Skriva 3 2015 by Martin Karlsson

Tidningen för dig som skriver

Ge ut din bok själv Stor guide för dig som funderar på egenutgivning

NUMMER 3 | MAJ/JUNI 2015 | 65 KRONOR | FINLAND 8 EUR

Fredrik Backman

VET INTE VAD HAN HÅLLER PÅ MED

Poesiskola Mats Söderlund visar hur du skriver starkare lyrik

Martina Montelius

Johanna Mo

UPPDATERAR BILDEN AV KULTURTANTEN

STRAMA UPP DIN TEXT!

Stewe Claeson

7 st

SKRIVLÄRAREN SOM LÄR DIG LÄSA

Skapa spänning! Tema

INTERPRESS 0185-03

7 388018 506503

RETURVECKA

v 27

FYRA FÖRLÄGGARE OM DE VANLIGASTE MISSTAGEN

SÅ FÅNGAR DU LÄSARNA OCH HÅLLER DEM KVAR

FÖRFATTAREN SOM GER NERV TILL VARDAGSLIVET

Jag skriver – alltså finns jag

å och då får vi frågan varför så många skriver nu för tiden, medan bokbranschen krisar. Så här låter klagosången: Alla vill skriva, ingen vill läsa, undergången är nära! Och för att stampa ner mänskligheten ytterligare några decimeter i den andliga härdsmältan: Facebook. Twitter. Instagram. Det lättsmälta tjattret har smugit sig in i alla vrår av våra liv och trängt ut de stora berättelserna. Jag åt tacos. Min katt är gullig. Titta på mig! Lugn och fin, säger jag. Äpplen och päron kan ibland ligga i samma skål.

JAG TÄNKER SÅ här: Folk vill berätta saker för varandra. Det

är sant att ett instagram oftast väger mindre än Tranströmer. Det är också sant att allt som skrivs inte blir litteratur. Men all litteratur har hittills alltid börjat med att någon skrivit något. Och vad man lätt glömmer när man ställer skrivande mot läsande är att det handlar om två aktiviteter som är så tätt sammankopplade att det nästan inte går att skilja dem åt. Man måste läsa mycket för att skriva bättre, men man kan vända på det också – ett av de bästa säwtten att bli en aktiv läsare är, just det, att skriva. Så här säger författaren och skrivläraren Stewe Claeson i detta nummer: ”Du ska låta dig drabbas av läsningen. Efter det är du inte densamma som innan, och det gör att du vill svara på det på något sätt, till exempel genom att skriva.” Med andra ord – folk skriver, och läser, för att kommunicera. För att vi är sociala djur, det vill säga människor, som vill bekräfta vår existens och formulera en poäng med den här tillvaron. Vi vill fånga en tråd i bruset, en intrig i intigheten, och dela med oss. Ibland blir det litteratur av det.

historier vi alla kan spegla oss i. För som han konstaterar: Det finns inga vanliga människor. Skrivande är både komplicerat och väldigt självklart och det kan börja var som helst. Den viktigaste dramaturgiska regeln är ändå att du har något att berätta. Det kan handla om jordens undergång eller överjordisk kärlek, men det kan lika gärna handla om din gulliga katt. n

Per Adolfsson chefredaktör och ansvarig utgivare

I DET HÄR numret pratar vi en hel del om vad som får en

BILD: KIM SVENSSON

berättelse att lyfta. Om hur du skapar spänning och hittar den där framåtrörelsen som är så grundläggande för en bra historia. Men vi visar också att graden av dramatik inte hänger på vare sig strukturer, ovanliga intriger eller spektakulära ämnesval. Ofta är det faktiskt det helt alldagliga som är den bästa myllan för en spännande historia. Det är därför Martina Montelius tar med oss på finlandsfärjan i sin hyllningsbok till kulturtanten, och det är därför Hans Gunnarsson fortsätter att djupdyka i den gråtrista svenska vardagen för att hitta

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Innehåll

SID 22 KULTURTANT VERSION 2.0 Det var dags att uppdatera bilden av kulturtanten, tyckte Martina Montelius. Vi följde med författaren till finlandsfärjan där den nya romanen utspelar sig.

SID 34 SKAPA SPÄNNING Hur håller man spänningen vid liv genom en hel roman? Och hur får man en läsare att läsa vidare efter första höjdpunkten? Vi kastar ut de gamla dramaturgiska modellerna och visar 7 steg för att skapa spänning.

SID 40 HANS GUNNARSSON Måste spänning bygga på våld, action och brottsutredningar. Nej, säger Hans Gunnarsson, som gjort det till sitt signum att göra bladvändare av vardagslivet.

SID 46 GE UT BOKEN SJÄLV Har du bestämt dig för att ge ut en bok själv? Förvirrad av alla begrepp och alternativ? Vi listar de viktigaste sakerna du bör tänka på.

SID 52 STEWE CLAESON Få skrivlärare har skolat så många framgångsrika författare som Stewe Claeson. Men hemligheten ligger inte i att berätta för folk hur de ska skriva, det handlar om någonting helt annat.

Sid 9. Läsare Sid 10. Författardrömmar Caroline af Ugglas Sid 12. På väg in Sid 15. Prylar Sid 16. Läsarporträttet Catarina Söderquist Sid 18. Grundströms grundskola Sid 30. Bildtävling Sid 32. Förlagspanelen Sid 44. Gästkrönika Fredrik Backman Sid 62. Lektören läser Sid 66. Motivationscoachen Sid 68. Lilla novelltävlingen Sid 70. Alakoski & Söderlund

SID 60 POESISKOLAN Hur skapar man dynamik och riktning i lyrik? Poeten och författaren Mats Söderlund visar hur du kan titta på dina texter med nya ögon och tillföra rörelse.

Sid 74. Juristen Om juridik och avtal Sid 75. Skrivandets vedermödor

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

www.tidningenskriva.se redaktionen@tidningenskriva.se Organisationsnummer: 556861-6444

PÅ OM SLAGE T

Chefredaktör och ansvarig utgivare PER ADOLFSSON Redaktör JOHANNA WIMAN (föräldraledig) Redaktör MALIN LINNEROTH Redaktör ELIN PERSSON Art Director MARTIN KARLSSON Tävlingsansvarig KAJSA BERGSTRÖM Vd MARTIN KARLSSON OMSLAG Modell MALIN REX Foto KIM SVENSSON Stylist SOFIA WILKS Medverkande THORD D. HEDENGREN, EMELIE ASPLUND, KIM SVENSSON, ERIK GRUNDSTRÖM, MOA KARLBERG, STEVEN JAMES, FREDRIK BACKMAN, MATS SÖDERLUND, JOHANNA MO, LINNEA MOLANDER, KAJSA BERGSTRÖM, SUSANNA ALAKOSKI, MARIA MARTINSSON ANNONS & MARKNAD Martin Karlsson martin@tidningenskriva.se PRENUMERERA Skriva utkommer med 6 nr/år. En helårsprenumeration kostar 349 kr. Porto tillkommer vid prenumeration till utlandet. Teckna din prenumeration på www.tidningenskriva.se KÖP TIDNINGEN DIGITALT www.tidningenskriva.se/digitalt KUNDTJÄNST Alla prenumerationsärenden hanteras av vår partner Pressdata Internet: www.tidningenskriva.se/kundtjanst Epost: tidningenskriva@pressdata.se Telefon: 08-799 62 02 vardagar 8.30-16.00 Pressdata AB Box 3217 103 64 Stockholm Utgivare SKRIVA FÖRLAG AB Tryckeri ÅTTA.45 SOLNA ISSN 2001-1180 BESÖKS- OCH POSTADRESS Oskarsgatan 6A, 414 63 Göteborg SOCIALA MEDIER www.facebook.com/tidningenskriva www.twitter.com/tidningenskriva www.instagram.com/tidningenskriva

I Skriva är det du som skriver som står i centrum. Därför har vi inte kända författare på omslaget. I stället lyfter vi fram våra läsare.

MALIN REX, 35 Specialistsjuksköterska Vad skriver du? – Mestadels journaler, men är precis klar med en magisteruppsats som handlar om att skriva. Någon gång i framtiden hoppas jag ro i land åtminstone ett av mina evighetsprojekt, däribland en fullängdare som bland annat försöker ringa in känslorna hos en medicinstudent i Sankt Petersburg någonstans vid förra sekelskiftet och tankarna hos en person som låtsas vara exilryss på flykt i Amerika under 70-talet. Som ni förstår är det högst osäkert hur det kommer att gå med detta, just nu sitter exilryskan i en skruttig bil på en parkering och äter donuts. Vi får se när hon känner sig färdig med det. För att inte tappa modet skriver jag också en kortare grej vid sidan av, som handlar om en person som skaffar sig en skrivbod i syfte att skriva klart sin roman. n

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Läsare INTRESSET FÖR FANTASY ÖKAR!

I Skriva 2/2015 uttrycker signaturen Jonas oro över att scenen för science fiction och fantasy är tämligen snäv i Sverige. Det slår mig hur mycket intresset för fantastik och annan spekulativ litteratur har ökat i vårt avlånga land under de senaste åren – även om det mest är i undantagsfall som böckerna i fråga når en större publik. För som svampar ur marken har ett stort antal mindre förlag växt fram som publicerar science fiction och fantasy. Det är måhända inte några större utgåvor vi pratar om, men det är bokutgivning med stort hjärta, intresse och entusiasm. Och det är faktiskt så att här frodas mycket nytänkande – vilket Jonas ju efterlyser. Förlagen jag tänker på är bland andra Undrentide, Epok, Affront, Eskapix, Catoblepas, Mörkersdottir och Andra Världar. Förlag som satsar på böcker de älskar och tror på, även om de vet att de inte kommer att sälja drivor av böckerna de ger ut. Och så finns ju de lite större förlagen, som Styxx fantasy och Mix. Jag känner väl igen insändarskribentens tvivel, men vet att det finns

Mejla oss på lasare@tidningenskriva.se eller skriv till Skriva, Oskarsgatan 6A, 414 63 Göteborg

både läsare och förlag som är intresserade – i mitt eget fall gav Undrentide Förlag ut min novellsamling Skymningssång och andra fantastiska historier 2013. Jag var länge övertygad om att ingen skulle vilja ge ut det jag skrivit, särskilt inte inom en smal genre. Men ack så fel jag hade. Patrik Centerwall Tack för tipsen Patrik!

Redaktionen

DÅLIGT OM IPAD

Tack för en bra tidning! …men även solen har sina fläckar. I Thord D. Hedengrens artikel iPad – den nya skrivmaskinen i Skriva 6/2014, rekommenderar ni hobbyordbehandlaren Pages som ett alternativ till Word eller andra riktiga ordbehandlare, och det känns lite märkligt faktiskt. Pages rättstavningsfunktion är urusel på svenska, och funktionen för automatisk avstavning saknas helt. Pages klarar inte heller att hantera stora textfiler, typ 200 sidor. Dessutom rätt blekt av er att köra över alla de som skriver på Android-plattformen, med en summarisk notis om att man kanske kan hitta nåt på Google Play.

Jag skriver på Mac-plattformen med Open Office (öppen källkod, gratis och ett fullvärdigt alternativ till Word), har Ipad:s och iPhonar och PC och gud vet allt. Död åt Pages – men jag älskar tidningen Skriva! Thomas Hedmalm Hej Thomas! Tråkigt att du inte uppskattade artikeln. Jag kan inte riktigt hålla med dig vad gäller Pages, eller dess begränsningar. Åtskilliga stora manus har gått fram och tillbaka till förläggare, med ändringsspårning aktiverad, fullt kompatibla med Word. Det bör absolut inte vara några problem med 200 sidor stora textfiler, då är det något annat som spökar för dig. Pages är en fin liten ordbehandlare, men visst finns det fler funktioner i Word, eller OpenOffice för den delen. Nu handlade det förvisso mer om att skriva än att ordbehandla i iPad - den nya skrivmaskinen, men det viktigaste är att verktyget fungerar, oavsett vilket du väljer. Trivs du bäst med något annat än Pages så ska du så klart använda något annat! Det viktigaste är trots allt att orden blir skrivna, inte sant? Thord D. Hedengren

Odla ditt skrivande! En helårsprenumeration på Skriva kostar endast 349 kronor! Då ingår dessutom tidningen i digital version samt tillgång till hela vårt digitala arkiv.

www.tidningenskriva.se/pren15 www.tidningenskriva.se/digitalt

NR 3 MAJ/JUNI 2015

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? BERÄTTAT FÖR: MALIN LINNEROTH

FOTO: PE TER CE DERL

ING

–

Caroline af Ugglas

Caroline af Ugglas är artist och konstnär och ledare för Kör för alla, kören där alla lär sig sjunga. I vår turnerar hon med Riksteatern för att sjunga med olika lokala körer runt om i landet, och från påsk och hela sommaren kan du se hennes konst i Ekerum konsthall på Öland. I sommar drar hon också ut med Packmopedsturnén, där hon och bland andra Ebbot Lundberg åker flakmoppe mellan olika värmländska orter och uppträder.

Duck City av Lena Andersson

Varför just den boken? – Berättelsen kretsar kring hur invånarna i landet Duck City bara äter och äter och blir allt fetare, och hur det hotar hela mänskligheten. Presidenten vill visa hur man bör leva och bantar ner sig tills han får anorexi och tynar bort. För mig handlar den om samhället idag och hur extrema vi människor är. Lena Andersson har ett otroligt bra språk och dessutom väldigt kul metaforik – finns det ordet? Jag tycker om det ordet, så vi bestämmer det, jag gillar hennes metaforik. Vad är det du skulle vilja ha lyckats med? – Det är ju allt, både språket, som hon lyckas med i alla sina böcker, och sedan fantasin och metaforiken. Alltså, Lena Andersson är lite av en idol för mig, och jag brukar aldrig bry mig om andra människor på det där sättet att jag googlar dem och så. Men Amy Winehouse och Lena Andersson är de enda jag googlat intervjuer med för att se vad de säger, jag njuter bara av att höra Lena Andersson prata. Vad var den främsta upplevelsen när du läste den? – Jag garvade intellektuellt hela vägen, och det är väldigt speciellt när intellektet får sig ett skratt. Det känns fysiskt i hjärnan när något är intelligent, det är som att nervtrådarna erigeras någonstans långt in. Jag var fast från start. Syns inspiration från den här boken i ditt eget arbete? – Jag lyssnar alltid på ljudböcker när jag målar mina tavlor och när jag hör Lena Anderssons böcker går jag inte därifrån – jag blir vid mitt staffli och gör mitt jobb. Sedan tror jag att den intellektuella stimulansen märks i mig som person, jag gillar att uttrycka mig och komma på nya ord, och också att lyssna på andra och deras språk. Det är alltid inspirerande när någon säger saker på ett sätt man inte hört förut, det är Lena Andersson mästare på. Och jag tror att språk färgar av sig, att hennes språk triggar mitt eget. n

Duck City kom 2006 och är Lena Anderssons tredje roman. I den fiktiva staten Duck City kämpar regeringen mot fetmaepidemin och alla med för hög andel kroppsfett skickas till bantningsläger. Samtidigt tjänar man pengar på att fet och sockerstinn föda serveras nationen. Enligt Lena Andersson själv handlar boken om maktmissbruk och det neurotiska förhållandet till kontroll.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Fortsätt skriva. Vi kommer snart.

Vi tror att alla människor bär på en berättelse värd att dela. Med Bonnierförlagens kommande självpubliceringstjänst Type & Tell kan du förverkliga ditt bokprojekt. Skriv, formge, publicera och nå dina läsare. Från första ordet och vidare ut i världen. typeandtell.se | facebook.com/typeandtell | @TypeTell

Type your story Tell your story

På väg in Fyra spännande debutanter berättar om sin väg till utgivningen av den första boken.

Akt deb uella uta nte r

ENKÄT: MALIN LINNEROTH

PeKå Englund, 46 Född på en söndag (roman, Norstedts, april)

Det är en utvecklingsroman där man får följa en pojke, Jalle, från 1971 till 2011. Parallellt utspelar sig en story i nutid när pojken är vuxen och har blivit en framgångsrik varumärkeskonsult som hjälper Kungliga Operan i allmänhet och en ung mezzosopran, Hanna, i synnerhet. BAKGRUND: Efter att mestadels ha jobbat med andras texter som chef på olika tidningar i 30 år ville jag kolla vilken nivå jag själv kunde skriva på. Det var mest en kul grej. TIDSRAM: Jag skrev boken på kvällar och morgnar under några månader vintern och våren 2013. Skrivcoachen Ann Ljungberg, som var den enda som fått läsa, tipsade Grand Agency. Jag fick kontrakt med dem på våren 2014 och min agent Maria Enberg berättade ganska omgående att det fanns en del intresserade förlag. När vi träffade Susanna Romanus på Norstedts ville jag inte ha möte med någon annan. Allt gick jättefort. VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag skrev precis den roman som jag själv ville. På något underligt sätt blev det tydligen ganska rätt. Jag hade också tur och fick kontakt med rätt personer. Annars hade romanen legat på min hårddisk i datorn tills den kraschat eller inne i min skalle tills den gjort detsamma.

LÄRDOMAR: Att de människor som är riktigt, riktigt duktiga i bokbranschen också är väldigt justa, generösa och hjälpsamma. FÖRFATTARPLATTFORM: Ärligt talat är det andra som knuffat fram mig på ett vänligt sätt. Jag har ett större behov av att vara osynlig än att synas. Jag ska skärpa mig på den punkten. OCH NU DÅ: Jag skrev 300 sidor på en roman på semestern i somras. Sedan har jag inte haft tid. Jag tänkte skriva klart den, så att karaktärerna i manuset lämnar mig ifred. WEBBPLATS: Jag har reggat pkenglund.se och tänkte tända hemsidan i anslutning till att boken släpps i april. Det är möjligt att jag startar en blogg där, även om det känns bakvänt att blogga när jag knappt hinner skriva på mina bokidéer.

Christina Lindström, 42 Hälsningar från havets botten (ungdomsbok, B. Wahlströms, maj)

Hälsningar från havets botten handlar om sextonårige Fille som måste hitta ett sätt att förhålla sig till sitt sociala arv. Filles impulsiva pappa älskar verkligen sin son, men samtidigt vill han hellre jamma eller spela tv-spel än prata allvar med honom. Centralt i boken är också en kärlekshistoria mellan Fille och skygga, oförutsägbara Hanna.

BAKGRUND: Jag är lärare och ville skriva något som skulle kunna tilltala också killarna längst bak i klassrummet. Alla unga behöver böcker att känna igen sig i, skratta åt och reflektera över. TIDSRAM: Jag skrev manuset snabbt och skickade in det sommaren 2012. Två stora förlag hörde genast av sig men i slutändan blev det inget med dem. Våren 2013 nappade B. Wahlströms, i december samma år skrev jag kontrakt och nu kommer boken ut. Tre svåra år tog det alltså. VAD JAG GJORDE RÄTT: Kanske att jag har blandat humor med allvar i boken. Eftersom jag aldrig hade skrivit något manus tidigare hade jag heller ingen onödigt stor respekt för skrivandet utan skrev med ”Men hur svårt kan det vara?”-attityd. Jag vet fortfarande inte själv om jag egentligen kan skriva. LÄRDOMAR: Allt tar mycket längre tid än man tror. Jag har även lärt mig att se mitt eget språk på ett nytt sätt tack vare min redaktör Tove Andersdotter. FÖRFATTARPLATTFORM: Driver i år ihop med fyra andra Debutantbloggen som startades 2008 av Augustin Erba, Kevin Frato och Kalle Dixelius. En grupp estetelever på Sinclair i Uddevalla och deras lärare har skapat en musikvideo att lansera boken med. Thomas Stenströms Slå mig hårt i ansiktet utgör soundtracket. Den videon hoppas jag kan tilltala unga. Men att kalla det ”författarplattform” är nog att ta i. OCH NU DÅ: Jag har fått ytterligare sex manus antagna av B. Wahlströms. Fem enkla

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

1 barnböcker och ytterligare en ungdomsroman. Den sista har jag delvis ett gäng elever på Teknikprogrammet att tacka för. De har inspirerat mig med sina ljuvliga personligheter och lärt mig allt jag behöver veta exempelvis om hur det känns att längta hjärtat ur sig efter nästa snus, och de har hjälpt mig med språket i dialogerna. Vi har skrattat oss hesa under processen. Nu skriver jag också på ett nytt manus för barn i åldern 9-12 år. WEBBPLATS: Bloggar på www.debutantbloggen.wordpress.com. Twittrar lite under användarnamnet everydayfireworks.

Gabriel Itkez-Sznap, 30 Tolvfingertal (lyrik, Albert Bonniers, maj)

Boken är en diktsamling som tar sin utgångspunkt i min familjs historia. Dikterna berättar om olika sätt att ritualisera sorg, flykt, och våld på. Sätt genom vilket det "vi" som är jag både går sönder och fogas samman. BAKGRUND: En vän sa till mig att man måste skriva om det som är helt och fullt ens eget, det som ingen annan än en själv kan skriva. Det kanske låter självklart, men för mig var det som att polletten föll ner när hon sa så. Och det var då jag på allvar satte igång med de dikter som skulle bli den här boken.

NR 3 MAJ/JUNI 2015

2 TIDSRAM: Ungefär 3 år. VAD JAG GJORDE RÄTT: Oj, det var en jättesvår

fråga! Jag är väldigt, väldigt glad över att boken ska komma ut, den känns helt livsavgörande för mig. Men jag har ju ingen som helst aning om hur (och om) folk kommer att läsa den. Det är som att jag på samma gång vet allt om boken, och samtidigt absolut ingenting. LÄRDOMAR: Jag har lärt mig att det gick att slutföra åtminstone ett manus! FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har nog ingen formell eller ens informell plattform. Men jag vill ju förstås ändå att så många som möjligt läser min bok. Jag hoppas att förlaget kommer att hjälpa mig åtminstone litegrann med den biten… OCH NU DÅ: En till diktsamling blir det förhoppningsvis. WEBBPLATS: Jag har relativt nyligen återaktiverat mitt Facebook-konto.

Lisa Eriksson, 29 Bli vän med din PMS (fackbok, Forum, april)

Boken innehåller allt du vill veta om pms! Livet är för kort för att gå omkring och lida. Så kom ut som medlem i pms-klubben och inse att du inte är ensam. Eller galen. Ta hjälp av bokens test och lär dig att hitta rätt i dina pms-faser, så att du får full effekt av mina kostråd, motionstips och

smarta mentala övningar. Här finns också råd från bland andra gynekologer och psykologer samt berättelser om hur det är att leva med pms. BAKGRUND: Det här är boken jag själv

letade efter! Under min pms-resa slogs jag av hur extremt lite information det finns om pms och framförallt vad man kan göra för att må bättre, det gjorde mig arg och ledsen. Så jag bestämde mig helt enkelt för att skriva den själv. TIDSRAM: Nästan på dagen ett år. VAD JAG GJORDE RÄTT: Jag vågade kontakta förlaget! LÄRDOMAR: Att det är superkul att skriva en bok, men det finns inga genvägar. Det krävs mycket hårt arbete. Skriv lite varje dag, även om du kanske inte känner för det. Efter några meningar är du igång! FÖRFATTARPLATTFORM: Jag har inte aktivt arbetat med att nå ut med min bok under skrivprocessen. Nu när den är klar kommer jag självklart använda mig av sociala mediers potential. Speciellt för en debutant är det utmärkta kanaler. OCH NU DÅ: Fortsätta prata pms! Det här är bara början! WEBBPLATS: www.blivänmeddinpms.se, instagram: lisameriksson1, Twitter: @ Leriksson_ n

Odla ditt skrivande! Få råd och inspiration från Sveriges främsta författare och förläggare för endast 349 kr/år (ord lösnummerpris 390 kr). Du vet väl att du som pappersprenumerant även har tillgång till Skriva som e-tidning samt hela vårt digitala arkiv av tidigare utgåvor? Läs mer på www.tidningenskriva.se/digitalt.

