HOTPOT Kina by maja knochenhauer

KINA

HOTPOT BEIJING ▦℻ Första intrycket av mittens rike SHANGHAIₙ䀆 Möten och arkitektur på agendan NANJING ◦℻ Ett annorlunda utbyte HONG KONG 氨䂾 Extremt högt och otroligt nära MACAU 䉂桷 Kolonial historia och Black Jack

Maj 2009

䋺枔₼⦌

1 En gränslös värld Ledare

2 Kina Landsinformation

5 Hållbarhet Inledande reÁektion

6 Beijing Reportage och bilder

12 Eko från mittens rike Maja Knochenhauer

30 Shanghai Reportage och bilder

34 Bygga nytt, bygga bort, bygga upp, bygga högt... SoÀa Wendel

56 Att studera i Kina Gästskribent Johan Filipsson

58 Mina drömmars stad Catharina Dahl

68 Hong Kong Bilder mm

72 På klassresa mot välfärd Sara Förbom

88 Världens utmaning Avslutande reÁektion

HOTPOT Kina är en samlad reÁektion från en studieresa genomförd i början av 2009. Resan genomfördes som en del av kursen Text & Teori på Chalmers Arkitektprogram årskurs 3.

Redaktion och skribenter

De åsikter som framförs är våra egna. Omslag Foto framsida: Sara Förbom GraÀk baksida: Maja Knochenhauer

Catharina Dahl Född: Jönköping dahlc@student.chalmers.se

Maja Knochenhauer Född: Stockholm knochenh@student.chalmers.se

Sara Förbom Född: Skellefteå forbom@student.chalmers.se

SoÀa Wendel Född: Umeå wendels@student.chalmers.se

₹ 㡯⦌䟛䤓₥䟛

EN GRÄNSLÖS VÄRLD Vi är i Kina. Med en lång Áygresa på samvetet har vi rest till en korrumperad enpartistat, nybliven marknadsekonomi, ett u-land och ett i-land, en global miljöbov och en nation med milt sagt bristande mänskliga rättigheter. Vi borde inte stödja en sådan regim genom att åka hit, men faktum är att Kinas snabba utveckling kommer att påverka oss alla. Därför är det både viktigt och nödvändigt att vara närvarande och föra en dialog om, och med, Kina. Mer än hälften av världens ekologiska stadsbyggnadsprojekt planeras just här. Kan Kina vara ett föregångsland för ekologisk hållbar utveckling? Frågan känns absurd, men det var den som först Àck oss att åka. Väl på plats ändrades vårt fokus. Vi insåg att Kina, sin förförande OS-propaganda till trots, fortfarande har större problem än koldioxidutsläpp och dåligt isolerade byggnader. I urbaniseringens Kina växer slumområden i städernas utkanter, samtidigt som ikonbyggnader skjuter i höjden i ett explosivt arkitekturklimat. Vårt intresse försköts till hållbar utveckling i stort, där ekonomi och sociala faktorer är av minst lika stor vikt som ekologiska aspekter. För att förmedla en helhetsbild av ett problematiskt och mångfasetterat Kina levererar vi här ett collage av stort och smått, inzoomat och utzoomat, reÁekterande och iakttagande, stinkande och välsmakande. Ett magasin om ett ständigt aktuellt Kina.

SoÀa Wendel, Catharina Dahl, Maja Knochenhauer, Sara Förbom Shanghai 2009-02-07

KINA

Wulumuqi

Fakta om Kina Folkrepubliken Kina 9 600 000 km2 1 340 000 000 (2008) Beijing (Peking) 28 900 miljarder USD (2008) 3 100 USD (2008) Mandarin (rikskinesiska) Han (92 %), hui, manchuer, mongoler, tibetaner Buddism, Kristendom, Islam, Taoism Renminbi (RMB) - folkets valuta Yuan (CNY)

od en

Yinchuan

Xining

Namn: Yta: Folkmängd: Huvudstad: BNP total: BNP/capita: Officiella språk: Nationaliteter: Största religioner: Valuta: Myntenhet:

Huanghe - G

C jia ng ha ng

R tze ang -Y

Lhasa

6000 f.Kr.

Chengdu Chongqing

Civilisation - samhällen med permanenta bosättningar uppstår (Yangshaokulturen).

a Flod iver - Lång

TIBET

Guiyang

1911 Den republikanska revolutionen tvingar kejsardömet Qing bort från makten och avskaffas 1912.

2000 f.Kr. HOT POT KINA

Kina har ett välfungerande samhällssystem.

Kunming

1644 Det dynastiska kejsardömet Qing tar över makten i Kina.

Nanning

Harbin

Changchun

Shenyang Huhehaote

Beijing 1959 Tianjin

Det tibetanska upproret mot den kinesiska statens styre i Tibet inleds, lett av den 14:e Dalai Lama.

Shijazhuang Taiyuan

1960 Jinan

tt sru Re

“Det stora språnget” - Kollektivisering av jordbruket och misslyckade industrisatsningar leder till stora svältkatastrofer.

Zhengzhou

1966

Xi’an

Kulturrevolutionen inleds i ledning av Mao och förföljer intellektuella och regimkritiker.

1976 Hefei

1976 Mao Zedong avlider, ny ledare blir Deng Xiaoping.

Nanjing Shanghai Hangzhou

Nanchang Changsha

1949 Hong Kong Macau

Planekonomin avskaffas och marknadsorienterade reformer öppnar landet mot omvärlden.

1989 Fuzhou

Guangzhou

1978

Kommunistpartiets ledare Mao Zedong utropar folkrepubliken Kina på Himmelska Fridens Torg den 1 oktober.

Massakern på Himmelska fridens torg Studentdemonstrationer för ökad demokratisering och minskad korruption slås ner av polis och militär.

2003 Nuvarande president Hu Jintao tillträder.

KINA text & bild: Catharina Dahl

Wuhan

HOT POT KINA

H Å L L B A R H E T Ekologi och miljöfrågor är ämnen på mångas läppar just nu och allt Áer talar om vikten av en helhetssyn och en hållbar samhällsutveckling. Dock skiftar ofta betydelsen av begreppet ”hållbarhet” beroende på vem man talar med, och det är lätt att villa bort sig i begreppsdjungeln. ”Sustainability is development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs” slog Brundtlandkommissionen fast 1983. Drygt 25 år senare står detta fortfarande som ledord för stora delar av dagens hållbarhetsvisioner. Att bruka naturens resurser på ett sådant sätt att vi kan lämna över en värld i balans till våra barnbarn är en tydlig ekologisk aspekt på hållbar utveckling. Men för en hållbar helhet behöver ekologiska förutsättningar förenas med en god ekonomisk och social utveckling. Idag är det omöjligt att tala om hållbarhet utan att beröra och påverka alla dessa aspekter. Därför krävs en helhetssyn för att planera morgondagens samhälle. Det blir allt mer självklart att prata om synergieffekter och relationer mellan olika kretslopp. Restprodukter från ett system kan stå som katalysator för ett annat, en god social miljö skapar underlag för ekonomisk verksamhet etc. Stora och små skalor måste samverka för att tillsammans skapa en hållbar utveckling. Effekten av individers handlingar måste synas nära var och en. Ansvaret för jorden och våra medmänniskor ligger på oss alla. Klimathotet och den ekonomiska krisen fungerar som väckarklockor och har ställt oss inför utmaningar vi inte kan förbise. Det är nu ett faktum att vi nu måste gå från prat till handling, och att samarbete krävs både internationellt och lokalt. Kunskap, i form av ekologiskt hållbara koncept, Ànns redan på papper, som pdf och i snygga broschyrer. Frågan är vem som har modet och ekonomin att förverkliga dessa till socialt hållbara samhällen.

Ekologisk hållbarhet Världens resurser håller på att ta slut och med facit i hand har vår överkonsumtion av icke förnyelsebara naturresurser, såsom olja och naturgas, lett till klimatförändringar omöjliga att förbise. De ekologiska konsekvenserna av vår västerländska livsstil är många och förödande. På vårt samvete har vi bland annat utrotningshotade växter och djurarter, förorenade sjöar och hav och skadade ekosystem. Övergripande mål för ekologisk hållbarhet är att skydda miljön och människors hälsa samt att använda jordens resurser effektivt genom en kretsloppsbaserad försörjning.

Social hållbarhet Många scenarier talar om att 60 % av världens befolkning kommer att bo i städer kring år 2030. Detta innebär en stor belastning på stadsmiljöer och ger effekter socialt, till exempel genom fattigdom, hälsorisker och etniska spänningar. Konsekvenserna av bristande sociala förhållanden är tydliga och farliga att blunda för, dock verkar dessa faktorer ofta bortprioriterats till förmån för till exempel ekonomisk vinning. Det finns olika definitioner av social hållbarhet, men gemensamt för dem alla är att de handlar om människors liv, alla ska vara en del av samhället. Faktorer som hälsa, trygghet, levnadsstandard, demokrati, yttrandefrihet och rätt till arbete är viktiga. Att skapa socialt hållbara miljöer är en av våra största utmaningar.

HÅLLBARHET text: Sofia Wendel bild: Catharina Dahl

Ekonomisk hållbarhet En stabil ekonomi är nödvändig för en hållbar utveckling, och dagens globala finanskris visar att världens ekonomier är tätt sammanlänkade och inte kontrollerbara. En marknadsekonomi är ofta självreglerande i den bemärkelsen att det som inte är ekonomiskt hållbart går i konkurs och försvinner. Ekonomiska faktorer tenderar att genomsyra allt och är drivkraften bakom den moderna världens utveckling, utan profit händer inget. Däremot kan ekonomiska drivkrafter i många fall verka tvärtemot ekologisk och social hållbarhet, då ekonomisk hållbarhet ofta ses som en grundförutsättning för att något ska bli genomfört.

BEIJING

HOT POT KINA BEIJING text: Sofia Wendel bild: Maja Knochenhauer & Catharina Dahl

g sid 7 t till Beijin På flyge id 8 Beijing s n del av id 9 s En anna e co Offic Zou på E o a T id 10 d s e ny stad Möte m r från en e n o 24 ti k e s Refl mmar id ng Fu-drö u K 25 d e id m s r nytt år Designe Le - Gott i a u 26 K id n s Xie Nia an ritsal I en ann 28 id eijing s oriter i B Fem fav

PÅ FLYGET TILL BEIJING

PÅ FLYGET TILL BEIJING text: Catharina Dahl bild: Sara Förbom

Jessica Wang är min granne på höger sida på Áygplanet från Paris till Beijing. Jag tog henne först som en jämnårig student, ca 150 cm lång, hästsvans och klädd i jeans och sweatshirt, och inte för en advokat på tjänsteresa Kina – Schweiz. Hon berättar om den stundande festligheten, det kinesiska nyåret, som är den största högtiden i Kina. På det efterföljande lovet stänger affärer, kontor och institutioner i en vecka. För Jessicas del blir det inte någon ledighet, hennes kontor har en klient som vill ha sina papper dagen efter lovet och då är det bara att ställa upp. Jessica berättar att hon saknar blommorna och gemenskapen på innergården i hutongen i vilken hon är uppväxt i Beijing. Numera bor den välutbildade Áickan med sina föräldrar i en lägenhet med utsikt in på OS-stadion, fågelboet, som byggts på bekostnad av att hennes och många andras bostäder fått stryka på foten. Som så många andra Àck Jessicas familj Áytta ut från stadskärnan till förmån för det nya Beijing, bestående av skyskrapor, shoppingstråk och västerländska snabbmatsrestauranger. Statens önskan att modernisera för att visa upp ett Ànt ansikte utåt fanns redan vid Asiatiska spelen 1990 och nådde sin kulm under förberedelserna inför OS 2008, berättar Jessica. Plötsligt kommer marken nära, ett platt landskap med små hus, bondgårdar och åkermark. Planet landar, och med ett ”- Welcome to Beijing” från min nya vän, kan min resa inte ha börjat på ett trevligare sätt.

EN ANNAN DEL AV BEIJING En man står med en stor träslägga och bankar på en oidentifierbar deg. Degen ligger på locket av en tunna, och i nästa sekund är den fint förpackad i små röda papperspaket med ett grovt snöre runt. Mittemot står en ung kille i dunjacka och steker grillspett utanför en liten restaurang. Han diggar till musiken som strömmar från en osynlig högtalare, medan spetten fräser över den glödande kolen. En ung tjej springer ut och in genom dörrarna och skrattar åt något i sin mobil. Snart ansluter fler ungdomar, aldrig dör glöden i grillen.

text: Maja Knochenhauer

En härjad man trampar med tunga ben en cykel längs den ojämna marken. En tvåmeterstrave med säckar är fastbunden på hans cykelÁak och sväller åt alla håll. Gatan är smal och han har svårt att ta sig fram mellan människor och tutande elcyklar. Han möter en brummande liten karossförsedd trehjuling, som precis rymmer två små passagerare med trötta fötter.

HOT POT KINA EN ANNAN DEL AV BEIJING

ittemot vårt hostel står en stor grill. Här bakom huserar en grovbyggd man med kockmössa och en rock som nog varit vit, nu är det en brun sörja över hela magen. Han rör i två stora kärl, det ena är fyllt med brunlila klumpar som för ett otränat öga ser ut som levrar. Det andra rymmer en salig blandning av djurdelar som simmar runt i ett brunt spad. Det luktar sött och lite fränt. Röken bolmar hela tiden, hungriga kineser samlas omkring honom. Han dukar upp små skålar som han slänger någon grönsak i, för att sedan fylla på med lite innehåll från något av de två kärlen. Kunderna verkar mer än nöjda. Matens fräsande ackompanjeras av en gällt skriande kvinna, det visar sig att ljudet från en kantonesisk operaÀlm skickas rakt ut på gatan från restaurangen intill.

Några meter vidare längs gatan ligger en av Áera frisersalonger, upplyst av kallt lysrörsljus. Inredningen går i lila och rosa. De verkar hålla öppet dygnet runt och aldrig tacka nej till en kund. Där inne trängs trendiga kineser, sopkvastar, fåfänga kunder, stora hårbollar på golvet och respektingivande permanentapparater. Bredvid är en stor, öppen godisbutik. Här är ljuset om möjligt ännu mer ihärdigt. En entusiastisk man vill att vi ska köpa allt i hela butiken. De små färgglada paketen avlöser varandra i skål efter skål. Få förpackningar avslöjar vad det är i dem,

men mannen för Àngrarna till munnen och formulerar en smackning för att visa hur gott allting är. Vår erfarenhet säger att de mesta förpackningarna innehåller ett smaklöst pulver varpå vi gör vårt bästa för att artigt tacka nej till hans förslag. Utspridda längs gatan ligger små speceriaffärer. En är specialiserad på frukt och här jobbar det gladaste paret i historien. De viftar och babblar och imiterar allt från fyrverkerier till små hundar. De säljer lichi i klasar och stora färgglada fruktkorgar till den som har en fet plånbok. De Áesta affärer säljer det mesta, skor, glasögon, underställ, prydnadsbuddhor och tingel tangel. Vår favoritaffär har kakor i lösvikt och kinesisk sprit for 5 Yuan per Áaska. Affärens kortsida är helt öppen och kalluften strömmar in. Samma man står här oberoende av vilken tidpunkt vi kommer, alltid på samma Áäck, tätt intill en blygsam värmeÁäkt. Han hälsar alltid lika glatt. Utanför dyker det upp en liten trävagn på kvällarna, ett skåp på hjul. Dörrarna slås upp och där tänds ljus och rökelse av två små farbröder. De verkar sälja dammiga böcker och märkliga stenar och smycken. Det ser spännande ut och rökelsedoften sprids längs gatan. På pallar bredvid sitter två stiliga gubbar och spelar Mahjong. I den sista korsningen innan vi viker av från vår gata står brödkvinnan. Hon steker gröna squashpannkakor, runda brödbullar med kött och ägg samt brödÁak i storlek med en parabolantenn. Av henne och mannen bredvid, som säljer kanderad frukt på pinne, köper vi var matsäck för dagen. Sedan kastar vi oss ut på de välsopade och uppordnade esplanaderna kring Himmelska Fridens Torg.

möte med tao zou på

ECO OFFICE P

Vidare berättar Tao om den senaste utvecklingen i Beijing. Om hur man inför OS Áyttade de tyngre industrierna bort från staden och skapade nya tunnelbanelinjer och smidigare system för biltraÀken. Han nämner de nya spektakulära byggnaderna, men snarare som ett konstaterande än någon särskild stolthet. Vi får se Áera av kontorets egna projekt, där det mest omfattande är en ekologisk stad, eller egentligen en hel ö – Zhangzi. Ön ligger väster om Korea och lever i dagsläget på en omfattande industri för uppfödning av exklusiva skaldjur. Invånarna har generellt en relativt hög levnadsstandard jämfört med övriga Kina, och Eco OfÀce hade fått uppdraget att utreda öns ekologiska potential av deras egen styrelse. Tao visar oss idéer på kretslopp för vatten, avfall och energi, samt illustrationsplan och speciÀka byggnader. Givetvis är inget genomfört än, och Tao berättar att de försöker att utarbeta en egen strategi for att skapa en ekostad, precis som exempelvis Sweco och även Arup har gjort. När vi lämnar Eco OfÀce är det med blandade känslor. Glädje för att vi blivit så väl mottagna och fått så mycket information, men vi är också snopna. Dels för att en förväntning av studieresan är att vi ska besöka ett antal ekologiska städer, givetvis inte färdigbyggda, men åtminstone påbörjade. Och dels for att Tao Zou med självklarhet framhåller Hammarby Sjöstad som ett bra exempel på det som vi eftersöker i Kina.

MÖTET MED TAO ZOU PÅ ECO OFFICE

Denna fråga förvånar oss, att han över huvud taget känner till Hammarby Sjöstad har vi inte räknat med. Här i Kina framhålls tydligen Hammarby Sjöstad som ett mönsterprojekt för ekologisk stadsplanering, ett projekt signerat Sweco. Sweco som kring Beijing har tre ekologiska planeringsprojekt på gång. Tao är dock oförstående till varför Swecos projekt i Kina skulle vara så intressanta. Trots referensen till Hammarby Sjöstad verkar han tycka att allt omkring Sweco är lite av ett kommersiellt jippo utan verklighetsanknytning. Mycket riktigt Ànns inte heller några av Swecos ekoprojekt att besöka kring Beijing, Tao tror att de Áesta är i konceptstadiet och har inte så mycket att berätta om dem. Istället öppnar han Google Earth och inleder ett intensivt klickande genom Kina. Han pekar ut olika platser där han vet att olika ekologiska städer planeras, men ingenstans Ànns exempel på något byggt. I många fall är det Kinas regering som tillsammans med något annat land tagit initiativ till planerna. Ekostaden Sino-Singapore nämner han som ett exempel på detta, ett område utanför Tianjin vid kusten öster om Beijing. - Åk inte dit, det är ännu bara tom markyta med endast en byggnad färdigställd, säger han.

text: Maja Knochenhauer

å universitetsområdet vid Tsingua University i Beijing ligger Eco OfÀce, ett arkitektkontor som speciÀkt arbetar med ekologiskt hållbara projekt. Vi besöker kontoret vår första dag i Beijing, med förhoppningen att få en orientering om aktuella ekologiska stadsbyggnadsprojekt i Kina. - Så ni har åkt ända till Kina för att studera ekologiskt byggande? frågar Tao Zou, en av kontorets medarbetare. - Varför gör ni det när ni har Hammarby-by-the-sea där hemma?

HOT POT KINA

REFLEKTIONER från en ny stad

Det är en tidig, solig vintermorgon och luften känns hög och klar här i Beijing. Gatan myllrar av liv, butiker öppnar, grillar osar och mopederna tutar vilt. Jag står på samma gata och bor i samma hus som sist jag var här. Det är tre år sedan och mycket har hänt i Beijing. Fast än så länge är det mesta sig likt, gatan jag står på, Da Zha Lan, ligger i ett av stadens få kvarvarande gamla kvarter. Hutongerna som kantar gatan är små enkla stenhus utan bekvämligheter som gått generationer i arv. Husen är låga och djupa med öppna innergårdar, atrium, och gatufasaden livlig, full av kommers. Här kan man överallt köpa något att äta, grillspett, vetebullar, märkliga bönröror, mat på pinne, mat i påse. Ljudet är stundtals öronbedövande, de senaste kinesiska popballaderna blandas med bilarnas frenetiska tutande, fyrverkeripjäsernas exploderande och skramlet från kastruller. Färgerna skiftar i gråskala med svaga toner av grönt och rosa. Himlen skymtar i svagt blått. Smogen är inte lika uppenbar längre. Och lampor, överallt dessa papperslyktor i klaraste rött. Som vackra dekorationer hänger de utanför varenda dörr, affär och tempel för att

bringa lycka till huset och dess invånare. Jag går vidare och sakta börjar det nya Beijing uppenbara sig. Bilarna är det som gör förändringen allra tydligast. Här var gatorna smala och slingrade sig fram genom kvarteren, gator för människor att färdas på till fots eller på cykel. Idag är gatorna breda, väldigt breda. Mellan Maos mausoleum på Himmelska Fridens torg och hans berömda porträtt ovanför porten till Den Förbjudna Staden ligger idag en tolvÀlig motorled. Här skulle ett mindre Áygplan kunna landa. Kanske är det just det som är meningen tänker jag. Att traÀken har ökat explosionsartat på bara några år är det ingen tvekan om och människan har blivit underordnad. Bokstavligt talat. Jag måste gå under gatan för att ta mig över den. Och väl under mark ska väskor scannas och kläder genomsökas. Olustkänslan kommer över mig. Alla gator är dessutom kantade av vita, låga staket som försöker hålla människorna på en sida och traÀken på den andra. Det går sådär. I en mångmiljonstad är det svårt att låta ett litet staket bestämma.

gravitationen. Jag är imponerad och besviken på samma gång. Imponerad av att den faktiskt står upp och besviken på dess storlek. Den ser liten ut. I jämförelse med sina högresta grannar ser den ännu mindre ut. Kanske är det inte storleken som har betydelse utan snarare signaturen och då kan CCTV:s ledare vara nöjda. De har fått en byggnad att saluföra, ett starkt varumärke - ett stort byxben. Intill CCTV står tvillingbyggnaden TVCC som ska innehålla hotell, teater och utställningslokaler och tillsammans ska de två byggnaderna övertyga det kinesiska folket, och även omvärlden, om den statliga televisionens förträfÁighet. Ett medium under stark censur som alltid kommer med goda nyheter. [red.anm. TVCC brann ner under nyårsÀrandets sista kväll den 9 februari 2009, 1 människa omkom.] Jag går vidare längs den högtraÀkerade Guanghua Lu, vikar av vid Ritan Parks entrégrind och kliver rakt in i en annan värld. Här har tiden stått stilla. Framför mig ligger en vackert stenlagd yta och mitt på den öppna platsen, vilket en liten skylt informerar mig om, ligger ett 700 år gammalt träd. Gångarna som slingrar sig fram genom parken är kantade av de kamouÁagemönstrade platanträden och med jämna mellanrum står små stentempel uppställda med utsikt över sjön som ligger i parkens mitt. Där träden glesar ut Áygs det färgglada drakar. Vid de låga borden spelas det mahjong och överallt ses människor som sakta rör sig och utövar Qigong. Nere på sjön åker familjer skridskor, kälkar och skratten hörs vida omkring. Några dagar senare besöker jag Olympiaparken där Fågelboet och Vattenkuben står uppställda på vardera sidan om Beichen Lu, den pampiga paradgatan som leder bort till den nyanlagda sjön i Forest Park. Det är tidig kväll, solen har precis gått ner och det myllrar av folk. Det poseras och fotograferas, barnen leker, försäljarna håller upp blinkade fågelbon i miniatyr och matoset ligger i luften. Människor är stolta. Vi står bredvid Kinas nya nationalsymbol, ett tecken på folkrepublikens välstånd och modernisering. Jag tittar på kartan och inser att Beichan Lu ligger rakt norr om Qianmen Daije. Här skulle världens första maratonlopp kunna hållas på gatan som aldrig kröker. Det enda som inte fullbordar denna galet långa paradgata, som går rakt genom Den förbjudna staden, är ett område orörda hutonger kring Gulou och Zhonglou norr om vallgraven. Det område där jag de senaste dagarna gått omkring bland små hus på trånga gator fyllda av butiker, matförsäljare och hippa bj:ers och känt mig hemma. Ett område långt från Qianmens nybyggda kulisser och CBD:s moderna skyline som möter oss turister när vi rullar in i staden. Ett område som gör att känslan av att beÀnna sig i mittens rike, det väldiga landet i öst, inÀnner sig och gör att hit vill jag återkomma, igen och igen och igen…

REFLEKTIONER FRÅN EN NY STAD text & bild: Sara Förbom

Jag krånglar mig igenom säkerhetskontrollen och tar trapporna upp mot Qianmen, Beijings gamla stadsport som ligger söder om Himmelska fridens torg. Jag kommer ihåg området som en stor bazar, full av människor, mat och ett myllrande kaos. Framför mig ligger istället den nyanlagda Qianmen Daije, en bred paradgata med blanka fasader, vackra blomsterarrangemang och en liten spårvagnslinje. Det som slår mig allra först är att det är tomt. Inte en människa så långt ögat når. Det andra är att husen ser gamla ut men när jag tittar närmare inser jag att de är helt nya. Inte ens inÁyttade. Längre ner längs gatan har en liten restaurang öppet och även här är det helt folktomt. Femhundra meter längre bort tar gatan plötsligt slut. Spårvagnens ändhållplats ligger precis intill motorvägen, första ringleden, och runt hörnet ser man rester av den gamla bebyggelsen. Allt känns väldigt märkligt, de vackra blommorna visade sig vara av plast, de Àna husen är helt tomma och spårvagnen leder inte någonstans. Det känns som att jag gått genom en stor Àlmkuliss och att statisterna gått hem för dagen. När jag senare får höra att upprustningen av Qianmen var en del i olympiasatsningen blir jag inte förvånad. Överallt i staden kan man se samma typ av kulisser uppställda, en mur av Àna hus som döljer det gamla området bakom. Det är som att Kina inte velat visa upp vad de faktiskt är utan gjort sitt bästa för att dölja det som skulle kunna uppfattas som oreda. Och Kina har något att dölja. Men det är inte oredan av hus och virrvarret av små gator, utan de människor som hamnat i kläm när välfärden drabbat landet. Det är med blandade känslor jag är tillbaka i den stora folkrepubliken, i enpartistaten utan yttrandefrihet, som tillämpar dödstraff utan rättegångar och ständigt gör övertramp på de mänskliga rättigheterna. Men jag är också tillbaka i staden som fängslade mig med sina invånare, sin fascinerande kultur och sitt annorlunda utseende. Staden där människor tror på en förändring och kämpar för en bättre framtid, tillsammans. Jag hoppar av metron på Guomao och går genom spärrarna mot Jianguo Lu. Jag är i CBD, Central Business District, där Beijings nya Ànanskvarter vuxit fram. Här på de nyasfalterade gatorna regerar kostymklädda affärsmän tillsammans med de senaste bilmodellerna. Tempot är högt, vinden iskall. Solen når knappt ner mellan de uppglasade skyskraporna. Inget av det gamla Beijing Ànns kvar här förutom de gröna oaserna. Parker man lämnat kvar inklämda mellan nya bostadshus. Jag har två vitt skilda mål, nämligen CCTV och Ritan Park. Jag styr stegen mot Rem Koolhaas spektakulära skapelse, China Televisions nya högkvarter som skulle ha stått klar lagom till OS men som fortfarande är under konstruktion. Där, inklämd mellan betydligt högre hus och en upphöjd motorväg står den. Knappt märkbar i sin omgivning ser den ut att trotsa

HOT POT KINA

Text: Maja Knochenhauer

Kina är det land som står för den högsta andelen av världens koldioxidutsläpp, ett land som ska bygga 400 nya städer på 20 år, ett land i vilken utvecklingen ständigt verkar accelerera. Detta land engagerar sig samtidigt i att bygga ekologiska städer. Paradoxen mellan ekostäder och bolmande, koldrivna elverk kan tyckas total. Handlar det om ett ekologiskt spel för gallerierna eller Ànns det verkligen en vilja att göra Kina till ett ekologiskt land? Vad är gjort i den vägen hittills? Är det över huvud taget rimligt att Kina skulle kunna bli en god förebild när det gäller ekologisk stadsplanering?

