Händelsernas Vändningar

Detta har fortsatt till dess att denna härliga sanning om uppståndelsen nästan totalt har fördunklats och nästan glömts i den kristna världen. En framstående religiös författare säger i en kommentar till Paulus’ ord i 1 Tess. 4: 13-18: ”När det gäller att ge verklig tröst, ersätter läran om de rättfärdigas eviga salighet för oss den tvivelaktiga läran om Herrens andra ankomst. När vi dör hämtar Herren oss. Detta är vad vi väntar på. De döda har redan gått in i härligheten. De väntar inte på att basunen skall ljuda till doms eller till salighet.”

Men när Jesus skulle lämna sina lärjungar sade han inte till dem att de snart skulle komma till honom. ”Jag går bort för att bereda eder rum”, sade han. ”Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig.” Joh. 14: 2,

3. Paulus säger vidare: ”Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.” Han tillägger: ”Så trösten nu varandra med dessa ord.” 1 Tess. 4: 16-18. Vilken skillnad är det inte mellan dessa tröstande ord och de uttalanden som vi återgett ovan. Universalisten tröstade de sörjande vännerna med en försäkran om, att när den döde uppgav andan, blev han mottagen bland änglarna, oavsett hur syndig han än varit. Paulus däremot hänvisade sina trosfränder till Herrens framtida återkomst, då gravens bojor skall brytas och ”de i Kristus döda” skall uppstå till evigt liv.

Innan människor får gå in i den himmelska världen måste deras sak undersökas och deras karaktär och liv läggas fram inför Gud. Alla skall bli dömda efter det som skrivits i böckerna och de skall bli belönade efter som deras gärningar varit. Denna dom äger inte rum vid döden. Lägg märke till vad Paulus säger: ”Han har fastställt en dag då han skall ’döma världen med rättfärdighet’, genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå ifrån de döda.” Apg. 17: 31. Här talar aposteln tydligt om en bestämd tidpunkt, som Gud har fastställt för att döma världen och som, då aposteln levde, ännu låg i framtiden.

Judas hänvisar till samma tid: ”De änglar som icke behöllo sin furstehöghet, utan övergåvo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit förvarade i mörker till den stora dagens dom.” Han citerar vidare Enoks ord: ”Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla.” Jud. vers 6, 14, 15. Johannes förklarade att han ”såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blev upplåtna . . . och de döda blevo dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna”. (Upp. 20: 12.)

Men om de döda redan åtnjuter himmelens salighet eller vrider sig i helvetets lågor, vilket behov finns det då av en framtida dom? Bibelns undervisning om dessa viktiga angelägenheter är varken otydlig eller motsägande. Vem som helst kan förstå den. Men vilken uppriktig människa kan inse visheten eller rättfärdigheten i de gängse teorierna? Skall de rättfärdiga, när deras sak blir undersökt i domen, höra de berömmande orden: ”Rätt så, du gode och trogne tjänare! . . . Gå in i din Herres glädje” efter det att de kanske i årtusenden har varit hos honom? Skall de ogudaktiga hämtas från sin plågas vistelseort för att höra hela världens domare säga: ”Gån bort ifrån mig, I förbannade till den eviga elden?” Matt. 25: 21, 41. Vilket fruktansvärt gyckel. Vilken skamlig anklagelse mot Guds vishet och rättfärdighet.

Läran om själens odödlighet var en av de falska läror som den romerska kyrkan lånade från hedendomen och inlemmade i den kristna religionen. Martin Luther ställde den i klass med de ”avskyvärda fabler som utgör en del av de romerska dekretalernas sophög”. E. Petavel, The Problem of Immortality, sid. 255. Då reformatorn kommenterar orden av Salomo i Predikaren, att de döda inte vet någonting säger han: ”Här har vi åter ett ställe som bevisar att de döda inte har någon. . . känsla. Det finns, säger han, ingen plikt, ingen kunskap, ingen visdom där. Salomo anser att de döda sover och inte alls märker något. De döda ligger endast där och räknar varken dagar eller år, men när de uppväcks, kommer det att förefalla dem som om de bara hade sovit ett ögonblick.” Martin Luther, Exposition of Solomon’s Booke Called Eeclesiastes, sid. 152.

