Typiskt by Nina Friman

TYP ISKT EN TYPOGRAFISK DJUPDYKNING I FEM TYPSNITT NINA FRIMAN JENNY ODH

YRKESHÖGSKOLA VID GÖTEBORGS STAD UTBILDNING REKLAM OCH MARKNADSFÖRING GÖTEBORG VT 2014

Det du håller i din hand är ett examensarbete. Men också ett resultat av fem veckor i typografins värld. Där måndag inte är den första dagen på veckan utan ett ord som är snyggt i gemener. Där typografi inte är text utan form. Där versala Q både kan vara äckligt men också det vackraste man sett. När du läser detta arbete vill vi att du ska inspireras att använda typografi rätt men också att göra helt tvärt om. För oss handlar typografi om att sätta form på en idé, tankar eller berättelser. För oss är det viktigt att kunna göra detta på alla sätt för att kunna återge bokstävernas innehåll. Både på det klassiska, romantiska, galna, tråkiga, fartfyllda och konstnärliga sättet. Så håll i hatten, för här kommer en stor djupdykning i typografi. Känner du att du redan har koll på deviser, hårstreck, horungar och måttenheten em så kan du gott och väl hoppa över kapitlet Teori. Eller vänta. Varför inte läsa det också, för vem kan få för mycket av typografi? God läsning Friman & Odh

04 08 14 32 48 54

INLE DNING

1.1 BAKGRUND 1.2 SYFTE 1.3 FRÅGESTÄLLNING 1.4 MÅL 1.4 AVGRÄNSNING 1.6 BEGREPPSDEFINITION

PROCE SS

2.1 IDÉ OCH SKISSMETOD 2.2 METOD 2.3 URVAL 2.4 INFORMATIONSINSAMLING & PROJEKTPROCESS

TEORI 3.1 ANTIKVA 3.2 SANSERIF

RE SULTAT

4.1 HUR VÄLJER MAN SINA BASTYPSNITT? 4.2 VÅRA VAL AV ANTIKVOR 4.3 VÅRA VAL AV SANSERIFER 4.4 KOMPLEMENTTYPSNITT

DISKUSSION 5.1 HUR KOMPLETTERAR VÅRA TYPSNITT VARANDRA? 5.2 VIDAREUTVECKLING

K ÄLLOR

6.1 TRYCKTA KÄLLOR 6.2 DIGITALA KÄLLOR 6.3 ÖVRIGA 3

01 4

lni

n in g ed

1.1 BAKGRUND

God typografi är en konst som kräver hög kunskap. Typografi är dock något som alla använder sig av. Hur ska citattecken sitta, vad är gåsögon, när ska man använda en sanserif ? Vad skiljer en äldre antikva mot en yngre? Hur lång ska satsbredden vara för optimal läsbarhet ? Idag är det en kunskap som få av gemene man känner till. Det finns få aktuella tidsskrifter, litteratur eller medier som lyfter ämnet typografi. Varför är det så? Dock är det något som vi alla använder oss av varje dag bland annat när vi skriver dokument men också på mobilen, mailen, sociala medier osv. Varför använder vi de typsnitten som vi gör idag? Det finns över 100 000 typsnitt i världen. Ett typsnitt säger mycket för en texts innehåll och ger orden en personlighet. Innan den första Macintoshen lanserades 1984 hade datorerna varit så primitiva att de alltid visade upp ett och samma typsnitt. Men idag har vi en mer konstnärlig frihet och alla kan göra fler val genom att rulla ner en mer varierad och bred typsnittsmeny.

Här finns namn vi känner igen: Helvetica, Times New Roman och Gill Sans. Här finns möjlighet till elegans: Bodoni, Didot och Book Antiqua. Och här löper man risken att göra sig löjlig: Brush Script och Comic Sans. För tjugo år sen kände man knappt till dem, men idag har vi alla våra favoriter. Som Art Director - studerande har vi ofta i vår undervisning fått höra att man inte ska sitta och leta i den långa typsnittslistan utan valet av typsnitt ska sitta i ryggmärgen. Arne Heine skriver i sin bok Arne Heines bok om typografi, att »I begränsningen ligger mästerskapet. Detta gamla ordspråk gäller också för valet av typsnitt «. Han menar att som formgivare ska du inte använda mer än en handfull olika typsnitt. Som formgivare ska du bland alla hundratals typsnitt välja dina favoriter och genom att begränsa antalet vet du sedan hur typsnitten fungerar. Genom att begränsa antalet typsnitt och använda dem konsekvent förstärker man sin kunskap.

1.2

Syftet med vårt examensarbete är att fördjupa våra kunskaper kring typografi. Att välja och undersöka fem typsnitt, deras historia, användningsområden, karaktär och struktur. Syftet ska nås genom att besvara dessa frågor:

1.3

Hur väljer man bäst ut sina fem bastypsnitt? Vad skiljer dem i historia, användningsområden, karaktär och struktur? Hur kompletterar de varandra?

1.4

Målet med examensarbetet är att efter avslutat arbete ha valt ut våra fem bastypsnitt samt skaffat avancerad kunskap i dessa typsnitt. Målet är även att samla all den informationen på en typografisk blogg som sedan kan fungera som en kunskapsbank.

1.5

Projektet har valt att avgränsa sig till typsnitt som för författarna finns tillgängliga av det skäl att typsnitten ska väljas och undersökas. Och för att senare vara bastypsnitt som ska kunna användas av författarna. Arbetet avgränsas också i den aspekt att bloggen, plattformen för den information vi samlar, vänder sig till en målgrupp som arbetar med typografi, reklambranschen, grafiska formgivare men framförallt studenter. Vi vill inspirera redan invigda men locka till nyfikenhet kring typografi hos studenter.

1.6

Det finns ofantligt många olika typsnitt och för att få ett begrepp om de olika varianterna finns det indelningar som synliggör de många variationer som finns. Denna studie har utgått från den enklaste av indelningar, antikvor och sanserifer. Vi har valt att inte dela in resterande typsnitt i kategorier i och med att de inte är av intresse i denna studie. Med antikvor menar denna studie, typsnittskategorin som har växellinje, serifer (klackar) och kontrast mellan håroch grundstreck. Exempel på antikvor är Baskerville, Times, Garamond och Bodoni. Med sanserif menar denna studie, en bokstavsform som saknar serifer. Sanserifer saknar även växellinje och har en jämntjock bokstavslinje utan kontrast mellan grund- och hårstreck. Exempel är Helvetica, Gill Sans och Futura.

02 8

pro ss

2.1 och 2.2 Idé och skissarbete Vi fick tillsammans en idé om att fördjupa oss i typografi när vi arbetade i ett annat projekt ihop. Vi kulle då formge en fotobok och kände hur vi blev intresserade av att sätta text korrekt men också att leka med typografi och bryta regler. Men för att bryta regler måste du först kunna dem. Där föddes en idé om att lära oss allt och samtidigt samla informationen i ett snyggt fodral. Idén från början var att göra ett typografisk magasin med våra bastypsnitt. Men efter att gjort en tidsplan och värderat projektets syfte insåg vi att målet med projektet är att lära samt fördjupa oss, snarare än att formge.

Metod Vår process började med att undersöka typografins grunder, detta gjorde vi genom att ställa frågorna vad, när och hur. Vad är vad, när använder man vad och hur använder man bokstäver och tecken för att skapa läsbarhet eller uppmärksamhet. Vi skaffade oss den bakgrundsinformationen genom böcker och föreläsningsanteckningar. Vi ansåg att det var nödvändigt för att kunna välja ut våra typsnitt. Efter att samlat den informationen valde vi att göra en enkätundersökning. Enkätundersökningen bestod av fem frågor: 1.Hur många typsnitt skulle du rekommendera att ha? 2. Vad anser du är bra att tänka på när man väljer sina typsnitt? 3.Vilka typsnitt använder du mest? Varför? 4.Vilka typsnitt tycker du sämst om? Varför? 5.Vilka typografiska trender tycker du råder just nu?

Denna enkät skapades på Internet och länken skickades ut till 180 formgivare, Art Directors och originalare i reklambranschen varav vi fick 56 svar. Frågorna är baserade på studiens frågeställning och för att hjälpa oss med våra val av typsnitt. Efter att enkätens resultat analyserats dök vi ner bland typsnitt. Vi valde ut tio antikvor och tio sanserfier vi ville undersöka mer och jämföra. Vi skrev sedan ner alla bokstäver och texten Flygande bäckasiner söka hwila på mjuka tuvor i varje typsnitt och skrev ut på papper, för att kunna undersöka typerna på detaljnivå. Vi undersökte olika tecken, deras struktur och hur typerna kändes. Vad som skiljde olika typsnitt åt, gemena g, versala Q, x-höjd, underhäng och staplar. Efter att vi enats, dök vi ner i typsnitten ytterligare för att lära oss allt om dem. Under hela processen använde vi bloggen som en kunskapsbank och la upp inlägg med det vi fann och lärde oss. Vi använde oss av en blogg för att vi ville samla kunskapen på ett ställe och för att inspirera andra. Vi har på det sättet både fått en bra egen kunskapsbank som alltid finns tillgänglig men också skapat något som förhoppningsvis inspirerat andra och spridit vårt intresse för snygg och välgjord typografi vidare. På nästa sida kan du se hur bloggen ser ut. Sammanlagt gjorde vi under arbetet 79 blogginlägg, men uppdaterar fortfarande med nya inlägg.

