r a g
#4 2014 lj ö F
å p s
os
A
n ä s
* r e
m
r
e ild
B * r
a
l k i rt
in n d
il F *
iL ve
– Efter sommarens växlande väder kommer hösten smygande... Text & Foto: Sebastian Wiman Världsrekord! Ja, inte för att vi någonsin tvekade, men Joel Abrahamsson lyckades med sin bedrift. Från sin kajak bände han från över 500 meters djup upp en Håkäring på 401 cm och en beräknad vikt på 566 kg! Med denna notering blev det alltså den tyngsta fisk som någonsin fångats från en kajak, och krossade det gamla rekordet, en sillhaj på 227 kg... Grattis Joel, nu är du för evigt inskriven i sportfiskets hall of fame! Kajakfiske är något som blivit mer och mer populärt de senaste åren, och en trend verkar vara att testa olika metoder från den lilla farkosten. Jag måste säga att det är ganska lockande att få driva fram ljudlöst, helt ensam omringad av natur med ett spö i hand. Jag är övertygad om att vi kommer få se mer av kajakfisket!
En annan snackis som tog fart efter att vi publicerade artikeln och filmen med Tobias Fränstam, är gäddfiskemetoden ”Slack line”. Över 30 000 visningar på YouTube och mängder av läsare av artikeln i förra numret av +MagazineFishEco är ett bra betyg! För er som har missat detta hänvisar jag till #3 2014, och till www.youtube.com/user/FishEco. I detta nummer får ni hänge med till ön Røst på Lofoten i nordliga Norge. Här finns ett sejfiske i absoluta världsklass. Att spinnfiska dessa galet starka fiskar på haspelutrustning med spinnbeten är utan att överdriva, ett av de mest intensiva och brutala spinnfiskena man kan uppleva på våra breddgrader. Vill man ha ett alternativ till mer exotiskt actionfiske så finns det här, vid den lilla platta ögruppen på Lofotens sydspets. Läs också om midsommarfiske på Rügen, Vertikalfiske efter röding och mycket mer...
an m i W n a ebasti
//S Detta nummer görs av: Redaktionschef:....................Sebastian Wiman Ansvarig Utgivare:..................Jan Ohlsson Art Director:...........................Sebastian Wiman
Kontakt: Ansvarig Utgivare:................ Jan Ohlsson............070 - 208 80 30 Redaktionschef:.................. Sebastian Wiman....070 - 555 97 58 Mail: info@fisheco.se
Ord. från 1 999:-
IrIn Feather MOMentuM 10 ft 8-32 gr.
å kö p a n Li
EL-GE anno 1969
p et!
EL-GE anno 2014
Inkl. 135 m flätlina Climax touch 8. Ord. från 1 995:-
Värde 259:-
Ett måste på fisketuren. Ord. 499:-
Ord. 1 899:-
Mängder av grymma färger. 300 meter. 0,10-0,40.
5601C4 PD SPeCIaL Ord. 349:-
Följ oss på facebook EL-GE Göteborg Deltavägen 4 (Backaplan) 2 våningar sportfiske 031-22 05 70, info@el-ge.se EL-GE Skövde Mariestadsvägen 86, 0500-486907
Ord. 149:-
8 Spinnfiskade monstersejar från Røst, ett episkt äventyr!
DETTA NUMME 46
28 Midsommarfiske i Rügen med Glen Grant Fishing Experience.
Hur påverkas gösen av ett catch & release-fiske?
Penn Conflict har fått utstå ett eldprov på havet!
58
38 Sportfiskarens mathörna Laga mat på stekhäll!
60
Bobo har testat nya ”cammo”kläder från Pinewood
64 Abu Veritas 8´2” 40-100g har testats på arga sommargäddor.
ER INNEHÅLLER OMSLAGSFOTO: SEBASTIAN WIMAN
70 Penn Regiment Popping Spin Ett spö för tufft havsfiske!
Bobo har gått till botten Vertikalfiske med upphängare.
80
104 Följ med ett på sagolikt flugfiske i Slovenien!
JanO har testat ett värstingspö Westin W8 vertical!
112
84
74 Vi möter tre nya medlemmar ur Team Westin!
100
Proffsen tipsar - Så fångar du storrödingen på vertikalfiske!
Vi summerar läget i Gäddfajten och Supersize 2014!
FOTO: SEBASTIAN WIMAN
Upptäck ett nytt sätt att ankra Talon från Minn Kota skapar nya möjligheter att snabbt ankra i grunda vatten. Att kasta ankare för att hålla sin positon tar tid och många gånger uppmärksamhet från fisket. Att sedan ta upp ankaret för att förflytta sig tar ytterligare kraft. Med Talon så ankrar du med ett knapp tryck på fjärrkontrollen. Talon fungerar som en spik som elektriskt slår sig ner i botten. Spiken är teleskopisk och Talon finns i två olika längder för 3m eller 3,6m ankringsdjup.
Hur Talon fungerar och dess funktioner
Håller den? se Talons tortyrkammare
www.comstedt.se
Made in Sweden
Nya SPORTSMAN 445 Catch Vår ultimata sportfiskebåt – har utrustats med en uppdaterad pulpet som är djupare och har plats för infälld 7 tums skärm. Dessutom har pulpeten fått aluminiumpaneler och praktisk mugghållare.
Aktuella kampanjer || Våra båtmodeller || Återförsäljare || www.linder.se
SEJFEBER PÅ R
RØST
TEXT & FOTO: SEBASTIAN WIMAN
Åtta vilt uppspärrade ögon scannar intensivt av horisonten. I den ljumma natten kan man nästan höra våra hjärtan klappa snabbt, fyllda av adrenalin. Vi har precis avslutat en helt sinnessjuk huggrush med fisk i princip varje kast och är nu höga på fiskemedicin. Långt borta i fjärran ser vi åter måsarna som svärmar och sätter genast fart dit. Snart börjar ännu en episk kamp mot mjölksyran, och mot nordens egna tonfisk, den stridslystna norska storsejen! Lugnet före stormen... Spaten? Spaten? Spaten? Guinness? Eric delar ut de frostiga glasen till sina rättmätiga ägare och vi skålar
för ännu en avslutad arbetsvecka. Fiskesnacket är redan i full gång precis som vanligt, när Christer berättar att det finns tre platser kvar på årets havsfiskeresa till Røst i Nordnorge. Resan har ett enda egentligt mål och det är att fånga sej, riktigt stor sej på spinnfiske! Christer berättar att fisket bedrivs med haspelutrustning, samma som man kör till gäddfisket funkar bra, och att man kastar och vevar med shadjiggar och andra spinnbeten precis som vid vanligt spinnfiske efter gädda. Historier om hur storsejen fräser runt i ytan och jagar sill sprider sig runt bordet och vi diskuterar olika beten som skulle kunna funka, jiggar, stora poppers, jerkbaits, vobblers och liknande. Jag är helt såld på idén och tackar snart ja till en av platserna, kompisarna Jens och Tommy som sitter vid bordet tar även de till slut plats i båten. Här började äventyret som kom att ta min syn på sportfiske till en helt ny nivå…
RĂ˜ST
Bild: Eniro.se
Røst är kargt och vackert...
Valfångst är fortfarande tillåtet på Røst, här en av valfiskebåtarna på ön. Ett sejparadis med världsrekordchans... Veckor av förberedelser och dagdrömmande har gått och det är äntligen dags att åka. Från Karlstad till Gardemoen, vidare till Bodø och sedan ut till ön Røst som är den sydligaste ön på Lofoten, drygt 10 mil väster om Bodø. Det är ett kargt men mycket vackert landskap vi möter. Røst består av lika många öar som året har dagar, 365 st alltså, och själva huvudön där de flesta bor ligger bara 11 meter över havsnivå på sin högsta punkt. Røst är mest känt för sin stora fiskindustri med torrfisk som huvudprodukt, men också för sitt rika fågelliv med lunnefågel, havsörn, tretåig mås, stormfågel och många andra havsfåglar. Självklart är Røst även känt som ett sportfiskeparadis med vad många kallar “världens bästa sejfiske”, och en plats där det fångas riktigt stora torskar,
hälleflundror och andra populära havsfiskar. För vår del är planen klar, vi ska ha de stora sejarna på spinnfiske och målet är, som för så många som åker till Røst, en sej över 20 kg. Världsrekordet på sej lyder 22,7 kg och ska enligt somliga inte vara alls omöjligt att slå i dessa vatten. Det kommer upp fisk över 20 kilo titt som tätt i området. Att ta en sådan sej på spinnfiske vore bortom episkt… På grund av ett lågt molntäcke kan inte vårt flyg landa på Røst och vi tvingas åka med tillbaka till Bodø för att istället ta färjan över. Vi förlorar dagens fiske som skulle riktas på stor hälleflundra men hinner lyckligtvis med det viktigaste, nämligen kvälls- och nattfisket efter sej. Vi åker ut fyra båtar från hamnen vid halv tiosnåret på kvällen och rivstartar äventyret så snart vi kommit
Elis Wessmarks “Mosbait” plockade sin första sej med lite hjälp av Tommy Blixt!
ut till fiskearenan som formligen kokar av fisk. Eftersom det är första dagen har vi med “vanlig” havsfiskeutrustning om sejen skulle gå för djupt för spinnfiske, och vi börjar att fiska av med dessa för att se på vilket djup fisken står att finna. Vi märker snart att sejen finns lite här och var i vattnet, och närmare botten står torsken, det får jag bittert erfara. Medan de andra börjar plocka fram sina haspelutrustningar står jag med 80 meter på räkneverket och en envis torskrackare som inte tänker göra färden uppåt lätt för mig. Svetten lackar och det känns som att försöka bända upp en Volvo Amazon ur en sirapstank. De andra i båten får fina sejar på spinnfiske, och det
Veva fort, sejarna kommer hinna i kapp och hugga hur fort du än vevar...
ser bra mycket roligare ut än det jag håller på med. Till slut kommer min torskusling äntligen upp. Strax under 17 kilo ska den visa sig väga, och det får väl betecknas som en godkänd första torsk i livet. Jag har dock alldeles för mycket kläder på mig och när jag öppnar upp dragkedjan på jackan så immar glasögonen igen, jag är slut, färdig, skjut mig... Sejfebern slår till som en slägga! Det är dags att börja leta större koncentrationer av sej, och de finner man när man funnit måsarna. Vi puttrar fram med båten och spejar i alla väderstreck när Jens plötsligt får syn på dem. Vi sätter full fart
mot de svärmande fåglarna. De syns som små pepparkorn mot horisonten och efter några minuters färd glider vi in i ett inferno av bevingade vägvisare och plaskande fiskar! Vi kastar ivrigt ut våra beten och det tar inte lång stund innan det smäller. Det är ganska svårt att missa när sejen hugger, det är liksom bäst att hålla hårt i spöet annars åker det i med en jävla fart. Ibland fastnar inte sejen som huggit, men vevar man lite till så kommer nästa, och missar man den så kan man ge sig fan på att man får minst en chans till. Det är det värsta jag varit med om, det hugger konstant hela tiden när vi är i rätt område. Vi drillar och kämpar hela tiden med sejar som i snitt
Jens Carlsson kan inte göra mycket här, linan rusar ner i djupet och får rullen att tjuta !
väger ungefär 10-14 kg, ibland kliver en 15-16 kg på och då gäller det att vara med på noterna. Armarna värker, svetten rinner och vi pustar, stånkar och stönar när vi plågas av dessa galna lakritsmonster. Till slut har stimmet dragit sig vidare och vi får inte lika många hugg längre, det är en välkommen paus, men snart vill man ha mer... Vi bara tittar på varandra och skrattar, vad är det vi är med om egentligen?
“På vägen tillbaka tittar vi bara på varandra, skakar på huvudena och ler, det är liksom obeskrivligt och lite overkligt alltsammans.” Vi hittar på nytt fåglarna och samma scenario upprepar sig. Det verkar som att sejen går i grupper som håller ungefär samma storlek. När vi väl hittar en grupp med stor fisk, d.v.s. runt 15 kg och uppåt, ja då är det flest sej i den storleken vi får, medan vi tio minuter senare får lite mindre fiskar. Det är inte många som väger under 10 kg och jag kan meddela att de är riktiga fajters, en gädda bleknar skamset i jämförelse. Framåt tvåtiden börjar fisket bli sämre, vi hittar inte fågeln längre och stimmen verkar mer utspridda. Det är läge att åka in, vi har trots allt varit vakna i snart ett dygn. På vägen tillbaka tittar vi bara på varandra och skakar på huvudena och ler, det är liksom obeskrivligt och lite overkligt alltsammans. Att fiske kunde vara så här intensivt, aggressivt och fullkomligt galet på våra breddgrader, det hade jag aldrig trott. En stund efter att vi kommit i land så kommer de andra båtarna in, och grabbarna berättar uppspelt om späckhuggarna som hade visat sig precis vid båtarna, vi missade tyvärr detta, men det var ändå häftigt att höra om de exotiska djuren.
Riktigt spinnfiske är enligt mig i en annan liga än traditionellt vertikalt havsfiske. Christer skickar här iväg en 20 cm shadjigg med 75 g jiggskalle!
Jens med en 17+ sej!
Låååång men inte så grov, ändå 15+ alla dagar i veckan!
Christer är nöjd med ännu en storsej...
Tommy Blixt hade rätta knycken och tog även han många riktiga monster!
Hälleflundror och torskar innan nästa sejrace... Sejfisket sägs vara hetast på natten, här ovan polarcirkeln är väl nästan allt fiske bäst då, men dagarna får ju inte förgås till dagdriveri eller andra meningslösa aktiviteter. Båten är vår 24/7 hela veckan så naturligtvis åker vi ut och fiskar efter en stadig brunch. Fisket efter hälleflundra är fint under dagarna och vi satsar även här på spinnfiske men även traditionellt bottenfiske. Det blir faktiskt ett helt gäng fina flundror i vår båt på båda metoderna, men störst hälleflundra för veckan i vårt gäng får Simon Persson i en av de andra båtarna, en redig best på hela 150 cm. När vi guppar runt där ute på havet sitter vi mestadels tysta. Jag tror inte jag var ensam om att dagdrömma om kvällens stundande sejfiske emellanåt. Jag var dock den enda som faktiskt lyckades somna under dagfisket, antar att jag vaknat ganska bryskt om en stor hälle sugit tag i grejerna... Vi tar ett par fina matflundror och drar in för att göra en lyxig fiskmiddag i väntan på kvällen. Det måste faktiskt nämnas att möjligheten att ta med och äta fin fisk som, hälleflundra, torsk, sej m.m. under havsfiskeresorna är ett självklart inslag och en krydda som sätter guldkant på hela upplevelsen. Störst torsk under veckan drar Alexander Strid under ett nattligt sejfiske. Vår båt ligger precis bredvid och vi ser hur Alexander sliter som ett djur med fisken, vi kastar över några glåpord: “Ta i nu”, “vad klen du är”, o.s.v. När torsken kommer upp blir vi tysta rätt snabbt, den är enorm! Jubel och klang utbryter i båda båtarna och fisken mäts till hela 144 cm och vägs till massiva 28,48 kg. Man förstår med andra att den inte bara var att bryta upp utan ett visst mått av ansträngning. Christer fångade även han en fin bonustorsk under hälleflundrafiske som mätte 128 cm som vi uppskattade väga omkring 20 kg.
Christer med en stabil hälleflundra!
En fin dagfiskad hälleflundra innan nattens sejrace...
Veckans största torsk stod Alexander Strid för. 144 cm och 28,48 kg är mäktigt! Simon Persson med 150 cm drömflundra!
Under dagarnas hällefiske bestämde sig denna stortorsk på 128 cm för att ge sig in i leken. Den hade tur och åkte huvudstupa tillbaka mot djupet.
Koncentration, när som helst kommer hugget...