Teckna din prenumeration idag! www.tidningenskriva.se/pren15

Prylar

REDAKTÖR: ELIN PERSSON

Fjäderpennor, 49 kronor/styck, Hay.

Skrivplatta, 24x34 cm, 49 kronor, Åhléns.

Förvaringsbox för A4-dokument, 59 kronor, Åhléns.

Mattor av papper, 80x200 cm, cirka 960 kronor, Hay.

Prints av grafiska designern och illustratören Anna Handell ur kollektionen Paradis, båda i formatet 50x70 cm, kostar 780 kronor, montage.tictail.com.

NR 3 MAJ/JUNI 2015

Skrivbok, 29 kr, Lagerhaus.

Catarina Söderquist tog hjälp av ett förlag med sättning och tryckning av sin bok Isvaken, i övrigt gjorde hon allting själv. Nu arbetar hon med fyra nya romanprojekt, alltifrån chiclit och humor till erotiska kärlekshistorier.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

LÄ

SA R

»Jag sa upp mig för att satsa på mitt skrivande«

RT R

ÄT

Catarina Söderquist vaknade en morgon med en historia i huvudet och en längtan efter att skriva. Nu har hon gett ut sin första roman på eget förlag och är i full gång med flera nya bokprojekt. TEXT: MALIN LINNEROTH FOTO: EMELIE ASPLUND

et står lådor med verktyg och färgburkar på vardagsrummets vitlaserade plankgolv. I köket är den gröna 90-talstapeten till hälften bortriven, och Catarina skakar på huvudet åt den färgglada bården som är satt i brösthöjd för att pryda väggen. Hon har nyss flyttat till den här lägenheten i Lerum för att komma ner i boendekostnad. Hon har ju faktiskt sagt upp sig, efter trettio år som kommunanställd. – Jag har alltid älskat att jobba, men en dag upplevde jag att det bara var ut och in i datasystem hela dagarna. Jag stod inte ut. Så jag gick in till chefen och sa att jag ville sluta och satsa på mitt skrivande istället. Catarina Söderquist började arbeta i köket på ett äldreboende vid nitton års ålder, hon fortsatte med skolkök och städning på en skola och fick fyra barn. 2006 blev hon sjukskriven för utbrändhet och bestämde sig för att vidareutbilda sig till personaladministratör. Två år senare – vid fyllda fyrtiofem – fick hon ett slags uppenbarelse. – Jag slog upp ögonen och hade en story i huvudet, och tänkte att nu börjar jag skriva. Det var som att dra ur en propp, jag bara skrev och skrev. Catarina tror att lusten egentligen alltid funnits där, men varit skymd av barnafödande, familjeliv, jobb och hus. Det var inte förrän allt stannade av lite som hon kunde hitta det som handlade om henne själv. – Ungarna hade blivit större och jag stod där lite halvt utbränd och undrade: ”Vad gör jag här egentligen?” Att börja skriva var som att hitta hem, säger hon.

I BRUNA KARTONGER bredvid skrivbordet ligger hennes första bok – Isvaken. Det är en ungdomsroman som utspelar sig i Lerum, och hon har själv bekostat utgivningen. – Jag skickade den till flera förlag och fick nej, men mitt mål med berättelsen var att få ungdomar att läsa, så jag bestämde mig för att ge ut den på egen hand. En vecka efter att Catarina gjort sin sista arbetsdag på kommunen parkerade en lastbil nedanför hennes fönster. När chauffören öppnade upp skymtade hon en hel lastpall med kartonger. – Så fort han hade gått öppnade jag en av lådorna. Då kom

NR 3 MAJ/JUNI 2015

den där doften av nytryckt bok! När Bibliotekstjänst gav boken en fin recension märkte hon hur beställningarna därifrån började trilla in, och efter det har hon fått beställningar dagligen, mestadels från skolor och bibliotek. Hon har tryckt 1000 exemplar och sålt ungefär 300 av dem under de två månader som gått sedan boken kom, och hon tror att alla kommer att gå åt. CATARINA FLYTTAR SIN prickiga

CATARINA SÖDERQUIST ÅLDER: 51 BOR: Lägenhet i Lerum FAMILJ: Barnen Ian 28, Line 27, Lukas 24 och Fanny 22. Alla utflugna. Nyfödda barnbarnet Mateo. GÖR: Skriver böcker och söker deltidsjobb. Utbildad personaladministratör. Har gett ut Isvaken på eget förlag. BÖRJADE SKRIVA: 2008 ”Jag bara vaknade en dag med en story i huvudet.”

temugg för att ge plats åt en plastficka med pappersark – det är ett färdigt bokmanus med titeln Jag är det bästa som hänt dej. Catarina beskriver det som en kärlekshistoria med ”erotiska förtecken” som kretsar kring Julia, som är mitt i klimakteriet, och den yngre Romeo, som lever ett struligt liv med brott och droger. Manuset ligger nu hos en lektör som Catarina anlitat, och hon väntar på grönt ljus för att skicka det till förlag. – Jag hoppas hon säger att det håller. Men jag tror också att jag kommer få tillbaka mycket småpill att ändra, meningsuppbyggnaden kan till exempel bli lite tokig ibland. På dörrkarmen till köket sitter en lista på vad som ska åtgärdas där inne. Bården ska bort och väggarna målas om. I övrigt går arbetsdagarna åt till att skriva eller redigera text, packa böcker och göra fakturor. Och söka deltidsjobb. Än så länge lever hon på pengar hon fick från det gemensamma huset efter sin skilsmässa för några år sedan, men snart behöver hon en sidoinkomst för att kunna finansiera skrivandet. Det går trögare än förväntat med jobbsökandet, det oroar henne. Men hon ångrar inte sitt beslut att säga upp sig. – Driften att skriva är så stark, så när man måste befinna sig i något annat hela tiden mår man inte bra. Det värsta som kan hända är att jag får sälja lägenheten och flytta in hos vänner, men varför skulle det bli så? Jag är duktig på det jag gör och kan jobba, jag måste tro att det löser sig. n

Tidningen Skriva startar kursportal AKTUELLA KURSER SKRIV EN ROMAN PÅ TIO VECKOR Kan man skriva en roman på 10 veckor? Ja, ett första utkast är fullt möjligt om du skriver lite varje dag.

PRODUKTIV FÖRFATTARE En kurs för dig som har en släng av skrivkramp, skjutauppsjuka och vill höja din självkänsla för skrivandet.

LEKTÖREN LÄSER (LITEN/STOR) I varje nummer av Skriva läser och kommenterar Johanna Mo en av våra läsares texter. Nu kan du få din egen personliga lektörsläsning av ditt manus.

FORMATERA DITT MANUS I WORD Ska du skicka in ditt manus till förlag eller lektör för läsning? Förvirrad av instruktionerna för hur ditt manus ska formateras?

REDIGERA ROMANEN En kurs för dig som skrivit (minst) första utkastet av din roman och vill finslipa det inför utgivning.

SKRIV EN SERIE ELLER UPPFÖLJARE Kursen passar dig som vill planera och skriva en bokserie eller göra en uppföljare efter första romanen.

INTRODUKTION Introduktionskurs till Skrivarkurser.nu

Nu kommer det att bli lättare att hitta skrivarkurser på nätet. I mars lanserade tidningen Skriva sin kursportal Skrivarkurser.nu. TEXT: MALIN LINNEROTH BILD: KIM SVENSSON

akom kursportalen ligger flera månader av arbete. När redaktionen på Skriva till slut kunde slå upp dörrarna till Skrivarkurser.nu så visade sig intresset vara enormt. Tusentals besökare har redan hittat till sajten och bara under de första veckorna skapades över 200 användarkonton och drygt 100 kursstarter kunde registreras. – Det är otroligt roligt att sajten har fått en så fin start. Med Skrivarkurser.nu ville vi göra det lättare för skrivande människor att hitta bra kurser och det känns verkligen som att vi lyckats, säger Martin Karlsson, vd på Skriva förlag. I skrivande stund finns åtta kurser att välja mellan, till exempel hur man blir en mer produktiv författare eller hur man formaterar sitt manus innan man skickar det till förlag. På sajten kan man också beställa sin egen lektörsläsning från Johanna Mo. – Vår ambition är att kunna erbjuda kurser som passar så många som möjligt. Därför kommer vi fortlöpande att utöka utbudet och vi har redan ett stort antal nya spännande kurser från olika skrivlärare på väg in, säger Martin Karlsson.

I SATSNINGEN HAR mycket fokus legat på att

skapa en lättnavigerad och överskådlig sajt som samtidigt ger många möjligheter till interaktivitet. Som kursdeltagare kan du till exempel skapa din egen personliga profilsida där du även har möjlighet att lyfta fram utgivna böcker. Du kan när som helst skicka meddelanden till kursläraren och du kan diskutera med andra kursdeltagare. På sajten finns också funktioner som ger dig digitala utmärkelser i takt med att du rör dig framåt i kurserna. Dessa utmärkelser kan du dela på till exempel Facebook och Twitter. Efter avslutad kurs får man också ett kursintyg som kan sparas ner som pdf och skrivas ut.

Martin Karlsson, vd Skriva förlag

Man kan även ladda ner kursmaterial och se seminarier. I vissa kurser kan man också göra interaktiva övningsuppgifter som antingen rättas automatiskt, eller manuellt av kursläraren. – För den som vill förkovra sig ytterligare i sitt skrivande är Skrivarkurser.nu en naturlig förlängning av tidningen. Att gå en skrivarkurs kan vara ett väldigt effektivt sätt att verkligen komma vidare i sitt skrivande, säger Martin Karlsson. KURSERNA SOM ERBJUDS på Skrivarkurser.nu kommer att ha olika inriktning och upplägg. För närvarande är det främst självstudiekurser som erbjuds men det kommer snart att dyka upp flera kurser med större eller mindre inslag av textrespons. – Att få någon som med ett vant öga tittar på ens texter kan vara oerhört värdefullt. Konstruktiv kritik hjälper en att utveckla sitt skrivande och är ofta en stor boost för inspirationen, säger Martin Karlsson. I de fall kurserna saknar inslag av textrespons finns oftast väl utarbetade övningsuppgifter som hjälper kursdeltagarna att på egen hand röra sig framåt och utvecklas i sitt skrivande. n

Nyfiken på sajten? Registrera ditt eget användarkonto och gå en gratis introduktionskurs på www.skrivarkurser.nu.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

VILL DU BLI FÖRFATTARE? Dags att söka våra studiemedelsberättigande heltidsutbildningar – Skrivarlinjen, Skrivarlinjen distans och Manuslinjen.

Sista ansökningsdag 4 maj.

www.skrivarakademin.se tel. 08-789 42 00

Lyckas med din dialog Drömmer du om att skriva en roman men är ovan vid hantverket? I varje nummer av Skriva går Erik Grundström igenom några grundläggande aspekter av skrivandet. I detta nummer: Så skriver du dialog. TEXT: ERIK GRUNDSTRÖM

et viktigaste i en dialog är egentligen inte vad som sägs, utan hur det sägs, och vad det säger om relationen mellan dem som talar. En dialog som bara fokuserar på vad som sägs, alltså det rena informationsutbytet, blir stel och livlös. Du måste se till att få fram mer i dialogen: Vad står karaktärerna i för maktförhållande till varandra? Hur ser deras gemensamma historia ut? Vad tycker de om varandra? Har någon av karaktärerna en öppen eller dold vilja med samtalet?

TÄNK OCKSÅ PÅ att två talande ofta har en gemensam

kunskap. Låt säga att två döttrar talar i telefon om deras mammas förestående 60-årsdag. Det är knappast troligt att den ena dottern säger: "Vad ska du ge mamma på söndag då hon fyller sextio?" Eftersom den gemensamma kunskapen de har är att födelsedagen är på söndag och att det är sextio hon fyller, är det rimligare att hon säger något i stil med: "Vad ska du ge henne?" Eller: "Jag vet verkligen inte vad jag ska ge mamma." Sedan är det din uppgift som författare att fundera på vad läsaren behöver veta och smyga in den nödvändiga informationen. Vad är det väsentliga här? Det är en högtidsdag i antågande, och det handlar om mamma. Det är baskunskapen. Men det viktigaste för att få liv i texten är att få fram hur döttrarnas relation till varandra är, och till mamman. Vad tycker de om högtidsdagen? Ser de fram emot den eller inte? Tycker de lika där? Går det att få in något av detta i en bisats i samtalet: "Att hon alltid ska bjuda så mycket folk." **

VI MÄNNISKOR TALAR i regel inte i fråga-svar-form. Det finns populärvetenskap som påstår att det bara är tio procent av det som förmedlas i ett samtal som är ord. Resten är tonfall, gester och miner. Dessutom avbryter vi varandra, vi svarar inte på frågan som ställdes utan på en som aldrig ställdes och så vidare (undantagen är förhörssituationer, domstolsförhör, psykologsamtal och andra liknande

samtalssituationer som inte är naturliga). Tänk också på att du inte behöver skriva ut alla replikerna. Om samtalet är långt kan det lätt bli monotont och då är det bättre att växla till indirekt anföring och sammanfatta några repliker istället. Detta bryter monotonin. Du kan också sammanfatta ett långt samtal om hela dess syfte är att landa i en nyckelreplik: **

De satt den där kvällen, såg ut över sjön, de sista seglarna trotsade den snåla höstvinden och när han öppnat den tredje vinflaskan och just hällt upp och kände att ja, jag älskar ännu den här kvinnan. Det var då hon sa: – Jag vill skiljas. Detta brukar jag kalla för illustrerande dialog. Du gestaltar inte hela samtalet. Kanske för att det inte är viktigt, eller för att det handlar om någon som minns något och att det knappast är troligt att hen minns hela samtalet. Då kan enstaka repliker räcka för att illustrera hur de samtalade. DET FINNS OLIKA typer av samtal. De skiljer sig åt beroende på hur karaktärerna använder orden och förhåller sig till innehållet i samtalet. Några exempel är:

A) Direkt dialog Med det menar jag att karaktärerna faktiskt talar om det de talar om. Paret som ska skiljas pratar verkligen om skilsmässan. Vännerna som var ute på fest i går talar verkligen rakt upp och ner om festen och vem som gjorde vad. Ett nybörjarfel är att bara skriva direkt dialog och ständigt låta karaktärerna tala om det som sker och har skett och vad de känner och tänker. I verkligheten pratar vi inte på det sättet hela tiden. B) Symbolisk dialog Låt oss ta exemplet ovan med paret som talade om skilsmässan. Paret har bestämt sig för att vara rationella och kloka människor som ska klara av en skilsmässa. Det går bra, ända tills de ska besluta om vem som ska ta hand om

G r gr und un s t ds rö ko ms la

C) Undvikande dialog En eller båda parter i samtalet styr hela tiden bort från det som bränner. Ett undvikande kan vara fysiskt, till exempel kan den ena ständigt gå undan. Det kan också yttra sig så att en av karaktärerna inte låtsas förstå eller avsiktligt missförstår eller envist byter samtalsämne. Det kan också vara så att båda parter vill undvika ämnet och att ingen vågar ta upp eller närma sig brännpunkten. Jon Fosses dramer skulle jag vilja säga i mångt och mycket bygger på att karaktärerna talar just undvikande. Själva problemet, det som bränner, kommer aldrig upp till ytan. Istället ligger det just där under och skaver och deformerar karaktärerna och deras försök till samliv. D) Ickekommunikativ dialog De två karaktärerna talar fullständigt förbi varandra. Eller så har de helt olika uppfattningar av verkligheten. I thrillers och rysare är detta inget ovanligt grepp: Huvudpersonen som sett eller hört något kusligt eller övernaturligt kontaktar polisen, men polisen är övertygad om att de har att göra med en galning. Att hjälten inte blir trodd är det klassiska sättet, men det kan också användas i mer vardagliga situationer: En man misstänker sin hustru för otrohet och tycker sig ha bevis. Kvinnan är verkligen oskyldig, men hennes ord når inte in i honom.

E) Projicerande dialog Karaktärerna läser in i andra vad de själva egentligen bär på: – Du hatar mig. – Det gör jag inte. – Jo, det gör du. Jag ser ju det. – Nej, älskling. De tycker sig alltså se sin egen oro, ängslan och sina komplex i den andres ögon. De hör sin rädsla i undertonen i den andres röst. Jag skulle vilja säga att det i Lars Noréns dramer finns ett starkt inslag av detta. F) "Knäckebrödsdialog" Begreppet används inom filmmanusvärlden och ett bra exempel finns i Pulp Fiction. De två gangstrarna, spelade av John Travolta och Samuel L Jackson, är på väg till en lägenhet där ett blodbad kommer att ske. De talar inte för ett ögonblick om uppdraget eller de risker och våldsamheter som väntar. Nej, de talar om vad en Big Mac heter i Paris. Handlingen och dialogen ligger här på två olika plan. Handlingen är spännande eller grotesk, men dialogen har närmast karaktären av kallprat. Vad det gestaltar fram är att situationen de befinner sig i är vardag för dem. Ett annat exempel skulle kunna vara följande scen: En lägenhet, två föräldrar i ett våldsamt gräl och två barn som alldeles stillsamt talar om en sagofigur. Läsarens slutsats: Detta är en för barnen vardaglig situation. Självfallet kan ett samtal glida mellan symbolisk, undvikande, projicerande och direkt dialog. Du ska alltså inte låsa dig vid ett sätt. Det svänger och kränger när folk pratar och exemplen ovan är bara några av alla sätt som finns att använda dialog för att gestalta en relation mellan två människor. n

Erik Grundström är författare, arbetar med manusbearbetning och är skrivlärare på Skrivarakademin i Stockholm.

BILD: VINNE/SHUTTERSTOCK

katten. Då bryter ett gigantiskt gräl ut. Båda anser sig vara den mest lämpade att ta hand om katten och som läsare förstår man att de till sist ändå grälar om skilsmässan. I en tv-film jag såg en gång fanns följande scen: En man följer en kvinna hem till förorten. Båda är blyga. Mannen vill stanna över natten, och kvinnan vill att han ska stanna, men ingen vågar säga det. Mannen börjar prata om hur besvärligt det är att ta nattbussen hem, kvinnan håller helhjärtat med. Den underliggande viljan är tydlig för åskådaren, men ingen av dem vågar säga de förlösande orden: "Jag vill stanna" eller "Stanna här". Och mannen får verkligen ta nattbussen hem. Denna scen hade inte gått att få till på ett bra sätt om manusförfattaren använt sig av direkt dialog.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Debutboken blev rosad av kritiker och älskad av publiken. Med sin nya roman går Martina Montelius ut på djupare vatten. I den skildrar hon den grupp som bär upp hela det svenska kulturlivet, de som läser hennes böcker och besöker hennes teater – kulturtanterna. Kommer de att uppskatta den nya bilden av sig själva? TEXT: MALIN LINNEROTH FOTO: MOA KARLBERG

MARTINA MONTELIUS

BEFRIAR KULTURTANTEN

NR 3 MAJ/JUNI 2015

MARTINA MONTELIUS ÅLDER: Fyller 40 i sommar BOR: I lägenhet i Vällingby FAMILJ: Maken Niklas Hellgren och tre barn AKTUELL: Med nya romanen Oscar Levertins vänner GÖR OCKSÅ: Konstnärlig ledare, dramatiker och regissör på Teater Brunnsgatan Fyra, kulturskribent i Expressen, podden Lunch med Montelius – kulturtanterna tar matrast ihop med Gunilla Brodrej UTGIVNING: Främlingsleguanen (2013), Ulf gråter (2013), Tre pjäser (2014) PJÄSER I URVAL: Jag växte upp inbäddad i spenavarm kattsand, älskad bortom allt förnuft (2001), En framrusande natt (2004), Längtar du hem nu, råttan? (2007), Spagetti - det har du rätt i (2009), Mira går genom rummen (2011), Född ond (2014)

– Å, det ser ut som en filmscenografi från belgisk amatörporr! Martina Montelius fingrar förtjust på de gräddvita soffdynorna i plast. De tronar på en bas av träfanér och utgör en sittgrupp längs med fartygets fönster. Vi är på finlandsfärjan. Här utspelar sig större delen av hennes nya bok Oscar Levertins vänner, där föreningens ordförande Boel sett till att få med sig hela sällskapet på litteraturkryssning över Östersjön. Martina slår sig ner framför en rökmönstrad spegelvägg, solen är skarp. Efter romandebuten med Främlingsleguanen 2013 har hon vid två tillfällen varit en av de författare som samtalat om sitt skrivande inför publik på båten. – Det gjorde otroligt djupt intryck på mig. Två gånger under samma dag fick jag sitta och prata framför femhundra kulturtanter, och de satt som tända ljus, trots att jag var debutant. Det viktiga var att jag var författare och att de ville prata om litteratur. Redan i förlagets första mening om den nya boken slås fast att huvudpersonen Boel är en kulturtant med stort K. Vi är vana vid bilden av den här figuren – hon har ekokasse, linnetunika och ett litterärt kapital värdigt en akademimedlem, hon är sinnlig och härlig med skinn på näsan och ruter i kroppen. En frejdig typ. Ofarlig. Fast Boel är lite mer komplex än figuren. Martina fnysskrattar genom näsan när hon ska beskriva henne. – Boel har länge gjort sitt bästa för att vara så trevlig som hon förväntas vara, och hon är snäll och allt det där. Men nu är barnen vuxna, hon är 62 år och äntligen sin egen. Hon går in i något slags punk-era i sitt liv, om hon någonsin ska knarka, balla ur och vara promiskuös så är det nu. MARTINA MONTELIUS PRATAR med värme om

kulturtanterna, dessa fanbärare för kulturen som livsnödvändighet och samhällsfundament. De har följt henne genom livet. Från det första jobbet på biblioteket vid Medborgarplatsen i Stockholm, via teatern och fram till nu när de läser hennes romaner och vill prata med henne om dem. Hon kallar gruppen för ”en subversiv folkrörelse” och en motvikt till hur bokförlag och journalistik rör sig allt mer mot kortsiktighet och säljbarhet. – Kulturtanternas syre är förkovran, eftertanke och känslomässig utlevelse genom litteratur,

konst och teater. Det är fantastiskt, det måste berättas om dem, säger hon. Samtidigt provoceras hon av att kulturtantens hela existensberättigande i samhällets ögon ligger i att hon är en behaglig typ. Hon förväntas vara familjens klippa som är snäll mot barnbarnen, har lagom trevliga åsikter och gör livsbejakande saker som att sy eller odla. En snäv kostym, om än i linne. – Den stora litteraturen handlar ofta om de svåraste, obehagligaste, äckligaste aspekterna av livet. Jag tänker mig att om man dras till att läsa komplexa romaner så har man nog en livserfarenhet som har tagit en dit, en längtan efter att ta också i det som inte är så vackert. Då är man inte bara någon som blir glad varje gång hon ser en krokus, man är mer komplicerad. Det var en sådan person jag ville skriva om, säger Martina och fortsätter: – Sen blev det kanske ännu mer än jag hade föreställt mig. BOEL LEVER I ensam tvåsamhet med maken

Greger och dyrkar, kanske älskar, sin terapeut. Hon suktar efter intellektuell stimulans och har nått en kväljande mättnad vad gäller andras behov och deras uppfattningar om hennes kropp och kunskaper. ”Ja, Boels plan är att under kryssningens lopp tryffla reda på en eller annan mänsklig kropp att vrenskas och sporta med. Kanske rentav känna ömhet inför. Boels dröm är att få känna och visa furiös kättja, inslunga sig i ohämmade knullfester med pattarna kaskaderande genom luftrummet likt dopade väskhundar, men också, och än hemligare, att få vidröra någon med sin kärlek, om än blott momentant. Det sistnämnda kommer sannolikt inte att ske. Men att hitta en mer eller mindre berusad individ att dråsa samman med borde inte vara omöjligt på en finlandsfärja, även om den är abonnerad av Tidskriften Läslust.”

