NIKK magasin 3 2009 Tema: Kön och makt

magasin 3.2009

Norden inte längre bäst i världen

Kvotering plager ikke kvinner i norske aksjeselskaper

Krav på jämställdhet när det nya Island byggs

En af tre er “nok” i Danmark

N o r d i s k i n s t i t u t t f o r k u nn s k a p o m k j ø nn

Tema: Kön och makt i Norden

Vem väljer?

Olika logik för toppledare i politik och näringsliv

Intro

bosse parbring Redaktör för NIKK magasin

”Vem väljer?” är en lika intressant fråga som ”Vem blir vald?”

På nationell nivå har de nordiska länderna kommit ganska långt när det gäller kvinnors position i politiken. Först kommer Sverige med 47 procent kvinnor i Riksdagen. Sist kommer Dan­mark med 38 procent kvinnor i Folketinget. Men det är sämre ställt i kommunerna.

I Danmark är bara var fjärde kommunpolitiker en kvinna och det är inte så mycket bättre i f lera andra nordiska länder.

Men politiken befinner sig ändå hästlängder från näringslivet. Där är fortfarande mansdomi­nansen total. Enda undantaget är norska styrelser i börsnoterade aktiebolag. Politikernas kvoteringslag gör att de norska företagen särskiljer sig.

Lagen har satt fokus på hur styrelseleda­ möter blir valda. Tidigare har åtgärder ofta riktats mot kvinnor för att göra dem ”styrelsekompetenta”, men nu måste själva urvalssystemet ändras. ”Vem väljer?” har blivit en lika intressant fråga som ”Vem blir vald?” Även

NIKK magasin 3.2009 ISSN 1502-1521 UTGIver NIKK – Nordisk institutt for kunnskap om kjønn PB 1156 Blindern, NO-0317, Oslo Telefon +47 22 85 89 21 Telefaks: +47 22 85 89 50 nikk@nikk.uio.no | www.nikk.no

12 Inte längre bäst. Rwanda med en majoritet kvinnor i parlamentet har gått om alla länder i Norden.

inom politiken är ”Vem väljer?” en berättigad fråga. Vanliga väljare har svårt att påverka partilistorna – det gör partierna själva.

NIKK satte förra året igång forskningsprojektet Kön och makt i Norden, på uppdrag av de nordiska jämställdhetsministrarna. Tjugo forskare har kartlagt toppositioner inom politik och näringsliv i de nordiska länderna och de självstyrande områdena.

Ett av de viktigaste resultaten är att den sam­hällspolitiska diskussionen, bevakningen av jämställdhetsfrågor och trycket från kvinno­ rörelsen är avgörande för jämställdhetsutvecklingen.

I NIKK magasin möter du några av forskarna och deras resultat. Detta temanummer kan med fördel läsas tillsammans med NIKK magasin 1/08 med ledarskap som tema. Om du inte har det sedan tidigare finns det att läsa eller beställa på www.nikk.no. Där hittar du också den omfattande forskningsrapporten från projektet Kön och makt i Norden.

ANSVARLIG REDAKTØR Solveig Bergman solveig.bergman@nikk.uio.no REDAKTØR Bosse Parbring bosse.parbring@nikk.uio.no DESIGN Aina Griffin Layout Bosse Parbring

16 Fler kvinnor. Hafdís Jónsdóttir driver Islands största gym och vill ha minst 40 procent kvinnor i styrelserna.

– Bosse Parbring

TRYKK Zoom Grafisk AS OPPLAG 9000 eks.

FORSIDEFOTO Colourbox ABONNEMENT Abonnementet er gratis og inkluderer tre numre i året, to på skandinavisk, ett på engelsk. Bestil på www.nikk.no.

30 Experter i politiken. Två tredjedelar av expertutlåtanden i Finlands riksdag görs av män.

2

NIKK magasin 3.09

Innehåll nr 3.09 NIKK magasin

8 En af tre er “nok” Nordiske kvinder har i stigende grad fået foden indenfor på magtens lokalpolitiske arena – undtagen i Danmark, hvor hverken vælgere eller partier tilsyneladende er utilfredse med situationen.

12 Norden inte längre bäst i världen

8 – Hjemme hos Hr. og Fru Danmark er der ikke ophidselse over den lave kvindeandel, og Fru Danmark stemmer ikke selv på en kvinde.

–

u l r i k k j æ r, f o r s ke r

Den samhällspolitiska diskussionen, bevakningen av jämställdhetsfrågor och trycket från kvinnorörelsen är avgörande för jämställdhetsutveckling. Det är ett av de viktigaste resultaten från NIKKs forskningsprojektet om kön och makt i politik och näringsliv.

16 Nu byggs det nya Island Finanskrisen på Island orsakades av en klick män inom politik och näringsliv med alltför nära band till varandra. Det menar många islänningar. De vill se en rejäl förändring när det nya Island återuppbyggs.

22 Kvotering plager ikke kvinner ASA-loven er ikke så mye mer å diskutere. Den er innført, og den fungerer, sier Siri Fürst, styremedlem i ett av Norges vel 400 allmennaksjeselskaper.

24 Sett press på dørvokterne Du finner en langt høyere andel kvinner i den norske regjeringen enn du finner i topplederstillinger i næringslivet. Hvordan kan det ha seg?

28 Det är honom vi vill ha En manlig toppledare i ett storföretag är en symbol som är svår att rucka på med rationella argument. Därför hjälper det inte alltid att hävda att könsblandade miljöer är mer lönsamma än enkönade miljöer. Det kan vara en förklaring till varför jämställdheten låter vänta på sig inom näringslivet.

22 – Mange av de kvinner som har kommet inn de siste årene mener at hadde det ikke vært for loven hadde de ikke blitt spurt.

At de er kvalifiserte vet de jo selv at de er.

–

v i b e ke h e i d e n r e i c h , f o r s ke r

30 Dolda makthavare i politiken Politiken får ofta stå fram som en föredömligt jämställd arena i de nordiska länderna. Men makten är inte färdigfördelad när valurnorna stänger. De experter som riksdagens utskott kallar in på hörande är en dold grupp makthavare.

32 Kommunala bolag liknar privata företag Kommunala bolag tycks vara en skyddad verkstad. En studie av svenska regionala energibolag visar att fyra av fem styrelseledamöter är män. Detta trots att de politiska partierna i många fall bestämmer vem som ska sitta i styrelserna.

33 Krönika: Ett hisstal för jämställdheten Elina Laavi, generalsekreterare för borgerliga Samlingspartiets kvinnoförbund i Finland, skriver ett så kallat hisstal om vad vi bör göra för jämställdheten.

35 Ledare Multikulturalism utmanar

forskning och politik

NIKK magasin 3.09

3

Aktuellt

”De belönas inte för att de är kvinnor. De belönas för att de har gjort en viktig och fundamental upptäckt.”

– göran hansson, nobelkommittén, om de två kvinnliga nobelpristagarna i medicin

norden

norden

Kunskapsöversikt om skola och jämställdhet

Flickor och pojkar i skilda klassrum

Det har blivit vanligare att nordisk skolforskning om jämställdhet också tar hänsyn till andra kategorier som klass, etnicitet, sexualitet och ålder. Det visar kunskapsöversikten Nordisk forskning om genus och jämställdhet i skola och utbildning: 2005-2009. Kunskapsöver­ sikten är gjord av Eva Nyström, fil dr i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, och presenterar aktuell forskning och jämställdhetspolitik med fokus på kön och skola. Kunskapsöversikten är beställd av NIKK och är en uppföljning av den tidigare rapporten Køn, ligestilling og skole 1990–2004.

Eva Nyström ger en översiktlig bild av den nordiska forskningen inom området de senaste fem åren. Teman som forskningen berör är exempelvis skolpolitiska och fackliga frågor, skolprestationer och utbildningsval, skolämnen, skolvardag och interaktion, övergrepp och kränkningar samt heteronorm och homofobi.

Kunskapsöversikten kan läsas på nikk.no.

– Vår forskning slår fast att både pojkar och flickor känner sig mer tillfreds i könsuppdelad undervisning. Men det finns fallgropar.

Det sa forskaren Mike Younger på en nordisk konferens.

Konferensen om jämställdhet i skolan arrange­ rades 21–22 september 2009 i Reykjavik av det isländska ordförandeskapet i Nor­d­iska ministerrådet. Mike Younger, från Cambridge University, talade om hur skolan kan bli bättre på att fånga upp pojkar som halkar efter i skolresultaten, utan att f lickorna glöms bort.

Könsuppdelad undervisning har tidigare förespråkats för f lickornas skull, men på senare tid även för pojkarnas skull. Men det är en kontroversiell fråga.

– Det finns otvetydigt en del forskning som tyder på att enkönad undervisning kan förstärka stereotypa bilder och attityder, belönar machobeteende hos pojkar och manliga lärare samt marginaliserar de pojkar som inte kan identifiera sig med den hegemoniska maskuliniteten.

Vissa krav måste uppfyllas

NIKK får ny kontorchef Mona Larsen-Asp er pr. den 1. oktober 2009 ansat som kontorchef på NIKK. Mona Larsen-Asp er oprindeligt uddannet journalist, men har i mere end 15 år arbejdet med ligestilling og administration; først ved Ligestillingsrådet/Ligestillings-­ senteret i Oslo som rådgiver og siden som underdirektør. Mona Larsen-Asp kommer til NIKK fra en stilling som underdirektør ved samfundsafdelingen på Likestillingsog diskrimineringsombudet i Norge.

4

NIKK magasin 3.09

Men Mike Younger menar att könsuppdelad under­ visning kan fungera bra för både f lickor och pojkar givet att vissa förutsättningar uppfylls.

– Könsuppdelad undervisning kan fungera om den är fokuserad, betonar undervisningssätt och resurser, erbjuder en gemensam snarare än en skild läroplan, ges starkt stöd från skolledning och klasslärare. Men om den tillämpas på att ogenomtänkt sätt kan den bli katastrofal.

Under en workshop presenterade företrädare för den så kallade Hjallipedagogiken hur de arbetar med könsuppdelad undervisning. Den bedrivs i Island i 13 förskolor och skolor för lägre åldrar.

Flickor och pojkar går i skilda klasser men träffas en gång om dagen. På så sätt menar skolorna att pojkar och f lickor får en lugnare miljö. Lärarna försöker medvetet bredda de traditionella könsrollerna hos eleverna. När f lickorna och pojkarna träffas får de lära sig att umgås med varandra.

Straightfabrik Hjalliskolorna tillämpar en så kallad kompensatorisk pedagogik som bland annat innebär att pojkarna får social träning och f lickorna en individuell träning.

– Skolorna är faktiskt en straightfabrik, säger Matthias Matthiasson, som arbetar vid skolan Hjallastefnan, som svar på att han fått höra att eleverna blir bögar och lesbiska av att de är uppdelade.

– Vi vill se att eleverna har ett vänskapsförhållande till varandra.

Pedagogikforskaren Eva Nyström från Umeå universitet reagerade mot just detta. Hon tycker att den könsuppdelade undervisningen riskerar att förstärka den heteronorm som redan finns i samhället.

– Det blir tydligt att det handlar om två olika kön. Den könsuppdelade undervisningen reproducerar en skillnad.

BOSSE PARBRING

Aktuellt

norden

finland

Män i majoritet bland jämställdhetsministrar

Från kvinnor till genus

Foto: Mona Wærnes

För första gången någonsin är nu männen i majoritet bland de nordiska jämställdhetsminist­ra­ rna. När Audun Lysbakken (bilden) blir statsråd i Norges nya regering är tre av fem jämställdhetsministrar män.

Audun Lysbakken (Socialistisk venstre) efterträder Anniken Huitfeldt (Arbeiderpartiet) som jämställdhetsminister i Norges nyvalda rödgröna regering. Hon blir istället kulturminister. Norge har nu en regering bestående av tio kvinnor och tio män.

Med Lysbakken som ny jämställdhetsminister är män­nen i majoritet bland de nordiska jämställdhetsministrarna. I Finland har kulturminister Stefan Wallin (Svenska folkpartiet) an­sva­ret för jämställdhet och i Island har socialminister Árni Páll Árnason (Socialdemokraterna) jämställdhets­frågorna på sitt bord.

Bara Sverige och Danmark har nu kvinnor som jämställdhets-

ministrar. I Sverige är Nyamko Sabuni (Folkpartiet) integrationsoch jämställdhetsminister och i Danmark har arbetsmarknadsminister Inger Støjberg (Venstre) ansvar för jämställdhetsfrågor.

Solveig Bergman, direktör på NIKK, konstaterar att det i Norden skett stora förändringar på kort tid inom jämställdhetspolitiken. Den betraktas inte längre endast som en kvinnosak.

– Att majoriteten av jämställd­ hetsministrarna i de nordiska länderna nu är män har ett viktigt symboliskt värde och understryker att jämställdhetsfrågorna även berör män. Samtidigt är det viktigt att man inte glömmer de kritiska rösterna som på­min­ ner om att en ministers kön inte är av­gör­ande. Könade maktstruk­ turer finns fortfarande kvar, säger Bergman.

Från början av höstterminen 2009 har studenter vid Helsingfors universitet kunnat välja att studera genusforskning. Läroämnet som för nästan tjugo år kallades kvinnoforskning har bytt namn till genusforskning.

Av finska universitet är Helsingfors för närvarande den enda som har ett läroämne som heter genusforskning, men temat diskuteras på andra universitet i Finland också.

Enligt professor Tuija Pulkkinen från Kristina-institut, som är enheten för genusforskning vid Helsingfors universitet, kommer namnbytet inte att betyda ändringar i forskningseller undervisningsinnehåll.

Hon betonar att genusforskning är ett kunskapsområde som har sina rötter i kvinnorörelsen. Dessutom, under rubriken genusforskning finns också queerforskning och maskulinitetsforskning.

Mer om kjønn og klima

Illustrationsfoton: Colourbox

Forskningsprosjektet Another Climate skal se på hvilken rolle kjønnsmaktstrukturer spiller i den enkelte kommunens klimaarbeid. Prosjektet er i regi av Nordisk ministerråds forskningssenter på regional­ området (Nordregio). Another Climate er så vidt biologen Måns Andersson vet Nord-Europas største forskningsprosjekt innen kjønn og klima. Først og fremst er dette et pionerprosjekt. Men med alle Sveriges 256 kommuner som nedslagsfelt, må det sies å være omfattende nok.

– I første del av prosjektet har vi gjort en kvantitativ analyse av alle kommunene og målt klimaarbeidet deres opp mot blant annet likestillingsindekser. Nå står den kvalitative delen av analysen for tur, hvor vi skal gå mer i dybden og se på hvordan klimaarbeidet virkelig fungerer i forhold til kjønn og likestilling.

Kommunenes holdning til prosjektet varierer stort.

– Man skulle tro at de f leste var på midten av en skala, der man forstod litt av vad vi vil finne ut av når det gjelder kjønn, makt og miljø. Men det virker som om man enten forstår ingenting, eller så har man allerede forstått ganske mye, forteller Måns Andersson.

Rättelse

Bestill NIKK magasin sitt temanummer og les mer om klima

på www.nikk.no!

I NIKK magasin 2.09 presenterades statistik över kvinnors och mäns konsumtion av kött i en artikel på sidorna 8-11. Några uppgifter är tyvärr felaktiga, vilket NIKK magasin beklagar. Köttkonsumtionen i Ghana var 2002 i genomsnitt 27 gram per person och dag, enligt databasen Earthtrends. I Kina är enligt Earthtrends motsvarande siffra 143 gram och i Danmark 400 gram. De danska och norska statistiska källorna i artkeln anger en lägre konsumtion för kvinnor och män än Earthtrends. Därför är statistiken inte direkt jämförbar.

Att det finns betydande skillnader mellan könen och mellan olika delar av världen kan dock fortfarande slås fast.

NIKK magasin 3.09

5

Aktuellt sagt:

”Problemet med debatten er at alle tror de er spesialister på kjønn, da det er noe alle utøver hver dag.”

