoassistans. Om man ändå måste säcka så är tiden en avgörande faktor då gösen gösen kan stressas ihjäl av sin fångenskap. Tänk på fisken! Gös är gott, en matgös är perfekt i storlek runt 1,5-2kilo. Låt de stora gösarna få simma vidare, det blir så mycket

roligare så.

6.

!å a k c i Kl utera p

Disk esnack Fisk

6. Avslutningsvis, lycka till (skitfiske, för er vidskepliga) med ismetet efter vintergösen, ta det försiktigt ute på isarna – tänk på säkerheten, och se till att ha med dig varma kläder, ombyte och rikligt med mat och dryck. Gå aldrig ut på isen ensam, det är inte bara säkrare att vara två eller fler, det är också roligare! Nu är det bara att prova, ge er ut och fånga drömgösar genom isen.

Lysande

Ismetevippa

M

örkret faller snabbt på vintern, och om man inte vill missa det heta mörkerfisket på kvällarna och innan gryningen , ja då gäller det att kunna lysa upp tillvaron.

Vid ismete efter gösen gäller det att ha full fokus på vipporna, minsta avvikande rörelse kan indikera hugg, och ser man inte sina vippor i mörkret är man dömd att missa en del fisk. Genom att tillverka en för ändamålet perfekt ismetevippa, med en bra ljuskälla på, ökar man sina chanser att upptäcka hugg även i mörkaste mörker.

Detta behöver du för att tillverka min teleskopiska lysvippa: Rensband, styrelitboll, ålbjällra, krympslang och en liten, lätt, batteridriven diodlampa. Min lampa är inte större än en femkrona och väger ca: fem gram.

Varför är vippan teleskopisk undrar du kanske? Jo det är för att vippan går att anpassa efter storleken på betesfisken, och fungerar lika bra för ismete efter både gädda och gös.

Fiska effektivare i mörker, gör en lysvippa!

Text & illustration: Sebastian Wiman Bild: Dan Forsberg & Elis Wessmark

Teleskopisk ismetevippa 1. med diodlampa.

1.

2.

3.

1. De två bitarna av rensband kan vara ca: 40cm långa, prova dig fram till det som passar för dig och dina ändamål.

Trä på en 15cm lång bit krympslang över rensbanden, och värm krympslangen.

Gör ett hål i den målade styrelitbollen och trä den på ena biten rensband, ca: 4cm rensband ska sticka ut ur toppen. Limma rikligt, och trä sedan en drygt 4cm lång bit krympslang över den bit som sticker ut på toppen av vippan. Böj upp denna lilla bit efter tycke och smak.

Diodlampa

Rensband + styrelitboll

Diodlampan fästes med duppelhäftande tejp och några varv tunn eltejp, jag limmar inte eftersom jag vill kunna ta loss lampan när batterierna ska bytas.

Den lilla biten krympslang på ca: 2cm, används för att hålla ihop nedre delen av den helt infällda vippan, men kan alltid flyttas för att anpassa sig till vippans längd.

Ålbjällra Bitar av Krympslang

En ålbjällra sätts på sist av allt, och på en plats som gör att vippan får perfekt balans, detta kan variera beroende på vippans längd, och betesfiskens storlek.

2.

3.

2. Gösen är känslig för motstånd och genom att använda en lång och mjuk vippa i detta utfällda läge, känner gösen minimalt motstånd när den tagit betesfisken

Rensband Jag köpte min diodlampa på internetbutiken “24.se”

!å a k c Kli tera p

u Disk esnack Fisk

3. Vid fiske efter grov gädda använder jag ofta riktigt stora betesfiskar. I detta infällda läge är vippan rejält styv, och står pall för stora betesfiskar. Gäddan är oftast inte lika känslig för motstånd, och klipper ibland till som en säljagande vithaj.

Allt för vinterfisket

Varma sköna mössor i olika modeller

Registrera dig som kund och ta del av våra erbjudanden!

Elis fotohรถrna .

n

e

oรฅ ra p

cug

an fl

Text & Bild: Elis Wessmark elis@teammosbricka.se www.teammosbricka.se

d M e M

e

li

n

s

Trött på dina vanliga motiv när du är ute och fiskar?

Känns bilderna livlösa och alldagliga? Lugn.

Små knep gör stor skillnad och kan ge fotointresset en bra skjuts framåt. Det krävs ofta väldigt lite jobb för att skapa en stor förändring i dina kanske lite tråkiga bilder. Ett ofta mycket enkelt knep är att byta vinkel. Att komma ner på samma nivå som objektet man fotar. Fota med lägre bländare (lägre F-värde) så du får kortare skärpedjup, då blir bakgrunden inte lika rörig, objektet framträder bättre och hela bilden blir mycket behagligare att titta på.

Ett enkelt och roligt sätt att lösa allt detta på en gång är att skaffa ett macroobjektiv.

Macrofoto handlar mycket om att se detaljer. Det kan vara allt från en spindel på ett strå, taggen på en gösfena till vattendroppen under ett blad. Börja med att gå ner till vattenkanten och sätt dig på huk.

Sitt kvar tills du har en hel del olika motiv avbildade i kameran. Ju längre du sitter ju fler motiv kommer du att hitta. De finns där hela tiden, det gäller bara att se dem.

En av svårigheterna med marcofoto är att man har ett extremt kort skärpedjup att jobba med. Detta kan till en början vara väldigt frustrerande speciellt om man fotar rörliga motiv. Med skärpedjup på ett par millimeter är det svårt att pricka rätt på en skalbagge som springer eller en fisk som sprattlar. Ett stativ underlättar mycket för fasta motiv. Detta kan även vara bra då mycket av oskärpan är skakningar från ens egna händer. Vill man inte släpa på ett tungt stativ kan man använda en bönpåse att stödja kameran med.

Macrofoto är fantastiskt roligt och man kan få mycket spännande bilder på motiv som annars kan vara ganska uttjatade. Perfekt för att dokumentera små detaljer som annars är för små för att göra sig bra på bild.

Dessutom behöver man inte mer än en kamera och ett macroobjektiv, sedan är det bara att köra.

Gösfena där det korta skärpedjupet och solblänkande vatten ger en behaglig bakgrund.

En mygga i färd med att försöka sticka genom ett par adningsvadare.

Några tips för macrofotografering

1.

2.

3.

4.

5.

6.

1. Sitt, kryp, ligg. Testa olika vinklar. Det är viktigt att komma ner till de små objektens nivå.

2. Fokusera manuellt. Det behövs ofta för att sätta skärpan där man vill ha den samt att autofokusen ofta har problem med det extremt korta skärpedjupet.

3. Placera blad och strån i förgrunden. De skapar en lummig och mjuk känsla i bilden.

4. Skapa en färgkontrast mot bakgrunden så framträder objektet bättre.

5. Stativ underlättar mycket. Ta med om plats inte är något problem.

6. Ta många bilder, det är svårt att i kamerans display se om skärpan sitter helt rätt.

Tappade maggot under ett metpass blir snabbt mat åt skogens rovdjur.

Ett par minuters paus i gräset under ett flugfiskepass och man kan passa på att kika vad fisken äter.

Extremt kort skärpedjup kan ge häftiga effekter.

Svåra flugval inför rödingjakten. Det gäller att fokusera precis rätt med det korta skärpedjupet.

Bilderna i artikeln är alla tagna med ett Tamron 90/2.8 sittandes på ett par olika Nikonhus. Ett riktigt bra objektiv som finns till både Nikon, Canon mfl. Fördelen med dessa är att de oxå fungerar riktigt bra till porträttfoto.

!å a k c Kli tera p

u Disk esnack Fisk

S

å har äntligen Grim Reaper kommit till Söders Sportfiskebutik. Min nyfikenhet har varit stor sedan jag först hörde talas om deras projekt. Tanken har varit att personalen/guiderna i företaget skulle slå ihop sin erfarenhet och skapa ett spö för gäddfiske.

Mycket av målet med projektet har varit att spöet ska stå pall för det tunga spinnerbaitfisket och dessutom fungera som allroundspö. Att just spinnerbaitfisket ställer särskilda krav på spöet rådet det ingen tvekan om, spöet måste kunna hålla igång en spinnare i vattnet något som fungerar dåligt med ett mjukt spö. Utöver det måste det finnas ryggrad så att man kan kroka gäddorna när dom hugger. Spöet som är ett samarbete med Savage Gear har genomgått tester med guider hela våren och sommaren och nu finns det på marknaden.