MARTINA MONTELIUS TITTAR ut över det tomma dansgolvet som om några timmar kommer att fyllas av stuffande båtpassagerare och blinkande ljus.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

– Så himla rörande med de här röda och blå filtren på lamporna och hur det är samma färg på stolarna, utbrister hon. På väggarna hänger reklamtavlor för drinkarna ”Be my red rose” och ”Passion for me”, 83 kronor vardera. Överallt glasdörrar och spegeltak, förgyllda handtag och lister. I en spräcklig soffa sitter ett rundlagt par och lutar sig mot varandra som behövde de den andres kropp för att hålla sig upprätta. De håller varandras händer och har båda röda t-shirts, hans med livräddarsåpan Baywatch tryckt över bröstet. – När jag ser det där tänker jag – är det så livslång kärlek ser ut? Och vill jag i så fall uppleva den? Martina skrattar högt. Hon gör ofta sådär, säger någonting krasst och raljerande, garvar åt det och kikar på en för att se om man förfäras eller roas. Kallar finlandsfärjan för en ”spyhink på vatten” och ifrågasätter om det verkligen är det ställe som historien kommer att beskriva som sätet för andlig spis och storartade tankar. Föraktfullt, skulle man kunna tänka, men det är snarare så att hon känner släktskap med dem som hyser ett lika starkt intresse för kulturen som hon själv gör. Med dem som, liksom hon, behöver den. I förordet till sin dramatiksamling Tre pjäser kallar hon verkligheten för överskattad och i Oscar Levertins vänner beskrivs kulturen som det enda som skonat Boel från ”slutgiltig sociopsykiatrisk härdsmälta”. Martina Montelius har mött många som delar hennes upplevelse av kulturen som räddning.

NR 3 MAJ/JUNI 2015

»Man kan öppna en bok och känna att här är någon som talar till mig, eller se en teaterföreställning och uppleva att just nu under den här timmen när jag sitter i salongen så är jag faktiskt fullständigt förstådd.« – Det kan vara väldigt otillfredsställande och ångestdrivande att försöka få djup kontakt med andra vuxna. Men en konstnärlig upplevelse är skapad av någon som verkligen vill nå fram till dig både känslomässigt och intellektuellt. Du slipper vara öga mot öga med konstnären och budskapet är aningen förhöjt, det kan verkligen bryta ensamheten. Man kan öppna en bok och känna att här är någon som talar till mig, eller se en teaterföreställning och uppleva att just nu under den här timmen när jag sitter i salongen så är jag faktiskt fullständigt förstådd. Vi rör oss genom färjans ändlösa korridorer av hytter och

heltäckningsmatta. Bakom en stängd dörr hörs upprörda röster på finska. En kvinna i pikétröja med texten ”Gruppledare” över ryggen och mobilen i ett hölster ser ut att vänta på sin grupp. Vid fyra års ålder började Martina Montelius skriva dagbok. ”Per och jag har varit gifta i trettio år”, så löd hennes allra första anteckning. Hon tyckte att nämnde Per var så söt i profil när han åt filmjölk hemma i hennes mormors kök, han bodde i huset bredvid och var femton år. Hon ljög i dagboken då och gör det fortfarande. Skriver ett bättre liv i anteckningsbok efter anteckningsbok, de fyller nu ett helt förråd. Men de har aldrig varit till för någon annan. – Att jag skulle visa upp någonting jag skrivit för offentligheten var länge en helt absurd tanke. Det var alldeles för privat. Och dessutom hade jag fått så fjantiga reaktioner från lärare. Hon härmar en kvävd auktoritetsröst: ”Du skulle ju skriva om ditt sommarlov och så skriver du om dina fräknars inre liv? Uppgiften var att berätta vad du gjort mellan juni och augusti!” – Jag tänkte att så skulle kanske en publik också reagera. Att jag skrev på fel sätt så att ingen fattar. I TONÅREN BÖRJADE hon ändå längta efter att hennes ord

skulle tas emot av någon och läsas. Hon skickade då sina texter anonymt till slumpvis utvalda mottagare genom att slå upp telefonkatalogen på måfå, blunda och peka på ett namn bland alla rader. Texten lades i ett kuvert ihop med ett brev där det stod ungefär ”Hej, du får bara det här, det kommer inget mer. Mycket nöje.” Och så ingen avsändare. Drygt tio år senare skrev hon till slut motvilligt sin första text att möta offentligheten. Hon var regiassistent och sufflös åt Torsten Flinck på Teater Plaza och den då nyutexaminerade skådespelerskan Anja Lundqvist ville ha förslag på pjäser från henne. Efter att ha serverats ett antal manus föreslog Anja istället att Martina själv skulle skriva något. – Eftersom jag inte kan säga nej så tänkte jag att okej, jag skriver en pjäs och det får bli det enda jag gör, säger Martina. När manuset sedan förväntades vara klart hukade Martina bokstavligen i kulisserna så fort Anja var i närheten. Gömde sig, svarade inte när hon hörde sitt namn ropas. Det var inte förrän en annan medarbetare kom på henne med att sitta dold mellan draperierna på scenen som hon klev fram. – Jag sa att pjäsen var gjord men att jag glömt den hemma, och sen gick jag hem och skrev den på ett dygn. Resultatet blev Usch, nu blev jag lite mulen som spelades på Teater Plaza med Anja Lundqvist och Martina Montelius själv i en av rollerna. Hon var sufflös och spelade också rollen av en sufflös i pjäsen. Premiärkvällen var hamrande hjärta och rädsla. – Den här pjäsen är så konstig tänkte jag bara. Men så kände jag i ryggen, efter de första replikerna, hur publiken reagerade. De skrattade och tog in, de förstod! Det var otroligt, helt jävla fantastiskt. Det var som en jungfrusil. Har man en gång varit med om det så är det väldigt svårt att hålla ett

löfte till sig själv om att aldrig göra det igen. Nu är det femton år och lika många pjäser sedan. Språket är fortfarande drastiskt, ibland högtravande, ibland vulgärt, konstant underhållande. Det räcker med första sidan i Främlingsleguanen för att höra huvudkaraktärens särpräglade röst. Ordval och uttryckssätt låter oss förstå att det här inte är en vanlig unge som talar, det är en brådmogen liten med ett ordförråd som en gammal akademiker och en tysktalande leguan som bästa vän. Fyraåringen går på ”avträdet” och ”lättar sig”, gör sin ”aftontoalett” och kallar sina frånvarande föräldrar för ”upphovsmännen”.

»Att jag skulle visa upp någonting jag skrivit för offentligheten var länge en helt absurd tanke. Det var alldeles för privat. Och dessutom hade jag fått så fjantiga reaktioner från lärare« – Det här barnets gestalt har jag alltid burit med mig, det är väldigt mycket som jag när jag var liten. Jag skrev berättelsen ur mig själv, och så tror jag ofta att det är med någons första bok, säger Martina. Hon tror att mycket av hennes egen ton kommer från de gamla sagor som hon läste hos mormor när hon precis knäckt läskoden. Böcker som luktade gott och innehöll sedelärande historier med ålderdomligt språkbruk. Och i Martina Montelius skrivande är det orden som avgör handlingen, det är formuleringarna som föder innehållet i texten. – Ord är på något sätt som levande varelser för mig. Jag skrev en pjäs som hette Jag är en gammelgädda i landsflykt, och den började också med de orden. Efter att jag hade kommit på den meningen fick jag börja ta reda på vad det betydde, och sen förstod jag det. KRYSSNINGSFARTYGET KÄNNS LÅNGT borta när vi stegar

nedför den vältrampade röda mattan som ligger över trappstegen till Teater Brunnsgatan Fyra. I de här källarlokalerna har Allan Edwall framfört klassiska texter av Sofokles och Dostojevskij. När han gick ur tiden i slutet av nittiotalet tog Kristina Lugn över teatern och drev den fram till 2011 då dottern Martina Montelius blev konstnärlig ledare. Nu är det premiärvecka och fullt upp. På scenen hänger scenografen Ulla upp tomma tavelramar mot svart sammet. – Att skriva för teatern innebär att berättelsen inte ska vara helt färdig när du skrivit klart. När skrivprocessen är avslutad börjar nästa fas med tolkningar från alla möjliga håll för att göra en uppsättning. Pjäsen ska ha luckor som ska fyllas i av alla som jobbar med den, och av publiken, säger Martina. Hon jämför dramatikeruppdraget med att vara teaterns

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Gud, i den rollen kan hon få skådespelarna att säga vad som helst, och andra medarbetare att bygga helt nya världar på scenen. Det hon skapat står levande framför andra människor och är kött och blod. På så vis har dramatikern en otrolig makt. Å andra sidan måste hon finna sig i att lämna över texten i andras händer och låta dem göra sitt eget av den. – Det har varit en berusande frihetskänsla på det sättet att ha fått skriva bok, där inte en massa andra fingrar är inne och pillar. En roman innehåller sin egen scenografi och ljussättning och allting. MARTINA HALVLIGGER PÅ en soffa med snirkliga trädetaljer som stått där sedan Edwalls tid. Hennes röda Dr. Martens mot tunnslitet tyg. Johannes Brost seglar in i beige kavaj och axelremsväska. Han har spelat en föreställning ihop med Ewa Fröling här under våren, med manus och regi signerat Montelius. Martina studsar upp. – Nämen, lägg ägg! Hörru mannen, var haru varit hela mitt liv?! Hon skrattar, kramar om, meddelar att hon kommer och pratar mer senare och avslutar med att kalla honom för ”Gullegubben”.

Tänk om de älskade kulturtanterna blir besvikna och tycker att det är för mycket snusk och för lite finstämdhet Det här är hennes hemmaplan, och hon erkänner att hon är lite nervös inför mottagandet av den nya boken. Främlingsleguanen hyllades och sålde bra och den kommande romanen har förbeställts hos bokhandlare och bibliotek av en ivrig publik med förväntningar. Tänk om de älskade kulturtanterna blir besvikna och tycker att det är för mycket snusk och för lite finstämdhet. Egentligen är ju ingen i Oscar Levertins vänner särskilt intresserad av självaste Oscar Levertin, som var författare och litteraturprofessor runt förra sekelskiftet. Inte ens ordföranden själv. – Boel har tröttnat på vördnad, hon har känt så jävla mycket vördnad, säger Martina. Jag tror att det finns många som hon. Att skriva om Boel är ett sätt att erövra tantskapet, och själv hoppas Martina att hon ska bli lite som Boel när hon blir äldre. Hon känner inte igen sig i den enda bild hon tycker ges av den äldre kvinnan och det liv hon förväntas vilja leva. – Det är mycket ”lyxfrossa på äldre dagar, packa in dig i den här leran och åk på spa”. Det är väl inte självklart att det man vill med resten av sitt liv är att lyxa till det, man kanske vill svina? Jag hoppas att kulturtanterna ska läsa om Boel och känna befrielse. n

NR 3 MAJ/JUNI 2015

MARTINA MONTELIUS OM ATT HITTA SIN EGEN RÖST Försök att inte vara så duktig på att skriva, alltså i betydelsen skriva på ”rätt” sätt. Det blir lätt att man försöker tillfredsställa en tänkt läsare med någon sorts makt, som en förläggare eller någon på en tidning, man vill visa att man kan. Nu när jag och redaktören gått igenom den senaste boken så har vi ibland struntat i korrekturläsarens invändningar. Det har handlat om hur ett ord ska användas eller ren grammatik, och då har vi i vissa fall kommit fram till att vi gillar hur det låter fast det uppenbarligen är fel, och så har vi låtit det vara. Försök skriva precis så som du vill, och hur du vill skriva känner du förhoppningsvis i dig.

OM RECENSIONER Det är klart att jag kommer att lusläsa alla recensioner och om någon skriver någonting elakt så kommer jag att börja gråta. Samtidigt – även om jag skulle bli jätteledsen om alla hatade den, så är det också en del av det här yrket, det går inte att komma ifrån. Men jag vill att de ska skriva att de är helt omskakade känslomässigt. ”Det här går nästan inte att bedöma för att det är en sådan omstörtande upplevelse” och att de vacklar hit och dit när de har läst den och får ställa in olika framträdanden på litteraturkritikernas årsmöte för att de är så drabbade. ”En nära döden-upplevelse” ska rubriken vara!

OM DEADLINES Om du inte har ett kontrakt på en bok, utan vill bli klar med ditt manus för att kunna skicka in det till förlag, då kan du hitta på en egen deadline. Det beror ju lite på vad man har för psyke men det skulle kunna vara en ganska tight deadline. Så istället för att hela tiden efter tre meningar fundera på om det du skrivit är tillräckligt bra så fokuserar du bara på att det ska vara klart om en månad hur bra eller dåligt det än är. Inga andra regler än att det ska vara färdigt då. Så får du titta på det efteråt och gå igenom texten.

G VL IN BILD: ELWYNN/SHUTTERSTOCK.COM

TÄ

V bid inna rag ren !

En bild – en början Det hade tagit en jävla tid, men med ljus i många av fönstren kändes stan nästan som förr. Levande igen. MATTIAS FORSS

Pojken såg förbi kvinnan som visat honom in, mot den breda ryggtavlan i rummet intill. ”Kom in” sa hon ”och hälsa på din far”. SARA ANDERSSON Vaxdockan var en exakt kopia. Det var därför inte förrän hon kom fram till honom som hon förstod att de gillrat en fälla för henne. OLOF HARALDSSON

Undrar hur medelklassen har det nu för tiden? BJÖRN PAULSEN Så förutsägbar. Alltid terrassen. Alltid solnedgång. Alltid kubanskt. Jag virar vajern runt nävarna. Ikväll kommer pappa inte märka att jag varit borta. PETER SIDÉN

Ny omgång! BILD: DINOZZAVER / SHUTTERSTOCK.COM

Skriv inledningen till en historia, med max 25 ord, baserat på bilden till vänster. Du kan se bilden i större format på vår hemsida. De fem bästa inledningarna belönas med en mugg för dig som behöver skrivro. Vi vill ha ditt bidrag senast 30 maj! Skicka in ditt bidrag på tidningenskriva.se/bildbidrag

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Vad gör ett manus spännande? ENKÄT: PER ADOLFSSON

»Om man försöker skriva spännande kan det ibland gå alldeles för fort« Adam Dahlin Litterär chef, Forum

– Enklaste modellen: Du etablerar en karaktär som läsaren bryr sig om och engagerar sig i. Sen utsätter du den personen för ett hot eller en akut brist. Vips. Nu är det spännande. Och med hot menar jag en fara som hotar det rådande tillståndet. Den här formeln hittar man hos alla, från Tove Jansson till Tolkien och James Bond. Finns det några specifika ingredienser som kännetecknar spänning? – Det som skiljer ut spänningslitteratur från andra genrer är att hotet mot den rådande ordningen är på liv och död. Att någon är beredd att ta lag och moral i egna händer för att uppnå sitt syfte. Och den därpå följande kampen för att återupprätta balans och harmoni. Vilka brukar de vanligaste dramaturgiska missarna vara? – Ett vanligt misstag i spänningslitteratur tycker jag är att författaren tror att våld och explicita skildringar i sig är spännande. Det är motsvarigheten till specialeffekter inom filmen. En genväg som inte funkar. Våld och action är utmärkt som krydda, men bara om den dramaturgiska grundstommen finns där. Nämn ett manus du läste med andan i halsen till sista sidan? – Blir tvungen att nämna en bok som en kollega nyss hittat. Caroline Kepnes Du var omöjlig att lägga ifrån sig. Tänk er att tv-serien Girls möter American Psycho. En hipsterthriller! n

Helena Ljungström Förläggare, Albert Bonniers

– Ett manus blir spännande när författaren lyckas skapa framåtrörelse i sin text. Framåtrörelsen handlar ofta om att inte berätta allt för läsaren, utan att läsaren får följa med och göra samma upptäckter som protagonisterna. Huruvida ett manus blir spännande handlar alltså egentligen inte om ämne eller intrig, utan det är främst ett berättarsätt. Samtidigt är det roligt att läsa exempelvis deckarmanus som förhåller sig till genren på ett nytt sätt. I höst ger vi ut en deckare som utspelar sig i Stockholm på 30-talet, den har ett starkt driv och är på samma gång nyskapande i sin skildring av miljö och karaktärer. Finns det några specifika ingredienser som kännetecknar spänning i böcker? – Läser man mycket spänningslitteratur ser man att det finns flera grepp som författare kan använda sig av för att driva upp spänningen i en text. Många böcker börjar in medias res, det vill säga mitt i berättelsen. Jag brukar skoja om spänningslitteratur som inleds med att en person är ute i skogen med sin hund och hunden sniffar upp ett lik, den öppningen har jag läst lite väl ofta. Men det är ett effektivt och medryckande sätt att börja en berättelse på. Cliffhangers är ett annat klassiskt grepp, att man avbryter en scen mitt i genom att

avsluta kapitlet eller växla till en annan intrigtråd. Läsaren känner sig då motiverad att raskt fortsätta till nästa kapitel för att få läsa klart vad som händer i scenen. Gillian Flynn använder sig av ett roligt grepp i Gone Girl för att skapa spänning, nämligen en opålitlig berättare. På ett fiffigt sätt skapar hon därmed spänning i en berättelse om ett äktenskap. Vad brukar de vanligaste dramaturgiska missarna vara? – Idag tror jag att många inspireras av filmer och tror att det går att överföra direkt till skönlitterärt skrivande. Vissa filmgrepp är tyvärr inte alls överförbara eftersom man i en berättande text behöver gestalta mer. Gestaltning gäller allt skönlitterärt skrivande och om man försöker skriva spännande kan det ibland gå alldeles för fort i handlingen – det är för ogestaltat. Eller så går det för långsamt – som när man vill få med varje detalj i polisernas fikapaus. Det är också viktigt att kunna hålla igen med information, att portionera ut den så att läsarens spänning upprätthålls. Nämn ett manus du fått som fick dig att läsa med andan i halsen till sista sidan? – Jag läste nyligen Fredrik T Olssons Slutet på kedjan, den har både bra driv, en klurig plot och karaktärer jag intresserade mig för. n

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

AP A

ÄN

Kerstin Aronsson Förläggare på Kabusa Böcker och Styxx Fantasy

– Oavsett genre tror jag det handlar om att hela tiden rikta handlingen framåt med små grepp och glimtar så att läsaren börjar undra, fundera och längta redan innan texten ens avslöjat vad det är man ska undra, fundera och längta efter. Kan man förena framåtrörelsen i handling, gestaltning och språk är det naturligtvis det bästa. Finns det några specifika ingredienser som kännetecknar spänning i böcker? – Undertext är ett bra sätt. Koncentration i språket och närvaro i detaljer ökar spänningen. Adrenalinkickande våldsamheter kan fungera i handlingen. Själv tycker jag att komplexa, oförutsägbara huvudpersoner är spännande. Är det vanligt att ett manus faller på grund av bristfällig dramaturgi? – Ja, ett av de vanligaste skälen. Vad brukar de vanligaste dramaturgiska missarna vara? – Att man redan på sidan ett försäkrar sig om att läsaren ska förstå vilken typ av upplösning, effekt och utgång berättelsen kommer att få. Nämn ett manus du fått som fick dig att läsa med andan i halsen till sista sidan? – Det kommer ut en roman på Styxx i höst, Dit ingen annan går, som höll greppet hela vägen när vi fick det som manus. n

NR 3 MAJ/JUNI 2015

Svante Weyler Förläggare, Weyler förlag

– Enkel spänning: låt folk smyga i buskarna, börja alltid med ”Han hade aldrig sett en död människa förut…”, och så vidare och så vidare. Riktig spänning: se till att ha något verkligt viktigt att berätta, helst något som du inte helt begriper dig på innan du skriver, kanske inte ens efteråt, så att din fråga blir läsarens fråga. Finns det några specifika ingredienser som kännetecknar spänning i böcker tycker du? – Nej. All riktig spänning bygger på intelligens hos författare. Tricken är för filmen. Är det vanligt att ett manus faller på grund av bristfällig dramaturgi? – Dramaturgi är ett begrepp som tillhör dramatiken och som använts så mycket att det förlorat all innebörd. Undertiteln till Thomas Manns Huset Buddenbrook lyder:

»Dramaturgi är ett begrepp som tillhör dramatiken och som använts så mycket att det förlorat all innebörd«

En familjs undergång. Det vill säga, allt står klart från början, dramat är över, det enda intressanta är frågan varför. Och hur. Inte om. Som svar på frågan: Väldigt många manus faller på att de koncentrerar sig på ”dramaturgi” och bortser från det enkla faktum att allt väsentligt i sig är dramatiskt, det är det oväsentliga man måste koka dramaturgi på. Nämn ett manus du fått som fick dig att läsa med andan i halsen till sista sidan? – Marlene van Niekerks Agaat. Man måste läsa varenda jävla sida i denna 700-sidiga roman om två kvinnors liv i Sydafrika från 1949 till 1994 för att förstå varför de är så fruktansvärt arga på varandra. Att de borde vara det står klart från början, den ena är vit och bestämmer helt och hållet över den andra som är svart. Men det som gör romanen spännande är att det bara förklarar utgångsläget för berättelsen, inte hur detta förhållande på djupet perverterar deras relation. Det kallar jag spänning. Vill man ha ”spänning” får man läsa Enid Blyton. n

