Framtidens Musikarrangörer

Framtidens Musikarrangรถrer

”Av tradition har vi i vårt land ett arrangörsskap som till stor del är lika med ett specifikt genreintresse, som ibland kan ha karaktären av slutet sällskap med ett specialiserat intresse för särskilt musikaliskt uttryck eller genre. Detta har naturligtvis sina fördelar på så sätt att man odlar ett intresse och skapar ett kunnande hos lyssnare och artister, men också nackdelar, då ’genrebarriärer’ skapas, som kan vara svåra att forcera.

Många av dessa arrangörer och ’eldsjälar’ tillhör i många fall en äldre generation och det är inte självklart att det fylls på med nya unga krafter. De producerande institutionerna har stor kompetens att producera nya intressanta produktioner, men om arrangörsledet i framtiden begränsas, blir det svårt att nå ut till publiken och uppfylla uppsatta mål.

Med detta arrangörsprojekt vill vi säkerställa förutsättningarna för kulturupplevelser på lång sikt, t.ex. titta på möjligheter att utveckla och ta hand om nya publikgrupper.”

Text ur ansökan till Kulturrådet, av Peter Wilgotsson, verksamhetschef konstmusik, jazz, utland, Musik i Syd

Projektet har genomförts av Musik i Syd i samverkan med Musik i Halland, Musik i Blekinge, Kalmar länsmusikstiftelse och Musikhögskolan i Malmö med stöd från Kulturrådet Ordförande referens och ledningsgrupp: Martin Martinsson, VD Musik i Syd Projektledare och redaktör: Maria Videll, Musik i Syd Layout och redigering: Lena Ulvskog, Musik i Syd Malmö november 2011 2

Innehåll Förord…………………………………………………… 6

Scener ur ett arrangörskap • Scen 3……………… 36

Bakgrund………………………………………………… 7

Kommunen – arrangörens viktigaste samarbets-

Målsättning……………………………………………… 8

part ……………………………………………………… 37

Avgränsningar………………………………………… 8

Kommuners arrangörsarbete pilot ……………… 37

Projektutveckling……………………………………… 9

Kulturfrågorna högre upp på dagordningen…………… 38

Arrangörsundersökningen…………………………… 9

Argumentation för kultur……………………………………… 39

Arrangören……………………………………………… 10

Turism en mångmiljardindustri KOMMENTAR………… 40

Den ideella arrangören………………………………………… 11

Utbildning för kulturpolitiker………………………………… 41

Har kammarmusiken någon framtid? del 1……… 13

Nätverk – samordning och utveckling av projekt……… 42

Arrangörens motivation………………………………………… 14

Nätverk KOMMENTAR……………………………………… 44

Scener ur ett arrangörskap • Scen 1……………… 15

Delregional kulturproducent………………………………… 44

Arrangörens arbete och problem…………………………… 16

Mall för kulturplan……………………………………………… 45

Arrangörens ekonomi………………………………… 17

Kommunsamarbeten inom kulturområdet……… 46

Arrangörsverksamhetens finansiering…………………… 19

Fördjupat kommunsamarbete………………………………… 46

Kommunala bidrag……………………………………………… 20

Kulturpiloterna i Helsingborg………………………………… 47

Regionalt stöd……………………………………………………… 22

Kulturgaranti……………………………………………………… 47

Statligt stöd………………………………………………………… 23

Kulturgaranti för barnkulturen KOMMENTAR………… 47

Stiftelser och fonder…………………………………………… 24

Scener ur ett arrangörskap • Scen 4……………… 49

Bildningsförbund………………………………………………… 24

Rekrytering……………………………………………… 50

Sponsring…………………………………………………………… 25

Föryngring av arrangörsledet ……………………… 52

Medlems- och biljettintäkter………………………………… 25

Unga arrangörer – sex snabba……………………………… 57

Värdet av arbetstimmar………………………………………… 25

Har kammarmusiken någon framtid? del 2 ……… 57

Komplicerade bidragsansökningar………………… 26

Nya arrangörer………………………………………… 58

Svårt att få stöd direkt………………………………………… 26

Konserthusets publik KOMMENTAR…………………… 60

Scener ur ett arrangörskap • Scen 2……………… 27

Idealismen……………………………………………… 61

Statliga stödets genreuppdelning………………… 28

Var finns den outnyttjade potentialen?………… 61

Om Kulturutredningen

KOMMENTAR ………………… 29

Scener ur ett arrangörskap • Scen 5……………… 63

Genreöverskridande arrangörer…………………… 29

Några nya unga arrangörer ………………………… 63

Ny arrangör i Mönsterås kommun pilot ………… 31

På Jam………………………………………………………………… 63

Musiknätverket Mönsterås KOMMENTAR……………… 31

Klubb Underground……………………………………………… 65

Länsmusiken…………………………………………… 32

Classic Lounge pilot ………………………………… 66

Länsmusikinstitutionerna bakom projektet……………… 32

Vem går på klassiska konserter? KOMMENTAR……… 70

Länsmusikens subventionssystem………………………… 34

Jazzy Lounge pilot …………………………………… 72

Musik i Syd………………………………………………………… 34

KRSTD 18.30 pilot …………………………………… 73

Musik i Halland…………………………………………………… 35

Ung Scen på Korröfestivalen pilot ……………… 74

Musik i Blekinge…………………………………………………… 35

Unga/nya arrangörer – sammanfattning………… 74

Kalmar Länsmusikstiftelse…………………………………… 36

Uppstartsstöd och mentorer pilot ……………… 76

Publikutveckling……………………………………… 76 Publikundersökning……………………………………………… 78 Publikutveckling – en sammanfattning…………………… 80 Utveckling av konsertformen pilot ……………… 81 Scener ur ett arrangörskap • Scen 6……………… 82 Nätverk och samarbete……………………………… 82 Plattformar för möten…………………………………………… 82 Nätverk för Folk- och världsmusikarrangörer pilot ……………………………………………………… 83

Kyrkans arrangörer pilot …………………………… 86 Utökad information och chattrum för arrangörer pilot ……………………………………………………… 90

Arrangörsresurser……………………………………… 90 Administrativ avlastning ……………………………………… 91 Har kammarmusiken någon framtid? del 3……… 92 Arrangörsutbildning på högskolenivå pilot …… 93 Arrangörskurs arrangerad av bildningsförbund kulturinstitutioner…………………………………… 96 Scener ur ett arrangörskap • Coda………………… 97 Sammanfattning och kommentarer……………… 97 Ett säkrat framtida arrangörsskap………………… 99 Ökade satsningar på den kommunala/regionala och statliga nivån……………………………………………………… 99 Uppstartsbidrag………………………………………………… 100 En resurs för arrangören…………………………………… 100 Arrangörer med utökat område…………………………… 101

Ett stort tack!!! …till alla som bidragit till projektet, medverkat i samtal, undersökningar, arbetsgrupper och pilotprojekt ABF Skåne, Staffan Gunnarsson • Allhelgonaförsamlingen i Lund, Johan Magnus Sjöberg • Alvesta jazz och blues • Aoseum • Aspelands musikförening • Bromölla kommun, Mia Persson Fröjd • Carlscrona Chambermusic • Christina Nilsson Sällskapet • Classic Lounge, Hedvig Jalhed och Markus Strand • C-Y contemporary, Peter Bjuhr • Falsterbo Jazzklubb • Heliga Trefaldighets församlingen i Kristianstad, Joakim Ohlsson Kruse • Helsingborgs kammarmusikförening • Helsingborgs stad, Torbjörn Nilsson • Helsingborgs symfoniorkester, Leif Eriksson • Hässleholms kommun, Lars Härstedt • Hässleholms Kammarmusikförening, Elisabeth Fäldt • Hässleholms Jazzklubb • Höörs teater- och musiksällskap, Viggo Edén • Inkonst • Jazz i Malmö • Jazz i Halmstad • Jazz i Stan • Jazz på Österlen • Jazzföreningen Munthe • Kalmar Läns Musikstiftelse, Kjell Lindström • Kammarmusikförbundet, Eva Granstedt och Christina Sejmo • Kammarmusikföreningen i Kalmar • Klubb Kluster, Sara Qvarnstöm • Klubb Underground, Mathias Landaeus • Kultur Skåne, Cecilia Langemark, Rosi Gerlach, Eva Dahl och Rebecca Randler • Kulturrådet, Per Svensson och Luciana Marques • Kulturens Bildningsförbund • Kävlinge kommun, Mija Toftner • Landskrona Jazzklubb • Landskrona Kammarmusikförening • Lunds Kammarmusiksällskap • Lunds stift, Staffan Plantin • Lunds universitet, Greger Andersson • Lyckå kammarmusikfestival • Malmö Folk, Petter Wickman och Kari Swahn • Malmö Opera, Carolina Lindau • Malmö Stad, Märta Lünner • Malmö Turism, Lars Carmén • Maria Församling i Helsingborg, Gudrun Erlansson, Mats Hultkvist • Media Artes, Hans Parment • Kultur Mejeriet/Plektrum, Pål Eriksson • Mellby Atelier • Munthe i Karlshamn • Musikarrangörer i Samverkan, Mats Möller • Musik i Blekinge, Pergunnar Carlson • Musik i Halland, Marianne Meltzer • Musik i Syd, Helle Solberg, Ulf Rådelius, Anders Smedenmark, Magnus Gustafsson, Jimmy Ludwigsson, Ann-Marie Ekman, Maria Rydholm, Lennart Stenkvist och Annika Johansson • Musikhögskolan i Malmö, Staffan Storm, Cecilia Flodén och Johan Jeppsson • Mönsterås Kommun, Carina Eskelin • NEON • Olofströms Kammarmusikförening • Oskarshamns Kammarmusikförening, Lis Lyrbo • Pitebygdens Musikförbund, Dan Engman • Pro Musica Karlshamn • Pro Musica Simrishamn • På Jam, Linnea Henriksson och Elin Hörberg • Riksförbundet Arrangörer av Nutida Konstmusik, Stefan Östersjö och Sven Rånlund • Riksföreningen för Folkmusik och Dans, Lars Farago och Pär Moberg • tidigare Rikskonserter, Mats Broström • Ronneby Kammarmusikförening • Salomon Smiths Kammarmusikförening • Simrishamns kommun, Gunilla Janlert • Sjöbo kommun, Ylva Wallström • Slottsstadens Församling i Malmö, Anders Johnsson och Anna Brandoné • Studiefrämjandet Skåne • Svedala kommun, Karin Leeb-Lundberg • Svensk Jazz, Magnus Thuvesson, Bengt Månsson och Thomas Olsson • Svenska kyrkan, Anders Wejryd, Gunnel Fagius • Sveriges Kommuner och Landsting, Calle Nathansson • Sölvesborg Kammarmusikförening • Tingsryd Konsertföreningen, Rita Fröberg • Urshults Församling, Magnus Björkman • Visans vänner i Karlshamn • Visans vänner i Karlskrona • Världens Musik och Dans, Maria Bojlund • Växjö Konsertförening • Växjö kommun, Margareta Krieg • Växjö Universitet, Dan Alkenäs • Ängelholms kommun, Susann Toft • samt ett stort antal unga arrangörer som medverkade vid Check – en workshopdag för unga arrangörer, arrangerad av Musikarrangörer i samverkan (MAIS).

5

Förord Tack vare alla arrangörsföreningar med sina engagerade medlemmar, verksamma från norr till söder, kan vi glädjas över ett stort och rikt kulturutbud i hela landet. Det är lätt att ta detta för givet när vi besöker en konsert oavsett om det är inomhus en kylig och regning novemberdag eller en oförglömlig utomhuskonsert en ljuvlig kväll i juli månad.

Bakom varje arrangemang har någon lagt ner ett stort arbete med att organisera, förbereda, förhandla, bära stolar, sälja biljetter och inte minst se till att artisten känner sig välkommen och uppskattad.

I vårt arrangörsprojekt – Framtidens musikarrangörer – har arbetet i huvudsak inriktat sig på musikarrangörer inom genrerna konstmusik, jazz och folk- och världsmusik. Samtidigt är vi rätt säkra på att det som framkommit i arbetet och de slutsatser vi kunnat dra. har bäring på i stort sett alla konstområden, där ett lokalt arrangörskap är en förutsättning. Det har varit ett spännande arbete att på djupet få ta del av hur arrangörsledet ser på sin verksamhet och roll idag och hur man ser på utvecklingen framöver. Är det med tillförsikt man blickar framåt eller känner man oro över svårigheten att rekrytera nya engagerade medlemmar i föreningen?

Dessvärre är det nog så att många känner sig oroade. Flera av våra tillfrågade arrangörer är bekymrade av att rekryteringen av nya krafter går trögt och inte minst tydligt blir det när man försöker knyta till sig yngre medlemmar. Samtidigt kan vi konstatera att flera nya arrangörsföreningar har startat, där ungdomar, ofta med egna musikambitioner, engagerar sig.

Arrangörsprojektet har genomförts i södra Sverige och säkert kan en del förutsättningar vara annorlunda i den här delen av landet än i andra delar av Sverige, men även här tror vi att våra slutsatser gäller i stort sett var än man befinner sig i vårt avlånga land.

Jag vill särskilt tacka alla de arrangörsföreningar som deltagit i undersökningar och medverkat vid samtal och möten. Utan ert seriösa engagemang i den här processen hade det inte varit möjligt att presentera denna rapport.

Jag vill också tacka kollegorna i länsmusiken i Halland, Kalmar och Blekinge för er medverkan. Projektet är i sig ett bra exempel på hur viktigt det är att vi i det nya musiksverige arbetar länsöverskridande om vi gemensamt ska kunna stärka musikens ställning. Jag vill också tacka alla de institutioner och individer som deltagit i arbetet eller bidragit med artiklar till rapporten - här finns också mycket spännande erfarenheter och tankar att ta del av. Ett särskilt tack till Musikhögskolan i Malmö som med stor entusiasm medverkat i flera pilotprojekt och bland annat genomfört en fristående arrangörskurs – en kurs som fick väldigt många deltagare och som återkommer även framöver.

Ett stort tack till Kulturrådet vars generösa bidrag varit helt avgörande för det här arbetet och som nu gör att vi kan presentera den här rapporten. Jag är helt övertygad om att vi kommer att få glädje av den här rapporten och att mycket av det som framkommit blir ett betydelsefull t bidrag till det fortsatta arbetet med arrangörsfrågorna. För det är naturligtvis så att denna rapport och alla underlag 6

till rapporten nu blir en viktig plattform för det fortsatta arbetet. Kanske kan man till och med se det så, att det är nu vi påbörjar det riktiga arrangörsutvecklingsprojektet. Åtminstone tänker vi så i Musik i Syd. Till sist vill jag också tacka projektledaren Maria Videll för hennes stora och outtröttliga engagemang och arbete med det här projektet.

Martin Martinsson VD Musik i Syd

Bakgrund Vilka är och hur arbetar dagens musikarrangörer? Vilka svårigheter möter arrangören i sitt arbete och vilka visioner har arrangören inför framtiden? För att se möjligheter för framtiden är det viktigt att förstå arrangören – dess verksamhet och arbete. Hur ser arrangörens situation ut? Hur arbetar de äldre, etablerade arrangörerna och hur ser det ut med föryngringen? Främjar dagens bidragsordningar ett starkt framtida arrangörsled? Kan det offentliga (kommun/ region/stat), länsmusik, förbund och andra aktörer göra något ytterligare för att främja ett framtida brett och omfattande arrangörskap?

Hösten 2008 träffades för första gången den referensgrupp som skapats med anledning av projektet Framtidens Musikarrangörer. Frågan som diskuterades var - Vad det beror på att vissa kommuner/orter har en begränsad arrangörsverksamhet, medan grannkommunen har en rik sådan?

Arrangören – den som tar emot kulturproduktioner och gör dem tillgängliga för en publik – kan vara en kulturförvaltning, ett kulturhus eller en kulturscen. På många orter är det emellertid en ideell arrangörsförening som står för utbudet – en arrangör av kammarmusik, nutida musik, jazz eller folk- och världsmusik. Den svenska modellen vilar till stor del på ideellt verksamma arrangörer (eldsjälar) som odlar sitt intresse i arrangerandet av kulturproduktioner, som sedan fler kan ta del av. Modellen ger dock anledning till viss oro för framtiden. Resurserna minskar och arbetet med att arrangera är många gånger både slitsamt och komplicerat. Arrangörsföreningar vittnar om stigande medelålder på de aktiva i föreningen och svårigheter att få med nya, framförallt unga, krafter i arbetet.

”

Generationsskiften tycks ändra förutsättningarna för den traditionella formen av arrangörsföreningar. Musikproducenter, musiker och arrangörer upplever att den yngre generationen inte engagerar sig på samma sätt i föreningar, som tidigare generationer utan snarare tycks göra punktnedslag i kulturvärlden.

Frågan om arrangörskapet är något som berör hela landet och som inte bara handlar om musiklivet, utan kulturlivet i stort – du behöver hela tiden någon som tar emot det som produceras och skapas.

Martin Martinsson, VD Musik i Syd

Frågan är om den ideella struktur med tillhörande bidragssytem, kring vilken arrangörssleden är uppbyggda, är rustade för en sådan utveckling?

7

Målsättning Ett fungerande och väl utvecklat arrangörskap, med stark lokal förankring, är en förutsättning för att nå ut med kultur och konstarter till en publik i hela landet, och i förlängningen uppnå viktiga kulturpolitiska mål.

Enligt ansökan har projektet Framtidens Arrangörer som målsättning att belysa arrangörens roll och situation ur olika perspektiv – med syfte att säkerställa ett framtida arrangörskap. Målsättningen att säkerställa ett framtida arrangörskap är ett högt satt mål och givetvis (om ens möjligt) svårt att uppnå. Arrangörsfrågan är emellertid så viktig att ambitionsnivån måste sättas högt – når man bara en bit på vägen har man vunnit mycket.

Länsmusikorganisationerna i södra Sverige samarbetar med alla typer av arrangörer; kulturförvaltningar, kulturhus och ideella arrangörsföreningar m.fl.

För utbudet av offentliga konserter, framför allt på mindre orter, är det kanske den sistnämnda gruppen som länsmusikorganisationerna samarbetar med allra mest. De ideella arrangörsföreningarna är en viktig tillgång och ibland helt avgörande för uppdraget, att nå ut med konsertproduktioner i hela regionen. Det är kring problematiken för de ideella arrangörsföreningarna som projektet tar sin utgångspunkt.

Redan innan projektet påbörjades samt under arbetets gång, har vi insett att vi inte kommer att komma fram till några enkla svar och slutgiltiga lösningar. Men vi kan belysa vissa frågor lite extra och vi kan presentera några slutsatser.

Avgränsningar Projektet Framtidens Arrangörer genomförs med Musik i Syd som huvudman i samverkan med; Musik i Halland, Musik i Blekinge och Kalmar Länsmusikstiftelse. De i projektet företagna undersökningarna och pilotprojekten begränsas (med något undantag) geografiskt till de respektive länsmusikorganisationernas områden. De arrangörsföreningar som omfattas av undersökningarna är de som respektive länsmusikorganisation har ett nära samarbete med. Arrangörer av pop- och rockmusikkonserter undersöks inte närmare inom ramen för detta projekt. De musikgenrer som framför allt omfattas är konstmusik, jazz samt folk- och världsmusik. Arbetet avgränsas också vid förutsättningarna för offentlig konsertverksamhet och går endast i begränsad omfattning in på området för arbetet med barn och unga vid skola och förskola. Arbetet fokuserar också främst på problematiken kring de ideella arrangörerna.

Projektet avser att belysa arrangörens roll ur olika perspektiv. Vi har tittat på arrangörsproblematiken ur ett brett perspektiv men har samtidigt tvingats prioritera och har inte kunnat lägga ner lika mycket arbete på alla områden.

Tillsammans med producenter, från framförallt Musik i Syd, har vi arbetat med olika pilotprojekt – redan påtänkta eller påbörjade projekt som kopplats till projektet eller nya för projektet skapade projekt. Dessa projekt hoppas vi skall sprida ljus över vissa frågor, väcka diskussion och ge inspiration till nya projekt och samarbeten.

8

Projektutveckling Med målsättningen att belysa arrangörens roll ur olika perspektiv kopplades vid projektstarten en referensgrupp, med representanter från bland andra arrangörsorganisationer, kommun, region och stat till projektet.1 Referensgruppen är väl insatt i arrangörsfrågorna.

Gruppens diskussioner tog ut riktningen för det kommande arbetet och identifierade ett antal fokusområden, kring vilka projektet, i samarbete med föreningar, organisationer och producenter, har genomfört olika pilotprojekt. Pilotprojekten bearbetar på olika sätt någon del av ett fokusområde.

De fokusområden som vi efter referensgruppens möten kom att arbeta med är: • Kommuners arrangörsarbete • Rekrytering och föryngring • Samarbeten • Kyrkans arrangörer • Kompetensutveckling och professionalisering • Arrangörsstöd • Nätverk Projektet har också genomfört tre mindre undersökningar. En arrangörsundersökning, i vilken vi kontaktat arrangörer och bett dem svara på frågor angående sitt arbete och sin verksamhet samt även vilka svårigheter man upplever och vilka framtidsvisioner man har. Detta för att få uppslag till nya frågeställningar samt för att få statistik och siffror som belyser arrangörens arbete. En publikundersökning, som bland annat ger oss en bild av till vem och hur arrangören når ut med sina arrangemang. Inte minst ger publikundersökningen oss en utökad bild av arrangörens arbete och situation. Slutligen har vi genomfört en mindre undersökning av yngre arrangörers arbete. Vi har även gått igenom forskningsresultat som vi hittat för området. Pilotprojekt och undersökningar kompletteras med texter och kåserier från arrangörer och andra kulturpersonligheter.

Arrangörsundersökningen Arrangörsundersökningen har gått ut till arrangörer av kammarmusik, jazz, nutida konstmusik och folk- och världsmusik, som länsmusikorganisationerna Skåne, Kronoberg, Blekinge, Halland och Kalmar län samarbetar med.

Av 57 tillfrågade ideella arrangörer har vi fått tillbaka svar från 31 (54% av de tillfrågade). Undersökningen är inte rikstäckande och den hade med fördel kunnat besvaras av fler arrangörer. Vi hoppas ändå att den skall ge en bra bild av arrangörens verksamhet, behov och visioner.

1 Referensgruppen: Musik i Syd, Martin Martinsson (ordförande), Peter Wilgotsson, Lena Ulvskog • Kalmar Läns Musikstiftelse, Kjell Lindström • Kammarmusikförbundet, Eva Granstedt • Kammarmusikförbundet/Tingsryd Konsertföreningen, Rita Fröberg • Kommuner/kulturhus, Torbjörn Nilsson • Kultur Skåne, Eva Dahl • Lunds universitet, Greger Andersson • Musik i Blekinge, Per-Gunnar Carlsson • Musik i Halland, Marianne Meltzer och Torbjörn Johansson • Musikhögskolan i Malmö, Staffan Storm • Riksförbundet Arrangörer av Nutida Konstmusik, Stefan Östersjö • Riksföreningen för Folkmusik och Dans, Pär Moberg • Riksföreningen för Folkmusik och Dans/Malmö Folk, Kari Svahn • tidigare Rikskonserter, Wera Körner, Mats Broström • Svensk Jazz, Bengt ”Bronson” Månsson • Svensk Jazz/Jazz i Malmö, Thomas Olsson • Svenska Kyrkan, Gunnel Fagius och Staffan Plantin • Världens Musik och Dans/Kulturens Bildningsförbund, Maria Bojlund • Växjö Universitet, Dan Alkenäs

9

Vi återkommer till undersökningen flera gånger i detta redovisningsdokument och då hänvisar vi till projektets arrangörsundersökning.

Arrangörerna har ombetts att svara på följande frågor: Organisation/Verksamhet Hur är arrangörsverksamheten organiserad? (exempelvis ideell förening) Hur sker nyrekrytering av styrelsemedlemmar?

Har verksamheten några anställda? Hur mycket arbetar den/de?

Hur många medlemmar har arrangörsverksamheten?

Har verksamheten öppen medlemsantagning?

Hur värvar ni nya medlemmar? Är ni medlem i någon riksorganisation eller liknande? (exempelvis Kammarmusikförbundet, Svensk Jazz, RANK eller RFoD) Samarbete Samarbetar ni med er kommun? Och i så fall på vilket sätt?

Samarbetar ni med andra offentliga förvaltningar eller organisationer? Och i så fall vilka och på vilket sätt?

Hur bokar ni arrangemang och konserter och kommer i kontakt med artister? (exempelvis direkt via artist, via annan organisation etc.)

Konserter, Publik & Marknadsföring Hur många konserter/arrangemang arrangerade ni 2007?

Hur stor publik nådde ni ut till 2007?

Hur stor procent av publiken var inte medlemmar i er organisation? (en ungefärlig bedömning) Hur når ni publiken – Hur marknadsför ni arrangemang och konserter?

Arbetar ni på något särskilt sätt för att nå yngre medlemmar och publik?

Samarbetar ni med andra verksamheter kring marknadsföring och information?

Och i så fall vilka och på vilket sätt?

Ekonomi Hur finansieras arrangörsverksamheten? Vilka intäkter har ni ungefärligen på ett år? (Specificera: bidrag, medlemsavgifter, biljettförsäljning, sponsring och andra intäkter) Vilka kostnader har ni ungefärligen på ett år? (Specificera: konsertkostnad, lokalkostnad, marknadsföring och ev. lönekostnad) Framtid Upplever ni några särskilda svårigheter/problem i arrangörsverksamheten?

Vilka framtidsvisioner har ni för verksamheten?

Arrangören Arrangör kallas den person/organisation som arrangerar något kulturellt, sportsligt eller annat evenemang. Arrangera betyder att man; anordnar eller ordnar något efter en viss plan.

Musikarrangören är den som tar emot musikproduktioner, och förmedlar dem vidare till en publik. Vi finner arrangörer bland institutioner, kommunala kul10

turförvaltningar, kulturhus, kulturscener, arrangörsföreningar, arrangörs- eller evenemangsbolag, klubbar, restauranger och pubar. Vi finner även arrangörer bland enskilda personer.

För att vara stödberättigad arrangör måste man normalt vara en juridisk person, alltså en sammanslutning av personer i en ideell eller ekonomisk förening, aktie eller handelsbolag eller liknande2. Detta är ett krav för att få statligt stöd och är oftast även ett krav enligt de kommunala och regionala stödordningarna. För att få statligt stöd krävs dessutom stöd från kommun eller landsting. Fysiska personer, en enskild firma (personer med F-skattesedel) omfattas inte av möjligheterna att söka statliga arrangörsbidrag3 och i normalfallet inte heller kommunala eller regionala bidrag4.

För statligt stöd krävs vidare att arrangören har till uppgift att anordna offentliga konserter och har en omfattande, permanent och regelbunden konsertverksamhet. Det statliga arrangörsbidraget kan även ges till flera arrangörer i samverkan samt till vissa riksorganisationer. De statliga bidragen skall utveckla mångfalden i det musikaliska utbudet i landet och verka för utveckling och återväxt, bland annat genom att sträva efter en jämn ålderstruktur hos medlemmarna i arrangörsföreningen.

När länsmusikorganisationerna i Södra Sverige förmedlar offentliga konserter, samarbetar vi med alla typer av arrangörer och i mindre kommuner och orter samarbetar vi till stor del med ideellt verksamma arrangörsföreningar. De ideella krafterna utgör en mycket värdefull resurs och förekomsten av ideella arrangörer har många gånger visat sig vara helt avgörande för fullgörandet av länsmusikens uppdrag att förmedla konserter till kommuner och orter i hela regionen.

När vi fortsättningsvis talar om ideella och professionella arrangörer lägger vi i detta ingen kvalitetsmässig bedömning. Med en professionell arrangör menar vi en institution, kommun eller scen med uppdrag och anställd personal till verksamheten. Med ideell arrangör menar vi en arrangör/arrangörsförening som arbetar på ideell basis.

Den ideella arrangören Det finns cirka 200 000 ideella och kooperativa organisationer samt stiftelser i Sverige. Det stora antalet föreningar till en befolkning på drygt nio miljoner gör att Sverige vid en nationell jämförelse framstår som mer föreningstät än flertalet andra länder5. För att ge en uppfattning om hur många musikarrangerande föreningar som finns i Sverige har vi tagit hjälp av uppgifter från Musikarrangörer i samverkan (MAIS), De 7 rikstäckande förbunden som är medlemmar i MAIS har sammantaget 1388 medlemsföreningar, som arrangerar konserter med levande 2 Juridisk person är en sammanslutning av personer som t.ex. aktiebolag, handelsbolag kommanditbolag, ekonomiska eller ideella föreningar. En juridisk person kan ha egna skulder, ingå avtal etc. En juridisk person identifieras genom sitt organisationsnummer och säte. En juridisk person har också ett namn, som hos en näringsdrivande juridisk person kan kallas firma. Medan namnet/firman kan förändras, förblir organisationsnumret och sätet alltid detsamma så länge den juridiska personen finns kvar. www.juridiskperson.se 3 Utdrag från Kulturrådets hemsida: ”Endast institutioner, organisationer och grupper kan få bidrag av Kulturrådet, inte enskilda personer. Sökande ska vara en juridisk person som får bidrag för verksamheten från kommun och/eller landsting”. Kravet på att en arrangör skulle vara ideell förening togs bort 2009.

4 Det vanligaste är att den som söker kommunala bidrag skall vara en förening. Men olika regler kan gälla och undantag finnas. I Sverige finns 290 kommuner.

5 Ur ”Svenskarnas engagemang är större än någonsin”.

11

musik. Musik- och Kulturföreningarnas Samarbetsorganisation (MOKS) har fler än 100 arrangerande föreningar bland sina medlemmar. Totalt finns alltså mer än 1488 musikarrangerande föreningar. Tillsammans representerar förbunden närmare 120 000 enskilda medlemmar.

Riksförbund Föreningar _________________________________________________________ Kammarmusikförbundet RSK 117 Svenska Jazzriksförbundet (SJR) 110 Riksförbundet för folkmusik och dans (RFoD) 110 Riksförbundet Arrangörer av Nutida Konstmusik (RANK) 33 Kontaktnätet 178 Sveriges Körförbund 530 Sveriges Orkesterförbund 310 Musik- och Kulturföreningarnas Samarbetsorganisation (MOKS) 100 _________________________________________________________

1 488 Enligt en rapport från Ersta Sköndal högskola, publicerad i mars 2010 jobbar hälften av alla svenskar mellan 16–74 år ideellt med exempelvis kultur och idrott. De ideellt verksamma lägger ner i genomsnitt 16 timmar i månaden på sitt engagemang och var tionde person lägger ner så mycket som ca 30 timmar i månaden på ideellt arbete.6 Kammarmusikförbundets medlemmar redovisade för säsongen 2006/2007, 83 427 ideellt arbetade timmar vid genomförandet av drygt 1000 konserter (i genomsnitt 83 timmar/konsert). Timmarna kan sägas motsvara en heltidstjänst under två veckor per konsert.

Tabell 6, ur rapporten: Svenskarnas engagemang är större än någonsin. Det ideella arbetet 1992, 1998, 2005 och 2009. Andel (procent) av befolkningen (16–74 år) engagerade i den ideella sektorns största delområden. _________________________________________________________

1992 1998 2005 2009 _________________________________________________________ Idrott 16 19 20 20 Social inriktning 17 18 16 15 Boende 5 6 8 7 Religion 5 7 6 6 Kultur 7 7 5 5 Fack 6 6 4 4 _________________________________________________________ Rapporten från Ersta Sköndal anger att svenskarnas engagemang generellt inte har minskat över åren. Av siffrorna som presenteras kan man emellertid se att engagemanget inom kulturområdet har minskat mellan 1992 och 2009. Från 7% till 5%. Rapporten gör ingen uppdelning av, i vilka kulturföreningar personer engagerar sig, och det går inte att utläsa ur rapporten hur stort engagemanget för att arrangera kultur är – eller ifall detta har ökat eller minskat över åren. Det kan vara så att engagemanget för den utövande kulturen är starkare än engagemanget för att arrangera kultur.

6 Ur: Svenskarnas engagemang är större än någonsin. En rapport skriven av Lars Svedberg, Johan Von Essen och Magnus Jegermalm på uppdrag av Regeringskansliet.

12

Av de 31 arrangörer som svarat på projektets arrangörsundersökning (27 kammarmusikföreningar, 7 jazzarrangörer, 3 arrangörer av folk- och världsmusik och 1 arrangör av nutida konstmusik) har 27 svarat på frågor om antal arrangemang och publik under ett verksamhetsår. Dessa arrangörer presenterade tillsammans 373 arrangemang (2007). Det är ett snitt på 14 arrangemang per arrangör och år. Tillsammans hade arrangörerna en publik om 40 953 personer. Ett snitt på 110 personer per konsert.

Har kammarmusiken någon framtid?

Del 1. En essä av Greger Andersson, professor Avdelningen för musikvetenskap Institutionen för kulturvetenskaper samt medlem i Lunds Kammarmusiksällskap.

När man talar om den musikaliska kommunikationskedjan brukar man utgå ifrån tonsättaren, och sedan följer musiker/interpreter och lyssnaren: således tonsättare – musiker – lyssnare. I denna essä som handlar om kammarmusikens framtid tänker jag införa ytterligare en kategori som ofta glöms bort, nämligen konsertarrangören. För att det ska bli ett levande möte mellan musiker och publik krävs i regel en arrangör som anordnar detta möte. Detta grepp väljer jag eftersom jag vill se om ”kommunikationskedjan” håller hela vägen. Det konventionella sättet att se tonsättaren som första länk och lyssnaren som den sista är visserligen en korrekt beskrivning av musikens väg, men den säger inget om vägens hållbarhet. Det kan mycket väl vara så att tonsättarna skapar mängder musik, men inga musiker ges möjligheter att spela den eller att publik/lyssnare saknas därför att ingen arrangerar mötet mellan musiker och publik. Arrangörerna av (kammar)musik framstår i det resonemanget plötsligt som en särdeles viktig länk i den musikaliska kommunikationskedjan.