–

w e n c ke m ü h l e i s e n , f a g l i g l e d e r f o r k j ø n n s f o r s k n i n g e n v e d

u n i v e r s i t e t e t i s t a v a n g e r o m k r i t i k ke n m o t k j ø n n s f o r s k n i n g e n i n o r g e

norden

norge

Håll dig uppdaterad!

Fortfarande mansdominans

Vad händer inom forskning och jämställdhetspolitik i Norden?

Få nyheter, artiklar, konferenstips och information om nya publikationer direkt i din e-post.

Prenumerera på NIKKs månatliga nyhetsbrev på www.nikk.no eller besök oss på Facebook.

Kvinnorna utgör 39 procent av det nyvalda Stortinget i Norge. Antalet kvinnor ökar från dagens 64 till 66. Därmed lämnar Norge över sin jumboplats i nordiska sammanhang till Danmark, som med sina 38 procent har den lägsta andelen kvinnor i sitt parlament.

Mari Teigen, forskare vid Institutt for samfunnsforskning, tolkar däremot inte denna ökning som en indikation på att det går bra för jämställdheten.

– För det första handlar det bara om två stycken. För det andra avgörs könssammansättningen av hur många representanter Høyre och Fremskrittspartiet får in. Går det bra för dem betyder det färre kvinnor, säger Mari Teigen.

De två borgerliga partierna har nämligen inga kvotregler. Till skillnad från de övriga fem partierna varvar de inte listorna med varannan kvinna och varannan man.

– Det är paradoxalt att Stortinget har godkänt en lag om könskvotering i näringslivets styrelser, samtidigt som frågan om könsfördelning i politiken förpassas till frivilliga lösningar inom de enskilda partierna, säger Mari Teigen.

Finland

Sverige

Ny könsneutral läroplan

Statliga myndigheter granskade

Finlands undervisningsminister Henna Virkkunen vill utreda om skolan kan bli mer könsneutral. Hon har upprättat en arbetsgrupp som ska föreslå verktyg till att minska könssegregeringen i grundskolan. Arbetsgruppens resultat ska användas när läroplanen i Finland förnyas 2011. Virkkunen anser att efter reformen borde undervisningsmaterialet vara könsmedvetet. Enligt Virkkunen påverkar flickors och pojkars uppfattningar om sina kunskaper utbildningsval och yrkesval.

Därför förväntar hon sig att en mer könsneutral grundskola ska hjälpa till att minska löneskillnaden mellan könen.

6

NIKK magasin 3.09

Drygt en tredjedel av de statliga myndigheterna i Sverige säger att de inte har något pågående arbete med jämställdhetsintegrering. Bland de myndigheter som bedriver jämställdhetsintegrering bedömer dock tre av fyra att detta arbete är framgångsrikt.

Det framgår av en rapport från Program för jämställdhetsintegrering i staten, Jämi, som arbetar på uppdrag av svenska regeringen med att bygga upp ett stöd för statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göte-

borgs universitet fick uppdraget i juli 2008. Jämi kommer att verka till den 31 december 2010.

Rapporten är gjord av statsvetaren Helena Olofsdotter Stensöta och bygger på en enkätundersökning riktad till 216 statliga förvaltningsmyndigheter med en svarsfrekvens på 88 procent.

Rapporten diskuterar vad som kan förklara skillnaderna mellan olika myndigheters framgång i arbetet. Flera myndigheter hävdar att jämställdhetsintegrering överhuvudtaget inte är aktuell inom deras verksamhet.

Tema: Kön och makt i Norden

8 En af tre er “nok” 12 Norden inte längre bäst i världen 16 Nu byggs det nya Island 22 Kvotering plager ikke kvinner 24 Sett press på dørvokterne 28 Det är honom vi vill ha

Tema:

30 Dolda makthavare i politiken 32 Kommunala energibolag liknar privata företag

kön & makt Illustrationsfoto: Colourbox

Medan jämställdheten kommit förhållandevis långt inom politiken i Norden, är läget det motsatta inom näringslivet.

Dessutom är mansdominansen fortfarande stor i kommunerna.

Trots att det är 100 år sedan danska kvinnor fick rösträtt.

NIKK magasin 3.09

7

Tema: Kön och makt i Norden

Danmark står i stampe

En af tre er “nok” Nordiske kvinder har i stigende grad fået foden indenfor på magtens lokalpolitiske arena – undtagen i Danmark, hvor hverken vælgere eller partier tilsyneladende er utilfredse med situationen. af ulrikke moustgaard

N

år danskerne går til kommunalvalg 17. november 2009, er det en ganske særlig dag for de danske kvinder. Sidste år var det nemlig 100 år siden, at Danmarks kvinder for første gang fik stemmeret og kunne stille op til lokale valg.

Jubilæet blev markeret f lere steder gennem året, hvor konferencer, debatmøder og udstillinger satte fokus på 100-året. Men er der noget at fejre? Kaster man et blik på de tørre tal over den faktiske kvinderepræ­ sentation i danske kommunalbestyrelser, kan hurra-råbene for 100-året klinge lidt hult.

Danmark er i sammenligning med sine nordiske naboer et u-land, når det gælder kvinders politiske indf lydelse på den lokale magtscene. Mens et land som Sverige fik besat 42 procent af pladserne i de lokale folkevalgte forsamlinger af kvinder ved sidste lokal­ valg, var det tilsvarende tal i Danmark kun på 27 procent. En ringe kvinderepræsentation der kun overgåes af selvstyre-området Grønland med 25 procents kvinderepræsentation på den lokale magtscene.

– Danmark står i stampe, siger professor Drude Dahlerup fra Stockholms Universitet,

8

NIKK magasin 3.09

der har forsket i kvinder i politik i en lang årrække. Hun peger især på, at forskellen mellem kvinderepræsentationen i de lokale magtorganer i nabolandene Danmark og Sve­ rige er temmelig stor.

Stagnation

Man hører ikke kritiske røster fra partierne, der kræver større kvindeandel.

–

u l r i k k j æ r, f o r s ke r

Det begyndte ellers godt i Danmark, da kvindebevægelsen tog fart i slutningen af 1960’­erne og starten af 1970’erne og lavede kampagner for at få valgt kvinder ind i både byrådene og Folketinget.

Antallet af kvinder, der blev valgt i de danske byråd, var ikke overvældende, men tallet var langsomt stigende og fulgte tendensen på den landspolitiske arena. Sådan så situationen også ud i andre dele af Norden.

Men i 1993 stagnerede tendensen i Danmark.

Umiddelbart kan det virke ulogisk, at så få medlemmer af de danske byråd er kvinder.

Danske kvinder har nemlig tradition for at engagere sig aktivt i deres daglige nærmiljø.

Tager man til et bestyrelsesmøde i en dansk skole eller daginstitution, vil kvinderne ofte være i overtal.

De få kvindelige byrødder passer også dår­ ligt sammen med de kønsmæssige udviklinger

Tema: Kön och makt i Norden Møde i Københavns Borgerrepræsentation.

Flere kvindelige kommunalpolitikere har peget på, at det kan være svært at tiltrække kvinder til kommunalpolitikken på grund af organiseringen af det kommunalpolitiske arbejde.

Foto: Scanpix

i landspolitikken. 38 procent af de danske medlemmer af Folketinget er i dag kvinder, og kvinderne er ved at hale ind på mændene på posten som partiformand. Fire ud af Folke­tingets ni partier har i dag en kvinde i spidsen – tre af dem er blandt de største og mest magtfulde. Og politiske kommentatorer taler ligefrem om, at partier uden en markant og stærk kvindeprofil, står sig særdeles dårligt i det aktuelle danske politiske landskab.

Men ude i kommunerne er situationen en anden. Ninna Thomsen fra Socialistisk Folke­ parti var en af de kvinder, der blev valgt til borgerrepræsentationen i København ved det seneste valg. Hun mener, at kommunal­ politikken taber kvinderne, fordi den er for nørdet.

–- Der er for lidt værdipolitik i forhold til det landspolitiske. Hvis man stiller op til kommunalvalg, fordi man gerne vil diskutere, hvad det er for skoler, vi har, og hvad vi ønsker med dem, bliver man let skuffet.

Kommunalpolitik er meget teknisk; det handler for meget om administration, tekniske detaljer og budgetter. Mange opfatter det ikke som ”rigtig” politik, siger hun.

NIKK magasin 3.09

9

Tema: Kön och makt i Norden

Hver tredje er ”nok” Flere forskere har spekuleret i, hvad stagnationen i den danske kvinderepræsentation i kommunerne kan skyldes. Det handler ikke kun om, at få kvinder bliver valgt men også om, at få kvinder kandiderer. Siden 1985 og frem til i dag har under hver tredje byrådskandidat i Danmark været kvinde – til sammenligning var 40 procent af de opstillede kandidater til det finske kommunalvalg i 2008 kvinder.

Den danske kommunalforsker Ulrik Kjær har formuleret en ”mætheds-hypotese”, der går ud på, at der findes et kritisk kvinde­ andelspunkt på godt 30 procent. Når dette punkt er nået, oplever både danske vælgere og partiforeninger, at der er kvinder ”nok”.

Hans hypotese bygger på bl.a. lokale parti­ foreningsformænds holdninger til vigtigheden af, at have en ligelig kønsmæssig fordeling af deres partiers opstillede kandidater, og selv­ om hovedparten af partiformændene i hans undersøgelse mente, det var et vigtigt spørgsmål, var 90 procent af de, der havde en kvinde­ ­andel på over 30 procent på listen, alligevel tilfredse med resultatet.

– Der er ikke nogen i Danmark, der for alvor er utilfredse med situationen. Bortset fra nogle få ildsjæle, er der ingen, som er så harmdirrende utilfredse, at de tager spørgsmålet op. Man hører ikke kritiske røster fra partierne, der kræver større kvindeandel – heller ikke fra kvinderne i partiet. Da et af de største partier, Socialdemokratiet, gik til kommunalvalg sidst, hørte man ikke Helle Thorning Schmidt (formand for Socialdemokratiet, red.) kræve f lere kvinder valgt.

Hendes motto var: ”Vi vil vinde de fire store byer”. Hun kunne have sagt: ”Vi vil være det første parti, der får over 40 procent kvinder valgt ind” eller ”vi vil være det første parti, der har lige mange kvindelige og mandlige borgmesterkandidater,” siger han.

De danske vælgere er heller ikke utilfredse.

Det hedder sig, at danske kvinder gerne stemmer på kvinder, men tal fra det seneste kommunalvalg viser, at det er forkert. Kun 26 procent af de kvindelige vælgere stemte personligt på en kvinde.

10

NIKK magasin 3.09

Flere kvinder i kommunalpolitikken vil betyde, at der bliver tænkt mere effektivt, på tværs og innovativt i en kommune.

–

kit kielstrup, venstre

– Incitamentet mangler. Hvis der var stor efterspørgsel på kvindelige kandidater, skulle partierne jo nok sørge for at få stillet f lere op. Men hjemme hos Hr. og Fru Danmark er der ikke ophidselse over den lave kvinde­ andel, og Fru Danmark stemmer ikke selv på en kvinde, siger Ulrik Kjær.

Manglende debat Derfor mener Kjær, at det altoverskyggende problem ved den lave danske kvindeandel er, at der slet ikke er fokus på spørgsmålet.

I 1994 tog det danske indenrigsministerium problematikken op i en rapport. Men så skete der ikke mere. Fokus blev ikke fastholdt, og andre temaer løb med opmærksomheden ved de følgende to kommunalvalg.

Første gang fordi, der samtidig blev afholdt valg til Folketinget. Anden gang fordi en strukturreform var på vej.

– Kønsspørgsmålet blev helt usynligt. Men det dækker naturligvis også over, at hvis man virkelig havde ment det alvorligt i Danmark, ville det ikke være blevet løbet over ende, siger han.

Drude Dahlerup er enig.

– Problemet ligger i diskursen og den manglende debat. I Danmark opfatter man det som ligestilling, at en fjerdedel af de folkevalgte i byrådene er kvinder. Mens man i Sverige siger, at der ikke er ligestilling, før man har nået en kvinderepræsentation på 50 procent, siger hun.

Byrådspolitiker Kit Kielstrup kan nikke genkendende til manglen på debat om de få kvindelige lokalpolitikere. Hun blev valgt ind for partiet Venstre i Vejle Byråd ved det seneste kommunalvalg i Danmark i 2005 som en ud af otte kvinder i et byråd på i alt 31 medlemmer. Allerede før valget stod det klart, at kvindeandelen i det kommende byråd ikke ville blive tilnærmelsesvist så stort som mandeandelen, for der var ikke mange kvinder, der stillede op. Derfor for­ søgte Kit Kielstrup og nogle af hendes kvindelige medkandidater fra andre partier at få den lokale avis til at tage problem­ stillingen op, men tilsyneladende havde ligestilling i kommunalpolitik ikke mediernes store interesse. Resultatet blev en note på omtrent fem linjer i avisen.

– Jeg synes, det er trist, at det ikke får større bevågenhed. Mænds og kvinders interesser er forskellige, og det er vigtigt at have forskellige synspunkter og tilgange til samfundet og lokalpolitikken repræsenteret i et byråd og i udvalgsarbejdet, siger hun.

Kit Kielstrup peger på et område som teknik og miljø. Et typisk mandeområde, hvor mænd er dominerende i udvalget i Vejle Byråd.

Tema: Kön och makt i Norden

– Men når vi planlægger nye veje, lokalplaner og byområder, er det vigtigt også at få de ”bløde” værdier tænkt med – som kvinder typisk interesserer sig for. Der skal indtænkes tilgængelighed for handicappede osv. Det burde ikke være så svært, men det er det åbenbart. Så f lere kvinder i kommunalpolitikken vil betyde, at der bliver tænkt mere effektivt, på tværs og innovativt i en kommune, siger hun.

Ufleksible arbejdstider Flere kvindelige kommunalpolitikere har peget på, at det kan være svært at tiltrække kvinder til kommunalpolitikken på grund af organiseringen af det kommunalpolitiske arbejde. Folk, der bliver valgt i Folketinget, arbejder ”professionelt” med fuld løn på fuld tid. Bliver man valgt til byrådet, er det derimod defineret som en fritidsbeskæftigelse.

Mange møder og arrangementer ligger sidst på eftermiddagen eller først på aftenen. Så hvis man har små børn, en karriere og en ægtefælle, der også arbejder, kan det være et stort problem at få tingene til at hænge sammen. Det faktum kan afholde mange kvinder fra at søge ind i kommunalpolitik, mener både Ninna Thomsen og Kit Kielstrup.

– Flere af mine kollegaer har været tæt på at give op. Og selvom mine egne børn er store, skal jeg ikke lægge skjul på, at jeg kender til den dårlige samvittighed, når min datter siger: ”Skal du nu af sted igen i aften, mor?” siger Kit Kielstrup.

Allerede i 1988 satte Drude Dahlerup fokus på de ufleksible arbejdsvilkår i kommu­nal­ politikken i Norden i bogen Vi har ventet længe nok, som hun lavede for Nordisk Ministerråd.

– Dengang fik man gjort op med natte­ mød­erne og tendensen til at lave politiske for­lig over en snaps, men vilkårene er stadig for dår­lige. Politik er også en arbejdsplads, og det bør man tage højde for, siger Drude Dahlerup.

Problemet findes også i Finland, fortæller Sari Pikkala, der forsker i kvinder og politik.

– Kvinder som forlader kommunalpolitikken og ikke stiller op til genvalg henviser oftere end mandlige afhoppere til tidskonflikten mellem familie og politik, siger hun.

– Men jeg vil være påpasselig med at drage for store konklusioner, for mange finske kvin­ der bliver jo trods alt i kommunalpolitikken.

Få har magt Den danske bundplacering gælder også høj­ ere lokale magtpositioner. Mens kvinder i stigende omfang har fået ledende poster og formandskaber i det kommunale system i både Sverige, Norge og Finland, er billedet det stik modsatte i Danmark. De danske borgmestre er næsten alle mænd.