7 STEG FÖR ATT SKAPA SPÄNNING Hur blir din berättelse spännande hela vägen till slutet? För att behålla läsarnas engagemang behöver du skriva en historia med rytm och framåtrörelse. Det handlar om att skapa flera höjdpunkter, mångbottnade intriger och löften om ännu större spänning som väntar. Här är 7 steg för att lyckas. TEXT: STEVEN JAMES ÖVERSÄTTNING: PER ADOLFSSON BILD: KIM SVENSSON

u har kört fast. Din historia har ett fantastiskt anslag, en helt grym öppning och ett oförglömligt klimax, men du kan redan nu se att tempot inte håller hela vägen till slutet. Det går alldeles för långsamt. Det kommer inte att funka. Du försöker lösa det genom att bygga in ytterligare en höjdpunkt någonstans i mitten, men problemet kvarstår. För när läsarna väl fått upplösningen på detta mittenklimax – hur ska du då få dem att bläddra vidare till ditt ännu starkare slutklimax? Finns det något sätt att balansera upp allt detta? Att lyckas trollbinda läsaren under hela resan, genom uppbyggnaden av ett flertal dramaturgiska höjdpunkter och upplösningar, och hela vägen fram till finalen? Svaret är förstås ja. Nyckeln ligger i samspelet med olika bihandlingar, de löften du bygger in i berättelsen, strukturen, tempot och läsarens förväntningar. Så här gör du:

1. FÖRSTÅ HUR LÄSARENS ENGAGEMANG FUNGERAR

Läsare vill undra, oroa sig och förvänta sig saker. De lägger ifrån sig boken om de (1) inte förstår vad som händer, (2) inte förstår varför det händer eller (3) inte bryr sig om att det händer. Så ge dem vad de vill ha: En ursäkt att fortsätta vända blad. För det första, se till att hela tiden hålla dem orienterade om de centrala konflikterna i historien. Ingenting är mer förvirrande än agerande utan avsikt. Läsaren behöver veta varför en karaktär gör som hon gör, så ge karaktären ett mål snarare än bara en aktivitet. Låt henne inte bara flyta med i handlingen utan gör klart för läsaren varför din karaktär handlar på ett specifikt sätt. Sätt tillräckligt mycket på spel

NR 3 MAJ/JUNI 2015

för att läsaren ska bry sig, och se alltid till att agerandet är trovärdigt. För det andra, kom ihåg att det inte finns någonting tråkigare än oavbruten action. Ständigt ihållande konflikt har i slutändan samma effekt som ingen konflikt alls – det tröttar ut läsarna och får dem att tappa intresset. Det är anledningen till att de flesta historier som fångar läsaren och känns ”på riktigt”, har lugnare partier mellan actionscenerna – precis som verkliga livet har. Varje gång du trappat upp handlingen till en dramatisk höjdpunkt behövs ett ögonblick av lugn och ro för karaktärerna att bearbeta vad som just hänt och kunna fatta de beslut som leder fram till nästa scen. Ju mer du laddat upp mot scenens crescendo, desto viktigare är detta mellanspel. Men under dessa mellanspel riskerar du också att förlorar läsare. Alltför många berättelser stannar upp och sjunker ner i gyttjan när de ska omorientera sig efter särskilt spännande sekvenser. Här gäller det att hålla förväntningarna uppe, så när du går igenom din berättelse igen, tänk då på att inte bara lägga till fler problem att lösa utan även fler löften. Se till att läsaren fortsätter att undra, bry sig om och oroa sig för hur det ska gå. Få dem att fortsätta undra genom att skapa nya vändningar, mysterium, hemligheter och avslöjanden. Få dem att fortsätta att bry sig genom att skapa karaktärer som är värda deras uppmärksamhet, tid och sympati. Få dem att fortsätta oroa sig genom att låta faror lura i bakgrunden eller torna upp sig som mörka moln på himlen. Och ännu viktigare, få dem att längta efter att saker ska bli annorlunda.

För att skapa denna längtan behöver du få läsaren att känna både empati för, och delaktighet med, dina karaktärer. När vi i verkliga livet bekymrar oss över någon som befinner sig i kris önskar vi att saker ska ordna sig och situationen förändras. Det fungerar likadant i våra relationer till fiktiva karaktärer. Så nöj dig inte med att läsarna bryr sig om dina karaktärer, sträva längre – låt dem vrida sig av längtan efter att dessa karaktärer ska få sina önskningar uppfyllda, och låt den längtan leda dem genom historien.

på hur den kan läsas snarare än hur väl den låter sig inordnas i ett förutbestämt teoretiskt ramverk. Lita på din instinkt när det gäller din disposition. Börja tänka utanför konventionerna för två-, tre- och fyraakts-strukturer och se istället din historia som en dynamisk helhet med inflätade löften som vart och ett bygger upp och förstärker varandra på vägen mot berättelsens klimax.

2. OMVÄRDERA STRUKTUREN I DIN HISTORIA

Berättelser har en rytm, en egen takt som driver dem framåt. Medan pulsen omväxlande stiger och sjunker trappas spänningen upp och tar förhoppningsvis med läsarna på en resa som trollbinder dem allt hårdare hela vägen till slutet. Berättelser är också mer än det som sker just på den sida du har uppslagen vid ett givet tillfälle. De handlar även om löften och förväntningar om vad som ska komma. Löften kommer i två former; de som är uttalade och de som är underförstådda. Uttalade löften kommer ofta från karaktärerna själva:

Kanske har du utgått från en klassisk dramaturgisk modell och sedan upptäckt att det antal akter du försöker använda inte alls funkar i den historia du vill berätta. Det är normalt. Vissa historier fungerar bra i tre akter. Andra behöver två. Andra fyra, eller fler. Varje historia börjar någonstans och rör sig sedan ut och in i olika spänningsmoment, trappas upp i olika cykler av konflikt och upplösning, tills de når fram till en tillfredsställande slutsats. Men lås inte in dig i föreställningen att detta måste ske i ett specifikt antal akter. I det traditionella tre-akts-paradigmet börjar historier ofta vackla under den långa andra akten. Även de som förespråkar den modellen pratar ofta om problemet med att historien mattas av i mitten. Om du upptäcker att så är fallet med din historia, överväg då att (1) flytta den andra aktens höjdpunkt framåt, (2) bryta upp historien i fyra (eller fler) akter istället för tre, eller (3) lägga till bihandlingar för att berika din berättelse och sprida ut fler ögonblick av upplösning i historien. Varje berättelse är unik, och även den takt som din historia rör sig i mot sitt klimax behöver vara unik. Så var på din vakt när någon föreslår att du fixar till berättelsen genom att omarbeta den så att den passar in i hans formel – vilken den än må vara. Titta istället noga på tempot i din historia, baserat

Checklista | VARJE BIHANDLING SKA: Ha sin egen dramaturgiska båge ¬– det vill säga sin egen rörelse från uppkomst till upptrappning till upplösning. Bidra med spänning till (snarare än att dra uppmärksamheten från eller dra ner) huvudhandlingen. Relatera till och bidra till (åtminstone perifert) huvudpersonens resa där hon strävar efter att uppfylla sina mål och önskningar. Ha en grundläggande och meningsfull koppling till övriga intrigtrådar. Få sin upplösning vid olika tidpunkter eller på olika sätt så att det skapas en kedja av flera upplösningar i berättelsen.

3. VÄV IN MÅNGA LÖFTEN I TEXTEN

”Jag dyker upp klockan fem för vårt möte. Kom i tid.” ”Jag kommer inte att slappna av en minut förrän jag har fångat Johnnys mördare.” ”Han har en twist i slutet som du aldrig hade kunnat förvänta dig.” Dessa löften talar om för läsarna rakt ut vad som komma skall och skapar antingen förväntan eller farhågor, beroende på vad de handlar om. Underförstådda löften å andra sidan träder fram mellan raderna. De kan ta form ur bakgrundshistorien eller ur läsarens implicita förståelse av berättelser. Till exempel; om mördaren arresteras på sidan 250 i en 500-sidig roman, kommer läsaren att tänka: Okej, han kommer antingen att rymma eller försättas på fri fot på grund av någon teknikalitet. Detta vet de, inte för att du har talat om det för dem, utan för att de redan instinktivt förstår vissa berättartekniska principer. Notera att antydningar inte är samma sak som löften. Antydningar används för att eliminera osannolika sammanträffanden i en historia. Löften används för att locka fram intresse. Döda partier uppstår i en berättelse när inga löften ges, eller när de inte infrias – medan en historia som är rik på löften är en berättelse som det är svårt att lägga ifrån sig. Så väv in uttalade och underförstådda löften i din berättelse, fläta ihop dem och låt dem överlappa varandra. På det sättet får du med dig läsarna, inte bara till den närmaste dramatiska höjdpunkten utan också vidare därifrån. 4. SPRID UT UPPLÖSNINGEN AV OLIKA TRÅDAR

Upplösning är spänningens fiende, och spänningen är livsnerven i din berättelse. Alltför mycket upplösning för tidigt i berättelsen kommer därför att underminera dina läsares

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Titta istället noga på tempot i din historia, baserat på hur den kan läsas snarare än hur väl den låter sig inordnas i ett förutbestämt teoretiskt ramverk. intresse att läsa vidare. Så hur gör vi då när vi vill lägga in en höjdpunkt mitt i boken? Tänk så här: Spänning upprätthålls när det finns konflikter på flera nivåer som anknyter till huvudpersonens resa. De här konflikterna kretsar kring hur din karaktär hanterar sig själv, sin omgivning, och världen runt omkring. Med andra ord; din kriminalutredare kanske kämpar med en depression (inre kaos), försöker fånga mördaren (yttre mål) samtidigt som hon försöker rädda sitt äktenskap efter att hennes man varit otrogen (mellanmänsklig kris). Få ut det mesta av samspelet mellan dessa tre aspekter av din historia. Spänningen ökar i takt med de bakslag hon åker på inom vart och ett av dessa områden – och om det kommer till en upplösning på en nivå (hon kan till exempel återförenas med sin make), kommer det fortfarande att finnas underliggande spänning som håller läsaren engagerad. Lyft fram det i förgrunden. Och kom ihåg att dessa konflikter bör uppstå, trappas upp och upplösas vid olika tidpunkter i historien. När du sprider ut dina ögonblick av upplösning, är det också viktigt att du fortsätter att hålla läsaren orienterad om karaktärens avsikter och syften och vad som står på spel. Kasta om saker så att sådant som först verkade positivt visar sig vara förödande och tvärtom. Håll frågorna vid liv – inte nödvändigtvis om en karaktär kommer att lyckas, men i alla fall hur. På så sätt upprätthåller du intensiteten i ditt berättande och trådarna i historien dras åt tills spänningen blir olidlig. 5. HÅLL BÅDE NYFIKENHETEN OCH ORON VID LIV

Om man jämför den klassiska pusseldeckaren med thrillern eller spänningsromanen, skulle man kunna säga att i pusseldeckaren har brottet redan inträffat och behöver lösas. I spänningsromanen och thrillern är det snarare på väg att inträffa och måste förhindras. Obesvarade frågor (pussel) får läsaren att vända blad på grund av nyfikenhet, medan en överhängande fara (spänning) får dem att läsa på grund av oro. Nu måste det ju inte vara frågan om ett brott för att skapa den här typen av engagemang hos läsarna. Kanske handlar det om en händelse i karaktärens förflutna som har påverkat henne på djupet. Genom att långsamt avslöja detaljer kan du

NR 3 MAJ/JUNI 2015

hålla nyfikenheten vid liv och samtidigt få läsarna att sitta på helspänn av förväntan (eller rädsla) inför konsekvenserna av att hemligheten kommer upp i ljuset. Nyfikenhet talar till intellektet och skapar en lust att räkna ut saker: Läsaren undrar vad som ska hända eller varför det har hänt. Oro talar till känslorna och skapar farhågor: Läsaren oroar sig för vad som ska hända och vilka konsekvenser det kan få. Använd samspelet mellan nyfikenhet och oro till att hålla läsarnas engagemang uppe. Växla mellan att låta dem längta efter vad som ska komma (upplösning, ett lyckligt slut) eller gruva sig inför det (smärta, lidande, skräckfylld dramatik). Hemligheten är den här: Håll alltid antingen nyfikenheten eller oron vid liv, hela vägen till berättelsens avslutande klimax. Om du löser upp spänningen på ett område (brottet förhindras) så håll mysteriet vid liv på ett annat område (de vet fortfarande inte vem förövaren är). Och omvänt; om ett mysterium är löst (de upptäcker skurkens identitet), så se till att hålla liv i spänningen (nu måste de stoppa honom innan han slår till igen). I slutet av varje akt bör du betona det avgörande mysterium eller spänningsmoment som är det primära vid just den tidpunkten i berättelsen.

6. DRA FÖRDEL AV FLERA INTRIGTRÅDAR

Varje relation din huvudperson har ger dig en möjlighet att skapa en bihandling. Det betyder inte att du kommer att följa upp samtliga av dessa potentiella trådar i historien, men du kan utnyttja de allra viktigaste av dem till att hålla läsarnas engagemang uppe. Tänk på bihandlingar som olika lager i berättelsen, eller som trådar som flätas in i huvudhandlingen snarare än att de äger rum parallellt med den. Om en bihandling inte har någonting med huvudkaraktärens resa mot att uppfylla sina mål att göra kan den troligtvis klippas bort. Effektiva bihandlingar bidrar med mer än bara textur till din berättelse; de ger dig möjlighet att sprida ut små dramatiska höjdpunkter och upplösningar genom hela boken. I mina romaner om FBI-utredaren Patrick Bowers brukar jag ofta ge honom två, till synes obesläktade, fall att lösa. Läsarna förväntar sig helt korrekt att de båda bihandlingarna så småningom ska mötas. Att få det att verka som att det finns flera parallella intriger kan vara ett bra sätt att fånga läsaren och få henne att undra: ”Vad kan de här olika trådarna rimligen ha med varandra att göra?”. Att på det sättet skapa flerbottnade intriger ger också ett underliggande lager av potentiell konflikt: Även om Agent Bowers gör framsteg med det ena fallet, så ligger det andra där i bakgrunden. Även om en av trådarna kan komma att hamna i förgrunden vid ett givet tillfälle, så är båda i själva verket aspekter av samma intrig, snarare än att en av dem är underordnad den andra.

DEN KLASSISKA DRAMATURGISKA MODELLEN Även om du inte bör stirra dig blind på dramaturgiska strukturer när du skriver din berättelse så är det bra att känna till grunderna. Om inte annat kan det vara ett stöd att använda i efterhand, om du märker att framåtrörelsen saknas och behöver ta reda på varför. Den vanligaste dramaturgiska modellen är den så kallade treaktsstrukturen, som härrör från Aristoteles och det antika, grekiska dramat. Fortfarande kan man säga att merparten av alla västerländska romaner och filmer mer eller mindre medvetet följer denna modell. AKT 1 | Pågår en fjärdedel in i berättelsen

ANSLAG OCH PRESENTATION Här väcks förväntningar och huvudkonflikten anas. De viktigaste personerna i berättelsen presenteras, gåtor och villospår planteras. Här läggs grunden för hela berättelsen och den framåtrörelse som pekar mot historiens klimax. I slutet av första akten kommer den första vändpunkten. Det kan vara en ny person som dyker upp, ytterligare ett mord om inträffar eller ett kritiskt val som huvudpersonen ställs inför. Efter denna vändpunkt har nya förutsättningar tillkommit som driver in handlingen i nästa fas. **

AKT 2 | Pågår fram till tre fjärdedelar in i berättelsen

FÖRDJUPNING OCH UPPTRAPPNING Detta är uppbyggnadsfasen där karaktärerna fördjupas. Här ska publikens sympati eller avsky för huvudpersonerna förstärkas och framåtrörelsen intensifieras. Under andra akten inträffar också det som brukar kallas ”Point of no return”, det vill säga oåterkalleliga händelser eller beslut som gör att huvudpersonen inte kan återvända till utgångspunkten. Efter detta utvecklas konflikten ytterligare och tempot trappas upp. Den andra vändpunkten äger rum i slutet av akt 2, det vill säga ytterligare en dramatisk händelse som obönhörligen pekar fram mot berättelsens upplösning. **

AKT 3 | Berättelsens sista fjärdedel

UPPLÖSNING OCH AVTONING Här når upptrappningen sitt klimax, det vill säga berättelsens stora höjdpunkt där huvudkonflikten slutligen får sin lösning. De löften och förväntningar som byggts upp sedan starten infrias. Efter upplösningen infinner sig ett slags ”lugnet efter stormen”, där karaktärerna och läsarna får chansen att varva ner medan olika sidokonflikter och relationer reds ut. Det är också här en berättelses eventuella sensmoral sammanfattas. Det hela kan rundas av med att ett fortfarande olöst problem i sista stund reds ut, ofta på ett överraskande sätt. **

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

I flerbottnade intriger behöver det finnas mer än bara ett tillfälligt sammanträffande eller perifert samband mellan de olika trådarna. Ju mer centralt sambandet visar sig ha varit när man i efterhand tittar tillbaka på berättelsen, och ju osynligare det först verkade, desto större tillfredsställelse när det avslöjas. Att använda flerbottnade intriger gör historien intressantare, underlättar genreöverskridanden, fördjupar läsarens engagemang och stramar upp spänningen.

Camus Camus klassiker klassiker får får liv liv

7. PÅMINN LÄSAREN OM UNDERSTRÖMMARNA

Ett hav kan förefalla lugnt och stilla, men det finns alltid underströmmar som lurar precis under ytan. Till och med när vågorna tydligt rör sig i en riktning, kan det finnas strömdrag som flyter åt rakt motsatt håll. På samma sätt kan det fungera i din historia. När saker börjar framstå som lugna behöver du fånga dina läsare i tidvattenvågorna och dra ner dem djupare i de strömmar av spänning som rör sig genom din roman. Det finns olika sätt att göra det på: Peka ut de uttalade löftena, plantera mysterier och obesvarade frågor. Avslöja långsamt de ledtrådar som leder fram till ett hemligt skelett i garderoben, eller som ger förklaringen till något unikt karaktärsdrag som varit närvarande genom hela berättelsen. Betona de kritiska ögonblicken eller introducera en nedräkning mot berättelsens klimax. Använd flera karaktärer med sitt eget berättarperspektiv för att bygga olika lager av konflikt, för att förtydliga intrigtrådar eller till att bygga bihandlingar. Låt karaktärerna diskutera de svårigheter som finns i deras uppdrag (eller de uppgifter de för tillfället står inför) eller de förödande konsekvenser ett misslyckande skulle innebära. Vinkla berättelsen så att de centrala utmaningarna i historien hamnar i förgrunden genom att påminna om vad huvudpersonen vill, eller om de konkurrerande önskemål som slåss om hennes uppmärksamhet eller lojalitet. När du ska intensifiera mittenpartiet i din berättelse, eller se till att hålla liv i saker efter en höjdpunkt, påminn då läsarna om löftena, förväntningarna, och vad som står på spel. Försäkra dig om att det alltid finns såväl stegrande spänning och olösta konflikter, som obesvarade frågor, överlappande bihandlingar, underliggande löften och ännu inte avslöjade hemligheter. Den stora upplösningen kommer i sista akten, men fram till dess gäller det att locka läsaren att läsa vidare och hela tiden längta efter ett tillfredsställande klimax. För de allra bästa uppenbarelserna, hemligheterna och vändningarna har du sparat till slutet. n

Steven James är författare och återkommande skribent i amerikanska Writer's Digest.

Premiär 88 maj Nya Studion Premiär maj Nya Studion Av AlBert CAMuS Dramatisering MorteN KirSKov Av AlBert CAMuS Dramatisering MorteN KirSKov regi & Medverkan MAttiAS NorDKviSt regi & Medverkan MAttiAS NorDKviSt Biljetter 031 708 71 00 Biljetter 031031 708708 71 00 Mat & dryck 70 90 Mat & dryck 031 708 70 90 www.stadsteatern.goteborg.se

www.stadsteatern.goteborg.se

HANS GUNNARSSON

»Jag vill oroa läsaren« Överhängande hot, mysterier och hemligheter är några av spänningens grundkomponenter. Men det behöver inte handla om våldsam dramatik eller spektakulära brott för att bli en bladvändare. Hans Gunnarsson, aktuell med romanen All inclusive, har ända sedan sin debut gjort det helt vanliga svenska vardagslivet till sin spelplats. TEXT: PER ADOLFSSON

ina karaktärer bor i småstäder, har parmiddagar och spelar golf. I den senaste åker de på chartersemester. Vad är så spännande med den svenska vanligheten? – Att utvinna dramatik ur det skenbart odramatiska, det är en sorts hållning jag har. Jag tycker själv att vardagen och olika relationer är otroligt spännande att läsa om. Och även om jag inte brukar tänka att jag ska sätta mig ner och skriva på det där rafflande sättet som en deckare kan vara, så söker jag mig ändå mot ett berättande som har en intressant fallhöjd så att säga. Det finns ju berättelser där det liksom inte händer ett dugg, men som har en väldigt stark motor ändå. En språklig energi som gör att man som läsare inte har en aning om vart det är på väg, men att det ändå rör sig framåt. För en bra berättelse har alltid en framåtrörelse. Hur hittar du den framåtrörelsen i dina historier? – Jag har väl något slags dramaturgiskt tänkande i mig, men det är ingenting jag medvetet sitter och funderar över när jag skriver. Jag prövar vissa ingångar och anslag och har litegrand en känsla för vart jag ska ta vägen, och sen får historien leda mig vidare. Och det är samma sak med den typ av människor som jag skriver om. När man ser i backspegeln kan man nog iaktta en viss typ som återkommer, ett persongalleri som rör sig inom ett visst mentalt hägn, och kanske också en viss samhällsklass. Men det är något jag märker efterhand, att jaha, det blev en sån här människa. Sedan handlar allt skrivande om ett seende tycker jag, om hur olika människor upplever sin omvärld. Och hur de beter sig. Det I Hans Gunnarssons senaste roman All Inclusive förhöjs mystiken av ett gåtfullt metaperspektiv. I förgrunden på omslaget syns författaren själv.

är det som skapar spänning och tryck i en historia. Jag gillar att ha en till synes vardaglig infattning, och sedan slänga in någon form av granat. Den kan vara stor eller liten granat, men det behöver vara någonting. Sedan får man upptäcka hur personerna förhåller sig till den där granatsmällen. Alltså det irrationella beteendet hos människor, eller det alltför rationella beteendet, någonting som oroar läsaren. Jag söker nog alltid de punkterna i mitt berättande. Där det blir osäker mark helt plötsligt. Så dramatiken ligger delvis i just igenkänningen? – Ja, det tror jag, och det är nog också så man kan förklara den svenska deckarens stora framgångar. Där är det ofta en ganska igenkännbar och identifierbar svensk vardagsmiljö som står i fokus, och plötsligt händer ett brutalt mord eller

»En berättelse där man får alla lösningar i slutet kan lämna en ganska otillfredsställande eftersmak tycker jag, eller snarare ingen eftersmak alls. Det finns liksom ingenting kvar att undra över, allt ligger på plats i den där asken« liknande. Den vardagliga inramningen gör det ännu mer kittlande. Men när deckaren sedan inriktar sig på det polisiära arbetet, så försöker jag göra tvärtom. Jag utgår lite från samma motivvärld, och i All inclusive flirtar jag en hel del med deckargenren, men det kommer liksom från andra hållet. Jag för in osäkerheter, en möjlig konspiration, paranoia och känslan av att man inte vet vem man kan lita på eller vad som är sant.