Tidernas spinnfiske med grym utdelning! Så kom åter kvällen och vi beger oss målmedvetna och laddade till tusen ut mot storsejarnas kungadöme. Väderprognosen lovade mulet men helt okej väder, så regnstänket som börjar strila på väg ut känns inte så lovande. Molntäcket ligger tungt och kompakt så långt ögat kan nå vilket gör det svårt att upptäcka måsarna. Sjön är besvärligt gropig men fiskbar, och efter en stunds slöåkande och spejande upptäcker vi måsarna i fjärran. Fullt spett dit och vi börjar den mentala förberedelsen för att kunna hantera kaoset som komma skall. Vi åker på jackpot direkt. Med ett ihärdigt flaxkalas runt båten står vi snart med djupt plågade spön och skrikande rullar. Det visar sig att vi prickat ett stim med ruskigt bra medelstorlek och vi fångar alla fyra fisk som
Christer med en av de stora sejarna som vi faktiskt lyckades få på bild...
uppskattas väga allt mellan 15 och 17 kg. Eftersom sejarna är lite känsliga för hantering blir det sällan några bestyr med mätning och vägning, de får på sin höjd vara med på bild innan de får simma hem igen. Jag vet inte hur många gånger det hände att vi alla drillade stor fisk samtidigt, men det kändes som att det hände väldigt ofta. Problemet som uppstår är ju naturligtvis att den som drar upp sin fisk först inte har någon fotograf. När nästa man landar sin har den förste en ny fisk på kroken, och så där kan det hålla på. Vid ett tillfälle landar jag en fisk och är så trött att jag inte orkar kasta igen. Istället får jag äran att knäppa bilder på tre 15+ sejer som kommer upp en efter en. Den här kvällen flyttar sig måsflocken snabbt över stora områden och det blir korta men ihärdiga stunder av fiske, dock är medelvikten helt
galen! Vi märker också att måsarna flyger fram och tillbaka i samma stråk hela tiden, så istället för att åka efter tar vi en femminutare och stannar kvar. Till slut kommer de snart tillbaka igen, och sejen med dem naturligtvis. Plötsligt inser vi också hur mörkt det blivit ute, det är en ovädersfront på väg in som fullkomligt äter upp de mesta av ljuset. Vi förstår att det inte är långt kvar på nattens fiske när vi så åter har måsar på ingång. Tommy har haft ett kanonfiske på sin +MagazineFishEco Buster jerk med en toppfisk på över 17 kg och flera runt 15-16 kg. Jag har testat en ny modell av den klassiska zaltvobblern, en blåsilver Zalt 20 cm i svävande utförande och sejarna visade sig direkt gilla den. Ikväll var inget undantag och jag tappar två sejar på raken som känns riktigt tunga innan jag ser att krokarna är helt skrotade.
En fisk på tio kilo är en utmaning, en fisk på 15 kg är en upplevelse som gör vem som helst ödmjuk...
Grina illa? Ja det blir gärna så när musklerna skälver av mjölksyra...
Minerna är många på bilderna från denna resa, men alla är de uttryck för den påfrestning som man får utstå när en storsej bitit på kroken.
Jag byter till en ensam trekrok i modell grövre havsfiske GT-krok. När man vevar Zalten snabbt går den yvigt precis under ytan och flera gånger exploderar det bara med en stor vattenkaskad när sejen hugger. Plötsligt fräser det till i ytan och jag känner tunga slag och sedan skär linan bara nedåt. När linan pekar nästan rakt ner vrålar slirbromsen på rullen och sejen simmar utan beskymmer till botten, jag står handfallen med ett spö som ser ut som en ostbåge! Jag skriker till de andra att jag nog har nåt bättre på kroken, men de står alla med bockade spön och är således inte speciellt intresserade. Jag känner hur fiskefrossan kommer över mig, är detta 20+sejen äntligen? Jag vinner några meter men fisken fortsätter kämpa ursinnigt och drar iväg på flera långa rusningar. “Detta är en helt annan fisk”, tänker jag och känner hur hjärtat slår volter i bröstkorgen... När de andra fått upp sina, inte alls små sejar, är min fisk äntligen på väg upp mot ytan, och när jag ser den fattar jag att det är den största jag fått hittills. Den är inte den längsta vi fått men definitivt den grövsta! Jag känner på tyngden när jag lyfter in den att den är tung. Jag håller upp fisken mot de andra och skriker rakt ut, “Hur i helvete stor är den här?”. Jens börjar vråla 20+, Tommy bara garvar och Christer säger att den lätt är över 18 kg i alla fall. Jag hade tänkt väga in en fisk i land om jag fick en stor, och det fick bli den här fisken, kan den väga 20 kg? Att väga en fisk i båten i grov sjö för att sedan försöka släppa den igen är ingen idé, man får ingen en vettig vikt och fisken kommer sannolikt att dö ändå. Det är en mäktig syn, sejen är brutal! Tyvärr är mörkret kompakt och det är lite lurigt att få till riktigt bra bilder, det småregnar och båten guppar ordentligt. En ödmjuk stämning lägger sig i båten och vi kan konstatera att även om den inte är den
När en stor sej sätter fart så kan man inte göra annat än att hålla emot och hoppas att den stannar...
“En ödmjuk stämning lägger sig i båten och vi kan konstatera att även om den inte är den där 20+ sejen så är den vad vi kom för.”
där 20+ sejen så är den vad vi kom för. Detta är den ultimata spinnfisken i vår del av världen! När man tänker på att det fångats sejar upp mot 130 cm så inser man att potentialen att slå världsrekordet just här är ganska stor. Att det kommer att fångas sejar över 20 kg på spinnfiske känns inte bara troligt, det är bara en tidsfråga! Men kvällens oväder hotar med sin framflyttade närvaro och vi får motvilligt dra oss mot land igen. Väl i hamn åker fisken upp på krönt våg där det står att avläsa 18,88 kg! Sejen vägde med andra ord en bit över 19 kg vid fångsttillfället. Den mäts till blott 118 cm, men den är i toppkondition!
Den största av dem alla, en imponerande fisk som hade alla rätt, nästan. I mungipan hänger en Zalt 20 cm blå-silver som sejen tio minuter innan valde att attackera i ytan med ett bestämt hugg. Detta är det värsta jag någonsin haft på kroken, och definitivt den värsta spinnfisken jag fått. Mätt till 118 cm och vägd till 18,88 kg är den en svårslagen best, och för att hitta något liknande fiske så får man snegla på varmare länder.
Spinnfiske efter sej - vilken utrustning? Hela idén med spinnfiske är ju att det ska vara kul, och därför är det ganska lätt utrustning som gäller. Haspelspön om 8-9 fot med kastvikter mellan 100180 gram, samma som man kanske använder till gäddfisket fungerar ofta utmärkt. Är spöna för klena kommer det bli jobbigt att matcha sejarna som är otroliga fajters, så ett spö med snabb aktion och ordentlig ryggrad är att rekommendera. Man kan fiska med en multiplikatorrulle om man känner för det men en haspelrulle är i mitt tycke att föredra till just detta spinnfiske. Det gäller att rullen har en kraftig broms och är byggd för att klara riktigt tuffa tag. En “vanlig” rulle är skrot på nolltid så det är bara att satsa på något mer anpassat. Man bör snegla på saltvattensrullar av storlekar mellan 5000 och 10000 ungefär, allt under och över känns onödigt litet respektive stort. Lina på rullen kan vara mellan 0,27 - 0,32 mm, det räcker gott och väl. När det kommer till beten så har vi fiskat främst
med shadjiggen Lunker City Shaker 20 cm med Gamakatsu Big Game jiggskallar mellan 75-100g. Det kanske låter tungt men i de hastigheterna man vevar så går jiggarna bara på någon meters djup ändå. Befinner man sig lite utanför stimmet så kan det vara bra att kasta ut och låta sjunka några sekunder för att sedan tokveva hem jiggen, ofta får man flera chanser om man skulle missa första hugget. Stingerkrokar är inget att rekommendera, de ställer bara till trassel när det hugger så frekvent. Andra beten som fiskade bra var Westin Slim Jim 85g, Buster Jerk +MagazineFishEco, Savagear Sandeal 150 g och Zalt 20 cm. Tyvärr lyckades vi inte få något på de poppers vi hade med oss. Det gäller nog att pricka rätt förutsättningar med lugnt väder och att hamna rätt i silljakten, då kommer även dessa garanterat leverera. En flourocarbontafs på 70-100 cm i tjocklek runt en millimeter är att föredra, man kan använda beteslås men var beredd på att det kan bli helt skrotat om en arg sej råkar bita till rätt över det. Christer Lindström från Team Westin fick bra utdelning på sin Westin Slim Jim!
+MagazineFishEco´s egen Buster Jerk av “Mangeboy” plockade många storsejar! Hur fränt är det inte att stora sejar i norges hav slänger sig över svenska gäddbeten?
Detta fick Jens bittert erfara när han brände en fin fisk och beteslåset kom upp och såg ut som nån form av modern konst, det var helt oigenkännligt. Då ska man dessutom poängtera att det var ett 80-punds beteslås som ska tåla en hel del, men sejar är brutalt våldsamma fiskar med otroliga krafter. Vi hade bara en incident, och det är ju smidigt med beteslås när man snabbt vill byta bete när huggrushen är igång, men vill man vara säker så knyter man istället. Summering av en veckas fiske på Røst. Ja, hur summerar man då bäst en vecka som den vi upplevde? Jag kan bara tala för mig själv, men för min del så öppnades en helt ny dimension i mitt sportfiske. Jag kan inte jämföra det med något annat jag har testat tidigare. Intensiteten och brutaliteten i fajterna med storsejen är bortom allt jag tidigare känt. Det uppstår en skräckblandad förtjusning när en sej sliter tag i ens bete. Sedan jag kom hem har jag tänkt tillbaka på veckan varje dag, och faktum är att jag redan har bokat in mig på nästa års resa. Mig veterligen så finns det inget annat fiske i norden som kan mäta sig med detta, men tipsa mig gärna om det om du vet något! Det har hunnit bli några spinnfiskepass efter gädda efter jag kom hem från Røst, och jag hoppas verkligen att känslan för gäddfisket kommer tillbaka, för just nu är det bara blekt med sejfisket i färskt minne. Vi blåste inne de tre sista kvällarna tyvärr, och kom totalt ut fyra kvällar på sejfiske. Antalet stora fiskar som landades är suddigt, men det handlar om ca 5060 sejar över 15 kg beräknat på fyra båtar. Topptrion blev till slut 18,88 kg, 18,1 kg, 17,58 kg. Jag vill passa på att tacka alla som var med på resan och gjorde den till en trevlig upplevelse. Vi hade grymt kul även de kvällarna det blåste, men de historierna får nog stanna på Røst... Nästa år tar vi 20+ på spinn!
“Jag hoppas verkligen att känslan för gäddfisket kommer tillbaka, för just nu är det bara blekt med sejfisket i färskt minne..:”
En förflyttning och en välkommen vattenpaus...
De andra båtarna fick ju även de några fina sejar på traditionell speedjigging, här Alexander Strid med en 16+ sej...
Markus Nyman visar upp en av många lakritsmonster som pressade sig över 16-kilosstrecket...
Markus med ännu en best, denna välmatade knubbis vägde 17,58 kg!
Resans näst största sej föll för Victor Yxhages snabbvevade jigg och vägde in på respektingivande 18,1 kg, en brutal fisk!
Tommy med en 16+ sej som föll för en snabbt fiskad Buster Jerk i vår egen +Magazine-färg! Ett brutalt hugg som fick ytan att explodera!
FAKTA OM SEJFISKE PÅ RØST
Bästa fisket infaller från mitten/slutet av juli och början av augusti, men även höstfisket kan vara riktigt bra! Fiska snabbt, sejen är en snabbsimmare och triggas av fart. Fiska ytligt, det jagar monstersejar just under ytan! Med shadjiggar och tyngre skallar kastar man långt och söker av nivåer, men testa gärna jerk, vobbler och ytbeten! Från campen är det inte speciellt långt att åka till de bra jaktmarkerna, utnyttja tiden och fiska kvällar och nätter. För mer information om fisket på Røst besök: www.rostfishing.com
Kraftfulla ekolod- och plotterkombinationer med suverän bildåtergivning. Med echoMAP®-serien får du ekolod och högprestandaplotter med avancerad HD-ID™-ekolodsteknologi. Med dv-modellerna får du också DownVü™ som ger en fantastisk återgivning av vad som finns under båten. Ljudsignalerna koordineras med båtens position och du kan skapa waypoints innehållande djupdata på kartan, vilket gör att du enkelt hittar tillbaka till dina favoritplatser. Alla modellerna har Wi-Fi och 50s/dv har en tydlig 5” skärm och lättnavigerad knappstas och 70s/dv en 7” pekskärm med multitouch. Läs mer på garmin.se
GPS 10Hz mottagare
©2014 Garmin Ltd. or its subsidiaries
BlueChart g2
Wi-Fi
DownVü (50/70dv)
echoMAP® 50s/dv & 70s/dv
HUR PÅVERKAS
GÖS AV ETT “CATCH AND RELEASE”-FISKE?
TEXT & FOTO: MARTIN STÅLHAMMAR
Den mytomspunna gösen har gått från att vara en läcker matfisk till en allt mer populär sportfisk där en stor del av fisket sker genom catch and release-fiske (C&R). Självklart är fallet att sportfiskare påverkar den fisk vi släpper tillbaka och det kommer man inte undan. Idag ser man generellt ett ökande intresse för sportfiske och det blir allt vanligare att släppa tillbaka fisken levande. Ett ökat fisketryck och därmed ett ökat C&Rfiske kan leda till oönskade effekter på gösbestånden.
genom sin predation på planktivora fiskarter. Ett förändrat eller påverkat gösbestånd i en sjö, kan orsaka trofiska kaskader (obalans i näringskedjan), vilka i förlängningen kan påverka hela sjöns ekologiska struktur och balans.
År 2008 initierade jag, inom min doktorandtjänst, en studie med huvudsaklig frågeställning: ”Hur påverkas gösen av ett C&R-fiske? Studien genomfördes i det populära sportfiskevattnet Finjasjön i Skåne och med hjälp av fångstrapporter av gös från sportfiskare. Året efter (2009) började vi att märka gös med så kallade t-bar tags, en extern märkning med ett unikt nummer, vilket möjliggjorde att man kunde följa en specifik gös vid återfångst. Vid en återfångst noterade sportfiskaren bl.a. märkets nummer, fiskens Effekter som idag inte är ordentligt utvärderade på vikt och längd samt fångstplats och som tack för vetenskaplig grund. Detta försvårar möjligheten att hjälpen fick rapportören några jiggar som CWC föreslå trovärdiga rekommendationer när det gäller sponsrade med. Jörgen Larsson, sportfiskare och då C&R fiske som förvaltningsmetod. Gösen, som är en av våra toppredatorer, har en viktig roll i ekosystemet redaktör för fiskemagasinet Fiskefeber, har Finjasjön FOTO: SEBASTIAN WIMAN
som sitt hemmavatten och han var en av de personer som var till stor hjälp med att fånga gösar och på så sätt bidrog till min forskning. Under studien märktes ca 300 sportfiskade gösar, varav 23 % har återrapporterats av allmänheten, som ska ha ett stort tack. Utan dessa hjälpsamma sportfiskare skulle denna studie inte vara möjlig. Ett intressant analysresultat från den här studien är att den relativa viktförändringen för återfångad fisk mellan 3,5-8 kg är övervägande negativ, d.v.s. större individer av gös löper större risk att tappa vikt efter att blivit återutsatta. Resultaten bör ses med försiktighet då de slutliga analyserna inte är helt färdiga. I nästa steg kommer vi att jämföra sportfiskade gösar med gös fångad med not för att få en referensgrupp på fiskar som inte har blivit sportfiskade. Svårigheterna med att tolka resultat och analysera studier som denna, är att det finns många faktorer som kan spela roll t.ex. måste hänsyn tas till vilken tid på året fisken fångas, hur lång tid som har gått sedan märkning och andra aspekter som skulle kunna influera resultaten. Mina resultat ger en inblick som visar att effekter av C&R kan vara storleksspecifika. Med tanke på hur populärt det pelagiska fisket är idag och hur selektivt man fiskar efter stor gös, kan detta leda till oanade konsekvenser inom dagens gösfiske. Erfarenheten säger mig att med den teknik och metodutveckling inom gösfisket de senaste åren kommer medverka till att många fina gösbestånd kommer att bli hotade av ett överfiske. Vad beror då en eventuell viktförändring på? Många sportfiskare har säkert märkt att det ofta är svårare att sätta tillbaka en stor gös, eftersom den har svårare att återhämta sig än mindre individer. Detta beror troligen på att en större gös generellt får utstå högre fysisk stress under inhämtningen vilket innebär att den förlorar energi och tolerans mot störningar som i sin tur försvårar återhämtning.
