Nöjesguiden Nr 8 2015 by Nojesguiden

STOCKHOLM • NR 8 • 2015 • SEDAN 1982

Mwuana flyter med strömmen — Utbrändhet –när vi går sönder — E-Type startar ubåtskrog — 1 & 6 möter Anna Book

SAGA BECKER BRYTER TYSTNADEN

Nöjesguiden • Slussplan 11 • 111 30 Stockholm • www.ng.se

Innehåll /Nr 8, 2015

Chefredaktör JENNY NORDLANDER jenny.nordlander@ng.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@ng.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@ng.se Redaktör NATHALIE BORGMAN PETERS nathalie.borgman.peters@ng.se Redaktör GRETA THURFJELL greta.thurfjell@ng.se

Redaktör Göteborg KARIN LONDRÉ karin.londre@ng.se Redaktör Malmö/Lund HATEFF MOUSAVIYAN hateff.mousaviyan@ng.se

Praktikant KLARA ÖSTBRINK Medverkande skribenter: Valerie Kyeyune Backström, Lisa Carlsson, Patrik Forshage, Jimmy Håkansson, Elis Burrau, Sebastian Lindvall, Christoffer Reichenberg, Sara Berg, Adam Jansson, Christoffer Bertzell, Edith Olsson, Calle Wahlström, Maina Arvas, Anders Karnell, Alf Tumble, Adam Jansson, Victor Schultz, Agnes Lindström Fotograf: Daniel Stigefelt, Robin Wellström, Christian Wallén

24 24

MWUANA – FLYTER MED STRÖMMEN

SAGA BECKER BRYTER TYSTNADEN Svensk films Peter Magnusson-fixering, sommarpratandet, och den där gången på balkongräcket. Greta Thurfjell har träffat hyllade skådespelerskan Saga Becker.

BEST OF ACNES STUDIOS LOOKBOOK

Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@ng.se

E-TYPE VILL VÄLKOMNA RYSSARNA

Utgivare: NÖJESGUIDEN HOLDING AB Tryckeri: MITTMEDIA PRINT Distribution: BRING AB Periodicitet: 11 nr/år

1 & 6 MÖTER ANNA BOOK Det är 29 år sedan ABC släpptes men Anna Book håller sig fortfarande kvar i rampljuset. Döskalle och Mästerlig träffade henne för att ta reda på hur det är möjligt.

Regionschef Göteborg HENNING WIDEBERG hw@ng.se (0708 28 13 71)

Marknadsassistent ANNA SANDELL anna.sandell@ng.se

NÄR OTRYGGHETEN RIVER SÖNDER

Martin Eriksson har inte bara en vikingarestaurang i Gamla Stan, han har också köpt all rekvesita från Arn-filmerna och planerar nu att öppna en ubåtsbar. 54

Säljare Stockholm RIKARD ARODÉN JONSSON rikard.aroden@ng.se (0704 37 196 8) MATILDA FREUDENTHAL matilda.freudenthal@ng.se (072 384 84 26) HALIMA RACHID halima.rachid@ng.se (073 447 25 64)

Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@ng.se (0707 60 88 77)

Osäker bostad, osäkert arbete. Lisa Carlsson berättar om när hon gick sönder i en av samtidens mest utbredda problem: utbrändhet. 42

Front end-utvecklare ROBIN WELLSTRÖM robin.wellstrom@ng.se

Creative Sales JOHAN MAJER johan.majer@ng.se (0705 87 57 05)

En karikatyr på Acnes lookbook skulle vara Acnes lookbook. Det har vår roligaste bloggare upfrombelow kommit fram till och skrivit mycket om. Här ger vi er höjdpunkterna. 40

Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@ng.se

Försäljningschef JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@ng.se (073 447 25 62)

Han är en parodi på den ”typiska rapparen”. Samtidigt är det tydligt hur dubbla hans känslor är och hur han kämpar för att ta sig vidare. Jenny Nordlander möter Robin Nyström, känd som Mwuana. 28

VD och ansvarig utgivare FAJE GANI faje.gani@ng.se

Fotograf: DANIEL STIGEFELT Stylist: NADIA KANDIL Hår & Make-up: JANINA GRANROTH Kläder: BACK

Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material. Nöjesguiden Slussplan 11 111 30 Stockholm red@ng.se Nöjesguiden c/o Companeros Södra Larmgatan 16, 411 16 Göteborg

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Nöjesguiden Stora Nygatan 17 211 37 Malmö Nöjesguiden Stockholm: 0284-236X

Medarbetare JENNY NORDLANDER är Nöjesguidens chefredaktör. När hon nyligen besökte sin tandläkare fick hon en present i form av en pytteliten plastgroda. Hon vet inte hur hon ska tolka det. I det här numret har hon intervjuat Mwuana.

GRETA “YIN” THURFJELL är redaktör på Nöjesguiden. På premiären för Kristina från Duvemåla i Stockholm i september blev hon strängt tillsagd att det ”inte är sing along”. I det här numret har hon intervjuat Saga Becker.

NATHALIE BORGMAN PETERS är redaktör på Nöjesguiden. Hon funderar den här månaden på vilket håll bostadsmarknaden är på väg åt när föreningar erbjuder morgonrockar med bostadsrättsföreningens emblem på i köpet. Den här månaden har hon sytt ihop Nöjesguidens studentbilaga.

PATRIK FORSHAGE har skrivit om musik i Nöjesguiden så länge vi kommer ihåg. Till det här albumet har han träffat bandet Dungen för att diskutera hur nya skivan kom till och vad medlemmarna haft för sig de senaste fem åren.

MARTIN PETERSSON är Art Director på Nöjesguiden och dj. Han har coolast musiksmak på hela kontoret enligt en undersökning. Den här månaden har han både formgett det här numret och vår studentbilaga.

DANIEL ERIKSSON är AD-assistent på Nöjesguiden. När du läser det här sitter han förmodligen och redigerar etiketter till hälsokostförpackningar, och svär lågmält.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. Han har jobbat sig genom alla delarna av Karl-Ove Knausgårds Min kamp. I det här numret fortsätter han att ledsaga oss genom havet av tv-serier.

ELIS BURRAU är poet, publikvärd och litteraturredaktör. När han inte recenserar spånar han på idéer till en ny Lilla Jönssonliganfilm. I det här numret tipsar han om nygammalt material av Simone de Beavoir och Jesper Weithz roman som släpptes i skuggan av Millenium-uppföljaren.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på ng.se, dj och fotbollsfantast. Han dagdrömmer om Paradise Hotel-Mos och goodie bags fyllda av öl. Till det här numret har han träffat E-type för att bland annat prata om hans tankar om en ubåtkrog för ryssar, en nyhet som plockades upp av rysk media. Hur känns det att Ryssland bevakar dina texter? – Det känns ok, men det knäpper konstigt i luren när jag pratar och jag får ont i huvudet så fort jag tar av mig foliehatten.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

SEBASTIAN LINDVALL är Nöjesguidens enastående filmredaktör. I det här numret recenserar han skräckfilmen Sinister 2 och förvånas över hur det brutala våldets dragningskraft fungerar.

CHRISTOFFER REICHENBERG har jobbat som dj, klubbarrangör och musikbokare och är skivskribent på Nöjesguiden. Den här månaden förtrollas han av Tvärvägens ambientpop och Peaches sexualpoesi.

SARA BERG är frilansjournalist, skriver mest om kultur och mat och är skivrecensent på Nöjesguiden. I det här numret recenserar hon Mattias Alkbergs R-Kelly-influerade album.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. Den här månaden har han recenserat Lilla Sällskapets nya skiva Nattdjur och är imponerad över hur så olika ljudinfluenser kan låta så enhetligt.

KARIN LONDRÉ är Nöjesguidens redaktör i Göteborg. Den här månaden har hon gjort ett resereportage om Glasgow samt resonerar kring Göteborgs nya projekt på Ringön och hur tillåtande det verkligen är. Ärligt nu, var haggis verkligen gott? – Jättegott, otippat nog. Tricket är att låta bli att tänka på att du äter fårinälvor blandat med havregryn och ister, vilket förstås inte är helt lätt. Men om du lyckas är du in for a treat!

CHRISTOFFER BERTZELL är musiker, journalist och Nöjesguidens hårdrocksrecensent. Han har i det här numret recenserat Casablancas nya album Miskatonic Graffit och är imponerad av deras egna rockuniversum där de skapat sin alldeles egna genre.

EDITH OLSSON jobbar som tolk mellan marknadsmänniskor och programmerare. Till det här numret har hon sett Jag är Ingrid, och är glad att åskådaren slipper filmskaparnas personliga upplevelser.

CALLE WAHLSTRÖM är filmvetare och nykläckt filmkritiker med förkärlek till stilistiska genreövningar liksom ångesttyngd slice-of-life. I det här numret har han sett Everything Will Be Fine och tycker att den främsta anledningen till att se filmen är 3D-fotot, mer än filmens innehåll.

HANNA bloggar på ng.se under namnet UpfromBelow och är med stor sannolikhet Sveriges roligaste människa. I det här numret fastställer hon att en parodi på Acne Studios skulle vara just Acne Studios.

VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM är frilansskribent och en av initiativtagarna till den antirasistiska plattformen Rummet. I det är numret funderar hon på den kaxiga tjejens upprättelse i kulturen.

VICTOR SCHULTZ recenserar film för Nöjesguiden. I det här numret sågar han Så ock på jorden, genom att beskriva den som en krigsförklaring mot alla med seriös inställning till film.

MAINA ARVAS är Nöjesguidens scenredaktör i Stockholm. Den här månaden tipsar hon som vanligt om månadens bästa scenhändelser.

AGNES LINDSTRÖM är en socionomstudent med författardrömmar som recenserar film i Nöjesguiden. Till det här numret har hon sett Pixars nya film Insidan ut.

ANDERS KARNELL, redaktionens transformer, har varit programledare på SVT, pratar i radio och är dessutom Nöjesguidens konstredaktör i Stockholm. I det här numret tipsar han bland annat om Höstsalongen på Fotografiska med foton som från det drömmigaste instagramflöde.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör. Den här månaden guidar han oss genom de bästa kurserna för den vars intresse för öl och vin sträcker sig längre än en simpel provning. ANNA ”YANG” SANDELL är Nöjesguidens marknadskoordinator och egna solstråle. Hon har en idé om att Magdalena Ribbing borde byta ut b:na i sitt efternamn mot två m.

LISA CARLSSON är skribent och när hon inte författar texter ur en postkolonial feministisk vinkel skriver hon lyrisk prosa om klassisk balett och sex. I det här numret berättar hon om hur det är att gå sönder av utbrändhet. Skulle du säga att det är samhällsordningens fel att så många blir utbrända? – Ja, jag tror definitivt att samhällsstrukturerna är orsak till utbrändhet. Jag undrar hur en ska kunna leva lättad, lycklig och lugn under förtryckande strukturer. I ett rasistiskt, kapitalistiskt patriarkat. Hur ska vi kunna leva och andas och ta hand om oss själva och andra? Jag har tyvärr inget bra svar på det.

KLARA ÖSTBRINK är Nöjesguidens praktikant och familjens svarta får. Den här månaden har hon träffat Anna Book som gav henne en lektion i att älska sig själv. Hur är det att praktisera på Nöjesguiden? – Det är toppen! Alla är supergulliga, om man bortser från den gången säljarna ville lyssna på bodypump och därmed dissade min “begravningsmusik”. Jag har fortfarande inte kommit över det.

SHOP ONLINE

HÖSTENS MODE! På Nilson Shoes har vi samlat de snyggaste skorna från de bästa varumärkena. Nu är butikerna fyllda med massor av moderiktiga höstnyheter. Shoppa i butik eller på NILSONSHOES.COM - Välkommen!

VAGABOND 899:-

MAN: SNEAKY STEVE 1599:-

TAMARIS 999:-

VAGABOND 899:TAMARIS 999:-

KVINNA/MAN: TIMBERLAND 1999:-

THE BEST OF SHOE BRANDS. IN STORE AND ONLINE BROMMA, FARSTA, KISTA, NACKA, SICKLA, SKÄRHOLMEN, SOLLENTUNA, SOLNA, STOCKHOLM, TÄBY, VÄLLINGBY / NILSONSHOES.COM

LOKALA AVVIKELSER KAN FÖREKOMMA.

VAGABOND 799:-

Ledare

LÅT OSS PRATA OM PSYKISK OHÄLSA

örsta gången jag gick till en psykolog var jag fem år gammal. Mina föräldrar tog mig till BUP i Varberg för att jag hade så mycket tvångstankar och tvångshandlingar. Jag är imponerad över att de förstod att jag behövde det. Jag var ledsen, orolig och höll på med massa grejer, men det gör väl alla barn. Tillsammans med en psykolog listade vi alla saker jag var tvungen att göra för att försäkra mig om att mamma och pappa inte skulle dö eller hamna i helvetet. Och för varje gång jag slutade med en grej på listan fick jag en present som jag hade fått välja själv. Jag fick till exempel ett vitt nagellack för att sluta ha på mig regnkappa när jag borstade tänderna. Problemen försvann. På lågstadiet kom de tillbaka i annan form. Då ville jag tvätta mig hela tiden. Jag skrubbade mina händer så att de började blöda och borstade mitt annars så tjocka hår tills det blev alldeles tunt. Jag fick gå till BUP igen och de hjälpte mig. I högstadiet blev jag deprimerad och tvångstankarna kom tillbaka, men nu på ett mer vuxet sätt, i form av tankar och meningar som skulle kontrolleras. Det var första gången jag fick medicin. Vid 21 fick jag panikångest för första gången och vid 25 var jag plötsligt högst på alla skalor vad gäller depression och ångest igen. Jag var en av de som hade tur och fick remiss till ett ställe där du får gå och prata med psykologer så länge du behöver, och inte bara tio gånger som är det vanliga att få remiss till när man går till vårdcentralen. När jag var 14 tog jag ett aktivt beslut att alltid prata om det här på samma sätt som om jag hade haft diabetes eller en annan kronisk, ”icke-pinsam” sjukdom.

”Det var jobbigt först men det gick snabbt att sluta skämmas.”

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Det var jobbigt först men det gick snabbt att sluta skämmas. I stället kan jag känna stolthet över hur stark jag är, hur alla mina tankar har gjort mig till den jag är – intelligent och bra på att förstå andra människor. Psykisk sjukdom kan komma i många former och av många anledningar. Trauman, signalsubstanser som inte fungerar i hjärnan och – som förklaras av Lisa Carlsson i det här numret av Nöjesguiden – samhällsordningen. ”Hur ska en kunna leva lättad, lycklig och lugn under förtryckande strukturer?”, undrar hon. Och jag. Den psykiska ohälsan har ökat dramatiskt bland unga i Sverige och ledande forskare menar att tuffare arbetsmarknad, utbildningskrav och växande klyftor är del av förklaringen. På sida 40 berättar Lisa Carlsson om när hon blev utbränd och hur hon nu, fyra år senare, fortfarande känner av att det hände. Vi träffar också hyllade skådespelerskan Saga Becker som inte vill låta samhället komma undan för att hon försökt hoppa från balkongen, och en av Sveriges mest hypade rappare just nu, Mwuana, som också han jobbar med sig själv och sin självbild. Med i numret är också E-Type och Anna Book, kanske inte det man trodde om Nöjesguiden #8 år 2015. Men det betyder inte att det inte är underhållande. Trevlig läsning!

Chefredaktör

JENNY NORDLANDER jenny.nordlander@ng.se

WWW.BREWERY.SE

NY FLASKA!

San Miguel, 5,4 %, flaska 33 cl Art.nr Systembolaget 1585

Alkohol 채r beroendeframkallande

Brev När skrev du för hand sist? Kommer du ens ihåg hur din skrivstil ser ut? Testa genom att skriva ett brev till oss på Nöjesguiden! Nöjesguidens redaktion Slussplan 11 111 30 Stockholm … eller mejla: red@ng.se.

verkar fatta att deras barn stör och beter sig illa mot andra: gapar och skriker, kastar bollar mitt bland folk, springer över andras filtar, hoppar ner i vattnet utan att kolla om landar på någon annan etc. Det är bara ”jag, jag, jag” och föräldrarna vågar inte säga till sina egna ungar eller tycker det är helt OK att eller t o m charmigt att bete sig så. Vet inte vilket som är värst. Marre

Läsarkommentar på Jimmy Håkanssons ”Narcos” publicerad på ng.se den 2 september.

Jag tyckte det känns rätt segt att historien skulle berättas ur en amerikans perspektiv (+ att det inte är någon supercasting de har lyckats med). Hade varit härligt med ett annat grepp. LG Fast Wagner Moura är ju makalös som Pablo. Dessutom tycker jag att berättarperspektivet är väldigt flytande och pendlar mellan den amerikanska narkotikasnuten och den colombianske drogbaronen. Däremot är jag kluven till hur Narcos förhåller sig till voiceoverinnehåll. Den inre monologen brukar ju förknippas med dålig exposition, men Narcos voiceover-frosseri går nästan varvet runt och blir ett självmedvetet formgrepp. Som högläsning ur en Wikipedia-artikel, alltid på gränsen mellan spännande och sövande. Jimmy Läsarkommentar på Amanda Manns ”Det här med Dressmans nya kampanj ”Alla är perfekta” publicerad på ng.se den 9 september.

Obs, du behöver inte använda ”hens” i den meningen, helt fel. Skall skrivas ”då majoriteten inte ser ut så etc. Re sakfrågan:tycker det är bra om även männen tas in i dessa sammanhang. Jfr Dovekampanjen med kvinnor t ex. Män är lika utsatta nuförtiden och det krävs fina kroppas även av dem. Språkpolisen Hej ”språkpolisen”. Det förekommer lätt språkfel i blogginlägg då de skrivs i just bloggformat och alltså inte är exempelvis en korrigerad krönika. Men ja, det var ett extremt störigt språkfel som dessutom kan uppfattas lite problematiskt, så tack för att du påpekade det! Har ändrat det 8

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

nu. Sen stämmer det absolut inte att män är lika utsatta som kvinnor vad gäller skeva skönhetsideal, så är det bara inte, punkt. Men jag förstår vad du menar, visst är det bra att även de inkorporeras i idealdebatten! Amanda

Borde hon kanske skrivit ”INTE ALLA FÖRÄLDRAR!”, så det inte kändes lika utpekande mot föräldrar som grupp? Vet inte hur mycket research du själv gjort angående saken, men om du har några bekanta som jobbar inom t.ex. skolan så kan du ju fråga om de märker av något liknande. Alternativt kolla hur många av de som delat texten som arbetar inom skola. Cornelia

Läsarkommentar på Greta Thurfjells ”J.K Rowling: Du har uttalat Voldemorts namn fel hela tiden” publicerad på ng.se den 11 september.

HERREGUD DET ÄR JU HELT LOGISKT ”VOL DE MORT” BETYDER JU TYP DÖDFLYGNING/DÖDSSTÖLD PÅ FRANSKA!?? Karolina

Läsarkommentar på Hej Sonjas ”Alla som varit rädda för att menspapper ska trilla ut ur byxbenet” publicerad på ng.se den 6 september.

Alltså, på mig trillar de aldrig ut genom benet, utan upp över byxkanten där bak. Man går omkring och tror att allt är trevligt och normalt och så har man en papperslapp som sticker upp över kanten. Hanna

Läsarkommentar på Julia Gummessons ”Present till mig själv” publicerad på ng. se den 2 september.

Hej slaktarn! Vilken rolig blogg. Min första pojkväns mamma bjöd alltid på majskyckling och det var så jävla gott. Det var konstigt tyckte jag för majsen serverades aldrig men jag struntade i detaljen. Nu har jag förstått att det handlar om att kycklingen är uppfödd på majs! Vem kom på det? Varför smakar det gott? Hur kommer majssmaken in i köttet? Gör det ens det?! Testade man med andra grejer än majs innan? AAAHHHH Lotten Läsarkommentar på Linus Larssons ”Frida Boisen läxar upp alla dåliga föräldrar”, publicerad på ng.se den 5 augusti.

Kvittar väl viken typ av boll det handlar om, det är inte poängen. Men att märka ord är ju sånt man tar till när man inte har något vettigt att komma med. Poängen är att många föräldrar inte

Men hur går det till ens? Hanna dina skinkor trotsar naturens lagar! Sonja

”Alla är perfekta”

HÖSTNYHETER HOS BRUNO

APLACE || FILIPPA K || H&M || HOPE SAMSØE & SAMSØE || WHYRED 3 || RESTAURANG LJUNGGREN

GÖTGATAN

SLUSSEN

NÖJESGUIDEN FRÅGAR

MODE

Contouring, mesh eller ”naturliga” ögonbryn, hur ser vi ut i höst? Vem bör byta stil och hur många fler Back-loggor står vi ut med? I månadens undersökning vill vi veta allt om er smak och stil.