Bobo testar Grim Reaper

Spöet är 2,74 cm långt och tvådelat (tack för det). Det finns både för spinn- och haspel. Spöet är klassat upp till 110 gram och det stämmer, klart positivt. Det har spigotholk, fullkork och Fujirullfäste och SIC- ringar.

Det har distinkt ryggrad och snabb action.

Jag har testfiskat spöet mycket hårt. Det är lätt vilket gör att man får en skön kontakt. Jag har testat tunga handgjorda jerks, stora shadjiggar med 60 grams skallar och riktigt stora spinnare med skedar i storlek XL9 med flash och tail. Spöet fick alltså jobba ordentligt men det kändes aldrig som att det inte orkade med. Jag djupfiskade med Alien Eel och andra stora tailbeten som låg i viktklassen över 110 gram och det fungerade. Jag har med flit satt beten i botten för att sedan rycka loss dem vilket heller inte var några problem.

Om du fiskar med spinnerbaits, tailbeten, Buster Jerks och Alien Eel och beten som är åt det fabriksgjorda hållet så är det här ett kanonspö. Om du ska kasta tyngre beten med vikter från 120 gram och uppåt tycker jag att du ska testa detta först så att du

Text: Bo Gunnars Bild: Peter Gunnars

känner om det känns bra. Något som du ska vara extremt noggrann med är att kolla delningen lite då och då.

När man kastar tunga beten så är det lätt att spöet börjar glida isär vilket hände mig ett par gånger under testet. Om detta sker och du kastar tungt finns det risk att spöet går sönder vid delningen. Detta är inget problem om man bara håller att öga på att spöet sitter ihop som det ska. Något som verkligen

fungerar bra är krokningsegenskaperna, spöet har inga problem att kroka gäddorna, snarare tvärtom.

Avslutningsvis bjöd jag in tre kompisar och lät dom testa tre spön varav ett var Grim Reaper, alla spöna var försedda med spinnerbaits. Efter en stunds fiskande och testande så var alla överens om att Grim Reaper var det spöet som alla föredrog att fiska med.

Stort grattis till ett kanonspö!

Drömfiske Drömfiske Drömfiskepå på påKola Kola Kola

”Eleven yeras ago I first met the big brown trout at the Kola peninsula. Ever since then I have considered the area as my second living room. I can’t think of any trout fishing in the world that offers so many outstanding experiences: wilderness, solitude, adventure, open spaces.

And brown trout. Huge brown trout. This is my report from this years trip ...”

Text & Bild: Johan Nygren

W

hen we arrived at Pina river the conditions where just perfect for trout fishing. Not too warm or cold, not too windy or calm.

Sure, a little too low level of water, but you can’t get it all. We set the camp within 30 minutes, and after a short briefing everybody was off fishing.

At midnight everybody was back in camp. Tomas was happy. He had caught a 4,2 kg trout on a dry fly, and his trip was complete. That night he celebrated his new personal record, and the next morning he slept over the breakfast…

The following days we had a fantastic fishing.

We didn’t catch that many fish, but the average size

was surprisingly high! We caught more fish between 2 and 4 kg, than between 1 and 2. Big dry flies was our secret weapon.

“In Pina you can almost smell a big trout behind every stone, and you have to put your fly on every hot spot” Sunday evening after dinner two of the guys decided to go to Dreampool Litza, a simple 4 km walk. They thought it was so easy that they didn’t need compass or GPS. A mistake. A huge mistake! They went too far

south, so the just went between Pina and Litza. After some time they decided to turn back, but couldn’t find the right track. Thanks to the two big Tentipis and the red Hilleberg tents they finally saw the camp from a distance, and cold, wet and hungry they could stumble into camp. The time was 7 in the morning and they had spent 9 hours lost on the tundra. Never underestimate the wilderness! Always bring your GPS. At the same night as the guys went for their involuntary “walk about” the weather changed. The temperature got down to about 10°C and it started to rain. It didn’t influence the fishing, and we hoped

that the rain would make the level of water rise.

After dinner Tomas, Lennart and Eric went downstream. Daniel and I went upstream.

In Pina you can almost smell a big trout behind every stone, and you have to put your fly on every hot spot.

Therefore our walk took quite a time. In the middle of the night we got to a nice tail.

Daniel choose to begin his fishing in the pool just downstream the tail, and in the first drift a big trout took Daniel’s green caddis dry fly.

The fish turned around and went off downstream with full speed. Daniel had to jump and run on the big rocks to keep up with the “galloping” trout.

I ran for my camera and went after him.

All of a sudden Daniel disappeared. I could only see his rod pointing to the sky. He misjudged the distance to a stone and fell right between the big rocks. Fortunately he landed on his knee and not his head, and a few seconds later he could follow the fish to the calm water beneath the rapids.

A few minutes later a beautiful big trout slipped into the net. The scales stopped at 4,1 kg, almost 10 lbs!

We took a whole bunch of photos before the fish was released. Unfortunately my memory card a few days later crashed, and there is no chance to get out the photos. Aaargh!

“Again, we got surprised by the size of the fish in this small water. Lennart caught a 3,8 kg (8,5 lbs) trout where the river was only 2 meters wide!”

After Daniel’s fantastic fish we went up to the tail again. Daniel limping, but happy. I choose to present a black Skater/Gurglr on the flat water on the tail and in my first cast a trout took my fly. And, to make a long story short, the scenario repeated. I had to run all the way down the rapids, but even I got my trout in the net. I didn’t fell and my trout wasn’t as big as Daniel’s, but a 3,4 kg (7,5 lbs) trout isn’t too bad…>>

The next morning I woke and my tent was about a 100 degrees. The weather had changed again.

The sun was shining from a clear blue sky and the temperature had risen to about 22°C. This was Tuesday and that’s the day we change camp. At 2 pm the helicopter would come to get us to the small river Ribna. We had our misgivings regarding the level of water in the smaller river. But there was nothing to do about it, so let’s go.

When we got to Ribna the temperature was about 26°C in the air and 20 in the water, so we took care of our personal hygiene in the small lake by the camp.

Like kids or seals or a bunch of really big and ugly trout we tumbled around in the water.

The level of water was low, but not too low. We only had to look for the fish in different places, places with well-oxygenated water. Again, we got surprised by the size of the fish in this small water. Lennart caught a 3,8 kg (8,5 lbs) trout where the river was only 2 meters wide!

The heat made the mosquitoes and gnats wake up, and sometimes it was pure hell! At that point we feared we didn’t have enough repellant, but after 24 hours with tropic heat the weather changed again and the insects disappeared.

When we woke up the last morning heavy fog embedded the whole river valley. The helicopter was supposed to pick us up at 7, but we had to wait until 9 before we heard the characteristic sound of the rotor blades. Even though the transport was delayed everything worked out just fine, and there was a bunch of satisfied fishermen that could enter the plane in Murmansk.

The fishing this week was different from earlier trips.

The number of fish was smaller, but the average weight was much higher. We got about 70 trout, with a peak at 4,2 and 4.1 kg. Several between 3 and 4 kg.

I took photos of our reports, but they disappeared in the card crash, so I can’t be more specific.

! a k Klic tera på

u Disk esnack Fisk

Alexander Gustafsson

Text: Jan Ohlsson Bild: Imago

Imago. Flugfiskeaktör Sverige och Världen! Inrtevju med Alexander Gustafsson. Grundare av den nya Svenska flugfiskeföretaget IMAGO. +Magazinets Jan Ohlsson (JO) ställer frågorna.

Alexander Gustafsson (AG) svarar.

JO – Vad är Imago med tre ord: AG – Kvalite´, Livsstil, Design JO – Vart är Imago om tre år: AG – Imago kommer att fortsätta utveckla produkter på samma minutiösa sätt som tidigare. Så om tre år kommer produktlinjen vara helt komplett.

AG – Antalet butiker som säljer Imago kommer att ha mångdubblats, och då framför allt i USA där vi lägger mycket energi för tillfället. Vi har haft förmånen att jobba med eliten inom flugfisket i USA så vi ser det som ett naturligt steg att utöka försäljningen där.

– I Europa ser vi en stadig ökning för varje år och det räknar vi med ska fortsätta.

– Vi kommer att ha hittat tid att utveckla samarbetet med de filmbolag som vi jobbar med idag, och då framför allt med Nick på Gin Clear Media.

– Vi har även hunnit vinna några fler priser för de produkter som vi har hunnit släppa.

JO – Vart kan man köpa Imago: Stockolm, Linköping, Åmål, New York?

AG – Man kan köpa Imago i de flesta länderna på jorden där det flugfiskas., och kan man inte det så är det bara en tidsfråga.