När det gäller antalet arrangörer av kammarmusik - som är anslutna till Kammarmusikförbundet - har antalet sjunkit från drygt 140 (2003) till 112 (2011).

Vad denna minskning beror på tycks inte vara helt klarlagt. Någon har sagt att det beror bl.a. på att Rikskonserter har lagts ned och att länsmusikstiftelserna, med vissa undantag, inte förmår eller inte vill stödja kammarmusiken och dess arrangörer i tillräcklig utsträckning. Samtidigt har musikerna mer och mer lärt sig att ta betalt, och det med rätta. När jag berättar vad det kostar att arrangera en spelafton med t.ex. en stråkkvartett eller en pianotrio, reagerar många med stor förvåning, alternativt tror inte sina öron.

Att vara kammarmusikarrangör innebär ett ekonomiskt risktagande. Det finns också tecken som tyder på att yngre personer numera är mindre benägna att åta sig uppdrag, som ibland är tidskrävande, i styrelsen för en (kammarmusik)förening på helt ideella grunder. Enligt Kammarmusikförbundets beräkningar lades spelsäsongen 2006/2007 83 427 ideellt arbetade timmar för genomförande av ca 1000 konserter. Överlämnandet av stafettpinnen ter sig därför sällan enkel.

En arrangör är ju samtidigt publik och det kan vara skäl i att än en gång påminna om utbildningsnivån hos den i bästa fall framtida kammarmusikpubliken.

För Kammarmusikförbundet är detta ingen nyhet och man framhåller i sitt yttrande över utredningen om en nationell musikplattform I samspel med musiklivet (2010) nödvändigheten av, ”att barn och unga på ett positivt sätt får stifta bekantskap med den klassiska musiken då detta är eftersatt i dagens skola.”

13

Skrivningen kan uppfattas som väl modest då bekantskapen med den klassiska musiken snarare är mer obefintlig än eftersatt. Skulle arrangemangen till fullo finansieras av medlemsavgifter och publikintäkter (i genomsnitt drygt 100 personer hos Lunds Kammarmusiksällskap, LKMS) skulle entréavgiften uppgå till ca 300-400 kronor per person, en summa som de flesta upplever som (alltför) hög för 1,5 till 2 timmars kammarmusik inklusive paus. Ekonomiskt stöd – både generella och för särskilda arrangemang – tycks vara en avgörande faktor när det gäller kammarmusikarrangörernas existens. Kammarmusikförbundet uttrycker sig i ovannämnda yttrande mycket bestämt: ”Arrangörsbidragen till de ideella föreningarna måste höjas kraftigt.”

Arrangörens motivation Motivationen för de ideella musikarrangörerna är ett i grunden genuint och starkt musikintresse. Man arrangerar konserter för att man älskar musik. En arrangör som vi pratat med uttryckte det som att ”vi arrangerar konserter som vi själva skulle vilja gå på. Den musik vi tycker om och som är bra, vill vi förmedla och låta andra upptäcka och ta del av.”

Minst lika viktig är också den sociala aspekten, då man i föreningsarbetet ingår i ett socialt sammanhang och träffar andra i ett gemensamt intresse. Arrangören får dessutom en särskild närhet till musiken, genom det personliga mötet med artister, orkestrar och tonsättare.

”

Arrangören är vanligen inriktad på en specifik genre och har stor kunskap om den musik som arrangeras. Ett annat motiv som tydligt framkom genom svaren på undersökningen är att; de ideella arrangörerna ser ansvaret för det lokala kulturutbudet, som en bärande grund i arrangörsarbetet.

Arrangören känner också ansvar för att det ”smala” utbudet kommer ut till publiken.

I de fall där arrangören är utövande musiker, vilket är särskilt vanligt inom genrerna jazz, nutida konstmusik och folk- och världsmusik, handlar arrangörskapet om en konstnärlig drivkraft, att uttrycka något på sitt eget sätt. Samtidigt handlar det om att skapa plattformar för utövande – för kolleger och för sig själv.

Motivation: - Musikintresse - Social gemenskap - Närhet till musik och artister - Konstnärlig drivkraft - Skapa plattformar för utövande av musik - Ansvarskännande för det lokala kulturutbudet och även för det smala utbudet

14

Styrelsen skall ha roligt och känna glädje i sin arrangörsuppgift, också i framtiden. Då blir arrangemangen vitala och omväxlande. Och där finns kreativitet och nytänkande i upplägget och genomförandet av konsertproduktionerna, till glädje för artister och publik. Rita Fröberg Konsertföreningen i Tingsryd

”

Vår framtidsvision är att öka kommunens attraktion genom att bidra till ett kvalitativt och bra kulturutbud. Kammarmusikföreningen i Oskarshamn

”

Det gäller att bjuda på det folk vill ha om de ska komma! Samtidigt måste vi ansvara för att ”det smala” utbudet når ut. Elisabeth Fäldt, ordförande Hässleholms konsertförening

Scener ur ett arrangörskap – Scen 1 Av Mats Möller

Det är i slutet av 80-talet. Orkesterdiket på Operan i Stockholm. Jag har ett vikariat i flöjtstämman där. Vi spelar Lohengrin. Allt är så fantastiskt välordnat, ingenting går fel, ridån går upp i exakt rätt ögonblick i slutet av det långa förspelet, alla sångare gör entré när de ska. Allt är fulländat.

Gösta Winberg är här för att sjunga titelrollen och han har inte ens repeterat.

Det står en regiassistent (eller möjligen flera) i kulisserna och visar hur han skall röra sig över scenen. Ingen, och absolut inte jag, förstår hur mycket planering, hur mycket erfarenhet som krävs för att genomföra detta stora arrangemang.

Det är magi, ren magi. Alla gör sitt bästa. Sångarna, stråkarna, brasset. Och flöjtsektionen förstås. Allt bara uppstår. Nu kommer brudkören: Pam-pam-padam. Pam-pam-pa-dam. Pam-pam-pa-dam, pam-pa-dam-pa-dellippan-pam!

På väg hem efter föreställningen. När jag sätter mig på tunnelbanan plockar jag upp boken som jag beställt – ”The French flute school”. Den handlar om pionjärerna inom den franska flöjttraditionen. Taffanel, Gaubert, Hennebains, Barrère, Fleury och flera andra. Det var strax före det förra sekelskiftet, i Paris, som flöjtisterna tog plats. Man bildade kammarmusiksällskap, ville visa att också blåsare kunde spela kammarmusik. Man beställde nya verk, ordnade konserter.

Man ville mycket, man var stolt, och man vill dela det med andra.

I boken fanns en text av just flöjtisten George Barrère där han berättar om frilanslivet under 1900-talets första år. ”Även om jag hade väldigt mycket att göra”, skrev han, ”så tog jag mig tid att anordna konserter och det gjorde att jag lärde känna och kunde hålla kontakten med mängder av musiker och tonsättare.”

Det fastnade i mig. Att spela – och ordna konserter. Jag tyckte om tanken att anordna något eget. Att få vara delaktig. Att tänka sig att jag kunde få vara med om att skapa den där magin också när jag inte spelar själv.

15

Arrangörens arbete och problem Arrangörsarbetet är omfattande och kräver stor sakkunskap. Inte bara om musiken utan också om marknadsföring, teknik och arbetsgivaransvar m.m. För att ge en bild av arbetet en arrangör genomför, listar vi nedan exempel på arbetsuppgifter som ingår i arrangörsarbetet: - Programläggning - Hitta finansiering – söka bidrag - Kontakta och boka artister - Skriva kontrakt med artister - Boka lokal och teknik - Engagera/kontraktera personal under konsertkvällen - Marknadsföra konserten - Skriva program - Publikarbete - Sälja biljetter - Ta emot artisten - Ta emot publiken - Genomföra konserten - Ev. Efterarbete i konsertlokalen - Betalning av artistarvode/lön - Inbetalning av arbetsgivaravgift och skatt - Inbetalning av STIM-avgifter - Redovisning till bidragsgivare - Redovisning av ekonomi och deklaration Kompetensen i dagens arrangörsled är stor och det är ett beundransvärt arbete som utförs. Det är också lätt att förstå att kvaliteten på konsertlokaler, mottagande av artist etc. kan variera mellan olika arrangemang, beroende på förutsättningarna hos mottagaren. Det krävs ekonomi, kunskap, erfarenhet och tid att bygga upp en fungerande arrangörsorganisation.

I början av redovisningen nämns en oro för det framtida arrangörskapet. I de möten och samtal som projektet haft med arrangörer kan konstateras; att de ideella arrangörerna upplever att arrangörsarbetet är tungt och komplicerat. Ofta är det en mindre aktiv grupp inom föreningen som utför arbetet – vanligen föreningens styrelse. Medelåldern i många arrangörsföreningar stiger och det är svårt att få nya krafter att ta över.

Genom de samtal vi haft med många arrangörer har vi också förstått att det stora flertalet arrangörer upplever att de saknar tillräckligt stöd för sin verksamhet inom den egna kommunen.

Enligt projektets arrangörsundersökning är det ekonomin som är arrangörens största problem, följt av rekrytering ochföryngring i föreningen.

16

”

Vår verksamhet är såpass arbetstyngd att aktiva styrelsemedlemmar oftast byts ut efter ca 4-5 år, enstaka personer sitter längre.

Delvis beror detta också på att styrelsemedlemmarna är aktiva under sin studietid, men sedan kanske flyttar från Malmö. Det är i och för sig positivt att få in nytt friskt blod i styrelsen, men styrelsen dräneras samtidigt på mycket erfarenhet och kunskap. Det är ett stort ansvar man tar på sig att i princip agera arbetsgivare åt artister, ljud/ljustekniker, städare etc, när man inte alls har någon utbildning för detta och inte heller något formellt ansvar mer än det ideella uppdrag man tagit på sig.

I och med att verksamheten sker helt vid sidan av ordinarie studier eller arbete och vardagsliv är det ofta svårt att hitta tid att ta till sig stöd som finns, t ex dokument som MAIS arbetat fram etc. Vår verksamhet skulle vinna en hel del, men kanske också förlora en del, på att få en person anställd för att arbeta t ex halvtid med bokning/kontraktering och allt annat som ingår. Kari Swahn, Tidigare ordförande för Malmö Folk

Tidskrävande arbete 9%

Konsertlokal 3 %

Att nå en yngre publik 11 %

Ekonomi 34 %

Marknadsföring och publikarbete 14 %

Rekrytering och föryngring 29 %

Vad händer om arrangörerna i framtiden inte får större stöd och resurser? Vad händer med våra arrangörsföreningar om inte nya krafter tar över och engagerar sig i arbetet? Vilka konsekvenser skulle det få för det framtida kulturutbudet om arrangörsledet tunnas ut?

Arrangörens ekonomi Det är svårt att ange någon genomsnittlig kostnad för ett musikerarvode.

Spännvidden är stor mellan olika artister och grupper, beroende på hur kända och eftertraktade de är. Kostnaden kan variera mellan 2 000 kronor och upp till 80 000 kronor (och mer) för en världsartist. Ett lägsta artistarvode skulle ändå kunna sättas vid minst 2000 kronor, inklusive sociala avgifter (enligt uppgift från musikerförbundet).

Enligt arrangörernas riksorganisationer Kammarmusikförbundet, Svensk Jazz och RANK ligger dock den genomsnittliga arrangemangskostnaden på ca 15 000 – 21 000 kronor per konsert/arrangemang. RFoD kunde inte nämna någon genomsnittlig kostnad för folk- och världsmusiken då kostnaderna skiljer sig så mycket åt mellan folkmusik- och världsmusikkonserter. Normalgaget för en artist anger dock RFoD till 3000:-/artist.

kostnad per konsert __________________________________ Kammarmusikförbundet 21 000 Svensk Jazz 15 000 RANK (Nutida musik) 15–20 000 __________________________________ 18 arrangörer i vår undersökning gav oss en redovisning över kostnader och intäkter tillsammans med information om antal konserter under ett år. Den statistik vi kunde få ut från denna redovisning visar en något högre konsertkostnad än den som anges via förbunden. Enligt vår undersökning är den genomsnittliga 17

kostnaden för en kammarkonsert ca 23 000 kronor och en jazzkonsert ca 21 000 kronor (att Svensk Jazz siffra är lägre än den vi fick fram kan bero på att de i sin statistik även räknar med konserter med amatörmusiker, enlig uppgift från Svensk Jazz). Folk och världsmusikarrangörerna som svarade på vår undersökning angav en genomsnittlig konsertkostnad om ca 19 000 kronor. Vi kunde tyvärr inte i vår undersökning få fram någon tillförlitlig siffra för den nutida konstmusiken.

Arrangörerna som gett oss underlag för ekonomin arrangerade ca 13 konserter under ett år och den genomsnittliga kostnaden för ett verksamhetsår var ca 280 000 kronor (siffrorna är från 2008).

Den genomsnittliga ekonomin visar att större delen av kostnaderna för arrangemangsverksamheten utgörs av konsertkostnader (78%) till denna kostnad har arrangörerna räknat exempelvis gager, artistarvoden och teknik. Därefter går ekonomin till marknadsföring (11%), Lokalkostnader (7%) och övriga (ej specificerade) kostnader (4%).

Marknadsföring 11 %

Övriga kostnader 4%

Lokalkostnader 6 %

Konsertkostnad 78 %

Den genomsnittliga kostnaden för en kammarmusikkonsert, förmedlad via länsmusikorganisationerna; Musik i Syd, Musik i Halland, Kalmar Länsmusikstiftelse och Musik i Blekinge, är ca 19000 kronor inklusive moms och inklusive subvention. Se den gemensamma utbudskatalogen för kammarmusik, ensemble, kör och orkester höst -10 vår -11.

Kulturrådet konstaterar i sin omvärldsanalys 2006 att ”Förutsättningarna för en stor del av det lokala kulturutbudet är att det finns fungerande arrangörer med tillträcklig kunskap för att kunna genomföra arrangemang på ett professionellt sätt. Om de ekonomiska möjligheterna för arrangörerna minskar har det återverkningar i flera led.”

De arrangörer som svarat på undersökningen samarbetar med länsmusikorganisationerna och köper till stor del in produktioner med hjälp av sin länsmusikorganisation. Utan den subvention som ges till varje konsert hade gagerna till musikerna minskat eller kostnaderna för arrangören ökat.

18

Arrangörsverksamhetens finansiering Enligt projektets arrangörsundersökning finansieras arrangörsverksamheten till 40,5% via offentliga bidrag (kommunala, regionala och statliga) och till 44% via egna intäkter – främst biljettintäkter 30% och medlemsavgifter 14%.

Sponsringen står för ca 10% och övriga intäkter för ca 5%. Samarbeten med bildningsförbund ca 0,5%. andra intäkter 5%

Bildningsförbund 0,5%

sponsring 10%

bidrag 40,5%

biljettförsäljning 30%

medlemsavgifter 14%

Siffrorna har vi fått via de 18 arrangörer som svarade på den ekonomiska delen av vår undersökning. Vi har tyvärr inte lyckats få tag på någon jämförbar rikstäckande statistik (sammantaget för flera genrer) och siffrorna skall ses i ljuset av att det är ett begränsat antal arrangörer verksamma i Södra Sverige som svarat. Alla de svarande arrangörerna samarbetar med länsmusikorganisationerna Musik i Syd, Musik i Blekinge och Kalmar länsmusikstiftelse kring flertalet produktioner.

Statistiken visar att för en verksamhet om ca 13 konserter om året krävs det ett offentligt stöd om ca 113 000 per år. Kommunen måste stå för större delen av detta stöd. Kostnaden för en arrangörsverksamhet beror på antalet konserter som presenteras och kommunerna måste vara medvetna om kostnaderna och satsa i tillräcklig storlek till den verksamhet man vill ha inom kommunen. Regionalt och statligt stöd kompletterar upp den kommunala satsningen.

Vid en jämförelse med statistik från andra kulturområden7, exempelvis finansieringen av producerande offentliga institutioner, ser man att de offentliga bidragen till de arrangerande föreningarna oftast utgör en mindre del av den totala finansieringen, än vad den gör till offentliga institutioner (vilket givetvis inte är konstigt med tanke på att de ideella föreningarna exempelvis saknar lönekostnader för anställda). Biljettintäkterna är stora i jämförelse med många andra kulturområden. Sponsringen står för en betydligt större del av finansieringen bland de ideella arrangörerna, än bland andra kulturutövare, något som kanske skulle kunna förklaras med den lokala förankringen. Sponsringen utgörs i första hand av tjänster och varor – exempelvis att lokaltidningen sponsrar med annonsutrymme.

7 2007.

Se exempelvis Kulturmetropol Öresund – en kartläggning av kulturutbudet i Öresundsregionen

19

Något som förvånar är att de etablerade arrangörsföreningar, som varit med och svarat på undersökningen, inte samarbetar mer med bildningsförbunden – endast 0,5% av finansieringen härrör ur samarbeten med bildningsförbunden.

Kommunala bidrag Enkelt kan man säga att en arrangörsförening måste ha sin kommuns stöd för att kunna söka vidare bidrag, regionalt och statligt. I regel är det så att regionen kan ge högst lika mycket bidrag som en kommun har gett och staten kan ge högst lika mycket som det kommunala och regionala bidraget tillsammans.

Kommunens stöd är alltså mycket viktigt.

Ofta kräver dock kommunen att man skall kunna redovisa redan genomförd verksamhet för att kunna få stöd, vilket försvårar för tillkomsten av nya arrangörer.

Det viktiga kommunala stödet utgörs inte alltid av pengar utan kan också bestå i tillhandahållande av lokal, teknik, marknadsföring etc. Stödet måste dock kunna värderas i pengar för att det skall kunna matchas upp regionalt och statligt.

De siffror som vi fick fram i projektets undersökning innebär att en etablerad arrangörsverksamhet (med ca 13 konserter på ett år) i genomsnitt har ca 113 000 kronor i offentliga bidrag under ett verksamhetsår. Och detta får nog ses som ett minimum för att klara av en kvalitativ verksamhet. Kommunen måste stå för större delen av det offentliga bidraget.

från Unga Salomon 2009 I Malmö finns ett relativt stort antal arrangörer som erhåller projektstöd till sin verksamhet. Under 2010 låg snittstödet från Malmö stad, till de arrangörer som bedriver verksamhet under större delen av året på 72 000 kr. Snittstödet till övriga arrangörer låg på ca 57 000 kronor/arrangör.8 Utifrån de siffror som arrangörerna lämnat i projektets undersökning kan vi konstatera att; stödet från en kommun till en arrangör behöver komma upp på minst den nivå som Malmö stad håller, för en fungerande verksamhet och för vidare komplettering från region och stat. Utöver projektstöden får två musikarrangörer i Malmö årliga verksamhetsstöd med större belopp, (Jazz i Malmö 750 000 kr och Mix Musik 600 000 kr) och betydande stöd går till scenerna/arrangörerna Victoria, Inkonst och Barnens Scen, som också utgör viktiga plattformar för det fria musiklivet.

Vi bad Märta Lünner från Malmö Kulturstöd att dela med sig av lite erfarenheter och tankar kring bidragsgivningen till arrangörer. Märta säger att storleken på arrangörsbidraget i första hand beror på summan arrangören sökt och vilken verksamhet man tänkt sig. Tyvärr är det emellertid inte ovanligt att Malmö Stad 8

20

Uppgifterna är lämnade av Malmö Kulturstöd, Märta Lünner.

inte kan ge hela den sökta summan och många arrangörer måste efter beslutet anpassa verksamheten. Vanligen minskas antalet konserter eller kostnaderna för exempelvis marknadsföring. Tjänstemännen på Malmö Kulturstöd är kunniga om hur kostnader som artistgager ser ut och vilken ekonomi en verksamhet måste ha för att kunna fungera. När man ger stöd måste bidraget vara av en storlek att arrangören ges en möjlighet att genomföra en realistisk verksamhet.

Artisterna skall i de allra flesta fallen ha professionella gager och ”det är bara att räkna baklänges för att se vad den tänkta verksamheten kräver”.

Stödet från det offentliga är viktigt, ”det är inte rimligt att tro att publiken skall kunna bidra med så mycket mer än vad den redan gör”. I vissa fall anser Märta dock att man kan ta ut mer från publiken. En del arrangörer har satt väldigt låga priser på inträdet till sina arrangemang. Samtidigt är man i Malmö väl medveten om den konkurrens som råder om publikunderlaget. Malmö Kulturstöd menar att Malmö stads satsningar på kulturen ger utrymme att våga satsa även på lite mer nyskapande och riskfyllda projekt. I Malmö ger man även stöd till tillfälliga projekt och stöd kan ges redan för första verksamhetsåret. All verksamhet och alla projekt följs upp och utvärderas.

Malmö Stad Projektstöd till renodlade musikprojekt beviljade för verksamhet 2010 _____________________________________________ Ars Nova 110 000 C-Y Contemporary 60 000 FRIM/Syd 45 000 Hot House 90 000 Malmö Folkmusikförening 90 000 Salomon Smiths kammarmusikförening 65 000 Sceneriet, Pauls Playhouse 25 000 Monday Night Band 80 000 Malmö Kammarkör 80 000 Impra, På Jam 90 000 Kopasetic Productions 80 000 Malmö Sinfonietta 50 000 Classic Lounge 35 000 Skånska Operan 90 000 Starfield Simulation 35 000 Tegnér Productions 80 000 Ventus 30 000 Vieja Viola 15 000 Malmö Motettkör 15 000 Motetten Folkets Hus 30 000 Slottsträdgårdens Vänner 35 000 Kf Folkets Park 30 000 _____________________________________________ Summa 1 260 000 Då vi frågat ett antal kommuner i Skåne; om vilka planer och strategier de har för arrangörsverksamheten, har det tyvärr visat sig att väldigt många kommuner saknar kulturplaner och därmed inte har någon särskild plan för arrangörsfrågorna.

21

Förhoppningsvis kommer denna situation snart ha ändrat sig, då allt fler skånska kommuner påbörjat arbetet med att ta fram kulturplaner. Säkert till stor del tack vare den nya regionaliseringspolitiken och Region Skånes nya kulturplan, där större samverkan mellan kommuner och region är grundläggande. I de nya planerna kan man hoppas att arrangörsfrågorna får sin egen plats och lyfts på den kommunala dagordningen. Planerna för vilket kulturutbud kommunen vill presentera, gärna framtagna i samarbete med de arrangörer som finns i kommunen, skulle kunna förbättra villkoren inte bara för arrangörerna utan för utövare och kulturutbudet i stort.

Regionalt stöd Regionala arrangörsbidrag för musiksidan återfinns dels inom landsting och regioners reguljära bidragsordning och dels inom länsmusikorganisationernas anslag och regionala uppdrag.

Enligt musikarrangörernas riksorganisationer ser möjligheterna till regionala bidrag väldigt olika ut i olika delar av landet. Statistik från Kammarmusikförbundet visar att det regionala arrangörsstödet i praktiken vanligtvis är litet. Dock skall nämnas att i den statistik över regionala stöd som redovisas från Kammarmusikförbundet, finns vanligtvis länsmusikorganisationernas konsertsubventioner inte medräknade. 9 De olika länsmusikorganisationerna har, beroende på uppdragsbeskrivning och förutsättningar inom varje län/region, löst sitt uppdrag på olika sätt. I vissa län kan arrangörerna söka arrangörsbidrag10 och i andra län används anslagen främst till att subventionera konsertkostnaden (subventionen brukar i genomsnitt vara mellan 15–30% av konsertkostnaden)11.

Den nya regionaliseringspolitiken (koffertmodellen) har ökat regionernas kulturekonomi. Vilka konsekvenser detta får för arrangörsverksamheten återstår att se. Men det kan tänkas att de regionala arrangörsstöden runt om i landet kan komma att öka.

Sedan två år tillbaka finns det möjlighet att söka arrangörsstöd via Kultur Skåne – pengar som tidigare gått till Skånes bildningsförbund.

I ett yttrande över den Regionala Kulturplanen för Skåne beskriver Kammarmusikförbundet den finansiella situationen enligt följande: Den ekonomiska verkligheten för våra föreningar är bister. Ingen konsert med professionella artister ger överskott. Strävan är att betala avtalsenliga gager. De flesta föreningar får ett bidrag från kommunen, men vi har sett att dessa har urholkats genom åren och minskat i takt med sämre tider. De flesta får också statliga bidrag som fördelas via Kammarmusikförbundet. Även detta bidrag har urholkats i och med att flera föreningar blivit bidragsberättigade när totalsumman inte ökat. De flesta föreningarna i Skåne har fått sänkt statligt bidrag. Många föreningar har tidigare erhållit bidrag från Skånes bildningsförbund. Detta bidrag har nu upphört.

9 10 11

22

Enligt uppgift från Kammarmsuikförbundet Christina Sejmo.

Se exempel: www.scenkonstbolaget.se (tidigare Musik i Västernorrland) Den modell som länsmusikorganisationerna i södra Sverige främst valt att använda sig av.

Utdrag ur Kulturrådets hemsida avseende bidrag till arrangörer: Bidrag ges till arrangörer som har till uppgift att anordna offentliga konserter och som har en omfattande, permanent och regelbunden konsertverksamhet. Bidrag ges också till flera arrangörer i samverkan samt till vissa riksorganisationer. Riksföreningen för Folkmusik och Dans, Kammarmusikförbundet, Svenska Jazzriksförbundet och Sveriges Orkesterförbund får ansöka om medel för central verksamhet samt medel för fördelning till sina medlemsföreningar. Arrangörer som är medlemmar hos dessa förbund ska ansöka om statligt bidrag genom respektive riksorganisation.

Bidraget ska komplettera de bidrag som arrangören får från kommun/ landsting. Ett riktmärke vid bidragsfördelningen är därför att minst motsvarande bidragsbelopp ställs till förfogande från kommun och/eller landsting.

(Gäller inte bidrag till riksorganisation.) Stödet gäller verksamhet som genomförs med yrkesverksamma musiker.

Statligt stöd Institutioner, organisationer och grupper som anordnar offentliga konserter och som har en omfattande, permanent och regelbunden konsertverksamhet kan söka statligt arrangörsstöd. Det statliga stödet till musikarrangörer uppgick 2010 till 23 220 000 kronor. Av detta fördelas 76,49% av musikarrangörernas riksorganisationer (Kammarmusikförbundet, Svensk Jazz, RFoD och Kontaktnätet) Resterande stöd (5 460 000) fördelas direkt via Kulturrådet. RANK (Riksförbundet Arrangörer av Nutida Konstmusik) har valt att inte fördela bidrag till sina medlemmar. Detta för att de inte vill få en dubbel funktion, som skulle kunna skapa slitningar mellan medlemmarna och förbundet.

De flesta ideella arrangörer söker alltså statligt stöd via sitt riksförbund. Det statliga bidraget ska komplettera de bidrag som arrangören får från kommun/ landsting. Ett riktmärke vid bidragsfördelningen är att minst motsvarande bidragsbelopp ställs till förfogande från kommun och/eller landsting.

Det statliga stödet kan sökas till verksamhet som genomförs med yrkesverksamma musiker. Bidragsgivningen tar även hänsyn till den geografiska spridningen av levande musik och till att verksamheten vänder sig till olika publikgrupper.

Det statliga stödet matchar inte fullt upp de kommunala och regionala bidragen.

För kammarmusiken uppgick det statliga arrangörsstödet 2009 till 13,5% av den totala omsättningen, enligt statistik från Kammarmusikförbundet. Svensk Jazz menar att de saknar ca 2 miljoner om året, för att kunna matcha upp de kommunala och regionala bidragen.

I kulturutredningen förordades en förstärkning av medlen till arrangörsledet, något som det dock inte nämndes något om i den efterkommande kulturpropositionen. 2011 har det emellertid skett en förstärkning med nya statliga pengar (14 miljoner) till det fria musiklivet – pengar som frigjorts genom nedläggningen av Rikskonserter, och som nu skall fördelas av Kulturrådet till musiker och arrangörer. En förhoppning är att en betydande del av dessa medel tillfaller arrangörsledet.

Statens Musikverk/Musikplattformen har i sin första stödomgång visat att man även är en resurs för arrangörsledet. RANK har fått stöd till ett projekt, i vilket 23

man kommer att anställa producenter, med uppgift att både avlasta musiker/ ensembler och lokala arrangörer med produktionshjälp. Projektet kallas ”En nätverkare i varje vädersträck”. Förutom att avlasta arrangörer och musiker är syftet med projektet att skapa en nationell struktur, baserad på kompetens och engagemang, som sätter igång processer och skapar fler produktioner och arrangemang med (i det här fallet) den nutida konstmusiken.

RANK kommer till att börja med att anställa 1–2 personer (ca 25%), som dels kommer att ha en producerande uppgift, dels ha ett regionalt ansvar att nätverka och fungera som en nod mellan det fria och det institutionella musiklivet.

Sven Rånlund på RANK menar att ”En sådan uppgift måste avlönas – man kan inte avkräva ideellt arbetande arrangörsföreningar att de ska jobba musikpolitiskt gratis”. Projektet kommer att byggas ut i takt med att RANK hittar ytterligare finansiering. I fullt utbyggd skala skulle modellen ha fyra nätverkare.

Mattias Richardsson

Sven säger vidare ”Jag tror starkt på modellen, inte minst för att jag vet att många väldigt kreativa, extremt nätverkande personer skulle kunna göra underverk med bara en deltidstjänst. Om de är musiker eller tonsättare vill de ju syssla med sin konst framför allt, så att kunna erbjuda dem en deltidstjänst under en period om några år är precis den sorts dynamisk injektion som behövs.

Inte minst ur ett regionalt perspektiv med personer som både har hög kompetens och egna starka nätverk, då kan de få mycket gjort.”

RANK –”Monomono”

Stiftelser och fonder Arrangörsstöd via stiftelser och fonder är inte vanligt. Ingen av de arrangörer som medverkat i projektets arrangörsundersökning har angett intäkter från stiftelser och fonder. Efter en snabb sökning i www.cultureoresund.se – en databas som bland annat presenterar över 300 bidragsgivare, däribland 80 svenska stiftelser och fonder – kan konstateras att ingen ger bidrag till renodlad arrangörsverksamhet. Stiftelser och fonder brukar i regel ge stöd till särskilda händelser/projekt eller till stipendier, oftast till utövande och producerande parter och inte till arrangerande verksamhet i allmänhet.

Bildningsförbund I svaren från projektets arrangörsundersökning kan vi utläsa att de etablerade arrangörer, som svarat på frågorna om ekonomi, inte i någon stor utsträckning samarbetar med bildningsförbunden. Bildningsförbunden stödjer arrangörsverksamhet på olika sätt; genom arrangemangsbidrag, studiecirkelsbidrag och i förekommande fall riktade medel, som projektbidrag. Trots detta verkar det vara få arrangörer som samarbetar med bildningsförbunden. Undersökningen 24

presenterar siffror från 2008, men efter samtal med Kulturens bildningsförbund, verkar situationen vara densamma även 2011.

När vi frågat arrangörer om orsaken till att de i så liten grad samarbetar med bildningsförbunden har vi fått till svar; att stödet som bildningsförbunden bidrar med, i regel är så litet att det inte är värt arbetet. Ett arrangemangsstöd är mellan 120-200 kronor per arrangemang. Det finns även möjligheter att få studiecirkelbidrag och särskilda riktade medel till projekt.

Men vad vi uppfattar av arrangörerna verkar studiecirkelbidragen fungera bättre till utövande amatörverksamhet än arrangerande. Summorna som avsätts till särskilda projekt är små och exempelvis har Kulturens bildningsförbund endast 100 000 kronor att fördela i hela Region Syd (Skåne, Blekinge, Kalmar, Jönköping, Kronoberg och Östergötland).

Skillnader förekommer givetvis mellan de olika bildningsförbundens verksamheter. Vi har i detta arbete inte gått närmare in på de olika bildningsförbundens bidragsmöjligheter och det kan visa sig att något förbund har andra bidrag till arrangörsverksamhet än de beskrivna ovan. Faktum kvarstår dock, att väldigt få arrangörer inom kammarmusik, jazz, folk och världsmusik och nutida musik samarbetar med bildningsförbunden.

2011 har Sveriges Riksdag anslagit 3 274 817 000 sek till folkbildningen. 10 studieförbund tar del av anslagen via Folkbildningsrådet: SENSUS, Kulturens bildningsförbund, ABF, Folkuniversitetet, studieförbundet Bilda, Ibn Rushd, Nykterhetsrörelsens bildningsförbund, Vuxenskolan, Studiefrämjandet och Medborgarskolan.

Sponsring Flera arrangörer samarbetar med och får stöd från lokala företag, så kallad sponsring. Enligt projektets arrangörsundersökning utgör sponsringen så mycket som 10% av omsättningen, vilket är en hög siffra i jämförelse med professionella kulturaktörer.12 Det är dock vanligtvis inte ekonomiskt stöd som sponsorerna bidrar med, utan tjänster och varor. Ett vanligt exempel är att lokaltidningen sponsrar med annonsplats, att ett lokalt tryckeri sponsrar programtrycket eller att en fastighetsägare (ex. pub eller restaurang) sponsrar med lokal.

