Nöjesguiden Nr 10 2014 by Nojesguiden

MALMÖ/LUND • NR 10 • 2014

SEDAN 1982

GINA DIRAWIS NYA VÄRLD BRO SCIENCE – MYT ELLER HOBBY? AIRBNB OCH BOSTADSKRISEN MARY J. BLIGE • KORALLREVEN • DEAR WHITE PEOPLE MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + SPEL + LITTERATUR Nöjesguiden • Stora Nygatan 17 • 211 37 Malmö • www.nojesguiden.se

INNEHÅLL | Nr 10, 2014

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se

Redaktör Malmö/Lund CAMILLA ALMQVIST TERÁN camilla.almqvist.teran@nojesguiden.se Digital redaktionsansvarig PARISA AMIRI parisa.amiri@nojesguiden.se Redaktionsassistent, nojesguiden.se GRETA THURFJELL greta.thurfjell@nojesguiden.se

Redaktörsassistent NATHALIE BORGMAN PETERS nathalie.borgman.peters@nojesguiden.se Praktikant DAISY KINTU Medverkande skribenter: Camila Astorga Díaz, Sanna Berg, Sara Berg, Christoffer Bertzell, Elis Burrau, Isabelle Espinoza, Patrik Forshage, Michael Gill, Julia Holst, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Adam Jansson, Hanna Johansson, Valerie Kyeyune Backström, Sebastian Lindvall, Erik Neppelberg, Siduri Poli, Hasan Ramic, Christoffer Reichenberg Andersson, Sanna Samuelsson, Victor Schultz, Alf Tumble Fotografer: Christian Andersson, Mikael Fogelberg, Daniel Stigefelt, Johanna Sterling

18 18

AIRBNB GÖR INNERSTADSHEMMET KOMMERSIELLT

Är det rimligt att hyra ut sin lägenhet till turister i en stad med bostadsbrist? Och har fokus flyttats från rätten till en trygg bostad, till rätten att tjäna pengar på sin bostad? Sanna Samuelsson tar en titt på uthyrningssajten Airbnb:s baksidor. 22

VD/Ansvarig utgivare FAJE GANI faje.gani@nojesguiden.se Produktionschef JOSEFIN LUNDGREN josefin.lundgren@nojesguiden.se

MARY J. BLIGE BEHÖVER INGEN KLASSISK TERAPI

Säljare Stockholm RIKARD ARODÉN JONSSON rikard.aroden@nojesguiden.se (0704 37 1968) MATILDA FREUDENTHAL matilda.freudenthal@nojesguiden.se (0733 24 0228) SARA REGNÉR sara.regner@nojesguiden.se (0733 40 2626)

BRO SCIENCE – MYT ELLER HOBBY?

Björn Werner har tagit sig igenom en snårig skog av bro science, manliga träningsmyter på internet. Hur vet man vem som har rätt och vem som bara är en bro? 30

Regionschef Göteborg HENNING WIDEBERG hw@nojesguiden.se (0708 28 13 71) Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@nojesguiden.se (0707 60 8877)

GINA DIRAWIS NYA VÄRLD

Hon har lett Melodifestivalen två gånger, Musikhjälpen en gång, vunnit en kristall och haft två egna tv-program. Nu har hon släppt sin första singel. Hasan Ramic träffade Gina Dirawi och tog reda på hur hennes nya värld kommer se ut. 34

Head of Creative Sales JOHAN MAJER johan.majer@nojesguiden.se (0705 87 5705) Försäljningschef JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@nojesguiden.se (073-447 25 62)

Mary J. Blige vill inte längre kallas ”The Queen of Hip-Hop Soul”. 20 år in i karriären lägger hon sin tidigare genre på hyllan och omfamnar housen. Sanna Berg ringde upp Mary för ett samtal om hennes nya sound, terapi och tvivel. 26

Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

Marknadsassistent ANNA SANDELL anna.sandell@nojesguiden.se Digital planner VANJA FOLIN vanja,folin@nojesguiden.se

JUSTIN SIMIEN VILL ATT DET KÄNNS

Det tog åtta år att hitta finansiering till Dear White People, filmen om fyra svarta ungdomars identitetsskapande på ett vitt universitet. Väl färdig har den prisats och visats för fulla hus. Valerie Kyeyune Backström har träffat skaparen Justin Simien.

Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@nojesguiden.se

OMSLAG Fotograf: Daniel Stigefelt Styling: Helena Ekström Hår och smink: Maggie Gelush

Utgivare NÖJESGUIDEN HOLDING AB Tryckeri MITTMEDIA PRINT Distribution BUDCOMPANIETT AB, BRING AB, MALMÖ EUROPA TRADING AB Periodicitet: 11 nr/år Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

Nöjesguiden, Slussplan 11, 111 30 Stockholm red@nojesguiden.se Nöjesguiden c/o Companeros, Södra Larmgatan 16, 411 16 Göteborg Nöjesguiden, Stora Nygatan 17, 211 37 Malmö

Bryggs i Falkenberg och distribueras av Carlsberg Sverige AB. www.carlsberg.se

HAR DU SETT DEN HÄR FLASKAN?

Lokala avvikelser kan förekomma. Bryggs i Falkenberg och distribueras av Carlsberg Sverige AB. www.carlsberg.se

Alkohol kan skada din hälsa.

MEDARBETARE

AMAT LEVIN är chefredaktör på Nöjesguiden och bloggar på nojesguiden.se. Den senaste månaden har han tröttnat på Twitter-debatter och bristande civilkurage men funnit hopp i ny musik från BJ The Chicago Kid och faktumet att Dave Chappelle är tillbaka.

NATHALIE BORGMAN PETERS är redaktörsassistent på Nöjesguiden och ägnar den mesta tiden åt att redaktöra texter. Hon funderar den här månaden på den senaste tidens nyhetsvärdering. Känns det rimligt att både DN, SVT och Aftonbladet skickar tv-team för att bevaka hittehunden Arthurs ankomst till Arlanda? I det här numret träffade hon Anna Brolin.

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden. Förutom att i vanlig ordning formge tidningen styrde han i det här numret upp årets snyggaste omslagsplåtning.

PATRIK FORSHAGE har skrivit om musik i Nöjesguiden så länge vi kommer ihåg. I det här numret ger han The Hanged Man högt betyg men tycker att hon borde sjunga mer på svenska.

PARISA AMIRI bloggar, ägnar sitt liv åt tv-serier och har i flera år varit redaktör för nojesguiden.se. Den här månaden lämnar hon redaktionen för nya utmaningar.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör. I det här numret förklarar han fördelarna med att prova vin blint.

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

MICHAEL GILL är frilansjournalist och en av Sveriges bästa spelskribenter. Just därför är han även Nöjesguidens spelredaktör. I det här numret frågar han sig varför krig tar så stor plats i spelkulturen.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. Just nu tänker han på att Sons of Anarchy innehåller noll trovärdiga karaktärer. I det här numret förklarar han varför berättandet är den nya berättelsen.

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör. Inför det här numret har han sett de första avsnitten av SVT:s Blå ögon. Tyvärr ledde stereotypa karaktärer till att han inte blev helt övertygad.

ELIS BURRAU är poet, publikvärd och litteraturredaktör. Förutom att den här månaden fundera på om True Blood är en truism förklarar han i det här numret varför en skrynklig lapp i en isländsk författares kavajficka borde lästs som tacktal för Nordiska rådets litteraturpris.

ISABELLE ESPINOZA frilansar för SVT Kulturnyheterna, jobbar som informatör på Sveriges Radio och är filmrecensent på Nöjesguiden. Hon tycker att trailern till Girlhood har mer angelägesgrad och är mer nyskapande än det mesta annat som handlar om vita killar och män. I det här numret har hon recenserat den första delen av sista filmen i Hungerspelen-trilogin.

CAMILA ASTORGA DÍAZ är journalist och en av initiativtagarna till den antirasistiska plattformen Rummet. Hon är även skivrecensent på Nöjesguiden. I det här numret tycker hon att Ivory är mycket mer än trap och molnrap, hans texter är nutidshistoria tonsatt på helt eget sätt.

SEBASTIAN LINDVALL är filmskribent på Nöjesguiden. Han tycker det är väldigt trevligt att Göteborgs filmfestival har japansk film i fokus 2015. I det här numret har han träffat serietecknaren Bitte Andersson och pratat svensk genrefilm.

JOSEFIN LUNDGREN är produktionschef på Nöjesguiden, tänker just nu nästan bara på kakel och fick nyligen ett samtal från Benny Andersson som ville ha tag på Avicii men ringde fel.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON har jobbat som dj, klubbarrangör och musikbokare och är skivskribent på Nöjesguiden. Efter att ha hört Little Jinders skiva blev han hals över huvud förälskad i popmusik igen.

CHRISTOFFER BERTZELL är kommunikatör, musiker, journalist och Nöjesguidens hårdrocksrecensent. Han ifrågasätter i det här numret den närmast religiösa övertygelsen om Nickelbacks uselhet.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. Efter att ha hört Sakarias debutalbum Atlanten blev han säker på att Sakarias kommer prägla pop-Sverige en bra tid framöver.

HASAN RAMIC är frilansjournalist och skriver normalt för PSL. I det här numret har han träffat Gina Dirawi. Var hittar vi dig under månadens lediga dagar? – Kista Bibliotek eller foodcourten i Kista Galleria!

SARA BERG är frilansjournalist, skriver mest om kultur och mat och är skivrecensent på Nöjesguiden. Inför det här numret har hon träffat Korallreven, och tagit reda på varför de släpper ett slajm.

SIDURI POLI är Nöjesguidens teknologiskribent och trendspanare inom allt som rör den digitala världen. I det här numret tipsar hon om framtidens sju mest spännande uppkopplade prylar som redan finns.

GRETA THURFJELL är redaktionsassistent på nojesguiden.se och funderar just nu på om hon är den enda i universum som gillar Anne Hathaway. Hon ger oss i det här numret en recap i Health Gothens uppgång och fall.

DAISY KINTU har nyss tagit studenten och är Nöjesguidens stjärnpraktikant.

SANNA SAMUELSSON är frilansjournalist och klubbarrangör och arrangerar bland annat klubben Disko Dumpling. I det här numret skriver hon om hur uthyrningssajten Airbnb påverkar bostadsmarknaden. Du hittade ingen som kunde kommentera hur Airbnb påverkar bostadsmarknaden i Sverige. Varför tror du fenomenet knappt uppmärksammats här? – Dels är det rätt nytt, dels är det många aspekter av bostaden och boendet som inte politiseras. Kanske en konsekvens av att fler bor i bostadsrätter, det gemensamma är inte lika självklart, i så fall mer som en typ av förvaltande av en egendom, istället för gemensamma behov och rättigheter.

BJÖRN WERNER är redaktör för Nöjesguiden Göteborg. Efter att skjortan länge stramat betänkligt gav han sig ut på nätet efter träningstips, men möttes av något helt annat. Du upptäckte bro science, digitala träningsmyter. Berätta, nu när du skrivit en hel artikel i ämnet, vilket är ditt bästa bro science-tips? – Att man måste dricka massa protein direkt efter träning för att bli stark! Så gulligt med alla som ordentligt pysslar med sina shakers och står och skakar och dricker, helt i onödan.

CAMILLA ALMQVIST TERÁN är redaktör för Nöjesguidens Malmö/Lund-upplaga. Efter att ha kollat gamla avsnitt av Sex & The City och Girls slog det henne att de kvinnliga karaktärerna blir mindre komplexa för varje säsong och mer schabloner av sig själva, till skillnad mot liknande manliga karaktärer i andra serier.

ERIK NEPPELBERG är Nöjesguidens krogredaktör i Malmö/Lund. Han står lika ofta framför spisen som bakom och gillar att man fortfarande kan få en vettig middag för under hundralappen i Malmö. Han flyttar strax till huvudstaden och skriver därför numrets krogsidor för sista gången.

JULIA HOLST är Nöjesguidens konst- och scenredaktör i Malmö/ Lund. I det här numret uppmanar hon alla att kväva Dan Parks utspel för att få slut på den rasistiska kräkkavalkad han göder.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden. I det här numret om varför det är tröttsamt när folk imponeras av akustisk r’n’b och rap.

HANNA JOHANSSON är frilansskribent, brukar synas på rodeo.net och recenserar film i Nöjesguiden. Inför det här numret har hon sett En duva satt på…, en svårrecenserad film eftersom den liknar en dröm med en logik som bara drömmaren (de som sett filmen) kan förstå.

VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM är frilansskribent och är en av initiativtagarna till den antirasistiska plattformen Rummet. I det här numret har hon träffat Justin Simien, regissören bakom filmen, Dear White People. Din första reaktion efter att ha sett filmen? – Jag älskade den, trots att det fanns vissa aspekter av den som kändes problematiska. Jag vill också tipsa om att inte fokusera på det, eller den, mest uppenbara, the owls are not what they seem.

SANNA BERG pluggar psykologi och utgör en tredjedel av podcasten Vad blir det för rap?. Inför det här numret fick hon 15 minuter telefontid med Mary J. Blige. Du är själv ett Mary J. Blige-fan. Vad tycker du om att hon ansluter sig till raden artister som bakar in house i sitt sound? – Jag brukar vara skeptisk när r’n’b-artister blandar in för mycket dansmusik, men Mary har gjort det bra på senaste skivan. Det finns en del mer klassiska låtar, och hon levererar ändå sin unika Mary-känsla! Det låter mycket intressantare än om hon haffat massa DJ Mustard-produktioner för att hålla sig relevant.

BREAK NEW GROUND www.cat.com / www.caterpillar.com © 2013 Wolverine World Wide. All Rights Reserved. CAT, CATERPILLAR, BUILT FOR IT, their respective logos, “Caterpillar Yellow,” the “Power Edge” trade dress as well as corporate and product identity used herein, are trademarks of Caterpillar and may not be used without permission.

catfootwear.com #earthmovers nöjesguiden.indd 1

2014-11-12 11:21:56

LEDARE ”Så vilka ska vi lyssna på? ’Det var bättre förr’-ivrarna som håller fast vid att endast tre basövningar behövs eller de förvånansvärt-ofta-inte-i-jättebraform-personliga-tränarna som tävlar med varandra om att introducera nya och till synes livsfarliga övningar.”

VÄLKOMMEN TILL GYMMETS ÅR

”

sså, om du inte dricker en shake eller tar en bar inom en halvtimme efter att vi är klara kan du lika gärna skita i det.” Att befinna sig i gymmets omklädningsrum är ögonöppnande. Där ges en inblick i träningskulturens många gömda sidor och det erbjuds glimtar in i främmande och förbjudna världar. Visste ni till exempel om teorin bakom ovanstående citat, som för med sig att snubbar skyndar till och stångas vid vattenkranarna direkt efter träningen för att fylla på sina medhavda proteinshakes? Eller att det är socialt accepterat att iscensätta en spontan feedback-session av ens bodybuilding-poser, komplett med bildtagning och tips från bästa kompisen? Eller att äldre män har en fascination, nej, besatthet av att ta på sig alla andra kläder (inklusive skjorta och, i ett bevittnat extremfall, ytterjacka) innan de tar på sig kalsongerna? Gymkulturen har exploderat i Sverige och jag vet inte när det hände, men idag följer var och varannan människa ett avancerat träningsprogram, införskaffar kompressionstights och häftiga skor med individuella tår samt fyller skafferiet med kosttillskott. Och det här är inte ens en diss eller ett försök att oja mig över samtiden, det är en enkel iakttagelse. För när jag tog mina första stapplande steg på gymmet i Farsta simhall för sex-sju år sedan kunde jag aldrig ana att det skulle se ut så här idag. Dit gick man för att göra sig illa i uråldriga maskiner eller trängas med motionerande pensionärer. Det var en plats där ens träningslust lönnmördades. SÅ KANSKE ÄR dagens gymkultur bättre, i alla fall om man vill ha

hjälp med att hålla sig motiverad. Sanningen är nog att utvecklingen har skett på gott och ont. Gott för att styrketräning, som all annan idrott, kräver ett viss mått av teori för att kunna behärskas. Ont för att denna träningshets där fitnessprofiler blir Instagram-kändisar med miljontals följare säkert kan bidra till en ny sorts utseendefixering om den exponeras för fel, eller för unga, ögon. Eller för att hardcoregymmare kan verka avskräckande för alla som inte är fullt lika hängivna, eller är det men råkar vara av motsatt kön. Men också för att informationsöverflödet har gjort faktaletandet om hur man tränar rätt till en ogenomtränglig djungel. ”Super drop sets or not?” ”Is my protein powder fake?”, ”Myten om body recomposition”, ”Is it safe to do a 30-day squat challenge?”, ”It’s finally cool to be fit & thick”, 6

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

”Knäböj och morfologi”, ”Behövs BCAA egentligen?”, ”Make sure you yell and slam the weights on every rep”, ”Is Muscle Milk the only way to get big?”. Det här är bara några titlar på forumtrådar från nyfikna eller förvirrade användare. SÅ VILKA SKA vi lyssna på? ”Det var bättre förr”-ivrarna som håller

fast vid att endast tre basövningar behövs eller de förvånansvärt-oftainte-i-jättebra-form-personliga-tränarna som tävlar med varandra om att introducera nya och till synes livsfarliga övningar? (En personlig favorit är squats på en pilatesboll.) Om detta och mycket annat skriver Björn Werner som vi i det här numret skickade ut för att djupdyka i gymvärlden och bro science-poolen. I årets näst sista fullproppade nummer har vi även träffat Gina Dirawi och pratat med Mary J. Blige. Vi har frågat oss vad korttidsuthyrningstjänsten Airbnb har för baksidor och mött upp Justin Simien som ligger bakom höstens filmsnackis Dear White People. Vi har dessutom pratat mångfaldsfilm med Girlhood-regissören Céline Sciamma, stämt träff med Korallreven och listat några av framtidens bästa uppkopplade prylar (som redan finns). Som vanligt bjuder vi på allt det här helt gratis. Trevlig läsning! OCH JUST DET – vi söker en ny redaktör för Nöjesguiden.se. Det blir stora skor att fylla och det är en både krävande och tung roll, men också en väldigt viktig sådan, med alla möjligheter att påverka hur Nöjesguiden kommer att se ut. Är du intresserad? Eller vet du någon som skulle passa? Ansökningsperioden sträcker sig ett par dagar till, så läs mer på nojesguiden.se/jobbamedoss.

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Twitter: @amatlevin

BREV När du ändå värmt upp handen genom att skriva rim och önskelistor, vässa pennan och ge oss julklappen vi helst vill ha – dina åsikter. Skicka till: Nöjesguidens redaktion Slussplan 11 111 30 Stockholm … eller använd internet: red@nojesguiden.se

FOTO: BJÖRN JOHANSSON

som bett mig om samma sak har erbjudit fullkomligt skäligt konsultarvode, även om det gällt ideella projekt där de själva inte fått betalt för att de väljer att lägga budgeten på de som värvas som hjälp till projektet. Hanna Fridén

Läsarkommentar på Julia Ivarssons intervju ”I don’t have any beef, all I have is vegetables and fruit – Snoop Dogg gästar Göteborg (igen)”, publicerad på nojesguiden.se den 27 oktober.