EKO FRÅN MITTENS RIKE text: Maja Knochenhauer bild: Sofia Wendel

⥭⭿⅝♳㧠 EKO FRÅN MITTENS RIKE

1978 dog Mao Zedong och Deng Xiaoping blev Kinas nya politiska överhuvud. I samma stund öppnades landet mot omvärlden och internationell handel möjliggjordes. Kinas ledare fokuserade på en snabb tillväxt och välkomnade västvärlden att investera i landet, som tidigare varit ledande när det gällde lokala industrier och självförsörjning. Allt medan industrialiseringen fortlöpt har Kina dragit på sig stora föroreningsproblem. Sulfater och kväveoxid har förvandlat luften till smog. Avfall från städer, växtnäring från gårdar och kemikalier från industrier förgiftar landets Áoder. Kina drar också sitt strå till stacken till ett mer globalt problem som växthuseffekten, med ett nytt koldrivet elkraftverk som byggs i veckan samt en bilindustri som kommit ikapp Japans. Nuvarande president Hu Jintao tillträdde 2003 och sedan dess har det talats om “harmoni mellan människan och naturen” (som också blivit ledorden för Shanghai World Expo 2010). Kinesiska makthavare hörs allt oftare tala om att den ekonomiska utvecklingen måste ta hänsyn till sin påverkan på miljö och samhälle. Ett led i denna inställning verkar vara att bygga nya samhällen som ska vila på en ekologisk värdegrund. Frågan är om byggandet av dessa så kallade ekostäder främst är ett medel för att motverka omvärldens syn på Kina som ett förgiftat land, eller om Kina faktiskt kommer att få en nyckelroll i skapandet av framtidens hållbara städer.

HOT POT KINA

Ekologiskt fotavtryck är ett verktyg för att mäta mänsklig påverkan på jordens ekosystem. Det jämför förhållandet mellan människans behov av naturresurser med jordens ekologiska kapacitet. På detta sätt kan man upskatta hur många jordklot vi sklle behöva om alla skulle leva enligt en viss livsstil. 2005 hade Sverige ett genomsnitt på 6, Kina 2, USA 9 och Mocambique 1.

Föregångsstaden Dongtan I Arkitektur 2-08 berättas om Dongtan, en helt ny ekologisk stad som ska byggas upp från grunden. Staden ska ligga på ön Chongming i YangzeÁodens mynning och är planerad i tre etapper varav den första ska stå klar till Shanghai World Expo 2010 och rymma 25 000 invånare. 2030 beräknas staden vara helt färdig och rymma en halv miljon människor. Den är designad för att vara vacker och hållbar och ge ett minimalt ekologiskt fotavtryck. The goal is to use Dongtan as a template for future urban design. As China is planning to build no less than 400 new cities in the next 20 years, Dongtans success is of crucial importance. Herbert Girardet

Av alla omfattande ekoprojekt i Kina är Dongtan det mest omtalade. Tao Zou, praktikant på arkitektkontoret Eco OfÀce i Beijing, berättar att man håller på att bygga en bro ut till ön Chongming och att arbetet med infrastrukturen är i full gång. Wenhui Shan, VD på arkitektkontoret UrbanData i Shanghai, är övertygad om att etapp 1 i Dongtan ska vara färdigställd till Shanghai World Expo 2010, detta trots att första spadtaget ännu inte är taget. Li Yan, arkitekt på det stora kontoret CCDI i Shanghai, verkar inte ha lika stor tilltro till projektet men var fullt införstådd med dess koncept. Bakom utvecklingen av Dongtans masterplan och ekologiska strategier står det brittiska kontoret Arup. I Shanghai har de ett kontor med 180 anställda och en stor miljöavdelning ledd av miljöingenjör Alex Mitchell. - Vi erbjuder ett holistiskt synsätt! Vi gör allt och är unika i Asien med vad vi erbjuder, men vi är också unikt dyra, inleder Alex Mitchell. Arup erbjuder tjänster inom allt; infrastruktur, stadsplanering, transport och logistik, landskapsplanering, hållbarhet, arkitektur och konstruktion. Anledningen att miljöavdelningen är så stor i Shanghai är att intresset ökat otroligt för detta de senaste åren. - För fem år sen kunde man bara nämna hållbarhet i förbifarten, men nu är folk intresserade av tekniken och kostnaderna. Det är det enda de är intresserade av. När det gäller ekostäder berättar Alex Mitchell om Kinas första ekostad, som inte alls är

”Det Ànns teknik för att skapa en helt ekologisk stad, men att få folk att vilja bo där är den stora utmaningen.”

In China we are very quick when it comes to adapting new concepts. But it is totally different when it comes to create a reality out of the concepts. I don’t know any example of an ecological city in China, even though we have talked about it for years. Li Yan, arkitekt, CCDI

Planera utan att genomföra Planeringen av ekostäder i är än så länge mycket prat och lite verkstad. Dongtan, Áaggskeppet och föregångsstaden ska alltså inte bli verklighet, åtminstone inte på mycket länge. Att det ändå är så många projekt i planeringsfas tyder på att det Ànns en vilja att utveckla ekologiska konceptstäder. Att man satsar pengar på att anlita dyra kontor som Arup tyder på seriösa avsikter. Däremot är det ofta ekonomiska drivkrafter som står bakom de seriösa avsikterna. Det Ànns ett ekonomiskt intresse för Kina att vända bilden av sig själva som ett smutsigt land till ett land som går i bräschen för ekologisk hållbarhet. Det är tydligt att imagen är viktig då det endast är Arup som berättar rakt ut hur det ligger till med Dongtan. Storslagna planer deklareras utan att man varnar om den osäkra verklighet dessa städer planeras i. Våren 2007 redogjorde den kinesiska regeringen, för första gången, för offentliga miljömål. Koldioxidutsläppen var den stora frågan och man sade nej till “absoluta och tvingande” utsläppsgränser för Kina före år 2050, med förevändningen att utsläppen skulle kopplas till nationalförmögenhetens växande storlek. Huvudförslaget var att Kinas utsläpp skulle minska

EKO FRÅN MITTENS RIKE text: Maja Knochenhauer

Dongtan utan ett misslyckat projekt i norra Kina. De som drev projektet var korrupta och ingen ville bo där. Staden hade framförallt sociala problem, och det är ofta det som är viktigast och också mest komplicerat att lösa, hur ekologisk staden än må vara. - Det Ànns teknik för att skapa en helt ekologisk stad, men att få folk att vilja bo där är den stora utmaningen. Vad gäller Dongtan är Alex Mitchell inte långsam med att avslöja att hela projektet ligger på is. Bron som håller på att byggas dit ut skulle ha byggts ändå, då det redan bor människor på ön, så det är inte på grund av Dongtans tillblivelse. Dongtan blev ett osäkert projekt redan för två och ett halvt år sen då en högt uppsatt politiker i kommunistpartiet åkte i fängelse för maktmissbruk och korruption. Han hade varit projektets största förespråkare, så sedan dess har det inte hänt något i projektet, berättar Alex. Alex säger dock att allt arbete som Arup lagt på detta ändå varit mödan värt då de utvecklat en mängd ekologiska verktyg de haft användning för. De håller i nuläget på att utveckla ett nytt system för att optimera avfallshantering, IRM (Integrated Resource Management Tool), som man ska kunna koppla till en GPS. Ett annat verktyg de utvecklar i nuläget är ett system för att räkna ut embodied waste för ett objekt eller en företeelse. Exempelvis är mängden material (waste) som krävs för att producera en diamantring lika med 53 miljoner gånger dess egen vikt. Liknande system Ànns redan för energi och vatten: embodied energy och embodied water. Alex avslutar med att berätta att han tror att Norman Fosters ekologiska stad i Abu Dhabi, Masdar, kommer att bli den först byggda i världen. - Men vem vet, en vacker dag kanske någon får för sig att dra igång projektet Dongtan igen, och då är det bara att börja! säger han bekymmerslöst.

”När allt byggs i sådan otrolig takt uppstår mängder av problem, strategiska koncept hinner inte utvärderas och det Ànns många exempel på byggnader som totalt saknar relation till omgivningen.”

HOT POT KINA

med 40 % per BNP-enhet åren 2000-2020, men under samma period förväntas landet fyrfaldiga sin BNP vilket betyder att utsläppen då tillåts fördubblas. Så detta steg på vägen med att över huvud taget sätta upp några miljömål blir förödande då dessa legitimerar ett än större bidrag till den globala uppvärmningen. På Beijing Planning Institute Ànns en relativt stor miljöutställning. Där redogörs för stadens ökade grönytor, förbättrad vattenrening, utvecklad isolering av byggnader samt utvidgning av tunnelbanesystemet. I Shanghai däremot Ànns inte mycket gröna utställningar utöver den om Shanghai World Expo 2010, som snarare betonar arkitektoniska verk än temat “Better city Better life”. Utställningen i Beijing upplevs som ett försök att inför och under de Olympiska Spelen visa på huvudstadens utveckling mot ekologisk hållbarhet. Men Kina i stort har en lång väg att gå. Wenhui Shan på UrbanData berättar att utvecklingen är så snabb att det inte Ànns utrymme för eftertänksamhet. När allt byggs i sådan otrolig takt uppstår mängder av problem, strategiska koncept hinner inte utvärderas och det Ànns många exempel på byggnader som totalt saknar relation till omgivningen. Hon säger att regeringen inte kan eller vill sakta ner, men inte heller förutse vad som kommer att ske i framtiden. Det behövs mer tid för reÁektion och diskussion innan man sätter spaden i marken, i dagsläget bryr man sig endast om ekonomi, konstaterar Wenhui. Vad gäller sopsortering och framförallt materialåtervinning ligger Kina långt fram, men det är inte på grund av statens intresse utan för att folk tjänar pengar på det. På gatorna Ànns soptunnor för återvinningsbart respektive ej återvinningsbart avfall, men Alex Mitchell berättar att det inte spelar någon roll vad man slänger var, då de som hämtar soporna sorterar allt i minsta detalj ändå eftersom det Ànns pengar att hämta. Det stora problemet är, säger han, att skapa en dräglig arbetsmiljö för de som tar hand om stadens avfall. Frågan är vad som händer den dag det inte Ànns lika mycket pengar i branschen eller bättre arbetsalternativ än att sortera sopor. Då skulle en dos statlig vilja vara på sin plats.

Antalet människor som lever i fattigdom är per definition de som lever på under två dollar om dagen. I Kina är det, enligt Kinas statistiska centralbyrå, runt 860 miljoner. Antalet väldigt fattiga, de som lever under existensminimum, det vill säga på mindre än en dollar per dag, är enligt Världsbanken cirka 200 miljoner.

Tänka ekologi i vardagen Även om Kinas makthavare skulle försöka styra landet mot ekologiskt hållbar utveckling måste också den stora allmänheten ha ett sådant intresse. Nyligen kom en rapport från svenska och indiska forskare om innehållet i det stora hälsofarliga smogmoln som sveper in över Sydostasien under vinterns torrperiod. Tidigare har man trott att utsläpp från vägtraÀk och kolkraftverk varit den största boven men nu har det visat sig att hushållens matlagning, eldning av ved, kodynga och jordbruksavfall bidrar till två tredjedelar av smogens sotpartiklar. Rapporten pekar på behovet av att bekämpa fattigdom och sprida kunskap om grön teknologi för att minska utsläppen från småskalig eldning av biobränslen. I Kina lever 11,5 % av befolkningen i fattigdom och det krävs en stor insats för att informera om och underlätta för dessa människor att använda alternativa, miljövänliga bränslen. Det måste Ànnas en vilja hos Kinas regering att informera om och underlätta för sin befolkning att leva ekologiskt.

Kinas växande köpstarka medelklass är rimligen en än större miljöbov än den fattiga delen av befolkningen vad gäller vatten-, el- och resursanvändning. I ett genomsnittligt kinesiskt hem används idag 90-100 kWh/kvm, att jämföra med samma mått i Skandinavien som är 40-50 kWh/kvm. I Kina betalar man för den totala andelen kvadratmeter som värms upp, och inte för antalet K-Wh som förbrukas. Detta gör det svårt att motivera mer energisnåla uppvärmningskällor eller bättre isolerade hus, då detta inte skulle göra någon skillnad i den enskilda kinesens plånbok. Gröna visioner och framsteg Det Ànns några goda exempel på ekologiskt hållbar planering i Kina. Ett av relativt stor omfattning är planeringen av Beijings centrala axel. Det tyska kontoret Albert Speer & Partner Àck 2002 i uppdrag att utveckla denna 2,5 mil långa axel genom stadens mitt, innehållande de viktigaste - historiska och moderna - politiska och religiösa byggnaderna. I norr ligger den nytillkomna OS-staden, i mitten den historiska Förbjudna Staden och i söder en nyplanerad centralstation för tågtraÀken. Planerna involverade bland mycket annat varierade kvarter med ekologiska byggnader innehållandes såväl bostäder som shopping, en liten ekologisk modellstad, en tre kilometer lång vindkraftspark och en park för experimentellt jordbruk. Små centrumpunkter skulle minska trycket på den Förbjudna Staden som stadscentrum och hjälpa till att förbättra det urbana mikroklimatet. Längs hela axeln planerades solcellsstationer, system för uppsamling och separering av dagvatten samt grönområden för att motverka sandvindarna från Gobiöknen. Det Ànns andra exempel på mer blygsamma ekologiska projekt. Alex Mitchell berättar om ett projekt där Arup i detta nu bygger en stor fabrik åt en välkänd internationell skokedja, och att hela komplexet kommer att utrustas med en ny teknik; ett vacuumsugande avfallssystem. David Nieh, arkitekt och projektledare på fastighetsbolaget Shui on Land talar om att de byggt ett fjärrvärmesystem i en liten del av ett stadsplaneringsprojekt i Wuhan. I ett projekt i Chongqing har de importerat en uppvärmningsteknik från Sverige där man pumpar upp värme från havet. Shui on Land har även varit med och byggt Kinas första helt självförsörjande byggnad. Här har de samarbetat med Steve Chose på Arup. - Han har vunnit nobelpriset och är idag Obamas secretary of energy, säger David stolt. Sedan berättar han slutligen om ett område vid f.d. nationalstadium i Shanghai där man byggt ett antal “green buildings” som bygger på idén om bokaler där man ska kunna bo och lagligt starta upp en småskalig verksamhet. Byggnaderna är byggda med prefabricerade system vilket varit förbjudet i Kina i åratal. - Nu måste vi visa myndigheterna att det fungerar. Det sparar pengar, tid och energi! Dessa exempel kan verka minimala i det stora kinesiska sammanhanget men är bevis för att det Ànns de som gör något. De är oftast inte Kinas regering utan privata företag med vinstintresse, samt en och annan eldsjäl. Utmaning att gå mot grönare städer Det låter orimligt att ett så förorenat land som Kina skulle kunna vända trenden och bli en ekologisk förebild. Å andra sidan är det en nation med en stark ekonomi med snabba beslut och snabba byggnadsprocesser som med den rätta viljan faktiskt skulle kunna göra skillnad. Svenska SIDA har i sin publikation The Sustainable City Approach sammanfattat en manual för ekologiskt hållbar stadsutveckling i utvecklingsländer. Bland annat har de gjort en checklista över urbana funktioner som kan förändras i en stad, för att optimera ett ekologiskt leverne för ett stort antal människor. Trots att Kina inte helt och hållet är ett utvecklingsland är det intressant att jämföra hur landet eventuellt skulle kunna genomföra föreslagna förändringar:

EKO FRÅN MITTENS RIKE text: Maja Knochenhauer

Idag beräknas den kinesiska medelklassen till uppskattningsvis 60 miljoner människor, dvs 5 % av befolkningen. Om tillväxten fortsätter i samma takt som den gjort sedan 90-talet med en årlig tillväxt på 10 % uppskattas 700 miljoner invånaretillhöra medelklassen år 2020.

HOT POT KINA

Trafik. ร r staden byggd fรถr att upplevas till fots?

Mellan 2000 och 2004 ökade produktionen av bilar i kina från 605.000 till 2,33 miljoner. Mer människor kör bil, och antalet motorfordon utöver tvåhjulingar förvantas fördubblas inom de närmaste 15 åren.

Ett gated community är en stadsdel eller ett bostadsområde där invånarna med grindar, bevakningspersonal och stängsel/murar avskärmar sig från den övriga staden, oftast för att slippa brottslingar.

2. KollektivtraÀk måste tillhandahållas mellan förfördelade förorter och stadskärnor, kommersiella och industriella områden. I Beijing gjordes en jättesatsning på kollektivtraÀken inför OS och från att 2002 ha haft tre tunnelbanelinjer har staden idag 9 st. I Shanghai håller man i dagsläget på att bygga 66 nya tunnelbanestationer till 16 olika linjer enligt David Nieh på Shui On Land. Likaså har Hong Kong en av världens mest effektiva kollektivtraÀk som transporterar 11 miljoner passagerare i genomsnitt per dag. Så även om dessa och andra storstäder i Kina rimligtvis har en mängd eftersatta förorter känns det som att städernas tillväxt och skälvande energi bygger mycket på att den enorma befolkningen lätt ska kunna transporteras mellan hem och arbetsplatser. Wenhui Shan framhåller också att Kina har bra lokaltraÀk, men till skillnad från Sverige är det fortfarande för billigt att åka taxi i Kina (ex. 20 kr för 30 min) för att alla ska tvingas till att använda kollektivtraÀken av en ekonomisk anledning. Wenhui berättar också att man planerar snabbtåg så att man från Shanghai ska kunna nå de största städerna i landet (över sex miljoner invånare) på högst tre timmar. Men vad gäller vissa delar av landsbygden är bilden annorlunda. På tågsträckan mellan Shanghai och Hangzhou, 20 mil, ligger hela vägen mellan städerna små samhällen som avlöser varandra, mil efter mil med bostadshus. Snabbtåget stannar inte en enda gång längs sträckan. De många människor som bor i dessa hus kan inte ha det lätt att ta sig till en stor stad utan bil. Förhoppningsvis föreligger inte ett sådant behov för gemene man, men bilen är en statussymbol i Kina och de som har råd vill med säkerhet byta sin cykel mot en bil, då cykeln är ett tecken på fattigdom. I vissa centrala områden i städerna är det dessutom förbjudet att cykla. 3. Om det är möjligt ska nya områden planeras där det är gynnsamt för infrastrukturen för att minimera kostnader för transporter och utbyggnad av vatten- och energisystem. Kina styrs av enorma marknadskrafter vilket gör att en sådan placering av ny bebyggelse sker av sig självt. För att en investerare ska dra igång ett projekt krävs att det Ànns pengar i det, och där är läget det första att ta hänsyn till. David Nieh förklarar strategin: - Vårt huvudkontor ligger där det ligger enbart för att tunnelbanenedgången är i samma hus. När vi planerar ett område är transportfrågan det allra första vi tar hänsyn till, masterplanen kommer sedan i steg två. Ett undantag från detta är Comune By The Great Wall, ett gated community där andra värden än tillgänglighet är gällande. Här byggs för närvarande ett 40-tal lyxvillor ritade av berömda asiatiska arkitekter. Området ligger i en dal med slingriga vägar och med utsikt över den Kinesiska muren. Det är en jetset-miljö och en tydlig tillÁyktsort för välbärgade människor som

EKO FRÅN MITTENS RIKE text: Maja Knochenhauer bild: Sofia Wendel

Begreppet hutong uppstod under Yangdynastin (1279-1368) och refererar till små, smala gator omgivna av de traditionella, kinesiska bostadshusen med gård, siheyuan.

1. Utrymme för vatten- och reningssystem, sopsortering och sophämtning måste Ànnas i alla bostadsområden och kommersiella områden. I gamla delar av Beijing och Shanghai råder en uppenbar utrymmesbrist vad gäller det mesta. I de hutonger som undsluppit rivning i Beijing Ànns offentliga toaletter och duschar längs gatorna, som både de boende och förbipasserande kan använda. Likaså är det många som står på gatan utanför husen och lagar sin mat. I de höga Áerfamiljshusen som byggts sedan 50talet Ànns badrum och kök i varje lägenhet. Som nämnts tidigare sköter sig sopsortering och sophämtning av sig självt i nuläget då det är en lukrativ verksamhet. Men den dag då detta inte sker per automatik är det av stor vikt att utrymme för detta är inplanerat i staden. Det Ànns potential för detta då planerare och arkitekter visar att de har viljan att förändra. Vad gäller den styrande makten är det tydligt att kinesiska myndigheter är måna om att ha det snyggt och städat på gatorna. Men Kina verkar ha en baksida som inte exponeras för turister, en baksida som inte är lika välstädad.

vill omge sig med likasinnade. Hit tar man sig endast med bil och den som inte bor här eller besöker lyxhotellet i området är inte välkommen. Här yttrar sig marknadskrafterna med andra ord annorlunda än i mer frekvent förekommande fall av bostadsbyggande då god kollektivtraÀk ses som den största styrkan på en plats. 4. Möjliggöra uppsamling av dagvatten redan i planerings- och byggprocessen. Detta är en oerhört stor utmaning då Kinas megastäder präglas av en otrolig densitet, både i x-, y- och z-led. Endast Beijing känns luftigt på sina ställen, men aldrig i bostadsområden utan kring kulturella platser såsom Himmelska Fridens Torg och OS-staden. Att genomföra en effektiv uppsamling av dagvatten är mer rimligt vid bebyggelse av en ny stad eller ett nytt område, som hade gjorts om Dongtan hade realiserats.

HOT POT KINA

5. Placering av industrier påverkar stadsbornas hälsa. Industrier ska planeras rätt med hänsyn till övergripande vindriktning, industriella vattenreningsverk samt sopsortering och -hämtning. Kina har, eller har åtminstone haft, all möjlighet i världen att Áytta sina industrier. Inför OS Áyttades tunga industrier i och nära Beijing till Tianjin, närmsta stad sydöst om Beijing. Nu i Ànanskrisens era Ànns förmodligen inte samma tillgång till kapital för att genomföra denna typ av aktioner. Tao Zou hävdar dock att de industrier som Áyttades från Beijing nu är till stor ekologisk och humanitär skada i Tianjin istället, där de samlats tillsammans på en för liten yta. Så i detta fall ser det ut som att omförÁyttningen endast varit ett utspel för att lugna den internationella opinionen.