Medlems- och Biljettintäkter De ideella konsertarrangörernas verksamhet finansieras till 44% genom medlemsavgifter och biljettintäkter. Fördelat på medlemsavgifter, 14% och på biljettintäkter, 30%.

Värdet av arbetstimmar Enligt Kammarmusikförbundets statistik lägger kammarmusikföreningarna ner 83 427 ideellt arbetade timmar per år (lågt räknat).13 Skulle dessa timmar värderas enligt de normer som gäller vid redovisning av vissa EU-program (vilket är 176 kronor per ideellt arbetad timme) motsvarar detta nästan 15 miljoner kronor. Kammarmusikförbundet har 117 medlemmar.

12 Vid en stor undersökning (2007) som omfattar skånska professionella kulturaktörer, presenterad i Kulturmetropol Öresund, utgjorde sponsringen endast 1,4 % av omsättningen.

13 Enligt uppgift från RSK.

25

I en rapport från MAIS (ur en skrivelse till Kulturutredningen) skriver man att; Förutsatt att de lokala medlemmarna i övriga MAIS-förbund, vilket förefaller rimligt, arbetar med liknande insats av ideellt arbete tillförs det svenska musiklivet därmed värden motsvarande 150 – 200 mkr av de arrangerande föreninarna. De ideella arrangörerna står för en stor och betydande insats ekonomiskt.

Komplicerade bidragsansökningar Alla arrangörer, som vi varit i kontakt med, menar att de kommunala, regionala och statliga bidragsansökningsmodellerna är stelbenta, komplicerade och långsamma. Arbetet som måste läggas ner på ansökan och därefter redovisning med statistik, känns många gånger inte rimligt i förhållande till storleken på bidraget. Enklare ansökningsförfaranden och redovisningar samt snabbare beslutsförfaranden är ett starkt önskemål från dagens musikarrangörer; särskilt för de mindre bidragen.

Svårt att få stöd direkt Enligt uppgift från arrangörer, Kammarmusikförbundet och Svensk Jazz m.fl. är det svårt (i praktiken omöjligt) för en nybildad förening att få offentligt stöd redan första året man är verksam. De allra flesta kommuner har egentligen inga formella hinder mot att bevilja arrangörsbidrag direkt, men i praktiken kräver man oftast att arrangören visar på redan genomförd verksamhet för att stöd ska beviljas. Detta gäller även på den regionala nivån. Ansökan om statligt stöd behandlas, enligt förbunden, en gång om året och möjligheten till stöd kräver dels att kommunalt och/ eller regionalt stöd redan är beviljat samt även att arrangöStändig frustration kring ekonoren också här kan visa på redan genomförd verksamhet.

”

min, som hinder för utveckling.

Inte endast storlek på bidrag; stelbenta ansökningsformer och sena besked. Vi skulle behöva se stödet över andra perioder (höstvår) och med flerårigt perspektiv.

Det skulle finnas metoder att visa värdet av sin verksamhet på annat sätt än med ekonomiblanketter; möten, besök av beslutsfattare mm. Pål Eriksson, Plektrum - Kulturmejeriet Lund

”

Krävande styrdokument och höga krav kan göra att eldsjälen dör ut.

Hans Parment, producent på Media Artes i Växjö

26

I praktiken innebär detta att en ny arrangör måste kunna bekosta arrangörsverksamheten med egna resurser under minst 1-2 år innan den kan beviljas offentligt stöd.

Utan offentligt stöd är det mycket svårt att boka artister och genomföra en professionell verksamhet och dagens stödordning gör det svårt för nya arrangörer att komma igång med en planerad verksamhet och då kanske extra svårt för unga arrangörer.

Vid en workshopdag för unga arrangörer, CHECK, som MAIS m.fl. anordnade, fick projektet möjlighet att ställa frågor till 40 unga arrangörer. 20 av dem (50%) hade varit verksamma i 1 år eller mindre. 6 arrangörer (15%) hade varit verksamma i 2 år. Frågan är hur många av dem som fortsätter eller ger upp när de inser hur svårt det är att få stöd till verksamheten?

Scener ur ett arrangörskap – Scen 2 Av Mats Möller

Något år senare, våren 1989. Vi sitter ett dussintal personer i ett litet rum i Musikaliska Akademiens lokaler i Stockholm. Rummet vetter mot den bullriga Stallgatan och det är årsmöte i kammarmusikföreningen Samtida Musik. Något år tidigare hade Stellan Sagvik väckt den anrika föreningen ur sin Törnrosasömn.

Det var tonsättaren Jan Carlstedt och några av hans kollegor som bildade föreningen 1960, som en protest mot att de upplevde att just deras musik inte blev spelad. Samtida Musik hade spelat en viktig roll i Stockholms musikliv under mer än två decennier, men sedan fick man ekonomiska problem. Bland annat hade både det statliga och det kommunala bidraget skurits ner rejält därför att föreningen hade arvoderat Carlstedt för arbetet som ordförande. Det var tydliga signaler – hit men inte längre; ideellt arbete är bra men förbli ideell, arbeta gratis, ett egenintresse kan inte vara intressant för andra! Dessutom hade man samarbetat med större institutioner! Och det straffade sig.

Hursomhelst så hade den initiativrike Stellan återupplivat Samtida Musik. Bland annat ordnade man en stor manifestationskonsert på Musikmuseet i Stockholm.

Tjugonio kända och mindre kända kammarmusiker ställde upp och överskottet gick till att ge föreningen styrfart. Och antalet nya medlemmar växte. Men nu ville Stellan lämna över vid det här årsmötet. Och jag sa väl något hyfsat klokt och blev invald i styrelsen.

När jag lite stolt kom hem och berättade för min fru att nu var jag minsann vice ordförande i Samtida Musik blev hon svart under ögonen. Hon visste det jag inte visste. Hur mycket arbete som låg framför mig. Och hur uppslukad jag skulle bli av föreningen. Hur mycket passion, hur många konflikter, hur många fantastiska upplevelser, hur många kickar, hur många ändlösa samtal och brev och möten det här skulle innebära.

Men jag ångrar ingenting. Det blev ett antal fantastiska år med Samtida Musik och kollegorna i föreningen, och alla musiker och tonsättare, samarbeten med musikinstitutionerna i Stockholm, festivalerna, Musikradion och mötet med den fantastiska publiken som kom till våra konserter.

27

Statliga stödets genreuppdelning Musikområdet är genreuppdelat och större delen av det statliga stödet fördelas av musikarrangörernas riksorganisationer; Svensk Jazz, Riksföreningen för Folkmusik och Dans, Kammarmusikförbundet, och Sveriges Orkesterförbund.

Endast en del av det statliga arrangörsbidraget, ca 24 %, kan sökas vid sidan av riksorganisationerna, direkt via Kulturrådet . Genreuppdelningen innebär att vi har ett arrangörskap som generellt inte spänner över flera musik- eller konstformsområden.

Enligt Per Svenson, utredare på kulturrådet ville kulturrådet pröva en modell där en instans närmare brukarna fick ansvar för fördelningen. Att en statlig myndighet skulle fördela extremt lokala och förhållandevis små bidrag direkt till mottagarna, stred egentligen mot principerna för bidragsfördelningen inom Kulturrådet, och under en längre tid på 80- och 90-talen betraktades fördelningen av arrangörsstöd som ett provisorium. Kulturrådet beslöt sig för att pröva en modell där ett riksförbund med stor kunskap om den lokala verksamheten fick ansvar för fördelningen. Svensk Jazz var först ut och senare utvidgades ansvaret även till andra riksförbund. Fördelen med den nya modellen var att besluten kom närmare brukarna och att Kulturrådet slapp hantera lokala bidrag. Nackdelarna var att riksorganisationerna fick en dubbel funktion – både som företrädare för sitt musikområde och som statens förlängda arm.

Kulturrådet släppte kontrollen över bidragsfördelningen och fick sämre möjlighet att kontrollera att fördelningen var rättssäker och i övrigt hanterades på ett formellt riktigt sätt. Per konstaterar emellertid; att fördelarna tycks väga tyngre och att det inte förekommit några större konflikter kring riksförbundens bidragsfördelningsrätt.

Kulturutredningen från 2009, föreslog en regionalisering även av arrangörsstöden genom att det nuvarande statliga bidraget till arrangörer skulle utgå och istället ingå i portföljmodellen. Enligt Calle Nathanson på Sveriges Kommuner och Landsting inledde kulturutredningen sitt arbete med att göra en landsomfattande turné med regionala konferenser och de gjorde också en mängd intervjuer med representanter från olika regionala kulturverksamheter. Många nämnde arrangörsstödet och behovet av att stärka detta. Grundtanken från utredningens sida angående vilka stöd som skulle ingå i portföljen, var de statliga stöd som går till en kulturverksamhet som har en lokal eller regional huvudman.

Flera arrangörer är lokala och inte en del av en nationell förening, därför föreslogs deras stöd ingå. ”Hela tanken med regionaliseringen är att samverka med statens, regionens och kommunernas stöd men låta kommunerna och regionen tillsammans med föreningslivet och kulturskaparna bestämma de lokala prioriteringarna.”

Kulturutredningens tanke stöds inte av musikarrangörernas riksförbund och i MAIS yttrande över Kulturutredningens betänkande (SOU 2009:16) går att läsa att; MAIS avstyrker å det bestämdaste att det nuvarande statliga bidraget till arrangörer skall ingå i portföljmodellen.

28

KOMMENTAR

Om kulturutredningen Av Mats Möller, Musik Arrangörer i Samverkan (MAIS) I regeringens proposition Tid för kultur 2009/10:3 får inte de fria arrangörerna något större utrymme. Det är naturligtvis något förvånande med tanke på det fokus som Kulturutredningen satte på arrangörsledet. I propositionen konstaterar man visserligen att de fria arrangörerna är viktiga för att sprida kulturen över hela landet, men samtidigt föreslås att det centrala arrangörsstödet överförs till regionerna. Man förde sedan frågan vidare till utredningen Spela samman (SOU 2010:11). I direktiven till den utredningen var utgångspunkten att stödet till arrangörerna tills vidare bör hanteras på central statlig nivå.

Utredningen Spela samman föreslog en översyn av stödet till arrangörerna, med en antydan att det förekommer stöd till likartade verksamheter och att arbetet i olika genrer skulle vara ”historiskt betingat”. Sedan har inget hänt, och Kulturrådet verkar inte ha för avsikt att initiera en sådan översyn. Vi ser inte heller att regionerna aktivt hävdar att det centrala arrangörsstödet skall föras in i koffertmodellen. Orsaken är förmodligen att det inte har tillförts några nya statliga medel i samband med att man inför koffertmodellen, och att det statliga arrangörsstödet utslaget per region är förhållandevis litet. Det blir helt enkelt inte tillräckligt mycket pengar för att det skall vara intressant för regionerna. Men vi får se, man kan ju ändra sig, eller de nya regioner som kommer in 2012 kanske ser det på ett annat sätt.

I kulturpropositionen 2010 talas det om att stödet ”tills vidare” skall fördelas centralt.

Genreöverskridande arrangörer En fråga som har kommit upp flera gånger under projektarbetet är vad som gäller om en arrangör har en genreöverskridande verksamhet och exempelvis arrangerar både kammarmusik och jazz? Skall man söka bidrag ur den del som Kulturrådet fortfarande själv fördelar eller skall man söka det statliga bidraget via förbunden?

Skall man som genreöverskridande arrangör vara medlem i alla förbunden? eller kan man söka pengar till hela sin verksamhet från det förbund i vilket man har huvuddelen av sin verksamhet?

Enligt Mats Möller på MAIS löser förbunden frågan om genreöverskridande arrangörer på lite olika sätt och från fall till fall. Men vanligast är att arrangören, om den är genreöverskridande, är medlem i flera förbund och söker bidrag för varje specifik genre från respektive förbund. Förbunden har diskuterat en möjlighet till kombimedlemskap men valt att inte formalisera detta.

Enligt Magnus Thuvesson på Svensk jazz, fördelar de bidrag till arrangörer som har sin huvudverksamhet i jazzgenren (brett tolkat) oavsett om man också arrangerar folk och världsmusik eller kammarmusik. Som exempel på en genreöverskridande förening, som söker hela sitt statliga stöd via Svensk Jazz, nämner han Village Vänner som också arrangerar folk- och världsmusik. Magnus menar att det är en fördel för arrangören att kunna söka hela det statliga stödet från ett förbund.

29

Även RFoD bejakar det genreöverskridande och för samtal med Svensk Jazz om fördjupade samarbeten för den rytmiska musiken (till denna räknas även rock).

Lars Farago på RFoD säger att ”en arrangör som arbetar genreöverskridande arbetar på sikt för en större och bredare publik”.

Vänersborgs musikförening arrangerar både kammarmusik och jazzkonserter och är medlemmar i både kammarmusikförbundet och svensk jazz. Klubb SAM (småskalig akustisk musik) är också medlemmar i flera olika riksförbund; Kontaktnätet, RFOD och Svensk Jazz.

I Pitebygdens Musikförbund (PMF) finns ett stort intresse för både kammarmusik och folk- och världsmusik och man presenterar ett varierat utbud ur båda genrerna. Föreningen är medlem i både RFoD och Kammarmusikförbundet. Dan Engman från PMF berättar att det finns stora fördelar med den genreöverskridande verksamheten både med hänsyn till medlemmar och publik men också i förhållande till Piteå kommun, som uppskattar föreningens breddade utbud och av den anledningen ger dem ett större ekonomiskt stöd. Till det negativa hör dock det dubbla ansökningsförfarandet, som är komplicerat och tidskrävande.

Dubbla ansökningar om statligt stöd innebär mycket jobb och Dan känner ibland att det knappt är värt pengarna, då det statliga stödet inte är så stort.

I föreningar och även i kommuner har det visat sig att det råder okunskap om vad som gäller för genreöverskridande verksamhet och en del föreningar väljer således att inte söka statliga bidrag för hela sin verksamhet. Ett exempel på detta är Oskarshamns kammarmusikförening, som sedan en tid även arrangerar jazzkonserter. I Mönsterås kommun har flera arrangörer gått samman och samarbetar kring konsertutbudet, dock helt utan statligt stöd.

Ett genreöverskridande, breddat utbud och samarbeten mellan flera arrangörer skulle kunna vara en lösning på vissa, särskilt mindre, orters arrangörsproblematik. Förslag på sådana lösningar har flera gånger kommit upp i samtal med företrädare för kommuner och region, samt vid projektets referens- och arbetsgruppsmöten.

Från producenter, musikers, kommuners och inte minst från publikens håll, är det av största vikt att det finns någon som kan ta emot den kultur som skapas och det borde vara enklare att använda sig av en redan befintlig kanal än att skapa något helt nytt. Den undersökning vi gjort har visat att de etablerade arrangörsföreningarna tycker att arbetet är tungt och komplicerat och att många arrangörer har svårt att rekrytera nya krafter till de tyngre posterna inom föreningen. Samarbete mellan föreningar kunde kanske vara en lösning?

Man får emellertid aldrig glömma bort att arrangörens motivation inte är arrangerandet i sig utan arrangemangens innehåll. Man arrangerar klassiska konserter för att man älskar klassisk musik, jazz för att man älskar jazz etc. Och som Dan Engman (PMF) uttrycker, krävs det dessutom inte bara intresse utan också kompetens om det man vill arrangera. ”Skulle arrangerandet omfatta något annat än det område man är intresserad av och kompetent att göra, är det inte säkert att intresset lever kvar.” Det är viktigt att ett breddat arrangörskap föds ur ett intresse hos arrangören och inte pressas fram av beslutsfattare.

Det breddade arrangörskapet tycks dock bli allt vanligare och i kanske framförallt yngre/nya arrangörsföreningars program, ser man ofta ett bredare och 30

både mer genre- och konstformsöverskridande program. Genom den undersökning vi gjorde med unga arrangörer visade det sig att 31 av 40 svarande (77,5) var intresserade av att arrangera konserter ur två eller flera genrer och även konstforms och genreöverskridande program. (medelåldern på de svarande var 22 år)

Ny arrangör i Mönsterås kommun

pilotproje

kt

I Mönsterås kommun finns ett stort och starkt musikintresse med många aktiva musiker och sångare i band och körer. Trots det stora musikintresset saknades ändå en tydlig musikarrangör och tillsammans med Länsmusiken i Kalmar började kommunen leta efter en lösning, på hur man skulle kunna skapa en plattform för musikarrangemang. Vid en kartläggning av kommunens kulturaktörer kunde man se att det fanns väldigt många små aktörer; hembygdsföreningar, folkdansgillen, folkets hus, teaterförening m.fl. som rörde sig mellan flera olika genrer och även arrangerade ett visst utbud av musik. Kommunen och Länsmusiken bjöd in alla aktörer till ett förutsättningslöst möte där de fick komma med förslag på vilket musikprogram man gärna hade sett i kommunen. Till ändamålet hade kommunen och länsmusiken i förväg satt av en större summa pengar.

Resultatet lät inte vänta på sig och snart kunde man i samordning mellan aktörerna presentera ett musikprogram med både spets och bredd. I nätverket/ arbetsträffarna som följde kunde länsmusiken och kommunen även nå ut med viktig information om övriga bidrag och om hur man arrangerar – vad som krävs.

Musikplattformen i Mönsterås kommun bygger på samarbete och att en sammanslutning av arrangörer tillsammans samordnar och hjälps åt att presentera ett musikutbud, med stöd från kommun och länsmusik. Musiknätverket i Mönsterås skulle kunna stå modell för samarbeten på andra platser i landet där man står inför samma situation.

KOMMENTAR

En fråga som har uppkommit i och med arbetet i Mönsterås är; hur en sådan sammanslutning (ett löst nätverk) som den i Mönsterås skall söka statliga bidrag? Vilket av förbunden skall man vara medlem i och vända sig till? Eller skall man söka statliga bidrag direkt från Kulturrådet?

Musiknätverket Mönsterås av Kjell Lindström, chef , Kalmar Läns musikstiftelse Det arbete som bedrivits i samarbete mellan Kalmar Läns Musikstiftelse – Länsmusiken, Mönsterås kommun och de olika arrangörer av musik som är aktiva inom Mönsterås kommun har varit en stor framgång och visat på flera faktorer som är viktiga för att säkerställa ett fungerande arrangörskap.

Modellen bygger på ett nära samarbete mellan de tre parterna, där länsmusiken och kommunen står för olika finansieringsmodeller, vilken bygger på lika stor insats från vardera parten, och där drivkraften i arrangörsarbetet som kommer från de aktiva arrangörerna. Gemensamt har Musiknätverket Mönsterås bildats som en löst sammanfogad nätverksorganisation genom vilken idéer kunnat dryftas och samverkan planeras. De finansiella stöd som använts är förlusttäckningsbidrag, subventioner och riktade bidrag. Även externa finansieringssystem har kunnat användas.

31

I Mönsterås finns ett starkt intresse att arrangera musik inom olika genrer. De olika arrangörerna är däremot inte medlemmar i de riksorganisationer genom vilka statens arrangörsstöd kanaliseras. Flera aktörer är engagerade inom flera genrer och det finns även exempel på någon arrangör som spänner över flera konstområden.

En viktig framgångsfaktor i samarbetet är att alla parter suttit vid samma bord och gemensamt diskuterat intressanta arrangemang. Genom denna process har det blivit tydligt att flera arrangörer haft tankar som legat nära varandra. Kopplat till finansieringsmodellen, där länsmusikens chef och kommunens kulturchef gemensamt beslutar över hur finansieringen för varje aktivitet skall ske, har en situation skapats där samarbete belönas. Detta har lett till att 16 evenemang, som annars inte skulle ägt rum, har tillskapats inom projektet.

Projektet har visat att man även i mindre kommuner kan bygga ett rikt kulturutbud. För att underlätta detta i framtiden bör distributionen av de statliga bidragen till arrangörslivet genomlysas ytterligare. Det rådande systemet passar illa för den struktur som finns representerad i Mönsterås. Det är helt enkelt så att, i detta fall, kartan stämmer illa med terrängen. Det känns angeläget att finna ett system som är tillräckligt flexibelt för att kunna användas även på platser där organisationsstrukturen liknar den i Mönsterås.

Det har varit intressant och inspirerande att vara med i den process som skett i Mönsterås. Min uppfattning är att det finns mycket att ta vara på och att lära sig av denna. Vad som skett i Mönsterås är ett utmärkt exempel på hur långt man kan komma med fungerande system som prioriterar engagemang och samverkan genom att tillhandahålla ekonomiska verktyg som skapar förutsättningar för en utvecklig av kommunens musikliv.

Länsmusiken Sedan Länsmusikorganisationerna bildades 1988 har de haft ett nationellt uppdrag att främja bredd, kvalitet och mångfald samt att ansvara för en aktiv samplanering av det regionala musiklivet.14 Organisationerna bildades genom att de båda helstatliga organisationerna Regionmusiken och Rikskonserters regionkontor slogs samman – huvudmannaansvaret övergick till landstingen. Idag finns 20 länsmusikinstitutioner i landet, som skall verka för musiklivets bästa.

Inriktningen på respektive organisations verksamhet beslutas av respektive läns Landstings och Regionförbund och detta får till resultat att landets länsmusikorganisationers verksamheter kan se olika ut från län till län.

I verksamheten hos de institutioner som ingår i projektet har arrangörsfrågorna getts hög prioritet – då arrangören är en viktig samarbetspart i uppdraget att nå ut med konsertproduktioner, till en publik i hela länet/regionen.

Länsmusikinstitutionerna bakom projektet Projektet Framtidens Arrangörer genomförs i samarbete mellan Musik i Syd, Musik i Blekinge, Musik i Halland och Kalmar Länsmusikstiftelsen. För sin verksamhet uppbär Länsmusikorganisationerna årliga anslag från Staten (ca 50–70%) 14

32

Ur de nationella direktiven för länsmusiken.

samt från respektive läns Landstings- eller Regionförbund och i förekommande fall även från städer och/eller kommuner.

De geografiska förutsättningarna, i antalet kommuner och antal invånare, för de fyra medverkande länsmusikorganisationerna ser olika ut. Varje länsmusikorganisations arbete måste anpassas efter respektive läns förutsättningar och behov. Exempelvis har Skåne och Kronoberg sammanlagt 41 kommuner i relation till Blekinges 5 kommuner. Även förekomsten av konserthus och konsertscener skiljer sig från län till län.

Antal kommuner

Antal invånare

Musik i Syd

41

1 429 202

Kalmar Länsmusikstift.

12

233 168

Musik i Halland

6

299 606

Musik i Blekinge

5

153 131

Befolkningsstatistik från 2011-03-31. Källa www.wikipedia.org

Trots olika förutsättningar, och därför anpassningar av verksamheten, arbetar ändå länsmusikorganisationerna i södra Sverige på liknande sätt. Arrangörsstödet består i huvudsak av konsertsubventioner på i snitt 15–30%. Till förmån för subventionsbidragen har organisationerna sedan flera år tillbaka frångått den tidigare stödformen med ren bidragsgivning. Kalmar Länsmusikstiftelse och Musik i Blekinge erbjuder emellertid fortfarande en form av begränsat förlustbidrag. Organisationerna samarbetar kring utbudet av kammarmusik och presenterar en gemensam utbudskatalog för kammarmusik – ensemble, vokalt och orkester. Arrangörsfrågorna prioriteras högt i respektive organisation och konsertutbudet tas fram i nära samarbete med länens arrangörer.

Förutom det ekonomiska stödet i form av konsertsubventioner bidrar varje länsmusikorganisation även med stöd i form av hjälp med kontraktsskrivning och marknadsföring. Organisationerna är även medarrangörer och bidrar på olika sätt ekonomiskt eller med ansvar för kontraktsskrivning till flera festivaler och produktioner. Musik i Blekinge har en teknikpool med material som de kan låna eller hyra ut till arrangörer. Övriga länsmusikorganisationer har viss utrustning på sina konserthus som i vissa fall kan lånas eller hyras ut. Länsmusikorganisationerna är med och anordnar fortbildningar för arrangörerna. Inom projektet har institutionerna bland annat varit med och initierat till en arrangörsutbildning på Musikhögskolan i Malmö - en fristående kurs på 8 p.

Sökbara arrangörsbidrag

Subv. konserter

Kontraktsskrivning

Marknadsföring

Fortbildning

Teknik

–

JA

JA

JA

JA

om möjligt

begränsat förlustbidrag

JA

JA

JA

JA

om möjligt

Musik i Halland

–

JA

JA

JA

JA

JA

Musik i Blekinge

begränsat förlustbidrag

JA

JA

JA

JA

JA

Musik i Syd Kalmar Länsmusikstift.

33

Länsmusikens subventionssystem Den vanligaste formen av arrangörsstöd, från de medverkande länsmusikorganisationerna, är subventionerade konsertproduktioner. Subventionen innebär att en arrangör bokar en produktion genom länsmusiken till ett lägre pris än vad produktionen egentligen kostar. Länsmusiken tecknar dessutom kontraktet och betalar artisten, därefter faktureras konsertarrangören. Systemet har flera fördelar då det både håller uppe nivån på artisternas gager och underlättar arrangörens arbete, då denne inte behöver redovisa sociala avgifter när kontraktet tecknats av länsmusiken. Många gånger, inte minst för dyrare artister/konserter, blir subventionen avgörande för om arrangören kan boka artisten eller inte.

Lars Farago, RFoD menar att det är viktigt att ideella arrangörer också har råd att engagera kända artister ”med kända artister är det lättare att nå ut till press, marknadsföra och nå nya publikgrupper.”

Enligt arrangörsförbunden tar dock många artister lägre gager då de bokas direkt via en arrangör och det är inte alltid som arrangören får ett lägre pris ens med subventionen.

40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Länsmusiken och Arrangören Artisten hör själv tidigare kontaktar av sig 12% Rikskonserter artisten direkt 37% 33%

Agenter 11%

Via andra arrangörer 6%

I södra Sverige tas utbudet fram i samarbete med arrangörerna. Dessutom arbetar producenterna flexibelt och nära arrangören och kan hjälpa till att ta in produktioner som inte funnits med i utbudet, så länge resurserna räcker till.

Enligt projektets undersökning kommer arrangörerna i kontakt med artister och orkestrar, och bokar dessa, främst via länsmusiken och tidigare Rikskonserter (37%) och därefter via egna kontakter och direkt via artist (33%). Artisten hör själv av sig (12%) och man kommer även i kontakt med artister via andra arrangörer (6%).

Musik i Syd www.musikisyd.se Musik i Syd fungerar som ett nav i det sydsvenska musiklivet – med ett nära samarbete med artister, arrangörer och organisationer inom hela musikområdet i Skåne, Kronoberg och Öresundsregionen. Musik i Syd erbjuder ett brett och högkvalitativt konsertutbud samtidigt som man driver projekt och verksamheter av nationell betydelse. Musik i Syds barn och ungdomsverksamhet och 34

samarbetena med Sydsveriges musikarrangörer prioriteras. Tillsammans med regionens arrangörer bjuder Musik i Syd på mer än 2 500 konserter om året.

Tillsammans med andra aktörer i det sydsvenska musiklivet, och som en del av Öresundsregionen, engagerar sig Musik i Syd för en fortsatt positiv utveckling av ett rikt musikliv – berikande för en allt större publik och för musiker, ensembler och arrangörer i södra Sverige.

Musik i Syd har två orkestrar: Kammarorkestern Musica Vitae och ensemblen Mare Balticum. Musik i Syd grundades 2003 genom en sammanslagning av Musik i Skåne och Musik i Kronoberg. Inom Skåne och Kronobergs län finns 41 kommuner och 1 429 202 invånare. Tillgången till större konsertlokaler i Skåne och Kronoberg är omfattande. I Malmö, Helsingborg, Kristianstad och Växjö finns konserthus. I Malmö finns därutöver både Operan och konsertlokaler som Musik i Syds egen scen Palladium.

Musik i Halland www.musikihalland.se Stiftelsen Musik i Halland har till ändamål att bedriva konstnärlig verksamhet på musikens alla områden – till kulturell stimulans för länets invånare. Verksamheten skall bedrivas i samverkan med berörda statliga och kommunala myndigheter och folkbildningsorganisationer samt med institutioner, organisationer och organ inom musiklivet och andra kulturområden jämte Region Halland.

Hallands musikscen och utbud präglas till stor del av avsaknaden av konserthus och riktiga konsertlokaler. Verksamheten bygger på småskalighet, närhet, personliga kontakter och samarbeten. Sedan 2009 är Musik i Halland samarrangör tillsammans med länets arrangörer. Verksamheten som tidigare byggde på ekonomiska bidrag bygger idag på subvention av professionell konsertverksamhet – vilket i praktiken innebär att ju mer en arrangör arrangerar desto större blir subventionen/bidraget. I Hallands län finns 6 kommuner och 299 606 invånare.

Musik i Blekinge

Dorota Siuda, konsertmästare Musica Vitae

FOTO Rickard Hansson

www.musikiblekinge.se Musik i Blekinges huvuduppgift är att realisera Landstinget Blekinges musikpolitiska mål. I detta skall de erbjuda länets invånare ett musikutbud som präglas av kvalitet, bredd och mångfald och även ge utrymme åt den musikaliska repertoar och de musikformer som idag har svårt att hävda sig på egen hand. Musik i Blekinge är både en producerande institution och arbetsgivare för fast anställda musiker samt en främjande institution med ansvar för allmän utveckling av

35

musiklivet i länet. Särskilt viktiga områden är verksamhet för barn och ungdom samt vård och omsorg. Dessutom ska Musik i Blekinge stödja och utveckla amatörmusiklivet och arrangörsledet.

I Blekinge finns 5 kommuner och 153 131 invånare. Musik i Blekinges verksamhet präglas mycket av närheten till arrangören och man har också satsat mycket på de unga – med rockkonsulent och utlåning av teknisk utrustning. Blekinge län har ett konserthus i Karlskrona.

Kalmar Länsmusikstiftelse www.lansmusiken.se Ett nyckelord för Kalmar Länsmusikstiftelse är mångfalden av musik. Därför hittar man nästan alla sorters genrer i utbudet. Det kan vara allt från intim kammarmusik och mustig folkmusik till hetaste jazz, underfundiga visor och det mest moderna avant-gardet. För att åstadkomma denna mångfald engagerar länsmusiken årligen hundratals frilansande artister - artister som kommer från Kalmar län, hela Sverige och i princip från hela världen. Ett gott samarbete med de lokala arrangörerna är en förutsättning för länets levande musikliv. Kalmar Länsmusikstiftelse har en egen kammarorkester Camerata Nordica. Under 2009 medverkade Länsmusiken i 507 konserter, därav 301 konserter för barn och ungdom. Publiken uppgick till 55 020 lyssnare totalt. I Kalmar län finns 12 kommuner och 233 168 invånare. Kalmar län står värd för flera stora och välbesökta festivaler under sommarhalvåret bland annat Hultsfredsfestivalen och Visfestivalen i Västervik.

Scener ur ett arrangörskap – Scen 3 Av Mats Möller

Vi backar några år. Runt 1987. Jag åker land och rike runt och ger konserter. Festivaler, kammarmusikföreningar, kyrkor, herrgårdar. Möter värme hos publiken, och möter en fantastisk generositet hos dem som tar hand om oss musiker före, under och efter konserterna. Vi blir hembjudna på middagar och eftersittningar och eftersom jag då inte hade körkort blev det många övernattningar hemma hos arrangörerna. Många samtal kring frukostbordet, mycket feed-back.

Och den där magin fanns överallt eftersom det var så välordnat. Professionellt.

Oavsett om det var kommunens kultursekreterare som arbetat med konserten eller kammarmusikföreningens styrelse. Så mycket kunskap, så mycket passion.

FOTO Maj-Lis Koivisto

Tänker på Beethovens ord, att ”…dilettanterna svärmar omkring mig som insekter…”. Varför förstod han inte vilken styrka det finns i ett engagemang? Dumme Ludwig!

Mats Möller 36

Kommunen – arrangörens viktigaste samarbetspart Redan vid projektets inledande referensgruppsmöte, konstaterades att huvudansvaret för kulturutbudet på en ort – däribland arrangörsverksamheten - vilar på kommunal nivå och att avgörande för ett rikt kulturutbud, är kommunernas satsningar, bidrag och strategier för utbudet i kommunen.

Mycket ofta är kommunen själv arrangör, ibland med anställda programansvariga producenter. Lika ofta arrangeras kommunernas kulturutbud av andra arrangörer och då är kommunen en viktig samarbetspart – för att inte säga helt avgörande. Utan kommunalt stöd kan arrangören inte få regionalt eller statligt stöd, då detta kräver ett redan erhållet stöd från kommunen.

Hämtat ur Region Skånes kulturplan: Många av södra Sveriges kommuner är relativt små befolkningsmässigt.

Detta påverkar Kulturutbudet då mindre kommuner ofta har begränsade resurser att bedriva det kulturpolitiska utvecklingsarbetet. Av Skånes 33 kommuner har exempelvis 24 färre än 30 000 invånare varav 13 mindre än 15 000 invånare.1 Enligt Region Skåne kan man vid en grov analys säga att de flesta av dessa mindre kommuner har en politisk organisation där kulturpolitiken samsas med flera andra politikområden såsom fritid, turism och barn- och ungdomsfrågor i allmänhet. Ett fåtal tjänstemän har ofta hand om flera ansvarsområden.

1

Hämtat ur Regional Kulturplan för Skåne 2011-2012, s.9.

