Ryan Garrison Magazine by Mia Broman Fredriksson

INNEHÅLL Bakgrund.................................................................3 Teknik..................................................................... 5

Det är onsdag morgon och jag har bokat in en intervjutid med fotografen Ryan Garrison. Jag kommer ihåg när jag såg det första fotografiet han hade tagit. Det var ett foto av tidningen Noll Två´s egna Lucia och jag fastnade direkt. Sedan dess har jag ständigt uppdaterat mig via hans hemsida och blogg. Det är fotografier som Ryans som ger mig inspiration till att vilja fotografera även om jag inte alls är i närheten av hans nivå, men ändå, han är grym. Så när jag fick chansen att göra ett magasin om en av mina favoritfotografer blev valet enkelt. Ryan Garrison var den som skulle få vara huvudperson i mitt magasin. Jag visste heller ingenting om honom sen tidigare så frågor hade jag i överflöd. Nu hoppas jag att ni också kommer fastna lika hårt för hans arbete som jag gjorde och att ni genom detta magasin får inspiration till att gå ut och fotografera.

Mia Broman Fredriksson

Ryan Garrison Modefotografering.....................................................8 Fotojournalistik....................................................... 14 Mina fyra favoriter................................................... 16 Vid intervjun fick jag äran att bli fotograferad av Ryan. Mer om det kan ni läsa på sidan 23. 2

Bakom kulisserna................................. .................. 23

BAKGRUND

”

HADE JAG INTE KÄNT ATT JAG VAR

EN AV DE FRÄMSTA I KLASSEN HADE JAG INTE SATSAT SÅ MYCKET

yan Garrison är amerikanen som flyttade till Sverige för kärlekens skull. Han är född och uppvuxen i Phoenix, USA, men har bott på flera ställen runt om i staterna. Familjen bor dock kvar i USA och då huvudsakligen i Kalifornien och Arizona. – Men det är i Phoenix jag känner mig hemma, i öknen, säger Ryan Garrison. Det var när Ryan var 16 år gammal som han upptäckte foto för första gången. Han var på en släktträff och fick tag i sin mammas pocketkamera. Där gick han runt och fotograferade människorna och miljön.Vid ett senare tillfälle då släkten samlades för att kolla på bilderna visade det sig att många ville ha kopior av Ryans bilder. Ryans mosters man tyckte då att han skulle ta en fotokurs för att han verkade ha någonting. Ryan tyckte det var roligt eftersom han aldrig tidigare hade tänkt på att fotografera trots att han haft ett gott öga till fotografier sedan barnsben. – Innan dess hade jag mest målat, skulpterat och hållit på med annan konst. Ryan kommer ihåg den första bilden han fastnade för. Det var en reklambild från Calvin Klein med Marky Mark och Kate Moss. – Den var jätteläcker, hade en schysst känsla och var i svartvita toner. Även bilderna i märket Guess reklam fann han tilltalande. – Det var modebilder som berörde mig mest. Mamma prenumererade på Vouge och Elle och jag bläddrade i dem många gånger, mer än i sport- och motortidningar. När Ryan sedan började High School valde han foto som valfri kurs och det tog inte lång tid innan han stack ut

