Skriva 1 2014 by Martin Karlsson

NR 1 JAN/FEB 2014

65 KRONOR

FINLAND 8 EUR

Nystart! OMPRÖVA DITT SKRIVANDE KOM I DITT LIVS SKRIVFORM LIZA MARKLUND OM SITT NYA SÄTT ATT SKRIVA

SKRI

ROMA 2014! N V DIN

TIPSE N INSP VERKTY G IRAT IONE EN N

NÄR SKA MAN SLÄPPA SITT MANUS OCH GÅ VIDARE? s! apri

10 0

örst kr i f

JOHAN THEORIN

OM FÖRFATTARES ENSAMHET

PIJA LINDENBAUM Årets stora

NOVELLTÄVLING + Guide: Så lyckas du

Jonas Karlsson

»Man får vara beredd på att det skiter sig«

ÄR SKADAD AV SITT YRKE

WORD VS SCRIVENER

DAGS ATT BYTA ORDBEHANDLARE?

INTERPRESS 0185-01

7 388018 506503

RETURVECKA

v 10

I DETTA NUMMER: PIJA LINDENBAUM ¡ JOHANNA NILSSON ¡ SÖREN BONDESON ¡ KRISTINA THULIN ¡ ANNA SCHULZE ¡ ARNE SUNDELIN ¡ MARTINA THUN

Läs

digitalt

Ladda ner vår app på AppStore eller Google Play.

Är du prenumerant eller vill ha mer information om vår app? Besök www.tidningenskriva.se/digitalt

Ledare

Ta en ny väg till jobbet! A

tt skriva handlar om tålamod, men också om att bryta ihop och börja om. Det kan vara det tyngsta av nederlag eller den allra lättaste befrielse. Eller ett helt nyktert konstaterande. Oavsett hur saker flyter på finns det anledning att luta sig tillbaka en stund, bortse från såväl högstämda nyårslöften som längtan efter nödslakt, och helt enkelt titta på vad man håller på med. Och hur man håller på med det. I DET HÄR numret har vi vänt ut och in på ett antal av de allra

vanligaste sanningarna om skrivande, men vi har också försökt granska våra egna hjulspår: Hur kan vi fortsätta vara din kompis i skrivandet? Vilken mix ska vi sträva efter för att det ska passa dig, oavsett om du är fullfjädrad författare eller precis kastat dig ut i något som kan bli en av ditt livs mest omtumlande resor? En viktig sak tror vi är att ha mål. Inte bara avlägsna visioner om förlagskontrakt, tv-soffor och miljoner läsare, utan något på vägen. Kanske ett överblickbart projekt vid sidan av Den Stora Romanen?

Liza Marklund avslöjar sitt nya sätt att bygga en roman, och det är bara några av dem. SIST MEN INTE minst presenterar vi årets nya skrivardokto-

rer. De tidigare kommer självklart att fortsätta att medverka i tidningen på olika sätt, men vi tror att en tidning som Skriva hela tiden behöver bredda sitt bollplank. Så från och med nästa nummer kan du ställa dina frågor till ett av Sveriges tyngsta författarpar, Susanna Alakoski och Mats Söderlund. Du möter dem på sidan 72, tveka inte att redan nu höra av dig om vad som helst som rör ditt skrivande! Gott nytt år!

»Vilken mix ska vi sträva efter för att det ska passa dig, oavsett om du är fullfjädrad författare eller precis kastat dig ut i något som kan bli en av ditt livs mest omtumlande resor? « Därför utlyser vi i detta nummer en ny novelltävling, i större format än vår ordinarie tävling, och med en rejäl prissumma. Som knuff på vägen får du en stor guide i novellskrivande, och så möter vi en av landets främsta novellister, Jonas Karlsson. Han har förresten en egen metod för att inte köra fast: att göra olika saker och hela tiden ha flera berättelser på gång samtidigt. Det är bra att ta en annan väg till jobbet ibland. SKRIVA HAR FUNNITS i två år. Visionen har hela tiden varit

en tidning där vi samlar Sveriges främsta författare och skrivpedagoger som inspiratörer och vägledare till dig som skriver. Därför är vi glada att inleda året med en hel stab av Sveriges vassaste pennor: Johan Theorin inleder en artikelserie om författandets yrkesfaror, Johanna Nilsson delar med sig av sin skrivarvardag och

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Per Adolfsson, chefredaktör och ansvarig utgivare

Innehåll #1 2014

Gillar inte att knyta ihop säcken

Jonas Karlsson skriver det han känner för och låter det bli lite som det blir. Kanske är det just därför hans berättelser älskas av så många. s 22

Stämmer råden?

Kom i form

Riskyrke: Författare

Vi vänder och vrider på några av de vanligaste skrivråden. Kanske är det dags att ompröva dem? s 30

Toppa din skrivform inför 2014. Här är tipsen som ökar din uthållighet vid skrivmaskinen. s 36

Johan Theorin inleder sin artikelserie om det riskabla författarlivet och farorna man kan stöta på. s 38

NR 1 JA N/FEB 2 014

LEDARE 5 Detta nummers programförklaring.

LÄSARE 9 Ros och ris från våra läsare.

VILKEN BOK? 10 Martina Thun berättar om vilken bok hon önskar att hon skrivit.

PÅ VÄG IN 12 Fyra debutanter berättar om sin väg till utgivning.

NOTERAT 14 Notiser från verkligheten.

PRYLAR 15

Konsten att skriva en god novell Som en roman fast kortare. Och avgränsad till en händelse, scen, person eller ett skeende. Hur svårt kan det vara? Sören Bondeson avslöjar grunderna för en god novell. s 50

Snygga och praktiska prylar för dig som skriver

SKRIVA FRÅGAR 16 Kristina Thulin om att skriva utifrån en annan författare.

EN BILD – EN BÖRJAN 18 Vår minitävling där varje bidrag får vara max 25 ord.

FÖRLAGSPANELEN 20 Fem förläggare om när det är dags att börja om.

GÄSTKRÖNIKAN 48 Pija Lindenbaum berättar om sin yrkesskada.

Ett skrivande liv

Ett nytt arbetssätt

Hur håller man glöden uppe i bok efter ok? Johanna Nilsson delar med sig av sina erfarenheter. s 40

Efter 14 böcker hittade Liza Marklund ett nytt sätt att skriva. Här berättar hon. s 64

ORDBEHANDLARE 58 Vi ställer ordbehandlarna Word och Scrivener mot varandra.

NOVELLTÄVLING 64 Delta i vår novelltävling!

BRANSCHREGISTER 66 Tjänster och kurser som riktar sig till dig som skriver.

KRÖNIKA 68

Årets stora

NOVELLTÄVLING 10 000 kr i pris!

s 56

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Författaren Dag Öhrlund om att det alltid finns mer att lära.

SKRIVARDOKTORN 69

Att berätta sig själv I boken Att berätta sig själv delar Merete Mazzarella med sig av sina råd. s 44

Våra skrivardoktorer svarar på läsarnas frågor kring skrivande. Dessutom presenterar vi våra nya skrivardoktorer, Susanna Alakoski och Mats Söderlund.

JURISTEN 74 Författarförbundets jurist Maria Martinsson ger råd om juridik och avtal.

PÅ OM SLAGE T

www.tidningenskriva.se (tidningen) butik.tidningenskriva.se (webbshoppen) redaktionen@tidningenskriva.se Organisationsnr: 556861-6444 CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE Per Adolfsson CHEFREDAKTÖR OCH VD Martin Karlsson REDAKTÖRER Elin Persson, Malin Linneroth ART DIRECTOR Martin Karlsson OMSLAG MODELL Manne Brander FOTO Johanna Hedborg STYLIST Tammie Söderberg SMINK & HÅR Jannicke Vorren MEDVERKANDE Malin Linneroth, Elin Persson, Maria Lofjärd, Caroline Tibell, Linnea Molander, Johan Theorin, Hanna Johansson, Moa Karlberg, Pija Lindenbaum, Sören Bondeson, Annsofie Thörnroth, Kajsa Bergström, Dag Öhrlund, Elisabet Norin, Johanna Wistrand, Ann Ljungberg, Maria Martinsson ANNONS Martin Karlsson 073-83 81 278 | martin@tidningenskriva.se PRENUMERERA Skriva utkommer med 6 nr/år. En helårsprenumeration kostar 329 kr. Porto tillkommer vid prenumeration till utlandet. Teckna din prenumeration på www.tidningenskriva.se KÖP TIDNINGEN DIGITALT www.tidningenskriva.se/digitalt KUNDTJÄNST PRENUMERATION Alla prenumerationsärenden hanteras av vår partner Titeldata tidningenskriva.prenservice.se 0770-457 101 vardagar 8.30-16.00 Titel Data AB 112 86 Stockholm KUNDTJÄNST WEBBSHOP kundtjanst@tidningenskriva.se UTGIVARE Skriva Förlag AB TRYCKERI Åtta.45 Solna ISSN 2001-1180 ISBN 978-91-87629-13-6 BESÖKS- OCH POSTADRESS Oskarsgatan 6A, 414 63 Göteborg

I Skriva är det du som skriver som står i centrum. Därför har vi inte kända författare på omslaget. I stället lyfter vi fram våra läsare.

Manne Brander, 33 år Arbetar som psykolog inom barnoch ungdomspsykiatrin. Vad skriver du? – Just nu blir det mest journalanteckningar, utredningar, minnesanteckningar och annat relaterat till mitt jobb. Just journaler är en särskild språklig utmaning med mycket avvägningar och omsorg om patienten, som själv kan komma att läsa det en dag. – När jag skriver mer fritt brukar det bli små scener och minnesfragment. De ligger där i datorn och jag tar fram dem ibland och fyller på när jag behöver. Att skriva är ett bra sätt att strukturera tankarna tycker jag. Om du skulle skriva en bok, vad skulle det då bli? – Jag skulle vilja skriva en kokbok. Den skulle ta avstamp i min farmors mat som är brun, fet, salt, mättande, tung och trösterik. Det fanns något väldigt generöst med farmors mat.

Läsarbrev INSPIRATIONSKRYSSNINGEN INSPIRATIONSKRYSSNING MED SKRIVA 17-18 NOV Monika Fagerholm

Svante Weyler

Sara Kadefors

Torbjörn Flygt

Dag Öhrlund

Ann Ljungberg

Begränsat antal platser! Läs mer och boka plats

på:

Sören Bondeson

Johanna Wistrand

www.tidningenskriva.se/kryssning

Tack för en jätterolig skrivarkryssning! Intressanta författare i programmet och jag fick med mig många skrivartips hem. Pebbles K Ambrose

Tack för en lärorik och inspirerande skrivarkryssning!!! Åsa Dahlqvist

finns på en annan digital tjänst som heter Ztory. Kommer ni finnas kvar där så kanske jag ska byta från Readly till dem? Johanna Många läsare har frågat varför vi försvunnit från Ztory och Readly. Vi har gjort bedömningen att dessa tjänster inte är ekonomiskt hållbara för oss. För de som vill läsa Skriva digitalt hänvisar vi istället till vår egen app som finns för såväl Android som iOS. Läs mer och ladda ned appen på www.tidningenskriva.se/digitalt. Redaktionen

Visst hade det varit trevligt med en podcast om skrivande på svenska! Vi får väl se om det är något vi kan dra igång i framtiden. Under tiden kan vi tipsa om Piratförlagets poddradio, se: www.tidningenskriva.se/pfpd. Redaktionen

NYTRYCK AV FÖRSTA NUMRET? Jag tycker ni ska låta första numret av Skriva gå i nytryck. Pia de Lerigon

SKRIVA PÅ READLY OCH ZTORY?

PODCAST OM SKRIVANDE

Det historiska första numret av Skriva sålde slut väldigt snabbt i hela landet och sedan dess har vi fått många frågor om ett nytryck. Det är förstås väldigt roligt att första numret efterfrågas! Ett nytryck är dock väldigt dyrt och vi skulle behöva sälja minst ett par tusen exemplar för att det skulle gå ihop ekonomisk. Det tror vi skulle vara väldigt svårt. Mer troligt är att vi gör något slags specialnummer i framtiden, där vi plockar de allra bästa intervjuerna och reportagen ur vår samlade utgivning. Då tar vi förstås med några av artiklarna ur första numret. För den som vill läsa hela första numret i sitt originalutförande så finns den att köpa digitalt i vår app på www.tidningenskriva.se/digitalt. Redaktionen

Jag blev verkligen helt kär i Skriva när jag upptäckte er på Readly. Jättetråkigt att ni försvann därifrån men nu ska jag börja prenumerera på papperstidningen - den första på många år. Men jag såg att ni

Det skulle varit roligt med en svensk podcast om skrivande, finns några på engelska.  Är det något som ni skulle kunna starta? Natanael Alfven

Mejla oss på lasare@tidningenskriva.se eller skriv till Skriva, Oskarsgatan 6A, 414 63 Göteborg

Tack för den trevliga kryssningen. Hade väldigt trevligt. Anna Borring Tack för en trevlig kryssning. Hoppas det blir en repris - jag har hört många som missade årets. Kristina Svensson Tack själva! Vi är mycket nöjda med kryssningen och vi ska göra vårt bästa för att få ihop en kryssning även nästa år. Den som vill vara säker på att vara först med att få information om kommande kryssningar och andra aktiviteter gör klokt i att skriva upp sig för vårt nyhetsbrev på tidningenskriva.se/nyhetsbrev. Redaktionen

ANNONS

OM ATT SKRIVA NOVELLER? Kan ni inte publicera några artiklar om hur man skriver bra noveller? Aili Detta är något vi tänkt ta upp i tidningen under lång tid och när Alice Munro tilldelades Nobelpriset i litteratur så kände vi att det verkligen var dags. Det här numret innehåller såväl en intervju med hyllade novellförfattaren Jonas Karlsson som en stor guide till novellskrivandets konst av Sören Bondeson. Dessutom drar vi igång vår stora novelltävlingen med 10 000 kronor i vinst. Hoppas du finner artiklarna läsvärda! Redaktionen

Vilken bok önskar du att du hade skrivit, Martina Thun? Bokhandlaren i Kabul (2002) är Norges mest sålda dokumentärroman och blev en internationell succé. Men den har också orsakat mycket upprördhet, bland annat har det debatterats huruvida boken borde klassas som fiktion eller som fakta. Sommaren 2010 dömdes Åsne Seierstad och hennes förlag för ”kränkande av privatlivets helgd” i Oslo tingsrätt, de fick betala 125 000 norska kronor i skadestånd till bokhandlarens fru.

– Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad. Varför den? – Jag älskar Åsne Seierstad för att hon verkar vara så modig och smart, och den boken gjorde stort intryck på mig. Jag är en periodare vad gäller att läsa böcker, det kan gå år utan att jag läser, och Bokhandlaren i Kabul var en sådan bok som bröt mitt icke-läsande. Åsne var liksom överallt – på nyheterna och i tidningen och i talkshows, och man förstod att man måste läsa boken för att få alla pusselbitar kring henne. Den levde upp till mina höga förväntningar; jag sträckläste den och tyckte verkligen om den. Tyvärr minns jag inte om jag fortsatte läsa efter det eller om jag gick tillbaka till att bläddra i Sköna Hem. Vad är det i boken du skulle vilja ha lyckats med? – Den ger en unik inblick i en annan kultur och det är spännande att läsa om. Sedan är det ju det där med att hon bodde där och blev som en älskad familjemedlem och sen bara: "Nu skriver jag en bok om det här och hänger ut alla er! Tack för den här tiden!". Jag uppfattade det som att Åsne skrev med stor värme, jag tror inte att hon ville bokhandlaren illa alls, men det faktum att hon ändå gick bakom ryggen på familjen genom att publicera boken och att han blev arg och stämde henne var ju lite kittlande. Men mest av allt befäste boken att hon är så där cool

»Det var väldigt häftigt att läsa om hur det var i Kabul efter talibanregimens fall, mycket intressantare att få följa en familjs vardag i Kabul än att bara läsa världspolitiska vinklar i kvällstidningarna.« och jordnära som jag trodde att hon var. Kanske var den egentliga anledningen till att jag alls läste boken min crush på Åsne. Vad var den största upplevelsen när du läste den? – Det var väldigt häftigt att läsa om hur det var i Kabul efter talibanregimens fall, mycket intressantare att få följa en familjs vardag i Kabul än att bara läsa världspolitiska vinklar i kvällstidningarna. Och att dessutom få den inblicken genom Åsnes ögon, hon verkade tackla många svåra situationer med ett lugn en annan troligtvis inte skulle ha. Syns inspiration från den här boken i ditt eget skrivande på något sätt? – Nej, mitt sätt att skriva är nog mer inspirerat av hur folk pratar tror jag. Jag älskar talspråk och använder mig gärna av ord som "braller" både när jag pratar och skriver. Jag gillar att ta ner språket på det sättet, och roas jättemycket av att uttrycka mig på ett kortfattat sätt som till exempel Twitter kräver. Det är lite som att lyckas säga något jädrigt smart i radion när man bara har ett tolv sekunder långt låtintro på sig. Sådant inspirerar mitt språk. Och hur jag använder det. § MALIN LINNEROTH

Martina Thun är programledare för Morgonpasset i P3 tillsammans med Kodjo Akolor och Hanna Hellquist. Förra året gav hon ut den opretentiösa kokboken Varmkorv och Baginbox, och i vinter premiärtävlar hon i På spåret tillsammans med Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik.

BILD: MATTIAS AHLM/SVERIGES RADIO

PÅ VÄG IN

MÅ

DEN

TAN

TER

Fyra spännande debutanter berättar om sin väg till utgivningen av den första boken. ENKÄT: MALIN LINNEROTH

Sara Stille, 19 Bära leggings i januari (dokumentär, Kalla Kulor, februari)

"Boken handlar om de övergrepp jag utsattes för av en man i min närhet under mina tidiga tonår, och om hur jag sedan bestämde mig för att skydda honom och inte berätta för någon om övergreppen. Fem år tog det innan jag till slut bröt ihop och bestämde mig för att polisanmäla honom. Boken är en överblick över hur en sådan process går till, ur den utsattas perspektiv." BAKGRUND: Att skriva har alltid varit

ett sätt för mig att bearbeta jobbiga händelser, så det var främst därför jag började skriva. Samtidigt har jag alltid haft en dröm om att bli författare, och med tiden bestämde jag mig för att försöka få den utgiven. TIDSRAM: Lite mindre än två år. VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag skrev för mig själv och i min egen takt och fokuserade inte så mycket på hur det jag skrev skulle se ut i någon annans ögon. Sådant kan man jobba med senare om det behövs, det viktigaste är att skriva ärligt. LÄRDOMAR: Något jag alltid vetat men fått bekräftat ännu en gång är att skrivandet är en life-saver och den bästa terapin en människa kan

få! FÖRFATTARPLATTFORM: Är som vilken tonåring som helst och skriver om mitt liv på Facebook och Instagram, och det är nog där min plattform finns i så fall. OCH NU DÅ: Jag pluggar på juristprogrammet med målet att bli åklagare, men har också en dröm om att börja skriva deckare. Planerar även att börja föreläsa om sexuella övergrepp. WEBBPLATS: sarastille.com

Maxim Grigoriev, 33 Städer (noveller, Albert Bonniers, januari)

“Boken är en novellsamling som består av tolv noveller. Det är ett försök att berätta historier genom att inte riktigt berätta dem. Jag tänker mig att våra liv till större delen utgörs av sådant som inte riktigt blir av – stämningar, antydningar, ögonblicksbilder: saker som kunde ha hänt men som av olika skäl inte gjorde det. Det är nog denna känsla som jag velat ringa in.” BAKGRUND: Litteraturen är ett hem för de rotlösa. TIDSRAM: Den äldsta novel-

len publicerades i en tidskrift 2006, så runt sju, åtta år har det tagit. VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag gjorde nog rätt i att satsa all min tid på en sådan till synes olönsam grej som litteratur, att se den

som ett heltidsyrke, även när man inte får ett öre för det och inte ens kan säga säkert om det man skriver någonsin kommer ut. LÄRDOMAR: Förhoppningsvis så har jag tagit ett steg på vägen till att lära mig skriva. Det här är ju bara den första boken, så det är lång väg att gå än. Jag har lärt mig att redigera varje text hundratals gånger och slänga bort sådant som inte håller, om och om igen. Och så har jag lärt mig att leva väldigt billigt. FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har inte riktigt tänkt på sådant, jag har mest koncentrerat mig på texterna. OCH NU DÅ: Jag är halvvägs in i en roman, så de kommande två, tre åren tänkte jag på heltid ägna mig åt att tvivla på mig själv och känna mig otillräcklig. WEBBPLATS: Sedan 2003 har jag hållit på med en litterär publikation som heter Panopticon som jag redigerat tillsammans med Stefan Hammarén. Den kommer ut en gång per år och finns på adressen panopticon.do.sapo.pt

Negar Naseh, 29 Under all denna vinter (roman, Natur & Kultur, januari)

"Boken består av två texter, den första är romanen Under all denna vinter som berättar om en ung kvinna som har flyttat

NR 1 JA N/FEB 2 014

1 till Västerbottens Mellanbygd och får besök av sin mamma under några vinterdagar. Ganska snabbt inser man att huvudpersonens inre tvång och vilja att bli sedd är skadligt för henne. Det hela utvecklas, utan att avslöja för mycket, till ett mörkt psykologiskt drama. Den andra texten är en arbetsdagbok där man får följa mig i mitt arbete med romanskrivandet. BAKGRUND: Vissa teman ville inte

lämna mig. Jag intresserades särskilt av utformning och lagring av minnen, medeltida mödrar och antika mord. Och så hade jag en fungerande metod som grovt förenklat gick ut på att jag skrev och skrev utan att läsa vad jag hade skrivit. TIDSRAM: Två och ett halvt år allt som allt, och då har ett år gått till omarbetningar. Det känns som längre. VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag ifrågasatte inte mitt skrivande som jag brukar. Istället var jag rätt varsam och lät skrivandets första fas, som för mig är spännande och lustfylld, breda ut sig så länge som möjligt. LÄRDOMAR: Jag har bara lärt mig saker om mig själv. FÖRFATTARPLATTFORM: Jag ser nog på mig själv mer som en skrivande och läsande person, det är något jag gör, inte är. Så jag har inte försökt skapa någon plattform utan snarare tänkt att jag ska bli klar och nöjd med allt som rör texten. Resten tar jag som det kommer. OCH NU DÅ: Jag håller på och utarbetar

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

2 planer i tanken. Dels försöker jag få till skrivtid och resten av tiden läser jag in mig på det jag tror ska bli nästa bok. Än så länge betyder det att jag har samlat på mig diverse skrivböcker och favoritpennor av det finare slaget.