Inte på något enda ställe i Bibeln finns ett uttalande om att de rättfärdiga får sin lön eller att de ogudaktiga får sitt straff när de dör. Patriarkerna och profeterna har inte efterlämnat något sådant uttalande. Kristus och hans apostlar har inte gett en enda antydan om något sådant. Bibeln lär tydligt att de döda inte genast går till himmelen. Den säger att de sover till uppståndelsen. (1 Tess. 4: 14; Job 14: 10-12.) På den dag då ”silversnöret rycks bort och den gyllene skålen slås sönder” upphör människans tankar. (Pred. 12: 6.) De som går ned i graven ligger tysta. De vet inte mer någonting om vad som händer under solen. (Job 14: 21.)

Välsignade vila för de trötta rättfärdiga! Vare sig tiden blir lång eller kort, blir den endast ett ögonblick för dem. De sover. De väcks av Guds basun till en härlig odödlighet. ”Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet. . . Men när detta förgängliga har iklätt sig förgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: ’Döden är uppslukad och seger vunnen’.” 1 Kor.15: 52-54. När de väcks ur sin djupa sömn börjar de tänka just där de slutade att tänka. Det sista de märkte var dödens smärtor, deras sista tanke var att de nu gick in under gravens välde. När de uppstår ur graven kommer deras första tanke till uttryck i det triumferande ropet: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” 1 Kor. 15: 55.

Kapitel 34 Kan de döda kommunicera med oss?

Vilka är egentligen de andar som människor kontaktar för att få information om sin framtid, och rådgör med för att fatta beslut? Vem döljer sig bakom knackningar, bord som ger meddelanden, hemlighetsfulla röster som säger sig vara anhöriga avlidnas andar och andra besvärjelser? Varför blir de som sysslar med sådant så övertygade? Finns det möjlighet att skydda sig från detta bedrägeri och komma ur det? De heliga änglarnas tjänst, som den framställs i Bibeln, är en tröstande och dyrbar sanning för varje Kristi efterföljare. Men Bibelns lära i detta avseende har blivit förmörkad och förvrängd på grund av den populära teologins villoläror. Läran om medfödd odödlighet, som först hämtades från den hedniska filosofin och under det stora avfallets mörker inlemmades i den kristna tron, har förvrängt den sanning som Bibeln så tydligt lär, att ”de döda veta alls intet”. Många tror att de ”tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel” är döda människors andar. Och detta trots Bibelns tydliga uttalande om heliga änglars existens och deras samband med människosläktets historia, innan ännu någon människa hade dött.

Läran om människans medvetenhet i döden och framförallt tron på att de dödas andar vänder tillbaka för att tjäna de levande, har berett vägen för vår tids spiritism. Om de döda får tillträde till Gud och de heliga änglarna och om de har fått förmånen av en kunskap som långt övergår den de tidigare hade, varför skulle de då inte komma tillbaka till jorden för att upplysa och undervisa de levande? Om de dödas andar kretsar omkring sina vänner på jorden, såsom den populära teologin hävdar, varför skulle de då inte ha tillåtelse att sätta sig i förbindelse med dem för att varna dem mot det onda eller trösta dem i sorgen? Hur kan de som tror på människans medvetenhet i döden, förkasta det som kommer till dem som gudomligt ljus, förmedlat av förhärligade andar? Här är en kanal som betraktas som helig och som Satan utnyttjar för att nå sina mål. De fallna änglar som gör hans vilja, framställer sig som budbärare från andevärlden. Under det att de ger sig ut för att sätta de levande i förbindelse med de döda, utövar ondskans furste sitt demoniska inflytande över dem.