Da Danmarks nye strukturreform trådte i kraft i 2007 blev de 275 danske kommuner reduceret til 98 – med tilhørende antal borgmestre. Før reformen var cirka 9 procent af de danske borgmestre kvinder. I dag er tallet svundet ind til knap tre procent. Til sammenligning er det finske tal for kvinder på en tilsvarende magtpost 26 procent, Norges er 23 procent og Sveriges 33 procent.

Også antallet af danske kvindelige kommunaldirektører faldt med reformen.

– Troen på, at det gik fremad med ligestillingen fik sig et ordentligt knæk med strukturreformen, siger Drude Dahlerup.

– Man havde i f lere år talt om, at det lave antal kvindelige borgmestre kunne skyldes mangel på dygtige kvinder. Men da reformen kom, var der masser af kvindelige borgmestre at tage af – så hvad skete der? Hvorfor blev det mændene, der satte sig på posterne?

Drude Dahlerup mener, at 100-året for den danske kvindelige stemme- og valgret kan vise sig at være den murbrækker, der skal til for at få f lere kvinder ind i kommunalpolitik.

– Jubilæet har sat en debat i gang, som var tiltrængt, siger hun.

Ulrik Kjær er mere skeptisk.

– Efter jubilæet må valget i 2009 siges at være kvindernes mulighed for at få et bedre resultat. Men ting ændrer sig ikke fra det ene valg til det andet. Måske vil vi se en lille fremgang i kvindeandelen, men man skal nok ikke forvente et tigerspring, siger han.

Ulrikke Moustgaard er freelancejournalist og skriver om køn og ligestilling.

Overraskende tall Selskaper som ikke er underlagt kvoteringsloven i Norge har f lere kvinnelige toppledere enn selskaper som er underlagt loven.

– Jeg må si jeg ble veldig overrasket da jeg summerte tallene, sier Marit Hoel, leder i Center for Corporate Diversity, til Aftenposten.

Hun har telt opp antall kvinner i styret og ledelsen i de 100 største selskapene i Norge. 35 av dem er ASA-er, det vil si allmennaksjeselskaper: Store selskaper som gjerne er børsnotert. Res­ ten er hovedsakelig aksjeselskaper (AS).

Tilbake i 2004 var kvinneandelen på drøyt 12 prosent da Hoel gikk gjennom toppledelsene i de 100 største selskapene. Den gang var det f lere kvinner i ledelsen i ASA-selskapene enn i AS-ene.

Men nå er dette snudd på hodet. * Andelen er nå 16,6 prosent i ASA-ene. * AS-selskapene har passert ASA-ene: Her er kvinneandelen nå på 17,2 prosent. I tillegg er det nesten dobbelt så mange kvinnelige styreledere i de store AS-selskapene som i ASA-ene: * Det er 10,8 prosent kvinnelige styreledere i AS-er, mens ASA-ene bare kan skilte med skarve 5,7 prosent. * Det er også f lere ASA-selskaper enn AS-selskaper som ikke har kvinner i det hele tatt i toppledelsen, henholdsvis 28,5 prosent og 27,6 prosent.

Marit Hoel mener kvoteringsloven og ikke minst den generelle debatten er årsaken til at stadig f lere kvinner har fått plass helt i toppen i næringsliv.

Men hun stusser over at kvinnetilstrøm­ mingen har vært langt sterkere i AS-ene.

– Det kan synes som det er større mangfold blant kvinnene i AS-ene, det er ikke så sterk konsentrasjon av kvinner med flere styreverv. Det har dukket opp mange nye ansikter. AS-ene ser ut til å ha lykkes bra med å få frem nye, kvinnelige ledertalenter, noe som er gledelig, sier Marit Hoel til Aftenposten.

NIKK magasin 3.09

11

Tema: Kön och makt i Norden

Norden inte längre bäst i världen Den samhällspolitiska diskussionen, bevakningen av jämställdhetsfrågor och trycket från kvinnorörelsen är avgörande för jämställdhetsutvecklingen.

Det är ett av de viktigaste resultaten från NIKKs forskningsprojekt om kön och makt i politik och näringsliv. av kirsti niskanen

12

NIKK magasin 3.09

Tema: Kön och makt i Norden

F Foto: Magnus Fröderberg/norden.org

örra året fick NIKK i uppdrag av Nordiska ministerrådet att genom­föra en nordisk jämförelse om kön och makt i politik och när­ingsliv. Projektet har kartlagt och analyserat kvinnors och mäns representation i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt på de autonoma områdena Grönland, Färöarna och Åland. Vad har vi då kommit fram till?

En första iakttagelse är att det inte längre är självklart att de nordiska länderna ligger i toppen när det gäller jämställdhetsutveckling i parlamentarisk representation. I ett globalt perspektiv har ett post-konf liktland som Rwanda med en kvinnomajoritet i parlamentet (56 procent) gått om alla länder i Norden (obeaktat alla övriga skillnader). Och f lera länder i den globala södern (Sydafrika, Argentina, Costa Rica), med över eller strax under 40 procents kvinnoandel i parlamenten, närmar sig Norden (Dahlerup 2009). Den förra nordiska jämförelsen, Likestilte demo­ kratier?, publicerades för tio år sedan. Då låg kvinnorepresentationen i de nordiska parlamenten på mellan 25 och 43 procent och Norden framstod som den mest jämställda regionen i världen. I dag utgör kvinnor mellan 38 och 47 procent av ledamöterna i de nordiska ländernas parlament, men Norden är alltså inte längre självklart bäst i klassen.

Andra länder kommer i kapp och utmanar den nordiska självbilden som världens mest jämställda region.

En annan iakttagelse i projektet är att jämställdhetsproblemen inte är lösta i Norden. Den kommunala sektorn är ett exempel.

Den politiska representationen är i alla länder mindre jämställd i kommunerna än på riksnivå. Andelen kvinnor av kommunfullmäktigeledamöterna varierar mellan 27 pro­cent i Danmark och 42 procent i Sverige. Bilden av haltande jämställdhet förtydligas om man ser på kommunernas ledningsnivå. Där är mansdominansen stark. Mellan 70 och 80 procent av kommunfullmäktigeordförandena är män i Finland, Island, Norge och Sverige.

Danmark är ett särfall där den starka mansdominansen bland borgmästare blev ännu tydligare efter kommunreformen 2006. I dag finns nästan inga kvinnor (bara 7 procent) på denna politiknivå i de danska kommunerna.

Den avgörande skillnaden går mellan synliga positioner som är känsliga för insyn och mindre synliga positioner där jämställdhetsfrågor inte bevakas lika intensivt, eller inte alls.

Ett område som är mansdominerat men där det sker intressanta förändringar är diplomatin. Andelen kvinnliga ambassadörer (exkl. ambassadörer vid internationella organ) har i Danmark, Finland, Island och Norge stigit från mycket låga nivåer (mellan 3 och 10 procent vid mitten av 1990-talet) till omkring 15 procent i Danmark och på Island och till knappt 30 procent i Finland och Norge. Även siffrorna från Sverige pekar åt samma håll: andelen kvinnor som ambassad­ chefer och ambassadörer vid inter­­na­t­ionella organ har ökat från 10 till drygt 30 procent sedan mitten av 1990-talet. Situationen inom utrikesförvaltning kan alltså vara på väg att förändras. I Finland har kvinnor under 2000talet varit överrepresenterade på utrikes­ departementens aspirantkurser och i Norge har könsfördelningen bland aspiranterna under senare år varit relativt jämn.

Det allmänna intrycket är ändå att den avgörande skillnaden går mellan synliga positioner som är känsliga för insyn, som till

exempel den parlamentariska politiken, och mellan mindre synliga positioner där jämställdhetsfrågor inte bevakas lika intensivt, eller inte alls.

Politiken hjälper näringslivet Ett ytterligare viktigt – men knappast överraskande – resultat i projektet är närings­ livets fortsatta mansdominans. Projektet har fokuserat på börsnoterade och statligt ägda bolag och deras ledningsstrukturer men inte kartlagt övriga delar av näringslivet i Norden.

I den mån det varit möjligt har forskarna även jämfört förändring över tiden. Och det har gjorts framsteg, samtidigt som skillnaderna mellan länderna är stora. I de börs­ noterade företagens styrelser ligger andelen kvinnor i dag på mellan 7 och 36 procent, jämfört med med 4-9 procent i slutet av 1990-talet. I statliga bolag är siffrorna högre eftersom de i allmänhet påverkas av jämställdhetslagarnas bestämmelser om minst 40 procent av vartdera kön i styrelser och på

Nordisk politisk representation Andel kvinnor/män i procent Danmark Island

Finland Norge Sverige

Regering Parlament Kommuner

60/40 42/58 37/63

42/58 38/62 27/73

50/50 43/57 36/64

50/50 39/61 37/63

45/55 47/53 42/58

Källor: Niskanen, Kirsti – Nyberg, Anita (red.), Kön och makt i Norden, Del I. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet, TemaNord samt www.government.is, www.regjeringen.no och www.stortinget.no.

NIKK magasin 3.09

13

Tema: Kön och makt i Norden

Kvotering är ett trubbigt instrument som bör utformas med omsorg och omgärdas av regler som kontrollerar åtgärdens effekter. ledande poster. I dem utgör kvinnor i dag mellan en fjärdedel och knappt hälften av styrelseledamöterna, mot 20-30 procent för tio år sedan. Det är alltså tydligt att politiken bidrar till att göra näringslivet mer jämställt.

Bäst är det i Norge som med hjälp av kvotering på fem år höjt kvinnoandelen även i börsnoterade bolagens styrelser till 36 procent, från nio procent 2004. Näst bäst är Sverige där den s.k. koden för bolagsstyrning lett till att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser stigit till 19 procent 2008, från fyra procent i slutet av 1990-talet. Men bilden är mindre ljus även i Norge och Sverige om man ser på börsbolagens hela ledningsstrukturer.

På VD-poster och i ledningsgrupper är det glest med kvinnor. Slutsatsen är att även om jämställdhetsdiskussionen startat i närings­ livet och stundtals varit en het massmedial fråga, och även om de statliga bolagen visat vägen, så är det ännu långt kvar innan vi på allvar börjar se resultat i det privata näringslivet. Jämställdhetsinsatser i näringslivet handlar ofta om – med undantag av den norska ASA-kvoteringen – att öka utbudet av kvinnliga chefsaspiranter. Återstår att se när näringslivet börjar efterfråga kvinnliga ledare, såsom politiken gör i dag (Göransson 2009).

Hit – men inte längre!

Den parlamentariska politiken i Norden är en jämställdhetssuccé, om man utgår från att en fördelning på 40-60 procent för varje kön är en könsbalanserad representation.

Ländernas regeringar är i dag könsbalanserade i denna mening, liksom andelen kvinnor och män i parlamentens utskott och de f lesta övriga ledningspositioner i parlamenten. Kvinnliga partiledare finns i dag i alla länder – även i några av de största partierna – och vi har sett kvinnliga ministrar på tradi­ tionellt mansdominerade poster som försvars­ politik, finans- och näringspolitik samt ut­ rikespolitik. Statliga bolag och de norska ASA-företagen är förtruppen för ökad jämställdhet i näringslivet.

Jämställdhetsproblemet på dessa fält handlar om systematiska, men mer subtila, skillnader. Kvinnor och män finns på olika funktioner och positioner. Vanligast är att

14

NIKK magasin 3.09

kvinnor i styrelser

7–36%

av styrelseledamöterna i nordiska börsnoterade företag är kvinnor. könsbalans

40%

av vardera kön är målet för en könsbalanserad representation.

Men borde man inte sträva efter en 50-50 representation för att vi ska kunna tala om en balan­ serad könsrepresentation?

män är över- och kvinnor underrepresenterade på politikområden som försvars-, finansoch näringspolitik. Det motsatta gäller områden som sociala frågor, kultur, utbildning och jämställdhet. Ett exempel kan tas från parlamentens utskott. Om man tittar på könsfördelningen i utskotten med utgångspunkt att kvinnor utgör 50 procent eller mer av utskottsmedlemmarna, ser vi att sociala funktioner som kultur och utbildning så gott som alltid är kvinnofrågor. Omvänt domineras prestigefyllda områden som finans- och näringspolitik av män. Därutöver är kvinnor i majoritet i utskotten på områden som arbetsmarknad (Danmark och Sverige), miljö (Finland och Island), justitie (Norge och Sverige) och utrikespolitik (Island och Norge).

Horisontell könsarbetsdelning i näringslivet är svårare att kartlägga. Men våra preliminära resultat tyder på att de högre kvinno­ andelarna i företagens styrelser finns inom finans- och företagsservice och hälsosektorn.

Tidigare forskning visar också att män är över- och kvinnor underrepresenterade som mellanchefer på poster där VD-rekryteringen sker (Göransson 2009).

Detta slags horisontell arbetsfördelning är viktig att problematisera. En del forskare menar att kvinnors överrepresentation på sociala funktioner i politiken kan ses som uttryck för deras önskningar (Dahlerup 2009, Wägnerud 1999). Andra hävdar att det inte finns något som tyder på att kvinnor saknar vilja att ta plats på de mest prestigefyllda positionerna i utskottshierarkin (Holli-Saari 2009:41). I en stor europeisk jämförelse, med 27 länder, fann man ingen statistisk skillnad mellan mäns och kvinnors preferenser vid val av utskott. De högst rankade förstahandsvalen var de samma för båda könen: internationell politik, ekonomi- och finanspolitik (Drew 2000:61). Här har vi alltså ett område som kräver ytterligare forskning.

Under alla omständigheter måste man fråga sig om vi kan tala om en könsbalanserad representation på områden där kvinnor alltid finns närmare 40- och män närmare 60procents gränsen. Borde man inte sträva efter åtminstone en 50-50 representation för vartdera kön, för att vi ska kunna tala om en

Tema: Kön och makt i Norden

Kan vi tänka oss 70-80-90 procent kvinnor på höga poster, vilket män alltid haft, utan att det väcker uppmärksamhet? balanserad könsrepresentation? Och är hälften kvinnor, hälften män den nya gränsen?

Kan vi tänka oss 70-80-90 procent kvinnor på höga poster, vilket män alltid haft, utan att det väcker uppmärksamhet?

Vad främjar jämställdhet?

Ett av projektets viktigaste resultat är att den samhällspolitiska diskussionen, bevakningen av jämställdhetsfrågor och trycket från kvinno­ rörelsen är avgörande för jämställdhets­ utvecklingen. Projektresultaten visar att de lagar (i Sverige rekommendationer) som sedan andra delen av 1980-talet föreskrivit könsbalanserad representation i offentliga nämnder, utskott och styrelser har haft effekt.

Likaså har pressen från kvinnoorganisationer och feministiska debattörer sedan 1970- och 80-talen mer eller mindre tvingat de politiska partierna att se över den interna partidemokratin och sin nomineringspraxis. Partierna spelar en nyckelroll i den politiska representationens utveckling – och det gäller inte enbart kvinnorepresentation utan även etnisk, hbt, åldersmässig m f l representation – eftersom partierna nominerar de kandidater som väljarna kan rösta på och placerar dem på valbara eller inte valbara platser på sina listor.

Herrklubb provocerar Partikvotering (kvotering till partiernas interna organ) och kandidatkvoter har i alla länder, utom i Finland, introducerats av mitten- och vänsterpartierna. (I Danmark tillämpades kvoteringarna av två partier men avskaffades snabbt.) Konkurrensen mellan partierna och de jämställdhetsdebatter åt­ gärderna väckt har i sin tur tvingat hela det politiska spektret att förhålla sig till och aktivt ta ställning i representationsfrågor.

