Två husbilsrävar minns

Två husbilsrävar minns 20 fantastiska år

Det kom ett e-mejl till redaktionen. Det var från Lena och Bert-Inge Olsson i Trelleborg: ”Vi fick för ett tag sedan ett erbjudande om att förnya vår prenumeration av er tidning. Vi kommer tyvärr inte att anta detta erbjudande. Orsaken är inte att vi inte tycker om er tidning, tvärtom. VI har provat flera tidningar men funnit att er är den bästa, utan tvekan. Orsaken är att vi börjar bli gamla.” På redaktionen blev vi både rörda och glada och kände att ”dessa båda husbilsveteraner måste vi få prata mer med”.

TEXT: ANN MELLBLOM FOTO: PRIVATA

Imer än 20 år har Bert-Inge och Lena Olsson kört husbil. År 2005, när paret lämnade Bengt i Örkelljunga med en ny husbil, bad Bert-Inge sin hustru att anteckna dag och tidpunkt för premiären. Det blev startpunkten för ett flitigt dagboksförande. - Sedan den dagen har vi kört mer än 20 000 mil, besökt 26 länder och legat över i husbilen 858 nätter. Det hade jag inte haft koll på om jag inte hade fört dagbok, konstaterar Bert-Inge.

Nu är husbilen till salu. De båda inbitna husbilsälskarna närmar sig 80-strecket och börjar få problem att gå längre sträckor. Nu ska de istället njuta på sin stora balkong i västerläge. Där ska de bläddra i dagboksanteckningar, titta på fotografier och minnas, skratta och glädjas åt mer än 20 härliga husbilsår: - Livet är fantastiskt! Visst har vi varit genom både sjukdomar och andra bekymmer, men på det hela taget har varje dag som vi har haft tillsammans varit underbar. Och de dagarna är många, för vi har varit ihop sedan vi var femton!

En trött Weinsberg Det där med husbil var egentligen inget som Lena och Bert-Inge hade funderat på. Det bara blev så, berättar de:

Den första husbilen var en begagnad Weinsberg från 1987 och hade 80 bara hästkrafter så den var lite trött, särskilt i uppförsbackar. Nu är parets sista husbil, också en Weinsberg, till salu.

- Vi har sedan 30 år vänner i Leipzig. De berättade att de skulle till Templin med sin camplet. Mannen i paret fyllde år och vi tänkte passa på att köra dit och gratulera honom. Problemet var att vi inte hittade något ledigt hotellrum. ”Hyr en husbil”, föreslog äldste sonen. Det gjorde vi och sedan var vi fast!

Deras första husbil var en begagnad Weinsberg modell 1987, en bensinare på 80 hästkrafter. Bert-Inge skrattar åt minnet: - Den var så trött att min fru fick gå av i uppförsbackarna och putta på!

Nu är det Lenas tur att skratta: - Nej du, så dum är jag inte! Men visst var den trött, den stackars husbilen.

Drömlika Mosel Att ha besökt 26 länder låter smått otroligt, men Lena och Bert-Inge har betat av i princip varje europeisk nation. Från de nordiska länderna till Medelhavsregionen och allt där emellan, inklusive lilleputtstater som Lichtenstein. - Bert-Inge tvekade inför att besöka baltstaterna, men så kom jag att samspråka med en tysk man i ett diskrum på en campingplats. Han talade varmt om hela Baltikum. ”Gå och prata med min man”, bad jag honom och det gjorde han. Året därpå, 2013, var vi där och det var en fantastisk upplevelse, lovar Lena.

Kroatien, Spanien, Portugal, Polen, minnena och upplevelserna är många, men så finns den där favoriten dit de har återvänt så många gånger. - Mosel, säger Lena med ett drömskt tonfall, där har jag lämnat en liten bit av mitt hjärta. Folk tycker prompt att man ska åka dit i skördetider, när alla vinfestivaler äger rum. Visst, det är inget fel i det, men Mosel är alltid underbart och en flaska gott Moselvin och en Zweibelkuchen, löktårta, kan man ju köpa året om.