6. Utveckla alternativa lösningar för integrerad markanvändning vad gäller grönytor, transporter och infrastrukturell planering. Både Beijing och Shanghai har varsin “Planning Institute Exhibition Hall”. I Beijing är det mer fokus på ekologi än i Shanghai, och de har en hel våning som berör kollektivtraÀk, vattenanvändning och -rening, sophantering, utveckling av grönområden, bostadsisolering m.m. Båda städerna stoltserar med att grönytorna inom staden har ökat; i Beijing från en halv kvadratmeter per person till en dubbelsäng per person sedan 1980. Däremot är denna grönyta lokaliserad till ett antal tydligt deÀnierade parker. Med andra ord är det inte särskilt mycket grönska integrerad i städerna generellt. Shanghai och i synnerhet Hong Kong är otroligt täta städer och det är tydligt att markytan till största del utgörs av byggnader. Dock har man Shanghai ett väl integrerat system mellan byggnader och traÀk. De stora motorvägarna och tågrälsen är upplyfta från marken och går omlott i Áera olika lager. Man kan bo på våning 20 i Shanghai och ha bilar och tåg som svischar förbi utanför fönstret. I Hong Kong är istället fotgängarna upplyfta med hjälp av gångbroar som binder samman kvarteren. Dessa system är förtjänstfulla för alla fotgängare då städerna upplevs som långt mer intima och tillgängliga än Beijing som känns väldigt traditionell i sin förnyade masterplan med oändliga och vidsträckta billeder som dras rakt igenom staden. Vad gäller planering av nya områden är det givetvis lättare att planera in en effektiv och välfungerande markanvändning redan från start. I fallet Dongtan var etapp 1 planerad som ett samhälle bestående av tre kompakta “fotgängarbyar” intill varandra, men med egna karaktärer. Utifrån dessa skulle staden fortsätta växa med liknande byar hopbundna med cykelvägar och större stråk för kollektivtraÀk. Målet var att ingen skulle behöva gå mer än sju minuter för att nå en buss eller spårvagn. Dessa är givetvis inte speciÀkt kinesiska planer, men visar att det Ànns utarbetade tankar om hur en idealisk markanvändning ska se ut då man planerar ett nytt samhälle. Något som Kina med all sannolikhet kommer ägna sig åt i många år framöver.

EKO FRÅN MITTENS RIKE text: Maja Knochenhauer bild: Catharina Dahl

Gångbro. Är staden byggd för att upplevas till fots?

”Hur ska man motivera att invånarna i detta land på frammarsch inte ska få ha bekvämligheter som frysar, hushållsmaskiner, teveapparater och annat som vi i väst tar för givet och har använt i ett halvt decennium?” 7. Krav på nedkylning av kontor och industrier ökar, kan detta minskas? Här handlar det om att zooma in och bygga gröna byggnader. Det borde vara lika relevant för bostäder som för kontor och industrier. Idag sitter en liten air conditioner på fasaden utanför varje rum i en lägenhet. Ofantligt många sådana, på ofantligt många hus, i ofantligt många städer är en energibov så stor att det inte går att föreställa sig. I exempelvis Beijing, där klimatet växlar mellan kyla och värme, är det troligt att de används året om. Att göra något åt detta, exempelvis tilläggsisolera och byta fönster i husen, eller installera fjärrvärme i hela bostadsområden skulle innebära en enorm investering i tid och kapital som den kinesiska regeringen nog inte vill göra. Wenhui Shan konstaterar att isoleringsproblemet är stort i Kina, men att det är helt nytt för landet att göra en nationsomfattande och genomgripande förändring, därför görs mindre framsteg bara här och där. David Nieh uttrycker även: - Elen är dyr och det handlar om trygghet. Många stjäl elektricitet av varandra, men så länge man kan se sin egen AC vet man att ingen tar. Det är tryggt. Vad gäller nyproduktion av byggnader Ànns en utställning på Beijing Planning Institute som visar hur graden av isolering i väggar har ökat stegvis med åren. Det senaste exemplet på en typisk vägg ser ut som om den skulle varit hämtad från Hammarby Sjöstad.

HOT POT KINA

Att kräva ett miljövänligt Kina Det är tydligt att vår jord inte kommer att klara av att 1,3 miljarder kineser (och nästan lika många indier) kommer att bete sig på samma sätt som några hundra miljoner av oss i västvärlden har gjort hittills, vad gäller såväl avfallsproducering som resursanvändning och luftförorening. Att 800 miljoner kineser ej hade elektricitet år 1970 jämfört med dagens hundra miljoner är en positiv utveckling för Kinas befolkning, men negativ för miljön. Och om Kina, där man producerar 30 kg sopor per person och år, skulle komma upp till Sveriges nivå på 200 kg per person och år skulle avfallskatastrofen vara ett faktum. Men hur ska man motivera att invånarna i detta land på frammarsch inte ska få ha bekvämligheter som frysar, hushållsmaskiner, teveapparater och annat som vi i väst tar för givet och har använt i ett halvt decennium? Självklart kan vi inte göra det. Vi måste istället se till att det går att genomföra denna utveckling med ekologiska förtecken, vilket är en global utmaning för oss alla.

Konceptet ”ekostad” Låt oss säga att Dongtan var på god väg att färdigställas, hade det då varit rätt väg att gå? Det nytänkande i projektet verkar framförallt vara olika tekniska lösningar för bl.a. energiproducering och vattenrening. Sätten att planera och tänka stad ser inte ut att skilja sig nämnvärt från exempel på nya samhällen och förorter i andra delar av världen. För en hållbar stad krävs inte bara ekologisk och ekonomisk hållbarhet utan även en funktionell social miljö, som ju Alex Mitchell sa var den stora nöten att knäcka i all stadsplanering. Frågan är varför social hållbarhet

skulle uppstå i Dongtan mer än i en traditionell stad. Dongtan skulle precis lika gärna kunna bli en sovstad för familjer som vill bo tryggt och lugnt, men tar bilen till staden för att arbeta eller underhållas.

Lästips: Luebkenman, Dr. Chris, 2008, Drivers of Change, Arup, London SymbioCity och Svenska Exportrådet, 2008, ”Take a deeper look” Ranhagen Ulf, 2007, ”The Sustainable City Approach. Sida Manual for Support to Environmentally Sustainable Urban Development in Developing Countries”

EKO FRÅN MITTENS RIKE text: Maja Knochenhauer

Från vision till produktion i en demokrati En ännu större fråga handlar om demokratisk hållbarhet. Dongtan planeras trots allt i en totalitär enpartistat. Går det att göra ett sådant land hållbart på alla fronter? Ekonomisk hållbarhet är inte något Kina behöver anstränga sig för att uppnå, utan verkar tyvärr vara en förutsättning för att något ska göras över huvud taget. Men är det så att den sociala hållbarheten ska få stå tillbaka så länge ekologin är med på banan? Då Kina är ett land där beslut och genomförande i de Áesta fall sker på ett ögonblick borde det Ànnas potential för att skapa ekologiska städer på löpande band, så länge det Ànns ekonomisk stabilitet i projekten. Är det en totalitär stat som krävs för att vi ska hinna göra något åt klimatförändringarna i tid? Och om svaret är ja, är det då värt att göra det i demokratisk frånvaro? Vill vi leva i en ekologiskt hållbar diktatur eller i en nerskitad värld där alla har rätt att utrycka sin åsikt? Frågan är hårt dragen men icke desto mindre viktig. Kina är inte en god förebild för andra nationer vad gäller vägen till beslutsfattande. Även om de kommit långt i planeringen av ekologiska städer är Kina inte heller en god förebild när det gäller att skapa hållbara städer, både ekologiskt som ekonomiskt och socialt. Istället för ett konstaterande avslutas resonemanget med en fråga. Vad krävs för att under demokratiska former, planera och genomföra hållbara städer på alla fronter?

Designer med Kung Fudrömmar

HOT POT KINA DESIGNER MED KUNG-FU DRÖMMAR text & bild: Catharina Dahl

aniel Mark är en 23-årig graÀsk illustratör och web designer från Göteborg som Áyttade till Kina för snart 3 år sedan för att träna Kung Fu. Han kom till en liten by, 10 timmars tågresa från Beijing, för att bo hos en Kung Fu-mästare och hans familj i ett år. Han stannade där i två år och har nu Áyttat till Beijing för att jobba och fortsätta lära sig kinesiska. På jobbet som web designer tjänar han mer än sina kinesiska kollegor. - De har inte lärt sig ett kreativt tänkande och att ta eget initiativ på samma sätt som vi gör i Sverige, säger Daniel. - Jag förväntas utföra ett bättre arbete än dem på grund av det och får då minst dubbelt så mycket i lön. Daniel bor i ett 15 våningar högt hyreshus i Beijing downtown. Utsikten över den expanderande stadsdelen SOHO, med sin skyline av nybyggda skyskrapor, är enastående. Lägenheten på 80 kvm, med fönster från golv till tak, stort badrum, tvättstuga och gästrum, är inte direkt standardlägenheten för en jämnårig kines. Hyran på 5000 RMB motsvarar till följd av Ànanskrisen idag ca 6000 SEK. För några månader sedan betalade han motsvarande 4000 SEK. I hyran ingår en enastående utsikt och ett otal vakter på gatan utanför. Dessutom hänger det två stora kristallkronor i taket, som trots Daniels protester, hyresvärden inte vill ta ner. Skulle inte det kännas tillräckligt med vakter nere på gatan kan han betala 1000 RMB per månad för en privat vakt utanför sin egen dörr. Förutom vakterna arbetar en gammal dam med att köra hissen de tio våningarna upp och ned.

Dricksvatten Ànns i en behållare i vardagsrummet. Som på ett kontor byts den ut genom ett telefonsamtal till leverantören (som kommer på cykel). Möblerna är en blandning av allt från Ikea till antika kinesiska möbler från Qingdynastin, i början av 1900-talet. Daniel umgås mycket med kinesiska vänner för att lära sig språket. Hans granne i dörren mitt över, ursprungligen från Hong Kong, är en ung välbärgad inredare som står med på samtliga gästlistor på de hippa klubbarna i Hong Kong. Det låter som han är väldigt utåtriktad och han och hans blyga Áickvän har tagit sig an Daniel sedan Áytten till huvudstaden, och de verkar enligt Daniel vara ett ständigt inslag i hans vardagsrumssoffa. Att dejta kinesiska tjejer är däremot inte aktuellt. – De är lite väl barnsliga. Kinesiska tjejer är som småÁickor fram tills de gifter sig. Daniel har trots allt anpassat sig för övrigt till den Kinesiska kulturen. När vi är ute och äter är det inte tal om att vi ska betala notan, den står han för och vi är hans gäster. Han har inga problem att spotta ut matrester direkt på bordet som alla andra på restaurangerna och han går på gatan i lugn takt med händerna på ryggen. - Jag trivs bra här i Beijing och blir nog kvar något år till men sen vill jag plugga vidare, gärna i Tokyo där min bror bor sedan ett par år tillbaka.

XIE NIAN KUAI LE V

i vaknar med ett ryck av kraftiga smällar som får väggarna att skaka i vårt lilla hostel. Det låter som vårt hutongområde är under attack, katter skriker och barn gråter. Men det är ingen fara. Solen skiner och klockan är 08.00 på nyårsaftons morgon och begreppet kinapuffar har för oss fått en helt ny innebörd. Det kinesiska nyåret infaller vid den andra nymånen efter vintersolståndet, vilket i år infaller mellan den 21 januari – 19 februari. Det varar i 15 dagar och staden dekoreras i röda lampor och guldoxar för att det nya året, oxens år, ska bli lyckosamt. Raketerna sägs skrämma bort onda andar. Det kinesiska nyåret är den stora familjehögtiden i Kina. Sammanlagt två miljarder människor transporterar sig till släktingar runt omkring i landet under helgdagarna. Likt vårt julÀrande har de olika dagarna olika teman. På nyårsafton är det helt tomt på gatorna och alla Àrar hemma med sina familjer. På nyårsdagen besöker man mannens släkt och ibland vänner eller arbetskamrater. På dagen efter nyårsdagen besöker man fruns familj. Barnen får pengar i röda kuvert men annars delas inga presenter ut. Nyåret är den längsta ledigheten i landet och institutioner och kontor stänger under 1-2 veckor. Skolorna stänger, för vad som kan liknas vid vårt sommarlov, under sex veckor. Under ledigheten har den kinesiska staten beordrat folket att turista. Små matstånd, souvenirförsäljning och porträttfotografering för turister Ànns nu på varenda gata. Kinesiska turister är helt plötsligt över hela städerna, åker

skridskor, shoppar och fotograferar sig framför kända monument och skylines. På nyårsaftonskvällen är vi bortbjudna och vi serveras traditionell mat: dumplings (små degknyten som liknar tortellini), nudlar och bönkakor. När klockan närmar sig 23.00 och vi inte trodde det Àck plats mer raketer på himlen upptrappas fyrverkeriet. 93 gator har stängts av i Beijing för att ge plats åt smatterband, raketer och fontäner. Smoggen utökas med krutdimmor och snart syns inte skyskrapornas toppar i SOHO. Familjerna är ute på gatorna nu, vakterna nedanför huset smäller för fullt och bilarna håller sig undan. Oxens år har inletts och det röda pappret som snabbt täcker gatorna sägs bringa tur och lycka inför det nya året. Det smäller oavbrutet till klockan 08.00 morgonen därpå, och i två veckor framöver.

DET KINESISKA NYÅRET text & bild: Catharina Dahl

GOTT NY TT ÅR

I EN ANNAN

RITSAL

I Beijing finns ett tiotal arkitektskolor enligt Tao Zou, medarbetare på Eco Office, ett arkitektkontor knutet till Tsingua University. Vi besöker honom på hans kontor på universitetsområdet, nordväst om centrala Beijing. Vår huvudsakliga anledning till besöket rör hans arbete med ekologisk stadsplanering, men allt eftersom samtalet fortskrider går det inte att undvika funderingar kring hur det är att vara arkitektstuderande i Kina.

HOT POT KINA

elar av dessa funderingar kan Tao Zou ge oss svar på, detta för att han själv ännu inte tagit sin examen, utan jobbar på Eco OfÀce som en del i sin utbildning. I Kina läser man 4 år för att få en bachelor; kandidatexamen. Master-utbildningen är sedan på två år precis som i Europa. En stor skillnad är dock att man som en naturlig del i utbildningen gör praktik. Det betyder att skolans olika professorer har kontor i skolans lokaler, som man som elev är knuten till. Eco OfÀce är ett sådant. Där jobbar Zou Tao för sin professor med verkliga projekt. Det är således en blandning av studerande på olika nivåer i sin utbildning som jobbar för honom. Lite kuriosa är att vi blev visade ett fotograÀ där professorn, som är rådgivare åt staten i frågor rörande hållbar utveckling, Àck springa en bit med OS-facklan i somras.

I Shanghai och Hong Kong besökte vi aldrig någon av arkitekturskolorna, men de arkitekter vi mötte i Shanghai hade alla gått på antingen Fudan eller Tongji University, trots att det Ànns cirka 20 olika arkitektskolor i staden. Fudan och Tongji verkar vara Shanghais största och mest ansedda skolor, Fudan med en humanistisk prägel och Tongji dess tekniska motsvarighet. I Hong Kong Ànns två arkitektskolor som ger en god examen enligt Yuying Zhou, arkitektstuderande som läste sitt första år på Bartlett i London och nu jobbar på Hong Kong ArchiCentre. Utöver dessa Ànns ytterligare tre skolor där man får ett slags diploma, men som inte har lika gott rykte.

Zou Tao säger det aldrig rakt ut, men han antyder att Tsingua är det mest ansedda universitetet bland de arkitektskolor som Ànns i Beijing. Senare Àck vi höra av en bekant att detta, samt Beijing University, är de mest ansedda universiteten i hela Kina. Med andra ord kan vi tolka det som att det här kan vara det bästa vi kan se i Kina när det kommer till studiemiljö och utbildningsnivå för arkitektstuderande. Huset som sådant är inte anmärkningsvärt men den stora entrén är långt mer pampig än A-husets på Chalmers. Det är tydligt till vilken sektion vi har kommit. Vi kliver rakt in i en utställningshall med dubbel takhöjd. Till höger tronar en 8 m hög dorisk kolonn, och till vänster dess kinesiska motsvarighet, en lika hög pelare som bär upp ett klassiskt kinesiskt drakliknande tak. Redan här lurar alltså diskussionen kring Kinas förhållande till traditionell kinesisk respektive västerländsk arkitektur*. Bredvid den kinesiska kolonnen står en bronsbyst av mannen som grundade skolan och ansågs obekväm av staten på grund av att han förespråkade den inhemska arkitekturtraditionen. Vid vårt besök är det spring break i Kina, vilket betyder att skolan är näst intill tom. Känslan är ändå inte helt olik Chalmers. En välanvänd byggnad med långa och smala korridorer, vaggar av vitmålat tegel. På vägen in går vi genom en korridor längs vilken varje litet rum är en liten butik. Det säljs pennor, papper, modell- och ritmaterial. Butikerna ser inte mycket ut för världen, men i jämförelse

I båda första årskurserna måste eleverna rita allt för hand. Vi ser uppsatta planscher som bevisar att det ger resultat vad gäller skissbegåvade studenter. Däremot har vi svårt att förstå hur de elever som går i tredje årskursen kan vara stjärnor på digitala verktyg och renderingsteknik. Planscherna runt om i skolan imponerar. Det känns som att vi på Chalmers har en bättre studiemiljö än här, med mer plats per elev, tillgång till datorer och mindre personer i ritsalarna. Bara en sådan sak som att vi har förhållandevis rena toaletter är en miljöskillnad. När det gäller utbildningen är det däremot svårare att jämföra med hur vi har det i och med att vi varken såg eller talade med några elever från de lägre årskurserna. Daniel Mark, en bekant till oss som arbetar som graÀsk designer i Beijing,

säger dock att man i Kina generellt skolas till att lösa problem snarare än att urskilja dem. Med andra ord övas inte fritt och kreativt tänkande i samma utsträckning som i Sverige, utan snarare hur man löser en given uppgift på ett bra och effektivt sätt. Om detta stämmer är ett rimligt antagande att arkitektutbildningen i Kina är mycket mer styrd än i Sverige, där vi ibland inte vet vart vi ska ta vägen när uppgifterna är näst intill helt fria. Maria, en svensk arkitekt anställd på arkitektkontoret UrbanData i Shanghai, gav oss anledning att tro att det är just så. - Det är lite märkligt här, för när cheferna är iväg och gör något annat är det ingen som jobbar ordentligt. Och folk väntar alltid på att få en uppgift istället för att ta egna initiativ. Hur det än är slås vi ändå av, när vi går runt på Tsingua University, att elevarbetena är otroligt lika det vi gör hemma. Så olika inlärningsmetoder till trots kanske det är just så i den globaliserade värld vi lever i, att om vi gräver ett hål till Kina märker vi att arkitektstudenterna där sitter och komponerar ihop CMYK-diagram på A1:or på precis samma sätt som vi gör, hemma på vår skola i Sverige.

* Läs mer om kinesisk och västerländsk arkitektur på sid 34: “Bygga nytt, bygga bort, bygga upp, bygga högt...”

I EN ANNAN RITSAL text & bild: Maja Knochenhauer

med vår situation där man måste ägna en välplanerad dag på stan för att kunna bygga sin modell, så är det helt klart över förväntan. En våning ovanför ligger ritsalarna för årskurs ett och två. I årskurs ett sitter de drygt 80 studenterna i samma stora ritsal, i vilken de små bänkarna är utplacerade i ett strikt ortogonalt mönster – som i ett klassiskt svenskt klassrum. Nu ar där tomt och luftigt, men de små fönstren i kombination med 80 studenter och ritmaterial skulle nog skapa en trång och rörig miljö. I årskurs två delas klassen i mindre grupper. Vi rör oss genom tvåornas korridor som är extremt stökig för tillfället, så det är svårt att tänka sig hur den skulle se ut full av studenter.

fem favoriter i beijing

01 GULOU DONG DAJIE Det här är en gammal del av Beijing. Små myllrande gator kring trum- och klocktornen. De flesta butiker och restauranger ligger i ett kors längs den raka huvudgatan Dong Dajie och dess största tvärgata. Här trängs mängder av pubar och restauranger med secondhandoch prylbutiker, små nischade klädbutiker och mysiga caféer. Här hänger coola BJers och en och annan utlänning.

02 798 Ett gammalt industriområde nordost om centrum, som är omgjort till konstdistrikt. Det är en kreativ miljö där moderna statyer längs gatorna varvas med tronande skorstenar och pysande rör. Har trängs gallerier, utställningshallar och caféer.

HOT POT KINA

JUYONGGUAN Detta är den del av Kinesiska Muren som är närmast Beijing. Det är ett brant parti som slingrar sig runt ett bergspass. Benen blir möra men det är det värt för den otroliga utsikten. Muren är dock ordentligt restaurerad på det här stället så om man verkligen vill känna historiens vingslag och snubbla på fallfärdiga partier ska man nog bege sig till Simatai, 130 km nordost om Beijing.

RITAN PARK Ett fint exempel på en av Beijings alla parker. Som vanligt är den muromgärdad så när du kliver in dör bilarnas brus och du befinner dig plötsligt inte i en stad. Här finns en stor öppen arenaliknande plats där det flygs drake. Olika kullar med små tempel och utkiksplatser binds samman med slingrande stenbelagda gångstigar. Tidiga morgnar under årets alla dygn fylls parken av hälsomedvetna kineser som utför sin qi-gong här. Om du söker harmoni är du hemma.

05 O2 En anspråkslös bokaffär blev vårt tillhåll en hel kväll. Ute vid Wudokau, universitetsområdet nordväst om centrum, ligger O2 i ett hörn vid en korsning (precis vid metrostationen). På nedervåningen finns endast kinesisk litteratur i några trånga hyllor, men en trappa upp breder affären ut sig. Längst in visar det sig ligga ett varmt bokcafé med gott kaffe, mysbelysning (ovanligt), wi-fi och utomordentlig service.

bubblare MELODY Det här är ett av alla Beijings karaokekomplex och det enda vi besökte. Man kan hyra ett rum per timme eller hela natten till rabatterat pris. För att det inte ska vara svindyrt bör man komma efter midnatt. Man kan beställa in fina drinkar, små öltunnor och dignande fruktfat. Musikurvalet och videorna hade dock kunnat vara bättre, likaså vi som sjöng... Men roligt är det.

FEM FAVORITER BEIJING text: Maja Knochenhauer bild: Catharina Dahl, Sara Förbom, Maja Knochenhauer, Sofia Wendel

SHANGHAI

HOT POT KINA SHANGHAI text: Sofia Wendel bild: Maja Knochenhauer & Catharina Dahl

d sid 31 va en sta Att upple 32 ingen sid 87:e vån 44 id Möte på Data s d Urban 47 Möte me id sson s aria Jon M ll ti a in id 48 or om K d Arup s Åtta fråg Möte me k sid 50 ögonblic Delikata 2 and sid 5 hui On L S d e m 4 5 Möte nghai sid ter i Sha ri o v fa Fem

Städer och dess byggnader fungerar som underlag för mänsklig aktivitet. Utan människor tappar dessa sin mening och blir kulisser. Tillrättalagda foton. Att uppleva en stad handlar lika mycket om vädret som ett leende på gatan, det samlade intrycket bygger på mer än byggnader och fasader. Stadskaraktär skapas genom lukter, ljud, stämning och atmosfär. Att uppleva en stad handlar om ögonblick endast möjliga där och då. När solen tittar fram och värmer mot en stenvägg. Upptäckten av en fantastisk butik, öppen klockan elva på kvällen. Att bli uppbjuden till dans utanför en Metrostation. Situationer upplevda, befolkade, på riktigt.

ATT UPPLEVA EN STAD text: Sofia Wendel bild: Catharina Dahl

Att uppleva en stad

MÖTE PÅ 87:e VÅNINGEN Vi är i skybaren, Cloud 9, för att titta på utsikten från Jin Mao tower, som länge var världens högsta byggnad. Shanghais blinkande panorama ligger vid våra fötter. En bit bort står en medelålderns man som vi börjar prata med och det visar sig att han är arkitekt.

HOT POT KINA

Vad arbetar du med? - Jag arbetar på det största privatägda kontoret i Kina, CCDI. De har kontor över hela Kina och en Àlial i New York. Jag började i Beijing men arbetar nu på huvudkontoret i Shanghai där vi är 2000 anställda. Innan jag Áyttade till Shanghai jobbade jag med The Water Cube inför OS, det var ett samarbetade mellan Áera internationella arkitekter och ingenjörer.