Hej, Kul intervju men...varför sån mysstämning? Varför frågade du inte om alla de gånger han bashat gays på sin Instagram? Tex: ”It’s like a football team,” he told The Huffington Post. ”You can’t be in a locker room full of motherf**king tough a** dudes, then all of a sudden say, ’Hey, man, I like you.’ You know, that’s going to be tough.” Sepideh Hej Sepideh, jag fick inte fråga några frågor om kritiken kring hans sexistiska och homofoba utspel. När jag började ställa en liknande fråga blev jag direkt tillsagd av managern som ville avsluta intervjun om jag fortsatte. Jag förstår verkligen din kritik men det är inte alltid enkelt att ställa viktiga frågor till stora artister tyvärr. Julia Ivarsson

Läsarkommentar på Hanna Fridéns ”Jag jobbar inte gratis för feministsnubbarnas goda saks skull”, publicerad på nojesguiden.se den 30 oktober.

Intressant och viktigt – man ska inte ta skit från folk som inte vill en väl. Vad säger du när ”sköna”, ”feministiska” brudar ringer och ber att få samma saker? Att du gör en poäng av att lyfta fram könet på de som kontaktar dig måste väl tyda på att kvinnor beter sig annorlunda? Inte ringer dig, oftast ser till att du får cash eller så får de materialet gratis? N Jag har under hela min karriär aldrig varit med om att en kvinna kontaktat mig och bett mig göra hennes jobb gratis. Jag började jobba inom skriven media år 2006. Jag är däremot, tyvärr, med om att män hör av sig angående den här frågan flera gånger i veckan. Samtliga kvinnor 8

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

Läsarkommentar på Pelle Tamlehts ”Vad är det konstigaste du har ätit”, publicerad i Nöjesguiden #9, 2014.

Hej Pelle, Hoppas allt är väl. Sitter nu, halvnykter, och läser Nöjesguiden med stort intresse. Slog då upp din sida med det konstigaste jag ätit?! Vill passa på att komplettera denna lista enligt följande:

”Att ’lesbisk’ porr skapas för en manlig blick är ett exempel på det, medan ’gay porn’, alltså manlig sådan, skapas för en manlig homosexuell publik.” Gå till Belgobaren och beställ laktosfritt bröd av servitören som är en exakt kopia av den äldre något korpulente mannen i ”Suits”. När detta är gjort kommer två tegelstenar till bröd serveras. De är kvadratiska & utmärkta som mordvapen. Tyvärr ej lika lämpliga som förtäring. Önskar du mer info? Vänligen kontakta min sambos kusin, numera utan framtänderna... Med vänlig hälsning, Nico Hej Nico, Jag tror faktiskt att du fick med all info jag behövde där. Ha en fortsatt trevlig läsning! Pelle Tamleht, krogredaktör

Läsarbrev till redaktionen.

”Jag undrar om ni kanske kunde skriva en artikel om mig, där ni intervjuar mig? Om min nya kollektion? Vad det ska föreställa och hur jag fick ideen... Eller kanske om min uppväxt (där jag har haft det inte så direkt bra i skolan) eller om min blogg, min klädstil osv... HÖR AV ER. Mohammedi Vad vi kan se har du endast designat en tygpåse...? Redaktionen

Läsarkommentar på Nöjesguidens sexspalt ”Om jag blir attraherad av en kille kan man anta att han är gay”, publicerad på nojesguiden.se den 13 november.

I intersektionalitetens tidevarv hade man ju hoppats på mer analys än så här. Det är inte helt oproblematiskt när normativa människor (straighta) sexualiserar och annangör minoriteter oavsett om det rör sig om sexuella eller etniska sådana. Heterosexuella kvinnors vurm för homosexuella män har samma ursprung som heterosexuella mäns fascination för lesbiska och den allmänna översexualiseringen av bisexuella och transpersoner. Inte helt ok!. Björnen Hej Björnen! Tack för din kommentar, den är väldig viktig och jag är glad att den dök upp här. Jag ber om ursäkt om denna text skapat obehag, det var såklart inte meningen. Formatet som jag har valt, att skriva på internet utan att ”debattera”, samt att blanda personligt, om än anonymt, samt allmänna reflektioner är lite komplicerat, inser jag. Jag vill inte framhäva det här fenomenet som något positivt, men jag tycker det är intressant, som någon slags bugg i heteronormen. Jag har heller aldrig läst om det, vilket gör att jag tänker att det är intressant att ta upp, hur tveksamt och projicerande det än är. Nu definierar inte jag mig som heterosexuell, men det uppkom, som du skriver, ur en heterosexuell situation i mina yngre tonår. Jämförelsen straighta killar som attraheras av lesbiska med heterotjejer som attraheras av manliga gays håller jag både med om, och samtidigt inte. Det finns likheter, men problemet som lesbiska/bisexuella kvinnoidentifierade har, att cis-män tror att deras åtrå och kärlek är en typ av manlig underhållning, har jag aldrig hört någon av mina manliga gayvänner beskriva. Däremot har väl alla kvinnoidentifierade som dejtar andra kvinnoidentifierade, inklusive jag själv, upplevt

att de till exempel inte får vara ifred i det offentliga, eftersom de blir trakasserade av cis-killar som snarare än fattar att de blir avvisade, blir triggade av svaret ”vi är på dejt”. (Samtidigt som det finns ett tusental andra typer av trakasserier som manliga homos utsätts för...) Att ”lesbisk” porr till exempel skapas för en manlig blick är ett exempel på det, medan ”gay porn”, alltså manlig sådan, skapas för en manlig homosexuell publik. Jag hoppas att det framgår att jag försöker utgå från ett intersektionellt perspektiv i den här spalten, även om jag är den första att erkänna att det är svårt, vilket såklart är poängen? Att beskriva sina begär som queera är inte en ursäkt för att reproducera maktstrukturer, som du skriver, samtidigt försöker jag inte ha en främst moraliserande relation till mina egna och andras, även om det ibland kan bli tveksamt. Ursäkta för c-uppsatsen, och jag hoppas att det framgår att frasen ”hej killar” på slutet är ironisk! 666

Hyckleri, hämnd och hushållskrig

Premiär 12 december Stora Scen Av J B MOLIÈRE Regi TOBIAS THEORELL Med ERIC ERICSON, FREDRIK EVERS, NINA HABER, INGER HAYMAN, CARINA M JOHANSSON, ADAM LUNDGREN, TOVA MAGNUSSON, THOMAS NYSTEDT, DAVID RANGBORG, JOHAN ULVESON

Biljetter 031 708 71 00 Mat & dryck 031 708 70 90

www.stadsteatern.goteborg.se

PÅ GÅNG | Malmö/Lund

GE MIG EN KVINNLIG DON DRAPER ATT SEX & THE CITY på många sätt är en riktigt skev serie är inte en ny spaning. Huvudpersonens stora kärlek är en gubbpojke i femtioårsåldern med den ooriginella oförmågan att hänge sig, väldigt mycket handlar om konsumtion och polerad yta, allt är väldigt vitt och väldigt övre medelklass. Men serien var nyskapande i hur den porträtterade kvinnors relationer när den kom, och liksom väldigt många personer i min ålder och omgivning var det ändå ett program jag såg med någon slags fascination i mina yngre tonår. Men de flesta kan nog enas om att det är en serie som inte har åldrats väl, och snarare än att utmana befästerer den könsroller och strukturer. Det är intressant att jämföra Sex & The City och Girls då jag misstänker att de kommer gå samma öde till mötes. Okej, det kanske inte kommer en Girls – The Movie (även om det nog skulle vara extremt hög humorfaktor, tänk er 120 minuter på Hanna Horvaths bröllop, eller ännu bättre, hela gänget på tågluff i Europa), men karaktärerna i

båda produktionerna blir mindre komplexa säsong för säsong och mer schabloner på sig själva. Samantha Jones och Jessa går båda från att vara personer som tar för sig av det goda livet till att bli sexmissbrukande varningsklockor, Charlotte York och Shoshanna blir mer och mer enbart neurotiska air heads, de obligatoriska cynikerna blir supercyniker och huvudpersonerna Carrie Bradshaw och Hannah inskränkta tråkmånsar. Det är väldigt trist att så ambitiösa och långlivade produktioner inte får Don Drapers och Walter Whites karaktärsutveckling, utan istället Carrie Bradshaws och Hannah Horvaths. Jag vill gärna se en serie med kvinnliga karaktärer jag kan relatera till, gärna med en feministisk analys som inte känns hämtad från en mellanstadieelev (OBS, älskar alla mellanstadieelever med feministisk analys, bara inte analysen när den kommer från en priviligierad vuxen). Tills dess tänker jag helt och hållet sluta kolla på dramaserier och bara titta på världens bästa Broad City när jag är sjuk var artonde månad. Då

blir jag i alla fall inte helt deprimerad över mänskligheten, utan istället inspirerad till att bli frisk och dra ut och slira.

AVLYSSNAT

Girls säsong 4 har premiär på HBO den 11 januari. Ett par dagar senare kommer det första avsnittet av Broad Citys andra säsong.

CAMILLA ALMQVIST TERÁN Redaktör Malmö/Lund

… restaurang Asiens ägare, känd för att alltid vara grumpy, har blivit en mjukis? Flera personer uppger att han både lett och hållit ögonkontakt på sistone…

camilla.almqvist.teran@nojesguiden.se

… våra internetkompisar på plattformen Rummet har varit tysta på det senaste. Men rykten säger att de när som helst kommer tillbaka, med nyare, bättre och tyngre material än någonsin… … Inkonsts alkoholtillstånd är fortfarande långt bort i horisonten, men med ett gediget program kommande halvår litar vi på att de kommer rida ut stormen. Och sedan komma tillbaka med något ännu större…

NÖJESGUIDEN GENOM TIDERNA Nöjesguiden har funnits sedan 1982 och har ett gigantiskt arkiv. I nummer 10, 1991 hittar vi årets ”inbjudningskort” från nyöppnade East i Stockholm i form av en Macintosh datadiskett. Samtidigt skulle 8 888 små drakstatyer av trä bringa lycka till nyöppnade Sea Palace i Göteborg.

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

INTERNATIONELLA MANSDAGEN

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

NÖJESGUIDEN FRÅGAR

TEMA: MATLAGNING I det här numret ville vi ta reda på era matlagningsvanor. Har ni landets mest imponerade kylskåp, eller består det mest av halvtomma pizzakartonger och folköl? Vet ni hur man hanterar en trancherkniv, eller måste ni plåstra om tummen varje gång ni brer en smörgås? Undersökningen visar att 37 procent lägger mindre än 50 kronor på en middag en vanlig veckodag, samtidigt som 21 procent oftare har parmesan hemma än ketchup, ris eller knäckebröd. 31 procent lagar mat hemma alla dagar i veckan och bjuder hellre Jamie Oliver på middag än Per Morberg. En majoritet av er vill inte ha Anna Skipper vid ert köksbord, ni äter hellre med Hannibal Lecter. 32 procent tror att hemmagjord hårdost kommer ersätta pulled pork-trenden 2015. 10. Det här blir 2015 års hemma-mat-trend (läs nya pulled pork): Hemmagjord hårdost: 32 % Egen pasta: 20 % Knödel: 15 % Hemrökt korv: 13 % Hönsgård på balkongen (färska ägg): 10 % Hemmagjort naturvin: 10 %

9. Vilken klassisk ”restaurangrätt” skulle du helst bli riktigt bra på att laga själv? Portabelloburgare: 27 % Moules frites: 25 % Råbiff: 20 % Crêpes Suzette: 13 % Toast skagen: 6 % Plankstek: 5 % Gino: 4 %

8. Den här råvaran har jag alltid hemma: Mjölk: 22 % Parmesan: 21 % Knäckebröd: 18 % Soja: 12 % Örtsalt: 11 % Ris: 11 % Ketchup: 4 % Tryffel: 1 %

1. Hur många dagar i veckan lagar du mat hemma? 3–5 dagar: 47 % Alla dagar: 31 % 1–3 dagar: 22 % Ingen dag: 0 %

2. Hur mycket lägger du på en middag en vanlig veckodag? 50–100 kronor: 43 % Under 50 kronor: 37 % 100–200 kronor: 16 % Över 200 kronor: 4 %

4 7 7. Den här personen vill jag aldrig bjuda på middag: Anna Skipper: 55 % Hannibal Lecter: 19 % Magdalena Ribbing: 13 % Edvard Blom: 10 % Dennis Lyxzén: 3 %

6 6. Den här kocken vill jag få en privatlektion av (eller bara kökshänga med): Jamie Oliver: 32 % Nigella: 20 % Plura: 16 % Hen från en riktigt bra thaikiosk: 13 % Tina Norström: 7 % Hannibal Lecter: 7 % Per Morberg: 5 %

3. Om du vill laga något nytt, hur går du tillväga? Googlar recept: 58 % Freestylar: 27 % Går in på en blogg: 10 % Tar fram en klassisk kokbok: 3 % Frågar kompisar: 2 %

4. Den här hemleveranstjänsten vill jag helst handla av: Ekolådan: 37 % Får hellre toapapper hemlevererat än något av detta: 33 % MatHem: 12 % Glassbilen: 7 % Linas Matkasse: 7 % Mozzarellaexpressen: 4 %

5. Det här är det nördigaste jag köpt i köksväg (eller vill köpa): Har aldrig köpt något nördigt: 37 % Inget av detta är nördigt: 17 % Råsaftcentrifug: 16 % Pastamaskin: 12 % Ölbryggnings-kit: 7 % Vacuumförslutare (sous vide): 6 % Äppelsvarv: 2 % Korvmaskin: 2 % Sushi-bazooka: 0 %

NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

BÄST JUST NU

KROG Snapphane Adelgatan 4 i Malmö

Tempo Södra Skolgatan 30 i Malmö

Mat & Destillat Kyrkogatan 17 i Lund

TIDENS ANDA Det vi pratar om mest just nu!

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR 6

FILM

MUSIK

5 KONSERT

4 KLUBB

3 KROG

KONST Tori Wrånes – Your Next Vacation Is Calling Lilith Performance Studio, den 4 till 6 december

Konst på bio – David Bowie Is Kino, till den 14 december

The Alien Within Malmö Konsthall, till den 1 mars

1. Spegeln gör comeback Äntligen slår Malmös enda kvalitetsbiograf Spegeln upp sina gyllene portar till nyrenoverade lokaler. Vi älskar Spegeln, men väntar ändå spänt på systerbiografen Pandora som öppnar i början av nästa år på en lite mer rimlig plats, det vill säga Folkets Park.

2. Tv är den nya lyxen KLUBB/KONSERT Silvana Imam

Surroundsystemet igång. Skinnsoffan på plats. Hela rummet möblerat efter tv:n. Anledningen till att vi inte gör det utan streamar TV3 i knät är inte för att det är tacky med vardagsrum. Det är för att vi aldrig kommer ha råd med en så stor lägenhet.

Babel i Malmö den 6 december

Ruf Dug, M. Lama och Prins Emanuel Grand Öl&Mat i Malmö den 6 december

Beatrice Eli Babel i Malmö den 12 december

BAR Kiez S:t Knuts väg 13 i Malmö

Söder om Småland Claesgatan 8 i Malmö

Belle Epoque Södra Skolgatan 43 i Malmö

3. PotatoPotato arrangerar morgonklubb När scenkonstkollektivet PotatoPotato för några veckor sedan öppnade sitt alldeles egna teaterhus i Sofielund utlovades massor av olika arrangemang. Till exempel ordnar de klubb varje onsdag morgon. Bekväma kläder är ett plus, uppvärmnings- och stretchinspiratörer finns på plats.

SCEN PotatoPotato Scenkonstkollektiv i Malmö, den 3 och 4 december

Radikal Vänskap PotatoPotato Scenkonstkollektiv i Malmö, till den 7 december

Malmökoden – Instruktionsbok till parallelsamhället Bastionen i Malmö, den 28, 29 och 30 november

KLUBB Bra bokningar duggar inte direkt tätt i december, men Babel håller flaggan i topp.

KONSERT Silvana Imam! Beatrice Eli! Check.

FILM

4. Kattliv i Malmö

Flugparken tar med oss till norrländska centrumpizzerior och halvfärdiga medelklassvillor, ett ruggigt och fascinerande porträtt av ursvenskhet.

Lokala stolheten Joy M’bathas Kattliv går på repeat dessa dagar. Mjao – när vi stressar Amiralsgatan upp och ned. Mjao – när vi cyklar Nobelvägen fram och tillbaka. Mjao – när vi slår oss fram på Södra Förstadsgatan. Äntligen har Malmö ett nytt soundtrack!

Vi ger SVT en chans. De första avsnitten av Blå ögon är inte outhärdliga, men får oss ändå att återgå till Viaplays Transparent eller Outlander.

5. Studentpodden Hidden For Us

KROG När öppnar Kvarteret Åkern egentligen? Kom igen! Vi är ivriga!

Lider du av akademiskt komplex? Eller är du Malmöbo som har noll koll på vad som pågår i Lund? Studentafton har en lång tradition i Lund och är i stora drag ett samtal där intressanta personer bjuds in. Studentafton har numera blivit en podcast, så nu kan även vi icke-universitetsstuderande ta del av personer som Nina Björks tankar om tolerans, människovärde och lycka.

MUSIK Little Jinders skiva Little Jinder går rakt igenom våra lagerklädda kroppar.

6. Den varaktiga pop-up-trenden Vi trodde att den var tillfällig, men pop-up-trenden fyller fortfarande varje outhyrd butikslokal med en temporär installation. Lite oklart varför utrymmet numera erövrats av etablerade företag. Från början en chans för independent-märken att synas, men nu lika intressant som om Donken rullade ut en foodtruck.

OKTOBER BESTÅR AV

7. Modellpojkar vs. Modellflickor FILM Flugparken 5

En duva satt på en gren och funderade över tillvaron 4

Interstellar 3

Vi är så ledsna att den andra säsongen av Modellpojkar är slut. Och när den eran är slut tar nya Modellflickor över. Något säger oss dock att det inte kommer vara lika hög humorfaktor eftersom modellpojkarna var så bra på att upprätthålla.

8. Nöjesguiden s Kallbadhuset Kallbadhuset på Ribergsborg i december är definitivt den mest prisvärda terapiform vi tar del av i december. Lätt en av våra topp fem bästa platser i Malmö.