Genom samtal med arrangörer och genom svar i den undersökning som projektet genomfört vet vi att flera arrangörer upplever att de inte har en bra kommunikation med sin kommun, och att de inte får det stöd som de hade behövt för sin verksamhet. En viktig uppgift för projektet Framtidens Musikarrangörer blev att samtala med kommuner och se möjligheter till pilotprojekt och aktiviteter som skulle kunna främja det lokala arrangörskapet på sikt. Samtalen gjorde oss medvetna om att flera kommuner saknar planer och strategier för kulturutbudet och arrangörsfrågorna i kommunen.

Kommuners arrangörsarbete

pilotproje

kt

Framtidens Musikarrangörer har under projekttiden bjudit in till möten och fört samtal med kulturchefer från sju Skånska kommuner; Hässleholm, Sjöbo, Svedala, Simrishamn, Kävlinge, Ängelholm och Bromölla kommun. Sju kommuner med något olika förutsättningar och geografisk spridning över regionen. Vid samtalen var även representanter från Kultur Skåne närvarande.

Utgångspunkten för samtalen var 4 frågor: - Hur arbetar kommunerna idag med arrangörsfrågor?

- Har man någon uttalad strategi eller plan för arrangerandet av kulturarrang- emang i kommunen?

- Om inte – hur skulle en sådan strategi kunna se ut?

- Hur ser man på framtidens arrangörskap inom respektive kommun?

37

De i samtalen medverkande kommunerna speglar på sätt och vis frågans ytterligheter. I flertalet av kommunerna finns inte någon strategi för kulturutbudet eller arrangörsfrågorna och en person hanterar flera ansvarsområden. Ett par av kommunerna har medvetna kulturstrategier, satsningar på scener och kulturhus samt anställda programansvariga producenter.

Det stod helt klart att satsningarna på kulturen står i relation till den prioritet frågan ges på högsta kommunal nivå. I de kommuner där man ser kulturen som en framgångsfaktor för kommunal utveckling, satsar man mer resurser både ekonomiskt och personellt.

Det går att dra paralleller mellan kulturförvaltningarnas problem och de svårigheter som de ideella arrangörerna möter i sitt arbete. Det står klart varför vissa orter och platser saknar arrangörer och därmed ett nära kulturutbud. Kulturförvaltningarna saknar resurser, både ekonomiska och personella. De små resurserna gör att kommunen får svårt att klara alla förväntningar. Man klarar inte av att arrangera själv i den utsträckning man önskat och inte heller kan man ge de arrangerande föreningarna det stöd som behövs. Arrangemang kräver pengar – i första hand från kommunen.

Grundfrågan blir egentligen på vilka sätt det går att stärka de mindre kommunernas kulturresurser. Hur främjar man möjligheterna att utveckla kulturen och därmed arrangörsarbetet i kommunen? Både det egna och det som bedrivs av andra arrangörer, ideella eller professionella.

Samtalen på kulturchefsmötena har lett fram till flera förslag på områden att vidareutveckla: • Framtagande av argument kring kulturens betydelse för den kommunala ut- vecklingen. Varför skall en kommun satsa på kulturen?

• Utbildning för kulturpolitiker.

• Skapa nätverk mellan kommuner för inspiration och samarbeten kring pro- duktioner och arrangemang. Samarbete kan ske kring samordning, pro gramläggning, marknadsföring etc.

• Kulturproducent (resurs) som skulle kunna jobba inom flera kommuner.

• Utvecklande av projekt där kommunala och regionala pengar kan komplet- tera varandra.

• Framtagande av en modell för kommunala kulturstrategier.

Kulturfrågorna högre upp på dagordningen De närvarande kulturcheferna var eniga om att ett första nödvändigt steg för att stärka kulturen är att kulturfrågorna ges högre prioritet inom den högsta politiska ledningen i kommunen. Argumenten för kulturen måste stärkas och kulturpolitiker behöver bli bättre på att argumentera för kulturfrågorna. Kulturen måste ses som en viktig faktor för den lokala och regionala utvecklingen.

38

FOTO Jakob Rempe

Sjung Gung, Lund Choral Festival

Argumentation för kultur Kultur är viktigt för människan och samhället – för hälsa, välbefinnande, kreativitet, frihet och för demokratin. Men de argument som beslutsfattare av idag ofta nämner då man talar om vikten av kultur och upplevelser är kulturens roll som platsutvecklare.

Det finns flera arbeten som visar att kulturen spelar en avgörande roll i detta avseende och argument för, varför en kommun eller region bör satsa på kultur, går att hämta ur flera skrifter och rapporter, bland annat; Kulturmetropol Öresund av Musik i Syd15, Kulturens värden och effekter av Svensk Scenkonst16 och i Kultur i det hållbara samhället av Sveriges kommuner och landsting17 för att nämna tre.

Kultur skapar jobb, lockar besökare (turism), skapar attraktivitet och platsutveckling. Kultur får oss att må bra och utvecklar individen och samhället.

I inledningen i ett dokument om Malmö Stads attraktionskraft (InSikt, Stadskontoret 2010:2) står följande skrivet: Städer konkurrerar om människor och kapital. Denna konkurrens innebär en ständig tävlan om var människor vill bo, arbeta, studera, förlägga sina möten, göra sina inköp, investera, delta i evenemang och upplevelser och leva ett gott och utvecklande liv, som tillfälliga besökare eller som permanenta invånare. Besöksnäringen med anknytande branscher inom service, handel och ”upplevelseindustrin”, har fått en allt större betydelse som en ersättning för de stora tillverkningsföretag som tidigare utgjort den stora delen av Malmös arbetsmarknad. Nyckeln till denna utveckling har varit kommunens målmedvetna insatser för att stärka Malmös attraktionskraft, ofta i samverkan med enskilda företag inom dessa branscher. Man kan därför på goda grunder hävda att kommunens arbete för att stärka stadens attraktivitet har utvecklats till något av en ytterligare kommunal kärnverksamhet, lika betydelsefull för Malmös tillväxt och Malmöbornas välfärd som de traditionella kommunala verksamhetsområdena vård, skola, omsorg och fysisk planering.

15 Kulturmetropol Öresund (2007) är framtagen av Musik i Syd, på uppdrag av Öresundskomiteen och med stöd från Kultur skåne. Den finns att ladda ner som pdf på Öresundskomiteens hemsida, http:// www.oresundskomiteen.dk/public_site/webroot/cache/media/file/kulturmetropoloresund_1sidig.pdf 16 Kulturens värden och effekter(2010), En rapport framtagen av Tobias Nielsén, QNB Analys & kommunikation AB, på uppdrag av Svensk Scenkonst.

17 Kultur i det hållbara samhället (2009), en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting. Den finns att ladda ner som pdf på SKL:s hemsida, http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39407_1.pdf

39

Turistdirektör Lars Carmen på Malmö Turism menar att det är framför allt kultur och upplevelser som gör en kommun attraktiv för boende och besökare. ”Vård och skola är självklara – alla kommuner förväntas ha en bra vård och skola.”

Enligt en undersökning från 200518, gällande turismen till Skåne, har så mycket som 37% av allt resande kulturen som motiv. Det samlade kulturutbudet är alltså direkt orsak till en mycket stor del av regionens besökare och bidrar därigenom till regionens ekonomi med inkomster, till handel, turism- och besöksnäring samt med skapande av arbetstillfällen.

Kulturaktiviteten som lockat besökaren står endast för 4% av den ekonomi som hela besöket omfattar. Resten av ”turistkronan” går till logi, livsmedel, restaurangbesök, transporter och shopping. 2005 beräknades den totala turismkonsumtionen uppgå till 170 miljarder kronor. Kulturen bidrog med närmare 63 miljarder till den summan.

Livsmedel 7% Shopping 22%

Kultur 4%

Transport 30%

Restaurang 19%

KOMMENTAR

Logi 18%

Turism – en mångmiljardindustri Av Lars Carmen, tidigare Direktör Malmö Turism Inom näringslivet i Skandinavien och inte minst i Sverige, har tillverkningsindustrin traditionellt haft en stark ställning och en stor betydelse. Att antalet anställda inom tillverkningsindustrin stadigt minskat sedan 1964 har inte varit lika uppenbart. Detta har gjort att tjänstesektorn och bl.a turismfrågorna har haft svårt att få en reell fokus och fått liten plats på agendan. Den ökade sysselsättningen har under senare år skett inom tjänstesektorn och turismen. Det internationellt gångbara begreppet ”tourism industry” har trots detta haft svårt att i Sverige få mentalt och praktiskt utrymme i ett traditionellt och industriellt perspektiv. Ordet och därmed begreppet ”turism” uppfattas fortfarande av många i Sverige som något människor gör på sin fritid och gärna utomlands.

Detta är både för snävt och felaktigt. I internationella sammanhang och naturligtvis också i Sverige kan turism, enkelt uttryckt, beskrivas som förflyttad köpkraft. Det handlar om människor som i sina arbeten eller under sin fritid reser till en annan plats och där konsumerar allt från olika slag av transporter, övernatt18

40

Fakta hämtade ur Turist DataBasen TDB 2005

ning till kultur- och sportutbud och en mängd annat. Under 2005 beräknades denna totala konsumtion uppgå till ca 170 miljarder kr i Sverige.

Turismens globala utveckling under 2000-talet har varit turbulent men också starkt ökande. World Tourism Organization (UNWTO) gör i sin långtidsprognos för år 2020 (”Tourism 2020 Vision”) bedömningen att antalet internationella ankomster kommer att mer än fördubblas fram till 2020. Bedömningen är att globalt kommer den utländska efterfrågan att växa snabbare än den inhemska, liksom att fritidsresandet kommer att utvecklas bättre än affärsresandet. I detta internationella perspektiv finns en potential för en motsvarande utveckling i Skåne och Öresundsområdet.

Turism handlar inte bara om utveckling i ekonomiska termer. Turism handlar också om de förutsättningar och resultat som kan uttryckas med orden; synlighet, tillgänglighet och attraktivitet. Turismen gör Skåne synligt nationellt och internationellt och förmedlar också en bild av områdets kompetenser. Utan ett dynamiskt näringsliv, ett levande kulturliv och kompetenta forskningsmiljöer skulle det inte vara bra förutsättningar för utveckling av turismen i området. Innehållet och dragkraften i marknadsföringen är i hög grad en spegling av dessa förutsättningar. Turismen ökar också tillgängligheten och ger bättre förutsättningar för ett samspel med omvärlden. Möjligheten till kommunikation och goda transporter är naturligtvis en viktig förutsättning för detta samspel.

Turismen ökar också attraktiviteten i området. I ett konkurrensperspektiv är t.ex kulturutbudet en viktig del. Genom efterfrågan från de som bor i området och från besökarna finns stora förutsättningar att kulturlivet kan utvecklas och ge ytterligare dragkraft för fler lokala, nationella och internationella besökare.

Internationella jämförelser visar mycket tydligt att ett brett, dynamiskt och innovativt kulturutbud är en mycket viktig del i ett områdes attraktivitet. Skåne är i detta sammanhang definitivt inget undantag.

De globala samhällena blir mer och mer komplexa. Genom tydliga beröringspunkter visas sammanhang, bejakas helheten och den totala attraktiviteten ökar.

I ett nationellt och internationellt perspektiv finns ett mycket stark samband mellan hur människor uppfattar och upplever ett område och dess utveckling.

Det är därför viktigt att turism inte bara schablonmässigt och förlegat uppfattas som enbart en fritidssyssla utan att den är en del av denna helhet och därmed en del av synligheten, tillgängligheten och attraktiviteten.

Med klara planer och strategier för kulturutveckling kan en kommun successivt stärka sitt kulturutbud och därmed bli mer attraktiv för besök, inflyttning och nyetableringar.

Utbildning för kulturpolitiker Ett förslag från kulturchefsmötet är att skapa utbildningar för kulturpolitiker och tjänstemän – utbildningar som avser att stärka den argumentation som måste föras på högre politisk nivå. Arbetet med att stärka kulturen måste prioriteras politiskt för att en utveckling skall kunna ske. Ett gott exempel på vad en stark politiker kan åstadkomma kan hämtas från det arbete som Rolf Tufvesson lade ner under sin tid som Regionråd och ordförande i Region Skånes kulturnämnd.

Rolf var under sin politiska tid en engagerad talesman för kulturen och var bland 41

annat med och skapade, Region Skånes Kulturparlament, Scenkonstkollegium m.m. – Initiativ och handlingar som visar vilken betydelse Region Skåne tilldelar kulturen som faktor för regional utveckling och tillväxt.

Rolf Tufvesson verkade inte bara regionalt inom Skåne utan även Öresundsregionalt genom Öresundskomiteen och var med om bildandet av Öresundskomiteens kulturudvalg år 2007, där han var ordförande under åren 2008-2010.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anordnar utbildningar och kompetensutveckling för politiker på kommunal och regional nivå, även inom området kultur och fritid. 2011 bjöd SKL in politiker med företroendeuppdrag i kultur- och fritidsnämnd eller likvärdig till en heldag om de just nu viktigaste frågorna inom kultur och idrott. På dagordningen stod bland annat presentation av ”Kultur i det hållbara samhället” och ”Regionaliseringen inom kulturområdet” (samverkansmodellen). Enligt uppgift från Calle Nathanson kommer SKL att fortsätta med utbildningarna.

Det finns dock en viss kritik mot att SKL:s utbildningar är dyra, trots att de är självfinansierade och bara täcker produktionskostnaderna. Bland annat har man i Hässleholms kommun lyft frågan om utbildning för kulturpolitiker, men trots att kommunalråden varit positiva till detta, haft svårt att argumentera för att få pengar till utbildningarna.

Inom andra förvaltningsområden som exempelvis vård, skola och socialförvaltning är utbildningar för politiker ett naturligt inslag, då dessa områden rör lagstadgade och mer reglerade verksamheter. I en prioritering går kompetensutveckling inom kulturområdet bort.

Kan kompetensutveckling ske via andra organisationer, exempelvis regionalt?

I Växjö kommun har musikarrangörer och kommunala tjänstemän diskuterat musiklivets utformning: hur skulle arrangörer och utövare kunna synliggöras mer gentemot kommunens kulturpolitiker – politiker som ofta inte har en möjlighet att bevaka ett rikt och vitalt musikliv i hela sin genrevidd.

Enligt Hans Parment, Media Artes, har man haft som förslag att genomföra personliga och informativa möten mellan arrangörer och kulturpolitiker. Dessa informella möten skulle ge musiklivets representanter – arrangörer och utövare – en möjlighet att presentera sig själva. Här skulle också ges utrymme för att spegla ambitioner, visioner och nytänkande, helt enkelt visa mer av verksamhetens omfattning än den som i vanliga fall ljuder från scener och estrader. ”Dessa möten skulle inte bara ge våra politiker större och djupare kunskaper om ’sitt’ musik- och kulturliv, de skulle också stå rustade gentemot omvärlden. Med vässade argument skulle man sakkunnigt föra musik- och kulturpolitikens talan.”

Nätverk – samordning och utveckling av projekt Betydelsen av nätverk har understrukits vid projektets kulturchefsmöten. Man efterlyser nätverk och mötesplattformar för inspiration och samarbeten kring produktioner och arrangemang. Samarbete kan ske kring samordning, programläggning, marknadsföring etc.

Region Skåne har sedan augusti 2007 kallat samtliga skånska kommuner till möten – så kallade Kulturparlament. Till mötet är kulturnämnder presidier (eller 42

liknande) samt Kommunala kulturchefer (eller motsvarande) kallade. Kulturparlamentet är ett forum för inspiration, kunskap och dialog om kulturpolitik ur ett kommunalt och regionalt perspektiv.

Mötena har till syfte att stimulera utveckling och kulturpolitisk kompetens. Region Skåne kallar även till delregionala Kulturparlament, för kommunernas kulturnämnder eller motsvarande i de fyra regiondelarna.

Fotoakuten

I och med den nya regionala kulturplanen för 2011–2012, blir Kulturparlamenten om möjligt ännu mer betydelsefulla. De delregionala kulturparlamenten befäster betydelsen av kulturpolitisk dialog och utveckling i hela Skåne.

Kulturcheferna som medverkat i samtalen menar emellertid att det skulle behövas ytterligare nätverk, för produktion och samordning av produktioner, vid sidan av kulturparlamenten och i dessa nätverk skulle med fördel även regionala tjänstemän ingå. Även andra organisationer, som exempelvis länsmusiken, Riksteatern och centrumbildningar skulle kunna spela en betydande roll i dessa nätverk.

Mindre kommuner, med begränsade resurser, skulle ha mycket att vinna på bildandet av samordnande nätverk. Den regionala kulturplanen bygger på en samverkansmodell och tydliggör hur kommunala och regionala medel kompletterar varandra. Kopplar man detta till ett producerande nätverk kan även en begränsad ekonomi och begränsade personella resurser ge upphov till ett större samordnat utbud. Även Sveriges Kommuner och Landsting SKL har nyligen skapat ett kommunalt kulturchefsnätverk och intresset för detta är så stort att mötena alltid är fulltecknade.

43

KOMMENTAR

Nätverk Av Lars Härstedt Salmonson, Kulturchef i Hässleholm Många befattningar är unika i varje kommun, det finns ingen annan som har samma ansvarsområden. Det finns också olika ledningsstrukturer i varje kommun där man kan utbyta erfarenheter i ärenden som rör kommunen, diskutera ledarskap, utbyta olika framtidsstrategier och vara ett stöd för varandra.

Regionalt finns det olika möten och träffar som ofta arrangeras av Region Skåne där det finns möjlighet att träffa kollegor med liknande ansvarsuppgifter.

Nationellt finns det också konferenser med olika innehåll där erfarenhetsutbyte kan göras. Samma sak gäller internationellt där dock utbudet är mindre.

Samarbeten i EU-projekt mellan olika länder är en bra möjlighet att skapa nätverk med olika innehåll och syften. Struktur för kultur kommuner eller motsvarande i andra länder har en stor variation och det kan både vara en styrka och svaghet. Styrka genom att bli uppmärksam på olikheterna samt vilka fördelar som annan organisation eller ledningsstruktur har. Svaghet kan vara att olikheterna är större än likheten.

Nätverk behöver olika mål eller uttalade syften. De kan vara både breda och/eller tydliga. Ett mål kan vara att starta gemensamma projekt som t e x en festival, ett annat kan vara kompetensutveckling för det egna nätverket. Men det kan också vara att stärka närverket genom utveckling av gemensamma intressen.

Det finns många möjliga samarbetspartners; kommuner, organisationer, föreningar, Region Skåne, Region Hovedstaden (Danmark), EU, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) m.fl.

En organisation som byggt upp ett bra nationellt nätverk är SMOK, Sveriges Musik- och Kulturskoleråd. Där har varje region ett nätverk som även kan vara organiserade som en förening. SMOK anordnar varje år en nationell konferens för kulturskoleledare, politiker och lärare. SMOK har en styrelse där varje medlem har ansvar för en region eller del av Sverige.

Forskaren Ann Bamford har i sin internationella forskning visat på betydelsen av kultur för att utveckla samhället och lyft fram vad som skapar kreativa individer och utveckling av näringslivet. Att lyfta fram vad kultur betyder för människor och samhället är en viktig uppgift.

Hässleholm kommer att bjuda in kommuners kulturchefer till en träff för att starta ett nätverk i Skåne. Innehåll på mötet kommer att vara erfarenhetsutbyte, se på ev. möjliga samarbeten, undersöka om det finns det gemensamma kompetensutvecklingsbehov, ev. skapa nätverk med Danmark mm.

Delregional kulturproducent Ett annat förslag som framkom i samtalen med kulturcheferna, var möjligheten till en delregional kulturproducent. En producent med uppgift att skapa ett kulturutbud i ett visst antal samarbetande kommuner. Arbetet skulle ske i samordning med de befintliga resurser, organisationer och arrangörer som finns i 44

respektive kommun. Producenten skulle också kunna vara länken mellan kommuner och region/landsting, i sådana projekt som skulle kunna samfinansieras.

Erfarenheter från exempelvis abonnemangsserier och kulturslingor, som länsmusikorganisationerna arbetat med, visar att samordning av program i flera kommuner kan vara mycket positivt, såväl ekonomiskt som kvalitativt.

Betydelsen av en delregional producent skulle vara extra stor på de platser som idag saknar arrangör och därmed inte kan erbjuda ett kvalificerat kulturutbud.

Mall för Kulturplan Många kommuner saknar kulturplan – en plan som tar ut målsättningarna, riktlinjerna och strategierna för kommunens kulturarbete. Sedan Region Skåne arbetat fram sin nya kulturplan för 2011–2012, har dock allt fler Skånska kommuner påbörjat arbetet med att skapa en egen kommunal kulturplan. (Kanske sker något liknande även i andra regioner nationellt) Arbetet är emellertid inte lätt och många hänsyn och prioriteringar måste göras.

Kommunens kulturansvarsområde är stort med kultur för barn och unga, Skapande Skola, Kultur i vården, bibliotek, kulturarv samt det offentliga kulturutbudet med konst, musik, teater och dans, som efterfrågas av kommuninnevånare och besökare. Kommunen har ett stort ansvar inte minst i arbetet med att skapa en kommun som är attraktiv att bo, leva i och besöka. Det kulturutbud en plats erbjuder har betydelse även för utbildningar och företag som redan verkar i kommunen eller funderar på att etablera sig i där.

De tjänstemän som vi samtalat med vittnar emellertid om att det är svårt att få tiden att räcka till arbetet med kulturplanen. En stor hjälp hade varit om det för de olika ansvarsområdena, som stöd, hade funnits en mall för hur en kulturplan för varje specifikt område kan arbetas fram – en kulturplan i tio steg – med exempelvis inventering av kommunens resurser, kulturgrupper, arrangörer, artister, scener etc. målgrupper och efterfrågan etc. Vad vill man göra i kommunen?

Vad bör finnas som ett minimum av kulturutbud i kommunen? Vilka arrangörer/ resurser/scener saknas i kommunen? Saknas exempelvis en arrangör av kammarmusik eller teater, kan kommunen då hjälpa till att skapa en sådan – med hjälp av länsmusiken och/eller Riksteatern?

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har varit med i arbetet med att ta fram den nya samverkansmodellen mellan kommuner, regioner och landsting. Enligt Calle Nathansson på SKL är det viktigare än någonsin för kommunerna att vara väl förberedda och ha planerna klara för vad man vill med kulturen i kommunen.

SKL har inga modeller för hur en kommun kan arbeta fram en egen kulturplan men Calle framhåller vikten av att man i ett sådant arbete utgår från den egna kommunen och de resurser som finns där, och inte från statliga direktiv eller förväntningar. ”Det är viktigt att våga göra prioriteringar och att arbeta sig igenom område för område i det omfattande arbetet med en kommunal kulturplan.”

45

Kommunsamarbeten inom kulturområdet Samarbeten mellan kommuner och dess arrangörer är oerhört viktiga – inte minst för kommunen själv. Kommuner som arbetar aktivt med att stärka sitt kulturliv och utbud blir attraktiva att bo i och besöka. Ofta har kommuner mer genomarbetade planer för arbetet med barn och unga och Skapande Skola än vad man har för den offentliga verksamheten för familjer, unga och vuxna.

Många goda exempel på bra kommunsamarbeten och initiativ hittar man därför i kommuners arbete med barn och ungdomsverksamhet. I detta arbete presenterar vi tre exempel som skulle kunna inspirera och ligga till grund för utveckling även för offentliga konserter. Tänk om kommuner kunde skapa kulturgarantier för alla – barn, unga och vuxna.

Fördjupat kommunsamarbete Musik i Syd har utvecklat ett fördjupat kommunsamarbete för barn och unga, i vilket man möter upp satsningar om 20 000 kronor från en kommun och går in med produktioner till en kostnad av samma summa. Resultatet blir att kommunens pengar dubblas. Satsningen har tillkommit i syfte att säkra att kulturen naturligt finns med i barn och ungas uppväxt.

Det fördjupade kommunsamarbetet ger även kommunen en möjlighet att påverka det utbud som Musik i Syd är med och presenterar, genom medverkan vid referensgruppsmöten och utbudsdagar

FOTO Lars-Erik Tobiasson

Härutöver har Musik i Syd även infört ett särskilt rabattsystem på barnproduktioner för de kommuner som går in i samarbetet. ”Barn behöver kultur! Konsekvent, långsiktigt och rättvist”

Från Musik i Syds hemsida: ”Ett fördjupat samarbete mellan Musik i Syd och en kommun innebär att kommunen får förhandsinformation och möjlighet att påverka utbudet genom bl.a. ett referensgruppsmöte per år. Kommunen får 10% rabatt när man beställer en produktion för en viss årsgrupp i kommunen. Rabatten meddelas vid beställning och skrivs in i arrangörskontraktet. Rabatten gäller så länge den utökade resursen för satsningen räcker. En producent från Musik i Syd möter t.ex. kulturombuds-/skapande skola-gruppen för diskussion om vad man vill utveckla just i den kommunen. Ett nyhetsbrev går ut via mejl – ibland med ett bra erbjudande.

46

Samarbetet börjar med att kommunen satsar 20 000 kr och Musik i Syd lika mycket.

En överenskommelse skrivs om vad denna gemensamma satsning innebär; det kan vara produktioner, projekt, temadagar och/eller fortbildning från Musik i Syds utbud – men också ett speciellt utvecklingsprojekt som syftar till att sätta igång en process som gynnar den levande musiken. Ett fördjupat kommunsamarbete menar Musik i Syd är ett led i en gemensam strävan för att hitta modeller, strategier och samarbetsformer för att kultur naturligt ska finnas med i barn och ungas uppväxt.”

Kulturpiloterna i Helsingborg I Helsingborg har det under en tid pågått ett projekt i vilket man har utsett unga ”kulturambassadörer”, Kulturpiloterna. De unga ambassadörerna får gratis inträde till alla kulturarrangemang i staden och delar med sig av sina kulturupplevelser till vänner och bekanta, via personliga nätverk och till en vidare krets via sociala medier. Se mer: www.dunkerskulturhus.se

Kulturgaranti Som första kommun i Sverige fattade Simrishamns kommun 2005 beslut om att alla barn skall få ta del av kultur. Man instiftade en kulturgaranti. Kring denna har sedan kulturorganisationer och föreningar kunnat sluta upp, vilket bland annat Musik i Syd gjort genom att i samråd med Simrishamns kommun ta fram ett musikprogram för barnen i Simrishamns kommuns skolor. Flera kommuner har följt efter Simrishamns exempel, bland annat Kristianstad, Kävlinge.

Kulturgarantin för Simrishamns grundskoleelever innebär regelbundna, kvalitativa kulturupplevelser och arbeten med kommunens kulturpedagoger. För att stötta arbetet med kultur i skolan får skolornas personal kompetensutbildning och erfarenhetsutbyte ca fyra gånger varje läsår. Kulturupplevelsen ska vara av professionell art och hålla en hög kvalitet. Det kan vara en teaterföreställning, film, konstutställning, dansföreställning, konsert eller ett författarbesök beroende på årskurs. Valet av vilken föreställning/film/författare vi köper in till skolorna sker i samarbete mellan lärare, kulturpedagoger och elever.

KOMMENTAR

Kulturgarantin är en garanti för grundskolans elever men exakt hur arbetet inom Kulturgarantin ser ut utvärderas och utvecklas kontinuerligt i samarbete mellan kulturpedagogiska enheten, de berörda skolorna och till exempel externa producenter och regionala aktörer.19

Kulturgaranti för barnkulturen Av Torbjörn Nilsson, Bibiotekschef i Helsingborg ”Hur ser kulturlivet ut där du bor? I din kommun? Märker du av det?” Hur svarar man på en sådan fråga? ”Jo, visst märks den, men…” Svaren varierar så klart från person till person, hur gammal man är, var man bor, vilken bakgrund man har osv. Hade man talat enbart om bibliotekssektorn, i vilken jag finns, så skulle nog de flesta sagt, ”javisst bibliotek finns ju i vår kommun” och en och annan hade kanske tillagt, ”Det står i bibliotekslagen att det ska finnas bibliotek i alla kommuner”. När det gäller övrig kultur är det upp till varje enskild kommun att bestämma hur kulturlivet ska vara organiserat. Det har med det kommunala självstyret att göra. Sålunda ser det mycket olika ut, om man bor i Lund, Tome19

Information hämtad från kommunens hemsida, www.simrishamn.se

47

lilla, Höganäs, Hässleholm, Helsingborg (det är kommuner som jag jobbat i) eller någon annanstans i Skåne. Kulturbudgetarna ser olika ut, hur man väljer, eller inte väljer, att organisera kulturlivet – och var man lägger krutet.

Kulturlivets tröghet och rörlighet i en kommun, hur lätt eller svårt det är att åstadkomma en förändring, hänger också i hög grad ihop med dess historia och traditioner – som i sin tur färgar den organisationskultur som härskar i kommunerna. Det innebär t.ex. att trots att barn- och unga är prioriterade målgrupper i de flesta styrdokument som reglerar kulturen varierar förmågan att realisera tankarna till verklighet oerhört mycket.

Vissa kommuner är ”doer-kommuner” t. ex Malmö, Helsingborg och Hässleholm, här händer saker snabbt, andra kommuner är mer reflekterande, t.ex. Lund, här går det inte lika snabbt mellan idé och handling. Vilket som är bäst? Det är nog olika, båda kan vara bra vid olika tillfällen, ensidigt av något är definitivt inte bra.

Med Simrishamn som föredöme utvecklar alltfler kommuner i Skåne s.k. ”kulturgarantier”, som garanterar barn- och ibland vuxna i deras närhet, t. ex lärare och föräldrar, ett visst mått av kulturupplevelser inom en bestämd tidsrymd, ofta ett år. Det är oerhört positivt och initiativen stöds också av Region Skånes kulturnämnd, Musik i Syd, Riksteatern Skåne och andra aktörer som finns på den kulturregionala nivån. Men: ”It takes two to tango” och i de kommuner som saknar en organisation för kultursamarbete, om det nu handlar om att skapa strukturer för barnkulturen, stöd till arrangörsföreningar eller någon som kan vara samtalspartner åt de regionala aktörerna, så blir resultatet nästan ingen offentlig kultur alls, vilket i slutändan drabbar de som kanske behöver kulturen mest, barn- och ungdomar.

Ur demokratisk synvinkel är det helt orimligt att vissa barn får ta del av ett rikt kulturutbud (de som bor i ”rätt” kommun) medan andra har oturen att ha föräldrar som bosatt sig i ”fel” kommun. Jag efterlyser därför en lagstiftning, en statlig kulturgaranti för barnkulturen, precis som det finns en bibliotekslag som garanterar folkbiblioteken och en skollag som garanterar skolbiblioteken. En sådan lag skulle bidra till att lösa upp många knutar i den problemhärva som ligger i att skapa en kulturell lokal infrastruktur i kommunerna med resurser att samverka regionalt och nationellt.

FOTO Peter Györffy

Mitt tips till de kommuner som verkligen tror på kulturen som ett redskap för social och ekonomisk tillväxt är att inte bygga fyrtorn utan istället arbeta underifrån. Jag gillar verkligen trädgårdsmästaren som metafor, att vattna, gödsla

Tummel – en produktion som ingått i Kulturgarantin 48

och stötta där det finns växtkraft och att skära och avveckla där jordmånen är sämre. I detta ligger bland annat att skapa en god organisation av tjänstemän i kommunerna, men också att skapa generösa stödsystem för t.ex. arrangörsföreningarna och att bygga modernt utrustade lokaler med professionell personal, t.ex. scentekniker, för träning och publika evenemang.

I Hässleholms kommun, där jag haft förmånen att jobba, har man under några år efter nedläggningen av regementena, satsat lyckosamt på lokal kultur. Man byggde bl.a. Hässleholm kulturhus och lyckades fylla det med en mix av amatörer, semiprofessionella och professionella aktörer. Och man upprättade en kulturgaranti för barn- och unga. Detta innebar att kulturhuset snabbt togs till människornas hjärtan; I Hässleholm är man i gemen både stolt över kulturhuset och visar det genom att faktiskt i hög utsträckning besöka det. En förutsättning för denna lyckohistoria är husets genomsyras av professionalitet och att de som besöker huset får ta del av det.

Utmaningen nu, för Hässleholm och andra skånska kommuner som förtjänstfullt satsat på kulturen, är att våga vara kulturella även i snålare tider, dvs. när skatteunderlaget viker. Annars är det lätt hänt att allt det man byggt upp rasar som ett korthus.

Scener ur ett arrangörskap – Scen 4 Av Mats Möller

1999. En varm dag i slutet av maj på biblioteket i Kungsör. Västmanlandsmusiken har kallat till ett möte för att försöka aktivera och öka det offentliga konsertutbudet i kommunen. ”Ett kulturliv för alla” är arbetsnamnet. Vi sitter ett tiotal personer och tittar lite nyfiket på varandra. Christina som är bibliotekschef hälsar välkommen, sedan presenterar Lars från Västmanlandsmusiken tankarna med projektet. Själv är jag där för att fungera som samordnare, om det börjar rulla.

Till mötet har vi bjudit in olika aktörer i kommunen: Toni från ABF, Berit från Studiefrämjandet, Roger från Missionsförsamlingen, Lina och Siri från musikföreningen Ukulele. Kyrkan kunde inte komma, men vi har kontakt. Lars berättar om förutsättningarna. Vi har 50 000 kr från Kulturrådet under tre år, Västmanlandsmusiken ställer upp med administrativa resurser. Men kommunen måste satsa 50 000 kronor, årligen. Christina hade förberett det i nämnden och det är grönt. Så vi kör.