i klassen med sina bilder. Han började även delta med sina bilder i diverse tävlingar och tyckte detta var kul. Men det var dock inte modebilder som han fotograferade vid den tidpunkten i hans liv. – Nej, jag kände mig lite för feg för det. Jag visste ju vad det var jag ville göra för bilder men kände mig inte så vass på det helt enkelt. Jag fotade mest detaljer, landskap och killkompisar. Men han berättar att han fotade något som kunde likna en modebild då och då men han var väldigt försiktig. Arbete i mörkrummet Under slutet av High School så dök digitalkameran upp. Ryan provade på att fotografera digitalt men tyckte inte de kamerorna var tillräckligt bra så han fortsatte plåta analogt. Under College så var Ryan mer inriktad på print teknik men tog någon kurs i foto dock inte längre än en termin. Efter fotokursens slut tyckte läraren att Ryan kunde fortsätta att arbeta med bilder själv i mörkrummet. Det började med en timme per tillfälle men gick snabbt över till hela kvällar. – Jag bodde i mörkrummet, säger Ryan och ler. Han använde sig av en speciell teknik i mörkrummet där han jobbade med två helt motsatta filter och med olika exponeringar för att få fram alla de detaljer han ville ha. Det var allt från detaljer i den vita skjortan till detaljer i skuggor. Samma teknik som Ryan använde sig av jobbade även den kände fotografen Ansel Adams med. Ansel var känd för att fotografera naturbilder i svartvitt. För att veta om fotograf var ett yrke att satsa på så började Ryan leta bekräftelser på sina bilder hos andra fotografer. Han ville inte satsa om han inte kände att han var tillräck-

ligt bra. Så Ryan tog ett jobb som fotoassistent och det gav honom mycket positiv kritik. Även tidigare fotolärare gav honom bra respons. Så när han hade fått den bekräftelse han ville ha var det bara att köra. – Hade jag inte känt att jag var en av de främsta i klassen hade jag inte satsat så mycket. Då hade det inte funnits någon plats för mig i det verkliga livet, menar Ryan. Men nu var han där så varför inte kasta sig in i branschen. Skillnaden mellan USA och Sverige Ryan berättar att det nuförtiden finns extremt många bra fotografer och även många duktiga som man inte känner till. – Den största skillnaden mellan att vara fotograf i Sverige och i USA är att man har mer respekt för en fotograf i USA och där finns större chans till att tjäna pengar. Även små företag i USA har råd att visa upp sig via reklam och i Sverige finns oftast inte dessa resurser. Sverige är ett land som är hårt drabbat av skatter så små företag har helt enkelt inte råd att bygga upp sin verksamhet. Om man är hyfsat duktig som fotograf i USA så kan man ändå leva på det, berättar Ryan. I Sverige finns det väldigt många hobbyfotografer som jobbar ideellt. – Jag brukar säga att Sverige är ett land fullt av föreningar. Är man t.ex. karateinstruktör i USA så har man enbart det som yrke. Man har en bra lön och kan leva på det

medan man i Sverige jobbar på fabrik och sedan göra detta ideellt efter arbetstid. Att tjäna över en miljon om året i USA är inget konstigt. Men mycket av detta har ju att göra med Sveriges infrastruktur. Många tidningar sparkar sina fotografer och tar tillbaka dem som frilansare för att spara pengar. Det är dyrt att ha anställda och betala de sociala avgifter och sjukavgifter som behövs. Och det är synd för det drar ner kvalitén på bilderna. Det blir tråkiga bilder till en riktigt bra story när journalisterna skall ut och fota med vanliga pocketkameror. Fotograf är ett yrke som blir svårare och svårare och tar man bilder som ser ut som alla andras, ja då är det inget speciellt.

”Sverige är ett land fullt av föreningar”

TEKNIK

”

ANALOGA TEKNIKEN

DEN ÄR VÄLDIGT ÄRLIG

land Ryans utrustning hittar vi bl.a. Canon EOS 5D Mark II, Canon 5 (analog), Kodak Brownie, Bronica SQA från 1978 och en Holga men där finns även fler kameror. – Jag använder mest min Mark II. Skall jag göra större jobb så händer det även att jag hyr in kameror men de är svåra att få tag på här i Falun så då måste jag vända mig till större städer. Ryan blir lätt uttråkad i en studio, han är överlag en ganska rastlös person så han fotograferar gärna ute på fältet i olika miljöer. – Jag gillar att ha en känsla i bakgrunden i bilden. Det är så mycket som händer i miljön. De olika miljöerna hittar han ofta när han är ute och plåtar för journalistiska uppdrag. Då är man ute på olika platser och får upptäcka väldigt mycket. – Det gäller att bli kompis med rätt person så att man kommer in där man vill. Känslan på platserna får gärna vara lite urban, gammalt och slitet. – Platsen skall ha en karaktär men den skall inte vara vandaliserad. Jag har t.ex. svårt för att ta in graffiti i mina bilder. Det speciella ljuset Ljuset i Ryans bilder är också något som är speciellt. Det är mycket mjukt och vackert. – Jag gillar att jobba med det naturliga ljuset om det går och brukar alltid ha med mig ett gäng lampor ifall det skulle behövas. Oftast blir det ändå det naturliga ljuset som är huvudsaken. Jag kombinerar dock gärna det naturliga ljuset med någon blixt. Det gör att känslan i bilden blir

