Nöjesguiden Nr 9 2014 by Nojesguiden

GÖTEBORG • NR 9 • 2014 • SEDAN 1982

SILVANA IMAMS NYA STRID

DANTE DEBUTERAR 1 & 6 MÖTER ROY ANDERSSON RÖYKSOPP VILL INTE GÖRA DET IGEN EVIN AHMAD BABA STILTZ 1987

MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + SPEL + LITTERATUR Nöjesguiden c/o Companeros • Södra Larmgatan 16 • 411 16 Göteborg • www.nojesguiden.se

INNEHÅLL | Nr 9, 2014

14 20

53 Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund CAMILLA ALMQVIST TERÁN camilla.almqvist.teran@nojesguiden.se

Digital redaktionsansvarig PARISA AMIRI parisa.amiri@nojesguiden.se Redaktionsassistent, nojesguiden.se GRETA THURFJELL greta.thurfjell@nojesguiden.se Redaktörsassistent NATHALIE BORGMAN PETERS nathalie.borgman.peters@nojesguiden.se

Praktikant HUGO EWALD Medverkande skribenter: Camila Astorga Díaz, Sara Berg, Christoffer Bertzell, Mikaela Blomqvist, Elis Burrau, Isabelle Espinoza, Patrik Forshage, Michael Gill, Petter Hallén, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Julia Ivarsson, Adam Jansson, Hanna Johansson, Sebastian Lindvall, Hasan Ramic, Christoffer Reichenberg Andersson, Schultz, Alf Tumble, Kalle Wannerskog Fotografer: Arvida Byström, Evelina Carborn, Miriam Preis, Thomas Wal VD/Ansvarig utgivare FAJE GANI faje.gani@nojesguiden.se Produktionschef JOSEFIN LUNDGREN josefin.lundgren@nojesguiden.se

12 12

DANTE BEHÖVER INGEN PLAN B

Säljare Stockholm RIKARD ARODÉN JONSSON rikard.aroden@nojesguiden.se (0704 37 1968) MATILDA FREUDENTHAL matilda.freudenthal@nojesguiden.se (0733 24 0228) SARA REGNÉR sara.regner@nojesguiden.se (0733 40 2626)

”JAG VAR TVUNGEN ATT FÅ UR MIG DET HÄR” Vi fick ett gott smakprov i Ett öga rött, men efter sju år och en utbildning från Stockholms Dramatiska Högskola presenterar sig Evin Ahmad på riktigt. Hasan Ramic har träffat skådishoppet inför examenspjäsen Bangaren.

SILVANA IMAMS NYA STRID På den kommande singeln rappar hon inte om feministiska filosofer eller om att krossa patriarkatet, utan fokuserar istället på sin egen girighet. Silvana Imam berättar om suget efter kvinnor, droger och pengar.

Regionschef Göteborg HENNING WIDEBERG hw@nojesguiden.se (0708 28 13 71) OMSLAG Fotograf: Arvida Byström Hår och smink: Linda Skogh Mask: Hanna Kisch

VAD GÖR STOCKHOLMS FILMFESTIVAL FEL? Victor Schultz skålar för Stockholms Filmfestival som fyller 25 år, och funderar samtidigt över festivalens vägval. Är det rimligt att samarbeta med SF och pusha för filmer som redan är inköpta av biografkoncernen?

Head of Creative Sales JOHAN MAJER johan.majer@nojesguiden.se (0705 87 5705) Försäljningschef JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@nojesguiden.se (073-447 25 62)

Han hade en detaljerad masterplan som gick fullständigt åt helvete. Men efter två års försening är Dantes debutalbum äntligen här. Patrik Forshage har träffat honom och tagit reda på om väntan varit värt det. 16

Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

1 & 6 MÖTER ROY ANDERSSON Döskalle & Mästerligt har träffat Roy Andersson som berättar att HIV är skapat av den amerikanska militären och varför han älskar att ensam-öla på ett indiskt hak.

Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@nojesguiden.se (0707 60 8877) Marknadsassistent ANNA SANDELL anna.sandell@nojesguiden.se Digital planner VANJA FOLIN vanja,folin@nojesguiden.se Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@nojesguiden.se Utgivare NÖJESGUIDEN HOLDING AB Tryckeri MITTMEDIA PRINT Distribution BUDCOMPANIETT AB, BRING AB, MALMÖ EUROPA TRADING AB Periodicitet: 11 nr/år Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Nöjesguiden, Slussplan 9, 111 30 Stockholm red@nojesguiden.se Nöjesguiden c/o Companeros, Södra Larmgatan 16, 411 16 Göteborg Nöjesguiden, Stora Nygatan 38, 211 37 Malmö

BREAK NEW GROUND www.cat.com / www.caterpillar.com © 2013 Wolverine World Wide. All Rights Reserved. CAT, CATERPILLAR, BUILT FOR IT, their respective logos, “Caterpillar Yellow,” the “Power Edge” trade dress as well as corporate and product identity used herein, are trademarks of Caterpillar and may not be used without permission.

catfootwear.com #earthmovers nöjesguiden.indd 1

2014-10-20 16:38:13

MEDARBETARE

AMAT LEVIN är chefredaktör på Nöjesguiden och bloggar på nojesguiden.se. Den här månaden gläds han åt att Nöjesguiden, för tredje året i rad, har nominerats till Tidskriftspriset – denna gång i kategorin ”Årets omgörning”, för format- layoutoch pappersbytet magasinet genomgick i januari.

NATHALIE BORGMAN PETERS är redaktörsassistent på Nöjesguiden och ägnar den mesta tiden åt att redaktöra texter. Den här månaden tycker hon att ebola-dräkt som Halloween-outfit absolut inte är ”sjukt bra”, utan bara just sjukt.

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden.

PARISA AMIRI bloggar, ägnar sitt liv åt tv-serier och är redaktör för nojesguiden.se. Den här månaden tycker hon att psykvårdens aktivitetslista för att förhindra självmord är ytterst märklig: ”Tänk på att köpa saker”, ”Klara av en bantningskur”, ”Sköta om ett akvarium”.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör. I det här numret berättar han hur du bäst bemöter olika bartendertyper.

MICHAEL GILL är frilansjournalist och en av Sveriges bästa spelskribenter. Just därför är han även Nöjesguidens spelredaktör. Förutom att nostalgigråta över gamla Atari-annonser har han den här månaden varit indränkt i orchblod när han testade Middle-Earth: Shadow of Mordor.

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. Han funderar just nu på om alla ”trummor” som inte har dubbelpedal egentligen är maracas. I det här numret ifrågasätter han ”transtrenden” på tv. Varför uppmärksamma utan att involvera?

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör. I det här numret har han korkat upp champagnen för att Stockholms filmfestival fyller 25 år, samtidigt som han funderar på varför han egentligen firar.

ELIS BURRAU är poet, publikvärd och litteraturredaktör. Han tycker att Gloria Gervitz borde fått Nobelpriset i litteratur. I det här numret skriver han om konceptuell poesi.

HANNA JOHANSSON är frilansskribent, brukar synas på rodeo.net och recenserar film i Nöjesguiden. I det här numret recenserar hon The Skeleton Twins, sevärd på grund av sympatiska karaktärer.

ISABELLE ESPINOZA frilansar för SVT Kulturnyheterna, jobbar som informatör på Sveriges Radio och är filmrecensent på Nöjesguiden. I det här numret recenserar hon dramathrillern Muren.

CAMILA ASTORGA DÍAZ är journalist och en av initiativtagarna till den antirasistiska plattformen Rummet. Hon är även skivrecensent på Nöjesguiden. Hon hade extremt höga förväntningar på Stress nya album Playlist 2, men kunde redan efter de första minuterna sänka garden och konstatera att skivan får mästerligt i betyg.

JOSEFIN LUNDGREN är produktionschef på Nöjesguiden och råkade en gång av oförklarliga skäl hamna i en sms-konversation mellan Avicii och ABBA-Benny.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. I det här numret tycker han att Flying Lotus femte album är en kavalkad i fantasi och oförutsägbar innovation.

CHRISTOFFER BERTZELL är kommunikatör, musiker, journalist och Nöjesguidens hårdrocksrecensent. Han tycker i det här numret att ”indiehoppet” Solen låter precis som allting alla älskade på nittiotalet. Han är inte hänförd den här gången heller.

HUGO EWALD praktiserar på Nöjesguiden. Han har en fil.kand. i genusvetenskap och har precis avslutat en journalistbildning för akademiker. I det här numrets Döskalle & Mästerligt-intervju tog han reda på varför Roy Andersson älskar att ensam-öla.

KALLE WANNERSKOG jobbar på P4 och Ekot och är Nöjesguidens krogredaktör i Göteborg. I det här numret har han ätit sig igenom höjdpunkterna i Kville.

JULIA IVARSSON gillar att arrangera fest, dj:a och röra om i normgrytan. Hon är dessutom Nöjesguidens klubbredaktör i Göteborg. Efter att ha blivit intervjuad av en brittisk journalist vaknade hon den här månaden upp och insåg: i Göteborg finns sjukt mycket vilja till förändring och nyskapande. I november hittar ni troligtvis henne på Folkteatern.

BJÖRN WERNER är redaktör för Nöjesguiden Göteborg. Hans framtida bok ska heta Vi som aldrig blev kolumnister på Aftonbladet – en uppgörelse med livets orättvisor. I det här numret uppmanar han till en folkomröstning om att förbjuda GT att någonsin starta en ny folkomröstning i Göteborg.

GRETA THURFJELL är redaktionsassistent på nojesguiden.se. Förutom att vara allmänt irriterad på alla andra som heter Greta gästar hon denna månad modesidan, där hon skriver om att Chanels något urvattnade feministiska ställningstagande ändå är en seger.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden. I det här numret skriver hon om hur nittiotalsnostalgi ger bra klirr i kassan för företag.

HASAN RAMIC är frilansjournalist, skriver normalt för PSL och har i det här numret intervjuat skådisen Evin Ahmad. Vilken typ av pjäs skulle du vilja se Evin i? – Jag skulle vilja se en helkvinnlig uppsättning av Othello förlagd till Djursholm med Evin som Iago.

SEBASTIAN LINDVALL är filmskribent på Nöjesguiden. Den här månaden började han gråta (inte av sorg) när han hörde Joy i Nästa Nivå. I det här numret rekommenderar han ingen att se skräpskräckfilmen The Quiet Ones.

PATRIK FORSHAGE har skrivit om musik i Nöjesguiden så länge vi kommer ihåg. I det här numret har han träffat Dante. Du faller också in i hyllningskören angående Dante som artist och producent. Vem skulle du vilja höra honom producera härnäst? – Hur skulle jag kunna låta bli? Efter hans fantastiska produktioner av sin pappa Toni Holgerssons Sentimentalsjukhuset och av Titiyos Solna borde Dante ta sig an Sveriges fortfarande bästa soulsångare Björn Skifs, som inte fått till något värdigt på decennier. Gärna med en Seinabo Sey-duett som extra krydda.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON har jobbat som dj, klubbarrangör och musikbokare och är skivskribent på Nöjesguiden. Den här månaden funderar han på om Alexis Weak egentligen är en så stor ordkonstnär. Och i det här numret har han träffat Röyksopp inför deras sista skivsläpp. Vad kommer du sakna mest med Röykopp i albumformat? – De var himla bra på album, så antagligen just det. Fast de kanske är bättre på att bara göra singlar, då hoppas jag på nya samarbeten med Erlend Öye och Robyn.

SARA BERG är frilansjournalist, skriver mest om kultur och mat och är skivredaktör på Nöjesguiden. Till det här numret åkte hon till London och letade upp den rätt privata 1987. Inför intervjun med 1987 fick du kolla upp hans profilbilder på Facebook för att veta vem du skulle möta. Hur hemlig var han som person? – Han var inte superhemlig när jag väl hittat honom. Det finns personer som är betydligt skyggare än 1987, trots att de har sina ansikten överallt. Morrissey, till exempel. 1987 var snäll och gillade munkar.

PETTER HALLÉN utgör en tredjedel av Vad blir det för rap?, en kritikerrosad podcast och även blogg på nojesguiden.se. I det här numret har han träffat Silvana Imam. Vad tycker du om att Silvana går från att rappa om att krossa patriarkatet till att fokusera på sin egen girighet? – Jag tycker att alla män (ja, alla) ska fokusera lite mindre på sin egen girighet. Då kanske patriarkatet, och det globala system som bygger på mäns ohämmade girighet som patriarkatet ingår i, bli lite mindre stadigt och lite mer krossningsbart. Plus att jag kan hitta massor av feministiska poänger både i att Silvana är obrytt sugen på pengar, knark och sex på en låt och att hon gör vad fan hon vill i sin musik. Att fucka ur kan vara ett sätt att kämpa.

Första gången i Skandinavien!

PLAN B // COMPAGNIE 111 [Frankrike]

En häpnadsväckande och spektakulär föreställning som gjort succé världen över. På en lutande scen upphävs gravitationen i en kittlande blandning av cirkus, dans, video, ljudmanipulation och optisk illusion.

Stora scenen // 14–16 november

NATTEN DEN 28 FEBRUARI

// NIE & RIKSTEATERN Teater // 17 november

PAVEMENT

// KYLE ABRAHAM [USA] Dans // 25 november

ÄLSKAREN

// PLAY TEATERKONST Foto: Aglaé Bory

Teater // 1–16 december

Biljetter: 031–368 32 99

www.storateatern.se

LEDARE

ALLT MÅSTE INTE DEBATTERAS

ag undrar varför det har fokuserats så mycket på anonyma nättroll när vi har krönikörer på landets största tidningar som får betalt för att göra exakt samma sak. Ulf Nilson har skrivit för Expressen i över 50 år. Hans tidigare bedrifter kan jag inte uttala mig om – allt jag vet är att han de senaste åren har publicerat förvirrade krönikor som oroande ofta rör sig i mer eller mindre rasistiska träskmarker (vem minns hans uppmaningar om att återinföra kolonialism?). I sitt senaste alster, publicerat den 7 oktober, argumenterar han för varför kolonialismen ”trots allt var ganska bra”. Nilson skriver: ”Kanske är det rimligt att här slå fast att kolonialismen trots allt var bra på många sätt. Ja, jag skriver b r a. Den fick bära hundhuvudet för mycket, men den spred civilisationen. Inte på ett perfekt sätt – ingenting i människolivet är perfekt – men ändå. Hade ’den vite mannen’ inte vågat sig ut (med bössan till hands) skulle världen med säkerhet ha varit mycket sämre.”

”Är det här vi är nu? Ska vi inte samtidigt passa på att diskutera pedofili – för eller emot? Måste även mänsklighetens mörkaste kapitel debatteras och förpackas som underhållning?” Jo, han menar den kolonialism som bland annat förde med sig miljontals döda, avhuggna händer för alla som inte nådde sin kvot av hopsamlat gummi i Kongo och koncentrationsläger med tvångsarbete och medicinska experiment i nuvarande Namibia och miljontals mördade. För att inte tala om den decimerade urbefolkningen i Amerika och Australien. Kritiken lät inte vänta på sig och det med all rätta. Kolonialismens effekter är naturligtvis otroligt komplexa att utläsa, men att som betald journalist skriva en sådan grov förenkling är oansvarigt. Det kan närmast liknas vid historierevision.

varför kolonialismen i stort sett var bra och varför vi ska tacka den vite mannen som ”gav sig ut med bössan till hands” rimmar inte särskilt väl. Tråkigt är dessutom att Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har varit ovillig att förklara publiceringen och istället hänvisat till att han inte recenserar enskilda skribenter, klagat på ”åsiktskorriden på Twitter” och pratat om att ”man” vill ”förbjuda alla åsikter”. PRISET FÖR DÅLIG smak togs dock av SVT Debatt som, efter att jag

uppmärksammat denna Ulf Nilson-fadäs på nojesguiden.se, hörde av sig och undrade om jag inte ville ställa upp i en ”öga-mot-öga-duell om kolonialismen”. De lockade med att ”nog skrämmande många tycker som Ulf” och att detta skulle bli en chans att ”påverka attityderna på en halv miljon tv-tittare”. Är det här vi är nu? Ska vi inte samtidigt passa på att diskutera pedofili – för eller emot? Måste även mänsklighetens mörkaste kapitel debatteras och förpackas som underhållning? Jag tackade självklart nej med hänvisning till att det hade varit som att peka på Autobahn och debattera fördelarna med Hitlers nazism. Ämnet togs till slut inte upp i programmet eftersom de inte lyckades hitta någon som ville smutsa ner sig i en sådan debatt. Tur det, men det är tröttsamt att idén över huvud taget fick lämna ritbordet. MINDRE TRÖTTSAMT ÄR att vi i detta nummer av Nöjesguiden har pratat girighet med Silvana Imam och avslut med Röyksopp. Vi har träffat Dante som äntligen är redo att släppa sin albumdebut och låtit Döskalle & Mästerligt invadera Roy Anderssons studio. Vi har dessutom snackat makt, mobbning och pengar med skådishoppet Evin Ahmad, konstaterat att nittiotalsnostalgi ger klirr i kassan samt funderat på vad Stockholms Filmfestival egentligen firar. Som vanligt är allt helt gratis. Trevlig läsning!

Chefredaktör AMAT LEVIN

DET ÄR OCKSÅ olyckligt att det var Expressen som publicerade den

amat.levin@nojesguiden.se

texten. För att kalla sig antirasistisk och samtidigt publicera texter om

Twitter: @amatlevin

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

BREV Skriver du för hand så sällan att du är osäker på om din handstil fortfarande är läsbar? Undersök saken genom att skriva ett brev med dina åsikter om Nöjesguiden till oss på… Nöjesguidens redaktion Slussplan 9 111 30 Stockholm … mejla annars som vanligt till: red@nojesguiden.se

Läsarkommentar på Michael Gills ”Asus gör sexistisk datorreklam – och slår världsrekord i dålig tajming”, publicerad på nojesguiden.se den 6 oktober.

Alltså VARFÖR är det så dåligt att spela the sims??? JO för att det är flest tjejer som gillar det, och allt kvinnligt kodat är negativt.... Jenny L Ja, precis så är det ju. Som en god vän påpekade på annat håll är många av de som spelar The Sims otroligt dedikerade och ”hardcore”. Om du är hardcore eller casual har lika lite att göra med själva spelet som det har med vilket kön du har. Det är snarare, eller borde kanske vara, ett sätt att beskriva hur en tar sig an sina spel. Michael Gill Läsarkommentar på Nathalie Borgman Peters ”Introvert 2014, när blir det accepterat att komma ut?”, publicerad i Nöjesguiden #8, 2014.

Hejsan! Hoppas det är okej att jag ställer min fråga i kommentatorsfältet istället! Jag pluggar masterprogrammet i sexologi vid Mah och jag tycker det är jätte-intressant med människor som har sexspalter. Jag undrar egentligen bara om du har någon utbildning inom sexologi eller har arbetat med frågor som rör sexualitet innan? Eller helt enkelt, varför ska man fråga just dig om sex? Ha det gott! Sexologistudent Hej Sexologistudent! Tack för kommentaren. Jag tror att ordet ”sexspalt” kanske är förvirrande. Tanken är inte att jag ska agera en Malena Ivarsson och svara på läsarnas frågor om knopp och kropp. Jag ser det snarare som en litterär form som det är kul att leka och experimentera med. Jag är skribent och inte sexolog, som du kanske anar av texten. Mina texter kommer att utgå från egna och andras erfarenheter. Jag vet inte om ditt case här är att alla sexspalter borde skrivas av sexologer, i så fall håller jag inte med, även om det såklart är ett jätteviktigt yrke. Men jag hoppas du får nytta av dina högskolepoäng och att du får skriva en egen sexspalt någonstans, om det är det du vill göra. Bästa hälsningar, 666 Läsarkommentar på Maria Ramnehills ”Liv Strömquist reducerar transkvinnor till sexobjekt”, publicerad på nojesguiden.se den 14 oktober.

Förstår reaktionen mot Strömquists ordval men i övrigt en minst sagt illvillig tolkning. Är verkligen Strömquists antagande att ett katolskt Italien, där man tydligen upprörs över korta kjolar i kyrkor, även skulle uppröras över en prideparad ett transmisogynt resonemang? Snarare är det väl ett antagande som bygger på patriarkal logik. Det är ju inte samma sak som att skriva under på den. Att det sedan absolut finns en populärkulturell historia av cis-appropriering av transpersoners (ofrivilliga) outsiderskap är viktigt att lyfter fram, men det har ju inget att göra med Strömquists sägning/(påstådda) resonemang. J Jag menar inte att Liv Strömquist skulle vara särskilt transmisogyn eller illvillig mot transpersoner. Tvärtom är ju poängen med hennes resonemang att ta ställning för Prideparaden mot katolska kyrkans moralism. Problemet blir när hon inte bara nämner Prideparaden, eller det faktum att kvinnorna var barbröstade – utan när hon använder kvinnornas hemland och deras transstatus för att på något sätt beskriva höjden av Prideparadens dekadens utan att faktiskt beröra hur sexualiseringen är något som tillskrivs utifrån. Det är ett resonemang som bekräftar och spär på den ständigt närvarande hypersexualiseringen av transkvinnor. Allt gott, Maria

Läsarkommentar på Björn Werners ”Man måste för i helvete få ta sig en cigg i den friska luften”, publicerad på nojesguiden.se den 15 oktober.

Hur viktiga är bilar för samhället? Hur viktiga är cigaretter för samhället? Det jag stör mig på är hur många rökare som tycker att allt handlar om deras rätt eller ej, fel! – Det handlar om mig, det handlar om min hälsa, det handlar om min astma, det handlar om min trivsel. Rök hur mycket du vill men blanda inte in mig i din rök. Det handlar inte om förbud mot rökning, det handlar om frizoner för alla oss andra. Tack! Olof Hur viktigt är parfym? Hur viktigt är det att få ha barer mitt i stan? Hur viktigt är det att få se ut som man vill? Storstaden är en plats för alla, inte för få. En plats som kräver tolerans, inte förbud. Klarar man inte det finns alltid en snabbt avbefolkad och njutbart rökfri landsbygd. Björn Werner

Känns som att människors olika behov och personlighetsdrag ofta glöms bort och inte riktigt respekteras. Bra artikel. Håller dock inte helt med i att extrovert skulle vara ngt slags hyllat ideal. Iaf inte under min uppväxt eller studietid. Jag är en tydligt extrovert person och har som kvinna alltid fått veta att jag är lite för intensiv, tar utrymme och ”tänker för mkt/för snabbt”. Min extroverta läggning, som på intet sätt är extrem, har av många uppfattats som ”okvinnlig” och jobbig. Mitt behov av yttre stimuli (jag jobbar t ex mkt effektivt på kaféer och andra ställen m sorl) har av många chefer uppfattats som ren lättja. Mina mer introverta vänner har däremot med beundran beskrivits som ”blyga”, ”empatiska” och ”mystiska” enbart baserat på tystlåtenhet och eftertänksamhet. Folk misstar ofta extroverta för självgoda och självsäkra teaterapor, vilket är rätt grava förenklingar, det med. Just saying. Frkobs Kul att du gillar artikeln. Den forskning jag refererar till är inte framtagen ur ett könsperspektiv, men det är naturligtvis en viktig aspekt! Precis som att exempelvis klass, ålder och etnicitet också kan påverka hur du förväntas agera. Forskning pekar på att vi lever i ett samhälle som gynnar extroverta generellt, men ifall du adderar mer information om dig kan just du självklart uppleva annorlunda. Nathalie Borgman Peters Läsarkommentar på Nöjesguidens sexspalt: ”Det är deprimerande om samtalet om sex ska reduceras till gränser”, publicerad på nojesguiden.se den 6 oktober.

Läsarkommentar på Michaela Larssons ”Ren mat-trenden på Instagram är bara en ny sorts ätstörning”, publicerad på nojesguiden.se den 1 oktober.

ihop & blir sjuk av all skit. #Varförhyllaattmaninteskallförsökatahandomsinkropp?? Anna

Fast nu är du ju helt fel ute. Ren mat är ju mat utan tillsatser, gifter och skit. Näringsrik mat. Bränsle för kroppen. Att äta rent är något positivt, Och stärker din kropp. Alltså tvärtemot proana. Förstår inte din koppling alls. Men fortsätt du stoppa i dig skitmat, mc donalds & besprutade fulgrönsaker Så fortsätter jag driva mitt företag och jobba hårt för att kunna betala in skatt så att du och andra får din vård betalad när din kropp säckar

Hej, Kommentaren stärker min tes om att ”hälsoivrare” är fanatiska, ja nästintill religiöst övertygade om sin sak. Jag är så infernaliskt trött på empatilösa människor som bara pratar om fysik, fett och siffror. Ni kan sitta där och knapra på bark, driva ert mindfulness-företag och betala skatt medan jag äter min kopiöst goda mikropizza. We’re all gonna die anyway. Michaela Larsson NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

PÅ GÅNG | Göteborg

RÖSTA BORT FOLKOMRÖSTARNA I VÅR VANN GT det prestigefyllda internationella journalistpriset på INVA Awards för ”best social media” efter att ha tvingat igenom en folkomröstning mot trängselskatten med hjälp av 40 000 göteborgska underskrifter. Jublande överlycklig ringde GT:s chefredaktör Frida Boisen hem till redaktionen i Göteborg och skrek i luren till tidningens reportrar: ”Det har varit en viktig kamp för lokal demokrati. Jag hoppats nu att vi har inspirerat andra tidningshus runtom i världen som kan genomföra liknande initiativ.” Fast så var det inte. Förslag på bättre citat: ”De har kanske varit en viktig kamp för GT:s sålda lösnummer.” ”Det har varit en viktig kamp mot en av de viktigaste satsningarna på Västsverige i modern tid.” ”Det har varit en viktig kamp mot ökat politikerförakt.” Men för demokrati? Knappast. Om du känner dig stolt över vår prisade kvällstidning måste du sluta genast. Faktum är att vi alla borde darra.

Senast jag kollade var nämligen vår idé av demokrati att låta folkvalda beslut stå fast. Så är det inte längre, åtminstone inte om man har en stor tidning som är på desperat jakt efter att bli relevant. Den politiska makten ligger därför inte bara i händerna på politiker vi faktiskt valt, den tillhör kvällstidningen GT.