Jörgen Larsson var en av de sportfiskare som bidrog till att göra studien möjlig.
“Det är lätt att slå sig för bröstet och tro att C&R är lösningen på alla problem, men riktigt så enkelt är det inte i verkligheten.”
Detta kan vara en orsak till att olika storleksklasser av gös är olika känsliga för ett C&R-fiske. Andra studier som vi har gjort i laboratoriet visar att både gös och gädda tar längre tid på sig att attackera ett byte efter C&R. Om vi förutsätter att beteendeförändringen kan tillämpas i naturligt tillstånd, borde ett förändrat/ fördröjt födosöksbeteende minska intaget av mat och därmed påverka tillväxten. Själv tror att även om att en fisk återfår ett så kallat normalt födosöksbeteende, finns det stor risk att den attackerar med stor försiktighet i framtiden d.v.s. påverkas på längre sikt. I början av projektet var det inte svårt att fånga och märka ett flertal gösar under en och samma dag,
“Mycket tyder alltså på att ett hårt fisketryck förändrar fiskens beteende och hur den jagar, vilket i sin tur påverkar dess kondition och tillväxt på ett negativt sätt.”
men desto längre tiden gick, desto svårare var det att få dem att hugga. Det finns säkert flera förklaringar till detta som samspelar och man kan spekulera kring orakerna. Vetenskapliga studier på andra fiskarter visar dock liknande resultat; att trots att antalet fiskar är konstant och inga individer tas upp, kan fångsterna avta vid ett hårt fisketryck. Detta antyder att gösen på kort tid kan lära sig att undvika beten något som flera vetenskapliga studier har visat för andra fiskarter. Jörgen Larsson har stor erfarenhet av gösfiske i Finjasjön och han är övertygad om att fisketrycket har påverkat vattnet: – Det är lätt att slå sig för bröstet och tro att C&R är lösningen på alla problem, men riktigt så enkelt är det inte i verkligheten. Det råder ingen tvekan om att C&R fungerar, men det sker inte utan en viss påverkan. Gösarna i Finjasjön har under ett antal år varit utsatt
för ett massivt fisketryck från såväl trollare som metare och vertikalfiskare, och jag har tydligt kunnat följa en förändring av fiskens beteende. Fisken har blivit allt skyggare och svårare att locka till hugg. Samtidigt har man också kunnat se en försämrad kondition hos större exemplar som har återfångats. Mycket tyder alltså på att ett hårt fisketryck förändrar fiskens beteende och hur den jagar, vilket i sin tur påverkar dess kondition och tillväxt på ett negativt sätt. Givetvis är det många faktorer som spelar en stor eller till och med avgörande roll för återutsatt fisk. Det som bl.a. påverkar överlevnaden är temperatur, djup, art, storlek, fiskens biologi, sportfiskarens beteende, utrustning och kunskap samt vana att hantera fisken. Att sätt fingret på och peka ut en
orsak är näst intill en omöjlighet. Däremot har studier pekat ut bl.a. krokningsplacering, luftexponering och vattentemperatur som avgörande faktorer för återhämtningsförmåga och därmed överlevnad. Många studier pekar även på att det är viktigt landa fisken så snabbt som möjligt för att minska fysiologiska påfrestningar och stress. Detta kan dock vara förödande för fiskar som gös vid ett vertikalfiske vid krokning på större djup. Avvägningen på hur snabbt man bör landa en gös kontra ”tryckarsjuka” vid ett C&R-fiske, är inte alltid helt lätt. Svårigheten är att större fisk ofta innebär en längre ”fight” vilket utsätter fisken för större fysisk påfrestning som i sin tur får en svårare återutsättning till följd. Mindre fiskar utsätts för mindre påfrestning/stress men de löper därmed större risk för tryckarsjuka vid en snabb hemtagning.
“Om målet är att bevara fiskbestånd så är ett förbud mot allt fiske i många fall den mest effektiva åtgärden...”
När man ska landa fisken visar resultat från flertalet studier att man ska minska luftexponering d.v.s. den tid fisken är ovanför vattnet för att öka åthämtningsförmågan. Mina studier på gös visade däremot att den tid en fisk utsattes för luftexponering inte var korrelerad med födosöksbeteendet. Det betyder att tiden som fisken vistades ovan vatten, inte hade någon påverkan i form av förlängd tid för gösen att attackera ett byte på nytt. Även om denna studie inte påvisar något samband, så påverkas födosöksbeteendet ändå negativt av luftexponering vid ett C&R-fiske. Därför ska man alltid eftersträva snabb hantering och försöka kroka loss fisken i vattnet för att inte utsätta den för onödig luftexponering. Många sportfiskare vill bevara och är måna om fiskbestånden genom biotopvård, förbjuda nätfiske, fredning etc. Givetvis är sådana initiativ lovvärda, men är det inte motsägelsefullt att bedriva ett fiske när man vet att det påverkar fisken trots att man släpper tillbaka den? Om målet är att bevara fiskbestånd så är ett förbud mot allt fiske i många fall den mest effektiva åtgärden. Det finns fortfarande kunskapsbrist, utmaningar och svårigheter för att minimera negativa effekter (av sportfiske) på fisk, fiskpopulationer och ekosystem. Effekter av C&R-fiske måste studeras ytterligare, även långtidseffekter som kanske enbart visar sig på populations- och ekosystemnivå efter årtioden, för att kunna införa C&R som en ”accepterad” verksamhet vid förvaltning av fiskbestånd. Dock får man inte glömma att C&R-fiske i sin helhet har förhållandevis positiva effekter på fiskpopulationer och är ett hållbart fiske jämfört med ”catch and kill” fisket. Sportfiskare måste däremot vara medvetna om att C&R har begränsningar och kan innebära negativa konsekvenser för fiskbestånd, även om bästa möjliga och skonsammaste hantering av fisken används.
Finjasjön i Skåne där studien utförts
KOLLA I N
FILMEN
McMio
OM
Tail
sk i a rens Sportf
Mathรถrna
TEXT & F OTO: SEBA STIAN WIM AN
Ni som har följt artikelserien Sportfiskarens mathörna har säkert märkt att jag har en förkärlek till att förgylla en fisketur med en mysig brasa i kombination med mat och dryck. Jag ska inte göra någon förvirrad den här gången heller utan detta avsnitt kommer handla om stekhällen och dess förträfflighet för en sportfiskare. Tycker du det låter meckigt att släpa runt på den, jobbigt att diska o.s.v? Glöm det, det är lätt värt det lilla bestyret och jag ska förklara varför… Nu! Är det verkligen värt besväret? Jag har med stor avundsjuka läst blogginlägg och sett bilder på andra fiskare som gjort sig besväret att ta med en stekhäll ut på fisketuren. De avbryter alltså fisket, går iland och gör upp en brasa, värmer upp stekhällen och börjar brassa käk. Är det värt det? Naturligtvis är det värt det! Det behöver inte ta lång tid om man förberett sig väl. Det är skönt med en rast från fisket och att ta en bensträckare. Dessutom är det bra mycket godare än att sitta och suga på en gammal grötkorv eller att sitta och smula med sina torra jävla smörgåsar som är så populära. Nej jag vill nog hävda att man t.o.m. kan komma tillbaka mer skärpt och med ny energi efter sin lilla lunchrast med stekhällen. Fiskar man dessutom från land är det ju nästan kardinalfel att inte brassa lite käk, SPECIELLT om man sitter och metar karp eller liknande med larm och hela konkarongen, då har man all tid i världen! Kanske är det svårare att motivera en inbiten trollare, men den kategorin sportfiskare går ju under beteckningen “smörgåsmagar” p.g.a. sitt ständiga smörgåsätande ändå, så det kanske är dumt att föreslå något annat? Hur som helst, har man inga bra ursäkter så är det en fantastisk idé att, väl förberedd, ta en rast och brassa lite finkäk.
Mat och kaffe i det fria är svårslaget!
Tre ben skruvas på, sen är det bara att köra!
STEKHÄLL FRÅN VILDMARKSLIV.NU
Stekhällen som jag använder är tillverkad av det norska företaget Eagle Products och jag hittade den på Vildmarksliv i Karlstad. Det finns andra märken och modeller på marknaden i varierande utföranden, storlekar och prisklasser. Denna stekhäll är tillverkad i gjutjärn och väger drygt 7,5 kg, den är 49 cm i omkrets och kommer komplett med tre ben som enkelt skruvas på och av själva hällen. Med följer också den praktiska väskan med bärhandtag, ett bra plastfodral för den sotiga hällen, grytvantar, träredskap, överdrag till handtagen och en upphängningskedja med fästen. Detta är bra häll som kommer komplett med allt som behövs för att börja laga mat. Det är bra att bränna in den ordentligt första gången den används. Det gör man genom att olja in den och låta den bli ordentligt varm över en eldstad, gör man det kommer den hålla hela livet. För mer information om Eagle stekhäll gå in på: www.vildmarksliv.nu
Vad menar jag då med “väl förberedd”? Man kan faktiskt planera och förbereda sig såpass att lunchstoppet inte behöver ta så lång tid. Förbereder man sig dåligt däremot så kan man bli fast med matlagningen i timmar. Torr ved t.ex. är inte dumt att ha med sig, man kan dessutom ha tjärstickor eller liknande att tända med så går det ännu fortare att få fyr på brasan. Något man också kan förbereda är maten. Det finns hur mycket gott som helst man kan svinga runt på sin stekhäll, och med lite förberedelse hemma i köket kan du få en drömmåltid ute i det fria. Olika former av pytt i panna eller wooker är en klassiker på stekhällen. Jag minns speciellt en anrättning som jag blev bjuden på uppe i Arjeplog under ett reportage om handikapptrolling. Johan Sandlund och hans kollega Christer Holmberg på Arctic charter lagade en ren- och älgskavspytt med diverse tillbehör ute på en av öarna i Hornavan. Det var fruktansvärt gott tillsammans med en kall pilsner! En annan hit uppifrån Norrland är Souvas, ett saltat och rökt kött av vanligtvis ren. Man tar lite färska grönsaker och sina bitar av Souvas och slänger runt på stekhällen tills det är lagom stekt, sedan serveras detta i ett tunnbröd med en god hjortronsås exempelvis, magiskt gott! Det är superenkelt att skära och hacka grönsaker och strimla sitt kött hemma och sedan ta med en låda med alltsammans i, såsen kan man naturligtvis också svänga ihop och ta med i t.ex. en halvliters PET-flaska. Vad kan man laga då? Ja det är ju som du förstår helt upp till var och ens fantasi att dra gränsen. Själv gillar jag som jag nämnde nyss, pytter och wooker, men det är inte dumt om man är ute och campar t.ex. att steka ägg, korv samt en bit fläsk till frukost. Naturligtvis bör man även ha med sig en kaffepanna som kan stå vid sidan om och koka, utan morgonkaffe är det ingen idé att ens gå upp… Kött av olika slag går utmärkt att steka, kyckling är inte dumt i en pytt men givetvis får man ju inte glömma fisken. När man är ute på
Korv i månskenet...
fiskeäventyr och har tillgång till goda matfiskar så bör man även unna sig att smaka på dem. Man kan steka fisken hel eller så filéar man, tänk dock på att det kan vara en god idé att behålla skinnet på filéerna att steka på. Har man med sig några skivade potatisar är det perfekt att slänga på hällen runtom fisken, och man kan ha t.ex. en remouladesås färdig att ha till. Jag kan nog sätta min vänstra fot på att alla som provar detta kommer bli lyriska! När man käkat klart är det bara att hälla vatten på hällen och gno av det värsta med en diskborste för att sedan torkas av med en torr trasa som inte luddar. Eventuellt oljar
man in hällen. Sedan är det bara att packa ihop och ge sig ut på nya äventyr med förnyade krafter och laddade batterier. En av de viktigaste aspekterna att poängtera extra är gemenskapen. Är man ett två eller fler personer ute på fiskafänge blir samlingen kring maten ett väldigt socialt moment som ger mycket tillbaka. Att bara få en stund att låta pulsen dala, snacka om käket, fisket, naturen eller nåt helt annat är oslagbart och livsviktigt när man väl fått smak för det. Glöm stress och jäkt, här är det lugn och ro, kamratskap och livsnjutning som ska härska!
Så lyckas du
Foto: Elis Wessmark
med stekhällen - PIMPELKOCKENS BÄSTA TIPS!
Jag känner en snubbe som är en riktig räv när det gäller outdoormatlagning och liknande, hans namn är Andreas Dybedahl. Andreas är även känd i sportfiskebranschen där han bl.a. arbetat som säljare men även varit medarbetare på fiskejournalen en gång i tiden. Han känns ibland även igen som “Pimpelkocken”, en filur som dykt upp i en youtubeserie med samma namn där han fiskar och tillreder sin fångst ute i naturen. Därför tänkte jag ställa några frågor till Andreas för att se om han kan ge några bra tips när det gäller käk på stekhällen. Varför ska man ta med stekhällen på fisketuren? Att ta med den överallt kan bli svårt, en äkta stekhäll är rätt tung att bära på, men är det nära till bilen,
stugan eller baslägret är det såklart den ska med. All mat kan lagas på hällen, det är enkelt och det blir alltid gott när man lagar mat på den. Vad brukar du laga för mat? Det jag har att tillgå. Det finns inget du inte kan göra på stekhällen, men favoriter är all form av kött och fisk med olika tillbehör.
gjort otaliga varianter av matlagningsverktyg av videbuskar och fjällbjörk för att komplettera på plats, eller för att slippa bära på onödiga saker. Ja, och även för att de flesta stugor man hyr ofta saknar allt bra.
Hur ska man tänka med elden och värmen? Som all matlagning får du inte stressa råvarorna med för hög värme. Stekhällens stora fördel är att du kan jobba med mycket värme direkt där eldhärden är, eller flytta ut det på kanterna om du behöver lägga Hur förbereder man så att det går lätt och något på låg värme. Detta är kanske det som är det smidigt? jag gillar mest med stekhällen. Det blir lite som att Jag måste poängtera vikten av det viktigaste verktyget nämligen ”spackelspaden” eller stekspaden bygga maträtten. Man fräser löken på hög värme i gjord av rostfritt stål. Stekhällar måste kunna skrapas mitten, på kanten bakas bröd och när löken är fräst flyttas den ut på kanten medan exempelvis fisken rent. Sedan har jag en trägaffel, och så har jag
steks. När allt är klart ligger läckerheterna på den ljumna utkanten av hällen och är klart för servering, eller som en varm läcker buffe på varm stekhäll. Jag har t.o.m. ställt kastruller mitt i stekhällen med puttrande ris, det funkar klockrent. Hur rengör man stekhällen? Stekhällen rengör du genom att skrapa rent med ”spackelspaden”, häller på olja som gärna är varm av hällen, skrapar igen och sedan torkar av med torrt papper eller trasa. Använd absolut inte diskmedel. Totalförbjudet på gjurjärn! Vilka maträtter passar bäst på stekhällen? Allt, men råvaror anpassde för att steka, fräsa och röra ihop är nog det som är enklast och vanligast. Ska man använda smör eller olja att steka i? Ja, vad tycker du är godast? Vilket har du att tillgå? Ute i fält är flytande smör i flaska att rekomendera, lika så ha med olja i flaska. Jag är en smörfantast, allt blir godare med smör. Men å andra sidan är det väldigt gott att fritera fisk och då är oljan alternativet. Vad är viktigt att tänka på tycker du när man lagar mat på stekhäll? De olika råvarornas tillagningstider, rotfrukter tar tid, fisk går jättesnabbt. Rotfrukter skärs förslagsvis i långa tunna stavar eller strimlor för att gå lite snabbare klart. Övrigt, något mer om matlagning på stekhäll du kan tipsa om? Våga göra, sluta fundera på hur och om. Ta det du har och kör på. Tro inte du måste ha allehanda konstigheter. Det enklaste är gott nog! Favoritrecept? Enkelt är bäst, jag är för lat för att krångla till det. Stekt fisk, bakat pitabröd, stekt charlottenlök och så steker man på fiskens skinn till ett knaprigt chips!
