Makalu Magazine #1 by Makalu Magazine

Riksgr채nsen

Shades Of Winter Michelle Parker

OM OMSLAGET

Fotograf: Alain Sleigher Åkare: Michelle Parker Plats: British Coloumbia, Kanada.

KONTAKTA OSS

Adress: Norravägen 20b 83005 Järpen Telefonnummer: 070-2026128 E-mail: makalumagazine@outlook.com

MEDARBETARE

Julia Johansson

Helena Engelbrecht

Vilken linje går du? Media och kommunikationsvetenskap vid Umeå Universitet Vad är det bästa med att gå den linjen? Vad är det sämsta? Eftersom jag går öppen inriktning finns möjligheten att skräddarsy utbildningen efter egna intressen. Jag kan läsa det jag tycker är roligt helt enkelt. Det sämsta är att kaffet inte är lika billigt som på gymnasiet. Om du fick ta med dig en sak till en öde ö, vad skulle det vara? Wi-fi Vad läser du just nu? Produktion av tryckta medier och web.

Hur började skrivintresset? Jag har alltid älskat historieberättande och skrivandet kom liksom med det. Började skriva som väldigt ung. Minns både Narniainspirerade dumheter om utomjordiska hamstrar och Robinson Crusoe-berättelser på bästa Fantomens-vildmarksskolemanér. Mycket äventyr liksom. Gärna med fiskar… Sen började jag plugga journalistik på JMK vilket dödade mycket av kreativiteten. Men den håller jag på att hitta tillbaka till nu hoppas jag. Planer i vinter? Åka massor med skidor. Jobba betydligt mindre. Helst resa en del (och åka skidor då med). En perfekt dag på fjället? Väder och plats är mindre viktigt. Min allra bästa dag går ut på att åka runt och leka med roliga vänner och pusha sig till att testa nya saker. Smått som stort.

REDAKTIONEN Ida Ström Ansvarig utgivare

Emil Stegfeldt Layoutansvarig

Ida har en bakgrund som alpin skidåkare, men tvingades pga en skada att lägga ner sin alpinsatsning. Hon har en stark kreativ ådra och en envishet utan dess like.

Emil tävlar på elitnivå inom puckelpist och friåkning. Kameran är hans bästa vän och han är likt Ida envis som ett djur. När Emil går in för någonting gör han det till 100%.

INNEHÅLL Glöm inte att länkar och annonser går att klicka på! PS. För att klicka på länkarna tryck på de blåa knapparna som ser ut så här.

Team Scandinavia

Michelle Parker

S.12 Ett samarbete utöver det vanliga.

Zermatt

S.74 En intervju med sann skidgläde.

Riksgränsen

S.28 Ett unikt resemål.

S.90 En härlig säsongsavslutare.

Fotoautomaten

Tävling

S.58 Unikt bildgalleri signerat Camilla Rutherford.

S.104 Vinn ett underställ.

EVELINA NILSSON IN OUR NEW SUGARHILL JACKET & PANTS #JUSTADDSKI

Extremskidåkning, även för killar Den 16 oktober var det Sverigepremiär för den uppmärksammade skidfilmen PURE i Peak Performance-butiken i Stockholm. En film som är genomsyrad av kvinnliga skidåkare för att bland annat motivera tjejer. Tre svenska tjejer medverkar i skidfilmen PURE, den andra filmen i en produktionsserien Shades Of Winter. Under Sverigepremiären var två av dem närvarande, Evelina Nilsson och Matilda Rapaport. Innan själva filmvisningen anordnades ett event bara för tjejer där det gavs möjlighet att hänga tillsammans med åkarna och ställa frågor. Detta skall vara ett genomgående tema på deras premiärer, för att inspirera tjejer till att utmana sina gränser och drömma stort. Efter eventet var alla välkomna, även killar. Ungefär 200 personer var på plats för att uppleva premiärvisningen. - Det var kul att så många verkade uppskatta filmen. Att lyfta fram tjejer inom skidåkning behövs, säger Åreåkaren Evelina Nilsson som är positiv efter premiären. Filmskaparnas engagemang för att lyfta fram kvinnlig skidåkning är något som man inte kan gå förbi. Evelina är glad om hon kan bidra till detta, men hon har ändå lite svårt att se sig själv som en förebild. - Jag har ju alltid varit yngst och sett upp till alla andra så det är en konstig känsla, men det är sjukt häftigt att få vara med i detta projekt. Producenten Sandra Lahnsteiner är unik med att vara en av de få kvinnliga skidfilmsproducenterna i världen och hon medverkar även själv som skidåkare i PURE. Detta är den andra filmen i ordningen som hon producerat. Den första Shades Of Winter filmen presenterade hon år 2013 med visionen att visa olika aspekter av den kvinnliga friåkningen. En vision som fortfarande har en betydande roll i hennes filmskapande. Filmen har haft bioturné löpande under oktober månad då den bland annat presenterats vid Alp-Con Cinema Tour i Europa, samt på andra filmfestivaler och evenemang runt om i världen.

Text

Evelina ser det som ett privilegium att ha fått varit med på denna resa och berättar att detta inte är den sista Shades Of Winter projektet. Inom en snar framtid ska hon nämligen få veta vart de bär av nästa gång, för ett nytt projekt.

Julia Johansson

s8 Makalu | Evelina

Foto: Aaron Jamieson | Plats: Japan

s tr e tc h a säsongen. Makke är en funktionell och smidig lättviktsbyxa med mycket stretch. Den passar särskilt bra om du vill byxa dig för trekking och aktiviteter som kräver maximal rörlighet. Hitta rätt byxa för vinterns äventyr med vår byxguide – den finns på lundhags.se.

älska årstiderna

VILKEN SUCCÉ TEXT IDA STRÖM | FOTO LIN IVARSSON

I anledning av snöbrist flyttandes de alpina världscupstävlingarna under luciahelgen från Courchevel och Val d’Isere till Åre. Ett beslut som slutade i succé för de svenska damerna. Fredagens storslalom började med en andra plats och personbästa för Sara Hector. Trean från första åket, Jessica Lindell Vikarby lyckades dessvärre inte behålla pallplatsen och hamnade på en sjunde plats. Vidare på lördagen gjorde de svenska slalomdamerna stordåd med en vinst och en tredjeplats. Maria Pietilä Holmer vann slalomen och delade prispallen med Frida Hansdotter som blev trea. Under herrarnas slalom på söndagen hamnade Mattias Hargin på fjärde plats, Axel Bäck strax därefter på en femte plats och Jens Byggmark knep en åttonde plats. Calle Lindh bjöd på en av helgens rysare som klättrade från 29:e plats upp till topp tio och hamnade slutligen på sjätte plats, omkring sekunden efter prispallen.