9. Transrevolutionen Den är här! I alla fall enligt Kobra och alla som inte är transpersoner.

MUSIK Little Jinder – Little Jinder 6

Sakarias – Atlanten

10. Årets julekränk Äntligen dags för den svenskaste traditionen som finns! Skoj för hela familjen! Först får barnen normkritiskt granska obskyra, småsunkiga jultraditioner. Sedan får föräldrarna låtsas bli kränkta och mumla om SD 2018. Juleskoj!

Simon Emanuel – Le för kameran 5

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

Bubblare: Rödvinschips, Music Key, guldöl, Expressens sajt om Andra

världskriget, hunden Arthur.

i form av könsorgan: 12 % Q Fallerande utseende: 8 % Q Glögg under tvång: 18 % Q Att reta folk med fula mössor: 52 % Q Sårade känslor kring nyårsafton: 10 % Q Lussebullar

GE EN JULKLAPP SOM VARAR LÄNGE

OPERA

KONSERT & DANS

SAGANS VÄRLD

IS & ELD

Frozen Planet + Eldfågeln

450 KR

Hans och Greta + Askungen

990 KR OPERA

MAGI & SKRÄCK A Flowering Tree + Riddar Blåskäggs borg/ Erwartung

945 KR

BARNPAKET

LYSSNA & LEK Cd-skiva + djurmask

99 KR

LÄS MER OM VÅRA JULKLAPPSERBJUDANDE PÅ OPERA.SE/JUL2014

JULSHOW

O R K E ST E R KO N S E RT

FÖR MYCKET GODIS KAN VARA FARLIGT

FROZEN PLANET

HANS & GRETA

JULTRAD-I-TRION

Film är bäst med orkester. BBC:s naturdokumentär tar oss med på den ultimata polarexpeditionen. Med Götebors-Operans Orkester. Dirigent George Fenton. 18 - 20 december och 12 - 13 februari 2015. Stora scenen.

Hans och Gretas föräldrar är stressade. Hela tiden. Så barnen får leka på egen hand och fantasin tar dem allt längre bort från hemmet. Plötsligt är de vilse, mitt i en mörk skog. Hans och Greta är en dramatisk och svindlande vacker sagoopera, för vuxna och modiga barn. Dirigent Henrik Schaefer. Regi Katharina Thoma. Spelas t o m 1 februari 2015. Stora scenen

GöteborgsOperan är värd för Nordpolens årliga jul-kick-off! Med Duratrion, Göteborgs-Operans Kör, Orkester, Barnkör och Solister. Premiär 16 december. Spelas t o m 21 december. Stora scenen.

KÖP BILJETT PÅ OPERA.SE. Följ oss på facebook.com/goteborgsoperan. GöteborgsOperans Restaurang 031-13 13 00, opera.se.

Framförs på svenska.

FRAMTIDENS 7 MEST SPÄNNANDE UPPKOPPLADE PRYLAR – SOM REDAN FINNS Internet of Things, det vill säga uppkopplade fysiska saker, spås nå tre miljarder ting år 2020. För att få en ledtråd om vilka prylar det handlar om har vi rotat igenom crowdfunding-plattformerna där vi, förutom att stötta entreprenörer och projekt, även kan shoppa framtidsprylar som inte har nått, eller precis har landat på marknaden. Text: SIDURI POLI

1. Bluesmart Når marknaden juli 2015 och kommer att kosta 450 dollar.

Bluesmart är världens första smarta carry-on-resväska som löser alla problem när man är ute och reser. Man kan låsa upp väskan trådlöst med Bluetooth så att man slipper smånycklar, den har en inbyggd våg som mäter tyngden så att man slipper betala för övervikt, den kommer med GPS som berättar var den är om du eller flygbolaget tappar bort den, och – här kommer det mest fantastiska – den har ett laddningsbart inbyggt batteri för att du ska kunna ladda, till exempel, din telefon. Hej då, utomlandsadapter!

HÄR ÄR SCI FISAKERNA DU TRODDE ATT DU INTE SKULLE FÅ UPPLEVA PÅ MÅNGA ÅR! Funkar på de flesta duschar och bidrar även till att du sparar vatten medan du lever ut dina rockstar-drömmar.

2. Noke Finns att förbeställa för 55 dollar styck. Når marknaden februari 2015.

Och på tal om nycklar – alla hatar nycklar. De är tunga, de låter och det är alltid krångligt när någon ska låna något inlåst eller när man glömmer, och det gör man alltid, nyckeln hemma. Noke (no key, get it?) är ett smart hänglås som öppnas automatiskt via Bluetooth när man är tillräckligt nära låset. Råkar din mobil dö har Noke löst det också – då kan du klicka dig fram i låset för att öppna det. Med Noke kan du glömma din cykel vart du vill i sommar, och sedan ge din kompis tillåtelse att hämta den.

3. Moxie Showerhead Finns att köpa från 129 dollar.

Moxie är ett duschmunstycke och trådlösa högtalare i ett. Äntligen kan vi uppdatera vår upplevelse av gallskrik i duschen. Håret flyger, vattnet sprutar åt alla håll, hög musik i duschen – det är genialiskt. Det har funnits liknande lösningar tidigare, men denna är snyggast. 14

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

4. Sense Finns att förbeställa för 129 dollar och når marknaden i december. I priset ingår ett sömnpiller.

Glöm dina sömnappar och släng det smarta armbandet som mäter din sömn, här kommer Sense! Sense är en av de coolaste Internet of Things-prylarna just nu. Den spårar din sömn och ger dig smart data på riktigt. Förutom att agera väckarklocka mäter den temperatur, fuktighet, dina snarkningar, samt sammanställer informationen så att du kan jämföra sömnen de senaste månaderna, och få grafer över de bästa förutsättningarna för den bästa sömnen. Populär är den också. Grundarna frågade efter 100 000 dollar på Kickstarter, men samlade ihop nära 2,5 miljoner dollar.

5. Click Stick Förbeställ för 19 dollar, eller backa upp projektet som fortfarande ligger live på Kickstarter.

Click Stick är en uppkopplad, ekovänlig deodoranthållare som ger dig exakt samma mängd deo för varje användning och som, framför allt, lyser i mörkret. Med Click Stick håller din deo längre och

du slipper köpa nya deodoranter med plastförpackning, som ju inte är kul för miljön. Oklart hur smart den egentligen är, men den kommer med en app, så det får duga.

6. Smarty Ring Finns inte att förbeställa, vi får stå ut tills de snart lanserar.

Den smarta ringen som samlat in över 740 procent mer än vad skaparna har önskat sig på Indiegogo (!). Ringen fungerar som en fjärrkontroll till din smarta telefon, vilket gör att du slipper leta fram mobilen om den mot förmodan inte ligger i din direkta närhet när notifikationen, sms:et eller samtalet rullar in. Med Smarty Ring kollar du din lur 60 procent färre gånger per dag. Bra. Och förutom att den är snygg kan den även leta upp din smartphone när du tappar bort den eller när tjuven är framme. Smarty Ring är din mobils förlängda arm, fast på ditt finger. Kommer med en snygg platta som laddar din smartphone och ring samtidigt, så att du slipper utnyttja ännu ett eluttag.

7. Chui Finns att förbeställa för 199 dollar och når marknaden i år.

Om du vill minimera antalet oväntade besök lanserar Chui detta år den smarta ringklockan med ansiktsigenkänning. Ännu en gång löser man problemet med nycklar, och det enda man behöver ha med sig för att låset ska gå upp är ens ansikte. Plingar det på dörren och Chui inte känner igen personen klickar du bara in på appen för att se vem det är för att öppna genom mobilen. Är det någon du inte vill ha in, säg en försäljare eller ett ex, kan du bara låtsas att du inte är hemma utan att avslöja dig själv genom att öppna dörren. Vill du vara fortsatt uppdaterad om de senaste prylarna och smidigaste apparna? Klicka dig in på nojesguiden.se/teknologi.

proudly presents

ISAC ELLIOT

+ JTR 6.12 Stockholm Fryshuset – Arenan

DROPKICK MURPHYS 7.2 Stockholm Annexet

SLIPKNOT

11.2 Stockholm Hovet

CHAMPIONS OF ROCK

A TRIBUTE CONCERT TO QUEEN 20.2 Stockholm Ericsson Globe På turné - fler datum på LiveNation.se

LIONEL RICHIE

22.2 Stockholm Ericsson Globe

CAROLA

3.3 Stockholm Cirkus På turné 30.1–22.3 - se LiveNation.se

KATY PERRY

+ CHARLI XCX 22.3 Stockholm Ericsson Globe

THE SCRIPT

+ LABRINTH 24.3 Stockholm Annexet

TOMMY EMMANUEL

+ PAM ROSE 29.3 Göteborg Konserthuset 30.3 Stockholm Cirkus På turné – fler datum på LiveNation.se

5 SECONDS OF SUMMER 13.5 Stockholm Ericsson Globe

ARIANA GRANDE

21.5 Stockholm Ericsson Globe

LISA EKDAHL

22+23.5 Uppsala Reginateatern 24.5 Malmö Kulturbolaget 28.5 Göteborg Lorensbergsteatern 29.5 Linköping Konsert & Kongress 30.5 Jönköping Konserthuset 31.5 Stockholm Cirkus

MARK KNOPFLER

AND HIS BAND 13.6 Uppsala Botaniska Trädgården

ONE DIRECTION 23.6 Göteborg Ullevi

ROXETTE

18.7 Kalmar Fredriksskans 22.7 Halmstad Örjans Vall 24.7 Göteborg Slottsskogsvallen 25.7 Stockholm Sjöhistoriska

.|S GLQD ELOMHWWHU Sn LiveNation.se, Ticnet.se / 077-170 70 70 samt AXS.com / Globe Arenas 077-131 00 00.

Köp dina biljetter på LiveNation.se •

EN SPARK I SKREVET PÅ SVENSK GENREFILM Vad krävs för att den svenska filmbranschen ska öppna dörrarna för nyskapande genrefilm? Bitte Andersson tog till hundratals flator och lyckades tränga igenom filminstitutets nålsöga. Text: SEBASTIAN LINDVALL

ag sitter på tredje raden, där jag suttit så många gånger förut och vinkat till ekorren på ridåerna, sett fina filmer, fula filmer, men aldrig några svenska genrefilmer. Inte förrän den här torsdagskvällen. På Stures scen står fem män som regisserat varsin del i den svenska skräckantologin Faust 2.0. Det är publikens tur att ställa frågor. Tydligen kostade filmen en halv miljon kronor, tagna ur egna fickor. Indieskräck! Gjord utan stöd! Sprid ordet! Deras egna ord är mer förklädda men publiken förstår budskapet. Och jag är en av dem som applåderar. Det är klart jag gör! Jag älskar genrefilm, en kärlek som jag troligtvis delar med de flesta i salongen. Ibland liknar det en olycklig kärlek. Tillsammans är vi starka och stämmer gärna upp i en skällande underdogattityd som ekar i abonnerade salonger.

NÅGRA ÅR TIDIGARE gick jag vilse på Konstfacks vårutställning. Där

hittade jag en popup-biograf som rymde svengelska oneliners, hetsig rockmusik, karatesparkande bikers och skrikiga neonfärger. Filmen hette Dyke Hard. På vägen ut skramlade jag fram några slantar och slängde ned i en bössa. En färgglad, progressiv och ogenerad energikick, något som kan få oss att yla istället för att skälla. Trailern och affischen utgjorde serietecknaren Bitte Anderssons masterexamensprojekt. Några år tidigare fann hon en ovanlig filmskola i den amerikanska skräpfilmsfabriken Troma, dit hon åkte i hopp om att få koka kaffe. Istället fick hon jobbet som special effects foreman på Poultrygeist: Night of the Chicken Dead. – De sa ”här en lista med 138 effekter, sätt igång!”, och jag svarade ”men jag har aldrig gjort effekter förut!” Hennes crash course i Tromaville kom senare till användning, men vägen till världspremiären på Stockholms filmfestival var krokig. Två års inspelning följdes av lika långt efterarbete. Övriga inblandade hade andra sysselsättningar och Bitte var den enda som jobbade heltid, tack vare ”CSN och det faktum att det från början var ett skolprojekt”. MEN EXAMENSPROJEKTET HAR äntligen blivit en färdig långfilm. Slutresultatet är en kitschig, HBTQ-kryddad karatemusikal som följer ett rockband på en rafflande roadtrip. De ironiska åttiotalsblinkningarna är många och det bjuds på såväl sångnummer som slagsmål mot cyborgs och ninjor. 16

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

MEN ÄR INTE ALL FILM GENREFILM? Genrefilm är ett lika vagt och omstritt begrepp som kultfilm. Definitioner skiljer sig åt eftersom alla filmer i viss mån tillhör en genre med igenkännbara konventioner. Det som dock i folkmun brukar benämnas genrefilm – som ofta bottnar i action, skräck, fantasy eller science fiction – avser främst filmer med en extremt inbyggd publik. Så pass inbyggd att det gett upphov till festivaler som frossar i subgenrer som djurskräck, slashers, motorcykelaction och kamsportsfilmer.

Produktionen i sig är också ett efterlängtat trendbrott: en svensk genrefilm i kvinnlig regi, punkig, oförutsägbar, inte så värst hetero-normativ. Och tilldelad 1 850 000 kronor i produktionsstöd av Svenska Filminstitutet. – Jag tror att Baker Karims målsättning som filmkonsulent är att öppna upp filmbranschen och bana väg för nya röster, säger Bitte Andersson. Och ur det perspektivet är väl Dyke Hard ett bra exempel. Han kan använda den för att bevisa sin poäng, tror jag. SAKEN FÖRENKLADES OCKSÅ av att filmen redan innan stödet var så gott som färdiginspelad. – Filminstitutet fick ändå rätt mycket för pengarna: ett pedagogiskt exempel på icke-normativ casting och en konkret kritik av idén om god smak, fortsätter hon. De kanske kan ha Dyke Hard som diskussionsunderlag, prejudicerande fall eller något, om de vill reformera Filmsverige. Det kanske blir deras skräckexempel på hur de inte ska agera igen, haha! Hon betonar att hon inte har järnkoll på hur olika filmländers förutsättningar skiljer sig, men gissar att amerikanarnas större genrefilmsapparat beror på privata finansiärer. Rika personer med tråkiga jobb får chansen att investera i något som får dem att känna sig coola eller kulturella. Själv föredrar hon Sveriges skattefinansierade kultursektor. – Men för att få en demokratisk filmvärld är det viktigt att man ser över vilka kvalitetskriterier man fördelar pengar utifrån. Är sparsmakat och tekniskt perfekt verkligen viktigare än nyskapande och politiskt relevant? Hur ska vi få ett filmutbud som representerar och tilltalar hela befolkningen? OCH KANSKE ÄR det där skon klämmer. Det räcker gott med en hand

för att räkna upp de nyskapande genrefilmer som gjorts i Sverige, där det mesta liknar sådant som gjorts tidigare och bättre någon annanstans. Politiskt sprängstoff är också svårfunnet, vare sig det gäller exploitationklassikern Thriller, en grym film, eller senare skräckförsök som Besökarna, Det okända och Sleepwalker. Filmer som i enighet med förutfattad kodex har fått klara sig utan generösa produktionsstöd och positiva recensioner. Vad gör gubbarna för fel? – Jag tror inte att de har gjort något fel, jag tror bara att Dyke Hard haft extrem tur och råkat ligga rätt i tiden, säger Bitte. Eftersom genrefilm ofta är väldigt regelstyrd kan det lätt kännas tjatigt och oorginellt, och därför kan det vara bra att försöka lägga till något alldeles eget. I vårt fall är det hundratals flator. X

%LGUD WLOO HQ YLWDUH -XO 7DQGEOHNQLQJ 9L WLOOKDQGDKÃ&#x20AC;OOHU GHQ VHQDVWH WHNQLNHQ LQRP WDQGEOHNQLQJ RFK YÃ&#x20AC;UD EHKDQGOLQJDU XWIÃ&#x2018;UV DOOWLG DY XWELOGDGH WHUDSHXWHU )Ã&#x2018;U RVV Â¿U GHW YLNWLJW DWW GX IÃ&#x20AC;U HQ EUD XSSOHYHOVH RFK NÂ¿QQHU WU\JJKHW KHOD YÂ¿JHQ *RG -XO Â±QVNDU

6WRUD 1\JDWDQ 0DOPÃ&#x2018; _ 7HO _ LQIR#ORXQJHRIEHDXW\ VH _ ZZZ ORXQJHRIEHDXW\ VH

s ,3/ EHKDQGOLQJDU s 5) EHKDQGOLQJDU s 6SUD\WDQQLQJ s %RUWWDJQLQJ DY WDWXHULQJ

AIRBNB GÖR INNERSTADSHEMMET KOMMERSIELLT New York-bor använder uthyrningssajten Airbnb frekvent för att dryga ut kassan. Men istället för att hyra ut längre perioder till New York-invånare väljs turister. Nu satsar sajten på Sverige, där bostadsbristen också är ett faktum. Sanna Samuelsson tar en titt på utvecklingens baksidor. Text: SANNA SAMUELSSON

New Yorks tunnelbana har invånare och turister nyligen mötts av stora annonser från korttidsuthyrningssajten Airbnb. ”New Yorkers agree: Airbnb is great for New York City!” var budskapet. Till kampanjen hör också videor med tårdrypande berättelser från New York-bor som med hjälp av sajten lyckats bo kvar i sina områden, där hyrorna har höjts under de senaste decennierna. Att Airbnb annonserar i New York är ingen slump. I staden finns ett stort antal lägenheter upplagda till uthyrning på sajten. Men där har också stark kritik riktats mot företaget. Hotellbranschen ser rött efter uteblivna intäkter och hotellfacket över uteblivna jobb. Lokala organisationer kritiserar Airnbnb för att de skapar en situation där hyresvärdar tjänar stora pengar på att hyra ut lägenheter till turister istället för till New York-bor. New Yorks allmänne åklagare har nyligen utrett korttidsuthyrningarna via Airbnb och kommit fram till att sajten inte är bra för New York. I rapporten nämns att Airbnb-uthyrningar i New York förväntas generera 282 miljoner dollar under 2014, vilket säger något om omfattningen. Även i andra städer har kritiken varit stark, särskilt i San Fransisco där bostadsbristen är svår. Det är tydligt att problemen med Airbnb främst märks i de städer dit många yngre turister vill åka. I Barcelona och Berlin finns regler mot korttidsuthyrning. Men de verkar inte följas om man ser till hur många som hyr ut lägenheter där. Pengarna är för lätta att tjäna, marknaden för svår att kontrollera.