”Ni är allt som behövs för att driva igenom en folkomröstning om att förbjuda GT att någonsin starta en ny folkomröstning i Göteborg.” För det är som de brukar säga. Har man gjort det en gång kommer man antagligen att göra det igen. Varför inte? Här har tidningen ett framgångsrecept. En stad fylld med politiker som inte lyssnar och medborgare som är rädda

10. Hur reagerar du vid kontakt med andra människor på gymmet? Kollar bestämt bort så fort någon möter din blick: 41 % Nickar och tackar för vad som förmodligen var en komplimang om din träningsteknik: 20 % Kollar argt tillbaka så att personen i fråga inte skulle få för sig att gå fram och fråga om inte hen kan få använda maskinen nu: 18 % Går hem och kommer aldrig mer tillbaka: 10 % Möter blicken, gymmet är en utmärkt plats att ragga på: 8 % Hoppas innerligt att du också kommer att bli del av ett sådant där grabbgäng som pratar mer än vad de gymmar: 4 %

Nöjesguiden frågar

TEMA: TRÄNING För vissa är träning lika med öppnandet av en syltburk, andra klassar allt under milen som en lätt promenad. Det här numrets läsarundersökning handlar om er inställning till träning, och visar att hela 92 procent sysslar med någon form av motion. Samtidigt tillbringar 30 procent av er endast 20 minuter i gymmet. En majoritet tränar flera gånger i veckan och motivet är främst att må bättre. På gymmet stör ni er mest på tonåringarna som beter sig som om gymmet vore en ungdomsgård och 36 procent av er är personen som håller andan när ni använder maskinerna för att behålla en ”neutral” min. 41 procent kollar bestämt bort om någon möter er blick på gymmet och 39 procent tror att proteinpulver med ”hippa” smaker kommer att öka under 2015.

8. Jag vet att jag har blivit träningsfixerad när jag: Har feber men tänker ”träna lugnt”: 35 % Överväger att byta ut pasta mot hyvlad zucchini: 21 % Vill köpa träningstights för 1 500 kronor som ger ”ökad blodcirkulation” (trots att du bara gymmar två dagar i veckan): 19 % Det är väl inget fel på ovanstående alternativ?: 10 % Börjar gymma med handskar och bälte: 10 % Vill testa pole dance: 5 %

9 8

för allt nytt. 10 procent är alltid missnöjda över något (SD fick ju 9,7 procent). Alltså finns alltid tillräckligt med personer för att tvinga igenom en ny omröstning. Kanske ska vi rösta om nya höghuset på Hisingen? Invandringsnivåerna? Skatterna? Ingen vet. Det är upp till Frida Boisen. Vi borde alltså darra inför våra nya makthavare. Medan partier utreder frågor och diskuterar politik utifrån sina väljares perspektiv publicerar GT krönikor om att Andra Långgatan blivit hipp, spanar om att mulliga tjejer är finast, klär ut sig till tiggare på stan och bedriver hetskampanj mot sjukvården. Detta är våra nya herrar, om vi inte gör något åt det. Men oroa er inte. Jag har en plan i kampen för att försvara den lokala demokratin. Man kan säga att jag har blivit ”inspirerad”. Det räcker nämligen med 10 procent av göteborgarna... 40 000 namn på en lista. Ni är allt som behövs för att driva igenom en folkomröstning om att förbjuda GT att någonsin starta en ny folkomröstning i Göteborg. Jag lovar att jag ska tacka er när jag tar emot pris på INVA Awards i New York 2015. BJÖRN WERNER Redaktör Göteborg bjorn.werner@nojesguiden.se

10 9. Så är jag på gymmet: Personen som håller andan när jag använder maskinerna för att behålla en ”neutral” min: 36 % Personen som är på gymmet i 20 minuter och sedan ”är nöjd för dagen”: 30 % Personen som proppar sig full på kosttillskott och hoppas att det kommer göra träningen lättare: 15 % Personen som går långsamt på löpbandet och samtidigt kollar på Netflix i mobilen: 11 % Personen som taktiskt stönar lite extra mycket när en snygg person går förbi: 8 %

7. Den här karaktären stör mig mest på gymmet: Tonåringarna som beter sig som om gymmet vore en ungdomsgård: 37 % Högt stönade personer som släpper ner tyngden för hårt i mattan: 28 % Spännisen som suger in dig med blicken i spegeln: 13 % Alla som inte lägger tillbaka vikter: 8 % 20-åringen som börjar likna en Belgian Blue: 8 % Steroidkillen med väska som han tar med sig överallt, som om han hade en miljon cash i den: 6 %

1 1. Tränar du? Ja: 92 % Nej: 8 %

11 6. Har du någon gång testat något olagligt träningspreparat? Nej: 96 % Ja: 4 %

2 11. Det här ökar under 2015: Proteinpulver med ”hippa” smaker: Starbucks-kaffe, gojibär, hampa, cocos – ”all natural”: 39 % Fler personliga tränare – snart kommer vi att se en 1:1 ratio mellan tränare och motionärer: 31 % Gym: 13 % Inlines: 11 % Billiga vibrationsplattor. Nu slipper du äntligen träna. På riktigt: 5 %

2. Om inte, varför? Det är tråkigt: 46 % Kommer inte igång: 23 % Hinner inte: 23 % Är fullkomligt ointresserad: 8%

3. Om ja, varför tränar du? Vill må bättre: 52 % Vill blir snyggare: 27 % För att det är kul: 16 % Känns som jag borde, alla andra gör det: 4 %

4. Hur ofta tränar du? Flera gånger i veckan: 72 % Ett par gånger i månaden: 23 % Mer sällan: 5 %

5. Så peppar jag inför träning: Jag behöver inte peppa: 39 % Bokar träningspass med kompis: 16 % Läser träningsbloggar: 15 % Äter chips: 13 % Köper nya träningskläder: 8 % Testar ny aktivitet: 5 % Beställer proteinpulver, gainers och kreatin: 4 %

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

SUPER-REVA

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

catfootwear.com #earthmovers nöjesguiden2.indd 1

2014-10-21 10:42:52

TIDENS ANDA

BÄST JUST NU KLUBB Beatrice Eli Yaki-Da, den 7 november

Lorentz Pustervik, den 14 november

Silvana Imam Pustervik, den 21 november

Det vi pratar om mest just nu!

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR

KROG

KLUBB

KONSERT

FILM

MUSIK

KROG Bar Centro Kyrkogatan 31

Atelier Södra Hamngatan 2A

Hing Wa Hornsgatan 12

BAR Taverna Averna Tredje Långgatan 7

Folk Olof Palmes Plats

Whoopsy Daisy Wieselgrensplatsen 11

1. Asatro

KROG

Runorna på ryggtavlan av din dyra jacka. Torshammaren runt din hals. Flätorna i det nyligen välansade skägget. Prat om att ”kvinnorna hade en stark roll på vikingatiden”. Tecknen på att asatron är på väg tillbaka haglar. Sett från den ljusa sidan: det är åtminstone inte kulturell appropriering.

Atelier serverar sjurätts till LIDL-priser. Utan att vara en PR-kupp.

2. Sköna krögare med attityd

KLUBB

Det är trevligt när det inte är för pretto när vi ska äta. Men på sista tiden har den avslappnade trenden börjat bli aggressiv. Vi minns med rysning vad det stod på den egenhändigt nedklottrade foodtrucken vid Esperantoplatsen: ”Våga inte ens fråga kocken vad han ska laga. Han bestämmer”. Grattis, ni uppfann just dagens lunch.

Nya Folk på Järntorget lovar en uppsjö av nya klubbar och konserter. Vi lapar girigt i oss.

KONSERT Bevara Freezing Moon-pinnen. Gå på Mayhem på Trädgår’n den 16 november. Känn mörkret.

3. Drogmotståndare är det nya drogliberal SCEN The Woman in Black GEST

Natten är dagens mor Stadsteatern

Alex & Sigge Draken

KONST Skräckromantikens landskap Göteborgs Konstmuseum

Hanna Rosvoll och Julia Selin Galleri Box

Drömmarnas flygsällskap Fabriksgatan 48

KONSERT Silvana Imam Pustervik, den 21 november

Markus Krunegård

Vi hörde en gång om en fest där en tjej tyckte att alla som rökte på borde sitta i fängelse. Rätt edgy ändå.

FILM

4. Foodtruckrånarna Foodtruckarnas girighet ligger på nivå: riskkapitalbolag. Men det förstås, vem har sagt att ingen lokalhyra, disk eller serveringspersonal skulle leda till lägre priser? Vi betalar gärna över 100 spänn för att få tappa tre tacos på jackan i snålblåsten utanför Rio Rio en gråmulen tisdag. För det är väl så de gör i Brooklyn?

5. ”Hahahaha”-inflationen Vi minns när det räckte med ett enkelt ”haha” för att skratta i chatten. Nu behövs minst ”hahaha” för att inte verka ironisk eller dryg. Om det beror på en ond ”haha”-spiral eller att internet helt enkelt blivit roligare är fortfarande osäkert.

6. Hela Sverige gör saker

Gone Girl, Mr. Turner och Muren i väntan på Interstellar.

TV Omtumlande och alldeles underbar. Transparent är så sällsynt att den borde fridlysas.

MUSIK Stress, Seinabo Sey, Baba Stiltz, Dante, Beatrice Eli – hur ska vi hinna med allt?

Av någon anledning har någon på TV4 fått för sig att publiken älskar när alla människor gör samma sak, därav Hela Sverige syr och Hela Sverige bakar. Regeringsskiftet är påtagligt. Alla ska med!

7. Lex-Spela Shoreline Kommunen visste inte vad de gjorde när de tillät Shorelinestenen i Slottskogen. När den välte kom den långsamt ruttnande Freezing Moon-stocken på plats och krävde att få vara kvar. Kan det vara så att göteborgarna har lyckats kringgå graffitiförbudet?

OKTOBER BESTÅR AV

Pustervik, den 28 november

Mayhem Trädgår’n, den 16 november

FILM Mr. Turner 5

Muren 5

All We Have Is Now 5

8. Är höstens hiphopbiografier tre sidor av samma mynt? Nej. Det är ingen slump att Andres Lokko i samma artikel recenserar både Ison Glasgow, Ken Ring och Dogge Doggelitos biografier, trots att han själv erkänner att de inte har så mycket gemensamt (!). Vi väntar på en text där skribenten läser Leif GW Persson, Ulf Lundell och Johannes Brosts biografier till samma recension.

9. Rökförbud Kommer vi inte att få röka utomhus heller? Men bilar i innerstan går bra. Fyfan. Detta gör oss förbannade. Och röksugna.

10. Sociala medier-killen MUSIK Stress 6

Baba Stiltz

Det blir allt mer uppenbart att de stora tidningarna har ett visst antal roller som bestämt måste fyllas med en hipp och haj man. Mest populär är sociala medier-killen som vet ”vad den unga målgruppen gillar” och gärna skriver krönikor där lösningen på alla problem är att använda sig ännu mer av sociala medier.

Seinabo Sey 5

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Bubblare: Vibrationsplatta, trendiga kondomer, bro-science.

Q Manbuns: 20% ”Jag hör vad du säger, men”: 10 % Q Korvhamburgare: 16% Q Anniansen: 1% Q Mjukisbyxor utomhus: 33%

6&$B+$.B$'BQRMHVJXLGHQB [ B3-B1< LQGG

DANTE BEHÖVER INGEN PLAN B Det som tidigare bubblade kokar fullständigt över den här hösten. Dante får inte bara ändan ur och släpper sitt fantastiska debutalbum, han har dessutom hur mycket som helst med Sakarias debutalbum att göra. Tillsammans har Dante och Sakarias producerat Titiyos nya soulalbum. Som vi har väntat på genombrottet. Text: PATRIK FORSHAGE

är Nöjesguiden intervjuade Dante våren 2012 konstaterade han att debutalbumet redan var ”hyfsat försenat” men skulle släppas ”strax”. När vi talades vid igen ett år senare försäkrade han att skivan skulle komma ”direkt efter sommaren”. Nu, drygt ett år senare, är det dags för release av True Emotion, äntligen. – Jag kan konstatera att det var värt den tiden, slår Dante fast när vi ses på skivbolagets kontor. När Next to You släpptes precis i början av min karriär visste jag inte riktigt vad jag ville. Från den covern tog det ett tag att hitta vart mitt eget skulle gå, mot åttiotalssoundet eller i r’n’b-riktningen. Det var bra att det fick ta tid, och när jag valde r’n’b-riktningen kändes det helt rätt. Men Dante for inte med medvetna osanningar när han under åren gång på gång utlovade snar skiva. – När jag skrev på kontrakt våren 2012 var jag helt säker på att jag skulle kunna göra ett album på sex månader. Men jag ville att det skulle vara väldigt bra låtar och det visade sig vara svårt. Efter två års harvande började jag resa till London för att samarbeta med olika låtskrivare där. Det var en lärorik upplevelse. – Ibland klickade det inte alls. Det fanns en del låtskrivare som inte fattade vad jag ville, och då gällde det att bara skriva klart en låt tillsammans och begrava den. Men med en del klickade det, och hälften av låtarna på True Emotion kommer från de sessionerna. Det finns mycket mer material från det arbetet att ta av, till exempel till specialutgåvor på Spotify. – Jag kom hem från varje Londonsession med minst sju-åtta låtar, men i min värld finns det inte att göra klart sådant som inte funkar, det var kanske två låtar från varje resa som jag tycker håller. Det hade säkert kunnat bli en bra skiva.

en av en slump tog saken en annan vändning. – En dag kom Sakarias in i studion jag hade hyrt, och rappade en låt för mig. Det var Whitney, och vi tog itu med den direkt. Vi gjorde klart halva skivan på en vecka. Med honom blev det så rätt.

Efter år av hårt arbete lossnade alltså allt och blev klart på sju dagar?

– Faktiskt. Men det krävdes tre år för att komma fram till den punkten. Och eftersom Martin Sakarias har funnits med under hela resan har väl han haft tankar i sitt huvud som utvecklades fram till det här. I den utdragna processen har Dante ibland känt rejäl press. – Verkligen. Mindre från bolaget, faktiskt, men varenda samtal jag har haft med människor under de här åren har inletts med frågan ”hur går det med musiken?”. Du sa till Nöjesguiden i en tidig intervju att det viktigaste var att göra en skiva som du kan stå för. Jag antar att du uppnått det.

– Jag är hundra procent nöjd. Samtidigt är jag peppad på att läsa vad även de som inte gillar skivan tycker. Det ska bli spännande. Men hur vet du det? Du har väl aldrig någonsin råkat ut för negativ press?

– Nä, faktiskt. Eller, jo förresten. I en recension av pappas skiva skrev någon att det sämsta var den vers jag sjöng. ”En dålig Håkan Hellström-kopia”. 12

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

appa heter Toni Holgersson, och Dante har producerat hans båda senaste album. Det gjorde han överväldigande bra, den förra skivan Sentimentalsjukhuset var till exempel nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris 2013. Han blev en eftertraktad producent på kuppen. När Titiyo i dagarna återvänder till soulmusiken med albumet Solna är det Dante och radarpartnern Sakarias som ligger bakom soundet. ”Ett subtilt geni” kallade Titiyo honom i förra numret av Nöjesguiden. – Jag blev sjukt glad när jag läste det. Att få jobba med en legend på en skiva som både är hennes första svenskspråkiga och hennes återkomst till soulen, det är stort.

Dante är tveksam till om man verkligen kan separera hans tre roller som låtskrivare, producent och artist. – Men jag är nog tryggare i de två förstnämnda. Artistrollen är ny och lite komplicerad. Det är i produktionen jag är mest hemma, ända sedan jag var 14-15, och det är stor skillnad jämfört med att vara en röst och ett ansikte utåt. Från början ville jag bara visa upp att jag kunde producera, men jag hade ingen röst att arbeta med utom min egen. Men jag tror jag kommer lyckas bara genom att vara mig själv.

m de kommande framgångarna råder ingen tvekan när man lyssnar på det påfallande hitvänliga albumet True Emotion. – Tanken var att göra en skiva som är en stark enhet, men med låtar som allihop kan stå för sig själva. I masterplanen stod det ”sju singlar”. Hade du bestämt att de skulle vara föredömligt korta i förväg, också?

– Ja, vi har skämtat om att göra om den där normen att låtar ska vara tre och en halv minut till att de ska vara bara två och en halv minut. Folk är rastlösa nuförtiden.

”FEMINISMEN HAR ALLTID VARIT CENTRAL FÖR MIG, ÄNDA SEDAN UNG VÄNSTER-TIDEN I TONÅREN.”

Frågan är möjligen hur hitmässigt det är med den poppiga reggae som återkommer på flera av skivans spår. Det var ett tag sedan sådant låg på topplistorna.

– Jo. Det var väl Ace of Base, hehe. För mig var det självklart att reggaen måste få höras i min musik. Egentligen har jag bara haft två idoler, först Michael Jackson och sedan Bob Marley, och jag hade bestämt mig för att det måste höras. Whitney, då?

– Jag älskar verkligen hennes powerballader, till att börja med. 1987 var året när hennes album Whitney kom, med I Wanna Dance with Somebody, och det är också mitt födelseår. Hon har inte haft det lättaste livet, och i det finns saker jag kan relatera till i min uppväxt. Jag har försökt hitta sätt att sampla henne under åren utan att riktigt lyckas, och då kändes det bra att skriva en hel hyllningslåt.

rillion är ett feministiskt statement, trots att ett väldigt tydligt politiskt budskap är ganska udda i Dantes genre. – Feminismen har alltid varit central för mig, ända sedan Ung Vänster-tiden i tonåren, och jag har rosa glasögon på mig i mitt sätt att betrakta samhället. Min mamma var

utpräglad feminist, och jag fick liksom hänga med på hennes resa. Det kan vara komplicerat att skriva politiskt, jag har funderat på hur man kan förklä politiska budskap i kommersiell pop. Jag vill inte preacha för mycket, men det här kändes humoristiskt och kul. I inledande Marry This Lifestyle hyllar du artistens extroverta livsstil.

– Det är lite en love/hate-relation, faktiskt. Variationen är det bästa. Men jag ser verkligen fram emot att börja komma ut och spela nu, få träffa folk och sprida musiken efter alla år i inspelningsgrottan. Men det är så jag är. Jag drömmer hela tiden om nästa steg. När jag var trummis drömde jag om att stå längst fram. När jag är ute och spelar kommer jag att börja tänka på nästa skiva och längta tillbaka till studion. ”Nothing burns a hole in your pocket like a masterplan,” sjunger Dante i Day by Day. Men som redan konstaterats har han egentligen planerat långsiktigt så långt tillbaka man kan minnas. – Jo. Allting började med en masterplan. Jag hade bestämt vilken sorts låtar som skulle finnas på en debutskiva, och det hade jag landat i genom att lyssna på mina favoritdebuter och analysera hur de lät. Sedan fanns det en plan på flera skivor framåt. Ojoj.

ed utgångspunkt i den sortens planer har Dantes sätt att närma sig musiken beskrivits som systematiskt och detaljplanerat i en del sammanhang. Men trots hans planeringsarbete är det långtifrån en korrekt beskrivning. – Okej, i tonåren fördjupade jag mig i hur Carlton Barrett trummade bakom Bob Marley i The Wailers, och det är på samma sätt med mitt producerande. Jag har studerat olika tekniker, jag kan det, men det är aldrig så tydligt att jag kopierar. Jag vet ungefär vart jag vill ta en låt, men jag gillar att leka och se vart det bär. Var hans masterplan tar honom härnäst är för tidigt att redovisa. – Just nu är mycket oklart. Jag försöker styra upp min egen organisation och se till att så många som möjligt får höra skivan, helst även utanför Sverige. Sedan har jag väl en känsla av vart jag vill produktionsmässigt, och jag vill fortsätta göra SoundCloud-musik också, utan bolagets inblandning. Det var så det började, och det är nästan den skönaste känslan. Ändå är det med tillfredsställelse han ser att han är i fas med sin ursprungliga plan. – Haha, ja, fem varv senare är jag tillbaka. Under tiden har jag levt ett liv där jag fått åtta betalningsanmärkningar för att jag envist satsat på musiken – det fanns inte med i planen. X True Emotion (Baseline/Sony) släpps den 12 november. NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

1987 SPELAR HELST BAKOM SKYNKE Han har varit i branschen länge, men vill fortfarande inte synas. Sara Berg träffade r’n’b-löftet 1987 för att ta reda på vem han är, och varför han är så hemlig. Text: SARA BERG

örra året släpptes den melodramatiska r’n’b-popsingeln Ocean av en hemlig artist vid namn 1987. Pressbilderna visade en nacke och keps samt en huvtröja utan ansikte, men rösten var trånande och produktionen tajt. – Egentligen var det inte någon medveten strategi att vara hemlig, säger Victor Holmberg, killen i hoodien och även ena halvan av dj-duon Montauk. Jag ville bara inte att mitt ansikte skulle vara det första man såg, utan att människor skulle lyssna på musiken och bilda en egen uppfattning. Jag är inte intresserad av att vara superoffentlig och ha ett skivomslag med mitt face på, även om jag rent pr-mässigt kanske hade nått ut längre om jag haft det.

Han säger att den soundmässigt bygger på en lång tid av skapande, men textmässigt utgick från en jobbig tid i hans liv. Därefter kom Michelle, ”som inte handlar om någon speciell person, jag gillade namnet bara”. – Jag tror jag omedvetet försätter mig i situationer som framkallar mer olyckliga än lyckliga känslor. Jag vill skriva målande och är inte mycket för glad musik, även om jag tycker att det är imponerande med band som kan skriva glada låtar. DEBUTSKIVAN SLÄPPS TILL våren och kommer behålla soundet från

singlarna, som har fungerat som en musikalisk kompass. Victor gillar inte att slipa för mycket på sina låtar, de ska behålla en rak och ärlig känsla. – Nu är det mest fix kvar, men det är en process som är ganska krånglig och tidskrävande för mig, eftersom jag både skriver och producerar allting själv. Men det är bra att jobba under stress. Nu är jag mest orolig över att folk inte ska gilla skivan. Jag har inte blivit mer trygg i mitt skapande, men jag har lärt mig handskas med nervositeten. Jag tror jag är en ganska känslig och lyhörd person. Vi går ut bland loppisstånden på Portobello Road för att ta bilder. Victor provar några vintagekavajer och vill sedan gå till ett portugisiskt bageri, där han köper en munk med vaniljkräm. Han är fortfarande inte riktigt säker på att han vill synas helt på bilderna. – Jag vill inte bli för personlig och privat, då får jag svårt att se vem jag är och vad jag håller på med. Vem jag är och vem artisten är. Det var en av de saker jag gillade med teatern, jag fick vara någon annan. Jag kunde vara helt galen på scenen och efteråt fick jag vara mig själv igen. Jag har nog fortfarande lite skådisdrömmar. X

MEN NU SKA 1987 avslöjas. Vi ses utanför en diner i Notting Hill i

närheten av Victors Londonlägenhet, där han bor tillsammans med sin brittiska fru Rachel. Jag har letat upp hans profilbilder på Facebook för få veta vem jag väntar på. Året i London har han mest ägnat åt att jobba på sin debutskiva. Han har suttit instängd i en liten studio, skrivit låtar om nostalgi, känslor och minnen och till sist blivit lappsjuk, osäker och börjat undra om det han håller på med bara är gnäll eller faktiskt bra på riktigt. – Det har varit en väldigt introvert process, säger han medan vi promenerar till en kaffebar ett par kvarter bort. Låtarna handlar om mig och jag har knappt låtit någon lyssna på dem under tiden. Dessutom har jag aldrig fått någon känsla för hur det har gått för mina båda singlar i Sverige, eftersom jag stack till London precis efter att Ocean släppts. Han beställer en flat white och en hälsosam sallad, ”quinoa är extremt nyttigt, jag tror att man till och med gör av med fler kalorier än man får i sig när man äter det”. Jag undrar hur han gör för att inte synas när han spelar live. – Jag spelade på Way Out West i Göteborg i somras, då stod jag bakom ett skynke och hade skärmar med projektioner bredvid. Men jag får se hur länge jag fortsätter med det.

”Nu är jag mest orolig över att folk inte ska gilla skivan. Jag har inte blivit mer trygg i mitt skapande.”

VICTOR KOMMER FRÅN en kreativ familj, han är yngst av fyra bröder

som alla jobbar med kultur i någon form. När han var tolv startade han ett band tillsammans med Johan Cederberg, som numera gör musik under namnet HNNY. – Båda våra familjer har lantställen i Skåne så vi ägnade hela somrarna åt att skriva musik ihop när vi var yngre. Först hade vi en rapgrupp, sedan ett hiphopband och så spelade vi pop, det var vår musikaliska skola. Vi satt dygnet runt och testade alla olika genrer. På gymnasiet valde jag teaterinriktning och tog extrakurser i musik, då fanns det inte mycket tid över för matte och andra ämnen. Jag har kassa gymnasiebetyg. Var inte dina föräldrar oroliga?

– Jo, de fattar nog fortfarande inte riktigt vad jag håller på med. Jag berättade för mamma att jag fått skivkontrakt, ”vad roligt”, sa hon, ”vad ska du göra då?”. Men jag ser detta som en chans att få göra det jag ville som tioåring när jag lyssnade på Blur och undrade hur de gjorde. Ocean var den första låten Victor släppte under sitt alias 1987.

1987 är fortfarande inte helt bekväm att synas på bild. FOTO: MIRIAM PREIS

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

SE ALL A PÅ T AVSNIT EN.SE U ID N OJ E S G

Svensk hiphops framtid med TIMBUKTU, MASKINEN, SYSTER SOL m fl Med projektet Nästa Nivå har Sveriges främsta hiphopartister gått samman för att leta upp, lyfta fram och coacha unga talangfulla artister.

om livet, drömmar och motgångar resulterar i målande och ibland hjärtskärande musik.

Foto: SAGA BERLIN

I 2014 års upplaga får vi se talangerna Beri, Jeaff, Joy, Under den fem avsnitt långa dokumentärserien Nästa Lokal & Rallebrush coachas av Timbuktu & Chords, Nivå får tittarna följa med till Köpenhamn och Red Syster Sol & Zany Lou, Medina, Mack Beats och Bull Studios. Vi får följa relationer mellan dagens och Maskinen. nästa generations artister växa fram och hur samtal

”JAG VAR TVUNGEN ATT FÅ UR MIG DET HÄR” När Evin Ahmad var 16 år fick vi ett smakprov av henne i Ett öga rött. Snart går hon ut från Stockholms Dramatiska Högskola med lovande talang: Hennes examenspjäs Bangaren blev slutsåld redan under premiärveckan, och sätts nu upp på Unga Klara. Hasan Ramic tog en promenad med Evin i hennes uppväxtort Nystad och pratade om makt, mobbning och att ta plats i teaterbranschen utan referenser. Text: HASAN RAMIC

FOTO: JONAS JÖRNEBERG

ag har blivit så para-kåt att det inte finns. Nystad är en stor lekpark som förbinder flera gårdar i Stockholmsförorten Akalla och som byggdes om från vad som Evin Ahmad beskriver som ”mest grus” till ett fritidskomplex med gungor, linbana, fotbolls- och basketplan samt nyckelingrediensen i Evins pjäs Bangaren: ett flertal bänkar där man tuggade dagarna i ända. På vägen dit pratar vi om pengar. – Jag vet att det finns andra konstnärstöntar därute som gör bajsgrejer och tjänar fett med para. Och sådana som ”vi” ska bara vara tacksamma. Jag fattar ju på ett logiskt plan att pengar inte kommer göra mig lycklig nån-fucking-stans, men jag har vissa mål och ska ha det jag förtjänar. Det är sjukt hur vissa projekt får så mycket pengar trots att de bara riktar sig till en viss publik, trots att det inte är konst för hela folket. Tro mig jag vet. Det är ofta jag har gått på teater och känt att jag inte kan relatera till det som visas på scenen.