Projektet blir en succé, just för att alla samarbetar, att de ideella krafterna blir en resurs, inte bara kunder. I Kungsör klingar snart kammarmusik, rock, irländskt och romskt, det blir Kaktus-festival ute på det gamla flygfältet, nutida gitarrmusik i Missionskyrkan, Lill Lindfors framträder på den fullsatta Thor Modéen-teatern. Barn- och familjekonserter, arrangörskurs för musikföreningen, och mycket annat. Vi från Västmanlandsmusiken är inte där för att sälja våra produktioner utan för att samarbeta, ta fram nya produktioner efter förutsättningarna och önskemålen från de lokala aktörerna. Både de med månadslön och de utan. Så där kan Ludwig prata om sina dilettanter…

49

Rekrytering Rekryteringen till arrangörsledet har visat sig problematisk på flera nivåer.

Många arrangörer vittnar om att det är svårt att rekrytera nya medlemmar generellt och ännu svårare att rekrytera nya krafter till de tyngre styrelseposterna – presidiet. Svårast av allt för de ”äldre” föreningarna, är det att få med yngre personer i föreningen. Den tyngst vägande orsaken till svårigheten att rekrytera nya krafter till verksamheten bedömer vi, utifrån svaren i undersökningen, Om man tittar på Media Artes som är att arbetet är tungt och komplicerat och att det tar mycket oftast har bra publiksiffror så står tid. Det ideella arbetet utförs vid sidan av arbete, skola, barn numera inte den siffran i proporoch andra aktiviteter.20 tion till villigheten att skriva sig

”

som medlem. Detta är en relativt ny företeelse som många andra föreningar beskrivit. Hans Parment, Media Artes

Enligt arrangörsundersökningen och samtal rekryterar föreningarna nya styrelsemedlemmar och andra aktiva medlemmar inom det närmsta och naturliga nätverk som finns runt omkring verksamheten, främst vid konserter 28%, samt via personliga kontakter (bland vänner) 28%. Därefter genom spridning av föreningens generalprogram 10% och via riktade utskick 9%.

Annonsering 4% Värvningskampanjer (värva ny medlem/gå in gratis) 7%

Rabatterade konserter till medlemmar 4%

Konserter 28%

Hemsidan 7%

Utskick 9%

Spridning av generalprogram 10% Personliga kontakter 28%

”

Arbetet med föreningen kräver mycket stora och kvalificerade insatser. Det utförs till 80 procent av 4 pensionärer, samma sedan 20 år. Dessa kan bli mycket svåra att ersätta vilket till stor del lär behövas inom det närmaste decenniet.

Viggo Edén, Höörs Musik- och Teatersällskap

Trots ansträngningar från föreningarnas valberedningar är det ofta som samma personer får sitta länge i föreningarnas styrelser – en situation som skapar oro för många föreningar. Innebär svårigheten att rekrytera nya medlemmar, framförallt bland yngre, att det finns en risk att arrangörsföreningarna dör ut med dem som är aktiva idag? Finns det en risk att antalet arrangörsföreningar i framtiden kommer att minska?

20 Enligt rapporten från Ersta Sköndal lägger de som arbetar ideellt ner i genomsnitt 16 timmar i månaden på sitt engagemang. Var tionde person lägger ner ca 30 timmar i månaden på ideellt arbete.

50

Svensk Jazz och Kammarmusikförbundet ser i nuläget ingen risk för någon uttunning av arrangörsledet. Föreningar läggs inte ned i någon större utsträckning än vad som måste ses som naturligt i ett föreningsled.

Enligt riksförbundet Svensk Jazz har antalet medlemsföreningar ökat de senaste fyra åren från 80 till 110. Hälften av de nya medlemmarna är nybildade föreningar och hälften redan etablerade föreningar, som nu valt att gå med i förbundet.

Visserligen finns det föreningar som lägger ner sin verksamhet, men det gäller både äldre och yngre föreningar. Antalet nya klubbar som söker sig till förbundet är större än det antal föreningar som lägger ner. I en del fall sägs orsaken till nedläggningen orsakas av att medlemmarna blivit för gamla, men det är ingen trend.

Kammarmusikförbundets medlemsantal har på en tio års period minskat med 10 föreningar. Men man ser inte någon trend i antalet minskningar och känner inte någon oro för att kammarmusikens arrangörsled på sikt tunnas ut.

De föreningar som lagt ner sin verksamhet har angett ekonomiska skäl (man har saknat tillräckligt stöd på kommunal nivå) i kombination med att man inte lyckats rekrytera nya styrelsemedlemmar. Christina Sejmo på Kammarmusikförbundet menar att de båda skälen ofta går hand i hand.

Magnus Thuvesson, Svensk Jazz och Christina Sejmo menar också att orsaken till att en del föreningar lägger ner, ibland har att göra med att föreningen inte är villig att släppa in nya personer och initiativ i verksamheten. Det kanske finns personer som är intresserade av att gå in i styrelsen, men de vill göra förändringar i verksamheten, som inte gamla medlemmar är beredda att gå med på.

Man lägger hellre ner föreningen.

FOTO Bo Karlberg

Vi har sökt efter forskning på området och vi frågar oss om rekryteringsproblemet som musikarrangörerna i projektet upplever är unikt för dem, eller om samma tendenser visar sig i övriga delar av det ideella föreningslivet? Efter att ha tagit del av två rapporter för området kan vi konstatera att resultaten skiljer sig åt. Enligt rapporten från Ersta Sköndals högskola ”Svenskarnas engagemang är större än någonsin” har svenskarnas föreningsengagemang (som titeln anger) aldrig varit större. Rapporten är den senaste inom området och går grundligt igenom engagemang och insatser inom föreningslivet. Rapporten går emellertid inte specifikt in på frågan om rekrytering till arrangörsföreningar inom musikområdet och inte heller på om det skulle finnas ett rekryteringsproblem inom arrangörsledet över lag. Fakta är mer generella.

51

I Malmö ser trenden emellertid annorlunda ut från vad som presenteras i rapporten från Ersta Sköndal. I en undersökning av Thomas Sterner och Frida de Oliveira, som kom ut i april 2011 och som handlar om ungas fritid, konstateras att aktiviteterna i Malmös föreningar har minskat betydligt mellan 2002 och 2009.

Inte heller denna rapport går specifikt in på arrangörsledet. Se mer i avsnittet om föryngring av arrangörsledet.

I diskussionen kring rekrytering till arrangörsledet har undersökningen och samtal visat att det egentliga problemet, det som framförallt oroar föreningarna, är svårigheten att få med yngre personer i styrelser och i det aktiva arbetet.

I direktiven för statligt arrangörsstöd står att föreningarna skall sträva efter en jämn ålderstruktur bland medlemmarna. Framförallt genrerna kammarmusik/ klassiskt och jazz har stora svårigheter att locka yngre både till föreningsarbetet och som publik. Den ihållande höga medelåldern på aktiva och publik inom många föreningar, sätter press och skapar oro inom föreningarna.

Föryngring av arrangörsledet Många av de vi haft kontakt med inom projektet; arrangörer, musikproducenter och musiker, tycker sig uppleva att den yngre generationen inte engagerar sig i föreningslivet på samma sätt som tidigare generationer. Den yngre generationen gör mer punktnedslag i kulturvärlden - man talar om ”veckans klubb”. Vi har emellertid inte kunnat hitta någon forskning eller några konkreta exempel, utan konstaterar endast att det är vad många tycker sig uppleva.

Vad vi däremot kan konstatera enligt arrangörsundersökningen och samtal är att det är mycket svårt för etablerade/äldre kammarmusik- och jazzföreningar att få med yngre personer i föreningsarbetet och som publik. Vi kan också konstatera att den övervägande delen jazz- och kammarmusikföreningar som är med i förbunden och som får statligt stöd till sin verksamhet är äldre, både till medelåldern på medlemmar och publik.

Enligt projektets undersökning är det främst inom genrerna kammarmusik och jazz som föryngringsfrågan är ett stort problem. Folk- och världsmusik och nutida konstmusik har i många fall visat sig ha både yngre aktiva i föreningarna och en yngre publik. Undersökningen går inte in på genrerna pop och rock.

JazzAttacks 52

Fenomenet med en allt äldre publik för exempelvis den klassiska musiken är inte begränsat till Sverige. I tidningen OPUS 35 (utkom sommaren 2011) kan man läsa om Classical Underground21 – en ny scen för den klassiska musiken. Classical Undergrounds grundare Alexey Steele säger i artikeln - För ett tag sedan var jag på en tillställning som arrangerades av styrelsen för en organisation för klassisk musik i södra Kalifornien. När jag såg ut över rummet fick jag en chock. Medelåldern var runt 75. Var höll deras barn barn till, undrade jag?

Enligt nationell forskning22 har ungdomars föreningsengagemang hållit sig på en i stort sett stabil nivå sedan 1990-talet. Inte heller skiljer sig ungdomars engagemang från engagemanget i andra åldersgrupper. Statistiken anger, tvärtemot vad många av oss som arbetar med musik upplever, att de mest aktiva är de mellan 16–18 år och de mellan 30–44 år.

16–29 30–44 45–59 60–64 65–74 75–84

1992

1998

2005

2009

Män

51

50

39

40

Kvinnor

42

47

43

39

Män

61

55

59

64

Kvinnor

51

57

60

54

Män

54

62

55

56

Kvinnor

45

53

48

36

Män

44

54

56

54

Kvinnor

38

38

45

38

Män

38

45

56

51

33

45

37

44

Män

32

38

Kvinnor

24

32

Tabell 2, ur rapporten: Svenskarnas engagemang är större än någonsin. Det frivilliga arbetets omfattning år 1992, 1998, 2005 och 2009. Andel (procent) som utfört frivilligt arbete efter kön och åler (16–74/84).

En studie över Malmös kommunala aktivitetsstöd (Ungas Fritid, en undersökning som kom ut i april 2011) visar emellertid att aktiviteterna i Malmös föreningar har minskat betydligt mellan 2002 och 2009. Studien visar att aktiviteterna minskat med så mycket som 23%. Av Malmös livsstilsföreningar är 22% idrottsföreningar och 12% kulturföreningar. Allra sämst är föreningsengagemanget bland flickor och invandrare. 23 Forskningsrapporterna från Ersta Sköndal och Malmö går inte specifikt in på området för den ideella arrangörssektorn och i detta fall är projektets egna undersökningar, samtal och intervjuer med verksamma inom musik- och kultursektorn troligen mer nära sanningen än de nationella forskningsrapporter som finns att hämta.

21 Artikeln om Classical Underground är skriven av Erik Augustin Palm.

22 Svenskarnas engagemang är större än någonsin. En rapport skriven av Lars Svedberg, Johan Von Essen och Magnus Jegermalm på uppdrag av Regeringskansliet.

23 Till viss del förklaras minskningen med att en av Malmös badanläggningar varit stängd.

53

De etablerade arrangörsföreningarna, som svarat på projektets arrangörsundersökning, arbetar aktivt på föryngringsfrågan för att få med fler unga i arrangörsarbetet och som publik. Man samarbetar med musik- och kulturskolor.

Man bjuder in ungdomsorkestrar att vara ”förband” vid konserterna. Rabatterat eller gratis inträde är också vanligt som lockmedel för att få in ungdomarna i verksamheten. Föreningarnas ansträngningar resulterar i att en del (ett fåtal) ungdomar kommer som publik till konserterna och även någon gång till föreningsarbetet. Något riktigt bra sätt att locka yngre till konserterna eller till det aktiva arbetet har emellertid inte gått att finna.

Lis Lyrbo från Kammarmusikföreningen i Oskarshamn efterlyser fler utbildningar i styrelse arbete – något som inte minst skulle vara bra för ungdomar för att på sikt kunna öka deras engagemang i det ideella föreningslivet.

Undersökning och samtal visar klart att arrangörsföreningarnas styrelser/medlemmar och även publik i de allra flesta fall är åldershomogena. De ”äldre” föreningarnas medelålder på styrelse/medlemmar och publik ligger mellan 60 år och uppåt. Enligt uppgift från exempelvis Höörs Musik och Teatersällskap och Kammarmusikföreningen i Oskarshamn är deras styrelsemedlemmars medelålder ca 60 år.

Enligt en mindre publikundersökning som projektet har gjort, där vi fått svar från 293 konsertbesökare till 13 olika ”äldre” jazz och kammarmusikarrangörers konserter, visar det sig att 72% av publiken har en ålder överstigande 61 år.

45%

40%

40% 35%

32%

30% 25% 20%

17%

15% 10% 5% 0%

0%

0%

1%

0-10

11-15

16-20

3%

3%

4%

21-30

31-40

41-50

51-60

61-70

71 --

På samma sätt kan vi konstatera en åldershomogenitet bland de ”yngre” föreningarnas styrelser. Som exempel kan nämnas Malmö Folkmusikförening med en medelålder på ca 32 år, CY-contemporary med en medelålder på ca 34 år och Classic lounge med en medelålder på ca 30–32 år.24 Undersökningar och samtal ger oss uppfattningen att det inte är lika intressant för yngre att gå in som aktiva styrelsemedlemmar i arrangörsverksamheter där medelåldern på de aktiva i styrelsen är äldre. Vi uppfattar att de yngre arrangörerna söker sig till föreningar med medlemmar i ungefär samma ålder som de själva.

24

54

Enligt uppgifter från föreningarna.

Vad vi också uppfattar är att yngre hellre vill göra något nytt och eget än att gå in i redan etablerade verksamheter och nätverk.

Arrangörsföreningars och publiks åldershomogenitet är något som måste beaktas när man talar om framtidens arrangörer och vad man vill uppnå med ett säkrat framtida arrangörskap. Ett arrangörsled med bredd och spets och som bejakar mångas intressen kanske måste ge utrymme för en större mångfald med bibehållande av de etablerade arrangörer som finns och med möjligheter för nya arrangörer. Att ”äldre” föreningar skall utforma program för alla publikgrupper (något som visat sig inte vara framgångsrikt) skapar onödig oro och främjar inte ett kvalificerat konsertutbud. För ett omfattande och fortsatt kvalificerat arrangörsled borde öppnas upp för nya möjligheter där fler arrangörsgrupper kan ta plats.

Om den kulturpolitiska ambitionen är att få fler unga att engagera sig som arrangörer måste det, enligt vad vi har kunnat konstatera genom undersökningar och pilotprojekt, göras större satsningar på yngre arrangörsföreningarna och på tillkomsten av nya arrangörsföreningar. Dock inte på beskostnad av de väl fungerade föreningar som redan finns.

Som vi redan tidigare nämnt har vi i undersökningar, pilotprojekt och samtal även sett kopplingar mellan arrangörens ålder och publikens ålder. Föreningar med yngre styrelsemedlemmar har en större andel ung publik. Som exempel på detta kan nämnas Malmö Folk, C-Y Contemporary, Klubb Landeus, På Jam och Classic Lounge. Föreningar med unga aktiva och en till större delen yngre publik.

Publiken vid C-Y Contemporarys konserter är till 80% mellan 20 och 40 år. Publiksnittet per konsert är ca 100 personer. På Jam en ny jazzklubb i Malmö skapad av två unga tjejer, Linnea Henriksson och Elin Hörberg, 25 resp 26 år har en publik med en medelålder av 20 år. Snittpubliken per konsert är ca 110–120 Personer.

Kopplingen arrangör/publik visar att det går att nå nya publikgrupper genom satsningar på nya arrangörer. Mer om detta i avsnittet om publikutveckling.

Med tanke på att de föreningar som vi kommit i kontakt med rekryterar nya styrelsemedlemmar i de närmsta kretsarna; bekantskapskretsar, bland medlemmar och publik är det inte konstigt att styrelserna fortsatt är åldershomogena.

Att söka sin styrelse, medlemmar och publik via andra kanaler, som musikskolor och i yngre nätverk (vilket många föreningar gör) har dock inte visat sig framgångsrikt och verkar inte vara någon lösning.

55

Det finns givetvis undantag och vi menar inte att det är fel att sträva efter en jämn åldersstruktur i föreningarna, men det är viktigt att ha med sig fakta om hur arrangörsledet ser ut och ha bilden av arrangörernas arbete klart för sig i fortsatta diskussioner kring arrangörskapet.

Varje generation har sitt tilltal och sitt eget sätt att närma sig sin publik och vi märker skillnad på vilka marknadsföringskanaler de yngre respektive de äldre arrangörsföreningarna använder. Projektets undersökning gick ut till etablerade föreningar som länsmusiken samarbetar med. En majoritet av dessa föreningar är äldre med en äldre medelålder på styrelsemedlemmarna. De marknadsföringskanaler som föreningarna använder sig av är främst annonser, affischer, medlemsutskick och redaktionella artiklar. Yngre föreningar som vi undersökt använder sig vid sidan av traditionella kanaler till mycket stor del av sociala medier, något som endast 1% av de äldre föreningarna använde sig av vid tidpunkten (2008). Idag ser det emellertid annorlunda ut och fler av de äldre föreningarna har börjat använda sig av marknadsföring via sociala medier som facebook.

Frågan är om de äldre arrangörsföreningarna skulle kunna nå fler unga, både till det aktiva föreningsarbetet och som publik, genom att ändra sina marknadsföringsstrategier?

30

25

20

15

10

5

0

56

Utan att vara experter på området tror vi nog inte att det är så enkelt. Det ligger mycket mer bakom publikkommunikation än så och det som i slutändan avgör vilken publik som kommer, är med största sannolikhet tilltal, innehåll och arrangemangets utformning. Detta visar inte minst det arbete som våra symfoniorkestrars och länsmusikinstitutioners professionella informationsavdelningar utför. Det har också många gånger betydelse vem som kommunicerar något, snarare än vad. Åldersbarriärerna har visat sig svåra att överbrygga, inte bara för de äldre föreningarna utan även för de yngre. I Stockholm finns en ung jazzklubb ”Jazz i Stan”, som presenterar jazz under nya och spännande former. Klubben har ett publiksnitt på ca 100 personer per konsert och medelåldern är ca 25 år. Initiativtagarna strävar efter att ha en mer åldersblandad publik och har på alla sätt ansträngt sig för att locka den äldre publiken, i val av artister etc. De har inte lyckats!

Hösten 2011 anordnade Musikarrangörer i samverkan (MAIS) Svensk Jazz och Kultur i Väst en Workshopdag för unga arrangörer. Vid detta tillfälle fick projektet en möjlighet att ställa frågor till de medverkande unga arrangörerna – en undersökning som gett oss viktig information och bekräftat några av de teorier som framkommit i andra sammanhang. 40 unga arrangörer svarade på undersökningen och resultatet redovisas kort nedan. Genomsnittsåldern på de som svarade var 22 år.

Unga arrangörer – sex snabba • 31 av de svarande (77,5%) är utbildade eller utövande musiker.

• 20 av de svarande (50%) har arrangerat konserter i 1 år eller mindre. 6 av

de svarande (15%) har arrangerat konserter i 2 år. 10 stycken har arrang-

erat konserter i 3 eller fler år (25%). 4 personer svarade inte på frågan.

• 31 av 40 svarande är intresserade av att arrangera två eller fler musikgen-

rer –genreöverskridande program (77,5%).

• De svarande är framförallt intresserade av att arrangera rock och pop

(25%) och därefter jazz (24%), Fri imroviserad musik (18%), Folk och

Världsmusik (15%), Nutida Konstmusik (14%). Endast ett fåtal är intresse-

rade av att arrangera Kammarmusik (4%).

• Av de svarande har 28 (70%) en ambition att nå en publik i alla åldrar.

Resterande 12 (30%) har en ambition att nå en ung publik.

• 22 av de svarande (55%) har tillgång till en fast lokal/scen till sina arrang- emang.

Har kammarmusiken någon framtid?

Del 2. En essä av Greger Andersson.

Kammarmusikpubliken är generellt sett kommen upp i åren; de yngre årgångarna lyser oftast med sin frånvaro. Men detta är förmodligen inget att oroas över; det har nästan ”alltid” varit så. Vill man rentav förse detta ”problem” med positiva förtecken kommer antalet äldre som det nu ser ut att öka rejält under de följande decennierna, något som i sin tur möjligen – bl.a. beroende på pensionernas framtida storlek – kan inverka positivt på kammarmusikpublikens numerär. När man är ung är man fullt upptagen med att spela själv, skaffa sig en utbildning, etablera sig på arbetsmarknaden, bilda familj (som numera görs förhållandevis sent i livet) och göra karriär. När allt detta väl är avklarat kan ett 57

slumrande intresse för (kammar)musik blomma ut på allvar. Kanske börjar musikgenrer odlade sedan ungdomen, framförallt högljudd rockmusik såsom den utvecklades under 70-talet, bli påfrestande. Inte minst för hörseln. För det är ett faktum (i varje fall i Lund) att påfallande många i publiken har olika typer av hörselhjälpmedel.

Sett i det perspektivet finns det anledning till viss oro inför kammarmusikens framtid, inte bara i arrangörsleden utan också bland musiker och tonsättare. Orsakerna till att dagens äldre får nedsatt hörsel kan vara mångskiftande, vi vet ej bestämt. Men en sak vet vi: de har aldrig likt dagens ungdomar lyssnat på musik från morgon till kväll i hörlurar av skiftande ljudvolym och -kvalitet. Antalet som dessutom sover med sina lurar påslagna nattetid tycks dessutom öka. Att detta ger hörselskador är klarlagt. Exempelvis när det gäller tinnitus har inte bara antalet drabbade ökat, utan tinnitus går också allt längre ned i åldrarna. Vilken förmåga har dessa ”hörlursdiggare” om 20 – 25 år framåt i tiden att tillgodogöra sig akustisk/elektroakustisk musik i allmänhet, kammarmusik i synnerhet. Är kammarmusik att betrakta som ett elitisiskt fenomen? I början av 1800-talet ställde man stora krav på kammarmusikpubliken. Ur en artikel ur en stockholmstidning från 1820 framgår bland annat att man ska vara rätt väl insatt i musikens väsen för att kunna tillgodogöra sig tongångarna på ett meningsfullt sätt: Om den konserterande qvartette-musiken icke förmår verka på ett blandat och större publikum, slår den inom en mera sluten krets så mycket djupare rötter hos musikens verkliga vänner och idkare. Den i teorin kunnige hör här klart och fattligt harmoniens utvecklingar, och de olika stämmornas imitationer och kontrapunkteringar av den givna teman. Det är icke ett batteri af olika instrumenter, varifrån ljudande vågor utströmma, som genom sin kraft hänföra och berusa känslan. Man hör bredvid sig de klara ljuden liksom kommande från Zephyrer, ömsom skämtande med varandra, ömsom vredgandes men snart försonande sig under sammanstämmande ande-sånger, och så har även den blotta älskaren av skön konst en tavla för sin fantasi.

Detta synsätt har vi delvis fortfarande med oss. Det har genom åren verkat starkt exkluderande, men icke desto mindre ligger det något i det. Vem bildar eller ”utbildar” dagens och framtidens musikpublik? Ja, inte är det skolan, det kan jag intyga efter att i 15 år varit professor i ämnet musikvetenskap vid Lunds universitet. Kunskapen och förtrogenheten med ”klassisk” musik i allmänhet och kammarmusik (både nyare och äldre) i synnerhet är i stort sett obefintlig efter 12 års skolgång (grundskola och gymnasium). Är det rimligt att mot den bakgrunden förvänta sig att de yngre plötsligt och spontant ska börja frekventera kammarmusikföreningarnas tillställningar?

Nya arrangörer Undersökningar, samtal och pilotprojekt visar att föryngring av arrangörsledet framför allt sker genom tillkomsten av nya arrangörer. Men att starta upp en ny arrangörsförening är svårt, eftersom det inte finns någon stödordning som främjar nya arrangörer. De arrangörer som lyckas är ofta själva musiker och har börjat genom att spela själva och genom att vänner har spelat gratis eller till mycket låga gager.

Projektet visar att det finns ett behov av en mer flexibel bidragsordning och andra stödresurser i form av utbildningar, mentorstöd etc. för att möta upp be58

hov av föryngring och nyskapande. En bidragsordning med uppstartsstöd och möjlighet att ge stöd även till icke permanent verksamhet – för att möta upp den nya utvecklingen med arrangemang snarare i projektform än i permanenta arrangörsföreningar – hade också kunnat vara betydelsefullt.

En annan viktig fråga, främst för yngre arrangörer, är frågan om kravet på medlemmar kopplat till möjligheten till stöd. På kommunal nivå, men också statlig, finns ofta en koppling mellan antalet medlemmar och storleken på arrangörsbidraget. Något som försvårar många ungas arbete då de menar att det är svårt att få yngre att vilja gå med som medlemmar i en förening – i detta avseende ser vi också en skillnad mellan generationer.

Tillkomsten av nya arrangörer verkar dessutom ha en positiv inverkan på utveckling av nya publikgrupper – ytterligare ett viktigt kulturpolitiskt mål. Genom att presentera jazz under nya former har exempelvis arrangörerna På Jam (Malmö), Jazzy Lounge (Lund) och Jazz i Stan (Stockholm) nått en publik som inte tidigare setts som en typisk jazzpublik. Klubbarna har nått ut till nya generationer.

Detta har motsvarigheter i andra länder och vi återkommer till artikeln i OPUS 35 om Classical Underground. Alexey Steels Initiativ till en ny ”underground scen” för den klassiska musiken har lockat en stor ny publik till musikformen. Violinisten Nickolai Kurganov, Los Angeles Philharmonic, tror att konsertserien absolut kan hjälpa till att locka fram en ny generation av fans av klassisk musik. Han säger vidare; ”Det är ingen hemlighet att klassisk musik inte är populärt bland yngre generationer. Hur man skall lyckas attrahera en ung publik på bästa sätt är jag inte säker på, men evenemang som Classical Underground kan absolut vara en del av lösningen.”

Det är emellertid viktigt att inte satsningar på nya arrangörer går ut över det redan etablerade arrangörsledet och sker på bekostnad av detta.

Ur ett arrangörsutvecklingsperspektiv är det tacksamt med mångfalden som kommer med alla generationer och publikens och arrangörens ålder bör inte göras till ett problem i sig.

Projektet menar att det bör finns utrymme för föreningar med övervägande äldre arrangörer och äldre publik lika väl som förutsättningarna för initiativ från övervägande yngre arrangörer och yngre publik måste få möjlighet att utvecklas.

FOTO Paul Suchanek

Under arbetet har vi fått ta del av flera personers/organisationers oro över att verksamheter med äldre arrangörer och äldre publik riskerar att dö ut. Vad man verkar vara rädd för är att exempelvis den klassiska musiken som konstform skall försvinna om den i framtiden inte har någon publik och inte någon arrangör. Man känner att man också måste nå den yngre publiken. Någon sådan risk verkar emellertid inte finnas.

59

KOMMENTAR

Vi har bland annat fått ta del av siffror från Helsingborgs Symfoniorkester (HSO) som visar att normalfördelningen inte förändras nämnvärt från år till år. Det tycks helt enkelt finnas musik som publiken växer in i.

Konserthusets publik Leif Eriksson, tidigare Marknadschef Helsingborgs Konserthus och Symfoniorkester Jag får ofta frågan om hur jag ser på problemet med att vi har en så gammal publik. Det är en fråga jag inte kan svara på, eftersom jag inte ser detta som ett problem. Snarare tar jag frågan som intäkt för en minst sagt tråkig syn på ålder och vad folk borde ägna sig åt. Under alla dessa år har jag aldrig hört någon bekymrat fråga hur man ser problemet med att det är en så ung publik på Hultsfredsfestivalen. Man vill se unga överallt och gamla ingenstans. Det är inget annat än en upprörande trångsyn. Och till yttermera visso ett helt oreflekterat ställningstagande som handlar om en närmast ideologisk målsättning. Men vi sysslar inte med ideologier, vi sysslar med människor och det kräver såväl kunskap, eftertanke som respekt.

Av naturliga skäl kan jag inte tala för någon annan än Helsingborgs Konserthus och här älskar vi vår publik, hur gammal den än är. Att de vill komma hit, betala pengar och stanna en stund är ett faktum som genererar både tacksamhet och ödmjukhet. I de allra flesta meningar är vi till för vår publik. I ingen mening är publiken till för oss. Vad, vem ger oss då rätten att säga att de är fel publik?

Symfoniorkestern hade förra säsongen 92 procents beläggning, vilka ska vi neka tillträde för att få plats med de unga? Vem tar det beslutet? Det är absolut inte jag och jag kommer att bekämpa ett sådant handlingssätt så länge jag orkar och kan. Gärna redan på idéstadiet.

Enligt vår senaste registerkörning (abonnenter) har vi en publik som till 91 procent är över 55 år. Vi har lika många som är över 76 som under 60 med majoriteten inom intervallet 66–70 år. En riktigt vacker normalfördelningskurva. Den poäng vi ser är att denna normalfördelning inte nämnvärt förändras från år till år. Det är så här det har sett ut och så här det kommer att se ut, av allt mänskligt att döma. Så här ser verkligheten ut och när modellen och önsketänkandet kolliderar med verkligheten tar jag verklighetens parti alla dagar i veckan.

Visst är vi intresserade av att nå ny publik med och för HSO. Det gör vi på flera sätt, som via utomhuskonserter, turnéer, en omfattande barn- och skolproduktion och en rad specialkonserter som filmmusik, musikalmusik, eftermiddagskonserter m.m. Allt detta ger stort genomslag men Bacharach säljer inte Brahms. Vi kan göra orkestern, lokalen och upplevelsen bekant men det räcker inte bara med det för att göra publiken till en symfonipublik. Det kräver tid, rätt levnadssituation och till viss del musikalisk mognad. Vi ska hålla kontakten men publiken kommer när den vill. Om målet är att ta in en ny målgrupp till symfoniorkestern kan vi naturligtvis alltid spela uteslutande filmmusik, spelmusik osv, för då kommer det att ske ett skifte. Men då har vi också begravt symfoniorkestern som utövare, uttolkare och utvecklare av den symfoniska musiken. Ett i mitt tycke historiskt misstag. Så, för symfoniorkesterns del ska vi se till att behålla och fylla på som vi hittills har gjort.

Men, det är för få olika grupper i Konserthuset. Om det råder det ingen som helst tvekan. Vi har en del av de yngsta och vi har de äldsta men vi har allt för få 20 – 50 åringar, vi har för få med en musiktradition som inte är vår, vi har för få som

60

aldrig förr varit på Konserthuset. Som vi ser det är det en särskild övning, värd lika mycket kunskap, inlevelse och respekt som vad vi visar symfoniorkesterns publik. Vår lösning är att skapa nya utbud i Konserthuset, som till stora delar inte har ett smack att göra med symfoniorkestern. Vi har haft en ungersk afton för Skånes alla ungerska föreningar, vi har jazzat med Nisse Landgren, vi kommer att stå värd för Helsingborgs första TED-föreläsning, vi gör nya försök att få hit el Classico och kanske kan succén med direktsänd hårdrocksgala att kunna upprepas (vi kommer inte att ha en övre åldersgräns).

Syftet är att ta ett helhetsgrepp över hela Konserthuset, där slutsumman blir jämn och fin men där koncentrationen av äldre kan vara större i ett hörn och av yngre större i ett annat. En helhet betyder inte allt åt alla, den betyder något åt en var.

Idealismen Projektets undersökningar, pilotprojekt och samtal har också kunnat konstatera att den totala idealism som präglat arrangörsledet till delar tycks vara i avtagande. Kanske följer arrangörsledet bara en allmän trend där det tycks bli allt vanligare med en viss arvodering av de som lägger ner mycket arbete i en förening. En annan teori är kopplingen musiker och arrangör. Om de framtida musikarrangörerna i stor utsträckning är musiker har man helt enkelt inte råd att arbeta helt och hållet ideellt. Klart är att vi märker en trend bland nya/yngre arrangörer att man vill ha viss ersättning för sitt arbete. ”Vi kan inte jobba helt gratis” Vi ser ett arrangörsled i förändring, där fler föreningar i framtiden kommer att arvodera producenter på deltid. Även denna nya trend bör beaktas av beslutsfattare då man ser på framtidens arrangörskap.

Var finns den outnyttjade potentialen?

Forskning visar att högre utbildning och högre inkomst ökar sannolikheten för deltagande i ideellt arbete. En annan faktor är föreningstraditionen i den egna uppväxtfamiljen. Dessa tre faktorer har enligt forskningen kommit att inta något av en särställning. 25 Vid granskning av anställningsgrad, ökar andelen ideellt arbete något bland dem med heltidsanställning – speciellt bland kvinnor. En inte ovanlig tankegång är att föreningsengagemanget minskar inom barnfamiljer – men så är inte fallet enligt den senaste forskningen. Förekomsten av barn ökar sannolikheten för att göra ideellt arbete. Vilken inriktning det ideella arbetet tar framgår emellertid inte.

Personer som är födda utanför Sverige gör insatser i lägre grad än svenskfödda. Här verkar en viktig förklaring vara tillgången till betalt arbete. Kopplingen arbete och ideellt arbete förklaras med att: ett arbete och en arbetsplats ger tillgång till en arena med möjlighet till mötesplatser och kontakter som i sin tur 25 Fakta hämtade ur rapporten: ”Svenskarnas engagemang är större än någonsin”, Ersta Sköndal Högskola.

61

kan leda till ideellt arbete. En annan förklaring till att invandrargrupper inte engagerar sig i samma utsträckning som dem som är födda i Sverige är; att många invandrargrupper kommer från ickedemokratiska länder som saknar den starka föreningstraditionen som vi har i till exempel de nordiska länderna.26 En klar trend för området konsertarrangörer är att det är utövande och/eller utbildade musiker som går in som nya arrangörer. Detta fick vi bekräftat via den undersökning som 40 unga/nya arrangörer svarade på. Av 40 svarande var 31 utbildade eller utövande musiker (77,5%). Även förbunden bekräftar denna trend och enligt RANK och Svensk Jazz är det särskilt tydligt inom genrerna nutida musik och jazz. Men trenden märks även i anda genrer, bland annat har det varit tydligt i projektets pilotprojekt.