JO – Varför Imago med tre ord: AG – Passion, Glädje, Frihet

Mörten

För vissa en skräpfisk, för andra en efterlängtad trofé.

Följ med Markus Nyman på jakt efter sin efterlängtade stormört. Inte Norrland och inte Östersjön, till slut var det en liten västgötsk å som levererade drömfisken han väntat så länge på…

Text & Bild: Markus Nyman

H

imlen är askkoppsgrå, låg och tempen för årstiden hög, 7 grader, på rätt sida av sträcket. Vindarna är milda och vi får tacka den uppvärmda Nordsjön för en extra mild höstdag.

Normalt är detta predatorernas årstid. Det är nu varje gäddfiskare eller fettfenetrollare går “bananas” i jakten på sitt storvilt. Men som inbiten metare har jag något annat i sikte. Det är inte ens av envisa eller vägran att inse att det är för sent på året som jag ger mig ut. Tvärtom är det nu man ska passa på - och inte minst en dag som denna! Färna, id, sarv och mört är alla exempel på karpfiskar som är förvånansvärt aktiva och nappvilliga hela året. Beroende på var man bor i landet, bör de flesta ha någon av dessa runt knuten.

I takt med att vattentempen sjunker och metabolismen slår av på farten, så lägger fisken på sig mer massa. Man kanske inte alla gånger ska räkna med ett mängdfiske, men det är nu man har chans att fånga en riktig tungviktare! Dessutom har de flesta lagt spöna på hyllan och gått i ide, i väntan på värmande vårsol och stigande vattentemp. Bara detta är en anledning att ge sig ut och stilla fiskesuget! Det var exakt detta jag hade i åtanke när jag sent förra hösten gav mig ut i jakt på den rödögda mörten. Vi, liksom fiskarna, hade i början av november chockats av kyla och 10 cm snö. Men bara ett par dagar senare vände vinden och bokstavligen blåste nytt liv i hoppet och tron på mitt tilltänkta fiske. Det bara luktade storfisk. Jag begav mig mot en av de Västgötska hemmaåarna i jakt på en stor mört. För många är mörten en agntjuv, ett bete eller bara en fisk i mängden. Så är det inte för mig. Redan som yngling betraktade jag fisken som en sportfisk med stort värde. Vacker och inte minst stridbar i rätt storlek. Engelsmännen har alltid hållit mörten högt och kanske är det i samband med att ha läst deras fiskelitteratur som drömmen om den stora mörten infann sig.

Linkontrollen vid flötmetet är A och O. Med hjälp av bara ett finger kontrollerar du lätt hur mycket lina du släpper från rullen.

Magkänsla & fiskeplats I gryningen var vi framme, och efter att med frukostmackan i handen ha kollat vattenföring o färg, bestämde jag mig för att välja bottenmete framför flötmete denna dag. Det sved att lägga tillbaka avonflötena i väskan, men jag bedömde mina chanser större att lyckas med ett mer statiskt fiskande bete, än ett rörligt, då siktdjupet inte var det bästa. Lite kaxigt säger jag till min ivrige medfiskare: “jag ska äta klart i lugn och ro, sen ropar jag när kilosen är håvad”. Jag får bara ett ironiskt skratt till svar, innan han ivrigt ilar iväg uppströms, och vad annars kunde jag räkna med? Nog visste jag att jag tagit mig vatten över huvudet i om mitt uttalande, men magkänslan sade mig samtidigt något annat...

Spanandes efter vettiga fiskeplatser, går jag så sakta nedströms. Efter att ha ratat både, bakvatten, höljor och andra ställen som jag tror de flesta hade satt sig vid så hittar jag “mitt ställe”. Det är en plats mitt på en raksträcka. En plats som jag tror de flesta hade gått förbi, utan att ens uppmärksamma. Den utmärker sig endast med några strömvirvlar att ta sikte på, mitt i ån - något som tilltalar mig.

Drömfisk Jag smyger mig ner mot platsen. Det känns extra viktigt att uppträda försiktigt vid ett litet vatten som detta. Betesvalet är redan på förhand givet; ett spö med maggot och ett med bröd. Båda betena är dödligt giftiga i alla situationer och fiskade tillsammans med en ”feeder”, fylld av mixat vitt bröd, utgör de så gott som alltid basen i mitt mörtfiske - ja faktiskt i de flesta fisken efter ”vitfisk”. Mer komplicerat än så behöver det inte vara.

Jag kastar ut och lutar mig tillbaka. Knäpper upp jackan, då jag trots bara en kortare promenad, blivit rejält varm. Allt känns perfekt. Just som jag begrundar det snötäckta jordbrukslandskapet kilar en nyfiken mink förbi på andra sidan ån. Den djupt rotade pessimisten i mig tänker tankar som att denna fyrfota predatorn säkert redan skitit ut min och åns kanske sista drömmört. En mört på kilot är en raritet – inte minst i mina hemmatrakter. Jag drar

Sträckorna där stormörtarna uppehåller sig, kan ibland vara oansenligt smala partier.

en omedveten suck. En kvart efter utlägg knycker toppen på maggotspöet till och jag tajmar mothugget perfekt. Trots detta uteblir motståndet av fisk i andra änden. Jag grimagerar, svär och tänker att det där var ett hugg som mycket väl kan ha tillhört en stor fisk – sådär ettrigt och knyckigt som är så typiskt för arten. Nytt utlägg och på helspänn inväntar jag en andra chans… Döm av min förvåning när toppen efter bara en liten stund bugar på nytt i några rejäla knyckar, och nu sitter fisken! Tyngden är bra, knyckarna fortplantas genom spöets snabba klinga, och pulsen skenar. Det kan låta löjligt, men

En fluffig brödbit har skördat många stormörtar genom åren och är mitt absoluta favoritbete.

Svårare behöver det inte vara!

tyngden från fisken är massiv och får mig nästan att tvivla på att jag krokat rätt art. Minuten går innan jag först skymtar en ljus rygg och röda fenor i åns lattefärgade vatten. Dess stora silvriga fjäll går inte att ta fel på - det är en mört. Pulsen blir om möjligt än högre. Jag sätter ingen onödig press och kort därefter ligger den massiva åmört jag alltid drömt om i mina händer. Jag börjar med att plocka fram måttbandet för att få en indikation. När jag avläser 42 cm ler jag. Fisken är hög som en sarv och utan tvekan handlar det om en fisk över kilot. Det är med största respekt jag snabbt väger in fisken till enorma

Efter att noga ha lodat av en åsträcka kom belöningen; en 920g tung mört!

1100 g. Därefter får hon hämta andan i håven, för några snabba foton, innan den returneras. I det kalla och syrerika vattnet drar den som en pil och jag kan andas ut. En lyckad returnering är i mina ögon mer än halva lyckan av en storfångst. Det tar en bra stund innan allt sjunkit in.

Jag inser att jag kanske aldrig någonsin får en sådan igen - så ovanliga är dom. Jag slänger en retlig blick o den givna kommentaren till kompisen; ”vad var det jag sa, skulle jag inte ta en kilosmört?” Återigen möts jag av ett skratt, men denna gång också en omfamnande kram. Det må vara en klyscha, men ”Delad glädje är dubbel glädje”.

Flötmetets fördelar Flötmete är den roligaste och många ggr den mesta effektiva metoden - trots detta används den inte så flitigt bland landets metare, varken efter mörten som art, eller denna årstid. Kan inte annat än tycka det är synd! Personligen tror jag att det beror på lathet och till viss del okunskap. Få saker slår det visuella hugget, direktkontakten i mothugget eller den tillfredställelse som ett flötes dyk ger. Ingen annan metod lär man sig heller vattendraget så bra på som genom flötmetet. Topografi och ändrade strömförhållanden indikeras ju direkt genom flötet.

Det är här flötmetet är överlägset!

Om vi utgår från fiske i strömmande är det möjligen bara två saker som skulle få mig att välja bort metoden; för grumligt vatten eller allt för stark ström.

Men en optimist hade sagt att en fisk knappast låter sig svältas bara för att vattnet är grumligt eller strömmen stark, så du sätter själv dina begränsningar.

Saker som kan vara bra att tänka på är följande; (1) Lägg enorm vikt vid kontroll över linföringen!

Oavsett hur hett bete du har, eller hur rätt du fiskar i bredd och djup, så kommer detta många ggr avgöra om ditt bete inger tillräckligt förtroende. Ett så långt spö som möjligt, kommer underlätta för dig. Spön på

Büda dessa fiskar är resultatet av trottad brÜdbit, vintertid.