–

VÄL FRAMME I Nystad slås jag av hur stort allting är. Evin berättar om

hur man aldrig ville vara den som jagade när man lekte burken, just på grund av att det var så stort. Hon demonstrerar mot en lyktstolpe och vänder sig om och tittar förtvivlat ut över den enorma lekparken, som i vuxna ögon är oöverskådlig, men i ett barns måste kännas oändlig. Hon drar upp luvan på sin gröna parka och ändrar greppet om sin kaffekopp för att försöka hitta någon slags tillflykt från den råa blöta luften. – Den här platsen betyder fett mycket för mig. Det var här allting började, och då menar jag inte bara min skådisgrej. Det här är den enda platsen där jag känner mig 100 procent hemma. Jag bor fortfarande här. Jag kanske måste klippa navelsträngen? 16

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Vi pratar om hennes första stora roll, när hon som 16-åring fick spela ”guzzilago” i filmatiseringen av Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött. Hon berättar om löneförhandlingen, om hur hon till en början inte ens ville ha betalt, men att hon efter första lönen hade råd med en dyr varm vinterjacka, en resa till Paris och hur hon för en gångs skull kunde betala dansterminsavgiften på Blue Hill. EVIN AHMAD VISSTE tidigt att hon ville bli skådespelare. I ungdomen var hon rastlös och hade koncentrationssvårigheter men älskade att stå i centrum. Hon fick inte sitta vid fönstret för sina lärare, för hennes blick, och likaså hennes uppmärksamhet sökte sig ofta ut från klassrummet. I skolan kände hon sig dum i alla sammanhang förutom muntliga redovisningar. Då använde hon klasskamrater som publik och kunde improvisera fram hela historier. Nu är Evin snart färdig skådespelare på Stockholms Dramatiska Högskola, en av landets förnämsta och dyraste skådespelarutbildningar. Hennes departure-pjäs Bangaren, en enmansföreställning, var den enda i hennes klass som blev slutsåld under premiärveckan på skolan. Nu sätts den upp på Unga Klara i Stockholm den 17 november. Pjäsen är självbiografisk. Den handlar om Evin och hennes tjejgängs uppväxt i Nystad. De upptäcker killar, mobbning, porr och framförallt maktstrukturer. Berättelsen tar vägen från en ganska enkel coming-of-age-historia till kritik av teatern och hur kunskap, bakgrund och hudfärg används som maktmedel för att krossa drömmar. – Jag bestämde mig ganska tidigt att det inte spelar någon roll vad mina lärare och teaterchefer egentligen tycker. Jag gjorde inte den här föreställningen för dem utan jag använde min lillasyster som hjälp. Jag har med hjälp av skolans resurser möjligheten att göra vad jag än

vill göra. Och då tänkte jag, ”om jag hade gått på gymnasiet, vad hade jag velat se?”. Stundtals är föreställningen plågsamt självutlämnande, och jag frågar hur det var att spela upp scenen där hon och hennes tjejkompisar kollar på porr. Men enligt Evin var det inte alls den jobbigaste scenen i pjäsen. – Det som däremot var jobbigt var erkännandet att vi mobbade den här tjejen Nobahar. Jag hade glömt bort det totalt, och när jag kom att tänka på henne tänkte jag ”shit, tänk om jag har fuckat hennes liv?”. Och det är så makt funkar, när det kommer någon som är ”sämre” än en själv hoppar man på den.

”DET ENDA JAG KAN GÖRA ÄR ATT FÖRSÖKA BRYTA DE HÄR BARRIÄRERNA SÅ ATT EFTERKOMMANDE GENERATIONER SLIPPER DEM.” det enda jag kan göra är att försöka bryta de här barriärerna så att efterkommande generationer slipper dem.

REGNET TVINGAR OSS ifrån Nystad tillbaka till tunnelbanan. På vägen

pratar vi om hur det är att ta plats i ett sammanhang där man saknar referenser och förankring. Om att inte kunna namnen på alla gamla teaterskådespelare, teaterchefer och annan kultur som anses vara allmänbildning. Vi pratar om hur det används som maktmedel och hur det har varit en kamp för henne att bara utöva sitt skådespelarhantverk trots överflöd av kompetens. Vi tar tunnelbanan till Kista och sätter oss på det så kallade ”Baba-cafét” i Kista galleria. Ett tillhåll främst för äldre män. Evin berättar om ångesten hon hade i skrivandet av Bangaren och alla förväntningar hon mötte. Hur hon har känt press från alla håll om att ”inte sälja ut” och ”inte glömma var hon kommer ifrån”. Hon petar in en snus under överläppen. – Jag har tänkt fett mycket på det där. Å ena sidan vill jag vara som alla snubbarna i min klass och fokusera på att bara vara en skådis, å andra sidan är läget som det är och jag har ett ansvar. Men

EVIN AHMAD VET att hon bär på historier och axlar en börda. Evin är,

som många andra rasifierade kulturutövare från underklassen, ständigt politiserad, och oftast mot sin vilja. Politiseringen och förväntningar var på gränsen till att bränna ut henne. Men med Bangaren ute och med omgivningens förväntningar lagda till handlingarna ser Evin på framtiden med nya ögon. Hon vill ta makten över sitt eget konstnärskap och göra teater som hon själv vill. Oavsett omgivningens förväntningar. – Jag var tvungen att få ur mig det här. Vilket var perfekt att göra på skolan, jag tror mycket på teater som uttrycksform och jag lägger ner hela mitt hjärta i allt jag gör. Därför har det varit påfrestande. För mig handlar det om konstnärlig hållbarhet. Publikens reaktioner och all feedback jag har fått har gjort att det har varit värt det. X Bangaren visas på Unga Klara i Stockholm den 17 november. NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

”GENRER ÄR BARA SEMANTIK” Total är Baba Stiltz debutalbum under eget namn. Men för att vara nybörjare har Baba mycket i det musikaliska bagaget. För Christoffer Reichenberg Andersson berättar han om varför genrer är semantik, storhetsvansinne och hur svensk musikhistoria skapar förutsättningar för nya producenter. Text: CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON

aba Stiltz har varit med i skwee-svängen, släppt två skivor som The Betlehem Beard Corporation, spelat runt om i Europa och släppt åtta vinyler på fyra skivbolag. Senast med hyllade singlar på Studio Barnhus vilka även står för debuten Total.

Är du rädd för att musiken ska kännas för mycket som ett jobb?

– Det är mitt jobb och jag gör hellre det här än något annat. Jag har gjort på det här sättet i tre år nu och det funkar bra, jag sätter upp mål och ramar åt mig själv. Det hjälper mig att förhålla mig till musiken. Skiljde det sig att göra ett album istället för en enskild låt eller singel?

– Jag vet inte riktigt. Kornél Kovács (en tredjedel av Studio Barnhus, reds. anm.) frågade mig om jag ville göra ett album för något år sedan. Jag var inte intresserad av det då. Jag har gjort det förut och den processen är inte kul tycker jag. Men sedan övertygade han mig, vilket jag är väldigt glad för. Jag tänkte inte mycket när jag började utan för första gången litade jag på mitt eget omdöme. Jag har betraktat det som en process där jag gått upp, gått till studion, tagit kafferast och sedan ner i studion igen och jobbat några timmar. För att nästa dag göra samma sak.

”Jag tror verkligen vi ska känna oss lyckligt lottade för att vi kommer från samma land som ABBA, Roxette eller Swedish House Mafia.”

Föredrar du att arbeta fokuserat och strukturerat?

– Jag tror att jag mår bäst av det. Sedan kanske inte musiken jag gör under de omständigheterna blir bäst. Men för mig är det nyttigt att försöka behålla en rutin. När jag kommer in i den rutinen finns det inte lika mycket fallgropar när det kommer till saker som att fastna i sitt skapande.

Hur skulle du vilja beskriva din skiva?

– Jag vet inte riktigt, jag försöker inte tänka på det sättet. Det är bättre om människor lyssnar och får ta till sig musiken på det sätt som de vill. Jag känner personligen att albumet är det mest genomarbetade jag gjort. Det finns en genomgående känsla i hela albumet. Jag känner inte många som skulle vilja lyssna på ett helt album där varje låt går i 125 bpm och är fyra gånger fyra takter. I alla fall inte jag, det var en sak som fick mig att tveka tidigare. Axel Boman (en annan av Studio Barnhus treenigheten, tillsammans med Petter Nordkvist, reds. anm.) visade mig sitt album innan det släpptes och då fick jag panik. Jag kände inte att jag kunde göra något sådant. Sedan insåg jag att jag inte behövde göra tolv låtar efter en mall. Då släppte det och jag kunde göra den musiken jag faktiskt gör. Ifall du träffar någon som inte känner till dig och frågar vilken sorts musik du gör, vad svarar du då?

– Jag brukar svara pop. Genrer är bara semantik egentligen. Pop grundar sig i att musik kan kommunicera med alla människor genom en tilltalande rytm eller melodi. Sedan behöver inte de rytmerna och melodierna vara rättfram, de kan vara på olika sätt. Jag tycker 18

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

exempelvis att Aphex Twin är pop. Han lyckas beröra massa olika människor med olika intressen i sin musik. Windowlicker gick på MTV jättelänge och det är svårt att tänka sig att en sådan låt skulle kunna funka i de stora kanalerna vilket den gjorde. Det bakomliggande är som i annan musik, melodier och rytmer som påverkar människor. Oavsett om Aphex Twin är din favoritartist eller inte. Baba Stiltz säger att den mest primitiva gemensamma nämnaren hos människor är viljan att kategorisera. – Alltifrån att definiera hudfärg till språk, konst och musik. Men just i musiken har de linjerna kanske suddats ut mer för mig eftersom jag jobbar med det. I grund och botten bygger musiken på samma saker. Sedan får du som individ hitta vad du tycker om. Varför namnet Total?

– Det kändes som en bra titel. Det finns en viss megalomani, vilket jag gillar. Grafisk ser det snyggt ut också. Det är även en fin framsida på skivan av den otroligt begåvade konstnären Malin Gabriella Nordin. Det är många unga väldigt duktiga producenter som dyker upp. Vad tror du att det beror på?

– Jag tror att folk jobbar hårt helt enkelt. Det råder inte brist på människor med sjukt mycket kunskap och välvilja. Jag hade inte kunnat jobba om det inte fanns folk runt omkring mig som var villiga att lära mig nya grejer eller peppa mig. Jag tror verkligen vi ska känna oss lyckligt lottade för att vi kommer från samma land som ABBA, Roxette eller Swedish House Mafia. Jag tror att allt sådant, oavsett vilket band eller artist det är, sipprar neråt hos människor som vill göra eller ta del av musik. Någon lyssnar på SHM, sedan upptäcker de någon annan svensk artist vilket gör att det uppstår ett bra klimat för musiken. Din blogg ger intrycket av att du är intresserad av foto.

– Nja, jag fick en kamera av min kompis och fotade lite, mest för att det är kul. Det är som med musik. Jag gillar att sitta med telefonen och visa upp olika bilder eller ny musik jag gjort för vänner med anledningen att det är kul. Haha, du ska höra hur störigt mina vänner kan tycka ”show and tell” med Baba Stiltz är! X Baba Stiltz Total (Studio Barnhus) finns ute nu.

6/6

Grip Energy fรถr framtiden

*ULS (QHUJ\ ยฆU IยธU GLJ VRP YLOO JยธUD HWW PHGYHWHW YDO HQ VRP VWยงU IยธU JRGKHW PRW GLJ VMยฆOY RFK JRGKHW PRW DQGUD 9L KDU ยงWHUXSSIXQQLW HQHUJLGU\FNHQ VRP VND IยธUยฆQGUD YยฆUOGHQ 0HG *ULS (QHUJ\ NDQ GX GULFND GLJ WLOO HQ YDFNUDUH IUDPWLG *ULS (QHUJ\ LQQHKยงOOHU LQJHW RQยธGLJW VRFNHU RFK ยฆU IUL IUยงQ NRQVHUYHULQJVPHGHO RFK IยฆUJยฆPQHQ YLONHW EHW\GHU DWW GX NDQ DYQMXWD GHQ PHG UHQW VDPYHWH ศ L GXEEHO EHPยฆUNHOVH Gยง DOO QHWWRYLQVW JยงU WLOO YยฆOJยธUHQKHWVSURMHNW VRP GULYV DY +XQJHUSURMHNWHW RFK *ULS 0RYHPHQW 9ยฆONRPPHQ WLOO GHQ YDFNUD UHYROXWLRQHQ

ฮ VDPDUEHWH PHG

ZZZ KXQJHUSURMHNWHW VH

ZZZ JULSPRYHPHQW RUJ

GET A GRIP | THINK RADICAL | MAKE A CHANGE

www.gripenergy.com

06.

SILVANA IMAMS NYA STRID Hon beskrivs som en räddning, en storasyster och tungan för normbrytare. Hon kallar sig 176 centimeter Pussy Riot men på den kommande singeln får kampen stå i skuggan av hennes egen girighet. Det här är Silvana 3.0. Text: PETTER HALLÉN Foto: ARVIDA BYSTRÖM

en 22 december 2013 stod Silvana Imam tillsammans med RMH på en scen i Kärrtorp framför 17 000 människor som samlats för att protestera mot de nazistiska attackerna som ägt rum på orten en vecka tidigare. Eboi fattades på scen så Silvana rappade hans vers på Tystas ner, en låt fylld av skarpa markeringar mot högerextremismens parlamentariska gren Sverigedemokraterna. Reaktionerna kom snabbt och Silvana överöstes av hot och fick sin adress uthängd av nätnazister. Hon flydde till en stuga i skogen medan hennes rapkollegor startade kampanjen #JagÄrSilvana för att visa stöd. Silvana beskriver det som ett vägskäl. – Jag förstod att om jag rappade på ett sätt och uttryckte vissa, för mig självklara åsikter, kommer det innebära konsekvenser. Ville jag det eller skulle jag köra mer safe? Jag träffar Silvana i ”Boxen”, ett väldigt vitt och fyrkantigt rum i närheten av Fridhemsplan i Stockholm. ”Boxen” är samlingspunkten för RMH, det rapkollektiv som Silvana sedan ett drygt år ingår i tillsammans med Adam Tensta, Eboi, Dida och Nebay Meles. Det fungerar även som kontor åt Babak Azarmi, RMH:s grundare och kreativa ledare och den som värvat Silvana. Hon skämtar om att hon fortfarande väntar på sin ”chain”, den speciella typ av lyxig smyckeskedja som ibland bärs i amerikanska rapkollektiv för att markera tillhörighet. Kedjorna brukar delas ut på ett ceremoniellt vis, som när Kanye West fick sin Roc-a-Fella-kedja på scen under en konsert. Händelsen är förevigad i slutet av Kanye Wests video till Through the Wire och markerade att han nu officiellt var en del av Roc-a-Fella Records, huset Jay Z byggde. Någon officiell RMH-kedja existerar inte, men demonstrationskonserten i Kärrtorp kan sägas markera hennes uppgående i inte bara ett nytt sammanhang utan även en ny roll och ett nytt artistskap. Att välja kampen är något hon reflekterat över, i och med att flera av hennes kamper delvis skulle kunna undvikas genom att hålla käften. – Jag inser att jag passerar i alla sammanhang om jag vill. Även om jag har en syrisk pappa och en litauisk mamma är jag vit, blond, ser ”svensk” ut och som en ”riktig kvinna”, jag kan passera som straight om jag vill. Att välja kampen är därför viktigt för mig. På EP:n När Du Ser Mig • Se Dig som släpptes tidigare i år är det just det Silvana gör, konstant. Silvana name-droppar kulturella förebilder som Alicia Keys och feministiska modersgestalter som Simone De Beauvoir och förklarar essensen i Judith Butlers queerteori (att essens inte finns) på några rader. Ögonblicket innan har hon argumenterat mot rasistisk arbetsmarknadsdiskriminering, kallat sig ”176 centimeter Pussy Riot” och växlat mellan att tilltala specifika kvinnor på ett personligt, ofta lustfyllt sätt, till att skriva in sig i ett kämpande kollektiv av ”Power Pussies”. Allt detta har hon under sommaren framfört på scener runt om i Sverige, ofta till rekordpublik. Hasan Ramic, musikjournalist och dj, reste under en helg runt med Silvana och hennes entourage, och beskriver det som att hon ”håller på att skapa en armé, en spelning i taget. Det här är Silvana 2.0. Hon kommer ta över”. På låten Svär på min mamma rappar Silvana: ”mina tjejer är som fucking militärer/de krigar för att få mig/längst fram på konserter”. En av dessa är Josefin i Malmö, som har sett Silvana live minst sex gånger bara i somras. – Hennes musik ger utlopp för många av mina tankar kring feminism, antirasism och att vara homosexuell, säger hon. Det ger alltid mycket pepp och inspiration att se henne live, jag går alltid därifrån med en kick i kroppen. 17-åriga Jon i Stockholm är frustrerad över att många av Silvanas

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

spelningar är på ställen med 18-årsgräns men har ändå lyckats se henne live på Pridefestivalen, där Silvana utnämndes till ”Årets Flata”. – Jag är icke-binär transperson, går i gymnasiet och blir ofta felkönad av lärare. Folk undrar hur jag orkar vara politisk men hela jag är fel utifrån alla normer, jag är samhällskritisk för att jag måste. Silvanas musik är räddningen efter en jobbig dag, om hon orkar så orkar jag. Strax över 20-åriga Patrick, som både har rötterna i Mellanöstern och medlemskapet i den globala HBTQ-familjen gemensamt med Silvana, beskriver henne som ”allt”. – Hon är en av få som talar för mig. Silvana är tungan för ”oss andra”. Plus att hon är en sjuk rappare.

”FÖR MIG HAR DET VARIT EN ÖVERLEVNADSSTRATEGI ATT LYSSNA PÅ MUSIK, VARFÖR INTE GE DET VIDARE TILL ANDRA?”

ag och Silvana sätter oss ner vid ett bord i ”Boxen”. Jag får höra en ofärdig version av första singeln från den kommande EP:n. Låten heter Tänd alla ljus och handlar enligt Silvana själv om girighet. Den här gången innehåller rappen inga referenser till feministiska filosofer eller förebilder, det konstrueras inget politiskt ”vi” som ska vinna kamper, inga förtryckande strukturer beskrivs. Allt utgår från ett jag som vill ha allt, och kräver att allt ska anpassa sig. Silvana vill att årstider växlar för hennes skull, hon vill att pengar ska regna och att langare ska leverera. Hon vill ha Beyonce och Rihanna, men inte i sina öron utan i sin säng. – Jag har aldrig släppt en liknande låt, det här är ingen pussy power-movement, krossa patriarkatet-grej. Jag undrar hur den kommer att tas emot, kanske speciellt bland andra feminister. Typ ”okej, nu vill hon ha pengar, droger och kvinnor helt plötsligt”. Hon känner att hon som konstnär ska få ta den plats hon vill, det handlar om att utvecklas och inte stanna upp. Kvinnliga artister förväntas vara förebilder, så Silvana tycker att det ska bli spännande och nervöst att se vad folk kommer att säga. Jag har uppfattningen att du är väldigt mån om att vara med i den kreativa processen även när det gäller själva produktionen. Du känns inte som en rappare som en mailar ett färdigt beat till.

– Nej det finns inte, jag är med från början. Det är väldigt viktigt för mig, jag är besatt av ljud. Jag samlar ständigt på ljud. Jag går inte runt och spelar in, men jag och producenten sitter tillsammans och testar oss fram. Jag förklarar ett ljud och så fixar vi det, jag är medproducent på alla mina låtar. Överlag känns väldigt lite i din musik som en slump. Mycket verkar ha kommit till på ett intellektuellt plan, att du har en åsikt som du vill uttrycka, ofta med hjälp av olika referenser. Jag tänker på känslor i relation till detta, som när du på Svär på min mamma säger ”jag är inte straight, jag är lesbisk”. Hur känns det att rappa?

– Den raden är faktiskt mest uppskattad, vad roligt att du tar upp den. Och den är så himla enkel. Precis. Du har uttryckt samma sak många gånger innan men aldrig lika rakt och avskalat.

– Hela statement-tänket sattes igång när jag träffade Babak och

RMH. Först ville jag inte alls göra den grejen, jag tyckte inte att det var relevant för min musik att jag är lesbisk. För mig är det inte relevant, utan något som är. Men vi började prata om att det saknades en röst som sa sådana enkla, självklara och tydliga saker som får en att känna någon slags kämpaglöd. För mig har det varit en överlevnadsstrategi att lyssna på musik, varför inte ge det vidare till andra? Vi har ett väldigt konceptuellt tänk kring allt vi gör. När jag och en av mina producenter Nils (Svennem Lundberg, reds. anm.) jobbar på en låt börjar vi med att prata om syfte. Varför gör vi den här låten? Vad vill jag säga? Hur kan vi få ljuden att matcha? Igår när vi satt och pratade om en låt vi håller på med började vi båda gråta. Allt är väldigt uttänkt, men samtidigt känslosamt. Det är inte en motsättning. Det känns inte som att du var intresserad av att vara rak förut. På din första skiva, Rekviem, finns inga rader som är lika direkta.

– Nej, verkligen inte. Delvis för att jag var rädd. Jag ville inte blotta mig själv på det sättet på grund av hur det faktiskt ser ut i samhället. Jag var öppet lesbisk men jag ville inte skrika ut det. Jag har till och med sagt ”jag kommer aldrig säga att jag är lesbisk på en låt!”. Jag tyckte inte att det skulle behöva sägas vilket det gör. Vi blir hotade och mördade här i Sverige också. Nu när jag säger de här raderna skapar

det en frihetskänsla. Om vi pratar känslor, på scen ... ouff. Någonting besitter mig när jag ställer mig där, det är starkt och betyder så himla mycket. Och den energin jag får tillbaka av publiken… jag ser vissa som inte vet hur de ska hantera det, folk står och gråter. Då tänker jag: jag känner som dig, jag vet. Vi är i det här tillsammans. Ibland rappar jag inte ens längre utan bokstavligen skriker, nästan så att jag måste lugna mig. Fatta hur mycket jag har hållit inne. Nu förstår jag att Rekviem var bra, en skön skiva att göra, men det är nu jag lever ut det jag verkligen är.

amarbetet med Babak är tätt och något Silvana återkommer till flera gånger. Babak berättar om hur det började. – När jag först hörde talas om Silvana var det hon som person som fångade mig mer än hennes musik. Jag har sagt detta till Silvana också, jag var inte överimponerad av själva musiken, men Silvanas personlighet blev jag sjukt imponerad av. Redan från början sa jag att ”här har jag en person som kan tävla med mig när det gäller att få saker gjort”. Jag har aldrig träffat en sådan person. När jag vaknar halv fem på morgonen är hon vaken en halvtimma efter, när jag mailar henne klockan ett på natten får jag NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

”ALLT ÄR VÄLDIGT UTTÄNKT, MEN SAMTIDIGT KÄNSLOSAMT. DET ÄR INTE EN MOTSÄTTNING.” svar klockan ett på natten. Ingen annan håller det tempot. Även när Babak sitter vid sitt skrivbord är han aldrig helt stilla, han vickar konstant med benet, full av rastlös energi. Det finns en puls i rummet som Silvana uppenbarligen trivs med. – När jag var liten umgicks jag jättemycket med killar, typisk butch-flata. Men sedan kom puberteten och de ba ”öh bröst, sex, killar, tjejer, mens”. Sedan dess förhöll jag mig till män på ett sexuellt sätt. Även om jag var superfeminist och inte alls intresserad av dem på det sättet tänkte jag automatiskt att det skapades en sexuell spänning så fort en man och en kvinna träffades. Jag förutsatte att män förmodligen ville ligga med mig, och ofta var det så. Ibland använde jag det till min fördel. Till exempel när jag var 19 år och bodde i New York och fick träffa Jay Z för att en man som tyckte jag var snygg tog med mig på en middag. Eftersom det var så jag förhöll mig till straighta män kunde jag inte slappna av med dem. Jag har egentligen aldrig haft äldre, bra män att se upp till förrän jag träffade Babak och Nils i RMH. Jag behöver inte göra mig ”snygg” för dem. Förstår du hur sent det är? Ett år sedan, jag var 26. Det är intressant att mötet med några män gjorde att du gick all-out lesbian i din musik.

– Jag har varit trygg med mina vänner i mina sammanhang, men det har varit för sig i vår egen utopi. Det här är första gången jag känt den här tryggheten utanför de sammanhangen. Därför är jag bekvämare

i min sexualitet nu, med vem jag är. Att få det stödet från Babak, ”du är lesbisk och det är bra”, var en aha-upplevelse. Jag har utgått från att alla straighta män är homofober. Många är det. Hela förra EP:n är jag jättebekväm på, men jag har inte varit det innan den. Jag tror aldrig att jag har sagt det innan men så är det. Babak tittar fram bakom sin skärm. – Att Silvana har kommit in i RMH har gett oss en ny gnista, det har varit sjukt friskt för oss som crew. Vi har bara varit dudes i åtta år. Alla killarna har blivit mer medvetna om vad de ska säga, inte ska säga och hur de ska förhålla sig. Silvana har aldrig varit reglerande, utan det har varit hennes person och närvaro som har varit sjukt bra för oss i att förstå var vi är, som människor och hur vi förhåller oss.

n av Silvanas nya RMH-kollegor, Nebay Meles, som med sina 17 år är kollektivets klart yngsta medlem, beskriver Silvana som en ”storasyster”. – Vi började som vänner men nu ser jag oss som syskon, säger han. Hon är sjukt rolig att vara med, och jag lär mig saker av henne. Jag visste inte mycket om feminism innan jag lärde känna Silvana. Men genom hennes musik och bara av att vara med henne har jag blivit intresserad, och har börjat kolla upp saker och sätta mig in i kvinnokampen. Nebay, som förutom att rappa även börjat producera musik, berättar om en låt han börjat göra till Silvana. Än så länge är det ett skelett, men Nebay har redan satt titeln och därmed låtens tema: Alla gäris kollar Imam.

Silvana, jag har fått känslan av att det även är många ”straighta” tjejer som har en crush på dig. Är det något du märkt av?

– Alltså skämtar du med mig? Haha. Ja. Det är helt galet. ”Jag har aldrig gillat tjejer men Silvana skulle jag verkligen ligga med.” Vet du hur många gånger jag fått höra det? För vissa handlar det mest om en fantasi, men jag tänker ofta ”men hörru, du kanske är bisexuell”. Oavsett känner jag att vi borde prata om vad sexualitet egentligen innebär. Det är smickrande såklart, men skevt att behöva känna att jag är den enda. Om världen var mer ”du kan bli kär i en kille eller tjej, eller så behöver du inte ens identifiera dig alls”, skulle det inte bli en grej. Då skulle jag få alla tjejer! Nej men skämt åsido, jag blir smickrad men det är också lite sorgligt. Du och din flickvän, artisten Beatrice Eli, har blivit någon slags lesbian power-couple i vissa delar av svensk offentlighet. Marit Bergman kallar er sitt ”favoritpar i Sverige”. Ni pryder omslaget till senaste numret av QX, fotograferade av Elisabeth Ohlson Wallin, som bland annat gjorde utställningen ”Ecce Homo”– vilket nästan i sig skriver in er i svensk queer-historia. Hur förhåller ni er till den offentliga bilden?