Kristin Emilsson, 40 Äta kakan och ha den kvar (roman, Lind & Co, januari)

”Boken är en relationsroman om en helt vanlig kvinna som lever ett tryggt förortsliv med man, barn och villa. När hon blir uppsagd från sitt arbete vågar hon inte berätta det för sin omgivning utan börjar i stället trassla in sig i lögner. Lögnerna växer och snart finner hon sig leva ett fullskaligt dubbelliv.” BAKGRUND: När jag fick idén om den

här kvinnan som lever dubbelliv så tyckte jag själv att den var spännande och fantasieggande. Jag ville läsa boken om henne, men eftersom det inte fanns någon bok så blev jag tvungen att skriva den själv. TIDSRAM: Från att jag skrev det första trevande stycket tills att boken finns ute i handeln kommer det ha gått nästan tre år, varav själva skrivandet tog ungefär ett och ett halvt år. VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag hade en idé som jag

själv trodde på och som jag tyckte var rolig att utforska. Jag skrev disciplinerat och hade ända från början en klar bild över vad som skulle hända i stora drag, men de små detaljerna fick växa fram allteftersom, vilket gjorde att skrivandet aldrig blev tråkigt eller förutsägbart. Sedan har jag fått höra att jag hade ett bra följebrev. LÄRDOMAR: Den viktigaste lärdomen är att det faktiskt är möjligt att skriva en roman. Och att det stämmer, det som alla säger, att det inte går att vänta på att inspirationen ska infinna sig utan att det gäller att sätta sig ned och skriva även när det går trögt. Att se skrivandet som ett jobb snarare än en hobby. FÖRFATTARPLATTFORM: Bara ordet författarplattform gör mig trött. Jag är ganska blyg till min läggning och att blogga och twittra om mig själv kommer inte naturligt. Som tur är har jag förlaget i ryggen som hjälper till med marknadsföring och PR. OCH NU DÅ: Jag vill självklart skriva fler böcker. Jag har haft så många nya idéer att det har varit svårt att välja, men nu har en av dem utkristalliserat sig och skrivandet tagit fart på nytt. WEBBPLATS: kristinemilsson.com ¡

Noterat BIBLIOTEK FÖR FÖRBJUDNA BÖCKER

NYHETER FRÅN BOKBRANSCHEN

AMAZON GÅR IN I SVERIGE Till slut sker så det som så många väntat på och somliga fruktat: I början av nästa år kliver den amerikanska e-handelsjätten Amazon in på den svenska bokmarknaden. I de länder där Amazon tidigare gått in har de snabbt fått en dominerande ställning. Vad Amazons intåg kommer att innebära för bokbranschen i Sverige är svårt att sia om, men om de följer sin strategi kommer de att satsa mycket på att få oss att välja e-böcker framför fysiska böcker. En logga vi kommer att få se allt oftare i framtiden.

NÄR DU INTE VET VAD DU SKA GÖRA MED DINA BÖCKER... Månadens bild från bloggen fuckyeahbookarts.tumblr.com

I november öppnade Rockklubben Dynamo och Norrköpings Stadsbibliotek Biblioteket för förbjudna böcker. I ett mikrobibliotek presenteras litteratur som har blivit förbjuden, bannlyst, undanstoppad och tabubelagd En av böckerna på genom åren. Som biblioteket. exempel nämns Mein Kampf, Lolita, Satansverserna, Giftas och Tintin i Kongo. Tanken är att locka nya målgrupper och bjuda in till reflektion kring tryckfrihet och censur. www.hallarna.org

MASSOLIT KÖPER FORMA BOOKS Bokförlaget Massolit köper Forma Books för 19 miljoner kronor. Det stod klart i slutet av november. De tidigare ägarna, Ica gruppen AB, har länge haft förlaget, som är Sveriges fjärde största allmänförlag, ute till försäljning. I Forma Books ingår bland annat Ica Bokförlag, B. Wahlström Bokförlag, Damm Förlag och Ponto Pocket.

X PUBLISHING LÄGGER NED Efter sex år och 35 utgivna titlar lägger förlaget X Publishing ned sin verksamhet. Privata skäl ligger bakom beslutet och ägarna för nu förhandlingar med olika intressenter om en eventuell överlåtelse av utgivningen.

ANNONS

STEWES SKAFFERI Stewe Claeson finner påståenden om skrivandet hos poeter och prosaförfattare och funderar på om de är användbara till något. Ibland blir han inte riktigt klok på vad som sägs, men det vill liksom inte lämna honom i alla fall. "Kap 12. Ensträngad lyra När en författare skapar en alltför kort dikt försvinner den bort med en känsla av tomhet som när man utan vänner betraktar ensamheten eller lösryckt från alla stirrar ut i den oändliga himlen. En sträng på lyran kan vara livlig och vacker men klingar utan resonans och harmoni." Ur 19 av Lu Chi (ca 300 år e. Kr)

Stewe Claeson är författare och översättare som har undervisat och handlett i skönlitterärt skrivande på bland annat Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, samt varit rektor på tre olika folkhögskolor.

Praktiska, roliga och snygga prylar för dig som skriver. REDAKTÖR: ELIN PERSSON ELIN@TIDNINGENSKRIVA.SE

Mini-blyertspennor inslagna för hand med äkta japanskt washipapper. Finns i fem olika mönster. Kostar 60 kr för ett tiopack i presentask, hos lekiosk.se. Klistermärken från svenska designduon Rio Rio, 29 kr för ett ark som rymmer tolv stickers.

Vackra anteckningsböcker från Rifle paper, finns bland annat hos Mokkasin, 189 kr för två böcker.

Fixa struktur för det nya året med en snygg väggkalender, fylld med mer eller mindre obegripliga citat. Kalendern är skapad av den finska grafiska designern Noa Bembibre. Säljs i webbshoppen frokengul.se för 350 kr.

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Fin kontorsförvaring i form av papperslåda från Afroart, 125 kr. Finns i flera storlekar och mönster.

Lövtunna bokmärken designade av Tom Dixon och tillverkade i mässing. Finns i fyra olika utföranden och säljs av bland andra Artilleriet och Länna Möbler för 165 kr/st.

frågar ...Kristina Thulin, aktuell som en av redaktörerna för antologin Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0 (Wahlström och Widstrand), en samling texter av tolv kvinnliga skribenter, skrivna i Kerstin Thorvalls anda.

Hur kan en annan författare ge skjuts åt det egna skrivandet?

"å ena sidan, å andra sidan" – även om jag så klart kan se på ämnet jag skriver om från flera håll så har jag valt att renodla ett spår som jag känner väldigt starkt för. Något som vore roligt är om vi nu kan inspirera fler bokcirklar till att börja skriva själva. Visst tar vi en risk när vi så öppet lämnar ut oss själva och vågar bortse från allt som har med personligt varumärke och hur vi framstår att göra, men samtidigt tror jag att läsaren uppskattar att vi gör just det. ¡ BERÄTTAT FÖR ELIN PERSSON

BILD: ANNA-LENA AHLSTRÖM

ör oss började allting med att vi startade en bokcirkel. Idén fick vi efter att Kerstin Thorvall gått bort 2010. Vi var ett gäng kvinnor som brukade träffas på restaurang och prata och nu bestämde vi oss för att starta en bokklubb i hennes namn. Vi började med böcker hon skrivit, men efter hand läste vi även andra författare. Oavsett bokval så fortsatte dock diskussionerna i "Kerstins anda" – raka, öppenhjärtiga och utan tabun. Även om vi egentligen inte pratade så mycket om just Kerstin så märkte vi att hon påverkade oss och sättet vi samtalade på. En kväll blev jag kvar hemma hos Estrid Bengtsdotter, och vi började prata om att vi i bokklubben borde skriva någonting själva om allt det som kommit upp under våra träffar. Som en slags övergripande etikett på alla de spretiga ämnen vi berört fanns detta att vara kvinna i det som brukar kallas medelåldern. Berättelserna om att vara ung, att få barn och så vidare, de finns redan. Vi ville berätta om det som händer sedan. Om när barnen blir stora, kroppen förändras, passionen drabbar dig mitt i livet, sådana saker. Till en början så bollade vi lösa förslag på ämnen med de medverkande. De flesta som är med är vana skribenter, men ett fåtal har aldrig skrivit på det här sättet tidigare. Oavsett bakgrund så var det ingen som lät sig styras av det vi föreslog. Istället fick vi låta alla välja ämne helt fritt. Annars hade det inte blivit bokklubbens bok. Jag tror egentligen inte att de färdiga texterna är så färgade av Kerstin Thorvalls författarskap. Mer av hennes anda, att våga tala fritt även när det kanske gör människor obekväma. Vi har alla varit väldigt noga med att vi i den här boken inte ska ge en förskönad bild av oss själva. Alla som medverkar skriver naket och ärligt; kanske är KERSTIN THORVALL det något man är mer benägen att (1925-2010) debuterade våga göra i den här åldern. på uppdrag av Bonniers Min egen text handlar om sorgen 1959 med ungdomsboken Boken till dig och har skrivit i att barnen blir stora, att småbarnsett stort antal böcker för åren är över och aldrig kommer både barn och tonårtillbaka. Kerstin Thorvall skrev om ingar och vuxna. Hennes helt andra ämnen och hade ett annat självbiografiskt baserade roman Det mest förbjudna perspektiv på föräldraskapet, men kom ut 1976 och kom att det som jag kan ha inspirerats till av ge upphov till det som henne är att så tydligt våga välja ett brukar kallas bekännelseperspektiv. Min text innehåller inga litteratur.

KRISTINA THULIN är journalist och författare och arbetar på TV4Nyheterna. Tillsammans med Estrid Bengtsdotter är hon redaktör för Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0. Där medverkar ett tiotal skribenter, bland andra Helena von Zweigbergk, Hanne Kjöller och Jenny Östergren. Kristina Thulin har tillsammans med Jenny Östergren skrivit X-märkt – Flickornas guide till verkligheten, Bimbobakslaget samt antologin Längta barn. 2007 kom deras debutroman Vi som hade alla rätt.

NR 1 JA N/FEB 2 014

BILDER FRÅN SKRIVAS INSPIRATIONSKRYSSNING

Den 17-18 november arrangerade vi vår första inspirationskryssning på Ålandsfärjan M/S Cinderella. Det bjöds på ett fullspäckat schema med föreläsningar av Torbjörn Flygt, Monika Fagerholm, Sara Kadefors, Svante Weyler, Sören Bondeson och Dag Öhrlund. Dessutom fanns våra skrivardoktorer Ann Ljungberg och Johanna Wistrand på plats för enskild rådgivning. BILD: MARIA LOFJÄRD

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

LIN

En bild – en början

BILD: NUI7711/SHUTTERSTOCK

V Ä T

V BID INNA RA RGE N! Så snart tidvattnet dragit sig tillbaka rusade de ned för att se vad det var. Inom sig en tyst bön: måtte det gå att äta. Arunima Rosenblad

Doften. Det är den jag minns bäst. Männen som slet upp säcken jag låg i, de doftade av soltorkade tomater. Hur kunde de göra det? Linda

Det började med döda valar på stranden. Sedan blev havet svart. Men inte av olja. När människorna flöt i land var vi mer försiktiga. Pär-Gustav Johansson

Världens undergång anlände i en oansenlig svart sopsäck. Sedan fördes den obekymrat vidare av en nyfiken hund som inte anade döden. Malin Cornwall

När jag fick höra att min styckade kropp flutit i land i en svart sopsäck i Laholmsbukten blev jag milt sagt förvånad. Roger Magnusson

NY OMGÅNG!

BILD: MARCO ALHELM/SHUTTERSTOCK

Skriv inledningen till en historia, med max 25 ord, baserat på bilden till vänster. Du kan se bilden i större format på vår hemsida. De fem bästa inledningarna belönas med ett exemplar av Skriv så hjärtat blöder! – en kreativ utmaning med 53 skrivövningskort av författaren Lo Söllgård och illustratören Lovisa Witt. Vi behöver ditt bidrag senast 30 januari. Skicka till: bilden@tidningenskriva.se. Glöm inte att skriva ut din postadress.

NR 1 JA N/FEB 2 014

Förlagspanelen

TEMA

NYSTA : RT!

När ska man släppa sitt refuserade manus och börja på något nytt? ENKÄT: MALIN LINNEROTH

– Det kan man egentligen bara avgöra själv. Men om man inte har fått konkreta omskrivningsförslag så betyder det förmodligen att det är en hel del som fattas för att det ska räcka för utgivning. Då kan det vara bättre att gå vidare med en helt ny idé. Inget man skriver är Håkan Bravinger helt onödigt – man utvecklas och Förläggare, Norstedts lär sig hela tiden, även av manus som inte håller hela vägen. Eller kanske framförallt av manus som inte håller hela vägen, förutsatt att man själv förmår analysera varför de inte funkar. Hur reagerar du när du får samma manus igen fast i omarbetad form? – Om jag inte uppmuntrat till omskrivning så är jag förmodligen ganska sval. Det är i alla fall positivt om det gått tolv

månader och inte tolv veckor sedan förra gången det skickades in. Alldeles för ofta är det som skett små förändringar – korrektur, ny titel, nytt slut – när det i själva verket skulle ha krävts stora strukturella och språkliga ingrepp. Jag har sett lyckade exempel på stora episka manus som blivit tajta små romaner, diktsamlingar som vuxit ut till prosaberättelser, romaner som blivit novellsamlingar, novellsamlingar som blivit romaner, parallellhistorier som helt tagits bort eller lagts till. Men sådana lyckade omskrivningar hör till undantagen. Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att skicka in på nytt? – Om jag skrivit ett personligt refuseringsbrev så tillhör man en liten exklusiv skara som vi på förlaget gärna läser ett omarbetat manus av. Jag kanske skickar tjugo sådana brev per år. Av cirka tvåtusen manus blir i snitt fyra utgivna och tjugo får personliga refuseringsbrev.

– Generellt tror jag på lusten som motor och termometer. Så länge man har roligt när man skriver, och känner att man utvecklas så ser jag ingen anledning till att sluta bearbeta ett manus. Men å andra sidan, känner man att man inte längre gillar det man håller på med, att Adam Dahlin man ändrar för att tillgodose andras Litterär chef, Forum önskningar om att bli klar, för att gå i mål, då kanske man skulle må bra av att börja om på nytt. Hur reagerar du när du får samma manus igen fast i omarbetad form? – Om jag gett en uppmuntrande refus och får tillbaka efter ett halvår så läser jag med stor förväntan. Men om det gått säg två veckor så blir jag mer orolig. Har personen verkligen bearbetat detta ordentligt?

Vad är viktigt att tänka på vid omarbetningen? – Har du fått konstruktiv feedback, läs då noggrant och låt sedan manuset vila. Själva tiden är inte sällan en kvalitetshöjare i sig. Litteratur är slow media, det gäller både skapandeprocess och konsumtion. När du sedan öppnar dokumentet en månad senare kommer du att både läsa och bearbeta med nya ögon. Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att återkomma? – Jag brukar inleda: "Detta är inte en refus". Är det vanligt att man håller fast för länge vid ett projekt istället för att gå vidare? – I manushögarna finns två sorter som sällan blir antagna, dels de som bearbetar i det oändliga och man vill säga åt dem att fatta vinken, och dels de som aldrig arbetar om utan som skickar fem nya manus inom loppet av ett år. Ingen av vägarna är särskilt bra.

NR 1 JA N/FEB 2 014

– Jag tycker att man ska rannsaka sig själv och verkligen fundera på om den historia man har bär, om det är värt att arbeta om och förbättra eller om det faktiskt är så att intrigen i sig inte håller. Om man blivit refuserad en första gång, hur stor idé är det att Sofia Brattselius Thunfors arbeta om och återkomma? Förläggare, Piratförlaget – Det kan absolut vara en god idé, särskilt om man har fått ett utlåtande från förlaget med förslag på omarbetningar. Dessa manus tittar vi gärna på igen. Försök att ta till dig vad det är som problematiseras i refuseringsbrevet och lös det sedan efter eget huvud.

»Det händer även för etablerade författare, att de lägger ett manus åt sidan som aldrig lossnade riktigt.«

– Tja, när alla förlag i hela Sverige har tackat nej kan det ju tolkas som en vink. Å andra sidan: självpubliceringstrenden har bara börjat. I det nya litteratursverige kommer vi alla att famla oss fram i en digital djungel av refuserade manus. Om man får tro trendspanarna, vilket Johan Hilton man i stort sett aldrig ska göra. Förlagschef, Atlas Hur stor idé är det att arbeta om och återkomma? – Stor idé. Alla manus mår bra av ett par ordentliga duvningar. Hellre arbeta om ett par gånger för mycket än inte alls. Men har man väl blivit avvisad ett par gånger hjälper det inte att tjata – vilket en del hängivna skribenter ibland tror. Vad är viktigt att tänka på vid omarbetningen? – Generellt: behandla ditt manus som ett nyslaktat djur. Mycket måste rensas bort innan det går att få i sig. Så stryk,

stryk, stryk. Och stryk lite till. Och så stryker du igen. Och så ytterligare något. Då brukar det börja likna något. Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att skicka in på nytt? – Då berättar jag detaljerat vad det är som jag inte tycker funkar. Och hur jag tror att det skulle funka bättre. Och så understryker jag att det är viktigt att personen hör av sig igen för en ny bedömning när ändringarna har gjorts. Är det vanligt att man håller fast för länge vid ett projekt istället för att gå vidare? – Det är det nog. Men jag tror att det motsatta är vanligare: att man skickar in texter som inte är färdigvärkta och förväntar sig att förläggaren är något slags alkemist som ska göra guld av tenn.

»Stryk, stryk, stryk. Och stryk lite till. Och så stryker du igen. Och så ytterligare något. Då brukar det börja likna något.«

– Jag tror det är bra att gå vidare med nästa projekt när man tappat energin att arbeta vidare med ett manus. Och naturligtvis spelar det roll vilken respons man fått, eller inte fått, för hur mycket kraft man har att arbeta vidare. Hur reagerar du när du får Kerstin Aronsson samma manus igen fast i omarbeFörläggare, Kabusa tad form? – Om det är ett manus vi lämnat utförlig, konstruktiv kritik på vid refuseringen blir jag glad. Om man blivit refuserad en första gång, hur stor idé är det att arbeta om och återkomma?

– Många av de debutanter jag antagit har vi inlett samarbete med efter omarbetning av ett manus vi refuserat men lämnat konstruktiv kritik på. Om det är ett manus vi tackat nej till kortfattat, är vi oftast inte intresserade av att läsa det igen. Vad är viktigt att tänka på vid omarbetningen? – Att hålla fast vid sin egen idé och arbeta vidare så att man tycker att texten blir bättre. Noga tänka igenom synpunkter och ta till sig dem som förbättrar den text man vill ha, inte arbeta om för att förläggaren ska bli nöjd. Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att skicka in på nytt? – Detaljerad respons som ofta avslutas med att vi gärna läser igen om författaren väljer att arbeta vidare med manuset.

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Finns det några knep för att väcka nytt intresse hos förlaget? – Till slut handlar det ändå om texten. Att bara ändra på en titel till exempel kommer inte förändra manuset. Det finns med andra ord inte någon genväg. Har du något exempel på författare som lagt ner sitt projekt och hittat rätt först efter att ha startat om? – Det finns absolut sådana exempel. Det händer även för etablerade författare, att de lägger ett manus åt sidan som aldrig lossnade riktigt. Som det mesta kräver även skrivande övning.

Hittar sprickor i vardagen När Jonas Karlsson skriver tar berättelserna gärna sina egna vägar. Han har hundra starter, men vet sällan hur det ska sluta, och oftast behöver texterna ligga och vila flera månader innan han förstår vart de vill. Skriva träffade skådespelaren och dramatikern som blivit en av våra främsta novellister. TEXT: PER ADOLFSSON BILD: CAROLINE TIBELL

Författaren och skådespelaren Jonas Karlsson, 42, bor i Stockholm med fru och tre döttrar och är aktuell med berättelsen God Jul.

är Jonas Karlsson kommit ut med sin första novellsamling fick han ett mail med ett bifogat Excel-dokument från en läsare. Hon hade kartlagt varenda karaktär, precis hur de rörde sig mellan de olika novellerna, hur de sammanstrålade med andra karaktärer och dök upp i nya sammanhang i andra noveller. Och det stämde inte. Det gick faktiskt inte ihop över huvud taget. Läsaren ville gärna veta hur han tänkt. – Och hon hade ju helt rätt! säger Jonas Karlsson. – Och hon var inte den enda som hörde av sig. Boken var ju liksom upplagd så att alla trådar skulle gå samman på ett

logiskt sätt, men sedan struntade jag helt enkelt i det. För det är ju så livet är. Allt går kors och tvärs, och det var en del av det jag ville berätta. Episoden säger nog en del om hur vi läser berättelser, hur vi gärna vill lösa dem, och till slut kunna lägga ifrån oss boken, nöjda med att ha fått svaret på alla frågor som dykt upp på vägen. Jonas Karlsson jobbar inte så. Att knyta ihop säcken för prydligt är helt enkelt inte hans grej, och faktum är att sluten länge ligger öppna även för honom. – När jag skriver så börjar jag bara, utan att veta hur det ska bli. Det kan bli några enstaka sidor, eller det kan bli 100 sidor, och det är en himla frihet. När det är som bäst är det som ett stycke jazz – det finns en början, men sedan bara sticker det iväg. Och så skriver jag så länge som det känns spännande. VI HAR SLAGIT oss ner i hans skrivarlya på Södermalm i

Stockholm. Det är en gemytlig liten lägenhet som han delar med en regissör och en brokig samling prylar, böcker och vinylskivor som hans fru bett honom göra sig av med. Det är här han håller till på dagarna i de perioder han inte jobbar med film och teater. Här kommer hans historier till – hittills tre novellsamlingar, och så helt nyligen en sammanhängande berättelse på drygt 160 sidor som fått titeln God jul. Formatet fick folk på förlaget att gratulera honom till hans romandebut. – Men även det är en novell, slår Jonas fast. – Den skulle egentligen ingå i min nästa samling som jag håller på med, men det var så roligt att skriva om alla de där figurerna. Den bara växte, och till slut var den så lång att det fick bli en egen bok. Men jag tycker inte att man ska kalla det för roman. Det är något annat. På omslaget kallas God jul lite försiktigt för ”en berättelse”.