s11 Makalu | WC Åre

s12 Makalu | Scandinavia

TEAM

SCANDINAVIA ETT SAMARBETE UTÖVER DET VANLIGA

De norska och svenska puckelpistlandslagen bestämde sig i år för att slå ihop sina satsningar för att få mer konkurrenskraftig träningsmiljö och bättre förutsättningar inför vinterns tävlingar. En satsning som Petter Northug kanske inte hade hurrat för, men som funkar mer än bra för puckelpiståkarna. Makalu Magazine har träffat tjejerna i laget Aurora Amundsen, Julia Nilsson och Hedvig Wessel för att prata om samarbetet, vinterns planer och om kärleken till det dem gillar att göra allra mest, åka puckelpist. TEXT IDA STRÖM

Foto: Felix Elofsson | Plats: Ruka, Finland

Jag ska möta upp tjejerna under deras lunchrast mellan två träningspass i Järpen, ett trampolinpass och ett vattenhoppspass. Men med missförstånd från bådas sidor dyker bara en av dem upp, Julia Nilsson, den enda svenska tjejen i laget. Hon berättar att hon måste äta upp maten i hennes matlåda innan vi kan bege oss bort till de norska tjejerna som äter lunch på en restaurang en bit bort. Julia har lagat linsgryta med ris och berättar förväntansfullt och engagerat att hon och hennes syster Evelina precis har blivit veganer. Det är en stor omställning men någonting som hon är stolt över att ha tagit beslut om. - Jag kan välja att inte äta djur och produkter från djur och då tänker jag göra det valet, säger hon bestämt och ler.

Vi pratar veganmat och politik. Detta är i början på september och om bara ett par dagar är det val i Sverige. - Jag tycker att det är många som tänker väldigt egoistiskt, säger Julia och slevar i sig sina sista tuggor linsgryta.

s15 Makalu | Scandinavia

På Järpens enda lunchställe är de norska tjejerna i laget, Aurora Amundsen och Hedvig Wessel precis klara och vi sätter oss på uterestaurangen. Trots att morgonen har varit kylig, skiner nu solen och det känns nästan som en riktig sommardag. Hedvig bor vanligtvis i Oslo och har precis gått ut skolan. Under skoltiden tränade hon med olympiatoppen, jämförbart med SOK i Sverige. Hon svarar vant på frågorna vi ställer och man märker att hon har varit i den här situationen förut. Bredvid Hedvig sitter Aurora som berättar att hon just nu går sitt sista år på gymnasium i Voss, Norge. Julia bor i Åre med sina syskon och gick på skidgymnasiet här i Järpen. Att alla bor på olika håll i Skandinavien verkar inte vara något som bekymrar dem.

s16 Makalu | Scandinavia

-Upplägget ser ut så att vi har träningsläger med laget här i Åre och Järpen, sen blir det Zermatt, Vemdalen, Frankrike och sen senare i höst första världscupen i Ruka. Där emellan tränar vi själva, berättar Hedvig. Vad är de främsta fördelarna med samarbetet? - Vi har blivit ett större team som håller hög nivå på träningarna. Det gör också att träningstävlingarna blir bättre och mer som en riktiga tävlingarna. Vi har blivit fler tjejer. Jag har länge varit ensam tjej i landslaget, och jag förlorade alltid i diskussioner och så vidare. De var alltid fyra mot en, så var tvungen att göra en hel del grejer på killarnas villkor, berättar Hedvig och de andra instämmer.

“När jag åker fritt behöver jag inte känna någon press eller vara nervös, det är bara friåkning.” Språkskillnaderna verkar inte vara ett problem av större betydelse. Hedvig har sedan många år tillbaka haft David Kantermo som tränare i det norska landslaget i många år så hon förstår det mesta av vad svenskarna säger. Aurora hade det svårare med språket i början och Hedvig fick ibland hjälpa till och översätta. - I början förstod jag inte vad Julia sa, men det är lättare att förstå nu. Säger Aurora och skrattar. Vi pratar om Åre, och Julia berättar om hennes kärlek till friåkningen. Hon och hennes syster Evelina som tävlar i friåkning åker mycket tillsammans. Själv vill hon köra på det spåret.

Hedvig som inte har haft samma förutsättningar för den typen av åkning hemma i Oslo har precis funnit glädjen i att utnyttja hela berget. I fjol ställde hon upp i två friåkningstävlingar i Norge som resulterade i en krasch och en andraplats. Hedvig berättar om kraschen och att hon voltade ner största delen av åket, men att det innan dess hade gått relativt bra för att vara första gången. - Du åkte ju bara rätt ner, säger Julia och flinar. Hedvig skakar på huvudet och de båda faller i skratt. Trots att alla tre tränar mycket tillsammans och är en stark trio, kan man ana deras hårda pannben och vinnarskallar bakom de vassa, men ack så kärleksfulla kommentarerna mot varandra. Att jobba i ett lag och sedan ställa sig ensam på start är en del av sporten som de alla tre verkar trivas med.

Vad är största skillnaden mellan Norges och Sveriges rutiner när det kommer till träning? -Vi tränar generellt hårdare och är starkare, säger Hedvig. -Haha jag håller med Hedvig... eller? säger Julia och skrattar. -Skönt att du ser sanningen genom dina egna ögon, fortsätter Hedvig och flinar. -Haha jag är ganska duktig på det, säger Julia.

“Puckelpist är en liten sport, vilket innebär att landslagen är också små. Genom att slå ihop våra lag gör att vi kan få bättre träning med högre kvalitet. Jag tror också att miljön i puckelpist är särskilt bra. Alla är kompisar, och du ger kommentarer och feedback till varandra över länder. Vi är kompisar utanför träning också, det är nästan som en stor familj”

s19 Makalu | Scandinavia

Både Hedvig och Julia åkte alpint innan de började med puckelpist men Aurora hoppade direkt in i sporten. - Min syster Emilie såg en artikel om att Kari Traa sökte tjejer till sitt tjejteam och vi blev båda taggade. Senare när vi blev tillräckligt gamla testade vi och Kari såg att vi hade talang och tog med oss i laget. Då var jag 9 år, berättar Aurora. Vidare berättar hon att det inte fanns några puckelpistklubbar i Norge på den tiden och att Kari Traa var först med att dra ihop ett tjejteam.

s20 Makalu | Scandinavia

Att tjejerna älskar det dem gör råder det inget tvivel och samarbetet verkar göra dem alla gott. Tillsammans har de bildat möjligen de perfekta förutsättningarna för att nå toppen. Kanske borde vi maila över intervjun till Northug och se vad han säger?

Vem av er har svårast att förlora? Hedvig: Jag tror att det är jag...

Vem tappar oftast bort saker när ni är ute och reser? Hedvig: Aurora? Hennes syster kan vara ganska slarvig... kanske går det i släkten. Aurora: Haha jag tappar bort saker hela tiden.