Vad spännande! Vi var där och kollade häromdagen och undrade hur bubblorna fungerade i fasaden. - Jo, det är en aluminiumram som formar varje bubbla, som består av två sidor av plast i olika färger. En transparent sida inåt och en blå utåt. Bubblorna är som

ballonger i vilken luften kan regleras. Vad tycker ni om den förresten? Den är jättehäftig, det måste ha varit kul att jobba med en sån byggnad. - Ja, det var världens upplevelse. Vi var på kontoret 18 timmar i sträck, gick ut och åt och drack, för att sedan komma tillbaka och jobba i 18 timmar till, haha. Ni vet säkert hur det är. Det var intensivt och kreativt, men så orkar man ju bara jobba i korta perioder. Nu jobbar jag med management istället. Vad tycker du om att det blir Áer och Áer utländska arkitekter som gör projekt i Kina? - Jag tycker det är positivt, det är roligt att utbyta kunskap och inspiration med varandra och jag tror att det är bra för Kina just nu. Bara på mitt kontor är det 150 utlänningar och trots att nästan ingen kan kinesiska funkar samarbetet väldigt bra. Jag tror att staten föredrar spektakulära byggnader för att visa på framgång och då är västerländska stjärnarkitekter ett bra medel för att sätta kinesiska städer på världskartan.

Ha ha! Jo det är den nog, särskilt nu när vi är på resande fot. Vi är i Kina för att skriva en uppsats om hållbart stadsbyggande. Jobbar du något med det? - Vi är precis klara med projekteringen för en energibyggand till Expo 2010 här i Shanghai. Världsutställningen har ”better city, better life” som slogan och ska lyfta fram Kinas arbete med hållbarhetsfrågorna som en förebild. Finns det något färdigt att se på Expoområdet eller vet du hur läget ser ut på Chongming Island? - Nej, det inget som är färdigt än. Det mesta har inte ens lämnat ritborden. I Kina är det som i många andra delar av världen just nu, hållbarhetsfrågorna är i konceptstadiet och fungerar väldigt bra på pappret men det är svårt att få något realiserat. Jag tror att det är viktigt att några projekt ska bli klara och kunna stå som förebilder för att andra ska våga följa efter i framtiden. - Har ni hunnit se något här i Shanghai? Det Ànns så mycket ni borde titta på. Vi kom precis och har mest suttit och skrivit på våra uppsatser. Men vi har ändå hunnit se ganska mycket för Shanghai känns mycket mer kompakt och gångvänligt än vad Beijing gjorde, där vi var tvungna att åka taxi överallt. - Ja, städerna har utvecklats väldigt olika. Shanghai har haft bättre förutsättningar och kunnat expandera centralt på Pudongsidan, där det tidigare bara var jordbruksmark. I Beijing har man istället rivit stora delar av stans gamla centrum där det tidigare låg hutonger. Vet du vad som händer med alla som bor i de gamla områdena? - Det Ànns tre alternativ, antingen Áyttas man till ett

nytt område eller så evakueras man tillfälligt för att komma tillbaka till ett nytt hus. I värsta fall får dom bara lite pengar för tomten, pengar som inte räcker till ett boende lika centralt. Vilka områden som ska bort har varit planerade väldigt länge, på murarna står ett kinesiskt tecken som betyder att husen ska rivas. Men folk bor ändå kvar in i det längsta trots att miljöerna står och förfaller. Tror du att de som bor där är nöjda med att områdena rustas upp och att de får nya lägenheter? - Jag tror inte att det är samma folk som bor kvar i de områdena idag. Det är stora omÁyttningar i Beijing och de Áesta bor inte mer än fem år på samma ställe. Däremot tror jag att det är svårt att rusta upp områdena på ett annat sätt än vad man gör, för det mesta är så förfallet och ohygieniskt. Jag tror att det är få som faktiskt vill leva under såna förhållanden som där är idag. Vi gick längs paradgatan söder om Qianmen och upplevde området som en Àlmkuliss och helt tomt på folk och verksamheter. - Ja, precis det området har tidigare varit känt för sitt folkliv och många kreativa verksamheter. När jag var liten var jag ofta där med min mamma och handlade tyg. Det har vimlat av duktiga hantverkare och små affärer. Nu efter upprustningen har ingen råd att hyra de nya lokalerna och staten försöker förgäves blåsa liv i gatan. Dom har försökt bygga den i traditionell kinesisk stil men det är inte alls så våra traditionella byggnader ser ut. Eftersom att man har behållit hushöjderna men breddat gatan så är skalan helt fel, det är inte längre intima gaturum. Du sa att det fanns mycket att se i Shanghai, igår gick vi genom centrum ner till The Bund och var på The Planning Institute en sväng. Vilka är dina bästa tips? - Det Ànns några Àna tempel ni borde se, framförallt nu under nyårsÀrandet då många går dit för att be om lycka och rikedom inför det nya året. Templet i YuYuan garden är Ànast. Fast nu tror väl ni att jag är tempelfanatiker, det är jag inte! Men under nyårsÀrandet är det en Àn upplevelse. Ni får inte heller missa de gamla kvarteren vid Xintiandi, de är coola och ett exempel på bra upprustning. Vi avslutar med den enda kinesiska frasen vi kan: Xin nian kuaile – gott nytt år, tackar för sällskapet, tar hissen ner för de 87 våningarna och går ut i den nu mörka staden.

MÖTE PÅ 87:E VÅNINGEN text: Sara Förbom, Sofia Wendel, Maja Knochenhauer, Catharaina Dahl bild: Catharina Dahl

Vad har du för bakgrund, är du född i Kina? - Ja, jag är uppvuxen i ett litet hus i östra Beijing, det som nu är det nya affärsdistriktet CBD. Vårt hus står fortfarande kvar och när jag var liten kunde jag se stjärnhimlen från mitt fönster. Men idag är utsikten skyskrapor. Jag läste min kandidat i södra Kina och sen Áyttade jag till USA för att läsa min master. Efter min master gick jag två år på MIT och läste blandade kurser med design och teknologi. När jag var klar hade jag läst dubbelt så många poäng än vad jag skulle ha gjort. Sen stannade jag fyra år till och jobbade i Boston och NY. Jag har gjort fem storstäder på åtta år! Men skolan är verkligen den bästa tiden i livet, håller ni inte med?

HOT POT KINA

ㆉ抯䵚浧 Bygga nytt, bygga bort, bygga upp, bygga högt... Text: SoÀa Wendel

I det moderna Kina är byggtakten hisnande och prestigeprojekten växer som svampar ur marken. Den nya arkitekturen symboliserar en åtråvärd framtid och under de senaste decennierna har västerländska stilideal varit rådande. Spelplanen håller nu på att förändras. Vad är det som byggs och enligt vilka ideal? Hur är det att vara arkitekt i Mittens rike? Och vad händer när öst springer om väst och tar tätposition, har modern kinesisk arkitektur ett eget ansikte?

BYGGA NYTT, BYGGA BORT, BYGGA UPP, BYGGA HÖGT... text: Sofia Wendel bild: Catharina Dahl

ㆉ䵚㠿䤓 ㆉ䷠㕕棳

” Myllrande gatuliv, matos och buller har bytts mot tillrättalagda fasader, pastellfärg och fotoblixtar. Bilden är komplex. Vissa delar av historien visas i presentförpackning, samtidigt som landet kämpar för att hitta sin moderna identitet.”

HOT POT KINA

Redan för 5000 år sedan var Kina en välmående och utvecklad nation, och i århundraden har kinesiska arkitekturideal vuxit fram i Asien och även inÁuerat länder som Japan, Taiwan, Korea och Vietnam. Under åren har de dekorativa elementen förädlats men strukturellt har byggnadstraditionen inte förändrats nämnvärt. Traditionella kinesiska byggnader är låga träoch tegelhus som omsluter en privat gård, där bostadshusen är orienterade i öst-västlig riktning. Entrén är orienterad åt söder, oavsett byggnadens relation till gatan, och utgör byggnadens ”ansikte”. Entréporten har en hög tröskel som anses hindra onda andar att komma in. Om dessa ändå tar sig in möter en skärmvägg innanför porten. Onda andar kan nämligen inte svänga och detta leder till att insyn i ett kinesiskt hem är ovanligt. Kina har dessutom länge varit ett slutet samhälle där privatlivet skattats högt. Vissa särdrag i en byggnad ses som typiskt kinesiska och dessa går att urskilja oavsett funktion eller placering i landet. Viktigast är betoningen av en horisontal axel, ett stort tak över en tung plattform. Den visuella bredden dominerar och de vertikala väggarna försvinner ofta i skuggan av taket. Även symmetri är ett viktigt inslag, oavsett om byggnaden är ett palats eller en enkel bondgård.

Utländska ideal 1949 deklarerade Mao Zedong ”The Chinese people, one quarter of humanity, have stood up ... From now on no one will insult us again”. Folkrepubliken Kina var född vilket också innebar en ny arkitektonisk agenda. Landet vände ryggen åt feodala traditioner och samarbetet med västerländska kolonisatörer avslutades. Förebilden var nu Ryssland och därifrån hämtades såväl politiska ideal som byggteknik, kultur och konst. Under 1950-talet upplevde Kina en snabb ekonomisk utveckling, till största delen tack vare överföring av teknik och investeringar från Sovjetunionen. Arkitektur används ofta som uttryck för en politisk vilja, inte minst i post-koloniala och post-feodala nationer, där nya byggnader ger möjlighet att manifestera en nationell identitet. Beijing har länge varit en horisontal stad där ingen byggnad tillåtits växa högre än Förbjudna stadens tempel. När Mao öppnade dörren för vertikala byggnader i det konservativa Beijing, var detta ett steg i att proÀlera den nya och starka Folkrepubliken. Mao ledde dock in landet i destruktivitet och kaos och inte förrän Deng Xiaoping kom till makten 1978 skapades stabilitet för tillväxt i landet. Med en ny ekonomisk politik öppnades Kina upp för utländska investerare och entreprenörer. Dessa välkomnades så länge de investerade kapital, importerade tekniklösningar samt spelade efter Kinas regelverk. Synen på Europa och USA som tekniskt överlägsna växte fram och Kina översvämmades snabbt av västerländsk livsstil, shopping och multinationella kedjor som Starbucks och McDonalds. Modernitet blev synonymt med västerländsk kultur.

Urban Sprawl syftar på den process av stadsutglesning som sker då en stads infrastruktur, arbetsmarknad och service sprider sig allt mer bort från stadskärnan.

Begreppet hutong uppstod under Yangdynastin (1279-1368) och refererar till små, smala gator omgivna av de traditionella, kinesiska bostadshusen med gård, siheyuan.

BYGGA NYTT, BYGGA BORT, BYGGA UPP, BYGGA HÖGT... text: Sofia Wendel

The Bund är en av Shanghais mest kända turistattraktioner med ett dussin historiska byggnader som i början av 1900-talet inrymde internationella banker, handelshus och konsulat längs Huangpu’s strandlinje.

Städer i förändring Beijing är Kinas huvudstad och säte för landets kultur och politik, Sovjetiskt inspirerade byggnader vittnar om staden som kommunistisk högborg. Shanghai är en gammal hamnstad som präglats av tiden som kolonialstad med inÁuenser från världens alla hörn. Städerna har dock en påfallande gemensam nämnare: de genomgår bägge en snabb förvandling. Bakom presenningar och plastskynken skymtar i båda städerna kvarlevor av kvarter nu jämnade med marken. Byggtakten är häpnadsväckande och tron på framtiden stark. David Nieh, arkitekt på fastighetsbolaget Shui on Land, berättar om hur man i Shanghai kommer att färdigställa 63 nya tunnelbanestationer det närmsta året. Och i Beijing färdigställs 22 000 kvm bostadsyta varje dag. David visar oss stolt en modell över ett av Shui on Lands projekt, Xintiandi, översatt Nya himlen och jorden. Ett idag påbörjat projekt där Áera äldre kvarter i centrala Shanghai jämnats med marken för att ge rum åt moderna bostäder, hotell och kontorslokaler. Mitt i Xintiandi ligger en artiÀciell sjö och David berättar att de forna hyresgästerna tog sig in från stadens ytterkanter, dit de omplacerats, för att i sjön tvätta kläder i sitt gamla kvarter. Detta blev ett stort problem, säger David, och den nya sjön var under Áera månader tvungen att spärras av och bevakas av polis. När vi frågar David om de gamla hyresgästerna är nöjda med sin nya bostadssituation svarar han frågande. ”Alla har ju fått det bättre.” I Kinas städer är detta en vanlig moderniseringsprocess. Äldre bebyggelse rivs till förmån för en ny och högre, och människor Áyttas från centrala bostadsområden till monotona kvarter i förorten. Endast en bråkdel av de människor som evakueras har råd att Áytta tillbaka när de nya kvarteren står klara. Shanghai har bättre förutsättningar att utvecklas än Beijing säger Li Yan, arkitekt på CCDI. Staden är kompakt, har en effektiv infrastruktur som bygger i z-led och kan expandera i oexploaterade ytterkanter nära stadens centrum. Pudongområdet är ett exempel på detta. Där låg tidigare risfält och odlingsmark. Idag har matproduktionen Áyttat och stadsdelen rymmer Shanghais högst exploaterade område. Mest spektakulära är byggnader som Jin Mao Tower, World Financial Center och Shanghais Oriental Pearl Tower. Fram till 1980-talet dominerades Shanghai av de jugendinspirerade byggnaderna vid The Bund. Idag, 30 år senare, Ànns Áera tusen skyskrapor runt om i staden, och prognoser talar om att Kinas bebyggda yta kommer att dubbleras på 25 år. Även i Beijing är utveckling synonymt med höga höjder, trots att staden har en annan struktur att utgå ifrån. Beijing har under en lång tid brett ut sig horisontellt och begreppet urban sprawl var omdiskuterat redan i mitten på 1900-talet. För att kunna växa på attraktiv mark tvingas nu staden riva i centrala delar. Li Yan berättar om hur han i sin barndoms Beijing såg himlen från sitt fönster, idag syns bara en fasad av skyskrapor från föräldrahemmet. I århundraden har låga hutongkvarter Áankerat Förbjudna stadens murar. Dessa är idag inte prioriterade och tusentals hutonger har rivits bara de senaste åren. Li Yan tror att många får en bättre sanitär standard när hutongerna rivs, men inser samtidigt att ett kulturellt arv hänsynslöst går förlorat. På vissa ställen i Beijing återställs hutongkvarteren, men nu som någonting annat, en pastisch anpassad för turister. Myllrande gatuliv, matos och buller har bytts mot tillrättalagda fasader, pastellfärg och fotoblixtar. Bilden är komplex. Vissa delar av historien visas i presentförpackning, samtidigt som landet kämpar för att hitta sin moderna identitet. I ett överbefolkat land, som urbaniseras i rasande takt, verkar det inte ekonomiskt försvarbart med enplanshus på platser där man kan bygga på höjden. Beijings, och även Shanghais, osympatiska förhållningssätt till sin historia påminner om 50- och 60-talets modernisering (sanering) av Sverige.

HOT POT KINA

Pudongomr책det. Tidigare risf채lt och jordbruksmark.

Nathional Theater, Paul Andrew. En kontroversiell arkitektur?

CCTV, OMA. V채ntar p책 att invigas.

Den vertikala staden kan även ses som en konsekvens av kinesiska system och lagar. I Kina ägs all mark av staten och privata investerare hyr sin mark på 70-års kontrakt. Arkitekter anställda av spekulerare pressas därför hårt för att öka densiteten på den hyrda ytan och därigenom få ut mesta möjligt av tomten. The result is a City of Objects, designed according to building codes which try to compromise with the market economy, using rules for Daylight Distance, Floor Area Ratio (FAR), Building Coverage, Greenary Coverage, and Setback.

12/2008

Visionär arkitektur En av Kinas mest kontroversiella byggnader Ànns i Beijing, Paul Andrews Nathional Theater. Byggnaden stod klar 2004 och rymmer landets huvudscen för nationalunderhållningen opera. Teatern är utformad som en sfär av titan, Áytande i en konstgjord sjö, och utgör en skarp kontrast till omkringliggande instansers statliga arkitektur. Byggnaden har hett debatterats i media, risats och rosats och av kritiker ansetts både för modern och för västerländsk. Teatern sägs dock vara den första offentliga byggnad som byggts för folket, och inte som en demonstration över Folkrepublikens storhet. Oavsett vad man tycker om teatern är detta en viktig skillnad och byggnaden har därför ett stort symbolvärde. I Kina ges möjlighet att realisera projekt vi hemma bara kan drömma om. Till exempel lockar förförelsen i att skapa städer från grunden. Utanför Shanghai byggs nu nio nya satellitstäder, var och en kopior av städer ibland annat Tyskland, Italien och England. Även Sverige Ànns representerat, genom Swecos Luodian, där inspiration är hämtad från Sigtuna utanför Stockholm. Luodian är uppbyggd enligt trädgårdsstadens principer med målet att skapa en hållbar struktur med det bästa av svensk arkitektur, stadsplanering och byggnadsteknik. Wenhui Shan, arkitekt på UrbanData, berättar att satellitstäderna kommer att lätta trycket på Shanghais stadskärna och att städerna fortfarande är under konstruktion. I dagsläget är endast bostadsområden uppförda och på sikt ska även skolor, sjukhus och kontorsmöjligheter inrymmas. Städerna är uppförda enligt en strategi där regeringen vill ge kineser möjlighet att uppleva Europa på hemmaplan(!). Genom västerländska ögon ter sig detta främmande, men landets utbredda ”copy-paste-kultur” undgår inte att fascinera. Att komma på iden, och att dessutom realisera den, är endast möjligt i ett land som Kina. Stadsbyggnad i Beijing Det som skiljer det nutida Beijing, både från Shanghai och från andra moderna städer, är den monumentala skalan. Framförallt är avstånden mellan stadens byggnader stora, vilket förstärker upplevelsen av opersonliga gaturum. Beijing har utvecklats fragmentariskt och på många ställen har monotona områden bildats. Ibland känns stadens avstånd oöverkomliga och behovet av kollektivtraÀk och taxi för transporter är stort. I Beijing har Áera stadsplaneringsprojekt diskuterats de senaste åren och ett av dessa är Albert Speers & Partners plan för Beijings viktiga centralaxel, en landssymbol för ordning, symmetri och centralisering. Denna sträcker sig historiskt 25 kilometer i nord-sydlig riktning och löper rakt igenom Förbjudna staden, Maos Memorial Hall, National History Museum, parti- och militärhögkvarter etc. 2002 Àck AS & P uppdraget att utforma förlängningen av centralaxeln, ett ovanligt stadsbyggnadsuppdrag i en beÀntlig stadskärna. Den utökade centralaxeln löper nu

BYGGA NYTT, BYGGA BORT, BYGGA UPP, BYGGA HÖGT... text: Sofia Wendel bild: Sara Förbom & Catharina Dahl

Professor Chang Yung Ho, A + U magazine

HOT POT KINA

Suitcase House, Gary Chang. Man kan visst samla på arkitektur.

40 Bird’s nest, Herzog & de Meuron. Olympiska Spelen i arkitektur.

Gatuliv. Intimt och levande eller ett sanitetsproblem?

Tradition möter modernitet. Hand i hand eller på bekostnad av varandra?

Generatorer En snabb ekonomisk utveckling, befolkningsökning, urbanisering, 2008 års Olympiska spel och nästa års världsutställning i Shanghai kan alla ses som generatorer till Kinas explosiva byggtakt. Stora arrangemang såsom OS riktar omvärldens ögon mot landet och har också ökat kraven på Kina. Mycket har hänt i landet, speciellt om man tittar på Kinas byggda miljö såsom infrastruktur, bostäder och ikonbyggnader. Organisationer som Amnesty pekar dock på att skrämmande lite har förändrats om man ser till aspekter som mänskliga rättigheter. Ett exempel på detta är tydligt under resan. Landets snabba byggtakt som endast är möjlig genom den billiga arbetskraft miljontals gästarbetare står för. Många av dessa bor på byggarbetsplatserna, har inga kontrakt eller skyddsnät och har liten eller ingen kontakt med sina familjer. De är andraklassens medborgare. I början av februari i år, i Ànanskrisens dyningar, stod tjugo miljoner av dessa arbetslösa. De som byggt bostäder åt andra får nu slåss för att själva hitta bostad. Arkitekt i Kina I enpartistaten Kina Ànns tre typer av arkitektkontor; statligt styrda planeringsinstitut, statliga arkitektkontor och privatägda bolag. Den statliga kontrollen är stor och byggprocessen skiljer sig från Sverige. Till exempel är det vanligt med Áera kontor inom samma projekt och konkurrensen dem emellan är hård. Det är få kontor som har kontroll över slutprodukten och det är sällan de som först fått uppdraget som i slutänden genomför projektet. David Nieh, arkitekt på fastighetsbolaget Shui on Land, menar att kontakter högt upp inom Partiet är nödvändigt för att genomföra egna projekt. Staten går då in som garant för att projekten färdigställs, både i inhemska och västerländska projekt. David trycker dock på att affärer under bordet inte är vägen att gå, korruption och mutor leder inte landet framåt. Västerländska arkitekter är populära i Kina och många kontor har också etablerat sig i landet. I början på 90-talet var utländska arkitekter involverade i 30 % av Shanghais nybyggnader och många avancerade därefter vidare mot Beijing. År 2004 hade 140 av världens 200 största designkonsortium kontor på det Kinesiska fastlandet och många kontor ser idag närvaro i Kina som nödvändigt. Det är helt enkelt här det händer. Kinas fram tills idag expansiva marknad, har skapat en situation där bägge stora parter vinner. Kina får stjärnarkitekter, ikonbyggnader och innovativ teknik, och västerländska kontor ges möjlighet att genomföra visionära projekt. Daniel Mark, graÀsk designer, menar att västvärldens popularitet inte bara handlar om stilideal och tekniklösningar. Västerlänningar har en kreativitet som kineser saknar, säger han.

BYGGA NYTT, BYGGA BORT, BYGGA UPP, BYGGA HÖGT... text: Sofia Wendel bild: Sofia Wendel & Catharina Dahl

Den kreativa klassen är Richard Floridas definition av de som arbetar med forskning, teknologi, kultur, konst och underhållning. Består av självständiga individer som ställer krav på de platser där de ska bo och verka. De söker sig aktivt till områden som präglas av öppenhet, tolerans, jämställdhet och social omsorg.

Áera mil och många äldre kvarter har fått stryka på foten till dess fördel. I axelns norra ände Ànns idag OS-området och i de södra delarna har AS & P föreslagit en ny centralstation. Kring den nya stationen ska blandstadskvarter lokaliseras och även ett ”ekologiskt försökskvarter” som en extern del av världsutställningen i Shanghai 2010. Det intressanta i AS & P utvecklingsidé är deras tankar om Áexibla stadsmoduler, möjliga att anpassa efter Beijings beÀntliga struktur, där varje modul kan programmeras efter behov. Modulerna är i förslaget 415 km2 och 57 meter djupa, vilket motsvarar Beijings äldre kvartersdimensioner. Ett annat stadsplaneringsprojekt som diskuteras i Beijing är Zaha Hadids och Patrik Schumachers masterplan för stadsdelen Soho. Där AS & P vill anpassa sig efter Beijings beÀntliga struktur vill Hadid & Schumacher istället skapa en ny terminologi i rutnätsstaden. En dynamisk stadsplan enligt ÀlosoÀn”to generate unity from diversity and urban intensity relieved by moments of intimacy”. Även detta projekt talar om en blandstad, i Soho ska den kreativa klassen leva, arbeta och bo. Oavsett om målet är att anamma den beÀntliga strukturen eller att bryta mot den ligger utmaningen i att skapa en mänsklig skala i det moderna Beijing.

”Vad betyder egentligen nationalidentitet och ”det traditionella” i en global värld? Kanske är identitet ett förlegat begrepp, i Sverige byggs knappast röda stugor längre.”

HOT POT KINA

I Kina är man av tradition inte skolad i kreativt tänkande och därför är västerländskt utbildade personer mer attraktiva inom dessa yrken, och även bättre betalda, säger Daniel. Hur ser då kinesiska arkitekter på den stora andelen utländska kontor och västerländska ideal? Ett faktum är att många kinesiska arkitekter är utbildade i väst och att dessa har tagit med sig västerländska stilideal hem. Ända sedan 20-talet har välbärgade familjer sänt sina söner till Europa och USA för att utbilda sig och under hela 1900-talet har Áera försök gjorts att kombinera den kinesiska traditionen med modern västerländsk byggnadsstil. Tao Zou, arkitekt på Eco OfÀce och utbildad på Tsinghua i Beijing, tycker att den västerländska närvaron är bra för Kina. Han pekar på att samarbete och dialog krävs för att idag klara världens globala utmaningar. ”Vi har mycket att lära av varandra”, säger Tao Zou. Idag publiceras allt Áer kinesiska arkitekter och ges därigenom internationell uppmärksamhet. ”Commune by The Great Wall” är ett exempel på detta. Projektet ligger vid Kinesiska muren, och är en privat samling av modern arkitektur där tolv välkända asiatiska arkitekter, bidragit med varsin specialdesignad villa. Projektet prisbelönades vid arkitekturbiennalen i Venedig 2002. Är det försvarbart att verka som arkitekt i Kinas totalitära regim? Svaret måste bli ja. En uppfattning som framförallt grundas på inställningen hos landets praktiserande arkitekter, både kinesiska och västerländska. Bland dessa Ànns viljan att påverka, en tro på att förändring och utveckling är möjlig i landet. Om detta är en konsekvens av att bo och verka i det opportunistiska Kina är svårt att säga, men deras inställning väcker hopp.