Pitabröd och stekt öring ur nästa avsnitt av Pimpelkocken!
AutoChart
TM
AutoChart PRO TM
kartlägg sjön och skapa ett unikt sjökort.
1
2
3
spela in djup data
omvandla data
exportera kartan
autochart sjökort
minn kota i-pilot link
humminbird autochart
Kartlägg sjön genom att köra i ett zick-zack mönster med din Humminbird i inspelningsläge.
Överför den inspelade datan till PC programvaran med Humminbird SD kort. AutoChart omvandlar datan till ett detaljerat sjökort.
Spara det nya sjökoret på Humminbird AutoChart SD kort för använding i din Humminbird.
AutoChart ger täta djupkurvor och unika funktioner. Justera vattennivån, markera speciella djupområden, skapa waypoints m.m.
En mycket uppskattad funktion är att följa djupkurvor med Minn Kota iPilot Link.
AutoChart består av ett SD kort för att lagra inspelningar och sjökort samt en PC programvara på CD.
r o n o r k 0 0 0 0 1 n in v Tävlingssponsorer
VISIT
Arrangörer
Kval från 1 mars till 14 september Fotograf: Jonas Nordigårds
TEXT & FOTO: FELIX RIMFROST
Det har skrivits åtskilliga artiklar om senhöst-/vinterfisket i Rügen. Men hur är fisket på sommaren? Följ med Glen Grants Fishing Experience när de dansade med gäddor en midsommar. För många av deltagarna är det här första gången de testar sommarfiske i Rügen. Av det vi hört av andra som testat på sommarfisket så kan det vara riktigt häftigt mängdfiske om man prickar rätt. Även om fisket efter monstergäddorna är bäst på senhösten/ vintern så kommer det upp en och annan stor fisk även under sommaren. Enligt rapporter vi fick innan nedresan så hade det kommit upp en riktigt lång gädda på 131 cm. Själva researrangemanget var en tävlingsvinst som Söder Sportfiske anordnade under 2013. Den
som fångade och fotograferade 2013 års längsta gädda med en måttdekal från Glen Grant Fishing Experience skulle få följa med på en sommarresa ner till tyska Rügen under 2014. Självklart var det catch and release som gällde under tävlingen. Det kom upp ett gäng över 10 kilo som rapporterades in och vinnaren fick tre 11+gäddor. Den han vann på var 124 cm lång. De fick in ca 180 bidrag så tävlingen var mycket populär. Hela 1500 måttdekaler från Glen Grant Fishing Experience beställdes. Skotten och majoren Glen Grant uppfann whiskyn kan man säga och var även sportfiskare i grund och botten, därav kopplingen mellan fisket och whiskyn. Det Glen Grant Fishing Experience vill med sina fiskeresor, är att det ska vara exklusiva resor dit man inte bara själv kan åka till hur som helst. Och man tar bara in ett begränsat antal gäster på varje resa, ca 4-5 personer. Vem som helst kan ju åka till Rügen och anlita en fiskeguide, men vem som helst kan inte åka ner hit med egen båt och bara köra. Det ska vara en
speciell upplevelse som när de till exempel var uppe i Norrland eller i Värmland och fiskade pelagisk gädda. Och sedan väver man också in lite whiskyprovning på kvällen och det händer att man kan få smaka en whisky som är 50 år gammal. På en resa hade de med sig en flaska som det bara finns ett 50-tal av i hela världen. Det är en härlig känsla att kanske dra en 10-kilosgädda på dagen och sedan avsluta med ett glas exklusiv whisky på kvällen. Alkohol och fiske rimmar dåligt tycker en del men detta är absolut inga suparresor. Det delas inte ut hela flaskor till folk utan det handlar bara om ren njutning med ett litet glas på kvällen efter en härlig dag på sjön.
“Hallå vart är gäddorna?”
En annan krydda var att flera välkända profiler följde med på resan. Vinnaren Henric Sandeen fick bland andra fiska med Stefan “Trumman” Trumstedt från CWC och betesbyggaren Claes “Svartzonker” Claesson. Två “tokiga” och “halvgalna”, men extremt härliga människor som brinner för sportfisket i allmänhet och gäddfisket i synnerhet. Även filmkillarna från Freewater Pictures var med på resan och filmade hela kalaset. Förhoppningsvis får vi se resultatet under hösten. Vi utgick från Chaprode och fiskade bland annat i Rassover som ska vara bra på sommaren. Det finns kanaler som tyskarna grävde för sina u-båtar. Där är det runt 5-6 meter djupt och strömsatt. På hösten fiskar man mycket med gummi. Sommaren är inget undantag. Vi testade givetvis lite spinnerbaits och crankbaits men gummit var ändå det som de flesta föll tillbaka på. Gummijiggarna är inget nytt i Sverige. Det fiskades till exempel mycket med shadjiggar i början på 90-talet, för att sedan minska lite. Men i och med att fisket med stora tunga jiggar är synonymt med Rügen så har det blivit lite av en explosion av jiggfisket även i Sverige på senare år. Och självklart körde vi med till exempel
McRubber och Söderjiggen, två ypperliga jiggar för monstergäddorna. Även CWC har nu kommit med gummibeten som Bandit Shad och Pig Shad. Tidigare i Rügens gäddfiskehistoria så åkte man bara ut med tyska fiskeguider som har ca 10 båtar till sitt förfogande. Det är stora aluminiumbåtar som tar tre fiskare. När de kommer ut på heta områden så kastar de ut stora drivankare. Blåser det mycket så driver båtarna ganska fort och då är jigg väldigt tacksamt att fiska med. Bara att kasta ut och veva in. Men det blir monotont. Man driver över stora ytor och så helt plötsligt så smäller det på något. Därför har det varit svårt för folk att kunna finlira med till exempel jerkbait. Det har inte gått för guiderna ankrar ju aldrig. Men nu på senare tid åker alltfler ner med
egna båtar och kan börja fiska med annat än jiggar och givetvis funkar det också. I början var det tuffare att kunna åka ner privat till Rügen. Då fick man inte ens fiska med drivande båt utan var tvungen att ankra. Sedan var man tvungen att ha en radarreflektor bak i båten och hela tiden kom militären och kollade fiskekort och licenser med allvarliga och sura miner. Idag kollas det fortfarande fiskekort men nu är tyskarna jätteglada att det kommer in fisketurism till området. Borgmästaren i Chaprode är mycket glad över att det kommer turister till den lilla orten som bor, äter, dricker, tankar drivmedel och fiskar här. De enda som kanske inte gillar att fler och fler kommer hit privat är
På sommaren frodas vattengräs runt ön Rügen!
Sommargädda från Rügen på väg upp i Trummans famn!
fiskeguiderna. För många år sedan så var till exempel gäddgurun David Lundqvist i Rügen och drog en 17-kilosgädda på Zalt och då blev det lite trafik dit ner. Men sedan så dog det ut av någon anledning. Det var inte så många svenskar som åkte ner på ett tag. Men sedan så drog en andra våg igång som vi just nu är inne i. Trumman berättar om när han för cirka fyra år sedan var nere med Fredrik Stjärnkvist från tidningen FiskeFeber och Nicklas Jonsson från Söder Sportfiske. De hade fått höra att sillen var mycket stor i området och hade laddat upp med monsterjiggar i 30-40 cm klassen. Det var riktigt dåligt väder under en
Men då blir jag riktigt upprörd! Det är väl det fisket går ut på? Oavsett om man är i Sverige eller Tyskland så är väl hela idén i jakten på sin trofégädda att leta upp ett potentiellt storgäddvatten och fiska riktat efter den. Inte fan sätter man sig i en liten damm och tror att det ska komma upp en monstergädda, och att den i så fall är mycket mera värd. Rügenområdet är ett så otroligt stort vatten att det inte bara är att åka ner och dra upp sin monstergädda. Många sportfiskare kan vittna om att de blankat helt under vissa pass. Även under vårt resa med Glen Grant Något som är ett lite tråkigt synsätt bland en del Fishing Experience så var vi flera som blankade helt sportfiskare som aldrig varit i Rügen, är att en stor vissa dagar. Nej, det krävs fortfarande skicklighet, Rügengädda inte räknas på samma sätt som hemma. erfarenhet och mental styrka för att lyckas i Rügen, mycket kall novemberperiod. Det var ganska segt fiske för de andra båtarna men Trummans båt hade lite tur och hittade ett hett område i Rassover i rännorna. Största fisken den turen var på modiga 13,4 kilo. Efter den resan blev Trumman lite kär i Rügen och åker regelbundet ner för att fightas med monstergäddorna. Trumman är helt övertygad om att chansen att få en monstergädda på över 15 kilo är betydligt bättre i Rügen än någon annanstans i hela Östersjön.
“Tre sommarslanka gäddor över 9 kilo fick bekänna färg ovanför vattenytan med en topp på 9,7 kilo som Fredrik Stjärkvist fick.”
speciellt den kalla perioden när det bildas iskristaller i spööglorna. Man åker ju inte bara ner till Rügen för en fiskedag. Oftast är man där i 3-4 dagar och då ökar ju chansen att man prickar rätt någon av dagarna. Plus att man fiskar in sig första och kanske andra dagen för att sedan knäcka koden och börja få fisk. Och oftast åker man ner flera båtar och då hjälper man varandra att hitta fisken. Hur gick det för oss då? Vi hade tre fiskedagar på oss att lokalisera fisk och det var tudelat måste jag säga. Strålande sol med över 20 grader i luften och 18-20 grader i vattnet jobbade emot oss. Idén var att fiska i de djupare partierna och hoppas att sillen finns i de djupa strömsatta rännorna på mellan 5-7 meter. Tanken var att fiska med mindre beten nu när vattnet är varmt, gärna snabba beten. Någon funderade också på att testa spinnerbait som varit enormt hett under sommaren på hemmaplan. Vi visste inte hur vattenväxterna ser ut på sommaren? Många av deltagarna har varit i Rügen förr men aldrig på sommaren. Därför var det lite av tanken för arrangören, att komma hit under sommaren för att testa något nytt. Det kändes trögt men ändå kom det upp en del fisk. De flesta körde med jiggar. Med så många duktiga gäddfiskare på resan så måste det komma upp något i alla fall. Tre sommarslanka gäddor över 9 kilo fick bekänna färg ovanför vattenytan med en topp på 9,7 kilo som Fredrik Stjärnkvist fick. De är otroligt starka så här på sommaren, det kan Trumman vittna om med den fina fisken han fick på 9,5 kilo. Han hade slirbromsen hårt åtdragen, och ändå lyckades gäddan dra ut lina flera gånger, och avsluta med några vilda hopp också. Claes “Svartzonkers” taktik var att fiska lite snabbare än på hösten. Framför allt lite fladdrigare och ryckigare med hjälp av ett tyngre jigghuvud. Det gav också resultat och han tog några snabba gäddor och
Trumman tycker sommarfisket på Rügen är riktigt kul!
“Vi skrattade gott åt händelsen och det kan du också få göra genom att titta på Freewater Pictures film som ligger med längst bak i detta reportage.”
Här har det varit påhälsning, men gäddan lämnade bara sitt tandkort som bevis...
vi hade flera kontakter. Henke Sandahl från Söder Sportfiske hade tänkt sig att fiska med mera speed nu under sommaren, täcka mer vatten och hinna med dubbelt så många kast. Han förväntade sig att det skulle vara lite mer lättfångade gäddor. Men det visade sig att melodin ändå var ganska lugn inspinning för att få gäddorna att ta. På ett grundare parti på tre meter så spann han in betet snabbt för att inte få skräp på och då högg det en 8-kilosfisk. Då trodde han att snabb inspinning var det som gällde, men icke. Det som fungerade bäst vara att fiska långsamt nära botten, vilket flera båtar vittnade om. Så i slutänden så
kunde vi konstatera att spinnerbait, jerkbait och wobbler inte fungerade så bra just den här gången. Sista dagen fiskade jag med Stefan Trumstedt och Henke Sandahl. Två drivna gäddfiskare som brukar leverera även under svåra förhållanden. Men satan vad svårtrugade gäddorna var. Trumman hade kontakt på kontakt men lyckades inte kroka någon på ett bra tag. Hade följare och en stor efter. Det som var extra roligt var att Henke drillade en fisk som filmades av följebåten. Trumman följde Henkes drillning och hade precis vevat in och lyfte gummibetet över vattenytan. I nästa sekund
exploderar vattnet när en gädda aggressivt kastade sig över betet. Trumman blev helt överrumplad och kunde självklart inte kroka fisken och allt fastnade på film. Vi skrattade gott åt händelsen och det kan du också få göra genom att titta på Freewater Pictures film som du hittar på nästa sida i detta reportage. Det blev inga monstergäddor den här gången men det var ett härligt gäng att umgås med, och den här resan kan man verkligen avsluta med de berömda orden: “Vi hade i alla fall tur med vädret!”
TRUMMAN TIPSAR
En resa till Rügen måste man planera i förväg. Bra att hålla koll på vilket väder man kan förvänta sig. Är det riktigt varmt, soligt och stilla så blir det tufft. Men det går att lura dem! Försök ta reda på hur fisket har varit och kanske få lite tips på var, när och hur dem har fångat fisken. Det är såna stora områden och det gäller att hitta de där fläckarna som håller huggvillig fisk. Jag skulle satsa på att fiska i närheten av djupen. Vid kanterna men även mitt i, gärna strömsatta partier. Eftersom fisken är så utspridd på sommaren så blir det svårt att fiska på stora jämngrunda flak. Ett hett tips är att fiska i de gamla u-båtsrännorna vid Rassover. Prova jiggskallar på 20-30 gram. Det var när jag satte på ett tyngre jigghuvud, och fiskade djupare som jag fick min 9-kilosfisk. Slutligen om jag var tvungen att välja ett enda bete ner till Rügen, oavsett årstid, så blir det ändå ett gummibete.
Missa inte filmen från GGFE i Rügen! Du hittar den här nedan!
get it together.
.rehtegot
ONIX SERIES ™
FEATURING CROSS TOUCH.™ Läs mer på www.comstedt.se
PRESS STOPP! AUTO CHART LIVE
Humminbird Cross Touch full hybrid användarinterface tar det ett steg längre. Nu kan du göra allt med pekskärmen och med knappsatsen. Zooma med fingrarna, gör en markering med knappsatsen, skapa en rutt genom att peka eller justera känslighet med ratten valet är ditt. Att utnyttja kraften i Humminbird har aldrig varit enklare.