Vem sjunger högst i Duschen? Julia: Jag tror lätt att det är jag som sjunger högst i duschen, haha.

s23 Makalu | Scandinavia

VI MÖTER

Elina Vesterlund Elina Vesterlund är en glad luleåbo som gillar skidåkning och gymnastik. Just nu går hon sitt tredje år på skidgymnasiet i Järpen med inriktning puckelpist och naturkunskap. I våras slog hon till med en dubbel bakåtvolt under en slopestyle-tävling i Bräcke, Åre och skapade mycket uppståndelse. Vi har träffat henne för att prata om planer inför vintern, vad hon sysselsätter sig med när hon inte åker skidor och vilka tankar som slog henne när hon stod på start den där vårdagen i Bräcke.

Text Ida Ström | Foto Elina Vesterlund Hur förbereder du dig inför säsongen när det inte finns snö? Finns det ingen snö att åka skidor på åker jag skidor ändå, men på en plastmatta ner för en ramp ut i vattnet. Mycket tid spenderas på vattenhoppet under hösten, men också på gymmet och ute i springspåret. Dagdrömmar om vintern och alla nya tricks jag vill lära mig blir förstås också en del av uppladdningen.

veckan är jag ledare för en gymnastikgrupp, vilket är kul.

Din dubbla bakåtvolt under Swedish Slopestyle Tour i Bräcke förra året blev mycket omtalad. Vad gick genom ditt huvud när du stod på start? Då hade jag redan bestämt mig. Jag skulle göra tricket som jag velat göra hela säsongen och som jag tänkt på i princip hela tiden dagarna innan tävlingen. Det fanns ingen återvändo kan man säga. Jag tänkte att det nog skulle bli det absolut roligaste jag någonsin gjort, så varför inte bara göra det? Vad har du för planer för vintern? Planen är att åka så mycket skidor som det bara går, ha så kul som möjligt och tävla i både puckel och slopestyle. Eftersom jag tävlar i två discipliner går de flesta helgerna åt just till att tävla, mestadels i Sverige.

Om jorden var påväg att gå under och framtiden ringde dig och berättade att den ville att du skulle förflytta mänskligheten till en ny planet, din alldeles egna planet, hur skulle den se ut? Hur skulle vi färdas dit? På den planeten skulle det finnas obegränsat med snö på bergen året om och sommar överallt annars. Allt skulle vara ätbart. Tänk att kunna vara en hel dag i backen utan att ens behöva gå in för att äta, man kan bara käka lite snö så är det löst. Då skulle ingen behöva svälta heller, vilket vore sjukt bra. Det hade varit kul om alla hade kunnat resa dit på varsin flygande isbjörn, men det är ju inte så realistiskt, så vi skulle nog resa dit i en superstor rymdraket. Vem skulle du vilja att vi intervjuar i nästa nummer? Hmm, det finns många potentiella kandidater till detta... Helst skulle jag vilja att ni intervjuar någon som jag inte vet vem det är, så får jag veta någonting helt nytt!

Vad gör du när du inte åker skidor? Det blir inte så mycket tid över till annat än skola, mat och sömn under skidsäsongen, men två kvällar i

Vem/vad/vilka är din största inspirationskälla? Jag skulle inte säga att jag har någon specifik inspirationskälla. Jag kan få inspiration lite här och var. Ibland blir man inspirerad av ett proffs, andra gånger av en konkurrent, men kanske oftast av folk runt om kring en som man tränar och åker skidor med.

Tryck på bilden för att se Elinas dubbelbakåtvolt

Om ni är mer intresserade av att se mer av Elinas framgångar, följ henne på Instagram: @Elinavesterlund

s27 Makalu | Elina

Zermatt

s28 Makalu | Zermatt

3.388 mรถh.

TEXT EMIL STEGFELDT På hösten, när det dessvärre inte vräker ner snö i Sverige, och skidsuget smyger sig fram, finns det som tur är andra ställen som har skrivit bra kontrakt med kung Bore. Det finns ett ställe som i mina ögon sticker ut lite extra. Det är någonting som varje höst drar mig dit, någonting som får mig att längta lite extra till försäsongen. Jag tänker på Zermatt.

s31 Makalu | Zermatt

s32 Makalu | Zermatt

Zermatt ligger i Schweiz och nås enklast med flyg till Geneve, därefter krävs det två olika tågresor innan du är framme i den lilla alpbyn. När dörrarna på det sista tåget öppnas och du äntligen är framme uppstår en härlig känsla som är svår att beskriva. Det är inte bara det att byn, som ligger på 1 620 meters höjd, har väldigt tunn luft, utan det är något annat. Kanske beror det på körförbudet av bränsledrivna fordon i byn och de små elbilarna samt hästarna och vagnarna som kör på gatorna. Gatorna är smala som trottoarer och byn är fylld med små trähus och schweiziska flaggor, smycken som gestaltar Matterhorn och syns från varje hörn.

Zermatt förknippas ofta med Matterhorn berget som nästan är mer känt från Tobleronepaketen än de konstanta bergsbestigningarna som görs där. Matterhorn är även ett av ett av de mest fotograferade objekten i alperna. Turisterna har sina kameror redo i högsta hugg så fort det inte moln skymmer toppen. Jag kunde själv inte motstå utsikten och tog mängder av bilder. Det är omöjligt att låta bli.

s35 Makalu | Zermatt

Försäsongen i Zermatt är oftast bra och erbjuder fin snö. Har man tur kan det komma ett dump under resan. Då kan man lägga sina första pudersvängar för säsongen innan de flesta skidintresserade ens hunnit tänka på puder. Man måste dock vara försiktig och tänka på att det är en glaciär och det kan finnas sprickor. Det gäller att ha koll på vart man åker och inte ge sig ut om man inte är helt hundra på att det är säkert. Förutom chans till grym puderåkning så finns det en liten park med en kul halfpipe, ett gäng rails och hopp att sysselsätta sig med. Även pisterna är bra men utbudet av öppna nedfarter är något begränsat tidigt på säsongen. Zermatt är även ett kanonställe senare på säsongen då systemet är mycket större och då kan man till och med passa på att åka ner till Italien och ta en god kopp kaffe.

s36 Makalu | Zermatt

Tack Trots att det finns det många glaciärer som slår Zermatt både storleksmässigt och i antal nedfarter är det något som gör att jag inte kan sitta still på väg dit. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är, men det gör mig ingenting. Det är en härlig känsla i magen.

Zermatt s39 Makalu | Zermatt

INSTAGRAM Farträven Lotte Sejersted är med i det norska alpina landslaget och tränar stenhårt för att nå toppen. Hon gillar att flyga långt, åka fort och katter. Inte nog med det tar hon grymma bilder, syns ofta med rosa hår och har ett instaflöde värt guld. TEXT IDA STRÖM | FOTO LOTTE SEJERSTED | CITAT LOTTE SEJERSTED

“Jeg elsker katter... Punktum!”