»Alla trådar skulle gå samman på ett logiskt sätt, men sedan struntade jag helt enkelt i det. För det är ju så livet är. Allt går kors och tvärs« Den handlar om ett kommunhus i en mindre svensk stad där man diskuterar hur man ska julpynta fasaden för att glädja medborgarna. Någon kommer på idén att placera ut ljusstakar i vissa utvalda fönster så att de bildar orden ”God

jul”. Det är, för att citera kommunens ekonomiansvarige, en lysande idé – enkelt, medialt och inte minst billigt! Det visar sig dock bli mer komplicerat än man kunde ha trott. Revirstrider, samarbetsproblem och ineffektiva beslutsprocesser blir plötsligt plågsamt uppenbara för den lilla insatsgrupp som sätts samman för att genomföra det hela. – Jag ville skriva någonting om människor som gör saker tillsammans. Det där med ljusstakarna tror jag att jag fick från något inslag på lokalnyheterna för många år sedan. Det var något företag som skulle göra en liknande grej, och hur svårt kan det vara, tänkte jag. Men så slog det mig hur det är på teatern där jag jobbar. Man säger att nu ska vi sätta upp den här pjäsen, och genast uppstår en massa åsikter om hur det ska bli. Att vi får till det till slut, trots alla olika viljor och motstridiga bud, det är ju egentligen helt otroligt. DET ÄR INTE första gången Jonas Karlsson väljer fyrkantigt

byråkratiska universum som spelplats för sina historier. I novellen Rummet upptäcker en person ett hemligt kontorsutrymme som i själva verket inte existerar. I Fakturan får huvudpersonen en dag en räkning på 5 700 000 kronor som är kostnaden för den lycka han upplevt i sitt liv. Ett Kafkaliknande drag löper genom samtliga hans novellsamlingar. Mellan rambeslut, lagstadgade fikaraster och trygga rutiner

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

»Dessutom finns det någonting med en myndighet eller kommun – eller för den delen en institutionsteater – som är så otroligt tacksamt om man vill skapa ett litet mikrokosmos« uppstår det sprickor i vanligheten – små glimtar av konstigheter och ibland det alldeles otänkbara. – Jag gillar att jobba med absurda inslag i vardagen och då måste det finnas något verkligt och handfast som det kan studsa mot, förklarar Jonas. Han jämför med den surrealistiske konstnären Salvador Dalís tavlor. Där finns klockor som rinner ut, och rumpor som växer till bisarra proportioner, men i övrigt är det väldigt realistiskt målat. Däri ligger effekten. – Hade man blandat det med en abstrakt konstnär som Jackson Pollock hade det ju bara blivit en smet. För att det ska fungera måste det stå mot någonting konkret. – Men dessutom finns det någonting med en myndighet eller kommun – eller för den delen en institutionsteater – som är så otroligt tacksamt om man vill skapa ett litet mikrokos-

mos. Där finns allting, från högsta chefen till praktikanten. Det finns miljöavdelning, fritidsförvaltning, ekonomiavdelning och teknisk avdelning och så vidare. På något sätt ryms hela världen där. Just avgränsningen i tid och rum lämpar sig särskilt bra för noveller, menar Jonas Karlsson, och det är något av det han uppskattar allra mest med genren. Utmaningen är att hitta kärnan i en historia och rensa bort allt överflödigt. Han gillar att skildra enskilda skeenden, förklarar han. Att få tag på något man går igång på och tänka att nu är det just detta jag ska berätta om.

»Jag är till exempel helt säker på att Alice Munro lägger ner lika mycket tid på sina berättelser som en romanförfattare, även om det är korta berättelser.« – Så är det ju även i mina längre berättelser, som till exempel God jul. Även om den blev lite längre så är det ju långt ifrån någon episk berättelse. Den är koncentrerad just kring ett specifikt händelseförlopp, säger han. – Det är nog också därför man brukar säga att novellen är

ett så bra övningsstycke. På ett sätt är det ju enklare än att skriva en roman eftersom man inte behöver hålla reda på lika mycket. Men samtidigt kan man göra väldigt mycket av det. Jag är till exempel helt säker på att Alice Munro lägger ner lika mycket tid på sina berättelser som en romanförfattare, även om det är korta berättelser. MEN DET FINNS fler fördelar med det korta formatet. Om

han kör fast eller blir uttråkad till exempel, då kan han bara lägga det åt sidan och hoppa till en annan historia. Hela hans skrivande bygger i själva verket på ett sorts växelbruk. – Eftersom jag har svårt att få något skrivet medan jag repeterar eller spelar in film så skriver jag i perioder. Jag tar ledigt några månader i taget och då har berättelserna hunnit ligga till sig. Det är jättebra. Plötsligt kan en historia liksom öppna sig. Jag hittar nya infallsvinklar, en lösning eller ett slut som jag inte sett förut. Det finns ingen av mina historier som har blivit sämre av att ligga ett tag. Tvärtom blir de bara bättre. Han reser sig och går bort till datorn. Börjar läsa upp några stycken, små starter på historier som ligger där och väntar på att kanske bli något. Det handlar om ett gäng sexåringar som upptäcker att det växer hallon under höstlöven, några andra barn som är på väg in i ett klassrum, och en pappa som upptäcker att smörgåspålägget inte är pesto utan barnens slime. – Jag har så många börjor! utbrister Jonas.

NR 1 JA N/FEB 2 014

– Det är flera hundra som ligger här. Det kan vara alltifrån några rader till flera sidor, och alla har små titlar. Vissa av dem hör jag ju redan på första meningen att de inte kommer att bli någonting. Men andra känner jag att javisst, här finns något. Då blir jag nyfiken. Det krävs att det är något annorlunda som jag inte redan berättat, eller något litet mysterium. ALLRA ROLIGAST HAR han när karaktärerna får liv, när de

börjar säga och göra saker på egen hand. Ibland kan han dras med i flera sidor med bara repliker. – Jag blir så inne i vad de pratar om att det bara rinner på. Sedan får jag ju gå tillbaka och fylla i med beskrivningar, hur de ser ut när de säger saker, vad de gör, hur de tittar på varandra och så vidare. När man skriver skönlitteratur behöver man ju oftast ange vad det är för ton, till skillnad från när jag skrivit pjäser, där jag knappt brukar ha med några scenanvisningar över huvud taget.

»Trappljusstake är förresten ett ord som jag inte är säker på om det finns på riktigt. Sånt där tycker jag är roligt« Jonas Karlsson har fått mycket beröm för sin tonträff och han har hyllats särskilt för just dialogen. Här finns allt inrymt, personteckning, igenkänning, och inte minst stor humor. Så här kan det låta i God jul: – Vi har ju alla trappljusstakarna som står och tar upp halva källaren, fortsatte Ralph när ingen sa någonting. De räcker väl till alla fönster. Det är ju det de är till för? – Menar du elljusstakarna? sa Åke. – Ja. Trappljusstakarna, sa Ralph. De heter så. – Gör de? sa Gunnar. – Ja, sa Ralph. Man säger så. – Jag tycker att det säger ganska mycket om karaktären, skrattar Jonas. – Trappljusstake är förresten ett ord som jag inte är säker på om det finns på riktigt. Sånt där tycker jag är roligt, att sitta och komma på saker och få det att låta rimligt. Som till exempel vad folk ska syssla med på en myndighet. I Rummet var det ju rambeslut och det höll jag på med jättelänge innan jag kom på. Andra saker har jag hittat på olika kommuners hemsidor. Där finns mycket fantasieggande att hämta. Som att huvudpersonen i God jul ska jobba med kommunens employer branding. Det är jättekul tycker jag. IDÉN TILL EN historia kan han annars hitta lite var som helst.

Ofta börjar det just med små dialogsnuttar, ett replikskifte han hört någonstans som gjort honom nyfiken. Men det kan också

vara en vardaglig situation han hamnar i, eller något han läser i en nyhetsnotis. – Det är någonting som väcker min uppmärksamhet, men det behöver inte vara något speciellt, tvärtom. Jag kanske börjar fundera på vad som hade hänt om man gjort si och så i stället. Och så börjar jag skriva. För mig är ju starten på något sätt det enda jag har, så jag skriver och skriver tills jag kommer fram till någonting. Ofta är det inte förrän jag skrivit en massa sidor som det kommer en historia, och vid det laget kanske inte starten är kvar längre, säger han – Det kanske är därför som det inte blir några romaner. För grejen är att när man jobbar så här som jag gör så får man ju alltid vara beredd på att det bara skiter sig. Och man kan upptäcka det ganska sent. Att det blev ingenting, eller att det blev jättedåligt. Då är man glad att man inte skrivit 300 sidor. Han är medveten om att det kan verka ostrukturerat för somliga. Eller oekonomiskt, som han säger – med allt det

FÖRFATTAREN JONAS KARLSSON

SKÅDESPELAREN JONAS KARLSSON

DRAMATIKERN JONAS KARLSSON

Debuterade som författare 2007 med novellsamlingen Det andra målet. Hans andra novellsamling heter Den perfekte vännen (2009) och den tredje Spelreglerna (2011). Hans böcker finns översatta till flera språk och novellen Rummet är såld till elva länder, däribland Storbritannien, USA, Ryssland och Kina. Vintern 2013 utkom berättelsen God jul.

Som skådespelare har han medverkat i en rad långfilmer – Livet är en schlager, Hans och hennes, Detaljer, Miffo, Offside och Cockpit för att nämna några – och spelat både Gustav III och August Strindberg i tv-serier. Han har även ingått i en rad teateruppsättningar, har bland annat gjort Hamlet inför dansk publik, och tillhör Dramatens fasta ensemble.

Har skrivit manus och regisserat för såväl tv som teater. 2001 skrev han och regisserade pjäsen För kärleks skull på Dramaten tillsammans med Fredrik Meyer. Pjäserna Nattpromenad (2005) och Mellanrum (2009) sattes upp på Stockholms stadsteater.

JONAS KARLSSON OM...

»Jag funderar egentligen inte så mycket på vilket tema jag har eller vilken riktning mitt skrivande ska ta. Jag bara skriver precis det jag själv tycker är kul« där som han får slänga innan han kommer fram till ett slut. Om han ens gör det. – Egentligen tycker jag inte att man måste ha ett slut, säger han. – Jag har ganska svårt för slut över huvud taget. Dels är det inte min bästa gren, att knyta ihop det hela. Men dessutom har jag märkt att jag är likadan som läsare. Om jag tycker väldigt mycket om en berättelse jag läser, kan jag komma på mig själv med att bromsa upp mot slutet. Jag vill inte att det ska bli för tydligt. Jag vill liksom att det ska få fortsätta i mitt eget huvud. I DET AVSEENDET skiljer sig God jul faktiskt från många av

hans tidigare novellsamlingar. Det är en ovanligt rakt berättad historia, närmast en skröna, med slutknorr och allt. – Jovisst. Det är inte så mycket konstigheter med den. Tidigare har jag tagit ut svängarna mer och i den senaste samlingen, Spelreglerna, drog jag det verkligen till sin spets, konstaterar han. – Vissa av de novellerna var ju jättekonstiga, liksom helt upplösta. Men det är så jag jobbar, jag skriver mig fram till något och så får det liksom bli så. Han funderar en stund. Kisar mot vintersolen som strömmar in genom fönstret. Därute reser sig den gamla skatteskrapan över Södermalm, inte helt olik ett visst kommunhus. – Min nästa novellsamling kommer att ta avstamp i verkligheten på ett annat sätt än de tidigare. Riktiga saker som jag har sett eller hört talas om, säger han. – Men jag funderar egentligen inte så mycket på vilket tema jag har eller vilken riktning mitt skrivande ska ta. Jag bara skriver precis det jag själv tycker är kul, och eftersom jag har ett annat jobb kan jag ju göra det också. Sen är det roligt att se att det faktiskt finns några till som tycker att det är intressant att läsa det. Jonas Karlsson tycks fri i sitt skrivande, och han känner ingen press, hävdar han. Varken från förlag eller läsare. Med tiden har folk till och med slutat ställa den där frågan som så många novellister brukar få: när kommer romanen? – Det har faktiskt lagt sig. Antingen har de accepterat att det är noveller jag skriver, eller så har de bara gett upp hoppet. Och kanske borde jag göra det bara därför. Jag kanske skulle ta och skriva en roman ändå. ¡

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

...NOVELLENS STATUS Jag tycker jämt att man har hört att novellen som genre anar morgonluft. Ändå fortsätter de ju sälja mycket sämre än romaner. Min novell Rummet är såld till ett dussintal länder, men där är den utgiven som en kort roman. Det är min bäst säljande bok, och det säger väl något om läget. På ett sätt kan jag förstå varför många föredrar att läsa romaner. Om man är van att läsa en snutt innan man somnar eller sitter på tunnelbanan är det klart att det är skönt att ha en bekant värld som man snabbt kan återvända till. Själv gillar jag ju den där initiala fasen, när man börjar läsa något och undrar vilka karaktärerna är och så vidare. Men kanske behöver den korta berättelsen lite mer kringtid – man kan läsa en novell, och få med sig en historia att fundera på en stund. På det sättet tänker jag att det är med novellen lite som med poesi.

...ATT SKRIVA DIALOG Jag känner mig väldigt trygg i att skriva dialog, men det handlar nog om att jag ägnat så mycket tid åt det. Det är ju mycket det mitt jobb som skådespelare går ut på. Jag har läst så himla många manus, men inte bara läst dem utan också jobbat med hur saker sägs, och inte minst vad som inte behövs när någon säger något.

...BÖRJAN Det där med att ha en massa idéer är egentligen inget konstigt, det har alla människor, men det är en annan sak att skriva en berättelse. Jag tror att det är bra att formulera sina idéer ordentligt, som text, redan från början. För det är så lätt hänt att man stolpar upp handlingen och tänker att man har hela berättelsen där. Det ska liksom bara fyllas i, tänker man, när det i själva verket är själva ifyllandet som är arbetet. Jag har själv gjort så några gånger, men det har aldrig funkat. Det måste liksom finnas på riktigt – en ton, för det är den som avgör vad det är för slags berättelse. Annars är det bara en vag idé om något.

...ATT LÅTA IDÈERNA LIGGA TILL SIG Man behöver ganska mycket tid om man ska skriva. Själv skrev jag mycket efter gymnasiet, både dikter och försök till romaner, men det var när jag tog tjänstledigt för att skriva som jag verkligen kunde ta tag i det. Men om man har en idé tror jag inte heller att det gör någonting om man går och funderar på den ett tag innan man börjar. Jag hade gått med en idé till en pjäs, hade redan karaktärerna i huvudet och visste ungefär vilka de var, och det gjorde det lättare på något sätt. När jag väl började föll det sig ganska snabbt. Så saker sållas ganska bra i huvudet när man går och tänker på dem. ¡

TEMA

NYSTA : RT!

TEXTER: PER ADOLFSSON ILLUSTRATION: MARTIN KARLSSON

Du har sett dem så mycket att du knappt ser dem längre. På skrivarkurser, i handböcker och i tidningen du just nu håller i din hand: de där reglerna.

helt och ändå kommit undan.

Skriv varje dag! ropar någon. Men på förra uppslaget berättar Jonas Karlsson att det är först när han låtit historierna ligga och vila som de blir riktigt bra.

Nej, det finns inga regler när det handlar om skrivande, och ändå tycks det krylla av regler. Risken med goda råd är nämligen att de blir klichéer, något man slänger ur sig utan att tänka på vad de egentligen betyder. Eller ännu värre, man börjar betrakta dem som benhårda rättesnören.

Show don´t tell skanderar någon annan, som just förstått hemligheten med gestaltning. Sedan visar det sig att alla möjliga från Dostojevskij till Murakami tycks ha struntat i det

Lagom till det nya året bestämde vi oss därför för att damma av ett gäng gamla sanningar om skrivande. Till hjälp tog vi några av Sveriges främsta skrivarlärare. Ê

ag tror att det här är ett ganska vanligt råd; att man ska skriva om det man känner till. Och visst är det är en fördel att veta vad du pratar om. Du behöver till exempel ägna mindre tid åt att göra research eftersom du kan dina referenser och det kan vara lättare att skapa trovärdighet om du till exempel låter din karaktär ha samma jobb som du. Ändå brukar jag själv uppmana mina elever att också försöka befria sig från verkligheten. Risken är nämligen att man blir alltför bunden till den, och att man glömmer att litteratur och verklighet inte är samma sak. Om du till exempel är läkare och vill skriva en roman i sjukhusmiljö kan du blir så fixerad vid hur det egentligen går till, att du inte vågar ta dig några friheter i berättandet alls. Då blir det lätt en ganska tam text. Distans är viktigt Själv är jag från Västerbotten och låter många av mina romaner utspela sig i mitt barndomslandskap. Men anledningen till att jag kunnat göra det är att jag faktiskt inte bott där på 40 år. Det är ett fiktivt landskap, på samma sätt som Göran Tunström skriver om ett fiktivt Sunne. Geografiska och andra förhållanden förhåller jag mig alltså fritt till, det är inte det jag är ute efter, utan den kultur som finns där uppe, gruppsykologin som råder och vilka värderingar folk har. Och hade jag bott kvar vet jag inte hur jag skulle ha hanterat det. Vissa kan nog klara det, men om man tittar på de stora Västerbottensförfattarna är det ju bara Sara Lidman som faktiskt bodde där. PO Enquist bor ju till exempel i Vaxholm, och Torgny Lindgren i Östergötland. Det sägs förresten att han fick rejält med

skäll när han kom upp till skogsmuseet i Lycksele och skulle läsa ur Ormens väg till hälleberget, för att han flyttat på en myr i berättelsen. Skapa din verklighet I vissa fall tror jag att man vill göra det enkelt för sig genom att gräva där man står. Man ser det som en Erik Grundström är författare och lärare på Skrivarsorts genväg, men då tror jag att akademin i Stockholm där man är fel ute. han var konstnärlig ledare mellan 2003 och 2010. Litteratur är oftast en form av uppskruvad, förhöjd verklighet, och Har även suttit som vice ordförande för Sveriges vill du skriva om din egen verkligförfattarförbund. het är det alltså viktigt att du lär dig att fiktivisera den, att du inte blir ängslig när det gäller detaljer och använder den verkliga platsen som ett slags facit, för det kommer att hämma din fantasi. Det viktiga är nämligen att det finns något där – en stämning, ett ljus eller ett händelseförlopp – som du går igång på. Sedan ska du skapa den där platsen utifrån den känslan och tanken. Och sedan, när du skrivit dig in i den känslan, kan du alltid återvända och göra research om du vill få detaljerna rätt. Eller så kallar du helt enkelt platsen för någonting annat. ¡ DÄRFÖR SKA DU... ...FÖLJA REGELN: Det ger hög trovärdighet. Du vet vad du pratar om och kan dina referenser. ...BRYTA MOT REGELN: Verkligheten tränger sig på för mycket. Du använder den som ett facit och glömmer att litteratur och verklighet är olika saker. Texten blir tam.

nledningen är viktig, för att inte säga otroligt viktig. Men det betyder inte att man måste kastas in i handlingen på en gång – in medias res, som det heter. Det är en ganska vanlig missuppfattning. Jag tror att det har mycket med deckargenren att göra och att det spridit sig lite till andra genrer. Du sätter dig i bilen och så exploderar den. Garagedörren öppnas och där hänger en död man. En människa håller för munnen och skriker. Man tror att man måste fånga läsaren med en oerhörd yttre dramatik, och att man måste göra det omedelbart. Var inte rädd för det lågmälda Det finns många riktigt stora romaner där det egentligen inte händer någonting på de första sidorna, i alla fall som det verkar. Tomas Manns genombrottsroman Huset Buddenbrook är en sådan roman. Den börjar väldigt lågmält, men efter ett tag går det ändå inte att sluta att läsa. En annan av mina favoriter är Patrick Whites Målaren, som har en otroligt enkel öppning där en pojke står på gården med sin pappa som håller på att sortera tomflaskor. Man läser vidare bara för att det är ett så vackert språk, och först senare inser man att allting fanns inlagt i de allra första sidorna. Det gemensamma med de här böckerna är att man fastnar för en ton av något slag. Det kan också vara ett språkligt påstående, som i Tolstojs öppning av Anna Karenina: ”Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.” När man läst den meningen kan man lägga ner boken och fundera en stund. Det är också ett bra sätt att börja en roman.

Styrkan sitter i språket Självklart ska du inte slarva med inledningen, men den behöver inte vara på det viset att man kastas in i något kolossalt spännande händelseförlopp. Hur snabbt du måste fånga läsaren beror ärligt talat också på vad du skriver. Skriver du noveller Stewe Claeson är förfathar du inte så mycket tid på dig. tare och översättare Där är det viktigt att inledningen är som har undervisat och så rakt på sak som möjligt. Det som handlett i skönlitterärt skrivande på bland annat händer på de första raderna måste Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, också på något sätt sätta prägel på samt varit rektor på tre resten och får gärna innehålla mer olika folkhögskolor. information än vad man ögonblickligen märker. Ett bra exempel är författaren Per Olof Sundman som var en mästare på detta. När det gäller romaner är det däremot inte lika viktigt vad som händer på första sidan. Läsaren har trots allt redan föresatt sig att läsa kanske 350 sidor till, och det man säger i början behöver inte vara särskilt märkvärdigt. Men det måste vara bra. Jag blir ofta väldigt frustrerad över böcker som är språkligt platta i början bara för att man vet att man har lång tid på sig. Och det är min poäng: i en bra roman går det inte att värja sig emot språket, och det är det du måste känna tillit till som författare. ¡ DÄRFÖR SKA DU... ...FÖLJA REGELN: Inledningen är otroligt viktig, och särskilt i kortare berättelser har du begränsat med tid till att få med dig dina läsare. ...BRYTA MOT REGELN: Risken är att du blir för fixerad vid vad som händer på första sidorna. Lita på språket i stället. Att fånga läsaren behöver inte handla om yttre dramatik.