Kinesisk identitet Kina har gått från låga hus till skyskrapor som spetsar himlen och mycket av det som byggs i det moderna Kina står idag långt ifrån det traditionellt kinesiska. Äkta har blivit kopior och öst blandats med väst. Slutna fasader har bytts mot uppglasade och privata gårdar har blivit en klassfråga, där människor med pengar kan bosätta sig bakom bevakade murar. Beijing som stad är exotisk. Där Ànns Kinas kultur representerad både i byggnader, stadsstruktur och i mentaliteten på gatan. Slående är också att Beijings centrumkärna ej är kommersiell, vilket är ovanligt i nutida städer. Dock blir såväl Beijing som Shanghai alltmer lika andra städer i världen. Allt är tillåtet i utvecklingens namn och städernas rivningshysteri rensar bort städernas karaktär. Vad betyder egentligen nationalidentitet och ”det traditionella” i en global värld? Kanske är identitet ett förlegat begrepp, i Sverige byggs knappast röda stugor längre. I en globaliserad värld Ànns ett globalt språk; vi läser samma arkitekturtidskrifter och bygger liknande byggnader. Ansiktet är viktigt i Kina och staten vill onekligen bygga upp landets proÀl. Finns då möjlighet att skapa sin egen identitet eller deÀnieras begreppet genom andra? Ett budskap kan upprepas både länge och konsekvent, men inte förrän omgivningen tror på det, och bekräftar detta, kan budskapet upplevas som sant. Västvärldens bild av Kina är många gånger förenklad och enkelsidig, och det är svårt att greppa landets komplexitet. Kinas arkitektoniska identitet kommer att inÀnna sig. Kanske uppstår den som något nytt, kanske med underton av något gammalt. Funktionell för att klara befolkningsökning

Bärkraftig arkitektur Arkitektur speglar samhällsklimatet och modern arkitektur är idag med och skapar klasskillnader och segregation. I Kina är exemplen många på hur orättvisor materialiseras i vardagen, med växande slumområden, människor som står utan bostad och andra som bygger murar och lyxvillor. Utvecklingen går snabbt och det har funnits liten tid för eftertanke. I och med Ànanskrisen slår Kinas snabba byggtakt nu tillbaka. Massproduktionen ger konsekvenser och nya byggnader känns slitna redan innan de tagits i bruk. Kvantitet går före kvalitet. Frågan om det Ànns underlag för allt som byggs är oundviklig och överallt ses outhyrda lokaler gapa hånfullt. Tydligt är att en hållbar utveckling måste bygga på Áer faktorer än ekonomisk vinning. Kanske Ànns nu rum för nya system och värderingar? För att skapa långsiktig hållbarhet krävs en helhetssyn, och denna måste genomsyra hela samhället. En av Kinas största utmaningar är idag att uppfylla mänskliga rättigheter och skapa rum för ett fritt tänkande folk. Landet har, milt sagt, en lång väg att gå för att uppnå ett hållbart samhälle, men allt kan heller inte ske över en natt. En ständig närvaro är viktig i Kina, tillsammans med dialog och goda exempel. En bärkraftig arkitektur skapar miljöer där människor vill leva, bo och agera hållbart. Som arkitekter Ànns möjlighet, och skyldighet, att uppmärksamma såväl ekologiska som sociala och kulturella aspekter, och detta är nödvändigt för att skapa en förändring i Kina. Landet behöver tid för att växa i sin kostym, men en sak är dock säker, Kina kommer att påverka oss alla.

Lästips: Dawson, Layla, 2005, Chinas New Dawn, Prestell, München

BYGGA NYTT, BYGGA BORT, BYGGA UPP, BYGGA HÖGT... text: Sofia Wendel

och miljökrav, dysfunktionell för att det är möjligt och för att Kina kan. Och kanske kommer klimathotet att tvinga oss alla till en nationell arkitektonisk identitet, liknande den vi tidigare upplevt, där arkitektur präglas än mer av lokala material och förutsättningar.

MÖTE MED

u r b a n DATA

HOT POT KINA

issa om vi blev förvånade när vi möttes av en ung kvinna i höga klackar och ett rum fullt av ritningar, arkitekturtidskrifter och kreativt kaos. Hon sitter mitt i ett möte med en klient från Kunming och vi är välkomna att slå oss ned. Kvinnan vi är här för att träffa heter Wenhui Shan, doktor i stadsplanering på Fudan University. Just nu sitter vi på hennes kontor downtown, på Huai Hai road där hon driver sitt kontor UrbanData tillsammans med en kollega och tjugo anställda. Fördomsfulla som vi uppenbarligen är hade vi föreställt oss en äldre man i tweedrutig kostym, grått hår och med ett stort överbelamrat skrivbord. Mailkommunikationen som skett hade i och för sig tytt på annat men titeln doktor klingar fortfarande manligt i våra öron, tyvärr. Det kanske är förändringens tider vi precis mötts av. Efter några första trevande artighetsfraser och nyÀkna frågor kommer samtalet mestadels att handla om Shanghais utveckling och hur man som arkitekt och planerare arbetar med samhällsfrågor i en tjugomiljonerstad. Att Wenhui som kinesisk arkitekt arbetar i en helt annan kontext än den vi är vana vid, som svenskar

och européer, är något som kommer upp gång på gång. Här är det effektiv produktion och bygga fort som gäller för att kunna svara mot den stora befolkningsökningen. Wenhui säger att ritningarna knappt hinner lämna skrivbordet innan husgrunderna är gjutna och klara. När vi hemma planerar för stadsdelar med en tänkt befolkning på några tusen, handlar det i hennes fall alltid om minst det tiodubbla och just nu jobbar kontoret med en helt ny stadsdel som ska rymma 300 000 invånare, en hisnande siffra i våra svenska öron. Stadsutvecklingen i Shanghai har gått oerhört fort de senaste två decennierna och Wenhui menar att det börjar vara dags att stanna upp och reÁektera för att kunna se konsekvenserna av många, alltför snabba beslut. Det är så pass mycket som har hänt och förändrats på så pass kort tid att ingen längre har en helhetsuppfattning om stadsutvecklingen i Shanghai, inte ens stadsbyggnadskontoret. Något Wenhui reÁekterat över i sitt arbete är att det inte längre gäller att bygga högst utan att många arkitekter börjat värna om och bevara det lilla kulturarv som Ànns kvar i staden.

järnvägsnätet byggs ut och det är inte länge kvar innan det är närmare mellan städerna än mellan staden och förorten. Kontoret UrbanData har funnits i fyra år och idag får de sina uppgifter, mestadels tävlingar och planarbeten direkt av Shanghais kommun. I framtiden vill Wenhui bli mer delaktig i själva planprocessen för att kunna vara med och påverka när besluten tas. Att kunna föra en dialog med kommunen är det hon anser vara allra viktigast de närmsta åren, något som inte är helt lätt i ett land som Kina. Kontoret gör även undersökningar och forskar, främst på Shanghais framtida stadsutveckling. Ibland undervisar Wenhui i Stockholm som ett led i det utbyte Fudan University och KTH har med varandra. Men idag fokuserar hon på sitt kontor och tycker att det är oerhört lärorikt att arbeta i ett land där det händer så mycket. – Jag har världens chans att få vara med och påverka stadens utveckling och det är väldigt intressant att få vara praktiserande arkitekt i ett sådant klimat. Att Kina har gjort mycket för att byggandet ska bli mer ekologiskt på senare år tycker Wenhui är tydligt, bland annat genom att U-värden på väggar och fönster införts

MÖTE MED URBANDATA text: Sara Förbom bild: Fen Hang

– Vi har börjat bygga för de människor som faktiskt bor här, något som var otänkbart för bara några år sedan. Hon menar också att Shanghai har lyckats utveckla en effektiv kollektivtraÀk på kort tid vilket är en förutsättning för att staden ska kunna fortsätta expandera. Vidare jämför hon Shanghai med Beijing och säger att Shanghai är planerat enligt europeisk modell, med smala gator, vilket gör staden kompakt trots sin storlek. Beijing är planerad efter amerikansk modell där bilen står i centrum och avstånden blir längre. – USA är inte någon bra förebild när det gäller stadsplanering, titta hellre på Tokyo som satsar på kollektivtraÀken. Wenhui läste sina första tre år på Tongji University i Shanghai och sedan tre år på Harvard i USA och när hon kom tillbaka till Shanghai 2003 hade staden 18 miljoner invånare. Idag, fem år senare, är siffran 23 miljoner. Det är en ökning på en miljon om året och staden fortsätter att växa. Men Wenhui menar att urbaniseringen kommer att möta nytt motstånd nu när de stora städerna i Kina börjar växa ihop med varandra och inte längre kan fortsätta att expandera. Avståndet inom landet minskar hela tiden när

som nationell standard. Hon skrattar till och säger att det här är ju inget nytt för oss européer, men i Kina är det ingen som ens tänkt tanken på att isolera en vägg bättre för att minska energikonsumtionen. Däremot går de tänkta ekostadsprojekten, de vi kom till Kina för att titta närmare på, långsamt framåt och har ekonomiska svårigheter. Även i projekteringen på UrbanData halkar hållbarhetsaspekterna efter, de hinner helt enkelt inte när tempot är så högt säger hon. – Men vi jobbar alltid med den mänskliga skalan och planerar utifrån ett fotgängarperspektiv. Ekologin kommer så småningom säger hon. När det gäller just ekologisk hållbarhet menar Wenhui att det framförallt är svårt att bryta invanda tankemönster och det som behövs just nu är nya sätt att tänka på, och om, vad hållbarhet kan innebära. Mötet närmar sig sitt slut efter tre timmars intressanta diskussioner, otaliga tekoppar och sjögräsgodis när Maria kommer in i rummet. Hon är från Stockholm och har jobbat på kontoret i några månader. Att det är mycket som skiljer sig från ett svenskt kontor är ganska självklart säger hon, framförallt tempot. Vi pratar en stund och hon visar oss runt i det öppna, tysta kontorslandskapet där hennes kollegor sitter lutade över sina skärmar. Wenhui följer oss ut till hissarna och berättar att när hon började arbeta som arkitekt insåg hon hur svårt det var att kommunicera med entreprenörerna, att de pratade helt olika språk. På skolan så utbildar man sig i koncept och snygga bilder men många har svårt att förmedla innehållet på ett sådant sätt att alla kan förstå. – Jag tror att arkitekturen kommer att bli alltmer lik produktdesign i sitt utformande och att vi i framtiden kommer att jobba mycket med parametrisk design när vi projekterar.

2010 World Expo i Shanghai. Konceptbilder från utställningspaviljongen. Expo 2010 Shanghai, with the theme of better city better life, is to explore the positive meaning of city life and seek innovative approach to solve the tension in and among our cities and our lives incurred by the new urbanization process worldwide. The new urbanization process is embedded in context of intensive global circulation of information, technology, commodities, capital and labors, with mass immigration and emigration, increasing mobility, and the emergence of new megalopolis in developing world as the major features. The increasing conflict between competitive economic space and lyrical life space, the crisis of identity with fragmented cultural practices and intensified cultural confrontation, and the overstressed physical and social infrastructure in rapidly expanding cities, manifest the critical transformation of our contemporary city. We need a new way of thinking on city development and new approach to steer for its positive influences on our urbanized life. As a mega event, the Expo itself is a big transnational metropolitan practice, a performed global urbanism realized by the reconfiguration of space, social mobilization, monetary investment and mass media. Expo 2010 Shanghai should be a live lab for not only demonstrating historical and contemporary urbanism, but also inventing a new and futuristic urbanism.

Vi tackar för besöket och kliver ut i folkströmmen på Huai Hai road igen, upplyfta av hennes engagemang och en fördom fattigare.

HOT POT KINA

Kontorsskyskrapa i Shandong. Modellfoto av UrbanData.

Se fler projekt på http://www.urbandata.net/

The office tower is growing out of the ground like a fin of a shark out of the water. Because of the use of glass roofs for the first basement floor it is possible to get daylight into the basement, office functions can be integrated here. The bank is a rectangular block with a modern glass facade, serious and reliable! By bridges it is connected to the plazas and streets, so the bank becomes a stable island in the city flow! The concert is a free volume of three levels. The fluent basement is moving into the building, the transparent groundfloor offers special functions like exhibitions and a tea-house and a bistro, the closed shining music box illuminate the main plaza at night!

Åtta frågor om Kina till

MARIA JONSSON Vad är den största skillnaden mellan att planera och rita byggnader här jämfört med i Sverige? Det går för fort! Desto längre jag är här och jobbar, desto mer insikt får jag i hur stadsplaneringen görs. Det går inte att göra bra stadsplaner inom den tidsramen vi har. Det känns som om Kina genomgår det vi gjorde i Sverige på 60-talet, fast i en helt annan skala. Det som är sorgligt med den kinesiska utvecklingen är att relationen till det historiska värdet i platsen som ska bebyggas är väldigt dålig, ofta väljer man att riva allt som existerar på platsen och börja på ”ett nytt blad”. Men men, det är på ett sätt en befrielse att hela planeringsprocessen går mycket snabbare här. Den demokratiska apparaten som Ànns i Sverige existerar ju inte. Vad tyckte folket i Kina om OS i Beijing? Det känns som om det kinesiska folket generellt är oerhört stolta över denna händelse. Kineser är väldigt entusiastiska när det gäller festligheter av alla de slag, så när det var invigning var det så klart en massa fyrverkerier här i Shanghai, och en väldigt positiv känsla. Tror du att omvärlden Àck en rättvis bild av Kina under OS? Kina Àck utstå mycket kritik från omvärlden under Olympiska spelen, och bilden av Kina utåt var otroligt negativ. För det mesta är det en väldigt ensidig bild man får av Kina i svenska tidningar, som antingen handlar om dödsstraff, naturkatastrofer eller om politiska fångar. Detta har många kineser svårt att förstå, att så många kan kritisera Kina utan att ens ha satt sin fot här. Hur har OS påverkat Kina nu i efterhand? Kina gör allt för att få en mer västerländsk standard, och OS har gjort att nybyggnationer har gått i rekordfart. Tyvärr gjorde den positiva andan infor OS att man byggde för mycket lyxbyggen i området omkring OS-arenan. Hotell och bostäder som nu är svårsålda och står tomma, och detta har så klart spätts på av den Ànansiella krisen. Vad är dina förväntningar inför World Expo 2010 i Shanghai? Jag hoppas att det ska sätta fart på Kinas sätt att tänka

på ett mer hållbart byggande. Deras slogan lyder ”Better city, better life”, och syftar på en mer hållbar och renare stad. Jag hoppas att det kommer att fungera som en väckarklocka. Inför Expo är det en massa projekt på gång i Shanghai, bl. a. ska tunnelbanan få en massa nya linjer. Idag fungerar tunnelbanan inte speciellt bra, och ofta får man ta taxi istället. Så jag hoppas att avgaserna ska minska. Jag hoppas att expoomradet inte bara ska fungera som ett utställningsområde, utan även efter utställningstiden fungera som en egen liten stad i staden. Hur arbetar du för en hållbar utveckling i ditt yrke? Jag försöker att få in ett hållbart tänkande i de projekt som jag jobbar med, och har bl. a. använt mig av Hammarby Sjöstad som ett exempel, med dess miljöprogram. Men i slutänden handlar allt mycket om pengar och den initiella kostnaden för att bygga miljömedvetet och med en utbyggd kollektivtraÀk är mycket hög. Det Ànns inget riktigt bra exempel på projekt som har genomförts i Kina med ett mer hållbart tänkande. Ett exempel är ekostaden Dongtan utanför Shanghai, men som blev stoppad p.g.a. ekonomiska faktorer. Det kunde ha blivit ett bra projekt. Hur bidrar du till en hållbar utveckling när du är hemma? Ja, som svensk har man väl inbyggt att inte försöka ”slösa” med energi, och att ha ett sopsorteringstänkande. Sopsorteringen får man ge avkall på här i Kina. Jag frågade fastighetsskötaren i mitt hus hur jag skulle sortera soporna, då jag hade lite kartonger och tidningar som jag ville slänga. Han pekade på den lilla soptunnan i trappuppgången och sa: ”Där!” Jag frågade igen om allt skulle vara i samma tunna, då pekade han på den igen och tyckte att jag var lite dum i huvudet. Vad tror du är viktigast för att få Kina att bli ett mer hållbart land? Det handlar om ett tankesätt hos människorna, och framförallt ett annat tankesätt hos regeringen. Enligt kinesisk standard ska lägenheter helst vara vända mot söder, vilket gör att luftkonditioneringen går på högvarv under sommarmånaderna. Söder om Gula Floden får inget värmesystem installeras i byggnaderna, en regel som tillkom under Mao’s tid. Detta innebär en oerhörd energiförbrukning december - mars då det är ganska kallt (nästan som i Stockholm). Eftersom man då ställer om lufkonditioneringen så att den blåser ut värme istället. Detta är energislöseri på mycket hög nivå.

ÅTTA FRÅGOR OM KINA TILL MARIA JONSSON text: Maja Knochenhauer

Maria Jonsson, 31 år Arkitekt på UrbanData Shanghaibo sedan augusti 2008

Eko. Arups vision av Chongming Dongtan Eco-city.

ARUP möte med alex mitchell

HOT POT KINA MÖTE MED ALEX MITCHELL PÅ ARUP text: Sofia Wendel bild: Medarbetare på Arup

å våning 39 vid Huaihai Road ligger Arups kontor. Där möts vi av Alex Mitchell, miljöingenjör och ansvarig för Shanghaikontorets miljöavdelning. Med en storslagen utsikt som fond diskuterar vi Kinas möjligheter till en bärkraftig utveckling och Arups arbete med hållbarhetsfrågor.

Hur jobbar Arup med hållbarhetsfrågor? - Arup har ett tydligt koncept vad gäller företagets kunskapsutveckling och hållbarhetsarbete. Arups målsättning är att samla all sorts kompetens inom ett företag, med ett effektivt internt nätverk där frågor snabbt besvaras av medarbetare med expertkunskap. Samarbetet mellan olika yrkesgrupper ser vi som en viktig del i arbetet att bygga ett hållbart samhälle. Vi måste utbyta kunskap för att täcka upp så många olika perspektiv som möjligt. -Dongtan är ett exempel på hur vi arbetat med ett helhetsperspektiv. Projektet var ett pilotprojekt där vi under tre års tid utvecklade ett samlat koncept för hållbart stadsbyggande. Dongtan kommer tyvärr inte att bli byggt nu, men jag är stolt över de erfarenheter vi utvecklat i projektet. Jag tror att kunskaperna vi vunnit i arbetet med Dongtan kommer att kunna appliceras på andra liknande projekt framöver. Vilka är dina förväntningar inför Världsutställningen I Shanghai 2010? -Jag hoppas att frågor som rör hållbarhet och miljöskydd kommer att hamna än mer i fokus under World Expo. Arup är involverat i Áera av paviljongerna och vårt mål är att inkludera hållbarhetsfrågor och modern miljöteknik i dessa. Vi har Áera integrerade system och nya konceptmodeller under utveckling, där vi bland annat tittar på om det går att mäta hållbarhet i andra faktorer än ekonomiska. Ett

system som även räknar in aspekter som sociala faktorer och avfallshantering. Tycker du att de Olympiska Spelen I Beijing har påverkat Kina positivt? - Generellt har OS varit en stor grej för Kina, både internationellt och inom landet, och mycket gjordes för att förbättra miljön i Beijing inför spelen. Det återstår att se ifall OS kommer att efterlämna en förbättrad miljömedvetenhet inom Kina i stort. Vad tycker du är viktigast för att skapa ett hållbart Kina? - En seriös regering och medborgerligt deltagande. Staten måste genomdriva en välgrundad miljölagstiftning. Lyckas man inte med detta kommer inget att hända. Idag vet alla vad hållbarhet innebär och nödvändigheten av ett hållbart byggande. En viktig fråga är nu vad tekniken kostar, det kommer att bli en huvudpunkt framöver. Samt att fortsätta höja målsättningar och utveckla produkter. Hållbarhetsarbetet måste vara stringent. De sociala aspekterna ser jag som viktigast i framtidens arbete med hållbarhet, vi måste skapa städer där människor vill bo och agera hållbart! Vi blir kvar en stund och diskuterar allt från sopsortering, korruption och att konceptuellt arbeta med hållbarhet. Alex visar oss runt på kontoret, där stämningen är avslappnad, och ritningar trängs med modeller. I den glänsande vita lobbyn Ànns lika glänsande vita presentationsmodeller. Och en stor modell över Dongtanområdet, en storslagen vision som nu förblir en dröm. Av Alex får vi böcker, tidningar och broschyrer. Allt om hållbarhet, tankeväckande och faktaspäckat. Genomförda projekt och idéskisser. Efter hejdå och tack tar vi hissen ner på gatunivå. Upprymda och inspirerade. Till Arup skickar vi vår praktikansökan!

TAXI GENOM SHANGHAI text: Sofia Wendel bild: Sara Förbom

7 februari. Taxi genom Shanghai En upplyst motorväg högt ovan mark, en del av Shanghais skiktade infrastruktur. Taxin passerar omgivande byggnader i höjd med tionde våningen. Vår chaufför har vita handskar. Taxins stolsöverdrag är vita. Det luktar vitlök och någon har glömt en Áaska som skvalpar på golvet. Utanför blinkar fasader förbi. Fort. Reklambilder projiceras i storbildsformat och lägenhetsfönster avtecknar sig som lyktor i massiva bostadskomplex. Om gardinerna inte varit fördragna skulle jag se in. Vår chaufför ökar farten än mer och kryssar orädd mellan Àlerna. Två bussar tränger oss från varsin sida. Tuta: ja. Bromsa: nej. Vi håller i oss. Nedanför oss passerar ett rivningsområde, där stadens äldre bebyggelse står tätt. Husen är fallfärdiga och många saknar tak, delar av ytterväggar eller både och. Husskellett. Området badar i skräp och lera och här och där ligger leksaker utspridda. En grill ryker och någon cyklar i sakta mak. Människor bor här. Bilens cd spelar en kinesisk ljudbok. Att åka taxi genom Shanghai är en modernistisk dröm. Att uppleva staden och dess byggnader genom rörelse. Vi susar förbi. Jag lutar mig tillbaka.

HOT POT KINA

d e l i k a t a

DELIKATA ร GONBLICK text och bild: Maja Knochenhauer

รถ g o n b l i c k

MÖTE MED

SHUI ON LAND D

HOT POT KINA MÖTE MED SHUI ON LAND

text: Maja Knochenhauer

avid Nieh är arkitekt på Shui On Land, ett fastighetsbolag som driver egna projekt, varav en del ekologiska, runt om i Kina. Vi väntar på honom en tidig torsdagmorgon på Starbucks i Xintiandi, ett gammalt område där man renoverat traditionella bostadshus (shikumen) och gjort om det till ett trendigt cafédistrikt. Området nämns i Áera sammanhang, delvis som ett exempel på ett lyckat restaureringsprojekt men också i guideböcker som ett ”coolt” ställe. Det ligger mitt i smeten med närhet till businesskvarter och shopping. David dyker upp och visar sig vara en medelålders, välklädd och välartikulerad man med rötter i USA. Han börjar på formell och felfri engelska att berätta om Xintiandi. Upprustningen är tydligen Shui On Lands eget projekt, och de har både huvudkontor och sitt club house ett stenkast från den plats vi beÀnner oss på.