@LOTTESEJERSTED

“Elsker å fly og å kjøre fort på ski! Bildet fra New Zealand.”

s41 @lottesejersted

“Jeg fant denne rope swing’en på New Zealand og fikk svingt inn i solnedgangen. Magisk!”

â&#x20AC;&#x153;Min favoritt treningspartner: broren min! Han er rĂĽ!â&#x20AC;?

s43 @lottesejersted

“Når jeg får treneren sin til å ta bilde ut av start og jeg tryner... Fail. Fin utsikt da!”

“Elsker sommer og saltvann. Og kjæresten min!”

s45 @lottesejersted

Tangentbordet lyser och en kopp kaffe står redo bredvid mig i väntan på att bli uppslukad till dess botten. Jag skriver in Pia Nic Gundersens e-mailadress och väntar med spänning på att mina hjärnceller ska kicka igång och komma på de där alldeles unika och klartänkta frågorna som ingen annan har frågat. Så min första fråga lyder: Hur började du åka skidor? Jag raderar, raderar och raderar. Inga frågor blir som jag förväntar mig och allting känns bara pinsamt och dumt. Efter några dagar av eviga försök till att skriva frågor som i vilket fall är en gnutta intressanta trycker jag äntligen på knappen skicka och med ett uns är det för sent att ångra sig. När Pia Nics svar några dagar senare dumpar ner i min mailbox fylls jag av en otrolig lättnad. Hennes svar är utförliga, roliga och intressanta. Jippi! Pia Nics skidkarriär började i ryggsäcken bärandes av hennes pappa. När hon fyllde två år och fick sina egna skidor var det dags att själv börja bestämma när hon skulle svänga höger eller vänster. Det blev succé och ett liv fyllt av skidåkning tog fart. Hon berättar att man kan säga att hon inte enbart valde det själv, men att hon är otroligt tacksam för att hennes föräldrar introducerade henne till skidåkningen så pass tidigt. Första gången jag ser Pia Nic åka skidor är från avbytarbänken under NM i Riksgränsen. Att hon åkte grymt bra skidor hade jag redan sett från en brusig video från Xtreme Verbier i vintras, men detta var någonting helt annat. Med en åkstil som var både kraftfull och ösig men på samma gång lättsam tog hon Nordalsberget med en klackspark.

s46 Makalu | Pia Nic

Efter en fantastisk säsong för Pia Nic med vinster och pallplatser från stora friåkningstävlingar avslutades den beklagligtvis tvärt och illa med en korsbandsskada under våren. Jag vill gärna grotta in mig i sorgen över att inte kunna åka skidor, hur det kändes att få beskedet om ett draget korsband och andra jobbiga tankar som slår en när man skadar sig, men medan jag läser hennes reflektioner förstår jag snabbt att Pia Nic är den där jobbigt positiv filuren som man alltid önskat att man själv hade varit. Hon berättar att hon har lyckats vända det från någonting negativt till positivt. Jag undrar om hon har några tips till andra som har skadat sig och hon förklarar att det handlar om mindset. Jag blir både inspirerad och imponerad över hennes styrka, både på berget och i huvudet. Min mamma brukar alltid säga att man kan ta sig långt på en stark vilja och ett glatt humör och med detta sagt kan jag konstatera att en skidsäsong hit eller dit är en bagatell för Pia Nics chanser att nå dit hon vill. Precis som hon själv berättar handlar allting om att se de ljusa punkterna i de mörka stunderna, och därifrån ta resten med ett leende på läpparna. Efter att ha funderat kring Pia Nics reflektioner över livet och hennes mentala styrka förstår jag att min mailbox numera är värd både guld och rubiner. Jag förstår att denna skatt är någonting som jag måste dela med mig av. Kära läsare, här kommer frågorna och svaren rakt upp och ner. Koka en kopp kaffe, ta en stund för er själva och gör en egen funderare på hur ni inspireras av Pia Nic Gundersen.

TEXT IDA STRÖM

Foto: www.freeridewourldtour.com / David Carlier

Foto: Pianic Gundersen/Privat

Vad är det bästa med att tävla i friåkning? Hur skiljer det sig från när du tävlade i alpint? ”Det bästa är friheten, utan tvivel! Det är också kanske det som mest skiljer sig mest med att tävla i alpint. Man är så fri i det man gör, man glömmer nästan att man tävlar. Det är hela konceptet med att ta sin tid att studera och memorera ett face(bergssida), för att sedan överväga olika alternativ, behöva tänka kreativt, diskutera med andra, hitta egna linjeval, fundera över storleken på klipporna man ska droppa och så vidare. Allt detta passar mig väldigt bra. Att studera ett face kan vara lite terapeutiskt. Tävla i friåkning kräver också, som i alla andra sporter, att man hittar det rätta ”mindsettet”, jobbar med huvudet och peppar upp sig själv. Att man finner den rätta balansen mellan att vara taggad och coollugn. Jag älskar den lite laidback stämningen. Även om man ibland är nervös inför ett åk och vill pressa gränserna, så är det ingen stor sak om man inte lyckas med sin plan. Bara man kommer ner och får high-fivea de andra, så är man redo för festen efteråt.”

s48 Makalu | Pia Nic

Foto: www.freeridewourldtour.com / David Carlier

â&#x20AC;&#x153;Det har alltid varit en naturlig del av mig, det Ă¤r en del av min identitet.â&#x20AC;?

Foto: Pianic Gundersen/Privat

Hur började du åka skidor? ”Jag växte upp i skidorten Sortland i Vesterålen. Jag var väl knappt ett år då min pappa körde runt med mig på ryggen tills jag fick mina egna skidor då jag var runt två år. Man kan säga att jag inte enbart valde det själv, men jag är otroligt tacksam för att mina föräldrar introducerade mig till skidåkningen så pass tidigt. Det har alltid varit en naturlig del av mig, det är en del av min identitet.”

s51 Makalu | Pia Nic

s52 Makalu | Pia Nic

Foto: www.freeridewourldtour.com / David Carlier

Hur går det med rehabiliteringen och hur gör du för att hålla humöret uppe? ”Det är väldigt nytt för mig, då jag aldrig förr varit skadad en längre tid. Jag känner att jag har lyckats vända det från någonting negativt till positivt. Från att ha haft ett relativt slappt förhållningssätt till träning och förberedelser inför säsongen, har jag tränat mer än någonsin och njuter av det. Det är som att man plötsligt inser att man inte kan ta någonting för givet och jag ser enormt mycket fram emot att åka skidor igen.” ”Går det som det ska så tar det 6 månader. Det kan ta upp till ett år innan man är tillbaka, men jag hoppas på att vara tillbaka i god form i februari.”

