Att avbilda verkligheten

Det vanligaste sättet att rita kartor är att avbilda saker som de ser ut ovanifrån. Det betyder att vi inte betraktar hus eller andra föremål från sidan. Det finns dock undantag och en del kartor ger ett tredimensionellt intryck.

I Sverige användes flygfotografering första gången 1929, och sedan 1960-talet har hela landet fotograferats på detta sätt minst vart tionde år. Flygfotografering har gett bilder som legat till grund när nya kartor har ritats.

Laserskanning

Så kallad laserskanning är en modern teknik för att få en detaljerad bild över hur mark och terräng ser ut. Ett flygplan eller helikopter utrustad med GPS flyger över stora områden och använder en laser för att mäta det exakta avståndet rakt ner till marken. Eftersom flygplanets position är känd tack vare GPS-satelliter kan man beräkna koordinaten och höjden för varje punkt på jordytan. Avancerade datorprogram kan sedan skapa detaljerade tredimensionella modeller av verkligheten.

Lantmäteriet började laserskanna hela Sveriges yta 2009 på detta sätt. Inom många branscher, till exempel skogsindustrin, är denna information mycket användbar. Jämfört med traditionella flygfoton ger laserskanning betydligt noggrannare och mer innehållsrik information om marken och terrängen. Även satellitbilder av jordytan kan vara till stor hjälp när man ritar kartor.

Ibland måste kartritaren ge sig ut i terrängen för att kontrollera flygbilden, den laserskannade bilden eller satellitbilden. Det beror på vad kartan ska användas till. Om man ska rita en karta för en orienteringstävling kan kartritaren behöva lägga ner hundratals timmar ute i skogen. Om avsikten är att de viktigaste husen i ett område ska vara med på kartan kan informationen från flygbilden vara tillräckligt bra.

@ För att producera så detaljerade kartor som möjligt används i dag flera olika digitala metoder.

@ Flygbilder, laserskannade bilder och satellitbilder är exempel på några sådana.

Bilden: Satellitbild över Skandinavien.