ATT AIRBNB ANNONSERADE i New Yorks tunnelbana pekar också på

hur viktig deras självbild som företag är. De vill gärna göra gott, eller ge intryck av att göra gott. ”Sharing economy” är ledordet, vilket översätts till delningsekonomi på svenska. Det är en term som används ofta idag, både om fenomen som couchsurfning och bilpooler. Det är ofta kopplat till startups och appar som Airbnb eller TaskRabbit, där man hyr ut sig själv för ”ärenden”, som att gå till affären och handla. Detta är exempel på en ny retorik kring företagande. När dessa tech-företag, ofta baserade i Silicon Valley i San Fransisco eller Berlin, lånar sin retorik från politiska rörelser blir konsumentval inte längre ekonomiska transaktioner, utan ett sätt att ”göra skillnad” och bygga ”community”. Men dessa start-ups och techföretag från Silicon Valley, Berlin och Stockholm i vissa fall, har också riktiga agendor. De ändrar världen genom kapitalism så att det ska bli företagsvänligare för dem. Där politiska processer är långsamma och byråkratiska gör techföretagen häftiga presentationer på TED Talks och dricker gröna juicer, samtidigt som de, i Airbnb:s fall, kampanjar för uppluckrad reglering av hyreslagar i till exempel New York. I NOVEMBER MEDDELANDE Airbnb att de planerar att satsa på

Sverige, bland annat med en stor reklamkampanj i Stockholm. Sajten har vuxit i Sverige, dels har antalet svenskar som använder den vid resor blivit fler, dels har de som väljer att hyra ut sina hem ökat. I Stockholm finns det enligt ett pressmeddelande från Airbnb runt 3 500 boenden 18

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

som hyrs ut just nu. Uthyrningarna har ökat med 130 procent det senaste året. Bara på stadsdelen Södermalm finns i skrivande stund mer än 1 000 lägenheter upplagda för uthyrning. I Malmö finns också många att tillgå. I Göteborg färre, av någon anledning. Hur kan vi förstå företaget och tjänsten Airbnb i Sverige, där bostadskrisen är akut i många städer? Debatten som förs i många andra länder saknas här. Till den här artikeln kontaktades tre aktörer verksamma inom bostadssektorn, men ingen hade reflekterat över utvecklingen. Men det betyder inte att det är oproblematiskt, när uthyrning för ockerhyra en helg till en turist är mer lukrativt än att hyra ut lägenhet eller rum längre perioder till gängse invånare som söker bostad. Men vad är egentligen skillnaden? Gör bostadsbubblan i Stockholm att vi måste hyra ut våra lägenheter till turister för att ha råd med både lån och avgifter på dyra bostadsrätter? Det är inte heller alla som kan hyra ut. Är du inneboende eller hyr i andra hand är det inte ett upplägg som fungerar väl med sajten. Det krävs nästan ett tryggt boende, som en hyres- eller bostadsrätt. Bostaden bör dessutom ligga i ett ”attraktivt” område i innerstaden för att en högre hyra ska kunna tas ut, alternativt pittoreskt på landsbygden. ENLIGT SVENSKA HYRESLAGEN måste hyresgästen få tillstånd av

hyresvärden för att få hyra ut i andra hand. Äger du en bostadsrätt måste du få godkännande av din bostadsrättsförening. Detta gäller även för korttidsuthyrning som Airbnb. Tillståndet ges utifrån om du har ”godtagbara skäl”, som till exempel om du ska studera eller arbeta tillfälligt på annan ort, flytta ihop med någon på prov, få vård på sjukhus eller göra en längre utlandsvistelse. Att hyra ut sin lägenhet för att ha råd att betala hyran nämns inte som ett godtagbart skäl. Inte heller att göra sig en hacka medan man själv är på resa. Hur många som faktiskt ber om tillstånd för att hyra ut på sajter som Airbnb är svårt att veta, men det är ingenting som sajten kräver av sina hyresvärdar. Hyr du ändå ut i andra hand utan tillstånd kan det vara skäl till att få hyreskontraktet uppsagt. Men eftersom den typen av återkommande korttidsuthyrning som Airbnb förespråkar är ett relativt nytt fenomen är det ytterst sällsynt att det prövas i Hyresnämnden, enligt Hyresnämnden i Stockholm. Ett annat skäl till att bli uppsagd är om du stör andra grannar, vilket korttidsuthyrning också kan leda till om du har otur. Inkomster på andrahandsuthyrning som överskrider 40 000 kronor om året ska egentligen betalas skatt på. Men det är en relativt hög summa, vilket är en del av de förenklingar för andrahandsuthyrning som Alliansregeringen genomförde. 2008 låg gränsen vid 4 000, vilket en Airbnb-värd lätt skulle kunna komma upp i dag. Vid tidpunkten för reformen hävdades dock att fler boenden skulle bli tillgängliga för bostadssökande. Risken finns dock att det blir tvärtom, om lägenheterna istället hyrs ut via Airbnb. Tjänsten går väl ihop med Alliansregeringens förenklingar för andrahandsuthyrning. Att tjäna pengar på ditt hem ligger i tiden. Alla är vi små entreprenörer.

”ETT SYSTEM SOM I SVERIGE UPPMUNTRATS GENOM ALLIANSREGERINGENS REFORMER FÖR ANDRAHANDSUTHYRNING. ALLA SKA HA RÄTT ATT TJÄNA PENGAR SKATTEFRITT PÅ SIN BOSTAD, ALLA ÄR ENTREPRENÖRER.”

NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

”DET ÄR MODELLEN IDAG, EN DEL TJÄNAR STORA PENGAR PÅ SINA BOENDEN, ANDRA HAR INGENSTANS ATT TA VÄGEN.” ETT SVENSKT EXEMPEL där korttidsuthyrningen har direkt effekt på

bostadsmarknaden är Gotland, och särskilt Visby, där uthyrning under sommarmånaderna är mycket lukrativ. Även om det inte nödvändigtvis sker genom sajter som Airbnb, och har pågått längre än vad den sajten har funnits. Ett problem i Visby är niomånaderskontrakt, som både studenter och fastboende tvingas acceptera på grund av den rådande bostadsbristen. Kontrakten är alltså inte löpande, utan gäller för september till juni, vilket lämnar sommarmånaderna fria för hyresvärdarna att hyra ut till företag eller turister, berättar Lars Arvidsson, ombudsman på Hyresgästföreningen på Gotland. – Det är mest mindre hyresvärdar, som äger ett litet antal lägenheter eller hyr ut rum, som har sådana kontrakt. På sommaren kan de tjäna lika mycket på en vecka som de annars gör en hel månad. Det är modellen idag, en del tjänar stora pengar på sina boenden, andra har ingenstans att ta vägen. Det har blivit värre under de senaste åren, säger Lars Arvidsson. I STOCKHOLM HÖLLS i augusti en läsecirkel om Airbnb och kommer-

sialiseringen av hemmet, en del av projektet ”Home Economics”, som drivs av curatorn Jenny Richards, tillsammans med Emily Fahlén från Tensta konsthall. Vi möttes i en personligt inredd Airbnb-lägenhet på Södermalm där värden hade ställt fram kaffe och sötsaker. Airbnb handlar inte bara om uthyrning, utan också om värdskap och transaktioner av gästfrihet. Det är en viktig del av Airbnb, men inte nödvändigtvis oproblematiskt, menar Jenny Richards. – Den relationen är delvis påtvingad och är både en typ av emotionellt arbete och prestation, säger Jenny Richards. Vad innebär det att ekonomiska transaktioner sker i det mest intima, hemmet? Det komplicerar vad det betyder att träffa folk, att bjuda hem dem och att vara dig själv där. Värdskapet, som är mer än att bara ge nyckeln och städa är på pappret frivilligt. Men Airbnb vill gärna att deras värdar ska göra mer än så. De ska helst vara guider, till och med kompisar till hyresgästerna. ”Du bjöd hem dina gäster... överväg nu att bjuda ut dem!” som det står i deras värd-guide. På de tillhörande bilderna ses människor som skrattar och har förtroliga samtal. I utvärderingarna på sajten kommenteras ofta inte bara hemmet, 20

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

utan även värden, ibland hela familjen. Det systemet är Airbnb stolta över, eftersom det är en säkerhetsgaranti både för gästen och värden. Om någon beter sig dåligt kan de ha svårt att både hyra ut och hyra i framtiden. – Genom Airbnb:s utvärderingssystem ägnar sig alla åt övervakning, snarare än att förlita oss på regler och lagar, säger Jenny Richards. Kontrollen fördelas mellan användarna. MEN FRÅGAN ÄR vad vi egentligen baserar våra utvärderingar på. Att ha ett rent, vackert och fint beläget hem är förstås några av de mest åtrådda egenskaperna för en Airbnb-värd. Men också att vara trevlig, generös och svara snabbt på meddelanden. – Det beteende som Airbnb behöver och uppmuntrar värdarna till att ägna sig åt, är samma flexibla, prekära arbete som är utmärkande för kapitalismen idag, säger Jenny Richards. Airbnb-värdarna är både mikro-entreprenörer och arbetare på samma gång. De säljer det de har, sin bostad, sitt hem, sin livsstil, som måste framstå som attraktiv, gärna kreativ, för att en högre hyra ska kunna rättfärdigas. Det är deras tillgång i ett system där gränsen mellan privat och marknad suddas ut. Ett system som i Sverige uppmuntrats genom Alliansregeringens reformer för andrahandsuthyrning. Alla ska ha rätt att tjäna pengar skattefritt på sin bostad, alla är entreprenörer. Fokus flyttas från rätten till en trygg bostad, till rätten att tjäna pengar på din bostad, om du har en. Airbnb:s retorik kring ”community” och det positiva med värdskapet framstår lätt som ihåligt när det blir kritiserat av både lokala organisationer och åklagare i en stad som New York, där sajten är så populär att den påverkar lokalsamhället. Att Airbnb:s värdar lyckas betala sin hyra enbart genom korttidsuthyrning är inte ett tecken på att sajten är en positiv kraft i samhället, utan på att systemet inte är rättvist. När bostaden blir del av en marknad blir vissa människor plötsligt de som cashar in på hyror från dem som har råd att betala. Andra hamnar utanför helt. Tendenser som är tydliga i exempelvis New York, men som också kan ses i bostadskrisens Sverige. ATT TURISMEN PÅVERKAR de platser som är populära för en bred

allmänhet är knappast något nytt. Det nya med Airbnb är att det förhållandet sträcker sig ända in i folks hem, när de hyrs ut. Och in i de bostäder som folk förvägras, när de bara får korttidskontrakt av den typen som vi kan se i Visby, eftersom hyresvärdarna vill tjäna pengar på korttidsuthyrning till turister under sommarmånaderna. Den stabilitet som hemmet ska utgöra i livet förvandlas till något annat, till en inkomstkälla och marknadsplats. ”Känn dig som hemma var som helst”, skriver Airbnb, men förutsättningarna att känna sig hemma över huvud taget är villkorade i dagens Sverige. Särskilt för unga utan fast bostad. X

MARY J. BLIGE BEHÖVER INGEN KLASSISK TERAPI Hon kunde ha samarbetat med de största amerikanska producenterna men valde istället unga brittiska talanger. Att över 20 år in i karriären testa ett helt nytt sound är vågat, men för Mary J. Blige den bästa formen av terapi. Text: SANNA BERG

itt samtal med Mary J. Blige börjar med att jag får gömma huvudet i skämskudden. Efter att ha råkat använda hennes klassiska epitet ”The Queen of Hip-Hop Soul” bryter Marys publicist snabbt in och påpekar vänligt men bestämt att ”we don’t use ’The Queen of Hip-Hop Soul’ anymore”. Jag skäms ihjäl och ber om ursäkt. ”We just use queen”, säger publicisten och jag klämmer in ”yeah, queen of everything”, vilket får både Mary och publicisten att skratta. Och visst förtjänar Mary sin drottning-titel. Det är svårt att föreställa sig hur modern r’n’b låtit utan henne. Med en över tjugoårig karriär och elva album under bältet har hon haft ett enormt inflytande, och flera generationer av sångare har henne som största förebild och influens. Hennes r’n’b med starka influenser av hiphop gav henne titeln som hon nu vill skaka av sig.

Vi börjar prata om hennes kommande album. Istället för att spela in ett traditionellt r’n’b-album och samarbeta med de hetaste amerikanska producenterna begav sig Mary till London på jakt efter ett nytt sound till sitt tolfte soloalbum. Resultatet blev The London Sessions, inspelat i den brittiska huvudstaden under några intensiva sommarmånader. Bland albumets låtskrivare och producenter finns unga brittiska talanger som Sam Smith, Emili Sandé, Naughty Boy och Disclosure. Idén kom efter att Mary gästat Disclosure på remixen till F For You. – Planen var från början att spela in en EP tillsammans med Disclosure. Jag pratade med Steve Barnett, VD för Capitol Records, som jag nu är signad till. Han tyckte det lät spännande, men ville utvidga idén till ett helt album där jag skulle åka till London och samarbeta med alla banbrytande unga talanger som finns där. Var producenterna och låtskrivarna i London nervösa inför att jobba med dig?

– Alla hade säkert lite nervositet i sig, men de här människorna är så jordnära och säkra på sina egna förmågor och talanger. Vi alla var väldigt bekväma tillsammans, det var ingen konstig stämning, utan kändes som vi känt varandra i flera år! Detta var något helt nytt för mig, jag var också förväntansfull över vad som skulle hända. 22

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

Har du något speciellt minne från tiden i London som kommer vara kvar hos dig länge?

– Nja… hela resan kommer finnas kvar hos mig. Att jobba med Sam Smith är alltid fantastiskt, det är ett minne för livet. Det var kul att jobba med alla! Jag kommer att minnas hela processen, den kändes väldigt intim. Vi spelade in en dokumentär under tiden i London, så världen kommer få se hur det var för mig. THE LONDON SESSIONS blandar ganska klassiska Mary-låtar med

influenser från house och modern dansmusik. Speciellt samarbetena med Disclosure sticker ut. Jag frågar Mary om hennes relation till housemusik. – En av andledningarna till varför jag ville jobba med Disclosure var faktiskt min relation till house. När jag var ung på åttiotalet spelade radion alltid klubbmusik på fredagskvällarna, och all musik var fantastisk! När jag hörde Disclosure fångades jag av känslan i deras musik, den påminde om musiken jag växte upp med. Alltså, de härmar inte hur det lät då, men de har en speciell känsla i musiken. Jag har alltid varit nyfiken på house, jag växte upp med de där stora rösterna. Martha Wash som sjöng med C+C Music Factory, CeCe Peniston… det fanns många fantastiska klubblåtar back in the days med kvinnliga vokalister. Jag har alltid haft en tanke om att jag vill testa den typen av musik någon gång i min karriär. Jag säger att houseinfluenser funnits i hennes musik sedan länge, och nämner pianot på Real Love, Marys genombrottslåt från 1992. ”Oh wow, yeah, definitely”, svarar Mary och låter genuint chockad innan hon börjar skratta. I flera intervjuer har Mary berättat om hur hon i processen med The London Sessions återfann sin kärlek till musiken. Jag frågar vad som fick henne att hitta den i London. – Det kändes som att jag återupptäckte mig själv. Jag hittade massor av ny musik, vågade testa nytt, växte och utvecklades. Det var en helt ny fas. När du vågar experimentera upptäcker du saker, du blir intresserad av att lära dig. När du inte gör något nytt är det… ganska tråkigt. Lite ”jaha, det här gamla vanliga igen”, du vet? Var det skrämmande också?

– Ja, det är alltid nervöst, men den känslan försvinner när du tagit det första steget och får känna dig modig och utforska vad som händer. Jag har haft tankar om hur skivan ska tas emot och vad mina fans ska tycka. Men de verkar uppskatta mitt mod, att jag fortfarande utvecklas och gör något nytt och lite annorlunda. Det känns verkligen som det var rätt beslut att följa mitt hjärta. ATT ÖVER 20 år in i karriären testa ett nytt sound är ett vågat drag för en artist som Mary, som är starkt förknippad med sin speciella mix av r’n’b och hiphop. Jag frågar vilken modern hiphop hon gillar. – Mina två favoriter nu är helt klart Kendrick Lamar och Drake, de är fantastiska! De är vår tids Rakim och KRS-One. Den här generationen kan vara lycklig över att ha Kendrick och Drake. Blir du ofta nostalgisk?

– Oh yeah… det blir jag verkligen. Och just det, Rick Ross också! Jag älskar Rick Ross! Han är bara så självklar… han är liksom… du vet… ingen kommer att vara som Biggie, det kommer aldrig komma en ny Biggie, men det känns som att Rick Ross ger den yngre generationen lite samma grej som Biggie hade.

Jag frågar vilken modern r’n’b hon gillar. Mary får något varmt i rösten och svarar blixtsnabbt ”Sam Smith”. Du och Sam Smith verkar ha en speciell connection.

– Ja, verkligen! Jag älskar honom, han är en fin person. Han är så jordnära, han känns som en gammal själ, man kan inte annat än älska honom! Ett resultat av Marys speciella band till Sam Smith är Therapy, öppningsspåret från The London Sessions, skriven av Mary och Sam och producerad av Eg White. Mary sjunger öppet och ärligt om att vara trött på sig själv, och refrängen uttrycker den starka önskan om glädje och harmoni som varit närvarande i hennes musik de senaste åren. ”Why would I spend the rest of my days unhappy Why would I spend the rest of this year alone When I can go therapy, When I can go therapy When I can go therapy two times a day” Vad är terapi för dig?

– Terapi behöver inte vara att sitta framför en läkare och förklara allt som finns i mitt huvud. För mig är musik terapi, att lyssna på en skiva jag älskar och gråta, gå igenom alla känslorna i musiken. Terapi kan vara att gå ut och springa, du vet hur man ibland faktiskt känner sig bättre efter en löptur? Eller bara en av de där stunderna du har med dina tjejkompisar när ni bara pratar och gråter tillsammans. Det kan till och med vara din favoritmat, haha! Det terapeutiska inslaget i Marys musik är minst lika starkt på The London Sessions som på hennes tidigare projekt. Känslan är rå och väldigt ärlig, sorgen och tvivlen finns där fortfarande. Jag frågar hur hon balanserar öppenheten med integritet. – Jag har varit väldigt öppen i min musik, men jag måste ha ett privatliv. Jag hade blivit galen om jag inte hade det. Folk vet inte allt om mig, och det är så jag vill ha det. Jag kan dela med mig av väldigt tunga grejer, men det finns fortfarande mycket grejer jag går igenom som jag inte delar med mig av. ETT CENTRALT TEMA i Marys musik har alltid varit självkritik, tvivel och kampen att genuint älska sig själv. Doubt sammanfattar den kampen, och Mary konstaterar att ”I can’t keep doubting myself anymore”. Jag frågar om hon fortfarande tvivlar på sig själv. – Ja, det gör jag. Och det var därför jag ville ha med en låt som Doubt på skivan. Den låten betyder mycket för mig då tvivel är något jag fortfarande kämpar med. Det vackra är att jag numera övervinner det varje gång, säger Mary och skrattar lite innan hon fortsätter. – Jag tvivlar fortfarande… det har funnits där sedan jag var liten…

”DU MÅSTE FÖRSÖKA KOMMA IHÅG ATT DU ÄLSKAR DIG SJÄLV, FÖR VARJE DAG HÄNDER NÅGOT SOM FÅR DIG ATT KÄNNA ATT DU INTE GÖR DET.” jag antar att alla går igenom det där, går du igenom det? Jag svarar att jag självklart också brottas med självtvivel, det gör vi alla. ”Exakt” säger Mary och skrattar igen. Jag frågar hur hon handskas med sina tvivel idag. – Jag tror och jag ber. Jag ber om styrka att se mig själv i ett bättre ljus än andra ser mig, eller i ett bättre ljus än de mörkaste delarna av mig själv ser mig i. Jag försöker se de bättre sidorna av mig själv. Det är verkligen en kamp. Egentligen är det konstigt, för det är bara du själv, du vet? Det är du! Jag försöker övervinna de mörka delarna och kämpa mig uppåt. Men det är en kamp jag går igenom varje dag. Känns det som att du lärt dig älska dig själv?