Han har makt att framställa sig för människorna i en skepnad som liknar deras döda vänner. Denna likhet är fullkomlig. Den välkända blicken, orden och tonfallet återges förbluffande exakt. Många tröstas när de hör att deras kära åtnjuter himmelens salighet. Utan någon som helst misstanke om fara lyssnar de till ”villoandar och till onda andars läror”.

När de blivit förledda till att tro att de döda verkligen kommer tillbaka för att samtala med de levande, får Satan dem som gick oförberedda i graven, att visa sig. De påstår att de är lyckliga i himmelen och att de till och med är anförtrodda höga befattningar där. På detta sätt sprids villfarelsen vida omkring, att det inte föreligger någon skillnad mellan de rättfärdiga och de ogudaktiga. Dessa som ger sig ut för att vara gäster från andevärlden, ger då och då varningar och förmaningar som visar sig vara riktiga. När de så har vunnit tilltro, förkunnar de läror som direkt undergräver tron på Bibeln. Under ett skenbart stort intresse för sina jordiska vänners välfärd smyger de farliga villfarelser in i deras sinnen. Förhållandet att de delvis talar sanning och ibland kan förutse framtida händelser, ger deras uttalanden en prägel av trovärdighet. Massorna tar emot deras falska undervisning lika villigt och tror dem lika obetingat, som om det gällt de heligaste sanningarna i Bibeln. Guds lag åsidosätts. nådens Ande hånas och förbundets blod ringaktas. Andarna förnekar Kristi gudom och ställer till och med Skaparen på samma nivå som de själva. Under ny förklädnad för sålunda den store upprorsmakaren alltjämt sin strid mot Gud, den strid som började i himmelen och som under nästan 6.000 år har fortsatt på jorden. Många förklarar de spiritistiska manifestationerna genom att påstå, att det bara är fråga om bedrägeri och teaterkonster från mediets sida. Men även om det är sant att bedrägeri ofta utges för att vara uppenbarelser från andevärlden, så har man också sett uppseendeväckande uttryck för övernaturliga krafter. De mystiska knackningar med vilka vår tids spiritism började, berodde inte på mänsklig konst ellerlistutanvarettdirektverkavondaänglar, somdärmedinfördeenavdemestverksamma, själsförödande villfarelserna. Många anser till att börja med att spiritismen bara är ett mänskligt bedrägeri. När de sedan ställs ansikte mot ansikte med uppenbarelser som de måste betrakta som övernaturliga, blir de bedragna, i det att de tror att det är ett utslag av Guds stora kraft.

”Lögnens kraftgärningar”

Dessa människor förbiser Bibelns uttalanden om de under som den Onde och hans redskap utför. Det var med hjälp från denna källa som Faraos teckentydare kunde imitera Guds verk. Paulus vittnar om att liknande uppenbarelser av Satans kraft skall visa sig före Kristi återkomst. Före Herrens återkomst skall människor få se ”honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster”. (2 Tess. 2: 9, 10.) När Johannes beskriver den undergörande makt som skall uppenbaras under den sista tiden säger han: ”Det gör stora tecken, så att det till och med låter eld i människornas åsyn falla ned från himmelen på jorden. Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare.” Upp. 13: 13, 14. Det som förutsägs här är inte bara bedrägeri. Människor blir vilseledda genom de underverk som Satans agenter har makt att utföra, inte genom dem som de bara ger sig ut för att kunna göra.

Mörkretsfurste,somså längeharägnat sinöverlägsnaintelligens’krafteråtbedrägeriets verk, avpassar med stor skicklighet sina frestelser för människor i alla samhällsklasser och i alla förhållanden. För kultiverade, bildade personer framställer han spiritismen i dess finare och mer intelligenta form och på det sättet lyckas han fånga många i sin snara. Den vishet som spiritismen ger, är den som aposteln Jakob skildrar. Den ”kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de ’själiska’ människorna, ja, de onda andarna”. (Jak. 3: 15.) Men detta döljer den store bedragaren när det tjänar hans avsikter bäst. Han somi frestelsen i öknen kunde träda fram inför Kristus i de himmelska serafernas glans, kommer till människorna i den mest tilltalande skepnad som en ljusets ängel. Han talar till förnuftet genom upphöjda ämnen. Han stimulerar fantasin med hänförande scener. Han vädjar till känslorna genom talande skildringar av kärlek och godhet. Han stimulerar fantasin till upphöjd flykt och kommer människor att känna stor stolthet över sin egen klokhet, så att de i sina sinnen föraktar den Evige. Detta mäktiga väsende som kunde ta världens Frälsare upp på en hög bergstopp och visa honom alla jordens riken och deras härlighet, kommer att framlägga sina frestelser för människorna på ett sätt som skall förvända alla deras sinnen som inte är skyddade av gudomlig makt.