FOTO: MARTIN STENMARK

Men det där hotet och oron blir aldrig avtäckt, det blir ogripbart i någon mening och huvudpersonen känner snarare att ”Don’t go there!”. För även om det finns sådant som mord och brott i mina berättelser så behöver det mest spännande inte nödvändigtvis vara en mordgåta. Det kan lika gärna handla om vem den där konstiga grannen är? – Haha, ja det är väl någon sorts inre övertygelse som jag har burit hittills i alla fall. Jag inser när jag skriver att det måste hända någonting, men samtidigt har jag också insett att den där händelsen inte måste vara så där flådigt dramatisk. Också små händelser kan bära frön till större berättelser. Och man behöver inte heller nödvändigtvis skildra den stora konsekvensen av ett skeende utan det kan räcka med att skildra skeendet fram till stupet så att säga. Det är därför jag gillar att jobba med öppna slut i mina berättelser. För en berättelse där man får alla lösningar i slutet kan lämna en ganska otillfredsställande eftersmak tycker jag, eller snarare ingen eftersmak alls. Det finns liksom ingenting kvar att undra över, allt ligger på plats i den där asken och jag kan gå vidare och öppna nästa bok. Med ett öppet slut däremot kan jag ta hand om den grundläggande oron, den som var styrande när jag började skriva berättelsen. För mig känns det också mer sant. Jag vill vårda oron snarare än förlösa den. I All inclusive säger en man på stranden till sin fru: ”Vad vet man om varandra egentligen?”. Är den frågan en viktig utgångspunkt även för dig? – Det är nog lite av en nyckelmening i mitt skrivande. Vad vet man egentligen om en annan människa? Det är en drivkraft för mig som författare, men också viktigt för hur jag ska förhålla mig till mina karaktärer. Detta att människor liksom härbärgerar ett alternativt liv inom sig, och har hemligheter för varandra. För det är när de där hemligheterna sipprar fram som det uppstår en oro i relationerna mellan människor. När man undanhåller information för varandra, och många gånger på ganska irrationella sätt.

Betyder det att den där välbekanta ”vanligheten” egentligen bara är en fasad? – Ja, man säger ofta att jag skildrar vanliga och till synes enkla människor. Men de är ju långt ifrån okomplicerade, och jag menar att det egentligen inte finns några vanliga människor. Är inte människor som är högt uppsatta i bankstyrelser också vanliga i så fall? Eller politiker, eller kultureliten? Vad som är vanligt är en slags definitionsfråga, och handlar framför allt om vilken blick man har, hur man ser på människan. Om det inte lät så patetiskt skulle man kunna säga att det finns något slags humanistiskt patos i det också – att låta periferins röster komma till tals. Det vill säga människor som aldrig skulle bli föremål för en intervju i en tidning. Det är den där osynliga massan som är mitt stoff. Och jag påstår att det händer spännande saker där också, som vi alla kan spegla oss i. Apropå blicken, i dina böcker låter du ofta läsaren lära känna karaktärerna genom att korsklippa flera karaktärer och perspektiv. Vad är fördelarna med det greppet? – Det känns som att jag kommer åt mycket på det sättet. Jag vill gärna att summan av de olika perspektiven ska skapa ett slags prisma, ett strålknippe som möter läsaren som någon form av slutintryck. Det är ett otroligt utmanande och intressant grepp. I stället för att skildra något utifrån en person, som man lär känna på djupet, och sedan låta alla andra människor runt den personen utgöra en fond. För mig är fonden lika viktig som centrum. Det är också därför som det allvetande berättargreppet aldrig intresserat mig. Jag försöker alltid lägga mig väldigt nära det perspektiv jag för tillfället följer, oavsett om jag berättar i första person eller tredje person. Det känns mer intressant att jobba med den begränsade horisonten än att hålla på och hoppa mellan karaktärer där man som läsare blir upplyst om hur alla tänker och känner. Jag vill låta det som finns runt det där navet få synas också, och betona periferin lika mycket som centrum. Som läsare får man själv lägga ett sorts pussel av de olika karaktärerna och perspektiven. Men hur växer det fram när du skriver? – När jag påbörjar en novell eller Hans Gunnarsson debuteroman vet jag sällan hur den ska rade 1996 med novellsluta. Jag kanske har en startpunkt, samlingen Bakom glas och och kanske en känsla för vissa har sedan dess gett ut nio romaner och novellsamhändelser som jag ser framför mig. lingar. Hans realistiska Men i regel vet jag ganska lite. Och stil har ofta jämförts med i nästan alla berättelser jag skriver, författare som Raymond Carver och han har själv oavsett om det är noveller eller berättat att han tagit romaner, så måste det finnas den djupt intryck av såväl den där gåtfulla oklarheten – händelser amerikanska traditionen och moment som jag inte riktigt som de svenska 40-talisterna. Förutom böcker förstår själv. Vissa författare är ju har han också skrivit så begåvade att de kan tänka ut en filmmanus, bland annat historia med alla snirkliga vinklar till Jan Guillous Ondskan och vrår. När det gäller deckarföroch Arn-filmerna.

fattare till exempel så tror jag att de flesta har ett jättebygge, med en mer eller mindre färdig struktur som de följer. Men jag funkar inte så. Jag kan inte tänka ut en så omfattande skiss. Och dessutom skulle det kännas lite tråkigt. För mig är det en käpphäst jag har i skrivandet; att jag som författare måste överraska mig själv. Det vill säga skriva någonting som jag inte visste att jag skulle berätta. Karaktärerna måste överraska mig med sitt beteende. De måste visa saker som jag inte visste om dem, göra sånt jag inte visste att de skulle göra. För då vet jag också att de kommer att överraska läsaren. Du sa att du inte tänker på dramaturgin när du skriver. Kör du aldrig snett? – Jo, men antingen har en berättelse dramaturgi eller inte. Och en berättelse som inte har dramaturgi är ju en död historia. Det känner man mer eller mindre omedvetet när man skriver tycker jag. Jag jobbar ju med filmmanus också och där tycker jag nästan att man har drabbats av en dramaturgisk sjuka. Man pratar om första, andra och tredje akten och så vidare, men jag har aldrig tänkt så. Att följa något slags Aristoteles poetik liksom, det skulle vara helt förödande för mig. Jag skulle bli helt förlamad, det skulle vara omöjligt att skriva en historia då. Däremot kan man ju analysera det i efterhand, och se vad som var vändpunkten och så vidare. En stor del av skrivandet är ju att läsa det man skrivit. Om jag har ett bra flöde så kan jag skriva en eller

»Att följa något slags Aristoteles poetik liksom, det skulle vara helt förödande för mig. Jag skulle bli helt förlamad« två sidor om dagen, men sedan kräver de där sidorna en enorm läsansträngning. Jag läser om och om igen, känner på varje mening så att det flödar på ett bra sätt och känns som att det pekar åt rätt håll. Jag måste känna att det bär bakåt för att kunna gå framåt. Och så blir man lyckliggjord när man överraskar sig själv genom att skriva in historien i en lite oväntad riktning, som i sin tur leder vidare till någonting annat. Men den sista pusselbiten får man inte? – Nä, för den har jag inte! Det var en recensent som skrev om All inclusive att det var som om David Lynch hade regisserat en Agatha Christie-roman. Jag blev väldigt förtjust i den liknelsen. Det är öppet, men tillfredsställande öppet, i alla fall för mig. Jag har ju mina aningar, och jag skulle kunna skriva ut ett alternativt slut där jag stänger dörrarna mer, men det vill jag inte. För jag behöver täcka en historia till ungefär 95 procent, men om jag vet allting till 100 procent, då riskerar jag också att ge de där 100 procenten till läsaren. Och då skulle det tappa den där laddningen. Så jag sitter där och undrar saker själv: Vad fan hände egentligen? Kan man verkligen lita på det här? Och det tycker jag är kul. n

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Vårt utgivningspaket ger dig allt du behöver för en lyckad bokutgivning

Vi är mycket selektiva i vår utgivning och är endast intresserade av genomarbetade manus av hög klass med driv och kommersiell potential. Vill du bli utgiven på Calidris måste du vara villig att låta oss förädla ditt manus och ta kommersiella hänsyn. Vi letar i första hand efter skönlitterära verk men fackböcker för en bredare målgrupp kan också vara av intresse.

www.calidrisforlag.se

info@calidrisforlag.se

GÄSTKRÖNIKÖR: Fredrik Backman

MAN MOT MASKIN TEXT: FREDRIK BACKMAN BILD: HENRIC LINDSTEN

ej. Jag heter Fredrik. Jag skriver grejer. Ibland drabbas folk av missuppfattningen att det betyder att jag faktiskt vet vad jag håller på med. Det gör jag inte. Så när den här tidningen, i vad jag förmodar var resultatet av alkohol och vadslagning, lät mig skriva ”om skrivande” på den här platsen, kände jag för allas bästa att det kanske var bäst att jag skrev något om maskiner istället. Jag äger några gamla skrivmaskiner. Runt ett tiotal. Om man inte räknar alla. Räknar man alla är det 32. Drygt. Det är vad jag kallar ”intresse” och vad människorna jag älskar kallar ”problem”. Jag har en Remington Noiseless, ett namn människorna jag älskar hävdar är ”optimistiskt” efter att ha försökt titta på tv i rummet bredvid, men vars ljuddämpningsteknik på 1920-talet var revolutionerande. Jag har uppföljaren Remington Rand 1, som kallades ”the noisy Noiseless”. Noiseless fick nämligen orimligt höga reparationskostnader då sekreterarna, den primära målgruppen, var så vana vid att HÖRA varje tangentslag att de omedvetet skrev hårdare och hårdare tills tangenterna gick sönder. Så Remington tvingades tillverka en Noiseless som var lite mindre...noiseless. JAG HAR EN Royal 10 från 1912, som demonstrera-

des i USA genom att läggas i trälådor och kastas från flygplan. Lådorna gick sönder, skrivmaskinerna höll. Jag skulle förmodligen kunna kasta ut min egen från ett flygplan med samma resultat 2015 och försök göra det med en MacBook Air och se vad som händer, liksom. Jag har en Royal 5

Krönikan landade hos redaktionen prydligt utskriven på en Halda model P från 1953.

Flatbed från 1915 som blev en försäljningsflopp för att den enligt återförsäljarna var ”för platt och för lätt”. Inte helt olikt hur jag idiotförklarade lanseringen av iPad med orden ”så det är en skitstor telefon som inte går att ringa med? Vilket pucko skulle köpa det?”. På 1920-talet byggde hela innovationen av reseskrivmaskinen, som i sin tur förändrade förutsättningarna för modern journalistik, på ingenjörskonsten i Flatbed. Jag har en vinröd Corona Clipper från 1949 där siffran ”1” togs bort i tillverkningen för att spara plats, så att man måste använda litet L istället (+bakslag+punkt för utropstecken). DET GÅR INTE att copy+paste. Man måste skriva snabel-a med bokstäver. Det är svårare att skriva på dem än på en MacBook. Är jobbigare. Långsammare. Säger mer om mina brister. En MacBook är ett Instagramfilter, en skrivmaskin är en provrumsspegel. Redigering på dator gör texten längre, skrivmaskin gör den kortare. Så det här är det ärligaste jag kan skriva om skrivande: Jag vet inte vad jag håller på med. Jag försöker lära mig grunderna i ett oändligt hantverk. Ibland lär jag mig lika mycket av verktygen som av hantverkarna. Människorna jag älskar brukar säga att det är farligare för mig att börja tro på beröm än att börja tro på kritik, och de har rätt, så när jag börjar få för bra självförtroende skriver jag på en skrivmaskin. De avslöjar osentimenalt och obarmhärtigt alla mina begränsningar. Deras kärlek är gränslös, men de tar ingen skit. Inte helt olikt människorna jag älskar. n 2012 var Fredrik Backman med i Skriva under vinjetten På väg in. Sedan dess har han gjort stor succé med sina böcker En man som heter Ove, Saker min son behöver veta om världen, Min mormor hälsar och säger förlåt och Britt-Marie var här.

Missat n책got nummer av Skriva? www.tidningenskriva.se/adlibris

Du har skrivit och slitit, redigerat och ändrat och känner att boken är klar. Kanske har du skickat till förlag och fått nej, eller så vill du bestämma det mesta själv när det kommer till utgivningen och har beslutat att ge ut boken på egen hand. Och nu då? Många villrådiga läsare hör av sig till Skriva, och därför har vi här satt ihop en checklista med det viktigaste att tänka på. TEXT: MALIN LINNEROTH

HUR

ÅNGA BÖCKER SKA DU TRYCKA?

Om du har lite pengar undanstoppade och är beredd att ta en ekonomisk risk kan du trycka ett par tusen böcker på ett bräde och på så sätt få ner styckpriset per bok. Säljer boken bra tjänar du mer per sålt exemplar. Samtidigt måste du ligga ute med pengarna och om boken inte säljer riskerar du att aldrig få tillbaka dem. Du behöver också husera alla dessa böcker någonstans. Vill du inte göra en stor ekonomisk investering kan du istället välja print on demand, då trycks boken endast när någon beställer den. Fördelarna är också att du slipper hålla ett lager,

du riskerar inte att ha en massa böcker du inte blir av med och du kan löpande göra uppdateringar i boken så att den inte blir inaktuell. Dessutom är det mer miljövänligt och boken riskerar aldrig att sälja slut. Men styckpriset för varje bok blir högre och det gör det svårt att tjäna pengar på böckerna. Somliga går en mellanväg och kombinerar dessa två genom att först trycka upp ett mindre antal böcker att använda som recensionsexemplar, till releasefesten och som presenter, och låter kommande beställningar tryckas som print on demand. Ta in offerter från olika tryckerier och jämför priserna.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

MSLAGET

VAD FÖR BOK SKA

ET BLI?

Hur tänker du att boken ska användas? Ska det vara en rafflande historia att plocka upp på bussen kanske du ska satsa på ett lätt och litet format som går ner i handväskan. Gör du en läcker presentbok som ska trona på soffbordet vill du kanske att den ska få bre ut sig. Här är några vanliga varianter: Pocket. Limmad och liten och med enkelt papper. Bör tryckas i större upplaga för att inte tryckkostnaden ska bli mer än vad du kan få tillbaka vid försäljning. Köparen förväntar sig att en pocket ska vara billig och är oftast inte benägen att betala så mycket för den. Storpocket. Mjuka pärmar men större och med högre kvalitet än den lilla pocketen. Kartonnage. Hårda pärmar och ser till stor del ut som en inbunden bok inuti, men bindningen och pappret är billigare och omslaget tryckt direkt på pärmarna. Danskt band. Ungefär som en storpocket fast med mer stadga. Inbunden. Hårda pärmar, ibland med skyddsomslag. Trådbunden istället för limmad vilket gör den mer hållbar men också dyrare att trycka. Halvfranskt band och klotband. Stilfulla bindningar i skinn eller linne. Kostar därefter. Många tryckerier har ett par standardformat som de kan ge bättre priser på. Ska du själv distribuera boken och därmed betala porto bör du även väga in detta i tankarna runt storlek och format – ju tyngre bok desto dyrare att skicka, och är den tillräckligt tjock klassas den som skrymmande av posten och kostar extra. Kontakta tryckerier och be om offert och eventuellt exempel på böcker de tryckt. Det är ganska vanligt att tryckerier ligger utomlands men har svenska representanter.

NR 3 MAJ/JUNI 2015

Bokens utsida är den främsta reklamplatsen för det som finns innanför pärmarna, den ska väcka intresse och locka till läsning. Fundera över vad du vill signalera med omslaget och vad du tror fungerar för just din huvudsakliga målgrupp. En minimalistisk layout i dova färger säger något helt annat än en gräll färgkaramell med sirligt typsnitt. Här är några saker som är bra att tänka på: Läsbarheten – se till att titel, författarnamn och baksidestext syns bra. Det har inte bara att göra med storlek och typsnitt utan också med färgvalen. Om du väljer att ha en bild på omslaget behöver du välja en som du själv äger upphovsrätten till, som har fri upphovsrätt, eller som du köpt upphovsrätten till (ett köp kan ibland gälla för en viss tidsperiod, var uppmärksam på det). Formulera tydligt din idé och vad du vill förmedla med omslaget om du tar hjälp av någon professionell för att göra layouten. Det sparar dig frustration och pengar och bäddar för ett gott samarbete. Baksidestexten ska vara kort och avslöja lagom mycket. På baksidan ska du ha en ruta med streckkod, en så kallad EAN-kod, som baseras på bokens ISBN-nummer. Själva streckkoden kan du skapa med hjälp av gratis streckkodsgenerator på nätet. Kontakta ditt tryckeri och stäm av om de vill ha omslaget på något specifikt sätt rent trycktekniskt. Beställ ett provtryck av boken så att du får se att utsidan blir som du tänkt dig och att valet av papper känns rätt. Ibland ingår det i tryckkostnaden och ibland får man slanta upp extra för det. Men det kan vara värt det för att slippa ha källaren fylld av två lastpallar med böcker du tycker blev helt fel.

Titeln Glöm ska fastna oc h inte at t kolla ge en hint o ifall de n reda m innehållet n finns . !

NÅ UT I

ANDELN

För många ingår det i drömmen om den egna boken att få se den stå i bokhandelns hyllor, sida vid sida med Leif GW och Kerstin Ekman. Att få ut sin egenutgivna bok till de stora bokkedjornas fysiska butiker kan vara svårt, men det är desto lättare att göra den tillgänglig i nätbutikerna. Och det är möjligt att dina lokala bokhandlare eller andra affärer kan övertygas om att sälja din bok, särskilt om den har lokal förankring. Bokrondellen. För att din bok ska bli synlig, sökbar och möjlig att beställa behöver den registreras i databasen Bokrondellen. Den ägs av Bonnierförlagen, Norstedts förlagsgrupp, Förlagssystem och Natur & Kultur och fungerar som länk mellan förlag och bokhandlare. Här finns information om större delen av svensk utgivning (runt 650 000 titlar) – priser, lagerstatus, bokomslag och texter om böckerna. Det kostar några hundralappar att registrera en titel. På www.bokrondellen.se kan du läsa mer.

FINNAS PÅ

BTJ hette tidigare Bibliotekstjänst och levererar medieprodukter av olika slag till framförallt bibliotek, organisationer och skolor av olika slag. Det är alltså från BTJ som biblioteken köper in sina böcker, och det gör de om boken fått en positiv recension av en lektör på BTJ. Eller rättare sagt, en bra recension är ingen garanti för att boken köps in, men det är en förutsättning för att de ska överväga det och ökar chanserna avsevärt. För att få din bok recenserad anmäler du den till BTJ och skickar in den. Om den bedöms vara av intresse för BTJ:s kunder presenteras boken ihop med lektörsomdömet i deras katalog och kan beställas därifrån.

ÖRVANDLA TEXT TILL E-BOK En e-bok kan läsas från mobiltelefon, läs- eller surfplatta eller på dator. Här krävs inga tryckkostnader och lager och den kan göras tillgänglig för nästan vem som helst var som helst. Svenska e-böcker brukar ges ut i formatet epub, det är ett format som gör att texten anpassas efter den bildskärm du använder när du läser och läsaren kan ändra typsnitt och textstorlek efter önskemål. I en e-bok har du möjlighet att länka till andra webbplatser och eventuellt extramaterial. Du kan själv konvertera till epub eller anlita företag som gör det. Om du inte är en fullfjädrad datoranvändare kan det vara lite pilligt, och det kan bli ganska fult om det inte görs på rätt sätt. En e-bok ska ha sitt eget ISBN-nummer. I USA har många egenutgivare haft stora framgångar med just e-böcker. Hittills har dock e-boksläsandet inte tagit någon större fart i Sverige. Men i takt med att intresset för e-böckerna ökar kommer de att bli mer och mer intressanta för egenutgivare med tanke på att de innebär mycket små uppstartskostnader då man slipper tryck, porto, distribution och så vidare. Dessutom går det kittlande snabbt – ett klick och så finns din bok ute till försäljning.

IBBLAN

EM SKA SKICKA BÖCKERNA? Det går att anlita en separat distributör för pakethanteringen efter att boken tryckts, då behöver du inte själv packa och skicka varenda bok som beställs. Det är smidigare och du slipper portokostnad för varje enskild bok, men de tar provision. Distributörerna skickar dock vanligtvis inte böckerna direkt till privatpersoner utan servar bokhandeln och nätbokhandeln. Om du vill sälja direkt till privatpersoner, genom exempelvis en egen webbshop, får du vara beredd på att själv ta hand om hanteringen. Anlitar man en distributör så är det vanliga att man tecknar ett kommissionsavtal som går ut på att distributören har ett lager böcker och sköter försäljning och distribution, och författaren får betalt efter att böckerna sålts. Distributören kan också tillhandahålla lite statistik på vem som köper och hur mycket så att du har lite koll på dina läsare, det kan vara roligt och nyttigt om du ska ge ut fler böcker. Sköter du bokhanteringen själv ska lagret vara rumstempererat och utan fukt. Du får fundera på om du vill ha böckerna i lådor eller direkt på pall och om du ska ha dem hemma eller hyra plats någonstans. Försök göra en deal med posten eller en fraktfirma och köp emballage i storpack för att komma ner i kostnad.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

MARKNADSFÖRI

Först och främst – vem vill läsa din bok? Identifiera din huvudsakliga läsargrupp och fundera på hur du når den bäst. DEBUTANTPORTRÄTT I SVENSK BOKHANDEL

Svensk Bokhandel är en branschtidning för bokbranschen och tre gånger varje år ger man också ut kataloger där man samlat information om aktuell bokutgivning. Katalogerna innehåller bland annat presentationer av nya debutanter, en sida för varje ny författare. Man bokar en annons i den katalog som matchar ens utgivningsdatum och skriver själv en text om sig själv och sin bok. WEBBPLATS

Det behöver inte vara något avancerat men det finns en poäng i att intresserade kan hitta dig på nätet. En enkel sida med information om dig själv, din bok och hur man kan köpa den räcker långt. Men utöver det kan du fylla på med vad du vill – en blogg, utdrag ur boken, filmklipp, bilder, smakprov från nya projekt. Fundera också över hur du kan använda sociala medier som Facebook, Twitter och Instagram för att nå ut. PRESSMEDDELANDE

Skicka ett mejl med en intresseväckande text om boken till de mottagare du tror kan intressera sig för den. Det kan vara smart att trycka på lite olika saker i texten beroende på vem som ska få den. Skickar du till lokalradion är kanske det viktigaste din egen lokala förankring och hur den märks i din berättelse, men om din bok handlar om sportbilar kanske en förening med fokus på det ämnet får upp ögonen bäst om du trycker på just det. PROFFSIGT FOTO

Ordna ett snyggt foto på dig själv som du kan använda på din webbplats och eventuellt på bokens omslag eller insida. En selfie i badrumsspegeln kan funka om det är i linje med ditt projekt, men vill du ge ett professionellt intryck kan det vara idé att anlita någon som kan fotografera. Se till att ha rättigheter att använda bilden obegränsat men ange alltid fotografens namn i samband med bilden.