Har du något tips till andra som har skadat sig? ”Mindset. Man måste ha tro på att man har en superkropp som klarar rehab bättre än alla andra, haha, så gör jag. Nej, men det jag menar är att man måste tänka positivt och inte köra fast. Ta en dag i taget, göra alla tråkiga repetitiva övningar som man kanske inte förstår poängen med och belöna dig själv ibland. Gärna med glass.” Hur fungerar det att kombinera skola och skidkarriär? ”Det har gått bra, tydligen. Jag blev klar till jul förra året, så nu är jag fullständig kvalificerad landskapsarkitekt. Det var väl egentligen bara det sista året jag tog några månaders ledighet på vintern. Min utbildning blev lite längre än den beräknade studietiden. Om jag ska vara ärlig så ändrades mitt fokus något under de senare åren, friåkningen blev viktigare än plugget. Men jag tror det är viktig att man gör saker som inspirerar en, och i mitt fall var jag nog en bättre student just på grund av att jag också körde friåkning. Det känns bra att ha gjort klart studierna, och nu förväntar jag mig att ha några år där friåkningen är i fokus.”

Foto: Pianic Gundersen/Privat

Har du några tips till andra tjejer som vill börja tävla i friåkning? ”Gör det! Har du bara en liten tanke om att göra det, ta chansen och gör det. Så som jag ser det är friåkningen en av de finaste tävlingsmiljöerna man kan komma in i. Friåkning handlar lika mycket om gemenskap och high-fives som det handlar om ett face. Jag tror att många tjejer har lusten att göra det, men inte törs för att de inte litar på sin egen förmåga. Om det är så, rekommenderar jag att man anmäler sig till ett freeride camp, det finns både en del i Norge och Sverige. Det kan vara en bra start, där du kan få feedback och skapa kontakter.”

Foto: www.freeridewourldtour.com / Philip Field

Vad gör du när du inte åker skidor? ”Det är väl egentligen det som jag ska te reda på nu! Efter att jag avslutade mina studier har jag haft fullt upp med en lång vinter som avslutades med min korsbandsskada. Sedan slutet av säsongen har knät varit i fokus och det blir mest träning. Jag är nog ganska standard som alla andra annars, jag hänger med familjer och vänner, gillar musik, läsa och skriva. Jag gillar att vara utomhus för det mesta och i allmänhet göra saker som inspirerar mig, så som att campa på en strand eller på en topp i Vesterålen.”

Ålder: 29år. Hemort: Ånstadblåheia, Vesterålen, Norge. Sponsorer: Arcteryx, Jobzone, Bliz Eyewear, Movement Skis, Douchebags, Ortovox, Hemsida: www.pianicgundersen.com Facebook: Pia Nic Gundersen Instagram: @Piagu

s54 Makalu | Pia Nic

KRÖNIKA

”Vad skönt med en snölös vinter, då kan man ju ha pumps när man går ut”

TEXT HELENA ENGELBRECHT Ja. Det finns de som tycker så. Jag har själv hört orden yttras. Fan, jag har nästan själv tyckt så också, men bara nästan, och det för väldigt länge sedan. Det var en annan tid, en annan plats och en annan situation. Innan skalplaggen och underställen, och framför allt innan bergen. Innan Åre. Visst hade jag stått på skidor förut och visst fasen tyckte även jag att det var kul, men det var inget jag gjorde regelbundet. Inget jag hade varken tid eller råd med. Men så kom möjligheten till mig att i vuxen ålder faktiskt börja åka skidor. Varannan vecka satte jag mig i en bil efter jobbet i Stockholm och åkte hela vägen upp till Åre. Bara för att åka skidor. Jag köpte mitt första säsongskort, lånade till mig utrustning och började så sakteliga inse att det här med vinter var mer än bara kyla och mörker. Det var ju fantastiskt! Det här var ungefär fem år sedan nu. Men det känns som en evighet sedan. Så småningom lämnade jag Stockholm bakom mig helt och bytte både hem och karriär mot fjällen och skidåkningen. Och jag har inte ångrat en sekund. Jag har alltid tankat energi ute i naturen. Varje sommar har spenderats i familjens stuga i Lappland med full fokus på fiske, bärplock och skogshäng. Att nu få allt det där inpå husknuten är verkligen något jag är tacksam för. Lika glad är jag för att skidåkningen nu är en stor del av min vardag. I en by som Åre med ett berg som Åreskutan samlas många människor som är av samma skrot och korn. Den pepp och glädje och sammanhållning som ett starkt gemensamt intresse ger är något som inte går av för hackor. En gammal luttrad journalistgubbe sa en gång såhär angående folket han mötte i skidvärlden: ”It is very rare that I meet someone that I actively dislike”. Det skriver även jag gärna under på. Även om det såklart finns douchebags som vill trycka ner, klaga på din åkstil, muttra om att tjejer är sämre åkare, att turister förstör backarna och att de senaste grejerna alltid är tuffast så är den stora majoriteten helt klart bra folk. Det finns helt enkelt fler sköningar som ger blanka fan i om du är tjej eller kille, gammal eller ung, välkittad eller ihoplånad, nybörjare eller sponsrad för att du med enkelhet ska kunna omge dig med dem i stället. Berget är till för alla. Punkt. Jag har haft några av mina absolut bästa dagar i livet på berget. Oavsett om jag haft pjäxor eller pedaler under fötterna. För om jag ska vara heeeelt ärlig är jag fortfarande en sommartjej med just nu downhillcyklingen som största förälskelse. Men vintern och skidåkningen, den är ju inte så dum den heller. Syns i backen!

s57 Makalu | Krรถnika

FOTOAUT

Camilla Rutherford

Camilla Rutherford är en passionerad äventyrsfotograf som bor i Nya Zeeland. Hon spenderar sina dagar bakom linsen och har en förmåga att fånga ögonblick som ingen annan.

TEXT EMIL STEGFELDT |FOTO CAMILLA RUTHERFORD

The sky is the limit, you just have to get it. I’ll leave you with one of my favourite quotes: “Far better it is to dare mighty things, to win glorious triumphs even though checkered by failure, than to rank with those poor spirits who neither enjoy nor suffer much because they live in the gray twilight that knows neither victory nor defeat” - Theodore Roosevelt.