mycket mjukare men självklart så beror det ju också på inställningarna man har på kameran. Tills för fyra år sedan har Ryan bara jobbat med den analoga tekniken. – Den analoga tekniken är väldigt ärlig. Man kan inte trycka analoga negativ så hårt som med digitala. Nu fotar jag mest analogt till privata projekt. Det är svårt att få kunder att betala för den tiden som krävs. Det tar dubbelt så lång tid att jobba fram en bild. Jag använder mig av ett speciellt papper som bara kan beställas från England, ett fiberpapper. Digitalt är snabbt och enkelt och man kan ta extremt mycket bilder. Man ser direkt på skärmen på kameran om mätningen stämde och om histogrammet är bra. Så det är en stor fördel. Ryan har dock inget eget mörkrum här som han jobbar i. – Jag brukar hyra in mig i olika mörkrum men man känner att de ofta är väldigt oanvända. Det är slitet och nedgånget i mörkrum nuförtiden. Men jag ser fram emot att få bygga mitt eget någon dag för det är inte en teknik som jag kommer att glömma bort, säger Ryan. Vad är det då som kännetecknar en riktig Ryan Garrison bild? – Therese, min kollega vid Makeupstudion, skojade och sa häromdagen att det var en tuttbild men nej då. Det är mycket edge i mina bilder. Där skall både finnas en spänning och något som tilltalar. Jag tycker om utmanande bilder men absolut inte stötande. Visst visar modellerna ofta nakna bröst i mina fotografier men jag vill även att en mormor skall kunna kolla på mina bilder och finna dem vackra. Jag beskär även mina bilder ganska så hårt. Han har fått reaktioner på att modellerna är för smala

och inte är vad ett kvinnoideal skall vara men sådana reaktioner får han sällan. – De som har någonting med foto att göra förstår det konstnärliga i bilderna men visst har det kommit fram någon feminist och påpekat att de är alldeles för smala, säger Ryan. Förebilder som inspirerar Inspirationen hämtar Ryan bl.a. från Dorothea Lange. Han gillar känslan i hennes bilder. – Det går inte riktigt att beskriva dem. Det är verkligen schyssta bilder. En annan inspirationskälla är regissören David Boyd. Han jobbar med ”Friday Night Lights”, en amerikansk ungdomsserie. – Jag kollar på vartenda avsnitt. Serien är filmad i väldigt annorlunda vinklar, väldigt rått. Jag tycker om sättet han fångar ljuset och att han berättar hela sanningen i bilden. Det är fantastiskt hur de fångat känslan i hela serien. Filmer överlag får jag mycket inspiration från. Förut gillade jag även Annie Liebovitz och visst, det gör jag nu också, men jag känner ingenting för hennes bilder längre. De är liksom inte hennes. Självklart så är de ju det men hon anländer, tar bilderna och sen lämnar hon dem vidare. Det skall vara så jävla mycket i hennes bilder nu, elefanter och så. Det var bättre på den tiden då hon jobbade med Rolling Stones. Man ser stor skillnad på hennes bilder nu och då. Jag skulle

väl egentligen inte tacka nej till en stor produktion men jag vill ha kvar enkelheten i bilden. Att man hittar en plats och fångar känslan här och nu, då behåller man sin själ. Någonting som jag personligen tycker väldigt mycket