– Jag känner definitivt att jag lärt mig älska mig själv mer iallafall! Men det är en pågående process, det är inte som att du plötsligt en dag bara känner ”Wow! I just love myself!” och att du sedan är färdig. Du måste försöka komma ihåg att du älskar dig själv, för varje dag händer något som får dig att känna att du inte gör det. Det är en pågående process av självreflektion, av bön, av att försöka ta dig till en ärlig plats där du vågar se dig själv och vågar försöka ändra saker i ditt liv som inte är bra. Många unga artister ser upp till dig väldigt mycket, hur känns det att ha påverkat många andra i deras musikskapande?

– Det känns fantastiskt att ha haft en stor påverkan. När jag växte upp i Yonkers hade jag ingen aning om att folk verkligen skulle älska, hylla och respektera mig. Jag trodde inte ens att jag skulle bli omtyckt. Det betyder verkligen jättemycket att jag inspirerat så många yngre kvinnor att följa i mina fotspår. Om du skulle kunna åka tillbaka i tiden och prata med 20-åriga Mary på väg att släppa sitt debutalbum, vad skulle du säga till henne?

– Wow! Jag skulle säga att inte vara rädd för vad hon har, bara ge sig ut och verkligen satsa, verkligen ge allt, för hon kommer att bli älskad. Jag skulle säga till henne ”du har ingen aning, men folk kommer inte bara älska dig för din musik utan för vem du är som person”. X The London Sessions (Capitol) finns ute nu och recenseras på sida 51. NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

”JAG VILLE INTE GÖRA ÄNNU EN FILM OM MÅNGFALD” – Céline Sciamma porträtterar uppväxt i Girlhood

Fyra tonårstjejer bokar ett hotellrum med stulna pengar. Ljuset är blått och drömskt, några börjar mima och dansa. Den blyga i sällskapet står först en bit ifrån men tar till slut steget. Och plötsligt blir Girlhood, som tilldelades Bronshästen på Stockholms filmfestival i år, filmen som fick mig att gråta till en Rihanna-låt. Text: SEBASTIAN LINDVALL

tämningen är mindre euforisk när vi första gången möter Marieme, en 16-åring som bor i en Parisförort. Hon har fastnat, kommer inte vidare i plugget och vet inte riktigt vart hon ska ta vägen i livet. När hon dras med i ett tufft tjejgäng presenterar sig inte bara en tillhörighet, utan också möjligheten att gå sin egen väg. Istället för att rätta in sig i ledet vässar hon knogarna och armbågar sig fram. Den franska regissören Céline Sciamma fortsätter att dras till coming-of-age. Uppmärksamheten kom redan efter debutfilmen Water Lillies, men det stora genombrottet skedde med Tomboy, ett prisat porträtt av en könsförvirrad tioåring. De oskuldsfulla åren är Sciammas hjärteämne. – Film handlar om att se någon växa och upptäcka vad som sker under inspelningens gång. Du filmar något som faktiskt håller på att försvinna medan du filmar. Det är väldigt berörande för mig som regissör, men också för publiken.

TROTS VARNINGSSKYLTARNA FORTSÄTTER Sciamma jobba med unga

amatörer. Och efter tre långfilmer finns en tanke om att övergå till vuxna, professionella skådespelare. – Jag gillar att jobba med unga amatörskådespelare. Annars skulle jag vara en masochist! Du får en chans att bygga upp en relation och uppfinna nya sätt att samarbeta, utan all folklore om vad som förväntas av en regissör eller en skådespelare. Man har roligt och tänjer på gränserna. Lär sig mycket om sig själv och tidens anda. För att skapa tillit anordnar hon workshops, men snarare än repetitioner handlar det om att ”leka för att lära känna varandra”. Hon dansar när de dansar och sjunger när de sjunger. Men att placera unga och oerfarna människor i en ny värld innebär också ett stort ansvar. – Iscensättningen måste steppa upp för att möta dem utifrån vad de kan och inte kan göra, vad de vill och inte vill göra. Det handlar om att finna balansen mellan att få ut det du vill från skådespelarna, men aldrig svika dem.

”De är en del av dagens ungdom, men varför ser vi dem aldrig på duken?”

KARIDJA TOURÉ HAR ett fantastiskt, gåtfullt ansikte. Man kan aldrig riktigt tyda hur hon känner inför sitt eget agerande. Var det ett medvetet regival? – Ja. Hon är med i varje bildruta, så det behövdes ett ansikte som både publiken och jag som regissör alltid vill titta på. Hennes karaktär är inte den mest pratglada, utan mer iakttagande. Man måste skapa ett intresse för det. Det är en enorm skådespelarutmaning och jag är lyckligt lottad som hittade henne. Bortsett från ansiktsuttrycken demonstreras ett fysiskt register med flera dansnummer och slagsmål. Scener som visar upp ett Sciammas fascination för kroppsspråk. – Ingen av mina filmer är så värst verbala. Jag älskar att filma kroppar i rörelse och anser att det är filmiskt. Visst älskar jag också pratiga filmer, jag är från Frankrike och det är en av våra traditioner, men man kan berätta mycket med action. Som i dansscenen. Det var första gången jag grät till en Rihanna-låt. Hur uppstod scenen? Och varför just låten Diamonds?

– Scenen fanns redan i första utkastet och det var den som jag fantiserade mest om. Den inträffar inte i mitten men uppfattas ändå som central. Det är filmens hjärta, den handlar om hur vänskap uppstår. Även mellan karaktärerna och publiken. Efter den scenen älskar du dem oavsett vad. Låten var populär på radio när hon skrev manuset. Även om det 24

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

var en nykläckt hit kändes den som en omedelbar klassiker. Hon blev besatt och ville verkligen ha med den i filmen, men det var viktigt att den skulle rymmas inom budgeten. – Det hade inte varit moraliskt försvarbart om den hade kostat tio gånger så mycket som skådespelarnas arvoden. Vi bad om låten, fick ett pris från skivbolaget och började filma, men under klippningen insåg vi att vi inte alls hade rättigheterna. Rihanna behövde ge sin personliga tillåtelse och vi var tvungna att skicka scenen till hennes management. Då trodde vi att vi aldrig skulle få den! Men de såg scenen, började undersöka mina tidigare verk, ringde och sa att de skulle göra ett undantag. För de tyckte att scenen var så vacker. DET GÅR KNAPPT att läsa en text om Girlhood utan kommentarer

om filmens ”all-black cast”. Från allra första början var det inget bestämt, men under manusets gång blev det viktigt för Sciamma att skriva in det. – Jag ville framförallt visa upp en grupp tonårstjejer i dagens Frankrike. De är en del av dagens ungdom, men varför ser vi dem aldrig på duken? Men jag ville inte göra ännu en film om mångfald där alla representeras, där allt handlar om den rätta balansen. Istället ville jag vara radikal och bestämde mig för ”all-black casting”. Jag tyckte det var på tiden. Reaktionerna har varit starka, men hon stör sig inte på att det gjorts en stor grej av det. – Det är faktiskt första gången det görs i Frankrike. Jag visste det och ville poängtera det. Självklart är jag medveten om att jag är vit och att det skulle väcka frågor om legitimitet, men jag ville skapa utrymme för ansikten som annars inte får plats. Och det provocerar fram saker som är bortom min makt, som jag inte kan eller vill kontrollera. Folk debatterar och jag tycker att det är bra. Folk börjar inse att det inte gjorts tidigare, och frågar sig varför. X Girlhood visades på Stockholms filmfestival och går på bio nu.

BRO SCIENCE – Myt eller hobby?

När mansidealen kräver muskler tvingas fler fåfänga till gymmet men också ut på internet efter tips och råd. Men istället möts de av en snårig skog av svårgenomtränglig bro science. Björn Werner har rett ut var denna manliga form av träningsmyter kommer ifrån, och hur vi ska förhålla oss till den. Text: BJÖRN WERNER

n dag vaknade jag och insåg att jag ätit en burrito för mycket. Det gick inte längre att ursäktande gömma sig med en scarf och trevlig tröja, den metrosexuella mannen är sedan länge dödförklarad. Det var dags att börja träna. 2014 ska män vara Paradise Hotel-Smail. Men hur? Efter någon månads harvande med schemat från introduktionen på gymmet kände jag mig sänkt. Träna hela kroppen två till tre gånger i veckan, till vilken nytta? Gylfen fortsatte att gå upp på mina lite för små byxor. Skjortan stramade åt betänkligt över naveln. Så jag började googla. Och googla. Plötsligt blev det sena nätter på nätforum med mystiska namn som Kolozzeum och Muscles. Läste inlägg av användare som ”KettlebellKingen” om att inte onanera för att spara testosteron, vilket träningsprogram av ”Starting Strength” och ”Mad Cow” som är bäst, vilken mat som är mest ”opti” och vad som behövs för att få bäst ”gains”. Jag hade upptäckt bro science.

jakt på ett fördomsfritt land har inte nått de heterosexuella utseendestereotyperna. De verkar snarare ha förstärkts. Kanske är det just en effekt av jämställdheten, att även män nu måste förhålla sig till att vara objekt. Från att ha varit en obskyr stereoidpumpad hobby till något som varje man anses vara engagerad i om de ska vara riktiga män. Precis som kvinnor i alla tider bantat och lagt sig under kniven måste nu också män slita för sitt utseende för att vinna uppskattning. Styrketräningen har kanske för att det blivit folkligt också blivit anonymt. På de dygnet runt-öppna, överallt tillgängliga pop-in-gymmen är åttiotalets nichegemenskap utraderad. När din iPhone är din enda träningspartner blir internet ventilen för att skryta om dina framgångar och sprida erfarenheter och hitta inspiration att fortsätta. Källargymmen är få, men bro science lever vidare, online. En kultur som en gång bara spreds bland ett fåtal är nu tillgänglig för alla, en knapptryckning bort.

BRO SCIENCE ÄR I sin renaste form träningstips från tvärsäkra gymkillar som alla vet exakt hur man ska göra för att snabbt uppnå drömkroppen. En homosocial verksamhet där män försöker imponera på varandra med sina träningskunskaper. Som nykomling lyssnar man gärna på de erfarna. Liksom, de måste ha rätt. På de välbesökta nätforumen finns bildbevisen. Kolla bara på deras före-och-efter-bilder. För ett år sedan oformliga saccosäckar. Nu välsvarvade biceps, perfekta tvättbrädor, svällande bröstmuskler. Sjukt rippade på fyra veckor. Om det funkar för dem borde det väl funka för mig? Varför inte testa? Att resonera på detta sätt är att skriva in sig i en tradition med anor långt bakåt i tiden. Till en epok när kroppsbyggande inte var en folkrörelse utan en obskyr träningsform för män med Arnold Schwarzenegger som hjälte och en spruta med steroider i skinkan. I de fuktiga omklädningsrummen i mörka källargym fanns en bördig grogrund för word-by-mouth-träningstips att utvecklas och förvandlas till sanningar utan att möta på motstånd av seriösa råd från idrottsforskare i kost- och träningslära. Kanske spelade det ändå ingen roll. Med kroppen fylld av ryssfemmor växer musklerna hur man än gör. Under de 30 åren som följde hände något. Precis som Jane Fondas träningsvideos på åttiotalet skapade en våg av kvinnligt grupptränande i aerobicsklasser som fortfarande pågår, blev det manliga tränandet inriktat på styrkelyftning och snygga muskler. Från att vara en verksamhet i skumma källare har gymtränande blivit allmängods. Det finns enligt Eniro 1 708 gym i Sverige. Enligt gymbranschorganisationen IHRSA:s siffror är det dubbelt så många gym per invånare jämfört med resten av Europa. DEN SENASTE TRENDEN är de budgetslimmade Ryan Air-gymmen,

JAG FRÅGAR JACOB Gudiol, legitimerad fysioterapeut som driver träningsbloggarna Träningslära.se och Tränastyrka.se, om varför bro science lever vidare. Svaret är delat. För honom är bro science i första hand ett skällsord, som han kallar den desinformation som vältränade bloggare sprider när de försöker sälja produkter genom att hitta på kostråd och övningar som egentligen inte behövs. – För att få mer auktoritet bakom deras påhittade råd förutom att de är vältränade hittar de ofta på en förklaring, säger han. Och då låter det förstås bättre om man länkar till någon artikel och lägger in ord på latin istället för att bara säga att man lyft en vikt på ett speciellt sätt. Men det rör sig också om en hobby. Något att motivera sig med i det långsamma arbetet som det faktiskt innebär att bygga muskler. – Många som hänger på forum som Kolozzeum vet hur man tränar egentligen. Det är mer ett intresse, att fixa på marginalen och diskutera. För nykomlingen blir det förstås frustrerande att försöka sortera ut vad som är koketterande skryt och vad som är riktig information. Och diskussionerna om vad som är bäst träningsmetoder pågår inte bara mellan enskilda forumanvändare. På förtroendeingivande träningsbloggar levereras djupdykningar i aktuell forskning, för att inte tala om de olika kostråden och träningstipsen som dagligen sköljer över tidningsställen. Inte sällan är det motstridiga budskap. Ska jag äta lite ofta eller mycket, sällan? Stretcha eller inte? Stång, hantlar eller maskin? Ett parallellt landskap till den kvinnliga skönhetshysterin har uppstått, men upprätthållandet av skönhetsidealen kryddas här med manliga attribut som prestation och kunskapsmästrande.

som Fitness 24/7 och Nordic Wellness, som i storstadsregionerna ligger lika tätt som Seven Eleven-butiker. Konceptet är välutrustade men obemannade träningslokaler som ytterligare understryker logiken att träning är synonymt med styrketräning. Att en snygg kropp är en muskulös kropp. Här tränar enligt siffror från Riksidrottsförbundet 20 procent av landets befolkning med vikter minst en gång i månaden. Det är ironiskt. Världens kanske mest jämställda land är också världsbäst på att arbeta för stereotypa könsideal. Queerkulturens

FÖR DEN SOM köper idealen är landskapet kanske ännu mer svårhanterligt. Kravet på prestation och kunskap både upprätthåller och stänger ute. Istället för att ha tillgång till konkreta råd för att bli vältränad har jag uppgått i en postmodern malström av godtycklig kunskap. Hur vet jag vem som har rätt och vem som bara är en bro? Guidol menar att det inte är konstigt att jag blir snurrig. Styrketräning är ju egentligen en idrott.

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

”HUR VET JAG VEM SOM HAR RÄTT OCH VEM SOM BARA ÄR EN BRO?” – I all annan idrott har du en tränare som berättar vad du gör. Det är bara jogging och styrketräning där folk ger sig på det helt själva. När de sedan ger sig ut på nätet och letar information upptäcker de snabbt att det inte riktigt stämmer. Då kan informationen lätt bli förvirrande om du saknar grundkunskaper. Han tycker en bättre hållning är att ta läsning av bloggar, artiklar och forumsnack som ett trevligt intresse. Men han menar ändå att det kan finnas en anledning att inte helt räkna ut den form av bro science som handlar om muskelskryt och tips. Uppenbarligen har den fungerat för dem. Problemet är snarare bristen på empiri och vetenskaplig metod. – Risken finns att det de rapporterar ger effekt inte är det som faktiskt har gett effekt. Här får Gudiol medhåll av universitetsvärlden. Dan Andersson är universitetsadjunkt på Borås Högskola där han föreläser på sjuksköterskeprogrammet om fysisk aktivitet och hälsa. – Det finns absolut skäl att lyssna på vad de säger. Men deras sanning är förstås inte alltid andras sanning. Vetenskapliga studier bygger nämligen på stora grupper, medan enskilda personers utsago just är enskilda. Eftersom träningseffekter på individer kan skilja sig ganska kraftigt åt från person till person innebär det att enskilda personers scheman faktiskt funkar utmärkt för dem. Men det betyder inte att de funkar på dig. Finns det då ingen patentlösning baserad på forskning? Jodå.

– Jag rekommenderar att ha som utgångspunkt att köra igenom kroppen ordentligt två till tre gånger i veckan, ha två till tre set per övning och äta och sova ordentligt, säger Dan Andersson. JAG SNEGLAR PÅ passet min PT gav mig.