2.3 och 2.4 Urval

Informationsinsamling och projektprocess

För att välja ut våra typsnitt behövdes ett stort urval göras. Vi hade som tidigare nämnt valt att avgränsa oss till de typsnitt som fanns för oss tillgängliga för användning. Av det skäl att typsnitten ska väljas och undersökas för att senare vara bastypsnitt och användas. Därefter sattes kriterier upp för att underlätta urvalet av typsnitt:

För att samla information använde vi oss av litteratur, podcast och en enkätundersökning. Vi samlade inspiration genom att läsa tidningar, gå i bokhandlar, studera skivomslag och typografi på stan. Vi skapade en board på Pinterest där vi samlade bilder och länkar. Genom denna process lärde vi oss att leta efter typografi men också hur svårt det är att undvika när man väl upptäckt den. Helt plötsligt ser man typer på oväntade ställen och man läser inte längre tidningarna utan studerar texten och undersöker istället om gemena g har en öppen loop. Genom detta arbete har vi lärt oss hur man ser skillnad på typsnitt men också hur viktig typografins roll är för det visuella uttrycket.

• • • • • • • •

Tre sanserifer och två antikvor. Typsnitten måste ur en tidsaspekt ha historisk bredd. Alla typsnitt måste innehålla minst tre skärningar (t.ex. regular, italic, bold). Alla typsnitt måste vara stabila och hantverksmässigt bra gjorda. Minst ett typsnitt måste vara en stor familj med gemena siffror och kapitäler. Minst ett typsnitt ska ha siffror med karaktär. Olika varianter av antikva (digonal- trans- eller vertikalantikva). Komplettera varandra.

I nästa kapitel kan du läsa teoribakgrund, vad vi lärt oss om typografi. I Resultatet kan du läsa om våra typsnitt och i diskussionen vad som skiljer dem åt.

03 14

te ori

Antikva

Kallas även Serif. Typsnittskategorin som har växellinje, serifer (klackar) och kontrast mellan hår- och grundstreck. Exempel på antikvor är Baskerville, Times, Garamond och Bodoni. För löpande text lämpar sig antikvan bestämt bäst. Klackarna som är antikvans främsta kännetecken, gör att ögat lätt följer raden på den baslinje bokstäverna står på. Antikvan innehåller också fler unika detaljer på varje tecken som gör det lätt att urskilja vid sidan av de andra bokstäverna i alfabetet. Idag är de vanligaste boktypsnitten antikvor, och » Man läser bäst, det man läser mest «. Ur läslighetssynpunkt är alltid en antikva ett säkert val.

Bland alla typsnitt som tillhör antikvagruppen finns det naturligtvis bättre och sämre sådana. Författaren Christer Hellmark menar att de bästa typsnitten för brödtext är de som bygger på förebilder från 1400- och 1500-talen. Det finns också ofta varianter av ett och samma antikvatypsnitt, olika skärningar. Olikheterna är små men kan ibland utgöra skillnaden mellan ett bra och dåligt typsnitt.

Serif

Åp-höjd Versalhöjd

Terminal

Hårstreck

Tittle

JHbfgipx Ögla

X-höjd

Konsol

Underhäng

Grundstreck

Sporre

Inneform

Loop

För att diskutera och analysera teckensnitt måste man känna till dess olika delar. Hur är ett bra teckensnitt uppbyggt? Vad skiljer en sanserif och en antikva åt? Vad skiljer Baskerville och Garamond åt?

Viktiga ord att ha koll på är åp-höjd, versalhöjd, serif, hårstreck, grundstreck, sporre, inneform, terminal, loop, öra, titel, underhäng, stapel/uppstapel och konsol. Ofta pratas det om x-höjd, vilket är de gemena bokstävernas höjd. Är typsnittets verkliga storlek, dvs. den optiska storleken. Den varierar mellan olika typsnitt och fonttillverkare.

NÅGORLUNDA LÄTT KAN MAN URSKILJA FYRA UNDERGRUPPER AV DE MEST ANVÄNDA ANTIKVATYPERNA. VARJE STILEPOK HAR SIN TYPOGRAFI OCH DE TYPFORMER MAN DÅ FÖRETRÄDESVIS ANVÄNDE ASSOCIERAS OFTA MED RESPEKTIVE STILEPOK.

DIAGONALANTIKVA

Renässansantikva. Bokstavsform med diagonal växellinje, liten kontrast och oftast smala, välvda serifer. Till exempel Bembo, Garamond, Janson och Gilliard.

VERTI KALANTIKVA

Nyantikva/ Klassisk antikva. Bokstavsform med vertikal växellinje (vinkelrät mot baslinjen), stor kontrast och tunna raka serifer. Till exempel Bodoni, Didot och Encorpada.

TRANSANTIKVA LINEARANTIKVA Övergångsform. Är en bokstavsform med drag av både diagonalantikva och vertikalantikva, dvs. måttlig kontrast mellan grundstreck och hårstreck, något lutad växellinje och trubbiga, något välvda serifer. Till exempel Baskerville, Bulmer och New Caledonia.

Egyptienne/ Slab-serif. Typsnittskategori med jämntjock bokstavslinje och kraftiga raka serifer, ofta i samma tjocklek som grundstrecken. Till exempel Rockwell, Joanna och Stymie.

Kapitäler

Kapitäler är den svenska benämningen på små versaler, en typvariant med versalernas teckenbild och x-höjdens storlek. De är proportionellt bredare än versalerna och har samma vikt som de gemena för att smälta in i texten. Kapitäler bör spärras med minst 5 % (en tjugondels fyrkant). Som stor bokstav till kapitäler kan man använda en vanlig versal. Kapitäler används främst av estetiska skäl i och med att de tillsammans med gemenerna ger en bättre ordbild i brödtext. De ger en klassisk och stilfull känsla. Kapitäler används ofta som utmärkning av viktiga ord, namn som består av förkortning eller versaler, t.ex. IKEA. Kapitäler används också ofta för att utmärka personnamn, ortnamn osv. Kapitäler är även ett klassiskt sätt att börja en inledning med, då kapitälernas funktion är att markera början på något nytt. ENG: small caps. Kapitäler finns inte i alla typsnitt utan bara i de större familjerna. Det finns oäkta kapitäler, versaler som förminskats till x-höjden. De blir genom förminskningen tunnare än typsnittets typgrad och faller därför ur textbilden. Alltså, använd inte!

ct, æ& fi

Ligaturer används i och med att vissa teckenkombinationer kräver att bokstävernas form modifieras och utförs som teckenpar. Ligaturer är alltså två eller flera bokstäver som fogats samman till ett tecken. Ursprungligen två tecken gjutna på samma blytyp, t.ex. æ, œ. Vanligast är ligaturer med bokstaven f: ff, fi, fj. Det finns många vackra ligaturer så som ct. &, @ och tyskans dubbel s är också ligaturer.

3.1.6 Siffrorna i de tidiga typsnitten var gemena (123) men numera är versala siffror (123) standard i fontuppsättningarna. Gemena siffror används till löpande text och i samband med kapitäler. (obs. till versaler används versala siffror, i tabeller används också med fördel versala siffror). Gemena siffror finns inte i alla typsnitt utan framförallt i stora familjer. Finns idag både i antikvor och sanserifer.

3.1.7 Citattecken eller citationstecken är typografiska tecken för att i en text markera repliker, lån från andra texter, vissa namn, icke etablerade ord och talesätt m.m. Citatteckens utseende och citatbruket är olika i olika språk. De vanligaste tecknen är upphöjda komman ”, omvända komman “ och gåsögon ». I svensk text används vanligen ”dubbla apostrofer”, var noga med att vi i svensk text har tecknen åt samma håll (99). Var också noga med att inte använda tum-tecknet. Vid citat inom citat används ’enkel apostrof ’, även här används tecknen åt samma håll (9). Vid användning av gåsögon, rekommenderas det att använda dem åt olika håll för att tydligt markera en början och ett slut, »«. Fördelen med gåsögon är att de inte stör intrycket av den löpande texten lika mycket som apostrofer. De kan också, oftast, sättas utan något mellanrum till angränsande ord. Vid text på engelska ska de dubbla apostroferna vara åt olika håll, 66 och 99, så även de enkla apostroferna inom citat i ett citat (6 och 9).