om i Ryans fotografier är de vackra gråtoner han får fram i de svartvita bilderna. – Jag är väldigt noga med att välja hur ljuset skall vara redan innan jag börjar fotografera. Då får jag fram så mycket information som möjligt i alla toner. Ibland händer det även att jag fotograferar med två olika exponeringar som jag sedan jobbar ihop för att få det rätta resultatet. Frågan om efterbehandling får jag också ofta men jag gör egentligen inget speciellt med bilderna. Jag har inget Ryan recept, det gäller bara att ha ett öga för det man gör. Jobba med lager på lager, måla fram och måla bort. Men i grund och botten så är det bilden jag har i mitt huvud innan jag börjar fotografera som styr. Jag börjar oftast redigera bilderna i Lightroom för att sedan gå över till Photoshop. När man fotar svartvitt så måste man även tänka på att man faktiskt fotar svartvitt. Då måste man tänka på att sminket är rätt. Kanske lägga på lite extra smink för att få fram skuggning i ansiktet. Det är också viktigt att tänka på hur man lägger glansen i håret och hur munnen ser ut. Även kroppen är viktig. Jag har alltid Papaya Body Spray från Body Shop i studion för att få fram glans i huden. Stylingen är viktig, absolut ingenting man får glömma bort. Talang, ambition och vilja För att bli en riktigt duktig fotograf så krävs det talang. – Har du inte talang från början så är det svårt. Du måste bara ha det där lilla extra. Det finns ett överflöd av fotoklubbar där alla kan sin teknik till 100 % men bilderna säger kanske ändå ingenting. De har ingen talang helt enkelt medan vissa kan ta en vanlig pocketkamera och plåta de mest fantastiska bilder du kan tänka. Du måste även vara ambitiös och ha viljan. Utan den så kommer du inte dit du vill. Man kanske måste välja bort andra intressen för att bara satsa på foto. Det är en prioritering. Har man allt detta så garanterar jag att man kommer att synas. Självklart kommer man att få behöva ta kontakt med folk och lägga ut bilder på nätet men man kommer absolut att få respons. Det är helt ok att även ha foto som en hobby. Att jobba som fotograf är inte bara att ta snygga bilder man måste även kunna ta folk på rätt sätt, kunna planera och vara en arbetsmyra. Min arbetsvecka är inte 40 timmar, snarare 60 timmar. Som fotograf har man ingen semester, det finns det ingen tid för men jag älskar ändå det jag gör. Förra året så fotade jag 240 dagar och resten av dagarna så redigerade jag bilderna. Hur skall man då tänka när man vill ta en riktigt bra bild? Sluta tänk så mycket och bara ta. Låt känslan ta över.

”Jag vill ha kvar enkelheten i bilden.

Att man hittar e n plats och fangar känslan här och nu. DA behaller man sin själ”

MODEFOTOGRAFERING

”

JAG LEKTE SJÄLV MED LJUSET OCH SKET FULLSTÄNDIGT I OM DET VAR RÄTT ELLER FEL BARA JAG FICK PLÅTA

et Ryan är mest känd för är hans otroliga modebilder. De sticker ut från mängden. Han har verkligen den rätta blicken för dessa bilder och har alltid nya idéer i sina fotografier. – Jag började fotografera mode regelbundet för ca 4 år sedan. Jag spelade i ett band och när vi skulle plåta omslaget till vår skiva så använde jag en tjejkompis till mig som modell. Jag hade precis fått min digitalkamera och hade ingen aning om vitbalans. Jag visste inte heller vad Raw var och jag fotograferade allt i svartvitt. Det jag fotograferade i färg blev värdelöst, trots att jag försökte göra färgjusteringar i Photoshop, men jag fortsatte att fotografera ändå. De första studioljusen Det var när Ryan flyttade till Stockholm som han köpte sina första studioljus, två stycken Elecrom 400bx. – Jag jobbade på en camping och när jag slutade vid sju tiden så gick jag in i campingens pingisrum och ställde upp mina blixtrar. Där fotograferade jag modellbilder på tjejer två till tre dagar i veckan. Jag lekte själv med ljuset och sket fullständigt i om det var rätt eller fel bara jag fick plåta. Allt eftersom tiden gick fick Ryan fler förfrågningar av folk som ville bli fotograferade och då kunde han börja välja vad han ville göra. Han tyckte även att modellernas styling började bli tråkiga. Tjejerna plåtades ofta i deras egna kläder och Ryan ville göra någonting nytt. Så han tog hjälp av sin kompis Rambo och tillsammans började de leka med olika idéer. Det var först då känslan kom att hans bilder blev spännande och de kändes verkligen som hans egna. Men det var svårt för Ryan att få fram riktigt bra kläder. – Jag har börjat designa egna kläder till mina fotogra-

