Nya rön om sambandet mellan cellidentitet och barncancerformen neuroblastom

”Tumörvävnadsproverna har samlats in från barn där diagnos-åldern varierar från mindre en månad gammal till 6,5 år. Cirka 50 procent klassificerades som högrisktumörer och 50 procent som lågrisktumörer.  – Vi upptäckte att tumörer med låg risk respektive hög risk består av olika celltyper. De olika celltyperna visade sig också ha olika sjukdomspotential”. Foto: Canstock, arkiv.

Neuroblastom är en typ av barncancer som utvecklas hos spädbarn och små barn. Även om det är en relativt sällsynt form av cancer, är den fortfarande ansvarig för cirka 15 procent av dödsfallen i barncancer. I en ny studie som publicerats i Nature Communications, har forskare vid Karolinska Institutet upptäckt att neuroblastom med låg risk samt hög risk har olika cellidentiteter, vilket kan påverka överlevnaden hos de som drabbas.

Neuroblastom startar oftast i det sympatiska nervsystemet eller binjurarna. Hur denna typ av cancer utvecklas varierar stort – allt från spontan regression och fullständigt försvinnande till obeveklig sjukdomsprogression med få behandlingsalternativ. Barnets ålder vid diagnos är en av de viktigaste prognostiska faktorerna för en gynnsam utgång. Varför åldern är viktig är dock en fråga som tidigare har lämnats obesvarad. – I vår forskning har vi studerat encellssekvensering i friska binjurar hos foster, spädbarn och äldre barn, och jämfört detta med neuroblastomvävnad från olika riskgrupper, säger Susanne Schlisio, docent vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, och medförfattare till studien.

Olika celltyper med olika sjukdomspotential

Tumörvävnadsproverna har samlats in från barn där diagnosåldern varierar från mindre en månad gammal till 6,5 år. Cirka 50 procent klassificerades som högrisktumörer och 50 procent som lågrisktumörer. – Vi upptäckte att tumörer med låg risk respektive hög

risk består av olika celltyper. De olika celltyperna visade sig också ha olika sjukdomspotential, förklarar Susanne Schlisio.

Forskargruppen kunde matcha lågriskneuroblastom med en celltyp som växer under utvecklingen av fostrets binjurar, medan aggressivt högriskneuroblastom matchades med en celltyp som bara finns i barns binjurevävnad efter födseln.

Analyser av båda celltyper visade också på olika genuttrycksprogram som styr förutsättningarna för överlevnad vilket korrelerar med ålder vid diagnos. Dessutom tyder studien på att den celltyp som finns i den friska vävnaden hos barn efter födseln har egenskaper liknande en föregångscell, en typ av stamcell, som kan utvecklas till specialiserade celltyper. – Dessa specialiserade celler kan hjälpa till att regenerera den friska vävnaden efter födseln, men när de blir onormala och aggressiva kan de också vara ansvariga för det elakartade neuroblastomet. Detta kan förklara varför högriskneuroblastom uppstår hos äldre barn, men inte hos foster eller mycket små barn, säger Oscar Bedoya Reina, studiens försteförfattare och biträdande lektor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet i Solna.

Ökad förståelse kan bidra till mindre elakartade tumörer

Forskarna ska nu utöka sin studie för att skapa förståelse för hur den identifierade stamcellstypen ytterligare förändras efter födseln för att skapa specialiserade celltyper. – Om vi kan förstå denna typ av föregångscell i detalj kan vi kanske förutse och göra preliminära valideringar av framtida behandlingsstrategier baserat på tumördifferentiering. Att upptäcka vägar som kan leda till att barntumörer blir mindre elakartade kommer att vara viktigt för utvecklingen av nya behandlingar som för närvarande saknas för högriskneuroblastom, avslutar Susanne Schlisio.

I slutet på 2020 publicerade Schlisios forskargrupp en annan studie inom samma område i publikationen Cancer Cell.

Källa: Karolinska Institutet Susanne Schlisio. Foto: Flynn Larsen.

Oscar Bedoya Reina. Foto: Karolinska Institutet.

Publikation

”Single-nuclei transcriptomes from human adrenal gland reveal distinct cellular identities of low and high-risk neuroblastoma tumors”, Bedoya Reina O.C., Li W., Arceo M., Plescher M., Bullova P., Pui H., Kaucka M., Kharchenko P., Martinsson T., Holmberg J., Adameyko I., Deng Q., Larsson C., Juhlin C.C., Kogner P., Schlisio S.” Nature Communications, online Sept. 7, 2021, doi: 10.1038/ s41467-021-24870-7

Den nu aktuella studien har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Barncancerfonden, Cancerfonden, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Paradifference Foundation och ERC Synergy grant (projekt “Döda eller differentiera”).