Satan förför människor idag på samma sätt som han förförde Eva i Eden: genom smicker, begär efter förbjuden kunskap och genom att stimulera benägenheten till självupphöjelse. Det var genom att odla dessa onda egenskaper som han orsakade sitt eget fall. Genom dem planerar han nu att åstadkomma människors undergång. ”I bliven såsom Gud”, förklarar han, ”och förstån vad gott och ont är”. 1 Mos. 3: 5. Spiritismen lär ”att människan har skapats för att utvecklas. Ända från födelsen är hon bestämd att utvecklas i all evighet fram mot gudomlighet”. Och vidare ”varje sinne skall döma sig självt och inte något annat”. ”Domen kommer att bli korrekt eftersom det är en dom över dig själv. . . Tronen finns inom dig.” En spiritistlärare sade, då den ”spiritistiska medvetenheten” vaknade i honom: ”Mina medmänniskor. Vi är alla halvgudar och har inte fallit i synd.” En annan försäkrade: ”Varje rättfärdigt och fullkomligt väsen är Kristus.”

I stället för den fullkomlige och rättfärdige Guden som är den ende som skall tillbedjas, och den fullkomliga rättfärdigheten i hans lag som avslöjar all synd, har Satan infört människans egen syndfulla, vilsegångna natur som tillbedjans enda föremål, som enda regel i domen och som norm för karaktärsbildningen. Detta är inte utveckling uppåt utan nedåt.

Det är en naturlag både för den intellektuella och den andliga naturen att det som vi betraktar, förändrar oss. Sinnet förändras gradvis efter de saker som det sysslar med. Det blir likt det som vi älskar och aktar. En människa kan aldrig nå högre än sitt mål för renhet, godhet och sanning. Om det egna jaget är hennes högsta ideal, kommer hon aldrig att nå högre. Hon kommer snarare att sjunka djupare och djupare. Endast Guds nåd kan lyfta en människa. Överlämnas hon åt sig själv, bär det hela tiden nedåt.

För de njutningslystna, de nöjesälskande, de sinnligt inriktade presenterar sig spiritismen under en mindre förfinad förklädnad än den gör för de mer bildade och intellektuella. I dess grövre former finner de det somstämmer överens med deras benägenhet.

Smygande demoralisering.

Satan studerar varje negativt drag i människans natur. Han lägger märke till de synder som den enskilde är benägen att begå, och ser sedan till att denne frestas just i detta avseende. Han frestar också människor att gå för långt i det som i och för sig är tillåtet och försvagar dem därigenom, både fysiskt, andligt och moraliskt. Han har fördärvat och fördärvar alltjämt tusentals människor genom att förmå dem att ge efter för benägenheter och passioner. Därigenom förråar han mer och mer människans natur. För att göra sitt verk fullständigt förklarar han genom andarna, att ”sann kunskap ställer människan över alla lagar”, att allt som finns är riktigt och att Gud inte fördömer och att ”alla synder som begås, är oskyldiga.” När människor så förleds att tro att drifterna är den högsta lagen, att frihet är detsamma som tygellöshet och att människan är ansvarig bara inför sig själv, kan man då undra över att korruption och fördärv överallt frodas. Människor tar begärligt emot en undervisning som hämningslöst ger dem frihet att följa det som tillfredsställer dem själva. Självkontrollens tyglar läggs i lystnadens händer, andens och själens krafter läggs under djuriska benägenheter. Triumferande leder Satan tusentals som bekänner sig följa Kristus, in i sina garn.