NR 1 JA N/FEB 2 014

et råder en sorts konsensus om att självkritik är något dåligt, nästan lite fult, och det tror jag handlar om tidsandan. Men självkritik är faktiskt väldigt viktigt, såväl inom konsten som vetenskapen. Att titta på det man gör och ifrågasätta det – det är ju det som gör att man blir bättre. Håll isär dina kritiker Först och främst skulle jag vilja säga att man har två sorters inre kritiker, och jag tror att man måste skilja på dem. Den ena är den som gör att man faktiskt kan bearbeta texten och skriva om den. Den ska du naturligtvis inte tysta för den är ju en hjälpare. Men så finns det den andra kritikern som är mer problematisk. Det är den som förlamar en och gör att man inte kan skriva någonting alls. Man blir paralyserad och tänker: ”Jag duger inte, jag kan ingenting och hur kan jag inbilla mig att jag skulle kunna skriva något bra?”. Den kritikern kan vara ganska farlig för kreativiteten, men inte heller där tror jag att det är rätt metod att tysta den. Gör tvärtom – använd de där känslorna i texten. Du kan till exempel ge dem till någon av dina karaktärer. För där ångesten är som starkast brukar också den kreativa drivkraften vara som starkast, och det är våra tillkortakommanden och misslyckanden som kan locka fram författaren i oss. Det är där dramatiken finns, inte i framgången. Den framgångsrika delen i oss kan egentligen aldrig bli författare. Experimentera med din självcensur Prestationsångest tror jag aldrig att man kommer ifrån, det är helt enkelt något man får lära sig leva med om man vill skriva. Och litegrann är det faktiskt så att har man tagit fan i båten så får man ro honom i land. Det innebär inte att det är dåligt att stänga av självcensuren

ibland, till exempel genom olika skrivövningar. Man kan till exempel sätta sig och skriva i två minuter utan att lyfta pennan från pappret, det brukar bli helt fantastiska texter och kan vara en jättebra övning för att skapa en bättre relation till din inre kritiker, men för de flesta är det ändå inte något man använder sig av Anna Schulze är författare och lärare i litterärt skrii själva texten. Alla är förstås olika, på Skrivarakademin men själv brukar jag inte uppmunt- vande i Stockholm. Anna är även ra mina elever att skriva för fort styrelseledamot i skönlitterära sektionen inom och för mycket bara för att komma Sveriges författarförbund vidare. Det kan lätt bli en ursäkt för att slarva med språket och risken är att man skjuter upp all bearbetning till slutet och att det då blir så jobbigt att man inte orkar genomföra det. Jag tycker att de som verkar ha bäst förutsättningar att lyckas med sitt skrivande är de så kallade slitvargarna, de som jobbar på. Och när man tittar på dem brukar de också ha ett rätt så gott förhållande till sina inre kritiker. De har ganska lätt för att ta textrespons, att ta till sig den, och sedan genast gå hem och bearbeta eller göra om. Men de låter inte heller den där jobbiga inre kritikern förlama dem så att de hamnar i total skrivkramp. Självtvivlet får finnas där men de jobbar vidare ändå. ¡ DÄRFÖR SKA DU... ...FÖLJA REGELN: Att ibland stänga av självcensuren kan vara fruktbart och hjälpa dig till en sundare relation till din inre kritiker. ...BRYTA MOT REGELN: Självkritiken är din vän och hjälpare, och det är den som faktiskt får din text att bli bra till slut.

m man tänker på vad det där uttrycket betyder är det ju faktiskt ganska skrämmande. Först ska jag vara så auktoritär att jag pekar ut vad jag tror att den här författaren älskar, och sedan ska jag säga till författaren att ha ihjäl det. Det är ju förfärligt. Som människa älskar jag ju mina älsklingar, varför ska jag inte göra det som författare? Jag skulle hellre säga: Bejaka dina älsklingar. Men jag är i grunden skeptisk till alla sådana där generella råd. De påminner om de där livsvisdomarna man hör ibland – gör så här så får du ett bra liv. Skriv på det här sättet så får du en bra text. Det finns en slapphet i att säga sådana saker som tyder på att man inte riktigt mött texten. Och det finns något väldigt kategoriskt i att komma med råd i stället för att ödmjukt försöka läsa en text och försöka se vad som finns i den. Man skulle rent av kunna säga att det är respektlöst mot den text man läser. Utveckla istället för att stryka På Biskops Arnö där jag undervisar pratar vi väldigt lite om råd, i stället pratar vi om texter. Och vi sitter inte och läser som redaktörer och stryker bort saker, snarare kan man säga att vi stryker fram saker. Vi tittar på hur texter är skrivna och vad olika stycken gör med dem, i stället för att peka på brister. Sedan kan det ju vara någonting som ligger i vägen eller sticker ut, och som alla i gruppen faktiskt tycker att man ska ta bort, kanske för att det inte längre verkar höra hemma i texten. Men då kan det faktiskt lika gärna handla om att det finns för lite av det. Att man i stället för att ta bort det bör fortsätta i det stråket och göra mycket mer av det. Det är väldigt viktigt att vara lyhörd mot andras läsning av den egna texten, men det är också jätteviktigt att ha integritet, att man inte börjar göra allt det som andra tycker att man ska

göra. Och istället för att fundera över om man ska döda olika älsklingar eller inte, tycker jag att man ska försöka hitta det angelägna i texten. Så gå inte in och ta bort saker för tidigt. Det kan du göra senare. Gå dit det bränns Själv läser jag mina texter väldigt kri- Arne Sundelin är författare och har i tolv år varit tiskt när det är dags för det, men det ansvarig för Biskops Arnös författarskola. I år startar är så att säga en annan verksamhet. I en ny låtskrivarutbildsjälva skrivfasen handlar det om att få han ning på Biskops Arnö. fram ett material, att hitta något, och vad det är kan man inte veta från början. Därför tycker jag inte att man ska censurera sig själv i skrivögonblicket. Jag tycker att man ska gå dit man attraheras, eller dit där det bränns. Att skriva handlar ibland om att gräva fram något med hjälp av språk. Att bejaka en ton eller någonting som bär genom texten och att hitta textens rytm och musikalitet. Att gå dit där de så kallade älsklingarna finns är ju en strategi. Men det kan också vara bra att försöka skriva något som känns svårt att skriva, närma sig sina egna tabun och skriva där det finns ett motstånd. Där kan man plötsligt märka att det händer någonting, att det liksom bränner till. För det som man kallar för darling, det man älskar, kan ju också vara någonting man hatar. ¡ DÄRFÖR SKA DU... ...FÖLJA REGELN: I en senare fas måste man läsa sin text väldigt kritiskt. Men även då kan det vara bra att vända på det också: älska dina älsklingar. ...BRYTA MOT REGELN: Om någonting sticker ut från texten och inte verkar höra hemma kan det lika gärna bero på att du skrivit för lite om det. Kanske är det just det som är det angelägna i texten och det du ska utveckla.

är jag började skriva fick jag själv det här rådet av en författare på en kurs jag gick: Skriv som din favoritförfattare! Jag minns att jag var väldigt skeptisk till det redan då, även om jag senare har förstått att det kan finnas en viss poäng ¬– att härma sina idoler kan vara ett sätt att komma igång. Men jag tror inte att det är något man ska fortsätta med i längden, och framför allt tycker jag inte att man ska härma en författare, utan flera. Och inte bara dina favoritförfattare. Studera det du inte gillar Att försöka efterlikna en favoritförfattares sätt att skriva kan alltså vara en ögonöppnare och en kul övning. Men att välja någon man inte tycker om kan faktiskt vara minst lika intressant. Har man en motvilja mot en författare kan det ofta ligga något viktigt i det som man inte begripit själv. Ibland i kurserna brukar jag plocka inledningar från olika håll och sedan har uppgiften varit att fortsätta skriva och verkligen använda sig av det tonfall och de stilmedel som finns i inledningen. Egentligen är det inte konstigare än att man härmar andra när man lär sig sjunga, eller att en arkitekt tittar på hur andras hus är konstruerade. Det handlar om att bli medveten om att texter är byggda på väldigt många olika sätt, beroende på författarens röst, språk och tid. Och det där gäller naturligtvis även när man läser. Som författare gäller det att inte bara läsa som ren upplevelse utan också att titta på hur det är gjort. Då behöver man distansera sig, och det kan ibland vara lättare att göra med en text som man inte själv tycker om. Glöm inte att all läserfarenhet också är livserfarenhet. Det ingår i ditt uppdrag att vara nyfiken på allt möjligt, och tycker du att något är tråkigt – ja, men varför tycker du det? Hur kommer det sig att du blir glad eller

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

upprörd här? Och varför tröttnar du på sidan 27? Hitta din historias röst För kanske 20 år sedan var det vanligare att man sa att man skulle undvika att läsa andra författare under Elisabet Norin är förfaten skrivprocess, eftersom man ristare, litteraturvetare och lärare i kreativt och litkerade att smittas av någon annans språk. Då var det en sanning. En an- terärt skrivande. Hon har bland annat ansvarat för nan grej som lyftes jättemycket var skrivarlinjen på distans på Sörängens folkhögskola att hitta sin författarröst. Men jag och har skrivit pratar mycket hellre om hur man handboken Tre hittar sin historias röst. Och jag enkla regler tycker faktiskt att folk idag har blivit finns inte. bättre på att hitta den snabbare. Jag har märkt att mina kursdeltagare är mer orädda och jag träffar inte så ofta folk som tror att de bör skriva exakt som sina förebilder. Så skriv på olika sätt och läs på olika sätt. Låt dig doppas ner i andras historier och språk och plaska omkring där litegrann. Men öva dig också på att se med kalla ögon på texten. Oavsett om det är sådant du gillar eller inte. ¡ DÄRFÖR SKA DU... ...FÖLJA REGELN: Det är en bra övning och ett sätt att komma igång innan du hittar din egen röst. ...BRYTA MOT REGELN: Det kan vara minst lika intressant att härma dem du inte gillar. Att skriva handlar om att vara nyfiken på allt möjligt, inte bara det du tycker är bra från början.

Kom i ditt livs skrivform

TEMA

NYSTA : RT!

Att skriva en bok är ett riktigt långdistanslopp. Precis som maratonlöparen behöver du nå ett mentalt tillstånd som gör att du orkar kämpa på ändå in i mål. Här är några metoder för att toppa den mentala formen och hålla motivationen uppe. TEXT: LINNEA MOLANDER

Hitta meningen Din bok har makten att förändra människor, deras liv och i förlängningen världen. Din vilja att hjälpa, underhålla eller påverka dina läsare behöver vara starkare än eventuella rädslor, tvivel och självkritik. Se därför till att du alltid är klar över vilken upplevelse, kunskap, insikt eller inspiration vill du förmedla och påminn dig själv när motivationen sviktar: Världen behöver din bok!

spegeln när du fått till en särskilt fin formulering och laga en riktig kalasmiddag när kapitlet är klart.

Delmål, delmål, delmål! Slutmålet att skriva din bok är stort, saftigt och lockande. För att det inte ska kännas alldeles överväldigande behöver du dock dela upp vägen dit i så små steg att du kan ta några varje dag och alltid känna att du är på väg. Det kan vara ett researchsamtal, en kapitelöverblick eller en kvarts skrivande – du bestämmer själv vilka dina delmål är, se bara till att de är så överkomliga, att du varje dag kan göra några saker som leder dig mot den färdiga boken. Att alltid vara i rörelse mot målet kommer ge dig en daglig dos motivation.

Undvik negativt sällskap Personer som inte tror på dig eller din bokidé, som inte vågar tänka nytt och stort eller som umgås genom att gnälla ska du hålla dig långt borta ifrån! De kommer att göra det betydligt trögare för dig att komma framåt och deras pessimistiska tankesätt kan lätt smitta av sig och ta tid att få ut ur huvudet. Kom ihåg att deras bild av verkligheten tillhör dem och inte har något med dig att göra.

Fira allt! Resultat föder motivation så håll alltid utkik efter dina goda resultat och vardagsfira dem! Höj tekoppen i en skål med dig själv varje gång du följt dagens skrivschema, gör en high five i

»Personer som inte tror på dig eller din bokidé, som inte vågar tänka nytt och stort eller som umgås genom att gnälla ska du hålla dig långt borta ifrån!«

Skaffa inspirerande sällskap Se till att regelbundet omge dig med andra skrivande människor som förstår dig. Oavsett om det är en kvällskurs, Facebookgrupp eller din mamma. Se till att inspirationsboosta dig ofta med personer som förstår dig och tror på dig.

Ha skoj! Att skriva en bok kan vara både ensamt och långtråkigt emellanåt så se till att göra jobbet så roligt som möjligt. Vad behöver du för att tycka att det är kul att skriva? Ett festligare ordbehandlingsprogram, roligare raster eller skriver du som bäst i dina finaste partykläder? Associerar du skrivandet med något positivt kommer det att gå lättare att behålla rumpan på stolen. Dagdröm! Föreställ dig hur pennan ser ut som du skriver på ditt bokkontrakt med, hur den färdiga boken känns i din hand och publikens jubel när du står på scen och pratar om boken. Ju mer verklig du kan göra dagdrömmen desto kortare kommer

BOKTIPS! Drivkraft: den överraskande sanningen om vad som motiverar oss av Daniel Pink

vägen dit att kännas. Forskning visar dessutom att detta är ett effektivt sätt att både bli mer positivt inställd till sina mål och att får dem att kännas nåbara. Ha en plan Motivation bygger på två delar: 1) En vilja att nå ditt mål. 2) En tro på att det är möjligt. Det räcker alltså inte med att du vill skriva boken om du inte också har en tro på att du faktiskt kommer att klara det. Det är extremt omotiverande att ta sig an projekt man tror kommer att misslyckas. Stärk tilliten genom att ha en klar och tydlig plan över hela vägen till målet och påminn dig om andra projekt och utmaningar du lyckats med.

Var snäll mot dig själv Forskning om självmedkänsla visar att den som kan vara empatisk och förstående mot sig själv på vägen mot ett mål, är betydligt mer benägen att nå det, än den som försöker piska och hota sig själv till framgång. Vägen mot din färdigskrivna bok kan vara både lång och krokig så se till att ge dig själv samma kärlek, respekt, tröst och pepp som du skulle ge din bästa vän. Gör det hela vägen in i mål och särskilt när det känns extra kämpigt! ¡

BILD: AMMENTORP PHOTOGRAPH/SHUTTERSTOCK

»Vägen mot din färdigskrivna bok kan vara både lång och krokig så se till att ge dig själv samma kärlek, respekt, tröst och pepp som du skulle ge din bästa vän.«

Dansa! Få saker påverkar humöret så snabbt och effektivt som musik, så en skrivpaus för att fylla på med ny energi och positiva känslor är utmärkt för både tålamodet, motivationen och förmågan att tänka nya tankar. När du rör på kroppen så att pulsen ökar något får du också mer blod och syre till hjärnan och kan tänka klarare efteråt.

JOHAN THEORIN OM YRKESPROBLEM | DEL 1

Ensamheten I en serie artiklar för Skriva funderar Johan Theorin över olika yrkesproblem som är speciella just för författare, och vad man kan göra åt dem. Del 1: Ensamheten. TEXT: JOHAN THEORIN

ack Nicholson har spelat författare i två helt olika filmer, skräckfilmen The Shining och dramakomedin As good as it gets, men i båda filmerna skäller han ut personer som stör honom under skrivandet. Vi talar om rejäla avhyvlingar. I varsin lång monolog klargör Nicholson för sin stackars fru i The Shining och för en stackars granne i As good as it gets att han under skrivstunderna: Absolut. Inte. Vill. Bli. Störd. Som publik vrider man sig lite generat åt Nicholsons totala brist på hyfs och distans till sitt jobb – men som författare kan man förstå honom. Det är jättejobbigt att bli störd när man skriver. Det stora skälet till att jag aldrig skriver när någon annan är i samma lägenhet som jag själv är att jag vet att de förr eller senare kommer att ropa till mig. Och själva väntandet på ropet är lika störande som ropet. ”Vi har behov av ett eget rum”, skriver Joyce Carol Oates i boken En författares övertygelse. ”Någonstans där vi får vara ifred, en fristad … en plats från vilken man aldrig blir avvisad.” DE FLESTA FÖRFATTARE vill nog ha det så. Jag har bara träffat

några få som utan problem kan skriva inför andra, som finländaren Marko Kilpi som berättade för mig att han kan sitta och skriva utan problem framför teven med resten av familjen omkring sig. Eller amerikanen Harlan Ellison, som gillar att göra pr genom att sitta och skriva på en novell i skyltfönstret på en bokhandel. Alla andra jag vet kräver ett tyst rum med stängd dörr. Och en sak är klar: Personer med stort socialt behov klarar inte av att vara författare. De kan vara kreativa och ha en stor berättartalang, men då får de jobba med tv eller radio istället. När enormt pratsamma och kontaktsökande personer kommer fram till mig och förkunnar att ”jag skulle så gärna vilja bli

»Så där sitter vi, ensamma av födsel och ohejdad vana, och skriver envist på våra texter. Förr eller senare lyfter vi blicken och börjar fundera på vad alla andra har för sig.« författare” tänker jag att de snarare vill ha varit författare. De vill ha en bok skriven, så att de kan få visa upp den i vimlet på bokmässan i Göteborg eller framför kamerorna i en tevesoffa. De här långa timmarna av isolering som krävs av en författare skulle de aldrig klara av. Enstörigheten måste finnas där från början, den kan inte läras in. Så där sitter vi, ensamma av födsel och ohejdad vana, och skriver envist på våra texter. Förr eller senare lyfter vi blicken och börjar fundera på vad alla andra har för sig. Vad händer utanför vår stängda dörr? Vad gör våra vänner? Vi har väl några vänner? Risken är ju att de tröttnade på oss, när vi slog igen dörren framför näsan på dem. FÖR EN FÖRFATTARE kan ensamheten plötsligt bli ofrivillig.

Och då är det inte lika kul. ”Jag tror att ensamheten som en författare upplever även drabbar personerna som man skriver om”, sade den brittiske deckarförfattaren Dick Francis i en intervju. ”Alla timmarna av tystnad påverkar historien.” När jag tänker efter så är huvudpersonerna i mina egna romaner ofta ganska ensamma, de har sällan några horder av

NR 1 JA N/FEB 2 014

I Stanley Kubricks mästerverk The Shining, spelar Jack Nicholson en stingslig författare som tar jobb som vaktmästare på ett isolerat och vinterstängt hotell. Där hoppas han tillsammans med sin fru och son hitta lugn och ro för sitt skrivande. Filmen är baserad på en roman av Stephen King.

vänner omkring sig. Ett skäl till det är att författare, precis som poliser, har problem att kontrollera för stora skaror av människor. Man tappar överblicken och alla namn i historien blir förvirrande. Ett annat skäl är att mörka och kusliga berättelser, som de jag försöker skriva, nästan förutsätter ensamhet hos karaktärerna. I en rysare eller kriminalroman kan vem som helst bära på små och stora hemligheter, det skapar misstänksamhet som i sin tur leder till ensamhet. Men kanske Dick Francis har rätt, kanske sipprar den verkliga ensamheten in i den påhittade. FÖRFATTARE MÅSTE UPPSKATTA ensamheten – men om

de uppskattar den för mycket kommer de ganska snart att få problem med skrivandet, för det är andra människor som är vår bästa inspiration. Vi kan förstås läsa böcker och låna romankaraktärer ur dem, men de lånen blir aldrig lika levande som riktiga människor med alla deras egenheter. Vi måste ut och uppleva livet för att sedan kunna sitta hemma och skriva om det. Ett konkret råd från mig till en ung blivande romanförfattare vore att bli kär i någon, lyckligt eller olyckligt spelar mindre roll. Ett annat skulle vara att ta precis vilket jobb som helst, bara för att komma ut i världen. Själv har jag varit tidningsförsäljare, elektriker, diskare, servitör och assistent på ett äldreboende, innan jag till slut blev journalist. Jag tog alla de här jobben för att de fanns och jag behövde pengarna, men efteråt kan jag se att allihop var en sorts yrkesskola för mig som romanförfattare. Att ha träffat alla möjliga sorters människor är bra och har en annan fördel också: det är något man får vänja sig

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

»Författare måste uppskatta ensamheten – men om de uppskattar den för mycket kommer de ganska snart att få problem med skrivandet« vid när boken väl har kommit ut. ”Författare ska läsas men varken synas eller höras”, skrev Daphne du Maurier för femtio år sedan, men det gäller inte längre. Dagens författare måste vara sociala på ett helt annat sätt än förr. Det förutsätts av förlagen att man ska kunna prata om sin nya bok, åtminstone på ett bibliotek eller i en intervju men helst av allt på den tidigare nämnda bokmässan i Göteborg. Och den är det verkliga eldprovet för varje författare, eftersom man befinner sig i en enorm hall där tusentals andra författare kämpar om uppmärksamheten. När Harlan Ellison, den tidigare nämnde författaren, var på bokmässan för femton år sedan blev han så trött på allt surrande på mässgolvet att han till sist tog en mikrofon och började skrika ”Help! Murder! Help!” Då blev det tyst. Men det är nog bara en författare som vågar skriva i skyltfönster som kan göra så. Vi andra längtar mest hem till rummet med den stängda dörren. Till ensamheten. ¡ Johan Theorin är flerfaldigt prisbelönad och bästsäljande författare. Han utkom 2007 med sin debutroman Skumtimmen, följd av Nattfåk 2008 och Blodläge 2010. Böckerna utspelar sig på Öland och kretsar kring den pensionerade skepparen Gerlof Davidsson. Johan Theorin har även gett ut novellsamlingen På stort alvar samt romanen Sankta Psyko. Han är nu aktuell med fjärde delen i sin serie om Öland, Rörgast, som kom ut i september på Wahlström & Widstrand.