– Jag hade inte haft flickvän på fem år och så träffade jag Beatrice och blev jättekär. Det spelade ingen roll att det var just hon, jag hade ändå, du vet, hållit på, varit asjobbig på Instagram, lagt upp massa bilder och bara ”åh, kolla på min tjej!!”. Men det är klart att vi är medvetna om bilden av oss utåt, vi pratar självklart om vad till exempel en sådan grej som QX-omslaget kommer att betyda. Både jag och hon har förstått vad det innebär att vara offentligt lesbisk, att det är en kamp i sig. Det är viktigt att göra statements och att äga bilden av oss. Jag är stolt över att vara tillsammans med Beatrice, jag gör det här för mig också. Det är läskigt men rätt. Och om Elisabeth Ohlson Wallin vill fota, kom igen. Hur känns det att vi mest har pratat om politik i olika former, vilket du brukar få prata om i intervjuer? För mig känns det ändå naturligt eftersom din musik bjuder in till det. Men hur känns det för dig? Är du trött på att prata om de här sakerna?

– Om du hade frågat mig samma frågor för ett och ett halvt år sedan hade jag antagligen suttit och gäspat. Men nu har jag blivit den här rösten. Det handlar inte om mig, utan om att rösten finns att identifiera sig med – det ligger en enorm styrka i det. Om jag får vara den rösten, fine. Då pratar vi politik. X Röd t-shirt i skinn: Erik Bjerkesjo

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Silvana Imams Jag dör för dig släpps i februari.

Röda och irriterade ögon?

ÄNTL

IGEN!

Nu är RED-I här! RED-I behandlar röda och irriterade ögon. RED-I är en ögondroppe baserad på kroppens egna lösning: hyaluronsyra. Därtill 4EyesTM växtextrakt för att ge en skön och snabbverkande lindring. RED-I innehåller inga konserveringsmedel och kan användas även med kontaktlinser.

RED-I finns på apotek nu!

www.red-i.se

Wild at Heart.

VAD GÖR STOCKHOLMS FILMFESTIVAL FEL? De senaste 25 åren har Stockholms filmfestival lyst upp höstmörkret. Victor Schultz korkar upp champagnen för att fira, men tar sig även tid att fundera över festivalens vägval och ambition. Text: VICTOR SCHULTZ

november 1990 öppnade David Lynch den första upplagan av Stockholms filmfestival med en popsatirisk roadmovie vid namn Wild at Heart. Ett halvår tidigare hade filmen kammat hem Guldpalmen i Cannes, och för grundarna Kim Klein, Git Scheynius och Ignas Scheynius framstod den nog som ett säkert kort för en nybakad filmfestival. Semiartsy mainstreamfilm – vad kan gå fel? Sedan dess har SFF varit en hösttradition för flertalet av landets kritiker, skådespelare och filmskapare. Själv kan jag enbart räkna ihop ett tiotal spridda visningar, men har alltid lockats av åtminstone ett par av de gästande auteurerna och utvalda filmerna. Det var intressant att höra Gus van Sant tala om sin karriär i samband med att han tilldelades Stockholm Visionary Award 2010, liksom att se Cary Fukunaga prisas för sitt mästerliga regi i Sin Nombre. Genom åren har SSF lockat en bred publik och säkerligen också haft en folkbildande funktion för Stockholmarna. Således kändes det både relevant och rimligt att göra ett uppslag om tillställningen lagom till detta 25-års jubileum.

I UPPSTARTEN TILL den här texten pratade jag med en del kulturkon-

sumenter och kunde snabbt konstatera att fler än väntat väljer att ligga hemma på soffan när novembermörkret gör sig påmint, för att istället ta tåget till Göteborgs filmfestival i slutet av januari. 24

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Att SSF skulle mätas och vägas mot sitt större välmående syskon i väst stod klart redan från första dagen. Och då den nordiska mittpunkten redan var befäst blev festivalen tvungen att söka efter en annan nisch, som öppnade för en samexistens, eller rentav symbios. Således valde SSF att blicka ner mot kontinenten, som man ofta gör, i ett försök att skapa en svensk version av medelhavskustens flärdfulla dignitärer, där superstjärnor frekventerar de röda mattorna i all oändlighet och tillställningarna är lika mycket spektakel som filmfestival. I denna anda vigde SFF de första åren åt nittiotalsfilmens fixstjärnor som bröderna Cohen, Quentin Tarantino och Lars von Trier. Och någonstans där utkristalliserade sig kärnan i den kritik som då och då riktas mot festivalen. UTAN ETABLERADE FILMSKAPARE som redan prisats och utan filmer som redan hausats upp och säkrat svensk distribution är försöken att frambringa lite glamour helt enkelt dömda att misslyckas (värt att notera är att Stockholms filmfestival äger rum sent på året, ett bra tag efter de stora festivalerna). För även om Sin Nombre var en lika viktig som välgjord film hade den redan hunnit hyllas världen över och dessutom fått ett svenskt premiärdatum som låg bara ett par veckor efter SFF. Och även om Gus van Saint var väl värd äran råkade han vara en av planetens mest uppburna regissörer 2010, med kritikerrosade

Alexandra Dahlström Regissör och skådespelare

SFF I SIFFROR

Berätta om den första filmen du såg på Stockholms filmfestival? – Blow av Antonia Bird. Jag var kär i Damon Albarn. Vi ljög om vår ålder för att komma in. Eller Fear and Loathing in Las Vegas. Vilket festivalminne har du återberättat flest gånger? – På en prisutdelning sa jag åt Jesper Ganslandt att jag ville regiassa honom. Det slutade med att han castade mig till Blondie. Varför säger alla att Göteborgs filmfestival är coolare än Stockholms? – Varför? Stockholms har glansiga trottoarer och vacker julbelysning. Perfekt bioväder. Göteborg är iskallt i februari, man vågar ju knappt lämna hotellet.

Totalt antal filmer som visats från 1990 till 2013: 3 466 Totalt antal filmdagar från 1990 till 2013: 254

Wanda Bendjelloul

Sin Nombre.

Filmkritiker

Vilket festivalminne har du återberättat flest gånger? – Jag måste direkt avslöja att jag är en sådan rebell att jag inte riktigt gjort SFF alls genom åren. Har inte många minnen. Men den gången då en man ramlade från balkongen på Röda Kvarn under visningen av Todd Solondz Storytelling. Eller när en av mina favoritregissörer Claire Denis mottog Lifetime Achievement Award förra året.

”Det breda anslaget i all ära, men finns det inte något trött med att se en film som redan etablerats som mästerlig, och som dessutom snart går upp på vanlig bio?” Sin Nombre.

Lisa Langseth Regissör och tidigare jurymedlem SFF

Berätta om den första filmen du såg på Stockholms filmfestival. – Jag minns nog inte den allra första men den intressantaste är Twilight Portrait av Angelina Nikonova, en fantastiskt oförutsägbar rysk film av en enormt begåvad regissör. Kanske den modigaste film jag sett. Vilket festivalminne har du återberättat flest gånger? – När jag satt i juryn med Whit Stillman som ordförande, vi hade väldigt olika filmsyn i gruppen och bråkade ganska mycket, det var kul. Vilken väljer du, Stockholms eller Göteborgs filmfestival? – Göteborgs filmfestival är tung på många sätt men jag säger nog ändå Stockholm för det är här jag bor.

Patrik Andersson Utvecklingschef och producent på B-Reel samt tidigare programkoordinator SFF

Vilket festivalminne har du återberättat flest gånger? – Lauren Bacalls storstilade besök under min första festival år 2000, när vi tvingades fimpa vår helt slutsålda visning av en Nick Drake-dokumentär (A Skin Too Few) till musikstockholms stora förtret, för att Lauren skulle besöka samma biograf en timme därefter. Det blev galet laddat inför varje steg hon tog under den vistelsen. Även David Lynchs besök 2002. Hela det sinnesförvirrade spelet för att få över honom överhuvudtaget slutade med att vi skickade bilder på vår praktikants tatuerade underarm med en sirlig ”Fire Walk With Me” för att visa vår totala dedikation. Han kom, njöt av festivalen och hängde bland annat på vårt En kilometers film-seminarium med tio unga lovande filmregissörer, som hölls helt på svenska. Han bjöd in sina skandinaviska medlemmar i den ambitiösa hemsida han drev på den tiden till en privat middag på Lydmar likaså. Galet generöst. Och även när det indiska fyra- och en halvtimmeslånga cricketspektaklet Lagaan kalvade. Maskinistlingo, men försök aldrig lägga en film över fyra timmar på kaka. Någonsin. Vilken väljer du, Stockholms eller Göteborgs filmfestival? – Jag svarar båda. Stockholm har blivit en oerhört viktig publik festival med en hängiven publik, som bidrar till ökat intresse och förståelse för film. Göteborg är samtidigt en av årets viktigaste samlingspunkter för branschen. Som producent är båda helt omistliga.

Oscarsuccén Milk precis bakom sig. På samma tema har Stockholms filmfestival lagt stor vikt vid de årliga Red Carpet-visningarna, där man utlovat mingel, dryck, snacks samt chansen att få spana in en regissör, skådespelare eller svensk b-kändis. DET BREDA ANSLAGET i all ära, men finns det inte något trött med att se en film som redan etablerats som mästerlig, och dessutom snart går upp på vanlig bio? Blir det inte mer förhandsvisning än festivalvisning? Finns det inte något trött och oinspirerat med att se en regissör eller producent tacka för det 17:e festivalpriset i raden, jämfört med att se en mer eller mindre okänd film ta en festivalpublik med storm och en debuterande regissör föräras hens kanske allra första stora pris? Och på samma tema: Är det verkligen rimligt att samarbeta med SF och pusha för filmer som redan är inköpta av biografkoncernen när vi trots allt har ett biografmonopol och en aldrig sinande mängd kvalitetsfilm från världen över som saknar distribution? Vore det då inte bättre, och framför allt mer intressant, att ge primetime-utrymmet till de oetablerade filmerna? Vore det inte intressant att fördjupa ambitionen vad gäller vilka filmer man väljer att introducera för den breda publiken? Jag menar det på ett positivt sätt, SSF är en bra plattform som kan göra mycket för filmen. SFF SÄGER SIG ha en feministisk strategi, men varför inte låta denna

dominera festivalen? Fortsätt på den väg som man etablerat med långfilmstipendiet, om inte annat för att korrigera de dystra siffrorna som nittiotalets vurm för manliga genier lämnat efter sig (2 kvinnliga mot 23 manliga regissörer när det gäller öppningsfilm, 6 kvinnliga mot 19 manliga när det gäller vinnare av Bronshästen). Behåll för all del fokuset på internationell film, men glöm Rivierans glamour, det är nästan alltid pissväder i Stockholm i november, oavsett eventuell julbelysning. X NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

RÖYKSOPP VILL INTE GÖRA DET IGEN I våras gjorde Röyksopp succé med Do It Again. Några månader senare blir de Norges största musikexport genom tiderna. Och just då väljer de att sätta punkt. Den sista skivan The Inevitable End beskrivs som helt oundviklig. Christoffer Reichenberg Andersson tog reda på varför duon väljer att sluta ge ut album. Text: CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON

ör 13 år sedan släpptes en låt som inte bara skulle starta en framgångsrik karriär för två kompisar ifrån Tromsø, utan även kom att färga en hel musikvärld. Det ryktades om att en ny våg av musik spred sig från de norska fjordarna, och framförallt från staden Bergen. Vart man än vände sig hördes den glada melodin som påminde om ljudpulserna från en sonar. Eple blev så populär att Apple köpte rättigheterna och använde den som en förprogrammerad låt när du startade en ny dator. Röyksopps debut Melody A.M räknas bland annat av tidningen The Guardian som en av skivorna du bör lyssna på under ditt liv. Nu hösten 2014, efter en framgångsrik världsturné med Robyn, gick Svein och Torbjørn ut med nyheten att deras kommande femte album blir den sista fullängdaren de släpper. Jag möter upp Svein och Torbjørn på Lydmar Hotel i Stockholm för att höra hur framtiden ser ut.

Ni har valt att döpa skivan till The Inevitable End. Varför var det oundvikligt med ett slut? TORBJØRN: Saker och ting kommer faktiskt till ett slut. Inte

nödvändigtvis döden trots element av det på den här skivan. Saker inom oss människor kommer också till ett slut. Vi hade lust att göra ett album med den tematiken och det estetiska budskapet. Sakerna man inte kan ta för givet. Det är också fint att säga The Inevitable End. Titeln flyter fint vilket är viktigt. 26

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

SVEIN: Att det skulle vara oundvikligt har kommit på senare tid. Vi har reflekterat kring vår egen utveckling. Vi har aldrig riktigt känt att vi varit på väg att fastna utan snarare tvärtom, vi har haft lust att testa nytt hela tiden. Därför vill vi ta vara på det och utforska nya saker för att kunna gå vidare. Vi vill aldrig stagnera. I förhållande till det klassiska albumformatet vi är uppvuxna med känner vi nu att vi har fått göra det vi velat inom den ramen. Vi etablerade vårt sound med Melody A.M, på skivorna Junior och Senior började vi fundera på att sluta cirkeln. Vi har fått ge ut fem skivor som vi verkligen står för och det känns rätt att testa något nytt nu. Den här viljan att börja experimentera och testa nytt – är det något ni hunnit börja med än? S: Ja, det har vi. Vi har alltid velat att våra album ska vara samman-

hängande och följsamma och det kräver väldigt mycket tanke och förberedelse. Skulle vi göra rena dansgolvslåtar i albumformat skulle det inte bli bra ifall vi var tvungna att göra tolv stycken. Det vore onödigt, då är det bättre att göra en EP med tre eller fyra dansgolvslåtar. Sedan göra en singer-songwriter-baserad EP och så vidare. T: Vi har inte lust att göra tolv likadana låtar så det vore märkligt att förhålla oss till ett visst format. Egentligen är det konstigt med album, man skulle kunna argumentera att ett standardalbum ska vara fyra timmar lika gärna som tolv låtar. Det blir konstigt att förhålla sig

till tid eller antal istället för att göra det vi faktiskt vill. Därför känner vi oss färdiga med vanliga album. Det som vi dock tycker är roligt med albumformatet är att det finns tydliga punkter när det kommer en ny skiva. Det blir lite ceremoniellt. Tappar man den aspekten helt vore det tråkigt. Skulle vi få ett helt plant skapande skulle det bli ointressant också. Vi vill göra släpp som ändå har kvar lite av det ceremoniella. S: Vi hoppas kunna släppa mer musik också genom att vara lite friare. Hade beslutet att göra med att Do It Again blev en sådan succé? T: Lite, lanseringen av Do It Again träffade väldigt bra. Det hjälpte

såklart att vi gjorde det tillsammans med Robyn. Med Röyksopps mått gick EP:n jättesnabbt att göra. Vi kände att vi lyckades göra något vi verkligen kunde stå för, såväl i konceptet som i berättelsen, på kortare tid än vanligt. Även formatet och det tekniska kändes väldigt bra. S: Vi började faktiskt med skivan innan EP:n. Vi jobbade simultant med dem. Men tanken på att börja runda av fanns där innan EP:n. Den blev som en pilot, likt tv-serier. Det kändes rätt i efterhand och gjorde beslutet enklare. På pressbilden för nya skivan sitter ni i en bil och har frågat era fans ifall de vill åka med er. Har det känts som en resa när ni blickar tillbaka? S: Ifall vi pratar historia startade det

”VI KÄNNER OSS FÄRDIGA MED VANLIGA ALBUM.”

egentligen innan Röyksopp. Vi köpte våra första syntar och trummaskiner i TromsØ när vi var tolv år. Vi hann ge ut lite musik i olika konstellationer innan vi bildade Röyksopp och började göra musik tillsammans. Men på bilden ser man att bilen har krockat eller att något har hänt. Det har varit händelserikt men vi är fortfarande på väg framåt. Det är väldigt cheesy och klyschigt att säga att det har varit en resa men det är väl så det är, och därför blir det klichéer. Vi hamnade här, gjorde den här grejen och har bara åkt med.

Vad blir nästa stopp? T: Nashville, Tennessee! Ett countryalbum? T: Vem vet! S: Vi har några platser kvar vi vill besöka på vår resa men det

fantastiskt. Om man som vi gör musik vill man göra det så bra som möjligt och inte slarva bort det. Där kommer helhetstanken in från början. Videor berikar musiken, precis som remixer. Det är spännande att få leka runt med någon annans verk och ge låten en annan vinkel. På tal om remixer. Ni har alltid jobbat mycket med dem. Från första singel och framåt har ni alltid låtit er bli remixade och ni själva har remixat artister som Depeche Mode, Lady Gaga, Felix Da Housecat och Coldplay. Vad är ert förhållande till remixer? T: Vi älskar den flytande definitionen av remix. För många blir det

en fristad. När man själv jobbar med något länge blir det väldigt värdefullt. När vi skickar iväg låtar för att bli remixade hoppas vi att den personen tappar all respekt för låten och bara har kul och gör något den vill höra. Det finns nivåer av att remixa. Vi gör skillnad på en remix och en dub. Många tycker att det är samma sak, vare sig du behåller melodin och gör lite små ändringar eller gör något helt nytt av låten tycker jag att remixen har sin plats i musiken. S: Vår bakgrund ligger i klubbkultur och dansmusik. Remixen har en naturlig plats i vårt Röyksopphjärta. Det är lite egenkärt på ett sätt att vilja bli remixad av vissa producenter men samtidigt är det ett fint sätt att lyfta på hatten och säga ”vi gillar det du gör, och vi tror att du kan göra något bra av vår låt”. Ifall någon i framtiden ska porträttera er karriär, hur skulle ni helst vilja att berättelsen om Röyksopp tog sig form? T: En stor skulptur i mitten av Stockholm! S: Ja, det blir bra! Jag har lust att säga film eftersom vi gillar det,

men det hade varit fint med en serietidning. Gjord av Milo Manara, Alejandro Jodorowsky, Jean ”Moebius” Giroud och Enki Bilal tillsammans. Vad tror du om det, Torbjørn? T: Ja, eller film. Film tror jag. Så länge det är en ung, sympatisk och snygg kille som spelar mig blir det bra. Jag vill sitta gammal och bitter och titta på honom. X Röyksopps sista album, The Inevitable End (Dog Triumph/Warner), släpps den 10 november.

känns lite tidigt att avslöja redan nu. Vi har lite konkreta idéer som vi tror kan bli bra. Det ska bli kul att få testa dem fullt ut nu när vi kan experimentera lite mer. Är ni nostalgiska nu när det är sista albumet? T: Uppriktigt sagt tror jag att det hela blir bättre av att avsluta det.

Slutet av albumet avrundas med att peka tillbaka på starten. Det känns snarare fint än nostalgiskt. S: Det har alltid funnits en tanke bakom det vi gjort. I alla beståndsdelar från varje tamburin till bokstav. Det är tydligt på omslagen exempelvis. På The Understanding presenterar vi oss men är lite maskerade. På Junior kör vi fullt ut som artister i helbild med poser och attityd. För att på Senior bli gamla och börja försvinna ut i mörkret. Nu på sista skivan är vi helt försvunna. Trots att skivorna varit självständiga har det funnits en röd tråd hela vägen. Vi har velat att det ska vara cykliskt. Om det låter pretto får vi ta det. Men vi ville att allt skulle knytas ihop. De två sista spåren har vi producerat mer som vi gjorde på första skivan. Speciellt Thank You, den är lite mer lo-fi gritty och dum men med massa känsla. Den betyder väldigt mycket för oss. Tror ni att det är helheten som gjort att det har funkat så bra för er? Ni har exempelvis vunnit pris för bästa pop och bästa house/techno för Melody A.M. Det måste tyda på bredd. T: Ifall vi är pop eller elektroniska har känts som en uppgift att

förklara för skeptiker hela tiden. Vi har hela tiden fått försvara den elektroniska musiken och förklara fenomen inom den. Det finns ingen gräns för hur mycket själ och identitet du kan ha i något du skapar bara för att du gjort det med maskiner, vilket vissa ändå tycker. Det har vi velat motbevisa genom att göra vår grej. Motbeviset har lett till att ni är den största norska musikexporten – ni blev större än A-ha i somras! S: Haha ja! Det var inte ett mål men vi måste verkligen tacka alla

som tycker att det vi gör är värt att betala för. Robyn också såklart. Det här baseras bara på försäljning men det blir väldigt konkret samtidigt. Det är kul att människor dedikerar sin tid och sitt kapital på något de hade kunnat få tag på gratis. Det är fint att människor visar uppskattning. T: Det är som att köpa blommor till någon. Du kan köpa en krukväxt som håller länge men ofta köper du en bukett, det finns ett symboliskt värde i att ge den till någon. Det känns likadant när någon i USA har lust att köpa vår skiva, det värmer verkligen. A-ha:s video för Take on Me är en klassiker. Era musikvideor har alltid varit ambitiösa också, har det hört till den röda tråden och tanken på en helhet? T: Det blir lätt väldigt filosofiskt när man pratar om helhet, vi börjar

lätt prata om existens och olika aspekter av det. Det finns många saker som helt enkelt bara existerar här på jorden, en sak som jag helt enkelt tycker är fantastiskt är konst. Det kan vara film eller vad som helst, för oss har det varit att skapa musik. Det är så mycket som är ruttet här i världen men den lilla grejen att man kan sätta ihop några toner i en abstrakt följd och skapa något som binder ihop människor och skapar möten på ett fint sätt som musik kan är NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

KRÖNIKA

NITTIOTALSNOSTALGI – en marknad för multinationella företag

et finns inget som säljer lika bra som sex, ätstörningar och nostalgi. Internet skulle vara framtiden, men blir alltmer en representant för barndomsnostalgi för unga vuxna. I alla fall på de mer klickdrivande underhållningssidorna som Buzzfeed, där bildsatta listor som ”23 saker som är porr för nittiotalister” och ”41 bilder som tar dig tillbaka till din barndom” varit standard i flera år. Det är en märklig plats att vara på, trots att jag ändå sitter och läser de där listorna över läsk vi minns, trots att jag inte känner igen de flesta, eftersom de inte funnits på den svenska marknaden. Jag alternerar mellan bildsatta listor över gamla leksaker och att kolla upp vad gamla klasskamrater gör nuförtiden på Facebook. För mig är nostalgin ett led i att försöka placera sig i en kontext hela tiden: här var jag då, här är jag nu och mitt tillbakablickande saknar ett romantiskt skimmer. För många handlar nostalgiska blickar mer om en längtan till en oskuldens tid. JAMES PONIEWOZIK SKRIVER i TIME att för tidigt uppkommen nostalgi kan vara vår generella väg för hur vi hanterar samhällets ”utökade gränsland mellan barndom och självständigt vuxenliv”. Det är säkert sant, men hur kommer det sig att den nostalgiska blicken blivit fixerad vid specifika varumärken och produkter? För den här sortens identitetsbaserade underhållning har utökats till en känslomässigt uppbyggd gräsrotslobbyism mot multinationella företag. Neonostalgins nya forum har medfört storskaliga kampanjer från varumärkesentusiaster. I flera år drev tre amerikanska killar ”SURGE Movement” ideellt på Facebook. SURGE är en citrusläsk som ursprungligen lanserades 1996 och sedan drogs in runt millennieskiftet. Den är också en av alla produkter som ofta figurerat på Buzzfeed Rewind. I år lyckades de övertyga Coca-Cola att producera drycken igen, efter att bland annat samordnat dagar då de över 100 000 fansen på Facebook ringde in till företaget. De köpte också affisch-tavlor utanför huvudkontoret med sitt budskap på. En exempelpost från deras Facebooksida låter såhär: ”Här på SURGE Movement tror vi att du bara har en barndom, och den kan lika gärna fortsätta under hela ditt liv”. Tillsammans med Coca-Cola har de också skapat ”den ultimata nittiotalsplaylisten”.

”Hur kommer det sig att den nostalgiska blicken blivit fixerad vid specifika varumärken och produkter?”

FÖRUTOM SURGE HAR även megaföretaget Mars valt att sälja godiset krispiga M&M:s sedan 2005, efter påtryckningar från godisfans. Även det populärt i USA bland tjugonåntings när de växte upp. Är det här ett utslag av att klickmonstersidorna hela tiden söker sig till minsta gemensamma nämnare, och då landar i de upplevelser som vi alla mer eller mindre delat och därför placerar oss bland

FÖR ÖVRIGT: Protip – om någon dryck lyckas skapa samma följe i Sverige som SURGE gjorde i USA gissar jag att Shio persika ligger bra till. Dessutom, mer nostalgi: Twin Peaks kommer tillbaka 2016 och Korallreven släpper ett slime.

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

godishyllorna i mataffären, eller var nittiotalet groteskt inriktat på konsumtion i jämförelse med tidigare decennier? Finns glädjen i att äntligen få vara nostalgisk över en tid man faktiskt upplevde själv, och inte vara begränsad till en drömbild av femtiotalets hemmafru eller någon hippiebyxa från sjuttiotalet? Och har tiden verkligen blivit cirkulär nu? Jag försöker föreställa mig tomheten i kroppen, efter den första sippen på barndomens favoritdryck tio år senare. X REBECKA HEDSTRÖM rebecka.hedstrom@nojesguiden.se

MENINGEN MED LIVET ALEX & SIGGE LIFELINE I SAMARBETE MED VILLMAN PRODUKTION PRESENTERAR

REGI PETER SETTMAN

SCHULMAN

EKLUND

GÖTEBORGSPREMIÄR

DRAKEN TORSDAG 6 NOVEMBER 06-Nov Göteborg, Draken TSÅLD

22-Nov Göteborg, DrakeN AL BILJETTER

07-Nov Göteborg, Draken BILJETTER

23-Nov Göteborg, Draken

08-Nov Göteborg, Draken BILJETTER

05-Dec Göteborg, Draken ESTÄLLNINGAR

13-Nov Göteborg, Draken

06-Dec Göteborg, Draken ESTÄLLNINGAR

14-Nov Göteborg, Draken AL BILJETTER

11-Dec Göteborg, Draken FÖRESTÄLLNINGAR

15-Nov Göteborg, Draken BILJETTER

12-Dec Göteborg, Draken FÖRESTÄLLNINGAR

16-Nov Göteborg, Draken

13-Dec Göteborg, Draken ESTÄLLNINGAR

SLU

FÅTAL FÅTAL

FÅT

FÅTAL

FÅT

EXTRAFÖR EXTRAFÖR EXTRA EXTRA

EXTRAFÖR

21-Nov Göteborg, Draken

BILJETTER: TICNET 077-170 70 70 & TICNET.SE SAMT LIFELINE.SE

KLUBB

HÄR FINNS DET NYSKAPANDE KLUBBLIVET

hur många gånger vi sett henne live, som att vi varit med om något stort.