Pinewood Caribou - jacka & byxa fOör hOöstfiske Jag har sällan testat ett set kamouflagekläder som har genererat så många kommentarer som detta har. Mönstret på plaggen heter Sphere® och är framtaget med den senaste kamouflagetekniken, specialdesignat för att lura ögat så att konturerna på bäraren suddas ut på lite avstånd. En av kommentarerna jag fick när jag testade jackan var ”Shit, jag blir snurrig att stirra på tyget… ” En annan var ” Om du har det där stället och går på fjället - hur i jösse namn ska räddningsfolket hitta dig om du ligger skadad?” Hur stor nytta man har av den här typen av kamouflageteknik när man fiskar kan man väl tvista om, men för jägaren måste den vara optimal. Mönstret och färgerna smälter väl samman med markvegetationen vilket gör att man i stort sett blir osynlig i skog och mark. Jackan är försedd med extra (öppningsbar) ventilation så att man kan anpassa värmen i jackan om man rör på sig mycket. Den är fodrad med ”High ventilation” nätfoder för extra komfort och dessutom har den avtagbar vattentät och reglerbar kapuschong med brätte för att hålla vatten och kyla ute. Den har sex fickor utvändigt varav en på ryggen och en på armen, avsedd för varningsband (vid jakt) plus två innerfickor. Byxan har sju fickor - två fram och två bak, två större på benens utsidor varav den högra fickan är utrustad
med en minificka för kniv, samt en mindre på höger ben. Fyra av dessa fickor har dragkedja och tejpade sömmar. Byxorna har så klart reglerbara benslut. Känslan när du sätter på dig jacka och byxa är lite som att krypa in en sovsäck, det är mysigt och ombonat. Tyget är mjukt och extra följsamt, det känns att jackan är gjord för att man ska röra sig i den. Köper man byxa och jacka ihop så värmer det mycket bra. Jag fiskade i hällande regn några dagar och jag var både torr och varm. Det här är höstkläder, de är för varma att ha på sig under sommaren. Kläderna är sköna på det där sättet som gör att man gärna behåller dem på även när jaktpasset – eller fiskepasset -är över. Speciellt när det är regn och rusk ute. Plus Det här är ett riktigt mys-set men med massor av attityd. Jag höll mig varm och torr i regn och rusk. I skogen hjälper de dig att smälta in i bakgrunden men har du på dig dem på stan kommer du utan tvekan sticka ut. Kläderna är extremt sköna att röra sig i och helt klart värda de lustiga kommentarer du kommer få när du smiter in i lokala matbutiken för att fylla på bullpåsen.. Minus Huvan sitter fast med knappar och sportfiskare som jag är föredrar jag dragkedja vilket minimerar risken för iskalla vattendroppar i nacken man kör 20 knop med båten..
TEXT & FOTO: BOBO
PENN CONFLICT CFT 6000 EN SALT HASPELRULLE I “STEALTH”-FÖRPACKNING
TEXT & FOTO: SEBASTIAN WIMAN
När jag bestämde mig för att åka till Norge för att spinnfiska storsej började jakten på en ultimat fiskeutrustning för detta fiske. En rejäl haspelrulle som pallar osedvanligt tuffa tag skulle behövas, och i Napp & Nytt-katalogen fann jag den, Penn Conflict 6000!
T A T S E T
Penn är sedan årtionden en av de starkaste varumärkena inom saltvattensfiske och är tillverkar både populära spön och rullar för lätt och tungt havsfiske. Flera av mina bekanta har fiskat på havet i Norge med sina Pennrullar i många år, och alla är de överens om att rullarna är en bra kompromiss mellan ett anständigt pris och en gedigen kvalitet. Nyhet i Penn-stallet för 2014 är Penn Conflict, och när jag läste på om den insåg jag att detta antagligen var en perfekt rulle för äventyret som stod för dörren. Till rullen valde jag att köra ett haspelspö från Penn
som är gjort för riktigt tufft, tropiskt spinnfiske med poppers och stickbaits. Rullen är riktigt snygg, helt mattsvart påminner den lite om ett Stealth-plan eller någon attackhelikopter av nåt slag. Att den är rejält byggd ser man direkt, bygelns tjocklek är väl tilltagen, och när man har den i handen inser man att i princip hela kroppen är gjord av aluminium. Penn Conflict bygger vidare på modellen Battle men har givetvis några nyheter som gör den unik i Pennutbudet. Likt många av de andra rullarna från Penn i den här storleksklassen så har Conflict 6000 en hög utväxling på 5:6:1 och till detta en rejäl enkelvev som ger ordentligt med kraft. Vevknoppen är av den typ man hittar på de dyrare saltvattensrullarna med en stor EVA-knopp som sitter på två slutna lager. Detta är ovanligt på lite billigare rullar och innebär bl.a. att man själva kan serva eller byta dessa lager vid behov. Rullen är också bra skyddad mot vatten med t.ex. gummipackning under bromsknoppen och plastbricka vid alla yttre
Under vredet döljer sig en urstark brom!
Rullens baksida...
Stealth, riktigt snygg men lågmäld design!
Stor vevknopp i EVA, precis som en krftig havshaspelrulle ska ha!
skruvar. Alla sju kullager är slutna med gummiringar vilket normalt är bättre än metallvarianten som ofta inte sluter helt tätt, inget saltvatten ska förstöra den här rullen i första taget. Växelhuset är inte vattentätt, men då lagrena på insidan är slutna spelar det mindre roll. Som vanligt när man fiskat i saltvatten ska man ta in rullen och spola den ordentligt i sötvatten, då kan man även skruva bort locket till växelhuset och skölja inuti. Spolen är i svarvad aluminium och har skurits ur för att spara på vikten, och det är ett faktum att Conflict väger 15 gram mindre än föregångaren Battle i samma storlek. Det kan låta lite men varje gram man kan få väck är tacksamt! Spolen är anpassad för flätlina och är grundad med gummi-inlägg som ska förhindra att linan halkar på spolen. Man får plats med ca 305 meter 0,38 mm lina på spolen. Bromsen på Conflict som är förstärkt jämfört med Battlerullarna och har Penn HT-100-bromsskivor i kolfiber som alstrar ca 10 kilos dragstyrka. Under testfiske har bromsen fått utstå vansinniga rusningar från stora sejar och hälleflundror upp emot 20 kilo, och inte en enda gångs har bromsen känts hackig eller ojämn. Tvärt om så märkte jag att bromsen kunde stoppa de stora fiskarna lite för effektivt så det gällde att inte ställa bromsen så hårt att man tappade fisken då kroken bändes ut ur käften. Som jag tidigare nämnde så är bygeln på rullen rejäl men tyvärr så har man valt en plastbussning innanför linhjulet istället för ett kullager, så här gäller det att vara uppmärksam så att det finns rikligt med fett och lite friktion.
En ilsken sej sätter bromsen på prov, den visar sig vara jämn och kraftfull nog att till slut stoppa denna nordens tonfisk!
är bra, linan läggs upp med jämna varv och bygger inte snett. Veven är störtskön med sin EVA-knopp och det är som att veva i smör, dessutom vevar man in bra med lina per vevtag, närmare bestämt ungefär en meter lina, så tro mig när jag säger att det går att fiska fort med denna rulle. När det väl smäller på en stor sej i höga hastigheter så blir påfrestningen på rullen stor, men eftersom hela rullen inklusive rotorn är av metall så pallar den detta utan problem. Ska man fiska t.ex. sej och liknande fiskar så är Allt som allt så är detta en mycket kompetent denna rulle klockren, men ska man ge sig på främst havsfiskerulle som även om den inte är helt hälleflundra så bör man snegla på någon lite mer vattentät, har slutna lager vilket är det viktigaste, förstärkt rulle som har kraftigare broms t.ex. Penn är det något som ger upp först på den här typen Spinfisher, Torque, Shimano Stella, Daiwa Saltist av rullar så är det lagren. Rullens kastegenskaper är eller liknande rulle. Visst klarar den här rullen även suveräna, jag har inget mer att önska vare sig det hälleflundra, men den är byggd för lite lättare fiske gäller kastlängd eller något annat. Linuppläggningen trots allt, och där den kommer hålla längre.
Vikt: 610 g Utväxling: 5:6:1 Kullager: 7+1 Linkapacitet: 305m 0,38mm Rek.Pris: 1799 kr Betyg: 4 / 5
+
PLUS
+ Stor vev med EVA-knopp + 7 +1 slutna vattentäta lager + Grym broms, jämn och kraftfull! + Snygg design, stealth! + Prisvärd
MINUS
– Plastbussning vid linhjulet.
ABU VE TE
8 STAT
ERITAS
TEXT & FOTO: SEBASTIAN WIMAN
8´2” 40-100g H
När Abu för ett par år sedan släppte ut det första Veritasspöet på marknaden tog det inte lång stund innan det var mycket populärt. Sedan dess har man släppt en hel serie av spöet och har genomgående fått fin kritik för dessa. Jag har själv fiskat en hel del med den första modellen som kom ut, Veritas 6´6” MH, ett spö som många använder till pelagiskt vertikalfiske men som även är ett kanonspö för lättare spinnfiske. Nu har jag under flera månader fiskat med gäddspöet Veritas 8´2” 40-100g H, och jag kan redan avslöja att jag inte är missnöjd… Spöet som är 8 fot 2 tum, eller ca 250 cm långt, väger ca 219 gram och är med andra ord ganska lätt, detta tack vare att det är byggt med Nanoteknologi precis som Fantasistaspöna som är några av Abus finaste.
Spöet är precis som de andra i Veritasserien helt vitt med svarta detaljer, snyggt om man frågar mig. Handtaget är klätt i svart EVA-material, eller foam om man så vill, och är mycket skönt att hantera, det är dessutom smäckert och känns lagom i omkrets för spötypen. Rullfästet är av typen “screw down” och består av en konformad aluminiummutter snarare än ett handtag som det brukar vara. Tanken är naturligtvis att spara in på vikten och att denna främre del inte ska fungera som handtag primärt. Spöringarna är av titaniummodell med SICinlägg och 10 till antalet, även här har man tänkt på vikten och valt så små ringar som möjligt av lättviktsmaterial. Mitt första intryck av spöet är att det känns finess-inspirerat, mycket tack vare den låga vikten men också med tanke på den smäckra klingan och de små titaniumringarna. Jag måste säga att jag överraskades i positiv mening av snabbheten i klingan som besitter en ordentlig ryggrad trots den låga vikten och tunnheten.
Rullfästet är sparsmakat... Aktionen är naturligtvis snabb vilket innebär att det är ett rappt spö som svarar bra både vid kast och krokning av fisk. Den angivna kastvikten tycker jag stämmer bra, man kan nog provocera iväg lite tyngre beten också, men för egen del tycker jag att beten mellan 40-100 gram stämmer ganska bra med vad jag anser är spöets sweet spot. Jag har fiskat olika typer av beten och kommit fram till att det är ett mångsidigt och mycket känsligt spö som passar utmärkt som allroundspö. Spinnerbaits och spinnare är trevligt att fiska med Veritas 40-100 g, men även gummibeten som t.ex. McRubber avger en härlig känsla av kontroll och känslighet. Naturligtvis går det även utmärkt att fiska med skeddrag, ytbeten, små jerkbaits, vobblers och annat. Det är inte spöet för det allra tyngsta gäddfisket, men det är ett skönt spö för mer finlir och jag tror att t.ex. slackline-fisket kan vara ett utmärkt ändamål
för detta spö då det återger minsta lilla vibration på ett tydligt sätt. Det är också här en annan viktig egenskap som detta spö har kommer in i bilden, nämligen en balansen. Jag har fiskat med en Daiwa Lexa 301 på spöet och jag anser att balansen är bra, när man håller runt rullen och har handtaget mellan armen och bröstkorgen är det nästan en förlängning av armen, precis som man vill uppleva ett spö. Att drilla på spöet är trevligt och toppdelen jobbar mjukt och fint med fisk på kroken utan att det känns varken stötigt eller för klent. Jag måste säga att jag verkligen gillar detta spö mer och mer ju mer jag fiskar med det, och då ska man komma ihåg att jag faktiskt gillade det från start! Veritas 40-100g H kommer att vara ett klassiskt allroundspö för grunt fiske framförallt, men också ett spö att ha med sig t.ex. under de långa sommarpassen då det tack vare sin lätthet och balans inte kommer trötta ut fiskaren i första taget.
Längd: 8´2” (250 cm) Vikt: 219 g Rek. Kastvikt: 40-100 g Rek.Pris: 1199 kr Övrigt: Spöet är tvådelat Betyg: 4,5 / 5
+ –
PLUS
+ Låg vikt + Bra känslighet + Bra balans + Prisvärt
MINUS – Inget
Ring efter ring efter ring efter... Mindre och mindre blir dem...
Nåt att hänga betet i, tack för det Veritas!
PENN REGI T A T S E T
POPPING SPIN
ETT MÅNGSID SPINNFISKE I
IMENT
TEXT & FOTO: SEBASTIAN WIMAN
N 50-100g
DIGT SPÖ FÖR SALTA VATTEN! Planerna att åka till Nordnorge och spinnfiska storsej innebar även att hitta en lämplig utrustning. Eftersom vi hade tänkt prova stora saltvattenspoppers, vobblers och vanliga shad-jiggar till den ytligt jagande megasejen började jag snegla på haspelspön för havsfiske och fann Penn Regiment Popping Spin... Spöet är 8 fot långt, d.v.s. 240 cm, och har en kastvikt på 50-100 gram så det är ganska lätt för att vara ett popperspö. Jag testade först spöet för att försäkra mig om att det skulle funka, och kom fram till att det kastade betydligt mer om det är nödvändigt, men eftersom de beten vi planerat att fiska med väger ungefär 100 g så var det perfekt. Sejen är en kraftfull fisk som påminner lite om en tonfisk på så vis att den är kompakt i kroppen, en riktig uthållig snabbsimmare, den är explosiv och stark samt att den kan jaga ytligt i stora stim. Med detta- och det
faktum att de kan väga uppåt 25 kg- som bakgrund, är det med andra ord lämpligt att välja ett spö som pallar för riktigt tuffa tag. Fördelarna med Penn Regiment Popping Spin visade sig vara flera. För det första är det ett spö som passar för långkastning ute till havs. De stora spöringarna kanske inte innebär att man får full precision, men ute till havs så behöver man inte sikta på metern rätt, det är bara att kasta åt rätt väderstreck så blir det bra. Utan att behöva ta i från tårna kan man få iväg riktigt långa kast med beten som väger runt 100 gram, och eftersom man inte behöver göra det så blir man inte heller så trött. Spöets vikt är ju annars något som talar mot det, vikten stannar på dryga 400 gram vilket innebär att det tillsammans med rullen som användes, en Penn Conflict 6000, vägde över ett kilo. Detta är dock inget finessfiske, det handlar om att kasta ut sina beten så långt det går, veva så fort det går för att sedan kroka och kriga med så många urstarka fiskar så hårt det bara går tills dess
att armarna inte pallar mer. Att fiska med poppers är ju lite av spöets huvudanvändning och det gör det naturligtvis med bravur. Det krävs en hel del av klingan för att den ska klara av påfrestningarna som uppstår vid detta brutala sätt att fiska. För er som inte vet så innebär det i princip att man rycker fram den stora poppern med kraftfulla ryck, man får använda hela kroppen och ta i ordentligt för att få rätt fräs på betet. Här krävs det ett spö med mycket ryggrad och det har Penn Regiment Popping Spin! Jag var lite orolig att spöet skulle vara aningen för grovt för sejfisket, men ett okänt antal sejar mellan 15-19 kg suddade snabbt ut den oron. När man står med full press på spöet och håller i för allt vad tygen håller och rullens hård ställda broms skriker som en stucken gris, när spöet samtidigt ser ut som en ostbåge, ja då kan man konstatera att man inte har för grovt spö med sig! En stor fördel med spöet är det extra långa främre handtaget som möjliggör ett mycket bekvämt tvåhandsgrepp när man behöver ta i med båda armarna för att pumpa upp eller hålla emot när fisken rusar. Jag fick också prova på att drilla hälleflundra en handfull gånger på spöet vilket även det fungerade utmärkt. Vi spinnfiskade och diagonalfiskade dessa grymma fiskar och även här fick sig Regiment Popping-spöet ett rejält eldprov. En hälleflundra över en meter som bestämt sig för att simma ner till botten gör också ofta så utan några större problem. Det innebär allt som oftast att fiskaren i fråga får sig ett styrketräningspass där det gäller att hålla i ett spö som är på väg ner efter nämnda hälleflundra. Jag kände dock att jag hade bra kontroll med spöet och att det skulle klara mycket större fiskar än så även om man får slita en del, och det är ju alltid tryggt att veta. En annan fördel med spöet är att man även kan bruka det som pilkspö faktiskt, det visade sig när min rulle skar ihop på min spinnutrustning. Jag satte då helt enkelt en 300g jigg i beteslåset på haspelsetet och provade att fiska med det vilket gick kanonbra!
Det är stora ringar på gott och ont, man kastar långt men de tar en del plats när spöet ska packas i exempelvis en Bazooka.