Att leva som författare Johanna Nilsson debuterade som 23-åring. Vid 40 års ålder har hon hela nio vuxenromaner och sju barnoch ungdomsböcker utgivna och kan idag leva på sitt författarskap. Men hur håller man skrivarglöden och inspirationen levande bok efter bok och hur hittar man romanidéer som håller? Johanna Nilsson delar med sig av sina erfarenheter. TEXT: HANNA JOHANSSON BILD: MOA KARLBERG

Baserar romangestalterna på sig själv Johanna Nilssons romanidéer börjar nästan alltid med att en karaktär kommer till henne, en person vars egenskaper och liv hon bara måste skriva om. Karaktärerna i böckerna bär inte sällan drag som påminner om henne själv. – Jag tror att berättelserna blir trovärdigare när man hämtar inspiration från sitt eget liv och hoppas att det finns en liten del av Johanna i allt jag skriver, säger hon. Hon skriver ofta om personer som lever utanför samhällets ramar – utstötta, udda och sårbara individer som inte klarar att hålla sig till gällande normer. Den senaste vuxenromanen, Jag är den som skall komma, är inget undantag. Boken kom ut i början av 2013 och handlar om Bernice som efter ett sent missfall är ur balans. En natt går hon ut i regnet och träffas av blixten. Hon upplever då att hon får en kallelse, att hon är en ny Messias på jorden och syster till Jesus Kristus. Men omvärlden vill inte bli frälst och Bernice läggs in för tvångsvård på en psykiatriklinik. Precis som huvudpersonen har Johanna Nilsson egna erfarenheter från psykvården. Sedan tidiga tonår har hon periodvis lidit av ångest, återkommande depressioner och kraftiga ätstörningar. Först vid 37 års ålder fick hon diagnosen borderline. Även om hon själv har en stor samling självupplevda historier att använda sig av så menar hon att man inte behöver ha levt ett särdeles spännande liv för att kunna skriva en bok. – Allas liv är en roman. Många tycker nog att deras liv är för tråkiga för att skriva om. Man kanske är Svenssonaktig – men hur många är inte det? Många skulle nog vilja läsa om just ett sådant liv och känna igen sig.

Skriver om samhällsaktuella problem Inte sällan knyter Johanna Nilssons böcker an till samhällsaktuella problem, som nätmobbning eller prostitution. Själv säger hon att budskapet inte alltid är avsiktligt, hon vill bara ”få ur sig berättelsen”. Den uppmärksammade debuten, Hon går genom tavlan ut ur bilden, kom 1996 och är en delvis självbiografisk berättelse om mobbning och utanförskap. Den handlar om Hanna som inte vill bli vuxen, få bröst och bry sig om smink som hennes kompis. Hon blir alltmer ensam och börjar till slut skära sig.

– Ämnet var aktuellt och det berörde många. Men jag var ung och fattade inte själv att jag fick mycket uppmärksamhet utan trodde att det var något som alla debuterande författare fick vara med om. – Med min senaste roman Jag är den som skall komma ville jag få folk att förstå att psykisk sjukdom inte är någonting skamligt. Många tror att det är något självförvållat och något som bara väldigt udda personer råkar ut för, fast det egentligen bara är helt vanliga människor som drabbas, på samma sätt som vem som helst kan bryta ett ben eller få diabetes, säger hon.

ÅLDER: Född 1 oktober 1973. BOR: Älvsjö, Stockholm. FAMILJ: Make och två styvbarn. Mamma, pappa, syster, bror, fyra syskonbarn. BAKGRUND: Har studerat teologi och statskunskap vid Uppsala Universitet samt ekonomi

vid Handelshögskolan i Stockholm. Debuterade som författare 1996. AKTUELL: Med sin senaste roman Jag är den som skall komma (2013). PÅ GÅNG: En ny vuxenroman med planerad utgivning 2015.

Använder skrivandet som tillflyktsort Som liten brukade Johanna Nilsson ligga och fantisera ihop egna berättelser i sängen om kvällarna och hon har alltid läst ”kopiösa mängder böcker”. – Skrivandet har alltid varit en tillflyktsort när jag har mått dåligt, en skaparbubbla att krypa in i när det rått kaos i livet utanför. Förutom att det får mig att må bra handlar det väl också om att vilja göra något vettigt, att lämna spår efter sig.

»Med Amanda Lind kunde jag skriva lite mer groteskt och våldsamt, jag fick frigöra mig från den där seriösa författaren som alltid ska skriva så fint«

Utmanar sig själv Johanna Nilsson har själv skrivit två spänningsromaner under pseudonymen Amanda Lind. Idén att skriva under pseudonym kom från Damm Förlag och sammanföll med en period då hon tyckte sig ha fastnat i en författarroll som hon inte kände igen sig i. – Trots att jag har skrivit i flera olika genrer och om många olika typer av människor så fokuserade recensenterna ändå alltid på den unga deprimerade kvinnan. Med Amanda Lind kunde jag skriva lite mer groteskt och våldsamt, jag fick frigöra mig från den där seriösa författaren som alltid ska skriva så fint, som får fina priser men inte säljer några böcker. Just nu skriver hon på en bok med koppling till Karin Boye. – Jag kan säga så mycket som att det är både intellektuellt och tidsmässigt krävande att skriva den. Den blir nog inte klar förrän 2015.

Har hittat en skrivmiljö som passar För Johanna Nilssons del ska det vara helt tyst runt omkring henne när hon skriver. Efter frukosten virar hon gärna in sig i en filt hemma, tar på sig luvtröja, öronproppar och raggsockor. Sedan sitter hon som i en liten koja och skriver i ett par timmar innan hon går en promenad eller tränar yoga för att rensa tankarna. – Sedan blir det ytterligare två timmars skrivande på eftermiddagen. Blir jag rastlös går jag och sätter mig på ett kafé och skriver – med öronproppar. Det är svårt att komma undan sorlet på kaféerna, men så länge man inte hör vad som diskuteras så kan det vara ganska behagligt.

BIBLIOGRAFI I URVAL: Hon går genom tavlan ut ur bilden (1996), Rebell med frusna fötter (2001), De i Utkanten älskande (2005), Jag är leopardpojkens dotter (2006), Gå din väg men stanna (2011), Lilla darling (2011), Gilla hata horan (2012), Jag är den som skall komma (2013).

BÖCKER UNDER PSEUDONYMEN AMANDA LIND: Francys evangelium (2010), Francys testamente (2011). Böckerna utgör de två första delarna i trilogin Sthlm Red, ett projekt som just nu är vilande.

PRISER I URVAL: Wahlström och Widstrands litteraturpris (2004), Gustaf Fröding-stipendiet (2005), Stipendium ur Gerard Bonniers donationsfond (2005), Karin Boyes litterära pris (2006).

Är medveten om förutsättningarna

»Branschen har förändrats mycket sedan jag debuterade. Det har blivit svårare att nå ut, särskilt om man skriver lite smalare litteratur«

På sin blogg har hon uttryckt en oro över att bokmarknaden blivit ”hysteriskt pengakåt, otålig och nervig”. – Branschen har förändrats mycket sedan jag debuterade. Det har blivit svårare att nå ut, särskilt om man skriver lite smalare litteratur. Det känns som att förlagen lägger all kraft på några få, redan kända författare, inom spänning och chicklit. Sedan sitter de till stor del och håller tummarna för att det ska gå bra för andra författares böcker, utan att de behöver göra någon större insats.

NR 1 JA N/FEB 2 014

BILD: DAN HANSSON / SVD / TT

Att berätta sin historia Allas liv är värda att skriva. Det kan få både dig själv och andra att se på din tillvaro med nya ögon, och är ett sätt att för en gångs skull ta kontroll över din egen berättelse. Det menar Merete Mazzarella, som nyligen skrivit en bok i ämnet. TEXT: ELIN PERSSON

örfattaren och skrivcoachen Merete Mazzarella har i hela sitt vuxna liv arbetat med människor som vill skriva. Att stötta den som vill komma igång med att skriva sitt liv handlar mycket om att bekräfta och ge självförtroende, säger hon. – Att få syssla med det här är väldigt värdefullt för mig, jag har alltid varit väldigt intresserad av människor och av samtal. Ofta blir skrivandet ett sätt att få igång samtal om helt andra saker än väder och vind.

Hon tror att skrivandet kan vara ett sätt att "visa sig" istället för att "bli sedd", att den som skriver tar kommandot över sin egen berättelse Det är bland annat därför hon är så förtjust i skrivarkurser, förklarar hon. När de fungerar riktigt bra blir de ofta ett forum för det goda lyssnandet, där deltagarna inte bara frågar varandra om själva texten utan även vågar gå vidare. På så sätt kan kursen vara en genväg till vänskap eller åtminstone

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

förståelse. Efter en dags skrivande tillsammans kommer man i vissa avseenden varandra närmare än man skulle göra under ett år på samma arbetsplats, menar Merete Mazzarella. – När man vid andra tillfällen sitter i ett sällskap och vill berätta MERETE MAZZARELLA något är det ofta svårt att få de andras odelade uppmärksamhet. Du ÅLDER: 68 år BOR: I Helsingfors och känner omvärldens stress eller rentav Ekenäs ointresse. Jag tror också att det är FAMILJ: Man, son och därför som det är så värdefullt för två barnbarn i USA många att skriva; du får ta plats med BAKGRUND: Författare och professor i din berättelse utan att bli avbruten. litteraturvetenskap. Merete Mazzarella tror att skriFödd i Helsingfors, och vandet kan vara ett sätt att "visa sig" uppvuxen i Schweiz, Kina, Turkiet, England. istället för att "bli sedd", att den Hon debuterade 1979 som skriver tar kommandot över med den självbiograsin egen berättelse och inte behöfiska boken Först sålde ver invänta andras reaktioner. Det de pianot och har sedan dess gett ut en lång där uttrycket "bli sedd" tycker hon rad böcker, litteraturförresten illa om. Dels skymmer vetenskapliga verk det det faktum att långt ifrån alla och essäer kring olika blickar är bekräftande, dels är det fenomen i tiden.

så passivt. ”Att visa sig är däremot något man gör aktivt, man bestämmer själv hur man vill visa sig”, skriver hon i nya boken Att berätta sig själv, som kan beskrivas som en slags handbok i essäistisk form. Om att undvika för många årtal: "I själva livsberättelsen ska man vara sparsam med årtal för årtalen är farthinder för läsandet, de får berättelsen att stanna upp, förvandlar berättelsens levande nu till historia. En annan sak är sedan att årtalen har ett självklart informationsvärde: ens barn kan mycket väl vilja veta exakt när man blev student, när man fick sitt första jobb, gifte sig, flyttade, fick nästa jobb och så vidare. En praktisk lösning är att ha en kronologisk översikt som appendix till berättelsen." Om språkliga manér: "Jag tror att texter ofta vinner på att man tar bort förstärkningsord: skriver jag att något är "alldeles utomordentligt bra" är det helt säkert bättre än bra men knappast bättre än "utomordentligt bra". Utropstecken ska man vara sparsam med och man kan se efter om man verkligen behöver sina "kanske" och "möjligen" och "i någon mening". Det signalerar att man är osäker på det man säger, att man inte tror sig om att ha hittat det rätta ordet, och då ska man heller inte säga något annat." Om att fånga associationerna när de dyker upp: "En sak vet jag däremot alldeles entydigt och det är att det ingalunda bara är vid skrivbordet som associationerna kommer, de kan dyka upp precis närsomhelst. När associationerna dyker upp gäller det att anteckna dem för annars försvinner de, hur övertygad man för stunden än kan vara om att de är oförglömliga. När man fått för vana att anteckna sina associationer får man långt fler associationer än förut."

Tips från boken Att berätta sig själv – inspirationsbok för den som vill skriva om sitt liv, utgiven i januari 2013.

SJÄLV HAR MERETE Mazzarella skrivit "ända sedan hon kun-

de hålla i en penna", och vid det här laget har det hunnit bli 20 böcker och en doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Flera av böckerna handlar om hennes eget liv. Från debuten med Först sålde de pianot (1979) och framåt har det självbiografiska temat återkommit flera gånger. Merete Mazzarella har bland annat skrivit om det smärtsamma i att lämna sin tidigare man när en ny förälskelse kommit in i livet och om sina relationer till barn och barnbarn. Vem tror du att du hade varit om du inte haft tillgång till skrivandet som uttrycksmedel? – Jag hade varit en helt annan människa, det är väldigt konstigt och spännande att fundera på. Skrivandet har utvecklat mig och det syns såklart i böckerna; nu kan jag se att mina tidiga böcker var en liten smula koketta och behagsjuka. Jag var så mån om att vara till lags när jag skrev dem. I SIN BOK Att berätta sig själv skriver Merete Mazzarella bland

mycket annat om sin mammas sista månader i livet. Familjen visste att hennes sjukdom skulle avsluta hennes liv och de tog vara på möjligheten att få ställa alla de frågor kring moderns liv som de kände ett behov av att få svar på. Den möjligheten blev oerhört värdefull för de anhöriga.

»Genom att skriva blir du ofta varse hur viktiga människorna runtomkring dig är – och på så vis förstår du också vad du själv kan betyda för andra.« Merete Mazzarella anknyter till den tiden när vi pratar om att många inte tror sig vara viktiga nog och att det vore förmätet av dem att skriva om sina liv. Eller som hon uttrycker det: "Många är rädda för att uppfattas som narcissister". Hur kommer man förbi den känslan? – Ett sätt kan vara att tänka på just det som jag beskrev kring min mamma, hur mycket det betyder att få ta del av föregående släktleds liv. Att förstå en bit av deras och sin egen historia. Genom att skriva blir du ofta varse hur viktiga människorna runtomkring dig är – och på så vis förstår du också vad du själv kan betyda för andra. Du förstår kanske lite mer om ditt varande i världen. Det är ofta med ambitionen att lämna någonting efter sig till sina anhöriga som många kommer till mina kurser, inte nödvändigtvis för att bli författare. Hur hittar man en struktur för sin berättelse? – Många tror att man ska berätta från början till slut, men

NR 1 JA N/FEB 2 014

det ger så många transportsträckor. Hur ska texten komma vidare från det ena livsskedet till det andra? En annan aspekt är att det ofta är svårt att veta var början överhuvudtaget finns, historien om ditt liv kan ju till exempel börja långt före din födelse. Det är mycket bättre att försöka hitta en röd tråd och bygga berättelsen utifrån den. Börja med det du upplever som mest angeläget, det som gör att du vill skriva. Du avråder från att "klamra sig fast vid barndomen". – Ja, och med det menar jag att det gäller att komma vidare, både i skrivandet och i livet. Barndomen är självklart central, den är grunden för allt och vi bär den med oss hela livet, men ofta dröjer vi så länge där och blir otåliga när vi ska beskriva vuxenlivet, och det är synd. Hur mycket bör man tänka på läsaren när man skriver om verkliga personer? – Det är jättesvårt att resonera kring den makt och det ansvar den som skriver har. Jag tror att man behöver tänka i termer av att kommunicera med en mottagare. Kanske kan man tänka sig en välvillig men inte okritisk läsare när man sitter och skriver. Vi författare har förstås inget speciellt privilegium att lämna ut andra. Men samtidigt ska jag ärligt säga att jag har gjort det själv. De allra flesta är för försiktiga. Det är nödvändigt att vara hänsynslös i början. Hänsynslös – på vilket sätt? – Utgångspunkten när man börjar skriva behöver vara att man är så uppriktig som man någonsin kan vara. Då måste du skriva helt fritt. Det är först vid publicering alla överväganden bör komma. Jag har försökt att vara varsam med de människor jag skrivit om. Det är hela tiden olika överväganden man gör och olika saker som man förtiger. För visst har den som skriver både ett ansvar och en makt. Och hur man väljer att beskriva en annan beskriver samtidigt dig själv. Den här frågeställningen är någonting vi som skriver om våra egna liv alltid kommer att få brottas med.

»Vi författare har förstås inget speciellt privilegium att lämna ut andra. Men samtidigt ska jag ärligt säga att jag har gjort det själv.« NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Du skriver om att alla – även du själv – har manér när de skriver, som ibland kan ställa sig i vägen för berättelsen. Hur får man syn på sina egna manér? – Det är svårt och ofta i princip omöjligt att klara av på egen hand. Du behöver få hjälp av andra. Men ett av mina bättre råd är att skriva fragment, korta texter som du sedan utvärderar. På så vis kan du lättare få syn på tekniker du använder och konstigheter som finns i ditt skrivande. Det blir betydligt lättare än att från början försöka hantera en lång text. ¡

GÄSTKRÖNIKAN

Pija Lindenbaum:

»Jag har drabbats av en yrkesskada« D

et är det här med att nen skrattar hon bland sina bre ut sig. Jag har kompisar. Hmm. Då kanske drabbats av en yrkesdet är så att Kajsa är ett skada. Skadan gör det svårt barn som inte visar hur hon för mig att lägga ut texten. känner sig. Jag har skapat en Att bre ut mig och ta plats. dialog mellan text och bild. För nu har jag gjort bilderböcker i nej hjälp så många NU HAR JAG hållit på med år, att det har skadat mitt de där kondenserade historiordförråd och min förmåga erna så länge att jag inte kan att uttrycka mig lite mer omuttrycka mig målande och fångsrikt. Jag kanske skulle mångordigt. Om det inte gälrita lite på det här utrymmet ler vardagligt babbel. Det är istället..? jag fortfarande ganska bra på. Att skriva bilderbokstext »De tror att jag vill veta hur länge jag Men när jag till exempel ska är ungefär motsatsen till att hålla föredrag är min första får prata. Men jag undrar hur skriva en vanlig skönlitterär fråga: text. Komprimerad. Tät. Kort – Hur lång tid har jag på kort jag kan prata.« men innehållsrik. På ett annat mig? sätt innehållslös, för här saknas beskrivningar. De tror att jag vill veta hur länge jag får prata. Men jag undJag skippar: röd, tjock, lång, blond, förtvivlad, regnig, rar hur kort jag kan prata. Arrangören kanske säger: krullhårig, fem, sju, kutryggig, förvånad, eller ledsen. Såna – Tyvärr, det finns inte tid till mer än åtta minuter. Möjligen upplysningar ritar jag. Det blir tjatigt om texten säger samma tio. Ok, tänker jag. Bra. Det är kort. Först nåt om hur jag fick sak. Och helt ospännande. idén till boken. Sen en liten anekdot. Och prata nu långsamt. Så står jag där och berättar lagom länge. TEXTEN SKA ISTÄLLET vara proppad med det där andra som – Eh, ja, det var allt jag hade. Tack för att ni lyssnade, muminte syns men som finns. Vad det nu är. Undertext och mellan lar jag och glider av scenen. Stoppuret visar 4:52. raderna. Tankar och inre liv kan vara svårt att rita. Till det pasArrangören tittar frågande på mej. sar text bättre. – Jaha. Tack. Då fick visst nästa talare lite mer tid. Jag vet ju så mycket mer om mina karaktärer än det jag Och när jag blir tillfrågad om jag vill skriva en krönika på berättar på de där tretton uppslagen som en bilderboksberättretusen tecken så undrar jag: är det långt eller kort? Mina telse består av. Jag fyller mina små bokmänniskor med massa skrivande vänner skakar på huvudet åt mig och säger, egenskaper och erfarenheter som ni andra inte har en aning – Det är kort, jättekort faktiskt. om. Men jag behöver det, för att skapa något trovärdigt på så Jasså, det tycker ni. Och här borde jag förstås ha ritat några få sidor. Ändå märker jag att den redan korta textmängden har små gubbar... ¡ krympt ytterligare för varje bok jag gjort. Men textens innehåll har inte minskat! Pija Lindenbaum är en av Sveriges mest kända och uppskattade bilderboksskapare. Bilderna berättar och samtalar med texten. Ibland vill Många av hennes böcker har även översatts till andra språk och hon har tilldelats jag visa en motsättning mellan det inre och yttre livet. Om bland annat Augustpriset, Astrid Lindgren-priset och Stora läsarpriset. Våren 2013 romandebuterade hon med den svarta historien Plats på Norstedts. texten säger att Kajsa är skitförbannad, men på illustratio-

NR 1 JA N/FEB 2 014

MISSAT NÅGOT NUMMER AV SKRIVA? BESTÄLL DIREKT I VÅR WEBBSHOP PÅ HTTP://BUTIK. TIDNINGENSKRIVA.SE

Konsten att skriva noveller

Novellen brukar betraktas som det klassiska övningsstycket, men den är också mycket mer. Att skriva kort handlar om ekonomi och skicklighet – att på begränsat utrymme använda allt du kan om scener, gestaltning och personteckning. Författaren och skrivarläraren Sören Bondeson guidar dig genom grunderna till stora berättelser i det lilla formatet. TEXT: SÖREN BONDESON

ag är förtjust i noveller. Kanske beror det på att min första bok var en novellsamling. Den kom ut 1989, var skriven på en skrivmaskin av märket Olivetti och tog tre, fyra år att skriva. Innan dess hade jag försökt skriva romaner och dikter i tio år med resultatet att jag kunde tapetsera en toalett med refuseringsbrev. Och jag håller med de som skickade refuseringsbreven: Det jag skrev var bara skräp. Men skam den som ger sig och det var när jag började skriva noveller som mitt skrivande började stämma. Novellens format gjorde att jag upptäckte vissa skrivtekniska knep och kunde greppa någorlunda vad jag höll på med. Jag började förstå vad som är en scen och vad den skulle innehålla, att man kunde avgränsa vissa saker som man skrev, och vilka miljöer och platser jag skulle skriva om. Novellformen gjorde helt enkelt att jag lärde mig att skriva prosa. VAD SOM DEFINIERAR en novell, och särskiljer den från

en roman, är svårt att ge något exakt svar på. Det vanligaste svaret är att novellen är mellan två sidor upp till sextio sidor lång. Det finns dock noveller så långa som 120 sidor, till exempel skrev Tjechov noveller med sådant omfång. Då används också begreppet kortroman, där sidantalet brukar landa på mellan 50 och 120 sidor. Exempelvis brukar Den gamle och havet av Ernest Hemingway och Dvärgen av Pär Lagerkvist klassas som sådana. Man kan alltså konstatera att en novell till skillnad mot en roman är en kortare berättelse, och med det följer andra förutsättningar. I en roman är utgångspunkten att utveckla och fördjupa karaktärerna, kanske beskriva ett längre tidsförlopp eller ge en bred samhällsbild. Omfånget kan rymma en eller flera

människors utveckling, och det går att använda sig av en mer komplicerad berättarteknik där till exempel flertalet perspektiv driver berättelsen framåt. När det gäller novellskrivande är det centrala ordet antydan. Man har inte utrymme att fördjupa karaktärerna eller miljön, men läsaren måste ändå bli intresserad av personerna i berättelsen. Däri ligger utmaningen. Det handlar om att ge ett djup i karaktärerna på bara ett par meningar, att kort lyckas formulera något som antyder vad det är för slags människor det handlar om. EN ANNAN SKILLNAD är att en novell ofta är en avgränsad

händelse, och det handlar om att hitta just den där egenartade situationen, och ladda den med något intressant där en utveckling eller något specifikt visas. Jag kallar sådana noveller för Novell med en scen. Författaren skildrar alltså bara en tidsbegränsad händelse där en eller flera personer befinner sig. Vidare finns det noveller med flera scener. Man kan kalla dem för miniromaner. Där kan man befinna sig i en längre tidsperiod, vara på flera olika platser, och hoppa framåt och bakåt i tiden. En sådan novell behöver ett omfång på minst femton sidor. Där har man också möjligheter till en mer omfattande intrig. Novellen är genreöverskridande och finns i vitt skilda former, allt ifrån samtidsskildringar och kriminalnoveller till skräcknoveller och science-fiction. I en novellsamling låter man ibland texterna samlas under ett övergripande tema eller ämne. Kanske utspelar de sig på en viss plats, handlar om människor med någonting gemensamt, eller utgår ifrån samma idé. På följande sidor hittar du fem viktiga steg till att skriva en lyckad novell. Ê

NR 1 JA N/FEB 2 014

Steg 1: Scener

AVBILDANDE SCEN: I en sådan scen försöker författaren vara på plats i det som sker. Läsaren är närvarande direkt i handlingen. Här är ett exempel hämtat ur Cecilia Davidssons novell Ett märkligt fruntimmer: Vi stod framför det igenbommade strandfiket och iakttog ett par svanar som rultade runt i den uppspolade tången tills de trampade ut i vattnet igen och började simma mot Ryssön. ”Vi följer efter”, sa hon och började gå mot stenbryggan som förband ön med fastlandet. ”Ska vi inte gå tillbaka?” protesterade jag. Vi hade redan varit ute i en timma och jag såg fram emot att återvända till sängen. BERÄTTANDE SCEN: Till skillnad från att vara direkt på plats, återger författaren vad som hänt. Läsaren är indirekt på plats. Följande exempel är taget ur Hans Gunnarssons novell Härlig är jorden:

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Först orgeln, sen hans tokiga fru. Sedan både och. Det var som askan i elden, rena ekluten. Tokig förresten, det var väl bara förnamnet. Här handlade det om en helknäpp, fullkomligt rubbad människa, antagligen direkt hemkommen från hospitalet – en människa som var i färd med att förstöra våra liv. Bara genom sina läten. Man såg henne nästan aldrig, bara hörde hennes kraxande genom väggen eller ute på altanen, vilket gjorde det hela ännu mera obehagligt. De få gånger man fick en skymt av henne drog hon sig skyggt undan, men Larsson hade haft rätt i sin iakttagelse: hon såg lite grann ut som en ödla i ansiktet. Och det gjorde ju knappast saken bättre.