Gudiol från träningslära.se har ytterligare ett råd för den som vill lära sig träna bortom bro science-tipsen. Bli medlem i en styrkelyftningsklubb. – Det är billigt och du får råd av folk som har tränat länge. Du får ingen PT och det krävs att du har ett litet engagemang, visar att du vill lära och berättar det för andra på klubben. Ibland krävs också lite mod för att börja röra sig i en miljö där vissa lyfter uppåt 300 kilo. Men där finns folk som vet vad de håller på med och som gärna hjälper dig på riktigt. På min klubb går till exempel två gamla OS-lyftare som du ibland kan få tips från helt gratis. Långsamt börjar jag förstå vad som hänt. Vad som en gång var ett perifert samtal för människor som ägnade sig åt kroppsbyggning och styrkelyftning har idag blivit en riksangelägenhet. Broscience fyller klyftan som uppstått mellan idrott och skönhetsideal. För vissa ett seriöst samtal om hur man blir bättre på idrott. För andra en sorts peptalk, en manlig och därmed mer tävlingsinriktad form av kvinnlig ”thinspiration”. För några ett sätt att sälja produkter till desperata nybörjare. Förvirringen blir därför störst hos den som utan kunskap går in i styrketräningen med fåfänga drömmar om snabba resultat och en vacker kropp när de egentligen påbörjat en idrottsform som kräver tid och engagemang. Är detta jämställdhet? Att även männen nu måste slita för att vara attraktiva? På sitt sätt, antar jag. Min burrito är bytt mot kycklingfilé och råris. Jag lyfter tungt tre gånger i veckan. Skjortan stramar fortfarande åt. Jag har inte skaffat ett konto på Kolozzeum. Än. X NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

”När vi spelade låtarna live var det mycket som inte var som vi ville. Typ ett kylskåp med Red Bull mitt på scenen.” – Det där är väldigt subjektivt. Vår första skiva var inte ett försök att tonsätta solnedgångar, bara för att man heter något måste man inte låta som det. På Second Comin’ hade vi snarare en tanke kring att sätta ihop saker som inte jätteofta sätts ihop, Death is Not For Us är till exempel en blandning mellan Bob Dylan och trance. Men vi är verkligen inte kommersiella, vi spelas inte ens på svensk radio och har ingen båt i Hammarby Sjöstad ännu. UTÖVER MARCUS BESTÅR Korallreven

KORALLREVEN VILL FÖRSKÖNA DET FULA Korallreven för tankarna till tropiska öar och sandstränder, men vill inte förknippas med tonsättning av solnedgångar. Omslaget till album nummer två är nersprejat av gatukonstnären NUG och till skivan säljs lyxslajm för 25 euro. Sara Berg träffade duon för att hitta den röda tråden. Text: SARA BERG

atukonstnären NUG sprejade ner en tunnelbanevagn som avgångsprojekt från Konstfack, vilket gjorde den dåvarande kulturministern förbannad och honom känd. Nu har han designat omslaget till Korallrevens nya album, en neonrosa hyperpopskiva som säljs tillsammans med en burk slajm i samma fluorescerande färg. – Vi ville ha något som kändes psykedeliskt men inte retro, inte San Francisco -69 eller Ibiza -88 utan mer fresh, säger Marcus Joons på telefon. Jag mejlade NUG, men han var lite svår i början, jag tror att vi sågs och drack öl fem gånger innan projektet blev av. Slajmet var ett komplement och en del av en story kring skivan. Men ingen nostalgisk tillbakablick, Marcus fick inte ha slajm när han var liten, det fastnade i möblerna. Jag säger att jag tycker att Korallrevens debutskiva An Album by Korallreven låter som just korallrev och tropiska öar, medan Second Comin’ är mer new age, dansgolv och kommersiellt småflörtig. Marcus håller inte med. 28

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

av Daniel Tjäder, som tidigare var en av medlemmarna i The Radio Dept. I Korallreven är han först och främst producenten och musikern, den som tar Marcus drömmar och idéer vidare, snävt formulerat. En av de tidiga idéerna till skivan fick Marcus när han såg filmen Spring Breakers och kände att det fanns något där, i förskönandet av det fula. – Jag har alltid tyckt att Skrillex, som har skrivit soundtracket, är bland det värsta jag vet, men så kom jag på mig själv med att sitta och gråta under filmen eftersom den var så fin. Det var känslan av att bli överraskad som vi ville åt på skivan. Alla låttexter handlar om rädslor, tvivel och mörker, men ändå med ett ljus i slutet. Kanske lite av en terapiskiva, men Marcus vill inte vara mer precis än så. – Det ska finnas ett hopp om framtiden och en känsla av eufori, men den måste inte komma av någonting yttre, det kan handla om att bara vara i musiken, som det ibland kan kännas när man dansar på en klubb. När ni spelade live i samband med förra skivan kändes du inte helt bekväm på scenen. Är det bättre nu?

– Då handlade det mycket om att den skivan inte var gjord för att spelas live, allting bara hände. Vi hade varit noga med varenda liten panflöjt på skivan, när vi spelade låtarna live var det mycket som inte var som vi ville. Typ ett kylskåp med Red Bull mitt på scenen. Det kändes som att tvingas kompromissa med sin dröm. NU HAR DE gjort ett album där de tänkt på liveaspekten redan från början. Folk har börjat rycka i dem och vill att de ska spela överallt. Skivan släpps i bland annat Hong Kong och Taiwan, där de sannolikt kommer turnera, liksom i USA. – Detta låter säkert drygt, men många tror att det enbart är glassigt att turnera, när det i själva verket kan vara ganska slitigt. Man kanske är klar på ett spelställe vid ett på natten och har druckit alkohol under kvällen och flyget till nästa stad går klockan fem på morgonen. Och så om och om igen. Men det ska bli kul att spela live, vi ska försöka i alla fall. Utöver musiken jobbar Marcus som frilansjournalist, han säger att gemensamt för de båda yrkena är viljan att berätta stories. I början skrev han själv om musik, men det gör han inte längre. – Jag har varit fast i musiken sedan jag var nio, men jag vet inte om jag någonsin ville skriva om musik, egentligen. Det var snarare en bra ursäkt för att få resa, om jag ville åka till Los Angeles kunde jag boka en intervju med Ariel Pink. På låten Try Anything Once gästar den japanska indiepopmusikern Cornelius, hur hookade ni med honom?

– Det var jag som hörde av mig till honom när jag var i Tokyo, när någon av oss får en idé måste den genomföras. Jag ville ha med en artist som betydde någonting för mig när musiken betydde som mest. Jag minns att jag såg en video från hans andra soloskiva på MTV New och tyckte att den var extremt snygg och modern men samtidigt rolig. Cornelius har en underskattad röst och jag gillar sättet han använder den. Hur känns det när du hör din egen röst ute, på en klubb eller i en butik?

– När låtarna är ute är de ute. Då tänker jag inte på att det är jag som sjunger. Då är det lite mer, ah, jag känner igen det här, kul! Min favoritlåt på nya skivan är Limitless, det är en låt som fortfarande får mig att känna extremt mycket. X Korallrevens Second Comin’ finns ute nu och fick betyget 4 i Nöjesguiden #9. Foto: JOHANNA STERLING

Kimono: AMA AWE Skjorta: CARIN WESTER Halsband: WOS Örhänge: WOS Scarf: HUMANA SECOND HAND

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

GINA DIRAWIS NYA VÄRLD Hon har tagit med oss till beduinläger, polygamihem och palestinska bröllop. Gina Dirawi har alltid känt ett behov av att utforska det för henne okända. Nu väntar en ny värld – Hasan Ramic tog reda på hur den kommer att se ut. Text: HASAN RAMIC Foto: DANIEL STIGEFELT Stylist: HELENA EKSTRÖM

en av sina mest inspirerade stunder, under en numera ökänd intervju med Zane Lowe, sa Kanye West att han har slagit i sin Truman Show-kupol. Med det syftade han på att han som kreativ person har gjort allt han kan göra med de medel han disponerar. Han hade ”varvat” sitt kändisskap på samma sätt som man varvar ett tv-spel. När jag träffade Gina Dirawi för tre år sedan var hon långt ifrån att varva någonting. Hon var en 19-åring som var på väg att göra en makalös karriär inom media. Då var jag imponerad att en tonåring från Sundsvall, med några YouTube-videos och en blogg som enda merit fick göra ett avsnitt av Sommar i P1. Men nu när Gina Dirawi haft två egna tv-program, lett Musikhjälpen en gång och Melodifestivalen två, vunnit en kristall och gjort mer eller mindre allt man kan göra i svensk tv innan hon fyllt 25, måste hon ha slagit i sin Truman Show-kupol. Med sin stora hatt, långa svarta klänning och ett svart spetshalsband som sitter tight runt halsen påminner hon om en försvunnen rollbesättningsmedlem från nittiotalsfilmen The Craft. Hennes hjärtliga skratt bryter av det häxiga yttre intrycket, och jag blir glad att höra att hon, till skillnad från vad som sägs i den där låten, inte alls har tränat bort sin dialekt. Norrländskan sitter kvar, lika bred som när vi pratades vid sist. Något ovanligt för den här staden, och i synnerhet för branschen. – Jag flyttade till Stockholm när jag var 19, var helt själv, hade inga vänner och befann mig i en bransch som jag inte hade koll på och förväntades prestera inom. Självklart hamnade jag i situationer som var problematiska. Jag mådde skit, jag var fett deppig. Men jag tänkte: antingen det här eller så åker jag hem till Sundsvall. Och jag tänkte fan inte åka tillbaka till Sundsvall. I början höll jag käften tills jag jobbat upp mig och kände att jag kunde kräva min rätt.

När kände du att du kunde kräva din rätt?

– Efter andra året på Melodifestivalen. Ett tag vågade jag inte tacka nej till intervjuer för att jag ville vara den som jobbar hårt. Jag tänkte att de kommer tycka att jag är lat och otacksam. Mina föräldrar påpekar ofta att jag ska vara tacksam för att många inte får den här chansen. Jag ville ta ansvar, jag kände att jag inte ville svika någon. Det var aldrig så att jag stannade upp och njöt och tyckte att jag var duktig. NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

Headpiece av stylist.

är Gina var 19 fick hon mycket hat och kritik, till skillnad från idag. Till slut kände hon sig lurad, och blev medveten om att ingenting betyder någonting. Hon märkte efter andra året på Melodifestivalen att folk refererade till henne som ”Du från Mello” och nådde en punkt där hon undrade vem hon var och vad hon ville göra. – Det var efter att jag hade vunnit Kristallen en andra gång som jag fick jättemånga erbjudanden men tackade nej till allt. Jag rannsakade mig själv. Vad vill jag göra för program? Vill jag ens göra ett program? Vill jag plugga? Ska jag skita i det här? Och efter det, när jag hade tänkt, gjorde jag Ginas värld. Serien som hade premiär på SVT Flow sent i somras blev, som det mesta Gina har rört vid, en succé. Under åtta halvtimmeslånga avsnitt besöker Gina allt från Baltimores ghetton till ett yemenitiskt Beduinläger, ett palestinskt bröllop och ett franskt buddhistkloster. Under tiden serien gick på SVT Play var Gina noga med att den skulle synas i sociala medier. Hon pushade hårt för avsnitten och kommunicerade med alla som gav feedback. Det märktes att serien, till skillnad från de gigantiska produktionerna var hennes baby som gjort henne känd. Detta var vägen ut ur Truman Show-kupolen. Nästa steg. – Jag har haft den här idén i två år och pratat med SVT om den. Jag har alltid haft en sökande själ för att jag vill fatta grejer. För då kan jag förklara saker för mig själv och på något sätt se någonting mer. Jag blir stressad när jag är fast i en ”värld”. När du till exempel bodde i din hemstad har du din lilla ”värld” runtom dig, och det är ingen som utmanar, för att ni är i samma värld tillsammans och så rullar det på. Och då ska man nöja sig, eller begränsa sig själv till den världen, och jag får panik av det. Hon säger att hon inte vill hamna i en box, utan känna att hon är mycket mer än där hon hamnat. Även om hon hamnat på ett ställe som anses ”stort” tror hon inte att det är syftet. – Jag tänkte mycket på syftet. Och jag kunde bli irriterad, efter ett tag märkte jag att man alltid har delmål i livet och när man klarat av dem tycker folk att man är bra. Men det är ingen som drömmer större åt dig. Även när du överträffar dina föräldrars förväntningar säger de: ”Vad vill du ha mer?”

fter att serien visats på SVT:s webb flyttades den till vanliga tv-tablån och har gått på SVT sedan den 2 november, varje söndag klockan 22.00. Den andra säsongen är redan under produktion och har premiär i februari. – Jag trodde det skulle bli någon mummeltid, men den blev väldigt bra. Jag gillar söndagstiderna, jag tror inte att de jag vill ska kolla sitter hemma en fredagskväll.

Vilka vill du ska kolla?

– Min generation, några lite äldre, några yngre. Mellanspannet där. Jag gjorde saker ett tag som var bredare, och då kan man inte prata mycket om sånt bara ens egna generation förstår. När jag gör stora program måste jag hålla igen, för att även de som är 40 år äldre ska förstå. Det blir begränsande. Hur gjorde du ditt urval till programmet, du visar upp en del udda saker som annars inte syns i media?

– Jag gillar att saker bara är, utan att man pratar om varför det är så. Hur mycket medieutrymme får palestinier utan att det handlar om konflikt? Hur ofta får vi prata om kärlek? Never! Det är klart att jag tänker på det sättet. När får beduiner berätta hur mycket respekt de har för naturen? Jag kan inte förvänta mig att den bilden ska visas av någon som inte har vuxit upp med att behandlas annorlunda. För när man har växt upp så ser man världen lite annorlunda. Var det mindfulness-avsnittet som gjorde att du blev så här lugn och målmedveten?

– Jag blev mer säker på riktningen. Det är någonting weird med att jag får träffa en av världens största andliga ledare och att han ser saker i mig, han gillar mig och talar till mig på ett sätt som säger ”du kommer komma dit”. Du gör någonting i 23-årsåldern som folk gör i 40-årsåldern. Du reser för att upptäcka dig själv. Är du lillgammal?

– Folk ser det så. Jag tänker mycket på saker som andra kanske inte pratar om. Alla vänner jag har, de närmaste är 10-15 år äldre, och när vi gör saker tillsammans, säg att vi är på en fest, kan jag tänka ”varför är vi här, vad är syftet med allt detta?”. Jag förstör hela grejen för att jag tänker för långt.

”NÄR JAG GÖR STORA PROGRAM MÅSTE JAG HÅLLA IGEN, FÖR ATT ÄVEN DE SOM ÄR 40 ÅR ÄLDRE SKA FÖRSTÅ.”

nnan Ginas rikskändisskap, under tiden då hon fortfarande var en internetangelägenhet, spelade hon in YouTube-videos. Vissa var sketcher, andra rants, men på ett fåtal kunde man se Gina utöva sina mest dolda talanger: hon spelade piano och sjöng. Nu, långt senare, har hon spelat in sin första låt, Love, som används som vinjettmusik till programmet. Letar man upp Gina Dirawi på SoundCloud finns där ytterligare ett spår, en demo med namnet Lovely People.

Varför gjorde du vinjettmusiken?

– Hon som klipper programmet hade under tiden vi färdigställde lite trubbel i sitt förhållande och jag gav henne min låt för att jag tänkte att det skulle göra henne glad. Och det var hon som tyckte att det skulle bli vinjettlåten. Först var jag emot det, jag tänkte att låten inte var klar, och var osäker på om den skulle bli min första singel eller om den skulle släppas överhuvudtaget, men hon och producenterna övertalade mig. Hur kom låten till?

– Det har varit det svåraste jag har gjort, för den kommer från själen. Jag skämdes för att sjunga framför folk och för min röst men jag såg många andra göra den här drömmen så till slut tvingade jag mig själv. Jag hittade rätt producenter som fattade min idé och Love var en av låtarna vi gjorde. Vad händer nu? Ska du göra en Sarah Dawn Finer och släppa skivor också?

Har du svårt att finna dig i stunden?

– Haha! De som har följt mig från början vet att jag vill göra musik, medan resten kanske enbart ser mig som en programledare. För mig är det här en grund att stå på. Love är som min första YouTube-video, och jag ska fortsätta bygga vidare tills jag kommer i samma nivå som Melodifestivalen. X

– Visst kan jag finna mig i stunden, men jag kan se stunden som ett pitstop för en riktning. Något större.

Ginas värld sänds på SVT och en ny säsong har premiär i februari.

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

MALMÖ/LUNDAKALENDARIET

KLJ

(SP :HIHO

IY KLYUH :]LUZZVU

SVERIGES ENDA RIKTIGA KASINO

(ZOPZO )P[OPRH

KLJ

3PKPH +HT\U[ 2VSVUPLU MLH[

4HYJ\Z

4HYRHUKL`H

)LYN

STIG IN I EN ANNAN VÄRLD CASINOCOSMOPOL.SE

)LYNZNH[HU 4HST

05265:;

^^^ TP_T\ZPR JVT

<=;=E:=J 5/12 film SOUNDS QUEER om tre DJs strävan i en mansdominerad värld

Hos oss kan du uppleva en härlig kväll med underhållning, nöjen och kasinospel. Allt under ett tak – öppet alla dagar.

12/12 konsert THE GARDEN intensivt fängslande neo-punk från England

Läs om allt som händer under hösten och vintern på casinocosmopol.se

4+18/12 KLUBB ASANA en maxad yogaupplevelse för alla sinnen

13/12 festival ELECTRIXMAS FRONT242, SUICIDE COMMANDO m.fl 16/12 THE SWAP BEFORE CHRISTMAS byt eller få julklappar

20/12 klubb Kontra-Musik MILLIE & ANDREA + DJ RIVET Se hela programmet på AFCGFKL&;GE

Kungsgatan 65 • Öppet 13–05 • 020-219 219 Alla visar id • Åldersgräns 20 år Spelar du för mycket? Ring Stödlinjen: 020-81 91 00

JUSTIN SIMIEN VILL ATT DET KÄNNS Dear White People tog åtta år att finansiera, spelades in under några månader och klev rakt in och knep flera priser på Sundance Film Festival. Valerie Kyeyune Backström har träffat filmens skapare, Justin Simien, för ett samtal om förväntningarna på en svart regissör, radikal film och förenklade svar. Text: VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM

et tog åtta år för Dear White People att gå från ritbordet till färdig film. Men när filmen premiärvisas i Sverige på Stockholms Filmfestival är det till utsålt hus. Extraföreställningar sätts in, Justin Simien möter publiken till jubel och ovationer. Det är spännande, för Simiens film går upp i ett Sverige som yrvaket ruskats om och tvingats inse: vi har problem med rasism, och det är större än bara Sverigedemokraterna. Men hur lyckas man genomföra något så ovanligt som en film om fyra svarta ungdomar på ett vitt ivy league-universitet? – Lite förenklat gjorde jag en trailer, som om filmen redan var färdig, lät den gå viral och startade en kampanj, säger Justin Simien. Vi fick in runt 50 000 dollar, vilket inte var tillräckligt för hela filmen, men tillräckligt för att jag skulle kunna säga upp mig, sätta ihop ett team och börja casta. Den processen varade i runt ett år. Under tiden presenterades projektet för olika bolag men av någon anledning ledde det inte till ett samarbete. Till slut kom räddningen ifrån en finansiär baserad i Ryssland. Då hade trailern nått över en miljon visningar. – Vi hade många fans, men ingen film, fortsätter han. De kom in, betalade och sedan spelade vi in den under några månaders tid, lyckades få in den på Sundance. Och vann!

”Det tuffa med att göra svarta filmer är att det finns få av dem, och det skapar ett system där bara en viss typ av filmer får göras.”