NLAGAN Inlagan är allt det där mellan pärmarna, alltså själva innehållet i din bok. Att göra det läsbart och layoutat kallas ”att sätta inlagan”. Bra att tänka på när du pillar med detta: Typsnitt med serifer, alltså bokstäver med klack, anses mer lättläst än de utan. En lång text där man spexat till det med ett annorlunda typsnitt kan bli tröttsam att läsa. Ofta använder man ett typsnitt i rubriker och ett annat i brödtext. I rubriker använder man ofta sans-serifer, alltså bokstäver utan klack. Storleken på texten hör ihop med radlängden som hör ihop med radavståndet och marginalerna. Detta sammantaget gör din bok lättare eller svårare att läsa. En lagom radlängd brukar sägas vara någonstans mellan 50 och 70 tecken, och då räknas även mellanslag och skiljetecken. Undvik att ett nytt stycke inleds med en ensam rad längst ner på ena sidan, eller att ett kapitel slutar med en ensam rad högst upp. Dessa lösa hästar kallas för ”horungar” i redigerarkretsar. Marginalen i mitten kallas ”bunten” och ska vara större än på ytterkanten, eftersom en del av den försvinner in i bindningen.

I KRIG, KÄRLEK OCH BOKUTGIVNING ÄR ALLT TILLÅTET

Ställ till med releasefest, ordna boksignering, gå loss i sociala medier, annonsera, skriv ett föredrag, åk snålskjuts på något annat event, ordna en tävling med din bok som pris. Vill du att folk ska få upp ögonen för din bok kan det krävas lite kreativitet i starten.

ISBN – 13 MAGISKA SIFFRO ISBN betyder International Standard Book Number, och är en 13 siffror lång kod som fungerar som ett identifikationsnummer för boken. Varje enskild bok har sitt eget ISBN och det beställs kostnadsfritt från Svenska ISBN-centralen vid Kungliga biblioteket. På deras webbsida kan du läsa mer om hur det används och ansöka om det. Bokens ISBN gör den sökbar för bibliotek och bokhandlare. Det innebär inget upphovsrättsligt eller juridiskt skydd men krävs för att du ska kunna sälja boken.

NR 3 MAJ/JUNI 2015

NKTIPS

Egenutgivarna. Intresseorganisation för alla som skriver och ger ut böcker på egen hand i Sverige. www.egenutgivarna.se NOFF. Nordiska oberoende förlags förening, branschorganisation för små och medelstora oberoende bokförlag. www.noff.se BUS. Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, för frågor runt bilder och hur de får användas. www.bus.se Illustratörcentrum. Sveriges största förmedlare av illustratörer och grafiska formgivare. www.illustratorcentrum.se Sveriges Författarförbund. Facklig organisation för verksamma författare. www.forfattarforbundet.se Verksamt. Ett samarbete mellan Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket som riktar sig till den som vill starta och driva företag. Här finns en massa information om bolagsformer, affärsplaner, moms och liknande godsaker. Du kan också söka på ett företagsnamn för att se om det är upptaget. www.verksamt.se

HUR MYCKET SKA DU TA FÖR

GE UT PÅ EGET FÖR

Att ge ut sina böcker ”på eget förlag” betyder inte nödvändigtvis att du har startat ett bolag i vilket böckerna ges ut. Du kan ägna dig åt egenutgivning som hobbyverksamhet och då betyder det främst att du är din egen förläggare och ansvarig utgivare och äger upphovsrätten till dina verk. Men tänker du ha en omfattande utgivning kan du starta ett företag som ger ut din bok. Det ger dig möjlighet till F- eller FA-skattsedel hos Skatteverket. Då har du rätt att dra av kostnader du haft för böckerna och vikta dem mot intäkter. Du kan också momsregistrera ditt företag så att du kan dra av momsen när du köper saker till företaget. Det är viktigt att fundera på vilken bolagsform som passar dig eftersom de fungerar på olika sätt vad gäller krav på startkapital och i vilken mån du som privatperson är ekonomiskt ansvarig. Kanske går det att kombinera utgivning av böcker med någon annan verksamhet som du redan har igång i ett existerande bolag? Du bör också ha i åtanke att dina intäkter inte är skattade och därmed inte kan spenderas till sista kronan, Skatteverket ska ha sin del av kakan. Spara alla kvitton kopplade till verksamheten och bokför noggrant. Tänk över vad företaget/förlaget ska ha för namn och om det ska ha någon logotyp som ska tryckas på bokomslagen.

SLAR

A INTE!

En bok full av stavfel, särskrivningar och allmänt slarv gör ingen läsare glad. Har du råd så kan du köpa en läsning från en professionell korrekturläsare. Har du inte möjlighet till detta så kan det vara klokt att be någon språkkunnig vän att hjälpa dig med korrekturläsningen. Även om du själv har ett skarpt språköga så är det stor risk att du hunnit bli blind för dina eventuella felskrivningar.

OKEN?

Att sätta en prislapp på ditt verk kan vara lite klurigt. Å ena sidan vill du värdera din produkt i enlighet med vad den kostat dig i tid, kraft och pengar. Å andra sidan ska publiken känna att det är en rimlig summa att hosta upp för en bok. Det första du behöver lära dig är att det är skillnad på f-pris och konsumentpris (även kallat a-pris). F-pris står för förlagsnettopris och anges utan moms, det är vad återförsäljare betalar för boken när de köper den från dig eller ditt förlag. Konsumentpris är vad den vanliga läsaren köper boken för i slutändan och anges med moms. Momsen är 6 procent för böcker. Bokhandeln lägger på en mellanskillnad för att tjäna pengar på försäljningen och a-priset kan vara dubbelt så högt som f-priset, men det där varierar. Återförsäljarna räknar också som regel med att få rabatt på det satta f-priset. F-priset ska registreras hos Bokrondellen.

För att bestämma dina priser behöver du tänka över: Vad blev kostnaden per bok om du väger in tryck, formgivning, eventuell lektörsläsning och så vidare? Hur mycket tror du att din målgrupp är beredd att betala för boken? Vad brukar liknande böcker kosta? Vad är viktigast – att många har råd att köpa boken eller att priset signalerar att det är en exklusiv produkt? Vad kostar boken att skicka? Hur mycket vinst vill, eller måste, du ha? OBS! Att en bokhandel beställer boken av dig innebär inte att du sålt den, de lånar boken till sitt sortiment och kan returnera den om den inte blir såld.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

VÄSTANÅ TEATER BERÄTTAR

VILKA ALTERNATIV FINNS

Regi: Leif Stinnerbom Musik: Magnus Stinnerbom

HYBRIDFÖRLAG

Ett hybridförlag har, precis som ett traditionellt förlag, en antagningsprocess där manuset läses och bedöms av lektörer. Om manuset antas inleds ett samarbete mellan förlag och författare där man bearbetar texten, formger boken och planerar för tryck och utgivning. Skillnaden är att på ett hybridförlag tar författaren själv den ekonomiska risken och betalar utgivningskostnaden. Tanken är att en större del av vinsten också ska gå tillbaka till författaren, om boken säljer. Om du ges ut på hybridförlag äger förlaget upphovsrätten till din bok. KÖP HJÄLPEN

Det finns en hel del aktörer på marknaden som på flera sätt kan agera likt ett ”vanligt” förlag gentemot dig, förutsatt att du betalar för det. De kan hjälpa till med sättning och formgivning, hålla kontakt med tryckeriet, ha boken i lager och sköta distribution. De kan ha den till försäljning, registrera den i Bokrondellen, skicka pliktexemplar, ordna ISBN-nummer, se till att boken finns i nätbokhandeln, ta beställningar och fakturera åt dig. En del kan också göra en författarhemsida där du kan marknadsföra dig och ditt skrivande. Till skillnad från traditionella förlag och hybridförlag behåller du upphovsrätten till ditt verk. Ofta kan du köpa ett helt paket med all hjälp, eller välja att köpa utvalda delar. Kanske behöver du ett proffs som gör formgivningen av ditt omslag men vill sköta försäljningen själv. Kanske får du rysningar av tanken på att ringa runt och deala med tryckerier men får lyckorus av tanken på att skapa pr-event runt din egen produkt. Du väljer och vrakar, och väger nytta mot kostnad.

En berättelse om en fattig spelmansvirtuos från Värmlands finnskog som blev en lång rad spelmäns läromästare. En konung och en drömmare! Ole Bulls elev i Nationalromantikens Kristiania, nu på hemväg efter sju svåra år i rallar- och flottarlag och som restaurangmusiker i träbaronernas nya tid.

KLICKAT OCH KLART

Det finns tjänster där du själv lägger in färdig text och bilder på nätet och i princip bara klickar ”beställ bok”. Sajterna brukar ha instruktioner i olika steg där du väljer format, boktyp och så vidare och du kan direkt se vad det kommer att kosta. n

Föreställningen baseras på Lars Anderssons roman Lomjansguten. Mycket av den här informationen är hämtad ur boken #författarboken – från idé till releasefest av Kristina Svensson, där finns ännu mer tips och erfarenheter för dig som vill ge ut din bok på egen hand.

Premiär midsommardagen BERÄTTARLADAN SUNNE

Biljetter: Scala 054 19 00 80 - Ticnet 077 170 70 70

Kan inte lära dig skriva STEWE CLAESON

Hur hittar man sitt språk och sin berättelse? För många författare har en skrivarkurs varit ett avgörande steg, men den som tror att det bara handlar om att sätta sig i skolbänken och pilla med skrivövningar har väldigt fel. Vi åkte hem till författaren och den legendariske skrivläraren Stewe Claeson, och fick en lektion i konsten att läsa. TEXT: PER ADOLFSSON BILD: EMELIE ASPLUND

et finns en sak som Stewe Claeson vill göra klart från början. För varje gång någon frågat honom, och varje gång han stått framför en ny skara elever med författarambitioner, har han sagt samma sak: – En sak ska ni veta, ingen kan lära er att skriva! Det kan låta lite motsägelsefullt. Han är trots allt en av Sveriges mest erfarna skrivlärare, har lett utbildningar på en rad folkhögskolor och var dessutom en av initiativtagarna till den kanske mest prestigefulla författarutbildningen i landet – Litterär gestaltning på Göteborgs universitet – där han arbetade som handledare fram till pensionen för sju år sedan. Det är så många framstående författare som har haft Stewe som lärare att det kan kännas som om halva Sveriges samtidslitteratur står i tacksamhetsskuld till honom. Men nej, det är inte han som lärt dem att skriva. – Det får man lära sig själv, slår han fast. Att lära någon att skriva är inte heller idén med skrivarkurser. Utan det är att lära folk att läsa. Jag menar läsa på riktigt, så att man verkligen läser.

VI HAR HÖRT det förut – hur viktigt det är att läsa om man vill utveckla sitt skrivande. Vill man så skulle man kunna koka ner vartenda råd, varenda handbok och författarintervju till detta enda: Skriv mycket och läs mycket. Att han lever som han lär råder det ingen tvekan om. Huset i Nödinge utanför Göteborg bågnar bokstavligen av böcker. När han flyttade hit tillsammans med sin fru fick han stränga instruktioner om att sprida ut bokhyllorna på övervåningen för att inte golvet skulle ge vika. Inga dubbla rader av böcker på hyllplanen. Max 325 kilo per kvadratmeter. – Jag har vägt dem nu. Det är precis så att det klarar sig, men det får inte bli mer. Så jag har fyllt friggeboden också. Och så har jag hyrt en container på Hisingen dit jag åker och byter ut ibland. Men jag har fullständig kontroll över bokhyllorna. Jag är en sån där systematiker. Han visar en anteckningsbok fylld av siffror och titlar. Varje bok har fått ett nummer, och är prydligt införd tillsammans med noteringar i rött om han gjort sig av med den eller lånat ut den. 11 636 stycken allt som allt. – Jo jag läser hela tiden och har alltid ett antal böcker på gång. Jag läser när jag sitter på muggen. När andra tittar på tv. När jag jobbade som rektor hade jag alltid böcker på expeditionen. Och en gång träffade STEWE CLAESON jag översten från mitt gamla regeFÖDD: 1942 mente. Han kom ihåg mig. ”Du är BOR: Nödinge, utanför den enda värnpliktiga jag haft som Göteborg. marscherade och läste samtidigt” FAMILJ: Fru, tre vuxna sa han. Jag läste Camus då minns barn och två bonusbarn, jag. Och det var också i lumpen jag fem barnbarn och två började läsa Delblanc. bonusbarnbarn.

Stewe skrattar bakom sitt yviga skägg. Men vad betyder det där egentligen: Att läsa på riktigt? – Hjälpen du får på en kurs är att samtala om texter, att se hur andra gjort. Då lär du dig tekniken. Men det gäller också att läsa på ett annat sätt, säger Stewe. Sen tar han liksom sats, för det är inte alltid helt lätt att sätta ord på något så abstrakt som litterära uppenbarelser. – Du ska låta dig drabbas av läsningen. Då kan de där ögonblicken uppstå när man inte ser själva texten längre, och tiden liksom upphör. Det händer saker med dig själv, med dina minnen och sånt, och du inser något som du inte genast kan sätta fingret på. Men du vet någonting efter det. Jag hävdar att det kanske händer tjugo gånger i en läsande människas liv. Efter det är man inte densamma som innan, och det gör att man vill svara på det på något sätt, till exempel genom att skriva. Men du måste läsa mycket för att uppnå det. Han drar ett andetag. Ursäktar sig för att han pratar för mycket, det är så sällan han träffar folk sedan han blivit pensionär. Författaren, som en recensent en gång beskrev med följande ord: Claeson är den gladaste lax som någonsin slagit fenorna i taket, men hans texter är mörkare än allt annat i samtidslitteraturen. – Det där handlar om att alla böcker jag skrivit har en exis-

»Du ska låta dig drabbas av läsningen. Då kan de där ögonblicken uppstå när man inte ser själva texten längre, och tiden liksom upphör. Det händer saker med dig själv, med dina minnen och sånt, och du inser något som du inte genast kan sätta fingret på. « tentiell botten. Jag skriver ju inte bara för att roa, säger han. – Jag försöker skriva om vanligt folk och utan att de skjuter varandra eller gör så särskilt dramatiska saker. Men de har den där gnagande lilla ångesten. Den där skräcken strax under ytan, när man är lite rädd för någonting utan att veta vad man är rädd för. Gud är bortspolad och världen har inte någon räddning, men det finns en möjlighet till kärlek om man vill, fastän den är orimlig. Allt jag har skrivit handlar om hur individen kan ta sig fram i den här egendomliga världen. STEWE CLAESON DEBUTERADE 1969 med diktsamlingen

Semantica: op.18. Några år senare blev han rektor på Malungs folkhögskola, och det skulle dröja tolv år innan han gav ut nästa bok, novellsamlingen Ouvertyr till en luffarbegravning, 1981. Sedan dess har han kombinerat författarskapet med job-

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

bet som skrivlärare och rektor på flera olika folkhögskolor. Sexton böcker har det blivit för hans egen del, och en lång rad översättningar av framförallt amerikanska poeter. Redan på andra sidan i hans senaste roman Komma nära, avfyras den mening som verkar vara en nyckel till hela boken, och kanske också STEWES ELEVER till Stewe Claesons egen livsgärning: Ett urval av författare Vem i helvete tror du att du är? som haft Stewe Stewe har nämligen kommit fram Claeson som lärare: till ett par saker i sitt liv: Även om Mattias Alkberg det inte finns någon särskild mening Therese Bohman med tillvaron så är det inte meMartin Engberg ningslöst att leva. Och ett sätt att få Joakim Forsberg ordning på ekvationen är att berätta Torbjörn Flygt – vem i helvete du är, helt enkelt. Leif Holmstrand I boken är det huvudpersonen – Eirik Ingebrigtsen en 30-årig miljökonsult – som får Mats Kolmisoppi frågan när han blir uppläxad av ett Annika Korpi korrumperat kommunalråd. Han Jerker Virdborg har påpekat ett par allvarliga tvekNina Wähä samheter i byggplanerna av en badMats Kempe anläggning. I själva verket har han Anne Swärd bara försökt handla i enlighet med

lagen, och sitt eget samvete. Men som så ofta när girigheten får styra och ställa uppstår andra regler. Den som inte rättar in sig i ledet blir en obekväm typ, och som Stewe säger: – Det är en tuff fråga när man är trettio och är ensam och börjar tvivla på om det ändå är man själv som är fel ute. Och då sätter huvudvärken och stressen in, ända tills man faktiskt börjar stå upp för sig själv. Och börjar berätta. Och här knyter han ihop det – författaren och läraren Stewe Claeson – för boken är i själva verket en handbok i berättande, avslöjar han. En klassisk folkbildningsbok, fast förklädd till en roman. – Ja, för säger man att det är en folkbildningsbok finns det ju ingen jävel som vill läsa den. Nu fick det bli en bladvändare istället. Men den är faktiskt också ett svar på något annat jag läst. Nämligen Bengt Nermans fina bok Om erfarenheten. För egentligen skrev jag hela boken som en kommentar till något han skriver där: ”Man blir en person när man vågar berätta om sig själv.” Det citatet återkommer i olika former i Komma nära, och en slutsats man kan dra av denna ”handbok” är förstås detta: Berättande är trots allt mer än bara ett hantverk. Snarare en sorts livshållning. Så småningom bygger man sin egen identitet genom berättandet, och det kräver ett aktivt sökande,

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

både hos sig själv och sin omgivning. Och i litteraturen. För att hitta de där böckerna som kan ta en vidare i skrivandet så måste man alltså läsa mycket. Men det är också viktigt att ta råd om vad man ska läsa, menar Stewe. Enligt honom är just det kanske den allra viktigaste uppgiften för handledaren på en skrivarkurs. – När jag lärt känna en elev kan jag säga: Jag tror att du skulle må bra av att läsa det här. Då kan det hända grejer. Jag minns till exempel att jag fick en elev att läsa Jack Kerouacs

»Där bland eleverna kan det sitta någon som inte skrivit mycket tidigare, men som ändå skriver så där hisnande bra. Rader och hela stycken av ett slag som man aldrig sett förut. Och då gäller det att vara jävligt försiktig som handledare.« The Dharma Bums. Jag satte boken i händerna på honom på fredagen. På måndagen kom han inte utan hade istället lämnat en lapp: ”Jag ringer när jag är i Tunisien, du skulle aldrig ha gett mig den där boken.” Han hoppade helt enkelt av kursen och drog omkring som nån sorts Kerouac i Nordafrika. Så snacka om att en bok kan bryta upp nånting. I stället för att sitta i en skolbänk och skriva någonting om sin gamla morfar eller liknande. STEWE ÄR RÄTT trött på barndomsskildringar, säger han.

Men han förstår ju varför så många börjar i den änden. De flesta elever som han haft genom åren har inte vetat vad de vill skriva när de börjat på en kurs, bara att de vill.

NR 3 MAJ/JUNI 2015

AV STEWE CLAESON – De är bara skrivkåta så där i 1969 Semantica: op.18 största allmänhet – ”det är så roligt att berätta historier” – det har gått 1981 Ouvertyr till en luffarbegravning bra i skolan och så vidare. Man vill 1986 Stenhuggaren skriva. Sen finns det de som säger att som gick barfota de vill blir författare och dem brukar 1991 Jag bor granne jag ta det väldigt försiktigt med, för med en stråkkvartett det är nästan som den där killen jag 1993 Pigan i Arras såg på nyheterna en gång som ville 1997 Nalkas ljuva bli som Zlatan, men inte för att han sommar älskade att spela fotboll utan för att 1999 Stämma i havet han ville bli rik. Och så finns det (nominerad till Augustpriset) också de där som bara har det. ”The 2000 Halm real thing”. 2001 Tröst Stewe beskriver det närmast som 2002 Rönndruvan en sorts instinkt han skaffat sig. glöder (nominerad Varje gång han tagit emot en ny till Nordiska rådets klass har han genast förstått vilka litteraturpris) som skulle bli något stort. 2005 De tiotusen – Där bland eleverna kan det tingen sitta någon som inte skrivit mycket 2007 Tiro tidigare, men som ändå skriver så 2009 Än jublar fågelsången där hisnande bra. Rader och hela 2011 Mördaren är död stycken av ett slag som man aldrig 2012 Den tjugotredje sett förut. Och då gäller det att vara dikten jävligt försiktig som handledare. Att 2014 Komma nära ligga lågt och inte prata sönder det. För det finns lärare som förstör bra texter genom att gå in för tidigt och peta i det och be eleven skriva om vissa saker medan texten bara blir sämre och sämre. Man måste ha den känsligheten som lärare. Är det medfödd talang du ser där? – Ja, eller i alla fall någon sorts litterär begåvning. Och det handlar nästan alltid om en förmåga att göra språkliga grejer. Någon som skapat överraskande metaforer, utan att ens veta att det hette metafor. Eller bilder som är helt nysedda. En

pilfink på en gärdsgård kanske blir ”en sån där drömmande fågel” – alltså ett ord man inte kunnat tänka sig om en fågel men som ändå blir så tydligt. Och när man läser mycket lär man sig också att bedöma vad som är bra och dåligt. För det är ju inte så att allt är lika bra, beroende på smak. Det är skitprat. Det finns kvalitet och det finns objektiva kriterier för kvalitet. SÅ HUR VET man själv om man har det? Om man kan skriva

något värdefullt? Stewe funderar en stund. Alla kan måla med kritor men alla blir inte konstnärer, konstaterar han. Och alla kan plinka på pianot men det är bara några som blir musiker. Av de elever han haft är det många som idag är hyllade författare, och alla har definitivt inte börjat som underbarn. Såväl tålamod som disciplin är nödvändigt menar han. Men det finns något annat också, och mer grundläggande. – Att berätta historier kan vara ett sätt att fylla ut tillvaron, eller att kompensera någonting. Ibland slår det mig till exempel hur många av författarna som inte har haft fäder. Även bland de stora kompositörerna är det väldigt många som saknar en förälder, för att inte tala om målarna. Och jag hade själv ingen farsa. Så skrivandet blir ett sätt att fylla ut en brist med någonting annat. Och till slut blir det ett livsbehov, säger han och fortsätter: – En del har den där lusten att uttrycka sig utan att man egentligen vet varför. Och den lusten formas och formas hela tiden, och så småningom blir det bättre och bättre. Och emellanåt ser man det själv – att jävlar, det här håller!

»Det är svårt att skriva, det ska man inte glömma. När du skriver på riktigt så rör det vid någonting. Du kommer åt något som du känner att du bara inte kan säga, och det är då du måste säga det.« Han målar upp en liten scen. Lördag kväll. Dina kompisar ska på fest, men du har tackat nej. Du har annat att göra. Och så öppnar du ett tomt dokument på datorn. – Och du vet att det kommer att vara jätteroligt på festen, det kommer att hända en jävla massa grejer, nån kommer att tafsa nån på låret, nån annan att slänga en pelargonia i väggen, och så vidare. Och själv sitter du hemma med datorn. Men så skriver du, och plötsligt har det gått tre timmar och du är hungrig. Och var har du varit? Jo, det har hänt nånting! Det finns ett värde och en glädje i att sitta där som slår det andra med hästlängder. Och det är början. Nästan alla som söker sig till en skrivarkurs känner igen det där. Också de som skriver dåligt, för om det är bra eller inte kan du inte veta just då.