TOMATEN När och varför blev du intresserad av fotografering? Jag blev intresserad av fotografering i ung ålder. Jag använde min pappas gamla Pentax kamera och tog bilder av alla möjliga saker. Jag älskade också att filma och använde pappas Super 8 och DV filmkameror för att göra filmer. Jag gick med i fotoklubben i skolan och älskade att skapa foton i mörkerrum. Det kanske låter konstigt, men jag upptäckte inte förrän jag gick ut Art Collage att jag ville bli fotograf. Jag trodde under en tid att jag ville bli filmproducent eller designer, så jag studerade teaterdesign på Central St Martins Art Collage i London. Jag använde fotograferingen som ett hjälpmedel och älskade att utvecklas i mörkerrummet. Det var som sagt inte förrän jag lämnade collage som jag upptäckte att det var fotograferingen som inspirerade mig att resa och dokumentera. Jag köpte min första digitalkamera när jag lämnade Art Collage och inledde något som skulle vara ”bara några skidsäsonger” och begav mig mot Nya Zeeland i sökandet efter bra snö. Jag började ta bilder på mina vänner som åkte skidor och upptäckte att jag älskade att ta bilder på människor i bergen. Under min säsong i Wanaka NZ mötte jag rätt människor, tog mängder av bilder i den då okända parken Snow Park NZ och fick mina första publicerade bilder. Detta ledde till att jag pendlade mellan Wanaka och Verbier fyra vintrar släpandes på min kamera. Vad inspirerar dig? Att vara utomhus med människor som gör fantastiska saker, bergen och ljus. Framförallt är det människor som är ute i naturen och gör sin grej som får mig exalterad. Jag älskar att ta bilder på imponerande landskap, men när ett mänskligt element kommer in i bilder förvandlas en vanlig landskapsbild till någonting speciellt. Det kan vara en skidåkare, cyklist, base jumper eller någon som bara njuter av stunden. Jag älskar även det naturliga ljuset som moder natur ger oss, speciellt när det kommer när det är som mest oväntat. Vad är det bästa med att vara äventyrsfotograf? Jag älskar att arbeta med människor. Några av de atleter som jag har haft privilegiet att jobba med -

är otroligt inspirerande och motiverande. Jag har sett helt fantastiska människor utöva sina sporter till gränsen och fått möjlighet att föreviga dessa ögonblick. Den mest intensiva av dess sporter är base jumping. Att fotografera den sporten är någonting utöver det vanliga. När det inte finns några marginaler för misstag och de människor som utöver det är så extremt passionerade för sporten gör att det blir otroligt häftigt att fotografera det. Lättnaden när de landar oskadade är någonting som jag aldrig har upplevt.

Har du några tips till andra tjejer som drömmer om att bli fotograf? Att komma in i äventyrsfotografering är otroligt givande. Du har möjlighet att få åka på fantastiska äventyr och kalla det ditt jobb. Men man kan inte förvänta sig att någon kommer att bjuda in dig till att vara en del av olika äventyr, du måste själv få dem att göra det. Jag får ofta höra att jag är ”lyckligt lottad” som får göra det jag gör, som att det bara föll över mig. Jag är otroligt tacksam, men jag tror att livet handlar om att skapa sin egen lycka och om du följer dina drömmar så kan du uppnå dina mål. Livet är för kort för att inte följa sina drömmar. Jag är inte på något sätt klar med att sträva efter att nå mina drömmar. Jag strävar alltid efter nästa fotografering, planerar ut vad min nästa äventyr skall bli och hur jag ska komma vidare när jag kör fast. Det är aldrig enkelt och du kommer att behöva stå ut många besvikelser och mycket frustration. Men om du har talangen, uthålligheten och passionen kommer du att klara det. Att vara kvinna har ingenting med det att göra. Beviset finns i puddingen. Om du tar fantastiska bilder så kommer de att lyssna, oavsett om du är tjej eller kille. Jag tror att du måste vara intresserad av de sporter du fotograferar. Du behöver nödvändigtvis inte utöva dem, men du måste känna till omgivningarna, känna dig bekväm med att klättra med din kamerautrustning, svettas och ibland göra extrema saker för att få till bilden du strävar efter. Vara uppe med tuppen, vara utomhus länge för att få rätt ljus, vänta in att en storm skall passera eller klättra ännu en bit för att nå guld.

s59 Makalu | Fotoautomaten

Se mer av Camilla Rutherford: Hemsida: http://www.camillarutherford.co.nz Facebook: Camilla Rutherford Photography Instagram: @camillarutherford_photography

“Det här fotot togs i Treble Cone, Wanaka, Nya Zeeland. Det var ett brant, svåråtkomligt parti som låg mestadels i skuggan vilket gjorde att snön fortfarande var bra. Jag blev exalterad över att hitta en liten remsa som var delvis i solen med ett härligt sidoljus och skarpa skuggor som alltid ger snygga foton. Som tur var fanns det en hylla i berget med ett litet häng som jag kunde krypa in under och hålla mig fast i med min kamera. Jag hade dock kollat in hänget noga först! Fraser är en lokal skidåkare från Wanaka som är väldigt bekant med snöförhållandena och terrängen i Nya Zeeland. Han åkte mycket snyggt och hans gula jacka gör verkligen fotot.”

s61 Makalu | Fotoautomaten

“Det här fotot togs från en av mina absoluta favoritplatser att åka på i Nya Zeeland, Ohau. Det är ett litet privatskött ställe utanför de allmänna områdena. Vi hade haft en helt ok dag, inget speciellt hade hänt men när vi körde hem vände jag mig om och tog det här fotot. Det är en av mina favoritbilder fastän vi inte ens åkte skidor!”

s63 Makalu | Fotoautomaten

s64 Makalu | Fotoautomaten

“Jag fotade på World Heli Challenge i Wanaka, Nya Zeeland, under några år. Det är en big mountain tävling i bergen runt Wanaka, i ett område som man bara når med helikopter. Atleterna flögs upp till toppen av berget och det fanns bara en liten ynklig plats uppe på den vassa bergskanten för dem att kliva av på. När åkarna lämnade helikoptern så fanns det nästan ingenstans att ta vägen. Jag lyckades få upp min kamera och få en bild av dem när de en efter en klev av på det lilla området på bergskammen. “

“Detta fotot tog jag en tidig morgon innan solen gick upp på Tasmanglaciären på Mt Cook, Nya Zeelands största berg. Vi tog oss flåsande upp mot toppen och soluppgången och jag knäppte den här bilden medan grabbarna tog på sig sina lagg. Jag älskar hur rå och suggestiv den här bilden är, en kall morgon när månen fortfarande är kvar på himlen.”

s67 Makalu | Fotoautomaten

s68 Makalu | Fotoautomaten

“Den här bilden togs i ökände Snow Park, Nya Zeeland, innan det stängdes. Jossi Wells är en lokal förmåga från Wanaka som har blivit en välkänd park- och pipeåkare och har vunnit X-games flera gånger. Jag fotade några stillbilder under filmningen som gjordes på Jossi i Snow Park. Det här fotot är taget en tidig morgon då pipen var stängd. Det var en fotograf som filmade från en helikopter med följekamera. När helikoptern landade yrde den upp en massa snö som gjorde detta fotot helt magiskt i morgonljuset.”