Det kanske är lite trist att inte ha räkneverk och sånt där, men känslan är superbra och det är ju så kul att drilla på haspelutrustning tycker jag. Med andra ord kan man om man vill köra detta spö till både spinnfisket och bottenfisket om man vill, dessutom är det ett fullfjädrat popperspö, och det är inte fy skam! Längd: 8´ (240 cm) Vikt: 409 g Rek. kastvikt: 50-100 g Rek.Pris: 1299 kr Betyg: 4 / 5
Delning vid handtaget gör transporten lättare.
+ –
PLUS
+ Långt handtag fram + Kraftfull klinga! + Bra kastegenskaper + Prisvärt
MINUS
– Vikten – Stora spöringar tar plats
Robusta grejer som inte pajar i fĂśrsta taget, inte andra eller tredje heller!
Diagonalfiske efter hälleflundra funkade klockrent med spÜet!
VI Mﾃ傍ER TEAM
Text&Foto:Westin Fishing
The computer-screen is just not big enough for those fish this guy catches! Johan’s been studying for 2 years on the Sportfishing Academy in Forshaga, but also marine biology for 3 years. He’s taken the ship class VIII and VII and engineer officer class VIII at Chalmers for a deeper understanding of navigation and safety at sea. This guy don’t get lost on those endless oceans in north of Norway, you can count on that. He has a wide interest in fish and thinks that each fishery has its charm, but sea fishing is closest to his heart. Due to his many fishing days and marine knowledge, he knows what swims around, and how they behave in different conditions, from plankton to the majestic halibut. During his time at Nordic Sea Angling, he’s guided up many big catches to happy guests.
Namn: JOHAN MIKKELSEN Ålder: 25 år Bor: Strömstad Expertis: Havsfiske
We can write a book about it so we rather mention his personal catches. Johan has caught halibut at 193cm, wolffish 9.25 kg, 2.55 kg plaice, monkfish of 11.6 kg and he was the first Swedish guy with two cods over 30 kg and so on. It’s no coincidence that it’s in Johan’s boat the records are landed. Johan has been stationed at Sørøya the recent years, but during the season in 2014, he will run “Skreifishing” (big winter cod) on Sørøya and then go down and start up the new NSA camp at Vaerøy. Then he will go around between camps and combine his skillful guidance with photography and film! We are pleased and confident with having this skipper aboard our rolling ship, welcome!
For sea-anglers in Scandinavia Jimmy needs no introduction…but here’s one just for the good cause. He’s the owner of the successful sea-fishing travel company - Nordic Sea Angling and has been working close with us for many years. Jimmy has been fishing since childhood and tried out the most. In his twenties the sea fishing took over completely and he began to fish in Norway fairly early on. He was immediately captured by the fishing and the incredible nature. He loves to search for and test new fishing locations and big waves, ice-cold water and insanely big fish is a piece of cake and just a regular day for Jimmy.
Namn: JIMMY ANDERSSON Ålder: 43 år Bor: Klippan Expertis: Havsfiske
In 2004 he started his travel company Nordic Sea Angling with great success, (which today has four destinations and 34 boats located around North part of Norway). He has a long list of merits with insanely big “back-killing” fish. A cod on staggering 33,65 kilos and couple halibuts over 50 kilos just to mention a few. The last years he got more and more hooked on the popper- and speedjigging fishing, and he has recently start up a new destination in Panama. As you understand it’s all about sea-fishing and we are proud and happy to have Jimmy in the team. We can also reveal that Jimmy is the inspiration behind the name of our successful seajig called “Slim Jim”. The full story, we keep for ourselves…We welcome this hardcore salty angler aboard!
As a young and curios boy Erik started out with a three year education at ”Sävenfors Vattenbruksskola”, studying fish-biology and water conservation and after this he begun studying Sportfishing tourism at “Forshaga Akademin”. Here he found the interest for deep sea fishing for real, and he just knew that the hardcore saltwater fishing was his calling. Erik has been a fishing maniac his whole life and is now working with his dream, as a deep sea fishing guide in north Norway in the pursuit for the really big ones.
Namn: ERIK AXNER Ålder: 23 år Bor: Leknes Norge Expertis: Havsfiske
A lot of saltwater has passed under his feet’s and despite his young age he’s one of the best guides out there. As camp manager at camp Nappstraumen for Nordic Sea Angling, Erik is out fishing at least 5 days a week and the focus is often on the really big halibuts! Several halibuts over 100 kg has been landed in his boat and his own personal best are at the moment a “barn-door” on 191 cm. He also loves the challenging fishing for big cod during the spring and the massive coalfish during the fall. When he’s not in Norway the main focus is in the pursuit of big pike in the south of Sweden where he’s been successful as well, with several pikes over 10 kg. We are really happy and confident to have this skipper aboard the team, welcome!
Pinewoods storsäljare!
Fiske Jakt Friluft
Jacka och byxa som håller vad de lovar! Prisvärda, slitstarka samt håller väder och vind ute. dessa plagg är två av våra mest sålda fiskeplagg. de säljer år efter år och har många nöjda användare!
ÖVERdRAgSByXA AnconA Vind- och vattentät överdragsbyxa för fritid, sport och fiske. Avtagbara hängslen gör även denna byxa till en praktisk regnbyxa. Förböjda knän. Reglerbart och öppningsbart benslut med extra kil. Tejpade sömmar. Benfickor med lock och dragkedja. Extra 10.000 mm membran i sätesdelen. Lätt fodrad med Air-VentilationMesh™. 100% nylon. Finns i grön/ mörkgrön. Storlekar: S-3XL. För mer information om produkten klicka på plagget. Rek. pris
849:-
JAcKA PyREnÉE Jacka i vind- och vattentätt funktionsmaterial med god andningsförmåga. Avtagbar reglerbar kapuschong. Flertalet funktionella fickor med vattenavvisande dragkedjor. Finns i grön/ mörkgrön. Storlekar: S-3XL. För mer information om produkten klicka på plagget. Rek. pris
999:-
Fråga i din butik efter setpris.
www.pinewood.eu
6´4
WESTIN W8 VERTICAL J
4” 28-52g
TEXT & FOTO: JAN OHLSSON
Platt butt för att vila stadigare mot armen
TESTAT
JIGGING
Då var det dags att presentera det senaste vertikalspöet från Westin. W8 Vertical Jigging 6,4 fot klassat 28-52 gram. De senaste två veckorna har jag kört stenhårt med detta helt underbara spö (ja ni ser vart det barkar) och landat inte mindre än röding, öring, gädda och gös med toppfiskar mellan 5-6 kilo. Tror aldrig att jag uppnått den kombon på ett och samma spö förut. W8:an är ett spö som tagits fram i samarbete med vertikalfantomerna Luc Coppens och svenska Jörgen Larsson. Båda dessa herrar är pedanter i sitt fiske vilket utan tvekan märks på denna produkt. Designmässigt har man inte snålat på något. Klingan och delar av rullfästet (från Fuji) är handmålad i
ett mönster som påminner om ett mellanting av guldskimrande mås ägg med inslag av kamouflage. Låter lattjo när jag skriver det men det är uppriktigt sagt bussnyggt! På klingan sitter tio st. ringar inkl. toppögla. De två första är trebenta och resten enbenta. Lindningarna är nästan helt transparenta med ett par varv guldtråd som dekor. En litet kul detalj är att alla spön har ett eget unikt nummer… Handtaget är som sagt från Fuji och specialbeställt för att matcha klingans unika färgsättning. För att spara vikt är det av ”exposed blank” modell likväl som själva handtaget. Buttdelen är platt på ovansidan för att vila stadigare och bekvämare mot armen. Bakhandataget är i kortaste laget, jag tycker att man ska kunna kila fast spöet under armen när man drillar fisk, här går det men bara med mycket liten marginal. Spöet som är odelat väger endast 113 gram, kanske det lättaste på marknaden bland spön runt dryga
Specialrullfäste från Fuji.
sex fot. Klassningen 28-52 gram stämmer bra, det är inte marknadens styvaste påk vi pratar om. Det finns nog med kraft för att nita en hård göskäft likväl som klingan är följsam nog att parera kraften från en arg snabbrusande storröding eller knyckarna från en sjukilos gädda. Jag har fiskat jiggar upp till nio tum med 40 grams skallar vilket har fungerat utmärkt med väl bibehållen känsla. Längden 6,4 är helt ok vid pelagiskt vertikalfiske där det ofta handlar om att släppa jiggen nära givaren. Summering Ett av marknadens snyggaste och lättaste vertikalspön med unik färgsättning och en mycket bra kombination av ryggrad kontra följsamhet. Fungerar superbt till både prickskyttet efter stor gös som till speedjigging efter storröding.
Kanske marknadens snyggaste spö?
+–
Längd: 6´4” Vikt: 113 g Kastvikt: 28-52 g Rek.Pris: 3999 kr Betyg: 5/5 Mer info: http://www.westin-fishing.com/
PLUS
+ Snyggaste spöet på marknaden + Välgjort med äkta ”kvalitetskänsla” + Kraft i klingan utan att vara stötig + Mycket låg vikt!
MINUS
– Något kort bakhandtag – Ingen krokhållare – Priset
Bra kraft i klingan för hårda göskäftar.
Snygg gรถs pรฅ Westin W8
PROFFSen TIPSar SÅ HÄR FÅNGAR DU STORRÖDINGEN VERTIKALT!
TEXT: JAN OHLSSON FOTO: JAN OHLSSON, KRISTIAN KESKITALO, DANIEL NILSSON, JÖRGEN LARSSON, HÅKAN FRANSSON
Otroligt vacker röding efter en hel dags vevande…
JANO Det är nu drygt tre år sedan det började dyka upp sköna bilder på Internet med stora vertikalfångade storrödingar, innan dess dominerade trollingfisket nyhetsflödet. Själv hade fram tills dess bara fångat några enstaka rödingar i mitt liv, av mindre storlek och efter stora vedermödor med flugspöet. Jag minns hur jag stirrade med stora ögon när killar som Stefan ”Källan” Källström, Kristian Keskitalo, Jörgen Larsson m.fl. glatt poserade med drömfiskar… drömfiskar tagna på vertikalfiske dessutom! Det är nog så att detta fiske hade pågått en tid men kanske inte annonserats så hårt till andra fiskare, något man kan förstå… Själv var jag sedan länge fast i vertikalträsket, ett fiskesätt som är starkt beroendeframkallande. Jag fick vänta tills förra året med att göra min egen
rödingvertikalfiskepremiär. Unge skicklige Daniel Nilsson från Westin Fishing blev min första guide till detta underbara fiske. Under ett megapass från gryning till skymning vevade jag fast mina första rödingar ur Vätterns vackra vatten…. Jag fick min första härliga lektion i detta lite udda vertikalfiske som handlar om att ”speedjigga” upp och ner i vattenlagret där man ser rödingekona samtidigt som man ankrat med elmotor. Jag blev helfrälst rödingvertikalare denna dag och hade nästan svårt att sova den närmaste tiden efter vårt fiske, jag kunde inte släppa synen av ett ekolod fullt med snabbjagande vackra rödingar som retfullt vänder precis när man tror att dom ska ta. För sånt är vertikalfisket efter röding, i alla fall i Vättern. Ofta, men inte alltid, ser man många ekon. Ekon som tar sats som värsta sprinters efter jiggen men som bara sällan tar, men när dom tar blir det ju åka av… jäklar vad det går!!!
Min andra vertikaltur efter rödingen blev med superguiden Kristian Keskitalo. Kristian tog mig verkligen under sina armar och bjöd med mig till ett annat vatten. Här fann vi inte alls lika många ekon men lyckades ändå, i sista sekund efter en tuff dags vevande upp o ner, fånga en otroligt vacker röding på +4 kilo! Fisken tog efter att jag på Kristians kommando drog ner rejält på jiggens hastighet och hugget kom rappt och häftigt! Fisken var så otroligt stark att jag flera gånger förvirrat började prata om storgädda, jag kunde inte riktigt få in att jag verkligen krokat en av sjöns större och megastarka storrödingar men det hade jag. I det klara vattnet dök en gnistrande röd torped upp och efter ett antal riktiga tjurrusningar kunde Kristian rutinerat håva fisken, vi tog längd och foto och fick snabbt i den igen. En extremt värdefull fisk för sjön och framtida lek och som förhoppningsvis simmar kvar även idag. När jag skriver detta minns jag lyckan som om det var igår… Vilken fisk! Jag sitter med ett stort fånigt leende… Ja, så är det. Rödingvertikalandet har för alltid placerat sig i mitt hjärta som ett av mina favoritfisken, jag kan inte se hur jag på något sätt kan tröttna på detta underbara fiske. Spänningen när fisken jagar jiggen, ska den ta eller ska den vända. Nöjet att leta platser, kolla sjökort och försöka klura ut var fisken har sina födostråk och peppar peppar ibland få till det. Allt detta gör lixom jakten på rödingen till ett spännande komplext pussel som är så svårt…. och ibland så enkelt. Lägger du till det faktum att många av våra storrödingsjöar också ofta har grov öring och lax som spännande bonusfiskar så kan man nog konstatera att mer actionladdat fiske på ganska lätta grejor är svårt att hitta i Sverige med omnejd. Fisket sker i sjöar med klart vatten som Vättern och Sommen, miljöer man inte kan låta bli att älska. Här följer några av Sveriges skickligaste vertikalrödingfiskares tips, följ dessa så kanske det blir du som sitter med ett fånigt leende,
Riktigt grov röding får simma tillbaka
stirrandes ner i en håv med en nyfångad röd och silvergnistrande storröding! Var bara beredd på att du kommer att bli fast för alltid… Ps, det vertikala fisket efter storröding är ännu bara i sin linda. Det finns massor med möjligheter att själv utveckla detta fiske och det är ju faktiskt halva nöjet. Kort om Storröding Man ska ha klart för sig att storrödingen är en hotad fisk. Arten har försvunnit från många sjöar och blir allt sällsyntare framförallt söder om Dalälven. Överfiske, föroreningar och med stor sannolikhet klimatförändringar är de stora hoten. Storrödingen tros ha en livslängd på minst 25 år och är lekmogen efter 3-5 år. De större och fiskätande rödingarna
Röding som tar och för ett jäkla liv på väg upp.
favoriserar nors, sik och siklöja som föda. Vår mest kända rödinglokal är Vättern och här har man de senaste åren sett ett uppsving, bland annat och troligen pga. ett numera begränsat nätfiske efter arten. Men som så ofta när en fiskart är just hotad kan vi sportfiskare hjälpa till. Först och främst genom ett ansvarsfullt fiske men också genom att uppmärksamma det faktum att rödingen är en begynnande ekonomiskt värdefull sportfiskeresurs och kan bli än mer värdefull, samhällsekonomiskt, om bestånden får hjälp med rent vatten och skydd mot överfiske. Det ska bli spännande att se om vertikalfisket efter röding kommer att få fäste i norra delarna av Sverige. Här finns stora vatten att utforska men enorm potential, vem blir först med detta tro...
En otroligt rolig bonusfisk, en härlig öring på 2,5 kilo!
JORGEN LARSSON
Hur börjad ditt vertikala rödingfiske? Redan när jag introducerade vertikalfisket efter gös i Sverige under hösten 2006 hade jag funderingar på om man inte skulle kunna anpassa metoden för andra arter. En av arterna jag tänkte på var rödingen och jag gjorde faktiskt ett tafatt försök utanför Vadstena i Vättern redan under 2007. Tyvärr var strömmen extremt hård just denna dag och trots att vi använde riktigt tunga jiggskallar fick vi ingen ordning på fisket. Vi körde i princip med samma typ av beten och fisketeknik som vi använde till gös, vilket med dagens facit inte var rätt melodi, och när det inte fungerade gav vi upp ganska snabbt. Därefter dröjde det ända till 2011 innan jag åter
provade vertikalfisket efter röding. Då hade tekniken börjat utvecklats och slå igenom så smått och jag slog följe med min gode vän Björn ”Carlo” Karlsson, som under ett par säsonger hade satsat på röding när vi andra jagade gös. Tillsammans gjorde vi flera spännande satsningar, både i Vättern och i andra vatten, en del framgångsrika och andra mindre lyckade. Det var också tillsammans med Carlo jag fick min hittills största vertikalröding under 2012. Det var en makalöst vacker fisk på 5,3 kilo, som kunde landas efter en brutal fajt på den lätta utrustningen, och en storslagen belöning efter ett antal tuffa dagars rödingjakt.