Men den där känslan är första steget. Fast något ständigt pågående flow är det ju sällan frågan om, det vet Stewe bättre än de flesta. Många gånger har han suttit med elever som känt att skrivandet blivit ett tungt ok, och han är förresten själv en i grunden lat person, säger han. Därför har han utarbetat regler för sitt skrivande. Han reser sig plötsligt och går fram till en dörr. En klädgarderob, fast naturligtvis inredd med bokhyllor. – Det här kan man ju egentligen inte visa. Det verkar ju totalt egotrippat, säger han och kliver in. Man kunde kalla det för Stewe-rummet – härinne har han samlat ett exemplar av alla böcker, antologier och jubileumsskrifter där han själv medverkat med texter. Bokryggar från golv till tak och där det finns någon yta över hänger affischer från olika evenemang med föredrag och uppläsningar han deltagit i. – Men det var det här jag skulle visa, säger han och drar ut en av många identiska anteckningsböcker med hårda blå pärmar. – Det är mina arbetsdagböcker. Jag har skrivit dem i många herrans år. Här står det hur många sidor jag skrivit varje dag. Minst tre sidor ska det vara. Det blir 21 sidor i veckan. Och när det varit svårt att sitta och skriva odödliga mästerverk – när jag varit uppe i något svårt på jobbet eller haft krångel av andra slag – ja då översätter jag istället. Men tre sidor om dagen måste jag skriva, för att fortsätta vara i språket. ATT FORTSÄTTA. Att lita på sin text och tro på sitt eget skrivande. Det är några av de utmaningar som de allra flesta som skriver får möta. En bra lärare kan vara ett stöd där menar Stewe, för det är lätt att vilja fly från skrivandet. Särskilt när det blir på allvar. – Jag har haft elever som idag är stora författare men som varje gång vi sågs under två år sa: Nä jag slutar, det blir inget av det här. Man hittar på ursäkter, kommer på att man ska studera någonting annat, att man ska gifta sig, allt för att fly från det. Då fick man sitta och läsa deras texter högt för dem, så att de hörde hur bra det var. Att lära sig läsa handlar ju också om att se sina egna texter, säger han. – För det är svårt att skriva, det ska man inte glömma. När du skriver på riktigt så rör det vid någonting. Du kommer åt något som du känner att du bara inte kan säga, och det är då du måste säga det. Han är tillbaka där han började – nödvändigheten att berätta. Allt det andra – träningen, tvivlet, refuseringarna och skrivkrampen, det är sådant man kan övervinna på vägen. Så här står det i Komma nära: ”Den som inte säger något slutar till sist att finnas. Så tänker jag ibland. Det är bara när vi säger något som vi finns, när jag berättar för dig nu så här.” – Och det är bara den litteratur som är på riktigt som kommer att beröra andra, säger Stewe. – Och kanske rentav få dem att i sin tur vilja berätta något. n

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

SÖK DIKTENS RÖRELSE Att skriva poesi är ett hantverk som vilket annat skrivande som helst. Du kan lära dig tekniken, knepen, verktygen. Och genom övning kan du bli bättre. I en serie artiklar i Skriva visar poeten Mats Söderlund hur du förfinar din poesi. TEXT: MATS SÖDERLUND

1. VAD HÄNDER I DIN DIKT?

Någon tittar på en utsikt, två personer möts och skiljs igen, en sitter på en buss och iakttar sina medpassagerare. Svaret på frågan vad som händer i en dikt är ofta banalt. Men det kan hjälpa oss att få syn på diktens hantverk. Elsa Grave, ur Hungersöndag (1967): Jag spårar min längtan i ord som aldrig var gjorda för längtan i bräda vägskylt och salt meningslöst hopar sig orden och i meningslöst döljer sig längtan djupt som salt i havet Du finns på havet på andra sidan vägskyltarna Diktjaget spårar sin längtan och hittar hen till slut. Handlingen är banal men den kompliceras av diktens rytm och radslut. Redan i första meningen sätts en rörelse igång. Grave växlar mellan längre och kortare rader, de kortare betonas och laddas på det sättet. Ordet "längtan" upprepas tre gånger medan vi följer poetens sökande i orden, via brädan, ner i havet. Först ”på andra sidan” (är det döden?) vägskyltarna är vi framme. Välj ut några av dina egna dikter och fråga dig vad som händer i dem. Diktjaget kanske drabbas av en insikt, ser en båt passera, hör ett rop på hjälp? 2. FINNS DET NÅGON RÖRELSE I DIN DIKT?

När du arbetar vidare ska du fråga dig om det som händer är viktigt för dikten, och i så fall på vilket sätt. En båt passerar, fyller det någon funktion? Om det är väsentligt ska det kanske

lyftas fram på något sätt? Båten kan åstadkomma en rörelse som skapar spänning och utveckling i din dikt. Flödet i språket kan antingen förstärka eller hindra rörelsen och därmed fånga läsarens uppmärksamhet. Ska meningen stå på en egen rad, eller brytas upp? Ofta är det effektfullt om den rörelse som finns i dikten tar läsaren från en punkt till en annan, från början av dikten till slutet, från staden till landet, från livet till döden, eller tvärt om. I inledningen till en av den koreanske poeten Ko Uns dikter, ur Stundens blomma (i översättning av Inja Han och Tommy Olofsson, 2007), är rörelsen betydelsebärande: Det är kanske det mjukaste och mest trösterika uttryck som finns i hela världen – ljudet av snöklungor som glider ner från gröna tallgrenar Snön lägger sig mjukt över de nakna huggytorna på den nyhuggna veden främlingar som möts Där barnen leker vid bergets fot porlar en liten bäck som ännu inte vet att den ska bli en del av havet Hela dikten rör sig neråt. Snöklungor faller, barn leker, främlingar möts, en bäck porlar. Rörelsen går från snön i tallarna via barnen och bäcken ända ut i havet. Det är verben ”glider”, ”lägger”, ”leker” och ”porlar” som förmedlar rörelsen. Men också platserna, tallgrenarna, den nyhuggna veden, bergets fot och till sist havet. Rörelsen för läsaren framåt i dikten samtidigt som den gestaltar en sorts ödesmättad insikt, som kan ge tröst – vi lever, vi möts och vi blir till slut en del av havet. Kanske en banal insikt, men Ko Un ger oss den i en behaglig beklädnad.

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Analysera dina utkast, sök efter diktens rörelse. Och glöm inte att byta ut förklarande och platta ord som gråt, stjärnor, himmel och hav… eller vänd upp och ner på dem

3. PRÖVA DIG FRAM

Rörelsen bär alltså ofta diktens budskap. En båt vars containerlast sjunker under horisonten kan laddas med många associationer. Den lägger ut från hamnen full av drömmar, krymper mot horisonten och försvinner till sist helt. Bara en kvarglömd repstump påminner om att den en gång låg här. Hitta verb, bilder, perspektiv som ger rörelsen i din dikt den laddning du söker efter. Stävar båten? Seglar, stampar, kränger, kryper? Kanske är båten på väg åt andra hållet? Kanske lämnar den vattenytan och plöjer rymdvågor mot plejaderna. Pröva många olika lösningar. Gör många utkast. Stryk, skriv om, skriv bättre. Du behöver inte vara rädd för att dina bilder blir konstiga eller obegripliga. Tvärtom. Låt dem vara obegripliga. Låt dem vara extrema. Bruno K Öijer är en poet som är säker på att sammansmälta diktens ytliga rörelse med dess outtalade budskap. Om man betraktar hans dikter noggrant ser man att de ofta börjar i en punkt långt utanför diktjaget bara för att dras in mot centrum, in i kroppen, in i känslan eller tvärtom. Hos Öijer kan en människa välja att skjutas upp i rymden i början av en dikt men stå och knacka på dörren i slutet. En av hans dikter börjar med ett handslag och ögon du möter, men i slutet av dikten stampar regnet ner något dyrbart och levande utanför fönstret. Läs och lär! 4. FRÅN ETT TILLSTÅND TILL ETT ANNAT

Rörelsen i en dikt är inte alltid fysisk. Det kan också handla om en förändring av en stämning eller ett tillstånd. Ofta samverkar de två sorternas rörelse. Om du saknar verb i din dikt så kan det hända att du gestaltar rörelse på andra sätt. Till och med i Helga Krooks kontemplativa dikt från Mjölk och gator (2004) finns en rörelse inbyggd i bilden: Ansikte mot bröstets kudde läpparna mot huvudfjun Uttorkad flödande vit Mörka grumliga ögon Vita pulserande stjärnor mjuka stjärnors skrik

NR 3 MAJ/JUNI 2015

TIPS FRÅN MATS SÖDERLUND Välj ut några av dina egna dikter och fråga dig vad som händer i dem. Rörelsen för läsaren framåt i dikten samtidigt som den gestaltar en slags ödesmättad insik och bär diktens budskap. Hitta verb, bilder, perspektiv som ger rörelsen i din dikt den laddning du söker efter.

Vi upplever intuitivt en förflyttning från bröstkuddens närhet till stjärnornas avlägsna skrik i rymden. Det Pröva många olika är bilderna som skapar rörelsen, inte lösningar. Gör många verben. Eftersom poesi ofta handlar utkast. Stryk, skriv om, skriv bättre. om att sammansmälta olika delar av Du behöver inte vara en eller flera upplevelser, tillfällen, rädd för att dina platser, till ett slags lyriskt ögonbilder blir konstiga blick, ser man ofta att dikten leder eller obegripliga. läsaren dit genom att iscensätta en inre rörelse. I dikten kan det visa sig som en skiftning i ljuset eller sinnesstämningen, från hets till vila, från trygghet till uppbrott. Helga Krook gör det fint i dikten ovan. Spänningen mellan radernas sista ord stegras succesivt från bröstets lugn till det oroande sista ordet, skrik. Ett vanligt misstag är att stämningar och händelser blandas och staplas efter hand som de dyker upp under skrivandet. Se det som en nödvändig fas. Ofta tjänar gestaltningen på att man tänker igenom och stuvar om dem. Analysera dina utkast, sök efter diktens rörelse. Och glöm inte att byta ut förklarande och platta ord som gråt, stjärnor, himmel och hav… eller vänd upp och ner på dem så som jag beskrev i förra numret av Skriva. De flesta dikter kan bli bättre om läsningen och rörelsen i dikten bearbetas så att gestaltningen hålls ihop. I ditt huvud är det kanske glasklart vilka rum orden rör sig genom, men det ska fungera också för en läsare som inte varit där, som inte kan se in i din pannlob. Om det är sent på jorden, är det kanske ändå tidigt en morgon, för att anspela på Werner Aspenström. n

Mats Söderlund är författare, poet och tidigare ordförande i Svenska författarförbundet. I varje nummer av Skriva svarar han och Susanna Alakoski på läsarnas frågor om skrivande, se sidorna 70 och 71.

Lektören läser

Dennis Anderssons berättelse handlar om Hekto som jobbar i en Icaaffär som blir rånad och hans annorlunda reaktion på det. Följande utdrag utgör inledningen på romanen. Jag ser mig själv utifrån, snett från sidan, med händerna uppe. Den maskerade riktar pistolen mot mig. Han säger ljudlöst åt mig att backa. Han viftar med vapnet. Två steg bakåt. Håll händerna uppe. Han skriker ljudlöst åt Berina och Cornelia att skynda på. Han vill att det ska gå fort. Vapnet nu mot dem. Med pistolhanden slår han ljudlöst till kassaskärmen så att den viker sig bakåt. Jag frågar ljudlöst om han vill att jag ska hjälpa till så att det går snabbare. Han riktar vapnet mot mig, manar mig bakåt ytterligare några steg. Jag gör som han vill. Nu, just där, (för lik meningen innan)

bestämmer han sig för att han har fått tillräckligt med tobak, småmynt och skraA

plotter. Detta är ögonblicket han bestämmer att han har varit här för länge. Han sliter åt sig påsen med bytet. Ljudlöst ber om ursäkt, säger att det bara är att ringa försäkringsbolaget så får vi pengarna tillbaka och att ringa till brottsofferjouren. Han tar tre steg mot entrén och är borta. Jag trycker på ”Stop”. Bilden stannar. De Snyggt, hur digitala siffrorna rullar inte längre. 07-09-2013 17:50:03. Den gröna pixliga texten "ljudlöst" får sin förklaring

i vänster hörn visar att det är kassa tre och fyra vi ser. En hand kramar om min axel. En fast men ändå mjuk beröring. Den är okej. – Hur kändes det att se det där? Hur mår du? Det är den kvinnliga polisen bakom mig som frågar. Hennes röst är lugn men . K

man

likväl kraftfull. Nästan auktoritär, om man nu kan säga så. Är det rätt användning av ordet, hinner jag tänka innan jag inser att hon vill ha någon form av svar.

(för utdraget)

– Jag mår bra. Hon sätter sig på huk bredvid mig. Ser mig i ögonen. Hennes är mörkblå men ljusare än polisuniformen. Jag viker undan med blicken. Istället tittar jag på raderna av pärmar i bokhyllorna. De har alla prydligt textade etiketter och ICA-lo-

gotypen. Försäljningsrapporter 2013, Annonsunderlag V1-26 och 27-52, Schema 2013 och så vidare. – Är det säkert? Det kan vara tufft att se sådana här bilder och det är inte speciSe kommentar

ellt länge sedan det inträffade heller, säger hon. Hon tittar snabbt på sin klocka och djupgranskar mig sedan igen. – Det är mindre än en timme sedan, säger hon. Vad är det hon förväntar sig av mig? Vad väntar hon sig att se i mitt ansikte? Är

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

jag konstig som inte gråter? Är jag en robot för att jag inte reagerar mer än så här? (för mycket Borde jag snyfta fram mina svar? Är det inte bättre om hon får klara och koncisa

samma sak)

svar? Det borde underlätta hennes arbete. Hon ställer sig upp och fingrar på sin uniform. Hon bär skyddsväst över den svarta T-shirten som är nästintill dold bakom flera lager av blått. Jag undrar vad polisuniformen är gjord av för material. Måste vara något slittåligt. Bältet där hennes pistol hänger i hölstret ser tungt ut. Utöver vapnet finns där handbojor, ficklampa, pepparsprej och några små svarta väskor vars innehåll jag inte har någon aning om. De kanske inte ens kallas väskor. Kanske finns det någon polisiär M

fackterm för dem som jag inte har vetskap om, men det är knappast rätt läge att fråga. Hon är en späd kvinna i min längd, men tanigare och jag är inte speciellt

Ostramt

stor. Jag undrar hur hon har kunnat bli polis. – Jag mår bra, säger jag. Är det konstigt? ik, repl r g i l a k Mär mment o k e s

– Jag är ingen psykolog och alla påverkas olika men jag skulle inte kalla dig konstig. Det är ovanligt att inte visa mer känslor i en sådan här situation. En del blir arga, de flesta gråter. Det är chocken du vet. Jag vet inte vad som sker inuti dig men utåt visar du inget i alla fall. – Jag har ont i huvudet och är törstig. Min tunga klibbar i munnen men törst är inte ilska och huvudvärk inte tårar. Det sprakar till i komradion som är fäst på hennes axel. Hon sätter örat emot den. Jag lyssnar nyfiket men uppfattar bara är ett lågt mummel. Poliskvinnan skyndar ut från kontoret. Dörren slår igen bakom henne. Jag stirrar på datorskärmen. Den sjunde september 2013 klockan 17:50:03 står jag i gången mellan kassa tre och fyra. Min blick är riktad mot entrén. Cornelia och Berinas likaså. På kassabandet ligger några cigarettpaket som rånaren inte fick med sig. Jag räknar dem till nio, men det är svårt att se på grund av bildkvalitén. Grynig och suddig. Är det en kostnadsfråga när det gäller kvalitén på övervakningskameror eller beror det

Ostramt

på något annat? De borde vara i HD med knivskarp bild så man kan se om någon verkligen stoppar något på sig. Jag trycker på ”Play" och någon sekund senare försvinner jag ur bild. Jag

NR 3 MAJ/JUNI 2015

byter till entrékameran och ser mig själv på nytt. Jag har telefonen mot örat och går med rappa steg ut genom dörrarna. Jag går rakt förbi Evelina. Jag stänger av ? Se kommentar inspelningen och 17 små verktygsfönster ersätter det stora. De visar vad affärens kameror registrerar just nu, klockan 19.14. I kassakamera två ser jag en grupp på sex anställda och en flicka. Hur kan de ha kommit hit så fort och varför? Jag reser på mig och skjuter in stolen. Jag stänger dörren efter mig och låser. Trycker ner handtaget för att känna att dörren är låst. Den är låst. Jag går nedför trappan.

nerför?

Det låga surret från kyldiskarna. De tomma gångarna i affären. Inga kunder. Jag ända

gillar när butiken är tom. Jag kan se från ena änden till den andra. Från brödavdelningen upp till frysskåpen. Inga pensionärer med hörapparater som tvingar mig att upprepa mig gång på gång. Inga föräldrar som låter barnen springa fritt som om det var en lekplats istället för en arbetsplats. Bästa stunden här är innan vi har öppnat. Jag går mot kassorna. Kompressorn till en av glassboxarna går igång och låter som en syrsa. Iza har sagt att den kvittrar som en undulat. Iza har gröna ögon.

Undulat känns inte rätt men det gör inte syrsa heller. Det är något skrapande ljud ett

fläktarna gör. Servicekillarna ska komma och kika på det. – Är du okej? Jag tittar upp. Det är Evelina som frågar. Hon har blå ögon. Alla glor på mig. – Ja. – Du skakar. Jag känner inte att jag skakar. Jag tvivlar på att jag skakar. Varför hon säger att jag skakar vet jag inte. Det är så många här nu. Jag vill att de ska sluta titta på mig. Cornelia börjar gråta och tjejerna turas om att krama henne. Det är skönt att fokus har flyttats från mig. n

SNABBGUIDE TILL REDIGERINGSTECKEN Det här är olika sätt att identifiera en markering i texten. Tecknen upprepas i marginalen, tillsammans med eventuell annan text som ska ersätta den borttagna eller läggas in.

Jag inte kan

Flytta ordet.

kan Jag inte

Jag inte kan

Lägg in. Komplement till tecknen till vänster, för förslag på ord som ska läggas in. Målet är en så lättläst redigering som möjligt, utan onödiga tecken och risk för missförstånd.

Ta bort. (För att inte kludda ner texten alldeles sätter man sällan ut tecknet. Är texten överstruken är förslaget att den tas bort.)

Byt plats på orden.

Lägg in mellanslag

Dra ihop

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

LEKTÖRENS KOMMENTAR

Texten behöver stramas upp

exten är skriven i presens och i jagform. Den har en tydlig här och nu-känsla som griper tag. Läsaren kommer väldigt nära Hekto. Allt registreras och filtreras genom hans blick. De exakta detaljerna, som etiketterna på pärmarna, skapar en trovärdighet. Det här är på riktigt. Dennis Andersson undrar själv om perspektivet begränsar. I det här utdraget är det snäva perspektivet definitivt textens styrka, och jag ser ingen anledning till att det inte kan fortsätta vara det i en hel roman. Andra perspektiv behövs bara om de har något väsentligt att tillföra berättelsen. Det finns inga entydiga riktlinjer om hur många perspektiv som bör användas. Men att ha för många perspektiv är oftare ett större problem än att ha för få. De synpunkter jag har rör sig mestadels om det gamla vanliga: meningar som säger lite för mycket samma sak, små övertydligheter … Eller för att sammanfatta: strama! Några andra reaktioner väcker dock texten. Namnet Evelina får mig att studsa till. Jag undrar rent av om det är en felskrivning. Utöver Hekto har två namn nämnts tidigare: Cornelia och Berina. När Hekto trycker på stopp har de precis varit i bild, och det blir då förvirrande när ytterligare en person dyker upp. Hur många jobbar egentligen under rånet? Jag vill ersätta Evelina med Berina. Antal perspektiv är inte det enda som noga måste övervägas, detsamma gäller för antal karaktärer. Det är onödigt att dra in en massa namngivna karaktärer som inte fyller någon funktion i berättelsen som helhet. Det riskerar att röra till det för läsaren och trötta ut. Ett enkelt knep för att göra dialoger mer talspråkliga är att använda kortformerna för ”sådan”, ”sedan” och ”något”, att alltså skriva ”sån”, ”sen” och ”nåt” istället. Jag tycker att det är ett knep som Andersson bör använda sig av här. För jag reagerar när poliskvinnan säger ”i en sådan här situation”. Få människor pratar så, det känns mycket mer naturligt med ”i en sån här situation”. Hela den repliken framstår som lite märklig. Poliskvinnan inleder med att säga att hon inte skulle kalla Hekto konstig, men när repliken fortsätter känns det som om hon gör precis det. Och

Johanna Mo är författare, kritiker, översättare, redaktör och lektör. Hon har varit förlagsredaktör för bland annat Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz, Martina Lowdens Allt och flera av Bodil Malmstens böcker. I juli kommer hon ut med romanen Allting trasigt ska bli helt, den tredje delen i en serie om kriminalkommissarien Helena Mobacke.

det är väl knappast ett helt korrekt beteende för en polis. Dessutom är det kopplat till något annat som skaver: det här med att Hekto ska reagera ”annorlunda”. Kanske händer det en massa i fortsättningen av berättelsen som gör hans reaktion speciell, men jag kan bara reagera på det här korta utdraget. Och i det känns hans reaktion väldigt naturlig. Chock är inte bara gråt, den kan lika gärna resultera i tystnad. En annan karaktär får påpeka att Hekto skakar, själv vill han inte kännas vid det. Det förstärker upplevelsen av att han är i chock. n

Vill du få ett utdrag ur ditt manus läst och kommenterat av Johanna Mo? Skicka ett utdrag på max 6 000 tecken till lektoren@tidningenskriva.se

NR 3 MAJ/JUNI 2015

MOTIVATIONSCOACHEN:

Boken som inte ville bli klar...

flera år har jag haft en bokidé i huvudet. Jag har brainstormat, småskrivit, tvivlat, funderat, hoppats, dagdrömt och pratat om den. Men jag skrev inte så mycket på den. Jag visste att jag skulle skriva boken, men i praktiken gick det väldigt trögt. Till slut tröttnade jag på att höra mig själv prata om och tänka på boken mer än jag skrev på den, och bestämde mig för att det var dags att göra något konkret och få saker att hända. Jag bestämde mig för att gräva där jag står och helt enkelt tillämpa de coachverktyg jag redan har på skrivprocessen, för att en gång för alla bli färdig med boken. Och färdig blev jag faktiskt till slut! Här är tre saker jag gjorde som var till stor hjälp. Hur kan du använda dem i ditt skrivande? 1. BE OM HJÄLP

Vanligtvis sitter jag ju själv i coachstolen så jag vet mycket väl värdet av att prata med någon som kan se ens situation utifrån. Jag bokade därför ett möte med en författarcoach

Att få feedback från någon som är expert på bokskrivande var förstås också mycket lärorikt, och gav massor av inspiration, motivation och resultat. vilket fick rejäl fart på skrivandet. Boken kändes mer verklig eftersom jag kunde diskutera den med någon annan, och skrivarbetet blev mer konkret med tydliga deadlines gentemot någon som räknade med mig. Att få feedback från någon som är expert på bokskrivande var förstås också mycket lärorikt, och gav massor av inspiration, motivation och resultat. Har du inte möjlighet att anlita en lektör eller författarcoach kan du samarbeta med någon annan med författarambitioner, så att ni kan ge varandra deadlines, pepp och feedback. 2. FOKUSERA PÅ UTVECKLING

När jag väl satte igång med skrivandet blev det snabbt tydligt att processen var svårare än jag hade räknat med. Även om jag skriver mycket och till vardags arbetar med text fick jag inse att jag faktiskt aldrig skrivit just en bok tidigare och helt enkelt inte riktigt visste vad jag höll på med. Jag behövde lära mig hur det går till när jag skriver en bok.