DEAR WHITE PEOPLE är egentligen en omarbetning av ett manus Justin Simien själv började skriva under sin egen universitetstid. – Det brukade kallas 2 Percent (lika många svarta som det var i skolan han pluggade på, reds. anm.) och var en liknande historia 34

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

eftersom den också handlade om svarta studenter på ett vitt universitet, och alla fyra huvudkaraktärerna från Dear White People var med, plus ytterligare fyra personer. Jag älskar multiprotagonisthistorier, verkligen älskar, men detta var för många. Så jag kokade ner dem till fyra. Även om titeln väcker känslor är inte filmens fokus enkelspårigt. Den riktar sig snarare kanske mest till personer som Simien själv, som inte nödvändigtvis känner sig representerade i kulturen och måste balansera mellan olika grupper. – Jag kan förstå varför en mer aktivistiskt lagd person kan känna sig besviken av filmen. Men samtidigt tror jag inte en film kan lösa problemet. Jag började skriva den för länge sedan, men om jag fick ändra något skulle jag förmodligen haft ett större fokus på svart aktivism. Jag tror ett av våra problem idag är att vi inte vet hur vi ska vara aktivister längre. Alla i filmen väntar på en ledare. Rasismen har blivit så dold under ytan, att den blivit svårare att bekämpa öppet. Men filmens syfte är inte att belysa det. Kanske kan någon annans film göra det? JUSTIN SIMIEN SKRATTAR när han avslutar meningen, han skrattar

ofta. Och det leder oss till att prata om förväntningarna på en svart regissör. Det verkar som att vi är så pass svältfödda att när det väl kommer en film är förväntningarna, och kraven, enorma. – Det tuffa med att göra svarta filmer är att det finns få av dem, och det skapar ett system där bara en viss typ av filmer får göras. Antingen är det jätteallvarliga om slaveriet, eller så berör de inte problematiken överhuvudtaget. Men om du vill göra en film i mittfåran, sätts mycket press på att den ska fånga allt. Och det bäddar för misslyckande. Sanningen är att vi behöver, inte bara min film – utan många filmer! Så att hela spektrat kan berättas. Men om vi förväntar oss att varje film ska vara alla dessa filmer, kommer vi aldrig få resten av dem! Sanningen är att Dear White People faktiskt lyckas skildra flera mångfacetterade personer, med egna individuella problem och drömmar. Det låter enkelt, men är ganska ovanligt. Simien berättar om reaktionerna han fått, särskilt på karaktären Lionel. – Vissa säger att de verkligen inte gillade att jag hade gaygrejen där, vissa säger att det var alldeles för mycket, medan andra inte tyckte att jag gick djupt nog. Jag tror verkligen att om man känner att ens egna perspektiv inte finns speglade i kulturen, måste man själv skapa dem. Jag gjorde det, men jag är inte du, jag är inte alla personer. Om du känner starkt för något, gör precis som jag gjorde och se till att din bok, film eller poesi når ut till människor. FILMEN HAR FÅTT strålande recensioner. Ändå kände sig vissa svarta

personer besvikna när de lämnade biosalongen. De hade förväntat sig något radikalare, och tyckte filmen kanske gav efter på vissa punkter. Men Simien understryker att filmen inte är en manual, utan handlar om fyra personers identitetsskapande. – Jag älskar filmer som ”makes me feel some type of way”, sådana som får en att lämna biosalongen och säga ”jag är inte säker på vad jag tyckte om den ännu”. Jag hatar filmer som bara frammanar reaktionen ”den var bra”– jag minns inte de filmerna, jag köper dem inte. – Du kanske inte lämnar biografen med svaret på hur du ska få slut på rasismen, men det är såhär världen ser ut. Det är här vi befinner oss. Låt oss prata om det. X

NÖJESGUIDENS

ÖLMÄSSA

29–31 JANUARI Ölintresset i Sverige har jäst och bubblat de senaste åren, och framför allt har vi sett ett växande intresse för hantverksöl. Nu lanserar Nöjesguiden en ölmässa helt inriktad på svenska mikrobryggerier. Den sista helgen i januari 2015 går Nöjesguidens Ölmässa av stapeln på Drottninggatan 81 i Stockholm. Den håller öppet för allmänheten från torsdag till lördag och arrangemanget produceras i samarbete med Bakåt:Framåt. Majoriteten av de tjugotal bryggerier som medverkar är svenska mikrobryggerier.

MEDVERKANDE BRYGGERIER: All in Brewing Beer Studio Beerbliotek Designbrew Nya Carnegiebryggeriet Omnipollo Oppigårds Pang Pang Poppels Sigtuna St:Eriks Bryggeri Sthlm Brewing Company Oceanbryggeriet Åre Bryggcompagni Värmdö Bryggeri med flera. Läs mer om Nöjesguidens Ölmässa och boka dina biljetter på nojesguiden.se/olmassan.

KRÖNIKA

”Varför låter det som att ni hört babyänglar sjunga för första gången ur gyllene trumpeter fyllda med kattungar?”

”JAG HATAR DEN AKUSTISKA STATUSEN”

är jag en dag fastnat på internet och i texten om en idiotisk studie som landat i slutsatsen att begåvade människor lyssnar på Dylan, och dumma på Beyoncé dyker ett klipp upp i Facebook-flödet. Det är ett drygt 13 minuter långt liveset med T-Pain, ursprungligen publicerat av amerikanska NPR Live för deras format Tiny Desk. Under konserten framför T-Pain, en man som blivit tätt sammankopplad med ringsignaler, tre låtar helt utan den auto-tune som blivit hans signum. Reaktionerna från både fans och popkulturmedia lät inte vänta på sig, folk var alldeles till sig över att han som sedan 2005 livnärt sig på sin musik som bland annat sångare kunde hålla en ton. Det var rena klickbetesreaktioner på det akustiska, ingen kunde tro hur det lät när mannen med den knäppa hatten sjöng.

VISST KAN MUSIK, framförallt klubbig välproducerad sådan, få en ny

naken ton och visst förändras tilltalet när den framförs akustiskt. Men jag blev oerhört provocerad. Det är deprimerande att folk alltid blir så imponerade när r’n’b och rap framförs akustiskt. Att människor som aldrig skulle lyssna på Beyoncé gillar Ane Bruns Halo-cover ”trots” att det är en Beyoncé-låt. Jag hatar den akustiska statusen och den underliggande rockismen som bär upp den, framförallt förväntar jag mig mer från oss r’n’b-lovers och fans. Jag förväntar mig att folk hört att T-Pain såklart är en hyfsad sångare, att auto-tune för honom fungerat som ett instrument och att användandet av det bara varit en del av hans begåvning. Jag blir också rasande över överreaktionerna, herregud, han har en medelbra r’n’b-röst, varför låter det som att ni hört babyänglar sjunga för första gången ur gyllene trumpeter fyllda med kattungar? DET HELA KÄNNS också deppigt i perspektiv. I mars publicerade The New Yorker en text om T-Pain skriven av Leon Neyfakh med rubriken 36

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

”The Sadness of T-Pain”. Artikeln beskriver till stor del hur han blivit intimt ihopkopplad med och lanserat auto-tune som instrument, och på grund av detta blivit neddragen i skiten när samma ljudeffekt populariserats och missbrukats av flera mycket sämre artister och musiker. Samtidigt tilläts vissa andra artister, Kanye West och Future, göra hela auto-tuneade album med sin kredibilitet intakt, samtidigt som de dessutom mobbade T-Pain. Han var ledsen och tro fan det. ”Kritiken och förlöjligandet övertygade honom om att han var värdelös som artist ’jag var helt enkelt inte stolt över mig själv längre’.” I LJUSET AV allt det här blir den akustiska minispelningen och reaktionerna på den extra plågsamma för mig. Jag önskar att han aldrig hade genomfört den, för jag minns den där vidriga Milow-covern på Justin Timberlake och 50 Cents Ayo Technology och hur den spelades på radio. Jag känner inte till vilka motiv T-Pain hade, om han ville bevisa sig eller om det var en del i att marknadsföra sig inför nya plattan men han borde förvägrat sin publik denna upplevelse. Framförallt För övrigt: Old news när du borde han förvägrat den andra läser detta men Rihanna är än sin kärnpublik. äntligen tillbaka på Instagram. Som tur är verkar hans Hoppas vid gud att det beror kommande album inte vara på att hon snart släpper ny särskilt avskalat eller sakna musik. Jag hoppas också att auto-tune. När får vi se ett slut ryktet om Beyoncés andra på den banala tanken om vad självbetitlade album är sanna, som är äkta mat, musik och oavsett hur dumma låttitlarna litteratur? X som nu sprids låter. När du läser detta hoppas jag att vi vet, och att Rihanna är med på en Blow-remix.

REBECKA HEDSTRÖM rebecka.hedström@nojesguiden.se

FEM DATUM DU INTE VILL MISSA I MALMÖ Årets sista månad innebär generellt en stark längtan efter mysiga aktiviteter och så lite tid på språng som bara möjligt. Mindre gin-baserade drinkar och mera mandariner. Den här månaden blir det istället för en rakt igenom klubbsida en lista över fem events som vi inte vill missa.

Huset: Baba Stiltz (SE)

Sounds Queer

Babel i Malmö, den 28 november

Inkonst, Bergsgatan 29 i Malmö, den 5 december

Nya klubben Huset tar hit Baba Stiltz! Wizkid:et är aktuell med hyllade albumet Total som släpptes på Studio Barnhus i oktober. Studio Barnhus har beskrivit Baba Stiltz musik som ”psykadelisk screw-pop, minimalistisk emo-acid och opiumdränkt coming of age-acid”. Fatta vad bra det kommer göra sig på dansgolvet i kyrkan!

Dokumentärfilmen Sounds Queer porträtterar tre kvinnliga dj:s. Tama Sumo, Resom och Ena Lind är alla väletablerade, men har alla olika vägar till den elektroniska musiken och olika upplevelser av den mansdominerade miljön. Sounds Queer handlar om Berlin, feminism, nördighet och kärleken till elektronisk musik.

Doc Lounge: Advanced Style

Mitt Möllan Julmarknad

Babel, Spångatan 38 i Malmö, den 2 december

Mitt Möllan, Claesgatan 8 i Malmö, den 13 och 14 december

Storslagen säsongsfinal för filmklubben Doc Lounge med filmen Advanced Style, en gestaltning av New Yorks modelejon mellan 62 och 95 år. Det är en gripande skildring om stil och åldersideal.

Fixa alla klapparna på en samma gång! Mitt Möllans julmarknad kommer vara smockat av roliga prylar, konst, kultur, design, vintage, mode och annat soft.

Systerkollektivet presenterar: Silvana Imam Babel, Spångatan 38 i Malmö, den 6 december

Nedräkningen till Silvana Imams livespelning på Systerkollektivets fest börjar lida mot sitt slut. Den 6 december smäller det! Support av FOR BDK.

Baba Stiltz.

DU VET VÄL ATT DU KAN FÅ NÖJESGUIDEN DIREKT HEM I BREVLÅDAN? nojesguiden.se/prenumerera

NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

20,90 KRONOR

ART. 88018 ALK. 4% VOL. 330 ml

facebook.com/gingerjoesverige

6 miljoner människor är i akut behov av mat i Syrien. För att undvika hungersnöd behöver vi under mars samla in pengar till 15 000 matpaket. Sms:a MAT till 72 900 för att skänka 50 kr.

$ONRKRO NDQ VNDGD GLQ KlOVD

www.bibendum.se

Maten är slut.

Möt Ginger Joe!

KROG

FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

AYURVEDA FÖR DET ALLMÄNNA KÖKET Ayurvedisk matlagning har kommit att bli ännu ett av alla modeord i dessa tider av hälsotrender och kosthållning. De flesta förknippar ordet med yoga, hinduism och indisk mat, och även om det inte är långt ifrån sanningen, är det en annan infallsvinkel som den sociala matentreprenören och doktoranden Zeenath Hasan vill belysa. ZEENATH HASAN ÄR uppvuxen i södra Indien och

flyttade till Sverige och Malmö för fem år sedan då hon fick en doktorandtjänst på Malmö Högskola. Zeenath Hasan doktorerar i Medie- och kommunikationsvetenskap på hur den indiska regimen ser på den teknologiska framväxten i Indien, och parallellt med forskningen driver hon matkurser och catering, med tonvikt på ayurvedisk kokkonst. Hon kallar sig social matentreprenör.

I TRYGGHETSÄTARNAS LAND MITT BLAND ALLA livsstils- och hälso-

relaterade matfilosofier har det dykt upp en bubblare där kalorier och hur Instagram-vänlig maten är inte är lika viktigt. Kanske så långt ifrån LCHF och ayurvedisk kokkonst vi kan komma. Jag pratar om Comfort Food. Comfort Food, i sin engelska betydelse, innebär varken rent tröstätande eller mat som behöver vara enkel att göra. Innebörden är mat som skapar trygghet och får oss att må bra, med någon form av nostalgisk koppling. Gärna med mycket kolhydrater och kalorier. Det kan vara allt från husmanskost mormor lagade när en var liten till hemmapizza eller pannkakor. För hemmakockar har Comfort Food blivit riktigt poppis i kokbokshyllorna. Jamie Oliver gav nyss ut sin stora Comfort Food-kokbok och en av Nöjesguidens tidigare krogredaktörer Björn Gadd och hans fru Hanna släppte tidigare i höstas en vegansk comfort food-receptsamling. Krogarna verkar dock ännu inte ha hoppat på trenden

Ayurveda är ursprungligen en läkekonst, som härstammar ur hinduismen och bygger på att det finns tre grundläggande principer: Vata, Pittha och Kapha, som representerar krafter och påverkar oss både fysiologiskt och socialt på olika sätt. Till exempel tid på dygnet, årstid och inte minst mat och olika råvaror stärker och försvagar dessa olika krafter. Det kan låta komplicerat men till syvende och sist handlar det om att leva ett balanserat liv. – För många känns ayurvedisk mat väldigt svårtillgänglig, säger Zeenath Hasan. Jag förstår det eftersom det inte är helt ovanligt att experter säger att den som vill börja leva enligt ayurveda måste gå igenom en massa dyra kurser och skaffa sig en ayurvedamästare. Det har nästan blivit elitistiskt och skapats mycket bestämmelser kring vad som är rätt och fel. Det är något jag verkligen ställer mig emot. Ayurvedisk mat ska, i min mening, vara lätt att börja med. Och det viktigaste är att släppa de föreställningar som finns och acceptera att det är en metod som går att tillämpa på all slags mat. Det är inte helt ovanligt att ayurveda direkt förknippas med Indien, men lämpar det indiska köket sig bäst?

– Det går alldeles utmärkt att laga skandinavisk ayurvedisk mat, svarar Zeenath Hasan. Det handlar om att applicera ayurveda på sin samtid och att inse att det handlar om sättet maten tillagas på. Det tror jag är ett av de vanligaste missförstånden. Sedan kommer traditionen från Indien och då är det klart att många recept utgår från kryddor som är vanligare där. Men jag är generellt trött på att mat kategoriseras efter nationalitet. Högt på min agenda är att få människor att prata om mat utifrån vad den innehåller och hur den tillagas, istället för vilket land den kommer ifrån. FÖR ETT ÅR sedan öppnade Zeenath Hasan restaurangen Tapori Tiffins inne på mattorget på Mitt Möllan efter ha känt att utbudet av restauranger i Malmö var alltför homogent. Framför allt var det bristen på kärlek till hantverket kring matlagningen hon saknade, och att det inte fanns någon ayurvedisk restaurang i Malmö. – Vår slogan på Tapori Tiffins var ”street food, raw food och ayurveda”, berättar Zeenath Hasan. I början serverade vi mycket sydindisk mat, och det berodde på att jag bjöd in mina indiska vänner att sätta första menyn. Sedan tog en nigerian-kanadensare över och menyn ändrades helt. Sedan dess har vi haft svenskar, österrikare och argentinare som alla fått laga mat från minnet. Tydligen fanns det en ayurvedisk restaurang

fullt ut. Oftast hittar vi Comfort Foodalternativen under det bestående ”Våra klassiker” på menyn. Det trygga alternativet som alltid är gott till ett förhållandevis bra pris. Men är det nyttigt då? Strunt samma så länge det är gott. Alla vet att en balanserad kost till syvende och sist ändå är det enda rätta. Smaklig spis!

Mina Comfort Foodfavoriter i Malmö och Lund:

borta vid Konserthuset för ungefär 30 år sedan, som nu är borta sedan länge. Förutom den har vi varit den enda ayurvediska restaurangen i Malmö.

”Jag är generellt trött på att mat kategoriseras efter nationalitet.” EFTER NÅGRA MÅNADER lade Tapori Tiffins ner sin

dagliga servering och övergick till enbart catering, events och privata matkurser. – Det är inte lätt att vara entreprenör i Sverige, konstaterar Zeenath Hasan. Det finns otroligt många regler rörande livsmedelshantering, kassasystem, fackliga regler, bokföring med mera. Det slukar all energi från kärnverksamheten. Catering är ett mycket bättre alternativ för mig. Nu har jag lämnat Tapori Tiffins och jag kallar min verksamhet kort och gott för ”The Kitchen Project”. För första gången jobbar jag med en professionell kock som heter Soniya Sjöberg. Hon är duktig på mjölksyrning och jobbar mycket med ätbara blommor. ZEENATH HASANS RESA som matentreprenör tog sig en ny väg när den dagliga serveringen upphörde. Under vårt samtal bubblar hon av nya idéer och matkoncept. Zeenaths man är från Danmark och det är där hon har funnit sin nya, aningen kontroversiella, och spännande idé. – Restauranger och andra verksamheter i vår del av världen slänger otroliga mängder råvaror och mat som lätt skulle kunna återanvändas, säger Zeenath Hasan. I Danmark finns det en nationell "matbank” som tar hand om överbliven mat från grossister, men det är inget som finns i Sverige. Nu har jag dock fått godkänt av myndigheterna i Malmö att genomföra ett test där jag ska ta hand om spillmat i liten skala. Två dagar i veckan ska vi öppna upp restaurangen igen och servera mat tillagad på överblivna råvaror. Vi ska även låta gästerna betala så mycket de känner för maten. Konceptet går under namnet ”Projekt Matborgare” och för mig handlar det om en demokratisering av tillgången till lagad mat, samtidigt som vi tar hand om det överflöd vi skapar. Läs mer om Zeenath Hasans projekt på taporitiffins.se.

6 Läs mer på nojesguiden.se /krog/malmo

tellskänslan är det värt.

med spaghetti för under hundralappen går hem varje gång.

Öppet: mån–tors 11.30–23.30, fre 11.30–00.30,

Öppet: mån–lör 11.30–22.00

lör 12.00–00.30, sön 13–22

Janssons frestelse, Siesta Hjorttackegatan 1 i Malmö,tel 040-6111027, siesta.nu

En Janssons frestelse tillsammans med ett knäckebröd med lagrad ost och en kall pilsner är så trivsamt det kan bli. Öppet: mån–tors 11.30–23.00, fre–lör 11.30–00.30

Lasagne, Alfredo’s pasta Mårtenstorget 1 i Lund, tel 046-211 89 03

ERIK NEPPELBERG erik.neppelberg@nojesguiden.se Twitter: @nepplet

På genuina Alfredo’s i Saluhallen är allt gott på menyn och lasagnen (med eller utan kött) är en klassiker. Öppet: mån–lör 11–20

Sillalåda, Restaurang Möllan Bergsgatan 37c i Malmö, tel 040–121015

Finns det något bättre än sill, grädde, potatis och lök bakat i ugnen?