Liknande tryck från kvinnorörelsen har inte funnits vad gäller inval till det privata när­ ingslivets styrelser. Hänsyn till näringslivets autonomi och respekten för privat självstyre har satt ramarna för jämställdhetsdiskussionen (Teigen 2009). I Sverige är den jämställdhetsutveckling vi sett i det privata när­ ingslivet resultat av de uppförandekoder som presenterades 2004, och som föreskriver att

bolagen bör eftersträva jämn representation i styrelserna. Hittills har framgången varit måttlig. Resultaten från den senaste vårens bolagsstämmor, då kvinnorepresentationen i svenska börsnoterade bolagsstyrelser steg till 22 procent, fick statssekreteraren Christer Hallerby att utropa: ”Det är oerhört provocerande för stora grupper i samhället när en liten herrklubb, som bolagens valberedningar, vägrar ta något som helst intryck av samhällsdebatten”. Och han fortsätter: ”Lagstiftad kvotering är dock ett långtgående ingrepp i fria företags inre liv och bör undvikas. Näringslivet bör lösa den här frågan självt, men det går inte att göra ingenting om man vill hålla politiken och politikerna utanför.”

Är kvotering lösningen?

Kvotering i olika former har visat sig vara en effektiv dörröppnare för jämnare maktdelning. Men är den universallösningen? Forskningen demonstrerar med all tydlighet att så inte är fallet. Mari Teigen visar att den norska ASA-kvoteringen infördes av den dåvarande borgerliga regeringen under speciella omständigheter där regeringens legitimitet i jämställdhetsfrågor naggats i kanten och där näringslivets strukturförändringar spelade en viktig roll. När näringslivets jämställdhetsproblem var under debatt och de goda lösningarna få, var det lätt att luta sig mot den norska kvoteringstraditionen. Statsveten­ skaplig kvoteringsforskning visar dessutom att lagstadgad kvotering är ett trubbigt instrument som bör utformas med omsorg och omgärdas av regler som kontrollerar åtgärdens effekter. Är då Norden bra på jämställdhet? Kön och makt-projektet visar att det är möjligt för kvinnor i dag att nå toppositioner i de nordiska samhällena, mer så i parlamentarisk politik än på andra områden. Projektet har inte undersökt andra sidor av social representation, såsom etnisk bakgrund, ålder, handikapp osv. Ett intersektionellt perspektiv skulle ge upphov till andra typer av maktundersökningar.

Läs mer på nikk.no

Vill du ta del av alla resultaten från NIKKs kön- och maktprojekt?

Landrapporter och forskaranalyser går att ladda ner som pdf i sin helhet eller i valda delar från www.nikk.no.

Källor Rapporterna och artiklarna i Niskanen, Kirsti – Nyberg, Anita (red.), Kön och makt i Norden, Del I och Del II. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet, TemaNord, däribland Drude Dahlerup, ”Kvinder i nordisk politik – en stadig fremgangssaga?”, Anita Göransson, ”De valda och de smorda: eliter, kön och den nordiska moderniteten” och Mari Teigen, ”Kjønnskvotering i næringslivets styrer”.

Drew, Eileen 2000, ”Career Trajectories: Convergence or Divergence?”, i Vianello, Mino – Moore Gwen (eds), Gendering Elites.

Economic and Political Leadership in 27 Industrialised Societies, Basingstoke: Macmillan Hallerby, Christer 2009: “Börsbolagens herrklubb provocerar”, www.regeringen.se/ sb/d/10882/a/127331 Holli Anne-Maria – Saari, Milja 2009, Sukupuoli eduskunnan asiantuntijakuulemissa, Helsinki: TANE-julkaisuja (2009) 11 Wägnerud, Lena 1999, Kvinnorepresentation.

Makt och möjligheter i Sveriges riksdag.

Lund: Studentlitteratur

Kirsti Niskanen är docent i genusvetenskap och forskningsledare vid NIKK.

NIKK magasin 3.09

15

Tema: Kön och makt i Norden

Krav på jämställdhet

Nu byggs det nya Island Finanskrisen på Island orsakades av en klick män inom politik och näringsliv med alltför nära band till varandra. Det menar många islänningar. De vill se en rejäl förändring när det nya Island återuppbyggs.

Av bosse parbring

16

NIKK magasin 3.09

Tema: Kön och makt i Norden

N

ågonting har uppenbarligen hänt på Island. I det isländska parlamentet Alltingets stabila stenbyggnad har det varit en betydande mansdominans. 2007 valdes 32 procent kvinnor in i Alltinget. Den andelen ökade till 43 procent efter nyvalet 25 april 2009.

Dessutom har Island fått sin första kvinnliga statsminister – Jóhanna Sigurðardóttir – och en regering med sex kvinnor och sex män.

Diskussioner pågår om hur mansdominansen i näringslivet ska brytas. Statsministern väckte frågan under våren 2009 om Island ska införa en liknande kvoteringslag som i Norge. Men just nu är det den frivilliga vägen som gäller.

Samtidigt är vardagen tung för många islänningar. I utkanten av Reykjavik står lyftkranarna stilla vid stora områden av påbörjade husbyggen. Finanskrisen har stoppat många planerade projekt och Island befinner sig i en nedåtgående spiral ingen ser något tydligt slut på. Arbetslösheten har varit närmast obefintlig tidigare. Nu närmar den sig tio procent och de förväntade konkurserna har ännu inte slagit till i full skala.

I Alltinget finns sedan valet i våras Lilja Mósesdóttir som represen­ terar det vänstergröna partiet. Hon är också ekonomiprofessor vid Islands universitet. Hon forskar om arbetsmarknad och jämställdhet och har bland annat studerat den förra finanskrisens effekter i början av 1990-talet.

– Hela den isländska välfärdsstaten är organiserad kring låg arbets­löshet, säger Lilja Mósesdóttir. Om man blir arbetslös får man

Kastrullrevolutionen. Demonstrationerna utanför Alltinget i Reykjavik ledde till att regeringen avgick och att Jóhanna Sigurðardóttir blev Islands första kvinnliga statsminister.

Foto: Reuters och AFP

70 procent av sin lön i tre månader. Sedan får man en väldigt låg ersättning. Man blir fort fattig om man blir arbetslös.

– Det finns inget ekonomiskt utrymme för att höja ersättningen.

I Reykjaviks hamn pågår dock fortfarande ett projekt som ska ge anställda inom byggsektorn jobb. Byggnationen av ett stort konsertoch kongresshus har skyndats på och ett nytt sjukhus ska byggas.

– Det säkrar mäns jobb inom byggsektorn, samtidigt som vi skär ner kvinnors jobb inom hälsovården, säger Lilja Mósesdóttir. I början av finanskriser brukar män inom privata sektorn förlora sina jobb.

Men när nedskärningarna inom offentlig sektor kommer senare förlorar många kvinnor sina jobb. Och då finns det inga pengar kvar för att säkra deras jobb.

Så paradoxalt nog kan finanskrisen leda till en segregation i jämställdheten. Kvinnor efterfrågas på toppen, men i många isländska hem är det inte säkert att det blir bättre.

Men många vill att ett nytt Island ska byggas med andra värderingar än dem som ledde till finanskrisen. Och det nya Island får inte byggas utan att kvinnor finns med. Det var ett viktigt tema i de demo­nstrationer som ledde till att den förra regeringen avgick.

NIKK magasin 3.09

17

Tema: Kön och makt i Norden

Kvinnornas tid – Vid demonstrationerna sa man att nu är det kvinnornas tid att regera, säger Lilja Mósesdóttir. Inte bara i politiken utan också i näringslivet. Men när det kom till handling är islänningarna lite konservativa. Nu stöter vi på motstånd.

I samma parti som Lilja Mósesdóttir finns också utbildnings­ minister Katrín Jakobsdóttir. De vänstergröna bildar regering tillsammans med socialdemokraterna. Hon har också en bakgrund på Islands universitet och som feministiskt medveten.

– Det isländska banksystemet var mansdominerat, säger Katrín Jakobsdóttir. Det har pågått en diskussion om att om det hade funnits f ler kvinnor med hade finanskrisen inte inträffat.

– Jag tror att det är en fråga om manlighet. De tog stora chanser, levde ett glamouröst liv och hade en manlig syn. Det gällde också den förra regeringen.

Kritiken fällde den förra regeringen och har lett till att fler kvinnor kommit in i politiken, men näringslivet har inte förändrats menar Katrín Jakobsdóttir.

– De tre stora bankerna är fortfarande mansdominerade och i de privata företagen är det mest män.

Bankerna ägs numera av staten och deras styrelser är könsbalanserade, men bland de anställda är det fortfarande mansdominans. Även Margrét K. Sverrisdóttir som är ordförande för Islands kvinno­ saksförening säger att det än så länge är i politiken man kan se förändringar.

– Den viktigaste milstolpen var valet av Jóhanna Sigurðardóttir som statsminister. Det har varit en debatt i media om kvinnors synlighet. Det här har förändrat mycket. Hon är en viktig förebild för alla kvinnor, särskilt yngre kvinnor. Det är ett stort steg.

Men Margrét K. Sverrisdóttir menar att det inte bara är finanskrisen som är orsaken till genombrottet för kvinnor i politiken.

– Det har varit en långsam utveckling. 1980 valdes Vigdís Finnbogadóttir till president och blev därmed en av världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud. 1983 gick isländska kvinnor samman i Kvinnolistan och kom in i Alltinget. Historiskt har vi gradvis gått mot denna utveckling. Det skulle inte ha inträffat utan alla mindre steg.

– Jóhanna Sigurðardóttir har växt fram långsamt, säger Margrét K. Sverrisdóttir. Jag tror att hon skulle ha blivit vald även om vi inte hade en finanskris. Det har funnits en generell åsikt om att kvinnor måste vara en del av återuppbyggnaden av samhället. Men om det skulle ha varit en verklig förändring så måste det vara mer än 43 procent kvinnor i parlamentet. Det räcker inte.

Kvotering där det behövs Utbildningsminister Katrín Jakobsdóttir betonar också att det finns en historisk bakgrund till kvinnors genombrott i politiken. Hon tror också att islänningar kanske mer var intresserade av en ideologisk förändring än en könsmässig förändring. Och vänsterblocket hade redan mer kvinnor än den tidigare högerregeringen.

– Det vänstergröna partiet och socialdemokraterna har haft fokus på jämställdhet tidigare och har nu fått politisk majoritet.

– I mitt parti ska det vara minst 40 procent av vartdera kön. Men i senaste valet behövde vi inte kvotera. Det fanns tillräckligt med kvinnor ändå. I Reykjavik var det till och med f ler kvinnor än män.

Så kvotering är inte tänkt att vara något evigt utan bara användas där det behövs.

18

NIKK magasin 3.09

Elm design har haft en betydande tillväxt i år recessionen till trots.

Tema: Kön och makt i Norden

De isländska kommunerna har i genomsnitt 36 procent kvinnor i de politiska församlingarna. Men även där hoppas Katrín Jakobsdóttir på en förändring.

– Kanske blir det förändring efter kommunvalet 2010. Även i parlamentet hade vi en tredjedel kvinnor så det kan öka i kommunerna också. I Reykjavik har vi en kvinnlig borgmästare.

Den nya regeringen har gjort stora förändringar i den officiella jämställdhetspolitiken. Nu är det både statsministern och socialministern som ansvarar för jämställdhetspolitiken. Tillsammans med finansministern bildar de en ministerkommitté för jämställdhet.

– Jämställdhet har på så sätt fått en större tyngd i regeringen, säger Katrín Jakobsdóttir. Jag tror att vi kommer att få se förändringar på grund av den här kommittén.

Om kvotering sker på frivillig väg i politiken så är det fortfarande en öppen fråga hur det ska gå i näringslivet. Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir väckte frågan i våras om att införa en liknande kvoteringslag av bolagsstyrelser som i Norge. Katrín Jakobsdóttir, Lilja Mósesdóttir och Margrét K. Sverrisdóttir skulle gärna se en sådan lag. Men näringslivet vill prova den frivilliga vägen först.

Tiden är inne Strax utanför Reykjaviks centrum finns området Laugardalur som består av varma källor och som är ett av f lera ställen där man kan bada utomhus året runt i Reykjavik. Där driver Hafdís Jónsdóttir sedan 25 år tillbaka Islands största spa och gym med 200 anställda.

Hon är också ny ordförande för Islands organisation för kvinnliga entrepenörer, FKA. Organisationen har 650 medlemmar som alla äger eller sitter i ledningen för företag. De uppvaktar ministrar i den nya regeringen så att de verkligen blir förändringar.

– De tre bankerna har nu kvinnor i styrelserna, säger Hafdís Jónsdóttir. Det är bra. Men vi ser fortfarande inte att kvinnor går in i företagen. Inte ens i de företag som bankerna har tagit över. Vi har inte råd att inte ha kvinnor i styrelserna när det nya Island byggs.

Jónsdóttir menar regeringen skulle kunna använda sitt ledarskap och sitt ägande i bankerna för att påverka utvecklingen i näringslivet.

– Det skulle gynna landet. Detta är tiden för att tänka till. Vi ska inte bygga Island som det var tidigare. Vi tror att kvinnor leder lite mjukare än män. Självklart vill vi att våra företag ska gå bra men vi tänker mer på människor runt omkring oss. Jag tror att det med f ler kvinnor i företagsledningarna blir mycket intressantare och större variation.

Och till dem som menar att det inte hjälper om bolagsstyrelserna är könsbalanserade när inte den anställda ledningen är det, har Hafdís Jónsdóttir ett svar som bygger på forskning hon tagit del av.

– För att få f ler kvinnor på direktörsposter måste det finnas kvinnor i styrelserna. Om det bara finns män i en styrelse blir det en manlig direktör. Vi måste verkligen börja med styrelserna.

Men någon kvoteringslag vill Hafdís Jónsdóttir helst inte se.

– Jag tror att det är bättre om vi klarar av detta utan en lag. Men om det inte hjälper är en lag enda lösningen.

FKA har i år tillsammans med andra företrädare för näringslivet och de politiska partierna i Alltinget gjort en överenskommelse om att det senast 2013 ska finnas minst 40 procent av vartdera kön i alla bolagsstyrelser. Hon tror att det ska fungera.

– Jag är ganska optimistisk. Tiden är inne.

FKA har presenterat en lista på kvinnor som vill sitta i en styrelse.

Några kvinnor har redan blivit plockade från den listan. Lilja Móses-

NIKK magasin 3.09

19

Tema: Kön och makt i Norden Islands framtid. – Barnen är en del av vår värld och vår framtid, säger Þóranna Jónsdóttir, här framför porträtt av barn till personal på Auður Capital. Foto: Bosse Parbring

bortom det förnuftiga. Det var stort fokus på det kortsiktiga. Man tänkte inte på de bredare sammanhangen.

– För det andra fanns det en brist på genomskinlighet. Man ut­ lovade avkastning, men det var inte lätt att se de verkliga värdena i investeringarna.

– För det tredje fanns det en snäv definition av vad som är framgång. Man såg på pengarna och bara på pengarna. Självklart är pengar viktiga, men inte allt.

Detta värdesystem var inte lockande för kvinnor, menar Þóranna Jónsdóttir. Få kvinnor stannade i finansbranschen och gruppen blev homogen.

Samtidigt lyfter Auður Capital fram att det finns en växande marknad bland kvinnor som inte fått något gensvar från finansmarknaden.

– Det är en outnyttjad marknad, säger Þóranna Jónsdóttir. Det öppnar upp möjligheter för företag som vårt. Kvinnor står bakom 80 procent av alla inköp i ett hushåll. Det finns stora investeringsmöjligheter.

– Så grunden för vårt företag är dels att åstadkomma en värdeförändring i finanssektorn och dels att ta del av möjligheterna i den kvinnliga marknaden. Den kvinnliga marknaden består av både företag som drivs av kvinnor och av vanliga kvinnor.

Tillväxt i designföretag

dóttir är också beredd att inte bara gå in i politiken utan att också sitta i en företagsstyrelse.

– Jag är kvalificerad som utbildad ekonom.

Lila sammet Inte långt från Laugardalur ligger Auður Capitals kontor. Det är ett finansföretag skapat av två framgångsrika affärskvinnor som tröttnade på den mandominerade finansbranschen. Auður Capital vill förändra finansbranschen genom att tillföra också andra värden än ekonomisk profit. Företaget startades 2007 och har nu 30 anställda, varav 20 är kvinnor och 10 är män. I styrelsen sitter tre kvinnor och två män. Þóranna Jónsdóttir är kommunikationsansvarig för Auður Capital och tar emot i receptionen som signalerar att detta är ett finansföretag som vill vara annorlunda. Receptionsdisken är klädd med lila sammet. Bakom två lila sammetsstolar hänger porträtt på personalens barn.