10. Årets hittills bäst klädda: Seinabo Sey: 70 % Prins Carl Philip: 13 % Malin Buska: 9 % Jonas Lundqvist: 8 %

10 9. Årets hittills sämst klädda: Samir och Viktor: 61 % Frej Larsson: 26 % Lena Andersson: 7 % Beatrice Eli: 6 %

8. Årets hittills mest utslitna accessoar: Choker-halsband: 41 % Sporttofflor: 29 % Fransk bulldog: 23 % Silvana Imams röda skinnjacka: 7 %

2 3 4

7. Vilken trend ska bort? Health Goth: 34 % Skägg: 27 % Nittiotal: 25 % Stålgrått hår: 14 %

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

2. Snyggaste trenden just nu: Halvpolo: 45 % ”Naturliga” ögonbryn: 40 % Mesh: 8 % Contouring: 7 %

1. Så här mycket lägger jag på kläder varje månad 500–1000: 37 % 0–500: 36 % 1000–3000: 24 % Mer än 3000: 3 %

6 6. Bästa budget: H&M: 43 % ASOS: 25 % Stadsmissionen i Sätra med kilopris: 23 % Jag köper aldrig budgetplagg: 9 %

5 5. Bästa traderafynden: Stickade Acne-tröjor: 37 % Sneakers: 36 % Dockhusmöbler: 22 % ”Oanvänt” smink”: 5 %

3. Det mest opersonliga plagget just nu: Allt med Back på (fortfarande...): 55 % Gympapåse: 24 % Stutterheim-jacka: 11 % Inget: 10 %

4. Årets modebloggare? Sandra Beijer: 33 % Ingen av dessa: 30 % Upfrombelow: 26 % Chloe Schuterman: 11 %

INDIVIDUAL STYLE UNITED SPIRIT RICHIE EVENT PRODUCER

THE DR. MARTENS STORE KATARINA BANGATA 15, 116 39 STOCKHOLM

Krönika

”DET VÅRAS FÖR DEN UNGA TJEJEN I KULTUREN” Text: VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM

an vi säga att det våras för den unga tjejen i kulturen? Det låter så fånigt, ungefär som den där frågan: ”Är världen redo?”. Fuck världen. Men det finns något som lockar och drar i den tiden. I pasteller, hemliga flickrum, hemliga flicktankar. I skärningspunkten mellan oskuld och vuxendom, den tiden ciggpaket göms mellan gosedjur, spritflaskan bredvid dagboken, den tiden världen är lika mycket längtan som tristess. Den tiden då livet händer men du måste fånga det, komma ikapp, för livet väntar alltid några tunnelbanestationer bort, några tågresor eller restimmar, minuter: oavsett var så inte här. Där, i det landet, utspelar sig också Linna Johanssons kommande roman Lollo. I en intervju i DN berättar hon om de två huvudpersonerna: ”Vad de startar är ett klassiskt befrielseprojekt som män alltid har sysslat med. Men det går inte så bra. Att unga tjejer inte rebellar på samma sätt beror på att det inte finns några färdiga roller. Inga arenor. Världen är elakare och jävligare mot unga kvinnor och snabbare på att bestraffa och knuffa dem tillbaka.”

”Det är inget klag, bara en förhoppning om att få se fler tjejer flippa ur.”

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Jag tänker mycket på det där citatet. Tidigare i år fick grammisvinnaren Little Jinder en egen SVT-serie, hon tyckte Krunegård till en början var töntig, det var ganska kul. Sen drack hon tequila i Breaking News, rökte cigg, svor. Folk blev arga och det låg något i det: en silverblond tjej i pasteller som sjunger ljust, pratar mörkt, är odräglig på ett sätt som annars reserveras åt män allena. Samtidigt finns det något annat också; gurlesken som riktning, en omfamning om det feminina som trots. Men även det trotset är förbehållet vissa kroppar. De som kan göra rösten extra skör, göra kroppen extra feminin, bräcklig. Du kan bo i det utrymmet och göra något med det, slå sönder det inifrån, men det bygger på att du betraktas som feminin till att börja med. Du kan inte leka med något som inte är ditt. Du måste äga från början för att kunna göra dig av med det. Det är inget klag, bara konstaterande. För jag älskar att se flickor, unga tjejer, unga kvinnor finnas och låta, göra livet till sitt eget och skita i världen. Världen finns ju ändå inte, så fuck den. Det är inget klag, bara en förhoppning om att få se fler tjejer flippa ur, andra sorters tjejer gå sina egna vägar, hålla varandras händer, bomma cigg, bre ut sig i kulturen med samma självklarhet. Världen har ju alltid varit redo. ◆

OLAFUR ELIASSON Verklighetsmaskiner

3.10 – 17.1 #OlafurSthlm

ARKDES.SE

MODERNAMUSEET.SE

MED STÖD AV:

Francesca Woodman

Om att vara en ängel

5.9–6.12 2015

modernamuseet.se Francesca Woodman, On Being an Angel #1, Providence, Rhode Island, 1977 © George and Betty Woodman Francesca Woodman. Om att vara en ängel/On Being an Angel, 5.9–6.12 2015

By Benke & jennie From BounCe

träna utan BindningStid För

449 kr/mån F u n k ti o ne l l t r ä ni n g , S o m a m ov e ® , Cardio, Fria vikter, tai Chi, hiphop, houSe, yoga, Bodypump®, Ballet Bar, Buren, Core, muSkelexploSion, BodyBalanCe®, Feminine viBe, jazz, aFho® m.m. hornSgatan 103, StoCkholm | 08-669 40 70 reCeption@houSeoFShapeS.Se | www.houSeoFShapeS.Se

TIDENS ANDA Det vi pratar mest om just nu! 1. Ruttet 4 life Uppfanns verkligen en mängd sätt att hållbart förvara mat bara för att du skulle sätta i dig halvdålig föda dagarna i ända? Konstruerade verkligen Carl Munters Electrolux första kylskåp (källa: Wikipedia) för att du skulle gå loss på tempeh och gose-öl?! Nej, just det!

2. Årtiondets tråkigaste boksläpp Vad heter den där boken nu igen? David Lagercrantz AKA Norstedts egen pojke med guldbyxor eggade upp varenda läskunnig stackare till max ända fram till dagen då Det som inte dödar oss släpptes. Har någon hört ett knyst sedan dess?

3. Att ge ett bro-job Bro-job är ett nytt begrepp för killar som bara vill suga av sina killkompisar utan att blanda in en massa epitet som ”gay”, ”bög” och ”homosexuell” i bilden. En riktig outsider till årets julklapp 2015 eller bara motsägelsefullt?

4. Spela spelet Oavsett om du tittar eller inte, lär ungefär 50 procent av dina samtal den kommande månaden på något sätt beröra Paradise Hotel. Försök inte hålla emot, det är lönlöst. Tugga frenetiskt på äpplet, ge dig hän åt paradiset, använd begreppet “spela spelet” i varannan mening!

5. Ta inte i så du spricker Kanye deklarerar att han tänker run for president. Bonde Söker Fru-Linda twittrar att hon sitter i en taxi hem för att hon inte vann ett pris hon tyckte att hon borde vunnit. Det råkade hända på VMAs och Kristallen, men är egentligen det ultimata sättet att beskriva skillnaden mellan svenska och amerikanska award shows. Och eventuellt de respektive ländernas folksjälar.

6. Tips till alla hobby-komiker Årets trend på sociala medier verkar vara att jämföra kändisar med diverse mat. Först ut var jämförelsen mellan ett stekt ägg och Rihannas gula klänning på MET, sedan att likna gravida Kim Kardashian vid en brun böna efter VMA:s. Ärligt? Tråkigare skämt är verkligen svåra att hitta, om du inte är på humornivå kom ketchup så går vi.

7. Damma av din sjömanshatt Äntligen får Baba Sonic något nytt att spela om onsdagskvällarna för barnen som armbågat sig in med fake-legg. Håkan Hellström snickrar på nytt album och vi kan inte bärga oss inför nya dängor om de förälskade pensionärerna som rensar fisk på parkbänkar. Samtidigt undrar vi hur Håkan ska toppa Ullevi-kommersen denna gång, kanske öppna egen butik fylld med mjukisdjur och ölglas i Håkanform?

8. @isis_karaoke Bara collegekids på betryggande långt avstånd från hemskheterna i mellanöstern kan få för sig att starta ett twitterkonto där lösryckta låtrader kombineras med bilder på ISIS-styrkor.

9. IKEAs demografiskt utstuderade grönkålstapeter ”Hur kan vi göra ett coolt rum ännu coolare? Tror ni det funkar om vi smäller upp en härlig fondvägg med grönkålsmotiv? Skulle unga vuxna gilla det?”

10: Hungrig! Sista Hunger Games-filmen kommer inte förrän i mitten av november och tur är väl det. Hur skulle du annars hinna se om de tre första delarna, plöja varenda trailer du hittar, lära dig texten till The Hanging Tree och sedan diskutera allt du funderar på med nära, kära och främlingar på vagnen? Sätt fart! Bubblare: Svt:s nya serie Boys, Alex & Sigge-haveriet, Socality Barbie.

NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

Krog BÄST JUST NU Vi rör oss mot kallare tider, vilket betyder att du med kan lägga på några extra kilo underhudsfett för att hålla värmen. Här är tio restauranger du med fördel kan ägna dig åt detta på.

1. Carousel Gustav Adolfs Torg 2, tel 10 27 57, restaurantcarousel.se

Gamla Naglo har blivit rustik hjärtekrog i storformat. Öppet: tis–lör från 17

2. Vassa Eggen Steak House Birger Jarlsgatan 29, tel 21 61 69, vassaeggen.com

Östermalms stekhus nummer ett är tillbaka och har toppat formen. Öppet: mån 17.30 - 22.00, tis 17.30–24.00, ons–tor 17.30–01.00, fre–lör 17.30–02.00

3. Le Rouge

Jenny Damberg och Lisa Wiklund.

Brunnsgränd 2, tel 505 244 30, lerouge.se

”KVINNOR FICK DRICKA HÄLFTEN SÅ MYCKET SOM MÄN” I drygt ett halvt sekel har kvinnor haft samma juridiska rätt att dricka sprit som män, men att förändra synen på kvinnligt drickande är en segrörlig process. Varför, reder författarna Jenny Damberg och Lisa Wiklund ut i den nya boken Som hon drack. Vi pratade med den förstnämnda.

I oktober öppnar Le Rouge i Bockholmengruppens regi. Vi ser fram emot detta med spänning. Öppet: tis 17–23, ons–tor 17–00, fre 17–01, lör 17–01

4. Lokal Izakaya Scheelegatan 8, tel 650 98 09, lokalizakaya.se

Restaurang Lokal har öppnat i ny tappning som Izakaya, och det visade sig vara en lyckad reform. Öppet: mån–tis 11–14 och 17–01, ons–tor 11–14 och 17–02, fre 11–14 och 16–03, lör 16–03

5. Woodstockholm Mosebacke Torg 6, tel 369 399, woodstockholm.se

Mosebackes matstudio är ett måstebesök för dig som ännu inte varit där. Öppet: tis–lör från 17

6. Aloë Svartlösavägen 52, tel 556 361 68, aloerestaurant.se

Har du ännu inte tagit dig till Långbros nya finkrog Aloë är det verkligen hög tid.

u har gått igenom 60 år av kvinnligt drickande. Vad var mest överraskande?

Öppet: ons–lör 17–22

– Jag måste nog säga hur mycket som har hänt. För 60 år sedan, under motbokssystemet, fick kvinnor bara dricka hälften så mycket som män på krogen. Kvinnor ifrågasattes öppet om de gick ut ”ensamma” (det vill säga i sällskap med varandra) för att ta ett glas. Utvecklingen har gått hand i hand med jämställdheten som sådan, eftersom det till stor del handlar om att ta plats i offentligheten.

7. Café Proviant Arbetargatan 33, tel 650 33 22, cafeproviant.se

Gillar du vällagad mat och hembrygd öl? Då bör du besöka Arbetargatan 33. Öppet: mån–fre 11.30–15.00, 17–24, lör 17–24

8. Ling Long

Har du något exempel på det?

Riddargatan 6, tel 545 039 40, storyhotels.com

– Ta en sådan sak som after work. Fram till 1965 förekom särskilda, lagstadgat lägre, kvinnolöner. Det är klart att de inte hade råd att gå ut och dricka på samma sätt som män efter jobbet då.

Story Hotels nya restaurang förenar tre asiatiska kök på ett förnämligt vis. Öppet: mån–ons 06.30–24.00, tor–lör 06.30–01.00

9. Imouto

Ni tar bland annat upp lådvinsfällan och kontroverserna kring amning och alkohol som exempel på hur kvinnors drickande problematiseras mer än mäns. Vilka fler exempel har ni stött på?

– Det är många, och på alla nivåer. Att dricka har varit en naturlig del av mansrollen i Sverige, medan det för kvinnor ansetts onaturligt och onödigt. Det har haft allvarliga konsekvenser, som att den som var för full för att skydda sig fram till år 2005 inte kunde bli våldtagen i lagens mening. Men det finns också mer kuriösa exempel, som ofta grundar sig i ett antagande om att kvinnor inte har någon egen drivkraft att dricka utan måste luras att göra det. Ett exempel är alkoläsk och söt cider, som det gjordes försök att stoppa på nittiotalet eftersom det var något som riskerade att få unga tjejer att tycka att det var gott att dricka. 16

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Kungstensgatan 2, tel 696 23 23, imouto.se

Esperantos nya lillasyster står för stans bästa sushi. Blev du inte extremt sugen på alkohol under arbetet?

– Jo, fruktansvärt. Jag var dessutom gravid, så spriten var både extremt närvarande och helt utom räckhåll under hela skrivprocessen. Och det pågick i månader, båda delarna. Hur var det att ha en medförfattare? Jämfört med att jobba själv.

– Underbart! Hälften så mycket jobb och dubbelt så kul. Som hon drack finns nu ute på Atlas förlag, och recensionsdagen den 1 oktober sammanfaller med 60-årsdagen av motbokens avskaffande.

Öppet: fasta sittningar ons–lör

10. Mattorget Ringens Köpcentrum

I höst går några av Sveriges främsta krögare ihop och skapar ett snabbmatsmecka mitt i Ringen. Får inte missas. Öppet: mån–tor 07.30–21.00, fre–sön 07.30–22.00

Dryck MED VIN OCH SPRIT PÅ SCHEMAT

specifika ämnen. Med största sannolikhet kommer du få blodad tand och rätt som det är står du där med ett examensbetyg i handen. Här kommer tips på vettiga utbildningar för dig med törst!

Det vetgiriga suget för dryck har aldrig varit större. Att sätta sig i skolbänken för att lära sig brygga egen öl, sabrera champagne eller förstå vår svenska sprithistoria är populärare än någonsin. Framförallt vill vi bli bättre på att veta vad vi dricker och kunna sätta ord på dofter och smaker. Alf Tumble guidar till rätt kurser.

Restaurangakademien

Jag får ofta frågan om vart man ska vända sig för att lära sig mer om öl eller vin. Och de som frågar har ofta ett så pass stort intresse att böcker och googlande inte längre räcker. Visst kan man hävda att brygga öl hemma i badkaret är ett storsstadfenomen i stil med surdegsbakandet men det är också tydligt att det allmänna dryckesintresset tagit sig förbi den nivå då folk nöjer sig med en simpel vinprovning. Vi vill helt enkelt lära oss lite mer. För dig som är intresserad av att få en bredare koll på öl, vin och sprit kan en grundläggande sommelierutbildning vara det enda rätta. Här får du lära dig allt om hur du kombinerar och serverar all slags dryck samt varför det smakar som det gör. Känns det som ett för stort kliv att sätta dig i skolbänken en dag i veckan finns det kortare kvällskurser i

restaurangakademien.se

Etablerad instans för både dryck- och matutbildningar i Stockholm. Håller till i nya lokaler i Slakthusområdet nära Globen. Kursutbud: Ett brett utbud där heldagskurser kan handla om mat och vin i kombination eller grunderna inom fermentering och jäsning. Det finns även kvällskurser i vinprovning som leder till det internationella diplomet WSET Level 1. De längre sommelierutbildningarna finns i flera steg och inkluderar även en ettårig CSN-berättigad yrkeshögskoleutbildning som inkluderar praktik i 16 veckor. Klasskamrater: Helg- och kvällskurserna riktar sig främst till privatpersoner. Du som väljer en längre dagsutbildning kommer springa på allt från blivande kockar till bagare och sommelierer. Varje termin studerar 160–180 personer här.

Vinkällan vinkallan.se

Familjedriven verksamhet med utbildningar med bas i Stockholm, Telefonplan. Kurser hålls även i Malmö, Göteborg, Sälen, Öland och Växjö. Kursutbud: Allt från två timmars provningar med olika tema, endagskurs

Munskänkarna munskankarna.se

med ett fokus på mat och vin i kombination till en tredagarsutbildning och en sommelierutbildning som enbart riktar sig till kunder med privat intresse. Klasskamrater: Bred blandning i både åldrar och erfarenhet. Gemensamt är att de flesta länge har haft ett stort intresse för mat och vin. Vissa med ambitionen att så småningom börja jobba med vin.

Gustibus Wine & Spirit Academy gustibus.se

Södra Sveriges internationella dryckesutbildning håller till i Malmö. Kursutbud: En tvådagars grundkurs i vin och en längre sommelierutbildning som riktar sig till både privatpersoner och bransch. Båda utbildningarna grundar sig på den internationella dryckesutbildningen WSET och inkluderar en bred dryckeskunskap. Klasskamrater: Utöver personer som redan jobbar inom restaurang och import består klasserna av 25 procent privatpersoner med stort eller gryende vinintresse. Det finns även ett socialt nätverk för elever som har gått eller går en utbildning som underlättar steget ut i arbetslivet.

Sveriges äldsta och största medlemsklubb för vinintresserade. Finns idag på 145 orter i Sverige. Kursutbud: Som medlem kan du läsa vinutbildningar i tre nivåer samt en i druvkunskap. Verksamheten bygger i övrigt på att de lokala sektionerna sätter ihop provningar arrangerade av medlemmarna själva. Klasskamrater: Glada och betydligt äldre vinentusiaster än på övriga utbildningar.

3 X ÖLBRYGGARKURSER SHBF shbf.se

Sveriges hembryggarförening arrangerar olika slags bryggarkurser över hela landet.

Monks Café monkscafe.se

Ölbarkedjan Monks bjuder in till bryggarkurs i deras eget bryggeri i Stockholm. Drycken får du ta med dig hem.

Njutningsfrämjandet njutningsframjandet.se

Arrangerar ölbryggarkurser för nybörjare i Göteborgstrakten.

Alf Tumble alf.tumble@ng.se Twitter: @alftumble

Från Vintage till Västsahara Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1975. Handla hos oss och stöd Västsaharas rätt till självständighet.

V I N T A G E Emmaus Stockholm Vintage Peter Myndes Backe 9 (Slussen). Tel 08-744 22 22 Mån-fre 10.30-19.00, Lör 11.00-17.00 Sön12.00-16.00 www.emmausstockholm.se

STOCKHOLM

MALMÖ

LUND

Timmermansgatan 23 mån-fre 10–18, lör 11–17, sön 12–16

Möllevångsgatan 29B mån-fre 10–18, lör 11–17, sön 12–16

Kyrkogatan 5B mån-fre 10–18, lör 11–16, sön 12–16 humanasecondhand.com

NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

4. Show Me A Hero Vem beställde ett dämpat lokalpolitiskt drama om bostadsplanering? Ingen! Men när The Wire-hjältarna David Simon och William F. Zorzi slår sina orimligt kloka huvuden ihop för att göra miniserie om en lokal händelse som sätter fingret på USA:s segregerade stadsplanering gör du bäst i att titta.

historia som dramatiserar Escobars karriärsresa genom ett korrumperat Colombia samtidigt som det ger en hyfsad inblick i konsekvenserna av Reagan-erans war on drugs. Netflix.

HBO Nordic.

5. Narcos Netflix gör prestige-tv baserat på knarkbaronen Pablo Escobars kokainstinna eskapader, och om naroktikaroteln som jagade honom. Narcos är en våldsam

Mr Robot.

BÄST JUST NU 1. Mr Robot Trovärdig hackerthriller där säkerhetsexperten Elliot Alderson ger sig i kast med ett ondskefullt konglomerat och sin egen psykiska ohälsa. Mr Robot är en nervkittlande tech noir som till och med kan få en malwareinstallation att verka spännande. SVT1, fredagar kl 22.

2. Review I Review recenserar Forrest McNeal livets alla stora upplevelser, som att leda en sekt, äta 15 pannkakor, åka till rymden, snatta, hämnas, skiljas, ”bota”

homosexuella, knapra i sig mängder med ryssfemmor, och min favorit, äta 30 pannkakor. Comedy Central.

3. Rick and Morty Det smartaste, roligaste och galnaste du kan se på en semisuspekt hemsida just nu. Jag älskar Community av hela mitt hjärta, men Rick and Morty framstår allt mer som Dan Harmons fullkomliga mästerverk. Rick and Morty är så sci fi-bevandrad och popkulturellt välartikulerad att den får alla andra tecknade vuxenserier att framstå som färgglada bakisspyor. Adult Swim. Narcos.

NÖJESGUIDEN GENOM TIDERNA Idag kan hög ljudvolym göra att krogarna tvingas stänga permanent, men 1997 var det rädslan för att behöva stänga klockan 03 som fick både krogägare och klubbkids att förklara krig mot socialborgarrådet. Två månader senare försätts redaktionen i chocktillstånd och undrar hur det ens är möjligt att konsumera en räkmacka utan att få ta sig en redig rök till efterrätt.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@ng.se Twitter: @jhawkansson

2015

OCTOBER 22nd

IN STOCKHOLM, AMONG OTHERS: LIZARRÁN www.lizarran.se Renstiernas gata 19

TAPAS & FOOD Lindhagensgatan 90 http://tapasfood.se/

PUERTA DEL SOL Sveavagen 105, http://delsoltapas.se/

ANDALUCÏA Dobelnsgatan 79 http://www.andalucia.se/

CULTUR BAR & RESTAURANT Österlånggatan 34 http://culturbar.se/

Check them out! See us at

www.spain.info/sv spain.info.se

Konst 4. Jonas Dahlberg Nordenhake, Hudiksvallsgatan 8, till den 7 november

Hade Jonas Dahlberg ställt upp i Paradise Hotel hade han varit en stark spelare. Han är målmedveten och smart. Och det är också hans konst. Han är en mastermind som kan styra och kontrollera den som tittar på hans konst. Och jag blir gärna styrd av honom, eftersom konst inte är ett spel med en prissumma på en halv miljon kronor. Vinsten är istället ovärderlig. Den är en oförglömlig upplevelse.