12-13 fot duger gott, men flera jag känner använder så långa som 15 fot. Fiskar man från båt, kan man ju med fördel lägga sig rakt uppströms fiskeplatsen och man kan då klara sig med kortare spön än så. Till dessa gärna en bredspolad haspelrulle, där linan löper lätt från spolen.

(2) Att vara noggrann med att loda djupet och ha betet exakt i det vattenskiktet du vill. Allt från att tröga dagar nästan låta brödbiten släpas fram över botten till att fiska högre upp i vattnet. Men ha koll på var du har botten och genom att ha koll på bottenstrukturen skapa dig en bild över platsen du fiskar och dess möjliga ståndplatser. Det är inte alltid de syns ovan ytan.

(3) Låt kastavstånd, fiskedjup, strömstyrka och bete avgöra ditt val av flöte. I strömmande vatten lämpar sig oftast ett avonflöte, vilket är ett flöte där flytkroppen sitter högt upp på flötet. Lämplig flytkraft är ca 2-4 gram. Dessa fästs ofta på linan genom en bit gummislang i båda ändar, vilket gör flötet lätt att justera i djup, genom att bara dra det upp och ner på linan. Reglerna är givetvis att ju längre du behöver kasta, ju djupare du fiskar, ja starkare ström det är eller ju större bete du fiskar med - desto större flöte krävs. Större flöte vid större djup o hårdare ström är helt enkelt för att kunna pressa ner betet o hålla det på önskat djup, med precision!

(4) Utgå från att blya flötet med störst vikter närmast flötet och sen stegvis trappa av på vikten närmare kroken, är en bra regel.

(5) Det är inte bara krokbetet som lockar fisken!

Oavsett betesval så ha gärna med något att då och då kasta ut över platsen du fiskar, eller lämpligen en bit uppströms, så att det passerar fiskeplatsen på tilltänkt fiskedjup. Mixat bröd, majs, räkbitar eller maggot kan vara exempel på bra alternativ. Givetvis lämpas mäsk av samma eller liknande typ som ditt bete. Bröd som inte mättar och lätt förs med strömmen kan mäskas rikligt, medan animaliska och mer grovkorniga eller mättande beten, som maggot, räkbitar eller kanske majs, ska mäskas i mindre mängder. Uppskatta själv och våga testa dig fram!

Flöstmete och mörtexperten Stefan nordberg in action. Han om någon vet hur man flötmetar mört.

Bottenmetets effektivitet Bottenmete är den ultimata metoden då man vill punktmarkera en specifik plats under längre tid. Om vattnet är grumligt, kastavstånden långa, eller man helt enkelt känner att man inte behärskar flötmetet, är detta ett fullgott alternativ. I de flesta fall lämpar sig ett paternostertackel med sitt separata sänkes och kroktafs bra. Valet mellan vanligt sänke som tyngd och s k ”feeder” är upp till var och en. Själv använder jag så gott som alltid någon form av feeder, fylld med lite extra gott. Denna sänkesförtyngda lilla plast eller stålbur kan göra stor skillnad!

Små tips; (1) Generellt så tycker jag att många borde korta in sina tafslängder. Kortare längder ger snabbare indikation och mer direktkontakt - på så vis tydligare hugg. Färre djupa krokningar och man kan i alla fall få inbilla sig att även den köldstela fiskens pillande ger bättre signal i spötoppen.

(2) Anpassa sänkets/ feederns vikt efter rådande förhållanden. Fiska inte med tyngre än vad som är nödvändigt. Detta är trots allt en tyngd du ska förflytta innan du får kontakt med fisken i ett mothugg, och dessutom en vikt fisken kan känna av vid hugg. Låt ström eller kastavstånd avgöra. Små feeders med vikter kring 10-20 gram brukar ingå i mitt sortiment. Likaså gäller valet av topp till ditt feederspö. Bara för att grövsta toppen sitter på sen sista turen kanske inte den lämpar sig bäst nu! (För den som inte vet vad ett feederspö är så kan man kortfattat förklara det som ett spö anpassat för bottenmete, med flera utbytbara glas/kolfibertoppar i olika känslighet, som ska indikera nappet.).

(3) Bara för att bottenmete tillåter att bekvämt sitta av en dag, på samma plats, i sin stol, Så behöver man inte göra det. Var mobil och flytta på dig om det känns ohett. Flera och kortare stopp ger vissa dagar bättre utdelning.

Generella tips (1) Underskatta inte de yttre förutsättningarnas påverkan! Välj dagar med väderomslag eller

Mixat ljust bröd är som oftast basen i min mäskning. Sedan är val av metod ett nästa steg.

Vacker som få. Ingen kan säga att en stor mört inte är det.

åtminstone för årstiden milt väder. Även om arten som sådan verkar förhållandevis aktiv i kallt vatten är varje extra grad, eller bara uppåtgående temp ett välkommet inslag. Mulet väder med sämre ljusinsläpp verkar också positivt påverka deras självförtroende och vilja att söka föda . Även hos en stor mört sitter det i ryggmärgen att den är och förblir ett byte – oavsett storlek. Kanske skapar en grå himmel tillräcklig trygghet för att våga äta med förtroende? Denna del av året tycks heller inte gryning/skymning vara lika avgörande – utan du kan bedriva framgångsrikt fiske alla ljusa timmar, även om dessa alltid känns extra heta.

(2) Om du tänker bedriva fisket i strömmande vatten råder jag dig att våga testa förhållandevis stark ström. Mörten tycks många gånger föredra dessa partier. Håll utkik efter små avvikelser och fiska av dessa platser. Stenar, fallna träd/grenar, breddningar/ avsmalningar av ån – ja praktiskt taget allt som ger lite karaktär tycks funka. Våga testa! Att jag skulle sitta här och säga exakt var drömfisken simmar i just ditt hemmavatten vore aningen absurt.

(3) Fiska lätta tackel och var inte rädd för tunna tafsar. Det ger bättre presentation och det är inte ovanligt att jag använder 0,12-1,14mm vid båda metoderna

(4) Fiska gärna små, hullinglösa krokar i stl. 10-16, beroende på bete. Min personliga erfarenhet är att mörten är extremt känslig vid all hantering. Det kan tyckas långsökt, men varje sparad sekund av kladdande med fisken i uppsåt att frigöra fisken från krok, är väl investerat i välviljan och tron om att återutsätta en fräsch fisk, med goda förutsättningar att repa sig. Jag fiskar själv alltid hullinglöst efter just mört och aldrig upplevt att det skulle leda till tappad fisk. Dessutom tränger en sådan krok in lättare och jag inbillar mig att jag krokar mer fisk på lång lina, eller vid dåliga mothugg. Skulle olyckan dessutom vara framme och en fisk går fast och tacklet blir kvar i

fiskens ände av linan, löper denne större chans att slå sig loss och komma oskadd undan. Hoppas att dessa motiv räcker för att tänka över ditt krokval.

Personliga erfarenheter och reflektioner Det var blott två år sedan i december som jag landade mitt livs första stora mört. En fisk på prick 8hg i Östgötska Svartån. Inspirerad av engelska filmserien ”catching the impossible” gav jag mig ut med nära fiskevännen och medfilmaren/fiskaren Stefan Nordberg. Fisken tog på en brödflinga, fiskad på flötmete. Trots många stora fiskar, höll jag just denna extra högt. Året efter skulle inte bara innehålla en 920 g fisk från samma vatten och på samma metod, utan också ett till synes oslagbart pers på smått sjuka 1506 gram, utöver den även fisken jag berättade om tidigare. Dessa fiskar togs på totalt 5 fiskepass i tre olika vatten, i helt olika delar av landet.

Alla hade de något gemensamt; de är tagna i kallt vatten, under den mörka, kalla delen av året och på de beten och metoder jag beskriver i artikeln. Inte konstigt att höst, vinter och tidig vår är min absoluta favoritperiod av året att bedriva mörtfisket!?

De tycks vara aktiva och förhållandevis lätta att komma till tals med. Om det sedan beror på att vattendragens näringstillförsel avstannar på hösten och viss del av födotillgången försvinner, eller att andra fiskarter blir mer inaktiva och det skapar utrymme för mörten att få arenan för sig själv, låter jag vara osagt. Att dessa attraktiva men ack så känsliga varelser tycks klara återutsättningen bättre vid lägre temp, ger mig bara en extra sporre. Vem vill se sin drömfisk flyta iväg till synes livlös? Som nästan alltid när man pratar om bestånd av stor fisk, oavsett typ av vatten, handlar det om få individer. Prioritera därför alltid fiskens hälsa först! Mörten tycks bli stor i hela landet och alla typer av vattendrag. Från kust till Norrlandsjö, åar och näringsrika dammar. Så länge de har begränsad konkurrans, tycks de växa sig stora. Ut och testa! Vem eller vad säger att det inte är du som står för nästa storfångst?