När är chansen som störst att lyckas med rödingfisket, årstid, väderlek osv? Det känns som att man kan vertikalfiska röding så länge det finns öppet vatten, men sommaren är naturligtvis stabilare rent vädermässigt om man fiskar på stora vatten. Jag har också känslan att rödingen, i alla fall på Vättern, tenderar att uppträda mer koncentrerat under sommaren då man kan hitta stora ansamlingar av fisk på begränsade områden. Detta fenomen märker man naturligtvis inte alls lika tydligt i vatten med glesare fiskbestånd. Rödingen har faktiskt många likheter med gösen. Den kan vara lika känslig för väderomslag och förändringar i lufttryck, i både positiv och negativ
Jörgens hittills största vertikalfångade röding på 5,3 kilo.
riktning. Huggperioderna kan vara extremt markanta och ibland väldigt korta. Precis som gösen kan rödingen också vara väldigt nyckfull och känslig för små detaljer vad gäller beten, färger och fisketeknik. Om jag själv fick bestämma vädret skulle jag önska mig en riktigt varm sommar med långa, stabila högtryck utan alltför hårda vindar så att vattnet skiktas ordentligt (ungefär som i år). Då koncentreras rödingarna, de uppehåller sig bottennära och sprider inte ut sig på olika djup i vattenmassorna. Under själva fisket får det gärna vara solsken och lite stackmoln som bryter ljuset med jämna mellanrum, och en syd- eller sydvästvind som krusar vattenytan. Rödingfiske ska vara njutbart – och bra fiske går ofta hand i hand med bra väder!
Hur ska man ”tänka” när man letar ståndplatser? Tittar man på platser som producerar mycket fisk så är det i regel ställen på eller i direkt anslutning till någon form av bottenstruktur. Det kan vara en kant, både flacka och branta kanter samlar fisk, platser där kanterna ändrar riktning, ryggar som bryter av en enformig struktur, eller en djupfåra som styr och koncentrerar fisken till ett visst område. Visst kan man hitta ansamlingar av röding ute på en platt botten, exempelvis i anslutning till bytesfisk, men det är snarare engångsföreteelser och inte platser som återkommande levererar fisk. Har du fiskat efter rödingen i olika vatten, uppför dom sig annorlunda i olika sjöar? Jag har med blandad framgång vertikalfiskat röding
i fyra olika vatten. I stort skulle jag vilja påstå att rödingens beteende har varit snarlikt, men den stora skillnaden om man jämför andra sjöar med Vättern är främst mängden fisk. Du hittar inte samma koncentrationer av röding i andra vatten och då blir fisket också svårare. Eftersom rödingen, på samma sätt som abborren, i hög grad triggas av aktivitet och avundsjuka tycks den också vara mer svårflörtad när konkurrensen från artfränder är mindre. Vad använder du för utrustning till detta fiske, tafs, jiggar, huvuden et.c? Jag kör mest med mina favoritspön, Westin 3776 Vertical Jigging med teleskopiskt bakhandtag. Jag använder både den klenare modellen (14-21 gram) och den kraftigare (21-40 gram) beroende på betets
tyngd och vattenmotstånd. Min erfarenhet är att man tappar mer fisk om man använder för kraftiga spön i kombination med jigg eftersom rödingen nästan alltid sitter dåligt krokad längst ut i de yttre mundelarna. Tidigare har jag enbart kört multirulle med 0,10-0,12 mm flätlina, men i år har jag även provat med haspelutrustning, som släpper något snabbare på dessa djup. I somras testade jag även Westin W3 Vertical Jigging – ett mycket prisvärt spö som passar utmärkt för rödingfisket om man har en begränsad budget. I regel använder jag relativt små paddeljiggar på 8-10 cm i naturliga färger och jigghuvud på 30-40 gram. Det viktiga är att jiggen klarar av att bära en liten stingertrekrok i storlek 6-8 fäst långt bak i stjärten med bibehållen rörelse. Mellan huvudlinan och betet knyter jag 100-150 cm 0,35 mm fluorocarbon som tafs. Hur tror du att vertikalfisket efter röding kommer att utvecklas de närmaste åren? Vad gäller vatten kan det knappast hända så mycket i södra delarna av landet eftersom antalet sjöar med röding är väldigt få. Här får vi hoppas på norra Sverige, som gömmer massor med spännande möjligheter, både vad gäller röding, öring och inte minst kanadaröding. I söder tror jag främst att utvecklingen kommer att ske i form av att nya, produktiva platser upptäcks i Vättern. Här finns fortfarande enorma vattenvidder att utforska och redan i somras, när vädret var fördelaktigt, såg man tydliga tendenser att många nya områden provades med framgång. Jag tror också att vi får se en utveckling av de beten som används vid rödingfisket. Här finns fortfarande mycket att prova och experimentera med. Det optimala betet för vertikalfiske efter röding väntar alltjämt på att sjösättas!
Tuff rödingfajt på Westin W8 vertikalspö – ett sommarnöje som slår det mesta!
Ytterligare en vertikaljiggad skönhet från Vättern.
kristian keskitalo
Hur började ditt vertikala rödingfiske? Jag började vertikala röding 2010 samtidigt som jag skaffade mig min första sportfiskeanpassade amerikanska fiskeskuta med elmotor och bra elektronik. Redan flera år innan hade Jonas Svensson, en kompis till mig från Hammar vid norra Vättern, börjat med detta. De gamla gubbarna i Bastedalen har i urminnes tider pimplat röding traditionellt från båt med pirkar något som Jonas också praktiserade tidigt. När vertikalboomen kom tänkte han att ”det borde väl gå att locka en röding att hugga på en jigg!?!” Sagt och gjort! Jonas plockade med sig ett vertikalspö och några jiggar på en pimpeltur och
tänkte: ”jag ger detta en timme och om inget händer är det pimpel som gäller”. Sen dess har pimpelspöet fått bli kvar hemma… Han var sannolikt en av de allra första som testade att vertikala på röding och den som inspirerade mig att prova då jag lämnade Norgeguidandet 2009. Vi var flera som hade fiskat massor av år med jigg efter olika fiskar i havet och då bland annat sej. Tanken att rödingen skulle hugga på en vevad jigg ungefär som sejen kom tidigt och efter att vi börjat veva jigg ökade fångsterna dramatiskt! Efter detta följe en massa experimenterande med olika jiggar
och krokar. Även andra sjöar började locka då det i Vättern är ytterst svårt att hitta fiskar över 5 kilo. Förra året kom genombrottet för min egen del då jag, från andra sjöar än Vättern, lyckades landa flera stora rödingar med topp på 6,83 kg. Från den turen kommer även det roligaste minnet då jag och min Happy Angler Teamkompis, Jonas Olsson, studerade sjökortet över en helt ny sjö vi skulle provfiska. Vi sa att båda sätter pekfingret samtidigt på den plats vi vill testa först. Vi pekade båda på en och samma brant och när vi väl kom ut på sjön högg det direkt på första uppvevet på det stället för Jonas…!
När är chansen som störst att lyckas, årstid, väderlek osv… Rödingen nappar året om på en vevad jigg. Jag har testat runt hela Vättern i olika årstider samt i mindre sjöar senast detta år då vi hade milt hela januari. Lektiden är fredad i många sjöar vilket man såklart ska respektera. Den hetaste säsongen börjar i slutet av maj och pågår fram till slutet av augusti. Rödingen kan på vissa platser samlas i större mängd under benlöjans lek. Högtryck och finväder är ingen nackdel i rödingvertikalandet vare sig fångst- eller upplevelsemässigt. Vättern är en stor sjö där det snabbt kan bli ohållbart att vertikala när vinden ökar. I Vättern bildas även strömmar som gör att rödingen kan komma landnära i stora antal när det blåser ”rätt riktning”. I norra Vättern är tex den normalt så förhatliga nordan en av de allra bästa vindarna!
Kristian med en riktig storröding på hela 6,8 kg
Hur ska man ”tänka” när man letar ståndplatser? Du hittar rödingen på samma plats som trollingfiskarna fångar den. Använd dina eller dina vänners erfarenheter från trollingfisket. Branta kanter som sluttar ner mot större djup är heta platser. Normalt fångstgivande bottendjup är 25-35m. Hittar du områden med mycket betesfisk finns det sannolikt röding i närheten. Har du fiskat efter rödingen i olika vatten, uppför dom sig annorlunda i olika sjöar? Jag har testat 7 andra sjöar med storröding. I samtliga sjöar utom en har vi lyckats med metoden. Rödingen kan ha extremt korta huggperioder i dessa sjöar och jag har aldrig upplevt att de jagar hela dagar som de ibland faktiskt kan göra i Vättern. Oftast kommer en huggperiod som kan vara helt galen under 1 timme då man ser röding konstant under båten men denna byts snabbt mot ett totalt sterilt läge då hela sjön känns rotenonbehandlad. Det kan även vara lite lurigare att få fisken att jaga efter jiggen som vi oftast har framgång med i Vättern. Det som varit knepet då är att gå ner i både
jiggstorlek och fart på inspinning. Liten jigg och riktigt långsam fart med monoton uppvevning utan spinnstopp är det som gett samtliga större fiskar ur dessa sjöar! Vad använder du för utrustning? Jag använder gärna ett lite längre och styvare vertikalspö. Min favorit är ett ABU Fantaststa Nano Shiro med betesvikt 65 gram. Jag resonerar att man alltid ska anpassa utrustningen efter den största tänkbara fisken man är ute efter och då är detta en kompis att ha med sig när det börjar storma i andra änden! Rullen är en Ambassadeur Revo Premier
laddad med 0,15 flätlina. Flätlinan skarvas mot 1 m 0,40 mm flourocarbon. Den absoluta favoriten i Vättern är en illex nitro shad 120 med ett illex 35 grams huvud som är anpassad till jiggen. I de övriga sjöarna har en 25 eller 40 grams BFT flex head tillsammans med en mindre DARTS jigg varit det som gett överlägset flest stora rödingar. Krokningsförmågan ökade rejält när jag började använda Gamakatsu Twinexkrokar. I de flesta fall knyter jag dessa med flätlina direkt i jiggskallen. Kroken monteras sedan under jiggen precis framför paddeln så att den stör gången minimalt men krokar
maximalt. Ofta är storlek 2 att föredra och storlek 4 endast på de minsta jiggarna. Glöm inte en bra gummibeklädd håv så att det enkelt går att returnera rödingarna oskadda. Jag brukar heller inte väga fiskar förrän dessa närmar sig personliga rekord. Tycker det är ointressant att veta om fisken vägde 3,2 eller 3,4 kilo utan jag förespråkar hellre en snabb release direkt i vattnet för att skada fisken så lite som möjligt. Rödingen är en fin matfisk och Vättern är en sjö med uppåtgående bestånd av röding som tål ett visst uttag. I övriga sjöar släpper jag tillbaka samtliga. Hur tror du att vertikalfisket efter röding kommer att utvecklas de närmaste åren? Min uppfattning om framtiden är att vertikalfisket efter röding kommer att fortsätta öka i popularitet och spridas även till andra sjöar. Redan i år har allt fler vågat prova olika typer av pirkar som i storlek och fisketeknik liknar de ursprungliga gubbarnas Vänerpirkar. Fisket med pirk kan tröga dagar, då rödingen ogärna jagar snabbt uppåt, vara det som räddar dagen och i vissa fall även kan ge riktigt bra fiske! Använd här en lite större och tyngre krok så att trasselrisken minskar då pirken måste fiskas extremt aktivt för att fungera. Även balanspirk är en metod som kommer att komma mer och mer. I Vättern ställer detta lite krav då endast 1 krok är tillåten. Knipsa bort sidorkrokarna och byt bukkroken till en större. Ger bra resultat. Skulle gärna se fler varianter av mjuka v-stjärtade jiggar som möjliggör ett effektivt statiskt fiske på passiv fisk. Jag ser även med viss oro den diskussion som förekommer om vertikalfisket efter röding. Det finns tom i våra egna sportfiskande led motstånd mot metoden som liknar det motstånd som bedrevs mot trollingen tidigt -90 tal.
Rödingen är en fajter och när de kommer upp i lite storlek är det inte bara att veva upp dem.
De stora får naturligtvis gå tillbaka. Röding är gott men man kan välja de mindre fiskarna till middag.
Hakan fransson
Hur börjad ditt vertikala rödingfiske? Mitt första pass efter röding var i Norra Vättern 2011. Utfallet blev två rödingar till Jonas och jag fick endast känna på ett par hugg. Året efter gjordes en satsning på sjön Sommen. Jonas och mitt första pass blev en succe. Efter att ha haft ett hugg ganska omgående så blev det knepigt men så på eftermiddagen fick Jonas på en monsterröding som efter en hård batalj kunde landas. Vi kunde knappt tro det var sant när vågen stannade på 8,2 kilo. Jag fick en mindre röding strax efteråt och det var två mycket nöjda fiskare som åkte hem den dagen. Vi trodde väl då att vi kommit på hur de skulle tas. Vi körde sen efter detta pass över
40 timmar utan att ha ett hugg till… Sådan är denna sjö, vilken metod som än praktiseras. Lynnig är bara förnamnet. Sommen är numer tyvärr stängd för vertikalfiske, endast trolling får bedrivas. När är chansen som störst att lyckas med rödingfisket, årstid, väderlek osv? Jag tror att rödingen kan fångas under hela året men att det är en fördel vid denna typ av fiske om rödingen befinner sig på djupet. Sommarhalvåret är därför bäst med månaderna Juli, augusti och till fisket stänger på Vättern 14: september, som bästa månader. Stabilt högtryck är ofta mycket bra,
vilket vi kan se detta år när fisket var på topp under värmeböljan i juli och första halvan av augusti. Hur ska man ”tänka” när man letar ståndplatser? Rödingarna lever ofta i stora stim som drar omkring i jakt på siklöja, nors och spigg. Dom följer dessa stim och hittar man betesfisk så hittar man oftast rödingen tätt inpå. Rödingen har dock vilket mina erfarenheter visat en fäbless för att gilla skarpa kanter. Undervattenstrukturer som stupar brant ner är ett bra riktmärke för var man kan hitta rödingen. Betesfisken trycks i vissa lägen av vind och ström upp mot dessa kanter och då passar rödingen på
att frossa. Men rödingen kan ibland även uppehålla sig i flackare områden om tillgången på föda är god. Områden med sandåsar som går upp mot 25 meter från ca 30 meter är utmärkta lokaler för röding i Vättern. Har personligen svårt att förstå att så många vertikalfiskare vill trängas uppe i norra struten av Vättern när fisket kan vara minst lika bra eller bättre på andra ställen i sjön Fördelen här är ju att man får vara förhållandevis ensam vilket alltid borgar för bättre fiske.
Håkan med en läckert lekfärgad och fet röding!
Har du fiskat efter rödingen i olika vatten, uppför dom sig annorlunda i olika sjöar? Förutom Vättern har jag som sagt bara fiskat i sjön Sommen. Fisket skiljer sig här en hel del då mängden fisk är en av de största skillnaderna. Sommen har ett mycket glesare bestånd vilket då naturligtvis gör den mer svårfiskad. Men svårt att göra en bedömning då jag fiskat den sjön alldeles för lite. Vad använder du för utrustning? På ekolodssidan kör jag detta år två Onixenheter från Humminbird. En Onix 8 SI samt en Onix 10 CP. Dessa är länkade i nätverk. Onix 10 CP är en kartplotter men jag hämtar vilka fönster jag så önskar från 8:an och lägger i 10:an, smidigt! En fördel med Onix är att jag har tre olika realtidsfönster att välja på. Till gösfisket är mitt val A-scope som påminner om samma fönster som finns i Garmin och Lowrance. Till rödingfisket väljer jag dock att köra Monofönstret. Med detta fönster är det lättare att få med betet hela vägen från botten upp till ytan.