5. Höstsalongen Fotografiska till den 22 november Olafur Eliasson Beauty, 1993.

BÄST JUST NU 1. Olafur Eliasson Moderna Museet, till den 17 januari

Nu kommer äntligen Islands konstjätte till Sverige. I takt med att engagemanget kring miljöfrågan vuxit har hans konstnärskap gjort detsamma. På ett sätt är det ganska dystopiskt att titta på hans artificiella kopior av naturfenomen som solljus eller flodbäddar i fullskala. För det finns en rädsla för att allt kommer försvinna. Samtidigt är jag glad

Scen BÄST JUST NU 1. Och ge oss skuggorna Dramaten, till den 29 oktober

När Eirik Stubø sätter upp Lars Noréns Och ge oss skuggorna som sin första uppsättning som ny Dramatenchef slår han fast från början att det är Dramatenhistoria. Pjäsen handlar nämligen om den amerikanske dramatikern Eugene O’Neill som testamenterade sin då ospelade pjäs Lång dags färd mot natt till just Dramaten. Norén såg uruppsättningen på femtiotalet och skrev långt senare pjäsen som en uttalad syntes av sitt eget och O’Neills författarskap. Kort sagt, här finns flera lager av västerländsk teaterhistoria och manliga geniers refererande till varandra. Oavsett om du är trött på det eller inte är det en mycket fin uppsättning. Framför allt på grund av en huvudroll och en biroll. Lena Endre gör ett befriande mångfacetterat porträtt på Carlotta Monterey, O’Neills tredje fru: beräknande, svartsjuk, försonande, bitter, passionerad, insiktsfull, rolig. Birollen är betjäntens: dansaren Joaquin NaBi Olsson, som Saki (som suttit i amerikanskt interneringsläger för japaner under andra världskriget), rör sig vackert och nästan utan repliker som ett tyst utanförperspektiv på det dysfunktionella familjedramat. 20

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

att någon påminner mig om naturens kraft och skönhet. Konstigt nog ser jag det tydligare inomhus.

2. Simone Fortì Index, Kungsbrostrand 19, till den 15 november

Detta är ett måste för dig som dansar minimalistiskt när du är på klubb. Kanske med en lätt antydning till höftgung eller ett finger som diskret håller takten. Simone Fornì har gjort det sedan sextiotalet. I utställningen Here It Comes är ingen rörelse för liten för att kallas dans. Bara det är du.

3. Emil Westman Hertz Annaellegallery, Karlavägen 15B, den 3 oktober–1 november

Ett av stadens daddy galleries har flyttat från sina gamla lokaler till nya. Kanske för att komma närmare pappa (i det här fallet Lars Bohman Gallery)? Trots den geografiska närheten gör Annaelle sin egen smarta grej och hösten fortsätter med en utställning som skulle göra Etnografiska museet gröna av avund. Emil Westman Hertz bjuder på ett totalt påhitt som är helt sant.

Det sägs att det finns fem fotografiska impulser och ska vi tro Instagram, är det söta djur, barn, lustigheter, du själv och vackra solnedgångar. Den här utställningen är Insta-flödet jag önskar att jag hade istället. Höstsalongen är en perfekt barometer för hur fotot mår och ser ut i Sverige idag. Det är som att tv-serien Alla är fotografer fått en egen utställning. Fast utan Schyffert och Rheborg som jury.

ANDERS KARNELL anders.karnell@ng.se Twitter: @anderskarnell

2. Vitsvit Unga Klara, premiär den 2 oktober

När jag såg Päron, Athena Farrokhzads dramatikerdebut, på Ung scen/öst i Linköping för två år sedan kom mina första farhågor, om att den vackra ordlekande texten skulle kunna bli för abstrakt och symbolisk för barn från sex år, direkt på skam. Lyckad koreografisk regi (Kajsa Isakson) mötte skärpt publik i en berättelse om en familj som flytt från krig. Jag förhandstippar att Farnaz Arbabi också har rätt regifingrar för scenversionen av Farrokhzads Augustnominerade diktsamling Vitsvit från 2013 för skolungdomar.

3. La traviata Folkoperan, till den 29 november

Jag har alltid varit betagen i Violetta Valéry och Marguerite Gautier, huvudrollerna som egentligen är ungefär samma roll, i La traviata och Kameliadamen, Giuseppe Verdis opera respektive dramat av Alexandre Dumas den yngre som operan bygger på. Jag skrev för ett år sedan om att de är kvinnoroller med intressant ambivalens, med en styrka mitt i det romantiserat dekadenta. Då blev premiären av Mellika Melouani Melanis version av La traviata på Folkoperan framflyttad ett år – och nu är det dags. När jag skriver det här har den ännu inte haft premiär men bilderna visar Melanis signifikativa förkärlek för svart, vitt och naket (och visst skymtar en fruktbuffé serverad på en bar kropp, som i hennes uppsättning av Carmina Burana?). Folkoperan utlovar en normbrytande Violetta i en kamp mellan konventionerna och det otillåtna, en berättelse om ”den längtan vi alla bär på

FOTO: ROGER STENBERG

Och ge oss skuggorna.

– att bli älskade och accepterade så som vi är. Nakna, bodybuildade, i mustasch, BH, med ridspön eller i helt vanlig galaklänning”. Jo, det här är jag fortfarande sugen på att se.

4. Jean

Dansens Hus, den 16 oktober

Koreografen Jeanette Langert har ägnat sig åt August Strindbergs pjäs Fröken Julie i två tidigare dansverk. Nu fokuserar hon på den manliga rollen, Jean.

5. Hyperfruit MDT, den 27–30 oktober

Vad är internets dramaturgi? Kan sättet vi kommunicerar på över internet användas som struktur för en dansföreställning? Koreografen och dansaren Ludvig Daae och filmskaparen Joanna Nordahl samarbetar igen. MAINA ARVAS maina.arvas@ng.se Twitter: @mainaarvas

Har du koll på dina riskfaktorer?

MED SMAK AV HUMLE

ODLA OCH BRYGG

Specialerbjudande på

STORA HÄLSOKONTROLLEN! Boka på 08-7370110 eller hjartcentrum.nu

2 september 2015 - 8 januari 2017 Munkbron 11, Stockholm Stora Gatan 16, Västerås

Ute nu!

”el taco book”

Kom & ät på: nybrogatan 57 eller osthammarsgatan 68

vi gor aven catering & events! www.eltacotruck.se

Litteratur aura strålar från Arvida Byströms suddiga omslagsselfie. Det är isande och varmt om vartannat när Lollos vittnesmål krackelerar, eller svävar ut i apati och solkighet. Ömsom nervigt, ömsom kompromisslöst, som ett sträckt långfinger.

Kantslag/Minna saknar en övningslokal Dorthe Nors Ordfront

Balansen mellan komik och avgrundsdjup tragik, de sugande avsluten som kännetecknar riktigt bra novellkonst, oväntade vändningar, originell tematik – allt går att finna i danska Dorthe Nors rättmätigt hyllade Kantslag. Och som det inte vore nog: om du vänder på Ordfronts rosa utgåva får du romanen Minna saknar en övningslokal vars uppfriskande form hamrar fram en repetitiv, poetisk och sorglustig historia. Ett frankt händelseförlopp pepprat med Ingmar Bergman-citat och skrattframkallande oneliners som sticker lite i hjärtat.

MÅNADENS LÄSNING

mångbottnad bögutopi och vördnadsfull genreuppvisning som trummar på helt oförskämt mot en förkrossande fräck förlösning.

Magisterlekarna Kristofer Folkhammar Natur & Kultur

Jag minns 2012 och hur mycket jag älskade Kristofer Folkhammars När han kysste mig förlorade jag allt, hur jag slukade de välregisserade diktraderna som sjöd av sårbart begär och suggestiv klarhet. Nu är Folkhammar tillbaka med en erotisk melodram, en snaskigt vacker och spännande bladvändare med bitterljuva undertoner. Inte en dag för tidigt! ”Alla karaktärer var arton år eller äldre vid tiden för romanens tillblivelse” förklarar en lekfull brasklapp innan historien tar vid och leken slår ut i blodigt allvar. Det utspelar sig under en dramatisk hösttermin på Läroverket. Här finns Charles som alla trånar efter, här finns den vemodiga magistern med sina erotiska maktlekar och här finns Hyenorna, ett sammansvetsat pojkgäng vars kärlek och lojalitet sätts på prov av smärtsamt lidelsefulla stridigheter. Och av uttagningen till en närmast rituell skoltradition. Magisterlekarna är en bedårande kioskroman, en köttigt sakral och skvallrig collegefilm fylld av sex, gymnastiksalar och körsång. Blicken rinner över sidorna, Folkhammar skriver som en glättigare Dennis Cooper utan övervåld – det är lika romantiserande som subversivt som sorgligt. En 22

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Lollo Linna Johansson Modernista

Misstag i Moskva Simone de Beauvoir Bucket List Books

Simone de Beauvoirs Misstag i Moskva färdigställdes 1967, men publicerades först 1992. Nu finns den på svenska i Helén Enqvists översättning. Långnovellen är tät men lätt, och ganska underbar. Det handlar om att åldras och att (fortsätta) älska. Missförstånd, olycka och tristess portioneras ut och turneras i en berättarstruktur där texten flyhänt hoppar mellan de pensionerade makarna Nicole och Andrés inre liv. De är på besök i Moskva, hos Andrés dotter, och sakta utvecklas en äktenskaplig kris. Allt tecknat med små gester och exakt insprängda flanörscener. Allt med besvikelsen över det politiska projektet Sovjetunionen som klangbotten.

Jesper Weithz Natur & Kultur

FOTO: JÖRGEN LINDER

FOTO: SARA MACKEY

Kristofer Folkhammar.

Vintersystrar

Ungdomar som varken vill jobba eller plugga efter gymnasiet. Som driver runt, dricker folköl, snattar godis. Inte är nyttiga, bara skiter i det. Linna Johanssons debutroman handlar om Lollo och Lidija och hur de tillbringar riktningslösa dagar vid Vinterviken och i den fiktiva förorten Aspy. Deras vänskap är brinnande blasé, juvenilt banal som en feministisk Kentlåt. De lever verkligen sitt ”vi mot världen”-manifest till max enligt en likgiltig carpe diem-ideologi, vilket är vackert men naturligtvis förgängligt. Till slut drar behovet av pengar, fest och spänning in dem i kretsen kring bloggaren Mimmi, men drömmen om en alternativ framtid förvrängs långsamt och får hemska proportioner. Gränserna för vad som känns okej förflyttas hela tiden. Lollo jonglerar riskabelt med klyschor, men räddas av ett befriande störigt persongalleri och den vibrerande rösten som Linna Johansson skriver fram. Den vars

Jesper Weithz andra bok kom samma dag som David Lagercrantz blygsamma deckaruppföljare, vilket författaren roligt kommenterade med orden ”jag vill ju inte att Lagercrantz ska kunna åka snålskjuts på den uppmärksamhet jag genererar.” Det må ha varit med glimten i ögat, men Vintersystrar förtjänar verkligen viss uppståndelse; det är en böljande, om än något ojämn roman, som mot slutet får mig att kapitulera. Det handlar om att handskas med sitt arv, sin historia. I centrum finns vänskapen mellan Amina och Lollo (ett trendigt namn den här litteraturhösten). De har hängt ihop sen elvaårsåldern och arbetar som sjuksköterskor på SÖS, men deras band kommer få sig en rejäl törn av politiska och relationella svek. Här finns en agenda och en puls i prosan som spricker upp när Lollo i en urladdning skriver sig igenom våldtäkten, klassföraktet och ensamheten. Det bedövande systerskapet blir lika outhärdligt som livsnödvändigt, det krossar och sammanflätar – skildringen är stark, komplex, kanske lite sviktande i vissa skissartade passager och schablonartade bifigurer, men det förlåts kvickt. Weithz är bäst i sjukhuskorridorerna, på sunkhaken, när han skriver om klass och föräldraskap. Eller när plötsliga barndomsminnen fragmentiseras i poetisk panik, när den upphackade kronologin och skevheten speglas i karaktärernas sammanbrott.

ELIS BURRAU elis.burrau@ng.se Twitter: @elis_burrau

CHRISTOPHER & ANDREAS O’LEARYS ÖSTERMALM COLETTE & LISA

ELISABETH OHLANDER & JENNY TENGVALL

OKTOBERFEST & ÖLPREMIÄR PÅ O’LEARYS

FOTO: ALMA VESTLUND (STUDIO EMMA SVENSSON) Vi firade premiären av Backyard Home Run A.P.A, en öl skapad av O’Learys medarbetare. Detta markerade också starten på kedjans Oktoberfest som pågår mellan den 11 september till den 24 oktober.

MARITA WENGELIN, O’LEARYS

GRETA THURFJELL & ANNA SANDELL

EMELIE CAMMERSAND, ELINOR DEGERNÄS & VENUS ABABAI

MIMMI ANDERSSON & SIA

HUGO EWALD

CORNELIA & JOHANNA

KATTIS & MIRANDA AHO

MALIN & MIRANDA

Du vet väl att Du kan få nöjesguiDen Direkt hem i brevlåDan? nojesguiden.se/prenumerera

VI SÖKER EN

CHEF TILL UNG FRITID Vill du leda och utveckla Södertäljes framtid? Läs mer på www.sodertalje.se/jobb

MWUANA FLYTER MED STRÖMMEN Han är en parodi på den ”typiske rapparen”: röker weed och är stolt över det, har ett kriminellt förflutet, slänger sig med amerikanska uttryck och gillar att vara “en riktig man”. Samtidigt är det tydligt hur dubbla hans känslor är och hur hårt han kämpar för att ta sig vidare. Jenny Nordlander träffar den mest hypade rapparen i Sverige just nu – Robin Nyström, även känd som Mwuana. Text: JENNY NORDLANDER Foto: ROBIN WELLSTRÖM

ärlden håller på att bli mer medveten om energier och hur energiflöden påverkar oss människor, det är Robin Nyström övertygad om. Han berättar medan han gör i ordning en joint, efter att ha frågat om det är okej först. Han pratar mycket om weed. – Jag kickade tre gåsar innan jag kom hit. Det är tidig förmiddag, vi sitter i en studio i Slussen i Stockholm, i fina läderfåtöljer bredvid en blank svart flygel. – Jag känner ingen som flänger så mycket och har så mycket kreativ energi som jag. Jag kan köra ett gympass efter tre gåsar, jag har alltid haft bra go go med weeden. Jag kan verkligen dricka om jag vill men mitt missbruk är cannabis. Jag försöker sluta, eller minska i alla fall. Han säger att han lever efter det han kallar ”lagen om attraktion” – om du strävar mot någonting så kommer du ta dig dit, i enlighet med energiflödet.

ROBIN NYSTRÖM FÖDDES 1988. Föräldrarna var unga och tillsammans bodde den lilla familjen i Stockholmsförorten Mariehäll i flera år. – Det var skitmysigt, jävligt idylliskt, de drack inte. Mamma och pappa hade lust for life. De skulle skaffa villa och bygga familjeliv. Men ungefär i samband med att Robin skulle börja skolan var det någonting som började skeva. – Mina föräldrars förhållande börjar mögla, men de fortsätter försöka, skaffar min lillebror som något slags kärleksbarn, och vi flyttar till hus. Men sen sitter mamma bara där på verandan och dricker och röker cigg. När Robin är 13 år separerar föräldrarna. OM MICHEL DIDA haft sommarens tveklöst mest omtalade svenska låt med Höru Mej Bae är Mwuana den vars rap och beats har hyllats mest i år, en musik som symboliserar den nya generationens mod att ta fri form, sång och rap i ett. Ordet ”symboliskt” är frekvent återkommande i Mwuanas vokabulär och att han och Michel Dida slagit samtidigt får anses vara just det. När Robin börjar i sjuan i Bromsten blir en av hans nya klasskamrater Michel. – Det var så mycket bromance mellan oss, det är ingen lek alltså. Och den lever kvar idag. Ingen har looked out för mig som han, och jag för honom. Michel hade redan en hiphopgrupp som hette Mad Crew. – Vi hade börjat spela in, men jag var liksom inte officiellt med. Även fast det var som att jag var det. En natt satt vi ute på en trappa och rökte och så sa han “men du är ju typ med i Mad Crew nu”, och jag svarade: ”ah, får jag vara med i Mad Crew?”. Då sa han: “ja, du får vara med i Mad Crew”. Det spritter till i Robins kropp, han knäpper med fingrarna och det verkar som att han blir lika glad nu som han blev på den där trappan i början av nollnoll-talet. 24

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Efter ett tag träffar Robins mamma en ny kille, en person Robin börjar se upp till och som enligt honom ägnar sig åt organiserad brottslighet. – Jag är 15 bast och har fett med weed som blev över när han skulle varva ner på kvällen. Ingen fattar varför jag har värsta game helt plötsligt. Jag känner mig tung. Skulle någon jiddra med mig, han kom fan med ett gevär då. Jag kände mig helt backad. När jag först kom till Bromsten blev jag testad hela tiden, nu var jag självklar.

Hur blev du testad?

Har du hittat dit själv eller är det något du fått med dig hemifrån?

– Jag har alltid brottats med min identitet och levt med svenne i orten-komplexet. Robin trycker ner frukostfrallan som han har viftat med under hela intervjun i ett glas. Lokalerna vi sitter i tillhör produktions- och skivbolaget Art:ery, som ägs av bland andra Peter Swartling, låtskrivare och före detta Idol-jurymedlem. Robin jobbar för att det ska finnas ett weedrum i lokalerna. – Det är fan the national standard nu för tiden. Men det verkar svårt att få igenom. Det är ett issue jag har här på det nya stället. Om man går ut för att få distans och recharge så kommer man tillbaka helt stressad för man måste stå ute på gatan och hålla utkik. Egentligen trivs han bättre med att sitta någonstans där det är ”fult”, för att skapa någonting fint ur det fula hellre än tvärtom.

– Jag tror ingenting bara kommer från en själv, allt är influenser. Min pappa var väldigt duktig på att lära mig att det finns något magiskt med livet. Min farfar var präst och pappa kunde en del om det teoretiska.

TILLSAMMANS BYGGDE ROBIN och Michel upp en hemmastudio i Michels mammas lägenhet i Bromsten. Det var det absolut mest professionella de kunde tänka sig. De lade ner veckor bara på möbleringen. – Det var en sån drivkraft, det spelade ingen roll vad vi hade: en skitdator som hängde sig hela tiden. Vi skulle göra musik. Det var skitseriöst. Det är lagen om attraktion.

”JAG KÄNDE BARA FUCK HIPHOP, JAG SKITER I DET HÄR, DET ÄR BARA EGOCENTRI OCH DÅLIGA VIBES.”

Kan du förklara mer vad du menar med lagen om attraktion?

– Den är verkligen A och O i mitt liv. Det du predict, det får du tillbaka. Jag brottas med det dagligen. Jag är inte killen som är positiv hela tiden, men det handlar om att försöka behålla ett positivt och strävande mindset. Från att man är 13 barre och sitter i Bromsten och har big dreams, till nu när vi har en plattform där vi faktiskt gör det här på riktigt och folk respekterar oss.

Har du känt att folk inte har trott på dig?

– Folk har sagt åt mig ”ta ett jobb mannen”, men jag kan inte. Jag måste göra det här. Även om det inte var payoff då visste jag att jag var på väg, att jag tar mig mot målet. Det är det som är attraktionen, det man ger ut får man tillbaka. Det behöver inte vara religion, men det behövs en tro och en strävan. Tänker du att det finns en Gud?

– Ja. Jag ser honom som en far.

HEMMA I BROMSTEN börjar det bli våldsamt. Robin gör småjobb åt

sin styvpappa men saker och ting börjar spåra ur, så han flyttar hem till sin pappa i Fredhäll och börjar gymnasiet, men hoppar av. Runt 18-årsåldern jobbar han heltid som kock på Folkoperan ett tag. Han beskriver perioden som dimmig. Michel Dida plockas upp av det då nystartade, nu institutionaliserade hiphopkollektivet RMH, och de tappar kontakten. Robin känner sig tom och lite ensam. Han samlar ihop pengar och åker till Uganda i tre månader. Det är där han får namnet Mwuana, ett slangord för ”bully med glimten i ögat” eller ”pojkspoling” – ett ord Robin tycker passar in på honom själv. Fyra dagar efter att han kommer hem från Uganda åker han till Holland som au pair i ett halvår. Tar hand om en femårig flicka och en åttaårig pojke. Passar dem på dagarna, cyklar två mil in till stan och coffeshopen varje kväll. Väl hemma i Sverige igen börjar han på något sätt formulera för sig själv att han behöver skapa för att må bra. Och när han börjar sträva efter det, då är det som att den där ”lagen om attraktion” kickar in. Mwuanas faster, som han beskriver som ”kristen och rebellisk”, blir ihop med Anders Bagge, ytterligare en medlem i Idoljuryn och framgångsrik låtskrivare och producent. Mwuana får obegränsad tillgång till Bagges studio och drar med sig producenten Spiridon. – Vi börjar jobba på amerikanska grejer samtidigt som Drake släpper sitt album So Far Gone. Han var poppin, vi lyssnade och sen slutade det med att hela vår skiva var en jävla Drake-ripoff. Jag sa till Spiridon att ”sorry bruh, men det här kommer inte släppas” och vi tappade kontakten. Mwuana känner avsmak och lovar sig själv att aldrig rappa igen. – Jag kände bara fuck hiphop, jag skiter i det här, det är bara egocentri och dåliga vibes. Än idag har jag skitsvårt att komma ifrån den där skrytrappen. Men måste man göra all hiphop som den har varit förut?

– Det blir typ som kristen rock. Är det kul liksom? Det är exakt samma grej. Men du måste väl inte rappa om att du säljer knark och att kvinnor har ägare?

– Nej, jag skriver ju mycket om dualiteten i mig själv. Jag är orolig för vart världen är på väg. NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

Mwuana med sin pappa och lillebror.

Vad menar du?