Mathias Landeus, jazzmusiker och arrangör av Klubb Underground i Lund, säger att hans erfarenhet av småklubbar och jamklubbar är att de till 100% är musikerdrivna. Han menar själv att; utan att vara musiker och utan drivkraften hade han förmodligen inte startat klubb. ”Det är för mycket arbete, för mycket motstånd”.

Han anser dock inte att det enbart är positivt med de musikerdrivna klubbarna. ”Det finns en risk att den kreativa drivkraften gör att musiker många gånger spelar för allt för låga gager.” Han tycker att Musikerförbundets minimigager är alldeles för låga och strävar själv efter att höja nivån på gagerna till minst 3500 kronor på den egna jazzklubben. Andra negativa aspekter med de musikerdrivna klubbarna är att arbetet som arrangör tar för mycket tid och energi från musikskapandet. ”Endast de som är goda entreprenörer når ut till en publik och det är inte alla musiker som också har de egenskaperna.”

Framtidens musikarrangörer verkar alltså finnas i musikerkretsar, bland utbildade utövande musiker och musikvetare etc. Framtidens arrangörer är högutbildade, studerar eller har anställning. Kanske är det också sannolikt att många av framtidens musikarrangörer kommer att vara kvinnor.

Speciella insatser skulle behövas för att få invandrargrupper till arrangörsledet.

Enligt forskningen finns, av flera olika anledningar, inte traditionen av ideellt föreningsengagemang på samma sätt inom invandrargrupper. Fler invandrargrupper i arrangörsledet skulle sannolikt också kunna utveckla nya publikgrupper.

Inom projektet är vi väl medvetna om avsaknaden av invandrargrupper i vårt eget arrangörsnätverk. Projektet har arbetat med nätverksbyggandet, som en viktig del för det framtida arrangörskapet och i och med detta bjöd vi bland annat in kulturföreningarna; Malmös Unga Svenska Turkar, Romska kulturcentret, Kroatiska kulturföreningen, Skånsk Orient, Iransk-svenska föreningen och Brasilianska föreningen till ett nätverksmöte för folk- och världsmusik. Tyvärr var det ingen av grupperna kom till mötet trots att flera hade anmält sig.

26 Svenskarnas engagemang är större än någonsin av Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Ersta Sköndal högskola, s. 21

62

Scener ur ett arrangörskap – Scen 5 Av Mats Möller

Musikhögskolan i Malmö, oktober 2010. Jag leder en arrangörskurs, den första på högskolenivå. Deltagarna är mellan 20 och 70. Bär på en fantastisk kreativitet, nyfikenhet och erfarenhet. Flera från etablerade kammarmusikföreningar och jazzklubbar med väl in- och upparbetad verksamhet, andra arbetar med operasällskap och körer. Några är själva musiker och vill bygga en plattform för sin egen artistiska verksamhet. Sedan har vi Gustav. Han anordnar konserter med olika band och DJ:s på klubbar, i hotellbarer, i bowlinghallar… Han samarbetar med krögare och musiker, ordnar konserter i Stockholm och i Malmö, överallt.

Vad skulle Ludwig sagt om Gustav? Inte är Gustav en dilettant? Men vilken typ av arrangör är han? Och musikerna som arrangerar konserter med sig själva och kollegor, i vilket arrangörsfack placerar vi dem?

Några nya unga arrangörer Det råder egentligen ingen brist på engagerade unga som vill arrangera konserter, ändå saknas unga arrangörer på många platser i landet, främst inom genrerna jazz och klassisk musik. Resultatet av den undersökning som vi gjorde på workshopdagen för unga arrangörer visar att ”framtidens arrangörer” i större utsträckning vill arbeta genreöverskridande och arrangera två eller flera genrer.

Bland de 40 svarande var intresset störst för att arrangera rock och pop-konserter (25%) och därefter jazz (24%) och fri improviserad musik (18%). Endast ett fåtal var intresserade av att arrangera kammarmusik (4%).

Vi har tittat lite närmare på ett par av de initiativ som finns i Skåne; På Jam i Malmö och Klubb Landeus i Lund. Projektet har även gått in och stöttat två initiativ till uppstartande av nya unga arrangörsföreningar; Classic- och Jazzy Lounge. Vi har även gått in och stöttat ett arrangörsprojekt för ungdomar i Kristianstad KRST 18.30.

På Jam Hösten 2009 kontaktade Elin Hörberg och Linnea Henriksson Musik i Syd för att diskutera samarbete kring en ny Jazzklubb – På Jam. Klubben hade varit i gång i närmare ett år (sedan vintern 2008) och snabbt etablerat sig bland både artister och publik.

Klubben hade två huvudmålsättningar; att med hjälp av improvisationsmusikens mångsidighet visa ett välkomnande, inspirerande, kreativt och framför allt avslappnat musik-Malmö samt att minska klyftan mellan kvinnliga och manliga musiker.

Första klubbkvällen arrangerades i december 2008 på krogen På Besök i Malmö (därav namnet På Jam). Efter nyår fortsatte klubben varannan vecka med växande intresse från publiken i Malmö. Idén till På Jam föddes under en nätverksträff med Impra, en förening med främsta syfte att stödja och främja kvinnliga musiker, som arbetar med improvisationsmusik.

63

Elin Hörberg (26 år) hade upptäckt hur mycket bra musik det fanns i mellanskiktet mellan jazzen och andra musikstilar och hon ville skapa något nytt och presentera den musiken för fler. Tillsammans med Johan Nordh satte hon igång och driva den nya jazzklubben På Jam. Linnea Henriksson (25 år), Imprarepresentant i Malmö (region syd) var också med från start och ansökte om bidrag och såg till att Impra betalade de resekostnader som klubben hade i början. Johan flyttade till Norge och Linnea tog över hans roll vid sidan om arbetet med bidragsansökningarna. Linnea är jazzmusiker med utbildning från Skurups Jazzlinje. Elin kom i kontakt med Jazzen då hon gick på Fridhems folkhögskola.

På Jam har snabbt blivit en stor succé och har fått flytta till större lokaler. Idag arrangeras klubben på Kulturhuset Inkonst, 8 konserter per säsong. Varje klubbkväll är fullsatt med en publik på minst 110–120 personer. Vid större bokningar har publiken ökat till runt 250 personer. Publikens medelålder är mellan 20–35 år jämt fördelat mellan män och kvinnor.

När klubben började hade den inga bidrag och kunde bara erbjuda musikerna reseersättning. De musiker som spelade var kompisar, elever på musikhögskolan och nya band som ville visa upp sin musik. Ryktet om På Jam spreds och efter en tid ville även kända etablerade artister spela på klubben; för att stötta vad de tyckte var ett bra initiativ. Först ut var den kända pianisten Maggi Olin.

Till hösten 2009 fick man ett första stöd om 35 000 av Malmö Kulturstöd, som uppenbarligen gillade initiativet till På Jam. Till våren 2010 ökade Malmö Stads Kulturstöd till 40.000 och klubben fick även stöd från Svensk Jazz om 50 000 för hela året och ett stöd från Musik i syd med 10 000 kronor. Till hösten 2010 fick klubben även stöd från Musikcentrum och Malmö Stad ökade sitt stöd ytterligare. Ett samarbete som innebär att Musik i Syd tecknar artistkontrakten etablerades.

Klubben tog från början inget inträde till konserterna men hösten 2010 började man ta en liten entré på 20 kr. Elin och Linnea anser att en låg entré främjar musiklivet i Malmö då det blir en självklar mötesplats för alla sorters musiker och det skapar nya samarbeten. Den låga entrén har emellertid kritiserats av Malmö stad som vill att klubben skall kunna bära fler kostnader själv. Från och med 2012 får klubben söka stöd från Malmö kulturstöd för hela året, vilket gör det lättare att planera verksamheten, alla andra stöd och samarbeten baseras på hela året. Elin och Linnea hoppas även att det innebär att stödet ökar i storlek.

På ganska kort tid (i de här sammanhangen) har På Jam vuxit och etablerat sig som en av de större Jazzklubbarna i Malmö. Klubben har relativt bra ekonomi och kan boka professionella artister och betala högre gager. Linnea och Elin tar även ut arvoden för sitt eget arbete. De kan inte fortsätta jobba gratis med en klubb som nu funnits så länge och så många gynnas av.

Elin kommer från pop-världen och Linnea från jazzen och de menar att det är mixen mellan de båda världarna som gjort att På Jam blivit så framgångsrikt.

Elin och Linneas idé var att plocka med allt som de trivdes med på pop-klubbarna exempelvis lokalernas utformning, atmosfär, och att publiken ska kunna lyssna och umgås samtidigt. De ägnade mycket arbete att få den grafiska utformningen, marknadsföring och hemsidor rätt. Från Jazzvärlden plockade de med den fantastiska musiken. Genom Linneas vana vid jazzföreningar visste de också hur systemen fungerar och hur man närmar sig de större bidragsgivarna.

64

FOTO Elin Hörberg

På Jam ”Jazzvärlden har en annan kultur än popvärlden – en kultur som om man inte är van vid den kan göra att man känner sig lite ovälkommen.” Genom På Jam vill Elin och Linnea skapa något annorlunda som öppnade dörrarna för fler och ny publik. En kväll på På Jam börjar med att ett handplockat band från någonstans i världen (olika varje gång) går upp och spelar konsert. Bandet ska innehålla minst en kvinnlig musiker. Konserten fungerar som inspiration för själva jammet. Efter konserten är det öppet jam, och vem som helst får gå upp och spela.

På Jam marknadsförs främst via Facebook, twitter, hemsidan med blogg, kalendarier och redaktionella artiklar. För en tid sedan slutade klubben med konsertaffischer, som kändes dyrt och miljöovänligt och har bara kvar en samlingsaffisch för hela säsongsprogrammet. Att konserterna är så ofta, som varannan vecka, gör att publiken får rutin. Klubben gör lite extra marknadsföring inför varje premiär; sen brukar det bli en dipp i mitten och vid helger, som Jul. På Jam lockar en ung publik och Elin menar att det beror på att de gjort om jazzkonceptet. ”Utan någon skillnad lockar man oftast inte den yngre publiken.”

Hon kallar det att ”ta jazzen till en folklig nivå”. Elin tror att det har gått bra för På Jam för att de gjort en ”jazzklubb på pop-vis”. Van att organisera och arrangera pop och rockkonserter, har hon och Linnea använt sig av dessa kunskaper vid arbetet med På Jam. Elin tror att jazzen har en del att lära av popbranschen.

Det finns många stora klubbar för pop och rock som KB, Debaser etc. men också många småklubbar, studentklubbar och festivaler etc. Möjligheterna och publikunderlaget för genren är helt annorlunda det för jazz. En arrangörsverksamhet betalar sig på ett annat sätt, när många fler vill lyssna på det.

Klubb Underground Musikern Mathias Landeus drivkraft är det konstnärliga och det kreativa. Han ville spela och hade en vision om vad han ville göra; men för att det skulle bli möjligt fick han också skapa situationen – nämligen en jazzklubb.

65

Klubb Underground startade i mars 2010 som ett samarbete mellan Mathias och krögaren David Kallós, som driver restaurang Brogatan i både Mamö och i Lund (Hotell Lundia). Mathias såg att det fanns plats för en jazzklubb i Lund och fick kontakt med David som både kan musik och ville göra något nytt. Samarbetet mellan Mathias och David har varit mycket bra och Mathias säger själv att han hade tur; ”i och med David har verksamheten fungerat och gått runt sedan dag ett.” David har låtit Mathias ta hand om det konstnärliga och restaurangen har betalat artisternas gager.

Mathias koncept har lyckats och hans arrangemang drar en stor och åldersmässigt blandad publik (i genomsnitt ca 80-100 personer per arrangemang). Genom sitt personliga nätverk och goda namn som artist har Mathias lyckats skapa ett nytt och kvalitativt program – spännande konstellationer med bra musiker, konstforms och genreöverskridande program med poesi, rapp etc. ”det är bra med lite krockar”. Tyngdpunkten ligger dock alltid på Jazzen. Klubben arrangerar 20 konserter på ett år. Första säsongen klarade sig klubben med hjälp av David Kallós insatser. Till Säsong två ansökte Mathias om stöd från Lunds kommun, men fick tyvärr avslag. Inför säsong tre och fyra fick klubben stöd från Svensk Jazz. Mathias har förnyat ansökan till Lunds kommun.

Svensk Jazz har genom Klubb Undergrounds verksamhet prövat något nytt och helt unikt för arrangörsledet. Som Mathias själv konstaterade, fanns ett utrymme för en jazzklub i Lund och detta faktum har inte minst stärkts av publiken.

Svensk Jazz såg Mathias initiativ som så angeläget att de gick in och stöttade verksamheten redan innan den fick stöd från Lunds kommun.

Det andra som gör Klubb Underground så unikt är att Svensk Jazz frångick kravet på föreningsformen och lät Mathias få stöd som egen firma. Magnus Thuvesson på Svensk Jazz menar att ”verksamhetens art borde vara viktigare än föreningsformen.” Han säger samtidigt att den ideella föreningsformen har stora fördelar och visserligen är att föredra men att även andra former borde kunna vara möjliga. Särskilt då det är en känt erfaren och duktig arrangör som Landeus.

I och med detta tar Svensk Jazz ytterligare ett steg framåt i utvecklingsarbetet av arrangörsledet. Det som många förstått – att föreningsengagemanget för arrangörsledet står inför en förändring – har Svensk Jazz, med Klubb Underground som prejudikat, börjat söka en lösning för. Det behöver bli enklare att med offentliga bidrag stödja de goda initiativ till verksamhet, som uppkommer i städer och på orter i hela landet.

Classic Lounge

pilotproje

www.classiclounge.se Classic Lounge initierades av Musik i Syds producent Helle Solberg, som ett samarbete mellan Musik i Syd och Musikhögskolan i Malmö. Målsättningen var att starta upp en ny ungdomsscen på en plats där man vanligtvis inte framförde klassisk musik. Inkonst i Malmö – ett kulturhus med flera musikklubbar och välkänt för en yngre publik ställde upp med lokal. Restaurang PlockePinn (belägen i Kulturhuset Mazetti) stod för mat och dryck.

En annan målsättning med projektet var att utmana konsertformen och skapa en scen för en annorlunda form av klassiska konserter. En bärande del i programutformningen, som genomfördes i samarbete mellan Helle Solberg och Mu66

kt

sikhögskolan i Malmö, var att konserterna skulle vara genre- och konstformsöverskridande och utmanande i sin form, men alltid med utgångspunkt i den klassiska musiken.

Classic Lounge ska ge ”Klubbkänsla” och presentera klassisk musik under avslappnade former. Cafésittning samt möjlighet att köpa dricka och lättare förtäring i baren är en del av konceptet.

Scenen skall ge utrymme för experimentell och elektroakustisk musik, poesi och en känsla av ”happening” – Helle Solberg.

Programmet byggdes upp så att artisterna spelar i 30-minuters pass och mellan konserterna spelar en DJ klassisk musik. Fenomenet med klassiska DJ:s har blivit populärt i Europas storstäder och i och med Classic Lounge introducerades denna spelform i Malmö. Konserterna skulle ges en personlig prägel där musikerna pratar om musiken sig själva och konserten.

Ytterligare en målsättning var att genom samarbetet med Musikhögskolan, skapa en scen för unga ännu oetablerade musiker. Till varannan konsert engagerades etablerade proffsmusiker och till varannan konsert engagerades elevorkestrar och musiker från Musikhögskolan i Malmö.

FOTO Kate Charlotte Visonj

Premiärkonserten den 1 februari 2009 var med den unga slagverksduon MalleusIncus, som består av Johan Bridger och Patrik Raab. Därefter var det konsert två söndagar i månaden – från klockan 18.00 – 21.00 ca – med yngre ensembler och i flera fall konstformsöverskridande konserter – alltid med utgångspunkt i den klassiska musiken.

Classic Lounge på Inkonst 67

Program 2009 15 februari Akustisk gitarrfrossa • Tolv unga gitarrister från Musikhögskolan i Malmö, framförde ett program med musik från Bach till irländsk folkmusik.

1 mars Fredrik Ekelund och Duo Girasole • Med utgångspunkt i Malmöförfattaren Fredrik Ekelunds bok ”Torget” varvades text och musik till en samtidspoetisk föreställning som gav anledning till eftertanke.

15 mars Kontrapunkt • En klassisk musikquiz “Kontrapunkt” som nu nästan fått kultstatus, togs upp i en ny fräsch version, där publiken deltog aktivt. Två unga musiker, Linda Dahl Laursen, piano och Anne Sophie Andersen, violin framförde de musikaliska styckena.

29 mars Ensemblen för ny musik •Ensemblen för ny musik från Musikhögskolan i Malmö framförde sju nyskrivna verk innehållandes element av elektroniskt och samplat ljud. Ämnet för kvällen var ”Work in progress completed” 19 april Instant Opera • Ett gäng unga sångare från Musikhögskolan i Malmö improviserade fram kortare operascener efter teman valda av publiken. Conny Antonov ackompanjerade vid pianot.

3 maj Confuoco & DJ:s - Besh One & Tiaz • �������������������������������������������������� Stråkkvartetten Con Fuoco möter två DJ från klubbvärlden.

Den 17 maj C-Y • C-Y – Föreningen för ny musik framförde musik av Malmökompositörer för slagverk, trumpet och elektronik.

Classic Lounge genomförde nio konserter under vårsäsongen 2009 och syftet med att i början presentera ett så stort antal konserter, var en tanke om att arbeta in konceptet och skapa en rutin hos publiken. En erfarenhet blev dock att marknadsförings- och publikarbetet blev omfattande och tungt. Under de första sex månaderna arbetade Musik i Syd och Musikhögskolan gemensamt med att värva unga personer till en framtida arrangörsförening, samtidigt som de ansvarade för arbetet kring konserterna (marknadsföring etc.). En bit in på våren engagerade projektet en elev på musikhögskolan, Marcus Strand, till att arbeta med Classic Lounge och ta huvudansvaret för bildandet av arrangörsföreningen.

Till hösten minskades antalet konserter till en konsert i månaden.

Lokalen på Inkonst var begränsad till att ta emot en publik om ca 50–60 personer, beroende på vilken konsert som spelades och vilket utrymme musikerna krävde. Publikantalet till konserterna landade på i snitt ca 40 per konsert, med bra träffyta i de målgrupper som projektet ville nå ut till. Den stora gruppen yngre (bäst träffyta har projektet haft i åldersgruppen 15–30) kan bero på samarbetet med Musikhögskolan, samt att marknadsföringen bland annat riktats mot estetiska och konstnärliga utbildningar på gymnasie- och högskolenivå.

Projektet Classic Lounges främsta målsättning var att främja intresset för konsertarrangemang, nå ut till en yngre publik och bilda en ny ung arrangörsförening för klassisk musik och på lång sikt säkerställa ett framtida arrangörskap.

I syfte att främja och behålla det nya och det unga fanns det t.o.m. tankar om att begränsa styrelsemedlemmarnas ålder till högst 35 år. Denna begränsning skrevs dock aldrig in i stadgarna. Till stöd för föreningens arbete skrevs även in i stadgarna att representation från Musik i Syd och Musikhögskolan i Malmö 68

skulle adjungeras till styrelsen, under en första period på 3–5 år. Denna punkt plockades emellertid också bort ur stadgarna, då det visade sig att Malmö Kulturstöd genom detta tyckte att föreningen var för starkt knuten till de båda institutionerna.

På konserter, via hemsidan, facebook och My-Space samt via personliga kontakter, byggdes efter hand upp ett nätverk kring Classic Lounge. I maj 2009 hade projektet lyckats engagera tillräckligt många för att kunna bilda en arrangörsförening och den 29 maj 2009 höll Club Classic Lounge sitt första årsmöte. Samtliga styrelsemedlemmar var utövande musiker med koppling till Musikhögskolan i Malmö.

Den nybildade styrelsen arrangerade, med stöd av arrangörsprojektet, Musik i Syd och Musikhögskolan i Malmö fyra konserter under hösten 2009.

Publikantalet höll i sig med ett genomsnitt på ca 40 personer/konsert. Med en bra träffyta i åldersgrupperna 15–40.

Styrelsen skickade under hösten 2009 in en bidragsansökan till Malmö Kulturstöd samt en bidragsansökan om arrangörsstöd direkt till kulturrådet. Ansökan om bidrag fick avslag. Det bidrag som föreningen kunde få via Musik i syd (nu bidrog inte längre arrangörsprojektet till verksamheten) kunde inte finansiera hela verksamheten och föreningen tog därför en paus i verksamheten under våren 2010.

En helt ny styrelse tillträdde vid årsmötet 2010. Även denna styrelse består, med ett undantag, av utövande musiker. Styrelsemedlemmarnas snittålder är 30–32 år. En ny ansökan lämnades in till Malmö och man ansöker om medlemskap i Kammarmusikförbundet. Denna gång beviljas ett bidrag om 30 000 kronor från Malmö Kulturstöd. Verksamheten kunde återupptas och under november och december 2010 arrangerar Classic Lounge 3 konserter. Denna gång är man i Palladiums guldfoajé. Våren 2011 skickar föreningen in en ny ansökan till Malmö och blir nu beviljade ca 70 000 kronor för hela verksamhetsåret. Även Kultur Skåne beviljade bidrag till verksamheten och en bidragsansökan om statligt stöd lämnades in till Kammarmusikförbundet.

Classic Lounges ordförande under 2010 och våren 2011, Hedvig Jalhed, är utbildad operasångerska vid musikhögskolan i Malmö. Hon kunde ingenting om arrangörsarbete, när hon gick med i Classic Lounge styrelse och hon hade önskat att arrangörskunskap ingått som en del i utbildningen på Musikhögskolan. ”Att vara arrangör är svårt. Att boka artister och klara arrangemanget är inte något problem men bidragsansökningar, skattefrågor, moms och avtal är svårt.”

Hon säger att en personlig handledare, någon som kan hjälpa till med planläggning och att fråga till råds hade underlättat arbetet betydligt. Arrangörsarbetet tar mycket tid och det är inget som Hedvig tror att hon orkar med under någon längre tid.

Som arrangör hade Hedvig hade önskat att man kunde få bidrag för en längre tid, så att det gick att arbeta med längre framförhållning. Det hade underlättat betydligt om beskeden om bidrag hade kommit tidigare. ”Idag kommer beskeden när året redan har börjat och ingen arrangör vågar boka upp för mycket innan allt är klart – då skulle ens trovärdighet försvinna om det sedan inte gick att genomföra.”

69

KOMMENTAR

Vem går på klassiska konserter?

Av Hedvig Jalhed; operasångare och konstnärlig ledare för den fria gruppen Operation Opera, ordförande i föreningen Classic Lounge 2010 och våren 2011, medredaktör för tidskriften Kulturimperiet.

Vi kan konstatera att publiken som bevistar evenemang med klassisk musik, vilket i det här fallet i första hand vill säga historisk konstmusik av för det mesta välkända upphovsmän, har en ganska hög snittålder.

Många av oss oroar sig och undrar om intresset för denna repertoar helt ska dö ut och vi letar efter sätt att paketera och anpassa musikstilen för att den ska tilltala yngre målgrupper. Förändringarna är som jag ser det sällan genomgripande och ofta vidtar man bara försiktigt och halvhjärtat kosmetiska åtgärder istället för att våga förändra förutsättningarna i vidare mening. Vi måste våga mer och riskera mer om vår inbjudan ska nå ut till nya grupper.

Unga lyssnar på helt andra genrer, populärmusiken är stor och tar allt utrymme, men råder det verkligen ett konkurrensförhållande mellan den klassiska musiken och de kommersiellt gångbara stilarna? Är det inte en missuppfattning som bygger på att man utgår från att all musik har sam­ma funktion? För mig låter det resonemanget som att man tror att människor bara läser antingen serietidningar eller filosofiska verk, eller att de bara äter antingen tårta eller sallad. Själv lyssnar jag till populärmusik dagligen, men i helt andra situationer än när jag vill höra ett klassiskt verk. Konst och underhållning bör bara helt enkelt utgöra två olika sidor av kulturmyntet.

Inom musikteaterområdet försöker man aktualisera sjuttonhundratalsopera genom att klä sångar­na i jeans – det är ju ett plagg som alla unga kan relatera till, anser man lite enkelt generaliserande – och orkestrar lockar barn med mjuka leksaksdjur. Hur stajlar man då om kammarmusiken? En falang undrar om det verkligen behövs, den klassiska musiken är väl just klassisk i vidsträckt bemärkelse, och därmed tidlöst hållbar på samma sätt som möbler av Carl Malmsten och Bruno Mathsson och behöver väl inte någon modern förpackning? Problemet med det resonemanget är väl att den klassiska musiken redan har sitt emballage, men det har vuxit ihop med konstformen på ett sätt som inte kan jämföras med formerna för yngre eller mer dynamiska musikstilar. Vi tar det för givet och ifrågasätter det inte. Ett krux är att det klassiska paketet inte tilltalar så många unga, och kanske aldrig har gjort det. Kontexten för klassiska konserter attraherar specifika grup­per; det handlar om status, kunskap och en umgängesform som sällan är inkluderande. Fenom­enet livemusik måste ses i ett socialt sammanhang oavsett genre och stil.

Det finns unga i den klassiska publiken. Det är emellertid enligt min erfarenhet ytterst svårt att hitta en ung person i åskådarmassan som inte är utövande musiker själv eller har en direkt relation till någon av de medverkande. Vilka unga har idag de förkunskaper som krävs för att placera historiska verk i sitt sammanhang? De flesta har inte kommit i kontakt med tonspråket i så stor utsträckning att de kunnat skaffa sig en naturlig ingång till musiken och många växer upp med den problematiserande vanföreställningen att klassisk musik är någon sorts smakmässig motpol till populärmusiken istället för ett parallellt komplement.

70

Föreningen Classic Lounge i Malmö utgör ett försök att skapa en ny miljö där både klassisk musik och en yngre publik kan passa in genom att röra sig bort från de traditionella konsertloka­lerna med sina manér och hitta artister som representerar genuin experimentlusta och samtidigt konstnärlig integritet, vilket utgör en tolkningsfråga och är en balansakt. Classic Lounge aspirerar på att vara en ny sorts kammarmusikförening med en ny målgrupp. Men arbetet med att tänja på gränserna och utmana är inte gjort i en handvändning. Och mycket handlar om att ifrågasätta fördomar och klichéer, något som även kommit att utgöra grunden i mitt personliga konstnär­skap som utövande musiker. Även publiken spelar ju en roll och alla håller sig till manus. Vad händer då om man helt sonika skulle våga bryta med traditionen istället för att försöka hitta nya vägar in till det etablerade och enbart sträva efter att sälja det i en ny förpackning? Jag är över­tygad om att det är så spännande möjligheter skapas och att det är vägen till ett levande musikliv.

Den viktigaste frågan är trots allt vad de sociala formerna kring den klassiska musiken har ge­mensamt med ungas vanor idag. Enligt mig är det inte mycket.

Arbetar eller studerar man är det ofta svårt att komma ifrån tidigt på kvällen, i synnerhet på vardagar. Går man ut blir det ofta lite senare – det är ju ingen slump att många bioföreställningar börjar klockan nio på kvällen. Mat, dryck och musik förknippas med ett avslappnat socialt sammanhang och kulturintresserade unga är vana vid klubbmiljöer och andra konst- och underhållningsformer som inte kräver en lika väluppfostrad och övervakad yta, och beter sig hellre, tack och lov, som entusiastiska och fria kul­turmottagare än som kyrkobesökare. Vi måste acceptera att dagens samhälle med sitt ofiltrerade utbud inte tränar oss i att koncentrera oss någon längre tid. Är man dessutom mer eller mindre aktivt på jakt efter nya människor att skapa relationer med som ung, beger man sig kanske inte i första hand till samma ställe som sina föräldrar eller till och med farföräldrar.

Vett och etikett i konsertsammanhang avskräcker nog fler besökare än vad utövarna vill inse, och fristäder behövs där man känner sig mer som en gäst på kvarterskrogen på hörnet än som uttit­tad novis på nobelfesten – och ändå får en vällagad middag lagad på bra råvaror. Om man vill vinna något måste man nog också offra något. Om resonemanget grundar sig på att man både ska behålla traditionella målgrupper och samtidigt hitta nya, blir uppgiften i det närmaste omöjlig enligt mig. Vill man hitta en ny, yngre publik får man nog också finna sig i att en parallell kon­sertform kanske uppstår som inte nödvändigtvis behöver ha någon effekt på den ursprungliga, traditionstyngda arenan.

Utmaningen för den klassiska musikscenen ligger till stor del i att förändra attityden hos utö­vare och arrangörer. En paradox uppstår när man som genre plötsligt både utgör sig för att vara kontaktsökande och samtidigt vill behålla sin distansering. Klassiska musiker förväntar sig att bli bemötta med tillbörlig respekt och beundran; det handlar ofta snarare om vördnad än om prak­tiska behov och präntas in lika tidigt som do-re-mi. Tonsvaga instrument och delikata finesser i arrangemang och komposition till trots, så ska man nog akta sig för att utgå från att en ovan publik inte visar hänsyn då det behövs. Som det är nu är det nästan bara klassiska musiker själva som vet hur man ska bete sig på klassiska konserter och därför är det främst de som utgör den yngre delen av publiken, som en initierad fanklubb som turas om att stå på scen olika kvällar. Den klassiska musiken ska inte låtsas vara populärmusik och ansiktslyftas till oigenkännelighet, men den kommer absolut att dö på sikt om vi inte vågar använda den i en form som är applicer­bar på oss som är produkter av dagens samhälle.

71

Jazzy Lounge

pilotproje

www.jazzylounge.se Jazzy Lounge initierades av en ung jazzsångerska, Sara Qvarnström, som har kopplingar till Jazzklubben Plektrum på Kulturmejeriet i Lund. Sara gick på Heleneholmsgymnasiet i Malmö och gjorde ett projektarbete om att starta Jazzklubb. Saras tankar kring en Jazzklubb sammanföll på väsentliga punkter med projektet Classic Lounge. En ny scen, en ung arrangör, ung publik och ett annorlunda konsertformat.

Pål Eriksson på Plektrum, handledare för Saras projektarbete, tipsade Sara om att ta kontakt med Musik i Syds jazzproducent Jimmy Ludwigsson, som tillsammans med arrangörsprojektet gick in och stöttade arbetet med att starta upp Klubb Kluster – a Jazzy Lounge.

För att Sara skulle kunna starta upp sin klubb gick både Kulturmejeriet, Framtidens Musikarrangörer och Musik i Syd in och stöttade projektet. Kulturmejeriet ställde upp med scen och ekonomiskt stöd och Musik i Syd skrev kontrakt med de grupper och musiker som Sara ville engagera och lämnade ett ekonomiskt stöd genom att subventionera gruppernas gage. Därutöver stod Musik i Syd för affisher, pressutskick och annat marknadsföringsmaterial samt producerade klubbens hemsida.

Klubb Klusters konserter ägde rum på fredagskvällar 20.00–24.00 på Kulturmejeriets caféscen. En scen som likt Inkonst i Malmö redan var välkänd för en ung publik. Cafébaren är öppen och erbjuder dricka och mat. Konserten lades upp så att grupperna tog en paus i konserten, med tid för dryck ovh mingel. En DJ spelar jazz och fusion i pauserna. Marknadsföringen sköter Sara främst via sociala medier – facebook och MySpace.

Program 2009 Sara valde att lägga två konserter under våren 2009: Den 13 februari BROWN BAG CITIZENS • Calle Löfmarck, Ola Denward och de unga stjärnskotten Ale Sjöström och Rasmus Blixt, på bas respektive trummor. DJ - Martin Tunbjörk Den 17 april JAZZATTACKS • Jazzattacks, mölmöseptetten som jämförts med the Roots, fast på skånska. www.jazzattacks.blogspot.com

72

kt

Kulturmejeriets caféscen tar ca 90–100 personer. Alla konserterna var fullsatta – med mycket bra träffyta i den yngre publiken från ca 15 upp till 30.

Jazzy Lounge ingick som en del av Plektrums verksamhet på Kulturmejeriet i Lund. Under det år som Sara arrangerade konserter, sökte hon medarrangörer för startandet av en självständig arrangörsförening. Tyvärr var det svårare än hon hade kunnat föreställa sig och trots att Jazzy Lounge var en publikmässig succé, lyckades inte Sara hitta någon annan som ville vara med och ta på sig ansvar som arrangör. Sara menar att ”Man måste vara minst två annars orkar man inte”. Enligt skatteverkets regler måste man vara minst tre för att bilda en ideell förening.

Ointresset för att vara arrangör förvånar Sara, då alla i hennes bekantskapskrets är engagerade i olika typer av föreningar ex. politiska föreningar. Hon har dock inte gett upp hoppet och har planer på at börja om på nytt men med ett musikcafé program – med än mer genreöverskridande konserter.