Foto: Helena Rapaport/Privat

HIGHmedFIVE HELENA RAPAPORT

Vem är du? - Jag är nog som de flesta alpinare, först upp i backen och ger mig av när det blir som bäst. Det bästa jag vet är att åka fort. Hur kändes förra säsongen? - Förra säsongen var min comeback efter en lång skada och jag var sjukligt peppad på skidåkning. Jag har aldrig upplevt sån skidgläjde och resultatmässigt överträffade jag mina förväntningar flera gånger om. Hur ser dina planer ut för säsongen? - Den här säsongen ska jag åka rekordmycket skidor. Alla sorters åkning. Jag tror mångsidighet ger framgång inom alpint. Om du var en superhjälte, vem skulle du vara? - Jag skulle utan tvekan vara Flash om jag fick välja en superhjälte att vara. Superfast! Plus att jag tävlar i en röd dräkt iår. Vem inspireras du av på berget? - Med risk att låta sjukt töntig kommer jag svara min syster Matilda på den här frågan. Hon inspirerar mig för att hon utmanar sig själv hela tiden, så som jag också försöker!

s71 Makalu | High five

#50reasons Tack för att ni har gillat, följt, kommenterat och varit en del av vår kampanj “50 anledningar: Varför berget?”.

s73 Makalu | #50reasons

Den amerikanska friåkaren Michelle Parker har tagit skidfilmsscenen med storm och vunnit priser så som Powder Awards Bästa Kvinnliga Prestation för hennes segment i den hyllade skidfilmen Superheroes of Stoke. Hennes åkning tar död på begreppet ”bra för att vara tjej” innan du har ens hunnit säger pudersnö och representerar tjejerna i Matchstick Producations. Just nu är hon aktuell med MSPs nya film Days Of My Youth som släpptes i höst. Makalu Magazine har pratat med Michelle om hur hon började med friåkningen och varför hon älskar att filma i bergen med hennes närmsta vänner.

Foto: Alain Sleigher/Red Bull Content Pool

s75 Makalu | Parker

Vad är det bästa med att vara skidåkare? Det bästa med att vara skidåkare är att ha passion för det man gör. Det är fantastiskt att få resa, möta otroliga människor och att få åka skidor över hela världen. Att upptäcka bergskedjor och att få vara utomhus så mycket som möjligt går hand i hand med att vara skidåkare. Det är vackert. Jag läste att du började som en alpin skidåkare och sedan bytte diciplin till slopestyle. Hur kommer det sig att du slutade upp som friåkare? Jag tävlade alpint tills jag var femton år då jag gjorde min övergång till friåkningen. Under den tiden åkte jag skidor så mycket som möjligt och blev en gång upptäckt när jag åkte i parken i Squaw. Jag blev pushad till att tävla, men insåg rätt snart att trots att det var roligt så var det inte det jag ville göra. Jag ville åka puder och filma i bergen med mina närmaste vänner. Det är det skidåkningen alltid har varit för

Foto: Blake Jorgenson/Red Bull Content Pool

mig. Tids nog, efter att i många år ha försökt att göra just det, lyckades jag övertyga några personer att jag faktiskt kunde åka skidor utanför parken också. Efter det hade jag turen nog att hitta fantastiska personer som supporterade mig att göra precis det jag ville. Det var en fantastisk känsla. Med min alpina bakgrund och uppväxt i Squaw, kändes det helt naturligt att jag ville bli fråkare.

“Jag ville åka puder och filma i bergen med mina närmaste vänner. “

s77 Makalu | Parker

Foto: Blake Jorgenson/Red Bull Content Pool

Vad föredrar du, filma eller tävla? Varför? Jag föredrar att filma. Jag lämnade tävlandet i alpint därför att jag ville ha möjlighet att själv bestämma över min tid. Jag ville ta alla tillfällen i akt att åka puder när det fanns möjlighet. Tävlandet i parken lämnade jag därför att jag helt enkelt inte finner min passion för skidåkningen där. När du filmar så tävlar du bara mot dig själv och ingen annan. Det är bara du och dina vänner där som finns till för att hjälpa dig. Det blir mer som en lagkänsla och det är det jag gillar med att filma. När du tävlar i slope-style tävlar du mot andra och i slutet av dagen, om du vinner eller förlorar, gör dig inte till en bättre människa... jag antar att ta pallplaceringar helt enkelt inte så viktigt för mig. Jag har en vinnarskalle som har kommit naturligt, men jag gillar mycket mer vibbarna av bergen och backcountry, än skidorter.

s79 Makalu | Parker

Foto: Christian Pondella/Red Bull Content Pool

Jag såg Days of My Youth här om dagen, grym film! Det ser verkligen ut som att ni hade det kul när ni filmade. Att vara en del av MSP-gänget har varit helt fantastiskt för min skidåkning. De andra åkarna som jag omger mig av, som James Heim och Mark Abma, har så mycket erfarenhet. Erfarenhet är otroligt viktigt när man är friåkare. Att ha möjlighet att stå bredvid dem och lära sig av dem är ovärderligt.

Vad är ditt bästa tips till tjejer som vill spendera sin tid i berget som proffessionella skidåkare? Mitt bästa tips till tjejer som vill bli professionella friåkare är att alltid vara positiv. Träna hårt och hålla sig frisk och vältränad. Le och ha roligt, det är egentligen det enda det handlar om.

s80 Makalu | Parker

Foto: Alain Sleigher/Red Bull Content Pool

Foto: Blake Jorgenson/Red Bull Content Pool

Vad är dina planer inför vintern? Några speciella resor? Jag kommer att filma igen med MSP i vinter och jag kan knappt vänta. Jag vet inter vart vi ska förrän säsongen drar igång på riktigt. Eftersom skidåkning är så väderberoende är det svårt att veta innan snön kommer, det kan bli väldigt spontant och slumpmässigt, vilket jag gillar. Vad gör du när det inte är skidsäsong? När det inte är skidsäsong gillar jag att klättra och cykla mountain bike. De två sakerna är för mig lika värdefulla som skidåkningen. När det inte är skidsäsong hittar du mig i Sydamerika där jag jobbar som tränare hos SASS Global Travel i Argentina. Jag har varit där nere under de senaste nio åren och av någon anledning kan jag inte få nog utav det. Jag försöker också spendera så mycket tid som möjligt i Tahoe med min familj och vänner, men att jag har lite tid utanför skidsäsongen är oundvikligt. Jag återvänder även ständigt till Eastern Sierras för att leka i bergen och spendera så mycket tid som möjligt utomhus. Jag är väldigt kinestetisk och har en sprallig personlighet. Jag gillar att röra på mig och vilodagar är de värsta för mig. Vanligen finner du mig att under en dag försöka hinna göra så mycket som det bara är möjligt.

s83 Makalu | Parker

Om du var ett djur skulle du vara... En kondor1, örn eller en svart panter. 1Kuriosa: Kondoren är världens största rovfågel och lever i de höga bergen i Argentina. Kondoren livnär sig på kadaver och med vingarna utbredda är den tre meter lång.