– Ja du vet, fast samtidigt får man inte vara för samhällskritisk idag för då kan du verkligen bli bränd. Det finns alltid någon jävel som ska komma och ha sin skeva nischade jävla vinkel på alltihop. Men hörru, allt kretsar inte kring dig. Jag pratar inte så mycket politik i min musik för jag gillar inte de medlen vi har idag för att diskutera. Man ska pick a side. Jag viftar white flag då. – Det är därför jag försöker skriva så brett som möjligt. Jag kan skriva privat, men jag försöker visa på något större som folk kan relatera till. Vi behöver inte ha samma typ av liv men vi kan ha likadana känslor. Det går inte att jämföra att vara fattig i Uganda med att vara det i Sverige till exempel, men det finns vissa beröringspunkter – att känna att man inte räcker till och inte får vara med.

”DET FINNS ALLTID NÅGON JÄVEL SOM SKA KOMMA OCH HA SIN SKEVA NISCHADE JÄVLA VINKEL PÅ ALLTIHOP.”

ÅREN SOM FÖLJER startar Robin duon Leo Brothers tillsammans med sin bror Kevin, och de tar in sångerskan Blen. Låten You Are The One går rätt bra på Youtube men inte mycket mer. – Blen och Kevin känner att de behöver börja göra annat, och sen står

jag där själv igen och blir fett besviken på allt. Jag inser att jag bara har mig själv att utgå från, att jag inte kan vara en drivkraft för alla andra hela tiden. Jag har ingen struktur och ingen kontroll. Jag har inte haft ett jobb på åtta år, och vad har jag gjort på den tiden? Inte haft socialbidrag i alla fall. Hänger du med? Det är nu, i början av 2014, Mwuana börjar jobba med den typ av musik som han ska komma att slå igenom med. – Det finns inga lager kvar längre. Jag skiter i att det inte är coolt att rappa på svenska, det är ju modersmålet och där gråten ligger. Han gör en EP på sju låtar som han spelar upp för några kompisar och Peter Swartling som precis har startat skivbolaget Art:ery. De säger att det är tungt, även om det behöver fixas till lite. Under tiden som bolaget byggs upp träffar Mwuana Spiridon, som han gjorde Drake-skivan med, igen. – Det hade gått år sedan jag hörde så feta grejer som han spelade upp för mig då. Vi lånar en lägenhet och styr upp hela första EP:n på en vecka. Gör Parranoia och alla de där. Då hör Peter Swartling av sig igen. – Då har jag redan massa nytt material redo, med värsta feta produktionerna. De fattar direkt att det här är ready to launch. Produktionen är on top, vi kan gå till vilket bolag som helst om vi vill. Så vi gör klart papprena snabbt som fan. EP:n är redo att släppas redan sommaren 2014, men lanseringen drar ut på tiden. Mwuana och Spiridon tappar kontakten igen. – Men allting happens for a reason. Jag sitter där och är ledsen och tror att ”ingen kan prodda som Spiridon”. Peter undrar vad fan jag snackar om, och sen hookar han mig med producenter som jag aldrig kommer svika i hela mitt liv. Han pratar om Collén och Chords, som han gjorde den andra EP:n med, och Nibla som står bakom den kommande, tredje, EP:n. MWUANA SER LIVET som en fors. De flesta står mitt i det rusande vattnet och trycker emot, tycker att de har kontroll för att de kan stå kvar. Men Mwuana, han låter vattnet ta honom. – Ingenting har varit strategiskt. Jag har haft chansen så många gånger men inte tagit den. Men hade det inte varit mer att go with the flow att ta den då, och till exempel släppa Drake-plattan?

Paul Mugambwa som gav Robin namnet Mwuana.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

– Nej, för det var inte jag. Det handlar mer om att konstant få leva med att alla ser ner på dig för att du satsar på något. Du är en börda, folk får lägga ut. Men jag vet att det kommer komma en dag när du kommer till mig och säger att du visste att det skulle gå bra, och jag kommer se förbi de gånger du har klagat, och så låter vi det vara så. Och nu är vi där. Nu har alla fått drinkbiljetter och fucking jävla ös och pös och mys och pys och fester och allt det där, så de är glada. Så forsen är egentligen min känsla. Att följa den och åka med den. Intuitionen. ◆

art of

rioja Nu finns CAMPO VIEJO RESERVA ART SERIES i din butik. Flaskan är designad av urban art-konstnärerna Okuda och Remed, som en hyllning till det färgstarka och expressiva Campo Viejo – en rioja i modern tappning.

CAMPO VIEJO RESERVA 2009 ART SERIES DESIGN BY OKUDA AND REMED 750 ML, ALK HALT 13,5% VARUNR 6083 PRIS 105 KR

www.pernod-ricard-sweden.com Enjoy Responsibly! Pernod Ricard Sweden 08-744 70 00

Alkohol kan skada din hälsa.

SAGA BECKER

Kavaj: BACK Klänning: BY MALENE BIRGER Topp: NEVER DENIM Skor: RIZZO

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Text: GRETA THURFJELL Foto: DANIEL STIGEFELT

Svensk films Peter Magnusson-fixering, sommarpratandet, och den där gången på balkongräcket. Greta Thurfjell har träffat hyllade skådespelerskan Saga Becker, känd från fjolårets starkaste och mest prisade film Nånting måste gå sönder.

BRYTER TYSTNADEN NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

”ANTINGEN ÄR DU FÖR ALLAS LIKA VÄRDE, ELLER SÅ ÄR DU DET INTE. DET GÅR INTE ATT VARA FÖR VISSAS LIKA VÄRDE. DET ÄR SÅNT JÄVLA HYCKLERI.” Vilka är det?

– Maja Ivarssons tyckte jag var jättefint. Och Athena Farrokhzads. Jag tror att det handlar om att gå utanför sig själv, att inte försöka förfina någonting. Det är just det som blir det fina, att berätta det som det var. Hon berättar om hur nervös hon var för hur hennes familj och vänner skulle reagera – i onödan, skulle det visa sig. – Tidigare har jag alltid känt mig som en börda för min omgivning, fast det är de man ska kunna luta sig emot. Du ska kunna falla, du ska kunna må dåligt. Det är en del av livet, det går upp och ner. Men att då känna att du har personer som finns där, det hjälper. Det är det som är skillnaden mellan idag och då, att det finns folk. Jag är inte ensam. Saga höjer rösten. – Det känns som att jag har brutit alla tabun i mitt liv. Jag kan prata om allt jag har varit med om. Varför ska jag känna skam över att folk behandlade mig som skit? Varför ska det ligga på mitt bord? De ska väl få höra det. Jag behöver inte försöka ljuga längre. Det är en stor sten som faller från mitt hjärta när jag kan vara öppen mot min omgivning. I HÖST SÄNDS årets säsong av Sommarpratarna, den

Kavaj: BY MALENE BIRGER Tröja: L’HOMME ROUGE Polotopp i nät: WEEKDAY Jeans: BACK

ag undrar om vi ska börja med att prata om ditt sommarprat.

– Ja. Om du vill.

– Ja. Det är ganska tungt.

– Ja. Saga Becker tar en klunk av sitt bryggkaffe och ropar nästan när hon utbrister: ”Det här var ju kallt!”. Jag springer över hela kontoret för att hämta nytt. Jag noterar att jag instinktivt inte vill göra henne besviken. När Nånting måste gå sönder kom i början av 2014 var det få som visste vem Saga Becker, skådespelerskan bakom huvudpersonen, var. I filmen spelar hon en karaktär som kallas Sebastian men som vill kallas Ellie. Det är en kärlekshistoria som är både liten och stor på samma gång – briljant futtig i sin socialrealism, samtidigt överdådig i sina ambitioner. Det dröjde inte länge förrän många fler kände till hennes namn. Året därpå vann hon en Guldbagge, Bästa kvinnliga huvudroll, för sin insats. Det var hennes första gång på vita duken. När kaffet är ersatt börjar vi med att prata om när hon den 3 juli i år höll i ett Sommar i P1. – Frågan kom så plötsligt. Jag hade inte räknat med det, men jag tackade ja direkt. Man får väl bara chansen en gång. Jag tvekade inte en sekund – innan jag förstod vad det var jag skulle göra. Men jag hade en fantastisk producent, Roger Wilson, som hjälpte mig genom hela processen. Stundtals var det smärtsamt att gå tillbaka till vissa jobbiga grejer, och att prata om sånt som jag kanske inte pratat om med någon annan innan. Men det var samtidigt en befrielse. I SITT SOMMARPRAT berättar Saga om all den mobbning hon har fått

utstå under sin skoltid, om hur hon skadade sig själv med sex, och om den där gången på balkongräcket. Jag frågar om hon någonsin var tveksam inför att vara så öppen. – Ja, i början. Men sen tänkte jag tillbaka på alla sommarprat jag har lyssnat på, de som finns i mig fortfarande. Det är de som är brutalt ärliga. 30

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

meta-artade tv-versionen av Sommar i P1 där de medverkande möts för att diskutera sina radioprogram. Saga är något ambivalent inför sin egen medverkan. – Det var en väldigt konstig upplevelse. Man träffar personer man inte har någon som helst relation till, fast ändå har man det, för man har hört deras sommarprat. Det känns som att de har släppt in mig i sina liv, och jag har släppt in dem i mitt, men vi vet egentligen ingenting om varandra. Och nej, man kanske inte är hundra procent ärlig heller. Det är så konstigt att man har kameror upp i ansiktet när man sitter och diskuterar så allvarliga grejer. Saga kallar sig gränslös, på gott och ont. Jag frågar om hennes gränslöshet såg annorlunda ut förut. – Jag har lite mer kontroll idag, för jag låter inte samhällets regler och normer styra mig på samma hårda sätt som innan. Jag har genomskådat strukturerna som gör att jag hålls tillbaka. Vi kommer in på uppväxten. Saga beskriver den som ”vanlig” – tills mellanstadiet kom. – Det är då samhällets normer blir som mest tydliga. Minsta lilla grej, eftersom jag kommer från en småstad, får en att sticka ut. Det är ganska lätt att bli någon som syns när alla lever kvar i de roller de fått tilldelade sig som unga. Man tänker att människor inte utvecklas eller förändras under resans gång. Allt jag var med om under högstadiet och gymnasiet har satt sina spår. Hade det varit enklare för dig att gå gymnasiet idag?

– Det hade nog sett annorlunda ut. Jag hade nog kommit ut som mig själv tidigare. Jag hade inte behövt skada mig själv lika mycket. Men jag kanske inte hade kommit ut lika stark på andra sidan. Jag vill bara inte att någon ska behöva gå igenom det jag har gått igenom. Någonsin. IDAG ENGAGERAR SIG Saga Becker mot unga HBTQ-personers

psykiska ohälsa. Hon är ambassadör för organisationen Suicide Zero, som jobbar preventivt mot självmord, och nystartade Pegasus, som riktar sig till unga HBTQ-personer som har erfarenhet av sex mot ersättning. – Det går att göra skillnad genom att prata om det. Genom att skapa trygga rum där man kan känna sig säker. Genom att släppa moralpaniken, för varför ska den bara finnas kring vissa grejer? Varför ska inte vi få prata om hur dåligt vi blir behandlade, när de får prata om hur dåligt de mår över att inte få behandla vissa människor som skit? Saga är lugn, samlad, men det märks att ingenting är viktigare för henne än detta. – Antingen är du för allas lika värde, eller så är du det inte. Det går inte att vara för vissas lika värde. Det är sånt jävla hyckleri. Och vi är jävligt långt ifrån ett samhälle som är till för alla. Vad ser du dig främst som, aktivist eller konstnär?

– Mest ser jag mig, just nu, idag, som aktivist. Det är svårt att inte

Vi når fram till Syriens nödställda. Når vi fram till dig?

Sms:a

SYRIEN till 72 909 så skänker du 50:-

Swisha

valfritt belopp till 1239000795 och ange SYRIEN

Över 12 miljoner människor är på flykt från inbördeskriget i Syrien. FN:s livsmedelsprogram når ut med matpaket och matkuponger till människor som är i stort behov av hjälp. Maten räddar liv i dag.

SMS:a Syrien till 72 909 så bidrar du med 50 kr. På www.fn.se kan du skänka valfritt belopp, t ex till mat i en hel vecka: 50 kr =

125 kr =

EN BÄTTRE VÄRLD

Kavaj: BACK Klänning: BY MALENE BIRGER Topp: NEVER DENIM

vara politisk om livet är politik. Om jag är politisk i min person, om allt jag gör blir politik. Allt är aktivism. Jag gör inte kulturjobb där jag inte kan vara mig själv. Ser du din roll i Nånting måste gå sönder som en sorts aktivism?

– Den blir ju det. Det är en högst politisk film, eller den blir det i sitt sammanhang, speciellt när jag har rest runt i världen och visat upp den. Det är inte bara en film. Den betyder så mycket för människor. NÅNTING MÅSTE GÅ SÖNDER var Saga Beckers filmdebut. Hon berättar att hon alltid känt sig mer dragen till skrivandet, men att det blev ”för viktigt” med filmen när hon hittade en castingannons på nätet. Hon var 21 år gammal, ”ung och naiv”, och hade precis börjat tillfriskna från sina självskadebeteenden. – Bara ett år tidigare försökte jag ta mitt liv. Jag fick inte låta samhället komma undan för att jag hade försökt hoppa från balkongen, för det är fan ingen annan än samhället som ska skyllas för det. Det var den kraften som fick mig att vilja göra allt det här. Men den svenska filmbranschen hyser hon inga varma känslor inför. – Filmvärlden underskattar sin publik. Det är inte rättvist. Jag behöver inte nämna namn, men Peter Magnusson… Det blir missvisande att prata om ”årets mest sedda filmer” när de är det enda som har gått på bio. Vår film gick inte upp i mer än elva städer under två veckor. Det är klart att det inte blev en av de mest sedda filmerna. Men att den har räddat liv väger tyngre för mig.

”FILMVÄRLDEN UNDERSKATTAR SIN PUBLIK. DET ÄR INTE RÄTTVIST.”

Går endast Peter Magnusson så går man och tittar på det.

– Men vi är en av förra årets största filmexporter! Jag vet inte om det finns någon svensk film från förra året som vunnit fler internationella priser än Nånting måste gå sönder. Turist vann ju i och för sig sex guldbaggar, så det vägde väl upp. Men Micke & Veronica kanske inte är en film som jag skulle välja att se. Folk får väl tycka att jag har dålig smak, men det finns många filmer jag hellre hade velat se på bio än den. JAG PÅMINNER SAGA om det samtal hon medverkade i under Pride-

veckan i Kulturhuset, där hon medhållen av sin skådespelarkollega Aleksa Lundberg sa att kvoten för svenska filmer som berör transpersoner är fylld för ett antal år framåt i och med Nånting måste gå sönder. – Hur många lesbiska svenska filmer har kommit efter Fucking Åmål? Bara Kyss mig. 32

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

– När vi presenterade Någonting måste gå sönder var Peter Magnusson uppe tre gånger och snackade om tre olika filmer han hade fått finansieringsstöd för. Samtidigt som Aleksa är den första och enda öppna transpersonen som gått Scenskolan. Det säger ganska mycket om vilket samhälle vi lever i. Saga upplever att den lilla medvetenhet som finns ofta är falsk. – Det låter ofta ”vi ska bjuda in en transperson, en funkis, och en rasifierad som ska utbilda folk”, istället för att låta dem vara en del av expertgruppen. Riv hela systemet och bygg upp det till något där man tar vara på folks historier! Utvecklingen hade gått åt rätt håll om vi hade gjort det. Hur ska du känna mening med någonting om du aldrig speglas själv? Jag finns ju ändå inte, varför ska jag känna ork? Man lär sig att identifera sig med alla andra, i brist på bättre.

– Eller så kan man inte identifiera sig alls. Jag kunde aldrig relatera när jag växte upp, och i mitt fall gick det väldigt långt. Jag började skada mig själv. Det är dags att ställa frågan: vem ska ställas till svars? Vem har det här på sitt samvete? Jag föreslår Peter Magnusson. Saga fnissar. – Jag kan inte vara en talesperson för transpersoner, det går inte. Det är inte en grupp, för det första. Alla är olika. Min historia är inte allas historia. Samtidigt har många känt igen sig i ditt sommarprat, och i historien som Nånting måste gå sönder berättar. Vissa upplevelser verkar vara universella. Känner du ett behov av att vara en förebild?

– Jag känner ett ansvar. Men jag tror att jag har blivit en förebild just för att jag inte är det – för att jag bryter normer, jag vägrar hålla käften, och jag pratar om grejer som ingen annan vågar prata om. Så tänkte jag med mitt sommarprat, att jag kunde sitta och vänta på att någon skulle bryta tystnaden, eller bryta den själv. Saga sitter tyst en stund. Sen säger hon, helt plötsligt: – Jag är så trött på mig själv ibland. Jag kan bli så trött på trans. Jag är en människa, kan inte jag bara få vara det? När något händer blir jag bjuden som transperson, inte som Saga. Jag har inte så mycket att säga om allt, men ändå måste man ta det, för annars kanske det kommer någon som inte har någon koll alls. Nästa år blir intensivt. Saga ska hinna skriva en självbiografisk bok, och samtidigt spela in två filmer – en svensk, en ”internationell”. Hon säger att hon har längtat efter att spela, att det har blivit lite mycket fokus på henne på sista tiden. Jag frågar om det är skådespelare hon helst vill vara och får en suck till svar. – Jag vet inte vad jag vill. Jag vill inte begränsa mig. Jag utforskar min röst, jag vill prova på allt. Jag vill göra konst, jag vill göra musik, jag vill fota… Jag tror inte jag har hittat vad jag vill bli än. ◆

96 TIMMAR

GLASGOW

Varför får någon för sig att åka på semester till en skotsk arbetarstad med höst året om, notoriska huliganslagsmål och en matkultur som bäst beskrivs som “allt friterat”? Vi skickade Karin Londré till de brittiska öarna för att ta reda på det. Text och foto: KARIN LONDRÉ

DAG 1 – Arga skotska tanter, spöregn och indiehak Glasgow är känt för ett gäng mindre smickrande saker: fotbollsvåld, hjärtsjukdomar och överkonsumtion av det koffeinstinna ”vinet” Buckfast. När min buss rullar in på Buchanan Bus Station framåt måndag kväll är det nästan nio år sedan jag först kom hit. Då hade jag just tagit studenten och bestämt mig för att flytta utomlands. Utan att riktigt förstå hur det gick till hamnade jag här. I taxikön vid busstationen utbryter ett mindre bråk. En kvinna försöker smita före, något en pytteliten skotsk tant inte tänker acceptera. ”Get tae the back of the line, pal!” hör jag henne, vilt gestikulerande, ropa medan jag kliver in i bilen. Chauffören frågar om jag ställt till med bråk och flyr scenen. Glasgow är onekligen sig likt. Jag åker hem till min kompis Holly som, efter att jag berättat att jag ska skriva den här texten, insisterat på att jag ska bo hemma hos henne. Hon är, som många andra här, mån om att ändra bilden av sin hemstad som en enda stor, regntung boxningsring. En halvtimme senare sitter vi på klassiska indiestället Nice ‘n’ Sleazys och äter hamburgare. Ironiskt nog spöregnar det utomhus. Jag berättar för Holly om reaktionerna jag ofta får när jag pratar om hur mycket jag gillar den här staden: ”Men är det inte farligt där?”. Hon säger att hon aldrig är orolig att det ska hända henne något. Visst finns de som slåss, men de går aldrig på någon annan än den de 34

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

bråkar med. ”People are just really friendly here.” Nice ’n’ Sleazy ligger på Sauchiehall St (uttalas liksom ”sock-i-hål street”), en av innerstans tre största gator. Innan vi går hemåt hinner vi med ett stopp på grannen Variety Bar, och The Tiki-Bar på bartäta Bath St.

DAG 2 – West End, vikingtummar och veganhimlen Med sina 600 000 invånare är Glasgow Skottlands största stad, men trots det stavas huvudstaden Edinburgh. Det är där makten finns och dit turisterna oftast åker. Glasgow är ruffigare, inte lika vackert och på något sätt längre från England rent mentalt. När skottarna röstade om sin självständighet vann nej-sidan, men hade det varit upp till Glasgow hade de lämnat unionen. Stödet för Scottish National Party (inte ett högerparti, by the way, utan snarare mitten-vänster) är otroligt starkt, de har samtliga stadens platser i det brittiska parlamentet. De som bor här är trötta på att ha ledare de inte valt och på att se England utnyttja deras naturresurser utan att ge speciellt mycket tillbaka. Jag sitter med Patricia, en vän från Göteborg, på kaffebaren Papercup när två skotska gubbar börjar prata med oss. De berättar att husen i West End, området vi är i, är byggda med pengar tjänade på affärer med amerikanska sydstaterna. ”It’s terrible, this city supported the wrong side in the American civil war.” Nästa ämne: hur

6 Seafood Skottland står för så gott som all fisk och skaldjur som serveras på restauranger över hela Storbritannien. Passa på att käka allt när du är här!

VM i pisstaking När en skotte driver med dig vet du att hen gillar dig. Driv tillbaka och du är hens vän för alltid!

Taxipriser och chaufförer Det känns som att taxametern börjar på £2,50 och sen stannar där för alltid. Dessutom är chaufförerna nästan alltid världens härligaste.

Ny-kompis-potential För att vara ärlig: tycker du att det är jättejobbigt att skaffa nya kompisar var och varannan meter är det här inte din stad. Alla pratar med alla.

man ser på någons händer att de är vikingättade (det är något med tummen). De är otroligt trevliga och pratar i ett, men till slut lyckas vi säga hejdå. Vi tillbringar resten av eftermiddagen i Glasgow Botanic Gardens och några av områdets alla vintageaffärer. Efter en sväng till West Brewery sätter vi oss på Mono för middag. Glasgow har ett imponerande utbud helveganska krogar, och det här är ett av ställena som var med och startade trenden. Anledningen till att vi är här är för att ytterligare en vän hört att jag skriver om Glasgow och vill visa sina favoritställen. Efter en middag bestående av bland annat to-fish ’n’ chips och portobelloburgers svänger vi förbi en popup-bar, klyschiga puben Blackfriars, där det på typiskt Glasgow-manér spelar ett otroligt bra liveband halvt i bakgrunden, och så klubben The Flying Duck. Rankar du nattliv högt på din hobbylista har du, jag och de som bor i den här staden något gemensamt.