5. Folk Folkteatern

Det ryktas om en uppsjö av nya klubbar, barhäng och konserter på Järntorgets nya häng. Precis vad göteborgshösten behöver.

IBLAND TILLBRINGAR JAG en del tid på

att klaga. Klaga på tråkiga bokningar eller bristen på roliga arrangörer och bra lokaler. Jag klagar på inträden och alkoholkultur och den dåliga tillgängligheten. Jag klagar för att det är mycket som skulle kunna bli bättre i Göteborgs klubbliv. För ett tag sedan blev jag intervjuad av en frilansskribent från England. Hen ville veta mer om den feministiska rörelsen, om queerklubbarna och om alla band som verkade finnas i ofantliga mängder. Hen ville veta om klubblivet som verkade så vitalt och varierat. Det förefallde som att här startade man själv den klubb man ville gå på. Politiska fester fick stort utrymme och alla gav support till det man tycker är viktigt. Jag kunde såklart inte annat än hålla med. När hen la fram sina upplevelser av Göteborg och klubblivet här från sitt utifrånperspektiv slog det mig hur fascinerande och vitalt det framställdes. Göteborgs klubbliv lät som en starkt pulserande del av den här staden under ständig förändring. Den lät inspirerande och nyskapande, levande och framförallt viktig. Det lät som att klubb- och festlivet här var något utöver det vanliga. Ju mer jag tänker på vårt samtal desto mer tänker jag på de arrangörer

JULIA IVARSSON julia.ivarsson@nojesguiden.se

FOTO: JOSEFIN MIRSCH

Lorentz spelar på Pustervik den 14 november.

som kämpar med små medel och utan vinst enbart för att skapa nya och bättre rum för fler människor. Jag tänker mer på de bokare som bokar artister utefter viljan att ändra på en homogen och tråkig scen som sett likadan ut i många år. Ibland behöver en tydligen få allt detta utpekat för att det ska bli tydligt. Men när det väl händer kan en inte sluta fascineras av hur mycket vilja, förändring och nyskapande den här staden besitter.

BÄST JUST NU 1. High Time – Makthaverskan

2. Beatrice Eli Yaki-Da, den 7 november

Hon har tagit över Sverige och förhoppningsvis snart världen med sin lesbiska anthem Girls. Nu har hon släppt sitt debutalbum och firar först med en gratiskonsert på Världskulturmuseet och sedan på klubb.

3. Lorentz Pustervik, den 14 november

Losos trogna fanskara har väl sedan länge ringat in det här datumet i kalendern. Äntligen ska alla få leva life tillsammans.

4. Silvana Imam + For BDK

Pustervik, den 1 november

Pustervik, den 21 november

Vad vore höst i Göteborg utan dödspop av det bästa slaget på Pustervik? Svar: Inte sig lik.

Förutom att vara en av den svenska hiphopscenens bästa och mest intressanta artister känns det varje gång, oavsett

2 FÖR 1 ELLER

HALVA PRISET

6 Läs mer på nojesguiden.se/ klubb-konsert/ goteborg

Ö ve

e r b j u dr 6 0 0 anden !

på restauranger, caféer, fast food, hotell, kryssningar, spa, kemtvätt, resor, sport, golf, nattklubbar, konserter, teater...

in e n av d 77 d i u g s u 5 on E n j oy B r t e l 0 31-74 2 5 a y n t s o r enk la r t kon t se Du köp e e ning, f r ån vå guiden. y o j n e . w ör lok ala f sida w w m e h r å v eller på 30

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Nu finns Take Away & Bonus Shopping i mobilen!

0,''$* 3c .81*6725*(7

รถppettider

'S)"&*&/ #W"- 1 ?l>I<M JFD BFB8J LE;<I <E C^E> K@; K@CCJ8DD8EJ D<; IlKK M@E \GGC<E M8IDIlBK J@;=C\JB JBF>JM8DG .<IM<I8J D<; <E JD8II@> C<E GFK8K@JGLI`

IUHGDJ O|UGDJ V|QGDJ WRUVGDJ RORI SDOPHV SODWV MlUQWRUJHW ZZZ IRONJEJ VH

KUNGSTORGET D< 1\CBFD

E @E

.81*6725*(7 .81*6725*(7 &20

Göteborgskalendariet

8/11 kl 15.30 DAVID BOWIE IS Victoria & Albert Museum, London

16/11 kl 18.00 A HARD DAYS NIGHT Beatles

Långfilm från 1964

21/11 kl 19.00 MADAM BUTTERFLY

+"4.*/& ,"3"

Kungliga Operan

/07 /&'&35*5*

22/11 kl 19.00 + 23/11 kl 13.00 BARBERAREN I SEVILLA Metropolitan, NY

23/11 kl 18.00 FARAOS DOTTER Bolsjoj, Moskva

1/12 kl 18.30 LYSANDE UTSIKTER Vaudeville Theatre, London

FÖR BIOPROGRAM SE: WWW.BIOROY.SE

40'*" ,"3-440/

/07 4503" 5&"5&3/

&-%,7"3/

%&$ 4503" 5&"5&3/

Avenyn 45 031-20 80 11 bioroy.se

KROG

ÄR KVILLE NYA MAJORNA?

AVENYFAMILJEN ÖPPNAR NYTT

”KVILLE ÄR DET nya Majorna, det vet ju alla”,

förklarar taxichauffören när han släpper av oss efter resan från Kungsten till Kvilletorget. ”Visst”, tänker jag, för så säger alla som bor i Högsbo med. Det är lite tröttsamt med den där deprimerande statusgrejen kring vad som är nya Majorna. Själv bryr jag mig inte mycket ens om gamla. För mig är Kville rätt och slätt Kville, det där rätt slitna området dit några av mina polare flyttade för en massa år sedan. Jag besökte dem en enda gång, de hade börjat langa droger (verkade det i alla fall som) och det var inte kul att umgås med dem längre när de spelade Goatrance på högsta volym – ”grannen är ändå alkis, det gör ingenting om vi väcker honom”. Skärpning för fan. I vilket fall går vi till restaurangen, efteråt promenerar vi till vagnen på Hjalmar Branting. Då ser jag för första gången monumentet för de som dog i Backabranden. Jag ser namnet på vännen som dog. Jag såg henne på Avenyn den där kvällen och har över en miljon gånger tänkt ”om jag bara dragit med henne till vår replokal”. Det hände inte, hon dog och jag kan inte vara avslappnad här. Men det kan finnas en poäng med ”nya Majorna”. Kville håller på att bli lite flott, samtidigt finns de gamla gardet kvar och håller ställningarna på sina sunkhak där vissa är riktigt goa, precis samma utveckling som i Majorna för några år sedan. Här är några Kvillekrogar värda att tugga sig igenom.

BÄST JUST NU 1. Jenin grill

TREDJE LÅNGGATAN, OFTA mörk och ruggig. För

många år sedan var ett av få vattenhål på gatan det där mexikanska knivhaket på hörnet vid Värmlandsgatan. Det lockade mest socialens gäster från Minihotell på andra sidan gatan. Men nu händer det saker när dörrarna slås upp till ett sort antal nya restauranger i Auktionsverkets gamla lokaler, nästan vid Linnégatan. Det är Avenyfamiljen som tar ett allt fastare grepp kring Göteborgs nöjesvärld. Jonas Järvmarker är vd för Avenyfamiljen som för ett år sedan öppnade bistron Levantine på Aschebergsgatan. – I februari förra året såg jag en annons i Dagens Industri där Auktionsverket-fastigheten var till salu, säger han. Långgatorna är ett av Göteborgs skönaste områden och fastigheten hade riktigt bra förutsättning för restaurang så vi lade ett bud och ett par månader senare genomfördes affären. I lokalerna kommer det öppna en mängd olika typer av restauranger, inklusive bageri och vinbar, Jonas Järvmarker menar att Auktionsverkets restauranger kommer att rymma 1 250 gäster. Dessutom finns det utrymme för ett par hundra extra på uteserveringarna. Däremot kommer det inte vara några nattklubbar som det ser ut nu. – I Göteborg finns en överetablering av klubbar men ett stort behov av fler restauranger. Avenyfamiljens fyra senaste etableringar har varit restauranger och nu öppnar vi ytterligare ett antal.

– Marknaden för casual-restauranger växer kraftigt så underlaget finns definitivt. Men det kommer krävas en hög beläggning för att få ekonomi och vi räknar med att det kan ta upp till ett år innan verksamheten är lönsam. Med ett nytt nöjespalats på den kanske mörkaste av långgatorna finns en chans att gatan kommer förändras, menar Jonas Järvmarker som även lobbat för att gatan ska bli någon form av gågata, lite som i Haga. – Satsningen kommer definitivt att förändra Tredje Långgatan som tidigare känts som en bakgata. Nu kommer det bli en ljus och levande plats. Har ni fler satsningar efter det här?

– Vi har inga fler satsningar på gång och är ödmjuka inför uppgiften att få dessa verksamheter att hålla kvalitet och nå lönsamhet. Men när vi har nått dit är vi öppna för nya utmaningar.

DETTA ÖPPNAR Taverna Averna – italiensk bistro Made in China – modern kinesisk mat Tacos & Tequila – mexikansk mat Kafé Magasinet – bageri och brödbutik En food truck – som serverar vietnamesisk snabbmat

Finns det ett underlag med folk i Göteborg för er att få ekonomi i så många nya resturanger?

Magnetgatan 6, facebook.com/pages/Jenin-grill

Vid en bilfirma, upp för en ståltrappa, genom en lång korridor med pizzeriakakel smäller doftens från Jenin grills kolgrill som en Mellanösternsmocka. Detta är en riktigt bra palestinsk grill för både köttätaren och vegetarianen.

Den prisvärda sjurättersmenyn gör Atelier väl värd ett besök.

Öppet: mån–tors 11–20, fre 11–21, lör–sön 12–21

2. Masala Kitchen Theres Svenssons gata 6, masalakitchen.se

Ett bra indiskt lunchhak som är lite trixigt att hitta till om du kommer från fel håll. Men oj, oj vilken promenad, genom gamla industriområden och förbi rostiga kranar. Efter det är du väl värd en rejäl lunch. Öppet: mån–fre 10–14

3. Kville Restaurang & Pasta House Brämaregatan 180, tel 31 22 60 39, kvillespastahouse.net

På ytan är det ett vanligt sunkhak på Kvilletorget som hade kunnat ligga var som helst mellan Höör och Haparanda. Men under ytan är det ett rätt ovanligt sunkhak, för de har veganalternativ för hela menyn. Den veganska seitanbiffen är riktigt god. Krogen har även ett välbesökt quiz på onsdagar. Öppet: mån–fre 12–00, fre–lör 12–01, sön 12–23

4. Tildas Krog Herkulesgatan 7

Här kommer det lite flottare alternativet bland tipsen. Inga konstigheter, en hederlig kvarterskrog av det lite mer populära slaget som har allt från fina ostar till stekar. De har även en perfekt bardisk för den som är mer förtjust i det. Öppet: mån–tis 11–22, ons–tors 11–23, fre 11–00, lör 13–00, sön 13–22

KALLE WANNERSKOG kalle.wannerskog@nojesguiden.se

FOTO: THOMAS WAL

Atelier Södra Hamngatan 2A, tel 031 80 25 21, hotelpigalle.se/atelier-meny

På Hotell Pigalles översta våning i Brunnsparken finner vi restaurang Atelier. Vi stiger ur hissen och rakt framför hissdörrarna ligger det öppna köket där kockarna arbetar välkomnande hårt. Matsalen är rymlig och vi får först en rätt missvisande vikingahallskänsla. Toaletten saknar spegel vilket ökar tempot delvis, men eftersom det bara finns en enda här uppe blir det ändå tradigt. På väggarna hänger konst med mycket tuttar och dalkullor. Vi sätter oss förväntansfullt. Den pratglade och trevliga servitören leder oss igenom menyn. Men vafalls, här läser vi att de serverar ål! De små bestarna är ju i princip utfiskade! Detta känns inte bra. Men vi får snart lugnande besked om att de odlas i Helsingborgstrakten och vi andas ut. På Atelier finns bara ett sätt att äta: den prisvärda sjurättersmenyn. Nästan alla förrätterna serveras samtidigt, vi angriper godsakerna som två svultna gamar och fuktar halsarna med det väl kylda vinet. Först tar vi oss an den rökta ålen som låter oss väl smaka, för det är löjligt gott tillsammans med smörstekt potatis och kalixlöjrom. Men det erbjuds även rödbetor rapsgrispaté, smörstekt svamp och ceviche. Här finns det något för alla och envar.

Den stekta torskfilén är okej som första huvudrätt men vi har smakat bättre. Torsken har fått behålla skinnet som skulle förgylla chipsskålen på varenda fredagsmys i riket. Även här blir vi intygade att det är en etiskt korrekt fångad fisk från ett säkert bestånd. Sedan kommer ett stycke griskind och det är en av de finaste bitarna som går att få. Kinden kommer tillsammans med en underbar secreto Iberico de bellota, på svenska ”Grisens hemlighet”. Samtidigt får dock den köttfria av oss kvällens besvikelse, två sparrisar över en bit fänkål eller något i den stilen. Inte för att det smakar dåligt, men det går inte att jämföra med grisens kind och hemlighet. Efterrätten är en ljuvlig äppelpaj med en blandning av kardemumma och kanel, den lite mer sötsaksintresserade av oss hugger i med vällust och äter nästan upp bägges skålar. Atelier är bra, faktiskt riktigt bra. Maträtterna var inte direkt förvånande men det är gott och väldigt prisvär. Deras meny kostade ”endast” 450 kronor per person vilket är bra på den här nivån av kök. Störande dock att den vegetariska menyn inte alls höll samma klass som den ordinarie. Öppet: mån–tors 18–22, fre–lör 17.30–22.30, sön 17–sent, lunch mån–fre 11.30–14.00.

NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

KROG

MED KĂ&#x201E;NSLA AV GATAN Duy-Tan Kvilletorget 19, tel 031 22 02 50, facebook.com/ pages/Duy-Tan

Den avlĂĽnga lokalen ger en fĂśrnimmelse frĂĽn en av vĂĽra favoritrestauranger i Bombay, den dĂ¤r kĂ¤nslan av att sitta nĂ¤ra gatan dĂ¤r det hĂ¤nder saker. Nu Ă¤r vi visserligen pĂĽ Kvilletorget och kĂ¤nslan Ă¤r inte sanningen men luften pyser ut lite hĂ¤rligt nĂ¤r vi sĂ¤tter oss pĂĽ lĂ¤derstolarna. Det finns ingen alkohol att bestĂ¤lla till genomgĂĽngen av menyn. Skitsamma, det Ă¤r rĂ¤tt fĂĽ rĂ¤tter att vĂ¤lja mellan sĂĽ bubbelvattnet duger. Vegetarianen blir knappast bortskĂ¤md pĂĽ Duy-Tan men vi bĂśrjar med fĂ¤rska vĂĽrrullar och en BĂĄnh XĂ¨o. Den sistnĂ¤mnda rĂ¤tten Ă¤r en rispannkaka som Ă¤r fylld med rĂ¤kor och flĂ¤skkĂśtt. FĂ¤rska vĂĽrrullar Ă¤r i vanliga fall en av vĂĽra favoritrĂ¤tter och fĂśrvĂ¤ntningarna Ă¤r hĂśga, men de tight rullade sakerna Ă¤r

ingenting som fĂĽr oss ur balans. Men sĂĽ gĂĽr vi pĂĽ rispannkakan och hĂ¤r har vi jackpotten. Det Ă¤r kĂśtt, rĂ¤kor och groddar i den frasiga pannkakan, i sig smakar de inte mycket, men tillsammans med den syrliga sĂĽsen: aj aj aj! Vi Ă¤r nĂ¤stan mĂ¤tta nĂ¤r huvudrĂ¤tterna dyker upp. Strimlad biff i buljong och risnudlar med mini-vĂĽrrullar och grillat flĂ¤sk. Men ingen av huvudrĂ¤tterna fĂĽngar oss, de smakar helt enkelt inte mycket och vi saknar salt och allskĂśns kryddor. Det verkar som krogen anvĂ¤nder samma slags kĂśtt till alla rĂ¤tter. Vid sidan av rĂ¤tterna serveras vi en sallad som Ă¤r riktigt god med strimlad mynta till, det Ă¤r en klassiker att ta en tugga av Ăśrten i renande syfte till nĂ¤sta matrĂ¤tt. RĂ¤tterna Ă¤r mycket vĂ¤l tilltagna. Trots att vi Ă¤r matvrak gĂĽr det inte att Ă¤ta upp allt. Speciellt som vi tagit fĂśrrĂ¤tter. EfterrĂ¤tt Ă¤r alltsĂĽ att glĂśmma. Vi lĂ¤mnar torget, inte ledsna, inte glada, men pannkakan kommer vi att komma tillbaka fĂśr. Ă&#x2013;ppet: mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;tors 10â&#x20AC;&#x201C;21, freâ&#x20AC;&#x201C;lĂśr 10.00â&#x20AC;&#x201C;21.30. FOTO: THOMAS WAL

ÄĆ˛Ä&#x203A;0=8Ä&#x2122; :É&#x2039;ÄŞ*45 EO ÄłĹ´ÄĽÉ&#x2030;IMÄ?EÇ&#x2039;É&#x2039;Ä&#x2013;N4 ÄŠ Ć¸ HĂ&#x201E;R HITTAR DU ALLA KLASSIKER SOM JANSSON, KĂ&#x2013;TTBULLAR & HEMGJORD SILL, SOM GĂ&#x201E;RNA SAMSAS MED NYA DELIKATESSER OCH GODA DRYCKER. ALLA VĂ&#x2026;RA JULBORDSGĂ&#x201E;STER FĂ&#x2026;R Ă&#x201E;VEN EN ENTRĂ&#x2030;BILJETT TILL JUL PĂ&#x2026; LISEBERG.

Ä*É&#x160; ÄŠ0Ç&#x2039;G N@A QĆłÄŚKÉ&#x160;/ÄŠ3 >ÄŚ É&#x160; Ĺ Äżâ&#x20AC;Ť×ąâ&#x20AC;ŹĹ Ĺ&#x201A;â&#x20AC;Ť×ąâ&#x20AC;ŹĹ Ĺ&#x2026;É&#x160;ĹŞ ÄźĹ&#x2022;â&#x20AC;Ť×ąâ&#x20AC;ŹĹ&#x;ÄšÉ&#x160; " 8 F Ä&#x2013;N4 Ä?E É&#x2039;&915â&#x20AC;Ť ×˛â&#x20AC;Ź0Ç&#x2039; ! É&#x160;> É&#x160; Ä&#x203A;Ç # É&#x160;Ĺ&#x160;Ĺ?Ĺ&#x2C6;Ĺľâ&#x20AC;Ť×ł×ąâ&#x20AC;ŹÄĄ?

K U N G S P O RTSAVE NYN 24

+46 31 751 54 00 R U BYBAR.S E

<1Ç&#x152; +MÄŞÉ&#x2030;.PÄ&#x203A;Äˇ=G É&#x2030; >ÄĽĹľ Q+ ÄŞ<Fâ&#x20AC;Ť×˛â&#x20AC;ŹÄ&#x2122;Ç&#x160; 5"E@Ç&#x152;ÄŞE+2ÄĽH=;Ĺ¨ÄĽ Ç&#x2039;; * Ä?K 5ÄĽâ&#x20AC;Ť< ×˛â&#x20AC;Ź7É&#x2039;"34 ÄŚÉ&#x2030;F,Ä&#x17E; Ĺľ ÄšĹ&#x192;Äžâ&#x20AC;Ť×ąâ&#x20AC;ŹĹ&#x161;Ĺ&#x2C6;Ä˝Ĺ&#x160;Ĺ&#x2014;Ĺ&#x201A;Ĺ&#x2030;â&#x20AC;Ť ×˛â&#x20AC;ŹSTORA GRUPPER, PRIS PĂ&#x2026; OFFERT 34

NĂ&#x2013;JESGUIDEN | NR 9, 2014

DRYCK på KROGEN

Det finns något romantiskt gammaldags med att slå sig ner själv i en bar, ta ett glas, spana in folk och konversera med bartendern. Men yrkesrollen bakom bardisken har förändrats. Idag är det svårt att veta hur man som gäst ska bete sig. Är det läge att öppna hjärtat, dränka sorgerna i den billigaste whiskyn eller bara knipa käft och dricka det som bjuds? Alf Tumble generaliserar å dina vägnar.

Micke Mixolog Mixologen är en nörd som tar sitt arbete på fullaste allvar. Titeln bartender hör till det förgångna. För Micke Mixolog är hjärtat i yrket själva skapandet. Den bästa kreationen, det vill säga cocktailen, är den som aldrig är gjord. Micke har enorm respekt för de klassiska drinkrecepten men kan inte låta bli att raffinera och förfina dem med sin egen twist. Han gillar även att döpa sina babies till underfundiga namn. Var beredd på att vänta. Oavsett cocktail du beställer kommer den att göras efter konstens alla regler och presenteras i allt annat än ett vanligt glas. Micke Mixolog saknar inte social kompetens men om du ska lyckas få till en pratstund gör du bäst i att prata sprit, kemi eller amerikansk cocktailhistoria.

Skäggprydde Shaban Det är inte bara Shabans salongsansade skägg som är perfekt. Frisyren, förklädet, glasögonbågarna och alla blänkande tools i baren är lika snyggt anpassade.

Till skillnad mot mixologen har Shaban en kompromisslös inställning till klassiska cocktails. Inga trix, twists eller tolkningar är tillåtna. Originalen regerar. Helst ska det bara vara tre ingredienser. Ofta bara sprit, möjligtvis citronsaft, men inga krusiduller eller krångliga presentationer. Skäggige Shaban älskar att stå i sin bar och hålla små predikningar för sina anhängare. Fansen och vännerna är

många, karismatiske Shaban drar alltid mer folk än dj:n. Som gäst gör du bäst i att låta Shaban välja. Var beredd på att säga vilken spritsort du vill ha som bas (säg gin eller bourbon) men nämn för guds skull inga cocktailnamn så undviker du risken att beställa något annat än originalet.

Tatuerade Tuva Baren där Tuva arbetar har högt tempo, ofta mycket folk och alltid rätt musik. Hon älskar att skaka cocktails men rynkar inte på näsan om någon beställer järn eller bärs. Huvudsaken är att det går snabbt. Hennes snowboardliknande bar-blade, som sitter fast i hårbandet, har hon designat själv i rostfritt stål. Favoritverktyget annars är XL-shakern hon använder för stora brickbeställningar av margaritas. Hennes egen signaturmargarita gör hon på granatäpple efter ett recept hon lärt när hon trailtrekkade i Mexiko. Tuva älskar att slänga käft med kaxiga killar men håller brudarna kort. Packade drägg slänger hon mer än gärna ut på gatan. Vill du få bra service beställer du något fort, gärna ren sprit och dricksar bra. Räkna aldrig med något terapiprat. Tuva tar hellre en ciggpaus än kallpratar.

Rolf, är att deras yrke handlar om två saker: göra gästen nöjd och vara trevlig. Rolf snackar hellre med sina gäster än imponerar med sina drinkkunskaper. Om du ber honom att göra något ”gott” blandar han en GT. Det är dumt att krångla, det handlar ändå bara om att umgås. Som historieberättare är Rolf ett unikum. Vad som är sant eller inte kvittar för det mesta. Ofta jobbar Rolf i en hotellbar där han av övrig personal ses som en levande inventarie. Se till att du inte har bråttom när du hälsar på i Roffes bar och specificera gärna om du vill ha en fyra eller en sexa. Vill du göra bort dig beställer du en galopp. ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se Twitter: @alftumble

Rutinerade Rolf I Rolfs bar sitter många stammisar. När inte Rolf jobbar är han själv en stammis. I början av sin karriär jonglerade han med flaskor och blandade färgglada tikidrinkar. Rolf har sett och hört allt. Det nya bartenders inte fattar, anser

Möt Ginger Joe! www.bibendum.se

BARTENDERN: EN VÄN I BAREN?

20,90 KRONOR

ART. 88018 ALK. 4% VOL. 330 ml

facebook.com/gingerjoesverige

$ONRKRO NDQ VNDGD GLQ KlOVD NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

SCEN & KONST

6 Läs mer på nojesguiden.se /scen/göteborg

GENTRIFIERA, BLI INTE GENTRIFIERADE DET HÄNDER MIG ofta. En vernissage-

inbjudan på en flyer eller i ett event på Facebook. Kanske är det en fräsig nittiotalsestetik som signalerar cutting edge artsy freshness från kontinenten. Kanske är det en lite ockult tematik och mystiska ord på latin som skvallrar om att någon åtminstone har gått på konstskola. Jag lyser upp inombords. Tänker att vi kan också, vi Göteborgare. Ser framför mig en lång, dimmig kväll av pretentioner och ljummen öl. Jag vet att jag inte ska rota vidare sedan, inte låta blicken vandra ner mot botten av flyern eller slutet av eventtexten. För den är alltid där, den förhatliga loggan från Göteborgs Stad. Förbannad river jag sönder flyern, drämmer ner laptopskärmen så det sjunger i bordet och sätter på Paradise Hotel. Kulturstödet. Ständigt detta kulturstöd. För nu vet jag vad som väntar. En

slipad och välstädad produktion från slipade och välstädade projektledare med två års utbildning från Kulturverkstan, godkänd av en lika slipad och välstädad kulturhandläggare med utbildning från

”Istället sitter man i horder och böjer sig över projektstrategier och ansökningsblanketter på Järntorget.” Humanisten. Som en sorts kulturvärldens mellanskikt ligger de där, en redundant hinna som stryker ut och plattar till. Ölen blir till saft. Den konstnärliga inriktningen blir anpassad till demokratifrämjande snuttefiltar. Loggan på plats. Fenomenet finns överallt men det är inte i alla städer det förvandlats till ett självändamål. I Göteborg är den självklara

första tanken i drömmen om att starta ett galleri, sätta upp en pjäs eller starta klubb inte att hitta en lokal. Det är att hitta rätt KY-utbildning. Helt i onödan. Jag hatar ordet entreprenörskap men tyvärr är det vad som behövs. Nu! Staden ekar av tomma industrilokaler och öde kvarter som kan fyllas med vad som helst. Istället sitter man i horder och böjer sig över projektstrategier och ansökningsblanketter på Järntorget, medan alla konstnärer på Valand flyttar till andra städer. Börja göra saker istället. Förr eller senare kommer kommunen ändå med pengapåsen. Gentrifiera, bli inte gentrifierade.

BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se

Back. Allt ska bort! på Röhsska.

Liljebrinks på Folkteatern.

BÄST JUST NU 1. BBY Magazine Release Party Rum 26 på Tredje långgatan, den 15 november

Grundarna av BBY-magazine är trötta på det mansdominerande konstsamhället. Deras motreaktion är separatism i en tidskrift där kvinnor har företräde. Men alla får läsa! Och alla får fira!