s84 Makalu | Parker

Foto: Alain Sleigher/Red Bull Content Pool

Ă&#x2026;lder: 27 ĂĽr Sponsorer: Red Bull, Mountain Hardwear, Atomic, Anon, Squaw Valley, Kicker, Arcade och backcountry.com Hemsida: www.michelle-parker.com Facebook: Michelle Parker Instagram: @Myshellparker

God Jul! Vi på redaktionen önskar er en riktigt god jul med massor av puder och härliga dagar med skidor under fötterna. Men, vi vill passa på och påminna er om riskerna. Glöm inte lavinprylarna och ta det försiktigt där ute! Känner ni att ni vill ha bättre koll så varför inte unna er själva en lavinkurs i julklapp?

s87 Makalu | God Jul

Riksgr

ränsen Varje vår när snön börjar smälta och solen sakta smyger sig fram bakom fjället tisslas och tassas det i skidsverige om en alldeles magiskt plats. En plats dit alla vill fly för att glömma bort att säsongen snart är över. På ett tuffande tåg genom Sverige fälls en tår för att pudersvängar, vindbitna kinder och vinterns alla åk snart är ett minne blott. Men i samma sekund torkas tåren bort och vi minns - vi är ju på väg till Riksgränsen. TEXT IDA STRÖM | FOTO EMIL STEGFELDT

s91 Makalu | Riksgränsen

s92 Makalu | Riksgr채nsen

Efter en 24 timmar lång tågresa är jag glad över att snart vara framme Riksgränsen. Några få men intensiva dagar av skidåkning, tävlingar och fotografering väntar. När tåget stannar och vi äntligen får kliva av på fast mark möts vi av en sagolik vy av snötäckta berg och ett gäng röda trähus. Varför Riksgränsen kallas ett litet Chamonix går det inte att gå miste om. Från tågstationen till hotellet möter vi lika många solbrända, Gore-Tex klädda friåkare med breda skidor över axeln som du möter kostymnissar på Stureplan. Helikopterplattan bredvid hotellet och den avslappnade stämningen fullbordar känslan och man infinner sig direkt i lugnet som råder i byn.

Riksgränsen är beläget cirka 14 mil från Kiruna och snuddar intill den norska gränsen. Är du en pisträv som är svag för nyräfflad manchester och en trött sjusovare passar Vemdalen eller Sälen kanske bättre för dig. Riksgränsen är ett nirvana för dig som gillar tuff gängåkning, lekfulla pister och höga toppar med utmanande terräng. Att packa ner stighudarna är även att föredra för dig som vill få ut mer av en skiddag än lifttiderna 9-16. Solen går nämligen upp lika fort som den går ner och vill du ha ”likerekord” på Instagram med rosafärgade solnedgångar kan du förvänta dig framgång. Men jag föreslår att sedan stoppa telefonen i fickan och för att bara njuta av stunden. Se hur ljuset bildar former och hur liten du är i förhållande till bergen. I vår ”likesjagande” och jäktande värld underskattas det ofta att bara andas in vad nuet ger dig och ta vara på stunderna när moder jord är som vackrast.

s95 Makalu | Riksgränsen

s97 Makalu | Riksgr채nsen

s98 Makalu | Riksgr채nsen

Vi är inte ensamma med att ha tagit vårat pickpack och åkt till Riksgränsen den här vårveckan i maj. Hela Sveriges skidelit och andra friåkningsälskande själar har nämligen samlats här för att tävla i Scandinavian Big Mountain Championship, som görs upp genom en kvaldag och två finaldagar. Även några enstaka internationella ansikten har tagit sig hit för att vara med och tävla. Konkurrensen i år är hög och rekordmånga tjejer är anmälda i alpinklassen. Matilda Rapaport, Jackie Paaso och Pia Nic Gundersen är några av namnen som cirkulerar i lobbyn på hotellet. I år är även ett gäng från Peak Performance på plats för att ta fram årets rookie.

Tävlingsdagarna bjuder på allt från solsken till kalla vindar. Med hård konkurrens och tufft underlag gör tävlingsåkarna vad de kan för att visa upp sin talang trots sviktande underlag. En del rysare, otäcka krascher och fin åkning stod på schemat inför finaldagarna och man kan klart säga att det ena galna åket toppar det andra. Tre intensiva dagar av tävlingar avslutas på klassiskt vis med prisutdelning, bankett och dans. När jag och mina vänner efter midnatt lämnar banketten möts vi av en ljus himmel i blåa och rosa toner. Vi stannar upp en stund. Någon tar ett kort. ”Det är som i paradiset” säger en av mina vänner och vi beger oss bort mot stugan i Kattjokk där vi ska sova över sista natten innan vi hoppar på tåget för att färdas söderut igen.

s100 Makalu | Riksgränsen

Ett tappert gäng med möra ben, blöta pjäxor över axeln och solbrända kinder släpar sig in i en tuffande tågkupé för att bege sig hemåt. Fina dagar i Riksgränsen lider mot sitt slut och det är dags för att ställa skidorna i garaget för säsongen. En suck hörs från kupén bredvid. Någon har redan somnat i sätet bredvid mig och en annan smattrar intensivt på tangentborden inför vårens sista tenta. På ett tuffande tåg genom Sverige fälls en tår för att säsongens bästa avslutning snart är ett minne blott. Men i samma sekund torkas tåren bort och vi minns – om ett år ska vi hit igen.

s102 Makalu | Riksgränsen

Ta chansen och vinn ett underställ från Houdini! Vi kommer att lotta ut ett dam-underställ till en av våra läsare som hjälper till att sprida det första numret av Makalu Magazine. Använd understället själv eller ge bort det i present till din syster, mamma eller flickvän. Allt du behöver göra är att länka detta nummer på din facebook eller instagram och tagga #makalumagazinehoudini. Glöm inte att om du taggar oss på facebook måste inlägget kunna visas offentligt, samt på instagram måste din användare vara offentlig. Tävlingen avslutas 1 februari och vinnaren kontaktas senast den 15 februari. Go go go!!

Vinn ett underst채ll!

#MAKALUMAGAZINEHOUDINI

s105 Makalu | Houdini

Tack! John Crawford-Currie Catt Olsson Tini Warg Mikael Skålén Felix Elofsson Åse Bejram-Elofsson Tom Lindahl Caroline Strömberg Familjen Stegfeldt Familjen Ström Mattias Jonasson Evelina Nilsson Helena Engelbrecht Julia Johansson Helena Rapaport Hedvig Wessel Aurora Amundsen Julia Nilsson Elina Vesterlund Lotte Sejersted Michelle Parker Pia Nic Gundersen Camilla Rutherford Jeanette Francke Katharina Habermann Karin Halvarsson Madelaine Magnusson Helena Rapaport Lin Ivarsson ... och alla andra underbara människor som har bidragit till att göra detta möjligt! Stor kram och god jul! /Ida & Emil