Xintiandi visar sig vara större än det pittoreskt upprustade cafédistriktet och täcker ett 50 000 m2 stort område i centrala Shanghai. Detta är planerat från grunden av Shui On Land, vilket måste betyda att 50 000 m2 annan bebyggelse jämnats med marken. David beskriver det som att området är en smältdegel där unga tycker det känns gammalt, gamla tycker det känns modernt, turister tycker det känns kinesiskt och kineser tycker det känns västerländskt. Vi undrar tyst om det inte saknas något genuint här, men hamnar i efterhand i en lång diskussion om att vi är så typiskt svenska och att en copy-paste-vana och kulissartad arkitektur kanske också kan ha ett egenvärde om det uppskattas av allmänheten. 1928 hölls kommunistpartiets allra första möte i en byggnad i dessa kvarter. Området skulle vara färdigrestaurerat till 80årsdagen av mötet, 1 oktober 2008. För att hålla tidplanen byggde man denna etapp under 80 dygn, dag som natt. De som bodde i de rivna husen återvände till området på dagarna och tvättade sina kläder i den nyanlagda dammen. Detta var inte populärt hos Shui On Land och man stängde för dammen i nästan ett års tid för att få bukt med

problemet. David tycker att de som var tvugna att Áytta från Xintiandi Àck det bättre, med lägenheter i någon förort. Det klubbhus vi senare besöker ligger också i det restaurerade området och var tidigare bostad åt 42 familjer. Nu används det av Shui On Land som representationsvåning under möten och middagar. Det är bara vid avslutade affärer eller beÀntliga relationer som rummet används, hävdar David. Shui On Land använder inga mutor men bjuder gärna på en måltid här istället. Både Vladimir Putin och Tony Blair har ätit i en stora salen på översta våningen. Totalt rymmer byggnaden 22 kockar och 3 olika matsalar. David visar en modell över Xintiandi och berättar att de längs den östra gatan i området har planerat den första privata broadwayteatern i Kina. Den ska byggas endast för detta ändamål och inte vara en scen som behöver kompromissa med andra uppträdandeformer. I modellen reser sig en smäcker skyskrapa över övrig bebyggelse. Här ska Shui On Lands framtida högkvarter ligga. Det är ett 300 m högt torn döpt efter Shanghais stadsblomma: The white magnolium tower. Från klubbhuset har vi utsikt över två iögonenfallande hotell; de två systrarna. Det är två nya 6- och 7-stjärniga hotell med en gångtunnel emellan. Ett med fyrkantiga fönster representerar en äldre och mer konservativ syster medan det andra står för hennes vildare lillasyster. David berättar att en marknadsundersökning har visat att Xintiandi är ett område perfekt för bröllop, och därav ska dessa hotell stå just här. Logiken är inte självklar men David har bråttom vidare och ämnet lämnas snabbt. Vi beger oss till huvudkontoret, en hög skyskrapa några kvarter bort. En man kryper omkring och rengör inomhusdammen i den skinande foajén på entréplan. Vi slussas direkt upp till våning 18 där vi blir mottagna av Shelley, Davids privata assistent med vem vi skött all korrespondens inför detta möte. Vi bjuds på te, som sig bör i Kina, och slår oss ned i ett konferensrum där Shelley

deras nuvarande huvudkontor är placerat i samma byggnad som en station. Efter att planera gator och kvarter följer en mer detaljerad organisation av vad kvarteren ska innehålla. David kaller det “mixed used communities” där hotell, butiker, skolor och bostäder är delar i ett variationsrikt kvarter. Den första skolan i Xintiandi kommer att stå klar om två år. Någon gång mellan 2013-2015 ska hela stadsdelen stå klar. Efter en rask genomgång av de nio projekten och dess mer eller mindre ekologiska förtjänster skyndar David vidare till nästa möte. Shelley följer oss ut till hissen, vi åker ner och beÀnner oss åter igen på gränsen mellan modernt och gammalt, kinesiskt och västerländskt, himmel och jord - i Xintiandi.

4 februari. The Bund Vi följer strömmen av människor längs en smal trottoar där tvätt på tork skapar ett tak över våra huvuden. Avgaser hänger tätt i luften. Människoröster skapar ett brus tillsammans med Áäktar som surrar, bilar som tutar och försäljare som ropar. Trängseln är kompakt, något vi vid det här laget vant oss vid. Göteborg kommer att kännas tomt. Vi korsar en väg och framför oss, på andra sidan vattnet, reser sig en skyline svår att glömma. Shanghais tv-torn, Jin Mao och World Financial Center. Overkliga, högresta, blänkande. Bakom oss tronar stolta byggnader med patina, Shanghais forna frontlinje, hundraåriga prinsessbakelser i bästa jugend-stil. Inte bortglömda, men inte heller lika viktiga som då. Ett kolonialt arv. Ett barn springer framför mina fötter. En kvinna har en blå jacka. Kanderade jordgubbar på pinne. Vi fotograferar och insuper. Byggnader, människor, en båt.

4 FEBRUARI. THE BUND text: Sofia Wendel bild: Catharina Dahl

förberett en presentation av företaget och deras projekt. David, som är en mycket upptagen man, kör igång direkt och går igenom nio stora fastighetsprojekt de arbetar med just nu. - Before we start a project, we locate the best piece of land in any given city, säger David. Sedan har företaget ett gemensamt sätt att angripa den givna platsen eller området. I kronologisk ordning planerar man: Region - Stad - Distrikt - Kvarter - Gata - Byggnad. - Att göra en byggnad ekologisk är bra, säger David, men byggnaden är bara den sista nivån i kedjan och räcker inte om de tidigare stegen inte är ekologiska. David berättar mer om deras generella planeringsstrategi med att inledningsvis lösa transport och infrastruktur i ett nytt område. Tunnelbanestationerna är de viktigaste knutpunkterna och

fem favoriter i shanghai

01 TAIKANG LU Trots att priserna är ‘above average’ är det här området väl värt ett besök (eller flera!). Taikang Lu är namnet på en gata som inte bör blandas ihop med Taicang Lu. Gatan i sig är inte grejen utan det system av trånga gränder som ligger bakom kvarteren mot gatan, på norra sidan. Här ligger restauranger, pubar, caféer och roliga butiker som säljer allt man vill ha men inte behöver, för alldeles för mycket pengar. Att äta och dricka här är fortfarande billigare än hemma, men säkert dubbelt sa dyrt som i övriga staden. För pengarna får man exempelvis en öl på en grönskande terrass med utsikt ner i smala, gamla gränder.

02 HANGZHOU Hangzhou är en 4-miljonersstad 20 mil sydväst om Shanghai. Staden är berömd för sin “West Lake”, en vacker sjö som ar ett stort mål för inhemska turister. Det passar bra att åka hit på en dagstur från Shanghai, tågen går nästan en gång i timmen och kostar 54 Yuan enkel väg. Väl framme är det en 20 minuters promenad för att komma till West Lake. Här kan du hyra cykel eller nöja dig med att promenera längs strandpromenaden. Om du vill ut på vågorna kan du bli rodd i en gammal träbåt, åka större färja till någon av de tre öarna eller hyra en liten elbåt billigt. Kring sjön ligger sevärdheter som Leifeng Pagoda (en 8-sidig kinesisk pagod), Galloping Tiger Spring (källa med mineralvatten) samt olika tempel och gravar.

HOT POT KINA

JING’AN TEMPLE (the temple of peace and tranquility) Ett tempel mitt i staden, omgivet av skyskrapor, är kanske inte den bästa utgångspunkten för att uppleva ett klassiskt buddhistiskt tempel. Men så fort man kliver in genom porten till templets innergård (50 Yuan inträde) öppnar sig en värld som är en total kontrast till ruschen utanför. Försök att gå hit en högtid eller helg om du vill se när templet är välanvänt. Då vimlar det av kineser i alla åldrar och stilar. Ett os av rökelse fyller luften och alla ber i fyra väderstreck, kastar mynt och offrar gåvor till stora gyllene statyer i de fyra byggnader som omger gården. Här råder harmoni och hängivenhet. Templet byggdes på sin nuvarande plats år 1216 men har renoverats, senast 2008.

05 MOCA Mitt i folkets park ligger Shanghai Museum of Contemporary Art. En småskalig glasbyggnad som rymmer tillfälliga utställningar. Utställningshallarna är ljusa och du rör dig genom byggnaden på en spiralformad ramp. Längst upp ligger Art Lab Restaurant som ett 20-tal kända kinesiska konstnärer och designers varit med att utforma, däribland Ai Wei Wei som är i ropet just nu i och med sitt samarbete med Herzog & de Meuron och skapandet av Fågelboet. Det finns en lekhörna för barn som är utmärkt för den som vill sitta och spana ut i parken på Kung Fu-utövare och söndagsjoggare.

bubblare NEW AGE VEGGIE Av en slump hamnade vi på denna restaurang, längst upp i ett femvåningshus på Huaihai Road, vid tunnelbanestationen Shanxi Rd. Menyn är lika fylld med rätter som på vilken kinesisk restaurang som helst, men med en liten knorr (eller utan...): allt är vegetariskt. Det finns veggie chicken, veggie fish, veggie spareribs, veggie bacon och allt du kan drömma om som inte är vegetariskt. Vi kan inte komma på vad det är som utgör benet i de läskigt köttlika spareribsen, men smakerna får toppbetyg och vi återvänder flera gånger.

FEM FAVORITER SHANGHAI text: Maja Knochenhauer bild: Catharina Dahl, Maja Knochenhauer, Sofia Wendel

JZ JAZZ CLUB Bege dig till West Fuxing Road 46 om du är sugen på lite jazziga toner. Med livespelningar nästan varje kväll är JZ ett givet ställe for dig som vill uppleva levande musik. Det här är ett av de få ställen vi besökte flera gånger. Vi fick äran att se MI22 Big Band från Danmark och det inhemska bandet Magnet och i det här fallet slog Kina Danmark. JZ har en liten scen på markplan som man även ser från en balustrad på våning två, lite som på Sticky Fingers i Göteborg. Inte konstigt att Jens Lekman spelade här strax före jul. Kolla in www.jzclub.cn för mer info.

ATT STUDERA I KINA Johan Filipsson, 24 år Student på Fysisk Planering BTH Karlskrona Utbyte i Nanjing Feb 2008 - Aug 2008

HOT POT KINA

åren 2008 är något jag sent kommer glömma, våren då jag var bosatt i Kina och läste landskapsarkitektur på Nanjing Forestry University. Trots att Nanjing har cirka 7 miljoner invånare, 15 universitet och en tusenårig historia var staden för mig och mina medresenärer helt okänd. Så här i efterhand är det svårt att hålla isär minnena från skolvärlden och campuslivet från livet och upplevelserna av resan i allmänhet. För en resa var det nog alltid, vare sig om man skulle gå och handla på den lokala butiken och bli glatt bemött av hundratals nyÀkna kineser för att inte tala om proceduren att åka taxi med obeÀntliga språkkunskaper. Att beställa från en kinesisk meny är svårt, i synnerhet under de första månaderna då det mest liknar en gissningslek med okänd utgång.

Som bosatt på campusområdet, med ungäfär 25 000 studenter behövde man aldrig känna sig ensam, inte heller anonym då skolans utbytesstudenter kunde räknas på en hand. Vi svenskar bemöttes och behadlades väldigt väl, bättre än de inhemska studenterna, något som jag aldrig vande mig vid. Vi blev tilldelade ett eget klassrum med nya möbler, datorer, AC och kök, något som är långt ifrån de kinesiska studenternas fullproppade betongsalar där kvälls- och helglektioner med ståplatser var vanligt förekommande. Som svensk student är man van att jobba självständigt och även kunna föra dialog med lärare om uppgifter man fått, något som visade sig vara svårare i Kina. Hierarkin i Kina genomsyrar hela skolsystemet, så vill man ställa en ”obekväm” fråga får man se till att man frågar rätt person. Som student förväntas du göra som läraren säger utan att ifrågasätta medan läraren förväntas svara på allt, även om denne inte har något vettigt svar. När det kommer till de kinesiska studenterna blev man häpen av hur pass hårt de arbetade, även deras fritid och helger ägnades åt studier och deras förväntingar och krav hemifrån verkade många gånger vara betungande. Deras Áitiga studerande gav synliga resultat då de kunde teckna fantastiskt bra,

räkna upp alla växter på latin och även i senare årskurser göra fantastiskt detaljrika renderingar. Det som de kinesiska studenterna däremot saknade var en förmåga att se helheten i ett projekt, att självständigt komma fram till vad nästa steg i arbetsprocessen skulle vara. De uppgifter jag Àck göra i skolan hade liknande karaktär av de jag är van vid, däremot låg fokus på en mer detlajerad nivå eftersom det rörde sig om lanskapsarkitekur, inte fysisk planering. Något som också trycktes mycket på var behovet av ett starkt koncept, ända in på logotype-nivå. När det kom till planeringen var det en del som stred mot det man tidigare lärt sig, bland annat var vissa planområden belägna i en avlägsen provins där ett besök inte var möjlig, ”topdown”-planering rakt av. Något annat som var svårt att ta till sig var lärarnas synsätt på planer. En plan ska se snygg ut ovanifrån, förhållandena mellan de ytor man skapar genom t.ex. en vägs dragning ska falla ögat i smaken. Sen måste man naturligtvis också tänka sig för med kinesiska oturstal och färgkombinationer som kan tolkas in i en plan eller byggnad. Jag Àck t.ex. lära mig att en pagod med tio våningar, som en internationell arkitekt utan koll på läget hade gjort, var helt otänkbart. Stadsplanering och arkitektur i Kina är i allra högsta grad en elitär syssla. Som arkitekt eller planerare innehar man en expertroll, medborgardialogen är inte mycket att tala om. Ändå framhåller de Áesta man möter statens effektivitet i planeringssamanhang, men man får inte glömma att Kina är en diktatur. Vid ett tillfälle besökte jag ett nybyggt

det snarare om ett 400-miljonsprogram. Och fort går det. Om du besöker en plats två gånger under ett halvår har stadsbilden hunnit förändras. Men resultatet av denna snabba utbyggnad märks i kvaliteten hos byggnaderna, ett hus som är två år gammalt kan uppfattas som 20 år gammalt. Slitaget är påtagligt och materialvalet är många gånger undermåligt. Det fanns mängder av exempel med exklusiva, storslagna, projekt och byggnader, många gånger från internationella arkitektkontor. Dessa byggnader som man återÀnner i bland annat Shanghai och Beijing känns dock som objekt

”Stadsplanering och arkitektur i Kina är i allra högsta grad en elitär syssla. Som arkitekt eller planerare innehar man en expertroll, medborgardialogen är inte mycket att tala om.” som tagits ur sitt sammanhang. Monofunktionella och arftiÀciella miljöer av kontorsskyskrapar som knappt klarar av att hålla omgivningen levande under kontorstid. Även om det var tydligt att kineserna många gånger såg upp till västvärldens städer, kunde man ana en viss misstro mot västerländska arkitekters kunskaper om kinesiska byggnadstraditioner och ideal. Några av mina lärare verkade mena att allt gick att planera, saknas en sjö så anläggs en, är naturen i vägen så bygg bort den. Att bygga bort det gamla Kina går fort i dagens takt, men det är just dessa äldre områden som jag har på näthinnan. Levande gator, torg och parker, ett sprudlande liv alla tider på dygnet. Det må vara smutsigt och bullrigt,

men gatulivet är fullständigt oslagbart och du känner dig alltid trygg. Ja, mycket är annorlunda i Mittens rike. Något som dessutom är påfallande med Kina är dess fantastiskt stora regionala skillnader och kontraster. Kina är ett land med många olika folkslag, olika språk, kulturer, klimat och religioner. En lärdom jag tog med mig är att man gör klokast i att inte jämföra Kina och Sverige, det skulle inte vara rättvisande, utan istället jämföra Kina med Europa, för så stora är skillnaderna.

ATT STUDERA I KINA text & bild: Johan Filipsson

Kollage. Skolprojekt genomfört i Nanjing.

bostadsområde i periferin som tidigare varit jordbruksmark, där de nyinÁyttade var de bönder som tidigare brukat marken. De hade fått ”förmånen” att Áytta in i nya subvensionerade lägenheter samtidigt som deras levebröd var borta, kvar var bara redskapen som de förvarade i trappuppgångarna. Ett liknande dilemma påträffade jag under ett tillfälle i Peking då en man uttrykte sin ilska över statens planer att jämna hans bostad till grunden till förmån för nya moderna höghus. I dagens Kina kan man dra en paralell till de svenska miljonprogramsåren, bortsett från att i Kinas fall handlar

HOT POT KINA

Text: Catharina Dahl

Under de senaste åren har en stor del av världens befolkning bytt ut sin tillvaro på landsbygden mot en i många fall oviss framtid i staden. För första gången i mänsklighetens historia bor det nu Áer människor i städer än på landsbygden. De kommer till storstäder med sämre luft och otrygghet men också med möjlighet till arbete, utbildning och välstånd. Snabbast sker denna utveckling nu i länder som Kina med en växande industri och ett jordbruk som effektiviseras. Hur tar sig detta uttryck och vad får det för konsekvenser i landet och för dess invånare? Vad är det som får män och kvinnor att överge sina byar och samhällen, trots att de vet att städerna inte alltid ger dem vad de önskar? Och städerna i sig, hur blir framtiden för dem; har de en bristningsgräns?

MINA DRÖMMARS STAD text & bild: Catharina Dahl

㒠䤓㬵 ⩝ゑ Mina drömmars stad

Urbanisering är deÀnierat i nationalencyklopedin som ”populationskoncentrering i urban miljö, antingen genom uppkomsten av många städer eller genom befolkningsökning i redan beÀntliga städer”. Sedan år 1900 har världens befolkning boende i urbana miljöer ökat från 15 procent till idag över 50 procent. Urbaniseringen sker idag i en högre takt än någonsin förr. Idag beräknas jordens totala befolkning på cirka 6 640 000 000 människor vara fördelade i 20 % i I-länder och 80 % i U-länder. Kina är ett land som är både U-land och I-land. Skillnaden i levnadsstandard mellan de olika samhällsklasserna av de 1,3 miljarder invånarna är stora. Historiskt sett tog urbaniseringen fart i Europa under kolonialtiden. Koloniseringen skapade ett ekonomiskt överskott på vilket de europeiska länderna kunde leva. Under industrialiseringen, som är den främsta orsaken till urbaniseringen i moderna länder, kunde jordbruket effektiviseras med hjälp av maskiner och inÁyttningen till städerna öka. Alltså skapar god tillgång till råvaror, ett ekonomiskt överskott och effektivisering av industrier möjligheter till urbanisering.

Urban Sprawl syftar på den process av stadsutglesning som sker då en stads infrastruktur, arbetsmarknad och service sprider sig allt mer bort från stadskärnan.

HOT POT KINA

City branding innebär att marknadsföra en stad, exempelvis med hjälp av ikonbyggnader ritade av kända arkitekter.

Storstäder i världen Vart kommer de som Áyttar? Och till vad? I den enorma inÁyttningen till världens storstäder har majoriteten av inÁyttarna, ofta fattiga, inte längre möjlighet att bo centralt i staden. Sedan 1970talet har slumområden i städernas periferi varit det enda alternativet. Urban sprawl har sedan länge varit ett problem i storstäder över hela världen. Före 1970 uppfördes välfärdsbyggen, subventionerade bostäder byggdes som alla skulle ha råd att bo i, och man pratade om att inkludera immigranterna och utjämna skillnaderna. Nu – när nya stadsdelar byggs är det idel avskärmningar, låsta grindar och kontroll som gäller. Skillnader skapas eller förstärks mellan samhällsklasserna på grund av rädsla för kriminalitet och olikheter. Idag skapas två städer: en för globaliseringens vinnare och en för dess förlorare. Urbanisering i U-länder karaktäriseras av dålig kvalitet på bostäder och dåligt socialt skyddsnät. Immigranter lämnar ibland sina hus på landet som har bra kvalitet för en osäker tillvaro i slumområden i städernas utkanter i hopp om att kunna få bättre ekonomiska förhållanden. Snabb urbanisering leder således till en ökad uppkomst av slumområden. Och med prognoser som talar för ökad urbanisering i u-länder kommer slumområdena att fortsätta växa de närmaste åren. Storstäderna i sig har inlett en tävling om turister, arbetskraft och ekonomiskt kapital. City branding är ett numera vanligt begrepp. Städer blir mer och mer frånkopplade från sin nation och istället fokuserade på sin egen vinst och utveckling. På detta Ànns extrema exempel i Kina. Detta är något man ser extrema exempel på i Kina. Idrottsevenemang som OS och Asiatiska Spelen drar uppmärksamhet, turister och ekonomiska investeringar till staden, precis som ikonbyggnader ritade av världskända arkitekter. Städernas ställning och rykte i den globala ekonomins utveckling gör det allt viktigare att marknadsföra sin stad, i många fall viktigare än att marknadsföra och se om sitt land. Baksidan av kapprustningen är en uppdelning av samhället och ökade klasskillnader i städerna. I takt med att städernas invånarantal växer läggs allt större resurser på att övervaka och kontrollera städernas problem. I Kina råder en övervakning in absurdum: väskor måste tas av och scannas i tunnelbanan, på museum och på Himmelska fridens torg. Utöver regeringsbyggnader vaktas även Ànare bostadshus, affärer och museum. På gatorna utanför dessa hus står, dag som natt, vardag eller familjehögtid, vakter uppställda utmed fasaden. Kinas utveckling Det är i länder som Kina och Indien, där den industriella utvecklingen nu går fortare och

MINA DRÖMMARS STAD text & bild: Catharina Dahl

Slum. Är taket över ditt huvud stabilt?

Houko-systemet gick ut på att varje medborgares födelseort, familjemedlemmar och andra viktiga uppgifter registrerades hos säkerhetspolisen.

fortare framåt, som den största urbaniseringen sker. Antalet industrier ökar och jordbruket effektiviseras med maskiner och industrier. Detta sker i en mycket snabbare takt än när västvärlden industrialiserades på 1850-talet. Sedan Kina öppnades mot omvärlden på 1970-talet har tillväxten varit 10 procent per år, med störst drivkraft inom handel och direktinvesteringar. Prognoser pekar på att landet inom 25 år kommer ha en större ekonomi än USA. Hur hanterar Kina denna snabba utveckling? Hur påverkas befolkningen? Kina har 37 procent av sin befolkning boende i urbana miljöer och denna andel är ständigt ökande. Staten kontrollerar hur och i vilken takt urbaniseringen sker i Kina. Hukou-systemet infördes 1953 och i socialistisk anda skulle landets produktion motsvara dess efterfrågan och detta skulle hjälpa staten att kontrollera befolkningen. I systemet Ànns människors födelseort, familj och viktiga uppgifter registrerade. Efter Maos misslyckade politik, där stora delar av befolkningen drabbades av svår svält, användes det som ett sätt att hindra den lidande befolkningen att Áytta till städerna eftersom de var tvungna att bo där de var födda. Utan ett giltigt hukou har de som Áyttar till storstäderna idag inte rätt till statlig utbildning och socialförsäkring. De som arbetar utan detta hukou-intyg har därför låga löner och osäkra kontrakt och de utgör grunden till landets snabba ekonomiska utveckling de låga priserna. Trots dessa försök till kontroll från statens sida har avÁyttningen från den kinesiska landsbygden varit ca 12 miljoner människor varje år under de två senaste decennierna. - Även om Ànanskrisen tvingar tillbaka många kineser till landsbygden just nu så kommer urbaniseringen fortsätta mycket snabbt, säger Alex Mitchell, Senior Environmental Engineer, på Arup i Shanghai. Denna stadshierarkiska struktur kräver mer än en börssvacka för att förändras. Att arbeta i Kina Övergång från planekonomi till marknadsekonomi skapar färre arbetstillfällen. Konkurrensen hårdnar och priserna pressas till marknadens fördel. Detta i kombination med att subventioner till mat och kollektivtraÀk gradvis tas bort ger sämre levnadsstandard för befolkningen. Under den pågående Ànanskrisen har nu efter nyårsledigheten mer än 20 miljoner människor i Kina förlorat sina jobb. Detta är förstås bara den formella siffran, den tar inte upp några av de 120 miljoner människor som lever utan tillstånd i storstäderna. När den ekonomiska reformen tog fart i början av 1990-talet återvände miljoner människor från landsbygden till Shanghai. Staden Àck återigen funktionen som kommersialismens högborg och Kinas fönster mot världen medan huvudstaden Beijing Àck ta rollen som politiskt och kulturellt centrum. Skyskrapor sköt i höjden i rask takt och de för Shanghai kända upphöjda motorvägarna tvärsigenom staden byggdes. Det nya ekonomiska centrat i staden, Pudong, ligger på andra sidan vattnet från staden sett och är en ständig byggarbetsplats. Ingen plats på jorden har utvecklats så snabbt som Pudongområdet. Här där du och jag står var det bara risfält för några år sedan.

HOT POT KINA

Liu Ming, Migrantarbetare i Shanghai

Staden förvandlades till en kuliss där framtiden, pengarna och möjligheterna fanns, en förverkligad storstadsutopi som ville spela i samma liga som Tokyo, London och New York. Nu Áyttade man till Shanghai och inte därifrån. Västerlänningar som ville tjäna pengar och barn och barnbarn till dem som Áydde från Shanghai 1949 kom tillbaka. I slutet av 90-talet avsade sig Kinas regering ansvaret för landsbygdsbefolkningen. Nu gör de lokala myndigheterna som de vill och tar ut högre och högre skatter trots

”Staden förvandlades till en kuliss där framtiden, pengarna och möjligheterna fanns, en förverkligad storstadsutopi som ville spela i samma liga som Tokyo, London och New York.”