2. Back. Allt ska bort! Röhsska, Vasagatan 37–39, från den 5 november, öppet: tis 12–20, ons–fre 12–17, lör–sön 11–17

Modesveriges superstar Ann-Sofie Back som lätt och ledigt blandar kommersiellt 36

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Cheap Monday-mode med high fashion har som första svensk vunnit det prestigefyllda Torsten och Wanja-Söderbergpriset på galna en miljon kronor och en soloutställning på Röhsska. Fram till januari blir alltså muséet lite mer av en Weekdaybutik.

3. Ann Charlotte Rugelt Ferm, Ruta Vitkauskaite och Martin Thulin

4. Liljebrinks Folkteatern, biljettpris 120–150 kronor

Scenkonstens absoluta favorittema – scenkonst om att borgerligheten är förljugen får med uppsättningen Liljebrinks ytterligare ett tillskott. Är allt som det ska i den fina vita bostadsrätten vid havet? Man kan bara ana.

5. Daniel Jensen – Before the Beginning

Ljudkonstgalleriet, Masthuggsteatern 3, den 1–14 november, vernissage den 1 november

Konstepidemin, Konstepidemins väg 6, till den 16 november, öppet: tis–tors 12–17, fre–sön 12–18

Göteborgs enda galleri helt tillägnat ljud fortsätter med sitt diffusa mål att utforska okänd mark i ljudkonstens landskap. Tre ljudkonstnärer. Ett galleri.

Daniel Jensen blandar primitiva teckningar och realism i en salig röra. Som barnteckningar från ett elakt urtillstånd vi andra glömt bort.

/LOMHEULQNV En svart komedi i vitt

av Håkan Johnsson regi Erik Ståhlberg Välkomna in i familjens bubbla – en bubbla lika bräcklig som bostadsmarknaden! När de dekorativa limefrukterna börjat mögla, när parketten är slipad en gång för mycket och våra relationer blankpolerade – vad finns då kvar?

Spelas hösten 2014 Biljetter/Info: folkteatern.se eller 031-60 75 75

www.frilagret.se

MODE

6 Läs mer på nojesguiden.se /mode

HÖJDPUNKTER FRÅN CHANEL SS15

TILL DEN URVATTNADE FEMINISMENS FÖRSVAR

1. Oväntat, ändå, att mossgrön mocka med ens blev det material man helst av allt vill klä sig i.

Text: GRETA THURFJELL

”Chanel är inget progressivt modehus, Karl Lagerfeld ingen progressiv modeskapare.”

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

är i skriande behov av rörelsen, måste väl även det allra minsta feministiska ställningstagande ses som en seger? Beyoncé ställer sig framför en enorm projektion av ordet FEMINIST på VMA:s. Emma Watson pratar om vikten av feminism inför FN. 17-åriga Malala Yousafzai vinner Nobels fredspris. I Sverige dominerar Feministiskt Initiativ en i övrigt lika delar dödstråkig som livsfarlig valrörelse. Alla dessa händelser har blivit kritiserade, på mer eller mindre goda grunder, men ibland får vi kanske vara glada för det lilla. Vad vi måste komma ihåg är att det knappast är Chanels första visning med ett budskap. AW14-kollektionen visades upp i ett hypermodernt, hemmasnickrat varuhus, där samtliga varor var av märket Chanel. (Lite likt det Ann-Sofie Back gör på Röhsska museet i Göteborg nu, säljer kondomer och toalettpapper märkta BACK.) SS10-visningen försökte sig på något sorts ”tillbaka till naturen”-tema i en lada. Märket påstår faktiskt inte att de själva skapar trenden feminism, snarare uppmärksammar de en trend som redan existerar och försöker säga något om sin samtid. Och om vår egen tid ser så ljus ut att till och med Karl Lagerfeld, som i samband med denna visning ändå kände sig tvungen att uttala de livsuttröttande orden ”political correctness killed everything”, kan ta in det, då finns det kanske skäl att vara hoppfull. Men Karl, ge fan i att gå framför dina modellers feministiska demonstrationståg på catwalken. Kliv åt sidan. Det är dags nu. X

2. Den värsta sortens resårade skinnjacka, vadlång skinnkjol med slits, assymetrisk axelremsväska i skinn (med knappar). Det borde inte vara snyggt. Jag vet inte varför det är så snyggt.

3. I stort behov av vida spetsbyxor. Kan den som vet var vida spetsbyxor finns att köpa (säg inte Chanel) kontakta mig?

FOTO: YANNIS VL AMOS / INDIGITALIMAGES.COM

n Chanel-visning är en Chanel-visning. Alltid gigantisk. Ofta osubtil i sitt budskap, och lika ofta överskuggar den kläderna (låt oss erkänna att de har sett likadana ut sedan förra sekelskiftet) och väcker diverse känslor hos folk. I synnerhet den senaste, SS15kollektionen, som slutade i en feministisk protestmarsch inspirerad av demonstrationerna i Frankrike 1968. Gigantiska namn som Cara Delevingne, Kendall Jenner och Gisele Bündchen lyfter plakat med smått motsägelsefulla budskap: ”Tweed Is Better Than Tweet”, ”Feminism, Not Masochism”, ”He For She”. Det är inga revolutionära ord. Och visningen har inte helt oväntat fått hård kritik för att göra feminismen kommersiell, till en handelsvara, en trend som vilken som helst. Jezebel kallar den ”cynisk”. Det må vara hänt. Chanel är inget progressivt modehus, Karl Lagerfeld ingen progressiv modeskapare (förlåt, men han är 81 år, hur nyskapande kan han förväntas vara?), och jag har inte glömt när han kallade Adele ”lite för tjock”(!). Men det måste sägas: är vi inte för all spridning av feminismens gospel, även i något urvattnad form? I en värld där betydligt fler fortfarande ser på feminismen som paria, och där de flesta aldrig har hört ordet men

H O L ME N S H E R R K IL S GATA N 12 4 11 04 G ÖTEB O R G

N U K A N D U H A N D L A K L Ä D E R O N L I N E PÅ H O L M E N S H E R R . S E R E P L AY TIGER OF SWEDEN NUDIE JEANS

ETON J. LINDEBERG HUGO BOSS

GANT O S C A R JAC O B S O N CORNELIANI

L.B.M STENSTRÖMS LOA K E

LITTERATUR

KONCEPTET OCH POESIN Lee Langvad.

Konceptet? Att rubriken saknade brödtext. Idén skrotades av formmässiga skäl. Det kanske var lika bra.

MÅNADENS LÄSNING När jag inte hade nåt

Sokrates död Niklas Åkesson

Ison Glasgow och Emil Arvidson

CLP Works

Brombergs

Den antika kören känns trendig just nu. Hos Niklas Åkesson blir det mer än berättarteknisk pose: debutdiktsamlingen är djup, vacker och rolig på riktigt. Från en perrong berättas historien i fragment: om Sokrates död, javisst, men också om en samtida kärleksrelation som faller ihop i vardagens destruktivitet, om Platons allt mer tilltagande desperation och ”Ungdomen -55”. Allt medan ett diktjag försöker lära ett barn den analoga klockan – Sokrates död är lika lillgammal som filosofisk.

Med en drivande röst berättas Ison Glasgows historia: från Queens till Stockholm, in i fattigdomen och hemlösheten, mot musiken och ett annat liv. Här finns den gränslösa kärleken till mamman som dansar på gatorna för småslantar, den dubbla kärleken till pappan med den förrädiska karisman. Avgörande händelser tecknar ett liv. Det är rakt, ömsint och rätt igenom spännande, fyllt av smärta, skratt och solidaritet.

Vandra, tanke

Sjuttioåtta uppslag till SF-romaner hämtade ur Linus Andersens anteckningsbok Pär Thörn och Leif Holmstrand Chateaux Pocket

Titeln är sin egen baksidestext. Den tunna gula boken tar några minuter att läsa. Den förutspår framtiden, denna tid som är så klassisk att förutspå. En skrattar, en gråter. Det är smart, men också lite dumt. Får en att tänka. Ibland glömmer jag också vilket år det är. ELIS BURRAU elis.burrau@nojesguiden.se Twitter: @elis_burrau

Att skriva Marguerite Duras

Ingeborg Bachmann

ellerströms

Att skriva är en helt otrolig bok, nu sömlöst översatt av Kennet Klemets. Marguerite Duras näst sista. Hon är så tvärsäker,

Att Ingeborg Bachmanns samlade poesi presenteras på svenska är en stor

så brutal. Det kanske bara är Duras som kan komma med definitiva utsagor om skrivandet, döden, ensamheten för att sedan säga emot sig själv på ett lika definitivt sätt, och komma undan med det.

Nordic retailers: www.productline.no

JAG ÄR I Köpenhamn och tänker en del på konceptuell poesi. Jag har köpt Maja Lee Langvads diktsamling HUN ER VRED – Et vidnesbyrd om transnational adoption. Boken är byggd kring ett upprepande koncept där varje stycke inleds med just ”Hun er vred…” Diktens ”hon” är förbannad över 237 sidor, en motstridig ilska som belyser den utnyttjande kapitalistiska konstruktion som är transnationell adoption. Lee Langvads bok är fruktansvärt bra. Jag tänker att vreden blir en språkets katalysator, men också att den repeterande formen gör urladdningen HUN ER VRED möjlig. Jag sitter på tåget från Köpenhamn och Kenneth Goldsmith, den konceptuella diktens självutnämnde gudfader, twittrar om vilken teknikfientlig stofil Jonathan Franzen är. Jag drar lite på munnen. Jag tänker fortfarande på konceptuell poesi. Först skulle den här krönikan bara vara en rubrik som hoppades av hela sitt hjärta att Gloria Gervitz skulle få årets Nobelpris i litteratur. Jag tänkte att det skulle bli en trotsigt konceptuell krönika och skrev något om att min deadline var innan Peter Englunds tillkännagivande, något om vilket skriande mästerverk Gervitz oavslutade Migrationer är. Om hur fett det vore med det största litteraturpriset till en författare som skrivit på en enda dikt i hela sitt liv.

händelse. Sedan innan finns bland annat romanen Malina och den österrikiska poetens brevväxling med Paul Celan – nu kommer äntligen dikterna! Hårda, vackra, tunga, lätta, förgörande sådana om kriget och kärlekens efterspel. Om exil, skuld och smärta. Allt i eftertänksam tolkning av Linda Östergaard, där musikaliteten har fått backa för politiken. Som läsare ser vi ett språk som minns och vissa rader får mig ur balans, som dessa: ”hade jag inte tistlar i hjärtat, / (kvävde jag inte solen), / hade jag inte begär i min mun,”. Samlings-volymen Vandra, tanke talar klarspråk: Ingeborg Bachmann är en av 1900-talets allra största.

0$.(56 2) 7+( 25,*,1$/ 6:,66 $50< .1,)( , : : : 9,&725,12; &20

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Av SOFIA FREDÉN Regi NORA NILSSON Med CARINA BOBERG, ANNA GRANQUIST, MIA HÖGLUND-MELIN, LISA LINDGREN, JOSEFIN NELDÉN

Urpremiär 28 november Nya Studion Biljetter 031 708 71 00 Restaurangen 031 708 70 90

www.stadsteatern.goteborg.se

ö d , a b b o j , a b b Jobba, jo

SPEL TREND:

TESTOSTERONSTINNA VITA MÄN KROSSAR LÄGRE STÅENDE KULTURER JAG STÅR PÅ en klippavsats någonstans i Midgård, den värld där Sagan om Ringen och Bilbo utspelar sig, och känner mig smutsig ända in på benet. Och det är inte för att jag nyss korsade en sinad flodfåra, med lera upp till knäna. Jag är täckt i levrat orch-blod. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många orchsoldater jag slaktat i spelet Middle-Earth: Shadow of Mordor. Och det är inte slut än. Jag, utbygdsjägaren Talion, ska mörda mig igenom hela den orchiska arméhierarkien, för att slutligen utkräva hämnd på en av Saurons närmaste. Och det görs genom lika delar smygande, torterande och huvudkapande. Liknelsen till Jack Bauer har gjorts, och den är talande. Det här är grafiskt våldsamt på ett sätt som sällan siktats i de riktigt stora speltitlarna. Huvuden genomborras, halsar huggs, individer torteras för att lämna viktig information – och det svarta blodet slutar aldrig spruta. Kanske är det för tidigt att säga men det övergrafiska våldet verkar vara lite

av en trend i den nya generationen konsolspel, en trend som möjligen startades av God of War-spelen. Ett annat, mer aktuellt exempel, är Ryse: Son of Rome. Här spelar du den romerske generalen Marius Titus. Marius får se sina föräldrar och sin yngre syster mördas av barbarer, och dömer därefter en halv kontinent till döden. Och utfärdar själv straffet med sitt svärd och sin båge. Ryse och Shadow of Mordor är två spel som båda hämtar sin spelmekanik från mästerliga Batman: Arkham Asylum. Men för att förtjäna sitt existensberättigande har de ändrat miljöerna de utspelar sig i. Det, och adderat oändliga mängder blod, våld och tortyr. Det är här klassiska berättelser körde genom samma estetiska filter som den moderna MMA-sporten inkapslats i, sedan Zuffa-ägda UFC tog över makten. Testosteronstinna män som hämnas när deras kvinnor mördats. Och en hämnd som är helt oproportionerlig till brottet. Riktigt obehagligt blir det först när en börjar fundera på vad som egentligen

SVENSKA SPEL MED MÅNGFALD PÅ AGENDAN Svensk spelindustri blomstrar – samtidigt som hatkulturen på spelforumen växer sig allt starkare. Diversi är ett försök att få bukt med problemen. HÖSTEN 2014 KAN mycket väl vara den sämsta

någonsin för spelkulturen. Under de senaste månaderna har hatet svämmat över i gamerkretsar och alla har på ett eller annat sätt blivit påverkade (läs mer om Quinnspiracy på nojesguiden.se/michael-gill). Men det finns ljuspunkter mitt i all misogyni och hatkultur. En av dessa är Diversi, ett initiativ skapat för att främja mångfalden i den svenska spelbranschen. Samson Wiklund, en av medlemmarna i styrgruppen i Diversi, berättar om hur Diversi skapats som ett slags nav där utvecklare, journalister, utbildare och studenter kan hjälpa och tipsa varandra om samarbeten. Det låter lite som en spelifierad version av Rättviseförmedlingen – och tanken är att alla ska känna att de har en plats, både i branschen och i spelsoffan. Lobbyorganisationen och branschorganet Dataspelsbranschen släppte nyligen Spelutvecklarindex, en rapport om läget i den svenska spelbranschen. Siffrorna är insamlade från spelföretagens årsredovisningar för 2013. Här slås, som vanligt, på stora trumman för den blommande spelindustrin. Branschen som sådan har vuxit med nästan 600 personer, till idag drygt 2 500 42

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

6 Middle-Earth: Shadow of Mordor.

händer på skärmen. En vit man som i princip ensam tar sig an en främmande, skrämmande och ”lägre stående” kultur. Och hackar den i småbitar. Shadow of Mordor är ett välgjort spelhantverk på många sätt. Och jag återkommer till det oftare än vad jag vill erkänna. Men samtidigt lämnar det mig med en otroligt dålig smak i munnen. Tolkiens verk har många gånger (felaktigt?) kritiserats för att vara politiskt problematiskt. Men frågan är om Midgård någonsin varit så problematisk som det är i spelföretaget Monoliths händer.

Läs mer på nojesguiden.se /spel

MICHAEL GILL michael.gill@nojesguiden.se Twitter: @MFGill

anställda. Det är också intressant att antalet kvinnor vuxit med 38 procent under året, samtidigt som antalet män vuxit med 27 procent. Men det räcker inte. Sexismen finns i hela branschen, enligt Samson Wiklund. Och representationen är ett av skälen till det. Samson beskriver det hela som en ”hönan och ägget”situation. – Det är mest män i företagen så det är mest män i spelen så det är mest män som söker sig till utbildningarna så det blir mest män i företagen, och så vidare. Därför beslutades att all eventuell förändring till följd av mångfaldsarbete måste vara någon slags heltäckande samarbete. Traditionellt har kvinnor som börjat arbeta i spelbranschen haft svårt att etablera sig som annat än PR-personer eller liknande. På positioner som inte har en direkt och avgörande roll för spelen som produceras. Game designers och programmerare är exempel på mer inflytelserika positioner. Men Johanna Nylander, ansvarig för samhällsfrågor på Dataspelsbranschen, ser inte det som ett problem. På vilka positioner finner vi kvinnorna i spelbranschen? Är det fortfarande samma traditionella uppdelning?

– Det korta svaret är att vi inte vet, men heller inte tycker att det är särskilt relevant. Det finns över 400 kvinnor på svenska dataspelsföretag och även om vi så klart skulle se många fler bidrar alla, programmerare som personalchef, till ett bättre arbetsklimat, och förhoppningsvis till att det produceras bättre spel. Kanske kan hösten 2014 ändå bli början på något bättre, snarare än bara en djupdykning ner i mörkret.

DATASPELSBRANSCHENS FEM TIPS FÖR HUR DU SOM SPELARE OCH KONSUMENT KAN ARBETA FÖR EN BÄTTRE SPELBRANSCH: 1. Köp spel som satsar på att porträttera människor på ett vettigt sätt. 2. Stöd utvecklare som vill förändra branschen. 3. Tvinga dina vänner att spela alla de bra spel som faktiskt finns där ute. 4. Säg till företagen som håller sig med stereotypa förebilder att du vill se mångfald. 5. Berätta för de utvecklare som gör bra spel att de är fantastiska.

The Vanishing of Ethan Carter Utvecklare: The Astronauts Plattform: PC Ungefärligt pris: 190 kronor

Berättelsen om Ethan Carter börjar när detektiv Paul Prospero, expert på det övernaturliga, kliver ut ur en tågtunnel i Red Creek Valley. Prospero har fått brev från den lilla Carter-pojken, och förstår snart att det här är ett fall långt bortom det normala. Och det behövs bara några minuter i det undersköna höstlandskapet för att inse att den här platsen har mer att gömma än Twin Peaks och Bright Falls (från Alan Wake!) tillsammans. TVoEC är ett spel av samma skola som Dear Esther och Gone Home. Atmosfäriska, långsamma och berättartunga spel långt ifrån allt vad headshots och highscore-listor heter. Kanske klagar någon på att spelet är för linjärt, vilket är att missa poängen fullständigt. Som allra mäktigast är TVoEC i det lilla. När du letar ledtrådar och stannar upp för att titta på utsikten och nästan känner den där friska höstluften fylla lungorna. Eller när du återupplever någon av Ethans barnsligt naiva och oändligt vackra små historier. Här är ett spel där du inte behöver skjuta sönder dina omgivningar för att du ska känna att du interagerar med dess universum. Istället har det självförtroendet att lägga ansvaret i dina händer – både för problemlösningen och inlevelsen. Inte ens den potentiellt ostiga övernaturliga dimensionen i berättelsen förstör stämningen. The Vanishing of Ethan Carter är en pärla väl värd att tillbringa några timmar med.

”WOWLÄGE” AFTONBLADET ”EN FÖRFÖRISK UPPVISNING I SCENMAGI” EXPRESSEN ”SMART OCH CHARMIGT OÄNGSLIG” GP

SPELAS PÅ BACKA TEATER AV LINA EKDAHL REGI & BEARBETNING ANDERS PAULIN MED STEFAN ABELSSON, MATS NAHLIN,

YLVA OLAISON, RAMTIN PARVANEH, MIA RAY, ULF RÖNNERSTRAND, BO STENHOLM, EMELIE STRÖMBERG SCENOGRAFI, LJUS, KOSTYM SUTODA MUSIK THE MARBLE FAUNS

LINDHOLMEN HISINGEN | WWW.BACKATEATER.SE | 031 708 71 00

FRIDLYS GENAST DRAMEDY

Transparent Regi: Jill Soloway Skapare: Jill Soloway Medverkande: Jeffrey Tambor, Gaby Hoffmann, Amy Landecker, Jay Duplass

För tre år sedan kom Jill Soloways far ut som transsexuell. I samma stund insåg Jill varför hon alltid har varit så besatt av kön, det hade förföljt henne hela livet. Denna känsla av att aldrig höra till lät hon buteljera sin nya tv-serie Transparent med. För på många sätt är Transparent en uppgörelse med en barndom i ständig konflikt, om än kärleksfull.

Första avsnittet innehåller en stark nyckelscen där familjens patriark, Mort Pfefferman, har samlat sina tre vuxna barn vid ett middagsbord för att avslöja vem han egentligen är och alltid har varit. En hon. Men ingen tar någon notis. De har fullt upp med att fylla rummet med sina uppblåsta egon. Den största dottern Sarah är en kroniskt uttråkad hemmafru, Josh är ett barn fångat i en framgångsrik musikproducents vuxna manskropp och yngsta Ali är en begåvad drop-out som är i gravt behov av vägledning. I malströmmen av medelklassproblem finner Mort, eller rättare sagt Maura, inte tillfälle att berätta om

sitt uppvaknande. På ett möte för transpersoner förklarar Maura hur besviken hon är: ”They are so selfish. I don’t know how it is I raised three people who cannot see beyond themselves.” Transparent säger att du inte kan se andra människor förrän du tillåter dig att se dig själv. Redan som femåring visste Maura att hennes kropp inte stämde överens med hennes uppfattning om den. Men det var inte förrän hon närmade sig 70 som hon bestämde sig för att bli den hon alltid varit och låta andra se henne. Jill Soloway, som tidigare arbetade med Six Feet Under, har länge önskat

plocka isär den klassiska Disney-klyschan med föräldern som dör i den andra akten. I Transparent låter hon en förälder dö och en ny födas i hens aska. Ur Mort stiger Maura. Jeffrey Tambor finner sitt livs roll i Maura Pfefferman där han kan utforska alla lägen från stark till ömtålig, ryta till som en lejoninna men också gå i bitar. Att titta på bra tv är att stiga in i en värld som byggs upp för varje trevande steg du tar i den. Att titta på fantastisk tv är att kastas in i ett universum som alltid har funnits där. När jag slår mig ner till bords med klanen Pfefferman känner jag mig som en gäst i en familj som levt i flera decennier före det första avsnittet och kommer fortsätta leva efter det sista. Varje medlem av Pfeffermanfamiljen har en historia som ringlar mellan snår av uppväxttrauman och barndomsdrömmar som bara är deras egna. Deras sätt att graciöst röra sig mellan tillgivenhet och förakt gör mig knäsvag. I andra avsnittet blev jag rörd till tårar, i tredje skrattade jag så att de sprutade. Det är en ynnest att få ta del av ett verk som inte bara tar sig an det mänskliga tillståndet utan även lär mig något om det. Transparent är en påminnelse om att världen kan vara för stor och överväldigande för att i nästa sekund vara så trång att man får andnöd. I början av andra avsnittet kommer dottern Sarah på sin far i peruk och klänning. Hon frågar varför Mort klär ut sig till en kvinna, och Maura svarar: ”My whole life, I’ve been dressing up like a man. This is me.” Tv-upplevelser som dessa är så sällsynta att de borde vara fridlysta. Jimmy Håkansson Transparent finns tillgänglig på Viaplay.

DEN LÖGNAKTIGA TRANSTRENDEN MÄNGDEN PERSONER MED transerfarenhet på tv, film, teater och till och med i datorspel har på senare tid exploderat. Det har skett på ett sätt som bara en undanskuffad minoritet som går från ”extremt marginaliserad” till ”väldigt marginaliserad” kan göra. Jared Leto plockade hem en Oscar för sin roll som den transsexuella Rayon i Dallas Buyers Club, Laverne Cox är rättmätigt hyllad för sin roll som kvinna med transbakgrund i Orange is the New Black och besöker du Cirkus kanske du kan se Peter Jöback som Candy Darling i Livet är en schlager-musikalen. Och om du inte har sett Hit & Miss än, i vilken Chloë Sevigny är en lönnmördare som befinner sig i övergången från man till kvinna, borde du skämmas. Från att ha utnyttjat transpersoner som om de vore komisk rekvisita till att casta dem i statistroller som sexarbetare börjar nu kulturen i allt högre grad behandla dem som människor. Det är en 6 i grunden positiv Läs mer på utveckling. Men när nojesguiden.se Jared Leto spelade /tv en kvinna med transerfarenhet 44

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

menade HBTQ-förespråkare att han tog ett skådisjobb som borde ha gått till en riktig transperson. Det finns ett argument här av modell ”att spela någon annan än sig själv är definitionen av skådespeleri”. Det stämmer om det inte vore för det här: När såg du en person som har korrigerat sitt kön spela en cis-roll senast? Och nej, porr räknas inte. I en intervju med New York Times berättar Transparents skapare Jill Soloway om vad hon kallar ”transfirmative action program”. Under inspelningen av Transparent kvoterade hon in så många transpersoner som möjligt. Både framför och bakom kameran. Hon arbetade även med två transkonsulter för att närma sig temat med hänsyn. Problemet med den nyvunna respekten för trans verkar annars främst gälla för fiktiva personer. Därför fortsätter det göras film och tv som vill casha in på trenden med transpersoner utan att för den delen behöva arbeta med dem. Där snackar vi skådespeleri.

BÄST JUST NU 1. Transparent Omtumlande, drabbande och alldeles underbar. Viaplay

2. The Honourable Woman Lågintensivt drama om snåriga familjerelationer och politiska rävspel. HBO Nordic

jimmy.hakansson@nojesguiden.se

3. Bob’s Burgers Älskar varenda tuschmålade centimeter av familjen Belcher.

Twitter: @jimmy_hak

TV11

JIMMY HÅKANSSON

FILM DRAMATHRILLER

Muren Regi och manus: Hany Abu-Assad I rollerna: Adam Bakri, Leem Lubany, Iyad Hoorani

Oscarsnominerade dramat Muren utspelar sig på Västbanken. Trots fara för livet, när skotten viner från israeliska vakter, klättrar den unge, spänstige bagaren Omar regelbundet över den åtta meter höga separationsmuren för att besöka Nadia, flickan han är förälskad i. De planerar i hemlighet att gifta sig. Men förevändningen för besöken på andra sidan muren är att träffa hennes bror, barndomskompisen Tarek. Omar och vännerna Tarek och Amjad ömsom stojar och skämtar, ömsom tränar närkamp och prickskytte i förberedelse för att utföra egna motståndsattentat mot israelisk militär. Efter ett sådant nattligt attentat där en israelisk soldat blir dödad av Amjad, fångas Omar in, torteras och fängslas av israelisk säkerhetstjänst. Han uthärdar allt men blir lurad att medge skuld till ett brott, vilket kommer att ge honom ett livslångt fängelsestraff. Enda möjligheten att återförenas med sin kärlek Nadia tycks vara att samarbeta med israelerna och utlämna sina vänner, att bli förrädare och spion. Omar är fast i en fälla som tvingar honom att svika och ljuga, men han hoppas på en lösning som kan rädda hans och Nadias kärlek. Spän-

BIOGRAFI

Mr. Turner Regi och manus: Mike Leigh I rollerna: Timothy Spall, Dorothy Atkinson, Marion Bailey

Det finns en risk med filmer om skapande personer att själva verken, det de skapade, reduceras till frukterna av en glödlampa som tänds ovanför skallen som i en Kalle Anka-stripp. Det är enklare att visa någon som efter ett infall börjar riva frenetiskt med penna på papper än att försöka närma sig en ärlig skildring av en komplex skapandeprocess. Sedan är inte ärlighet alltid önskvärt i en fiktiv skildring, men att undvika klyschor är det. Mike Leigh lyckas med detta i sin anspråksfulla långfilm om den brittiske

målaren Turner, som förebådade impressionismen med ett landskapsmåleri som närmade sig det abstrakta. Mr. Turner handlar om den senare delen av hans liv, när han är berömd men också på kant med det samtida konstlivet. En central del handlar om hans relation, hans sista, med sin hyresvärd – en lantlig änka, en oväntad union. Snarare än att rita upp några raka linjer mellan inspiration och konstverk låter Mike Leigh publiken försjunka i bilder som anspelar på Turners konst. Musiken fyller samma funktion. De sista åren i Turners eget liv sammanfaller med modernitetens födelse, och Mr. Turner kan på så vis sägas berätta om ett paradigmskifte. Det är en otroligt vacker och tankeväckande film. HJ

ningen ökar tills det brister, då lojaliteten till vännerna och den palestinska kampen sätter Omar på omöjliga prov. Hans väg leder till obönhörlig katastrof. Filmen är ren i sitt utförande, vackert och enkelt filmad och spelet är krispigt, distinkt och nära. Kontrasten mellan oskuldsfull vardag och våldet som bryter igenom är stark och verkan av att lögner, svek och smärta nästlar sig in mellan vännerna och de älskande är djupt tragisk. IE

6 Fler recensioner på nojesguiden.se /film

”Kameran behandlas helt medvetet utan respekt, den slängs runt, släpas med och nyttjas helt utan högre estetiska ambitioner.” Victor Schultz om All We Have Is Now.