BILD: IOFOTO/SHUTTERSTOCK

ör att skriva en lyckad novell gäller det att bli medveten om vad som är en scen och hur man utnyttjar den till fullo. En scen är en händelse i en text som avgränsas av tid eller plats. En scen kan också vara en sammanfattning av ett längre tidsförlopp. Den kan börja hur som helst och se ut på olika sätt men man kan urskilja två grundmodeller:

När man arbetar med berättande scener är det nödvändigt att man hittar detaljer som skapar närvaro hos läsaren. Här finns flera stycken, till exempel att hon såg ut som en ödla i ansiktet och hennes kraxande läten. En novell kan till exempel först börja med en avbildande scen, sedan fortsätta med en berättande scen för att sammanfatta vad som händer under en viss tid och sedan åter gå in i en avbildande scen. Tänk på att varje scen har ett syfte eller en funktion för att bygga upp en scen längre fram i berättelsen. En scen bör inte vara alltför kort. Det tar bort närvaron i texten. Ê

BILD: ANNETTE SHAF/SHUTTERSTOCK

Steg 2: Gestaltning

ven i en novell behövs persongestaltning och korta miljöbilder. Det handlar som alltid i litteratur om att levandegöra och skapa stämning. Utan de här komponenterna blir det bara torr information. Ett upprabblat händelseförlopp är ingen upplevelse för läsaren. Det är här en bra novellförfattares skicklighet sätts på prov. På några få rader ska man gestalta en människa som engagerar läsaren, antyda bakgrund, inre drivkraft och en förtätad stämning. Ju kortare novellen är, desto mindre plats finns det till att göra människorna levande. De tre verktyg man har när man skapar personer i en prosatext är: Den inre monologen, som beskriver tankar och känslor. Karaktärens handlingar. Karaktärens bakgrundshistoria som är med och påverkar individens handlingar och tankar. Ett vanligt missförstånd är att det är lättare att göra en kort text än en lång text. Men att skapa stämning och miljö genom några exakta meningar är en svår utmaning. Det gäller att hitta någon detalj i miljön att ta fasta på eller lägga ihop miljö- och persongestaltning i ett par meningar för att ge en snabb bild. Här kommer ett exempel från en av min egen novell Sent på förmiddagen. Syftet är att snabbt teckna en bifigur, polisen Stadig, som bär på en sorg, och samtidigt få in vädret och stämningen utanför. Allt sker på några rader:

Stadig såg ut genom fönstret. Det snöade ymnigt och hade gjort så i tre dagar. Stadig fäste blicken på prästen som just kom ut från kyrkan och kom att tänka på begravningen av sin femårige son förra vintern. Snön hade fallit tät då också. Ê

NOVELLEN BLEV POPULÄR GENOM TIDSKRIFTER Namnet novell kommer från det italienska ordet novella som betyder nyhet. Från början var det en anekdot som skrevs ned för att underhålla. Utan att gå för djupt in i litteraturens historiska vindlingar kan man säga att den första riktigt stora novellisten var italienaren Giovanni Boccaccio (1313-1375) som skrev boken Decamerone. Det är en samling noveller med en ramberättelse där tio personer samlas på flykt undan pesten. Under tio dagar berättar de var sin skröna varje kväll, vilket innebär att Decamerone har hundra noveller. Novellerna handlar om kyrkans dubbelmoral och om hur kvinnor och män lurar varandra in i sexuella utsvävningar. Därför betraktades de på den tiden som oanständiga. Under århundradena framåt utvecklades novellen till att bli en mycket populär litterär form. Det berodde till stor del på att tidningar och tidskrifter blev allt fler under 1700- och fram till, låt oss säga, 1980-talet. Novellen passade perfekt in i tidskriftens format. Under 1940- och 50-talet i Sverige publicerade fackförbundens tidskrifter och många veckotidningar kvalitetsnoveller. Det fanns betydligt fler litterära tidskrifter än nu och en författare kunde sälja en novell och tjäna en månadslön. Som kommersiell produkt har det alltså tyvärr gått utför för novellen. Likaså för dess utbredning.

NR 1 JA N/FEB 2 014

ialog kan också med fördel användas i persongestaltningen. Karaktärerna i novellen börjar helt enkelt prata och då lösgörs olika processer: de gör dumheter, ljuger, undviker konfrontationer och framkallar aggressioner. Dialogen genererar reaktioner mellan människor, relationer uppstår eller upphör. Dess funktion är också att skapa stämning och sammanfatta tidigare händelser som författaren valt att inte gestalta. I noveller är det effektivt att låta människor antyda en bakgrund eller något som är centralt för att de befinner sig just i den situationen som författaren vill beskriva. Ett exempel är Ernest Hemingways novell Snön på Kilimanjaro som börjar just med en dialog: ”Det bästa med det här är att det inte gör ont”, sa han. ”Det är därigenom man kan veta att det har börjat.” ”Är det säkert att det inte gör ont?” ”Absolut. Fast jag tycker att det är tråkigt med lukten. Det måste vara obehagligt för dig.” ”Säg inte så där! Snälla du, säg inte så där.” ”Titta på dem”, sa han. ”Undrar om det är synen eller lukten som drar dem hit?” Tältsängen där mannen låg stod i den vida skuggan av ett mimosaträd och när han såg ut mot det skarpa ljuset över slätten satt tre av de stora fåglarna där och kurade motbjudande, medan tio, tolv andra seglade omkring uppe i luften och drog ilande skuggor över marken när de gled förbi. Här smygs den inre och yttre konflikten in direkt. Mannen

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

har fått kallbrand, kvinnan är orolig och vill inte prata om hans läge där han kanske dör. Gamarna cirklar runt paret där de befinner sig på den Afrikanska savannen. En väl genomförd dialog infriar känslan hos läsaren att det som sker i texten är autentiskt. Men en skriven text kan aldrig vara som ett riktigt samtal. Den kan bara härma människor som talar. Därför ska en dialog i en litterär text inte ha för rak linje, bli för förutsägbar. I ett vanligt samtal avbryter människorna varandra, byter spår och återkommer till saker som de talat om tidigare. För att få en dynamisk dialog bör man se till att härma just de här sidorna i den verkliga dialogen. När man skriver dialog finns det tre grundpositioner: Direkt dialog, som används främst till att föra ut information och skapa framåtrörelse. Undvikande dialog, som beskriver hur människor talar förbi varandra, försöker kringgå känsliga ämnen och frågeställningar samt när människor inte talar sanning. Symbolisk dialog, när karaktärerna pratar till varandra genom bilder och ting omkring dem. Det personerna i texten förefaller prata om är i själva verket något annat. Det kan tilläggas att alla dessa typer av dialoger förekommer i det verkliga livet. Noveller har en tradition att arbeta mycket med undertext. Det innebär att lämna över så mycket som möjligt till läsaren, och är alltså det som så att säga står mellan raderna. Det är just i dialogerna som undertexten framträder när man använder sig av undvikande och symbolisk dialog. Ê

BILD: EVERETT COLLECTION/SHYTTERSTOCK

Steg 3: Dialog

Steg 4: Perspektiv

M BILD: ALESHYN ANDREI/SHUTTERSTOCK

an kommer aldrig undan detta med att ha rätt perspektiv. Fördelen med att skriva noveller är att man inte lika ofta kör ner i perspektivdiket som när man skriver romaner. Kanske är anledningen att man helt enkelt inte hinner göra fel. I korta noveller brukar man hålla sig till bara ett perspektiv. Men det är ändå en fördel att ha koll på den här beståndsdelen i prosaskrivande. 1:a person (jag-perspektiv) är tryggt, här kan det aldrig uppstå några misstag eller tokerier. Du är i huvudpersonens huvud hela tiden. Det är som i verkligheten, jaget kan inte hoppa in i någon annans tankar. 3:e person (han/hon) har fördelen att du kan gå in i flera personer och närma dig händelser från olika synvinklar. Nackdelen är att det lätt kan bli fel. Det vanligaste misstaget när du skriver noveller är att du lägger dig för nära perspektivet i en person och hastigt går över i en annan. Tänk på att så fort en människa tänker eller känner är han/ hon en perspektivperson. Här kommer ett exempel, början på novellen El Paso av Jayne-Anne Phillips: Jo, jag mötte den där gamle smutsige farmaren på en bar kvällen före. Sa att han sålde sin lastbil billigt och att jag kunde komma ner till La Rosa och hämta den. Tre hundra dollar, sa han och så dålig är den inte heller, men det var bäst att jag slog till med en gång. Så jag liftade ner en söndagsmorgon. Där fanns tre smutsiga gator och de hade var sin lerkyrka som stod och ringde med mörka klockor. Jag fann honom på gårdsplanen där han stod och vred halsen av en kyckling, snabbt gick det och han avslutade sitt verk innan han tittade åt mitt håll.

För att lägga in en extra ton åt jaget sätter också Jayne-Anne Phillips in ett ”Jo” i början. Då blir upplevelsen ännu mer att författaren riktar sig till läsaren. Ett annat exempel hämtar jag från Richard Fords novellsamling Vinterfiske där han använder sig av ett effektivt grepp. Författaren lägger ut jag-perspektivet som att: Nu ska jag berätta en historia som hände mig en gång i tiden. Det här är ingen munter historia. Jag varnar er. Min far var en karl som hette Jack Russel, och när jag var pojke i början av tonåren bodde vi tillsammans med min mor i ett hus öster om Great Falls i Montana. I en novell med bara en scen är det bättre att bara ha ett perspektiv eller använda sig av 3:e person allvetande perspektiv. Positionen är här att berättaren ser, vet och känner allt. Berättaren har tillgång till karaktärernas bakgrund och kan även kommentera kommande händelser. Rösten i det här perspektivet är stark, hon/han tar så att säga befälet över historien. Det här exemplet är hämtat från Ferdinand von Schirachs novell Igelkotten. Observera distansen och den övergripande blicken och rösten i detta perspektiv: Domarna satte på sig ämbetsdräkterna ute i samtalsrummet, en av nämndemännen kom några minuter för sent och domstolsvakten byttes ut efter att ha klagat på tandvärk. Den åtalade var en grovt byggd libanes, Walid Abou Fataris, och han teg redan från första början. Ê

NR 1 JA N/FEB 2 014

Steg 5: Slutet

Sören Bondeson är författare och skrivlärare. Han har bland annat coachat Jens Lapidus och Åsa Larsson, skrivit handboken Konsten att döda och har själv varit nominerad till Augustpriset för sin lyriksamling En m3 jord.

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Lästips för dig som vill skriva noveller KLASSIKER Giovanni Boccaccio, Decamerone Edgar Allan Poe, Samlade noveller August Strindberg, Samlade verk Guy de Maupassant, Hemgiften och andra noveller Agnes von Krusenstjerna, Händelser på vägen Selma Lagerlöf, Osynliga länkar Hjalmar Bergman, Historietter

BILD: EVERETT COLLECTION/SHYTTERSTOCK

et är nära nog omöjligt att säga hur en novell ska sluta. Varje situation har sitt slut och skrivandets konst är ingen exakt vetenskap. Men jag ska försöka mig på några tankar i frågan. Jag tror inte särskilt mycket på att knyta ihop historien därför att det lätt blir övertydligt och konstruerat och läsaren kan uppfatta det som att den som skrivit novellen gjort sig till just för att få ihop det hela. Jag tror att man som författare ska glida ur novellen, men att en del situationskapande frågetecken måste rätas ut. Man kan inte fullständigt lämna läsaren i sticket – något måste ha blivit klargjort, även om allt bara fortsätter efter att berättelsen stängts ned. Efter den sista meningen ska läsaren ha kvar något som den själv kan gå och undra över: Vad hände sen? Hur gick det med just den detaljen? Varför gjorde hon/han så? Novellen är ett utmärkt sätt att lära sig skriva och många stora romanförfattare har börjat med att skriva noveller. Det är ett sätt att bli skicklig på att skapa bra scener, man lär sig att inte fara iväg i situationerna och att skapa djup och skärpa i karaktärer och miljö utan att vara omständlig. Ibland är det också bra att återvända till novellen för att nå skärpan i sitt skrivande. När man skrivit en novell känner man ofta att man vill skriva en till. Fortsätt leta efter nya historier och situationer, och när du nått ett antal berättelser på bortåt 150 sidor har du en novellsamling. Till skillnad mot en roman där man ofta tröttnar, efter låt oss säga femtio, sextio sidor, är novellen övergripbar och känns inte oöverstiglig. ¡

MODERNA KLASSIKER Dylan Thomas, Porträtt av konstnären som ung valp Lars Ahlin, Inga ögon väntar mig Sina Aronsson, Sång till Polstjärnan Thorsten Jonsson, Fly till vatten om morgon Albert Camus, Landsflykten och riket Ernest Hemingway, I vår tid Stig Dagerman, Nattens lekar

NUTIDA Jayne-Anne Phillips, Svarta biljetter Richard Ford, Vinterfiske Raymond Carver, Genvägar (Short Cuts) Ferdinand von Shirach, Brott/Skuld Cecilia Davidsson, En av dessa nätter Jonas Karlsson, Det andra målet Klas Östergren, Med stövlarna på och andra berättelser Ninni Holmqvist, Kostym Jerker Virdborg, Landhöjning två centimeter per natt Erik Grundström, Otro Anna Schulze, Brist Hans Gunnarsson, En kväll som den här Sören Bondeson, Sent på förmiddagen

Årets stora

NOVELLTÄVLING 10 000 kr i pris!

el4. Nov 1 0 2 i ust 31 aug rad. n e d d ch me gare publice ecken inklu o l l i t i t r 0 gå tid och på år inte vara gre än 15 00 ing till det. a l l a r f k n ö n ppen f svenska och inte vara lä te att ta ställ punkters tec ö r ä n å ka 2 in ge ga Tävlin ara skriven p n novellen s mmer juryn novellen i 1 an hur mån e t v d o i u len ska är valfritt, m aget längre k rmat. Skriv st på första s t ver rsfo Ämne teg. Är bidr på pappe nge också ö i s n i k nte stå t med i s n a A a å l s k . t b c l d i l e sk tån siv ver får a en ska radavs utet ku namn l s s n t t e Novell ed dubbla r e a rfatt tället lek m ll mt. Fö ifogar du is y n enstor ovellen är. o n b a ventue E n n i . e j l s l n e a e s v n k a no skic ner tecke l retur va #6 2014. en ska a kuvert som er. a l i l r e e v t o a i t N m s i Skr I samm ntaktuppgif . Inskickat a r . e n t e n l l ko rese tare nove n samt ag per förfat . Vinnaren p m a n t en dit idr istagar t ett b ill: Endas betalas av pr 2014 t i t s t u t a g au org vinstsk den 31 4 63 Göteb t s a n e , 41 ag s tt bidr arsgatan 6 A i d a k c Ski Osk förlag, a v i r k S

R E L G E R

MT A S R A. K V I 0 R 0 K S 00 N 1 : E S G I N A PR I TIDNI T S R G FÖ N I R E IC PUBL

n ch för arlsso ramatiker o samK s a n ll d Jo e, ove spelar e hyllade n yligen Skåde d tr en n e d t m m e fattar agaget, sa God jul. n ib ch n o lingar a berättelse o r t e il ik H it n r m k a o , m h t o n in s k Jo t li t e a u t n u r örfl jou at Kultur re med ett f , bland ann gren å mmar chef p io ta na Ha och förlags 1 ger ut noförfat ess och rad rchef på e L 1 f r e ltu 20 t are både p rädande ku n förlagsch Grund , som sedan väl nyskrive a it så n , t e vellix a v som b rra året är h 013 års o ä m N r r 2 arbeta i fickfo dan fö Alice ger ut veller ssiker. Hon eratur. sen. Se t Atlas som novellisten s e r la tt p k li x E ge ur, som k skön tterat kförla av tys e på bo istagare i li r a t t r versä nobelp tgisom ö . sson arig u o r t n n u e Adolf r och ansv ib M n r r o k e s s P t r u u ö Kn kult kriva. edakt Ulrika st, kritiker, t i bland an Chefr tidningen S li , ös a n r n å o r p io g u r d e o o r a J r m va blkänd h God och vä urradion oc i Publicistklu e lt d u nat k föran n!. Ord världe 12. 09-20 ben 20

JURY

BILD: LOLOSTOCK/SHUTTERSTOCK

En bra ordbehandlare kan göra skrivprocessen både roligare och enklare. Särskilt om du tampas med ett stort material och en invecklad intrigstruktur.

ord VS

crivener

Duger en vanlig ordbehandlare när man ska skriva sin roman? Eller bör man installera ett program helt anpassat för författarens behov? Vi tittar närmare på den gamla trotjänare Word och det specialanpassade programmet Scrivener. TEXT: ANNSOFIE THÖRNROTH

NR 1 JA N/FEB 2 014

Den mest använda ordbehandlaren på marknaden är Word, även om den på sistone börjat få konkurrens av mer eller mindre likvärdiga, billigare och ibland rent av gratis alternativ som Google Docs, Open Office och Apples Pages. Bland dessa program är Word dock den mest välbeprövade och funktionsrika ordbehandlaren. Eftersom programmet redan finns i de flesta hem är det i Word många börjar sitt skrivande. Och programmet innehåller faktiskt en hel del funktioner som underlättar arbetet med stora material och som hjälper dig att hålla koll på innehållet.

Bläddra i dokumentet Bläddringspilarna längst ner till höger tar dig en sida framåt i taget. Då slipper du scrolla/dra dig framåt i dokumentet. Det visste du säkert. Men har du sett att det finns en liten ring mellan de nedre bläddringspilarna? Klicka där. Där kommer bläddringsalternativ fram, och du kan välja att exempelvis bläddra mellan rubriker istället. Om du skriver i flera olika dokument kanske du vill titta in i två olika dokument samtidigt, för att jämföra något innehåll eller redigera text. Då kan du välja Visa – Fönster – Visa sida vid sida.

Ordning och reda Skriver du i Word har du säkert en mapp till själva manuset, och i den mappen har du kanske ett dokument per kapitel, eller ett dokument för hela ditt manus. Finessen med Word är just att kunna ha ett tydligt mappsystem – mappar för idéer (innehåll, intriger, repliker, beskrivningar), mappar för dina karaktärer (personbeskrivningar, relationer, släktskapsöversikter), mappar med researchmaterial (faktaartiklar, reportage och intressanta internetadresser). Det är lätt att hålla ordning och man kan bygga upp ett system som gör det enkelt att snabbt hitta just det dokument man för stunden vill öppna.

Innehållsförteckning och sidhänvisning När du skriver i Word kan du antingen bara skriva på löpande, eller redan från början använda dig av formatmallar. Många av oss som skriver vill gärna strukturera texten med kapitelnamn, rubriker och ibland mellanrubriker. Använd de formatmallar som finns. Markera dina rubriker och välj rubriknivå (Mac: Fliken Home – Styles). Låt varje kapitel få samma rubriknivå, och underrubrikerna nästa rubriknivå, etcetera. När du på så sätt har skrivit ganska mycket behöver du inte göra innehållsförteckningen på egen hand. Den kan du skapa automatiskt, under förutsättning att du markerat och skapat olika rubriknivåer. Sätt markören där du vill ha innehållsförteckningen, välj Referenser – Innehållsförteckning – Innehållsförteckning. Välj där hur du vill att innehållsförteckningen ska se ut. (För Mac: Se fliken Document Elements.)

Pappersstorlek Vanligen skriver vi i ett vanligt worddokument, A4. Den bok du skriver kommer sannolikt inte att tryckas i A4-format, utan kanske i halv A4 – det vill säga A5. Det är möjligt för dig att redan från början skriva i den tryckta bokens format, genom att välja A4 liggande och skriva i två spalter, eller helt enkelt A5 direkt. Fliken för detta är Sidlayout eller Layout. Passa på att under samma flik även ställa in vilka marginaler du vill ha. Fokuserat läge I Word kan du välja mellan flera olika visningslägen. Välj Utskriftslayout för att se dokumentet i samma format som när du skriver ut. Helskärmsläget är ett annat bra alternativ om du vill slippa kringliggande menyrader. I Mac finns även Focus view – då läggs dokumentet över hela skärmen, så att du kan skriva ostört.