DAG 3 – Gravar, konkillar och haggis För många är Glasgow synonymt med män som slåss för att de har olika matchtröjor, men från början handlar fotbollsvåldet om mycket mer än så. Stadens två lag, Celtics och Rangers, skiljer sig åt på fler punkter än att de vill sparka bollar åt olika håll. De förstnämnda grundades i de östra delarna av stan för att mildra de irländska, nästan alltid katolska, immigranternas utsatthet och fattigdom. De sistnämnda hämtar traditionellt sina fans från protestanter med en starkare relation till England och unionen. Religion spelar fortfarande en viss roll, oftast inte på grund av religiösa traditioner eller tro (fler och fler kyrkor i innerstaden byggs just nu om till barer), utan för att det inte alltför sällan styr din relation till annat. Som den livsnödvändiga fotbollen, till exempel… Och förresten, Celtic-fans älskar fortfarande svenskar på grund av Henrik Larssons storhetstid i klubben. Bara ett tips. Jag lunchar på The Hanoi Bike Shop, som ligger i en av West Ends många gränder och råkar vara det enda ställe jag vet att Beyoncé besökte när hon var här förra året. Efter lunchen promenerar jag mot Glasgow University som är imponerande likt Hogwarts. Jag hinner med en sväng på de gräsbeklädda innergårdarna innan jag ska möta upp Holly för att gå till Glasgow Cathedral och viktorianska kyrkogården The Necropolis. Stans hamn var Storbritanniens största under en period, och det märks på gravarna att folk hade bra med cash. De skaffade platser längst upp på en kulle, och lät därefter bygga höga torn ovanpå sina döda kroppar. För är det någonting man uppskattar som död är det schysst utsikt. Är det något vi uppskattar efter en kyrkogårdspromenad är det en öl på Drygate Brewing, som ligger lägligt precis nedanför kullen. På väg hem passerar vi Glasgow

Museum Of Modern Art och den staty av en ryttare och en häst som blivit någon slags symbol för staden och dess humor, för att de som bor här outtröttligt sätter en trafikkon på snubbens huvud. Stravaigin, vårt middagställe för kvällen, serverar en blandning av traditionella skotska rätter och asiatiska diton lagade med lokala ingredienser. Jag äter haggis, för första gången någonsin, och som de flesta klassiska rätter är det verkligen jättegott. Tvätta bort ditt tveksamma face och lita på mig.

DAG 4 – Siktet på landet och gymfylla Efter två och en halv dag av öl och mat behöver jag röra på mig, så Patricia och hennes pojkvän tar med mig till området vid Loch Ardinning för en promenad. Den skotska landsbygden är precis som du tänker dig. Klyschigt grön, klyschigt höga berg, får överallt och helt fantastiskt. Hälsosamheten är dock kortlivad och väl tillbaka i stan hamnar vi på baren Velvet Elvis, där en lagom full kvinna i gymmundering berättar att hon råkat stanna här på väg från träningen. Nu vill hon dricka shots! Vi spelar backgammon och läser budskapen målade på väggarna Deepfried Mars Bars istället. ”Coffee – because crack is bad Denna friterade Glasgowklyscha, for you £2,25” är min favorit. På nästa men i verkligheten är det ingen här ställe, The Rio Café, inser jag att jag är så som äter dem. Friterad pizza hungrig att jag dör, och får med mig däremot. Patricia i min matjakt. Snart sitter vi på Delizeique, och jag avslutar min Fotbollsfärger Glasgowvistelse med en risotto att bygga Om du av någon outgrundlig en dröm på. anledning fått för dig att köpa en Under mina dagar här har jag fotbollströja från ett lokalt lag, ha funderat mycket på vad som är så inte på dig den när du går ut. Det speciellt med den här stan. Visst, jag kommer uppen-barligen inte vara gillar barerna, musiken och byggnaderna, snyggt och men det gör jag på många ställen. Till slut dessutom har många ställen en no kommer jag fram till att det, töntigt nog, football colors-policy. summeras av stadens slogan: ”People Make Glasgow”. Vid flera tillfällen hör Vädret jag folk droppa: ”It’s really like they say, Det regnar. Nästan hela tiden. you know, the people do make Glasgow”. En bra grej är att alla säljer Säg till en taxichaufför att du är turist och paraplyer. du lämnar bilen med tio nya tips. Fråga random person i en bar var du ska äta Kelvingrove Museum middag och hen kan mycket väl bli din Himla fin byggnad, himla dåligt guide för kvällen. Det är därför jag alltid museum. Vill du se en tavla målad återvänder hit, för att människorna gör av en snubbe som en gång Glasgow. Och de gör Glasgow alldeles bodde i samma by som Monet? fantastiskt. ◆ Varsågod att köpa biljett.

NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

Fler utdrag ur Acnes lookbook finnes på ng.se/upfrombelow.

EN STUDIE I ACNE STUDIOS LOOKBOOK ”Om någon gjort en parodi på Acne Studios hade resultatet varit Acne Studios.” Nöjesguidens bloggare Upfrombelow går igenom det bästa av det allra bästa ur Acnes lookbook. Text: UPFROMBELOW

5 Min personliga favorit bland alla outfits i denna modets Absolute Music. Titta på denna ensemble. Denna symfoni av kläder. Ett konstverk av tyg. Talar den inte till er? Den talar till mig. En mening, fyra ord, nio stavelser. Den berättar, ja, nästan skriker: ”TOMTENS SEXIGA LILLA NISSE!!!”

7:1

1 Hade du en klippdocka när du var yngre? Då kommer du att älska den här tröjan. Av bilden att döma verkar det nämligen som om den här tröjan, världens mest endimensionella plagg, tas på genom att bara hållas framför kroppen!

6 Så här tänker jag mig att händelseförloppet som ledde fram till denna styling såg ut: en av Acnes stylister, som också är småbarnsförälder, skulle hämta sitt barn på dagis. Utanför, en bit bort, står en man bredvid en skåpbil och stirrar intensivt på dagisets lekplats. ”WOW! KREATIVT! NYSKAPANDE! INSPIRERANDE!” tänker stylisten. ”Du där! Jag jobbar för Acne! Din outfit är helt fantastisk, kom hit så får jag titta närmre på den!”, ropar hen. ”Jag kan inte komma närmre”, svarar mannen, ”jag får juridiskt sett inte vara närmare än 100 meter från ett dagis!”.

7:2

2 Om någon av er någonsin undrat hur Nils Karlsson Pyssling skulle sett ut som femtioårig pappa har Acne komponerat detta mästerverk.

7:3

7:1 Ni vet i slutet av American Beauty när Lester Burnham dör (ni har haft 16 år på er att se den, skyll er jävla själva) och Caroline ramlar in i hans skjortor och luktar på dem och gråter för att hon saknar honom så mycket? Här har modellen helt uppenbart förlorat en farfar med förkärlek för riktigt obekväma gamling-material, och ramlat in i hans garderob. Det här är hennes sorghantering. 7:2 Hon här har också förlorat sin farfar. Fy fan, så dålig stil av gamla människor att bara dö hela jävla tiden.

3 Tvångströjor är verkligen svåra att få på sig. Men en tvångströja för siamesiska tvillingar? Omöjlig!

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

4 När jag vänder tröjan bak och fram är jag full och borde gå och lägga mig, men när Acne Studios gör det är det Jacy I Rib Grey Melange och kostar 2900 kronor.

7:3 Näe, inte nog med att hennes farfar dog. Nu verkar också sjuksköterskan som tog hand om farfadern ha dött? Livet är verkligen orättvist.

”VI VILL GÖRA PUBLIKEN TILL MEDSKAPARE” Vi har inte hört något från Dungen på ett tag. Medlemmarna har dykt upp på olika håll, bland annat med Amason, The Hanged Man och Anna Järvinen. Nu släpper de sitt första album på fem år och Nöjesguiden har träffat dem för att prata återförening med hjälp av covers och varför Gustav Ejstes vägrar prata om texterna. Text: PATRIK FORSHAGE

är jag stämmer träff med Dungen för att tala om deras första skiva på fem år står det snabbt klart varför det varit svårt att samla bandet till inspelning under åren. De trillar in i baren på Hornstull Strand i Stockholm allteftersom, trummisen och småbarnsföräldern Johan Holmegard sist, och hinner sitta tillsammans ungefär tio minuter innan Reine Fiske måste sticka för att hinna till sitt middagssällskap. Men med samma analysmodell är det också lätt att förstå hur viktiga de ändå är för varandra, för innan sällskapet hunnit upplösas har de hunnit spontanplanera var och hur de ska ses för en gemensam utekväll om några timmar. Om Dungen en gång i tiden var Gustav Ejstes ensak helt och hållet är det idag en tight och nära gemenskap, och det fortsatta samarbetet var aldrig något annat än en tidsfråga. För även om vägen till det nya albumet Allas Sak var lång var den egentligen inte särskilt svårframkomlig. – Det fanns alla möjliga anledningar till att vi tog en paus, menar Gustav Ejstes. Vi hade gjort en lång turné, och när vi kom hem kändes det att vi behövde pausa.

honom. Förr bestämde du till och med var varje trummikrofon ska sitta, men den här gången släppte du det. – Det var så skönt att kunna sätta sig i baksätet, pustar Mattias Gustavsson. Med förtjusning beskriver Dungen hur Mattias Glavå inte bara har en utmärkt studio full av gedigen utrustning, utan att han också har ett strängt dogma som bland annat pekar på vikten av att komma till studion med färdiga låtar att spela live och tillsammans. För Dungen var det ett nytt sätt att arbeta. – Jag har jobbat med att göra nya låtar hemma hela tiden, så jag hade en hel del, förklarar Gustav. De har hunnit ta några varv i huvudet, så jag kunde sammanställa låtarna tillsammans med Mattias Glavå. En av Mattias Glavås inspelningsidéer var att gå därifrån, men att låta inspelningen pågå ändå. – Han hade en idé om att det skulle bli underverk om han inte var där, förklarar Gustav. – Så blev det inte, konstaterar Reine torrt. Vi använde ingenting från de inspelningarna alls, och kommer aldrig att göra.

INGEN I BANDET övervägde någonsin om pausen var på väg att bli en mer permanent separation. Trots att Reine Fiske med sin välförtjänta status som en av landets bästa och mest personliga gitarrister fördrivit tiden i sammanhang som Anna Järvinen, The Amazing, Motorpsycho, Elephant 9 och ett återuppväckt Träd Gräs och Stenar konstaterar han att han hela tiden saknat Dungen. – Ibland har jag saknat att ha Johans trummor i ryggen. – Så var det inte alls för mig, invänder Mattias som tillbringade pausen bland annat i The Hanged Man och Little Children. Jag har snarare tyckt att det var skönt att kunna spela andra grejer. Så resonerar Gustav också. – Det var befriande. Det har hänt att jag känt mig mer Dungen på annat håll. För även om musiken varit annan har det funnits samma typ av spelande. Men åren går, och plötsligt hade vi inte gjort en skiva tillsammans på väldigt länge. Det var egentligen Mattias Glavå som drog igång processen igen. ”Ska ni inte göra en platta igen”, tjatade han.

SÅ HUR HITTAR ett band tillbaka efter fem år? Börjar de precis där de slutade, eller börjar de på en helt ny musikalisk plats? – Man börjar lira covers, skrattar Johan Holmegard. Som Ack Värmeland du sköna som oväntat dyker upp i avslutande Sova,

”EGENTLIGEN ÄR DET KONSTIGT ATT INTE FLER FILMMAKARE HAR HÖRT AV SIG, ISTÄLLET FÖR DE DÄR FÖRUTSÄGBARA MUSIKVALEN DE BRUKAR HA.”

TACK VARE PRODUCERANDE Mattias Glavå skilde sig arbetet med Allas Sak ordentligt från tidigare inspelningar. – Du släppte ansvaret till Glavå, säger Reine Fiske till Gustav Ejstes som nickar instämmande. Det beror väl på att både du och vi litar på 38

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

och sedan lika snabbt försvinner igen?

– Haha, just det, flinar Gustav lätt generad. När vi spelade in Sova halkade vi in i den lilla melodin. Så tittade vi på varandra, liksom i överenskommelse om att nu är det dags att sluta spela den här låten. När jag föreslår att texten till Sova möjligen kan ses som en kommentar till hur järnrörsförsedda riksdagsmän tar sig rätten att sortera och sortera bort människor och medborgare (”Man får förlåta dem som vill kalla det vårt land”) lyssnar Gustav intresserat. Men han kommenterar det inte. Hans ovilja att förklara sina texter är väldokumenterad, och även om skivtiteln Allas Sak uttrycker någon form av kollektivism vill han inte ge sig in på resonemang om det finns något politiskt ställningstagande i Dungens texter. – Min betydelse av texten vill jag inte dela med mig av, svarar han och vrider lite obekvämt på sig. Johan däremot pekar på skivans titel som politisk, och Mattias är inne på samma spår. Men Gustav är angelägen om att respektera lyssnarens tolkning. – Min fiollärare fick mig att förstå det där. ”Jag ska spela en låt för er”, sa han, och betonade alla tre leden ”jag”, ”en låt” och ”er” lika mycket. Det är tre delar som tillsammans utgör upplevelsen. – Konstnären Marcel Duchamp hade samma devis om konstnärenkonstverket-publiken, fyller Mattias på för att förklara Dungens uppfattning om publiken som medskapare.

FOTO: KIM HIORTHØY

ATT HAN INTE vill analysera dem betyder dock inte att texterna är oviktiga för Gustav. Tvärtom. – För mig är texterna extremt viktiga. En del melodier kommer helt färdiga med text, och andra får jag jobba med. Men av Amanda Bergman, som jag jobbar med i Amason, lärde jag mig att det är viktigt med högt i tak. När jag vet vad jag vill få fram vrider jag och vänder inte så mycket på orden. Och någon gång har vi kapat sången helt när vi precis blivit klara, så att låten blivit instrumental. Gustav har svårt att peka ut några lyrikförebilder. – I början pratade folk mycket om Ramel och om Turid, och det stämde väl. Men sedan har jag fått mer självförtroende, och hittat egna uttryckssätt. Men jag kan beundra folk som är retoriker. Politiker, talare, folk som kan uttrycka sig på medryckande och övertygande sätt. FÖRRA ÅRET STÄLLDE sig Dungen under filmduken i biosalonger både i Stockholm och Göteborg för att spela ett livesoundtrack vid visningen av den animerade långfilmen The adventures of Prince Ahmed från 1926. Jag undrar hur de vågade sig på något så självut-

manande, men ingen verkar tycka att det var en särskilt stor sak. – Gustavs musik… börjar Johan men blir omedelbart rättad av Gustav. –Vår musik! – Gustavs musik, fortsätter Johan oberört, är väldigt cineastisk. Egentligen är det konstigt att inte fler filmmakare har hört av sig, istället för de där förutsägbara musikvalen de brukar ha. Ändå kan det uppfattas som väldigt modigt att spela filmmusik live. – Det var total hybris, kanske, resonerar Gustav. Men å andra sidan ligger vår trygghet i att kunna hitta på i stunden. – Det var bara skönt, menar Mattias. Vi stod i mörkret, och det var så uppenbart att ingen i publiken kollade på oss över huvudtaget. Vi kunde vila i ett tema i fem minuter, hade det varit en vanlig konsert hade vi aldrig kunnat upprätthålla publikens koncentration på det sättet. Hela bandet nickar, och Gustav sammanfattar Dungen. – Det är till ett sådant fokus man vill nå, den känslan. För några estradörer vill vi inte vara. ◆ Allas Sak (Smalltown Supersound) släpps i dagarna. NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

NÄR OTRYGGHETEN RIVER SÖNDER Osäker bostad, osäkert arbete. Stressen letar sig djupt in i hjärnan och bränner sår som tar år att reparera. Lisa Carlsson berättar om när hon gick sönder i ett av samtidens mest utbredda problem: utbrändhet. Text: LISA CARLSSON

et var vår när det hände. Jag bodde i andra hand, i en underlig vindslägenhet i gamla stan, fylld av färgglada oljemålningar. Där bodde jag i sex månader. Lägenheten innan i fem. Lägenheten innan det i tre. Och så fortsätter det in i glömska. Jag orkar inte minnas fler. Min kompis Rosa och jag gick kvällspromenader och pratade om våra kärleksproblem. Det var när körsbärsblommorna slog ut i Kungsträdgården. Jag trodde att mitt hjärta var anledningen till att jag grät varje kväll. Att jag inte kunde vara med han jag var kär i för jag rämnade när han kysste mig och hela min kropp splittrades i tusen bitar. Att ingenting var viktigare än han och hans ord och hans tunga och hans mun. Och jag visste att det skulle sluta med min uppbrutna bröstkorg och mitt hjärta som brast. För det kändes som att hela världen skälvde. Jag klättrade på väggarna. Jag ringde min bästis och sa att jag kände mig som Betty Draper. Olyckligt väntande fast utan alla pengar och pärlor.

MEN DET VAR inte bara han, det var andra saker också. Min kropp var så tung och långsam. Jag var tvungen att blogga en gång om dagen, för knappt några pengar alls, och jag kunde inte öppna datorn. Tårarna började rinna så fort någon frågade hur jag mådde. Jag hade minnesluckor. Det fanns ett mörker hos mig. Jag hade många jobb men inget fast. Jag jobbade i olika klädbutiker. Utan ob och utan struktur. Någon dag på ett ställe, någon dag på ett annat. Jag kunde aldrig säga nej. Det spelar ingen roll att du har jobbat 20 dagar i sträck när du inte vet om du kommer att kunna betala hyran nästa månad. Och plötsligt en dag, stod jag utanför tunnelbanan och hittade inte till jobbet. Jag gick upp och ner längs gatan men det var blankt. Det var som om min blick och min kropp täcktes av en tjock hinna. Jag lyckades ringa till en vän och bad henne beskriva vägen. Hon sa ”Älskling, det där är inte normalt. Älskling gå till doktorn.” Livet är fan inte alltid lätt. ”Det är vårt finska arv” brukar min mamma säga och ge mig kamomillte. En drömsk bild av något tungt inom oss. Och i Stockholm var det var inga konstigheter. Det är liksom normalt att må så. I modebranschen och säkert i många andra branscher, är du lat om du inte jobbar jämt. Stress är eftersträvansvärt och jag trodde länge att det var mig det var fel på. Jag var den enda som inte orkade. Jag var den enda som grät mig till sömns om nätterna.

”Det spelar ingen roll att du har jobbat 20 dagar i sträck när du inte vet om du kommer att kunna betala hyran nästa månad.”

LÄKAREN JAG FICK träffa förstod inte. Han tittade på mitt sönder-

gråtna ansikte och sjukskrev mig motvilligt. Medan han skrev ut 40

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

recept på lugnande sa han ”Du borde skaffa dig en pojkvän. Så att du har någon som kan hålla om dig när du är ledsen. Men oroa dig inte, du är ung och vacker. Det kommer att ordna sig.” Sedan la han sina manliga armar runt min kropp som stelnade. Jag gick tyst därifrån. Det var trettio grader varmt ute. Jag släpade fram en stor madrass och lade den under takfönstret i mitt rum. Jag hängde vita lakan över tavlorna och sedan sov jag. Utan minne. Utan drömmar. Jag vaknade och kollade på Parks and Recreation. När jag blev ledsen tog jag en Oxascand och flöt in i sömnen igen. JAG GICK SÖNDER. Det har gått över fyra år och jag märker fortfarande av det. Det finns undersökningar på vad som händer vid utbrändhet. Hjärnan skadas. Korttidsminnet och organisationsförmågan försvinner. Jag äter medicin som påverkar mitt serotonin och mitt dopamin. Jag har fortfarande sämst närminne. Är snurrig och glömsk och om jag känner mig minsta lilla stressad somnar jag. Det har gått fram och tillbaka med min hälsa. En månad hade jag spänningshuvudvärk varje dag. Förra våren kunde jag inte lyssna på musik för jag klarade inte av ljud. En läkare tyckte att jag borde prata med någon och jag fick tio samtal med en kurator som jag tyckte mycket om men att prata gjorde mig inte mindre trött. Hon bad mig formulera vad jag behöver för att må bra. Jag behöver anställningstrygghet och betalt för mitt jobb. Jag behöver ett hem trots att jag inte har råd att köpa något. Jag är kvinna som lever i ett patriarkat och jag behöver få vara ifred, få andas och få pauser när jag inte behöver vara konstant förbannad över hur världen ser ut. Fattigdom och förtryck gör människor sjuka. Förstår ni hur utmattande det är att vara arg? Att behöva slåss hela tiden? Jag behöver få leva i en värld där människovärdet inte är villkorat. Där ingen behöver sjunka ner till botten i tystnad. ◆

E-TYPE EXPANDERAR MED UBÅTSKROG OCH VIKINGATÄLT Martin ”E-Type” Eriksson öppnar inom kort två ytterligare krogar jämte sin vikingakrog Aifur. För Nöjesguiden berättar han om den nya ubåtsbaren för ryssar, vikingatältet och varför han tycker att nolltolerans mot alkohol på sjön är fel. Text och foto: PELLE TAMLEHT

ur mycket krögare och hur mycket musiker är du nuförtiden?

– Jag skulle säga exakt 50/50. I sommar har det varit helt galet med två till tre spelningar i veckan. Men från och med idag blir jag åttio procent krögare i sex veckor, innan höstturnén börjar.

Du har precis tagit över såväl Matmagasinet på Fjäderholmarna som Dalarö skans. Vad kommer hända där?

Matmässigt då, blir det ubåtsmackor och stor stark med ett snapsglas Jäger?

– Det hette Matmagasinet förut men kommer nu heta Skärgårdskompaniet. Egentligen är det en rätt klassisk skärgårdskrog, men vi kommer bygga ett vikingatält och ha julbord i vinter. Jag var i princip tvungen att köpa en till krog för att få köra julbord. Personalen på Aifur vägrar.

