JIA

Årligen diagnostiseras drygt 250 barn i Sverige med barnreumatism, Juvenil idiopatisk artrit (JIA). Det är en autoimmun sjukdom vars orsaker ännu inte är kartlagda. Flera pusselbitar återstår för att fullt ut kunna lösa gåtan bakom sjukdomen och lägga grunden för framtidens behandling av JIA. I ett viktigt forskningsprojekt vid Lunds universitet kartläggs vad som händer när JIA-patienter blir vuxna.

JIA är en kronisk, inflammatorisk ledsjukdom som debuterar i barndomen. Symtomen kvarstår ofta upp i vuxen ålder och eftersom JIA kan vara förenat med allvarlig samsjuklighet är det viktigt att sjukvården fortsätter att följa JIApatienter även när de blivit vuxna, säger Helena Tydén, reumatolog vid Skånes universitetssjukhus och forskare vid Lunds universitet.

Artikeln är ett samarbete med Reumatikerförbundet.

Hon leder ett forskningsprojekt med fokus på långtidsuppföljning där vuxna JIA-patienter bjuds in populationsbaserat. Även individer med lindrig JIA som i dagsläget inte har kontakt med reumatolog bjuds in till studien. Forskarna undersöker bland annat faktorer som aktuell sjukdomsaktivitet, ögonstatus, kardiovaskulära riskfaktorer, levnadsvanor och upplevd livskvalitet.

Kartlägger sjukdomssamband –En förhoppning med studien är att vi i framtiden ska kunna ge nyinsjuknade JIA-patienter och deras föräldrar bättre svar på frågor om prognos, samsjuklighet och hur JIA-diagnosen kommer att påverka deras liv. Vår ambition är bland annat att kartlägga ett eventuellt samband mellan JIA och ökad risk för kardiovaskulär sjukdom. Det är också viktigt att fånga upp vuxna JIApatienter med pågående inflammatorisk sjukdomsaktivitet som i dagsläget inte har någon vårdkontakt, säger Helena Tydén, som fått ekonomiskt stöd för sin forskning från Reumatikerförbundet och Unga Reumatiker. –Forskningsstödet betyder otroligt mycket. Det är ett kvitto på att patientföreningarna betraktar vår forskning som relevant och viktig. När vi lär oss mer om de mekanismer som orsakar JIA och påverkar sjukdomsförloppet läggs grunden till framtidens individanpassade behandling som angriper orsakerna till sjukdomen, säger hon.

Forskningsstödet betyder otroligt mycket. Det är ett kvitto på att patientföreningarna betraktar vår forskning som relevant och viktig.

Deltagarna har SLE med låg till måttlig sjukdomsaktivitet och kommer att erbjudas konditionsoch styrketräning i en träningsgrupp som jämförs med en kontrollgrupp.

Högintensiv träning för personer med Systemisk

Lupus Erythematosus

SLE är en relativt ovanlig reumatisk sjukdom som påverkar hur fysiskt aktiv patienten kan vara. En ny teststudie undersöker hur högintensiv intervallträning kan göra så att hälsoeffekterna blir större och snabbare.

SLE beror på störningar i immunförsvaret och kan vara ärftligt. Sjukdomen drabbar främst kvinnor och är förknippad med en mängd olika symptom, eftersom den drabbar flera olika organ. De vanligaste symtomen är smärta och trötthet och muskelstyrka och kondition är ofta nedsatt. Dessutom finns en ökad risk för hjärt-/kärlsjukdomar

Studie om högintensiv träning

En ny studie ska undersöka hur kondition, trötthet och sjukdomsaktivitet påverkas av högintensiv intervallträning.

– Vid just SLE finns studier som visar att träning med måttlig till hög intensitet förbättrar kondition, minskar trötthet och symtom på depression. Det finns inte några studier gällande högintensiv intervallträning vid SLE och därför känns det angeläget att göra en träningsstudie som utvärderar denna form av träning, säger Carina Boström, fysioterapeut och docent vid Karolinska Institutet.

Studien satte igång förra året vid Örebro universitetssjukhus, där

Carina Boström

träningen genomfördes tillsammans med sjukgymnasten Katrina Dahlin. Fler sjukhus kommer också att inkluderas så småningom.

– Deltagarna har SLE med låg till måttlig sjukdomsaktivitet och kommer att erbjudas konditions- och styrketräning i en träningsgrupp som jämförs med en kontrollgrupp. Träningsgruppen kommer att träna med hög intensitet två gånger per vecka i tre månader tillsammans med sjukgymnast. Därefter med stöd från fysioterapeut via videosamtal och/eller telefon i ytterligare tre månader.

Utöka till andra sjukhus Om studien får ett gott resultat, vilket de första preliminära analyserna tyder på, hoppas Carina Boström att det leder till att denna form av träning kan erbjudas SLE-patienter rutinmässigt på sjukhusen. – I första hand på de sjukhus som deltar i studien. Men i framtiden kanske till och med ute i primärvården. Studien utförs i samarbete med reumatolog och docenten Ioannis Parodis och finansieras av Reumatikerförbundet.