KRSTD 18.30

pilotproje

I syfte att engagera ungdomar i skapandeprocessen kring ett arrangemang har projektet Framtidens arrangörer gått in och stöttat KRSTD 18.30 – en scenkonstserie för ungdomar i Kristianstad. Projektet är ett samarbete mellan Musik i Syd, Kulturhuset Barbacka och Kristianstads Teaterförening.

kt

I Kristianstad kommun har man skapat en kulturnyckel för att garantera att barn i förskolan och skolan skall få uppleva kultur. Utanför skolan finns också ett bra kulturutbud med en abonnemangsserie för mindre barn. Det saknades emellertid utbud för tonåringar och detta ville Musik i Syd, Kulturhuset Barbacka och Kristianstads Teaterförening göra något åt. Man ville engagera ungdomarna, som arrangörer, att bestämma och utforma både form och innehåll på programmet. Man ville även att ungdomarna skulle vara med under arrangemanget och ta emot artister och publik etc.

FOTO Jens Nordström

Navid Modiri

73

Man bjöd in gymnasieungdomar till ett första möte och de som kom var kulturintresserade och hade klara idéer om vilket utbud och vilka artister man skulle vilja se i Kristianstad. Ungdomarna var noga med att det inte fick bli för dyrt för publiken.

Ungdomarna arbetade fram produktioner med bland andra Nour El Refaid, Kalle Haglund och Emil Jensen. Först ut i serien KRSTD 18.30 var emellertid Navid Modiri. Trots omfattande insatser och en till en början stor entusiasm från de medverkande ungdomarna visade det sig vara svårt att nå ut till ungdomarna, både som arrangörer och som publik. Med undantag för vissa arrangemang.

Annika Johansson på Musik i Syd säger att ”det kändes som att de unga hade för mycket att välja på och att de är ovana vid att komma till kulturhuset”. Eftersom projektet inte gav det gensvar man hoppats på avslutades det efter ett år.

Ung Scen på Korröfestivalen

pilotproje

Med en trend som visar att framtidens arrangörer också är utövande musiker, är satsningar på scener för det unga och oetablerade ännu mer viktiga – här kan länsmusiken göra en viktig insats.

Sedan 2009 arbetar Korröfestivalen (en folk- och världsmusikfestival arrangerad av Musik i Syd) med en satsning på en ung scen – en scen för unga och oetablerade musiker. 27 Med satsningen vill man lyfta fram unga nya musiker och grupper, och skapa en plattform för utövandet i ett stort och professionellt sammanhang. Sedan 2010 har satsningen en egen fysisk scen på festivalen, där inget annat än ny och ung musik presenteras.

Musik i Syds folk- och världsmusikproducent, Anders Smedenmark, menar att det är viktig att unga musiker får platser att spela på och att man tar tillvara och uppmuntrar den talang och det engagemang som finns – att det inte går förlorat. Generellt finns det inte tillräckligt med arrangörer för folk- och världsmusiken, att de även täcker in behovet av spelplatser för unga och oetablerade musiker. De arrangörer som finns inom folk- och världsmusiken presenterar generellt större namn och redan etablerade artister och grupper.

Unga/nya arrangörer – sammanfattning Att sitta i styrelsen till en arrangörsförening och vara ansvarig för konsertarrangemang, innebär ett stort ekonomiskt ansvar – arrangören har ansvar för att någon (en professionell artist) skall få betalt. Arrangörsverksamheten bygger i hög grad på ekonomi och redovisning, vid sidan av konsertarbetet, och detta torde vara främsta anledningen till att det är svårt att rekrytera till arrangörsledet generellt och särskilt bland unga. Det är också ekonomin som i allra högsta grad hindrar tillkomsten av nya arrangörsföreningar. De exempel vi tittat på pekar på två saker; det krävs antingen riktigt drivna personer med en stark vilja och vision och som brinner för att skapa något eget – en plattform där de också ofta själva kan framträda, eller skapa sig en roll som mer eller mindre semiprofessionell arrangör. Eller krävs det ett starkt initialt stöd med både ekonomiska och personella resurser för att en ny verksamhet skall kunna etablera sig.

27

74

Ung scen på Korrö vänder sig till musiker i åldern upp till ca 22 år.

kt

En ny arrangör kan inte räkna med något offentligt stöd de första 1–2 åren och under denna tid måste man hitta konsertverksamhetens finansiering via andra kanaler. I Klubb Undergrounds fall var det krögaren David Kallós som bidrog till verksamheten och i På Jams fall var det musikerna själva som bidrog genom att spela för inget mer än reseersättning. Classic Lounge är i dag en stark förening – men den hade inte existerat utan det stöd som Musik i syd, Framtidens Musikarrangörer och Musikhögskolan i Malmö initialt bidrog med. Jazz och klassisk musik tycks inte ha någon naturligt stark plats bland den breda massan av yngre, men de är inte för den skull ointresserade av musikformerna. De traditionella konserternas form verkar emellertid behöva anpassas något för att ge ett synligt genomslag bland en yngre publik. Konserter som presenteras i en klubbform, mer lik den miljö ungdomar vanligtvis rör sig i, har i alla fallen som beskrivits ovan gett resultat i form av en större yngre publik. Som Elin Högberg uttryckte det; ”Utan någon skillnad lockar man oftast inte den yngre publiken.”

Yuliya Barsky, en av de artister som upträtt på Classical Underground i New York, menar att Classical undergrounds format erbjuder en ny vinkel, som gör den klassiska musiken tilltalande och spännande. Hon tycker att de alternativa konsertlokalerna bör samspela mer med de stora konsertlokalerna. Intimiteten och gemenskapen hos de förstnämnda borde balanseras med formaliteten och finessen hos de sistnämnda. För utan dessa skulle ingen ge sig in i musikeryrket, eftersom ren alturism och passion inte betalar hyran.

Konserter med professionella artister kostar pengar att genomföra. Kostnaderna blir svåra att täcka utan antingen en mycket stor andel betalande publik eller bidrag från något håll. Inom pop och rock är publikunderlaget generellt större och därmed också möjligheterna. Det är egentligen inte alls förvånande att det inte startar upp fler nya arrangörsföreningar inom genrerna jazz, klassiskt, nutida konstmusik och folk och världsmusik, med tanke på svårigheten till finansiering kopplat till ett krävande och komplicerat arbete.

Många vi samtalat med menar att den idealism som tidigare präglat det ideella arrangörsledet tycks vara i avtagande – särskilt bland yngre. Efter samtal med många nya/yngre arrangörer delar vi som arbetat med Framtidens Musikarrangörer den uppfattningen. Vi ser en trend där de yngre arrangörerna vill ha ut något av sitt arbete. Hans Parment från Media Artes tror att man som utövande musiker inte har råd att också jobba gratis som arrangör. Och det är framför allt utövande musiker som är de nya arrangörerna.

Kanske är det också så att yngre arrangörer gärna verkar i lösare konstellationer och nätverk och mer i projektform under kortare perioder. Detta är en trend som många tycker sig uppleva.

Dagens bidragsordningar fungerar inte för verksamheter i lösare nätverk och för kortare perioder och projekt.

Det hade varit önskvärt att det arbetades vidare med frågan om föryngring och nya arrangörer. Större möjligheter att starta upp nya arrangörsverksamheter skulle med sannolikhet också kunna ha en positiv utveckling på både konstformerna och publikgrupper.

75

Uppstartsstöd och mentorer

pilotproje

Musik i Syds och Svensk Jazz satsning på unga arrangörer Musik i Syds jazzproducent, Ulf Rådelius har i samarbete med Svensk Jazz och Magnus Thuvesson under 2011 tagit initiativ till ett projekt med uppstartsstöd för nya unga arrangörer. Projektet pågår under en begränsad tid, men med möjlighet till förlängning.

Elin Hörberg och Linnea Henriksson från På Jam, har fått i uppdrag att leda projektet och vara mentorer för de personer som medverkar. Projektet innebär att nya arrangörer, förutom ett initialt ekonomiskt stöd, även skall få kompetensutveckling och med Linnéa och Elins hjälp lära sig om arrangörsarbetet. Med Musik i Syds hjälp får arrangörerna även hjälp med kontraktsskrivning och viss marknadsföring. Än så länge har Linnea och Elin bara hunnit med att ta de första kontakterna med intresserade personer. Detta har skett genom samtal med unga musiker på folkhögskolorna i Skurup och Fridhem. De kommande arrangemangen måste vara offentliga och får inte ske i skolmiljö, men utöver det ställs inga krav på utformning eller innehåll. Man kan säga att projektet går ut på att satsa på personerna/arrangören.

Magnus Thuvesson på Svensk jazz menar att ”det måste skapas strukturer där det är okej att en verksamhet kanske bara finns under en begränsad tid, som i exempelvis tre år.” Med nuvarande strukturer tar det upp till tre år att komma igång med en arrangörsverksamhet och under denna tid finns det risk att arrangörens energi tar slut.

Publikutveckling Uttrycket publikutveckling har olika betydelse för olika personer, men enkelt kan man säga att publikutveckling handlar om att öka och bredda publiken till olika arrangemang och evenemang. Generellt tänker man ofta på att nå ut till nya etniska grupper eller till andra åldersgrupper.

Carolina Lindau, publikutvecklare på Malmö Opera, utgår från ett engelskt begrepp som menar att marknadsföring är ”paper to people” och publikutveckling är ”people to people”. På Malmö Opera arbetar man på att bredda och öka sin publik genom olika möten.

Ett känt exempel på publikutveckling är då man tog bort entréavgiften till de statliga museerna 2005. Främsta syftet var visserligen inte publikutveckling, utan att skapa förutsättningar för fler icke-kommersiella rum, men resultatet blev fler besökare och även en breddning av grupperna som besökte museerna.

Den fria entrén avskaffades dock redan 2007.

Enligt MuseiTeknik, en organisation som speglar intryck, nyheter och utveckling inom området för bland annat museikommunikation, krävs det dock mer arbete än fri entré, för att utveckla och fördjupa besökargrupper. Publikutveckling handlar enligt dem om att bjuda in människor till aktivt medskapande i utbudet, som en del av den ordinarie verksamheten. Så kallad ”Audience development”.

76

kt

Betty Nansen Teatret i Köpenhamn har utvecklat en egen modell för publikutveckling: 1. Ram – institutionens anläggning, förhållningssätt till publiken, kärnprodukter brand image 2. Potential – publikens demografiska sammansättning? Vilka grupper uteblir, varför?

3. Problemlösning – vilka initativ kan tas för att nå grupper som ännu ej brukar/besöker? Hur? 4. Strategi – tänkt strategi, genomförd strategi samt dokumentation av ej genomförda strategier/aktiviteter ”The keys to more effective marketing are to better understand our audiences, be clear about what our organisation is trying to achieve and then to do far less much better, focusing on the activities that give us the best return on our investment of money, time and energy.”

Heather Maitland, freelance consultant in marketing and audience development Heather Maitland, ett av de stora namnen inom området för publikutveckling, menar att de allra flesta arrangörer och kulturutövare arbetar på rutin och utför den marknadsföring och kommunikation man alltid gjort och förväntas göra – man gör det som alla andra i branschen gör.

Hon menar att arrangörer känner sin publik för dåligt och inte gör undersökningar i tillräcklig mån, för att veta om de satsningar man gör verkligen fungerar. Heather menar att man med ganska enkla medel kan lära känna sin publik bättre, genom korta undersökningar och genom att röra sig runt bland publiken och ställa frågor.

De arrangörer som har tillgång till lite mer avancerade biljettsystem kan få mycket information genom dessa. Även statistik program till hemsidan kan ge mycket information om publiken och vart de kommer ifrån. För bästa resultat (Return On Investment), skall man lägga ner mer arbete på de åtgärder som ger mest publik.

En arrangör som arbetat mycket med publikutveckling är Media Artes, en ideell förening för den nutida genren. Media Artes arbetar också med pedagogiskt arbete på universitet och skolor. Hans Parment, producent på Media Artes, menar att scenen/platsen för ett arrangemang har stor betydelse i publikutvecklingssammanhang. Scenen måste givetvis passa syftet men nya platser kan locka en ny publik ”varje plats har sin publik”.

Media Artes har slutat annonsera och kommunicerar nästan enbart via sociala medier. Sättet på vilket information om konserter sprids påminner snarare om det för ”Rave Partyn” än det för traditionella konserter. Publiken är hängiven och deltar aktivt i konserter och verksamhet. Idag arrangerar Media Artes konserter i Växjö Konsthall, men man letar efter nya lokaler.

De arrangörer som medverkat i projektets undersökning arbetar på olika sätt med publikutveckling – främst i syfte att nå en yngre publik. Se avsnittet om rekrytering.

77

Publikundersökning Projektet har gjort en väldigt enkel publikundersökning där vi med hjälp från 13 arrangörsföreningar (3 jazz- och 10 kammarmusikföreningar) fick svar från nästan 300 personer på frågor om ålder, hur många konserter de besöker på ett år, hur de fick kännedom om arrangemanget etc. Av de 300 som svarade på enkäten fick vi fram ett resultat som visade att publiken till de föreningar som hjälpte till med undersökningen är äldre, det stora flertalet är 61 år eller mer. Se s. 54.

70% 60%

60%

50%

50%

40%

40%

30%

30%

20%

20%

10%

10% 0%

0% Män 39%

Kvinnor 61%

Män 56%

Kvinnor 44%

På kammarmusikkonserterna var större delen av publiken kvinnor. På jazzkonserterna var det fler män än kvinnor i publiken.

80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0%

Klassiskt 74%

Jazz 10%

Folk- och Rock och pop 5% världsmusik 6%

Annat 6%

Undersökningen visade att kammarmusikföreningarnas publik i genomsnitt går på 12 konserter per år. Mestadels klassiska konserter (74 %) men publiken är även intresserad av jazz, folk- och världsmusik och Rock och pop. Under rubriken annat har publiken angett att de även går på; kyrkokonserter, musikaler, opera och gospel.

80% 70% 60% 50% 40%

30% 20% 10% 0% Klassisk 15%

78

Jazz 67%

Folk- och Rock och pop världsmusik 5% 6%

Annat 6%

Jazzklubbarnas publik går på i genomsnitt 9 konserter per år. Mest jazz (67%) men också klassisk musik, folk- och världsmusik, pop och rock. Under rubriken annat har publiken angett; blues, kyrkokonserter, gospel, musikal, opera och nutida musik.

50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0%

På frågan hur man fått information om konserten svarar 43% att de fått informationen via medlemsutskick, 27% via annons och 16% genom vän. 10% anger att de fått information om konserten genom att ha sett affischen och 3% via föreningens hemsida.

Enligt svaren från de 300 personer som deltog i undersökningen kan man se att kammarmusikföreningarna och jazzklubbarna har en trogen publik som ofta återkommer till konserterna. Enligt arrangörsundersökningen är publiksnittet ca 116 på en jazzkonsert och ca 121 på en kammarmusikkonsert.

Av kammarmusikföreningarnas publik har 59% angett att de är medlemmar i kammarmusikföreningen. Av publiken till jazzklubbarnas konserter har så många som 78% angett att de är medlemmar i jazzklubben. (Undersökningen hade med fördel kunnat besvaras av fler jazzföreningar för ett säkrare resultat.)

Av kammarmusikföreningarnas publik är så många som 74% nöjda med utbudet på orten. 22% tycker att utbudet är för litet och de saknar främst mer folk och världsmusik och opera. 4% av de tillfrågade svarade inte på frågan. Allra mest nöjda är publiken till Tingsryds konsertförening, där 83% av de svarande tycker att utbudet på orten är bra. Därefter är man mest nöjda i Hässleholms konsertförening samt i Landskrona kammarmusikförening 82%.

Av jazzklubbarnas publik tycker 67% att utbudet på orten är bra. 29% tycker att utbudet är för litet och 4% av publiken har inte svarat på frågan. Det publiken saknar mest är konserter med blues, klassisk musik och folkmusik, men även mer jazz och storband.

Mest nöjda med utbudet är publiken på Jazz i Halmstads konserter. Så många som 84% av publiken anger att de tycker utbudet på orten är bra.

79

Publikutveckling – en sammanfattning Flera av de etablerade arrangörerna har som målsättning för framtiden att nå ut till nya publikgrupper och då menar man ofta en yngre publik. Återigen är det framför allt inom genrerna jazz och klassisk musik som snittåldern på publiken i normalfallet är hög.

Arrangörer arbetar på flera olika sätt med att locka den yngre publiken till konserterna, bland annat genom samarbeten med konstnärliga utbildningar, lägre biljettpris och till och med gratis inträde för ungdomar. Inget sätt har visat sig vara helt framgångsrikt, men man fångar ett fåtal unga som är intresserade. Även de stora institutionerna har en målsättning att nå ut till fler unga med sin verksamhet och exponeringsytan för konstmusiken är idag sannolikt större än någonsin genom satsningar på bland annat skolkonserter, enligt Lennart Stenkvist, tidigare VD på Malmö Symfoniorkester.

Jazzy Lounge och På Jam har som direkt målsättning att nå en ung publik och man har lyckats. I dessa fall har konsertformen utvecklats efter vanor den unga publiken av idag har. Vi påstår inte att detta är det enda sätt man kan nå ut till en ung publik men konstaterar, att det med rätt form går att locka en ung publik även till jazzkonserter. Klubbarna har skapats och formats av unga arrangörer, med en klar bild av vad de vill göra och detta tror vi är framgångsfaktorn bakom de nya scenerna. De unga arrangörerna har via sina sociala nätverk lyckats dra en stor ung publik till sina klubbkvällar.

Classic Lounge har också som direkt syfte att locka en ung publik. Till klubbens konserter är publiken dock mer blandad i åldrarna men med bra träffyta i åldersgruppen 15–40 år. Klubben har inte nått ut till en lika stor ung publik som de båda jazzscenerna men i relation till den klassiska publikens normala snittålder har man lyckats väl i sin ambition att nå den unga publiken. Classic Lounge har arbetat mycket med konsertformen och med konceptet för att locka en yngre publik och detta har visat sig vara en utmaning på flera plan, inte minst i relation till de musiker som spelar på klubben.

Det är kanske framför allt det nyskapande och det utvecklande i Classic Lounge som är det verkligt intressanta – som en inkubator för nya uttrycksformer för den klassiska musiken. Om scenen fortsätter att utvecklas i enlighet med styrelsens ambitioner och i enlighet med det som man sätter upp som målsättning för scenen kommer den även med sannolikhet att nå ut till än större och nya publikgrupper.

Nya publikgrupper handlar dock inte enbart om ungdomar – det finns även andra nya publikgrupper som är angelägna att nå, som invandrargrupper eller andra potentiella målgrupper som idag inte är vana konsertbesökare av en viss genre.

En slutsats som projektet gör är; att det genom de unga och de nya arrangörernas verksamhet och sociala nätverk finns större chanser att nå nya publikgrupper och ta del av nyskapande verksamhet.

80

Utveckling av konsertformen

pilotproje

kt

Högskolekurs i konstforms- och genreöverskridande konserter Med anledning av samarbetet kring Classic Lounge introducerade Musikhögskolan i Malmö en ny kurs i Utveckling av konsertformen, hösten 2009. Syftet med kursen var att utveckla konsertformen och arbeta fram konstformsöverskridande konsertprogram, som skulle kunna tilltala en ny publik. De nya produktionerna framfördes sedan på Club Classic Lounges scen. Det visade sig att kursen inte bara blev en utmaning att möta en ny publik utan även en utmaning för musikerna.

Utdrag ur kursbeskrivningen: Högskolekursen vänder sig i första hand till kammarmusikensembler, men även solister, som vill utveckla sitt musicerande och öka sin beredskap för att möta en ung och ny publik genom konstforms- och genreöverskridande konsertproduktioner.

1 Identifikation och grundläggande uppgifter 1 Kurskod MUHC17 2 Klassisk scen – Classic Lounge 1 Nivå: G 2 Högskolepoäng: 8 (åttondelsfart, två terminer) 3 Kursplanen är beslutad av Utbildningsnämnden vid Mu/Ky 2008-12-15 2 Allmänna uppgifter 1 Huvudområde: musik 2 Ämne: instrumental- och kammarmusikstudier 3 Fristående kurs 4 Undervisningen bedrivs på svenska och engelska 3 Mål Utöver de allmänna målen för grundläggande högskoleutbildning som finns formulerade i högskolelagen (1 kap 8§) skall studenten efter fullbordad kurs – ha utvecklat en förmåga att självständigt och medvetet förmedla de musikaliska kvaliteter och intentioner som ryms i kammarmusikalisk repertoar, – ha utvecklat en förståelse för samspel, frasering, tempo, puls och klang utifrån kammarmusikalisk verksamhet, – ha utvecklat en kammarmusikalisk insikt och förmåga, – ha utvecklat kunskaper om övningsmetodik, – ha erhållit en utökad repertoarkännedom, – ha utvecklat en förmåga att möta de krav det professionella musiklivet ställer.

4 Kursinnehåll Kursen är en universitetskurs som ges i samarbete med Musik i Syd och deras projekt Classic Lounge på Inkonst. Här presenteras program med klassisk musik, i viss mån anpassad till en ny miljö, en annorlunda scen och en ny publik. Repertoaren är genre- och konstformsöverskridande men alltid med utgångspunkt i den klassiska musiken. Kursen vänder sig i första hand till kammarmusikensembler, men även solister, som vill utveckla sitt musicerande och öka sin beredskap för att möta en ung och ny publik. I kursen ingår att arbeta med producent från Musik i Syd. Kursen avslutas med en konsert på Classic Lounge. Kursen innehåller ett stort mått av självständigt ensemblearbete och strävar efter att utveckla förmågan att driva och genomföra egna kammarmusikprojekt. Musik i Syd är kursansvarig och producent för Classic Lounge och Musikhögskolan i Malmö är examinator. Kursen består av två delkurser om vardera en termin.

5 Undervisning och examination 1 Undervisningen bedrivs i form av gemensamma (grupp-) lektioner, master classes, samt enskilt arbete (övningar, förberedelser).

81

2 Examination sker genom fortlöpande bedömning. Examinationsregler, såsom t ex krav för att få genomgå examination, betygsgränser, skall delges studenten vid kursstart.

3 Omexamination av kurs eller delkurs skall erbjudas i nära anslutning till den ordinarie examinationen, med samma krav. Efter två underkända examinationer på samma kursinnehåll har student rätt att efter begäran få en ny examinator. Antalet examinationstillfällen begränsas till fem.

6 Betyg 1 Efter genomgången kurs ges något av betygen underkänt eller godkänt.

2 ECTS-betyg kan efter begäran utdelas.

7 Förkunskapskrav För att antas till kursen krävs grundläggande behörighet samt en hög skicklighetsnivå på det egna instrumentet. Urval görs utefter inlämnade ansökningshandlingar. Till ansökningshandlingarna ska bifogas en skriftlig redogörelse för det/de projekt man önskar genomföra under studierna. Redogörelsen ska innehålla en presentation av idéer och repertoarförslag,.

8 Litteratur Kurslitteraturen består i huvudsak av relevant kammarmusikrepertoar.

Scener ur ett arrangörskap – Scen 6 Av Mats Möller

April 2011, ett litet rum på medborgarkontoret i Gnesta, innanför biblioteket. Vi är ett femtontal personer som ingår i föreningsrådet för kulturföreningar, och vi träffas några gånger om året för att dela erfarenheter och samordna våra verksamheter. Här är Gåsinge spelmansgille, Björnlunda Kammarmusikförening, hembygdsföreningarna i trakten, Filmklubben och andra. De flesta är musikarrangörer av något slag. Även det årliga och välbesökta midsommarfirandet där bygdens spelmanslag medverkar är ju musikarrangemang. Och spelmansgillets danskvällar med levande musik, inte minst.

Och så har vi en nykomling i gruppen, Skottvångs Grufva. Egentligen ett värdshus, men de ordnar mängder av konserter, och många är kända artister som krögarparet känner personligen. Till Skottvång kommer artister som skulle göra vissa konsertarrangörer gröna av avund. Skottvångarna känner sig också som arrangörer, de vill också dela erfarenheter och lära sig mer. Och få stöd, naturligtvis, om möjligt. Men hur, och genom vilka kanaler? Om herrgårdsägaren kan få subvention för kammarmusik i sin salong borde väl de kunna få stöd till indisk musik i värdshuset? Eller? Och var finns deras nätverk?

Nätverk och samarbeten I referensgruppen, arrangörsundersökningen och i samtliga genomförda pilotprojekt har det framgått att nätverk och samarbeten är viktiga. Arrangörer oavsett genre önskar kontakt med andra arrangörer för att dela med sig av erfarenheter och för inspiration. Många arrangörer ser också att det finns mycket att vinna med samarbeten och samordning av arrangemang och produktioner.

Plattformar för möten Musik i Syd har under många år bjudit in alla kammarmusik arrangörer i södra Sverige till årliga kammarmusikmöten. Träffarna har blivit en uppskattad mötesplats och uppslutningen är stor. Förutom att mötena ger möjlighet för alla arrangörer att träffas, brukar programmet innehålla information om eventuella nyheter som kan vara av intresse för arrangörerna. På mötena förs även diskus82

sioner om vilket utbud som skall erbjudas under nästkommande säsong. Länsmusikorganisationerna får genom mötena veta vilka produktioner arrangörerna vill ha och kan utforma utbudet efter önskemål och behov. Det är uppskattat och kanske nödvändigt att Länsmusiken har rollen som sammankallande till mötet.

Det krävs att någon har ett tydligt uppdrag att kalla nätverket samman och därmed säkrar att träffarna blir av varje år.

Projektet Framtidens Musikarrangörer har tagit initiativ till att starta upp nya mötesplattformar för fler genrer än kammarmusiken – bland annat för Folk och världsmusik och för kyrkomusiker.

Nätverk för folk- och världsmusikpilotproje arrangörer kt Under projektarbetet har vid flertalet gånger bekräftats att viktiga lokala och regionala nätverk saknas. Vid samtal med såväl kulturchefer som kyrkomusiker efterlyses producerande och samordnande nätverk för arrangörer. Uppfattningen bland arrangörerna är att möten med andra arrangörer stärker verksamheten; genom erfarenhetsutbyte, inspiration och en önskan till samordning av arrangemang och produktioner. Även södra Sveriges folk- och världsmusikarrangörer saknar lokala nätverk och Musik i Syd tog därför, i samarbete med Världens musik och dans28, initiativ till en första nätverksträff för folk- och världsmusikarrangörer (december 2009).

Ett stort antal arrangörs- och kulturföreningar bjöds in till mötet och gensvaret var över förväntan. Representanter från 16 arrangörer kom till första nätverksträffen. Vi saknade dock representation från de invandrarföreningar, som blivit inbjudna. Mötet visade att det bland folk- och världsmusikarrangörer finns ett uttalat behov av nätverksträffar; främst kring samarbeten och samordning av produktioner. För Musik i Syds del innebär nätverken att man i samarbete med arrangörerna kan utforma framtida produktioner. Efter ett år bjöd Musik i Syd in till en andra nätverksträff, denna gång slöt ett mindre antal föreningar upp.

Efter att ha bjudit in till de två första mötena, känner Musik i Syds producent för folk och världsmusik, Anders Smedenmark, att hans tid inte räcker till att sammankalla och förbereda ytterligare möten.

Projektet kan konstatera att ett långsiktigt arbete kring nätverk för arrangörer kräver att någon tar ansvar (har ett uppdrag) att vara sammankallande till mötena – annars rinner mötena lätt ut i sanden.

Korrö folkmusikfestival 28 Världens musik och dans är ett arrangörsprojekt som med stöd från bland andra; RFoD, Kulturens bildningsverksamhet och SENSUS arbetat med att skapa nya arenor för folk och världsmusiken.

83

Lars Farago, RFoD menar att man snabbt måste komma till ett innehåll för att lyckas med nätverksbyggande. Han tror också att det är bäst om initiativet kommer från arrangörerna själva.

Ett lyckat exempel på nätverk för Folk och Världsmusiken är Planeta i Västra Götaland. I Planeta har en grupp av Folk- och världsmusik arrangörer skapat ett nätverk för produktion och samordning och söker nu stöd för att kunna anställa en person att arbeta med samordningen av arrangemang.

Planeta bildades 2003 av folk- och världsmusikarrangörer i Göteborg som hellre ville samordna sina verksamheter än att konkurrera med varandra.

Den gemensamma ambitionen är att marknadsföra och göra världsmusiken tillgänglig för alla i regionen. Sedan 2004 arrangerar man en gemensam festival – Planetafestivalen. www.planeta.se Ytterligare ett bra exempel på lyckad samordning finns i Växjö där man sedan ett par år tillbaka har ett nätverk för konsertarrangörer. I nätverket ingår Musik i Syd (Musica Vitae), Växjö kommun, Växjö Konsertförening m.fl. Musik i Syd är sammankallande för gruppen. Gruppen träffas regelbundet och går igenom allas respektive verksamheter och program. Samordningen har lett till bättre verksamhet för alla och mindre krockar med arrangemang och Mötena har även lett till öppenhet och bättre relationer mellan arrangörerna med samarbeten till resultat.

Frågorna kring framtidens arrangörer är komplexa. Anders Smedenmark, producent för folk och världsmusik, frågar sig om man skall sträva efter färre men starka arrangörer eller flera arrangörer. Ur ett nationellt och regionalt perspektiv, med en ambition att det skall finnas kultur i hela Sverige – behövs det fler arrangörer. Många platser saknar arrangörer och dessa platser har också naturligt ett mindre (om ens existerande) kulturutbud. Men kommunala och statliga medel räcker inte. Pengarna arrangören kan få är för små för att ett kvalitativt utbud. Om inte bidragen håller en viss nivå är det svårt att göra en bra verksamhet. Anders menar att en lösning för framtiden skulle kunna vara sammanslutningar mellan arrangörer; där arrangörer går in i en paraplyorganisation och samarbetar kring konserter.

WorldMix Orchestra 2009

84

85

Kyrkans arrangörer

pilotproje

Kyrkorummet är ofta använt som konsertsal och kyrkan är kanske Sveriges största arrangör av konserter och kör.

2008 arrangerade Maria Församling i Helsingborg 80 konserter och nådde ut till en publik om 25 000 personer Det är kyrkans musiker, kantorer och organister, som har den ansvarstyngda rollen att agera såväl som musiker som arrangör – en roll som inte alltid är lätt att kombinera.

En osäkerhet, om hur kyrkan i framtiden skall klara av en betydande och kvalificerad musikverksamhet, har blivit allt tydligare inom Svenska kyrkan. Redan 2003 uppmärksammades behovet av externa resurser till musiklivet i kyrkan, i samband med att Svenska kyrkan gjorde en egen kyrkomusikutredning. I den konstaterades det att det finns en risk för att kyrkan i framtiden inte själv har möjlighet att bära kostnaderna för den delen av svenskt musikliv som finns i kyrkan.

Varje kyrka tillhör en församling, styrd av ett kyrkoråd tillsammans med en kyrkoherde. Kyrkorådets och kyrkoherdens inställning till församlingens musikverksamhet är avgörande för musiklivet i dess kyrkor. Sedan 2000 är Svenska kyrkan en fri organisation, ett samfund med samma möjligheter som andra kulturarrangörer att till exempel söka bidrag från kommun och stat till arrangörsverksamhet.

Trots nya möjligheter och en ny ordning, som av olika skäl borde tala för en öppnare kyrka villig till samarbeten med andra aktörer på orten, sker väldigt få samarbeten mellan kyrkan och andra aktörer inom det svenska musik- och kulturlivet. Den 5-6 november 2007 anordnade Svenska Kyrkan i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien, Svenska Rikskonserter, Linköpings stift, Kyrkomusikernas Riksförbund, Musikhögskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Piteå en konferens om ”Kyrkan mitt i Musiklivet”. Under konferensen ägnades frågan, om kyrkans roll i musiklivet och samarbeten med andra kulturaktörer, stor uppmärksamhet. Mötet konstaterade att samverkan och samarbete måste till mellan organisationer och arrangörer på alla nivåer – nationellt, regionalt och lokalt. Det är en uppmaning för att säkerställa att resurserna används på bästa sätt.

Samma fråga kom upp då referensgruppen för Framtidens Arrangörer träffades första gången i oktober 2008. Hur kan projektet stimulera till fler samarbeten mellan Länsmusiken och Svenska Kyrkan och mellan Svenska kyrkan och det kringliggande musiklivet? Samarbeten med Svenska Kyrkan är i vissa fall avgörande för orters konsertutbud och kyrkan är många gånger den bästa och kanske enda konsertlokalen. Fler samarbeten mellan Svenska kyrkan och konsertföreningar skulle främja musiklivet och skapa utrymme för ett utökat och utvecklat konsertutbud. Ett bra exempel går at hämta från Tingsryd där församlingen och konsertföreningen samarbetar framgångsrikt sedan många år tillbaka.

86

kt

Som en del av arrangörsprojektet tillsattes en arbetsgrupp bestående av kyrkomusiker, musikkonsulenter, representanter från konsertföreningar och producenter. Gruppen kunde konstatera att behovet av nätverk och samarbeten kring arrangemang och produktion är lika stort bland kyrkomusiker som bland konsertföreningar. Kyrkans musiker känner sig likt många andra arrangörer ensamma i sin roll och kämpar ofta med små resurser.

Gruppen kunde även konstatera att kyrkans roll som konsertarrangör inte är enkel och självklar. Det råder många olika uppfattningar om kyrkans uppgift och därmed möjligheter att vara konsertarrangör och att ingå som en samarbetspart till konsertarrangemang. Vilken musik kan spelas i kyrkans rum? Går det att ta inträde till en konsert i kyrkorummet? Är det förenligt med kyrkans sakrala uppdrag att vara konsertarrangör? Inga övergripande direktiv eller riktlinjer finns och konsertverksamheten varierar mellan olika kyrkor och församlingar.

