Rummet och tiden

Alla tar vi plats och alla existerar vi i tiden. För en planerare är det svårt att hålla fast i båda parametrarna samtidigt. Hur ska tid värderas?

TEXT: ANNA LENNINGER

»Att samtidigt vistas i samma ärende på samma plats är viktigt för skapandet av ett vitalt civilsamhälle.

Inom samhällsplaneringen finns en tendens att abstrahera tid som en parameter för sig. Traditionell trafikplanering räknar om effekter av planerade åtgärder från tid till kronor och ören, restid räknas om till tidsvärden. Var ligger betalningsviljan i förhållande till tidsåtgång och komfort? Tidsaspekten tillskrivs givetvis ett värde i traditionella beräkningsmodeller men den underordnas ekonomin. Det finns inte oändliga resurser till förfogande i planeringen och i valet mellan olika alternativ är pengar en i många sammanhang fungerande måttstock.

När uppmärksamheten som omväxling riktas specifikt mot tid i förhållande till människors rörelsemönster finns möjlighet att få syn på andra värdefulla planeringsaspekter. Det säger Daniel Jonsson som är forskare och lärare vid Institutionen för transport och systemanalys vid KTH.

Planeraren behöver till skillnad från filosofen inte fördjupa sig i att försöka förstå vad tid egentligen är.

– Vi lever alla i vardagen inom ramen för ett 24-timmarsdygn och klockan fungerar utmärkt för att beskriva och beräkna tid inom vårt arbetsfält, säger Daniel Jonsson.

Allt ska rymmas

Inom denna tid ska allt det som måste göras rymmas – och helst också det vi gärna vill göra utöver det nödvändiga. När olika aktiviteter sker på olika platser behövs möjlighet till förflyttning mellan dessa platser.

– Alla tar plats och alla existerar i tiden, men det är svårt för planeringen att hålla fast i båda parametrarna samtidigt, säger Daniel Jonsson.

Geografen Torsten Hägerstrand myntade begreppet tidsgeografi för att beskriva förhållandet mellan hur vi rör oss i rummet och den tid det tar, liksom de begränsningar som detta medför. Det är enligt Daniel Jonsson ett bra sätt att tänka kring planering men som varit svårt att praktisera på komplex samhällsplanering innan det fanns datorer som snabbt processar mycket information.

– Nu kan vi i simuleringsmodeller studera individers rörelser i och genom staden utifrån befintliga förutsättningar och utifrån olika framtidsscenarier, säger han.

Faktiska rörelsemönster

Utöver kartmaterial bygger datormodellerna på bland annat mobildata och trafikvaneundersökningar, alltså på uppgifter från många verkliga men anonymiserade personers faktiska rörelsemönster. Forskarna på institutionen samarbetar med olika myndigheter, som med Stockholms Stad som önskar undersöka konsekvenser av alternativa platser för lokalisering av nya kontorsbyggnader. Från vilka delar av regionen är det möjligt att resa till en plats och hinna lämna och hämta barn på förskola eller skola? Bildas nya flaskhalsar i trafikapparaten? Vad får lokaliseringen av kontor för effekt för efterfrågan på bostäder och service?

Att vara på jobbet i tid och barns tid i skola och förskola sätter hårda ramar kring vardagsplaneringen. Trots samtidens fokus på individuella val är förhandlingsutrymmet i praktiken förhållandevis litet.

15-minutersstaden

Daniel Jonsson är tveksam till att 15-minutersstaden, där allt som behövs i vardagen kan nås inom en radie på 15 minuter, är möjlig. Det prövades i bland annat Vällingby och kanske fungerade det i början, men definitivt inte efter det att allt fler kvinnor började arbeta utanför hemmet. Dagens arbetsmarknad är högt specialiserad och matchningen mellan rätt person och rätt arbetsplats innebär med stor sannolikhet pendlingsresor för åtminstone en person per hushåll.

Barnens tid i skolan är en av de verkligt styrande ramarna i mångas liv under många år.

En av Daniel Jonssons kollegor noterade att skolorna i kommunerna norr om Stockholm öppnar allt tidigare på morgonen ju längre från centrum de ligger för att föräldrarna ska hinna i tid till sina jobb. Effekten blev att den som kör en längre sträcka och den som kör en kortare bit anländer samtidigt till infartsgatorna och den trängsel man önskade undvika förstärks.

– En sådan effekt byggs inte bort med fler filer eller sänkt hastighet, säger Daniel Jonsson. Om däremot skolorna öppnar vid samma klockslag skulle flödet av dessa bilister regleras bättre.

Svårare trafikplanering

Dagens trafikplanering är mycket svårare än vad den var när till exempel Vällingby invigdes i början av 1950-talet. Tillgången till mark är starkt begränsad samtidigt som långt fler har råd att köpa och köra bil i dag. På många håll är tunnlar den återstående lösningen för att snabba på transportflödet – en mycket stor och dyr samhällsinvestering.

– Trafikplanering är en fördelningspolitisk åtgärd även om man oftast inte tänker i de banorna.

Riktas fokus mot tid blir fördelningseffekten tydligare, det blir uppenbart att tiden ser annorlunda ut beroende på vilka möjligheter man har. Den som bor nära arbetsplats och skola, eller har enkla och snabba kommunikationer, får mer tid att disponera över. – Och personer som du och jag med flexibla arbetstider har möjlighet att röra oss på ett sätt som den med bundna tider saknar, säger Daniel Jonsson.

Förstå segregation

Andra rättvisekoncept kan bli möjliga att formulera om tid i förhållande till plats synliggörs. Daniel Jonsson berättar om ett projekt med syfte att försöka förstå fler sidor av segregation: när och var befinner sig olika samhällsgrupper på samma plats samtidigt? I projektet undersöktes när personer som bor i stadsdelen Husby, med många låginkomsthushåll, och personer boende i välbärgade Danderyd befann sig på samma plats samtidigt – när överlappas respektive flöden, som forskarna uttrycker det.

Det sker under sen eftermiddag i Kista centrum. Troligen besöks samma stora livsmedelsbutik av Husbybon som kommer hem med tunnelbanan från arbete någon annanstans i regionen och ingenjören från Danderyd med arbete på något av områdets teknikföretag. Att samtidigt vistas i samma ärende på samma plats är viktigt för skapandet av ett vitalt civilsamhälle. Men de platserna och tillfällena är få.

Precis som Daniel Jonsson påpekat är det svårt att hålla fast vid tid som parameter i fysisk planering. Ett sätt skulle kanske vara att värdera tid bättre, inte se all tid som utbytbar. I realiteten är det vad vi gör när vi i olika modeller räknar om till pengar. Men all tid är inte utbytbar.

»Barnens tid i skolan är en av de verkligt styrande ramarna i mångas liv under många år.