Jag slutade förvänta mig att jag redan skulle kunna, och använde det som inom psykologin kallas för ett växande tankesätt, som innebär fokus på utveckling och ansträngning istället för på resultat. Målsättningen var alltså inte att redan behärska bokskrivandet, utan att aktivt utvecklas för att stadigt bli bättre. Det hjälpte mig att släppa resultathetsen och istället utforska hur just min bokskrivarprocess ser ut. Ju mer av det jag upptäckte, desto lättare blev det att skriva.  3. TA SMÅ STEG TILL FRAMGÅNG

En av de största utmaningarna för mig var att det är ett så stort projekt att skriva en bok, och så mycket text att hålla reda på. Jag blev lätt överväldigad och förvirrad, och kände då bara olust inför alltihop. Det var därför nödvändigt att jag delade in skrivprojektet i små bitar och delmål som kändes, om inte inspirerande, så i alla fall överskådliga och hanterbara. Det är nämligen en förutsättning för att vi ska kunna tro på och röra oss mot våra mål. Det kan kännas fullkomligt omöjligt att se upp på berget som ska bestigas, men att titta ner för att bedöma var foten ska sättas härnäst är betydligt mer konkret och överkomligt. Varje gång som mitt ”bokberg” kändes för stort pausade jag alltså skrivandet för att reda ut vad nästa lilla steg var. Till en början kändes det oerhört frustrerande att ständigt behöva pausa för att reda ut var jag var och vart jag skulle, men jag upptäckte snabbt att de små stegen mycket effektivt tog mig framåt. Det fick också både hoppet, inspirationen och inte minst effektiviteten att komma tillbaka! n

Linnea Molander är psykologisk coach och frilansjournalist. Hon är akademiskt utbildad i positiv psykologi, kognitiv neurovetenskap och coaching, och är Skrivas egen motivationscoach.

WEBBKURSER OCH DISTANSKURSER I SKRIVANDE

NY KURSPORTAL FRÅN Vill du fördjupa dig ytterligare? Nu har vi lanserat Skrivarkurser.nu – en portal med webbkurser i skrivande. Här kan du bland annat få din egen lektörsläsning av Johanna Mo eller gå kurser i allt från hur man skriver en roman på 10 veckor till hur man blir en mer produktiv författare. Portalen kommer fortlöpande att utökas med fler skrivarkurser. Öppna ditt användarkonto och gå en gratis introduktionskurs redan idag! www.skrivarkurser.nu

BILD: ELENA ELISSEEVA/SHUTTERSTOCK

Vin bidr narage t!

Vilse J

Joel Berg vinner Skrivas novelltävling på temat Vilse.

TEXT: JOEL BERG

ag sitter i baksätet på en för gammal Volvo, försöker trycka mig långt ner i den vinröda klädseln för att hålla värmen och trummar med mina slitna gymnastikskor på plastmattan. Den kalla luften smakar bensin och aluminium. Genom de immiga fönstren studsar gatljusen i den blå snön och dränker världen i ett smutsigt grågult skimmer, ur vilket jag ser min far komma, först en arm, sen hans krulliga huvud, sen hans enorma stickade tröja. Han rycker upp dörren och har startat bilen innan han hunnit sätta sig ner. "Vart är vi på väg?" frågar jag honom. "Sätt på dig bältet", svarar han tyst, och kör sen långsamt ut

från vår snöslaskiga gata. Låga mörka villor byts mot höghus vars fortfarande tända fönster skymtar genom nattdiset som lanternor. När vi svängt ut på motorvägen lägger min far sin tunga arm över framsätet och vänder sig mot mig. "Vi måste åka en liten bit bara. Är det ok?" Jag nickar. I landskapet utanför blir husen färre och i lyktornas sken syns snart enbart silhuetterna av en oändlig rad kolsvarta granar. I intervaller mellan gatljusen lyses bilen upp och jag kan se min fars gamla håriga rynkiga nacke, nacken på någon som arbetat med kroppen hela sitt liv, nacken på någon som böjt den över tidningen med ena handen på kaffet och den andra på mackan klockan fem på morgonen varje dag i

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Han stirrar stint på vägen, en väg som aldrig verkar ta slut utan ser ut att fortsätta i samma riktning i det oändliga. Gatlyktorna har nu försvunnit och granarna är högre och närmre

JURYNS MOTIVERING Känsligt skildrar vinnarnovellen en skör fadersrelation och smakerna och lukterna av en barndom. Taktfast för orden, och faderns Volvo, berättelsen vidare längs landsvägen. ANDRA PLATS Isabelle av Christa Nordlund-Hiltunen Skickligt återger författaren en märkligt uppskruvad stämning och kontrasten mellan näst intill uppgivna vuxna och deras berättelse om ett barn som i sammanhanget blir ett fönster till en annan värld. TREDJE PLATS

hundratals år, nacken på någon som är döende i mer än en sorts cancer. Han tänder en cigarett, trots att vi vet att det inte är til�låtet i bilen och röken tränger bort bensindoften. Trots att värmen är på blir bilen inte varmare. "Berätta något om dig själv", säger han plötsligt. Jag börjar berätta en historia från skolan om hur vi hade en traktordäckgunga på skolgården, om hur vi drog den runt varv efter varv så att den snurrade med en fruktansvärd fart när den släpptes. Och om hur en flickas fingrar en dag fastnade i kedjorna och hur jag, mitt i uppståndelsen, stod fullkomligt stilla. Men inte för att jag var rädd, utan för att jag var fångad i min egen fascination. Fast i förloppet, i händelsens överraskande utveckling, medan de andra sprang fram till flickan och försökte hjälpa henne, försökte stoppa blodet som rann längs hennes arm ner över hennes sommarklänning. Jag märker att han inte lyssnar. Han stirrar stint på vägen, en väg som aldrig verkar ta slut utan ser ut att fortsätta i samma riktning i det oändliga. Gatlyktorna har nu försvunnit och granarna är högre och närmre, dom tornar som tidvattenvågor på väg att slå över. Vi kan ha kört i timmar. I min ficka känner jag en apelsin min mor tvingat på mig och jag tar upp den och skalar den i mörkret. Jag väntar mig sötma, men den är torr och smakar ingenting, inte ens vatten. Dom tunna membranen skulle lika gärna kunna vara hud. "Vad hände?" frågar jag. "Det var inget som hände", svarar han efter en stund. "Det var inga händelser, ingen kedja, inga val, det var en knappt märkbar men konstant ström och jag flöt med utan att hjälpa till eller hålla emot. Jag stod still medan allt annat rörde sig långsamt förbi mig. Ett tag kunde jag känna igen saker jag sett förut, detaljer, skepnader, men ju längre jag kom desto mindre kände jag igen och tills sist kände jag inte igen något alls längre. Ändå var ingenting nytt eller annorlunda." Han tystnar. Vi kör nu genom ett kompakt mörker och det enda som syns är dropparna från ett tyst regn som ibland blänker till i strålkastarljuset. Även tystnaden verkar växa. Ibland tror jag att jag kan skymta min fars gestalt i framsätet, men jag är inte säker. "Är du kvar?" frågar jag. Och sedan frågar jag fast jag redan vet svaret "Vet du var vi är?" n

NR 3 MAJ/JUNI 2015

Tankekarta av Julia Hengen Tät och ångestladdad stämning frammanas rytmiskt med få ord och enkla medel. För varje tecken stiger stressen obönhörligt mot ett elegant antiklimax.

Missa inte!

Nästa tävling har temat:

DJURET deadline 20 maj

Bidragen ska vara på max 4 000 tecken inklusive mellanslag. Skicka in ditt bidrag på vår hemsida: www.tidningenskriva.se/novellbidrag Eventuella frågor rörande tävlingen hänvisas till redaktionen@tidningenskriva.se. 1:a-pris: presentkort på 700 kronor på Adlibris.com 2:a-pris: presentkort på 300 kr, 3:e-pris: presentkort på 200 kr. Läs vinnarnovellerna på www.tidningenskriva.se.

Tävlingen sker i samarbete mellan tidningen Skriva och Adlibris.

BILD: DE-V/SHUTTERSTOCK

Fråga Mats och Susanna om ditt skrivande HUR LYCKAS MAN MED STARTEN? Det där med starten tycker jag är svårt. Jag har ett utkast till en kriminalroman och har intrigen klar för mig. Jag vet vart berättelsen ska men är alltså osäker på hur jag ska lyckas få med mig läsaren in i det hela. Själv känner jag mycket för mina karaktärer och miljöer och vill gärna få fram dem tydligt så att läsaren verkligen kan känna med dem sedan när det börjar hända obehagliga saker. Men hur länge vågar jag lita på att läsaren stannar kvar innan det måste hända något konkret och avgörande för själva handlingen? Själv är jag ganska trött på deckare som börjar med en våldsam prolog för att sedan växla till polisstationen och presentation av hjälten och så vidare, jag vill gärna göra det lite mer originellt, men risken är väl att läsaren förväntar sig en viss dramaturgisk mo-

dell som man kanske bör hålla sig till? Helt enkelt: Hur vet jag om starten är för långsam för en läsare som förväntar sig spänning? Filip Här är ett kort svar på en komplicerad fråga: Olika genrer har sina specifika ”krav”, eller som du skriver; läsarna har förväntningar. Men grunden är att varje text har sin egen stil och rytm. När vi undervisar brukar vi ta en halvdag och prata om berättelsens rytm. Även i en spänningsroman behöver läsaren passager med hög intensitet och passager med lite lägre intensitet. Men texten måste ändå hela tiden upplevas lika angelägen och intressant, hålla samma höga kvalitet oavsett vilken passage vi talar om. Om du inte vill inleda med brottet, som väl är standard i kriminalromaner, så måste du hitta ett sätt att göra personen, eller situationen du inleder

med minst lika fängslande. Presentera ett personligt dilemma, en moralisk konflikt eller någon annan konflikt som kan utveckla sig till en parallellhistoria. I ditt fall är det kanske till och med den historien som är huvudsaken? Många kriminalromaner bärs upp av sitt persongalleri mer än själva brottsundersökningen. Ett tips är att se ett antal engelska och amerikanska krimfilmer och se hur de skiljer sig. De kan ha väldigt olika tempo och berättarteknik men är ändå i samma genre. Helt överförbart till litteraturen. VILKET BERÄTTARPERSPEKTIV ÄR BÄST? Jag sitter och skriver en historia och har huvudkaraktär, miljö och huvudsaklig intrig klar för mig. Men nu sitter jag och vrider och vänder på hur jag ska berätta historien och vem som berättar. Det är huvud-

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

karaktären Sofias upplevelser som ska förmedlas men jag vet inte om det är hon själv som ska berätta om dem eller om det ska finnas en berättarröst som gör det åt henne. Vilka fördelar och nackdelar ser ni med jag-form respektive att berätta i tredje person? Maria Tänk inte för mycket på den frågan. Börja skriva och se vad som händer. Du kan behöva komma ganska långt in i berättelsen innan du vet säkert. Ofta är det lättare att skriva i jag-form till att börja med. Men det kan visa sig att berättelsen behöver ett vidare perspektiv för att fungera. Då kan du byta längre fram i processen. Sant att du då behöver skriva om allt som du producerat fram tills dess. Mycket jobb blir det. Men det är så det går till, alla författare tråcklar med sina texter, ändrar i dem intill tryckningen. Du kan självklart också göra precis tvärtom, alltså börja med att berätta om Sofia, och se vad som händer då. Elisabeth Rynell menar i boken Skrivandets sinne (2013) att det i berättelsen bor en märkvärdig kraft som vill sitt. Vi tror också så. Alltså handlar det om att hitta berättelsen. Det gör man genom att undersöka vad den vill med författaren, snarare än vad författaren vill med berättelsen. Vad vill din berättelse Maria?

VEM KAN TITTA PÅ MITT MANUS? Jag har skrivit min biografi som blev två böcker. Jag är en 28-årig afghansk svensk tjej från Tjörn som har varit med om ganska mycket. Böckerna handlar om livet i Afghanistan under talibanernas regim, hur det var att bli invandrare i grannlandet, vägen hit via Ryssland och livet här i Sverige. Två personer har gått igenom den första boken och den är nästan färdig, men jag behöver någon som kan finslipa boken mening för mening en gång till. Eftersom det är min biografi så är jag noga med att det ska bli bra. Jag har två frågor: Kan ni rekommendera någon som kan hjälpa mig med det? Och tror ni att det är något intressant att läsa? Tamina

NR 3 MAJ/JUNI 2015

Vi börjar med att säga grattis till att du tagit dig tid att skriva och arbeta med din text. Bra! Du verkar ha skrivit något som många tycker är intressant att läsa. Vi vågar till och med påstå att den här typen av litteratur nog är vad många förlag letar efter just nu. Alltså berättelser som handlar om erfarenheter från svenskar med rötter i andra länder. Så ja, vi tror dina böcker är intressanta och vill på alla sätt uppmuntra dig att göra dem klara. Som alltid när det gäller litteratur så är det viktigt att det finns en berättelse och ett språk för den. Just därför blir vi glada för att du frågar efter ”någon som kan finslipa boken mening för mening”. Det tyder på att du är noggrann, och det i sin tur tyder på att du är beredd att arbeta ytterligare med texten, vilket alltid är bra. Värre är att rekommendera någon. Generellt sett bör det dock vara någon med kunskap om skönlitterärt berättande och gestaltning. Det är sällan någon bra idé att låta en kompis läsa. Det finns författare som arbetar som skrivcoacher, dem hittar man genom att googla manusbearbetning, men också via Författarcentrum. Skulle du höra till dem som får ett lektörsutlåtande från förlag framöver är det bara att tacka och ta emot. Svälj kritiken, lyssna på lektörens tankar. Ge inte upp. Du är nära nu. Arbeta om… Blir du till och med antagen är det inte slutet på resan, ofta innebär det bara ytterligare ett par varv med manuset, men då med en personlig skrivcoach: förläggaren. Om vi ändå ska nämna ett bra namn... På våra kurser brukar vi hänvisa till en författare som heter Erik Grundström som arbetar med andras texter och erbjuder olika sorters skrivcoaching. Han har mångårig vana som kurslärare på Skrivarakademin i Stockholm och är van att arbeta med allt från romaner till noveller. När du kommit så långt som att skicka in ditt manus till förlag så är vårt råd att du vänder dig till flera samtidigt. På förlagens hemsidor står det hur de vill få manus levererade. Lycka till! n

SUSANNA ALAKOSKI debuterade med Svinalängorna 2006. Vid sidan av sitt författarskap leder hon skrivarkurser och är känd för sitt engagemang i sociala frågor. Hon har tilldelats Augustpriset, ABF:s litteraturpris och Tidningens Vi:s litteraturpris.

MATS SÖDERLUND debuterade med diktsamlingen Det står en pöbel på min trapp 1992. Han var ordförande i Sveriges författarförbund mellan 2005 och 2012 och är idag ordförande i Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.

I varje nummer av Skriva svarar Susanna Alakoski och Mats Söderlund på frågor om skrivande. Skicka din fråga till skrivardoktorn@tidningenskriva.se.

Skrivardagar vid havet Jills veranda, Lörudden 2015! NÄR? Veckan efter midsommar, måndag–fredag 22- 26 juni, lunch till lunch! VAR? Lörudden, knappt 3 mil från Sundsvall vid havet. Underbara omgivningar med klippor, kapell, hällristningar och annat inspirerar! Bastu på klipporna, bra fiskrestaurang… HELPENSION? Så klart, för den som vill. MAT OCH FIKA OCH MELLANMÅL? Så klart! Allt serveras och finns framme. HUR? Skriv i pågående projekt eller prova på som nybörjare! De som vill ha support bildar en grupp, som jag sätter igång med övningar och så följer vi upp tillsammans och delar texter. UPPLÄGGET? Ankomst måndag till lunch och avslut fredag till lunch. Passar det bättre med att komma till söndag är man förstås välkommen! PRIS? 4 000:- för kurs och helpension. 3 500:- utan övernattning. Jag, Jill Taube som ordnar och leder detta, har skrivit en hel del, mest populärvetenskap och snickrar på flera projekt och har gått kurser samt är medlem i Sveriges Författarförbund. Jag ser mig som en arrangör och möjliggörare av bra skrivro! Anmälan och frågor skickas till jill@sjalochkropp.se eller mobil 0722 41 10 88 | www.sjalochkropp.se

GE UT DIN BOK OCH E-BOK I BOKHANDELN

ANNONSERA I SKRIVA? Tryck från 1 exemplar,

utan minsta upplaga

Högt författarhonorar,

Nå 27 000 engagerade och lojala läsare!

lågt försäljningspris

Din bok och e-bok med

ISBN hos alla viktiga bokhandlar

www.bod.se

Marknad & Försäljning Martin Karlsson martin@tidningenskriva.se

En exklusiv

GRUND KURS nära stranden

Vad gör du i midsommar?

En exklusiv skrivarkurs i dramaturgi och gestaltning i trivsam, strandnära torpmiljö. Max 8 deltagare. Grundkurs.

MIDSOMMARVECKAN: 17-21 JUNI eller 3-7 AUGUSTI 2015

En skrivarvecka där du kan vara dig själv. Vi lär känna varandra genom våra karaktärer, texter och textsamtal. Samvaron skapar en atmosfär av trygghet, glädje och sinnesfrid. Vi arbetar steg för steg utifrån min skrivmetodik, där du hela tiden får konkreta redskap för att gestalta trovärdiga karaktärer i en effektiv berättarstruktur. Välkommen till mitt sommarparadis!

Veronica Grönte, kursledare och författare till skrivhandledningen Pennvässaren (Studentlitteratur)

RÖSTER FRÅN FÖRRA SOMMAREN:

Den här kursen har allt man behöver för sitt skrivande. Det allra mest betydelsefulla för mig var att upptäcka hur den dramatiska strukturen skapar flöde i min text. En stor respekt mellan alla i gruppen var grunden – vi vågade öppna våra texter för varandra.

Joyce Nyström, egenföretagare, Göteborg Veronica är en lysande pedagog – just genom att kunna skapa den här trygga stämningen som gör att vi alla kommer loss. Vi vågar göra sånt som vi inte har gjort förut.

Margareta Ingelstam, fredsarbetare, Stockholm

Anmälan och alla detaljer online på

Fråga juristen!

Som jag varit inne på tidigare i den här spalten är det upphovsrättsliga skyddet kopplat till verket. En bok är ett verk och så även en del av en bok, till exempel ett kapitel. Även mycket kortare texter än så kan uppnå verkshöjd och därmed omfattas av det upphovsrättsliga skyddet. När man beskriver en karaktär i en bok är det generellt så att det är just den aktuella beskrivningen, det vill säga dina formuleringar, som skyddas. Och det är då möjligt för en annan författare att beskriva samma person, men med sina egna ord. Det är i princip tillåtet att använda sig

Sverige Författarförbund (SFF) är en facklig organisation för dig som är verksam som författare eller litterär översättare.

av andra författares litterära karaktärer i nya verk om man skapar ett nytt och självständigt verk i förhållande till det första. Ett par exempel är Bengt Ohlsons Gregorius och Gun-Britt Sundströms För Lydia som är så kallade parafraser på Hjalmar Söderbergs böcker Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Det är i och för sig möjligt att tänka sig att en karaktär skulle kunna vara så pass originell, individuell och självständig att den i sig betraktas som ett verk. Men ett sådant skydd skulle bli tämligen snävt, det vill säga det räcker antagligen med en mindre omskrivning för att hamna utanför skyddet. Utöver det rent upphovsrättsliga kan man i princip utgå från att mer kända karaktärer har registrerats som varumärken och vill man använda sig av dem på ett område som omfattas av varumärkesskyddet behövs i sådana fall tillstånd. Reglerna är lika oavsett om det gäller Stephen King eller en helt vanlig dödlig, det vill säga om karaktären är upphovsrättsligt eller varumärkesrättsligt skyddad krävs tillstånd för användning. Men upphovspersonen eller rättighetshavaren kan välja om han eller hon vill påtala ett intrång och därmed behandla olika aktörer olika. En förutsättning

för att tillstånd ska krävas är också att du på något sätt tillgängliggör din användning av verket för allmänheten. Handlar det om en rent privat användning som aldrig lämnar den egna hårddisken så behöver du inte tillstånd. När det gäller så kallad fan fiction, alltså olika former av omskrivningar eller bearbetningar av kända verk är det inte ovanligt att författarna låter det ske med sitt goda minne, så länge bearbetningarna inte görs tillgängliga på ett kommersiellt sätt. Så är till exempel fallet med JK Rowling som aktivt uttalat sig om att hon tycker att det är okej att fansen skriver egna historier om Harry Potter, så länge dessa inte är stötande eller används på ett kommersiellt sätt. n

Kan jag använda andra författares romanfigurer?

I varje nummer av Skriva svarar Författarförbundets jurist Maria Martinsson på läsarnas frågor om juridik och förlagsavtal. Maila din fråga till juristen@ tidningenskriva.se

BILD: ROSIE ALM

Jag läste Vargarna i Calla av Stephen King för några veckor sedan och då slog det mig att han har beskrivit fienderna i boken på ett liknande sätt som skurken Doktor Doom i Marvels serietidningar. Så nu undrar jag om det är något jag också kan ta mig friheten att göra, eller om det är något Stephen King kommer undan med just för att han är den han är? Finns det risk för att Marvel plötsligt ringer på min dörr eller är det okej så länge berättelsen inte går från att vara just en amatörskrivning på datorn till att gå i tryck hos ett bokförlag? Har hör talas om att det finns en internetsajt där folk skriver uppföljare till både Harry Potter och Sagan om ringen men där kanske det finns något slags godkännande? Men vad vet jag? Mathias

NR 3 MAJ /J U N I 2 01 5

Det krävdes mycket sökande innan jag till slut hittade en fluga som matchade mitt författarego. TEXT: MARTIN KARLSSON BILD: EVERETT COLLECTION

Solentro AB

040-78300

solentro.se Anckargripsg. 3

ILEU B

211 19 Malmรถ

รฅr

info@solentro.com