ERBJUDANDE TILL MEDICINSK ACCESS LÄSARE

POTTHOLZT alla FUNDERINGAR...

Pottholzt funderingar om den svenska sjukvården har alltsedan 1999 underhållit många läsare över hela Sverige. Den utgivna samlingen av skämtteckningar med inspiration från sjukvårdens säregna miljö, som vi alla förr eller senare tvingas besöka kan du nu köpa för ett samlat pris!

Här framträder ett unikt persongalleri av galna doktorer, förvirrade sjuksköterskor, pinade patienter, besvärliga byråkrater och andra märkliga människor.

ENDAST 150 KR

Fyll i och skicka in eller hör av er till:

E-post: info@medicinskaccess.se Tel: 0652-151 10

Tillkommer 62 kr för porto inkl. moms.

TOTALT 212 kr för alla tre böcker

Ja tack! Jag beställer bokpaket ”Pottholzt”

Antal bokpaket Pris 212 kr för alla tre böcker, inklusive moms och porto.

Plats för frimärke

NAMN INSTITUTION/FÖRETAG AVDELNING ADRESS POSTADRESS

TELEFON

E-POST FAKTURAADRESS

T&M Media AB Fiskvik 100 829 53 Bergsjö

”Peripartumkardiomyopati drabbar yngre kvinnor och tycks innebära stora påfrestningar både fysiskt och psykiskt. Ovetskapen gällande långtidseffekter och konsekvenser för den hälsorelaterade livskvaliteten i kombination med vikten av tidig behandling och rådgivning gällande kommande graviditeter gör det extra viktigt att kvinnor med peripartumkardiomyopati inte går odiagnostiserade” Foto: Canstock, arkiv.

Peripartumkardiomyopati

– hjärtsvikt i samband med graviditet

Peripartumkardiomyopati drabbar kvinnor i slutet på graviditeten eller första tiden efter förlossningen. Sjukdomen ger upphov till hjärtsvikt och förloppet kan variera från snabb återhämtning till behov av transplantation och död. Med rätt behandling överlever dock de flesta och många återfår normal hjärtfunktion. Tyvärr missas ofta diagnosen initialt och flera studier talar för att sjukdomen har stor påverkan på livskvaliteten även på längre sikt.

Peripartumkardiomyopati är en ovanlig diagnos i västvärlden men förekomsten skiljer sig mycket mellan länder, allt från ungefär 1 på 100 födslar i Nigeria till 1 på 10 000 födslar i Danmark, och samma trend ses för överlevnaden. Vad denna skillnad beror på vet man inte säkert men mycket tyder på en kombination av diagnostik, genetik och livsstilsfaktorer.

Handläggningen av peripartumkardiomyopati syftar till att behandla hjärtsvikten och förutom sedvanlig hjärtsviktsbehandling har tillägg av bromokriptin visat

Riskfaktorer för insjuknande i PPCM

• Havandeskapsförgiftning • Tvillinggraviditet • Obesitas • Hög ålder hos mamman • Afrikansk etnicitet • Tidigare graviditeter • In vitro-fertilisering • Låg socioekonomisk status • Högt blodtryck • HELLP-syndrom (utgörs av hemolys, ökade transaminaser och låga trombocyter)

en positiv effekt på återhämtning av hjärtfunktion, samt minskad risk för död och komplikationer. Trots att orsaken till peripartumkardiomyopati inte är helt känd har man kunnat kartlägga bidragande faktorer. En sådan är prolaktin, vars nedbrytningsprodukter ger upphov till skador på kärl och hjärtmuskelcellerna. Eftersom bromokriptin är en dopaminagonist som hämmar produktionen av prolaktin skulle de lovande resultaten av behandlingen kunna förklaras därigenom.

Ospecifika symptom

Trots att peripartumkardiomyopati inte är en allt för ovanlig orsak till hjärtrelaterad mödradödlighet missas ofta diagnosen och många kvinnor med peripartumkardiomyopati har initialt fått en annan diagnos och eller upplevt att deras symptom inte tagits på allvar. Detta kan bero på flera saker och inte minst att peripartumkardiomyopati debuterar med ospecifika symptom som andnöd, trötthet och svullna anklar vilket kan förväxlas med normala symtom vid graviditet. Många kvinnor beskriver dock att de känner sig svikna av vården och beskriver en svårighet att lita på sina symptom efter att de fått diagnosen. Fördröjningen i diagnostik och behandling innebär dock inte bara en psykisk påfrestning för patienten, utan ökar också risken för ett komplicerat sjukdomsförlopp och död.