Urbanisering och utarmning I Kina Áyttar man till staden för överlevnad, i Sverige Áyttar man till staden för personlig tillfredställelse. I Kina Áyttar man till undermåliga bostäder i stadens utkanter, i Sverige kan man välja var i staden man vill bo. Den svenska urbaniseringen handlade fram till 1970-talet främst om att landsbygden övergavs till förmån för närmsta brukssamhälle. Efter 1970-talet och fram till idag Áyttar istället befolkningen från dessa orter till närmsta större stad för hopp om en del i ett expanderande näringsliv, bättre kommunikationer och bättre service. Den svenska över-, och medelklassen Áyttar till den tätortsnära landsbygden, sommarstugor omvandlas till åretruntboende. Är detta samma sak som att göra landsbygden levande? Även i Shanghai kommer utÁyttning att ske de närmsta åren spår Alex Mitchell. - Den övre medelklassen kommer snart att söka sig från stadskärnan till de yttre områdena så snart de har fungerande skolor, affärer och kommunikationer. I de nybyggda kopiorna av europeiska städer, Ànns än så länge inte detta och lägenheterna står tomma i väntan på det som bygger ett fungerande samhälle. Kinas snabba och utbredda urbanisering har skapat stora problem. Den har inneburit miljöförstöring, erosion och föroreningar. Vattenförsörjningen räcker numera inte till för både städer och jordbruk, vilket har fört med sig att den brukbara jorden minskat. Det har i sin tur gjort att risskörden har minskat och att Kina nu är tvunget att importera ris, sojabönor och vete och arrendera mark utomlands för att klara försörjningen. Välfärd Att en människa riskerar något när hon/han Áyttar från sin hemstad och sin familj, till något okänt, med lite eller inga pengar, är självklart. Motivationen är hoppet om en bättre vardag och en ekonomisk trygghet, ett ökat välstånd med möjlighet till utbildning och ett socialt

MINA DRÖMMARS STAD text: Catharina Dahl

att landsbygdsbefolkningen tjänar en tredjedel av vad stadsbefolkningen gör. De höga skatterna på landsbygden: skördeskatt, befolkningsskatt, jordbruksskatt, utbildningsskatt och försvarsskatt, vill Kinas premiärminister Wen Jiabao, ta bort. Frågan är om det kommer att kunna förverkligas ända ut på landsbygden då det är långt mellan centralregeringens mål och de lokala myndigheternas agerande. När skatterna blir för höga och för många blir jordbruket inte tillräckligt lönsamt och ett fortsatt liv på landsbygden inte tänkbart. Om man som bonde inte har råd att bo kvar på landet måste man ha ett fast jobb, annars får man på laglig väg inte Áytta till exempelvis Shanghai. Detta innebär att det Ànns miljoner invånare i Kinas största städer som är papperslösa i sitt eget land. Mike Davis skriver i sin bok Slum att det uppskattningsvis kommer 200 000 oregistrerade inÁyttare från landsbygden till Beijing varje år. De bor i städernas utkanter, långt ifrån arbete och service, i slumområden med hus byggda av plast, betong, trä eller tegel. Områdena är extremt tätt befolkade med upp till 10 personer per rum i bostäderna. Om publika toaletter och duschar Ànns, så delas de ibland med upp till 100 grannar. Staden Beijing töms på invånare under det kinesiska nyåret, vilket tydligt visar hur stor inÁyttningen varit, eftersom alla har sina familjer och släktingar på landet.

HOT POT KINA

Megastad. Är möjligheternas stad en myt?

Framtidens stad. Vilket lager vill du bo på?

Staden lockar ändå Hur kommer det sig då att människor hela tiden lockas av staden? Att de trots en mycket oviss utgång ändå tar steget och Áyttar? För många människor i Kina är det enda alternativet då jordbruket inte länge är lönsamt och skatterna på landsbygden blivit för höga. Man Áyttar för att få arbete och få del av välfärden. Sedan det på 1980-talet blev tillåtet att starta ett eget företag har det blivit allt viktigare för allt Áer att tjäna pengar. Därför vågar de Áytta till staden, med den osäkerhet som följer. Förhoppningen om att tjäna pengar och få en ekonomisk trygghet för familjen i framtiden är stor. På landsbygden köper staten upp mark och bygger fabriker som saknar reningsverk och förgiftar marken. Det gör det omöjligt att bruka jorden och man kan bli fängslad för att protestera hos de lokala myndigheterna. I dessa fall måste man Áytta för att överleva. Städer världen över ses som attraktiva ekonomiska, sociala och kulturella centra. Cities are for the face-to-face meeting of people, for the exchange of ideas and the purpose of trade. They are the heart of our culture and the engines that drive our economy. Richard Rogers, Arkitekt

I många U-länder fungerar städerna som magneter för människor på landsbygden. Städerna ger hopp om arbete, utbildning, sjukvård och bättre levnadsstandard. Man vill Áytta från en stagnerad ekonomi, ojämlika markuppdelningar och miljöförstöringen på landsbygden. Anledningen till att ungdomar söker sig till storstäder är nog samma världen över. Studier eller arbete, spänningen av att vara en del i något stort lockar. Många ungdomar har Áyttat till staden för att lära sig engelska som ett sätt att ta sig ut i världen.

MINA DRÖMMARS STAD text & bild: Catharina Dahl

skyddsnät. Enda sättet vi mäter välstånd i just nu är i BNP (bruttonationalprodukt). Om Áer och Áer arbetar på samma ställe, samlas resurserna och produktionen kan ökas. Det gynnar urbaniseringen just därför att mäta välfärd i BNP. Ju högre BNP, ju mer pengar är i omsättning och därmed borde landets befolknings sociala situation bli bättre. Men hur folket egentligen mår är svårt att utläsa i siffror. Urbaniseringen i Kina, och i resten av världen, handlar mycket om global ekonomi och att allt koncentreras till storstäderna. På gatorna i Beijing och Shanghai ser vi dagligen resultatet av en allt för snabb urbanisering: socialt utslagna människor, otillräckliga hygieniska bekvämligheter och kaosartad traÀk. I Kina Ànns människor som tvingas att gå sin egen väg när de inte kan få något jobb. På varje gata Ànns försäljare som erbjuder allt från frukt och leksaker till väskor och massage, städare som jobbar dygnet runt och utslagna människor som sover i samma port natt efter natt. På hostels Ànns ungdomar som lämnat familjen Áera timmars resa bort för att Áytta till staden och tjäna egna pengar och lära sig engelska; ungdomar som inte tjänar tillräckligt för att åka hem ens över den största familjehögtiden, det kinesiska nyåret. Urbaniseringen och dess följder blir inte som den dröm som många har om staden och ett liv i den. Det blir istället ett liv som i många fall i slutändan inte gynnar individen. Exemplen är många i Kina. Globaliseringens förespråkare hävdar däremot att ekonomins långsamma tillväxt så småningom kommer att kompensera för de oundvikliga uppoffringar som de fattiga gör nu i en övergångsfas. Frivilligorganisationer och utvecklingsfonder uppmanas att under tiden skapa arbeten och sociala program för att minska oron.

”Om man slipper att vara beroende av naturen och dess krafter i sin omedelbara närhet, blir man samtidigt mindre motståndskraftig mot naturkatastrofer.” Säkerhet i staden Traditionella städer världen över med sina omland av understödjande odlingsmark har med globala frihandelsavtal för länge sedan spelat ut sin roll. Städerna är nu en motor för den globala ekonomin alla andra städer är beroende av. Världsmetropolernas betydelse för världsekonomin gör dem samtidigt till mål för diverse oegentligheter, ex. terrorattacken den 11 september. Därför kan dessa platser komma att bli allt mer riskfyllda att leva på. Detta kan i sin tur medföra en lägre attraktivitet för boende och arbete. Det ökade beroendet och tilltron till tekniken gör oss mer sårbara. Skyskrapor, som det mellan åren 2001 och 2012 kommer att byggas Áer av än under hela 1900-talet, är kanske de byggnader som framförallt förlitar sig på avancerad konstruktion. Transportsystem i städerna så som tunnelbanor eller höghastighetståg är också beroende av avancerade tekniska lösningar – om systemen slutar att fungera är det många som drabbas. Om man slipper att vara beroende av naturen och dess krafter i sin omedelbara närhet, blir man samtidigt mindre motståndskraftig mot naturkatastrofer.

HOT POT KINA

Peak oil syftar på toppen av kurvan för världens tillgång till olja, nådd under slutet av 1900-talet.

Framtidens stad Kan en stad bli för stor och vad händer då? När kommer gränsen att nås? Något vi redan ser exempel på är när storstäder i tredje världen kollapsar till följd av att invånarna inte får tillgång till förnödenheter utan dessa fastnar i traÀkstockningar i och utanför staden. Priserna stiger och infrastrukturen klarar inte Áer människor. Alternativet till detta skulle kunna vara att vi kommer bo i allt mer koncentrerade områden, med högeffektiva jordbruk i närheten och noga uträknade kretslopp. Urbaniseringen är den största anledningen till ett ökat energibehov. 2030 kommer den globala energiförbrukningen troligtvis att vara två tredjedelar större än idag, på grund av befolkningsökning, urbanisering och ekonomisk tillväxt. Han beskriver vidare hur infrastrukturen i dagens storstäder byggdes ut under slutet av 1900-talet med bilen som huvudattraktion. Efter peak oil har det blivit uppenbart att infrastrukturen och dess transportmedel står inför en förändring. Bilarna kommer så småningom att drivas av andra bränslen som kommer att ställa andra krav på infrastrukturen och samhällsplaneringen. Bilen, som vi idag är så beroende av, är det i själva verket den som kommer att bli anledningen till den största förändringen i sättet vi planerar och lever i våra städer idag? Om framtidens hållbara sätt att leva på kommer att gå ut på att öka det kollektiva resandet och röra sig bort ifrån bilberoendet, kommer då kollektivtraÀken och dess stationer att utgöra de viktigaste knutpunkterna? Vad ska vi göra med infrastrukturen i glesbefolkade områden, är det hållbart att underhålla den? Hur ska vi motverka att externhandeln utarmar landbygdens och torgens mindre affärer? Går det att genomföra en motaktion i ett land där marknadsekonomin styr och där det än så länge går bra att använda bilen i obegränsad utsträckning? I förlängningen påverkar vår stadsplanering hur människor lever på väldigt grundlig nivå. Förr möttes man på torgen och umgicks på de små gårdarna och smala gatorna i hutong-områdena, idag är det tveksamt om

Lästips: Davis, Mike, 2007, Slum, Arkiv förlag Luebkenman, Dr Chris, 2008, Drivers of change - Urbanisation, Arup, London

MINA DRÖMMARS STAD text: Catharina Dahl

den hektiska stämningen på traÀkdominerade gator och i stora köpcentrumskomplex gynnar det sociala livet, eller om man bara vill göra sitt ärende och ge sig av därifrån utan att ens prata med en kassörska. Alex Mitchell framhåller att det viktigaste i framtiden kommer vara att få alla delar att fungera tillsammans. Tekniker för att bygga ekologiskt hållbara städer vad gäller ekologi och teknik Ànns idag. Men frågan är hur dessa städer ska byggas för att uppfylla sociala krav. Den stora utmaningen är att bygga för människorna och deras vardag. Det är ju de som ser till att staden, med dess avancerade teknik, underhålls och att de ekologiska kretsloppens krav efterföljs. - Vi arbetar mycket med att kommunicera till folk varför det är viktigt med hållbarhet, ekologisk och teknisk såväl som social. Det som talar för en positiv utveckling är att alla idag kräver större och större fokus på hållbarhetsfrågorna i de projekt som kontoret arbetar med. Det Ànns inte lika många idag som bara slänger in en mening om hållbarhet, säger Alex. Vad är hållbart? Det är mer hållbart att bo i Áerbostadshus vad gäller uppvärmning och installationer etc. men var Ànns då plats för odling? Ska vi odla på höjden? Hur ska vi utforma framtidens ekvation: boende – produktion – avfall? Är det istället små enklaver med fungerande samhällen som är lösningen? Där det är gångavstånd till skolan och affären och arbetet. Där kollektiva färdmedel utgör majoriteten av traÀken. Där avfallshantering, vattenrening och värmeförsörjning har rimlig omfattning, helt enkelt en lagom stor enhet för att skapa ett hållbart och överskådligt kretslopp. De ekonomiska faktorerna måste snart få ge vika för de ekologiska. Inget mer eko-projekt, som exempelvis Dongtan utanför Shanghai, får förbli orealiserat på grund av att ekonomin inte går ihop. Låt oss hoppas på, och låt oss framförallt påverka framtidens utveckling.

HONG KONG

11 feb ruari. Hej

HOT POT KINAtext: Sofia Wendel bild: Maja Knochenhauer & Catharina Dahl HONG KONG

Hong Kong! sid 69 Natha Fem fa n Roa vorite d sid 7 r i Hon 0 g Kon Hong g sid Kong 8 4 i bilde r sid 86

11 februari. Hej Hong Kong!

11 FEBRUARI. HEJ HONG KONG! text: Maja Knochenhauer

”Framme i HK vid 13. Hurra! Sommarvärme!! Tog ut pengar & mättade panikhungriga magar på Mc D. Åkte till Nathan Road på Kowloon där en massa hostel ligger. Hittade ett i kaosartat marknads-/lägenhetshus. Chungking Mansions. Nedgånget, illaluktande och försäljare överallt. En trevlig kinesisk kvinna tar hand om vårt ställe. Vi har badrum på rummet, yes. Duschade och bodde in oss innan vi gjorde stan. Gick "Walk of Fame" med utsikt över Hong-Kong-ön. Middag på sunkigt ställe, allt är dubbelt så dyrt här. Gick längs Nathan Roads neonskyltar till Temple Street och night market. Bara kofta hela kvällen! De hade immigration check (illegal) i vårt galna hus när vi kom tillbaka. Tusentals poliser. Läskig stämning, men vi Àck stämplar på handen och kom in till vårt rum. Några timmar senare stormade de in och väckte oss. Då Àck de skämmas, poliserna.”

HOT POT KINA

NATHAN ROAD bild: Catharina Dahl

HOT POT KINA

I år Àrar folkrepubliken Kina sitt 70-årsjubileum och den kinesiska regeringen har satt upp ett mål; att år 2049 ha skapat ett relativt högt välstånd på alla fronter. Detta sker i ett land som har enpartistyre, en våldsam relation med oliktänkande och som just nu genomgår den största urbaniseringen världen skådat. Samtidigt har Kina blivit ett land där pengarna, möjligheterna och framtiden sägs ligga. Frågan är om välstånd och social hållbarhet går hand i hand?

PÅ KLASSRESA MOT VÄLFÄRD text: Sara Förbom bild: Catharina Dahl

VÄLFÄRD

HOT POT KINA

Välstånd är ett ekonomiskt begrepp som kan jämställas med rikedom, förmögenhet eller levnadsstandard.

Att länders välstånd mäts i BNP är sedan länge ett vedertaget faktum, men att välstånd enbart är en benämning på landets ekonomiska tillstånd verkar desto mindre känt. Välfärd däremot är det av staten Ànansierade sociala skyddsnät som ska säkra individens trygghet, men inte sällan används ordet felaktigt när man egentligen pratar om ett lands ekonomiska tillväxt, dvs. välståndet. När länder idag planerar för hållbara samhällen hålls inte sällan välstånd fram som ett vinnande koncept och ekonomisk hållbarhet utgör plötsligt grunden för de två resterande hållbarhetsdimensionerna, det sociala och det ekologiska. Frågan är om inte ekonomisk hållbarhet bara är ännu ett uttryck för att marknadskrafterna fritt ska få styra samhällsutvecklingen på bekostnad av samhällets verkliga tillgångar i form av människor och miljö. Att den ekologiska hållbarhetsaspekten kommit så pass långt i sin utveckling är på grund av hotande miljökatastrofer och sinande naturtillgångar, som gör det omöjligt att blunda inför konsekvenserna av våra handlingar i jakten på välstånd. Men social hållbarhet har fortfarande lägre prioritet i länders strävan efter att uppnå det hållbara samhället. När ska stater, politiska ledare och inte minst samhällsplanerare börja prata om social hållbarhet och dess innebörd och sätta sina egna medborgare högst på dagordningen? Socialt hållbart När hållbarhetsaspekterna diskuteras kommer det sociala på sista plats, ofta som ett samlingsnamn för alla de mjuka värden vars konsekvenser sällan kan uppskattas inom ramen för ekonomiska kalkyler och vinstrapporter. Dessa värden är sällan deÀnierade och hamnar därför lätt utanför diskussionen. Precis som ekonomiska och ekologiska system skiljer sig även det sociala mellan olika världsdelar, länder och samhällen och bör inte heller betraktas som ett kollektivt problem med en given lösning. En utgångspunkt för att diskutera social hållbarhet är att skilja begreppet från sociala förhållanden i allmänhet. Dessa sociala förhållanden handlar ofta om problemlösning av förhållanden som man anser bör vara bättre, t.ex. fattigdom, segregation och ohälsa. Social hållbarhet kan innebära att rätta till sådana förhållanden, men om begreppet ska ha ett egenvärde bör det i grunden handla om samhällets förmåga att fortgå, reproducera sig och lösa kriser. Alla sociala förhållanden och problem behöver inte hota den förmågan, men kan ändå vara angelägna att rätta till och det är dessa förhållanden, förutsättningarna för det hållbara, som skiljer sig vitt mellan olika platser. Litteraturen som Ànns skriven kring social hållbarhet samlar ofta ett antal honnörsbegrepp såsom demokrati, yttrandefrihet, tillgång till fri information, medborgarnas trygghet, respekt för samhällets kultur och traditioner och inte minst vikten av ett mångkulturellt samhälle. Dessutom blir det allt vanligare att se social hållbarhet som ett för individen socialt kapital där färdigheter, kunskaper, hälsa, självaktning och sociala nätverk prioriteras. En brittisk studie som genomförts resulterade i fem aspekter av social hållbarhet som anses utgöra grunden i varje samhälles uppbyggnad. Dessa aspekter är levnadsstandard, arbetsförhållanden, hälsa, inkomstfördelning och arbetstillfällen och används idag som måttstock när man försöker mäta och bedöma länders sociala hållbarhet. Om aspekterna uppfylls Ànns nämligen förutsättning för reproduktion, krislösning och samhällets förmåga att fortgå. En paradox är att dessa aspekter är generaliserande och inte avgörande för om välfärdens subjektiva indikationer, såsom lycka, mått på välbeÀnnande och livstillfredsställelse faktiskt uppfylls. Att istället använda de tidigare nämnda honnörsbegreppen med demokrati och yttrandefrihet i spetsen är betydligt mer relevant för att kunna uppskatta ett samhälles hållbarhet. Att försöka ge en objektiv bild av dagens Kina utifrån dessa aspekter och begrepp är svårt. Kina är ett komplicerat samhälle med ett mörkt förÁutet som ständigt gör sig påmint, men också ett land med en stor tilltro till framtiden.

En danwei var en statlig arbetsenhet där man jobbade inom t.ex. skola, ett företag eller på ett sjukhus.

Houko-systemet gick ut på att varje medborgares födelseort, familjemedlemmar och andra viktiga uppgifter registrerades hos säkerhetspolisen.

Kina historiskt sett När folkrepubliken Kina grundades 1949 av Mao Zedong hade kommunistpartiet folkets stöd. De hade lyckats med konststycket att ena landet, avskaffa det gamla feodalsamhället, ge människor arbeten och fördela marken mer rättvist bland folket, med staten som den nya ägaren. Men Kina var fortfarande ett slutet samhälle med planekonomi som staten reglerade och den individuella friheten var mycket liten. Varje medborgare var tvungen att tillhöra en danwei, som förutom arbete också försåg individen med husrum, mat och sjukvård. Denna statliga arbetsenhet ansågs mer eller mindre täcka alla de sociala behov som fanns, men främst var systemet till för att statsapparaten skulle kunna ha total kontroll över sina medborgare. Under sin ledning genomförde president Mao otaliga reformer som han trodde skulle förändra landet till det bättre och 1953 infördes hukou-systemet som ett led i statens kontrollbehov. Då fanns en socialistisk tanke bakom reformen, för genom att veta den exakta storleken på befolkningen skulle produktionen kunna möta efterfrågan. Hukousystemet delade även in befolkningen i två klasser, stads- eller landsbygdsbor och ett tillstånd utfärdades gällande vilken av klasserna man tillhörde. Med ett landsbygdtillstånd var du inte välkommen till staden och vice versa. När så Maos jordbrukreform på 60-talet slog fel och landsbygden drabbades av missväxt hindrade hukousystemet människor från landet att Áytta in till städerna och närmare 30 miljoner människor dog av svält. När den stora industrialiseringsvågen var över, då landsbygden utarmades på både arbetskraft och redskap, var det så dags för kampanjen ”Låt hundra blommor blomma”. Detta blev upptakten till kulturrevolutionen då allt tvivel på kommunistmakten rensades ut genom att medborgarna Àck säga sitt i en stor enkätundersökning och de som svarade fel skickades till arbetsläger eller fängslades. Det här var tider då det gällde att passa in i leden, förlita sig på systemet och inte opponera sig mot de orättvisor människor många gånger utsattes för. Fastän det är över 30 år sedan president Mao dog och president Deng Xiaoping öppnade upp landet mot en vinstorienterad marknadsekonomi, lever många gamla reformer fortfarande kvar i dagens kinesiska samhälle. När 80-talets stora demokratiseringsvåg dessutom Àck ett abrupt slut i massakern på Himmelska Fridens Torg 1989, då tusentals studenter sköts till döds, har det kinesiska folkets strävan efter ett drägligt liv fått stå tillbaka för maktens vilja, välståndssamhällets snabba tillväxt och ekonomins orättvisa behandling. Kina idag Idag är folkrepubliken Kina ett starkt censurerat land som inte följer de mänskliga rättigheterna och som manar sina medborgare att lydigt följa order. Människor är inte tillåtna att vare sig reÁektera över sin egen situation eller över statens politik och samhällsklyftorna inom landet är lika stora som YangtzeÁoden är lång. I kustkommunerna med sina starka storstadsregioner skiljer sig vardagslivet väsentligt från de fattiga inlandskommunerna där över 200 miljoner människor lever under existensminimum. Dessa människor gör sig dock ständigt påminda som utslagna liv, hem- och arbetslösa folkmassor i de rika storstadsmiljöerna.

PÅ KLASSRESA MOT VÄLFÄRD text: Sara Förbom

”Det här var tider då det gällde att passa in i leden, förlita sig på systemet och inte opponera sig mot de orättvisor människor många gånger utsattes för.”

HOT POT KINA

Hemtjänst. Utan äldreomsorg får du klara av dina inköp själv.

En proxyerver ser ut som en vanlig webbsida med ett sökfönster men lämnar inte datorns IP-nummer efter sig och kan därför inte spåras.

Censur Enbart folkrepubliken Kina med sitt enpartisystem gör att en sjättedel av världens befolkning inte har rätt till fria val och ett demokratiskt samhälle. Att många i Kina inte ens är medvetna om detta beror på att ordet demokrati är censurerat på sökmotorer som Google och Yahoo, och inhemska medier måste framställa folkrepubliken som världens största folkstyrda land. Tack vare den Gyllene Skölden, det Àlter Kinas regering lagt på Internet där vissa webbsidor, ord och ämnen är blockerade nås aldrig det kinesiska folkets över 400 miljoner Internetanvändare av omvärldens synpunkter på landets bristfälliga regim. Att ett enskilt land kan kontrollera Internet känns absurt, men faktum kvarstår. Enda vägen runt censuren är via en proxyserver och censuren kan bäst beskrivas som tre cirklar vilka kretsar kring en förbjuden mittpunkt. Ju längre in mot den politiska kärnan du kommer, ju hårdare blir censuren. Den yttersta cirkeln innefattar medier som berör livsstil, konsumtion och underhållning och här är inte censuren särskilt påtaglig eftersom ämnena är politiskt ofarliga och uppmuntrar till konsumtion. I den mellersta cirkeln Ànns samhällsmedier som kan ta upp områden som dödsstraff, miljöförstöring och korruption, politiska ämnen som inte är kontroversiella ur partiets synpunkt så länge de diskuteras på rätt sätt. I den innersta cirkeln är censuren mer eller mindre total. Här Ànns frågor som rör kritik av landets högsta ledning, krav på demokrati, massakern på Himmelska fridens torg, ett självständigt Taiwan och Tibet samt allt som berör Falungongrörelsen. Det här är frågor där den kinesiska regeringen intagit en kontroversiell ställning och som Kina fått skarp kritik för från omvärlden. Därför har de blivit viktiga principfrågor att försvara.

PÅ KLASSRESA MOT VÄLFÄRD text & bild: Sara Förbom

Även Kina har drabbats hårt av den rådande Ànanskrisen och landets ledare fruktar att den ökande arbetslösheten ska leda till social oro. Social oro som kan ta sig uttryck i att det kinesiska folket faktiskt säger ifrån och opponerar sig mot statsmakten som redan har många människors liv på sitt samvete. Amnesty Internationals rapport för 2008 om folkrepubliken Kina är ingen munter läsning. Här radas brott mot de mänskliga rättigheterna upp, sida efter sida i likhet med; ett växande antal människorättsaktivister blev fängslade, satta i husarrest eller trakasserade. Förtryck av minoritetsgrupper såsom tibetaner, uigurer och mongoler fortsatte. Falun Gong-utövare hade särskilt stor risk att bli utsatta för tortyr. Kristna blev åtalade för utövande av sin religion på andra sätt än genom de statligt sanktionerade kanalerna. Trots återupprättandet av Högsta domstolens krav på ett minskat användande av dödsstraff så förblev användandet av dödsstraff oförändrat och därmed välanvänt. Miljontals människor hade ingen tillgång till rättvisan via ett rättsäkerhetssystem. Kvinnor och unga tjejer fortsatte att utsättas för våld och diskriminering. Förberedelserna inför OS-spelen i Beijing kantades av restriktioner mot människorättsaktivister. Censuren på Internet och av andra medier tilltog ytterligare. Listan kan göras nästan hur lång som helst och faktum är att om inte dessa så kallade sociala missförhållanden rättas till kan Kina aldrig bli ett socialt hållbart samhälle, hur högt välstånd man än lyckas uppnå till 2049. Att inte alla håller med om detta blir extra tydligt när USA: s utrikesminister Hillary Clinton på statsbesök i Kina i februari 2009 uttrycker att de mänskliga rättigheterna inte får komma i vägen för den globala ekonomiska krisen och dess lösning. Än en gång sätts det ekonomiska i första hand för att diktera villkoren för både miljö och hälsa. När detta sker i samförstånd mellan världens två stormakter Ànns all anledning till oro. Att dessa två stormakter, tillika förebilder, dessutom har sociala strukturer som främjar orättvisor och ökar klassklyftorna gör att deras politiska nycker får konsekvenser långt utanför det egna landets gränser.