Men ingen behöver låta sig bedras av spiritismens lögnaktiga påståenden. Gud har gett världen tillräckligt med ljus för att den skall kunna upptäcka snarorna. Vi har redan visat att den lära sombildar själva underlaget till spiritismen, strider mot Bibelns tydliga undervisning. Bibeln förklarar att de döda inte vet något, att deras tankeverksamhet har upphört och att de inte mer har någon del i det som sker under solen. De känner inte till något av de glädjeämnen eller de sorger som möter dem som stod dem närmast på jorden.

Dessutom har Gud uttryckligt förbjudit all så kallad förbindelse med de dödas andar. På hebréernas tid var det några som, i likhet med spiritisterna i vår tid, påstod att de hade förbindelse med de döda. Men de andar som talade genom ”andebesvärjare” var besökare från andra världar och förklaras av Bibeln att vara ”onda andar”. (Jfr 4 Mos. 25: 1-3; Ps. 106: 28; 1 Kor. 10: 20; Upp. 16: 14.) Att sätta sig i förbindelse med andevärlden var en styggelse i Herrens ögon och förbjöds högtidligt under dödsstraff. (3 Mos. 19: 31; 20: 27.) Vår tid betraktar uttrycket trolldom med förakt. Påståendet att människor kan få kontakt med onda andar betraktas som fabler från en mörk tidsålder. Men spiritismen har hundratusenden, ja, miljoner anhängare. Den har tagit sig in i vetenskapliga kretsar, trängt in i kyrkosamfunden och fått ett välvilligt mottagande i lagstiftande församlingar, ja, till och med vid furstliga hov. Detta gigantiska bedrägeri är ingenting annat än ett återupplivande i ny förklädnad av den trolldomskonst och de besvärjelser av andar som fördömdes och förbjöds i forntiden.

Även om det inte funnes något annat bevis för spiritismens verkliga bakgrund, borde det räcka för den kristne att dessa andar inte gör skillnad mellan rättfärdighet och synd, mellan de ädlaste och renaste av Kristi apostlar och de mest fördärvade av Satans tjänare. Genom att säga att de grövsta förbrytare finns i himmelen och är högt upphöjda där, säger Satan till världen: ”Det saknar betydelse hur onda ni är, det är likgiltigt om ni tror eller inte tror på Gud eller på Bibeln. Lev som ni vill! Himmelen är ert hem.” De som förkunnar spiritismen säger faktiskt: ”Den som gör ont är ända god i Herrens ögon, och till sådana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud.” Mal. 2: 17. ”Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker”. Jes. 5: 20.

De lögnens andar som personifierar apostlarna motsäger det som dessa skrev under den helige Andes inflytande, när de var på jorden. Dessa andar förnekar Bibelns gudomliga ursprung och raserar därigenom själva grunden till det kristna hoppet och släcker det ljus som visar vägen till himmelen. Satan får världen att tro att Bibeln bara är en fantasiprodukt eller i bästa fall en bok som avpassades för människosläktets barndom. Nu kan den läggas åt sidan som föråldrad. I stället för Guds ord erbjuder han spiritistiska uppenbarelser. Detta är en informationskanal som fullständigt står under hans kontroll. Genom den kan han få världen att tro det han vill. Boken som skall döma honom och hans medhjälpare ställer han i skuggan, där han vill ha den. Världens Frälsare gör han till endast en vanlig människa. Den romerska vakt som bevakade Jesu grav spred den lögnaktiga rapport som prästerna och de äldste utformade, för att motbevisa hans uppståndelse. Så försöker de somtror på andeuppenbarelse, att ge sken av att det inte fanns något övernaturligt i vår Frälsares liv. Efter det att de försökt ställa Jesus i bakgrunden, gör de människorna uppmärksamma på sina egna under och förklarar att de långt överglänser Kristi gärningar.