Språkkontroll Word har också mycket goda funktioner för språkkontroll som kontrollerar både stavning och MICROSOFT WORD grammatik. Om du tycker att funktionen stör ditt kreativa flöde genom PASSAR FÖR: Windows att påpeka varje stavfel så kan du slå och Mac OS X KOSTNAD: 30 dagar av kontrollen och sedan slå på den gratis, därefter 1 199 när det är dags för slutredigering. kr. (Då ingår även Du hittar funktionerna för språkExcel, Powerpoint och OneNote) kontrollen under fliken Verktyg. Där WEBBSIDA: office.microhittar du även en praktisk synonymsoft.com ordlista. Ê

Word är en allsidig och genomarbetad ordbehandlare som finns för både Mac och Windows och bland annat erbjuder inbyggda mallar, automatiska innehållsförteckningar och ett vilsamt helskärmsläge.

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Vid sidan av de klassiska ordbehandlarna finns det en rad program anpassade för manus. Det populäraste av dessa program är Scrivener som kom ut i sin första version 2007. Programmet finns för både Windows och Mac och en version för iPad och iPhone är under utveckling. Samla och överblicka Med Scrivener underlättar du avsevärt dina möjligheter att överblicka ditt manus, och samla allt övrigt material du behöver i ditt skrivande. Du kan samla geniala idéer, diverse anteckningar, extra dokument och metadata – referensmaterial såsom webblänkar, bilder, ljudfiler och hela filmer. Bäst av allt – du kan helt fritt exportera ditt manus till Word, och tillbaka in i Scrivener igen. Det kan vara skönt och tryggt att veta under ”inskolningsperioden”. I Scrivener finns även möjligheter att enkelt spara till olika filformat – till och med att konvertera till e-bok. Samma grundfunktioner som Word Själva dokumentet, det vill säga ditt manus, hanteras precis som Word och har de flesta funktioner som Word har. Du kan jobba med rubrikstorlekar, brödtext och kursiveringar. Du delar av manus och sidor precis där du behöver. Men när ditt manus börjar bli lite längre och karaktärerna fler, finns det ytterligare funktioner som du som författare kan ha mycket nytta av. Dela upp ditt manus Du kan dela upp hela ditt manus i väldigt små delar eller ha dokumentet i ett enda flöde, eller dela upp det i flera större delar, så att varje kapitel blir ett eget dokument. Fördelen med

uppdelningen är naturligtvis att texten blir mer hanterbar – och du kan bearbeta en del i taget. Lika enkelt är det att sammanfoga texten till en enhet igen. Du kan alltså växla mellan detaljfokus och helhet. En skön finess är att du också kan infoga kommentarsrutor till dig själv i ditt manus. Denna funktion finns även i Word men används där framförallt för att exempelvis kommentera och justera en kollegas utkast. Ändra struktur Med Scrivener är det enkelt att komplettera och redigera efter hand. För att överblicka strukturen finns en anslagstavla där du har ett kartotek, där varje enskilt virtuellt registerkort utgör ett kapitel. Du namnger korten, och kan kort eller mer utförligt ange vad som ska ske i kapitlet. Det finurliga här är att du kan flytta om korten och exempelvis låta kapitel fem bli det inledande kapitlet. Dessa indexkort flyttar du enkelt om med drag and drop-funktionen. Möjligheten finns här att flytta om tills det känns helt rätt. Och hela ditt manus är synkroniserat med kartoteket. I samma stund som du flyttar om indexkorten, stuvas kapitlen om i ditt mastermanus. När du får idéer om vad som ska ske i ännu oskrivna kapitel – låt säga framåt kapitel elva och tolv, kan du skapa nya indexkort och skriva små kom ihåg-noteringar. Och den dag som SCRIVENER du ska skriva själva kapitlet, är ju PASSAR FÖR: Windows kapitlet redan skapat, och du kan och Mac OS X rekapitulera vad det ska handla KOSTNAD: 30 dagar graom, eftersom du tidigare har skritis, därefter 45 USD. vit minnesanteckningar. ¡ WEBBSIDA: www.literatureandlatte.com

NR 1 JA N/FEB 2 014

NYA BÖCKER FRÅN EGENUTGIVARE Till varje nummer av Skriva auktionerar vi ut fyra annonsplatser till egenutgivare. Läs mer på www.tidningenskriva.se/auktion.

Poesins magi! En bok, som innehåller dikter på svenska och dikter på engelska, utgiven 2013. Bokens författare är Håkan Barck. ISBN 978-91-637-3980-4 250 kr./exemplar http://hem.passagen.se/yahooss/Takida.htm 0728 – 76 80 11 | SS.fixus@tele2.se

Skrivarfokus LIZA MARKLUND OM SIN NYA SKRIVMETOD:

»Jag har en kyligare blick på min historia« Är man bästsäljande och prisbelönt med femton romaner i bagaget så vet man nog hur man bäst skriver sina böcker. Eller? Lyckliga gatan är Liza Marklunds tionde bok om Annika Bengtzon och enligt många kritiker hennes bästa. För henne själv blev det början till en skonsammare och mer distanserad skrivprocess. TEXT: MALIN LINNEROTH Du har skrivit nio böcker om Annika Bengtzon tidigare, hur brukar din skrivprocess se ut? – Förut har idén uppkommit genom någon sorts krock i huvudet, och jag har vetat hela plotten på en millisekund. Till exempel kom Sprängaren, den första Bengtzon-boken, till när jag satt och tittade på sju-nyheterna på TV4 en morgon. Reportern stod framför Stockholms stadion och berättade om en sprängladdning som exploderat där, och då sa det klick i huvudet på mig. Jag kände alltså rent fysiskt hur någonting klack till. Fem minuter senare hade jag skrivit ett synopsis till Sprängaren. Hela storyn, alltihopa, rubbet. Sedan skrev jag hela boken rent intuitivt. – Jag skrev bara ut den. Sista hundra sidorna rann ut på tre dagar, jag behövde aldrig riktigt fundera på var den kom ifrån. Efter det fick jag ha bandage på armen i flera år för den var helt trasig, det var inte hälsosamt att jobba på det sättet. Men jag fortsatte så i flera böcker. Jag har satt ihop mina historier i något slags blod och eld, på ren instinkt. Jag kände aldrig hur kroppen gick sönder för jag bara skrev och skrev och skrev som i ett rus. Var det anledningen till att du ville göra annorlunda – att det var för slitsamt? – Dels det, men också att jag ville gå vidare och se om jag kunde utvecklas och bli bättre. Jag hade kunnat fortsätta att skriva på blod och eld, på instinkt och passion, att gå sönder lite och laga mig. Men jag var nyfiken på om det gick att göra något nytt vid tionde boken i en serie, om jag

»Jag har satt ihop mina historier i något slags blod och eld, på ren instinkt. Jag kände aldrig hur kroppen gick sönder« 62

kunde skapa bättre historier genom att förändra min egen skapandeprocess. Vad har du gjort för förändringar? – Framförallt har jag arbetat med en annan blick på min historia och konstruerat berättandet mer intellektuellt. Jag skrev boken Postcards Killers tillsammans med den amerikanska författaren James Patterson för fem år sedan, det var ett steg i den riktningen. Hans böcker har ofta ovanliga konstruktioner med slutet mitt i boken och mitten i början och så vidare, han fick upp mina ögon för hur man kan plocka isär en historia och sätta ihop den på ett nytt sätt. Och precis innan arbetet med Lyckliga gatan skrev jag och Tove Alsterdal ett långfilmsmanus på engelska, vilket var en fantastisk utbildning i dramaturgi. Vi tog isär och satte ihop manuset nio gånger och diskuterade hela tiden vad som behövdes för att föra historien framåt; den här personen – kan vi ändra honom, kan vi byta kön, ska vi lägga andra egenskaper hos honom? Vad blir effekten av det? Just här i manuset behöver vi ge den här stämningen eller föra handlingen ditåt – vad kan vi hitta på då, hur konstruerar vi det? Vad händer med berättelsen om vi ändrar ordning på scenerna? Vi drog kaniner ur hatten hela tiden, hittade på helt enkelt. Det var jätteroligt och en väldigt nyttig process för att utveckla den analytiska blicken. – Tidigare har jag känt hur karaktärerna är, och hur de skulle reagera i olika situationer, det har kommit inifrån. Nu har jag lärt mig att värdera karaktärer och händelseförlopp på ett objektivare sätt, och att sätta ihop dem med en kyligare blick. Jag har insett att jag inte måste gå in i allting och liksom dö. Utan istället gå in i det och vara kallt analytisk, att titta på hela skapandeprocessen i ett utifrånperspektiv. Jag har äntligen blivit mer hantverksmässig. På vilket sätt har du använt det i arbetet med Lyckliga gatan? – Det är den näst sista boken om Annika Bengtzon och

NR 1 JA N/FEB 2 014

FOTO: ANNIKA MARKLUND

jag visste att jag ville ha en historia om chefredaktören på tidningen där hon jobbar, Anders Schyman – om hans storhet som journalist och en dokumentärfilm han gjort om en kvinna som försvann spårlöst för tjugo år sedan. Det var vad som fanns som synopsis i min dator. Samtidigt har jag väldigt länge velat skriva om Nora, huvudkaraktären i Ibsens pjäs Ett dockhem, och vad som hände efter att hon lämnar hemmet och smäller igen dörren. Hon är en kvinna som väljer bort sina barn, inte för att hon tvingas utan för att hon väljer sig själv, eller något annat, framför dem. Så jag började fundera på hur jag kunde fläta samman de här olika historierna till en enhet. Det fanns inget blod och eld i det utan bara ett konstaterande; här är två saker med samma tema i botten, de skulle kanske kunna fungera ihop. – Jag grubblade länge och var en bit på väg innan jag fick ihop historien. Den är en helt igenom intellektuellt konstruerad kriminalhistoria med olika perspektiv, väldigt analytiskt och kyligt utformad på ett sätt som jag inte har gjort förut. Vad har det fått för effekt då, märks det i resultatet? – Det är den kortaste roman jag skrivit, den är lite tightare än de andra och mer stringent. Och enligt kritiker är detta min bästa bok. Jag är faktiskt förvånad, jag visste inte om det skulle märkas någon skillnad. Men den är nog lite mer professionellt sammansatt, mer koncentrerad och medvetet sammanflätad. Blev du mindre sliten? – Ja, det tycker jag. Samtidigt var jag ute på ny mark och det är alltid tungt. Det kan ju vara en fördel att ha en distanserad blick på sin historia, men man kan också tänka att det här ”blod och eld” är det som ger nerven, är det självklart att resultatet blir bättre utan? – Jag var osäker innan på om det skulle fungera, och tänkte

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

»Jag var osäker innan på om det skulle fungera, och tänkte att det kanske skulle bli platt och tråkigt och stumt.« att det kanske skulle bli platt och tråkigt och stumt. Det är intressant att jag har fått det här mottagandet. Lite kan jag känna jaha, är det så jag borde ha gjort för längesen? Allt detta blod och eld! Hade dina tidigare berättelser tjänat på den här metoden tror du? – Nej, det tror jag inte, jag har inte varit färdig för det här förrän nu. De är som de ska vara. Men det kan ju vara så att jag börjar bli lite nöjd och blodet och elden börjar brinna ut, och då gäller det att ta tillvara den kunskap jag skaffat mig och bygga vidare på den. Är det såhär du kommer att arbeta från och med nu? – Ja, jag kommer att använda mig av den här metoden och plocka upp de teman som kommer i min väg. Jag filtrerar verkligheten genom kroppen och då fastnar det små gruskorn, dem ska jag använda och konstruera historier utifrån. Det behöver inte längre vara en atombomb som går av inne i kroppen på mig. Blod och eld kommer jag aldrig undan, men jag vill inte förtäras av det. ¡

Liza Marklund, 51, debuterade som författare 1995 med boken Gömda, skriven tillsammans med Maria Eriksson. 1998 gav hon ut sin första kriminalroman, Sprängaren. Den kom ut på ett litet förlag, Ordupplaget, men kom att bli en av de mest sålda böckerna i Sverige i modern tid. Hon har skrivit 14 romaner och en fackbok, de har sålt i drygt 15 miljoner exemplar och är översatta till 30 språk.

Novelltävling

Vinn bidr araget !

Med stor närvaro och minimalistisk melankoli vinner Hanna Nordlander Skrivas novelltävling på temat Naken.

Den här kroppen TEXT: HANNA NORDLANDER ILLUSTRATION: KAJSA BERGSTRÖM

et kliar under näsan. Kommer de snart och hjälper mig tro? Den här kroppen. Det här rummet. Jag ligger på sidan. Ser mina smycken i silver på sängbordet och så porslinskatten. Den vinkar med ena tassen. Jag vinkar tillbaka, men inget rör sig. Min hand är tryckt mot mina tunga bröst, svettigt. Knäna trycks ihop - har de glömt att lägga en kudde mellan knäna? De vet ju att det kan bli trycksår av sådant. Så hör jag rösterna utanför; de blir kvar där en stund. Röker antagligen och luktar förstås apa efteråt, när de kommer in till mig. Så står de i mitt sovrum, undrar om jag sovit gott. Jag svarar ja, för vad ska jag svara, och att det kliar så under näsan. Den ena lutar sig över mig, gnuggar med en frottéhandduk. Jag tänker på askfat. De tar bort kudden som har legat mellan mina knän sedan tidigt i morse. Just det, de var ju här, inte samma, men ett par andra. Gav mig att dricka och jag satte i halsen. Sedan vände de på mig, framstupa sidoläge, hade de skämtat. Och en kudde mellan knäna. Ändå trycker det så.

Nu ska de vända mig på rygg. De tar sats, drar till i lakanet. Åhej. En av dem har dålig rygg och grimaserar, men säger ingenting. Taket är likadant som alla andra morgnar på bäcken, även om persiennerna gör olika skuggor beroende på årstid och tid på dygnet. Om natten är det billyktor som får skuggor att svepa över takväven; nu syns ingenting. Då är det mulet. När var det jag var ute senast? En gul tvättlapp far över min kropp. Jag ligger helt oskyld, fryser om de delar som blivit fuktiga. Men skönt att få bort gammal svett från nattens drömmar. De håller upp en arm i taget, kommer åt i armhålorna, tvättar under bysten. Gummihandskarna lena mot skinnet. Så pudrar de babytalk i vecken, lägger ditt lappar av flanell. Säger att det röda ser mindre ilsket ut idag. De tvättar mig på ställen ingen har rört utan handskar på åratal. Avlägsna minnen av darrande beröring, fingrar, läppar, rädda för det kvinnliga. Och sedan det äktenskapliga, välkända. De kallar det för underredet, skämtsamt, alltid mer dialekt

NR 1 JA N/FEB 2 014

Novelltävling

Genom jumpern är världen mjuk i kanterna, tills jag kommer ut i halsöppningen och vi skrattar åt mitt hår som blir statiskt. Varje morgon. när de tvättar mig där, fast jag inte vet vad som kan vara så roande med mitt underliv. Ryggstödet vinklas upp och brösten faller åt sidan ännu lite mer. Hej tår. Säger jag inte högt förstås. Tånaglarna långa och lite lack kvar sedan i somras, då en av vikarierna hade med sig en korallfärgad flaska. Jag tänker att jag vickar på tårna. Ingenting. Nu tar de tag under var sin arm, och jag lutar mig över min kropp medan de håller emot. Ryggen blir tvättad. Jag ser ärret på smalbenet från den gången jag villade bort mig från stigen. Det blev ett djupt jack, ja, jag ramlade och jag tappade ut alla bären jag plockat under dagen. Ett annat ärr är från stryket jag fick efteråt. Inte var det meningen, men örfilen fick mig att tappa balansen och ramla in i skåpshörnet, det vassa. Ärret syns inte under håret, men jag vet att det är där. Fem stygn. Vad han ångrade sig sedan, pappa. Kläder träs på min kropp, på mina ben. Underbyxor; strumporna som är ett sjå. Byxor med resår. Genom jumpern är världen mjuk i kanterna, tills jag kommer ut i halsöppningen och vi skrattar åt mitt hår som blir statiskt. Varje morgon. Och så upp i stolen. Jag kasar genast ned. Håret ja. De kammar det, tunt och kort, som på gamla kvinnor. Det är ju det jag är. Inget att slänga med längre, det kvinnliga borta. Men parfym vill jag ha, även om ingen kommer om dagarna, så vill jag lukta lite gott. Innan jag hinner protestera sprutar den ena på mig en söt och tung doft. Svärdottern som har köpt. Inget ont, men jag är mer den blommiga typen. Nu får jag ha det söta runt mig hela dagen, kanske natten också. Onsdag är duschdag, men vad är det för dag idag? Frukostens smulor över mage och lår. Ikväll, när de flyttar över mig till sängen igen, kommer någon att säga en liten lustighet om det. Och jag kommer att låtsas att det är roligt, det är så vi gör. Så vi klarar oss. Några timmar till lunch, vi ses, hejdå. Och det kliar under näsan. ¡

HEDERSOMNÄMNANDEN Arbetsklimat av Anders Frank Med en uppfriskande bokstavlig tolkning av temat har månadens andrapristagare tecknat en stillsamt humoristisk bild genom att introducera en smula surrealism i en arbetsvardag. Hud av Mattias Martinsson Den näst intill hypnotiska texten stegras långsamt och kulminerar oväntat i att krypa under skinnet på fler plan än läsaren först är beredd tro.

Missa inte! Nästa tävling på temat:

FÖRNEKELSE deadline 20 jan

Bidragen ska vara på max 4 000 tecken inklusive mellanslag. Skicka in ditt bidrag på vår hemsida: www.tidningenskriva.se/novellbidrag Eventuella frågor rörande tävlingen hänvisas till redaktionen@tidningenskriva.se. Vinnaren belönas med ett presentkort på 500 kronor på bokus.se och får sin novell publicerad i tidningen. Läs vinnarnovellerna på www.tidningenskriva.se.

JURYNS MOTIVERING Med stor närvaro och minimalistisk melankoli skapar månadens vinnare en brygga mellan det nuvarande och det förgångna genom att med små enkla medel visa läsaren att människan fortfarande är människa, även när hon är som svagast.

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

BRANSCHREGISTER

Är du redo att ge ut din bok? Hos Recito Förlag jobbar du direkt med typsättare och grafiker för att skapa boken just så som du tänkt dig. När du har skrivit färdigt så hjälper vi till med typsättning, grafik, omslag, tryckning, försäljning och distribution. Allt ingår, du betalar inget i förväg och du godkänner allt vårt arbete innan boken går i tryck.

Ge ditt skrivande en resa

books-on-demand byter namn till

Hitta din bokidé, skriv boken och få den utgiven. Jag hjälper dig med alla steg. Lektörstjänst. Författarcoaching i alla genrer. Romanskola med textrespons. Utlandskurser - 2013 i London, Sitges, New York, Las Palmas. Webbkurser. Skrivhelger online. Seminarieserie. Skrivmingel.

har publicerat och sålt böcker sedan 1998.

Hundratals skrivande personer har fått stöd att förverkliga sin författardröm av mig. Nu är det din tur.

Vi trycker upplagor från 4 ex.

www.annljungberg.se/ kurser

Ge ut din bok hos oss! Snabbt & enkelt med personlig service. Vi hjälper dig med: Layout, tryckning, försäljning och distribution.

info@books-on-demand.com 0498-21 33 60

BRANSCHREGISTER

Annonsera här! Med en annons i Skrivas branschregister når ni över 30 000 skrivande människor – 6 gånger per år! Ett års annonsering kostar 12 995 kr.

Läs mer och boka plats på www.tidningenskriva.se/ annonsera

SKRIVARKURSER KOM IGÅNG OCH SKRIV I VÅR MED JOHANNA WISTRAND!

