GÄSTLEDARE
SCREENING FÖR PROSTATACANCER RYCKER NÄRMARE! Förbundets nu 20 åriga kamp för att få till ett nationellt screeningsprogram för prostatacancer närmar sig framgång. Under tiden har runt 50 000 män avlidit av sjukdomen varav flertalet upptäcktes för sent för att kunna botas.
Turerna har varit många. Socialstyrelsen, SoS, har bedömt förutsättningarna flera gånger, senast 2018, och kommit fram till att screening vore önskvärt men att metoder saknas för att skilja mellan behandlingskrävande cancer och sådan mer oförarglig som inte bör åtgärdas, helst inte upptäckas alls. Så här motiverades beslutet att inte rekommendera screening: ”Avgörande för rekommendationen är att nyttan med screening för prostatacancer med enbart PSA-prov inte tydligt överväger de negativa effekterna. Ett nationellt screeningprogram med enbart PSA-prov skulle innebära att många av de män i åldern 50–70 år som erbjöds att delta i screeningen, riskerade att få en prostatacancerdiagnos. Detta trots att deras cancer aldrig hade utvecklats till någon allvarlig sjukdom.” Skuggan faller tungt över urologin från många år av överdiagnostik och överbehandling av män varav många med livslånga skador som följd – helt i onödan. SoS konstaterade dock också att nya och bättre diagnostiska verktyg är på gång och att beslutet snart kan komma att omprövas. Regionerna uppmanades att under tiden se över sin diagnostik och inleda försöksverksamheter för att driva på utvecklingen. Regionerna Västra Götaland och Skåne nappade och är i gång med pilotprojekt medan flertalet övriga avvaktar. Nu har det som alla väntat på hänt!
Två studier har publicerats i sommar i välrenommerade internationella facktidskrifter, båda med svenska forskare som upphovsmän. I den ena jämfördes män som efter förhöjt PSA undersöktes med magnetkamera, vid behov följt av riktade biopsier, med en kontrollgrupp med män som hanterades traditionellt med systematiska biopsier direkt. Studien visar gruppen med misstänkt cancer halveras med MRstrategin utan att antalet med farliga tumörer minskade. Endast 11% av de i MR-gruppen som biopserades fick inte cancer bekräftad. Motsvarande i kontrollgruppen var 43%. I den andra studien inleddes utredningen i försöksgruppen med riskkalkylatorn STHLM3, en algoritm
med olika markörer från blodprov i kombination med kliniska data, därefter vid behov MR och riktade biopsier. Jämfört med traditionell diagnostik förbättrades resultaten ytterligare. Därtill minskade behovet av MR, vilket är särskilt intressant eftersom det går trögt för regionerna att bygga upp MR-kapacitet. Resultaten är uppseendeväckande eftersom vinsterna är så stora, främst i form av reducerad överdiagnostik. SoS får genom detta svar på sin efterlysning av vassare diagnostiska verktyg, rimligen tillräckligt kraftfullt för att motivera en ny bedömning. Eftersom en sådan utredning tar tid är förhoppningen att arbetet inleds snarast. Ett nytt och positivt beslut från SoS skulle innebära ett stort steg men når tyvärr inte ända fram. SoS kan bara utfärda rekommendationer. För införande av screening krävs att var och en av våra 21 regioner tar sitt eget beslut. Avgörande för rekommendationen är att nyttan med screening för prostatacancer med enbart PSA-prov inte tydligt överväger de negativa effekterna. Ett nationellt screeningprogram med enbart PSA-prov skulle innebära att många av de män i åldern 50–70 år som erbjöds att delta i screeningen, riskerade att få en prostatacancerdiagnos. Detta trots att deras cancer aldrig hade utvecklats till någon allvarlig sjukdom.”
Det finns avskräckande exempel på hur den processen kan ta många år trots lagens krav på att vården ska vara likvärdig i hela landet. Men om det finns en nationell rekommendation i botten så kan frontlinjen flyttas till den regionala politiken. Nationell screening skulle tillsammans med en välorganiserad vårdkedja rädda minst 1000 liv varje år. Ref: NEJM 9 july 2021. Lancet Oncology 30 aug 2021.
CALLE WALLER Vårdpolitisk talesperson Prostatacancerförbundet #7 2021
5