!å a k c i Kl utera p

Disk esnack Fisk

1100g/42cm. Högryggad och bred, som en åmört ska vara.

Se filmen nu!

www.sportfishmasters.se

I I s s k k a a s l o l s l a l o k t a g t Iskallt Iskallt trollingkaos trollingkaos k n Iskallt trollingkaos g i l t n l i t o l r l r r t o r t t l s o a k g n i l l o r t t l l a k s I s o a k g n i l l t t l l a k s I t Iskallt trollingkaos a l l Iskallt trollingkaos k l l a s I k i s i p I på n p å n g å g k V på Vänern Vänern på Vänern n k V a r ä e n a r n ä o e n ä V o n ä s n r e n ä V å p å e V n r e n ä V å p s på på Vänern p e Vänern på nr rn

”Babords pulklina och bägge djupriggsvajrarna går fast i propellern, slagskeppet tycks ha nått sin slutstation. Bara att dra åt bromsarna, tokrensa in alla spöna, häva i alla slags drivankare vi kan hitta i båten och börja skära loss trasslet...”

Text:Jonathan Jansson Bild: Jonathan Jansson & Kent Svensson

T

otalt lamslagen famlar jag febrilt efter dragkedjan på flytoverallen, och en nordanvind från andra sidan jordklotet nästan slår mig till marken.

Artikelförfattaren med en lax som drog upp mungiporna i höjd med vågorna.

Strålkastarna från bilen lyser upp det kompakta mörkret, och istället för en liten mysig sjösättningsramp bland bergshällarna på östra sidan Vänern, är där ett hål till helvetet. Skummande vatten yr överallt, det forsar långt upp på grusvägen och sjön tycks äta upp allt i dess väg. Bryggan med de försvarslösa bildäcken är utom synhåll, kvar finns bara ett vitt inferno. En levande vägg mellan oss och laxarna.

In i bilen, river fram telefon och dirigerar våra gaster för dagen till Kristinehamn där vi kan sjösätta slagskeppet. För ett slagskepp är vad det kommer att vara en dag som denna. Väl på plats står Peter och Kent, de är redan färdiga på den snöiga rampen, ivriga att komma ut i jakten på Vänerns skatt. Allt går nu med rasande fart, spöna vecklas ut, betena knyts på och båten är i sjön nästan innan trailerhjulen blötts i det nollgradiga vattnet.

Men vad nu! Motorn startar inte, den annars så pålitliga 50-hästarn hostar lite svagt och lämnar en försenad julklapp i form av ångest i magropen.

Felet lokaliseras dock snabbt då vi ser att gasvajern är avklippt precis vid motorn. Någon eller något jävlas med oss och våra fiskedrömmar. Kent finner dock snabbt sin plats i skutan och plockar fram tång, skalar fram lite vajer ur kabeln och drar i de få centimeter som fanns kvar, och vips! Med lite äkta handgas startar Hondan och hindrar tårarna som nu var på upphällning från att välla ut.

Det är nu förnuftet borde ta över och vi stannar på land. Vad har man egentligen att göra i liten båt med några centimeter vajer till gasreglage - på en sjö stor som ett hav och ilsken som natten är svart. Men efter trettio mil på oplogade vägar har man som tur är tappat både grepp och intresse om sunt förnuft.

Peter drar upp luvan på overallen, tar över gasvajern och hänger sig över motorbrunnen medan farsan

styr flytetyget ut mot laxarna. När vi närmar oss södra kanten på farleden börjar sjögången bli grov då land inte längre ger oss något lä. Vattnet börjar skölja över kapelltaket och framförallt ner på Peter, vårt mänskliga gasreglage. I riktigt ostadiga, närmast brutala 0-10 knop närmar vi oss i maklig takt de för dagen utsedda fiskeplatserna.

Betena sätts i och riggas snabbt ut på planerboards samt djupriggar. Sex beten i ytan och fyra beten mellan 5-11 meter under båten. Omgående biter en fisk över den Tomic som fiskades på fem meters djup.

I den smått kaosartade situationen greppar jag spöt då jag sitter närmast, och en stark silverglänsande

lax på dryga sju kilo kan efter en kort, men hård drill, håvas av Kent. Vilken belöning! Vilken upphämtning från morgonens misär! Vi gungar vidare, mungiporna går från öra till öra, och Peter drar i gasvajern på order av stundens kapten.

Plötsligt växer sig vågorna alltför höga, alldeles för fort. Kent som sitter vid ratten ropar, –mera gas, mera gas! smått panikartat, men Peter hinner inte med och båten vänder 180 grader fortare än vad man trodde var möjligt. Babords pulklina och bägge djupriggsvajrarna går fast i propellern och slagskeppet tycks ha nått sin slutstation. Bara att dra

åt slirbromsarna, tokrensa in alla spöna, häva i alla slags drivankare vi kan hitta i båten, och börja skära loss trasslet med stort T från propellern.Peter får äran att hänga ut över den upptiltade motorn medan vi håller i honom samt håller kontakt med en annan båt i närheten, om assistans skulle behövas.

Dryga timmen och sjömilen närmare Kilsudde har vi fått ordning på haveriet. Djupriggarna riggas först ut och styrbords pulka därefter. Då det endast återstår tio meter pulklina efter trasslet på babords sida, funderar vi på att strunta i den sidan, men vi bestämmer oss istället för att köra ”all in”. Vi tränger ut tre spön på den löjligt korta pulklinan som rister och sliter i den grova sjögången. Vi håller nu stadiga 3-4 knop mot sjön hemåt, norrut för att inte få något mer haveri och för att korta ner hemfärden i den grova sjön.

Det känns bra men aningen konstigt, något är fel.

Som om något skulle hända, eller har hänt. Plötsligt tickar en rulle på taket sakta ut lina och jag ser ett av spöna fullkomligt böja sig i handtaget. Vi glömde att lätta på bromsarna efter trasslet, och nu har en riktigt stadig fisk huggit på babords sida! Farsan tar över gasvajern, Peter drillar, Kenta tar håven och jag tar ratten. Att det är en stor fisk råder det inga tvivel om, den går djupt, tungt och stångar på neråt. Inga andra spön vevas upp, vi har om möjligt mer hybris nu än då vi lämnade hamnen.

Fisken är tung, vill ut på sidan, bort från oss, bort från våra drömmar. Linvinkeln blir brantare och brantare då fisken går ner på djupet snett bakom båten. Det rister gång på gång i det hårt plågade spöt när Peter tar i från tårna. En stor lax bryter till slut ytan och gör några sista försök att slå sig fri, men det stora håvnätet omsluter snabbt det vi kämpat för hela dagen. En på utsidan totalt dyngsur och iskall, men på insidan varm och fiskefebrig Peter, kan något knäsvag glatt grimasera framför kameran med sin livs största Vänerlax på 9,6kg.

Innan vi plockar upp spöna för en plågsam transport

Peter Svanberg och 9,6kg Vänersilver. En lax som bet över en Tomic fiskad i närmare 4 knop.

Under påsktider växer kön sig tät på den lilla rampen i Baggerud.

! a k Klic tera på

u Disk esnack Fisk

hem till hamnen, hinner vi återutsätta en fin vildlax och en grov gädda. Skutan blir åter ett slagskepp när vågorna sköljer in och isen lägger sig runt om i båten. Kylan är bitande och sjögången tycks öka trots att vi närmar oss land. Skruvar, bultar och muttrar lossnar, radion hänger lös under den nu sneda pulpeten och allt som låg torrt i fören hamnar snabbt längst bak, där Peter ligger och drar

i gasvajern. Farsan ”lägger en pizza” över relingen och evigheten till hamnen känns längre för varje sekund. Väl framme i farleden och sundet in till Kapurja hamn har isen lagt sig, men vad gör det med dagens fiske på näthinnan. Isen krossas och vi möter upp en lokal trollingprofil som ordnat ny gasvajer till morgondagens fiske.

Få ord sägs på rampen då tröttheten faller på oss

alla. Det tackas för sig, Peter och Kent åker hem mot Stockholm medan farsan och jag kör in ekipaget i en relativt varm GDS hall på närmaste mack.

Allt har frusit, ett tjockt lager is bildats runtom båten, och spöna sitter fast som berg i hållarna.