Anfang är en begynnelsebokstav i större grad. Används för att markera kapitel- eller styckebörjan. Kan också avvika i färg och typsnitt.

3.1.8 Devis & Minus Inom svensk typografi finns det två olika långa streck. Många ordbehandlingsprogram och tangentbord har gjort att vi idag nästan bara använder det korta, vilket är typografiskt fel. Nedan förklaras streckens betydelse och deras användningsområden. Det korta strecket är en devis (bindestreck). Ett tecken som ska användas som bindestreck vid avstavning, i sammansatta ord och andra sammansättningar t.ex. Lena Hjelm-Wallén, IFK-are, 1900-talet eller TT-telegram. Även vid sammansättningar av två adjektiv så som svart-vit. Devisen sätts alltid ihop med angränsande tecken, alltså inget fast utrymme eller mellanslag. Det långa strecket är ett minus (tankstreck, pratminus). Ett tecken som ska användas i många fall. Ett minus används i betydelsen från... till. Mellan ortnamn och i sifferuttryck som anger klockslag, årtal, sidor osv. t.ex. Stockholm–Göteborg, kl 8–9, s. 345– 456 osv. Här sätts inget mellanrum före eller efter strecket.

• •

•

Används i betydelsen mot. t.ex. matchen AIK–Djurgården. Här används inget mellanrum före eller efter minus. Används mellan namn när det är flera personer/platser, exempel på detta är författarparet Sjövall–Wahlöö och korsningen Sveavägen–Kungsgatan. Används i prisuppgifter med jämna krontal t.ex. 10:– Används vid repliker som talstreck (pratminus). När minus används på detta sätt ska det alltid börja på ny rad (ofta med ett indrag) och då också skiljas från efterföljande tecken med 25 %, alltså ¼ fyrkant. Används som tankstreck för att markera avbrott eller inskjuten sats. t.ex. Han satt och lyssnade på – ingenting, eller Somliga människor – därbland jag – föredrar vin framför vatten. Tankstreck avskiljer kraftigare än kommatecken men mildare än parentes. Omges med vanligt ordmellanrum (mellanslag). I meningar med många kommatecken kan det vara bra med tankstreck för variationens skull. Undvik att avstava en inskjuten sats där tankstreck används.

3.1.10 Att sätta en text När du ska sätta en text finns det tio punkter du kan förhålla dig efter för att börja sätta i rätt ordning. När man sätter en text strävar man (oftast) efter så hög läsbarhet som möjligt. Avgörande för läsligheten är förhållandet mellan typsnitt, satsbredd (helst inte så här lång), typgrad och kägel. Andra viktiga faktorer är avstavning, indrag och marginal. Vad betyder allt detta? Se förklaring till höger.

SNYGGA TILL HÖGERKANTEN

KONTROLLERA AVSTAVNING & KNIPNING

VÄLJ INDRAG

KONTROLLERA LIGATURER

KONTROLLERA CITAT-TECKEN & TALSTRECK

KONTROLLERA SIFFRORNA

BYT GRAD-STORLEK

BYT KÄGEL-STORLEK

BYT RADLÄNGD

BYT TYPSNITT

6 5 2 1 34 7 8 9 10

grad

indrag

Storleken på bokstäverna i en typografisk text, mäts i punkter. Löpande text i böcker avsedd att läsas av vuxna med normalsyn kan sättas i 10, 11 eller 12punkters grad. Tidningar och tidskrifter har ofta en lägre grad. Denna text är satt i 10pt

Är ett blankutrymme som ofta används vid nytt stycke, förstaradsindrag. Används för att ge en bättre läsbild. Utgå från ett indrag lika stort som den grad texten har t.ex. 12pt grad = 12pt indrag. Använd aldrig indrag vid första stycket av en text.

kägel

utesluten text

Radavståndet i en text. Avståndet från baslinje till baslinje i en text. Rekommenderat är att använda en högre kägel än grad, t.ex. 12/14.

Text satt med både jämn höger och vänsterkant. Används ofta i svensk typografi. Vid utesluten text bör man se upp för stora ordmellanrum. Bör undvikas när en satsbredd är mindre än 50 typer per rad. En skönlitterär boktext är vanligen satt med uteslutande text. Idealet för typografin i böcker är att den ska vara osynlig.

satsbredd Även kallat spaltbredd eller radlängd. Är bredden på raderna i en sats. För optimal läsbarhet bör den vara mellan 55 och 65 tecken.

avstavning Uppdelning av ord som måste delas på två rader, markeras med bindestreck (devis). Om man avstavar ett ord, delar man det i två nya ordbilder. Läsaren måste först uppfatta dem var för sig sedan foga samman dem. Av det följer att en text med många avstavningar är mer svårläst. För att underlätta se till att avstavningen sker där ordet ger bäst läsbild, t.ex. last-bil, huvud-bonad eller karu-sell.

horunge Är en typografisk term för en ensam textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på en annan sida eller i annan spalt än resten av texten. Dessa är alltid fula och störande inslag i den typografiska helheten och bör därför tas bort om det är möjligt. <— Precis som här!

vänstermarginal Vänsterställd text, text satt med rak vänsterkant och ojämn högerkant. Att sätta texten vänsterställd är en sentida typografisk uppfinning. Ända fram till början av 1900-talet gjordes nästan alla typografiska uppställningar enligt mittaxelprincipen. Sedan den tyska Bauhausrörelsen på 1920-talet förkastat denna symmetriska typografi blev det fritt fram för den vänsterställda texten. Text med ojämn högerkant används ofta i dagstidningar. Andra sätt att sätta text är med högermarginal eller centrerad text. Högermarginal, alltså högerställd text är text satt med rak högerkant och ojämn vänsterkant. Används sällan i svensk typografi om det inte är att fördra för en bra grafisk layout. Centrerad text är ordnad efter mittaxeln och har både ojämn höger och vänsterkant. Används ofta vid poesi etc.

SAN SERIF

Sanserif även kallad linjär. Är en bokstavsform som saknar serifer. En sanserif saknar även växellinje och har en jämntjock bokstavslinje utan kontrast mellan grund- och hårstreck. Exempel är Helvetica, Gill Sans och Futura. Sanserifer används oftast på webben då de är lättare att läsa på skärm. Sanserifer har vanligen en uniform, eller nästan uniform, linjebredd. Den kan dock också ha en växlande linjebredd enligt samma mönster som i serifantikvan, t.ex. News Gothic. Sanserif är den snabbast växande formgruppen. Sanserifen började användas som texttypsnitt först på 1900-talet. När sanserifen började användas i större omfattning för brödtext var det oftast för utvalda kategorier av trycksaker. Fortfarande är dock sanserifen inte ett lika självklart val som antikvan. Men den ökade användningen av sanserifen har dock ändrat läsvanorna. En stark bidragande orsak är läsningen på skärm, där sanserifen är både vanligast och lättast att läsa. Sanserifer har som texttypsnitt sin styrka i att den är tydlig och läsbar även i mycket små typgrader och i tryck på billigt papper. Den kan också varieras i vikt och bredd utan att bli alltför svårläst. Sanserifen har en styrka i att den kan varieras både i vikt och bredd utan att förlora sin karaktär. Till sanserifernas nackdel hör att det alltid finns en förväxlingsrisk mellan vissa tecken och bokstäver, t.ex. lI, ij, rn och m. Men också dbqp. Idag har sanserifen många ansikten och den lånar allt oftare vissa drag från de klassiska antikva-typsnitten för att uppfattas som mer lättlästa. Det enda säkra kännetecknet är att sanserifen saknar serifer. Det mest nyskapande inom typografin idag sker just inom kategorin sanserifer. 27

VERSALER & gemener Med versaler menas stora bokstäver, ex. ABCDE. Används i text för att väcka stor uppmärksamhet t.ex. för ord som VARNING etc. Versaler bör dock användas varsamt eftersom de är har ett dominerande uttryck. Med gemener menas små bokstäver, ex. abcde. Gemenerna är mer lättlästa än versaler. Gemenerna med sina staplar och underhäng ger mer varierade ordbilder.

Vikt & skärning Benämningen på typsnittsvarianter med olika svärta t.ex light, regular, bold. I de större typsnittsfamiljerna finns ofta varianterna Caption, Regular; Deck / Subhead och Display att välja på. Vilken variant du väljer av dessa bestämmer vilken grad som är lämpligast. Till exempel en Caption är ritad för att användas i en liten grad, 6–8pt. Medan en Display är ritad för att användas i rubriker och en grad på 25 –72 pt.

