Safaritur vid Ayers Rock

Ayers Rock kan upplevas på många sätt, men det är först på en campingtur som man på riktigt känner sig som ett med naturen och dessa uråldriga landskap. Det upplevde MyPlanets resesäljare Emelie på ett fantastiskt tredagarsäventyr långt ute i Australiens röda öken. Ett äventyr som också bjöd på The Olgas och Kings Canyon.

Jag hade sett otaliga bilder på Ayers Rock innan ankomsten till Australien, men trots det fick synen av den mäktiga monoliten mig att tappa andan. Stor och mäktig låg den där mitt i öknen omgiven av platta, öppna landskap. Det var något overkligt över den. Något lockande som gjorde att jag faktiskt hade svårt att slita blicken från den.

Ayers Rock är enorm. Världens största sten reser sig 348 meter upp över öknen, och med en omkrets på över nio kilometer intar den 400 miljoner år gamla monoliten en väldigt prominent plats i landskapet.

En viktig helgedom Det är inte bara storleken som gör Ayers Rock så fascinerande. Monoliten är en viktig helgedom för de lokala anangu-aboriginerna som förknippar stenen med en rad centrala historier i sin mytologi. Detta kan man lära sig mer om på det fantastiska kulturcentret vid Ayers Rock, eller Uluru som idag är stenens officiella namn.

Just för att stenen är helig uppmanade skyltar oss att inte bestiga den, vilket inte gjorde något då det finns många andra sätt att uppleva Ayers Rock på. Så vi tog på oss vandringsskorna och begav oss ut på en härlig liten promenad längs stenens fot. Guiden tog med oss förbi grottor som hade använts till olika ceremonier sedan tidernas begynnelse, och på flera platser kunde vi se klippformationer och sprickor i stenen som enligt lokala legender skapades under en kamp mellan två mytomspunna ormar. En fantastisk solnedgång Vi hann inte gå runt hela stenen för sakta men säkert blev ljuset mjukare, och innan vi visste ordet av hade det blivit dags att göra sig redo för att se solnedgången. Det är nu som Ayers Rock visar sig från sin mest spektakulära sida. Från vår utsiktsplats en bit från stenen kunde vi se hur den enorma monoliten började ändra färg. Först från orange till röd, men ju lägre solen stod på himlen desto mer intensiv blev den röda färgen, ända tills det sista ljuset försvann och Ayers Rock slukades av nattens skuggor. skrattade guiden när han kom med en kopp ångande varmt morgonkaffe. ”Men skaka skorna innan du tar på dig dem.”

Jag drack snabbt upp mitt kaffe och skakade skorna en extra gång för att vara helt säker på att inga objudna gäster krupit in, och inom kort var jag redo att njuta av soluppgången över Ayers Rock. Den var om möjligt ännu vackrare än solnedgången dagen innan, och det var fantastiskt att känna solens gyllene strålar mota bort nattens kyla.

Natt under stjärnorna Snart tändes de första stjärnorna över outbacken som ett tecken på att det var dags att bege sig tillbaka till lägret. Här tändes en lägereld och efter en snabb insats från alla kunde vi sätta oss till rätta med en god middag. Samtalen flöt på i ljuset från lågorna, men det hade varit en lång och upplevelserik dag så en efter en försvann folk in i lägrets permanenta tält. Jag hade också ett tält, men jag hade andra planer för natten. Istället för att sova i tält hade jag tackat ja till erbjudandet om att sova i en swag. Det är en äkta australiensisk uppfinning som består av en madrass och en sovsäck som omsluts av canvas. Här kunde jag ligga tryggt och bekvämt under den gnistrande stjärnhimlen och drömma om morgondagens upplevelser.

Morgon i outbacken Stjärnorna lös fortfarande på en kolsvart himmel när jag blev väckt nästa morgon. Till min förvåning hade jag sovit otroligt gott i min swag och varken spindlar eller ormar hade synts till under natten. ”De ska du inte vara rädd för”, Vindarnas dal Dagens mål var inte Ayers Rock, utan de närliggande klippformationerna The Olgas som idag officiellt är kända som Kata Tjuta. Namnet betyder ”många huvuden”, vilket passar bra då Kata Tjuta består av 36 monoliter som står nära varandra. Alla dess ”huvuden” har en mindre omkrets än Ayers Rock, men den högsta är faktiskt 200 meter högre än den berömda grannen. Stigar tar oss kors och tvärs in mellan de höga klippväggarna till dolda dalar. Den största av dessa är Vindarnas dal, som var målet för förmiddagens vandring.

Stigen var lätt att följa och inom kort var vi omgivna av en fantastisk värld av sten. Skuggor fyllde fortfarande dalens fot, men solen steg snabbt på himlen och temperaturen likaså. Det var skönt att kunna sätta sig i bussen som väntade vid stigens slut, och sätta på en av de moderna uppfinningar som man snabbt lär sig att älska i outbacken – aircondition.