– Det blir mer en bar med mat än regelrätt krog med lång meny. Och vi kommer ha öppet för allmänheten onsdag till lördag. Jag tror att det är precis vad den här delen av skärgården behöver. Många krögare går bort sig genom att anställa en jäkla massa personal och tänka att de ska fylla stället en regnig måndagseftermiddag.

Vad blir det för stuk på Dalarö skans då?

Det blev nyligen känt att du lagt vantarna på all rekvisita från filmerna om Arn, kommer de komma till användning på den nya krogen?

– Vi fortsätter i samma tradition som förra ägarna med bröllop och event i tornet i borgen, men jag vill öppna en rysk bar utanför också, 42

så alla ubåtar kan gå i land där. En ubåtskrog! Det här är första utposten, och vi tänker oss att ubåtarna kan lägga till här, så möter vi dem på ett trevligt sätt. Det är ordentligt djupt också, så tänk en ubåtshamn, skyltar och menyer på ryska, och en liten lunchkanon man skjuter i typ: ”Nu är de här!”. Det kommer bli skitkul!

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

– Jodå, en del av grejerna, som långbänkar, kommer att passa in

rent visuellt. Jag har sjukt mycket grejer så det vore konstigt annars. Det är inte helt historiskt korrekt men tillräckligt nära i tiden sett till när fästningen var aktiv. Det är en senmedeltida tidig barockfortifikation från tiden då den ryska björnen började röra på sig. Varför skärgården?

– Jag har en teori i hjärnan om att de flesta sjökrogar inte går så bra. Och nolltoleransen mot alkohol på sjön blev i princip dödsstöten. Jag vänder mig inte emot att de flesta inblandade i olyckor är packade, det är ett faktum. Men hur många olyckor sker egentligen, med tanke på alla hundratusentals båtar? Jag tycker det är tråkigt, för det är lite av en tradition att få ta en bira på sjön. E-Type tycker toleransnivån borde moderniseras lite, även om han absolut inte tycker att man ska få vara berusad i trafiken. – På kontinenten får vi inte heller vara fulla, men vi får ta ett glas vin. Hursomhelst är min plan att hålla svarta siffror genom att hyra ut Dalarö skans till bröllop och fester. Men sedan använda det överskottet till att kunna ha öppet för allmänheten åtminstone med en bar med schysst mat. Vi börjar om allt går vägen redan i maj med att öppna torsdagar. Vad är svårast med att driva krog?

– Det var inte många som trodde på en vikingakrog i Gamla stan kan jag säga. Eller, inte många, ingen. Men jag är glad att jag vågade stå på mig, och det var nog en av de svåraste sakerna. Att tro på sig själv. Nu är det lätt att vara kaxig med facit i hand men det är jag väldigt glad för. Ett annat gott råd är att inse att man inte är bäst på allt själv, det var först när jag fick in vår restaurangchef Clara som allt egentligen föll på plats.

”DET ÄR DE FINASTE 100 000 JAG INTE HAR TJÄNAT I HELA MITT LIV.” – Jag gjorde en singel för ett par år sedan med Max Martin som i princip floppade, och felet var att det inte lät som E-Type utan något annat. Max Martin och jag har bestämt att när det väl kommer en ny singel ska det vara som att ta tio E-Type-låtar och krama ihop till en. Jag har faktiskt byggt en studio på Nytorget där jag ska jobba i början av nästa år. Kommer du någonsin ta klivet och haka på housetrenden?

– Nej, jag skulle aldrig kunna uppträda med det på scen. Jag älskar Swedish House Mafia på radion och killarna är jättetrevliga, men jag går sönder av hur tråkiga de är live. Jag klarade 20 minuter av konserten på Friends Arena. Stoppa in ett usb-kort och trycka på en knapp, vad är live? Tänk dig en konsert med E-Type där det kommer ett flera minuter långt instrumentalt houseparti. Vad ska dina dubbeltrummisar göra då?

– Snarare vad ska jag göra då? Får ställa en bar på scenen. Du känns inte så digital.

– Jaha, tack. Men det stämmer nog. Jag gillar analogt. ◆

Hur ofta går du till Aifur?

– Jag snittar nog på två dagar i veckan. En kväll är ”min kväll”. Då brukar jag mest sitta där, dricka bira och hälsa på folk. Känna av stämningen. Men i sommar blir det tuffare, om jag ska hinna med alla tre krogar som dessutom ligger på olika öar. För en tid sedan fick du, tillsammans med några andra kändiskrögare, kritik från fackligt håll då ni saknade kollektivavtal. Hur ställer du dig till det idag?

– Det blir lite fånigt för det är i praktiken knappast jag som bestämmer, utan personalen. Jag får inte ens ha julbord om jag vill. Vi har haft i stort sett samma personal sedan starten – du jobbar inte fyra år på ett ställe om du inte trivs där. Min roll är att bygga krogen och komma på maträtter till menyn, även om jag knappt får göra det längre. Men de har oftast rätt, min personal kan restaurang och det kan inte jag. Jag gillar att gå på krogen.

”JAG KÖPTE ARN-REKVISITAN FÖR ALLA PENGAR JAG TJÄNADE PÅ DIGGILOOTURNÉN.” Det är kostsamt att starta och driva krog, var kommer alla pengar ifrån?

Från en artist som heter E-Type. Jag köpte Arn-rekvisitan för alla pengar jag tjänade på Diggilooturnén, och Aifur öppnade jag i samband med min medverkan i Så mycket bättre. Jag jobbar dessutom jämt, och jag har egentligen inga andra direkta intressen som dyra klockor eller mode. Kolla vad jag har på mig, liksom. Jag sålde även mitt sommarställe för att ha råd att starta krogen. Mina grannar hatade mig ändå så mycket ute på Möja, så det var lika bra. Grannarna la faktiskt det högsta budet, men jag valde att sälja till den som kom tvåa. Det är de finaste 100 000 jag inte har tjänat i hela mitt liv. På tal om grannar. Det pågår nu en debatt om krogar i innerstan som tvingas stänga på grund av sådana.

– Vad en liten människa plötsligt kan göra sig hörd, när problemet i vanliga fall är det omvända. Vår smala lycka är att vi inte kör uppmickade instrument på Aifur. En annan är att en av de gamla krögarna bor kvar i samma hus, och vi har en dialog hela tiden med de boende. Men vi får givetvis klagomål, nu senast att det ryker in på våning fem från våra marschaller vid porten. Problemen börjar oftast vid ombildningar eller när nya personer flyttar in. Att köpa en lägenhet ovanpå en krog och klaga på att det låter, det är fan hål i huvudet på det.

NÅGRA ANDRA KÄNDISAR SOM GÅTT VIDARE TILL ATT STARTA KROG SEBASTIAN INGROSSO och AXWELL är båda delägare i restaurang Un Poco på Karlavägen i Stockholm. Skådespelaren ANDREAS WILSON är en av hjärnorna bakom kedjan Juiceverket med ett flertal etableringar. Rapparen PETTER är delägare i hamburgerkrogen KÄK.

Hur hamnade du i krogbranschen från början?

Dansaren CARIN DA SILVA äger krogen Coffee and Friends i Vasastan i Stockholm där hundar även är välkomna.

– Jag kände att jag ville ha något i samma anda som musikkarriären att sysselsätta mig med på ålderns höst. Jag är 50 idag, även om jag känner mig som 28 på insidan.

JOEL KINNAMAN skådespelar inte bara i Hollywood. Även han är delägare i en hamburgerbar, Lily’s Burger.

Känner du aldrig att det börjar bli dags att slå av på takten?

– Ett gott råd till dig som läser detta är att om du känner dig gammal, slå av på takten. Varför tror du att så pass många artister hamnar i krogbranschen senare i sin karriär?

– Jag tror att det är en miljö som betyder så mycket mer än vad det kanske gör för andra människor. Vi går till krogen men samtidigt är det som att komma hem. Då pratar jag ända från Bellmans tid. Jag bodde länge på Riddargatan och då var Italiano i princip mitt hem under en lång tid. Nu går jag dessvärre nästan aldrig ut längre. När vi gasar på och giggar som vi gör får man nog, plus att jag har Aifur.

PER GESSLE driver hotell Tylösand, med bland annat fyra restauranger. Den gamla fotbollsspelaren ANDERS LIMPAR drev under många år sportrestaurangen Limpbar vid Norra Bantorget i Stockholm. TOMAS BROLIN var inne i krogbranschen med den italienska restaurangen Undici, som stängdes 2008.

Många av dina fans frågar efter nytt material, när kan vi vänta oss det? NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

Julen inﬁnner sig inte riktigt ännu förrän Värdshuset Clas på hörnet och Browallshof hotell & Matsal dukar upp sitt omtalade svenska traditionella Julbord, i härliga nyrenoverade matsalar med anor från 1700-talet

Surbrunnsgatan 20 Surbrunnsgatan 20

113 48 STOCKHOLM 113 48 STOCKHOLM

Telefon: 08-16 51 36 Telefon: 08-16 51 36 Fax: 08-612 Fax: 08-612 75 75 02 02 info@browallshof.se info@browallshof.se

Du vet väl att Du kan få nöjesguiDen Direkt hem i brevlåDan? nojesguiden.se/prenumerera

Bli Djungelfadder på wwf.se/djungelfadder

SKAFFA VIP-KORT!

Du som arbetar inom Hotel & Restaurang åker med TOPCAB på Stockholms förmånligaste Personal-taxa. Maila gunne.karlsson@topcab.com så skickar vi kostnadsfritt Ditt kort.

WWF kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll

R ädda gorillan

RECENSIONER Krog KÄRLEKSFULLT UTAN KRUSIDULLER Barobao Hornsgatan 66, tel 6437776, barobao.com

Vi har anat en trend i Stockholm på senare tid, då allt fler ställen har placerat ångade bröd med fyllning, bao, på menyn. Ett av de nyöppnade etablissemang som fokuserar helt på rätten är Barobao på Hornsgatan. Restaurangen drivs av bland annat Urban Kvarnefält från Sveriges Mästerkock 2012, tillsammans med sina söner. Och om du gillade honom som deltagare i programmet kommer du knappats tycka sämre om honom efter ett besök på Barobao. Det fullständiga namnet på rätten är baozi och kommer ursprungligen från Kina, även om den idag återfinns i många länder under nästan lika många namn och med minst lika många fyllningar. På Barobao kostar en bao 52 kronor styck och kommer med långbakat fläsk,

kyckling eller rostad kålrot. Du behöver cirka tre stycken för att bli helt mätt. Det är kärleksfull matlagning utan krusiduller vi bjuds på. Rena smaker och fluffigt bröd. Det enda vi eventuellt skulle önska är en något modigare kryddning, men det kan också botas lätt med lite srirachasås. Förutom Baos finns en tillbehörsmeny, dagens skörd, som varieras från gång till gång. Vi lyckas klocka in då spetskålen serveras, och den håller minst samma höjd som huvudrätterna. Vi provar även en laxceviche som inte riktigt når upp till samma nivå, men är en i sammanhanget välkommen syrlighet. Barobao är ett välkommet tillskott i Stockholms krogflora, och än så länge bland de bästa bao vi har provat i huvudstaden. Här är det både lätt och billigt att bli en återkommande besökare. Öppet: sön–tor 11–21, fre–lör 11–23

OKÄNT URSPRUNG GER KNOCKOUT Aloë Svartlösavägen 52, tel 55636168, aloerestaurant.se

Strax innan sommaren öppnade Daniel Höglander och Niclas Jönsson den nya finkrogen Aloë i Långbro, söder om Stockholm. Daniel kommer tidigare bland annat från stjärnkrogen Esperanto, Niclas från F12 och Lux, och tillsammans drev de Crispy Duck Café i samma lokaler. Ambitionen med Aloë var redan på förhand att inte följa trender utan låta restaurangen vara en levande organism som själv leder krögarna framåt. Flummigt? Måhända, men vi har egentligen bara ett ord för att sammanfatta resultatet: knockout. Aloë betyder ”okänt ursprung” på latin och den meny om fyra rätter för 695 kronor som vi beställer har influenser från i stort sett hela världen. Redan den första aperitifen bär vittnesbörd om vad som komma skall. Vi får en kikärtspannkaka med kantarellcréme, smörstekta kantareller och decilitervis med riven parmesan. Det är nästan genant hur vulgärt vi slukar den, och inte blir det bättre när vi serveras nästa aperitif i form av sabayonne med rökt ål, silverlök och friterad kapris. När vi så småningom kommer in på menyns första egentliga rätt är förvänt-

ningarna löjligt höga. Men langoustiner lindade i rättika och gurka, serverade i en juice på yuzu och ingefära samt pudrade med sesamfrön, gör oss sällan besvikna. Inte heller här. Vi fortsätter med en anka från Bourgogne som bär dofter från Nordafrika, så pass modigt smaksatt med harissa att efterföljande palate cleanser på Granny Smith-äpplen, olivolja och maräng får jobba hårt. Den sista varmrätten som kommer in är innanlåret från ett rådjur och serveras med tryffelbéchamel (du hörde rätt), svarta vinbär, äpple och inte minst friterad svartkål. När vi kommer till vad vi tror ska vara den sista rätten – en välbalanserad buffé av godsaker som crème brûlée, glass, lemon curd och lakritscréme – hänger vi redan mot repen. Och när vi strax därefter serveras en rallarsving till briochebröd med kolasås är knockouten ett faktum, vi ser stjärnor. Lokalen har 45 sittplatser och påminner lite om en alpstuga med öppen spis mitt i lokalen och ett stort öppet kök som skulle göra Ernst Kirchsteiger grön av avund. Vi sitter kvar vid detta med ögon som tefat och andas ut tills den sista villan i området har släckt. Öppet: ons–lör 17–00

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

GRÄNSSTÄNGSEL

NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

Film ANIMATION

Insidan Ut Manus och regi: Pete Docter, Ronnie del Carmen I rollerna: Amy Poehler, Phyllis Smith, Mindy Kaling, Bill Hader

I Insidan Ut skildras elvaåriga Jennys liv inifrån hennes huvudkontor. Där samarbetar känslorna Glädje, Rädsla, Ilska, Avsky och Vemod för att sortera flickans minnesbank samt styra hennes känsloliv och personlighet. Men en omskakande flytt från en småstad i Minnesota till San Francisco blir för mycket för känslorna att hantera. I kaoset tappar de kontrollen över viktiga minnen, vilket gör att Glädje och Vemod måste lämna de andra för att ge sig ut på en resa djupt inne i långtidsminnet. Det är en rolig och mycket väl genomförd idé. Animationerna är snygga och scenerna fullproppade med fyndigheter. Ordvitsar som att de åker med ”the train of thought” för att komma till ”headquarters” är kanske publikfrieri av rang, men det blir faktiskt kul. Berättelsen balanserar bra mellan skratt och allvar, och landar i flera rörande scener. Precis som i filmens ene regissör Pete Docters tidigare film Upp vågar man beröra svåra frågor, i det här fallet vemodet i att växa upp och vikten av att få vara ledsen ibland. Främsta målgruppen är förstås en ung publik, men den fungerar även för vuxna om du ser förbi de mest pedagogiska delarna. Amy Poehlers röst passar perfekt till störigt peppiga Glädje. Den extremt varma tonen riskerar ibland att göra filmen något smörig, men det fångas alltid upp i tid av något lite mörkare eller ett roligt skämt. Den nya Pixar-filmen håller hög klass.

AGNES LINDSTRÖM

DOKUMENTÄR

Jag är Ingrid Regi: Stig Björkman Manus: Stig Björkman, Dominika Daubenüchel, Stina Gardell I rollerna: Ingrid Bergman, Isabella Rossellini, Alicia Vikander

Hur börjar man ens att göra en film som påstår sig ”vara” Ingrid Bergman? Hur vågar man ens försöka tolka en av ikonerna, känd för bland annat sin mystik? Och fortsätter Ingrid vara Ingrid Bergman för oss om vi tvingas se henne som en hel person? Som publik slipper vi lyckligtvis att tampas med dessa frågor mer än vad vi själva vill. Jag är Ingrid är härligt befriad från filmskaparnas egna upplevelser. Istället är det Ingrids hemmafilmer, fyra barn och gamla intervjuer som får måla upp en bild av en egensinnig kvinna. Barnen berättar kärleksfullt om en lekfull moder vars närvaro lyste upp ett rum. Flera olika äktenskap till trots verkar det ha funnits en gemenskap bland barn och kusiner i Bergman-Ros-

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

EFTERKRIGSDRAMA

Phoenix Manus och regi: Christian Petzold I rollerna: Nina Hoss, Ronald Zehrfeld, Nina Kunzendorf

När Nelly Lenz återvänder till Berlin luktar det fortfarande av bomber och lik. Hon har mirakulöst överlevt helvetet i lägren. Ansiktet är dock en röra, och tack vare vännen Lene får hon vård på en klinik för plastikkirurgi. Med sitt gamla ansikte ”rekonstruerat”, och en persona så bestulen på mänskligt värde att hon enbart klarar av att hasa fram, ger sig Nelly ut på stadens ruinlika gator. Trots Lenes varningar tänker hon söka upp Johnny. Johnny, som hon älskade och saknade så mycket att hon inte dog. Johnny som kanske lät Gestapo veta. Phoenix är en film om människor i chock. Om ett land i chock och ett folk i chock. Tyskarna står på ena sidan, handfallna, paralyserade, och ändå knappt medvetna om brotten de begått. Judarna och meningsmotståndarna på den andra, fyllda av dystert hat eller oförmögna att acceptera vem. Filmen är byggd kring ett trevande och bisarrt försök att återskapa det som varit. Ett försök som enbart kan utmynna i misslyckande och krass insikt. Resultatet är lika bistert som gripande. I en film där varje scen blir en ny metafor för de gigantiska sår som kriget rivit upp, och som ingen knappt ens vågar tänka på.

Sloan) från hennes sadistiske exmake. Vad hon inte vet är att ena sonen rekryterats till en filmklubb i den fuktiga källaren. Övriga medlemmar? Små cineastspöken med smak för 16mm-snuff. Samtidigt talar vuxna om ikonologiskt totem, offergåvor, hur morden fångas genom konst och blir estetiska observationer av våld. Ibland låter replikerna som anteckningar från en kandidatuppsats om found footage-skräck, men väcker även spontana följdfrågor. Som varför manusförfattarna gnuggat sina geniknölar för att spåna fram dessa makabra mordmetoder, och framförallt: varför kan vi inte sluta titta? Det vore så mycket enklare att avfärda dem som jump scares, men found footage-inslagen i Sinister 2 projiceras på en själsligare duk. Till skillnad från föregångarens motsvarigheter, där en viss gräsklippare orsakade hjärtkramp, är det grovkorniga våldet här mer underspelat, hypnotiskt, berörande och på gränsen till förföriskt. Pojken vill inte se mer. ”Men du måste!” skriker barnspökena. Eller om det var jag som tänkte det. Trots en stressig sista akt, och ett på tok för typiskt olyckligt slut, finns här gott om utrymme för uppföljare. Samtidigt börjar jag oroa mig för de estetiska observationerna. Sätt punkt här så slipper fler familjer falla offer för Bagul, men samtidigt – de kanske offrats för en bra sak? Denne demonregissörs våldsfilmer känns i kropp och sinne. Mina ögon spärras upp, jag sväljer tungt och mår dåligt över min blick. Hör ljudet av en projektor som rullar och ett lidande som inte kan zappas bort. SEBASTIAN LINDVALL

VICTOR SCHULTZ

selini-familjen. Soliga dagar fångas med en gammal handkamera och ljudläggs med lika slående musik. Alicia Vikander läser ur Ingrids egna dagböcker och brevväxling, vilket ger en fascinerande insyn i skådespelerskans karriär och längtan efter arbetet. Även sett ur ett samtida perspektiv fattade Ingrid en del radikala beslut gällande sitt privatliv. Det är svårt att inte förundras över någon som väckt fler frågor än svar – och som dessutom gjorde det så lekande lätt. En stund in närmar sig Jag är Ingrid det mörka i ett sådant liv, men väljer att fokusera på hur älskvärd Ingrid var som person och hur mycket hon ville arbeta med film. Trots att det nästan blir smittsamt ljuvligt blir det aldrig riktigt engagerande. Det handlar inte om snaskiga skandaler, utan om att våga närma sig ett helgon så publiken kan relatera till en riktig person. EDITH OLSSON SKRÄCK

Sinister 2 Regi: Ciarán Foy Manus: Scott Derrickson, C Robert Cargill I rollerna: James Ransone, Shannyn Sossamon, Robert Daniel Sloan, Dartanian Sloan

Varför dras vi till verklighetstrogna våldsbilder? En särskild tjusning, laddning, förbjuden dragningskraft? Eller har vår stadiga diet på mediemisär gjort oss avtrubbade för döden i bildflödet? Susan Sontag var delvis inne på det spåret. I sin essä Att se andras lidande funderade hon över hur krigsskildringar

i foto, film och video, fula och spontana såväl som vackert iscensatta, normaliserat vårt slappa sätt att betrakta lidande. Plötsligt är det något som vi bara kan zappa bort. Den övernaturliga metaskräckisen Sinister är förvisso ett fiktivt verk, mer om familj och filmens död än krig, men fick åtminstone en väckarklocka att ringa. Samma sak gäller den mer tematiskt talträngda uppföljaren. Första filmen synade found footagetrendens chockfaktor. I centrum stod Ellison Oswalt (Ethan Hawke), en true crime-författare, som gjort karriär på att dokumentera andras lidande. Hans längtan efter att skriva en ny bästsäljare får honom att flytta med familjen till ett hus som har ett mörkt förflutet. Lägligt nog visar sig det förflutna finnas filmat och bevarat i en kartong på vindsvåningen, där han jagar stoff men finner en snuffsamling. Ändå kan han inte sluta titta. Tills det hedniska källarspöket Bagul vaknar till liv. Den direkta uppföljaren, skriven av franchiseföräldrarna Scott Derrickson och C. Robert Cagrill, men nu i regi av det irländska skräckhoppet Ciarán Foy – riktar strålkastarljuset mot föregångarens kufiske vicesheriff (James Ransone). Då bröt han mot polisprotokoll för att hjälpa Oswalt, vilket gjort att han nu står arbetslös men åtminstone befordrad till ängslig antihjälte. Han försöker rädda andra familjer från filmdöden och leds till ett hus där en kvinna (Shannyn Sossamon) gömt sina två söner (de äkta tvillingarna Robert Daniel och Dartanian

DRAMA

Every Thing Will Be Fine Regi: Wim Wenders Manus: Bjørn Olaf Johannessen I rollerna: James Franco, Charlotte Gainsbourg, Rachel McAdams, Peter Stormare

”Att döda ett barn” är en fras bekant för de flesta genom Stig Dagermans kortnovell. Motivet bakom Dagermans litterära barnamord kan uppfattas som något pamflettartat. Eller är det en eftergift av skolväsendets idoga nyttjande av en novell som effektivt belyser livets bräcklighet? Inte bara rädslan för att förlora sitt eget liv, men också för att ta någon annans. Kanske allra helst någon som knappt har levt. Likt bilföraren i Att döda ett barn sitter James Franco bakom ratten i Wim Wenders nya film Every Thing Will Be Fine. Kanske är Francos skrivkrampande författare Tomas mer lik den suicidale Dagerman än hans lycklige bilförare. Han är inte på väg till havet och har inte sin kärlek i passagerarsätet. Istället har han just ältat sitt stagnerade kärleksliv över telefon när en pulka glider in på vägbanan. Tomas som inte hinner uppfatta vad som kolliderar med bilens kofångare stannar och upptäcker ett vettskrämt barn. Lättnaden över barnets överlevnad tyngs snart av insikten av att dennes bror ligger kvar under bilen.