3.2.4 SKÄRMTYPSNITT är det kommer till typografi på webben finns det vissa riktlinjer man bör hålla sig till. Typsnittet och luftigheten i texten påverkar webbplatsens läsbarhet. Texten på webbplatsen bör vara så stor att den är bekväm att läsa. För liten text, stora textmassor och för många typsnitt gör att texterna blir svårlästa. Därför kan det vara bra att begränsa antalet typsnitt och alltid använda flexibla måttenheter, till exempel em eller procent, så det blir möjligt att påverka storleken på texten. Mått som pixel (px), punkt (pt) och millimeter (mm) är absoluta och kan inte storleksförändras vilket gör att webbläsaren inte kan förstora visningen av texten automatiskt. Typsnitt som sanseriferna Verdana, Tahoma och Trebuchet och antikvan Georgia är speciellt framtagna för läsning på skärm. Utvecklingen går framåt och många typsnitt som ritas idag anpassas både för tryck och webb, t.ex. Museo Sans. I löpande text på webben ska kursiv och fetstil användas sparsamt. Vill man markera titlar på skrifter och liknande är citattecken att föredra. Rubriker ska allra helst skrivas Versalgement, dvs. med stor bokstav först. Ord skrivna med versaler är svårare

att känna igen och försämrar därför läsbarheten. Inom webbtypografi kan rubriker i serif vara mer tilltalande än sanserif. Den ovanliga kombinationen, antikvarubriker till lästext i sanserif, blir därför vanlig också i trycksaker men är en variant som lämpar sig mycket bättre på webben. I dagens webbläsare är grundinställningen för radavstånd på 120 procent av storleken för typsnittet. Ju bredare spalter som används för brödtext, desto större ska avståndet vara. Radavståndet kan behöva ökas till minst 150 procent och avståndet mellan stycken minst 1,5 gånger större än radavståndet. Användarens behov att öka storleken på texten medför bredare layout och därmed längre radlängder. Eftersom långa radlängder försämrar läsbarheten är det viktigt att skapa en design som anpassar sig efter den textstorlek som besökaren har valt i sin webbläsare. Man bör även undvika horisontell rullningslist på sidan och istället skapa en layout där textens rader anpassas till fönsterstorleken. För att undvika problem bör man ange en maximal spaltbredd. Spaltbredden bör inte vara längre än 80 tecken och den optimala radlängden är 45 – 55 nedslag (inklusive mellanslag), det gäller i princip alla teckensnitt och teckengrader.

ANVÄND ALDRIG PUNKT I RUBRIK

AV S TAVA I N T E E N R U B R I K

A N V Ä N D I N T E O L I K A G R A D - S TO R L E K A R

K E R N A & U N DV I K O J Ä M N A M E L L A N RU M

En av typografins viktigaste funktioner är att översätta innehållet, det är viktigt att tänka på när man sätter en rubrik. Vid sättning av en rubrik i ett annat typsnitt än det som används i brödtexten måste man tänka på att det finns typsnitt som passar mer eller mindre bra ihop. Kontrasten måste vara tydlig mellan typform, typstorlek och typvikt. Hur avvägningen mellan dessa ska göras är en fråga från fall till fall. Det säkraste sättet är att prova sig fram och låta ögat avgöra. Sanserifer ger god kontrast till typformer som Garamond men mindre kontrast till Baskerville. Sanserif och Bodoni trivs inte alls tillsammans. Ju mindre formkontraster är mellan olika typsnitt, desto större måste skillnaden vara i typgrad och vikt för att en blandning av typsnitt ska vara motiverad. Man måste vid användning av två typsnitt fråga sig varför och hur? Speciellt om man vill välja två antikvor, då måste graderna och kontrasten skilja sig åt ordentligt, annars blir blandningen meningslös.

S P Ä R R A V I D A N V Ä N D N I N G AV V E R S A L E R

3.2.5 Hur man sätter en rubrik

12 3 4 5

K E R N A U P P O C H N E R F Ö R AT T S E T E X T S O M F O R M

MELLAN BOKSTÄVERNA, N ÄR BRA MELLAN ORD

UT G Å F R Å N AT T B O K S TAV E N I G E R B R A M E L L A N R U M

S T Ö R S T M E L L A N R U M S O M UT G Å N G S P U N K T

V Ä L J D E N B O K S TAV S K O M B I N AT I O N S O M B I L DA R

SPÄRRA ALDRIG GEMENER

Med kerning menas den minskning, eller ibland ökning, som görs mellan bokstavspar för att behålla en god ordbild och därmed underlätta läsningen. I ett gott kernat teckensnitt upplevs bokstavsmellanrummen mellan varje tecken som lika. I de flesta teckensnitt finns information om kerningsavstånden beräknat och inbäddat, men i praktiken kan det ändå finnas behov av att ändra teckenavståndet. Kerning bör inte förväxlas med spärrning eller knipning, som istället avser att öka och minska avståndet mellan samtliga tecken i ett ord eller i en mening.

S P Ä R R A A LT I D V E R S A L E R

3.2.6 Kerning

12 3 4 5

04 32

u t l a t

res

»Man ska tänka på vad man skall ge för uttryck och att det skall vara hållbart« Enkätsvar på frågan vad ska man tänka på när man väljer bastypsnitt.

4.1 Hur väljer man bäst ut fem bastypsnitt? Några generella normer eller rekommendationer för vilka typsnitt man ska välja kan inte ges skriver Arne Heine i sin bok Arne Heines bok om typografi. Ett och samma typsnitt kan användas för olika branscher, företag och ändamål. Men vissa typsnitt används oftare och utifrån denna vana väljer man typsnitt känslomässigt för att man tycker att en viss bokstavsform passar bättre än andra. Så länge man håller sig till typsnitt som är vanliga behöver man inte vara orolig för att välja fel menar Arne Hiene. Vid val av typsnitt ska man dock satsa på typfamiljer som innehåller tillräckligt många varianter. Normalt behöver man hos antikvorna: 3–4 vikter, kursiv i alla vikter, kapitäler, gemena och versala siffror. Hos sanseriferna 4–5 vikter, kursiv i alla vikter, condenserad från normal till black. Vid val av typsnitt ska man tänka på att typsnitt kan liksom färger upplevas som varma eller kalla, mjuka eller hårda. Att låta ögat uppleva typsnitten är ett bra knep för att upptäcka skillnader och känna igen ett typsnitt. Men också för att känna vad det förmedlar och hur man upplever typsnittets helhetsbild och formkaraktär. När vi frågade branschen med vår enkät, vad man ska tänka på när man väljer sina bastypsnitt, var det vanligaste svaret att man ska tänka på läsbarhet. Att typsnittet ska fungera både för webb och i tryck, och att det ska vara flexibelt. Andra återkommande svar var att

man ska tänka på hantverket och teknisk kvalitet. Att typsnittet är genomarbetat och innehåller många vikter, kerningstabeller och att teckenuppsättningen är stor med åäö, kapitäler och gemena siffror. Vanligt svar var också att man ska tänka på typsnittets karaktär och personlighet, vad det förmedlar för känsla, att det finns en balans och harmoni. Vi fick även svar som: » Man ska gilla typsnitten «, » Man ska tänka på vad man skall ge för uttryck och att det skall vara hållbart «, »Tänk på läsbarhet, lugn och tradition i brödtext, och att rubriker ska ge karaktär «, »Rubriktypsnitt bör passa bra med brödtexttypsnittet och ha en bra karaktär«. När vi frågade vilka typsnitt branschen tyckte bäst och sämst om svarade de att de tyckte bäst om 1. Helvetica (23), 2. Futura (9), 2. Garamond (9), 4. Gotham (8) och 5. Akzidenz Grotesk (6). Många svarande menade att alla typsnitt har sitt användningsområde och att de därför inte tyckte att det fanns några sämre typsnitt. Många svarade också att de tyckte sämst om typsnitt som inte var hantverksmässigt gjorda, »Hemmasnickrade« och med dåliga kerningstabeller. Det fanns också många svarande som tyckte sämre om script-typsnitt. Men bland de som nämnde typsnitt de inte tyckte om kom Comic Sans i topp följt av Copperplate, Brush Script, Verdana och Arial. Motiveringen var att dessa typsnitt ofta används fel eller är överandvända.

Garamond* ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö 1234567890 & & Claude Garamond var en av de första stilgjutare som etablerade sig som självständig hantverkare. Han hade en hög status som stämpelskärare och var på 1540-talet kunglig hovleverantör av ett grekiskt typsnitt. Under sin karriär som Frankrikes främste typformgivare framställde Claude Garamond flera olika typsnitt, för olika boktryckare, men alla i samma grundläggande stil. Garamonds typsnitt kan knytas till ett antal böcker, men det är främst genom ett bevarat stilprov från 1952 som hans namn är så levande idag..