Otaliga minnen Makarna Olsson berättar om när de kopplade upp sig på livsfarliga och totalt regelvidriga elledningar i Polen. Om när de var nära på att fastna i en tunnel i Gibraltar, på väg upp mot klippan med aporna och om vakterna som kom ut och tvingade dem att vända. - Vägen var bara en meter bredare än husbilen var lång. Det var marigt, men det gick, säger Bert-Inge.

De berättar om fantastisk service från Falck Vägassistans i Litauen, när de satt

Med tyska vänner i Kroatien.

Med barnbarnen på Barnens Gård, i Lyckeby utanför Karlskrona. Medtrafiikanter i Lappland.

Farlig anslutning på polsk camping.

fast i sank mark och blev dragna loss av en kille i traktor. - Kommer du ihåg han i Spanien som skulle bjuda mig på whisky? säger Lena till sin make och skrattar. ”Nu ska du få smaka riktig whisky”, hade mannen sagt till Lena. - När jag såg att det var bag in boxwhisky gick jag in i vår husbil och hämtade vad jag anser är riktigt whisky.

Getostfantaster Svenska favoriter finns också bland deras många minnen. Som resan från Skåne, följande ostkusten hela vägen till Haparanda och vidare till Narvik och Lofoten.

De tipsar om Barnens Gård i Lyckeby strax öster om Karlskrona. Dit har de åkt många gånger tillsammans med de tre barnbarnen: - Där finns ett fantastiskt vattenland, ett lekland, en massa djur att klappa och en traktor som drar en höskrinda till korna och barnen får åka med. Våra barnbarn såg plötsligt förfärade ut. ”Vi sitter ju i kossornas mat!”.

Ännu en Blekinge-favorit är Orranäs Gårdsmejeri i Jämjö, för makarna Olsson är nämligen getostfantaster och Lena har en lång karriär som säljare i ostbranschen.

Berikande att köra fel Att köra husbil med GPS är osportsligt, anser Bert-Inge och Lena: - Har man GPS kör man inte fel. Det är när man kör fel som man hittar andra, nya ställen. Vi har kört fel många gånger och har upplevt helt andra saker än vi hade tänkt oss. Blivit guidade av en spansk lekskolefröken. Jodå, efter att ha kört ett bra tag på något som snarare var stigar än vägar, kom vi faktiskt till en camping. Förmodligen inte alls den vi hade tänkt oss, men vad gör det?

De har upplevt campingplatser av alla olika kvaliteter, från slum till lyx. Det har berikat deras liv. - Det viktigaste är mötena med människor… och det är något alldeles speciellt med husbilsfolk. När de sätter sig i husbilen och ska åka iväg, är de som folk är mest. Stressade och slitna. När de börjar köra förändras de. När de kommer fram är de glada, avslappnade och vänliga. De ser, hör, njuter och upplever. Det är vad husbilen gör med oss människor!

Vit sparris i Tyskland 2021 Det är vår, den tiden på året då Bert-Inge och Lena så många gånger har tagit färjan från Trelleborg till Sassnitz, fortsatt genom Tyskland och tillåtit sig att frossa i vit sparris. - Så blir det inte i år. Inte för att vi säljer husbilen, vi kunde köra med personbil och ta in på hotell. Men det går ju inte i coronatider. Inte heller kan vi hälsa på våra vänner i Leipzig, men det kommer en vår även nästa år. Då ska vi äta sparris och hälsa på vännerna, lovar Lena och Bert-Inge.

Tills dess njuter de på sin fina balkong av mer än 20 år s glada och ljusa husbilsminnen, dagboksanteckning och fotografier, sparade i nästan lika många pärmar. - Minns du Järvsö? frågar Lena. - Ja, och Sevilla, säger Bert-Inge.