feringar för att få dem exakt som jag vill. Jag stylar oftast allting själv. När andra stylar blir det inte alltid som man har tänkt sig. Jag tar dock hjälp av makeupartister med den biten. Tiden det tar för Ryan att förbereda sig inför ett jobb är olika från gång till gång. Just nu håller han på att förbereder sig inför ett jobb som skall utföras om tre månader. Samtidigt så har han ett jobb om en vecka där han inte kan förbereda sig överhuvudtaget. – Jag skall göra ett modereportage i Experium i Sälen som skall vara med i ett nummer av Noll Två. Eftersom jag inte har varit där och sett miljön kan jag heller inte förbereda mig. Så jag är lite nervös men man får helt enkelt anpassa sig. Med sig på fotograferingarna har han ofta ett gäng människor som hjälper till. Antalet varierar dock från gång till gång. – T.ex. när jag fotade Noll Två´s Lucia i Falu Koppargruva så hade jag med mig två assistenter, en makeupartist, två hårstylister och en gruvpersonal som guidade runt oss där nere, berättar Ryan. Under ett fotouppdrag för klädmärket Skank var det betydligt fler personer med. Då hade han två assistenter, fyra till fem makeupartister, en art director och så givetvis stylister. På andra jobb så är han helt själv. – Jag tycker om att jobba ensam när det går och när jag får, men jag förstår ju också att jag behöver hjälp ibland, ofta med sminket. Det är viktigt att få en bra kommunikation mellan mig och modellen, för att få fram den rätta känslan, och det får jag oftast när det är färre folk på plats. Man blir mer bekväm. De flesta modeller tycker också att det känns bättre. Det man som fotograf vill uppnå är att ta en riktigt

”Det man som fotograf vill uppna är att ta en riktigt b ra bild och man gör sitt yttersta för att fa till den”

bra bild och att man gör sitt yttersta för att få till den. Många modeller söker sig till Ryan Modellerna som Ryan jobbar med kommer ofta från olika agenturer men många söker sig även till honom för att få vara med på en plåtning. Det händer även att Ryan ser en intressant person på gatan som skulle passa för en plåtning. Då tar han kontakt med den och hör om den är intresserad. Ibland så kommer det även kunder privat som betalar för en fotografering och finns det tid så fotar han gärna dem. En privat fotografering hos Ryan kostar ca 2000 kr. – Jag är ingen porträttfotograf eller så men skulle någon komma in och vilja ha en fotografering så kikar vi på alternativa bilder och jag behandlar dem som en av mina egna fotograferingar. Varje fotograferings budget varierar såklart stort. Det beror mycket på vad det är för typ av kund och om det är en kommersiell fotografering eller privat, men allt från 0-30.000 kr. Budgeten kan dock lätt springa iväg ju längre upp i branschen man kommer.