* Friman & Odh menar alltid Adobe Garamond Pro när vi slarvar och bara skriver Garamond.

Garamond är ett väl använt typsnitt, en antikva namngivet efter den franske typografen Claude Garamond som var verksam 1530-talet till 1561. När Claude Garamond lanserade Garamond introducerades en ny formvariant, kursiv. Garamonds typer kom att bli de populäraste i Europa i över tvåhundra år. Det finns idag många typsnitt som har inspirerats kraftigt av Claude Garamonds verk. Men allt är inte guld som glimmar. Vi har minst ett dussin olika Garamond-snitt att välja på men alla som heter Garamond är inte Garamondtyper. Inget namn har missbrukats så ofta och ibland har man kanske inte ens haft Garamond som förlaga. Claude Garamonds typer beundrades och härmades, och under de följande tvåhundra åren fanns det knappt någon antikva som inte liknade Garamonds. Den variant av Garamond som idag mest efterliknar 1500-talets är Stempel Garamond, skapad år 1924 men den mest använda varianten är Adobe Garamond skapad 1989 av Robert Slibach. Efter att det släppts var det en omedelbar succé, dels för dess originaltrohet, men också för den bredd det innehöll, gemena siffror, äkta kapitäler m.m. Friman & Odh använder sig av Adobe Garamond Pro och därför syftar vi alltid på den när vi slarvar och bara skriver Garamond. Garamond är balanserat och kraftfult, vackert och lugnt. Det har harmoniska former och en låg x-höjd vilket ger det elegans och gör den lättläst i längre brödtexter. Det är lätt att känna igen på den

minimala inre formen hos gemena e och på den lätt uppåtriktade divisen. Man känner även igen en Garamondtyp på de mer fantasifulla typerna: versala Q (har en lång svans), versala W (ser ut som dubbla v) och et-tecknet. Med det fantasifulla et-tecknet höjde skaparen Claude Garamond det typografiska hantverket till konstens nivå. Hans tecken ger en klar antydan om formens ursprung: på vänster sida ett e och på höger ett t. Men de binds samman av en brygga med massiv nederdel som tunnas ut efter hand. Designen på vissa Garamondtyper har tydliga rötter i handskriften. Men de flesta tecken framstår ändå som rena och ger ett klart och öppet intryck med en orädd variation i seriferna och strecken, vilket särskilt märks i mellanstrecken på E och F. Garamonds alfabet är rikt på kontrast och rörelse men har också en precis linjeföring och eleganta serifer. Det vilar något alldagligt, primitivt och osofistikerat över typsnittet. Vill man ha ett typsnitt som är värdigt men samtidigt varmt är Garamond ett bra val. Garamonds säkra tekniska mästerskap har gjort det till det mest omtyckta äldre typsnittet i datorernas meny. Många svenska skolor och universitet använder Garamond som standard vid uppsatser och i den amerikanska utgåvan av Harry Potterböckerna är texten satt i Garamond.

Baskerville ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö 1234567890 & & John Baskerville (1706 –1775) engelsk typograf som revolutionerade tryckkonsten. En fritänkare på många sätt, det sägs att han var excentrisk, pedant och levde sitt privatliv som få andra vågade på 1700-talet. Han gillade extravaganta kläder och konstiga färger. Själv lär han ha sagt att han var lite galen. John Baskerville jobbade med att hugga ut bokstäver i gravstenar men också att sälja japanska lackarbeten som var högsta mode i England på 1700-talet. John Baskerville började sent i livet jobba som typograf, det var till en början mer utav en brinnande hobby. Det var inte förrän han passerat femtio som han började ägna sig helhjärtat åt typsnitt. Vid den tiden var han också ekonomiskt oberoende. Med erfarenheter från Japan och den precision som fanns i japanska hantverk och träsnitt ville han ändra på tryckprocessen i England. John Baskerville sägs ha varit perfektionist och för att uppnå det han önskade skapade han inte bara typer av ett

helt nytt slag utan konstruerade om pressen, förbättrade tryckfärgen och uppfann en ny metod att glätta det färdigtryckta arket för att få ett mer distinkt tryck som bättre återgav hans typsnitt. Genom att använda nya papper, nytt tryckbläck och nya bokstäver blev hans böcker finare än alla andra. Samtida tryckare menade att böckerna var förkastliga och att hans bokstäver var så skarpa så att man kunde skada sin syn. Att lägga en bok tryckt av John Baskerville bredvid en samtida bok från 1700-talet var som att lägga en digital läsplatta bredvid en tjock-TV från femtiotalet idag. Det var dessutom dyrt att trycka så fina verk och John Baskerville glömdes efter sin död bort. Men utomlands har John Baskerville haft beundrare och på 1920-talet plockades hans typsnitt Baskerville upp och räknas idag som ett klassiskt typsnitt för brödtext.

Baskerville är en antikva skapad av John Baskerville år 1756. Baskerville är ett av de mest välkända typsnitten, man brukar säga att alla stilgjuterier eller digitala ”foundries” har sin egen version av Baskerville. Hos renässansantikvan från Jenson och framåt hade bokstavsformen på mitten av 1700-talet haft samma grundstruktur. John Baskervilles typer tillhörde dock något annat, en övergångsform mellan renässansen och en ny optimistisk tid. Baskerville har den optimistiska tron på förnuftet men har klackarna kvar i traditionens mylla. Typsnittet Baskerville är en så kallad transantikva, där är växellinjerna rakare än hos den tidigare renässansantikvan/diagonalantikvan (t.ex. Caslon) men inte riktigt så raka som hos den senare nyantikvan/vertikalantikvan (t.ex. Didot). Kontrasten mellan grundstrecken och hårstrecken är hos Baskerville inte lika stora och seriferna är heller inte lika spretiga. Baskervilles typer såg moderna ut, även om de är en övergångsform, en bro mellan Caslons lite tyngre engelska antikva och den mer moderna subtila stilen som representerades av de franska bröderna Didot. När Baskerville ritades 1756 var typerna ovanligt slanka, förfinade och smakfulla för sin tid. Baskerville är ett svalt typsnitt som talar till ögat men också tanken, ett typsnitt som man gärna vilar ögonen på och som omedelbart överför textens innehåll. Bokstäverna förmedlar en seriös känsla och passar till text med ett starkt innehåll. Typsnittets främsta styrka är dess läsvärde. Men typografen John Baskerville försåg

också sina bokstäver med vackra snitt och egenheter som gör det lätt att identifiera. Så som den öppna loopen i gemena g och den starka svansen på versala Q. Svansen sträcker sig långt utanför kroppens bredd, ett stilfult ornament som vanligen bara används i handskrift. Baskervilles M och N har traditionella kilformade serifer, det ovala O:et är på konventionellt vis tjockare på sidorna än i toppen och botten. Men när det var dags för Baskerville att formge Q verkar han ha blivit rastlös. Ekorresvansen rör sig lätt åt vänster innan den ändrar riktning och skjuter iväg långt åt höger med växlande tjocklek. I ord som Queen och Quest hamnar svansen nästan under u som ett beskyddande hölje. Baskerville är en bred och öppen bokstavsform vilket ger god läsbarhet. Baskerville gör sig bäst i en ljus och öppen typografi, får den luft är den en mycket tålig och användbar. Baskerville används ofta i litteratur både historiskt sett och i dagens böcker, en stor del av världslitteraturen är tryckt i Baskerville. När Apple lanserade iBook för iPad 2010 var Baskerville ett av de fem typsnitt som användes i företagets läsprogram (övriga typsnitt var Times New Roman, Verdana, Palatino och Cochin). Baskerville är idag en klassiker bland alla typsnitt och ett av de absolut populäraste boktypsnitten i många länder, bland annat i Sverige.

Futura ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö 1234567890 &

Paul Renner föddes 1878 i Tyskland och dog 1956. Från år 1926 ledde han die Grafischen Berufsschulen (yrkesförberedande grafiska skolan) i München, men 1933 tvingades han flytta till Schweiz för att slippa undan nazisterna. Förutom att undervisa gav han också ut flera böcker, den mest kända är Die Kunst der Typographie (Typografins konst) som utkom 1939. Renner som var både typograf, föreläsare men också målare utvecklade typsnittet Futura på uppdrag av en förläggare, Jacob Hegner, som önskade sig ett typsnitt som var konstnärligt befriande. Renner verkade under typsnittens guldålder och med Futura skapade han ett tidlöst typsnitt, för alltid placerat mellan orubbliga traditioner och en vision av det som komma skulle.