Kameler och kängurur Vi satte oss skönt tillrätta i bussen då vårt nästa mål låg flera timmars bussresa bort. Det är aldrig tråkigt att köra i outbacken. Jo, landskapet kan verka monotont vid första ögonkastet med sina oändliga vidder och spridda buskar, men tittar man efter ordentligt finns det massor att se på. Det kan vara örnar som cirkulerar längs vägen eller en flock undulater på väg från ett vattenhål till nästa. På ett ställe fick jag syn på ett par kängurur som sökte skugga under ett träd, och på ett annat stod en kamel och knaprade på några torra grenar.

Det var i sen eftermiddag innan vi kom fram till Kings Canyon. Även här bestod lägren av permanenta tält, så det var bara att flytta in. Efter gårdagens succé med swagen var jag inte ett dugg tveksam, jag var redo för ännu en natt under stjärnorna.

Kings Canyon Om jag ska vara helt ärlig hade jag innan jag åkte iväg tänkt att Kings Canyon var som en slags bonus till turens riktiga attraktioner – Ayers Rock och The Olgas. Men där hade jag fel! Det visade sig faktiskt att promenaden den här morgonen skulle bli en av höjdpunkterna på min resa till Australien. en liten hängbro innan den försvann ner i ännu en dold ravin. Trappstegen näst intill hängde på klippväggen nu, och gjorde det möjligt att komma hela vägen ner till botten av ravinen. Där gjorde vi en paus vid ett permanent vattenhål omgivet av tät växtlighet och höga, kala stenmurar. Föga överraskande är den här platsen känd som Paradisets Trädgård. Härifrån gick en stig upp på andra sidan av ravinen som ledde tillbaka mot bussen genom ett bisarrt landskap med stora bikupsformade klippformationer.

In och ut snirklade sig stigen mellan eroderad sandsten innan vi plötsligt stod vid kanten av en djup ravin. Det gäller att hålla ögonen öppna, för man kan inte se ravinen förrän man står vid kanten av den 300 meter höga, lodräta muren och tittar ner. Från kanten fortsatte stigen över Hela turen hade tagit nästan fyra timmar, så det var skönt att kunna sätta sig tillrätta i den kyliga bussen och slappna av samtidigt som chauffören satte kurs tillbaka mot civilisationen i Alice Springs.

The Olgas

Experternas Australien

Fredrik

Hur länge har du arbetat som resesäljare? Sedan 2004.

Hur många gånger har du varit i Australien? 5 gånger.

Hur länge har du varit där sammanlagt? Ca 2 år totalt då jag bland annat studerade där under en period.

Vad är det som har fått dig att återvända flera gånger? Mentaliteten hos folket, den avslappnande atmosfären och vädret. Kombinationen gör att allt blir mer avslappnat i Australien.

Vad tycker du bäst om med Australien? Inställningen hos människorna. Favorituttrycket ”no Worries” = allt ordnar sig genomsyrar allt. Det får alla att gå ner i varv och njuta lite mer.

Vilken är din bästa naturupplevelse? Fraser Island – världens största sandö. Det är som att resa tillbaka i tiden till när dinosaurierna vandrade på jorden. Ormbunkar, gamla träd och sötvattensjöar skapar en miljö där man nästan kan känna ”doften” och höra ljuden av dem. En helt magisk ö!

Vad är ditt bästa tips till någon som ska besöka Australien? Ha tid. Det är stora avstånd och det finns så mycket att se. Välj ut dina måsten och fokusera på dem i stället för att försöka klämma in så mycket som möjligt.

Madelene

Hur länge har du arbetat som resesäljare? Sedan 2003.

Hur många gånger har du varit i Australien? 2 gånger

Hur länge har du varit där sammanlagt? Ca 10 månader.

Vad var det som fick dig att återvända? Naturen, människorna, klimatet – Australien är helt fantastiskt!

Vilken upplevelse i Australien har gjort störst intryck på dig? Tystnaden och lugnet i nationalparkerna runt Darwin. Det är en tystnad som man sällan upplever nuförtiden.

Vilken är din bästa naturupplevelse? Fraser island gjorde ett starkt intryck på mig - vilken natur! Man badar i en kristallklar, blå sjö ena dagen och i en magiskt smaragdgrön nästa! Kritvita stränder, mörkgrön regnskog... och allt detta upplevs med en 4WD så att man kommer riktigt nära naturen. Vilken upplevelse!

Vad är ditt bästa tips till någon som ska besöka Australien? Ha gott om tid och ta det lugnt! Du kommer inte hinna se allt ändå utan måste komma tillbaka!

Australien

Nya Zeeland Sydafrika

Kanada

USA

KAKADU ÄVENTYR I CROCODILE DUNDEES AUSTRALIEN

I 2016 var det præcis 30 år siden, at filmen Crocodile Dundee tog verden med storm og bragte den australsk outback helt ind i det danske biografmørke. Dele af filmen var optaget i nationalparken Kakadu, så MyPlanets rejsekonsulent Rikke tog til Kakadu for at se, om Crocodile Dundees Australien stadig findes. 2016 var det exakt 30 år sedan filmen Crocodile Dundee tog världen med storm, och förde den australiensiska outbacken hela vägen in i det svenska biomörkret. Delar av filmen filmades i Kakadu National Park, vilket ledde till att MyPlanets reserådgivare Rikke åkte till nationalparken för att se om Crocodile Dundee Australien fortfarande finns.