Det största modejobbet som Ryan har gjort är ett jobb för Vouge China och Marie Claire Taiwan. I skrivande stund har det dock inte publicerats än så han är lite blygsam med att berätta om det. – Det är egentligen inte så stort. Uppdraget är för båda tidningarna, de har ett samarbete. Men det är ett annat företag som har anlitat mig. Jag blev kontaktad i december av en agentur från Los Angeles som hade sett mina bilder på hemsidan. De fastnade för att jag arbetade med både modefoto och fotojournalistik. Uppdraget är ett porträtt om en stylist men mer än så kan jag inte säga i nuläget men ni kommer att känna igen personen till 100 %, det lovar jag. Ryan har även nyligen gjort jobb för Cosmo Hong Kong och Marie Claire China. Åt sportmärket Nike har han fotograferat en reklamkampanj för inlines. En dröm för Ryan vore att få åka ner till de sydamerikanska länderna som Peru, Chile, Brasilien och Argentina och plåta mode i den härliga miljön som finns där. Även modereportage i Asien vore grymt. – Jag har haft lite kontakt med ett företag i Asien så man vet aldrig. Kanske blir det av, säger Ryan och ler.

Ryan om sin personliga favorit – Den här bilden är kanske inte så speciell men den är min favorit. Jag gillar allt med den. Ljuset, känslan. Den är hårt beskuren och det är en typisk ”Ryan-grej”. Jag skiter fullständigt i om någon tycker jag beskär mina bilder konstigt. Jag beskär som jag vill.

FOTOJOURNALISTIK

”

FOTOJOURNALISTIK

HÅLLER MIG NERE PÅ JORDEN OCH GER MIG INSPIRATION

en största skillnaden mellan modefoto och fotojournalistik är enligt Ryan ”creating the moment and capture the moment”. Du kan ”capture the moment” i modefotografering också men inte på samma sätt. – Fotojournalistik håller mig nere på jorden och ger mig inspiration. Några av mina absoluta favoritfotografier är tagna inom fotojournalistik. Det händer även att

de olika stilarna hamnar väldigt nära varandra. Jag kan egentligen inte säga att jag gillar det ena mer än det andra. Det finns absolut mer tråkiga dagar inom fotojournalistik men ”when it´s good it´s great”. Ryans kunder kommer från hela Sverige. Bl.a. har han gjort jobb för Metro, Expressen och Dalarnas tidningar men han har även haft bilder med i Kyrkans tidning. Mest har det dock blivit för Dalarnas tidningar. – Jag hoppar in när det behöver mig och när jag kan. Förra året jobbade jag väldigt mycket. Jag brukar plåta på sommaren, det är perfekt. Då får jag vara ute i det naturliga ljuset och jag får även chans att träffa nya människor. Hösten 2008 började Ryan jobba åt tidningen Noll Två i Dalarna. Man såg direkt att det var en skillnad på bilderna i tidningen och enligt mig blev det ett stort lyft. Arbetet där har varit en viktig del för honom som fotograf. – Sen jag började jobba på Noll Två har folk fått upp ögonen för vem jag är och det är positivt, säger Ryan. Planer för framtiden – Mitt mål är att bli ”the best photographer I can personally be”. Jag vill ta mina absolut bästa bilder. Att tjäna pengar är egentligen mindre viktigt, jag vill kunna överleva och ha mat på bordet. Jag vill ta bra bilder som jag är stolt över. För mig är det viktigare att jag gillar mina bilder än om andra gör det.

FYRA FAVORITER

Mina fyra

favoriter

RYAN GARRISON

land alla Ryans otroliga bilder så finns det några som jag tycker om lite mer, mina personliga favoriter. Så under intervjun fick jag självklart lov att fråga honom om tanken bakom dessa. Jag har valt ut fyra stycken bilder. De är otroligt vackra, annorlunda och speciella bilder som var och en har en alldeles egen unik touch av Ryan Garrison.