Ritades av den tyske typsnittstecknaren Paul Renner år 1924. Typsnittet är en sanserif och kallas för en ursprungssanserif. Futura är en av de mest kända tyska typsnitten. Den är baserad på geometriska former och ser nästan ut som att den är ritad med passare och linjal i och med att typerna innehåller nästan perfekta cirklar, kvadrater och trianglar. O:et är helt cirkulärt och l:et är helt rakt, typerna är väldigt geometriska och utan nyanser. Futura har nämnts som ett ingenjörtypsnitt i och med typernas geometriska former och den robusta och industriella känslan som typsnittet ger. Än idag – trots att mer än åttio år har gått – har Futura ett modert uttryck men samtidigt är det ett tidlöst typsnitt. Futuras typer har något kufiskt över sig och har kopplingar till 1920-talets politiska konströrelser. Futura är inspirerat av Bauhaus-skolan och dess enkelhet. Bauhaus betraktade design som ett uttryck för samtiden, det gällde att fånga maskinålderns anda. Funktionen var huvudsaken, inte formen. Men Futura är också inspirerat av Tschicholds ideologi som förespråkade en ändamålsinriktad typografi, satt med sanserif i asymmetriska uppställningar, en medveten användning av ljusrum som designelement. De geometriska formerna i Futura är påfallande men Futura är också ritat i en humanistisk riktning med en antydan till växellinje i anslutningarna. Det är antagligen Futuras estetiska kvaliteter och dess strama elegans som gjort att den inte bara överlevt, utan även blivit en av de mest populära sanseriferna. Futura används för att det är enkelt och rent men också för att typerna har en personlighet. Futura fungerar bra i rubriker och mindre brödtexter. Typsnittet har en historia av stort användande inom arkitektur och reklam. Futura lanserades år 1924 som Vår tids typsnitt och blev ett

startskott till många andra liknande typsnitt. Adrian Frutigers typsnitt Avenir är till exempel en redesign av Futura. Futura används idag som hustypsnitt av Absolute Vodka, Supreme, Volkswagen och HP. När Apollo 11, år 1969 nådde månen lämnade man förutom en flagga kvar en platta med en text, satt med Futuras versaler. Idag går det inte att nämna typsnittet Futura utan att någon påpekar IKEA och deras byte från Futura till Verdana. IKEA använde Futura som sitt hustypsnitt fram till 2009. De hade då ett specialritat Futura som heter Ikea Sans. År 2009 bytte IKEA dock till Verdana, ritat år 1993. IKEA:s beslut baserades på föreställningen att det kunde vara vettigt att använda samma typsnitt i tryck som på hemsida. År 2009 var Verdana ett av få “webbsäkra typsnitt”. Verdana är ett kommersiellt typsnittet som har beskrivits som själlöst och enkelt. Ett typsnitt som är skapat för webb, det är väldigt vanligt och finns i alla flesta datorer. Det märkliga med detta är kanske i sig inte bytet av typsnitt – utan uppståndelsen kring bytet. Många uppmärksammade det och de blev en stor debatt i sociala medier om IKEA verkligen gjort rätt i att byta. De flesta kunder tyckte inte om bytet, hårda ord utbyttes på webbplatser och olika forum. Tidningar som Time Magazine skrev om händelsen och i BBC:s radiokanaler hördes hetsiga meningsutbyten. En namnlista mot bytet uppstod där över 7000 skrev på. En vändpunkt hade skett, folk visade att de brydde sig om något de aldrig brytt sig om tidigare, inte på det sättet i alla fall. IKEA hade övergivit det eleganta typsnittet Futura till förmån för det moderna Verdana. Och bytet förvirrade inte bara typografinördar utan också vanligt folk. Plötsligt hade det utbrutit ett typsnittskrig. 41

Univers ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö 1234567890 & Adrian Frutiger föddes 1928 i Interlaken i Schweiz. Som motreaktion till den formella och kursiva handstil som krävdes av schweiziska skolor experimenterade han redan som ung pojke med påhittade scripts och stiliserad handstil. Han hade också ett tidigt intresse för skulptur, som har influerat han formgivning av typsnitt. Vid sexton års ålder blev han lärling, som sättare, till skrivaren Otto Schaerffli. År 1952 handplockades Frutiger av stilgjuteriet Deberny & Peignot för att utveckla nya typsnitt till företagets Lumitypesystem, en ny fotosättningsmaskin som lagrade tangentnedslag som binära tal i ett datorminne. Detta snabbade på sättningsarbetet, bättre precision och gav

formgivaren fler alternativ. Detta gjorde Frutiger intresserad och han reste vid tjugofyra års ålder till Frankrike för att börja jobba. Han presenterade ganska snabbt några mindre betydelsefulla alster som, President (en spetsad, lätt gotisk serif) och Ondine (en kalligrafiskt snitt med tjocka ändar och arabiska övertoner). Därefter skapade han Univers.

Univers är ett sanserif-typsnitt som skapades av Adrian Frutiger 1950–1956. Det släpptes på marknaden av stilgjuteriet Deberny & Peignot år 1957 i hopp om att det skulle bli ett nytt och revolutionerande typsnitt. Det är ett svalt och harmoniskt typsnitt med enhetlig höjd hos både versaler och gemener. Univers har fördelen att det är lättläst på större avstånd och har vågräta ändavslutningar, liksom Helvetica, till skillnad från tidigare sanserifer som hade haft diagonala avslutningar. Univers är tillsammans med Helvetica ett av de mest använda typsnitten från den schweiziska typografin. Det var väldigt populärt under 1960- och 1970-talet och Univers dök upp över hela Europa under följande halvsekel. I London använde bland annat stadsdelen Westminster varianten Univers Bold Condensed på sina gatuskyltar. I München, 1972, användes Univers till Olympiska spelen och i Paris blev typsnittet det naturliga valet vid moderniseringen av den nya metron. Än idag är Univers ett av de mest använda sanseriftypsnitten. Univers varken åldras eller bleknar – allt man uttrycker med det får en aura av auktoritet runt sig. På grund av sin klarhet har det länge använts i kartor från Rand MacNally och Ordnance Survey, av General Electrich

och Deutsche Bank. Det användes tidigare även av företaget Apple och på Mac-datorernas tangentbord (tills de år 2007 övergick till VAG Rounded). Univers är liksom Folio och Helvetica baserat på typsnittet Akzidenz-Grotesk från 1898. De tre förväxlas lätt med varandra och de har en framträdande plats i den schweiziska stilen när det kommer till grafisk design. Dock så har Univers, trots sin överlägsna läsbarhet, aldrig uppnått den stjärnstatus som Helvetica alltid har haft. Olika vikter och variationer inom typfamiljen Univers betecknas med nummer istället för namn, ett system som Frutiger sedan använde vid designen av andra typsnitt. Den normala varianten heter till exempel Univers 55. År 1997 släppte Adrian Frutiger tillsammans med Linotype GmbH en ny utökad och omarbetad version av Univers-familjen under namnet Linotype Univers. För tillfället består Univers-familjen av 44 typvarianter varav 16 med unikt numrerade vikter, bredder och positionskombinationer. 20 av dem är kursiva, 8 av dem stöder centraleuropeisk teckenuppsättning och 8 stöder kyrillisk teckenuppsättning, vilket gör Univers till ett brett typsnitt.

Akzidenz*

ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö 1234567890 & Berthold Type Foundry var en av de största och mest framgångsrika stilgjuterierna i världen under den moderna typografiska eran. Berthold grundades i Berlin år 1858 av Hermann Berthold och 1918 hade gjuteriet vuxit med kontor i flera länder bland annat i Stuttgart, S:t Petersburg, Leipzig, Riga, Budapest och Wien. Företaget spelade en viktig roll i införandet av nya stora typsnitt och de var även en framgångsrik aktör i utvecklingen av sättningsmaskiner. Under 1950-talet introducerade Berthold sin första Phottypesetting-maskin, Diatype. På 1960-talet introducerade företaget Diatronic, den första tangentbordsstyrda Phototypesetting-maskinen för volymproduktion.

Bertholdgjuteriets mest kända typsnittsfamilj är utan tvekan Akzidenz Grotesk som släpptes 1896. Företaget drabbades dock av ekonomiska bekymmer och 1993 upphörde verksamheten. År 1997 tog Berthold Typer, ett Chicago-baserat företag, över distributionen av Bertholds digitala typbibliotek och släppte flera nya typsnitt. Sedan 2008 har även Linotype sålt Berthold typsnitt via sin webbplats.

* Friman & Odh menar alltid Akzidenz Grotesk när vi slarvar och bara skriver Akzidenz.