– Barnen är en del av vår värld och vår framtid, säger Þóranna Jónsdóttir.

I styrelserummet hänger förstås inga porträtt på manliga styrelse­ medlemmar utan bilder på kvinnliga isländska pionjärer inom olika samhällsområden.

– Finansvärlden drevs av maskulina värden före finanskrisen, säger Þóranna Jónsdóttir. Den bestod av sammanf lätade relationer.

– För det första investerade finansföretagen med väldigt lite riskspridning. Det fanns ett extremt högt riskbeteende. Det var långt

20

NIKK magasin 3.09

Auður Capital kom igång tidigt 2008 – före kollapsen i oktober 2008 – men har ännu inte hunnit göra så många investeringar i företag.

De tillgångar de hade tidigt klarade sig dock genom kollapsen, vilket är unikt.

– Vi är försiktiga i början. Vi tar inga stora chanser. Det var det som klarade oss genom den ekonomiska kollapsen. Vi lyckades behålla våra tillgångar efter oktober 2008. Anledningen till det är att vi är oberoende i vår affärsverksamhet. Vi sitter inte på båda sidorna av bordet som många andra i finansbranschen gjorde. Vi är också riskmedvetna. Vi skyddar våra tillgångar. Många företag lovade i början av finanskrisen att det skulle bli bättre men tänkte bara på sig själva.

Auður Capital har skapat två aktiefonder som ska investera i små företag. Auður 1 investerar i företag som drivs främst av kvinnor, riktar sig till kvinnor eller har andra värden som stämmer överens med Auður Capitals värderingar.

– Vi har investerat i Elm design som är ett företag som skapats av tre kvinnliga kläddesigners, säger Þóranna Jónsdóttir. 80 procent av deras marknad finns utanför Island. De hade kanaler för att satsa utomlands, men de behövde kapital för att kunna utnyttja sina möjligheter. Bara i år har Elm design haft en betydande tillväxt recessionen till trots.

Den andra fonden har fått kapital av den isländska musikartisten Björk som också gett sitt namn till fonden.

– Den ska investera i mindre isländska företag som profilerar sig mot innovation, kultur, natur och social och miljömässig hållbarhet.

Det kan exempelvis handla om små turistföretag.

Auður Capital vill inte bara investera och sedan hoppas att pengarna ger avkastning. I paketet ingår också praktiskt och moraliskt stöd.

Tema: Kön och makt i Norden

De bygger det nya Island. Från vänster: Lilja Mósesdóttir, forskare och parlamentariker; Margrét K. Sverrisdóttir, ordförande för Islands kvinnosaksförening; Hafdís Jónsdóttir, ordförande för Islands organisation för kvinnliga entrepenörer; utbildningsminister Katrín Jakobsdóttir. Foto: Bosse Parbring

Vid demonstrationerna sa man att nu är det kvinnornas tid att regera.

Men när det kom till handling är islänningarna lite konservativa.

– – Vi vill tillföra inte bara ett finansiellt kapital utan också ett emotionellt kapital, säger Þóranna Jónsdóttir. Vi vill följa upp våra investeringar, ge stöd och återkoppling. Det finns ett ömsesidigt intresse av att följa upp våra investeringar. Det är en mänsklig sida av affärsverksamheten som vi vill lyfta fram.

Förändrade attityder Vid sidan av jobbet arbetar Þóranna Jónsdóttir också med en doktorsavhandling om kvinnor i styrelser. Hon har intervjuat kvinnor och män i stora isländska företag. De första intervjuerna gjorde hon 2006-2007 – då blomstrade ekonomin och det fanns få kvinnor i styrelserna – och de andra intervjuerna gjorde hon våren 2009.

Intervjuerna handlar om vad styrelsemedlemmarna anser vara de viktigaste kraven på kompetens för att sitta i en styrelse. Som ett resultat av finanskrisen rekonstruerades f lera styrelser och fick i många fall f ler kvinnliga ledamöter än tidigare.

– I de första intervjuerna talade männen om att det var viktigt att vara generalist och de betonade värdet av informella relationer, säger Þóranna Jónsdóttir. Kvinnorna betonade däremot formella meriter. De ansåg inte att relationerna var viktiga. Men de var ju inte heller en del av maktsfären på samma sätt som männen.

– I de andra intervjuerna var det inte så stor skillnad i de styrelser som fortfarande var mansdominerade. Men de styrelser som var mer könsbalanserade präglades av en större öppen diskussion, tillit och visade många av de egenskaper som anses viktiga för en idealisk styrelse. De nya styrelserna efter finanskrisen var tvungna att skapa nya regler. Personliga relationer var inte intressanta längre efter den ekonomiska kollapsen. Tvärtom fanns det för mycket personliga rela­ tioner och de var en orsak till kollapsen. Det fanns ingen objektivitet.

Partipiskan styr Även om det finns många positiva tecken på att finanskrisen kan leda till en förändring inom politik och näringsliv står Island fortfar­ ande inför många problem. De drabbar så väl vanliga människor som

l i l j a m ó s e s d ó t t i r, f o r s k a r e o c h p o l i t i ke r

toppledare. När Lilja Mósesdóttir visar runt i Alltinget pekar hon på en porträttserie av ministrar från olika regeringar. Flera är långvarigt sjukskrivna. Själv ser hon sin tid i politiken som begränsad och hon är rädd för att f ler kvinnor än hon gör det. Efter 1990-talets finanskris kom relativt många unga kvinnor in i svenska riksdagen. Men de stannade inte länge.

– Jag har varit medlem av Kvinnolistan, men ville inte bli politiker förrän i vintras. Jag ville vara med och se till att det blir förändrin­gar.

Jag tyckte att vi hade möjlighet att skapa något helt nytt. Det fanns en fara att man fortsatte som förut. Jag ville också att jämställdhet skulle vara en röd tråd. Att man skulle använda kvinnor mer än förut.

– Det har varit två steg framåt och ett steg bakåt, säger Lilja Mósesdóttir. Efter valet har vi tagit ett steg bakåt. Jag har kommit in i Alltinget men det finns inte stort utrymme att påverka utvecklingen eftersom IMF styr det mesta.

Lilja Mósesdóttir är kritisk till att regeringen låter den internationella valutafonden IMF styra villkoren. Nya demonstrationer har blossat upp efter Icesave-uppgörelsen med Storbritannien och Nederländerna som innebär att de isländska skattebetalarna får betala för de pengar som britter och holländare förlorade i isländska banker. Lilja Mósesdóttir upplever att sådan kritik mot regeringen inte är välkommen i det egna partiet. Partipiskan slår mot henne.

– Protesterna för ett år sedan handlade mycket om att det politiska systemet inte var dynamiskt. Folk som gick in i politiken blev som alla andra. Vi måste ha folk som törs ha andra meningar än ledningen.

– Men det är väldigt svårt. Jag var emot Icesave-uppgörelsen, men mitt parti vill inte ha parlamentariker som inte följer partiledningen.

Det kanske har något med kön att göra. Kvinnor ska lyda män. Vi kvinnor kanske får höra det mer. Jag tror att det är svårare för kvinnor än för män att ha en annan mening än partiet.

– Men det gör ingenting. Jag ska inte stanna länge i politiken.

Jag kom in för att säkra jämställdheten och de lågavlönade kvinnornas situation.

NIKK magasin 3.09

21

Tema: Kön och makt i Norden

Illustrasjonsfoto: Colourbox

Kvotering plager ikke kvinner ASA-loven er ikke så mye mer å diskutere. Den er innført, og den fungerer, sier Siri Fürst, styremedlem i ett av Norges vel 400 allmennaksjeselskaper. av siri lindstad

T

il daglig er Siri Fürst partner i selskapet Considium Consulting Group AS, der hun jobber spesielt med strategi og forretningsutvikling. Dessuten er hun en av de ennå få, men likevel stadig f lere kvinnene som sitter i et ASA-styre.

Og hun er tilhenger av loven som fra 1.januar 2008 sa at alle allmennaksjeselskapene fra nå av skulle ha en styresammensetning med minst 40 prosent av hvert kjønn.

– Hadde vi ikke fått loven, hadde vi aldri i livet nådd de målene som alle er enige om at er viktige å nå, sier Fürst. Hun har lang og bred erfaring fra både små og store bedrifter, som leder og styremedlem. Nå sitter hun blant annet i styret for Pronova BioPharma ASA.

Gir flere kvalifiserte kandidater Hennes viktigste argument for at det er bra at det kommer f lere kvinner inn i styrene er at da får man langt f lere kvalifiserte kandidater å velge mellom.

22

NIKK magasin 3.09

For ja: Formelt sett er de kanskje kvotert inn. Men kvinnene som nå sitter i de norske ASA-selskapenes styrer plages ikke av det.

Tvert imot.

– Nesten alle kvinnene jeg har snakket med, uansett på hvilket tidspunkt de kom inn i ASA-styrene, svarer at de tror de har blitt kvotert inn. Det gjelder også de med lang styreerfaring, helt tilbake på 1970- og 1980-tallet. De tror at selskapet har tenkt det har vært fint å kunne profilere seg med en kvinne i styret. Mange av dem som har kommet inn de siste årene mener at hadde det ikke vært for loven hadde de ikke blitt spurt.

At de er kvalifiserte vet de jo selv at de er.

Det sier Vibeke Heidenreich. Hun er doktorgradsstipendiat ved Institutt for samfunns­ forskning i Oslo og er en del av prosjektet Kjønnskvotering til ASA-selskapenes styrer: Demo­ krati og inklusjon. Det ledes av Mari Teigen og Fredrik Engelstad og skal gå over en tids­ periode fra 2008-2011. I sin del av prosjektet intervjuer Vibeke Heidenreich kvinner med

styreverv i allmennaksjeselskapene, både dem som hadde verv allerede før loven trådte i kraft, og de som trolig kom inn som følge av den.

Ingen nåde lenger For brått en dag våknet altså Norges allmenn­ aksjeselskaper opp til en ny lov som krevde minst førti prosent av hvert kjønn i styret.

Det vil si: Loven hadde vært på trappene en stund og ble gradvis innført, og det i kjølvannet av en lang debatt i det politiske Norge. Men likevel var det en del selskaper som fikk fart på seg høsten 2007. Fra 1. januar 2008 var det ingen nåde. Nå skulle kvinnene inn.

Og slik ble det, tilsynelatende uten at det var så vanskelig likevel å få det til. For de kvinnelige styrekandidatene viste seg å ikke være så langt unna. De hadde bare ikke vært midt i synsfeltet til dem som rekrutterte.

– Jeg har en hypotese om at valgkomiteene nå jobber mye mer systematisk med å skaffe styremedlemmer, og det gjelder både for

Tema: Kön och makt i Norden

menn og kvinner. På bakgrunn av dette forventer jeg en positiv smitteeffekt, ved at prosessene totalt blir mer systematiseret og profesjonaliseret, sier Heidenreich.

Hun beskriver kvinnene hun har intervjuet som ”meget kvalifiserte”.

– De rekrutteres på samme måte som menn, gjennom profesjonelle nettverk, og bare unntaksvis ved hjelp av headhuntingsfirmaer.

Manglet tall Mari Teigen tror loven vil bidra til å sprenge et felt som har vært ekstremt mannsdominert.

– Det er veldig spennende å etter hvert komme nærmere inn på hva loven har bidratt til når det gjelder næringslivets egenforståelse av hvem som forvalter makt og hvem som deltar i beslutningstakning i denne sektoren. Da hele debatten om kvinner i næringslivet startet på slutten av 1990-tallet, hadde man jo ikke statistikk en gang. Og når tallene kom på bordet, viste det seg at kvinnene utgjorde kun noen få prosent av styremedlemmene, og da var det gjerne snakk om kvinner som var eiere og medeiere i store familieeide bedrifter.

Nå skal det sies at antall ASA-selskaper har sunket etter at loven trådte i kraft.

– På begynnelsen av 2000-tallet var det over 600 ASA-selskaper i Norge. Nå er det bare i overkant av 400. Derfor kan man spekulere i om noen av de selskapene som ikke er så veldig interessert i å ha kvinner i styret kan ha omregistrert seg til AS, påpeker Vibeke Heidenreich.

Kvoteringsloven sammenfalt nemlig med en endring i verdipapirhandelloven. Før var det mange selskaper som drev med verdipapir­ handel som måtte være ASA. Men da Kredittilsynet gjorde om på den aktuelle regelen, åpnet man samtidig for at disse selskapene nå kunne bli AS. – Nettoeffekten er at mange har omregistrert seg. Dessuten kan man tenke seg at en del nyetablerte selskaper som før ville ha blitt et ASA, nå velger å bli et AS, i alle fall inntil man nærmer seg en børsintroduksjon, sier Heidenreich.

Store og viktige selskap 400 selskaper kan høres lite ut, sammenlignet med de mer enn 200 000 aksjeselskapene som finnes i Norge, og som ikke er berørt av loven.

– Men selv om det ikke er snakk om så mange selskaper, utgjør ASA-selskapene de største og viktigste i norsk næringsliv. Dessuten omfatter loven også alle statlige, interkommunale og kommunale selskaper, og fra nylig av begynte den også å gjelde for samvirkebedriftene, sier Mari Teigen.

Kvinnene som allerede satt i ASA-styrer da loven trådte i kraft, synes stort sett det er bra at loven kom ettersom den gir f lere dyktige kvinner den sjansen de selv har fått.

– Men de mener ikke nødvendigvis at kvinner bidrar med noe annet eller noe bedre enn menn, eller at det endrer noe for deres egen del at det kommer f lere kvinner inn i styret. Mange av disse kvinnene er jo vant til å operere i et mannsdominert miljø og tenker kanskje ikke så mye over kjønn i sin hverdag, sier Vibeke Heidenreich.

Siri Fürst synes likevel at en fordel med f lere kvinner i styret er at da slipper hun selv å bli satt i bås som den som representerer et mindretall. Dessuten er det rett og slett hyggelig å være f lere kvinner.

– Men ellers er jo kvinner like forskjellige seg imellom som menn, understreker hun.

Hadde vi ikke fått loven, hadde vi aldri i livet nådd de målene som alle er enige om at er viktige å nå.

–

Greiere å være sjef Ennå er det imidlertid langt mellom kvinner i styrelederposisjon.

– Jeg har ikke spurt de kvinnelige styremedlemmene spesielt om de ønsker å bli styreledere. Men det var en som sa at når hun først sitter i et styre kunne hun like gjerne være leder, for da kunne hun legge en del av premissene selv for styrets arbeid. Ting ble rett og slett greiere for henne da, forteller Vibeke Heidenreich.

Siri Fürst har på sin side takket nei til f lere forespørsler om å sitte i andre ASAstyrer enn det hun sitter i nå. Hun føler nemlig at mulighetene for innf lytelse er større i de mindre selskapene.

– Styrearbeidet er morsommere når jeg føler at jeg har mer makt og påvirkningskraft. Om du har et selskap med mange tusen svært kvalifiserte ansatte, vil du som styremedlem på en måte aldri kunne overgå summen av det. I små ASA- eller AS-selskaper opplever jeg derimot ofte at jeg får brukt den kompetansen jeg har mye mer aktivt.

Siri Lindstad er frilansjournalist med kjønn og seksualpolitikk som fagfelt.

siri fürst

FAKTA Allmennaksjeselskap (ASA) er et selskap med bestemt kapital fordelt på en eller flere andeler (aksjer).

Allmennaksjeselskapsformen tar særlig sikte på selskaper med mange aksjonærer, typisk børsnoterte selskaper og andre selskaper som henvender seg til allmennheten.

Lovreglene om allmennaksjeselskaper er i hovedtrekkene de samme som for aksjeselskaper. På enkelte punkter skiller imidlertid allmennaksjeselskapene seg fra aksjeselskapene, som for eksempel: • Bare i allmennaksjeselskaper kan allmennheten innbys til å tegne aksjer.