Every Thing Will Be Fine blir aldrig särskilt pamflettartad, vilket är en av dess förtjänster. Istället är den med dunkelt 3D-foto och väl litterärt klingande repliker – en för Wenders typisk förvaltning av norrmannen Bjørn-Olaf Johannessens manus – på ett underligt vis lika ambivalent omtöcknad som Francos deprimerade kulturman. Charlotte Gainsbourgs sörjande moder låter inte förlusten ta henne till förståndets rand såsom tidigare i Lars von Triers regi, men liksom i Antichrist vandrar hon förstrött runt i och kring sitt ensliga hus. Även om Gainsbourg är duktig undrar jag om rollbesättningen är så smart. Eller är det rentav en metagrej? Lite som när Gainsbourgs karaktär i en scen frågar Tomas om han gillar Faulkner? Franco, som ju filmatiserat två Faulkner-romaner, svarar nej. När dylika inslag får löpa friare kan Wenders vara rätt finurlig, exempelvis i den fina men lite styltiga Lisbon Story. Här begränsas det till roande inslag vars avsiktlighet är lika tvetydig som övrig iscensättning. Till slut blir faktiskt 3D-fotots rumslighet den främsta anledningen att se Every Thing Will Be Fine. Det är kul att se tekniken användas till stillsamt, om än förvirrat, stämningsbyggande. CALLE WAHLSTRÖM

BONUS: Trots att Andreas Öhman hunnit göra tre långfilmer sedan förstlingsverket beskrivs han i pressmeddelandet som ”tillbaka” efter publiksuccén I rymden finns inga känslor. Och härnäst drar han till staterna för att göra en remake av sin långfilmsdebut. Stackare.

varje orange lampskärm, retrotapet eller vinylspelare tycks vara noggrant utplacerade för att skapa en unicitet motsvarandes den hos alla världens sju miljarder. Istället framstår det som en av trevande hipsters påhejad fuskpatina, noggrant framtagen för att passa en generation svältfödd på Wes Anderson och Quentin Tarantino. Låt oss kalla det en estetik dikterad av tumblr-generationens banala känsla för andrahandsfynd. Odödliga ser ut och känns lite som en livsstilsinriktad mikroblogg. Ett collage av snygga bilder på kassettband, övergivna byggnader och solnedgångar. Det innebär också att det är en väldigt tillgänglig film och under en ofta genant yta döljer sig ett gott hantverk. Framförallt bjuder skådespelarna på fina insatser och personregin väger ofta upp för ett manus som tenderar att psykologisera karaktärerna som vore Freud fortfarande på modet.

K ATASTROFFILM

Everest Regi: Baltasar Komákur Manus: William Nicholson, Simon Beaufoy I rollerna: Jason Clarke, Jake Gyllenhaal, Keira Knightley, Sam Worthington

Odödliga Manus och regi: Andreas Öhman I rollerna: Madeleine Martin, Filip Berg, Torkel Petterson, Fanny Ketter

Isak (Filip Berg) och Em (Madeleine Martin) söker tvåsamheten på varsin kant, men inte den konventionella tryggheten med villa, Volvo och vovve. Snarare söker de någon som känner och förstår dem. Em menar att bland världens sju miljarder unika människor borde det rimligtvis finnas någon för var och en. När de båda träffas under närmast farsartade omständigheter i ett äkta pars sovrum verkar deras respektive famlande vara över. Det dröjer inte länge innan de cabbar ner Ems pappas Saab och sätter kurs mot Torneå för att sno en cello till hennes syster. Allting går inte helt som planerat och likt många tidigare par på rymmen halkar Isak och Em in på en kriminell bana. Det grymma landet, Terrence Malicks poetiska liksom stilbildande kärlek på rymmen-film, ryms med säkerhet innanför Andreas Öhmans popkulturella referensram. Om det vittnar inte bara Isaks förslitna jeansuniform, utan ibland även Niklas Johanssons följsamma handkamera och många tjusiga landskapsvyer dränkta i kvällssol. Men det får trängas med mycket annat, exempelvis en kavalkad av popmusik från Tages till Shout Out Louds som ibland förtar fint filmade lappländska vidder och skogar. Tilltaget blir riktigt mellanmjölkigt när filmens titel accentueras med Bo Kaspers Orkesters Vi kommer aldrig att dö. Liksom med Isaks jeansjacka tyngs filmen av en scenografi belamrad med loppisfynd, där

FILM BAROMETERN

CALLE WAHLSTRÖM

ROADMOVIE

(här oklädsamt snubbig) och Robin Wright – ges ingen chans att avhjälpa den katastrof som är filmen själv. Komákurs ointresse för spänning lämnar dem på en platå av plattityder utan möjlighet att ta sig ner. Det är ett uthållighetstest helt utan förlösande adrenalinkickar. Stryk Everest från din bucket list.

Varför bestiga världens högsta berg? ”Because it’s there!” svarar ett gäng skäggiga män i kör innan de delger varandra mer innerliga anledningar. Beck från Texas (Josh Brolin) finner ro, Doug (John Hawkes) vill visa att även brevbärare kan förverkliga sina drömmar. För Yasuko (Naoko Mori) återstår endast ett av världens sju högsta berg. Av en eller annan anledning toppar bestigandet av Mount Everest sällskapets kollektiva bucket list. Bergstoppen som sträcker sig 8 848 meter över havet är destinationen för islänningen Baltasar Komákurs katastroffilm Everest. Den verklighetsbaserade expeditionen leds av bergsguiden Rob Hall (Jason Clarke) som informerar betalande deltagare liksom biopublik om vilken oerhörd fysisk påfrestning som väntar – över en viss höjd börjar kroppen till och med självdö. Vi hade kunnat tycka att 3D-tekniken, som fungerar rätt fint på ett tekniskt plan, hade kunnat förvaltas bättre. Nog bistår den framhävandet av den mäktiga naturen genom att accentuera djupet i vyer över dalar och bergspass. Men det framstår som rent slöseri att den inte nyttjas till att inge faktisk svindel. Men så saknar Everest överhuvudtaget den nagelbitarfaktor och det krypande obehag som krävs för att en katastroffilm ska förse publiken med mer än en brokig samling människor försatt i en pressad situation. Och mer än så verkar inte Komákur vara intresserad av när ett oväder väl drar in och det frostbitna gänget måste kämpa för sina liv. En namnkunnig liksom begåvad ensemble – som även inkluderar Keira Knightley, Emily Watson, Jake Gyllenhaal

SJÄLVHJÄLP

Så ock på jorden Regi: Kay Pollak Manus: Kay Pollak, Carin Pollak I rollerna: Frida Hallgren, Niklas Falk, Lennart Jähkel

I Kay Pollaks värld befolkas Norrbotten av två människotyper: de oförlösta dystergökarna, som levt hela sina usla liv fastkedjade vid jantelagens bojor, och så frifräsarna som slitit sig loss från bygdens urholkande normsystem. Som skrattar hysteriskt åt varje motgång, som skriker ut sin lust och längtan, helst i regnet eller vadandes över en fors. Som övervinner allt. Att filmens bubblande körledare Lena tillhör den andra kategorin behöver ingen tvivla på. En timme in i filmen har byprästen Stig tagit sig för pannan och utropat ”Du är ju helt gaaaaaaalen Lena!” fler gånger än rimligt. Samtidigt fortsätter filmens egen Messias fortsätter förlösa förbittrade byfånar på löpande band. Så ock på jorden är inte en film för människor med kulturella pretentioner. Tvärtom är det en krigsförklaring mot alla som har en högdragen, akademisk eller ens seriös inställning till film, litteratur, konst och musik. Sådana idéer fängslar och förgör människors möjlighet till lycka. För Pollak handlar allt om intuition. Snabbt blir också kampen mellan saklighet och känsla synonym med kampen mellan det onda och goda. Något som iscensätts om och om igen under filmens 150 minuter. Exempelvis när Bruno – kosmopolit, akademiker, karriärist, manssvin, ond – introducerar Händels Hallelujah och Tore – jordnära, lokal, handikappad, intuitiv, god – skakar av ångestfylld gråt. Finns det något mer att säga? Kanske att Jan-Olov Andersson gjorde sig skyldig till århundradets understatement när han skrev i Aftonbladet att filmen ”ibland är lite för mycket som en Kay Pollak-föreläsning”. Det är en Kay Pollak-föreläsning. Massor av trams och överdrifter. En idé om positivt tänkande och självständighet som helt gått överstyr.

Hundraårskalas För 100 år sedan föddes en av Sveriges absolut största stjärnor. Ingrid Bergman har förärats med Jag är Ingrid, en fin och sevärd dokumentär som med fördel kan kompletteras med att se henne ”in action” i pärlor som Notorious! och Höstsonaten.

5 Trailer kastar förbannelse Ända sedan häxskräckisen The Witch älskades sönder på Sundance har det varit ytterst sparsmakat med material från den faktiska filmen, vilken enligt recensionerna ska vara en lågmäld, suggestiv och otäck skildring av hur ondskan infiltrerar en familj i 1600-talets New England. Men nu är trailern här. Gåshuden likaså.

4 Den odödliga vampyren som växte upp Få filmer har åldrats sämre än de i Twilight-serien. Då var Robert Pattinson mest känd för att vara snygg, men han har sedan dess använt sitt kändisskap till att sätta tänderna i regissörer som David Cronenberg, Werner Herzog och Anton Corbijn. Näst på tur står bland andra James Gray, Harmony Korine och Claire Denis. Bra jobbat.

3 Nytt filmprogram i SVT Roligt med ett nytt filmprogram som vi i princip inte vet någonting om. Vad det än blir kan det väl inte bli sämre än de där sista säsongerna av Filmkrönikan…?

VICTOR SCHULTZ

Idris Elba – för gata för Bond? Författaren Anthony Horowitz har skrivit den nya James Bondromanen, en ära som bland annat firats genom att avfärda Idris Elba som nästa skådespelare att axla agent 007. Varför? ”Too street”, enligt Horowitz.

BONUS: För ett drygt decennium sen lockades 1,4 miljoner svenskar till biograferna för att se Kay Pollaks förra film Så som i himmelen. Vi får vad vi förtjänar.

Kay Pollak Den svenska filmens store frälsare borde sluta försöka hjälpa andra och börja hjälpa sig själv. Hans nya film är verkligen hemsk.

NR 8, 2015 | NÖJESGUIDEN

Musik

BÄST JUST NU SARA BERG

sara.berg@ng.se ELECTRO

Mattias Alkberg Personer

Modestij Coney Island Baby

Teg Publishing

Singel

En våg av r’n’b-influenser har svept över svensk pop ett bra tag nu, men det är faktiskt först när någon både så oväntad och självklar som Mattias Alkberg ger sig in i R Kelly-land, som jag fastnar på riktigt. Oväntad, eftersom jag fortfarande mest förknippar solo-Alkberg med punk. Självklar, eftersom han i själva verket är en musiker som gärna laborerar med genrer. Han vägrar stagnera och testar alltid nytt. Den här gången består det nya av autotune och electro, producerat av Petter Granberg, inspelat på Fårö. Först vet jag inte om soundet är på allvar, det låter som en ålderskris, som ett försök att föryngra ett koncept med hjälp av helt fel metoder, som om någon fått en idé och tagit den för långt. Act your age, tänker jag och lyssnar vidare, på poetiska personlighetsteckningar, miljöbeskrivningar och knasiga röstförvrängningar. På återhållsamt knaster, släpiga beats och rymdiga melodier. Det är så fascinerande att det blir ganska fantastiskt. SB

Peter Modestij släpper en ny låt varje månad. Oktoberversionen är TR/ST plus Zhala. The Radio Dept. This Repeated Sodomy

ROCK

Jerry Williams Ghost Rider Sonet/Universal

Glöm bilden av Jerry Williams som trad-rock’n’rollens kung. Och glöm de lite mer nyanserade idéerna om att producerande Ian Person skulle göra en Rick Rubin och förvandla den 73-årige Jerry Williams till en svensk variant av en avskalad skymnings-Johnny Cash. Det här är så mycket mer spännande än så. För när Jerry Williams tacklar Suicide i Ghost Rider gör han det med en sådan mäktig auktoritet att (den faktiskt fyra år äldre) urpunkaren Alan Vega tappar hakan. I The Stooges Gimmie Danger är han lika stenhårt suggestiv som Iggy själv, och i Glenn Danzigs Blood & Tears är han överväldigande storslaget dramatisk. Lägg sedan till en utsökt gotisk countryballad av The Handsome Family, med stöd både av Anna Ternheim och av dramatiska stråkar, och flera nyskrivna Ian Person-låtar där Jerry Williams visar att han är Ebbots jämlike i både punkpsykedelika och skitiga gospelsammanhang. För Jerry Williams är det här kronan på verket, och för oss är det årets mest sprakande överraskning. PF

AMBIENTPOP

Tvärvägen

This River So Red Feeder/Hare Tracks

This River So Red är stundtals så vacker att det enda lyssnaren kan göra är att hålla andan och helt låta musiken ta över allt i ens närvaro. Den vackra melankoliska musiken är lika skört sakral och trolsk som en dimmig höstmorgon. Det är

5 48

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Singel, Labrador/Border

”I’m like the Greek economy, and that would make you Germany”. Fx Mchn Dünn Remix av Roman Flügel

Ormtjusare på speed.

EKLEKTISK SINGERSONGWRITER

John Grant

Grey Tickles, Black Pressure Bella Union/PIAS

Engelska, isländska, svenska, tyska och ryska, John Grant behärskar många språk, och flera av dem använder han redan i skivans inledande bibelcitat. På samma sätt är han en mästare på alla de genrer han tar sig för. Hans electro är smart och vass, till exempel i Tracey Thorne-duetten Disappointing. Hans pop är gnistrande i Down Here. Hans arty utsvävningar med skeva Zappaharmonier får oss att fantisera om hur samarbetet med Kleerup för några år sedan kan ha låtit. Guess How I Know är taggigt sprakande likt St Vincent, och det obekväma digitala oväsendet följer även med till vredesutbrottet You & Him (”You and Hitler ought to get to together, learn to knit and wear matching sweaters”). Men fortfarande är det John Grants storslagna och episka singersongwriterballader som håller lyssnarens hjärta i det hårdaste greppet. Det alldeles fantastiska titelspåret, till exempel. Den lika överväldigande No More Tangles, med hårvårdsslogans som metaforer för kampen mot hans medberoende med “narcissistic queers”, och i Geraldine fortsätter John Grants tradition av sånger till sina favoritskådespelerskor (Geraldine Paige, den här gången). Oberoende av genre och språk gör de sammanhållande faktorerna det här till John Grants tredje briljanta album i rad. Var ska detta sluta? PF

svårt att sätta ord på den känsla som Tvärvägen lyckas förmedla. Naken i sin enkelhet eller organisk genom sina fioler, cellos och piano i den musikaliska rymd som de skapar. Men det är också där Tvärvägen har sin storhet och bevisar att musik ibland är mer än ord och förnuft. Att det helt och hållet bara kan vara känsla. CR

PSYCHPOP

Dungen Allas sak

Smalltown Supersound

Omedelbart känner vi igen spontaniteten, nyfikenheten och upptäckarglädjen i det samspel som Dungen utvecklat, nu också kryddat med en viss återföreningseufori efter fem år isär. På samma sätt är den ständigt närvarande tydliga centrala låtstrukturen och melodikärnan omedelbart igenkännelig. Den kombinationen höjer Dungens varmt psykadeliska musik över alla andra i genren, vare sig vi talar om den böljande Kebnekajse-ljudande Franks kaktus eller Åkt dit med både subtilt groove och mäktig

refräng. Det är den kombinationen som gör att åtta minuter av avslutande Sova känns alldeles för kort. PF ROCK

Casablanca

Miskatonic Graffiti Despotz

Casablanca rör sig i ett eget rockuniversum. Genom att stå utanför den retrosinnade vågen och avskärma sig från den hårdare rocken, men samtidigt ignorera popambitioner, hamnar deras oerhört välskrivna rockmusik i ett säreget läge. Miskatonic Graffiti visar upp mycket av bandets rockigare sida och hintar inspiration från tidiga Aerosmith och råare typer av sen sjuttiotals aor. Däri ryms en hel del glam, men också åttiotalets gitarrfokuserade heavy metal, sjungande trummor och som vanligt en fenomenal röst i Anders Ljung (Space Age Baby Jane). Det är en lyxig rockmåltid som inbjuder till både buffé och gourmet. CB

MÖRK POP

Deportees The Big Sleep Stranded/Universal

Deportees är inte intresserade av tillfälliga och ytliga kontakter. De jagar inte omedelbara

förälskelser via insmickrande sånger för radio. Med deras musik bygger vi mödosamt upp djupa, långvariga och komplexa relationer. Det tar alltså ett tag att hitta fram till The Big Sleep, och som i de starkaste relationerna bubblar irritationsmoment upp. Varför är skivan bara en dryg halvtimme lång, till exempel, och dessutom bara sju låtar och någon skiss? Men kärleken är djup och äkta – ”If you love me like I’m gone, I will love you like I’m not”, sjunger Peder Stenberg i skivans allra starkaste spår, och tålamod lönar sig. För även om bandets medlemmar har blivit några av landets mest namnkunniga och eftersökta musiker är det tydligt att de är riktigt hemma här. Anders Stenbergs återhållsamma gitarr är utsökt som stämningsskapare, melodibärare och understödjare till sin brors sång, och Peders röst är lika engagerande som alltid. Ibland lockas vi att tro att han låter lite tryggare och stabilare nu, men albumtitelns brådmörker och låttitlar som Hard Rain och Terrible Machine signalerar motsatsen. I Born to Be Loved låter han trasigare är någonsin, för att inte tala om djupet i avslutande Terror, som skulle kunnat vara en av Joy Divisions allra dunklaste och starkaste låtar. Lika oroande som det är, lika överväldigande och omtumlande är den musikaliska upplevelsen. PF

ELEXPERIMENTELL ELECTRO

Robert Logan Flesh Slowfoot

Flesh är som en hetsig musikalisk version av filmen Inception. Det är nivåer inom nivåerna med melodier inbäddade i varandra. Samtidigt som det är komplext och förvirrande är det också älskvärt i sin brokighet. Helt plötsligt stiger en melodi upp ur kakafonin och ger en röd tråd, och precis när lyssnaren tror att den är med på noterna byter låten helt

Gör skillnad för människor på flykt. Röda Korset finns på plats i krigets Syrien och vid Medelhavets stränder. Vi delar ut mat, vatten, babypaket, sovsäckar, tvål och erbjuder sjukvård, stöd och tak över huvudet. Vi finns även på asylboenden i Sverige. Ditt stöd behövs och gör skillnad. Sms:a AKUT FLYKT till 72 900 och skänk 100 kr, swisha valfritt belopp till 123 555 77 64 eller skänk pengar via redcross.se Genom att skänka en gåva godkänner du att Röda Korset får kontakta dig. Vi följer personuppgiftslagen.

och hållet riktning och lyssnaren dras med, undrande vad som hände och vad som kommer hända härnäst. CR

Jesse Malin i ballader som All Bets Are Off, och en avskalad vemodig cover av The Clashs Stay Free är pricken över i:et. PF BL ACK METAL

Myrkur M

TLC-vibbar, My Imagination är lågmält industriell, karg och dramatisk och Runaway en emotionell sötsak. Själva kallar duon skivan för ett konstprojekt och kommer snart återvända till sitt stökigare defaultläge igen. Lyssna på detta medan det finns. SB

Relapse

INFORMATIONSTECHNO

Motormännen Informellt Lamour

Längst bort i en grå och dåligt belyst kulvert under ett bortglömt kommunhus från folkhemstiden hörs ett dovt men taktfast ljud. Det är Motormännen som får ett dansgolv att röra på sig till techno och samplingar av välartikulerade politiker från en svunnen tid. Efter en stark debutkassett förra året är Motormännen tillbaka med sin unika blandning av techno, acid och Carl Bildt. De sex vokalbaserade, välproducerade spåren är alla lika stabila som låttitlarna de döpts till. Medborgare, det här är informationstechno i allmänhetens tjänst! CR