Akzidenz Grotesk är en tysk sanserif (tidigare grotesk) som ursprungligen släpptes år 1896 av Berthold Type Foundry under namnet Accidenz Grotesk. Det var det första sanseriftypsnittet som användes i stor utsträckning och som även kom att påverka många senare neo-groteska typsnitt efter 1950. Akzidenz beskrevs ofta som både intagande och aggressivt vilket gjorde det perfekt som skylttypsnitt. Det klara typsnittet går lätt att läsa på håll men dess tunna, likformiga och ganska monotona bokstäver håller inte kvar uppmärksamheten länge. I Storbritannien och USA gick Akzidenz Grotesk för det mesta under namnet Standard, vilket var ett passande namn för ett typsnitt med så svag personlighet. Akzidenz blev en inspirationskälla för både Helvetica och Univers. Men under första hälften av 1900-talet användes det mest i handelskataloger och pristabeller. Det är ett av de mest lättigenkännliga typsnitten som inte har formgivits av någon erkänd typsnittsdesigner. Det skapades istället av en arbetsgrupp vid Bertholdgjuteriet, innan det på 1950-talet moderniserades och kompletterades av Günter Gerhard Lange. Han utformade 33 nya typsnitt till Akzidenz-familjen bland annat AG Extra (1958), AG Extra Bold (1966), AG Super (1968), AG Super Italic (2001) och Extra Bold Italic (2001). År 2006 lanserade Berthold Akzidenz Grotesk i OpenType-format under namnet Akzidenz Grotesk Pro med utökat stöd för centraleuropeiska, baltiska och turkiska samt arkaisk danska och esperanto. Det släpptes även en standardvariant som innehåller glyfer för västeuropeisk teckenuppsättning, i både PostScript och TrueType samt OpenType. Ett år senare lanserades Akzidenz Grotesk Pro +, som innehåller kyrilliska och grekiska tecken. Akzidenz Grotesk är tillsammans med typsnittet Georgia det officiella typsnittet för amerikanska Röda Korset. Akzidenz Grotesk känns igen genom sin fyrkantiga prick över det gemena i:et och sina dubbla våningar på gemena a.

4.4

Komplementtypsnit t Arne Heine skriver som nämnt i teoribakgrunden att man ska ha en handfull typsnitt. Undersökningen visar att flest tycker att man ska ha 10 bastypsnitt. Sammanlagt svarade en majoritet att de har mellan 3–10 typsnitt. Vi fick en del längre svar på frågan, så som: »Jag personligen har 5 till 10 bastypsnitt. Sen brukar det variera med åren. Ibland byter man ut några eller tar bort och så kommer dom tillbaka«. »Det där går ju i perioder. Jag kanske har 4 favoriter och ibland upptäcker jag något nytt som jag förälskar mig i. Sen är det ju väldigt annorlunda när jag jobbar med stora kunder, de flesta har ju sina egna typsnitt«. Vi valde att göra som Arne Heine föreslog och valde fem typsnitt men vi tog också tillvara på enkätundersökningen och valde därför fyra komplementtypsnitt. Dessa valde vi genom att undersöka vad som är trendigt just nu för att ge våra bastypsnitt moderna komplementer. Vi undersökte trender genom att inspireras av magasin, böcker, hemsidor men också genom att fråga branschen. Enkäten visade att det var många svarande som tycker att klassisk typografi är trendigt just nu. Även att ett bra hantverk, och handtecknat är trendigt. Men många svarande menar också att det är en trend att bryta typografiska regler, blanda hejvilt, spärra för mycket, smalt, tunt och condenserat. Typografi i sig är trendigt, den får ta plats, då det återfinns på många ställen, inredning, mode och litteratur.

Didoner, grotesker och slab-serifer. Enkelt och tydligt, geometriska sanserifer. Vi fick svar som »Mindre krusidull och mer tydlighet. Gärna att typografin får ta plats.«, »Mycket uttryck i hur typsnitten är satta, snarare än specifika typer.«, »Spetsiga raka versaler med lägre sittande hårstreck.« Andra mer särskilda svar vi fick som är värda att uppmärksamma är att det »Digitalt har det ju hänt jättemycket. Plötsligt är det möjligt att typografera mer som man har gjort i klassiska trycksaker. Yieppie! « och att man tycker att en typografisk trend är »Dålig. Folk i allmänhet är slarviga med att välja rätt tecken och skapa lugn med avstavningar och flax i brödtext. Då spelar typsnittet ingen roll, alla är fula när de används slarvigt «. Utifrån detta valde vi typsnitt som vi kände för och som skulle komplettera våra redan valda typsnitt. Vi valde typsnitt med karaktär och som gav en mer trendig känsla. Vi ser dessa komplementtypsnitt som mer utbytbara och ger en aktuell spets till våra bastypsnitt. Vi valde en didon, som ger karaktär till en rubrik eller text. En slabserif som idag används mycket som både bröd och rubriktypsnitt. En sanserif som kompletterar de bassanserifer vi redan valt samt en sanserif ritad för både webb och tryck.

4.4.1

Stymie

4.4.2

Encorpada Classic

Stymie är en slab-serif (också kallad linearantikva), omarbetad efter typsnittet Memphis. Skapad av Morris Fuller Benton år 1931 åt American Type Founders (ATF). Slabserifer har varit en populär typvariant för rubriker i dagstidning, magasin och reklam. Stymie har bland annat används som rubriktypsnitt i New York Times och Sunday Magazine. Stymie är ett typsnitt med karaktär och tydliga avslut. Det är samtidigt lätt och har tydliga runda former. Ger en känsla som för tankarna till skrivmaskin men är samtidigt luftigt och modernt.

Encorpada Classic är en så kallad didon, alltså en serifantikva med stor eller mycket stor linjekontrast. Den är en modern didon med 2000-talets känsla och form. Encorpada ritades 2011 och är ett mjukt och elegant typsnitt. Den första varianten hette Encorpada Black och fick stor framgång vilket gjorde att dooType lanserade Encorpada PRO under 2012. Typsnittet har behållit sitt huvudutseende och känsla men har utvecklats med mer funktioner såsom stöd i 40 olika språk, OpenType särdrag och swashes i kursiv stil. Encorpada-familjen innehåller för tillfället 14 typvarianter. Dock som du kanske märkt lämpar den sig inte till brödtext.

4.4.3

4.4.4

Trade Gothic Trade Gothic är en sanserif som ritades år 1948 av Jackson Burke som var chef för typsnittsutveckling på Linotype i USA. Han fortsatte arbeta på nya stil- och viktkombinationer fram till år 1960 vilket resulterade i 14 nya varianter till familjen. Trade Gothic-familjen har inte en lika enad struktur som t.ex. sanseriferna Futura, Akzidenz Grotesk, Univers och Gotham. I media och reklam ses Trade Gothic ofta i kombination med antikvor. De condenserade versionerna används ofta till rubriker. I februari 2009 släppte Linotype en redesign av typsnittet som fick namnet Trade Gothic Next. Man förbättrade de brister som fanns och idag består familjen av 17 typsnitt i 4 vikter och 3 bredder. Sedan 2008 är Trade Gothic ett av de viktigaste inslagen i den visuella identiteten av Amnesty International. Trade Gothic används både i organisationens logotyp och i brödtext i trycksaker.

Museo Sans Museo Sans är en nyritad variant av typsnittet Museo. Museo Sans är en sanserif utan större kontraster, bygger på geometriska former, är hållbar och mycket läsbar på både webb och i tryck. Ritad av Jos Buovenga år 2008, genom sin ”foundry” Exljbris. Museo Sans är ett Opentype-typsnitt med stor familj, den har ligaturer, kerningstabeller, gemena siffror och flera olika skärningar. Museo är ett aktuellt typsnitt som idag ligger 12:a på MyFonts lista över bäst sålda typsnitt. Den är så aktuell i och med sina variationer och flexibilitet. Den är ritad för att fungera både på webb men samtidigt har den klassiska drag med sig från typsnitt ritade för tryck. Den är luftig och upplevs väldigt rund i t.ex. gemena p, q och g. Den har dock många raka avslut och prickarna över i, j,ä och ö är fyrkantiga.