DOKUMENTÄR

All We Have Is Now Regi: Alexandra Dahlström I rollerna: Cecilia Efraimsson, Lisa Pyk Wirström, Rebecka Rolfart

All We Have Is Now är ett stycke inverterad gonzojournalistik, där Alexandra Dahlström lyckats komma så nära medlemmarna i

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

glammiga Vulkano att hon närmast sugits in i bandet (som till tre femtedelar utgörs av popgruppen Those Dancing Days), som om hon uppgått och blivit en fjärde osynlig medlem. Kameran behandlas helt medvetet utan respekt, den slängs runt, släpas med och nyttjas helt utan högre estetiska ambitioner, fotot är ömsom askgrått och lågupplöst, ömsom becksvart. För att förtydliga: plötsligt känns det rimligt att plocka fram det utnötta epitetet ”äkta”, både i dess positiva och negativa mening. På en kvart hinner jag pressa skämskudden hårt in i ansiktet för att fly från ett gäng pubertala betraktelser, för att lite senare grina högt över vänskapens styrka och förgänglighet, som framställs med intensiv klarhet. Bitvis är Dahlströms dokumentär lika mycket Hildebrandsk ungdomsfilm som skildring av livet i band. Med högflyende drömmar, känslostyrda val, tillgjorda poser och en klassisk dramaturgi som ändå aldrig känns gammal och trött. Det är en film som är fulländad i sin form, som är kärleksfullt intim och oförblommerat lyckosam i försöket att återge den mentalitet som, tror jag, driver Vulkano liksom dess enskilda medlemmar framåt i sina försök att skapa något. VS

KOMEDI

The Skeleton Twins Regi: Craig Johnson Manus: Mark Heyman, Craig Johnson I rollerna: Kristen Wiig, Bill Hader, Ty Burrell, Luke Wilson

I The Skeleton Twins spelar Saturday Night Live-kollegorna Kristen Wiig och Bill Hader tvillingarna Maggie och Milo som glidit ifrån varandra. Han har en misslyckad skådespelarkarriär bakom sig medan hon bor kvar i deras hemstad på östkusten. Efter att Milo försöker begå självmord föreslår Maggie att han kommer och bor hos henne och hennes man ett tag. Så börjar en lång rad konfrontationer med det förflutna:

Milo tar upp en relation han hade med sin lärare (Ty Burrell), som nu har en relation med en kvinna och en tonårig son. Maggie tar p-piller bakom ryggen på sin barnlängtande man (Luke Wilson). Både Wiig och Hader har en komisk timing vilket känns som en förutsättning för en sådan här film: ett egentligen ganska tungt familjedrama som ibland balanserar farligt nära det klichéartade. Deras värme är också det som hindrar de tyngre inslagen från att bli sentimentala eller banala – det är en kvalitet som är lite svår och kanske vansklig att mäta, men deras styrka är att de är så sympatiska. Det är de som gör The Skeleton Twins till en sevärd film. HJ

FILM BÄST JUST NU

Sunshine Interstellar-pepp

Danny Boyles rymdthriller om en besättning som rest ut i världsrymden för att försöka starta om solen är en ypperlig uppladdning inför Christopher Nolans efterlängtade undergångsfilm. VICTOR SCHULTZ victor.schultz@nojesguiden.se

TWISTTHRILLER

Gone Girl Regi: David Fincher Manus: Gillian Flynn I rollerna: Rosamund Pike, Ben Affleck, Neil Patrick Harris, Tyler Perry

David Fincher var bara 30 år när han långfilmsdebuterade med Alien 3. Mindre imponerade var den färdiga filmen, en krock mellan visionär- och studiovilja som intill svengelska The Girl with the Dragon Tattoo får det att verka som att Fincher spelar sämre med säkra kort. Så varför fortsätta att rota i flygplatsens pockethörna med en filmatisering av Gillian Flynns Gone Girl? Författaren har gjort manus av sin egen bästsäljare, ett dimmigt Missourimysterium som följer den avdankade journalisten Nick Dunne (Affleck). På sin femte bröllopsdag kommer han hem till ett tomt hus, där oroväckande spår tyder på att hans fru Amy (Pike) har försvunnit under våldsamma omständigheter. Kidnappning? Eller än värre, mord? Rädslan övergår i desperation, omgivningens sympati i misstankar.

VAMPYRHISTORIA

Dracula Untold Regi: Gary Shore Manus: Matt Sazama, Burk Sharpless I rollerna: Luke Evans, Sarah Gadon, Dominic Cooper

I sin regidebut försöker sig Gary Shore på en Draculaberättelse som inte baseras på Bram Stokers Dracula, utan på den historiske Vlad Tepes som regerade de södra delarna av nuvarande Rumänien på mitten av 1400-talet. Men han injicerar ändå en stor dos vampyrism i berättelsen och resultatet blir schizofrent med ena benet i fantasy och det andra i historieböckerna. Det hade så klart inte varit ett problem om inte filmen i säg var så oerhört strömlinjeformad med alla klyschor vi är vana vid så fort svärd, rustningar och slott kommer på tal. Enformigt tjat om heder och mod? Ja. Fagra men svaga kvinnor som måste räddas av en manlig hjälte? Japp. Luke Evans som i stort sett återupprepar sina prestationer från, på liknande sätt otillfredsställande, Immortals och The Three Musketeers? Självklart! Enda behållning är att Dracula Untold stundtals är snygg att titta på och påminner om att Vlad Tepes-berättelsen har stor filmpotential om den hamnar i rätt händer. AL

Redan från start avverkas scener som sidor. Förtexterna hinner knappt läsas, rytmen håller i sig i ett andfått men kontrollerat samspel mellan korta och bestämda kamerarörelser, rappa in- och uttoningar. Även repliker justeras efter berättandets BPM och blir som en vaggande skräckvisa till Trent Reznors och Atticus Ross hypnotiska musik. Rutinerat vallas publiken genom småstadsidyllens disiga bakgårdar. Den sekretessbelagda twisten, den stora chockvändningen halvvägs in som alla miljoner läsare redan känner till, får den sadistiska omkullkastningen av bröllopsklädda tårtfigurer att utvecklas till en fnissig djupdykning i dumburkskultur. Här vinner bäst historia och det är tittarna som avgör sanningen. Ben Affleck gör en konst av att bära den tunga bördan på sina breda axlar, men framförallt är det ett kärt återseende av den komiska tajming som sågs i Kevin Smiths nittiotalskomedier. Det är som om filmens senare halva gör ett satiriskt ärende av att driva med den förra. En elak och härligt vrickad twistthriller som ger upphov till mer flabb än fasa. SL

”Tyvärr är inte spöket det mest livlösa i The Quiet Ones, den mest syrefattiga skräckfilm i mannaminne.” Sebastian Lindvall om The Quiet Ones.

SKRÄPSKRÄCK

The Quiet Ones

Nominering

Regi: John Pogue Manus: Craig Rosenberg, Oren Moverman, John Pogue, Tom de Ville I rollerna: Jared Harris, Sam Claflin, Erin Richards

Stockholms filmfestival

På papperet liknar det en lyckad kombination: en verklighetsinspirerad spökhistoria, förlagd till ett disigt och stämningsfullt sjuttiotal i brittisk pseudovetenskaplig miljö, uppdaterad och införlivad med handhållna found footage-inslag. Dessutom presenterad under Hammer-etiketten, det brittiska produktionsbolag som hade sin storhetsperiod då denna film utspelar sig, och som fick en rejäl nytändning med Daniel Radcliffes hemsökta sorgehantering i The Woman in Black. Tyvärr är inte spöket det mest livlösa i The Quiet Ones, den mest syrefattiga skräckfilm i mannaminne. Huvudrollsinnehavaren Sam Claflin, som ses i den senaste och snart i de kommande Hunger Games-filmerna, är så pinsamt tafatt och obekväm att han gör Jared Harris till åtlöje bara genom att stå intill som svag sparringpartner. Filmen försöker suga in publiken i ett slags kammarspel med övernaturliga inslag. Universitetsprofessorn Joseph Coupland lockar med sig två studenter och en kameraman för att dokumentera ett experiment på en psykiskt störd tjej med en spöklik låtsasvän. Den stammande kamerakrönikören Brians närvaro motiverar den nostalgiska poltergeisthistoriens försök att rida på den seglivade found footage-vågen, vilken regissören John Pogue nosade på redan med långfilmsdebuten Quarantine 2: Terminal (uppföljaren till nyinspelningen av den spanska found footage-skräckisen [Rec]). I denna film uppdateras greppet med en outhärdlig sliskdigital 8mm-look. Skräck bygger i vissa fall på det vi anar, andra gånger visualiseras otäckheter som bränner fast mardrömmar på näthinnor. The Quiet Ones nöjer sig först med att braka sönder dov dialog med högljudda skrämselljud, tills skräcken synliggörs med animationer som är så fula att jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är slutversionen som nått biograferna. Men inte ens den dyraste makeover skulle kunna rädda filmen från att vara pinsam och förbannat långtråkig. SL

HANNA JOHANSSON

Rising Star-nomineringen till Saga Becker för hennes roll i fantastiska Någonting måste gå sönder.

hanna.johansson@nojesguiden.se

Interstellära maskhål, duvor och härmtrastar Filmhösten

Förutom maxat novembermys i huvudstadens festivalbiografer erbjuder ordinarie program storskalighets-bonanza: Interstellar, Roy Anderson och Hungerspelens sista del. Vid behov av ett subversivt avbrott visar Cinemateket Polyester av John Waters. ISABELLE ESPINOZA isabelle.espinoza@nojesguiden.se

Goodnight Mommy Festivalaktuell

Stockholms filmfestival närmar sig och jag tänker inte missa österrikiska Goodbye Mommy, en till synes otäck familjeskildring där en kvinna med bandagerat ansikte frammanar hjärnspöken hos sina tvillingsöner. Producerad av den hänsynslöse feelbad-observatören Ulrich Seidl. SEBASTIAN LINDVALL sebastian.lindvall@nojesguiden.se

Rosamund Pike Skådis

Läskigt övertygande i Gone Girl. AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se

NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK KRÖNIKA

URSÄKTA MEN VI FÖRSÖKER SOVA HÄR Text: CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON POPKULTURELL APPROPRIERING är ingen nyhet. Det har försiggått så länge

någon insett värdet av att ha sitt varumärke nere med kidsen och med vad som händer i subkulturerna. En klassiker är Ramones-t-shirten, som blivit mainstreamsymbolen för lagomrebelliositet, och som är ofarlig även om det stuckit i ögonen på den ”inre kretsen” som blev av med sina symboler. Det är mer problematiskt när det sker på statsutvecklingsnivå. I ett avsnitt i tv-programmet Skandals i SVT berättades historien om klubben med stort k, Docklands, där en ny ungdomskultur och dansmusiken manifesterades i mitten av nittiotalet. Platsen för det hela var Finnboda varv i Nacka, som nu exploateras för bostäder. För att få den där mysiga urbana statsidentiteten sparar man dansgolvet (!) och uppkallar bostadsföreningen efter klubben som skapat historia såväl kulturell som politisk. Det är såklart svårt att klaga på att det byggs bostäder, och när det råder bostadsbrist behöver även gamla rejvare någonstans att bo, såhär 15 år senare, och namnet är ju etablerat. Att någon form av antietablissemang har varit en röd tråd i subkulturer som sedan blivit adopterade, och i Docklands historia i synnerhet, har ingen betydelse när de används som säljargument för en produkt. Här bevaras kulturhistoria. Alla vill casha in på minnet av kulturen, men ingen tänker bygga eller ge plats åt den levande kulturen. Approprieringen används för att sälja gamla minnen istället för att skapa nya. Det finns inte kvar många rivningskontrakt, gamla svetshallar och tomma industrilokaler längre, och i bästa fall finns en klubblokal i varje stad, men sällan fler. En musiklokal och en stor arena med lite företagsevent per stad är inget som kommer få ”det svenska musikundret” att fortsätta blomstra och vara en stolt exportvara för kommande regeringar oavsett färg. I en musiklivsutopi borde det inte ses som lite krydda att kunna peka på musikhistoria när du som nöjd byggherre smäller upp några lägenheter. För att vara nöjd borde du bidra till stadens musik- och kulturutbud. Tänk en galen grej som att nyttja den kulturella historien för att skapa nya lokaler för klubbar och musikscener. När det görs kan vi börja tala om kulturminnesvård. X

”Approprieringen används för att sälja gamla minnen istället för att skapa nya.”

BÄST JUST NU CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON

sig två meter ifrån mig, som i den mäktiga Mind Blues eller den makalösa Soft Wind, Soft Death (årets låt?) där percussions smattrande och magiskt ekande stämmor får klockorna att stanna. Eller kanske börjar de ticka igen, utifrån en ny tideräkning? CRA

christoffer.reichenberg.andersson@ nojesguiden.se

Bloody Mary Striders Kommande EP, Dame-Music

När vi går mot en mörkare årstid ackompanjerar Mary med dansant mörker.

GAMMALTESTAMENTLIG ROCK

Mark Lanegan Band Phantom Radio

Avalon Emerson Let Me Love And Steal 12”, Spring Theory

Fyra fina spår från en av San Fransiscos mest spännande producenter. Paula Temple Deathvox 12”, R & S

Tungt, kraftfullt och helt utan ursäkt. Hurula Betongbarn Singel, Stranded/Universal

Strålande singel som hade platsat på albumet Spiral Sound SM.1 Kassett, Viralsoundstruktur

En makalöst fin liten kassett med stora ljud. Beats, suggestiv electro, acid, ambient och massa experimentella vackra ljud.

Heavenly/PIAS

Stickspåren har varit många, men det är i den ödesmättade mörka rockmusiken Mark Lanegan är hemma. Här finns lite mer elektroniska rytmer än vanligt, tack vare en trummaskin-app Mark Lanegan hittat i sin iPhone, och ibland är det mer naket och avskalat. Men oberoende av sådant är Mark Lanegans musik lika dovt hotfull och överväldigande som alltid. Röstmässigt har Mark Lanegan utvecklat en lika obestridlig auktoritet som de fyra stora med begynnelsebokstaven C – Cohen, Cave, Cale och Cash. Den förstnämnda matchas till exempel i I Am the Wolf och den sistnämnda i gammaltestamentliga Judgement Time över enbart en akustisk gitarr och en tramporgel. I Torn Red Heart drar det snarare åt Ian McCulloch, och mycket riktigt erkänner Mark Lanegan stölder från å ena sidan Echo And The Bunnymen och å andra sidan The Gun Club i pressmaterialet. I just den korsningen befinner sig Phantom Radio, och där är det livsfarligt vackert. PF

ROCK

Spiders

Shake Electric Universal

Med en organisk livfullhet tar sig göteborgarna sig an en mer melodiskt ren ton på denna debutuppföljare. Det finns fortfarande ett stökigt klubbdriv, men tilltalet siktar på en större scen än den trånga klubben. Därför imponerar Spiders, de förädlar istället för att vara nostalgiskt härmapiga. De sitter inte bara på styrkan att göra sjuttiotalsrock modernt punkig, men också förmågan att plocka fram bluesen utan att det blir gubbigt. Där finns självsäkerheten från Kiss och det stilistiska i Heart, men med en härligt smutsig analog ärlighet som representerar nuet, vart Spiders kan vara nästa fanbärare för svensk retrorock. CB

ELECTRONICA

Baba Stiltz Total

Studio Barnhus

”House is a feeling”, sa Todd Terry, och det stämmer in så bra på Total. Inte själva genreplacerandet vilket varken känns fruktbart eller nödvändigt. Utan att Baba Stiltz album främst är en känsla. Abstrakt, absolut, men det finns en inspirerande gränslöshet som gör att det känns logiskt samtidigt. Kanske är Total resultatet av en mer flytande musikalisk verklighet, där närheten till så mycket olika sorters musik skapar förutsättningar att kunna utforska och skapa egna uttryck. Men oavsett sådana teorier kan det konstateras att Baba Stiltz debutalbum under eget namn är ett av årets starkaste. Att det svänger om Babas låtar är ingen nyhet, men glädjande nog får vi höra producentens lågmälda sidor som de finstämda Ja Rule och Hotel Exile också. Det kommer att finnas skivor som

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

säljer mer, får fler spelningar på Spotify och längre rotation på radio. Men det är desto färre som fångar känslor på ett lika själfullt sätt. Total kommer att användas som ett referensverk för hur det unga och absolut moderna lät i Sverige i mitten av tiotalet. CRA HIPHOP

Stress

Playlist 2 Svenska Inspelningar/Universal

Det finns inget mer smärtsamt än att ha extremt höga förväntningar och sedan behöva invänta resultatet. Men redan efter de första minuterarna på Playlist 2 kan man luta sig tillbaka med sänkt garde. Stress, demonproducenten som med Playlist skrev om reglerna för hur ett album kan låta för tre år sedan, har ruvat på Playlist 2 som om det vore ett Fabergéägg. Lani Mo, Abidaz, Maskinisten, Adam Kanyama med flera gästar, men det är i detaljerna som Stress genialitet syns. Det är i hur ett skrik kan vara musikaliskt i Hata eller älska. Det är hur en autotunad röst får lov att sjunga ett töntigt ”tjobbidobbidoodoo” i På dina knän och att det i sitt sammanhang inte blir konstigt eller märkligt, utan bara extremt vågat, roligt och snyggt. CAD

SOUL

Seinabo Sey For Madeleine Universal

Att beskriva Seinabo Seys röst är som att beskriva ett bergsmassiv som plötsligt flyttar sig. Det är musik med ryggrad. Låtarna står på sig och backar inte undan något. Pianoackorden i River lämnar aldrig någon paus eller någon ro. Inemellan tassar en highhat i ultrarapid, en kör skrålar kort. Sedan bryts allt. Kvar står Seinabo Seys röst, obarmhärtigt stark, obeveklig och mäktig. Sedan sätter allt igång igen. For Madeleine lämnar inga sinnen oberörda, inga rysningar orysta och kanske framförallt en känsla av att Seinabo Sey bara gett oss sex låtar av hundra oförglömliga som komma skall. CAD

EXPERIMENTELLT

Wildbirds & Peacedrums Rythm

The Leaf Label/Playground

Den hyllade duon släpper sitt fjärde album och ger ingen anledning att ändra uppfattning om dem. Orsaken till detta är den oerhörda inneboende närvaron i Rythm. Flera gånger känns det som att de smugit sig in i lägenheten och befinner

ELECTRONICA

Thom Yorke

Tomorrow’s Modern Boxes Eget släpp

”Start spreading the news, New Yorke, New Yorke!” förkunnas det i kommentarsfältet till läckta Tomorrow’s Modern Boxes på Youtube. Det är med stor glädje fansen mottar den store streberns nya överraskningsskiva, och för att helgardera mottagandet av sin andra soloskiva avslöjar han i samma veva att det även kommer nytt från Radiohead. Med Tomorrow’s Modern Boxes vill Yorke fortsätta testa att överkomma mellanhanden som skivbolag innebär genom att släppa den som nedladdning via bittorrent. Direkt från Thom Yorkes

MUSIK BÄST JUST NU CHRISTOFFER BERTZELL christoffer.bertzell@nojesguiden.se

Bloodbath Grand Morbid Funeral

skapa ett album hon själv alltid vill spela låtar ifrån på klubben. Resultatet är en stark uppföljare till debuten 2011, med tio jämnstarka låtar med väldigt mycket fingertoppskänsla. Utan tvekan kommer såväl Steffi själv som flera andra dj:s ha nytta av de här låtarna för att få oss att dansa ytterligare en natt. CRA

Album, Peaceville

Sveriges allstardöds slår följe med Nick Holmes och beger sig ner i Sunlight-källaren.

GARAGEROCK

Bo-Dogs

Bad Bad Dog Low Impact/Sound Pollution

Slipknot 5: The Gray Chapter Album, Roadrunner/Warner

Storbandet från Iowa klarar sig uppenbarligen riktigt bra utan Gray och Jordison. Black Harvest Bored to Death Bookings Två-dagars black metal-festival

Satan mår bra i Stockholm och det firas med bland annat Blasphemy, Watain och Nifelheim.

dator till lyssnarens för ungefär 43 kronor. Väldigt prisvärt, men hur låter det då? Nytt? Nej. Låter det bra? Ja. I till exempel There Is No Ice (For My Drink) till och med jättebra. I mångt och mycket är det en fortsättning på 2011 års samarbete med Burial och Four Tet i Ego/Mirror. Att beatsen har picklats sedan den brittiska källardansen och nattbuss-romantiken stod i månens zenit är inget som stör i slutändan. Mycket beror såklart på kompetensen som Yorke och medproducerande Nigel Godrich besitter, men det som gör att skivan kliver över potentiella hinder är Thom Yorkes säregna röst. Hans absolut främsta instrument är som ofta tidigare förtrollande. CRA

Egentligen vore bara entusiasmen och energin tillräcklig. Men när Nisse Hellberg och Sator slår ihop sig för att spela ursprungsrock’n’roll och garagerock finns förstås både finess och auktoritet i lika stor utsträckning, De flörtar så hårt med Bo Diddley att deras respektive livspartners lägger in om skilsmässa, och lyckas i You Can Make It Happen med det osannolika att göra pop som såväl Per Gessle som Huey Smith skulle vara stolta över. På andra håll blinkar de åt svenska garagekollegor som The Bottle-Ups och The Nomads, men om influenserna är vintage är Bo-Dogs rock likväl kaxig på ett nästan pubertalt sätt. Skulle de nu också göra ett par klubbspelningar tillsammans med varför inte de sistnämnda influenserna skulle det vara just den vitamininjektion garagerocken behöver för att fortsätta vara vital flera år framöver. PF

JAZZ

Flying Lotus You’re Dead! Warp/Border

Flying Lotus femte album är föga förvånande en kavalkad i fantasi och oförutsägbar innovation. Med jazz och hiphop som utgångspunkt tar västkustvirtuosen oss på en livlig resa genom ett ljudlandskap av sällan skådat slag. Ett landskap mer ambient och tillbakalutat än vid de flesta av hans tidigare projekt. Spåren är korta och klädsamt invävda i varandra, och trots att den röda tråden hålls med ett stadigt grepp hela albumet igenom, lyckas Lotus på ett

imponerade sätt demonstrera hur mycket man faktiskt kan hinna med på 38 korta minuter. AJ EXPERIMENT

Jukka Rintamäki The Lost Fast One Kning Disk

The Lost Fast One är Jukka Rintamäkis solodebut. Men det är inte bara ett fristående album och han är inte bara en solodebutant. De många strängarna han har på sin lyra vilka sammanfaller här. Eller bas, rättare sagt, eftersom det var hans instrument i hyllade Silverbullit. Han är också kompositör till film, till dansföreställningar och tredje och fjärde delarna av Battlefield. Och det är där den här skivan kommer in i bilden. The Lost Fast One är från början komponerad åt dansföreställningen Before I Change My Mind, och är ett exempel på tydlig yrkesskicklighet. Det är en suggestivt, malande och följsamt, och stråkar och blås skapar en organisk ljudbild som i sina toppar är skräck-injagande vackra. Det här är en skiva som innehåller mer än vad första anblick avslöjar. CRA

BÄST JUST NU ADAM JANSSON adam.jansson@nojesguiden.se

Roy Wood$ feat. Sha Hustle & Dej Loaf Murda Från kommande EP Exis

Släpig produktion, coola Torontosnubbar och en överlägsen Dej Loaf. Mr. Carmack Drugs Bandcamp-EP

Avigt och blytungt. Årets instrumentalprojekt. Berner 20 Joints Från kommande EP 20 Lights

Cruise mode overload.

