Träning kan minska svår menssmärta

Smärta är en subjektiv upplevelse som påverkas av psykisk och fysisk hälsa liksom sociala och kulturella förhållanden. En återkommande smärta varje månad i samband med menstruation som påverkar skola, fritid, arbete och social samvaro är inte något man behöver uthärda. Foto: Canstock, arkiv.

Fysisk aktivitet två till tre gånger i veckan kan möjligen lindra menssmärta hos unga kvinnor med ungefär 25 procent. En systematisk översikt som SBU nu kommenterar visar att 45 till 60 minuters träning två-tre gånger i veckan kan ge viss smärtlindring jämfört med ingen träning alls. Studieresultaten hade dock låg tillförlitlighet och det behövs fler välgjorda studier på området, konstaterar SBU.

I originalrapporten inkluderades tolv studier, mestadels med yngre deltagare. De positiva effekterna sågs oavsett träningsform och träningsintensitet. Till lågintensiva övningar hörde stretch, core och yoga medan zumba och aerobics räknades som högintensiv träning.

För att deltaga i studierna som ingick i översikten skulle man uppskatta sin menssmärta till VAS 4 eller högre på en 10-gradig skala där 10 motsvarar högsta tänkbara smärta och menssmärtan skulle också medföra att man anpassade sin vardag på något sätt. Kontrollgruppen fick ingen behandling alls.

Det saknas idag välgjorda studier som jämför fysisk aktivitet med smärtstillande läkemedel såsom NSAID.

Det finns inte heller någon kunskap om effekterna av fysisk aktivitet under själva menstruationen eftersom deltagarna i flertalet studier hade ombetts att inte träna under dessa dagar.

Regelbunden menssmärta Globalt upplever cirka 70 procent av alla unga kvinnor att dysmenorré, smärtor i samband med menstruation, minskar deras livskvalitet. Smärtorna påverka inte sällan skolgång och prestationsförmåga.

I en tidigare svensk enkätstudie bland 16-17 åringar svarade 89 procent att de upplevde regelbunden menssmärta. 75 procent angav medelsvår eller svår smärta.

I den systematiska genomgången som SBU nu kommenterat har man fokuserat på primär dysmenorré, dvs smärta i samband med menstruation som inte beror på någon underliggande sjukdom. Smärtan är lokaliserad till buken, ryggslutet, bäckenet eller underlivet och kan stråla ut i benen. Den kan göra att man blir yr, illamående och kallsvettig. Menstruationssmärta orsakas av att livmoderns muskler drar ihop sig för att stöta ut slemhinnan. Det blir en syrebrist i muskeln vilket ger smärta. Muskelsammandragningen orsakas av ett ämne som heter Prostaglandin F2α. Riklig blödning vid mens ger också ökad risk för mer smärta då större volym blod ska pressas ut.

Idag kan man få hjälp Vissa sjukdomar kan också orsaka svår smärta vid menstruation, så kallad sekundär dysmenorré. Exempel på sjukdomar är endometrios och myom. Missbildningar i livmodern, ärrbildning efter kirurgiska ingrepp och spiral i felläge är andra exempel på tillstånd som kan ge ökad menstruationssmärta.

Smärta är en subjektiv upplevelse som påverkas av psykisk och fysisk hälsa liksom sociala och kulturella förhållanden. En återkommande smärta varje månad i samband med menstruation som påverkar skola, fritid, arbete och social samvaro är inte något man behöver uthärda. Idag kan man få hjälp med smärtstillande läkemedel eller hormonella preventivmedel för att minska smärtan och öka livskvaliteten. Man kan få hjälp av skolsköterskan, på ungdomsmottagningen, på vårdcentralen eller på en gynekologisk mottagning.

SBU:s sammanfattning Översikten visar att 45 till 60 minuters fysisk aktivitet två till tre gånger i veckan, oavsett träningsform eller om träningsintensiteten är hög eller låg, möjligen kan lindra menssmärta hos unga kvinnor med ungefär 25 procent jämfört med ingen träning (9 studier, n=632). Brister i studiernas utförande gör att översiktsförfattarna har bedömt att resultaten har låg tillförlitlighet, vilket betyder att nya studier skulle kunna förändra resultaten. Därför behövs det fler välgjorda studier för att säkerställa resultaten. För andra utfall än smärta saknades antingen studier helt eller så var evidensnivån otillräcklig för att man skulle kunna bedöma vilken effekt träningen hade.

Källa: SBU STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK OCH SOCIAL UTVÄRDERING

Anna-Sofia Melin, specialistläkare, med dr, Capio Gynekologi Globen och Haninge Ungdomsmottagning, Stockholm.

Rebecca Silverstein, projektledare SBU.