• Bare allmennaksjeselskaper kan børsnoteres.

• Minste aksjekapital i et allmennaksjeselskap er én million kroner.

Store norske leksikon

NIKK magasin 3.09

23

Tema: Kön och makt i Norden

Sett press på dørvokterne Du finner en langt høyere andel kvinner i den norske regjeringen enn du finner i topplederstillinger i næringslivet. Hvordan kan det ha seg? av siri lindstad illustration: trude tjensvold

D

et er de som rekrutterer til de ulike posisjonene, enten vi snakker om i næringslivet eller i politikken, som har makten.

Sier Drude Dahlerup, professor i statsvitenskap ved Stockholms universitet.

– Skal man få en bedre kjønnsbalanse i næringslivet er det derfor dørvokterne man må sette press på. Kvinnerepresentasjonen er bedre der du har offentlige valg enn der du har utnevnelser. De siste tiårene har det vært et fokus i det offentlige liv på kvinnerepresen­ tasjon, der partiene har blitt presset til å nominere kvinner.

– Mange tror at det er velgerne som bestem­ mer hvem som skal inn i de politiske forsamlingene, men i virkeligheten er det jo partiene som bestemmer. De er ”the gate-keepers”, og de har vært under press som sådanne de siste tiårene.

Samtidig bidrar valgsystemet vi har til en jevnere kjønnsfordeling i politikken. Det sier sosiolog Mari Teigen ved Institutt for samfunnsforskning i Oslo.

– I mange land har man en utvelgelses-

24

NIKK magasin 3.09

prosess i politikken som kan minne om næringslivets prosesser, der man opererer med enmannskretser. Da nomineres det for eksempel bare en person fra partiet i hver enkelt valgkrets, og når bare en kan vinne, har det vært en tendens til å la en mann toppelisten. I de nordiske landene, i motsetning til i land som USA, Storbritannia og Frankrike, har vi imidlertid en annen utvelgelsesprosess til politikken, med f lerkandidatkretser. Det bidrar til en bedre kjønnsbalanse, sier Mari Teigen.

Et stadig tydeligere paradoks Innen næringslivet har det dessuten vært en lang tradisjon for at man har valgt personer til topposisjoner som har hatt en annen type yrkes- og erfaringsbakgrunn enn det kvinner f lest har hatt. I første rekke har det handlet om økonomer, jurister, ingeniører og tilsvarende yrker.

– Men så begynte kvinneandelen på utdanningene som rekrutterer til næringslivet å øke kraftig, uten at andelen kvinner i toppstillin­ gene økte tilsvarende. Tvert imot har alt gått

mye saktere enn man skulle tro. Det er et para­doks som har blitt veldig tydelig for mange de siste årene, ikke minst for politikerne, men også for Næringslivets hovedorganisasjon (NHO) og andre aktører i den næringspolitiske offentligheten, sier Mari Teigen.

Noe skyldes nok det kjønnssegregerte arbeidsmarkedet i Norden, med en stor, offent­ lig sektor som tilbyr mer kvinnevennlige arbeidsplasser, tror Teigen.

– Så er også spørsmålet i hvilken grad næringslivet har vært ute etter å rekruttere kvinner, og om det har vært barrierer for kvinner som har søkt seg mot næringslivet.

Dette er en sektor som peker seg ut som den som minst av alle har gjort noe som helst for å forsøke å tiltrekke seg kvinner.

Samtidig f lagger store deler av nærings­ livet med en type arbeidstidskultur som i alle fall tilsynelatende krever at man må gi seg full­stendig hen til jobben, som en slags helkon­ tinuerlig virksomhet, påpeker Mari Teigen.

– Dette gir nok noen utstøtningsmekanismer som ikke er like virksomme i andre sektorer.

Tema: Kรถn och makt i Norden

NIKK magasin 3.09

25

Tema: Kön och makt i Norden

Tre teorier om stagnasjon

Det er en slags barnetro vi har, dette om at det generelt går framover med likestillingen. I dette ligger en tro på at fordi det går framover i politikken, vil det automatisk også gå framover i næringslivet.

– På rett vei, tror vi

26

NIKK magasin 3.09

rykte i resten av verden, som nasjoner med god kvinnerepresentasjon i politikken.

– Begge disse to forestillingene ligger nok svært dypt i den nordiske tankegangen.

Samtidig har de begge blitt rystet de siste årene. For det første er det andre land, fra det globale sør, som nå utfordrer oss når det gjelder prosenten kvinner i nasjonalforsamlingen. Rwanda og Sør-Afrika er to eksempler. Og for det andre går det jo faktisk ikke automatisk framover, se bare på Danmark, påpeker Drude Dahlerup.

Danmark har stått på stedet hvil gjennom de siste fire valgene, med en kvinnerepresentasjon i Folketinget på 38 prosent og ved de kommunale valgene på 27-28 prosent. Antall kvinnelige borgermestere går ned.

– Og da sier alle at ”Hva? Dette skulle jo bare gå framover!” Det er med andre ord behov for en ny tenkning i de nordiske land­ ene om hvordan ting ikke bare kommer av seg selv.

Foto: Marie Swartz

Men hvorfor går ikke dette seg til av seg selv, i takt med at stadig f lere kvinner tar høyere utdannelse og får ledererfaring, for eksempel fra det politiske liv?

I boka Menn imellom. Mannsdominans og likestillingspolitikk gjør Mari Teigen og stats­ viter Hege Skjeie bruk av den såkalte ”reisemetaforen” eller ”på vei-metaforen”. Den viser til en forestilling om at vi er på vei mot full likestilling. Det er kanskje et og annet hinder underveis, som gjør at likestilling som prinsipp må vike, men uten at vi dermed mister troen på at vi er på vei ”i riktig retning”.

– Det er en slags barnetro vi har, dette om at det generelt går stadig framover med likestillingen. I dette ligger en tro på at fordi det går framover i politikken, vil det nærmest automatisk også gå framover i næringslivet, sier Drude Dahlerup.

Samtidig har vi i de nordiske landene lenge kunnet slå oss på brystet over vårt gode

drude dahlerup, statsviter

Hvorfor kommer så ikke ting av seg selv, nå som vi var så godt i gang?

Drude Dahlerup skisserer opp tre teorier som på helt ulikt vis forklarer utviklingen i kvinnerepresentasjonen: – For det første har du kjønnsmaktperspektivet. Det er det perspektivet man har når man snakker om glasstak i næringslivet eller politikken, og om hvordan patriarkatet reproduserer seg selv, sier Drude Dahlerup.

Pessimistiske talsmenn- og kvinner for dette perspektivet vil hevde at makten går ut der kvinner kommer inn. Eller eventuelt at kvinnene kommer inn først når makten alle­ rede har gått ut.

– Problemet med å hevde dette er at det er jo noen områder der det faktisk går relativt bra. For eksempel har Norge tidligere hatt, og Island har nå fått, en sterk kvinnelig statsminister. Nasjonalforsamlingens innf lytelse avhenger ikke av andelen kvinner, men av en rekke andre faktorer, for eksempel om man har en minoritets- eller majoritetsregjering.

Den andre teorien betegner Dahlerup som ”etterslepsteorien”. Den er en reaksjon på det pessimistiske kjønnsmaktperspektivet.

– Dette perspektivet favner dem som mener at det at vi fortsatt har en kjønnsubalanse skyldes et naturlig etterslep, og at før man kan få kvinner på toppen må kvinnene komme inn og gjøre seg gjeldende på lavere nivåer.

Problemet med dette perspektivet er at kvinnene i Norden i dag har kommet opp på mellomnivåene på arbeidsmarkedet og har like lang utdannelse som menn, uten at de når topposisjonene. Nei, alt kommer ikke med tiden. Vi ser stagnasjon på f lere fronter.

Den tredje teorien er en hypotese lansert av den danske forskeren Ulrik Kjær som har fått betegnelsen metthetsteorien. Den sier at økningen i andelen kvinner i ledende posisjo­ ner stagnerer før vi har fått ordentlig kjønns­ balanse, ettersom man synes man har oppnådd nok med for eksempel tretti prosent kvinnerepresentasjon. Man slår seg til ro med det resultatet og synes at nå har det vært nok prat om likestilling.

Tema: Kön och makt i Norden

I stedet for at kvinner skal inn i Volvos og Saabs styrer hadde det vært bedre å la kvinnene få ekspandere sine egne firmaer, og skape det nye H&M, og det nye Ikea.

– Sultne i Sverige og Norge – Denne tesen kan forklare hvorfor Danmark har stagnert, men hvorfor ser vi ikke da den samme stagnasjonen i Sverige og Norge, der man tross alt har fått til en høyere kvinne­ representasjon? Hvorfor er man mett i Danmark på 30 prosent, når man fortsatt er sultne i Sverige og Norge?

Det fjerde perspektivet, som også er Dahle­ rups eget, handler om betydningen av debatten om likestilling og presset fra kvinnebeveg­ elsene. Presset om en mer kjønnsbalansert politisk representasjon har nemlig først og fremst kommet fra kvinnebevegelsene i eller utenfor de politiske partiene, ifølge Dahlerup.

Et tilsvarende press må nå til om man også skal få til endringer i næringslivet, mener Drude Dahlerup.

Men hvor er det man skal kanalisere innsatsen?

I Norge har politikerne som ett tiltak valgt å innføre loven om kjønnsrepresentasjon i allmennaksjeselskapenes (ASA) styrer. Den tidligere lederen for Kristelig Folkeparti (KrF), Valgerd Svarstad Haugland, var en av de største pådriverne for å innføre loven. I et intervju med NIKK magasin 1/08 sa hun at hun håpet kvoteringsloven ville bane vei for en alternativ tenkemåte i næringslivet – også blant dem som ikke omfattes av loven. ”Vi må gi kvinner selvtillit til å tørre å ta på seg både verv og toppjobber. Slikt skjer ikke over natta”, sa Svarstad Haugland.

Politikerne skal holde seg unna Den svenske nasjonaløkonomen Anita Lignell Du Rietz mener imidlertid det må en annen tankegang til. Helst vil hun at politikerne skal holde seg langt unna.

– Jeg synes det er helt forferdelig hvor styrt vi allerede er av politikerne. Vi kvinner tror det er vi selv som er svake og som ikke kan ting godt nok og har latt mannen ta makten og pengene fra oss. Men vi har jo ikke hatt en mulighet, sier Anita Lignell Du Rietz.

Hun jobber som forsker ved Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm og kom tidligere i år med boka Svenskornas företagsamma historia. Her beskriver hun kvinners entre-

anita lignell du rietz, nasjonaløkonom

prenørskap spesielt de siste hundre årene og viser både hvilke kriger de har kjempet og hvilke seire de har vunnet, til tross for sterk motstand fra mektige institusjoner – staten og fagforeningene.

– Det er mennenes foretak som har blitt prioritert i den økonomiske politikken, det vil si de store selskapene som produserer for eksport, så som Volvo og Saab. Dette er selskaper som ikke lenger kan konkurrere på verdensmarkedet. Likevel har vi fortsatt de samme institusjonene og reglene som er til ulempe for småbedrifter.

Du Rietz peker på at da disse store selskapene ble bygget opp, med støtte fra staten, hadde ikke kvinnene mulighet til å bli en del av denne veksten.

– Men nå har vi alle muligheter. Derfor må skattetrykket bli lettere, slik at kvinnene kan få mulighet til å bygge sine egne bedrifter.

I stedet for at kvinner skal inn i Volvos og Saabs styrer hadde det vært bedre å la kvinnene få ekspandere sine egne firmaer, og skape det nye H&M, og det nye Ikea osv.

Dette er jo områder der kvinner har vist at de kan drive business, men de må begynne i mindre skala, slik mennene en gang gjorde, sier Du Rietz.

For hva er det egentlig som gir makt i næringslivet? Eierskap eller lederskap?

Anita Lignell Du Rietz er ikke i tvil.

– Vi har i stor grad bygget økonomien i vårt demokrati i på det å være lønnsmottaker.

Kvinners formuer bygges imidlertid ikke som ansatt, men som bedriftseiere. Den makten man får av å sitte i styrer er heller ikke den makten som gir penger og frihet. Dessuten er det bare noen få kvinner totalt som sitter i disse styrene. Hva med alle de andre kvinnene? Og når kvinnenes egne bedrifter blir store nok, vil de neppe at menn skal kvoteres inn i deres styrer, over deres hoder, sier Du Rietz, som er motstander av lover som krever en viss kjønnsrepresentasjon i bedriftsstyrer.

rende store selskaper, som har fått vokse fram i nært samarbeid med offentlige bestillere. Det skriver Tomas Nilson, forsker ved Göteborgs universitet, i sin studie Kön och makt i svenskt näringsliv. Dermed mangler Sverige ifølge Nilson den store småborgerligheten som man finner blant annet i Norge og Danmark.

I denne norske småborgerligheten er det helt klart at menn eier veldig mye mer enn hva kvinner gjør, bekrefter Mari Teigen. Men hun viser samtidig til at når det gjelder de store, norske selskapene ser det med eierskap annerledes ut, ettersom det rent private eierskapet er relativt marginalt.

– Den store kapitalen eies av staten, av utenlandske investorer og av andre former for institusjonelle fond, som for eksempel Folketrygdfondet, som rett og slett er oss alle sammen. Jeg vil vel derfor mene at det bildet man har skapt av at det private eierskapet i Norge først og fremst består av enkeltpersoner, nærmest har vært en liten bløff.

Varierende økonomiske landskap

Siri Lindstad er frilansjournalist med kjønn og seksualpolitikk som fagfelt.

Det svenske næringslivet skiller seg ut fra de nordiske nabolandene nettopp ved at det lenge har vært preget av noen få og domine-

Flytende overganger Mari Teigen mener samtidig at overgangen mellom hva som er politikkens felt og hva som er økonomiens felt har blitt mer f lytende de siste 10-15 årene.

– Muligens er dette et slags svar på New Public Management-tankegangen, som har blitt så dominerende. Man lar markedet få mer å si innenfor offentlig virksomhet og på det politiske feltet, og har i så måte gitt fra seg noe av makten der. Så politiserer man til gjengjeld i noen grad økonomien, for eksempel ved å innføre lov om kvotering i ASA-styrene.

– Men jeg vil understreke at dette har en helt begrenset effekt, og at det også er bare noen få kvinner i topposisjoner som på den måten får mer makt og f lere muligheter innen­for det økonomiske feltet. Likevel tror jeg tiltak som dette kan ha både en symbolog en rollemodelleffekt, sier Mari Teigen.

NIKK magasin 3.09

27

Tema: Kön och makt i Norden

En manlig toppledare i ett storföretag är en symbol som är svår att rucka på med rationella argument. Därför hjälper det inte alltid att hävda att könsblandade miljöer är mer lönsamma än enkönade miljöer. Det kan vara en förklaring till varför jämställdheten låter vänta på sig inom näringslivet. av bosse parbring

Det är honom vi vill ha I

nom politiken har kvinnor kunnat nå toppositioner, även om man kan se skillnader mellan länder och mellan olika politikområden. Men trots att företrädare för näringslivet säger att de vill se mer könsbalanserade företagsledningar går det väldigt långsamt. Det är egentligen bara Norge som genom könskvotering av de börsnoterade aktiebolagsstyrelserna kunnat visa upp någon större förändring på senare tid. Företag och olika institutioner inom ekonomi och näringsliv företräds fortfarande till absolut största delen av män.

Varför är det så? Øystein Gullvåg Holter, professor i jämställdhets- och maskulinitetsforskning, och forskaren Elisabeth Rogg, båda verksamma vid Senter for tverrfaglig kjønnsforskning vid universitetet i Oslo, presenterar några förklaringar i en forskarartikel för NIKKs kön- och maktprojekt.

– Det finns inga enkla förklaringar – det är mer gåtfullt än vad vi trodde, säger Øystein Gullvåg Holter. Vi är bara i början på en djupare utforskning av detta område.