05 48

ssi

o dis n ku

5.1 Hur kompletterar våra typsnitt varandra? Vi valde våra typsnitt utefter de kriterier vi satte upp vid projektets start. (se kapitel 2.3, sid 11) Det var också viktigt för oss att avgränsa oss till de typsnitt som fanns för oss tillgängliga för användning. Detta för att vi fritt skulle kunna undersöka och sedan vidare använda typsnitten obehindrat. Två antikvor och tre sanserifer blev vårt val. Fem väl kända bastypsnitt som kompletterar varandra med sina unika egenskaper. Typsnitten Adobe Garamond Pro och Baskerville tog täten i valet av antikvor. Adobe Garamond Pro är ett balanserat typsnitt med stor bredd vilket gör den till ett säkert val i många sammanhang. Detta är en viktig aspekt då man inte gärna vill stå utan gemena siffror och äkta kapitäler vid sättning av längre brödtext. Med dess låga x-höjd blir den också lättläst. Vi märkte ganska snart efter vår enkätundersökning att Garamond är ett väldigt vanligt och populärt typsnitt i branschen. Man känner lätt igen den i trycksaker och den används kanske lite för mycket i många företagsprofiler, just tack vare sin bredd. Detta har gjort den lite sliten och ibland tråkig. Garamond är som tacos på fredag. Väldigt go men lite uttjatad. Med denna insikt i bagaget ville vi välja en andra antikva med mer karaktär. Ett typsnitt som är mer uttrycksfullt och luftigt. Baskerville är just ett sådant. Här får vi också ett typsnitt som kan ta plats. Som tidigare nämnt lämpar sig Garamond för brödtext, vilket Baskerville också gör men den klarar till skillnad från den gamla godingen Garamond också större grad. Medan Garamond i våra ögon får ett lite mjukt och barnsligt uttryck stoltserar Baskerville med sina mer raka klackar och unika bokstavskaraktärer. Friman & Odh

kärade ner sig i den öppna loopen i gemena g och den starka svansen på versala Q. Baskerville är mellanbarnet. Som transantikva befinner den sig mellan storebror, diagonalantikvan, och lillasyster vertikalantikvan. Mellanbarnet blir lätt bortglömt och försvinner ofta i mängden. Baskerville däremot tar för sig. Friman & Odh valde just därför Baskerville som en av sina två antikvor. Till skillnad från Garamond tycker vi att Baskerville ger ett seriöst intryck och passar till text med starkt innehåll. Den talar till ögat men också tanken, ett typsnitt som man gärna vilar ögonen på och som omedelbart överför textens innehåll. När det kom till sanserifer utgick vi från samma kriterier som vid valet av antikvor men med tillägget att de skulle passa ihop med redan valda typsnitt. Akzidenz Grotesk, Futura och Univers är tre starka sanserifer som uppfyllde detta krav. De är typsnitt med tre helt olika uttryck. Akzidenz Grotesk brukar nämnas som urmodern till efterföljande sanserifer. Den är aggressiv och kraftfull vilket gör den lättläst på långt håll. Vi tänker oss Akzidenz som ett stabilt rubriktypsnitt. Den tar plats och skapar uppmärksamhet. Där skiljer sig Univers. Den är mer luftig och rundare. Univers är liksom kändisen Helvetica baserad på Akzidenz och dessa tre kan lätt förväxlas av en ovan typsnittskännare. Friman & Odh ser dock en elegans i Univers som inte finns i Akzidenz. Univers är ett typsnitt som inte åldras eller bleknar och det har en aura av auktoritet. Det Akzidenz och Univers har gemensamt är att de båda är stora typsnittsfamiljer vilket gjorde vårt val enkelt. De finns i olika skärningar och därmed kan man förmedla olika känslor. De båda är även passande i brödtext även om antikvor är att föredra.

Vår tredje sanserif är Futura. Det är det mest speciella och unika typsnittet bland våra bastypsnitt. Futura ger spets till text och gör att denna sticker ut. Dess egenheter gör också att den lätt känns igen av den stora massan oavsett om man har koll på typografi eller inte. Futura hamnade i rampljuset när Ikea år 2009 bestämde sig för att byta hustypsnitt från just Futura till Verdana. Friman & Odh tycker liksom den stora massan att ett stort misstag gjordes. En anledning till bytet var att det kunde vara bra om det användes samma typsnitt för webb och tryck. Vi har dock genom vår djupdykning sett att Futura liksom många andra typsnitt numer har specialritade varianter just för skärm och webb. Typsnittsfamiljerna blir större och större. Klassiker från förr redesignas och de moderna ritas med flexibilitet i åtanke. De fem typsnitt vi hittills presenterat är våra fem bastypsnitt. Det är de vi lärt känna varenda litet hårstreck på och studerat x-höjden på. Det är fem stabila och ordentliga typsnitt med stor bredd. Våra kriterier är därmed uppfyllda och målen nådda. Men. Man kan ju inte få för mycket av typografi. Och genom vår enkätundersökning upptäckte vi att det vanligaste antalet rekommenderade typsnitt landade på tio stycken. Som Art Directors och formnördar jobbar vi ofta med komplementfärger så varför inte skaffa oss ett antal komplementtypsnitt. I enkätundersökningen ställde vi också frågan vilka typografiska trender som råder just nu. Svaren tog vi tillvara på och valde ytterligare fyra typsnitt för att ge våra bastypsnitt moderna komplementer. Vi undersökte även trender genom att studera magasin, böcker och hemsidor.

Klassisk typografi är just nu trendigt men något mer vi uppmärksammat är att man väljer att bryta mot typografiska regler helt och hållet. Spärra för mycket och blanda hejvilt. Typografi får också ta plats i allt från mode till litteratur. Det är didoner, groteksker, slabserifer. Enkla och geometriska typsnitt är också mycket aktuella. Utifrån denna information valde vi typsnitt som vi personligen också kände mycket för. Vi ser dessa komplementtypsnitt som mer utbytbara och att de ska ge en mer aktuell spets till våra bastypsnitt. Vi valde en didon, Encorpada Classic, som ger karaktär till en rubrik eller text. En slab-serif, Stymie, som idag används mycket som både bröd och rubriktypsnitt. En sanserif, Trade Gothic, som kompletterar de bassanserifer vi redan valt samt Museo Sans – en sanserif ritad för både webb och tryck. Sammanfattningsvis har vi alltså fem bastypsnitt vi känner väl och fyra komplementtypsnitt vi kan experimentera med. I projektet har vi lärt oss otroligt mycket om typografi. Vi har börjat se och upptäcka typografi. Överallt. Vi ser den i morgontidningen, på teförpackningen, i skyltfönstret, på favoritrestaurangens meny och så vidare och så vidare. Vi har längs vägen fått insikter som börjat förvandla oss till typografiska nördar. Typografi är regler men kan vara så mycket mer. Det är form som förmedlar vad en text vill säga. Med typografi kan du nå och påverka läsaren. Har du dessutom kunskapen har du också makten att göra precis tvärtom.

Q 52

5.2 Vidareutveckling När vi började detta projekt ville vi välja våra bastypsnitt för vår egen skull. Men efter detta projekt har vi insett hur bristfällig kunskapen om typografi är. Typografi är påtagligt en kunskap som behöver underhållas och det finns en lucka att fylla då det idag inte finns någon inspirerande och lärande medie- eller plattform om svensk typografi. Vi har därför idéer om att utveckla Typsikt till något mer. Ett magasin, pixi-böcker eller nyhetsbrev. I dagarna har Cap & Design samt Computer Arts haft tema typografi. Men trots detta fick vi ingen typografisk känsla, och reportagen har ingen hög inspirationsnivå. Ofta blir artiklar om typsnitt snarare hur de har ritats, åt vilket företag, och vem som ritat det och inte hur du ska använda typsnittet. Hur du använder dig av typografi hamnar ofta i skymundan, att det blir bara ett reportage om året i de stora branschtidningarna. Digitala appar, sociala medier och 3D-grafik står det dock om hela tiden. Detta tycker vi är tråkigt och vi vill ta vara på den tradition och konst som finns inom typografi och föra den vidare. Så håll utkik på frimanodh.tumblr.com, för där kommer det hända grejer!

06 54

ll or

k채

6.1 Tryckta källor Craig, James. Designing with type. Watson-Guptill Published (2006) Garfield, Simon. Precis min typ. Bokförlaget Forum: Tyskland (2013) Heines, Arne. Arne Heines bok om typografi. Bild och Kultur: Askeresund (2005) Hellmark, Christer. Bokstaven, ordet, texten. Ordfront förlag: Värnamo (1997) Hellmark, Christer. Typografisk Handbok. Ordfront förlag: Stockholm (2004) 6.2 Digitala källor http://www.myfonts.com/fonts/dootype/encorpada-classic/ http://www.myfonts.com/fonts/exljbris/museo-sans/ http://www.myfonts.com/fonts/linotype/stymie/ http://www.myfonts.com/fonts/linotype/trade-gothic/ http://www.fyrisfonts.se/artiklar/garadtp/default.asp

Hämtad: 2014-03-01 Hämtad: 2014-03-02 Hämtad: 2014-03-02 Hämtad: 2014-02-20 Hämtad: 2014-02-20

6.3 Övriga Anteckningar från föreläsning med Christina Sandell (2013) Anteckningar från föreläsning med Carolina Loudon (2013) Dackegård, Roger. Typo. Sveriges Radio: P1 (2012)

FRIMAN & ODH www.frimanodh.tumblr.com