Fria Kina är den politiska blogg där Liu Di, under namnet ”Stainless steel mouse”, lägger upp kritiska texter och orsaken till att hon blev fängslad.

HOT POT KINA

För många av de 120 miljoner immigrantarbetarna utan ett giltigt hukou ligger dagslönen på ca 100 yuan. Det ger en årsinkomst på ca 24 000 yuan, minus skatter.

Trots detta Ànns det hopp, i alla fall om man ska tro på Liu Di, en av Kinas mäktigaste bloggare och upphovsmakare till den blockerade sajten Fria Kina. Hon är positiv till den lilla utveckling som ändå sker och menar att den demokratiseringsprocess som pågår just nu i landet är här för att stanna. - På 1990-talet kunde du hamna i fängelse för att du skrev ett öppet brev. Nu gör alla det. Gränsen Áyttas fram hela tiden. Snart kommer regeringen att säga: ni kan skriva artiklar, men ni kan inte samlas på möten och diskutera dem. Sedan blir det: okej, ni kan träffas men ni får inte bilda parti. De retirerar hela tiden, regeringen blir svagare och svagare och civilsamhället blir mäktigare, avslutar Liu Di. Det är positiva ord som den hårdbevakade och tidigare fängslade Liu Di kommer med. Hon är 30 år gammal och tror, dagens omständigheter till trots, att både yttrandefrihet, organisationsfrihet och partifrihet kommer att råda i Kina innan den dagen hon blir gammal och dör. Hälsa Så länge du är frisk så fungerar sjukvården, är det många kineser som säger. Blir du sjuk däremot måste du vara rik för att kunna ta del av den både dyra och många gånger undermålig vård som erbjuds. Utan ett giltigt hukou som ger dig rätt till en statlig socialförsäkring skjuter sjukhusräkningen fort i höjden och det är inte många av dem med en årsinkomst på mindre än 25 000 yuan som klarar av att betala en sådan räkning på tusentals yuan. Hälsa har blivit en klassfråga i Kina. När den rika delen av befolkningen kan ta del av privatklinikernas proffsiga behandling och dyra västerländska mediciner får större delen av befolkningen, de fattiga, förlita sig på huskurer och traditionell kinesisk läkekonst med örter och varma omslag som enda tröst. Rökning dödar står det på cigarettpaketet, även i Kina, som är det land som står för 30 % av världens totala cigarettkonsumtion. Trots denna varning dör 3000 kineser om dagen på grund av just rökning som tillsammans med fetma utgör de i dagsläget största hälsoproblemen. En tredjedel av befolkningen klassas idag som överviktig och över 60 miljoner människor som feta. Problemet är särskilt tydligt bland unga i storstäderna som utöver förändrade levnadsvanor också är resultatet av Kinas enbarnspolitik. Att få en pojke i dagens Kina betyder lycka och en ekonomisk lättnad eftersom att familjen, den dagen sonen gifter sig, får betalt av svärdotterns familj. I storstäderna blir det här allt mindre vanligt men istället har xiao huangdi, Kinas små kejsare – den unga generationen som ska ro iland det ekonomiska undret, fått nya problem på sina axlar. Pressen som föräldrar, lärare och samhället lägger på dessa människor har skapat en hel generation av studierobotar utan tid för vare sig kritiskt tänkande eller jämnåriga vänner. Kinas unga har gått och blivit deprimerade och samtidigt sett till att snabbmatkedjor som McDonalds och KFC säljer bättre än någonsin tidigare. Enbarnspolitik infördes 1981 som ett försök till att kontrollera den stora befolkningsökningen. Familjerna i städerna tilläts endast att skaffa ett barn medan landsbygdsfamiljerna Àck skaffa två, givet att det första barnet var en Áicka. Reformen lever kvar än idag och resulterar bland annat i att Kina har den högsta andelen nyfödda pojkar i världen, samtidigt som aborter på könsbestämda foster, Áickor, ständigt ökar. Amnesty rapporterade i maj förra året om att ett dussintal kvinnor i Guangxi Zhuang provinsen i sydvästra Kina blivit tvingade till abort under överinseende av de lokalt ansvariga familjeplanerarna. I vissa fall utfördes aborterna så sent som i nionde månaden.

”Problemet är särskilt tydligt bland unga i storstäderna som utöver förändrade levnadsvanor också är resultatet av Kinas enbarnspolitik.” Bostadsförhållanden

Inför de Olympiska Spelen i Beijing tvångsförÁyttades cirka en miljon människor för att

Utbildningsmöjligheter och arbetsförhållanden I Kina hänger hela din karriär på ett prov. Ett prov som är avgörande för att få en universitetsplats och därmed avgörande för hela ditt framtida arbetsliv. Som ung kines har du inte många alternativ idag, framförallt inte om du kommer från landsbygden. Från fyra års ålder är nämligen siktet inställt på att klara de nationella proven som avgör vilket universitet du kommer att bli antagen till. Det krävs än idag ett hukou, ett uppehållstillstånd, för att få bosätta sig i någon av Kinas allt större städer och detta tillstånd kan bara fås genom ett anställningskontrakt, en universitetsplats, en militärtjänst eller genom att köpa sig en egen bostad. Idag är det lagligt att Áytta dit där arbetet Ànns men ända fram till Maos död 1976 var du tvungen att bo där du var registrerad. Mei So är 21 år och kommer från Huhehaote, några timmars tågfärd från Beijing i norra Kina. I höstas lämnade hon sin hemstad för att gå som trainee på ett hostel i Beijings innerstad där hon får tak över huvudet, mat för dagen och en liten, liten slant i lön varje månad. Precis som många andra är hon här för att söka lyckan, få chansen att öva sin engelska och förhoppningsvis kunna söka sig vidare med sina nyvunna kunskaper den dagen hennes anställning tar slut. Mei So har ett tillfälligt tillstånd i Beijing just nu som räcker fram till sommaren, då en ny arbetsgivare måste ge henne de intyg som behövs. De nationella proven hon gjorde i fjol gick inte särskilt bra och journalistdrömmarna är nu långt borta. Hade hon haft föräldrar som haft råd att sätta henne i en privatskola hade hon automatiskt fått högre betyg och därmed ett bättre provresultat. Kanske hade hon till och med fått chansen att studera utomlands, vilket endast är ett fåtal kineser förunnat idag och vilket innebär en enkelbiljett rakt in i den framväxande kinesiska medelklassen.

PÅ KLASSRESA MOT VÄLFÄRD text: Sara Förbom

ge plats åt nya hus och vägar. Dessa människor återÀnns idag i de förortsskrapor som kantar Beijings fjärde och femte ringled, några timmars färd med kollektivtraÀk från deras gamla, centrala bostadskvarter. Många av dessa människor har fått det materiellt bättre med rinnande vatten, wc och dusch och satsningen kan jämföras med folkhemsbygget på svenskt 1950- och 60-tal. Att dessa människors sociala trygghet och nätverk gått förlorat i Áytten är det inte lika många som uppmärksammar, familjer vars enda inkomstkälla låg i någon av de trånga grändernas små butiker. Där fungerade tjänster och gentjänster som valuta och umgängeskretsen bestod av mahjongspelande män vid kvarterets lokala ölförsäljare, eller av parkens Qi Gongutövande kvinnor. Dessa familjer har idag hamnat i andra svårigheter än de tidigare bristande hygienmöjligheterna och de dåligt isolerade väggarna. När ekonomin pressar upp markpriserna och marknadskrafterna får styra stadsutvecklingen verkar det som att den enda utvägen för de traditionella och kulturellt värdefulla hutongområdena är rivning istället för upprustning och sanering. En upprustning hade inte bara bevarat städernas historiska värde, utan också de för människorna så viktiga sociala och kollektiva värdena som nu har gått förlorade i många av Kinas växande metropoler.

HOT POT KINA

Precis som för många andra utan universitetsplats försöker Mei So klättra på samhällsstegen genom att skaffa sig en framtid inom service- och turismindustrin, en industri där många tvingas till arbete utan lön, rätt till semester eller ens ett riktigt anställningskontrakt. Men hon drömmer om att hennes kunskaper i engelska en vacker dag ska ta henne in på någon av de engelskspråkiga nöjestidningarna som Ànns i staden. Där Ànns chansen att snabbt avancera i hierarkin och slutligen bli anställd på ett riktigt kontrakt, med en riktig lön. Fastän Mei So både har ett kontrakt och en liten lön idag har hon ingen rätt till semester, inte ens över det kinesiska nyåret som är det stora nationella högtiden då de allra Áesta är lediga och åker hem till sina familjer för att Àra. I år får Mei So nöja sig med att Àra nyåret tillsammans med sina nyfunna vänner i staden och än så länge är framtidsplanerna bara en dagdröm. Mei So återgår till sin vardag, för att öva på engelskan i hostelets reception. Att ha ett kinesiskt anställningskontrakt skiljer sig både i lön och förmåner i jämförelse med de västerländska anställningsvillkoren som ett företags ledning och ens europeiska kollegor kan sitta på. - Det är inte ovanligt att det skiljer 10 000 yuan mellan mig och mina kinesiska kollegor som utför samma arbetsuppgifter, säger Daniel Mark, svensk graÀsk formgivare som jobbar i Beijing. Att hans kollegor klarar sig på sin lilla lön förstår han inte då han själv betalar nästan 6 000 yuan för sin 3: a på 10: e våningen i närheten av Ànansdistriktet i centrala Beijing. Men så har han också utsikt över CCTV, den statliga tevekanalens nya huvudkontor, vilket är få av hans kollegor förunnat. De får nöja sig med betydligt enklare förhållanden där en liten 2: a rymmer hela familjen med mor- och farföräldrarna inräknade.

Waidiren betyder ordagrant utanförplats-människa och syftar på alla de som kommer från någonannanstans men befinner sig i städerna för att arbeta.

Inkomstfördelning och arbetstillfällen Någon som däremot har råd att betala en hyra likt Daniels är Wang Chen. Han har ett mobilnummer med många åttor, kör en Àn bil och bor i ett bra område. Wang Chen är en del av den nya medelklassen som växer fram i Kina just nu och för honom betyder siffran åtta lycka. Ju Áer åttor du har i ditt telefonnummer, desto högre uppsatt och betydelsefull anses du vara, eftersom du haft råd att köpa dig ett dyrt åttanummer. Wang Chen är också en av alla de storstadsbor som gärna lägger sina höga inkomster på nöjen, kläder och teknik. Därför är han en viktig del i presidenten Hu Jintaos politik där en större medelklass ger ett större välstånd, vilket i sin tur ger ökad konsumtion, mer skattepengar och Áer utländska investeringar. Faktorer den kinesiska staten är beroende av för att behålla sin position och lyckas med sitt mål att göra Kina till ett harmoniskt samhälle. Idag beräknas den kinesiska medelklassen till uppskattningsvis 60 miljoner människor, dvs. 5 % av befolkningen. Om utvecklingen fortsätter i samma takt som den gjort sedan 90talet med en årlig tillväxt på 10 % uppskattas 700 miljoner invånare tillhöra medelklassen år 2020. Wang Chen har tänkt vara en del av den siffran. Han sitter på sitt kontor i centrala Shanghai med utsikt över skyskrapor, byggarbetsplatser, motorvägar och en stadshorisont utan slut. Han jobbar med management inom fastighetsbranschen, den bransch som gått bäst sedan Kina började sin ekonomiska resning i slutet på 80-talet. Det är också den bransch som är i störst behov av den billiga arbetskraften, waidiren, som Ànns att tillgå i landet idag. Dessa människor kallas av regeringen för gästarbetare eller immigrantarbetare och utgör den Áytande befolkning som uppskattas till cirka 120 miljoner kineser. Dessa människor som ständigt rör sig runt i landet på jakt efter arbete är resultatet av den stora befolkningsökningen i kombination med jordbrukets avreglering, men de är också en kalkylerad resurs från statens sida. Den rörliga arbetskraften är nödvändig för att möta industrins växande behov och därför önskvärd på samma

PÅ KLASSRESA MOT VÄLFÄRD text & bild: Sara Förbom

Lågavlönad. När hyrorna skjuter i höjden tvingas många människor bort från sina centrala bostäder.

”Politik förblir det aldrig diskuterade samtalsämnet.” gång som den utgör ett problem. Dessa människor är ingenting värda, orättvist behandlade och ofta trakasserade av lagens långa arm. Men de är också samhällets bakomliggande orsak till välstånd. De tillfredsställer ett ovillkorligt behov för snabb ekonomisk tillväxt och är därför oerhört värdefulla för att staten ska kunna nå sitt mål om högre välstånd på alla fronter. I Kina har, historiskt sett, uppgiften att skapa jobb varit långt viktigare än att analysera fram respektive tjänsts rimlighet. Idag märks den här onödiga och olönsamma arbetskraften, som bara står, så fort du kliver in i en hiss, ett varuhus eller en frisörsalong. För att inte nämna alla de vakter som står utposterade med 25 meters mellanrum utanför varje större kontorsbyggnad, bostadskvarter eller offentlig plats. Eftersom Kina saknar såväl socialsystem som kollektivavtal är dessa arbeten ändå värdefulla eftersom att de håller människor sysselsatta och oftast ger en inkomst, en väldigt liten sådan men som dock är bättre än ingen alls. En våg av fabriksnedläggningar i spåren av en sjunkande export har gjort att miljontals arbetstillfällen gått förlorade de senaste månaderna och dessutom pressat ner lönerna ytterligare för dem som har jobbet kvar. Att i dessa tider hålla 1,3 miljarder människor med arbete kan tyckas omöjligt, framförallt när jordbruket avreglerats under en längre tid och landsbygden lämnats åt sitt öde. Detta har nu även regeringen märkt av eftersom Ànanskrisen lämnat över 20 miljoner människor arbetslösa. Vid en presskonferens i februari i år uttalade sig Chen Xiwen, chefen för byrån för landsbygdsbefolkningen, om att regeringen såg mycket allvarligt på frågan om arbetslöshet bland de rörliga arbetarna. Över 15 % av den rörliga arbetskraften har nu tvingats återvända hem till arbetslöshet. Det Ànns farhågor om våldsamma protester bland dem som får svårt att klara uppehället och vi gör allt vi kan i frågan.

HOT POT KINA

Chen Xiwen, chef för byrån för landsbygdsbefolkningen

Vill Kina bli socialt hållbart? Tyvärr är det många faktorer som tyder på att Kinas regering inte lagstiftar för social hållbarhet, där rätten till yttrandefrihet och demokrati är de tydligaste exemplen. Fastän gränserna öppnats mot omvärlden är landet oerhört slutet och invånarna saknar helt insyn i den egna regeringens verksamhet. Viljan till förändring är stor bland alla de aktivister och människorättskämpar som offrar sina liv för att göra Kina till ett bättre samhälle, trots att deras försök ständigt motarbetas. Chen Xiwens uttalande kan vid första anblicken låta som ett korrekt politiskt uttalande men gör egentligen tydligt att Kinas regering gör allt för att slå tillbaka minsta lilla motstånd istället för att göra landet till en bättre plats för sina medborgare. När folkrepubliken Kina grundades för 60 år sedan fanns förutsättningarna för att skapa ett samhälle som skulle vara lika för alla. Men landets regim visade tidigt tecken på att detta inte var tanken och Kina gick direkt från ett feodalsamhälle till en totalitär diktatur. Det kan tyckas märkligt att kommunismen, som i teorin är ett idealsamhälle, än idag bara är en utopi. Men Kina är, precis som sina kommunistiska förebilder, ett exempel på att teorin inte fungerar i praktiken och har istället lett till samhällets förfall. Förutom enpartistyret har Kina även drabbats av globaliseringens effekter. I jakten på en topplisteplacering bland länders BNP är det marknadskrafterna som fått styra på bekostnad

Det Ànns vissa problem i det här landet. Det första problemet är att jag inte känner någon på myndigheterna. Därför kan de inte hjälpa mig. Det andra problemet är att de aldrig Ànns tillgängliga. Det gör att jag aldrig kan lära känna dem. Dessutom Ànns det ingen information om vad de gör när de faktiskt är där. Därför kan jag aldrig få reda på hur de faktiskt kan hjälpa mig. Liu Ming, migrantarbetare i Shanghai

Kina år 2009 är en splittrad nation där regeringens vilja sällan är densamma som folkets, trots att båda parter uttrycker sina önskningar med likadana ord. Demokrati, yttrandefrihet, tillgång till fri information, medborgarnas trygghet, respekt för samhällets kultur och tradition samt vikten av ett mångkulturellt samhälle. Honnörsbegreppen när vi pratar om sociala förhållanden har i Kina alla visat sig vara Àna ord helt utan verklighetsförankring. Den maktlöshet många känner inför omöjligheten att förändra sin egen livssituation gör att det kinesiska folket har en lång kamp kvar att föra innan de kan leva i det socialt hållbara samhälle folkrepubliken Kina säger sig vilja vara.

Lästips: Engström K, Ulrika, 2008, Den harmoniska revolutionen, Nordstedts, Stockholm Amnesty International Report, 2008, ”Human rights in people’s republic of China” Valentin, A, Spangenberg, JH, 1999, “Indicators for sustainable communities”

Personbeskrivningarna, förutom Liu Di som är hämtad från Den harmoniska revolutionen, är mina egna och grundar sig på alla de samtal vi haft med människor vi träffat under resans gång.

PÅ KLASSRESA MOT VÄLFÄRD text: Sara Förbom

År 2008 satt officiellt omkring 50 kinesiska medborgare och 30 kinesiska journalister fängslade för att de uttryckt sina politiska åsikter på Internet. Människor blir ofta straffade enbart för att de besökt förbjudna webbsidor såsom sajten Fria Kina.

av den lilla människan. Hur ärlig regeringen än må vara när de säger att de för en politik som framhåller hållbar utveckling så är det i realiteten tillväxten de framhåller som allra viktigast. För utan tillväxt kan inte regeringen behålla makten och kanske är det till och med så att Ànanskrisen visat sig hjälpa demokratiseringsprocessen en bit på vägen. När människor i Kina inte längre är uppslukade av möjligheten att tjäna stora pengar på kort tid så kanske politik och mänskliga rättigheter återigen blir aktuella ämnen att diskutera. I år har Kina många årsdagar framför sig som borde få stor massmedial uppmärksamhet. Det är 60 år sedan Mao grundade folkrepubliken, 50 år sedan det Tibetanska upproret, 30 år sedan Democracy Wall-rörelsen och 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg. I år har Kinas regering skärpt reglerna som nu gör det nästan omöjligt för journalister från Hong Kong och Macao att få ett pressvisum, journalister som pratar kinesiska och som obehindrat kan kommunicera med det kinesiska folket. Att det än idag är tabu att prata politik i landet beror till stor del på rädslan som har sitt ursprung i det tidigare mycket starka angivarsystemet som fanns under Maos ledning. Då visste man aldrig vem man kunde lita på och det som i ena stunden var okej att säga kunde i nästa stund få dig fängslad. Angivarsystemet lever kvar i det moderna Kina, om än i mindre omfattning, och fortfarande fängslas folk för sina politiska åsikter. Att aldrig veta var gränsen går för vad man får och inte får säga och göra är Kinas regerings outtalade strategi för att hålla rädslan vid liv. Den osäkerhet man har lyckats skapa leder till att istället för att utmana den osynliga gränsen så håller landets invånare hellre tyst. Politik förblir det aldrig diskuterade samtalsämnet.

fem favoriter i hong kong

01 STAR FERRIES Mellan Kowloon och Hong Kong-ön kan man välja att resa både under och över vattnet. Med tunnelbanan kommer du för 8 kr under på ett par minuter. Betydligt trevligare är dock turen med Star Ferries, gamla engelska färjor, som fortfarande trafikerar Hong Kongs vatten. För 2 kr får du en skön 15-minuterspaus, frisk luft och en hänförande vyer över staden.

02 STANLEY STREET På denna gata på Hong Kong-ön ligger teknikaffärerna vägg i vägg. Det är inte nödvändigtvis billigare än hemma, men du kan vara säker på att få äkta vara. Restaurangerna sväller ut på gatan om kvällarna. Du kan njuta av folkliv och god stämning när du äter din friterade aubergine och natten kommer smygande.

HOT POT KINA

GRAND ESCALATOR Hong Kong är en brant stad där husen klättrar upp längs bergsidor ju längre från vattnet man kommer. På östra delen av Hong Kong-ön ligger det livfulla Soho. Här är det många meters nivåskillnad mellan varje parallellgata och det krävs muskelknippen till ben för att ta sig runt. Om du hellre vill njuta av tiden finns en flera kilometer lång rulltrappa att nyttja för att ta dig upp och ner i området. Med jämna mellanrum finns det möjlighet att stiga på och av. Rulltrappan växlar mellan att rulla uppåt eller nedåt beroende på hur rusningen ser ut då alla skyndar mellan jobb och bostäder.

LANTAU Hong Kong är ett örike där Lantau utgör den största av alla öar. Här ligger bl.a. Hong Kongs flygplats och Disney Land. Tunnelbanesystemet löper även under vatten så det är därför möjligt att ta sig ut till en del öar med kollektivtrafikens hjälp. På Lantaus högsta berg finns världens största Buddha-staty och ett kloster med god vegetarisk mat. Från tunnelbanan kan du åka en dyr linbana med hisnande utsikt, eller en entimmes resa med en billig buss på serpentinvägar för att komma upp. Ett varnande finger höjs för den höga luftfuktigheten på toppen...

05 MACAU En timmes resa med expressbåt västerut tar dig till casinostaden Macau. Macau var en portugisisk koloni ända till 1999 och det europeiska arvet är tydligt i allt från arkitektur och matkultur. Många kinesiska turister vallfärdar till staden p.g.a. dess intressanta historia, men också för att den har blivit Sydostasiens svar på Las Vegas. Nattetid lyses gatorna upp av blinkande casinon och neonupplysta pastischer på byggnader från alla världens hörn.

bubblare VIA IL COLPO På Stanley Street hittade vi äntligen “Eko i Kina”. Inte i form av “eko” som i ekologi utan “Eko” i form av en talangfull frisör. Salongen heter Via il Colpo och här klipper riktiga proffs. Bredvid går lärlingar som får utföra smutsgörat, det vill säga tvätta våra hår, massera våra hårbottnar, blåsa våra hår och hålla i frisörens olika attiraljer. Både konsultation och en timmas hårföning ingår i priset och vi går alla därifrån i nya frisyrer, mycket nöjda.

FEM FAVORITER HONG KONG text: Maja Knochenhauer bild: Catharina Dahl, Sara Förbom, Maja Knochenhauer, Sofia Wendel

HOT POT KINA

HONG KONG I BILDER bild: Catharina Dahl, Sara Fรถrbom, Maja Knochenhauer, Sofia Wendel

₥䟛㖠㒧忪

VÄRLDENS UTMANING I Folkrepubliken Kina Ànns inga barnvagnar. Med en trygg vuxen att hålla i hand går små barn för egen maskin i sin egen takt. Uppför trappor och över trottoarkanter. Det får ta tid. Ibland tryter balansen, detta lär barnen att värdera sina steg, att lära sig gå. Sedan händer något. Självgående individer får inte längre tänka fritt. Demokratiska och mänskliga rättigheter är en grundförutsättning för att skapa en hållbar framtid i ett land som Kina. Vägen dit är lång, men förhoppningsvis inte omöjlig. Små, små exempel på gränser som sakta tänjs vittnar om ett folk som söker förändring. Våra starkaste intryck av Kina kommer från möten med människor som på ett eller annat sätt har delat med sig av sin vardag, sina åsikter och sina framtidsvisioner. En direktkontakt med det kinesiska samhället. Skillnaden mellan stad och landsbygd är stor. Vi har sett allt från lyx till fattigdom i de storstadsmiljöer vi besökt. Den kinesiska landsbygden har vi bara sett svepa förbi utanför tågfönstret. Vi har fått ett smakprov av Kina, tagit en tugga. Alla smaker är blandade i en gigantisk hotpot som puttrar, ryker, lockar. I den kan allt från ljuvligt, söta till skrämmande, starka och svårsmälta saker gömma sig.

SoÀa Wendel, Catharina Dahl, Maja Knochenhauer, Sara Förbom

HOT POT KINA

Göteborg 2009-04-01

TACK Henrietta Palmer, Tao Zou, Daniel Mark, Li Yan, Alex Mitchell, Wenhui Shan, David Nieh, Gunilla Enhรถrning och Axel Robach.

1 x 10

HOT POT KINA

3 +