Korv och mos smakar som aldrig förr och efter upptiningen smids redan planerna för morgondagen, ut och kämpa - det är vintertrolling!

En otrohetshistoria ...

“De frivattenlevande gösarna hade stulit viktig tid i jakten på de stora gröna. Men när hösten svepte in över det värmländska landskapet vaknade en gäddfiskare åter till liv. Gula löv och frostnätter väckte en stark längtan och en utdragen otrohetshistoria fick äntligen sitt slut …”

Text: John Zafaradl Bild: John Zafaradl & Ove Eriksson

J

ag slår i backen och justerar motorn.

Det hjälper inte och skuggekot på min ekolodsskärm förblir en vag antydan.

Gösar har fenor och även om de är loja så används de givetvis, detta är sannerligen ett fascinerande fiske.

I en minut jagar jag ekot och till slut får jag träff.

Fisken har stannat. Det blåser 8-9 m/s och att ligga i friläge är en omöjlighet. Jiggen släpps genom vattnet och stannas upp. Gösen stiger sakta. Pulsen eskalerar. Hjärnan väntar på signalen som resulterar i ett blixtsnabbt mothugg. Det kommer inte. Jag håller handen på gasen, kompenserar för vinden, vevar upp halvvägs och tar upp nästa spö. Jiggen far igenom vattnet och nu smäller det! En välväxt gös bryter ytan och tankarna far i mitt huvud; hur kunde gösfiske bli så jävla spännande?

“Att kroka en ”nateamazon” som sakta och bestämt tar lina ifrån din rulle är ren och skär fiskeångest, och man älskar det. ” Skymningen nalkas och det är dags att köra mot rampen. Två båtar lämnar djupområdet i den karga sjön och studsar över de skummande vågorna. Snart har jag och Ove letat oss tillbaka till den gamla rampen vid sågverket. En gammal bortglömd betongplatta vars sprickor är fyllda med gräs. Vinschen gnisslar medan båten lämnar vattnet. En kylig vindpust får mig att huttra och snart singlar det ner gula björklöv runt mig som prasslar när de virvlar över marken. Det är en vacker dans för att inviga den bistra tiden av året. En känsla kommer över mig. Jag tittar på Ove; ”Idag kom hösten på allvar”. Han nickar.

Vid den här tiden förra året hade vi redan spenderat två långhelger i jakten på storgädda. Vi nådde framgång. Det är ju för fan oktober, vad håller vi på med.

Ytligt, men bra krokad. Precis som det ska vara när man fiskar gädda med betesfisk.

Det kritiska ögonblicket. En gädda modell ”XL” sätter Ove på prov precis invid båten. En höstgädda ger sig aldrig…

Saknad.

Jag har inte saknat överfulla båtar med grejer överallt. Jag har inte saknat jakten på betesfisk. Jag har inte börjat älska ”utplaceringsbåtarna” - mindre farkoster utan faciliteter som placeras vid hemliga vattnen för att vi vill hålla låg profil eller för att det helt enkelt saknas båtramp. Och jag hatar verkligen den aktermonterade elmotorn som gör ditt liv till ett helvete när det blåser. Jag har inte saknat all packning, den obefintliga båtordningen eller de långa resorna till öde platser där en väg-GPS är lika använd-

bar som en båt på torra land. Men jag saknar gäddfisket…

efter gädda årets mest spännande fiske. Om ni frågar mig? Den största utmaningen av dem alla på svenskt sötvatten. Beslutet är således oundvikligt. Det har varit en lång gösfiskesäsong, längre än den någonsin varit tidigare. Timglaset är vänt och gäddfisket är på väg att rinna ut i sanden…

Att kroka en ”nate-amazon” som sakta och bestämt tar lina ifrån din rulle är ren och skär fiskeångest, och man älskar det. Höstgäddorna ger sig aldrig utan en kamp in i det sista och för egen del är senhöstfisket

Första höstpasset.

Hon tittar på mig med uppgiven min. Jag måste besluta mig för om det är 10,6- eller 9- fotarna som gäller och nu står min sambo där och håller i linan

“Till slut kommer hugget. När dagens första fisk går till attack så gör den det skoningslöst ...”

År av erfarenhet brukar hjälpa när man skall uppskatta en gäddas vikt, men så är inte alltid fallet. Korta fiskar med bred rygg och tjock buk kan verkligen bjuda på överraskningar.

Även ”back-spöet” kan leverera bra fiskar.

Se bara till att ha hyfsat långt släpp till flötet.

medan spöna böjs ned i korken. Valet faller på niorna, de funkar bättre när vi fiskar med riktigt stora beten. Hon säger ingenting, det är fredagskväll och hon får flytta på både rig-bins och fluorocarbon för att kunna duka upp mys-middagen.

Hon pratar köksluckor; högblankt eller matt? Jag befinner mig redan i båten och funderar på taktiken.

Vad var vindprognosen? Vi kanske skall börja på andra sidan viken?

Hoppas hon har överseende, bara en säsong till…

Sju timmar senare längtar jag hem till henne, vår lya och en varm säng. Givetvis blåser det hårt. Aktermonterad elmotor, öppna vattenvidder och hård vind – skjut mig. Ove säger ingenting. Våra hemmagjorda paravaner guppar vid sidan av båten.

Timmarna går. Jag gömmer en hatkärlek till sjön som skänkte mig mitt personbästa, svårare vatten existerar inte. Vi byter bly, skiftar djup och försöker variera farten i den tuffa vinden, men det hjälper föga. Vi landar sällan många fiskar i våra vatten, men detta tär på självförtroendet.

“Det är en bra fisk. Fajten blir utdragen och linan pekar rakt nedåt bakom båten, håven monteras och mattan rullas ut.”

Framgång.

Tanken på att vi fiskar uselt äter sig in innanför pannbenet. En fiskgjuse gör oss sällskap, den har förmodligen bättre fiskelycka. Plötsligt ser jag ett klockrent skuggeko på ekolodet. Jag visar Ove och han styr åt vänster, en ren chansning, den kan lika gärna stå på höger sida. Gösfisket har trots allt gjort oss till ekolodsexperter, alltid något positivt. Det knarrar till, fisken har tagit babords närmsta bete! ”Nu ser du för fan till att kroka den här ordentligt” hör jag från min båtkamrat. Spötoppen sänks och jag vevar som en galning och sopar in ett mothugg – kontakt!

Tillfredställelsen när linan skär djupt är alltid enorm – det är en bra fisk. Fajten blir utdragen och linan

En tapper, stor höstkämpe tar igen sig på grunt vatten. Sekunden senare är man nedskvätt…

En genomtänkt och sofistikerad fiskelunch är A och O när man jagar storgädda under kyliga senhöstdagar. Min ständige båtkamrat, Ove Eriksson, har dagen till ära lagt både själ och hjärta på sin matsäck…

Fisken som avslutade Oves gösfanatism och inledde senhöstens storgäddsäsong.

pekar rakt nedåt bakom båten, håven monteras och mattan rullas ut. Det är ingen röd matta, den är grön, men här är vår motståndare alltid välkommen. Snart ligger hon där och det är en välväxt donna – bred och välmatad. Hon är mörk i färgen, en riktig skogsgädda, och ett välkommet plåster på såren för ett annars uselt fiskepass. En stor fisk, men inte tillräckligt stor.

”Och vi var fan inte först på detta vatten” fortsätter jag. ”Tydligen inte” säger Ove. Jag nickar instämmande och ser gourmanden framför mig bita hål på en grötkorv.”

Under vår hemfärd diskuteras morgondagen. Skall vi återkomma? Nej. Ingen av oss är direkt sugna på att gå i clinch med sjön två dagar i rad. Vi bestämmer oss för att angripa ett relativt nyfunnet vatten. Ett vatten med förlovade möjligheter. Med andra ord; det blir inte många timmars sömn, resan är lång…

Efter grötkorv...

Jag tittar på den vita plasthögen kallad båt som ligger uppochned vid mina fötter. Jag har inte sett den sedan i våras, sedan sneglar jag mot de skummande vågtopparna ute på sjön. Ibland saknar jag verkligen min frontmonterade I-pilot, M. Lee (min båt) och hennes bekväma snurrfåtöljer. Skulle någon se oss nu skulle de aldrig ta oss för experter - om jag nu får lov att kalla oss det: Portabla Claes Olsson-spöhållare, batterier, ekolod monterat på en plastlåda, Ikeapåsar fulla med skit och en överlag väldigt ostrukturerad båt.