”Håll i ordentligt”, sa vår chaufför samtidigt som hon svängde av och lämnade huvudvägen för en dammig väg med gropiga hjulspår. ”Åkturen in till Jim Jim Falls är en del av äventyret”. Det hade hon helt rätt i. Meter efter meter kämpade sig bilen framåt, samtidigt som jag stirrade intensivt ut genom fönstret efter några av de många djur som lever här. Det tog inte lång tid innan vi hade turen med oss. På ett ställe överraskade vi ett par gultofskakaduor som skrattande fällde ut vingarna och försvann upp över trädtopparna. På ett annat ställe smög en dingo omkring i skogen och rotade efter något att äta och en bit från vägen fick vi syn på ett par vilda hästar som betade i en glänta.

Världsarv Kakadu är med all rätt en av Australiens mest berömda nationalparker. Parken bjuder inte bara på en enastående natur med forsade vattenfall, lodräta klippväggar, vidsträckta flodslätter och frodiga våtmarker. Djurlivet är minst lika varierande och i Kakadu kan du bland annat se papegojor, vattenbufflar och saltvattenskrokodiler. Alltihop fulländas av områdets rika historia. Aboriginerna har levt i och med detta landskap i minst 23.000 år – kanske upp till 50.000 år – och deras nära förhållande till naturen illustreras i några av landets vackraste, äldsta och mest avancerade klippmålningar. Denna kombination av djurliv, landskap och kultur har säkrat Kakadu en plats på UNESCOs världsarvslista både för sin natur och kultur. En ära som endast få naturområden kan stoltsera med.

Jim Jim Falls ”Nu kan vi inte köra längre”, utbrast vår guide när hon parkerade den fyrhjulsdrivna bilen i skuggan under ett träd. ”Resten av vägen går vi”. Från den lilla gläntan förde stigen oss djupare in i den vilda naturen. Vi passerade flera små vattenhål, och då och då var vi tvungna att hoppa från sten till sten för att komma över. Solen stekte över landskapet från en hög, blå himmel och insekternas surr fyllde luften. Stigen var dock lätt att följa och inom kort tid befann vi oss vid foten av en djup ravin, inramad på båda sidor av mäktiga stenväggar. Här kunde man definitivt föreställa sig hur Crocodile Dundee slog läger mellan de låga träden eller försökte tämja en vattenbuffel genom att se den djup in i ögonen. Krokodilerna? Dem skulle vi inte bekymra oss för, försäkrade vår guide. De är inte så förtjusta i ljudet av vattenfall, och tycker därmed inte alls om den här platsen. Vid foten av ravinen forsade vattenmassorna ut över klippkanten och föll ner i djupet som ett högt, glänsande band av vatten. Jim Jim Falls är utan tvekan bland de vackraste vattenfallen i Australien, och resan in till detta avskilda hörn av Kakadu gör bara upplevelsen ännu mäktigare när man väl står framför de forsande vattenmassorna. Gigantiska krokodiler Vi såg inga krokodiler vid Jim Jim Falls, men det gjorde vi däremot nästa morgon när vi gled ut på Yellow Water lagunens spegelblanka vattenyta i en liten båt. Solen stod lågt över horisonten och det mjuka morgonljuset gjorde så att landskapet badade i ett gyllene skimmer. I en trädkrona satt en fiskörn och betraktade de många vattenfåglar som hade bråttom med att leta efter föda i det låga vattnet.”Där!”, ropade vår guide och pekade in på den breda lerbanken. Helt riktigt, där låg en saltvattenskrokodil på tre till fyra meter och tittade på oss med sin iskalla blick. Saltvattenskrokodiler kan dock bli mycket större. Rekordet ligger på omkring sju meter och med en vikt på upp till två ton och djurrikets starkaste käft, skulle nog Crocodile Dundee tänka sig för både en och två gånger innan han gav sig på ett fullvuxet exemplar. Det gör han nog klokt i, för krokodiler är inte kräsna och de är kända för att angripa allt från vattenbufflar till fullvuxna kängurur. Till och med tjurhajar har blivit uppätna och i Asien har man bevittnat strider mellan saltvattenskrokodiler och tigrar. Så vi höll oss på säkert avstånd från krokodilen, som i vilket fall såg ut som att han inte brydde sig särskilt mycket om vår närvaro. Vi stannade vid krokodilen ett tag innan vi åkte vidare på jakt efter kängurur som då och då kommer ned till vattnet för att dricka. Jag tvivlade inte längre – Crocodile Dundee Australien existerar i allra högsta grad i Kakadu National Park.