Kursen rullar på löpande sedan starten i somras 2013 och ca 60 personer har redan hunnit delta. Under sex veckor få du börjor och skrivövningar via mejl. Texterna skickar du direkt och löpande till Johanna. Skriftlig respons på texterna ingår. Telefoncoaching kan fås mot extra tillägg. Kurserna blir snabbt fulltecknade, så anmäl dig snart för att garanteras plats. Läs mer om kursen här: www.multimanus.se/ kom-igang-skriv

GRUNDKURS I SKRIVANDETS HANTVERK - HELGKURS Klassisk berättarteknik med nyslipade verktyg lockar fram, medvetandegör och utvecklar vars och ens inneboende talang. Stockholm, Göteborg och Lund i oktober och november. Ledare: Veronica Grönte. www.forfattarskola.se

LEKTÖRSUTLÅTANDE

SKRIV OCH VANDRA I KROATIEN

Optimera ditt manus med lektörshjälp innan du skickar till förlag! Johanna Wistrand är uppskattad som lektör för sin noggrannhet och konstruktivitet. Hon tar emot manus under hela våren. Läs mer om tjänsten här: www.multimanus.se/lektorsutlatande/

Lär dig succéförfattarnas knep. Inspireras av vandring, mat, vin och kultur på den vackra Peljesachalvön. En vecka: 3-10 maj. www.feniks.se

STORYFINDER - FÖLJ MED! Interaktiva bildkort låter dig upptäcka karaktärer och berättelser du inte trodde fanns. Workshop i Stockholm, Göteborg och Lund, oktober och november. Ledare: Veronica Grönte. www.forfattarskola.se

FÖRFATTARCOACHING I SKRIVARSTUGAN - JUNI 2014 Skrivarvecka med egen skrivtid för dig som deltagit i grundkursen. Enskild författarcoaching med fokus på berättarstruktur, premissformulering och karaktärsutveckling. Ledare: Veronica Grönte. www.forfattarskola.se

KREATIV FÖRFATTARE – WEBBKURS Hitta nya sätt att angripa ditt skrivande. Kreativa övningar, provocerande frågor m.m. för att skapa nya tankemönster. www.annljungberg.se/kurser

PRODUKTIV FÖRFATTARE – WEBBKURS En kurs för dig som har en släng av skrivkramp eller skjutauppsjuka och vill höja din självkänsla för skrivandet. www.annljungberg.se/kurser

ANNONSERA HÄR! Pris 470 kr/annons. Rubrik: max 5 ord. Annonstext: max 25 ord. Maila annons och fakturaadress till kurs@tidningenskriva.se

KRÖNIKAN

Dag Öhrlund:

FÖRFATTARNAS ÅRTIONDE

å ett seminarium om utlandsrättigheter sa tidningen Svensk Bokhandels förre chefredaktör Lasse Winkler: ”Nu börjar författarnas årtionde!” Det mesta talar för att han har rätt. Samtidigt som jättarna Glufs-Glufs – de största svenska förlagen – lägger under sig varenda distributionskedja, håller bokkartan obevekligt på att ritas om på ett sätt som sannolikt gör dem nervösa. Egenutgivningen ökar i volym och respekt. Även etablerade författare börjar ägna sig åt egenutgivning, trötta på de ekonomiska villkor förlagen erbjuder. Vem tycker att det är kul att få ett förskott på 35 000 kronor efter flera års arbete för att sedan få några kronor för en pocket? Den som tror på sin bok och vill marknadsföra den har många möjligheter. Man kan göra hela jobbet själv eller få hjälp med delar av företag som specialiserat sig på egenutgivning. Men det är bara början. DET SOM FÅR de stora förlagen

ocker. Oavsett vilket, tycker de flesta författare jag pratat med att det är orimligt. BOKJÄTTEN AMAZON ÄR på väg hit för att slå lika hårt

mot de svenska förlagen som i Tyskland och England där de har mellan 60 och 90 procent av e-boksmarknaden. Amazon erbjuder redan i dag fantastiska möjligheter – på deras hemsida finns ett program som du kan skriva din roman i och när du är färdig är boken klar för publicering i e-format. Hos Amazon får du 70 procent av pengarna och utbetalning ofta. Inte 24 procent och en gång om året. Naturligtvis finns det en allvarlig hake – bruset. Ett av det traditionella förlagets utmaningar är att marknadsföra din bok så att den står ut bland andra, och säljer. Bland de hundratusentals eller miljoner som kommer att självpublicera e-böcker riskerar du förstås att drunkna. Å andra sidan är din ekonomiska risk för utgivningen mycket liten och du kan vara flexibel – om din bok inte säljer så »Hos Amazon får du 70 kan du skriva om slutet, byta titel procent av pengarna och eller omslag. Det är betydligt svårare, om alls utbetalning ofta. Inte 24 möjligt, hos förlaget Glufs-Glufs.

att bäva är tanken på hur e-bokens stora genombrott kommer att förändra branschen. procent och en gång om året. I dag säljs det förhållandevis få Naturligtvis finns det en all- DET HÄR ÄR bara början. Fler e-böcker i Sverige, utomlands ser det annorlunda ut. Mellan tjugo tekniska landvinningar kommer att varlig hake – bruset.« och femtiofem procent (beroende öppna nya möjligheter. Det är säkert på genre) av alla böcker som såldes i USA och England förra bara en tidsfråga innan du också kan ge ut egna ljudböcker till året, var e-böcker. en rimlig kostnad och med stora vinstmöjligheter. Svenska förlag erbjuder i dag ungefär lika stor royalty för Winkler har rätt: Nu börjar författarnas årtionde. Se till att e-boken som för den inbundna, mellan 24 och 27 procent. du blir en del av det! Försök behålla rätten till dina e-böcker Det anmärkningsvärda är att kostnaderna då redan är tagna i och om du inte kan det – kräv en royalty som är långt mycket produktionen av den tryckta boken. Att konvertera manuset mer rättvis än 24 procent! ¡ till e-bok och lägga ut det till försäljning kostar bara några tusenlappar. Ändå tycker förlaget sig ha rätt att behålla över DAG ÖHRLUND är författare och journalist. Han har skrivit en rad romaner och 70 procent av vinsten. Kalla det smart affärsverksamhet eller kom förra året ut med handboken Skriv din bok och sälj den.

NR 1 JA N/FEB 2 014

Fråga skrivardoktorn skrivardoktorn@tidningenskriva.se

Kan jag bygga min roman på en eks berättarperspektiv? Läsaren vill skriva en episk släktkrönika med en nära röst genom hela boken och undrar om hon kan skriva ur en eks perspektiv. Och inte då en ent, där är det vår AD som tagit sig friheter.

Jag har en idé till en roman som sträcker sig över flera generationer, men jag vill ha ett nära berättarperspektiv med samma röst genom hela boken. Det blev ju omöjligt insåg jag. Historien sträcker sig ju över så många mans- och kvinnoåldrar att man inte kan följa en person från början till slut. Så fick jag idén: berättaren är inte en människa, utan en uråldrig gammal ek som står på central plats i historien! Det lät kul när jag kom på det, men sen dök frågor upp. Kommer läsaren verkligen att kunna identifiera sig med berättaren om den är ett träd? Kommer det att bli fånigt? Kommer det att ta bort trovärdigheten i hela boken? I övrigt är det en realistisk berättelse, det vill säga inga andra övernaturliga inslag. Men vad tycker ni? Skulle ni avråda från detta? Eller har ni några exempel på andra böcker där sådana ovanliga perspektiv faktiskt fungerat? /Eva Det låter som ett spännande upplägg för din historia – inte det enklaste, men varför ska man göra det enkelt för sig? Och jo: det finns liknande exempel, ett som jag omedelbart kommer att tänka på är Majgull Axelssons roman Aprilhäxan från 1997. Huvudpersonen Desirée är svårt funktionshindrad sedan födseln och har levt hela sitt liv på institution. Därför känner inte hennes tre systrar till att hon existerar. Men Desirée känner till dem och hon gör besök hos dem och skildrar deras liv utifrån sitt allseende öga: hon är en ”aprilhäxa”, vilket innebär att hon kan gå in i andra varelser, fåglar till exempel, och förflytta sig. Utifrån vad hon ser i sin lånade skepnad skildrar hon systrarnas liv. Det är i övrigt en oerhört realistisk berättelse, dessutom väldigt samhällskritisk, vilket inte går förlorat trots det övernaturliga inslaget. Det som är bra med en ek, som i ditt fall, är att den lever

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

så länge och blir äldre än människor någonsin blir och kan skildra flera generationer. Begränsningen kan bli att den står där den står. Om du lånar ekens ögon på tillvaron så kan det bara bli upplevelsen av den plätt där den står med några meters omkrets och vad som händer där. Fånigt tror jag inte alls att det behöver bli – särskilt inte om du själv är bekväm med ditt val och tar det på allvar. Om du själv tycker det är lite smålarvigt finns nog risk att texten tar färg av det, så när du har bestämt dig: kör helhjärtat på ELISABET NORIN är författare, det och håll i minnet att läsaren går litteraturvetare och lärare i kreativt skrivande. Har skrivit med på allt, bara du är tillräckligt handboken Tre enkla regler övertygande. Lycka till! ¡ finns inte.

Fråga skrivardoktorn skrivardoktorn@tidningenskriva.se

Berättelsen glider bort vid datorn

om jag uppfattar det så stängs dörren till dina berättelser när det kommer till konkret handling, när du ska skriva ner dem. Kanske blotta åsynen av en dator triggar det stoppet? Jag tänker på tre saker här. Det första är att när man sätter ord på tankar så kan det kännas som att magin försvinner. Där finns ett glapp mellan föreställningen, eller känslan, och ”verkligheten”, det vill säga orden på pappret. Om du sänker förväntningarna på att få ner det på pappret och skriver ändå? Uthärdar att det inte blir helt som du tänkt dig? Om du arbetar med den känslan, att texten inte duger, men att den får duga ändå, för att det är bättre än ingen text alls – då kanske du kan få ner åtminstone något? Det andra är att du behöver öva och öva på skrivandets hantverk. När du behärskar det bättre ökar chansen att du vet hur du ska få fram magin. Kunskap kan ge den friheten. Kunskap om hur språk, form och stil påverkar läsupplevelsen. Den tredje saken jag tänker på är rätt flummig. Det är en övning som jag har testat på några av mina elever. Jag kallar den för ”Ta diktamen efter din inre författare”.

BILD: DIEGO CERVO/SHUTTERSTOCK

Jag har länge upplevt att jag har olika berättelser i mig som ligger och väntar på att få komma ut, men det är som om jag inte riktigt har tillgång till dem när jag väl sätter mig framför datorn. Det kanske låter flummigt, men det är ofta när jag är i ett tillstånd mellan dröm och vaken som de framstår som klarast. Då kan jag verkligen bara ligga där och höra dem formuleras för mitt inre, det är rätt speciellt faktiskt. Många säger att man ska ha ett anteckningsblock på nattduksbordet och skriva ner sådant där, men grejen är att om jag försöker göra det så vaknar jag och den där vidöppna kanalen är inte längre öppen. Finns det någon teknik eller liknande för hur jag kan ta vara på det där tillståndet och få ner det som kommer till mig på pränt? /Viktoria Så här gör du: slappna av genom traditionell avslappning (finns avslappningsband) – det vill säga kroppsdel för kroppsdel, andning och så vidare. Du ska sitta på en stol. Ha penna och papper i beredskap. När du är helt avslappnad tar du i fantasin kontakt med din inre författare som du föreställer dig att du har. Du hälsar och ber att få diktamen, sedan skriver du ner allt det som din inre författare dikterar för dig. När du känner dig klar, kanske trött i handen av allt skrivande, tackar du den inre författaren och kommer tillbaka till verkligheten. Sedan läser du vad du skrivit. Gillar du det inte så kan du skylla på författaren! Du tog ju bara diktamen, så att säga. Den här övningen har funkat på vissa, som ett sätt att WISTRAND är komma förbi blockering, och de har JOHANNA utbildad vid Biskops-Arnös även blivit överraskade av resultatet. författarskola, håller sedan år i egna skrivarkurser På andra har inget särskilt hänt. Om femton och har gett ut två böcker om du vågar, så testa vet jag! ¡ skrivande.

NR 1 JA N/FEB 2 014

Fråga skrivardoktorn skrivardoktorn@tidningenskriva.se

När anlitar jag lektören? BILD: BURLINGHAM/SHUTTERSTOCK

Jag har skrivit klart första utkastet till ett manus. Innan jag skickar det till förlag vill jag att det ska vara så bra det kan bli, jag skulle vilja att ett proffs tittar på det och funderar på att på egen bekostnad anlita en lektör. Men hur genomarbetat bör manuset vara innan denna lektör får det? Kan det rent av vara bra att skicka det förutsättningslöst i sin råa och ganska ofärdiga form, eller borde jag redigera det jättenoga innan för att få ut bäst möjliga respons? /Bobo

u får mer valuta för pengarna om manuset är så välredigerat som möjligt när du skickar det till lektör. Lektörer arbetar med både språk och innehåll. Vi tittar på om intrigen håller, om det finns för många bihistorier, om romanpersonerna känns trovärdiga, om strukturen är hållbar, om det finns logiska luckor, om berättelsen har ett budskap som berör, om perspektiv och tempus används på ett konsekvent sätt och mycket mer. Om manuset har stora brister i redigeringen blir det som att skala en lök, först ska de torra bruna skalen bort innan man kan hitta fläckarna på de ätbara delarna. Skala därför gärna bort de yttre skalen själv först. Då kan lektören i större grad hjälpa dig att ta fram det som är bra också, inte bara leta problemområden. Ett gott råd är att låta manuset vila två till fyra veckor innan du sätter igång med redigeringen. Med distans till texten kan du läsa den med helt nya ögon och då hoppar många konstigheter fram. Läs snabbt igenom för att känna hur berättelsen ANNONS

flyter – gör bara snabba noteringar om ställen där det är uppenbart att ändringar behövs. Sedan behövs flera vändor till för att gå igenom språk, gestaltning, dialoger, personbeskrivningar, miljöbeskrivningar med mera. En del lektörer ger dig en sammanfattning på några sidor, andra ger dig kommentarer genom hela texten och en avslutande sammanfattning. Om du väljer någon som kommenterar ett oredigerat manus kommer du förmodligen att få flest kommentarer i början, med rådet att gå igenom hela manuset för att korrigera återkommande felaktigheter. Många lektörer har väntetider – ett utmärkt tillfälle att redigera ANN LJUNGBERG arbetar innan de börjar läsa! ¡ som skrivarcoach, lektör och arrangerar skrivarkurser både i Sverige och utomlands

Fråga skrivardoktorn skrivardoktorn@tidningenskriva.se

BILD: CAROLINE ANDERSSON

BILD: ALFABETA

Möt våra nya skrivardoktorer Vi är glada och stolta över att kunna presentera våra nya skrivardoktorer Susanna Alakoski och Mats Söderlund. Under hela 2014 kommer de att svara på era frågor om skrivande med start från och med Skriva #2 2014 som kommer ut 25 februari. Missa inte chansen att få råd och tips från två av Sveriges främsta författare – maila din fråga till skrivardoktorn@tidningenskriva.se redan idag!

NR 1 JA N/FEB 2 014

Fråga skrivardoktorn skrivardoktorn@tidningenskriva.se

Vad hoppas du främst kunna hjälpa till med som skrivardoktor? – Att ingjuta mod och hopp. Det tar lång tid och kräver mycket jobb att skriva, vare sig det är poesi eller prosa. Men man ska inte ge upp. Det tar lång tid för alla. Jag hoppas kunna visa skrivarna hur de ska komma vidare med sina utmaningar. Ni håller ju också i skrivkurser tillsammans. Vilken är din främsta ingång och kompetens i rollen som skrivpedagog? – Våra kurser är intensiva, vi kompletterar varandra och hjälps åt att föra deltagarna framåt i deras litterära gestaltning. Vad vill hen med den här texten? Med sitt skrivande? Men framför allt brukar jag kunna hitta in i människors poesi, även om de skriver prosa. Det finns alltid en rytm, en ton, en smak eller något annat som kan förstärkas för att lyfta fram textens kärna. Vad är det som sjunger i den här texten? Är det något område där du kan se att särskilt många har problem när det gäller skrivandet? – Man väljer genvägar i språket och berättandet. Hjärta smärta. Det funkar inte. Man måste orka gå den svåra och långa och mödosamma vägen till det litterära gestaltandet. Ofta är man kvar i sitt eget huvud, tror att läsaren förstår vad man menar. Läsare förstår inte. Man måste gestalta. Om du bara får ge ett enda råd till personer som skriver, vilket skulle det då vara? – Ge inte upp. Har du några andra universalråd som du brukar ordinera till folk som kört fast? – När du gett upp, börja om. Sätt upp hinder för dig själv. Om du ska skriva om älgar, förbjud dig själv att använda orden älg, horn, päls, klövar, hjortdjur, klövdjur, brun, stor, konung och så vidare. Varje mening i ditt första utkast kan bli ett stycke, varje stycke ett kapitel. En roman rymmer väldigt lite. Om du själv skulle få ställa en fråga till en skrivardoktor, vad skulle det vara? – Jag skulle gärna vilja lära mig att skriva roligare…

Mats Söderlund föddes 1965 i Sundsvall. Han debuterade med diktsamlingen Det står en pöbel på min trappa 1993 för vilken han tilldelades Katapultpriset. I hans utgivning finns ytterligare sju diktsamlingar och en essäbok. I maj 2013 romandebuterade han med Observatoriet på Albert Bonniers förlag. Han var ordförande i Sveriges författarförbund mellan 2005 och 2012 och är idag ordförande i Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. Mats Söderlund leder även skrivarkurser.

NR 1 JA N / F E B 20 1 4

Vad hoppas du främst kunna hjälpa till med som skrivardoktor? – Ge tankar om skrivandet. Hur får man texten att rocka, eller sjunga i dur eller moll? Hur du praktiskt går tillväga när det känns svårt. När du kört fast. Finns det knep, finns det tekniker? Vilken är din främsta ingång och kompetens i rollen som skrivpedagog? – Vi kallar oss inte för skrivpedagoger utan kursledare. Vi ser undervisningssituationen som en process. Deltagarna visar en text för oss, vi undersöker den tillsammans. Vilka styrkor finns, vilka svagheter, så jobbar vi framåt från det. Med målet att varje deltagare ska hitta sin egen ton och berättarröst. Är det något område där du kan se att särskilt många har problem när det gäller skrivandet? – Det vanligaste bekymret är vaga ord som nog, snart, kanske, och fraser som "plötsligt en dag". Ett annat bekymmer är att man gärna talar om istället för att visa. Klassiskt. Att visa istället för att berätta tar tid. Om du bara får ge ett enda råd till personer som skriver, vilket skulle det då vara? – Du måste ha envishet och disciplin. Har du några andra universalråd som du brukar ordinera till folk som av en eller annan anledning kört fast i sitt skrivande? – Släng in en röd bil i texten, eller en jobbig person. Om du själv skulle få ställa en fråga till en skrivardoktor, vad skulle det vara? – Hur lägger jag ett snyggt lapptäcke med texten?

Susanna Alakoski föddes 1962 i Vasa i Finland. 2006 debuterade hon med Svinalängorna. Sedan dess har hon utkommit med bland annat Håpas du trifs bra i fengelset (2010), Oktober i Fattigsverige (2013) samt barnböckerna Dagens Harri (2012) och Dagens skräckis (2013). Hon har också varit redaktör för, och medverkat i, en rad antologier. Vid sidan av sitt författarskap leder Susanna Alakoski skrivarkurser och hon är känd för sitt engagemang i sociala frågor. Hon är flerfaldigt prisbelönad och har tilldelats bland annat Augustpriset, ABF:s litteraturpris och Tidningens Vi:s litteraturpris.

Fråga juristen

Vem har upphovsrätten om vi gör boken tillsammans? Jag har funderingar kring ett projekt där jag kommer att arbeta tillsammans med en illustratör och eventuellt en till författare. Är det något särskilt jag bör tänka på? Vad händer till exempel med vår upphovsrätt? /Johanna

när det gäller möjligheten att sekundärupplåta hela eller delar av verket. Vid gemensam upphovsrätt till hela verket krävs samtliga upphovsmäns tillstånd för att använda verket, medan en uppdelning mellan exempelvis text och bild tillåter de olika upphovsmännen att upplåta sina respektive verk separat. Båda varianterna har sina för- och nackdelar. En fördel med gemensam upphovsrätt är att samtliga upphovsmän behåller kontrollen över verket, men det kan också upplevas som en nackdel att inte själva kunna förfoga över sina egna delar, om det finns sådana. Vilken variant av uppdelning man ska välja beror således på det enskilda fallet. Jag vet till exempel att många barnboksförfattare väljer att dela upphovsrätten till text och illustrationer även om det finns en tydlig uppdelning arbetsmässigt mellan skribent och illustratör, detta eftersom de menar att de olika delarna påverkat varandra i så hög utsträckning. Just barnböcker kan också vara extra knepiga eftersom de i större utsträckning än andra genrer ger upphov till så kallade merchandise-produkter baserade på originalverket. Mitt bästa råd är således att prata om rättigheterna tidigt, gärna medan ni fortfarande arbetar med boken, och att skriva ner det ni kommer fram till. ¡

FOTO: ROSIE ALM

amarbeten mellan författare eller mellan författare och illustratörer är vanliga, särskilt inom fack- och barnboksgenrerna. Att skriva en bok tillsammans med andra upphovsmän är upphovsrättsligt lite mer komplicerat än om man är ensam upphovsman. Min rekommendation är därför att åtminstone reglera några grundläggande frågor i ett samarbetsavtal där de deltagande upphovsmännen är parter. Först och främst är det viktigt att diskutera igenom, och gärna reglera skriftligt, hur förhållandet till upphovsrätten till verket ser ut. När flera personer samarbetar beror det på upplägget i det enskilda fallet hur upphovsrätten placeras enligt lag. Om författarna skriver varsitt kapitel har varje person upphovsrätt till sin egen text, eller till sin egen text respektive sin egen bild om samarbetet sker med en illustratör. Är det däremot så att en text skrivs gemensamt får upphovsmännen gemensam upphovsrätt till slutprodukten. Däremellan finns ett antal möjliga gränsfallssituationer. Trots att upphovsrätten regleras i lag är det möjligt för upphovsmännen att istället avtala om hur rätten ska placeras. Ofta kan det vara svårt även för författarna själva att reda ut vem som skrev vad. För att undvika missförstånd och eventuella framtida diskussioner är det bra att senast i samband med att verket är färdigt komma överens om ifall varje upphovsman ska ha upphovsrätten till vissa delar eller om man ska ha gemensam upphovsrätt till hela verket. I de flesta fall brukar parterna då ha en ganska tydlig bild av hur samarbetet fungerat och därmed också av hur överenskommelsen bör se ut. Ju längre tiden går blir det ofta mer otydligt och därmed svårare. Utöver upphovsrätten är det viktigt att tänka på den angränsande frågan om ersättning. Den första primärupplåtelsen är kanske inte så svår att enas kring, men särskilt om verket får en lång livslängd med många sekundärupplåtelser kan frågan kompliceras. Upphovsrättens placering får då konsekvenser

Fråga juristen I varje nummer av Skriva svarar Författarförbundets jurist, Maria Martinsson, på frågor om avtal, upphovsrätt och annat som berör skrivandets juridik. Ställ din fråga till Maria på juristen@tidningenskriva.se

NR 1 JA N/FEB 2 014

»Fick tidningen Skriva i julklapp. Häpnade över allt jag inte visste, inte tänkt på och allt jag inte trodde att jag behövde veta. Gick upp i natt och skummade igenom senaste manuset och började tänka nytt. Tack Skriva, min nya kompis att hålla i handen.« VARG GYLLANDER, författare till Ingen jord den andra lik (2012), Det som vilar på botten (2011), Bara betydelsefulla dör (2010), Somliga linor brister (2009)

Prenumerera idag! I varje nummer av delar Sveriges främsta författare och skrivarcoacher med sig av sina råd och erfarenheter. Vi behandlar allt från hur man kommer igång och behåller glöden till gestaltning, berättarperspektiv, tempusformer, strukturer, dialog, miljöbeskrivningar och egenutgivning. Dessutom inspirerande krönikor, tips direkt från de stora förlagen, svar från juristen och tävlingar.

6 nr

FÖR 32

9 KR!

Teckna en prenumeration redan idag och upptäck varför så många såväl etablerade som aspirerande författare redan läser Skriva.

www.tidningenskriva.se/prenumerera

POSTTIDNING B TIDNINGEN SKRIVA C/O TITELDATA 112 86 STOCKHOLM