En annan mycket viktig fråga som uppdagades under arbetet är; att många församlingar inte har den musikaliska verksamheten inskriven i sina församlingsinstruktioner. Att musiken och konsertverksamheten inte står med i församlingsinstruktionerna gör den sårbar och den löper risk att användas som budgetregulator vid svårare ekonomiska tider. Samtidigt kanske musikverksamheten är viktigare än någonsin då den erbjuder församlingen en verksamhet som uppskattas av många och som har en möjlighet att skapa kontakter med det kringliggande civilsamhället.

Gunnel Fagius, tidigare musikkonsulent för Svenska Kyrkan centralt, menar att ”för att samverkan ska kunna utvecklas måste församlingarna ha en plan och en formulerad vilja till musik- och kulturverksamhet”. ”En kyrkomusiker borde inte känna sig ensam som arrangör om det finns; en genomtänkt plan för verksamheten, en förankring inom församlingen och en beredskap för samverkan med andra arrangörer.”

FOTO Anders Karlsson

Det visade sig att inte ens Maria Församling i Helsingborg, som är en stor konsertarrangör, hade konsertverksamheten inskriven i sina församlingsinstruktioner. Kyrkoherde Gudrun Erlanson och Musikdirektör Mats Hultkvist tog upp frågan på kyrkorådsmötet den 3 oktober 2009 och resultatet blev att församlingens konsertverksamhet nu står inskriven i församlingsinstruktionerna.

Lund Choral Festival, Allhelgonakyrkan Lund 87

I protokollet från kyrkorådsmötet går att läsa att den kyrkomusikaliska verksamheten ingår som en betydande del av församlingens huvuduppgifter enligt kyrkoordningen. Det går också att läsa att Maria församling ser sig som en ansvarstagande aktör för det kulturella utbudet inom sitt geografiska ansvarsområde i Helsingborgs kommun.

Arbetsgruppens möten visade att kyrkans arrangörer framför allt efterlyser nätverk och produktionshjälp. · · · ·

Arrangörsnätverk för kyrkomusiker för samordning av produktioner och konserter Nätverksträffar mellan kyrkomusiker och andra kulturaktörer/konsertarrangörer Musikutbud och produktioner för kyrkorummet (framtaget i samverkan mellan länsmusikens producenter och kyrkomusiker) Musikerpool – det finns ett behov av att enkelt komma i kontakt med musiker till olika orkestersättningar.

Dessutom önskade alla musikverksamma inom Svenska Kyrkan att musikfrågorna höjs på kyrkans dagordning .

Som ett led i projektarbetet med Framtidens Arrangörer bjöd Musik i Syd tillsammans med Svenska Kyrkan in till en konferens med titeln ”Svenska kyrkan – Konsertarrangör och trossamfund”. Programmet handlade om kyrkomusikens olika roller och talare var Ärkebiskop Anders Wejryd, Gudrun Erlanson Kontraktsprost i Helsingborg, Martin Martinsson VD Musik i Syd, Anna Brandoné f.d. kulturpolitiker (numera kyrkopolitiker) och Gunnel Fagius, tidigare musikkonsulent för Svenska Kyrkan centralt. Mötets stora fråga var att få Musikverksamheten inskriven i församlingsinstruktionerna.

88

Arbetet med Kyrkans arrangörer har varit betydelsefullt och lett till ett par nationellt viktiga händelser. Till kyrkomötet 2010 lades en motion om att kyrkomusiken skall läggas till församlingsinstruktionerna. Man har även motionerat om en fond med utvecklingsmedel för musik- och kulturproduktioner inom svenska kyrkan.

Länsmusikinstitutionerna i Södra Sverige har sedan 2010 ett särskilt utbud för kyrkorummet i utbudskatalogen för arrangörer ”Under kyrkovalven”. Produktionerna diskuteras fram i samarbete med en grupp kyrkomusiker. Staffan Plantin, Musikkonsulent vid Lunds stift, samlar dessutom, tillsammans med Musik i Syd, en produktionsgrupp med kyrkomusiker. I detta forum diskuteras framtid, utbud, samarbeten och samordning och i förlängningen hoppas vi att samarbetstankarna skall nå utanför kyrkorummet och att fler fruktbara samarbeten likt det i Tingsryd – mellan Urshults församling och Tingsryds Konsertförening, skall uppstå.

89

Utökad information och ”chattrum” pilotproje för arrangörer kt För Musik i Syds del har arrangörsprojektet bland annat inneburit att vi blivit medvetna om enkla utvecklingsmöjligheter i vårt eget arbete, med bland annat utökad information till arrangörer. Sedan projektstarten har Musik i Syd utökat arrangörsinformationen på sin hemsida – under rubriken För arrangörer finns förutom utbud även information om utbildningar, möten och nyheter etc.

En av nyheterna är ett virtuellt forum ”chattrum” för arrangörer där alla frågor kan tas upp och diskuteras. Chattrummet tillkom på önskemål från flera kammarmusikarrangörer som önskade ett enkelt sätt att hålla kontakt även tiden mellan de årliga arrangörsmötena. Alla arrangörer har fått ett log in och information om hur chattrummet fungerar. Funktionen har inte börjat utnyttjas av arrangörerna ännu och Musik i Syds informationsavdelning arbetar med att få Musik i Syds producenter att påbörja ett samtal (en tråd) för att få igång diskussionen.

Arrangörsresurser Det står helt klart att arrangörsledet behöver stärkas med utökade resurser, främst ekonomiskt men också personellt.

Ekonomiskt behöver arrangörerna stärkas på flera nivåer, från den kommunala till den statliga. Men det behövs även särskilda insatser, som stöd till nya och unga arrangörer – uppstartsstöd – eller till andra särskilda grupper, som exempelvis olika etniska grupperingar. Säskilda satsningar behöver även göras för de olika musikgenrerna . Som workshopdagen för unga arrangörer visade är exempelvis intresset för den klassiska genren, kammarmusik, lågt bland yngre arrangörer.

90

Arrangörsarbetet är komplicerat och det krävs kunskap och erfarenhet att bygga upp en kvalificerad arrangörsorganisation. Under arbetets gång har vi kommit att förstå att kunskaperna kring framförallt bidragsgivningen till musikarrangörer på sina håll är låg. Kunskaper om hur olika bidrag samverkar, vilka regler som gäller (exempelvis vid genreöverskridande program) etc, har man inte ens alltid på kommunal nivå.

Som ny arrangör är det värdefullt att kunna få rådgivning och hjälp under vägen, med allt från vart man söker bidrag till vilka regler som gäller för arbetsgivaransvar etc.

För södra Sveriges musikarrangörer utgör länsmusikorganisationerna i realiteten en arrangörsresurs – med subventioner av produktioner, kontraktskrivning och marknadsföring. Producenterna på länsmusikorganisationerna tar fram produktioner tillsammans med arrangörerna och hjälper i mån av tid till att samordna vissa produktioner. Sedan nedläggningen av Rikskonserter har länsmusikens roll vuxit i betydelse – Mycket av det som tidigare sköttes centralt av Rikskonserter förväntas nu tas om hand av Länsmusikorganisationerna. Inte minst gäller detta den typ av turnéproduktioner som Rikskonserter stod för.

Länsmusikens uppdrag är dock begränsat och vi har inget formellt uppdrag eller resurser att kunna vara en resurs för hela musiklivet.

Administrativ avlastning –rådgivning och information Utöver ett ökat ekonomiskt stöd är det framförallt någon form av administrativ avlastning – rådgivning, informations- och kunskapsspridning, som arrangören skulle vara hjälpt av.

Hur startar man en förening? hur söker man bidrag? Hur skriver man kontrakt med artister, vad krävs vid arrangemanget? Hur redovisar man stim- och arbetsgivaravgifter etc.

Mötet med andra arrangörer (som mentorer) kan inspirera och ge syre till både nya och gamla organisationer. Mentorer kan även vara artister som kan beskriva arrangörskapet ur artistens synvinkel – vad är det man önskar som artist?

Det är också av stor betydelse att få ut information om utbildningar, kurser, nya skatteregler, nätverksmöten m.m. Vem är vem? Vilka kurser finns tillgängliga?

Vilka nätverk finns? etc. Många av arrangörernas problem skulle kunna lösas genom samarbeten med andra.

Kompetensutveckling är viktigt inom alla verksamheter och inom ett komplicerat område som arrangörsverksamheten är det oerhört viktigt – förenklar arbetet och säkrar kvalitén.

En funktion som ytterligare hade hjälpt arrangören är hjälp med sammankallande till nätverksmöten.

Musik i Syd har som resultat av arrangörsprojektet utvidgat sin informationsspridning genom hemsida och utskick. På hemsidan under rubriken ”För arrangörer ”lägger vi ut information om utbildningar, arrangörsmöten etc. Vi presenterar även (i samarbete med MAIS) nya regler som kan vara av betydelse för arrangörerna. Vi har även startat upp ett chattrum för arrangörer.

91

Musikarrangörer i samverkan (MAIS) har tagit fram en digital Arrangörshandbok, i vilken arrangörens arbete och alla situationer utförligt beskrivs. Arrangörshandboken hittar man på www.arrangera.just.nu Resursområden: • starta arrangörsförening • bidragsordningar • kontraktsskrivning • redovisning av STIM • redovisning av arbetsgivaravgifter etc.

• inspiration!

• mentorer • hur löser man problem?

• vem är vem – vilka aktörer kan man samarbeta med?

• kurser och utbildningar (kompetensutveckling) • möten • nya regler (skatteregler etc) • nyheter kring kulturfrågor, kulturpolitik etc.

• teknikföretag – vilka finns?

• artistförmedlingar – vart vänder man sig?

•sammankallande till nätverksmöten

Har kammarmusiken någon framtid?

Del 3. En essä av Greger Andersson.

Det har aldrig tidigare i vårt land funnits så många och så välutbildade tonsättare som det gör idag. Kvaliteten är hög. I Högskoleverkets rapport (2007) från utvärderingen musikhögskolornas musikerutbildningar heter det att: Det allmänna intrycket av kompositions- och dirigeringsutbildningarna är överlag gott med välorganiserade enheter, hög lärarkompetens, bra kontakter med yrkeslivet och goda internationella kontakter. Högskolornas geografiska läge och storlek påverkar möjligheterna till studentarbeten med orkestrar och ensembler inom och utanför högskolan. Vårt intryck är att högskolorna utvecklar och har kontakter med de ensembler som finns tillgängliga.

Utöver högskolorna måste man numera räkna med Tonsättarskolan Gotland i Visby som en betydande utbildare av kompositörer.

Det allmänna intrycket är ändå att det stora flertalet av dessa tonsättare har svårt att nå ut med sin musik. Sällan blir ett relativt nyskrivet stycke kammarmusik ett repertoarverk. Det framförs en eller ett par gånger för att sedan ”försvinna”. Beställarna av nyskriven kammarmusik är få. Kammarmusikföreningarna skulle kunna vara betydande beställare, men pengar saknas.

Men icke desto mindre: tonsättarutbildningen tycks vara vid sunda vätskor och många sökande är beredda att genomgå denna utbildning. Även utbildningen av musiker är idag omfattande, både i genrebredd och antalet studenter. Visserligen har inte alla sin håg åt konstmusiken/kammarmusiken, men de är ändå tillräckligt många för att det ska bli trångt på banan. Låt mig än 92

en gång få åberopa högskoleverkets utvärderingsrapport. Bland annat betonas det höga söktrycket, det vill säga att många fler söker än de som kommer in på en utbildning: Tre av musikhögskolorna, de i Göteborg, Malmö och Stockholm, ger musikerutbildning med klassisk inriktning på kandidat- och magisternivå. De ger också fördjupningsstudier. Lärarna har hög konstnärlig kompetens, ämneskompetens och pedagogisk kompetens. Utbildningsplanerna med tillhörande kursplaner är tillfredsställande och innehåller de moment som är viktiga för studenternas utveckling som musiker.

Högskolorna hävdar sig bra i internationella sammanhang och anpassningen till Bolognasystemet är igångsatt. Musikhögskolorna uppvisar ett högt söktryck, fast inom vissa instrument finns det en nedgång. De som antas till utbildningarna har goda musikaliska färdigheter.

En särskild kammarmusikerutbildning (Kammarmusikprogrammet, 120 högskolepoäng) erbjuder Mälardalens högskola tillsammans med Musikhögskolan i Stockholm. Kursen är en halvfartskurs. På hemsidan antyds också att kammarmusikeryrket inte är en dans på rosor; man kan inte ta en fast och varaktig anställning som kammarmusiker för givet.

Framtidsutsikter

Du kan arbeta som musiker eller ha musiken vid sidan av en annan yrkes

karriär. Får du möjligheten kanske en kombination av dem båda kan bli

en riktig höjdare.

Jobb

Du kommer att kunna arbeta som musiker men kanske även inom andra

områden beroende på vilka övriga program eller kurser du läst.

Påfallande många musiker som genomgått dessa utbildningar är hänvisade till en vikarierande tillvaro eller att marknadsföra sig själv på freelance-basis. En tredje möjlighet är att omskola sig till ett helt annat yrke – busschaufför tycks vara vanligt – som tids- och planeringsmässigt även kan tillåta en musikertillvaro. Antalet speltillfällen är få. Som jag har förstått det är det inte så få kammarmusiksällskap som får direktförfrågningar från unga musiker om möjligheten att få framträda inom ramen för sällskapets ordinarie program.

Som hittills framgått finns det betryggande och högkvalitativa utbildningar för tonsättare och musiker. Hur ser det då ut på arrangörs- och publiksidan. Vilka basala kunskaper gäller för arrangörer och publik? Vilka utbildningar erbjuds och vem svarar för dem?

pilotproje

Arrangörsutbildning på högskolenivå

kt

Att det finns ett behov av arrangörsutbildningar – både för nya arrangörer, potentiella blivande arrangörer samt som kompetensutveckling för redan etablerade arrangörer – har framgått med tydlighet i samtal och diskussioner med arrangörer och musiker. Flera unga arrangörer har uttalat att de önskat att arrangörskunskap hade varit ett obligatoriskt inslag i Musikerutbildningen.

Projektet kontaktade Cecilia Flodén, utbildningsadministratör för Karriärkontoret på Musikhögskolan i Malmö, med förslaget att starta en arrangörsutbildning på 8 poäng. Till kursledare engagerades Mats Möller, Kansliansvarig för Musik93

arrangörer i samverkan (MAIS) och författare av Arrangörshandboken. Kursinnehållet arbetades fram gemensamt av Cecilia Flodén, Mats Möller och Maria Videll.

Intresset visade sig vara mycket stort och så många som 57 personer anmälde sig till kursen. Det stora antalet deltagare gjorde att två av de fem kurstillfällena fick genomföras med delade grupper. Vid några andra tillfällen delades också gruppen i mindre grupper för diskussioner och erfarenhetsutbyte. Mats Möller var kursledare och huvudlärare men vid tre tillfällen medverkade gäster: Bengt Hall, operachef och dåvarande MAIS-ordförande, som talade om kulturpolitik, Anna Oscarsson som talade om sociala medier samt Kristján Gislason och Anders Munke från Tillgänglighetsgruppen i Malmö som talade om just tillgänglighetsfrågor.

Gruppen med deltagare var väldigt blandad och där fanns alla åldrar och alla genrer från kammarmusikarrangörer i Simrishamn till klubbarrangörer från Stockholm. Enligt kursdeltagarna lockade det extra att utbildningen gav högskolepoäng och kan tas med i en CV. Länsmusikorganisationerna i Södra Sverige gav deltagare från den egna regionen resebidrag till utbildningen.

94

Intresset för kursen är fortsatt stort och enligt Cecilia Flodén har den ett högre söktryck än de flesta av Musikhögskolans anda kurser. Till hösten, då kursen körs igen, är det 40 personer anmälda.

Cecilia menar att det varit extra positivt att få de etablerade kammarmusikarrangörerna till Musikhögskolan ”personer som är så viktiga för alla musiker, som skapare av arbetstillfällen”. Flera studenter (även tidigare studenter)deltog i kursen och mötet mellan gammal och ung och mellan arrangör och musiker har upplevts som en av kursens styrkor. ”Att utbilda sig till både musiker och arrangör ligger helt i linje med det uppdrag vi har att införliva mer entreprenörskap i högskoleutbildningen”, säger Cecilia.

Hon säger också att ”så länge söktrycket är tillräckligt stort kommer vi att driva kursen vidare. Gärna med Mats som kursledare och i samarbete med Musik i Syd – ett samarbete som varit smidigt och fungerat bra”.

Karriärkontoret, som Cecilia Flodén är ansvarig för har till uppgift och syfte är att på olika sätt förebereda studenterna på kommande yrkesliv, att kartlägga arbetssituationen för musiker, erbjuda fortbildning för bl.a. frilansmusiker och att bidra till att musiklivet stärks för både musiker och publik.

Kursen fick det formella namnet Arrangörsutbildning 311-16/09 24SP9 8 poäng och godkändes av utbildningsnämnden MuKy vid Musikhögskolan i Malmö 091203. Kursen hade 57 anmälda deltagare (varav 23 slutförde kursen med godkända examinationer).

Kursplan Arrangörsutbildning

Mål Utöver de allmänna målen för grundläggande högskoleutbildning som finns formulerade i högskolelagen (1 kap 8§) skall studenten efter fullbordad kurs ha tillägnat sig grundläggande kunskaper i att organisera och initiera konsertverksamhet inom alla genrer olika organisationsformer lämpliga för att arrangera konserter civilrättsliga, skatterättsliga och upphovsrättsliga frågeställningar kopplade till arrangörskapet budgetarbete, finansiering, skattefrågor, marknadsföring, publikarbete, kontakter med media nya kommunikationsformer för marknadsföring och nätverksskapande aktuell kulturpolitik Kursinnehåll Kursen vänder sig till redan verksamma, och blivande, arrangörer, musiker och musikintresserade inom alla genrer Kursen skall ge studenterna kunskap om arrangörskapet. Från att starta arrangörsförening och söka bidrag, idéarbete kring konserten/produkten, genomförande och efterarbete.

Några rubriker: programarbete, finansiering, förhandlingar, Stim, skatter och avgifter, marknadsföring.

Undervisning och examination För godkänd kurs krävs 80% närvaro på kurstillfällena samt att gemensamma och individuella arbetsuppgifter utförts.

Fyra kurstillfällen à 5 timmar under hösten.

Undervisningen sker i huvudsak i grupp i form av föreläsningar och diskussioner. Studenterna förväntas utföra eget arbete mellan kurstillfällena.

Betyg Efter genomgången kurs ges något av betygen Godkänd eller Underkänd.

Förkunskapskrav Grundläggande behörighet

95

Litteratur och övriga läromedel Kurslitteratur består till stor del av kompendier och nätbaserade kunskapskällor liksom en aktuell litteratur i ämnet. Studenterna delges litteraturlista vid kursstart.

Kursvärdering Kursen utvärderas formativt (löpande) eller summativt vid kursens slut. Övergripande frågor kring mål, kursinnehåll och undervisningsformer bör vara centrala. Övrigt Till kursen knyts en referensgrupp med representanter från Musik i Syd och MAIS – Musikarrangörer i Samverkan.

Arrangörskurs arrangerad av bildningsförbund och kulturinstitutioner Utbildningar bör finnas på flera nivåer och projektet har även engagerat sig i en arrangörsutbildning i samarbete med ABF, Folkets Hus och parker, Malmö Opera, Musik i Syd och Riksteatern Skåne. De samverkande institutionerna har marknadsfört kursen via sin respektive nätverk, till både etablerade och potentiellt nya arrangörer. Även denna kurs blev överbokad och med så många som 30 personer på reservplats. I och med det stora intresset dubblerades kursen och genomfördes på nytt.

96

Scener ur ett arrangörskap – Coda Av Mats Möller

Alla bygger vi magi, alla drivs vi av kärleken till den i nuet klingande musiken och det levande mötet mellan musiker och lyssnare. Där allt kan hända. Och vi vill dela den magin med andra – dilettanten, vurmaren, musikern/den ofrivillige arrangören, den passionerade lyssnaren, musikproducenten, herrgårdsägaren, klubbinnehavaren eller den frustrerade småstadsbon som gör vad som helst för att få lyssna till levande musik.

Vi kanske dansar, hoppar, sjunger, eller bara sitter mitt emot varandra, stilla på stolar i ett litet rum, och i ena delen av rummet spelar någon för några i den andra delen. Flugorna surrar i den gamla 1600-talsbyggnaden, fåren bräker utanför. Eller så dånar den förstärkta musiken så där skönt så att bröstkorgen masseras av baskaggen. Ingen tänker på vem som är arrangör eller musiker eller lyssnare. Ingen ägnar kulturplaner eller bidragsansökningar en tanke. Vi äger ju just den här stunden, den här konserten, det här ögonblicket. Tillsammans. Vare sig vi befinner oss i tryggheten på Kungliga Operan eller slåss med myggorna medan låtspelandet klingar i sommarnatten, på avstånd.

Sammanfattning och kommentarer Det kommer säkert inte som en överraskning att vi genom projektarbetet - undersökningar och samtal med berörda aktörer - kan konstatera att helt avgörande för ett rikt musikliv i vårt land är lokalt engagerade arrangörer oavsett om det är ideellt verksamma arrangörsföreningar eller om det är professionellt administrerade institutioner. Den lokala arrangören speglar oftast intressen som finns på orten och har ett starkt engagemang för ortens kulturliv. Arrangörerna har också oftast ett stort nätverk, vilket innebär att man når ut till många medborgare med sina arrangemang. För en kommun är ett lokalt ideellt arrangörskap självklart det mest kostnadseffektiva sättet att nå ut med kultur på orten.

Frågan är dock om vi i framtiden, utan att tillsätta större resurser – ekonomiska och personella – klarar oss med dagens modell, det vill säga ett arrangörskap som till stor del bygger på eldsjälar och ideellt engagemang. Det är ingen tvekan om att det medborgerliga engagemanget är betydelsefullt – det råder heller ingen tvekan om den höga kompetens som finns i genrespecifika arrangörsföreningar. Men undersökningen visar tydligt att många upplever att arbetet är tungt och komplicerat och att det är svårt att få nya krafter att engagera sig i en arrangörsförenings verksamhet.

Allt fler aktiviteter konkurrerar om människors tid och den idealism som en gång präglat arrangörsföreningarna tycks delvis vara i avtagande – speciellt i den yngre generationen. Många upplever att det är ett stort och betungande ansvar att ansöka om medel, ta ansvar för ekonomin och därtill hörande redovisning.

På orter utan arrangörsföreningar finns ingen mottagare av musik och kulturproduktioner och de som bor på dessa orter måste åka till andra orter och städer för att ta del av kultur. Kommuner som inte har en strategi och en tydligt uttalad vision om sitt kulturutbud har naturligtvis sämre möjligheter att erbjuda ett 97

lokalt kvalificerat och varierat kulturutbud. Samtidigt kan man konstatera att på orter där det finns enbart en kammarmusikförening har man förmånen att få tillgång till ett bra kammarmusikutbud, men det är inte lika säkert att man får ta del av folk- och världsmusik, jazz, teater eller dans. Det framgår tydligt i undersökningen att de kommuner som har en medveten strategi när det gäller kulturutbud eller kulturdeltagande också har en betydligt mer omfattande verksamhet än de kommuner som inte beslutat om någon form av kulturplan eller motsvarande strategiskt dokument. Kommunens engagemang är helt avgörande. ”Allas lika rätt till kultur” påverkas i hög grad av förekomsten av lokala arrangörer.

Många som vi samtalat med pekar på behovet av en professionalisering av arrangörsledet. Man menar oftast att det offentliga måste ta ett större ansvar för att säkra ett framtida arrangörskap, med ett större engagemang från kommunernas sida, och tydliga planer för vad man vill med kommunens kulturutbud.

Den kompetens och den hjälp som exempelvis länsmusikorganisationerna kan ställa upp med i form av subventioner, kontraktsskrivning och marknadsföring är ovärderlig för många arrangörer.

Det krävs även en ökad medvetenhet inom kommunerna om arrangörsverksamhetens kostnader och man måste förstå att arrangörsstödet måste upp till en viss nivå om arrangören ska kunna bedriva någon meningsfull verksamhet.

Statens stöd till arrangerande föreningar som fördelas av Kulturrådet och av riksförbunden, är av stor betydelse för landets arrangörer. En del arrangörsföreningar som har ett mer genreöverskridande utbud, ser det emellertid som ett problem att man inte passar in i den arrangörsstruktur som finns och därmed har svårigheter att ta del av statliga bidrag. Strukturerna upplevs som otydliga.

Arrangörer behöver även andra stöd än rent ekonomiska. Behovet av utbildningar är stort och likaså behovet av personellt stöd i form av rådgivning, information och administrativ avlastning, nätverk och mötesplatser. Projektet har bland annat initierat till en utbildning på högskolenivå (en fristående kurs) och responsen har varit överraskande positiv – utbildningen, som nu går för andra gången, har kommit att bli en av högskolans större kurser och samlar arrangörer från hela Sverige – både etablerade och nya.

Vi ser i framtiden ett arrangörsled i förändring med en klar trend där nya arrangörer är utövande och/eller utbildade musiker. Vi ser också att idealismen inte längre är lika påtaglig och att arrangörsledet på sikt verkar gå mot en ökad grad av professionalisering (i form av att fler önskar en viss ersättning för sitt arbete). Vi har i projektarbetet också sett ett samband mellan arrangörens medelålder och publikens ålder och vi har sett hur nya arrangörer och utvecklade konsertformer nått ut till nya publikgrupper.

Enligt Kulturrådets direktiv för bidragsgivningen ska alla bidragstagare sträva efter en jämn åldersfördelning inom föreningen, vilket många föreningar upplever sätter press på arbetet. Målet är för de allra flesta väldigt svårt att uppfylla.

Alla ”äldre” föreningar, främst inom genrerna jazz och kammarmusik arbetar intensivt på att få yngre personer både till verksamheten och i publiken. Frustrationen är stor över att man inte lyckas bättre än vad man gör och oroliga röster höjs om genrernas fortlevnad.

98

Samtidigt visar projektet att det finns ett intresse från unga individer att engagera sig i ett arrangörsarbete, men med jämnåriga, och att deras intresse snarare är att utveckla en egen verksamhet än att inordna sig i befintliga strukturer.

Kanske måste man acceptera att arrangerande föreningar till viss del har den ålderstruktur som de har och snarare se det som en styrka att det finns arrangörer för olika målgrupper både vad det gäller ålder och genre. I en framtid med ett mångfacetterat och kvalitativt kulturutbud med både bredd och spets, måste finnas utrymme för alla, både etablerade arrangörer, med verksamhet som varat över en längre tid och nya arrangörer och lösare sammansättningar som verkar mer i projekt.

För tillväxten av nya arrangörer men även för publik- och produktionsutveckling skulle det krävas enklare och mer flexibla stödordningar som gör det lättare att komma fram som ny arrangör.

Ett säkrat framtida arrangörskap En av projektets målsättningar har varit att komma fram till modeller för ett säkrat framtida arrangörskap. Ett högt satt mål och svårt att uppfylla. Vi tycker oss dock ha identifierat ett antal områden som möjliga och angelägna att arbeta vidare med. Allra viktigast känns satsningar på att stärka arrangörsledets ekonomi på alla nivåer – kommunal, regional och statlig.

Ökade satsningar på den kommunala/regionala och statliga nivån Enligt vår uppfattning är det i första steget på kommunal nivå som stödet till arrangörsledet måste växa. Den kommunala nivån måste vara beredd till mycket större satsningar på arrangörsverksamhet, om man vill att kommuninnevånarna skall kunna ta del av ett varierat och kvalificerat kulturutbud. Satsningar på kultur varierar emellertid, av många olika anledningar, stort mellan olika kommuner och möjligheterna för alla att ta del av kultur varierar därefter. Projektet har i möten med kulturchefer förstått att kunskapen om kulturens betydelse i många avseenden, är låg inom kommuners högsta politiska ledning. I konkurrensen prioriteras andra områden.

Men hur kan kulturens ställning stärkas inom den kommunala nivån? Den nya regionaliseringspolitiken hoppas vi skall ha en positiv inverkan på kommunernas framtida kulturpolitik och verksamhet, med nya planer och en större medvetenhet om vad kulturen gör för en kommun. Med rätt samordning mellan kommuner och mellan kommuner och den regionala nivån kan alla vinna fördelar.

Kulturchefsmötena gav upphov till en mängd förslag på aktiviteter som skulle kunna stärka flera kommuners möjligheter till ett utökat kulturutbud.

Region Skåne har via den nya Kulturplanen och delregionala kulturparlament kommit långt i samtalen och samarbetena med kommuner i hela regionen. Ytterligare insatser skulle emellertid kunna göras inom mer specifika områden.

Ett kommunalt samarbetsforum som enbart specialiserar sig på kulturarrangemang hade kunnat vara till stor nytta för hela regionen. Produktion, samordning, samarbete och finansiering hade kunnat stärkas genom ett sådant forum.

En regional/kommunal samverkansmodell för arrangörsområdet skulle innebära fördelar i form av resursutnyttjande, helhetstänkande och regional spridning.

99

Institutioner och organisationer som exempelvis Länsmusiken och Riksteatern m.fl kan spela en betydande roll i ett sådant forum. Ökade statliga anslag för att möta upp ökade kommunala och regionala insatser är också nödvändiga.

Uppstartsbidrag Svårigheterna att finansiera ny arrangörsverksamhet är ett hinder för tillkomsten av nya arrangörer. Det vore intressant att pröva en modell med uppstartsbidrag för nya arrangörer, för att se om det kan vara ett sätt att komma vidare.

Uppstartsbidrag skulle kunna beviljas för exempelvis tre år, under vilken tid arrangören har möjlighet att förankra sin verksamhet och göra ansökningar till kommun, region och stat. Lyckas arrangören bra kan verksamheten leva vidare med hjälp av befintliga bidragsmöjligheter. Uppstartsbidragen behöver vara av en sådan storlek att det realistiskt går att genomföra en bra verksamhet.

Uppstartsbidraget skulle med fördel ligga på regional nivå men i nära samverkan med den kommun i vilken den nya arrangören skall verka. Den nya regionaliseringspolitiken med samverkan mellan region och kommun innebär stora fördelar i detta sammanhang. Att kommunen är med i processen är viktigt för tiden efter att uppstartsbidraget slutat gälla. Det är även viktigt att få med Länsmusiken och andra arrangörsstödjande institutioner och organisationer (som riksförbunden) i arbetet med eventuella uppstartsbidrag.

Till uppstartsbidraget skulle även behöva kopplas en rådgivande funktion, en arrangörscoach eller mentor, som hjälper den nya arrangören i sitt arbete.

En resurs för arrangören Det finns ett behov av en resurs, som kan bistå och utveckla arrangörsledet.

Kammarmusikförbundet nämner bland annat detta i sitt yttrande över den Regionala Kulturplanen för Skåne 2011–2012.

Arrangörsresursens viktigaste uppgifter skulle främst vara den rådgivande, informationsspridande, samordnande och sammankallande. Kammarmusikförbundet uttrycker att de välkomnar tanken på ett resurscentrum, då det är väsentligt att dess medlemmar ”får stöd och uppmuntran att fortsätta”. Även på förbundsnivå nämner man behovet av arrangörsresurser. Lars Farago på RFoD menar att ”dagens arrangörer är i behov av administrativ avlastning”.

Det är emellertid viktigt att en eventuell arrangörsresurs är oberoende och kan fungera som länk mellan arrangör och olika organisationer och institutioner som exempelvis Länsmusik, centrumbildningar och Riksteater. Allt annat skulle innebära uppbyggnad av dubbla funktioner samt kunna komma att innebära att flertalet intressen inte tillvaratas.

Resursen skulle finnas till stöd med information om exempelvis utbildningar, skattefrågor, avtalsmallar etc. Guida arrangören genom bidragssystemen, hjälpa till med samordning och kontakter, hjälpa arrangören till kontakter med institutioner, organisationer och mentorer samt vara sammankallande för olika arrangörsnätverk etc.

100

Arrangörer med utökat område – kulturarrangörer Alla i projektet ingående länsmusikorganisationer, artister och producenter av kultur vet att det på vissa orter och platser inte finns någon arrangör att vända sig till för att få ut produktioner. Därmed inte sagt att det kanske inte finns någon arrangör alls på orten – det kan exempelvis finnas en teaterförening men inte någon kammarmusikförening, eller tvärtom.

I projektets referensgrupp och arbetsgrupper har vi talat mycket om att det skulle vara positivt om en redan etablerad arrangör kunde ta på sig uppgiften att arrangera mer kultur inom flera områden. Arrangörer med ett utökat genreområde hade kunnat vara en bra lösning för flera kommuner och platser där det saknas arrangörer för en viss typ av kultur. Man kan också tänka sig att det finns grupper eller personer med olika genreintressen som skulle vinna på att gå samman och hjälpas åt och på så sätt bli starkare som arrangörer.

Arrangörer med utökat område, tror vi, måste ta sin början på kommunal nivå.

Med extra stöd från kommunen kan kanske arrangören tänka sig att utöka sitt område. Visserligen beror genreuppdelningen från början av, att den som valt att arrangera en viss genre gör det på grund av att ett stort intresse för just den genren. Alla kommer inte vara intresserade av att också arrangera annan kultur.

Men i de fall intresset finns och där flera ensamma eller mindre arrangörer skulle vara hjälpta av att gå samman och hjälpas åt skulle det vara en bra lösning.

För de genre och konstformsöverskridande arrangörerna känns det angeläget att förbunden och Kulturrådet kommer överens om en gemensam och klar strategi. Idag arbetar förbunden, enligt egen utsaga, olika från förbund till förbund och från fall till fall.

101

102

103