Pierre och Micaela del 2

Pierre Pavlov och Micaela Gustavsson Livet på elva kvadrat i en Weinsberg del 2

Pierre Pavlov och Micaela Gustavsson med hunden Alma framför husbilen, en Weinsberg CaraSuite 650 MF Scandic Edition.

De har dröjt sig kvar i Tarifa, där Medelhavet möter Atlanten vid Europas sydligaste utpost. - Vi har varit nedlusade med arbete och helt enkelt inte haft tid att planera för förflyttning, förklarar Pierre. - Knappast ens hunnit upptäcka Tarifa ordentligt, men det ska vi ändra på nu, säger Micaela.

TEXT: ANN MELLBLOM BILDER: PARETS PRIVATA

Hittills har de befunnit sig på Camping Valdevaqueros, få minuters promenadväg från stranden med samma namn och strax väster om centrala Tarifa. - Fricamping är väldigt vanligt förekommande här och det verkar som om parkeringsvakterna ser mellan fingrarna, i varje fall så här i lågsäsong. Vi har dock valt att stå på en campingplats för att kunna koncentrera oss på våra arbeten, vara säkra på att ha ström och inte behöva packa ihop oss för att få färskvatten och tömma gråvatten. Fast nu börjar det nog bli dags att flytta. Tanken är att lämna Camping Valdevaqueros och bege oss in i Tarifa. Där finns en central ställplats med bommar. Där är inte jättemycket serviceutbud, men lagom så man klarar sig några dagar i alla fall. Den funderar vi på. Det kan vara roligt att ha mer restauranger, butiker och caféer omkring sig. Hav och stränder finns ju fortfarande på nära håll.

En stad med rika anor Tarifa är en stad med gamla anor. År 710 landsteg den moriske militären Tarif strax intill Punta de Tarifa. Efter en första och framgångsrik härjning i området inleddes ett fälttåg mot den visigotiska iberiska halvön. Detta ledde till ett arabiskt styre som varade ända till 1492.

Stadens äldsta delar är omgivna av en medeltida mur som består av två viktiga delar, en från den muslimska tiden och

Detta har hänt: I somras köpte paret Pierre Pavlov och Micaela Gustavsson sin första husbil, en Weinsberg CaraSuite 650 MF Scandic Edition. I september begav de sig ut i Europa för att slutligen landa så långt söderut det går att komma i vår världsdel – i spanska Tarifa. De är båda egenföretagare och sköter sina respektive verksamheter från husbilens boyta på elva kvadratmeter. Med på resan är också parets schäferhund Alma. I förra avsnittet tog vi farväl av dem strax efter jul och nyår. De hade då planer på att röra sig norrut med våren och flyttfåglarna.

En byggnad som minner om forna tider är det gamla slottet Castillo de Santa Catalina i Tarifa.

en från den kristna tiden. Av murens tre ursprungliga portar finns idag bara en kvar, Puerta de Jerez från 1200-talet.

Andra sevärdheter är San Mateokyrkan, stadens främsta, och Santiagokapellet som har uppförts på platsen där en moské tidigare reste sig. Slottet Guzmán uppfördes redan i slutet av 900-talet och Bueno-tornet har anor från 1200-talet.

Någon mil nordväst om Tarifa, nära byn Bolonia, finns de välbevarade lämningarna av den romerska staden Baelo Claudia. Här finns också ett museum där man kan titta närmare på de antika skatterna.

Surfarnas paradis Tarifa är också ett surfparadis. I det trånga Gibraltarsundet möter det relativt lugna och lilla Medelhavet den enorma och ofta rejält blåsiga oceanen Atlanten. Det gör att havet utanför Tarifa lämpar sig väldigt väl för såväl klassisk surf som windsurfing och kitesurfing. - Fascinerande att se, säger Pierre och

Micaela, trots att det är lågsäsong finns här dagligen gott om surfare i alla åldrar. Speciellt kitesurfarna är underhållande att titta på. Häromdagen såg vi en man som nog lyfte tiotalet meter upp i luften och det var ingen ungdom. Han måste ha varit pensionär.

Ännu har de inte vågat testa själva. - Tanken har slagit mig, men jag brukar inte vara så bra på sådant. Förmodligen hade jag flugit över till Afrika, säger Micaela med ett skratt. - Men eventuellt ska vi nog prova på det innan vi ger oss av härifrån. Våra svenska vänner som också är kvar i Tarifa, Pär och Frida från Göteborg, har mer vana av vatten och Pär surfar en del, så han skulle säkert gärna ge oss en lektion, menar Pierre.

5 min till stranden från campingen, med havsutsikt redan vid entrén.

Surfbar Balneario vid Los Lances-stranden. Många vndringstråk längs med kusten.

Trots lågsäsong är det relativt livligt i staden och på barer och restauranger längs den populära stranden.