Vi fiskar medsjö för att kunna hålla lite bättre kontroll. Den första timmen spekuleras det vilt om hur vi skall gå till väga. Lätta bly? Tunga bly? Ytligt fiske? Vattnet är inte så fasligt kallt, stora sjöar kyls av långsammare och vi försöker att variera oss.

Sjöns historia bär säkerligen på någon annans spännande fiskeminnen. En vacker träeka skvallrar om svunna tider – vi kan ju inte vara först jämt…

“Den här gäddan fajtar på ett sätt som kan få den mest erfarna storgäddfiskare att utveckla magkatarr.

Tunga rusningar varvas med rappt huvudrusk och det pågår länge.”

Bred som en järnvägs-sliper och tjock som en julgris. Gäddfiske är gäddfiske och höstens första storgädda satte punkt för en lång och utdragen otrohetshistoria.

tungt plask och jag får återigen kontakt. Min motståndare går nu mot bottnen och jag ser att vinkeln på linan blir allt brantare. Kanske var den större än den såg ut? Den här gäddan fajtar på ett sätt som kan få den mest erfarna storgäddfiskare att utveckla magkatarr. Tunga rusningar varvas med rappt huvudrusk och det pågår länge. Precis när det är dags att avsluta dyker gäddan under båten och sätter av i en ursinnig rusning som slutar någonstans mellan Oves båda paravaner på andra sida båten. Med spöet doppat under skrovet lyfter Ove upp motorn. Jag lirkar ut linan från aktern och kan resa spöet. Det är sannerligen en stark fisk.

Hårda fajter…

... skänker glädje under hösten.

Ekolodet visar varken större bågar eller anmärkningsvärda mängder av bytesfisk, men vi är lugna, här simmar det riktigt stora gäddor. Det är ordentligt djupt inpå land och vi slickar klipporna med våra beten. Jag får syn på en gammal träbåt uppe bland träden, sönderruttnad men vacker. ”I klass med våra utplaceringsbåtar, fast i snäppet bättre skick” säger jag och garvar högt. ”Och vi var fan inte först på detta vatten” fortsätter jag. ”Tydligen inte” säger Ove. Jag nickar instämmande och ser gourmanden framför mig bita hål på en grötkorv. Risgrynsgröt, Oves speciallunch. Nu är det bara en tidsfråga innan de gråbleka korvarna som innehåller 86% kött packas upp. En gäddfiskare vet att uppskatta efterrätten…

Tålamod Till slut kommer hugget. När dagens första fisk går till attack så gör den det skoningslöst. Det är ingen skröna att de kan ha olika beteende för olika vatten och i den här sjön präglas fiskarna av ren och skär aggressivitet. Jag lyfter spöet och slår av den tjutande knarren medan linan flyger ut från rullen. ”Jag tar den nu” säger jag. Ove nickar. Som tur är laddar jag inte för kung och fosterland utan lyfter spöet och slår över veven – smack! Fisken krokar sig själv och det går en våldsam stöt genom spöet.

Med viss panik börjar jag fingra på bromsen, men jag hinner inte ställa ner den innan jag får slack – nästan hela fisken reser sig över ytan! Den landar med ett

Gammal kärlek rostar aldrig…

Håvnätet omsluter gäddan och Ove granskar fisken.

Vi har drivit riktigt nära land och för att undvika kaos låter vi gäddan stå i håven medan resterande spön vevas in. ”Kolla ryggen” säger Ove plötsligt och tittar på mig med allvar i blicken. Jag tittar ned på fisken och konstaterar att den är byggd som en jävla järnvägs-sliper. Pulsen eskalerar. Längdmått i all ära, den här fisken tar dessa proportioner av en orsak, den är välmående. En lång ”slinka” blir aldrig lika spektakulär. När fisken krokats av lägger vi den i vågpåsen och låter vi den digitala displayen rulla: 11,02 kilo! High-Five. Båda gläds och pratar i munnen på varandra om fiskens proportioner.

Med sådan kondition är den ett kvitto för att vi vågar tro, sitta i skitbåtar, köra långa resor med bil, släpa på tonvis av grejer och inte få många timmars sömn.

Med andra ord; det är värt det.

När jag skriver det här har det gått en vecka sedan vi abrupt beslutade oss för att avsluta vårt gösfiske. Ingen av oss har nämnt det sedan dess och ska jag vara riktigt ärlig så blir det nog inget mer göspass förrän björkarnas löv är stora som musöron. Jag kan inte sätta ord på det, men gäddfiske är ändå gäddfiske.

Att fiska gös under höstsäsongen gav mig en blandad känsla av skam och längtan. Någon sa en gång att alla otrohetshistorier har ett slut, den här hade på det definitivt. era

! a k c Kli t

u Disk esnack Fisk

sportfiskeprofilen

Internationell

Bertus Rozemeijer

Text & Bild: Bertus Rozemeijer

“My way to more zander”

W

ithout question, zander is an immense popular sportfish. It deservers this honor for the incredible action that the zander can give you.

For me, zander, after perch was the first predatory fish I caught. As a youngster, spinners where the lures I caught them on most often. Days with over five where considered to be good. Over ten, as excellent and a day, just once I experienced with over 60 and that is something I will never forget. Summer evenings turned out to be best, not knowing then that many zanders move to the shallows as the suns sinks behind the horizon. At a later age I started to fish with live and deadbaits. In and around the canals

in Amsterdam, fishing with smelt was a guarantee for a good number of fish.

In the midst of the eighties, I was asked to help creating a video for Italian TV, making a production about zander fishing in Holland. The goal was to show how an angler was fishing with live and deadbaits in a typical and classic Dutch way of zander fishing. I was having a cameraman in my boat filming the “star” of the production. Nothing much to do and not able to fish natural baits myself, I started jigging straight under the boat. Much to my surprise, I hooked a nice fish and as the lifebait angler failed, we tied the fish on his hook to create some action, for the action so far was dead slow. I caught five

more this way and the video was made.

Surely it set me thinking. Why not with dead and live baits and why not fix this on a jig, fished over 15 meters deep? Next day I was out on my local water, matched the jig size to what zander might like better and made a drift over the deeper parts of a river near my house. In one morning and in the middle of the winter I caught over twenty fish. A number of fish never caught before in deep winter. Phone calls went out to a few of my friends and we started to develop to what is now known as vertical fishing for zander.

Henk Rusman was pioneering in the middle of Holland. Me and a friend Stephen did the same in the lakes around Amsterdam. We learned a lot, but

questioned ourselves if it would be wise to publish our success in the magazines I was writing for.

If you can be so successful using this style of fishing it could harm the zander population by those a bit too eager to catch a lot of zander without releasing them. We took the risk and it did not take too long before vertical fishing was widely adapted in Holland. For sure it was an economic boost in the branch. Anglers where willing to fish in fancy American boats, using big engines, electric outboards, state of the art fish finders and all one might need to catch big numbers of zanders. The question is: do you need all this? A lot depends on the waters where you fish. Comfort and safety are number one in any boat. Fish finders? Nice to see signals on a screen, but structure is way more important and structure can be seen on even the simplest echo sounder. Electric outboard? For sure, but mind you, the more advanced they are, the more likely it is that you will have technical problems.

Trust me …this is a own experience… given to me to “test” .. and time and time again, I learned that simple, but quality is all you need. Rods are a key factor. Being the first who was vertical zander fishing, I did struggle a lot to get the rods I wanted and still know that what I use these days is all you need for great fishing.

What we needed was sensitivity. After all, we were fishing in deep water, we had to use thin lines to get the lure down and under control and remember, there was no dyneema. Can you imagine the problems we had to feel what the lure was doing, how the bottom sediment would look like, react on sometimes very fine baits? The rod had to be short and fast. After I made the first rods, other followed in the wake, making rods that I cannot understand. A vertical fishing rod must be fast and sensitive like an open nerve. Many rod builders made a rod with a fast action, but all the action was coming from the tip. WRONG!!. A good vertical rod has an overall, parabolic action! Why? Because at about 60% of the bites, the zander is hooked very light. Often, one of

“American boats, using big engines, electric outboards, state of the art fish finders and all one might need to catch big numbers of zanders.

The question is: do you need all this?�

“The lures for the job is of course a combination of jighead and the shad combined.