Rocket. Har otroligt hög utväxling, 93 cm/vevtag. Den har skött jobbet utmärkt. Huvudlinan är 0.16 tracerbraid som skarvas till 0.30 fluorocarbon. Har sen ett litet kullagerlekande fäst i en Sebilehake. Dessa hakar ger betet maximal rörelsefrihet vilket är viktigt i alla former av fiske. Den jigg jag gillar allra bäst är Berkley Pulse Shad 8 och 5 cm. Jiggskallen är den suveräna Deep Jig Sw 40 g. Den har infästningen en bit upp på skallen vilket får den att sjunka i cirklar samt även simma i samma mönster uppåt i vattnet vilket verkar lockande för rödingen. Använder en Gamakatsu Twinex som stingerkrok i storlek 4.
Det finns säkert många andra typer av beten som kan visa sig gångbara, här finns mycket att utforska. Innovativa fiskare finns det gott om och någon kommer säkert hitta rätt nyckel. Skulle som avslutning vilja upplysa om hur returnering av röding bör gå till då det är en känslig fisk vi fiskar efter hanteringsmässigt. Försök att i mesta möjliga mån inte ta i rödingen om du kan undvika detta. När det gäller övrig utrustning så kör jag med fördel Lossa kroken i vattnet. Om kroken sitter hårt och ett par relativt billiga spön som jag tycker fungerar rödingen väger under 2 kg så tailar du den. Håll den utmärkt till denna form av fiske. Berkley Pulse EVX. upp och ner. Rödingen blir då helt still. Lossa kroken Använder både 7-30 g och 15-40 g. Dessa spön och släpp rödingen rakt ner. Är rödingen större kostar under tusenlappen men är fantastiskt bra. använd en stor knutlös håv och lossa fisken i denna. Dom har även ett längre bakre handtag som du kan Hur tror du att vertikalfisket efter röding kommer Om fisken ska fotograferas så gör allt klart innan och sätta i armhålan. Avlastar på ett skönt sätt. Använd att utvecklas de närmaste åren? ta några snabba bilder. Rödingen klarar inte någon sen en rulle med jämn och bra broms. Testar i år Revo Jag tror att fisket definitivt kommer att utvecklas. längre stund över ytan.
Håkans son Marcus stoltserar med en läcker Vätternröding som tog en snabbt fiskad vertikaljigg!
REVO BEAST ÄR HÄR KOLLA I N
FILMEN
REVO B
OM
EAST
VERTIKALFISKE
MED UPPHÄNGARE
TEXT & FOTO: BOBO
Sällan har det varit så många hypade tekniker ute som under detta år. Jag stod och pratade med en hantverkare i veckan och utan att jag tänkte på det så insåg jag att jag pratade ett språk som han inte förstod. Det var drop shot, vertikalfiske, slack line osv. Till slut kom kommentaren från honom: “Men vilken teknik ska jag använd för att få fisk”? Jag insåg att frågan var berättigad att besvara... Det jag skriver om i denna artikel är kanske inte nytt eller har det ballaste namnet men det fångar fisk. Vi har använt tekniken de senaste två åren riktat mot abborre men även fått både gädda och gös som bonus. Vill man så kan man rikta det enbart mot gädda eller enbart mot gös genom att öka på storleken på betet. Fisket är dock riktat enbart mot fisk som står på botten. Många gånger när det vanliga spinnfisket har varit riktigt dåligt har det här
varit det som räddar dagen.Tekniken är enkel, sök upp ett område med ekolodet där du ser att fisken står på botten. Kasta sedan långt och låt sjunka ned, sedan veva hem så att jiggen skrapar på botten, inte hoppar. Fiska på djup omkring 3,5-12 meter, blir det djupare är det lätt att förlora kontakten med betet. Enklast är om man har en skalle med vikt på 2530 gram. För oss har 75% av fisken huggit på upphängaren, precis som att det blir lite avundsjuka med i fisket. Att man har en jigg längst ner har varit helt avgörande för bra fiske. För min del har det varit ett mysterium att fisken ens ser ”pin-tailen” dessutom att så stor fisk tar den. Pintailen kan du köpa eller helt enkel kapa endan på ett bete så du får någon ting som hoppar ovan jiggen håll allt så enkelt som möjligt. Lite tips som har funkat för oss, förhoppningsvis så
att det blir vara succés istället för fiasko är… Det här behöver du ett styvt spö typ vertikal med mycket ryggrad, fluocarbon 045 – 060 som du skarvar ihop med din flätlina. Krok, den ska sitta 3045 cm ovan jiggen. Jigg skallar 25-35 gram och sedan jiggar till det använd dina egna favoriter. På bild pintail och Fkp JL2 jigg. Krokarna ska matcha upphängarna, jag gillar krok som är mycket gods i som inte går av. Upphängaren ska vara liten, det som utan tvekan har fångat med fisk är så kallade pin-tails från Outdoor Edge och på andra plats FKP-Gears JL 3 10 cm. Använd dom skallar du har i lådan, vikt gärna 25-35 gram, några av mina favorit jiggar. Uppifrån på bilden här intill: Lunker City Swimfish sedan Shaker Shad, nummer tre FKP-gear JL-2 och den minsta Shaker shaden. Du kan även byta nedre jiggen mot en FKP-GEAR VibLure 60mm 12,5g eller Sebile Flat Shad Sinking. Speciellt när du fiskar mot abborre. Se då till att du fiskar botten nära. Rigga så att det går djupt och att det studsar på botten.
GULDJAKT I EUROPAS
FISKEPARADIS
TEXT & FOTO: ROBIN ANDERSSON & OSCAR MÅRTENSSON
Att resa jorden runt i jakt på vilda regnbågar och guldklimpar till öringar är något som vi båda drömmer om att få göra! Men i våra ögon var en resa med kristallklara vatten, awesome natur och grymma fiskar flera timmar bort med flyg. Många med oss associerar säkert en sådan resa med ex. Nya Zeeland, men det visade sig finnas liknande ställen mycket närmre än så... Efter att ha läst, följt en del andra bloggare samt kollat runt på Youtube, kom ett för oss relativt okänt fiskeland upp i bilden. SLOVENIEN! Vi blev helt sålda på landet, vi började läsa på mer om det och skapa
“Genom dalen rinner huvudån Soca som är en av de mest berömda åarna i Slovenien, detta tack vare sina gigantiska marmorataöringar som kan väga långt över 10-kilosstrecket...”
oss en bild av hur en eventuell resa skulle gå till. Konstigt nog gick allt väldigt snabbt och redan ett par veckor senare var resan nästintill fullbordad och bokad. Som vanligt finns det flera olika alternativ att välja mellan när man bokar en resa. Olika boende, prisklasser, fiskeplatser, transportmöjligheter o.s.v. För oss blev valet flyg till Venedig i Italien och sedan hyrbil därifrån norrut upp till den lilla byn Most Na Soci. Most Na Soci ligger i den kända Socadalen som är ett av Sloveniens mer kända fiskeområden. Vi bodde på Apartment Taljat som var ett lagom boende med perfekt läge till alla de vatten vi tänkt fiska i, vilket blev helt perfekt. Genom dalen rinner ”huvudån” Soca som är en av de mest berömda åarna i Slovenien, detta tack vare
sina giganter marmorataöringarna som kan väga långt över 10kg strecket. Inom rimliga avstånd från Most Na Soci eller Tolmin som är den närmsta lite större byn, kan man välja att fiska i flera olika mindre åar som alla så småningom mynnar ut i Soca. Åarnas karaktär varierar både i storlek, längd, djup, vattenfärg och terräng. Det kan vara allt från ett par meter breda med stupande klippväggar på båda sidor till lite bredare och mer lättframkomliga. Vattnet är överlag kristallklart överallt men absolut klarast är det i den minsta ån, Trebusica. 12:00 rullade vår trötta lilla bergsget till bil in i parkeringsrutan utanför vårt boende i Most Na Soci där vi blev välmottagna och informerade om vad som gällde angående boendet, fiskekort och liknande. Under ankomstdagen ägnade vi tiden åt att utforska området och att ta kontakt med vår guide för att planera morgondagens fiske. Vi fick mycket nyttig information om allt från väder och vind till flugtips och taktiker, förväntningarna hade vid detta tillfälle gått från höga till sky höga.
“Oscar hoppar i med håven i högsta hugg, missar håvningen och pulsen stiger på oss båda...” Naturen var fantastisk, utrustningen förberedd och askarna fyllda nu väntade 5 dagar av fantastiskt fiske. Något vi verkligen kan rekommendera är att ta hjälp av en guide första gången, för att få koll på fisket och de olika vattnen. Man lär sig otroligt mycket genom att se och lära av någon annan som fiskat i området i ca 20års tid, de har så mycket mer erfarenheter av
det fisket än vad vi har som kommer från Sveriges brunfärgade vatten. Dagen med guiden var grym, trots väldigt trögt fiske lyckades vi båda landa vår första Slovenien båge, inga giganter precis men i det läget spelade det mindre roll, nollan var bruten och det spred sig ett lugn i kroppen. Känslan efter att ha brutit nollan försvinner snabbt när Oscar känner nytt tungt gung i spöt, den stekande solen, tystnaden som bryts av rullens knarrbroms då fisken gör en rusning ut på backingen. Den känslan är fantastisk och går inte att beskriva, den måste upplevas på plats. Fisken
“Tystnaden som bryts av rullens knarrbroms då fisken gör en rusning ut på backingen. Den känslan är fantastisk och går inte att beskriva, den måste upplevas på plats...”
drillades med försiktighet men så händer det otänkbara som bara inte får hända när man har en drömfisk på kroken, den släpper efter att ha gjort en tokrusning på andra hållet rakt mot oss och då är det helt omöjligt att hinna med att hålla sträckt lina. Slaklina var ett faktum och fisken var borta, detta var en drömfisk troligen en marmorata (enligt guiden). Detta var en fisk som satt kvar i minnet lång tid framöver och vi båda visste att det förmodligen inte kommer hända igen, men självklart fanns förhoppningarna kvar då 4 dagar av fiske återstod. Efter 2 dagars fiske så började man hitta i området och fisket hade kommit igång på riktigt, vi hade
hunnit uppleva vårt livs sjukaste torrflugekväll någonsin på alla sätt. Det vakade säkert på 4-5 ställen varje sekund, trots det vägrade fisken ta våra flugor. Fluga efter fluga testades och precis när solen var på väg ner och mörkrets intrång var nära hittade vi rätt och ett par fiskar hann landas innan det var så mörkt att vi varken såg vaken eller flugan på vattenytan. Ännu var det bara regnbågar som landats men dagen där på var siktet inställt på allt annat än regnbåge, där av bestämde vi oss för att besöka övre Baca, vilket skulle visa sig bli helt sjukt. Solen stod fortfarande högt på himlen och förmiddagens fiske hade varit riktigt trögt. Vi var både varma och trötta på fisket, så intill ett konstgjort vattenfall bestämde vi oss för att svalka av oss i det friska kalla vattnet och invänta kvällens primetime hour innan solnedgången. Just när Oscar kliver upp på en klippavsatts för att dyka ser han två harrar simma runder precis nedanför honom. Snabbt får han tag i ett spö och snart står vi båda två och czech nymfar med de tyngsta nymferna vi kunde hitta i asken för att nå ner på djupet. Plötsligt tar den Robins nymf och efter en stunds drillande ville vi båda få fisken landad och Oscar hoppar i med håven i högsta hugg, missar håvningen och pulsen stiger på oss båda. Tillslut lyckas vi med håvningen och glädjen efter att tagit resans första harr är riktigt go. Ett par bilder senare simmar den vackra skapelsen åter ner på djupet. På samma ställe krokar vi sedan också resans första öring. Ingen jättestor fisk men dagens och resans första hattrick var säkrat (Regnbåge, harr och öring). Resan fortsatte med liknande tempo och utdelning, flera regnbågar, ett par harrar och ett par öringar krokades. Däremot uteblev den berömda marmorata öringen för denna resa, men nästa gång… Då kommer siktet endast vara inställt på marmorata och då lär vi inte misslyckas. ;)
FÖLJ GRABBARNA I REPORTAGET PÅ BLOGGEN RAINTROUTFLY
Nicklas Hallnor 116 cm
2014
GÄDDFAJTEN
Robert Johansson 111 cm
Viktor Sundkvist 120 cm
Thomas Norman 123 cm
TEXT: JONAS NORDIGÅRDS FOTO: GÄDDFAJTEN Det är nu åtta personer som har anmält över 550 centimeter gädda och striden om de fem direktkvalificerande platserna till finalen på Åland den 25 oktober (2426 okt) blir allt hårdare.
sexmetersgränsen. På tredjeplatsen har vi en nykomling i Thomas Norman som lyckades dra en 123:a bara någon dag innan periodens avslut. Gäddan gav Thomas en slutsumma på 575 och han gick om Robert Johansson (568) som varit en trygg trea de sista månaderna. Striden om fjärde och femteplatsen är stenhård och det finns mycket hämta om någon i topp-tio skiktet lyckas dra en riktigt fin gädda under sista perioden.
Arjeplogsduon med Viktor Sundkvist (598 centimeter) och Nicklas Hallnor (596 centimeter) dominerar fortfarande i den absoluta toppen och de båda jagar nu vidare mot den otroligt svåra
Thomas Norman vinner den här periodens pris för längsta fisk med sin kanonfina gädda på 123 centimeter och får ett fint pris från ABU. Det är nu 49 personer som anmält fisk i tävlingen
och vill man vara med i topp tio krävs det nu över 536 centimeter. Sista sammandraget innan finalen på Åland presenteras i tidningen Fiskeweekend som kommer ut i månadsskiftet september/ oktober. Anmäl din gratsprenumeration på www. fiskeweekend.se Om ni inte kan vänta tills nästa sammandrag publiceras så rekommenderar vi att ni håller koll resultatlistan på www.fisheco.se. Listan uppdateras kontinuerligt och det går även utmärkt att delta i tävlingen och posta era egna fångster hos FishEco. Aktuell ställning i GÄDDFAJTEN 2014 (översta tio placeringarna 28 augusti)
Kalle Rosensköld 92 cm
FOTO:+FISHECO SUPERSIZE
ZANDER
90+
Kolla alla anmälda fiskar på: www.fisheco.se
Christian Nilsson 90 cm
Jonas Milton 97 cm
Cecilia Grรถnberg 97 cm
Mattias Ekdahl 94 cm
Mattias Furuskog 128 cm
FOTO:+FISHECO SUPERSIZE
PIKE 120+
Henrik Snygg 125 cm
Kolla alla anm채lda fiskar p책: www.fisheco.se
Tony Andersson126 cm
Mattias Snitt 125 cm
Andreas Solem 121 cm
VÅR EGEN +MAGAZINEFISHECO BUSTER JERK ÄR HÄR! För att ha chans att vinna denna Buster Jerk som är färgsatt av Magnus “Mangeboy” Lindgren, så måste du gå in och gilla +MagazineFishEco´s nya Facebooksida. Klicka här nedan för att komma rätt.
O E D I
V
+FishEco´s livesända fiskeshower har på kort tid blivit extremt populära, både bland dess sponsorer och den ständigt växande publiken.
O E D I
V
Vill du och ditt företag också synas i en av våra livesända sportfiskeshower, kontakta oss på +FishEco så berättar vi mer. Mer information om oss hittar du på www.fisheco.se Våra tidigare Liveändningar och filmproduktioner hittar du på: http://www.youtube.com/fisheco
V
O IDE
med Hakan Fransson Hösttrolling efter gädda
O E D I
V
med Henrik Sandahl
Jiggfiske efter höstabborre
Se den nu!
Se den nu!
Klicka här!
Klicka här!
Live med Albin Sharghi Pelagiskt vertikalfiske
O E D I
V
Live med Buster Odén
Gäddfiske med spinn och fluga
Se den nu!
Se den nu!
Klicka här!
Klicka här!
Live med Hakan Fransson Vertikalt rödingfiske
V
O IDE
Live med Svartzonker Spinnfiske efter gädda
Se den nu!
Se den nu!
Klicka här!
Klicka här!