Anpassning till tid och förhållanden

Det är sant att spiritismen nu ändrat form och har tagit på sig en mer kristen mask, varigenom den döljer några av sina mest anstötliga drag. Men dess uttalanden i pressen och från talarstolarna har varit tillgängliga för offentligheten i många år. Dessa avslöjar dess sanna karaktär. Läran kan varken förnekas eller döljas.

Men inte ens i sin nuvarande form förtjänar spiritismen att tolereras mer än tidigare. I själva verket är den nu ett farligare bedrägeri just på grund av att den är så förslagen. Tidigare förkastadesbådeBibelnochKristus.Nubekännerdensighagodtagit båda.MenBibelntolkas på ett sätt som tillfredsställer den oomvände, medan dess högtidliga och vitala sanningar förringas. Kärleken förklaras vara det dominerande draget i Guds väsen, men den reduceras till en vag sentimentalitet, som inte gör någon större skillnad mellan gott och ont. Guds rättfärdighet, domen över synd, hans heliga lag och dess krav, allt detta döljer man. Man lär folket att betrakta de tio budens lag som en lag som man inte längre följer. Behagliga, stimulerande fabler talar till känslorna och kommer människor att förkasta Bibeln som grundval för tron. Kristus förnekas lika påtagligt som tidigare, men den onde har förblindat människors ögon så att de inte ser bedrägeriet.

Få förstår dess inflytande

Få människor förstår helt spiritismens förförande makt och hur farligt dess starka inflytande är. Många sysslar med den enbart för att tillfredsställa sin nyfikenhet. Egentligen tror de inte på den. Tanken att komma i onda andars våld skulle skrämma dem. Men de vågar sig ut på förbjuden mark, och den mäktige fördärvaren utövar sin makt över dem mot deras vilja. Har de väl låtit sig lockas till att låta honom påverka deras sinnen, släpper han dem inte. Det är omöjligt för dem att i egen kraft bryta sig lös från den förföriska, förhäxande förtrollningen. Ingenting annat än Guds kraft, som ges som svar på trons uppriktiga bön, kan frigöra dess fångar.

Alla som ger efter för syndiga karaktärsdrag eller håller fast vid medveten synd inbjuder Satan att fresta dem. De skiljer sig från Gud och från änglarnas beskydd. När sedan den onde kommer med sina förförelser, står de försvarslösa och blir ett lättfångat byte. De som ställer sig under hans makt, anar föga var deras väg skall sluta. När fienden har fått dem att falla, använder han dem som sina redskap för att locka andra i fördärvet.

Profeten Jesaja säger: ”När man säger till eder: ’Frågen andebesvärjare och spåmän, dem som viska och mumla’, så svaren: ’Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande?’ ’Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!’ Så skola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen morgonrodnad finnes.” - Jes. 8: 19, 20. Om människor hade varit villiga att ta emot den sanning som så tydligt framhålls i Bibeln ifråga om människans natur och de dödas tillstånd, så skulle de i spiritismens påståenden och manifestationer ha sett, hur Satan verkar med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under. Men hellre än att gå miste om den frihet som är så tilltalande för ett oomvänt sinne, och vända sig bort ifrån de synder som de älskar, blundar mängden för ljuset. De går vidare utan att fråga efter varningarna, under det att Satan lägger ut sina snaror för dem, och de blir hans byte. ”Därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen.” 2 Tess. 2: 10,11.

De som motarbetar spiritismens läror angriper inte bara människor utan också Satan och hans änglar. De kämpar mot ”furstar och väldigheter och världshärskare som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna”. Satan viker inte en tum, förrän han drivs tillbaka av himmelska sändebud. Guds folk borde i likhet med vår Frälsare möta honom med orden ”Det är skrivet”. Satan kan citera Bibeln nu som på Kristi tid, och han förvränger dess lära för att försvara sina villfarelser. De som vill bli bestående under denna farliga tid, måste själva förstå Bibelns undervisning.