De båda forskarna har båda externa och interna förklaringar till varför näringslivet inte går i takt med resten av samhället. Först den externa förklaringen:

28

NIKK magasin 3.09

– Politiken har varit mer i fokus genom ett tryck från kvinnoorganisationer och jämställdhetspolitik, säger Øystein Gullvåg Holter. Pressen på förändring har varit starkare mot politiken än mot näringslivet, i alla fall tills nyligen.

Tabu mot kvinnor och kapital Øystein Gullvåg Holter menar att synen på kön dessutom ofta varit fokuserad på makt, medan materiella och ekonomiska frågor har hamnat i skuggan. Det är paradoxalt eftersom de första kvinnosakskvinnorna till stor del kämpade för ägande- och arvsrätt och rätten till lönearbete. Men senare blev det politiska medborgarskapet viktigare.

Det materiella har varit mer kontroversiellt, säger Øystein Gullvåg Holter. Det är mer splittrande och klasspräglat. Maktanalyserna har varit enklare att förstå och lättare att få konsensus kring.

– Det har enda sedan antiken funnits ett tabu mot kvinnor och kapital. Det finns många berättelser om hur fel det kan gå om kvinnor har hand om kapital. Ta bara Bibelns berättelse om skökan från Babylon. Kvinnor har bara kunnat komma in som undantag.

Tabut finns även i jämställdhetspolitiska sammanhang, menar Øystein Gullvåg Holter.

– Det finns nästan ett misstänkliggörande mot karriärkvinnor. Man talar nedlåtande om att jämställdhetssatsningar bara riktar sig till karriärkvinnor.

Rationella argument biter inte Detta tabu bidrar till att näringslivet inte har utsatts för så stort yttre tryck, menar Øystein Gullvåg Holter. Men hans och Elisabeth Roggs forskning handlar mer om de interna förklarin­ garna till mansdominansen i närings­livet.

På senare år har det kommit f lera forskningsrapporter som visar att könsblandade miljöer – liksom andra blandningar av kategorier – är mer effektiva och lönsamma än enkönade miljöer. Rent rationella och ekonomiska argument som borde bita på näringslivets representanter när de tillsätter styrelser och toppchefer. Men när det gäller vem som ska sitta på toppen handlar det inte bara om rationella argument utan mer om vilket symboliskt kapital den personen – läs mannen – har, menar Øystein Gullvåg Holter och Elisabeth Rogg.

Inspirerade av sociologen Pierre Bourdieu menar de att ägande och ledning fokuserar på ett annat värdeskapande än de vanliga ekonomiskt rationella argumenten. Det symboliska kapitalet i näringslivets topp handlar

Tema: Kön och makt i Norden

om sociala relationer, legitimitet och att ge rätt signaler. Toppledarens position är ett exempel på detta. Här gäller andra regler än för vanliga anställda.

Om en företagsstyrelse vill markera en större kursändring får ledaren avgå. Det betyder inte att han nödvändigtvis gjort något fel eller är olämplig, utan att ledaren har en symbolisk funktion. Likadant är det med höga löner och bonussystem. Företagets fram­gång symboliseras av ledarens lön. Därför kan låg lön ge fel signal. Om något går fel måste led­ aren offras – men med en rejäl fallskärm.

Maskulinitet skapar värde Utifrån ett marknadsrationalistiskt tänkande är detta fel, men inte utifrån det symboliska kapitalets värdeskapande i näringslivets topp.

De båda forskarna menar att det symboliska kapitalet i näringslivet är knutet till mas­kulinitet. Och att femininitet har en ten­ dens att devalvera och upplösa detta kapital.

Detta förklarar varför talet om att få in f ler kvinnor i näringslivets topp inte landar, även om det finns rationella argument för det.

– Jag tycker att det är intressant att jämföra näringslivet med diplomatin, säger Øystein Gullvåg Holter. Diplomatin har varit ett väldigt traditionellt manligt område. Men

det har skett en stor förändring i Danmark och i Norge de senaste tio åren.

– Vi tror att de stora ändringarna inom politiken, jämfört med ekonomin, också har att göra med att representationslogiken i poli­tiken är annorlunda än värdeskapandets logik.

Det finns dock vissa tecken på förändringar inom näringslivet, menar forskarna.

– På Island har inte responsen efter fin­ anskrisen varit att de ska ha en stark man, utan att de istället vill ha in f ler kvinnor. Det är ett tecken på förändring. Det traditionella manliga symboliska kapitalet har ifrågasatts genom finanskrisen, inte minst på Island, där den inte framstår som ett bra svar på de ekonomiska och miljömässiga utmaningar Island har.

Behövs krisförståelse Det handlar om att få en förändring av helhetsförståelsen, menar han.

– Man måste komma till en krisförståelse för att vilja se förändring. Det var viktigt även inom politiken. De räcker inte med att se hur kvinnor lönar sig. Man måste förändra hela ramen runt näringslivet. Det gäller förhållande mellan chef och anställd. Det handlar om vad meningen är med jobbet.

Symboliskt kapital. Leif Johansson är VD för Volvokoncernen.

Foto: Scanpix

En sådan stor förändring av arbetsmiljöerna skedde på 1960- och 1970-talen, berättar Øystein Gullvåg Holter. Då demokratiserades arbetsplatserna.

– Det var en stor succé men det handlade inte om jämställdhet i så stor grad. Nu borde man göra något liknande men fundera på hur arbetsplatserna kan bli mer könsintegrerade. Vi har en stor könsobalans och segregering som är negativ för den ekonomiska utvecklingen.

Han skulle vilja se en arbetsgrupp med representanter från näringslivet som på de nordiska jämställdhetsministrarna uppdrag följer upp resultaten från NIKKs kön- och maktprojekt och arbetar fram en strategi riktad mot näringslivet.

– Man borde koppla ihop de goda krafter som vill stärka kvinnor i ledande positioner, med dem som vill arbeta för könsintegration på lägre nivåer på arbetsplatserna, med dem som vill underlätta för familjer som har dubbla karriärer och med dem som vill vara mer innovativa i förhållande till gamla barriärer i näringslivet.

NIKK magasin 3.09

29

Tema: Kön och makt i Norden

Finland

Dolda makthavare i politiken Politiken får ofta stå fram som en föredömligt jämställd arena i de nordiska länderna. Men makten är inte färdigfördelad när valurnorna stänger. De experter som riksdagens utskott kallar in på hörande är en dold grupp makthavare.

Av Jennie Westlund illustration: trude tjensvold

F

orskarna Anne Maria Holli och Milja Saari har kartlagt hur många kvinnor och män som hörs som experter och hur många av de hörda experterna som kommer från könsforsknings- och jämställdhetsområdet. Resultaten visar att skeva maktförhållanden i det omgivande samhället söker sig in i utskottens lagberedning via de exper­ter som ges talutrymme, och präglar i förlängningen den kunskap riksdagens beslutsfattande vilar på.

Utskotten och kvinnorna Holli och Saari fann att två tredjedelar av riksdagsutskottens expertutlåtanden gjordes av män och endast en tredjedel av kvinnor.

Andelen kvinnor och män som hade hörts som experter varierade kraftigt beroende på vilket utskott det gällde och vilken institution experten representerade. Kvinnliga sakkunniga hörs främst av de utskott som har störst antal kvinnliga utskottsmedlemmar. De fem utskott med störst andel kvinnliga medlemmar, var de samma fem utskott som hade hört flest kvinnliga experter.

Ser man på vilka institutioner de sakkunniga kvinnorna representerade, visar rappor­ten att de huvudsakligen kom från offentlig sektor. Detta förvånade inte forskarna då kvinnor i offentlig sektor närmar sig majoritet bland till exempel tjänstemännen på ministerierna. Expertpoolen kan alltså också säga något om könsfördelingen i de organisationer utskotten vänder sig till för sakkunskap.

30

NIKK magasin 3.09

– Att räkna huvuden är viktigt för att det kan kasta ljus över hur arbetet är könsuppdelat i de olika expertorganen, till exempel i ministerierna eller intresseorganisation­erna, och om kvinnor och män avancerar på olika sätt till dessa expertuppdrag, säger Holli.

Samtidigt illustrerar statistiken över hörda experter det omgivande samhället och kvinnors positioner och status i arbetslivet. En delförklaring till att det är få kvinnor bland de experter som representerat före­tagen, är att utskotten vänder sig till företagens ledning. Och där är männen i överväldigande majoritet.

Kvinnor sällan uppringda Om experter från offentlig sektor var den mest jämställda gruppen, var experter från universitetsvärlden den mest mansdominerade. Endast 17 procent av de sakkunniga från vetenskap och forskning var kvinnor.

Av direkt akademiska konsultationer utgjorde kvinnliga experter en ännu mindre del, 15,5 procent. Att det oftast är professorer man vänder sig till, och att de i sin tur är män i ca 80 procent av fallen, förklarar en del av könsskevheten. Men vid sidan av den vertikala segregeringen, spelar också en horisontell segregering in.

Riksdagen för ingen systematisk statistik över vilken disciplin eller universitet de sakkunniga kommer ifrån, så för att kunna säga något om segregeringen bland akademiska experter var forskarna tvungna att använda sig av bland annat riksdagens statistik över utbetalda experthonorar. Den visade att 95,5

procent av alla honorar betalats till akademiker från rättsvetenskaperna, och av dem utgjorde männen över 90 procent.

– Det förvånade mig att efterfrågan på den juridiska expertisen var så dominerande.

Kunskap från andra discipliner, så som till exempel politisk forskning, är nästan inte alls efterfrågad, konstaterar Milja Saari, som själv är politikforskare med kön och jämställdhet som specialfält.

Inte heller könsperspektivet är efterfrågat. Endast 3,6 procent av de akademiska konsultationerna gjordes med forskare med anknytning till kvinno- och könsforskningen. Av det totala antalet höranden utgör det 0,4 procent. Om dessa hörts uttryckligen i rollen som experter på kön är omöjligt att läsa ur den bristfälliga statistiken.

Informell urvalsprocess För att få insikt i processen där utskottet väljer vilka experter som skall höras, utförde Holli och Saari intervjuer med en grupp ut­ skottsmedlemmar och riksdagsledamöter.

Det visade sig att listan över experter som utskottet beslutar sig för att höra, i stor utsträckning är ett resultat av högst informella rutiner, som kan variera från ett utskott till ett annat. Utskottets ordförande och sekreterare spelar en viktig roll när en första lista över experter läggs fram. Den godkänns i de flesta fall som sådan. Utskottsmedlemmarna kan sedan driva egna ideologiska intressen genom att föreslå ytterligare sakkunniga de önskar skall höras. Även de förslagen brukar godkännas nästan undantagslöst. Vem som

Tema: Kön och makt i Norden

Kvinnliga experter hörs främst av de utskott som har flest kvinnliga utskottsmedlemmar. sitter i utskotten har följaktligen betydelse för vilken expertis som anlitas.

Bristen på fasta rutiner gör att informella kriterier får styra urvalsprocessen.

Utskotten formar sina egna ”standardreper­ toarer” där bland annat arbetsmark­nads­ organisationerna fått en framträdande roll som experter. Till den tysta praxisen hör också att man bör be om ett utlåtande av ”dem som berörs”. De intervjuade menade att till exempel kvinno- eller invandrar­ organisationer hörs då när saken anses beröra dem uttryckligen. En titt på statistiken visar att hela 47,5 procent av tredje sektorns expertutlåtanden kom från arbetsmarknads­ organisationerna och endast 0,53 procent från kvinno- och invandrarorganisationerna.

Får man tro statistiken anses många lagförslag direkt beröra löntagare och arbetsgiv­ are, medan kvinnor och invandrare knappt alls berörs av de lagförslag som utskotten behandlar. Jämställdhetsintegrering kan man i varje fall inte tala om, menar forskarna.

Fokusera på jämställdhetsexperter Kvinnorna är alltså i minoritet bland hörda experter, men f ler kvinnor är inte ensamt lösningen på problemet.

– Det räcker inte att räkna antalet kvinnor som sakkunniga. Man måste också se på vilka grupper som hörs. Om en representant från fackförbundets centralorganisation hörs och de överhuvudtaget inte har jämställdhet på sin agenda, då är det ingen skillnad om representanten är en kvinna eller en man.

Det är bara huvudbudskapet man har tid och mandat att framföra, understryker Holli.

Fler kvinnliga experter betyder inte nödvändigtvis en mer kvinnovänlig politik. När man diskuterar policyn på det här området framöver, menar forskarna att fokus kanske snarare skall ligga på att de som är experter på kön och jämställdhet så sällan anlitas i riksdagens utskottsarbete.

Jennie Westlund är rådgivare på NIKK.

Svenska partier döljer experter Forskaren Christina Alnevall vid Stockholms universitet har kartlagt kvinnor och män på maktpositioner i svensk politik för NIKKs kön och makt-projekt.

I sammanställningen av partiernas styrelser ville Alnevall också redogöra för de experter som partistyrelserna officiellt anlitar eller som deltar i partistyrelsemötena mer informellt. Detta för att kunna identifiera eventuella dolda maktstrukturer. Men hon fick nöja sig med att kartlägga endast de ordinarie ledamöterna.

– Jag bad samtliga politiska riksdagspartier om en fullständig förteckning över vilka personer, efter kön, som har möjlighet att delta vid styrelsemötena, såsom suppleanter, adjungerade och andra personer som har tillträde till styrelserummet. Alla partier utom ett var mer eller mindre ovilliga att lämna dessa uppgifter, säger Alnevall.

– Det aktiva motståndet indikerar att här ligger något intressant, men jag hade inte möjlighet att presentera dessa data i den här rapporten. Mig veterligen har ingen tidigare sett närmare på det här.

NIKK magasin 3.09

31

Tema: Kön och makt i Norden

Kommunala energibolag liknar privata företag Kommunala bolag tycks vara en skyddad verkstad.

En studie av svenska regionala energibolag visar att fyra av fem styrelseledamöter är män. Detta trots att de politiska partierna i många fall bestämmer vem som ska sitta i styrelserna.

M

ansdominansen i bolagsstyr­ elser har uppmärksammats i många sammanhang.

Kanske framför allt i pri­ vata näringslivet, men också i statligt ägda företag. I Sverige är det en målsättning att styrelser i statligt ägda bolag ska ha minst 40 procent av vardera kön. Genom­snittet låg våren 2009 på 46 procent kvinnor i statliga bolagsstyrelser. 38 statliga bolag uppfyller målsättningen medan 13 bolag inte gör det.

De kommunala bolagen har dock inte upp­ märksammats särskilt mycket. I den statliga utredningen Kön, makt, statistisk (SOU 2007:108) undersökte professor Anita Göransson vid Linköpings universitet de kommunala bolagsstyrelserna i Sveriges tre största städer. Hennes studie visade att i Stockholm och i Göteborg är de kommunala bolagsstyrelserna relativt könsbalanserade, medan i Malmö är mansdominansen kompakt med 85 procent män i de kommunala bolagsstyrelserna.

När forskaren Tomas Nilson från Göteborgs universitet fick i uppdrag att för NIKKs kön- och maktprojekt kartlägga det svenska näringslivet, valde han att göra en pilotstudie på de svenska regionala energibolagen.

Bolagen har ofta en komplicerad ägarstruktur. En del är helt kommunalt ägda, andra är till hälften kommunala och till hälften privata och en tredje grupp är helt

32

NIKK magasin 3.09

privata. Sammanlagt 60 bolag har undersökts. Resultatet är att bara 20 procent av ledamöterna är kvinnor. De bolag som ägs helt av kommunerna har något högre andel kvinnor – 21 procent – medan de privat-ägda bolagen bara har bara fem procent kvinnor i styrelserna.

– Det är lite förvånande att de kommunala bolagsstyrelserna har så få kvinnor efter­ som jag tror att de ska utses efter politiska principer, säger Tomas Nilson.

– De kommunala energibolagen påminner därmed mer om de börsnoterade företagen än om de statliga bolagen.

En förklaring kan vara att energibolagens verksamhet är maskulint kodad.

– Hade jag tittat på bolag inom omsorg eller kultur hade det förmodligen sett annor­ lunda ut.