POP

Asha Ali

Loud and Out of Place

även om deras egen avsikt säkert bara var att göra en grym skiva. SB

Hybris

Allting är väldigt genomarbetat på Asha Alis tredje album. Hon har också samarbetat med de tre rutinerade låtskrivarna Peter Morén från Peter Bjorn and John, Johannes Berglund som jobbat med The Knife och Jennie Abrahamson samt Fredrik Berger som skrivit låtar åt Agnes. I värsta fall hade det kunnat bli opersonligt och platt, men tack vare lyhörda arrangemang och Asha Alis karaktäristiska både viskande sköra och oerhört kraftfulla röst låter vartenda spår istället superproffsigt. När sången är vän skitas låten ned, när rösten är stark blir inramningen mjukare. Detta är ett själfyllt popalbum tillägnat powerballadens upprättelse. SB

ELECTRO

Röyksopp

The Inevitable End Dog Triumph/Warner

Med sitt femte album presenterar Röyksopp det sista kapitlet i den berättelse de började med på debuten Melody A.M. för 13 år sedan. Temat för skivan är avslut, och det är en värdig avslutning med en tydlig helhet och röd tråd. Som på debuten tar det vokala ordentlig plats vilket fungerar utmärkt med Röyksopps lågmälda och introverta dansmusik. Röyksopp har talang att skapa dystra scener som bärs fram mot en hoppfullhet vid horisonten. Melankolin som följt med under alla album får breda ut sig så att låtar som Coup De Grace kunnat växa sig till fina stora stycken på deras sista och starkaste album. CRA

NOISEROCK

Thurston Moore The Best Day

BÄST JUST NU

Matador/Playground

SARA BERG

Med bland andra eviga kollegan Steve Shelley och Deb Googe från My Bloody Valentine i bandet står det Thurston Moore fritt att larma som han vill. Det utnyttjar han fullt ut, och The Best Day innehåller gott om spår som ledigt skulle placera sig intill Sonic Youths toppar. Drygt elva minuter långa Forevermore rymmer till exempel så mycket vemodigt skönhetslarm att man nästan går sönder, medan Detonation är en spartansk men intensiv Chelsea-urladdning som om det vore Velvets andra album. PF

TECHNO

Steffi

Till dom som bryr sig ELECTRO

Playground

Korallreven

Real Lies North Circular/Dab Housing

Second Comin’

Singel, Marathon Artists

Korallreven är så oerhört hippa. De har producerat musikSveriges nya älskling Lorentz låt Robyn Fenty , de har samarbetat med japanska Cornelius (hans Star Fruits Surf Rider är bland det gulligaste jag hört) på låten Try Anything Once, låtit gatukonstnären NUG göra albumframsidan samt släppt ett rosa new age-slajm som går att köpa för 25 euro. Deras andra skiva Second Comin’ är dessutom ett perfekt utsnitt ut det svenska, samtida musikundret. Duon, bestående av Daniel Tjäder från Radio Dept och Marcus Joons, drar sig inte för att hämta influenser från den kommersiella dansmusikscenen, de lånar lite från r’n’b:n, plockar upp gammal Göteborgselectro och fortsätter dessutom med sina svepande, tropiska filter samt adderar lite samplingskänsla. Och det är väl helheten jag har lite svårt för, att det ibland känns för perfekt, för utstuderat,

Alla tjatar om Gävlebandet Solen. De är vårt nya indiehopp, sägs det. Och absolut, de låter som allting alla älskade på nittiotalet. De låter lite som grunge, en hel del som Kent och säkert som Broder Daniel också. De har tagit tillbaka de mörka, kompakta gitarrerna, det ödesmättade drivet och de raka texterna på svenska. Jag har ingenting emot att musiker lånar sound och influenser från var helst de behagar, men jag var aldrig något superfan av den här delen av rockhistorien och tyvärr blir deras opolerade och distade rock med punkattityd lite enformig efter ett tag. Det gör mig inte hänförd den här gången heller. SB

En utsökt blandning mellan Pet Shop Boys och The Streets. Debutalbum kommer i vår, jag längtar. Seinabo Sey For Madeleine Minialbum, Universal

En av Sveriges bästa röster just nu. Röyksopp feat. Ryan James Sordid Affair Singel, Dog Triumph/Warner

Ostgut Ton

Som en isande vind från de norska fjordarna.

Solen

sara.berg@nojesguiden.se

Power Of Anonymity Steffi känns som en perfekt mittaxel mellan dansmusiken då och nu. Historien hörs i varenda låt, samtidigt som de får en att på nytt vilja dansa. På Power of Anonymity har den Berlinbaserade holländaren prövat ett nytt arbetssätt, med målet att

ROCK

Cascine/Sony

KONSTFOLK

Ariel Pink pom pom

4AD/Playground

Varje gång Ariel Pink släpper en ny skiva känns det som han försöker göra någonting lite NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK knasigare än senast. Vi pratar om killen som gjort låtarna Schnitzel Boogie, Menopause Man och You Die Slowly and Then You Die, vilket i och för sig mest är 30 sekunder av knastrigt bankande. Men på pom pom har han inte bara skippat sitt band Haunted Graffiti, utan även hållit sig hyfsat lugn och ordentlig. I skivans bästa stunder glimrar det till av John Maus och gammal Labrador-pop, i dess sämsta låter den som amerikansk bluesrock, lekstuga i ljudeffektsstudion, ett illvilligt åskmoln eller som om någon trashar ett gökur, men det är åtminstone aldrig tråkigt. SB HIPHOP

The Game

Blood Moon: Year of the Wolf Blood Money Entertainment

Trots det ändlösa namedroppandet och den stundtals skrattretande inkonsekvensen går det inte att bortse från begåvningen The Game visar upp i sina bästa stunder. Något han belyser och bevisar på inledande glansnumret Bigger Than Me. Utöver denna, slagkraftiga F.U.N. och briljanta konceptlåten The Purge är dock det 15 låtar långa albumet fullsmetat av spretiga och onödiga gästspel och trist produktion. Hade Game tagit solospåren, slängt in Isabella Summers-producerade On One som singel och möjligen kryddat med en av de mer stjärnspäckade spåren hade han, istället för ett ojämnt kluster av possecut-försök, haft en förstklassig EP. AJ

POP

Beatrice Eli

Die Another Day Razzia

Jag älskar Moment of Clarity, öppningsspåret på Beatrice Elis debutskiva. Det är en blandning mellan åttiotalets Madonna,

BÄST JUST NU CAMILA ASTORGA DÍAZ camila.astorga.diaz@nojesguiden.se

Young Thug & Rich Homie Quan 730 Låt, Young Money

Kan inte komma över hur Atlantaboysen knarrar överdrivet charmigt när de rappar. Stress Bara Gud feat. Kartellen och Tensta Gospel Choir Kontrasten mellan de riviga gospelrösterna och Sebbe Staxx raspiga röst är något som bara Stress kan pussla ihop.

Seinabo Sey For Madeleine EP, Universal

Vi upplever en stor artists förord till kommande mästerverk just nu. David Bowie Sue (or Ina A Season of Crime) 10”-singel, Parlophone/Universal

Vi upplever en stor artists fantastiska post scriptum steg just nu. Dexys Nowhere is Home Fyra vinylskivor, eller varför inte fyra CD med två DVD och en bok, Absolute Dexys/Border

Vi upplever en stor artists häpnadsväckande underhållande hybris just nu.

Låt, OOOO/Universal

Att Superfood missat att britpopen är avliden är kanske inte konstigt, de var knappt födda när det hände. Att de väljer ett bandnamn som omgivningen uppfattar som rentav parodiskt genretypisk klyschigt kan förlåtas med hänvisning till samma okunskap. Men att det engelska bandet har mage att nämna Blur i sitt pressmaterial, trots att de inte ens når upp till Shed Sevenkvaliteter, det kan varken förstås eller förlåtas. PF

Har verkligen saknat den här sortens nonsenslåtar som blir mäktiga i sin enkelhet. Rulla upp!

disco och Michael Sembellos Maniac från Flashdance-soundtracket, och jag önskar att resten av skivan gått i samma anda. Eller åtminstone i samma svepande, glittriga och intima anda som Trust Issues. Nu är istället nästan varje låt en egen genre, där jag hittar inslag av allt mellan Airs Sexy Boy (Beatrice Eli skiter i snubbar), Icona Pop, Lykke-Lis break-up-skiva och souliga r’n’b-nyanser, med texter som påminner om dramatisk tonårspoesi. Det var mycket som måste ut, en del skulle behövt en tajtare redigering. SB

Baseline/Sony

Det är inte särskilt ofta som musik lyckas med konststycket att både vara intetsägande och svängig samtidigt. Dantes röst ackompanjeras av en ständig autotunematta som ligger rakt över alla spår. Texterna staplar klyschor på varandra. Arrangemangen är ofta obehagligt enkla. Men allt är inte rakt igenom dåligt. Det finns en puls som inte är helt oangenäm, och någon slags vag, röd tråd genom True Emotion. Men intrycket störs hela tiden av riktigt dåliga ordval. Av sekundärskammen som infinner sig när man hör texter om att himla med ögonen, om att vi behöver ”kvinnor i maktpositioner, som en kvinnlig påve”, om att ”vakna idag och känna sig som a million... a billion… a trillion bucks”. Tillåt mig att himla med ögonen. CAD

HIPHOP

Looptroop Rockers Naked Swedes David vs Goliath/Sony

2 50

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Nästa nivå Stjärnor och supertalanger i ett virrvarr av kreativ härlighet.

Superfood

Don’t Say That

True Emotion

patrik.forshage@nojesguiden.se

BRITPOP

Up To No Good Rulla Upp

Dante PATRIK FORSHAGE

Musikbarometern

Från Playlist 2, Svenska Inspelningar/Universal

R’N’B

BÄST JUST NU

tidsperiod. Vissa skulle säga att de skaffat ett sound, andra kallar det för en ovilja att förändras. När det gäller Looptroop Rockers vore det orättvist att säga att de inte anstränger sig för att låta annorlunda. Problemet är bara att den ansträngningen är så tydlig. Man hör de små glidningarna, försöken att flörta med andra genrer. Inspirationskällorna ekar tomt. Istället för att bygga något nytt, ger de tolv spåren på Naked Swedes egentligen mest ett ganska lojt och förutsägbart intryck. CAD

Det finns en trygghet i att lyssna på artister som har låtit likadant under en lång

Infectious/PIAS

R’N’B

Nicole Scherzinger

5 Audio Card Twitter och Soundclouds nya lansering förenklar surflyssning.

4 Mängden musikbiografier ”Har du hört skivan?” ”Nä, men jag har läst boken.”

Big Fat Lie RCA /Sony

Efter karriäruppsvingar för stora r’n’b-namn som Mariah Carey, Ciara och Usher ter sig valet att samarbeta med The Dream och Tricky Stewart som ett smart drag. Att inte gå i de nya alternativa r’n’bartisternas mer organiska fotspår känns också rätt. Tyvärr lyckas dock inte Scherzinger förvalta dessa lovande komponenter. Istället för Nash och Stewarts annars luftigt sexiga produktioner bjuds vi på fläskiga trummor och arenavärdiga syntled. Samarbetets potential bryter dock igenom på släpigt murriga Heartbreaker och druckna sängkammarspåret Bang. De bevisar båda vad albumet, kanske med mindre bolagsinblandning, hade kunnat vara. AJ

ROCK

Dave Davies Rippin’ Up Time Red River/Border

Om det här är tänkt som bevisning i hans pågående kamp om vem som var The Kinks verkliga geni, Dave Davies eller storebror Ray Davies, skjuter Dave sig i foten. Hans rock’n’roll är en lodis som rör sig så tungfotat att man ständigt oroar sig för att den ska falla ihop, och hans röst är en katastrof. En första halv textrad i King of Karaoke påminner om forna stordåd, men sedan faller Dave Davies igenom igen. Med den här insatsen skulle han inte ens placera sig på prispallen på den lokala puben på North Finchley High Streets fredagskaraoke. Än mer pinsamt är de ständiga The Kinks-citaten, som bara förstärker bilden av hur långt ifrån svunna tiders kvalitet det här är. PF

3 Kristendomen i Så mycket bättre Kan vi prata om att Ola Salo har spelat Jesus? Det måste bli mer konflikt för Carola än när det står blomkrukor på scen.

2 U2:s nya dubbelalbum på vit volym Tänker de oombedda knöla ner ett exemplar i allas brevinkast också?

1 Kesha stämmer Dr. Luke för misshandel och sexuellt utnyttjande Musikbranschen är onekligen en smutsig värld.

FÖR MYCKET GODIS KAN VARA FARLIGT Hans och Gretas föräldrar är stressade. Hela tiden. Så barnen får leka på egen hand och fantasin tar dem allt längre bort från hemmet. Plötsligt är de vilse, mitt i en mörk skog. En daggtomte kommer flygande, ett hus gjort av godis dyker upp ur marken och en häxa, som påminner väldigt mycket om någon de känner väl, är alldeles för snäll … Hans och Greta är en dramatisk och svindlande vacker sagoopera, för vuxna och modiga barn.

22 NOVEMBER 2014 – 1 FEBRUARI 2015 Biljetter och GöteborgsOperans Restaurang 031-13 13 00 www.opera.se

NEFERTITI PÅ KONSERTHUSET

BILL FRISELL

Bill Frisell är en av de verkligt nyskapande gitarristerna inom jazz, rock, country och blues – det vi kallar Americana. Kommer med både band och Telecaster till Göteborgs Konserthus under turnén ”Guitar in the space age”. 10 NOVEMBER

EN KVÄLL MED

RAFFLANDE JOSHUA BELL ROMANTIK RICHARD STRAUSS

I NOVEMBER POPICAL

Violinisten Joshua Bells gyllene ton och häpnadsväckande nyansrikedom får här blomma ut i kammarmusik av bland annat Schubert, Grieg och Prokofjev med pianisten Alessio Bax. 23 NOVEMBER

SPRITT SPRÅNGANDE NYTT Visst väcker titeln vår nyfikenhet: Ur en anteckningsbok, ett verk specialskrivet för hovsångerskan Anna Larsson. Dessutom Schuberts mäktiga nia. 17 DECEMBER

28-30 JANUARI

WEEPING WILLOWS

Sveriges sorgsnaste band, Weeping Willows, trivdes så bra vid förra besöket att de nu kommer tillbaka ännu en gång för att spela tillsammans med musiker ur Göteborgs Symfoniker. I bagaget har de senaste skivan. 21 NOVEMBER

ÄNTLIGEN REGNRUSK! GÖTEBORGS KONSERTHUS, GÖTAPL ATSEN. RESTAUR ANG & BIL JET T 031-726 53 10 . GSO.SE

G ÖT E B O R G S S Y M F O N I K E R – S V E R I G E S N AT I O N A LO R K E S T E R Ä R E N D E L AV VÄ S T R A G ÖTA L A N D S R EG I O N E N . F Ö R S T E H U V U D S P O N S O R VO LVO . H U V U D S P O N S O R E R S E B , G ÖT E B O R G S - P O S T E N O C H S K F.

Nöjesguiden 2014-nr8.indd 1

2014-10-21 13:10:21

1 & 6 MÖTER ROY ANDERSSON Roy Andersson är en av Sveriges mest hyllade filmregissörer och är aktuell med Guldlejonbelönade En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Roy bjöd in Döskalle & Mästerligt till Studio 24 i Stockholm där han berättade om Lena Andersson, en HIV-relaterad konspirationsteori och varför han älskar att ensam-öla.

Hur nitiskt jämför du dina och Ruben Östlunds recensioner?

– Hittills inte jättemycket. Det är först nu när våra filmer kom samma år, ganska tätt inpå varandra. Han har sagt att han på nästa Guldbaggegala vill se mig i salongen när han får priset. Han tycker att det är dags.

Hur ska man bete sig mot någon som är olyckligt kär i en?

– Är det något jag har dåligt samvete för i livet är det att jag har sårat människor. Och framför allt att såra någon som tycker om en. Det är det allra värsta. Jag har gjort det några gånger, och jag har också blivit sårad. Jag skulle vilja ha det ogjort. Men samtidigt är det inte lätt att undvika. Foto: EVELINA CARBORN

Varför ensam-ölar du så mycket på Indian Palace på Sibyllegatan i Stockholm?

– Jag måste komma ifrån den här studion ibland och då blir det att jag tar en öl, eller två. Där sitter jag och reflekterar. Jag uträttar mycket arbete när jag sitter där, och sedan är det så att jag, framför allt på eftermiddagen, gillar att ta en öl eller två. Vad heter det? After-work! Du använder dig mycket av återkommande musikaliska teman i En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Är det en slump att du valde Halta Lottas krog, som har samma melodi som den gamla fackförbundslåten Solidarity Forever?

– Den scenen tilltalar mig väldigt mycket.

När jag läste att de fattiga beväringarna sägs ha betalat med kyssar tyckte jag att det var en väldigt vacker tanke, en generös tanke. Då tänkte jag att den scenen måste jag göra någon gång, redan när jag var barn har vi sjungit den. Fast då sjöng vi ”tio öre kostar supen”.

sysslar med och de svarar: ”Vi är i nöjesbranschen”. Då tänker man genast att de är scenartister, men nej – de säljer skämtartiklar. Hur fick du idén att filmen skulle handla om två män som säljer skämtartiklar?

Var det du som skrev den geniala summeringen av En duva satt på en gren och funderade på tillvaron: ”Filmen består av 37 separata tablåer som hålls samman av scener med två män som rör sig genom tid och rum, från gammaltestamentlig tid till nutid, och försöker sälja skämtartiklar.”?

– Jag hade den redan för tio år sedan, och jag är fascinerad av de manliga paren som finns genom filmhistorien och litteraturen, don Quixote och Sancho Panza, George och Lennie i Möss och människor och sedan framför allt Helan och Halvan. De här figurerna i min film är Helan och Halvan kan man säga.

– Ja, det är nog jag, eller jag har i alla fall godkänt den. Men det gillar jag själv, när människor frågar vad karaktärerna

Vad är det som är så fascinerade med grånade gamla män?

– Det är någonting med den åldern. NR 9, 2014 | NÖJESGUIDEN

som Richie Havens.

Den åldersgruppen är nästan ett slags nav i samhället. Det är då, i den där åldern, som folk börjar känna om de har levt rätt eller inte. Jag har sysslat med den här gruppen även när jag var yngre, det handlar inte om att jag själv är till åren.

– Jag tycker om att titta på konst. Francisco de Goya är en av mina husgudar, och jag har lagt väldigt mycket pengar på konstböcker. Jag ville bli målare själv från början. Jag ville bli mycket: författare, målare och musiker. Jag spelade trombon. Goya är fruktansvärt produktiv, och fruktansvärt dynamisk i sin estetik. Det är enormt.

Vad säger en duva om mänskligheten?

– Duvan är bekymrad skulle jag säga. För duvan tycker att de beter sig konstigt åt. Vi jobbar efter det korta perspektivet och förgör varandra och är elaka, snåla och ogenerösa mot varandra. Som han som i filmen sitter ensam på krogen och städar och säger till en städare ”Jag har varit snål och ogenerös hela mitt liv, det är därför jag är olycklig”.

– Det har jag lite dåligt samvete för. Samtidigt drar jag mig för att vara politiskt korrekt. Det finns ingen scen där jag tycker det skulle kännas naturligt att det var någon svart. Jag kan bara beklaga om det är någon som tycker att det saknas något, vilket det antagligen gör.

Hur ska vi tolka scenen där Jonathan ser militärer grilla svarta människor samtidigt som ett gäng överklasspersoner ser på?

– De som står på terrassen är åldringar, helst skulle de se ut att vara 150 år. Den är inspirerad av Francisco de Goya faktiskt. De är ansvariga för den här kolonialtiden, när man totalt utan respekt gick in i Afrika och tog människor som om de plockade bananer. Det är fruktansvärda övergrepp som har begåtts.

Vilken är din absoluta favoritfilm?

6 – Cykeltjuven! 6 – Jag har bara sett Rubens film,

Vilken är årets bästa svenska film?

Turist, i år. Den är bra, men inte lika bra som Duvan! Jag ger honom en känga tillbaka!

Du har fått kritik för hur du beskrivit HIV:s uppkomst i Någonting har hänt, där du menar att HIV är skapat av den amerikanska militären. Vad är din inställning till frågan idag?

Finns någon koppling till det och scenen där vi ser en apa utsättas för djurförsök i din nya film?

– Man begår sådana övergrepp mot andra levande varelser. Människan är fruktansvärt oempatisk mot andra arter, och även mot sin egen art. Det är knappt jag vågar titta på bilder av vad som försiggår i verkligheten.

Vad har du för tips till unga filmare med stora drömmar?

– Tålamod. Och att inte ge upp sin egentliga estetik eller sina egentliga tankar. Att inte ge vika för kommersiella krav eller andra krav. Då är det bättre att vänta ett tag och inte rusa på.

Hur återgick du självförtroende efter superfloppen Giliap?

– Det tog lite tid, men jag hade någon slags tur. Jag hade gjort en reklamfilm tidigare under filmskoltiden som faktiskt blev succé. Och sedan, under Giliap, gjorde jag och Kalle Boman några för Trygg-Hansa som också blev väldigt populära. Och när jag fick den där enorma sågningen, som är den värsta sågningen i svensk filmhistoria, blev jag inte deprimerad. Det blev jag istället av succén En kärlekshistoria, då fick jag examensdepression. Ångrar du Giliap?

1 – Jag vet att jag fick slarva på slutet, och det retar mig. Jag var i händerna på 54

NÖJESGUIDEN | NR 9, 2014

Vad lärde du dig av att vara med i Här är ditt liv 2010?

– När Ingvar Oldsberg kom in här blev jag överraskad, fångad. Då sa jag: ”Nej, jag orkar inte, jag får tänka på saken”. Då sa han: ”Nej, det får du inte” och det var svårt att dra sig ur. Jag visste också att många hade lagt ner mycket jobb på det, så det var smärtsamt att säga nej. Mina två döttrar tyckte att det var roligt att jag var med, själv var jag måttligt road.

Blir du ofta igenkänd på stan? Vad brukar folk säga?

– Ja, tyvärr. Nu senast har de varit ”Grattis, grattis, grattis till priset”. Jag vågade knappt sticka ut huvudet här ett tag. Och så åker jag till Lund också, för att jag har en särbo där. Och den staden är mindre, där är det också ”grattis, grattis”. Och det är klart man ska vara glad för det.

Varför använder du så få svarta personer i dina filmer?

– Jag vet att det är så, filmen är sann. Men det är ingen som vill ta i frågan. Det är dumt, hela det här medicinska etablissemanget som försöker lura på folk en teori om att HIV uppstod naturligt i Afrika genom mutation. Det är så jävla skamligt. Ingen talar om att markattan var världens vanligaste laboratorieapa för virusförsök. Det är ingen som vågar säga det.

Vilken typ av kultur konsumerar du när du inte vill behöva tänka?

Varför kan inte public service leverera ett vettigt tv-program om film?

– De är vilsna. De är vettskrämda. De har drabbats av panik eftersom publikunderlaget sviker hela tiden. Då blir det desperata åtgärder: idiotiska frågor, idiotiska tävlingsprogram. Jag skäms nästan när jag ser dem.

”NÄR JAG FICK DEN DÄR ENORMA SÅGNINGEN, SOM ÄR DEN VÄRSTA SÅGNINGEN I SVENSK FILMHISTORIA, BLEV JAG INTE DEPRIMERAD. DET BLEV JAG ISTÄLLET AV SUCCÉN EN KÄRLEKSHISTORIA.” en annan producent, Sandrews. De var snåla och skulle pressa mig och skynda på. Jag fick slarva där på slutet och det grämer mig fortfarande. Vilken roll spelar filmkritiken idag?

6 – Den är viktig, men å andra sidan

är den ganska slö. Men om jag ska vara ärlig håller jag med Carl-Johan Malmberg. Han har slutat skriva filmkritik för han tycker inte det finns filmer värda att skriva om. Men filmkritiken spelade en väldigt avgörande roll för min film Giliap och även för En kärlekshistoria som höjdes till skyarna. När kommer En kärlekshistoria 2?

6 – Just nu skriver jag på nästa

projekt som heter Ali Baba och de 16 rövarna. Jag tycker om att retas lite, det är 40 rövare egentligen. Jag lämnar mer och mer realismen för naturalismen, så den här blir ännu vildare. Jag tänker mig att det typ ska vara en Scheherazadefigur som för historien framåt.

Hur håller du själen intakt när du gör reklamfilm?

– Jag gör dem med samma allvar och noggrannhet som när jag gör en spelfilm. Det har jag inga problem med. Det enda avkallet man får göra är att acceptera en payoff med text på slutet och en logotype.

Vad tyckte du om Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande?

– Jag har inte läst den, jag undviker att läsa den. De som har läst boken säger att det är jag som skildras, men hon har inte sagt det rakt ut. Och jag har haft lite kontakt med henne, det är ingen hemlighet. Där har vi ett sådant exempel på det här med att såra någon som man älskar, för det handlar boken tydligen om. Men det var en väldigt kort historia, och jag kan inte se mig i den. Saknar du sjuttiotalet?

6 – Jag saknar sjuttiotalets musik. Min stora idol är Bob Dylan, och Stones. Och alla som uppträdde på Woodstock,

Vad blir du helst: Ruben Östlunds livslånga regiassistent, eller manager för Lena Anderssons framtida bokturnéer?

– Då får jag nog välja Östlund! Det skulle bli minst krångligt.

Du skriver på en bok också, kan du berätta om den?

– Ja, jag ville bli författare från början. Och jag har en roman i huvudet, så jag får antingen välja eller försöka klara båda samtidigt. Det är helt enkelt en roman om en resa genom Sverige. Den bygger lite på Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som struktur. Den blir ganska hänsynslös skulle jag vilja säga, den heter nämligen Jag fattar ingenting. Johannes Brost kom nyligen ut med en bok där han hänger ut alla sina fiender, har du någonsin funderat på något sådant?

– Nej. Jag har redan hängt ut lite människor sådär i andra sammanhang. Till exempel Ingmar Bergman när han var lite dum ett tag, och Harry Schein. Men jag tycker egentligen synd om dem, de är ute på fel spår. Några som jag verkligen skulle vilja hänga ut är de här som skor sig på välfärden och gör jättevinster. Fyfan alltså. X Roy Andersson tilldelas Filmfestivalens Stockholm Visionary Award i samband med premiären av En duva satt på en gren och funderade på tillvaron den 14 november. Läs recensionen på nojesguiden.se/film.

Don’t settle for good. Demand great. Nya vattentäta Xperia™ Z3 och Xperia™ Z3 Compact med 20,7-megapixelkamera och enastående batteritid.

Based on multiple battery performance testings conducted between July and September 2014 in a laboratory under an active use conditions reflective of the Typical Smartphone User by Sony Mobile Communications AB. In compliance with IP65 and IP68, the Xperia™ Z3 is protected against the ingress of dust and is waterproof. Provided that all ports and covers are firmly closed, the phone is (i) dust tight and (ii) protected against low pressure jets of water from all practicable directions in compliance with IP65; and/or (iii) can be kept under 1.5 m of fresh water for up to 30 minutes in compliance with IP68. For more information: www.sonymobile.com/testresults Icons and images are simulated and are for illustrative purposes only. Sony and Walkman are trademarks or registered trademarks of Sony Corporation. Android, Google Chrome and Google Play are trademarks of Google Inc. ©2014 Sony Mobile Communications Inc. All rights reserved.

/(;86 1<$ +<%5 1; K ,'

1\D 1; K ÂÚ OÃ&#x201E;VQLQJ HQ QÂÚ IÃ&#x201E;UQX KMÂÚWDW VNULNH IWHW VÂ´JHU NR U HIWHU QÂ¶JRW PEL PHQ YDVVDUH 1; UROLJ 6NDUS G Â´ U SUDNWLVN VQ HVLJQ VPDUW \JJ RFK D OÃ&#x201E;VQLQJDU I K\EULG RFK Â´ UDP HOOHU I\ N WD /H[XV N UKMXOVGULIW Â´QVOD 8SSWÂ´ SURMHNWHW SÂ¶ FN 1; RFK OH[XV VH 1 ZLOO L DP ;

%UÂ´QVOHGHNODUDWLRQ EODQGDG NÃ&#x201E;UQLQJ 1; K O NP &2 J NP KN 0LOMÃ&#x201E;NODVV +\EULG JHU UHGXFHUDW IÃ&#x201E;UPÂ¶QVYÂ´UGH IUÂ¶Q NU PÂ¶Q QHWWR YLG PDUJLQDOVNDWW 5HNRPPHQGHUDW FLUNDSULV IUÂ¶Q NU %LOHQ SÂ¶ ELOGHQ Â´U H[WUDXWUXVWDG

1DPQO|VW