Stränder och korkekar Strandpromenaderna efter avslutad arbetsdag och om helgerna har varit många och långa. Det är bara att välja mellan Valdevaqueros med sina vidsträckta sanddyner, Bolonia som har utsetts till naturmonument, klipporna med lerbad vid Punta Paloma, kitesurfarnas absoluta favorit Los Lances eller mer centralt belägna Playa Chica. - Är man beredd att vada vissa kortare sträckor i grunt vatten, kan man promenera mellan många av stränderna. Även naturstigarna nära havet är otaliga och jättevackra. Vi har två fina nationalparker i närheten, varav en med främst korkek, som ju är vintergrön, berättar Micaela.

En stad av kontraster Trots lågsäsong är det relativt livligt i staden och på barer och restauranger längs den populära stranden. Som vid stranden nedanför den mäktiga medeltida fästningen Castillo de Guzmán el Bueno. - Det är en imponerande syn. Uppifrån fästningen är utsikten över havet

och ända bort till Afrika otrolig. Men det är lika mäktigt att sitta på ett café nere på stranden och spana upp mot fästningen. Nästan lite skumt, säger Pierre. - Jag älskar kontrasterna som finns överallt här. Riktigt gamla ruiner intill ny, modern bebyggelse och mitt uppå allt en stor sportpark med fotboll-, basket- och tennisplan eller en skejtpark fylld av glada människor i alla åldrar, tillägger Micaela.

Ett fritt hundliv Camping Valdevaqueros, är de båda överens om, har varit ett kanonställe att övervintra på. Vänlig personal som verkligen bryr sig, fin service och väldigt trevliga grannar: - Mest britter och tyskar. Ganska många med hund och då får man genast kontakt. Hundlivet här i södra Spanien

är verkligen fritt. Alla går lösa och alla leker med alla, säger Micaela och tillägger att ”hundtricket”, det vill säga skaffa hund om du vill få kontakt med folk, skulle funka väldigt bra i Tarifa.

Ett och annat svenskt ekipage, förutom vännerna från Göteborg, har de också råkat på: - Vi har märkt att svenskar gärna ställer sig nära andra svenskar. Det är kul, man pratar och utbyter erfarenheter. Var har ni varit? Vart är ni på väg? Vad rekommenderar ni och vad avråder ni från? Man får och ger varandra tips.

En plåtis till sommaren? Det märks tydligt att Micaela och Pierre stortrivs i Tarifa och i det kombinerade hemmet och kontoret på elva kvadratmeter. Men så kryper det fram: - Vi är inne på att byta husbil till något som är lite mindre. Vi har slängt ut

- Vi har märkt att svenskar gärna ställer sig nära andra svenskar. Det är kul, man pratar och utbyter erfarenheter.

Gammalt krigsmonument i Tarifa hamn. Afrika i bakgrunden.

I Tarifa är det mycket liv och rörelse i alla åldrar. Färgglatt matställe i Tarifa.

Vacker arkitektur vid stranden.

några krokar och letar efter en plåtis med solceller. En plåtis skulle göra det enklare att navigera runt. Då skulle vi kanske röra lite mer på oss. Trafiken här är inte så disciplinerad som hemma. Om föraren i fordonet framför på en tiondels sekund kommer på att ”oj, här ska jag ju svänga”, så bara tvärnitar man. Har man då själv en större husbil gäller det att vara uppmärksam. Utöver det har vi alla glada, lösspringande hundar som kommer utfarande i gatan då och då.

Markisen regnade bort En lite mindre husbil, typ plåtis, skulle kanske också locka till att vistas mer utomhus, resonerar Micaela och Pierre: - Vi hade en markis som man kunde sitta under, men den blev vi av med under ett häftigt regn. Det kom så mycket nederbörd att marken gav efter och markisens ben gled iväg. Utan markis går det inte att sitta utomhus och arbeta, man ser inget i det starka solljuset. Vi får fixa det där med en ny markis innan vi byter bil. Det blir nog till sommaren, när vi har kommit hem till Sverige igen.

Digitala nomader När de lämnar trygga, problemfria och trevliga Camping Valdevaqueros för att flytta till den centrala ställplatsen inne i Tarifa, har de funderingar på ett annat sätt att arbeta; på café: - Vi har sett att man sitter på fiken och arbetar och tycker oss förstå att mycket av surffolket är digitala nomader, precis som vi. Fiken här är arbetsvänliga, med gratis wifi och inte sällan anpassade för folk som vill sitta i lugn och ro och arbeta. Det ska vi testa!

Låter smart! Lite som de tysta kupéerna på tåget!

Italien finns kvar Är då Pierre och Micaela säkra på att de kommer att lämna sitt älskade Tarifa inom någon vecka och följa våren och flyttfåglarna norrut? - Ja det kommer vi att göra, men vi följer även virus-rapporteringen och har inte tagit några exakta beslut ännu. Tidigare hade vi planer på Italien, men nu har vi istället pratat om Schweiz och sedan vidare norröver. Italien finns kvar och vi får många fler chanser att åka dit. Kanske i en ny plåtis!

Ställplatsen mitt i stan som Pierre och Micaela ska flytta till. Här kostar det €8 per natt med tömning och påfyllning.

Ett jobbvänligt cafe i Gamla stan. Gratis wifi och gott att äta och dricka.

Det finns många platser runt om i Tarifa där man kan stå med sin husbil, såväl stora som små.