Samtidigt har det statliga energiföretaget Vattenfall en styrelse med fyra kvinnor och sex män och klarar därmed precis gränslinjen för vad som anses vara en könsbalanserad sty­ relse. Trycket på statlig nivå ger alltså ett helt annat resultat. Men även på kommunal nivå borde det kunna finnas ett politiskt tryck.

– De kommunala bolagens styrelser borde återspegla sammansättningen i kommunfullmäktige. I styrelserna sitter politiker, politiska tjänstemän och fackkompetens ofta i form av bolagens verkställande direktör.

– Men det kan ha med avståndet från riks-

politiken att göra. Det finns ett starkare tryck på riksnivå än på landsbygden för att styrelserna ska vara jämställda. Även kommunalpolitiken som sådan är mer mansdominerad än rikspolitiken, särskilt i vissa regioner.

Tomas Nilsons undersökning visar att andelen kvinnor i de kommunala energibolagsstyrelserna är större i städer än på landsbygden (23 procent jämfört med 18 procent).

Skillnaden är ändå större när det gäller kvinnor som är styrelseordförande (21 procent i städer och 13 procent på landsbygden).

Tomas Nilson vill undersöka kommunala bolag inom också andra sektorer för att kunna ge en bredare och mer fördjupad bild.

Norge kvoterar kommunala bolag Norges har infört samma typ av kvotering av kommunala bolagsstyrelser som redan är införd i börsnoterade privata företag och i statliga bolag. Från 2010 ska alla aktiebolag som ägs till minst två tredjedelar av kommuner ha en styrelse med minst 40 procent av vardera kön. De bolag som redan existerar får dock en respit på två år innan de måste uppfylla kravet. Enligt regeringen finns det för närvarande i genomsnitt cirka 30 procent kvinnor i de kommunala bolagen i Norge.

Illustrationsfoto: Colourbox

Av Bosse Parbring

krönika

Elina Laavi Samlingspartiet Elina Laavi är generalsekreterare för borgerliga Samlingspartiets kvinnoförbund i Finland och vice ordförande i Jämställdhetsdelegationens sektion för kön och makt.

Ett hisstal för jämställdheten

J

ämställdhetsaktivister måste vara personlighetskluvna. Vi får fira våra framgångar, men ska samtidigt föra fram de missförhållanden som ännu återstår. Ett jobb som passar kvinnor perfekt – eller var det egentligen männen som var mest lämpliga för detta?

Kvinnors ställning i Norden väcker beundran i internationella sammanhang. De nordiska länderna har en alldeles särskild roll i FN, vilket var något jag förstod först när jag besökte deras högkvarter. Väggarna i de möteslokaler som våra länder har skänkt symboliserar Nordens roll som skapare av fred och internationellt samarbete.

Tyvärr har denna beundran en baksida i det nationella jämställdhetsarbetet. Åter­ igen måste vi som kvinnoorganisation moti­ vera vårt existensberättigande, då jämställd­ heten anses vara uppnådd. Det finns en föreställning om att jämställdheten redan blivit verklighet och man glömmer att ansträngningarna för att förbättra kvinnors ställning är ett ständigt pågående arbete.

När ett missförhållande kommer upp anses kvinnor själva vara orsaken till sin ojämställda position på grund av egna val.

Tankegångarna är fortfarande desamma som på 1970-talet, även om det har skett framsteg sedan dess. I Finland kriminaliserades till exempel våldtäkt inom äktenskapet först på 1990-talet. Än idag definieras

våldtäkt i straff lagen i Finland endast som våldtäkt om offret har gjort fysiskt motstånd i samband med våldsdådet.

Historien förpliktigar de nordiska länderna att fortsätta utgöra ett exempel som föregångsländer när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Den konvention rörande våld mot kvinnor som håller på att utarbetas av Europarådet kan hamna i mot­ vind. De nordiska tjänstemän som deltar i beredningen av konventionen har ett stort ansvar i att se till att vår konvention blir minst lika heltäckande som motsvarande konvention i länderna på den afrikanska och den amerikanska kontinenten. Inom frivilligorganisationerna befarar man att konventionen inte kommer att omfatta kvinnor som drabbas av sexuellt våld eller kvinnor som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter.

En måttstock för hur framgångsrik konventionen blir kan vara att den leder till framsteg även i Norden.

Eller skulle det hjälpa om man i jämställdhetsdebatten på ett mer kraftfullt sätt även tog upp ojämställdhet som drabbar män? Varför är hemlöshet en mansfråga?

Varför har pappor uppenbarligen ingen reell möjlighet att vara föräldralediga? Var­för dyrkar man våld inom machokulturen?

Här har ni alltså ett hisstal om det vi bör göra för jämställdheten, systrar och bröder!

Punkt ett. Vi måste få bukt med våld mot kvinnor.

(Ett hisstal är en presentation som är så kort att den hinns med under en hissfärd, red. anm.) För att låna vår förträffliga finska utrikesministers ord så består hisstalet av tre punkter: Punkt ett. Vi måste få bukt med våld mot kvinnor. Punkt två. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste förbättras och männens uttag av föräldraledighet öka. Och punkt tre. Den ekonomiska och politiska makten bör fördelas jämnare mellan kvinnor och män.

Vi har varit mycket duktiga på att tala om varför man fortfarande inte har lika möjligheter i vårt samhälle oberoende av kön. Det är dock bara förklaringar. Det behövs konkreta mål, som de som Finlands regerings jämställdhetsprogram sätter upp.

Det behövs en uppföljning, i stil med den jämställdhetsrapport som avges för första gången. Framför allt behövs det politiker, tjänstemän och frivilliga aktörer som är fast förbundna att främja jämställdhet, så att det väcks ett hopp för varje kvinna och man i deras vardagliga liv.

NIKK magasin 3.09

33

Forskningsnyheter tips sendes til bosse.parbring@nikk.uio.no

Island

sverige

Första doktorsavhandlingen i könsforskning

Rekryteringsmål främjar jämställdhet

I oktober disputerade sociologen och könsforskaren Gyða Margrét Pétursdóttir från Islands universitet på avhandlingen Within the aura of gender equality: Icelandic work cultures, gender relations and family responsibility. A holistic approach. Avhandlingen fokuserar på hur organisationer och anställda förhåller sig till kombinationen av arbete och familj ur ett könsperspektiv.

Avhandlingen är den första på Island i ämnet könsforskning.

Läs mer på www.nikk.no

Sverige

Ny organisation för Genussekretariatet Från och med årsskiftet kommer Nationella sekretariatet för genusforskning att inlemmas helt i Göteborgs universitets organisation istället för att som tidigare vara en särskild inrättning vid universitetet.

– Det viktiga är att det nationella uppdraget och finansieringen ligger fast, kommenterar sekretariatets föreståndare Kerstin Alnebratt förslaget.

Samtidigt är hon bekymrad över vad som skulle hända om den av regeringen tillsatta styrelse som i nuläget leder verksamheten försvinner. Detta kommer troligtvis att ske om Göteborgs universitet tar över hela ansvaret för sekretariatet så som regeringen föreslagit.

– Om styrelsen försvinner kommer det att påverka vår legitimitet och nationella förankring. Hur dessa ska säkerställas i framtiden måste självklart diskuteras.

Syftet med att integrera sekretariatet i Göteborgs universitet är dels att minska den politiska detaljstyrningen av forskningen genom att ge ökad makt till lärosätena, dels att tydliggöra ansvarsförhållandena mellan universitetet, regeringen och sekretariatet.

Organisationsförändringen kommer enligt förslaget inte att innebära någon skillnad vare sig för de anslag sekretariatet beviljas eller för sekretariatets uppdrag.

34

NIKK magasin 3.09

Metoden att ange kvantitativa mål för rekrytering av professorer har huvudsakligen varit framgångsrik och främjat jämställdheten mellan kvinnor och män.

40%

Detta konstaterar Delegationen för jämställdhet i högskolan i en rapport som har lämnats till Sveriges högskole- och forskningsminister Tobias Krantz. Även om måluppfyllelsen bland lärosätena varierar, har de kvantitativa rekryteringsmålen haft positiva effekter på lärosätenas rekryteringsprocesser och deras jämställdhetsarbete mer generellt, framhåller delegationen.

Andelen och antalet kvinnor i professorskåren har ökat även om den ursprungliga målsättningen inte har uppnåtts. Förekomsten av mål och kravet på redovisning har bidragit till att jämställdheten på olika nivåer i organisationerna kartlagts och blivit föremål för åtgärder.

Jämställdhet har därmed blivit en fråga som kontinuerligt beaktas i lärosätenas styrelser och rekryteringskommittéer.

norge

Kjønnsbalanse viktig for forskning I rapporten Kvinners karrieremuligheter i forsk­ ningsinstituttsektoren fra Institutt for samfunns­ forskning ser forsker Aagoth Storvik på menns og kvinners karrieremuligheter i forskning.

Rapporten viser at kvinner er underrepresentert på de høyeste nivåene i instituttene, til tross for at instituttledere mener en god kjønnsbalanse blant forskerne er viktig for å kunne ansette de beste talentene.

Dette tyder på at hovedutfordringen ligger i å øke kvinne­nes andel blant forskere og instituttlederne.

Selv om kvinner er forholdsvis godt representert på lavere ledernivåer, synker andelen dess høyere opp i hierarkiet en beveger seg.

Mens kvinnene utgjør 37 prosent av forskerne, utgjør kvinnene 32 prosent av faglige

ledere med personalansvar. Blant instituttlederne utgjorde kvinnene 16 prosent.

Studien viser også at hva instituttledere legger i begrepet likestilling varierer. Forskjel­ len går ut på at noen knytter likestilling til likebehandling, mens andre knytter begrepet til kjønnsbalanse.

Mens instituttlederne i undersøkelsen ikke mente det var store forskjeller mellom menn og kvinner når det gjaldt prioriterin­ ger av arbeidsoppgaver og vektlegginger av arbeidsbetingelser, var meningene delte når det gjaldt muligheten til å arbeide i redusert stilling. Her mente halvparten av instituttlederne at kvinner vektla dette i høyere grad enn menn, mens litt under halvparten mente at det ikke var en slik forskjell.

ledare

Solveig Bergman pol.dr. och direktör för NIKK

Multikulturalism utmanar forskning och politik

D

en nordiska jämställdhets­ politiken kritiseras inte bara för en medelklass- och heterobias. Också politikens ”vithet” lyfts fram i dag som någonting pro­blematiskt. Jämställdhetspolitiken i Norden har haft fokus på relationen mellan kvinnor och män, medan etniska minoriteters förhållande till majoritetsbefolkningen har överlämnats till integrationspolitiken.

På senare tid har det blivit viktigt att föra samman dessa politik- och kunskapsom­ råden. Maktrelationer mellan kvinnor och män handlar inte enbart om kön, utan också om hur kön samverkar med andra sociala kate­gorier, såsom klass/social bakgrund, etnicitet/ras, sexualitet, religion och ålder.

Detta s.k. intersektionella perspektiv betonas idag både inom forskning och politik.

De nordiska länderna har varit förhållandevis framgångsrika med att reducera ojämlikheten mellan könen. De har skapat möjlighet för både kvinnor och män att kombinera lönearbete och omsorg. Likaså har den nordiska välfärdsmodellen främjat jämlikheten mellan social- och inkomstgrupper så att endast en liten minoritet i dessa länder lever i fattigdom. Beträffande jämlikheten mellan etniska minoriteter och majoriteten kvarstår dock en rad utman­in­ gar. Den nordiska statsfeminismens två hörnstenar, ekonomisk självständighet och politiskt deltagande, har inte förverkligats för minoriteterna i våra länder. Är den statsfeministiska diskursen fastlåst i en uppfattning om att kvinnor alltid har samma och kollektiva intressen? Döljer den nordiska ”kvinnovänliga” välfärds­ modellen strukturella skillnader och ojämlik­

heter som beror på etnicitet?

Kan de nor­diska kvinnorörelserna bli mer självref lektiva och förnya sig i enlighet med de krav som ställs av globa­li­ sering, invandring och f ler­ kulturalism? Hur kombinera jäm­likhet och kvinnors rättig­ heter med respekt för kulturell mångfald?

En stereotyp bild av (alla) invan­drarkvinnor som ”förtryckta offer” för traditionella, patriarkaliska kul­turer, kontrasteras särskilt i medier – i ökande grad också inom politiken – mot den moderna och jämställda nordiska, etniskt vita kvinnan. Denna endimensionella syn är problematisk inte bara i förhållande till integration, men den påverkar såväl vårt sätt att förhålla oss till kvinnor och män från etniska minoriteter som vår uppfattning om ”nordiskhet” och den nordiska kulturens förmenta överlägsenhet.

I stället för att enbart se minoritetskvinnor som passiva offer är det viktigt att vi synliggör deras behov, erfarenheter och aktörsskap i arbetslivet, politiken och familjen.

I det f leretniska och -kulturella Norden måste också jämställdhetspolitiken granskas kritiskt i ljuset av de nya sociala, ekonomiska och politiska förhållandena. Enligt NIKKs syn är det hög tid att vi också på ett samnordiskt plan, inom det nordiska jämställdhetssamarbetet, griper tag i denna utmaning. Än så länge saknas systematisk

forskning om hur de nordiska länderna bemöter minoriteter och detta särskilt med beaktande av kön. Det är viktigt att vi lär oss mer om likheter och skillnader inom Norden: hur har länderna hanterat invandring och integration? Vad kan vi lära av varandra?

Som en uppföljning av satsningen på ”Kön och makt i Norden” ser NIKK det som viktigt att igångsätta både forsknings- och utvecklingsprojekt som fokuserar det multikulturella nordiska samhället ur ett könsoch jämställdhetsperspektiv.

NIKK magasin 3.09

35

Ønsker du også ditt eget blad? ”Det lå en gammel utgave på toalettet i leiligheten jeg akkurat har flyttet inn i!”

– Siri Brockmeier, Oslo, bestiller et eget abonnement av NIKK magasin

Bestill gratis på www.nikk.no!

Nordisk prostitutionslovgivning mere ensartet

magasin 2.2008

Nordbor har blivit mer kritiska till prostitution som fenomen

Krav på bedre vern for offer for menneskehandel

Norden vs Europa – varför är prostitutionspolitiken så olika?

magasin 1.2008

Nordisk iNstitutt for kuNNskap om kjøNN

w

magasin 1.2009

Tema:

PROSTITUSJON

Versjon 2.0 Endrede former utfordrer lovgivning og sosial praksis

Margot Wallström on leadership and politics

Closeness and control for sale

European Parliament shows little interest

Foreign prostitutes changes the focus of social measures

Margot Wallström – EU:s mäktigaste kvinna

sig for organisationen

Knirkefritt å finne kvinner til styrene

Mangfoldighed betaler

Jämställt bara på positioner med offentligt tryck

Nordisk iNstitutt for kuNNskap om kjøNN

Nordic geNder iNstitute

Tema: LEDARSKAP Focus: Prostitution

Glastak?

Human trafficking changes Nordic Brist på kvinnliga ledare inget lyxproblem prostitution policies

Focus: Leadership

She still rules Berit Ås (80) on master suppression techniques

B PB 1156 Blindern, NO-0318, Oslo, Norway

Kalender 2009 18-19.11 Kön och makt i Norden Konferens i Reykjavik www.nikk.no 2.12 Kön och makt i Norden Frukostseminarium i Riksdagen, Stockholm www.nordenifokus.se 2-4.12 Gendering Violence Internationell konferens på Uppsala universitet http://genderingviolence.soc.uu.se 4.12 Køn og klima Seminarium i København www.nordenifokus.dk

2010 20-22.5 Gender, Nature and Culture The 4th Christina conference on Gender Studies.

Helsingfors www.helsinki.fi/kristiina-instituutti

PB 1156 Blindern, NO-0318, Oslo, Norway Telephone +47 22 85 89 21 Telefax: +47 22 85 89 50 nikk@nikk.uio.no www.nikk.no

fler arrangemang finns på

www.nikk.no