”fran början var bilden svartvit sen har jag i efterhand redigerat den och ”used some really wierd shit”, – En populär bild som även är en favorit hos mig. När jag plåtade denna hade jag Marilyn Manson på högsta volym i bakgrunden. Jag ville ha en ”edgy” känsla så det var hårdrock som gällde. Den är plåtad i en studio i Stockholm. Vi höll egentligen på med något annat men sen kom vi på att vi skulle ta denna bild. Jag har använt mig av en speciell blixt, en så kallad Beauty Dish och körde den hårt från sidan.Väggen i bakgrunden är en vanlig vägg i en källare. Jag ville ha en naturlig vinjett i bilden och jag hade även ett speciellt glas framför lampan på Beauty Dishen. Det gjorde att jag fick det skarpa i det mörka. Den är sedan redigerad i Photoshop. Från början var bilden svartvit sen har jag i efterhand lagt på färger, använt olika toningstekniker och ”then used some really wierd shit”.

– Denna bild är tagen i en pool på ett spa i Leksand. Det är den första och enda serien bilder som jag har plåtat under vatten, det kommer dock inte vara den sista. Att fotografera under vatten är inte alls lätt. Det är väldigt mörkt och då behöver man mycket ljus. Under vatten kan man dock varken ha blixt på kameran (som ligger i en behållare) eller sladdar. Radiosignaler sänder heller inte genom vatten. Så jag fick använda en blixt ovanför vattnet och här var säkerheten verkligen en viktig del. Jag fick lov att sätta fast blixten väldigt noggrant så att den inte kunde ramla ner i vattnet, för hade den ramlat i, ja då förstår ni själva vad som hade hänt. Själv låg jag sedan på botten med en ryggsäck fylld med stenar och när jag blåste bubblor som ett tecken slogs blixten av manuellt men hjälp av en kamrat på land. Det var ett bra försök men jag är inte alls nöjd med bilden.

– Jag hade en föreläsning i Umeå när jag fotade denna bild. På plats fanns många modeller från Natural Models och temat på föreläsningen var skräck. Vi var på ett gammalt mentalsjukhus och det är riktiga maskar i pajen. Det var jobbigt att bara få dessa maskar kvar på tallriken kan jag lova, de krälade in i pajen och försvann eller så kröp de iväg. Det behövdes väldigt många maskar för att få det att fungera. Det finns även en bild när hon har maskar i munnen men dessa maskar var inte äkta.

– Denna bild är fotad i studio till ett reportage för en tidning i Los Angeles och det finns fler bilder i samma serie. Jag började leka med olika ”backlights” med färgfilter. Tyckte det var kul men det blev inte alls så bra till en början. Jag ville ha ännu mer känsla så jag testade att ha olika material framför kameran också. Denna fotografering pågick i flera dagar men jag behöll bara bilderna från två av dessa dagar.Tyvärr använde jag fel blixtar på många av de andra bilderna, de var inte tillräckligt snabba helt enkelt och det är viktigt. Modellen fick inte heller fram den rätta känslan. 21

Foto: Mia Broman Fredriksson

BAKOM KULISSERNA

BAKOM

KULISSERNA

id intervjun så fick jag tillfället att vara med på en av Ryans fotograferingar. Det var ett uppdrag från webbsiten More More More. De säljer t-shirts på internet och affärsidén är en ny t-shirt varje måndag. Ryan fotograferar alla bilderna på dessa t-shirts till hemsidan. De betar av t-shirts för en månad i taget vid varje fotografering. Vid detta tillfälle kunde dock en av de kvinnliga modellerna inte delta så jag fick hoppa in som t-shirt modell. Och det var riktigt kul. Tänk att nu har även jag blivit fotograferad av Ryan. Jag fick slå mig ner hos en makeup artist som gjorde mig redo för plåtningen. Sminket skulle vara enkelt och inte överglänsa t-shirten som är huvudpunkten i fotot. Även de manliga modellerna blev sminkade. Själva fotograferingen gick snabbt och enkelt och Ryan gav mig hela tiden tips på olika poser som jag kunde använda mig av. Det märks att Ryan vet vad han vill ha fram med bilderna och han känns väldigt säker, professionell och duktig. – En fotografering som denna är väldigt enkel och tar inte alls lång tid, säger Ryan. Bilderna blev snygga och måndagen den 22 mars så dök bilden med mig upp på deras site.