Vilseledande konfrontation

Många kommer att konfronteras med onda andar som personifierar älskade anhöriga och vänner, och dessa andar kommer att framföra de farligaste villoläror. Dessa besökare påverkar våra ömmaste känslor, och de kommer att göra under för att bevisa sina påståenden. Vi måste vara beredda på att stå emot dem med den bibliska sanningen, att de döda inte vet något och att de som på detta sätt träder fram, är onda andar.

Alldeles framför oss ligger ”den prövningens stund som skall komma över hela världen, för att sätta jordens inbyggare på prov”. (Upp. 3: 10.) Alla som inte har byggt sin tro på Guds ord kommer att bli vilseledda och övervunna. Satan arbetar ”med orättfärdighetens alla bedrägliga konster” för att vinna kontroll över människorna. Hans bedrägerier kommer att ständigt öka. Men han når sitt mål bara om människor frivilligt ger efter för hans frestelser. De som allvarligt söker lära känna sanningen och som strävar efter att rena sina sinnen genom lydnad, och på det sättet gör vad de kan för att bereda sig för striden, kommer att finna ett säkert skydd i Guds sanning. Frälsarens löfte är: ”Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa dig.” Upp. 3: l0. Han kommer att sända alla änglar som finns i himmelen för att skydda sitt folk hellre än att låta någon som litar på honom, övervinnas av Satan.

Profeten Jesaja påtalar det fruktansvärda bedrägeri som de ogudaktiga skall bli utsatta för och som kommer dem att känna sig trygga för Guds straffdomar: ”Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt beskärm.” Jes. 28: 15. Den grupp av människor som skildras här, inbegriper dem som i sin hårdnackade obotfärdighet tröstar sig med att syndaren inte kommer att bli straffad. De tror att alla människor, hur ogudaktiga de än är, skall komma till himmelen och bli som Guds änglar. Men i särskilt hög grad gäller detta dem som sluter förbund med döden, som ingår fördrag med dödsriket och som förkastar de sanningar som himmelen har gett somett skydd för de rättfärdiga under denna prövningens tid. De söker i stället sin tillflykt till Satans lögner spiritismens bedrägliga anspråk.

Den blindhet som drabbat denna generation år obeskrivlig. Tusentals förkastar Bibeln som något som man inte kan tro på, och griper begärligt efter Satans bedrägerier. Skeptiker och hånfulla människor angriper dem som försvarar profeternas och apostlarnas tro. De roar sig med att förlöjliga Bibelns högtidliga uttalanden om Kristus och frälsningsplanen och om den vedergällning som skall drabba dem som förkastar sanningen. De ger sig sken av att hysa det största medlidande med de människor som är så trångsynta, svaga och vidskepliga, att de godtar Guds krav och lyder hans lag. De uppträder som om de verkligen hade slutit förbund med döden och ingått fördrag med dödsriket som om de hade byggt upp en oöverstiglig och ogenomtränglig barriär mellan sig själva och Guds straff. De fruktar inte för något. Så fullständigt har de gett efter för frestaren, så nära är de knutna till honom och så grundligt är de genomsyrade av hans anda, att de inte har någon kraft eller önskan att rycka sig lös ur hans snaror.

Satan har länge förberett sitt sista försök att bedra världen. Grunden till hans verk lades då han gav Eva denna försäkran: ”lngalunda skolen I dö”. ”När I äten därav skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.” 1 Mos. 3: 4, 5. Så småningom har han berett vägen för sitt mästerliga bedrägeri i utvecklingen av spiritismen. Planerna är ännu inte fullt utvecklade, men det kommer att ske under den allra sista tiden. Profeten säger: Jag såg ”tre orena andar utgå, lika paddor. De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.” Upp. 16: 13, 14. Hela världen dras med i denna villfarelse. Endast de som blir bevarade genom Guds makt därför att de tror på hans ord, är undantagna. Människorna kommer att snabbt invaggas i en ödesdiger trygghetskänsla. De kommer att väckas först när Guds vrede utgjuts.

Herren säger: ”Jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm. Och edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då skolen I varda nedtrampade.” Jes. 28: 17, 18.