I love to drift and in a stronger wind, the boat might speed up to over one km per hour.” the hooks hold on a thread of flesh. A zander tends to fight with the head down in an attempt to reach the bottom. You can feel the zander bump hard on the rod and often succeeds to free it selves fighting this way. The more backbone a rod has, the more likely it is that the fish will succeed. A parabolic rod is way more forgiving and able to cushion the bumps a zander makes. This will help to keep the fish on the hook and bring it in your boat. A well built vertical zander rod will make a deep bend divided over the full length of the rod when a four to six kilo braid is used. This is not only the best way to bring a zander to the boat, but honestly, it is also the most fun and fun is all what fishing is all about!

Rod length is also a matter to think over. When started some twenty five years back, we had not a clue what rod type would be best. At the end and up to now I used just one rod length, of 190 cm. long, made for baitcasting reels and one for the fixed spool reel. Using both you learn the plusses and minuses very fast. A fixed spool reel is (way) faster, helping you to keep contact if after a hook set the fish swims up fast. Sometimes they do and all contact is lost.

Its quickly back reeling up with a fixed spool reel.

I also like the balance better. A fixed spool settles under the hand a baitcasting reel sits on top of the rod and to keep it in balance can be a bit tiring over a day’s fishing. Then again: if you fish a bottom with a

lot of structure, you need to give and take a lot of line. Using a fixed spool reel, you have to peel of line thru the reels clutch, or open the bait time and time again. Using a baitcasting reel, you only have to press the thumb bar and the jighead takes the line for you.

This is to say the least, comfortable. This yes for the baitcasting reel is so big that I often take this as a first choice.

Line is as thin as I get, but not too thin! I stop with a 0.10 mm line. Thinner is nice on a baitcasting reel, but often not on a fixed spool reel. The line might be so fine that while reeling in line, the line might fall over the bail when the spool is at the lowest point,

wrapping itself over the knob of you front drag.

You can(partly) avoid this by adding a fine disk on the ax of the spool, so the spool stops a fraction earlier than the manufacturer made it. However, with a 0.10 mm line, I did not have that much trouble with fixed spool reels. Use the full length of line on a spool.

I was a bit thinking to economical by using only fifty meters of line on the fine spool. I forgot that I was fishing about fifteen meters deep, in a drift at some twenty meters from the boat when a big pike attacked my small shad. My friend had to follow the fish with an engine running for it was emptying my spool… FAST!! At the end we boated the fish, which was 115 cm long, but it was almost a narrow escape for the fish.

Traces in front of the shads? I say yes to this, but keep the trace as fine as possible. A thick wire surely will ruin the action and presentation.

Make your own with 7x7 strands steel wire in a BS of about eight kilo. A full length of about 20 cm will do.

Fix a fine swivel in front and a fine snap on the other side to mount the shad. This will help you a lot if pike shares the water with zander. Oh I know, in some relative deep water, your main catch will be zander and perch. And yes, there are days, many days that you won’t see a sign of pike but other days you will come across some real good pike that will bite off your line.

The lures for the job is of course a combination of jighead and the shad combined. I love to drift and in a stronger wind, the boat might speed up to over one km per hour. In this case I go for jighead with a weight up to 28 grams. My favorite shads are without question the Quantum kicker, Zander Trap and Famous Fooler. What about the color then? In most cases I use shads in the color Motor Oil, but also Fire Tiger and Magic Brown do great.

Now I guess it is up to you to sink these lures down and show the zander what a heck of an angler that you are.

!å a k c Kli tera p

u Disk esnack Fisk

Dina sportfiskenyheter varje dag

www.fisheco.se

HAVS Ă–RING Aktionfyllda fotografier av:

Martin Sommar

Salmo Trutta, en överlevare i silverdräkt.

Trots att vi i decennier gjort vårt bästa för att hindra vår underbara havsöring från att reproducera sig genom etablering av kraftverk, dammar och nedsmutsning ger den inte upp! Öringen är en stentuff kämpe som ger allt, ibland tom sitt liv, för att nå sitt mål, dess lekplats.

Skicklige fotografen och sportfiskaren Martin Sommar har i Råån som sitt hemmavatten och inspiration.

Martins bilder är något utöver det vanliga, bilder sprungna ur passionen för öringen och för ån.

Tack Martin för att vi fick publicera dessa. // JanO +MagazineFishEco

NO MORE HOLES. New Ultra series waders | KURA & AERO

VISIONFLYFISHING.COM

Tuber

Om inte g채ddorna vill ha - kanske julklapp till frun?

Text: Sebastian Wiman Bild: Red October

www.redoctoberbaits.com

T

uber har använts länge i bl.a. USA, i jakten på stora gäddor och muskies. Här i Sverige finns en liten skara lite anonyma gädd- och gösfiskare som använt sig av tub-beten.

Det finns alltså mycket att berätta för er som ännu inte upptäckt denna lite ovanliga gummiattrapp. Vad är då allt stohej om? - tänker du säkert nu - det är väl en vanlig jävla bläckfiskimitation? Ja och nej. Från början var denna typ av bete tänk att attrahera fiskarter som käkade bläckfisk och kräftdjur.

Men som vanligt när det gäller sportfiskare så fick något ljushuvud en udda idé. Han karvade ut innehållet ur gummituben - fäste in trekrokar med en stålvajer - och fick så ett svävande förföriskt muskiebete. När man fick goda resultat på dessa beten - som var förhållandevis små - tog några tillverkare fram större varianter för just muskie och gäddfiske.

Det finns - som vanligt inom sportfisket - en uppsjö olika tillverkare, märken, modeller och varianter på dessa tub-beten. Informationen och bilderna i den här artikeln, har jag fått från en kille på företaget Red October från staterna, som har utvecklat riktigt stora tuber, för oss som diggar stora muskie/gäddbeten.

Se trailern för sportfiskemässan 2012

Våra svenska storgäddor har lurats flera gånger av just stora beten, och att det går att variera olika typer av tekniker och beten i nästan all oändlighet, ja det talar väl för att även tuberna kan vara något för oss svenska gäddfreaks att hänga i tafsen?

Hur är det då tänkt att man ska använda dessa beten? Ja, Red October framhåller variationsförmågan hos sina beten. Det går att rigga dem på många olika sätt, vikta olika mycket, använda vikter på tafsen, använda vikter på krokvajern etc. Använd trekrok eller använd enkelkrok. En av fördelarna som framhålls är möjligheten att fiska betena extremt långsamt när en liten vikt används, de många bläckfiskarmarna pulserar förföriskt även vid små rörelser.

En lättviktad tub kan även fiskas snabbt i ytan. Blyar man på ordentligt får man ett bete som kan fiskas djupt och i varierade hastigheter. Kanske är det något att prova? Red October var namnet!

För mer information om tuberna, besök

! å www.sportfiskemassan.se a k c Kli tera p www.redoctoberbaits.com

u Disk esnack Fisk

Tack!

+MagazineFishEco nr två har just passerat dig via en bildskärm på en dator, en iPad eller någon annan elektrisk grunka. Gratis och klimat- och miljövänligt...

Kan det bli bättre än så? Vi hoppas att Markus Nyman, John Zafaradl, Bo Gunnars, Johan Nygren med fleras härliga bilder och texter har gjort dig glad, nyfiken och allmänt sugen på att fiska.

Fiskenyheter varje dag

Bland annat i nästa nr: > Vi träffar 2011 års göskung Roger Larsson > Internationella profilen

För så är det för oss, det är därför vi gör detta. För oss själva, men till er. Inte nog med det, för dig som vill diskutera, lära eller bara fråga, gör det på Fiskesnack.com via länkarna i magazinet. En jättebra grej tycker vi. I nästa nummer kommer det än mer spännande artiklar.

Landa gäddan skonsamt, nya spännande svenska beten, en ny internationell profil osv. Det numret kommer den sista januari, en tid när isfisket är i full gång, naturligtvis kommer det också att synas i nästa nummer av Skandinaviens första, och enligt många, bästa +MagazineFishEco. Tack till alla som gjort detta nummer möjligt. Ni är hjältar...

> Skapa lockande doftspår

God jul och gott nytt år, hörs i Januari igen, men också varje dag, på www.fisheco.se och www.fiskenack.com

Jan Ohlsson - Ansv. Utgivare tel: 070 2088 030 jano@fisheco.se

// Jan O & Sebastian Wiman

Sebastian Wiman - Red. Chef tel: 070 5559 758 sebastian@fisheco.se

Copyright © +MagazineFishEco 2011 All right reserved

> Skonsam gäddlandning > Resultatet: Supersize 2011 > Fiskesnackprofilen januari > Elis Fotohörna part III > Nya sportfiskerekord 2011 Detta magasin görs av: Layout - Sebastian Wiman Red.Chef - Sebastian Wiman Ansv.Utgivare - Jan Ohlsson