Då och då kommer det plattor som tar nya grepp om genrer och vrider ur dem totalt för att sedan se dem vecklas ut till något nytt, skadat, men återuppbyggt vackert väsen. Det är precis vad danska Amalie Bruun gör när hon tar formen som Myrkur. Med assistans från Garm (Ulver) skapar de ett dystert naturlandskap där skogens mörka grönska kommer till liv genom hedniska folkmusikaliska sånger. Melodierna berättas via Amaleis väna röst, men välter omkull dig i utfall av skarp growl som spricker i sömmarna likt på Burzums tidiga nittiotal. Det är en fascinerande kontrast av ett organiskt svunnet sound, fast nutida tolkat. CB

Jesse Malin Outsiders

One Little Indian/Playground

Det har bara gått sex månader sedan Jesse Malin släppte sitt förra strålande album New York Before The War. Även om releasetakten är hög är Outsiders inte något hastverk utan ett lika starkt album av klassisk NYC-rock av sent sjuttiotalssnitt som föregångaren. Som vanligt är de genomstarka sångerna fulla av romantisk och stilfull Manhattanarrogans i rakt nedstigande led från Dion, Garland Jeffreys och Syl Sylvain. Det är en tradition som Jesse Malin vårdar ömt och ogenerat med smarta små referenser utspridda över hela skivan. Med funkig rytm, studsigt blås och inte minst låttitel flörtar till exempel hans Society Sally hejvilt med Lou Reeds Sally Can’t Dance, och i snabba Here’s the Situation med J Mascis på gitarr rabblar han Iggy-titlar. Men bäst är

ELEKTRO

Peaches Rub

I U She Music

Singlar, gästspel, film och en bok har tagit upp den kanadensiska multikonstnärens tid sedan förra albumet 2009, men nu är hon verkligen tillbaka. Hon låter precis som en kan förvänta sig och hoppas. Samtidigt nytt och samtida, electroclash a la 2015. Med rader som ”We’ve been shaking our tits for you, so let’s switch positions – wave your dick in the air” är Peaches revolutionära, normutmanande musikaliska sexualpoesi om än obscen så också hela tiden träffande och vass. Frihet genom sexualitet, och sexualitet genom frihet. Inte bara musiken utan hela världen behöver rabulisten Peaches. CR

DISCO

Neon Indian

VEGA INTL. Night School Transgressive/PIAS

BÄST JUST NU PATRIK FORSHAGE patrik.forshage@ng.se

Anna Ternheim For the Young Kommande album, Universal

Som att hon inte var stor innan. Sinkane Hold Tight (Peaking Lights Dub Mix) Från Mean Dub 12”, City Slang

När saknaden efter Sade blir svår fungerar den här slöa duben utmärkt. Sudakistan Concrete Jungle Från kommande Caballo Negro, PNKSLM

Stockholmarnas latinokryddade högintensiva garagepsych är kaxigare än allt annat just nu.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Neon Indian är lite av en Ariel Pink inom chillwaven, fast mindre konstig och mer Washed Out i kombination med ett funkigt Hot Chip och en hel massa disco. Han gör dock också ganska knepiga låtar, där mycket handlar om att stöka till det och klippa ihop ljudsegment som egentligen inte alls matchar. Ibland byter en låt karaktär mitt i, för att sedan återgå till sitt originalläge, eller ta vägen någon helt annanstans. Det är charmigt och dessutom fullt av referenser till gamla discoklassiker, vilka är kul att dechiffrera. Kalla det en raffinerad ripoffskiva eller modern musikhistoria, det är hur som helst skickligt. SB

ELECTRO

Vulkano

Iridescence Ingrid

Medan Vulkanos första album var röjigt och punkigt med mycket attityd, är uppföljaren motsatsen. Eller, attityden finns kvar, med sång som påminner om Lily Allen eller Sophie Ellis-Bextor, men soundet är betydligt mildare och mer romantiskt. Smiley Faces är vaggande mjuk med

CHRISTOFFER REICHENBERG christoffer.reichenberg@ng.se

Sandra Mosh Skogsrave Mosh Musik

NYC-ROCK

BÄST JUST NU

TECHNO

Sebastian Mullaert & Ulf Eriksson

En hyllning till skogen och dess fester. Efter dessa tre exemplariska technobitar behöver ingen vara ledsen att sommarsäsongen är över. Nick Höppner Folk Remixes

The Dance

Ostgut Ton

Kontra-Musik

Världens bästa Black Madonna gör ett fantastiskt jobb. Lady Blacktronika Oh So Cold EP

Det är svårt att placera mixskivor. Med ett minutiöst planerat urval och exklusiva låtar är det inte mixtapes, och heller inte samlingsskivor. Sebastian Mullaert fd. Minilogue och Kontra-Musiks lagkapten Ulf Eriksson har gjort en mix från en spelning på Malmöklubben Inkonst, där producenten Mullaert spelade live med och mot Erikssons låtval. Det är en alldeles utmärkt mix där nästan allt material är från Kontra-Musiks egna bankvalv av kvalitetstechno, som blandats upp med virtuoser som Prince of Denmark, Tin Man och Marcel Dettmann. Det är svårt att inte känna en stark lockelse till att få dansa till denna duo i klubbens mörker och inte bara i vardagsrummet. CR

Meda Fury

Rakt upp och ner perfekt dansant house!

Musiken, framförallt genom en energisk och fin refräng från Amanda Serra. AJ

POP

Lilla Sällskapet

MIXTAPE

Sony

GRRR

Uppföljaren till utmärkta Om Vingarna Bär inleds lite lökigt med hejaramsa och rockigt monotona gitarrer. Men redan på fina andraspåret Över Molnen skiftar albumet till det mer elektroniskt styrda sound som sedan dominerar resterande del. Mestadels dansant, med vitt genreskilda ljudkomplement. Det är både imponerande och intressant hur ett gäng så olika influenser tillsammans kan låta så enhetligt. Textmässigt varvas vardagsrealism med festnätter och sommarnostalgi. Bäst låter det när svängarna med lekfullhet tas ut lite extra, som på synthkavalkaden Palermo eller klubbtrummsdrivna Skrivet i stjärnorna. AJ

Nielive Entertainment/Woah Dad/Universal

HIPHOP

HÅRDROCK

Aki

Graveyard

Redline/Universal

Stranded/Universal

Särskilt i EP-format är det synnerligen välkommet med en så ivrig och entusiastisk start som Fakk intro vi kör bara. Aki bjuder på klassiskt historieberättande, kanske lite väl utförligt och ibland med något haltande flow, men stort hjärta och engagemang. Produktionen känns tidlöst välgjord. Den orgelliknande bakgrundsslingan på Betonghiphop inger en känsla av kraftfullhet, vilket väl speglar de obrydda rapsen. Den utgör också en skön kontrast till det efterföljande titelspårets tillbakalutade elegans. EP:n avslutas, trots ett lite avvikande sound, starkt med

Det låter dammigt på Göteborgarnas fjärde fullängdare. Det är ohämmad vintageromantik av Jimi Hendrix, Led Zeppelin och tidiga Bruce Springsteen. Utsvängda jeans och träpanelsprydda vinylspelare tillhör normen, men via en lömsk lucka släpps milt psykedeliska intryck in á la Les Big Byrd och välskrivna popstunder likt Mando Diaos. Ganska experimentellt och brett för att ändå vara traditionell hårdrock med fötterna i sjuttiotalet. Alla bitar är väl skurna och skulle utgöra vackra helheter, men känns ibland tillhöra olika pussel. Albumtiteln är

Nattdjur

Balkongvisioner Vol. 1

Swedish Tiger Sound På det mixtape som Patrik Arve och Rodde från Infinite Mass har satt ihop blandas reggae, ofta men inte alltid mer modern är den gamla dancehall han talar sig så varm för, med aggressiv hit-electro och dito rock. Jamaicaner som Pampidoo och Daddy Freddy får ordentligt utrymme, och Swing står för svenskspråkiga inpass. You Hunch fungerar intill Patrik Arves insatser hos Bröderna Lindgren, inte bara för att kollegan därifrån, Britta Persson, bidrar med en strålande insats, medan Odd Man Out är electro med höga knäuppdrag och smarta referenser straight outta Teddybears STHLM. Däremellan vräker han på med lånade ljud och rytmer i sådant halsbrytande tempo att även den bästa kan drabbas av stresshjärta, eller bara ta på sig tehuvan och ha lika kul som Patrik Arve verkar ha. PF

Innocence & Decadence

98 2 7 l l i t A K Sms:a ST YR

fin, trots att stadstemat börjar kännas väl tjatigt på svenska popalbum. Men sedan tappar albumet tråden en aning i mittenskiktet och de mjuka balladerna som avslutar albumet är intetsägande. AJ

BÄST JUST NU CHRISTOFFER BERTZELL christoffer.bertzell@ng.se

Soilwork The Ride Majestic

GARAGEROCK

Holly Golightly

INDIEROCK

Album, Nuclear Blast

Slowtown Now

Ett av få band vars plattor håller i det riktigt långa loppet, med ständigt nya upptäckter och detaljer.

Damaged Goods/Border

Fading Frontier

Sedan starten av Thee Headcoatees för 25 år sedan har Holly Golightly varit garagerockens drottning, med gästspel hos såväl Mudhoney som The White Stripes som tecken på hennes status. Men med sitt första soloalbum på elva år fortsätter Hennes Majestät arbetet med att expandera sitt imperium vida omkring. Här finns pärlor i girlgrouptraditionen, orgelpop från 60-talet och cool gammal nattklubbsrhythm’n’blues med jazzkänsla, alltihop sofistikerat, avmätt och lite ödsligt. ”There’s no need to shout”, viskar hon i Empty Spaces, och det är en devis som hon med mjuk och tillbakalutad röst också konsekvent efterlever. Men samtidigt lurar en farlig egg av larm i bakgrunden. På flera ställen finns en ökentwang värdig självaste Poison Ivy, i Hell to Pay manglar en distad psychgitarr avvaktande långt tillbaka i ljudbilden, och den fuzz som finns i riffet på Fool Fool Fool brukar inte återfinnas i den sortens sentimentala soulballader. Att Holly Golightly breddat och sofistikerat sitt uttryck har nämligen inte på något sätt minskat hennes farlighet. PF

4AD/Playground

Vampire Cimmerian Shade EP, Century Media

Psykedelisk rockig dödsmetall som kombinerar mörk brutalitet med grusiga melodier. Tsjuder Antiliv Album, Season of Mist

Fick du inte nog av Marduks senaste krigsmetal? Komplettera med norskt hatiskt mangel av hög klass.

ganska passande på så sätt, tvådelad både musikaliskt och metaforiskt. CB POP

Carly Rae Jepsen E•MO•TION

604/School Boy/Interscope/Universal

Carly Rae Jepsen har i en intervju inför denna uppföljare till 2012 års Kiss sagt att hon istället för att ha årets största singel på ett mediokert album har strävat efter ett väl genom-arbetat album med mindre fokus på singlar. Detta har hon till stor del lyckats med. Det låter genomgående välgjort och moget. En sorts Taylor Swift-pop med mer framträdande R&B-ambitioner. Mer i riktning med Style än Blank Space, för att ytterligare förstärka Swift-referensen. Tyvärr saknar dock Carly Rae Jepsen, till skillnad från Taylor Swift, ännu det där unika och särskiljande tilltalet. Oskuldsfullhet räcker inte för maxad superstjärnestatus. AJ

POP

Darin

Fjärilar i magen Sony

Att Darin numera skriver på svenska känns som ett naturligt och bra steg, och är också ganska väntat efter hans insats i Så mycket bättre. Att det skulle låta så pass folkmusikinspirerat var inte lika väntat, men klär honom ändå förvånansvärt bra. Inledningen med Lagom följt av populära singeln Ta Mig Tillbaka och Juliet är riktigt bra. Även Göteborg är

BÄST JUST NU ADAM JANSSON adam.jansson@ng.se

MUSIK BAROMETERN

Deerhunter Tyvärr finns alldeles för många amerikanska indieband med exakt samma sound som Deerhunter. De gör ganska tråkig, drömpopsliknande, återhållsam shoegazerock med halvpsykedeliska inslag, musik som bara pågår men aldrig sätter igång. Det roligaste med den här skivan är de lakoniska texterna, som handlar om att göra dåliga livsval på grund av tristess, om att härda ut när det är svårt och om att acceptera sitt innehållslösa liv och om att dö. De passar skrattretande bra ihop med ljudbilden. SB

6 Spelar för att hjälpa Frida Hyvönen, Lilla Namo och nu en hel Globengala – många är musikerna som använder sitt artisteri för att hjälpa till i flyktingkrisen.

5 GUBBROCK

Keith Richards

Benga talar ut Han talar öppet om hur drogerna gjorde honom bipolär och vilka konsekvenser det fick. Heder.

Crosseyed Heart Virgin/EMI

Till två tredjedelar består Crosseyed Heart av samma loja rockjammande som på Keith Richards tidigare soloalbum, eller som de sololåtar han tvingat in på Rolling Stones plattor de senaste 25 åren. Det är låtar proppfulla av utsökta exempel på den attityd och de typiska riff som lagt grunden för all sleazerock under 40 år, men som saknar minsta antydan till refränger, krokar eller melodi överhuvudtaget. På samma sätt är det ingen slump att det finns en annan vokalist i bandet som är Keith Richards huvud-sakliga sysselsättning, något som blir plågsamt tydligt i en mer än lovligt darrig Goodnight Irene. Utöver sin släpigt planlösa rock gräver Keith Richards också ner sig i countryblues, oldschoolreggae och till och med ett funkförsök, men ingetdera lyckosamt. Då räcker varken någon enstaka fin lap steeldetalj eller ens Norah Jones i Illusion som tröst. PF

4 Det är ok att ställa in, Robyn Vi har tålamod och är beredda att vänta på att få höra Christian Falk-samarbetena live. Det är lugnt.

3 21 miljoner streams Så många lyssningar satte Justin Bieber rekord med för sin nya singel. Vem han tog rekordet ifrån? One Direction.

TÃLÃ & Mssingno feat. WA$$UP Tell Me Från kommande EP:n MALIKA, Columbia/Sony

R’N’B

The Weeknd

Beauty Behind the Madness XO/Universal

Med studiodebuten Kiss Land som utgångspunkt har The Weeknd med sitt nya album gått mer i linje med lättillgängliga Wanderlust än det inbundna titelspåret. Han har tagit sin svårmodigt fragila chic-R&B och paketerat om den för Billboard, med önskat resultat. Albumet innehåller många toppar, men till skillnad från sin koncist jämnhyggliga föregångare, också några riktiga dalar. Labrinthgästade Losers doftar av töntig elektroschlager och pophelgonet Ed Sheeran känns bara malplacerad på väl krystade radiopopspåret Dark Times. I övrigt får vi se, om än i lite tajtare kostym, mer av den sex- och drograljante doldis-turnedsuperstar vi vant oss vid. AJ

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

Progressivt, upplyftande och svincoolt. Tinashe feat. Young Thug Party Favors

2 POP

Jonas Bergsten

Från kommande albumet Joyride, RCA/Sony

Ska vinna en miljon i natt

Hon är tillbaka. Ännu kaxigare. The Weeknd Tell Your Friends

Woah Dad!

Singel, XO/Universal

Kanye-instrumentalen har bara fortsatt att växa. Ny favorit.

Japp, även denna trubadurpopman låter som en blandning mellan Ulf Lundell, Håkan Hellström och Tomas Andersson Wij. Här finns: melankolisk röst, stora känslor, sommarkvällsgitarr, allsångspotential och ord som felbetonas för att passa in i meningar som egentligen innehåller ett inkorrekt antal stavelser. Jonas Bergsten kommer definitivt att hitta sin publik, tydligen är han redan lite av en lokalkändis hemma i Umeå. Det lär inte dröja länge innan han spelas på popgolv runt om i landet. Jag är dessvärre trött på konceptet. SB

SF:s vaktpolicy Men varför visar ni NWA-filmen om ni är så rädda för oss som vill se den?

1 Zara Larsson dödshotas Efter ett skämt på Instagram tvingas sommarens popdrottning polisanmäla dödshot. Som om inte internethatet var nog.

Orangutangen är allvarligt hotad av utrotning. Nära 90 % av antalet orangutanger har försvunnit de senaste femtio åren. Detta beror till stor del på att regnskogen, deras livsmiljö, skövlas för att ge plats åt oljepalmsplantager. Världsnaturfonden WWF arbetar för att skydda regnskogarna och dess invånare, bland annat genom att upprätta nationalparker och skapa förutsättningar för ett hållbart uttag av naturresurser, till exempel genom FSC-certifiering.

Stöd vårt arbete, bli Orangutangfadder idag! wwf.se/orangutangfadder

Mjuk, orange och hemlös

FOTO: CHRISTIAN WALLÉN

Grattis i efterskott och till Tjejmilen! Känns det bra?

1 & 6 MÖTER

– Tack! Över förväntan. Jag visste att det skulle vara en häftig grej, särskilt när jag är så ointresserad av löpning. Jag är superimponerad av mig själv och av alla starka kvinnor som var där. Det har gått 29 år sedan din hit ABC släpptes och du är fortfarande känd. Vad är hemligheten?

– Att jag är så knasig som jag är, och visar känslor. Jag är väldigt spontan. Men tro mig, jag har ställt den frågan till mig själv många gånger. Till DN sa du ”Jag kan mer än vad folk tror”. Vad kan du utöver att fota pastarätter och gå supersnabbt med gåstavar?

– Gå supersnabbt med supersnabba gåstavar med min supersnabba man framför mig, det är något folk gärna glömmer. Jag var tvungen att ta rygg på honom och höll på att dö på kuppen. Men vad var frågan? Vad lyssnar du på?

6 – Oskar Linnros, Marvin Gaye, The Temptations, Håkan Hellström eller Hellstrand, vad heter han nu igen? Jag är så dålig på namn. Men nu jobbar jag iallafall på en pensionärsversion av ABC. ATP heter den. “ATP, var e mina stålar”. Den kan nog leva i 140 år. Har du tänkt på att låten heter ABC och du heter Book i efternamn? Sjuk slump eller finns det en tanke bakom?

– Det är en slump, men det passade så himla bra nu när jag skulle springa Tjejmilen. Jag tänkte att vi skulle kunna träffas ett gäng tjejer i alla åldrar och träna och ha ett camp. Då blev det Anna 54

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2015

ANNA BOOK Det är 29 år sedan ABC släpptes men Anna Book håller sig fortfarande i rampljuset. Döskalle och Mästerlig träffade henne för att ta reda på hur det är möjligt, varför hon desperat vill delta i Så mycket bättre och vilka hennes bästa tips är för att skapa ett Instagram-herravälde.

Book Camp, ABC! Du har regerat på Instagram det senaste året. Vad är ditt tips för att skapa ett Instagram-herravälde?

– Jag måste gladeligen erkänna att det är vansinnigt roligt. Jag förstår inte alls de sociala normerna och spelreglerna för sociala medier. Att göra kollage och skriva för långa texter är tydligen fel. Jag säger fuck that, jag kör på mitt sätt.

Hur bra var vår bloggare Frans Strandberg på att kramas?

– Frans var ju helt fantastisk! Jag märkte att han var lite pirrig när han kom till mig men han hade väldigt mjuka läppar och var väldigt varm och mysig. Jag kramas hemskt gärna med Frans i framtiden om han också vill. Vad är du riktigt bra på?

1 – Oj oj, det törs jag inte säga. Nej,

På din blogg står det ”You haven’t seen the last of me yet” men du har inte bloggat sen Juli 2014. Vad hände?

jag skojar bara! Eller nej jag skojar fan inte. Sen får ni tänka på vad ni vill men I’m probably good at it.

– Jag hittade ju Instagram! Det var så jävla mycket mer effektivt. Men det är sant, you haven’t seen the last of me yet, och ”I’ll be back” som Arnold brukar säga. Det är inte länge sedan jag nådde 5000 bilder på Instagram.

Vad kommer du absolut aldrig göra?

– Om jag ska säga något som är rumsrent… Hihi, I’m a little dirty. Jag brukar skylla på att jag är halvspanjorska. Nej, men jag skulle aldrig såra någon med vilje.

Matlagning och bordsdukning verkar ligga dig varmt om hjärtat. Skulle du ge ut en kokbok om du fick chansen?

– Svar ja. Jag kan ge ut en kokbok i månaden. Jag har så många recept och knäppa idéer. En encyklopedi med Anna Book, så kan Lallerstedt och Moberg dra käpprätt åt helvete. Men de kan få bli gästisar i mina kokböcker.

Varför ska Tv4 välja dig att vara med i Så mycket bättre?

– För att det finns så mycket musik av mig som är så mycket bättre än vad jag har fått möjligheten att visa. Sen är jag ju knäpp och rolig också. Jag tycker Tv4 kan ta sig en funderare och tänka på om den där Anna Book egentligen kanske är så mycket bättre än vad vi tror.

Vilka skulle sitta med dig runt middagsbordet?

– Jag tar vem som helst. Jag hade ju verkligen velat sitta med Orup, jag tycker han är magisk. Och Petter! Jag hade by the way också valt Mikrofonkåt. Petra, you’ve been there, you’ve done that men jag kanske gör version nummer två. Vilken Orup-låt skulle du välja?

6 – Åh, det finns så många. Men rent spontant eftersom jag är spanjorska så tänker jag på Magaluf.

Vad är din plan för det kommande året?

– Min plan för det kommande året innebär jättemycket roliga saker, dels ett nytt reklamuppdrag men det får jag inte gå in närmre på. Sen har vi de musikaliska planerna och min hälsoresa fortsätter. Det blir fullt upp! ◆

STOCKHOLM GRAPHICS, CARL THORBORG

EN UTSTÄLLNING O M E N AV VÄ R L D E N S MEST ÄLSKADE BALETTER

s va n s j ö n 1

O K T O B E R

2 0 1 5 – 6

D R O T T N I N G G A T A N

J A N U A R I

2 0 1 6

1 7, S T O C K H O L M

W W W . D A N S M U S E E T . S E