Ytterligare blir diagnosen viktig eftersom det finns en hög risk för återfall vid senare graviditet. Patienter med återhämtad hjärtfunktion efter peripartumkardiomyopati har en ökad risk för återinsjuknande vid efterföljande graviditeter. För de med kvarstående hjärtsvikt innebär en graviditet ytterligare försämring av hjärtfunktionen och ökad risk för död. Detta har lett till att man avråder kvinnor med peripartumkardiomyopati och fortsatt försämrad hjärtfunktion att bli gravida igen, ett besked som många uppger vara väldigt jobbigt. De flesta med PPCM föder dock friska barn, men behandlingen innebär ofta ett hinder för amning.

”Ytterligare blir diagnosen viktig eftersom det finns en hög risk för återfall vid senare graviditet. Patienter med återhämtad hjärtfunktion efter peripartumkardiomyopati har en ökad risk för återinsjuknande vid efterföljande graviditeter. För de med kvarstående hjärtsvikt innebär en graviditet ytterligare försämring av hjärtfunktionen och ökad risk för död. Detta har lett till att man avråder kvinnor med peripartumkardiomyopati och fortsatt försämrad hjärtfunktion att bli gravida igen”. Foto: Canstock, arkiv.

Rädsla för återfall

Diagnosen kompliceras ytterligare av att det saknas tillförlitliga långtidsstudier på peripartumkardiomyopati, vilket gör det svårt att uttala sig om prognosen. Kombinationen psykisk stress och fysiska begräsningar skulle kunna ligga bakom att många kvinnor med peripartumkardiomyopati upplever en högre påfrestning i sina relationer och svårigheter att ta hand om sina barn första tiden efter förlossningen. Många beskriver även en rädsla för återfall och därmed undvikit att vara ensamma med sina barn. Detta har i sin tur lett till både känslor av skuld, skam och att ha förlorat en viktig tid i deras och barnens liv.

På samma tema beskrev kvinnor i en enkätstudie från USA sina känslor kring att få diagnosen peripartumkardiomyopati. Bland de vanligaste orden var rädsla, förvirring och hopplöshet. Många upplevde dessutom att de inte fått de psykologiska stöd de skulle behövt och en kvinna skrev “I felt this is a death sentence … I sought The Lord that moment I needed his saving grace and questioned eternity” vilket understryker den psykologiska påfrestning ett besked om peripartumkardiomyopati kan innebära.

Vad gäller hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med peripartumkardiomyopati på längre sikt ser man en ökad förekomst av depressiva besvär, generaliserad ångest och svårigheter att återfå samma aktivitetsnivå som innan diagnosen. I samma studie som ovan uppgav mer än en av fyra att de tvingats sluta på sina jobb på grund av peripartumkardiomyopati. Många upplevde sig heller inte nöjda med graden av symtom trots att det gått flera år sedan de fått diagnosen.

Peripartumkardiomyopati drabbar alltså yngre kvinnor och tycks innebära stora påfrestningar både fysiskt och psykiskt. Ovetskapen gällande långtidseffekter och konsekvenser för den hälsorelaterade livskvaliteten i kombination med vikten av tidig behandling och rådgivning gällande kommande graviditeter gör det extra viktigt att kvinnor med peripartumkardiomyopati inte går odiagnostiserade.

ANDREA BERGSTRÖM

Läkarstuderande, termin 10, Uppsala Universitet.

GUSTAV MATTSON

ST-läkare, VO internmedicin, Region Gävleborg Gävle sjukhus. Centrum för forskning och utveckling Uppsala Universitet.

PETER MAGNUSSON

Överläkare, vid VO Kardiologi. Region Gävleborg Gävle sjukhus. Med dr. Centrum för forskning och utveckling, Uppsala Universitet.

Källor:

Dekker, Rebecca L., et al. ”Women’s experiences being diagnosed with peripartum cardiomyopathy: a qualitative study.” Journal of midwifery & women’s health 61.4 (2016): 467-473.

Sliwa, Karen, et al. ”Long-term prognosis, subsequent pregnancy, contraception and overall management of peripartum cardiomyopathy: practical guidance paper from the Heart Failure Association of the European Society of Cardiology Study Group on Peripartum Cardiomyopathy.” European journal of heart failure 20.6 (2018): 951-962.