Köttbullar i tomatsås, Epicuré Generalsgatan 4 i Malmö, tel 040-971100, epicure.nu

En rejäl portion köttbullar i tomatsås

Öppet: mån–lör 17–01, sön 17–00

Räkmacka, Grand Hotel Bantorget 1 i Lund, tel 046–2806100, grandilund.se

Grands klassiska räkmacka är gigantisk och kanske lite väl dyr men för stadshoNR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

KROG

SMAKFULLT I SNAPPHANESKOGEN Snapphane Adelgatan 4 i Malmö, tel 040-150 100, snapphane.nu

Med Snapphane fortsätter bröderna Mats och Ebbe Vollmer sin beundransvärda mission med att tillföra nya restauranger till Malmö. Från de okej-men-inte-såmycket-mer etablissemangen SOT och Gyoza Robo Bar till Nöjesguiden-favoriten och Malmös bästa fine dine-krog Vollmers har de byggt upp ett eget litet universum av krogar. Förväntningarna är alltså tämligen högt ställda när vi öppnar den anspråkslösa dörren till Snapphane, som nu tagit över nedlagda Gyoza Robo Bars lokal i Mayfair Hotel-huset. Lokalen är helt nyrenoverad och köket har placerats i mitten av matsalen med glasrutor omkring för full insyn. Inredningen känns lite classy dansk med mycket koppar, svart och grått. Inte mysigt men inte heller stiff. Snarare fräscht och värdigt. Vi möts direkt när vi kommer in av den trevliga serveringspersonalen som hela kvällen därefter erbjuder en avslappnad och kunnig service. Menyn består av mellanrätter på temat treenigheten där varje rätt bygger på huvudsakligen tre ingredienser i kombination. På servitrisens inrådan

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

tar jag och mitt sällskap en rätt av varje på menyn att dela. Gött med FOMObeställningar. Först ut är blåmusslor med smörkokt grönkål (95 kronor). Detta är en bra start. Musslorna är perfekt kokta och grönkålen är rentav ljuvlig. Salt, smör och härligt stunsig kål. Därtill serveras vi en rimmad torsk ångad i sjögräs med en skummig emulsion och gurka (95 kronor). En mild rätt som är väldigt fräsch. ”Tänk på den som en bakad potatis” säger servitrisen och vi renskrapar sjögrässkalet på den goda torsken. Servering nummer två innehåller en tallrik med vad som ser ut som en hög med fikoncrème. Det visar sig bara vara toppen av ett berg av rökt vildand och den isländska yoghurten skyr (85 kronor). Vackert, enkelt och gott. Vildanden smälter i munnen. Därtill serveras vi en ekologisk tupp med auberginekräm och fräst tuppskinn toppad med svärtad citron (110 kronor). Tuppen är otroligt saftig och i kombination med det krispiga skinnet och den djupa smaken i auberginekrämen är detta kvällens näst bästa rätt. Den absolut bästa kommer nämligen efter. En svampsymfoni (135 kronor) bestående av trattkantareller, gula kantareller, syltad svart trumpetsvamp och blek taggsvamp. Hårt stekta och enligt vår servitris tillagade med ”smör och kärlek”. Vana vid svamp som vi är denna succésvamphöst är förväntningarna modesta men detta är bara helt galet gott. Toppad med endast lite rostad lök får svampen sitt förtjänade strålkastar-

FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

ljus och den bleka taggsvampen smakar och är saftigare än den bästa av biffar. Det långkokta lammlägget (125 kronor) med tre gånger butternutpumpa; en kräm, en ugnsbakad skiva och ett chips är också otroligt smakfullt. Men i relation till svamprätten blir smakerna nästan för starka. Men hellre för mycket smak än för lite. Till dessert serveras vi tre goda ostar (85 kronor) med en delikat marmelad på kumquat och havtorn. I kombination med det rysligt goda desservinet som är ett naturvin med tillsatta bubblor

med smak av bär och honung är detta en strålande avrundning. I kampen om landet mellanrätter har Malmö fått en ny stark utmanare. Snapphane är dock till skillnad från sitt namn ingen smutsig gerillaverksamhet i skogen utan ett elegant urbant etablissemang i gränslandet mellan casual och fine dine. Kring denna smakfulla treenighet på en tallrik är vi dock helt eniga. Detta är riktigt bra. Öppet: tis–lör 17.00–23.30.

DRYCK på KROGEN 2. Låt vinet tala. Försök inte pressa det

BLI EN GRYM BLINDPROVARE

på svar. Låt intrycken komma naturligt. 3. Blindprova bara blindprovningsbara viner. Håll er till klassikerna. Försök inte sätta dit dina kompisar genom att servera nebbiolo från Nya Zeeland.

Visst kan det vara tufft att sätta innehållet i glaset utan att veta vilket vin du dricker. Men det finns många fler fördelar än så med att prova vin blint. Alf Tumble och tre sommelierstjärnor lär dig tricksen du behöver veta.

närvarande och du kommer närma dig vinet på helt annat sätt. Med lite övning kommer du snart att kunna urskilja olika typer av vin, och det som en gång bara var ett glas rött eller vitt har vips blivit en del av något större.

Beatrice Becher Sommelier Sturehof, Stockholm, nordisk mästare 2014

Sommelierstjärnornas 3 bästa tips för att bli en bättre blindprovare FOTO: JEAN BERNARD.

BLINDPROVNING AV VIN är egentligen en tävlingsgren i den till synes udda sporten sommelierie. Det är ett moment där man under tidspress ska lista ut vad som finns i glaset genom att snabbt analysera färg, doft och smak. Ett metodiskt detektivarbete som bygger på bra minne och upptränade sinnen. Bara genom att studera vinet med blicken kan du få en hint om vinets ungefärliga ålder, vilken druva det är och därmed också kanske vilket land det rör sig om men ofta avslöjar doften mest. Här ryms tusentals aromer som för den erfarne provaren avslöjar allt från druvkaraktär och ursprung till produktionsteknik och årgång. Men smaken då? Den är såklart också viktig. Främst för att den adderar syra, sötma, sälta och strävhet till provningspusslet men också för att den bekräftar de aromer du känt i doften. Att smaka på vinet blir också en summering av alla tidigare intryck. Det är nu du gör din bedömning. Men varför ska man som glad amatör prova vin blint? Bortsett från att det är kul är den största vinsten att du tränar upp dina sinnen. Med känselspröten på helspänn blir vinet i allra högsta grad

och smaker i din närhet. Sniffa på allt du stoppar i din mun. Dryck som mat. 2. Lär dig att prova ett vin metodiskt. Varje gång du får ett glas framför dig, ta 30 sekunder av stor koncentration och försök analysera vad du har framför dig. 3. När du stoppar ned näsan i ett okänt vinglas finns det två vägar att gå: lita på det första, hundradelssnabba mötet med vinet som utlöser en igenkänningsreflex, den är ofta rätt. Den andra, långa vägen som man vidtar när den första inte funkar, är den kunskapsbaserade analysen. ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se Twitter: @alftumble

1. Det finns inga genvägar. Prova, prova, prova! Både blint och halvblint. 2. Spotta, för att hålla fokus. 3. Glöm inte att analysera vinets färg. Ofta fokuserar man enbart på doft och smak.

Arvid Rosengren Chefssommelier CPH Concepts, Europamästare 2013

1. Drick! Att prova och spotta är bra men

att dricka ihop med vänner förstärker upplevelsen och därmed minnet.

Björnstierne Antonson Creative head sommelier Richard Juhlin Champagne Club, svensk mästare 2003

1. Var känslig och nyfiken på alla dofter

Nois tips OCH trix #5: Odla Vietnam hemma! Citrongräs kan vara en bra start. Sätt citrongrässtjälkar i ett glas med vatten, byt vatten varannan dag. Plantera gräset i krukor när det vuxit ut rötter. De tål dock inte frost, så odla i växthus eller övervintra plantorna inomhus. .......................................................................................................... Fler tips och mer vietnamesisk matkärlek hittar du på facebook.com/noiscafeochdeli. Och hos oss på Friisgatan 3.

NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

SCEN & KONST

DEN URARTADE KONSTEN JAG KOM HÄROMDAGEN över en gammal

debattartikel på Opinion (svt.se) som Sverigedemokraternas ungdomsförbunds kulturpolitiska talesperson Anton Stigermark skrivit. Han tog i artikeln upp vikten av samhällskritik i ett försök att hålla Dan Parks då senaste utspel om ryggen. Jag skrek till av frustration då jag återigen påmindes om denna hjärnbefriade händelse och den efterföljande debatten. Denna värld av idioti vi lever i. Låt mig ta er igenom scenariot. I samband med invigningen av sin egen utställning på galleri Rönnquist & Rönnquist kommer Dan Park ut med händerna högt sträckta över huvudet hållandes i ett plakat där det står ”Entarte Kunst”. Den urartade konsten. I utställningen finns verk som ”Zigenarbrott är något gott”, ”Oroliga blå n..... blir tokiga”, ”Sluta kränk mig jag är ingen

n....” och ”Vår n....slav är bortsprungen”. Han ser tillsynes road ut och verkar inte alls störas av den arga folksamling som samlats kring galleriet. Galleristen Henrik Rönnquist flinar åt uppståndelsen samtidigt som han verkar något nervös. Det är en tidsfråga innan något kommer hända. Men Henrik Rönnquist vidhåller att det är viktigt för yttrandefriheten att Dan Parks verk får

”Jag menar att rasism är rasism oavsett om det är förklätt som konst.” visas. Han menar att man måste se humorn i Dan Parks verk. Humorn i att en blond Kalles Kaviar-liknande karikatyr säger ”I hate blacks”. Humorn i att Dan Park demonstrerade med nynazistiska Svenskarnas Parti i Stockholm 2013. Humorn i att Dan Park liknat muslimer vid grisar och invandrare vid parasiter. Humorn i att dela ut toalettpapper på en

demonstration för papperslösa. Humorn som på något sätt helt undgår mig. Anton Stigermark skriver upprört i sin artikel att Dan Parks konst ska kritiseras men inte bestraffas, alltså att konst med uppenbart rasistisk agenda ska få existera i konstens namn. Jag menar att rasism är rasism oavsett om det är förklätt som konst. Att personer med socialt och kulturellt kapital likt galleriägaren Henrik Rönnquist väljer att ställa sig bakom någon som Dan Park, som är i aktiv opposition mot nästan alla minoriteter som existerar, är ett stort jävla problem. Jag skriver detta som en uppmaning, en gång för alla, snälla världen nästa gång Dan Park gör någon skit kan vi väl bara skita i honom? Låt oss kväva hans fåfänga utspel och få slut på denna rasistiska kräkkavalkad.

JULIA HOLST julia.holst@nojesguiden.se

BÄST JUST NU även musiker. Ensam på scen med endast golvet, taket och rummets fyra väggar som kompanjon framför hen sina nyskrivna hits och utforskar de överlevnadsstrategier genom punkig estetik då hen anser att estetiken i sig är överflödig.

Konst på bio – David Bowie Is Kino, den 6 november–14 december

Potato Potato – Breakfast Club Potato Potato, Rolfsgatan 5, varje onsdag till den 17 december

Scenkonstkollektivet Potato Potato har nya lokaler och allmänt mycket nytt på gång. Men det som får mig att gå igång mest är deras nya frukostklubb som innefattar diskodans, frukost och kaffe. Med en kopp java i handen gungar du runt till lite sköna beats i mjukiskläder samtidigt som världen utanför långsamt vaknar till liv. En lagom flummig och härlig start på en ruskig vintermorgon för det annars morgonsura jaget.

David Bowie Is är en del av projektet Konst på Bio vilket visar världskända konstutställningar på bio. Tidigare har man visat utställningar från Moderna Museet och British Museum men denna gång är det David Bowie Is som ställs ut på välrenommerad Victoria & Albert Museum i London. Utställningen filmades på avslutningskvällen av den helt utsålda retrospektiva utställningen där en mängd föremål från Bowie-arkivet visades upp för första gången. Tillsammans med filmens värd, utställningens kurator Victoria Broackes och Geoffrey Marsh, Tori Wrånes – Your Next Vacation Is Calling

FOTO: ELIN LUNDGREN /LILITH PERFORMANCE STUDIO

får man följa med runt i utställningen och ta del av intrikata berättelser om föremål från olika delar av Bowies konstnärskap. Deras djupgående och pålästa guidning ger en unik inblick i Bowies kreativa utveckling som konstnär. Ett sällsynt och sjukt intressant initiativ som samtliga bör ta i akt och ta del av.

Tori Wrånes – Your Next Vacation Is Calling Ofelia Jarl Ortega – Hidden For Us Tidigare Inkonst men nu flyttad till Potato Potato, Rolfsgatan 5, den 3–4 december

Hidden For Us är något så (o)vanligt som en koreograferad icke-konsert med okonventionellt sängkammarsnack, feministiska strategier och rena hits. Geniet Ofelia Jarl Ortega står bakom denna något magiska sammansättning och är performer, koreograf och nuförtiden 42

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

Lilith Performance Studio, Bragegatan 15, den 4–6 december

Lilith Performance Studio har bjudit in den norska konstnären Tori Wrånes som brukar använda sig av ljud, kostym, arkitektur och skulptur för att förändra sin uppenbarelse och skapa installationer. Genom att kombinera performance, ljudspel och rekvisita skapar hen en storskaligt drömsk imaginär värld. Skynda er att boka biljett då de tenderar att försvinna fortare är smör i solsken!

TRISTESS, NJUTNING OCH NAMNLÖSA BEGÄR

SPELAS DEC-MAJ BACKA TEATER AV FERDINAND BRUCKNER ÖVERSÄTTNING STEFAN ÅKESSON REGI ANJA SUŠA MED RASMUS LINDGREN, YLVA OLAISON, RAMTIN PARVANEH, MIA RAY, JONATAN RODRIGUEZ, ULF RÖNNERSTRAND, EMELIE STRÖMBERG MUSIKER STEFAN ABELSSON, ANDERS BLAD, DANIEL EKBORG, BO STENHOLM SCENOGRAFI & KOSTYM HELGA BUMSCH MASK LINDA BOIJE AF GENNÄS MUSIK IGOR GOSTUŠKI KOREOGRAFI DAMJAN KECOJEV

LINDHOLMEN HISINGEN | WWW.BACKATEATER.SE | 031 708 71 00

MODE 6 Läs mer på nojesguiden.se /mode

HEALTH GOTH STARTER PACK I skrivande stund flammar Twitter-trenden att göra ett så kallat startpaket åt olika företeelser som mest intensivt. Här är en äkta health goths officiella starter pack.

EN STUDIE I HEALTH GOTHENS UPPGÅNG OCH FALL

Välfylld Nike-gympapåse.

Normcoren är död och ironiserad över till leda. En ny stjärna på internettrendhimlen har hunnit tändas och, om man ska lyssna på rörelsens early adopters, redan släckas igen. Health goth är kanske inte här för att stanna, men det är åtminstone här. Text: GRETA THURFJELL

tidernas begynnelse, det vill säga på nittiotalet, fanns en stil som hette sportgoth. Av tidigare nämnda anledning finns inte mycket dokumenterat, men det ryktas om att sportgotherna klädde sig i helsvart Adidas och dyrkade Nine Inch Nails. Inte helt olikt dagens hälsogother – förutom att dessa faktiskt sportar. Det bästa en äkta hälsogoth vet är att sorgset kasta kettlebells till de lila tonerna av Yung Lean (ur självömkanssynpunkt tveklöst tiotalets Trent Reznor).

FRÅN BÖRJAN, DÅ. Begreppet health goth kom till när

några svartklädda killar från Portland i april 2013 startade Facebook-sidan Health Goth, ett hörn av internet fyllt av svartvita bilder på robotkroppsdelar och matta tights i tyg som andas. Redan innan detta hade modeskaparen Rick Owens gjort looken till sitt signum, men utan att namnge den – i – deadworldwide.tumblr.com sina svarta skynken och muskulösa armar är han sinnebilden av health goth, särskilt efter att upprepade gånger ha skosamarbetat med Adidas för att få något snyggt att springa i. Under modeytan bubblade en rörelse bestående av att äta gröna grönsaker, göra deadlifts (!) och lyssna på Nitzer Ebb.

”Lift heavy, eat clean, and hail Satan!”

MEN GOTHER ÄR inte kända för sin kärlek till mainstream. Den elektroniska musikern Johnny Love lanserade i somras en kollektion av t-shirts och sportbehåar med tryck som ”I JUST CAN’T” och 44

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

”JUST DO ME”, i kombination med tribalmönster och en modifierad Nike-logga. (Loves tillhörande manifest, Health Goth Fitness Bible, varnar för att lyfta mer skrot än man orkar eftersom ”this is not the self harm goths are fond of”.) Tidningar som Marie Claire, Huffington Post och PAPER uppmärksammade trenden. Konventionella men svartklädda namn som Kylie Jenner, Jessie J och Kat Von D (finns hon fortfarande?) började lyftas fram som health goth-förebilder. Allsköns ickegother köade till Alexander Wangs H&M-kollektion, onekligen hälsogothinspirerad i sitt utförande. Och de riktiga hälsogotherna kröp tillbaka in i sina latextäckta grottor. PÅ INSTAGRAM ÄR #healthgoth-taggen fylld av tusentals bilder på svartklädda människor i gymspeglar. Jag har bevittnat hur många av mina egna vi-följervarandra-på-Instagram-bekanta försvinner allt djupare ner i mandelsmör- och palmbladsträsket. På vissa sätt ligger health gothen ändå nära den så utskrattade normcoren, estetiken är inte helt annorlunda, nittiotalsvurmen går igen. Men hälsogotiken har en fördel i att den åtminstone har god smak nog att föredra industrisynth framför, låt oss säga, Seinfeld-jingeln. Ändå läser jag på Tumblr (till vilken annan plats söker man sig för att researcha något så internetkompatibelt?) om att health gothen är död. Istället föreslås en ny subkultur, ”elf goth”: ”Grow out your hair. Straighten it and bleach as light as you can. If you are super committed, get your ears modified to be pointy. Learn archery as soon as possible.” Ni vet var ni läste det först. X

Svart antioxidantvatten.

Sad Boys.

Rick Owens x Adidas-sneakers.

LITTERATUR

FEL BOK VANN EIRÍKUR ÖRN NORÐDAHL borde fått Nordiska rådets litteraturpris. Det tycker jag, Bodil Malmsten och förhoppningsvis några till. Varför? På grund av 565 sidor Ondska och en sida tacktal som aldrig framfördes. Jag kommer till talet, men först lite om den isländska ljudpoetens strålande samtidsroman: Ondska. Jag gissar att bokens skrattfaktor i kombination med skildrandet av nazismens brott i Litauen påverkade juryns beslut. Det blev kanske magstarkt med en bok som är rolig och fruktansvärd på samma gång? Fabulerande och sann. Stundom är texten en uppsats som löpt amok. Norðdahl har ett påläst rabulistpekfinger på pulsen hos den gryende fascismen i dagens (Fort) Europa samtidigt som han, parallellt, beskriver utrotningen av den judiska befolkningen i staden Jurbarkas 1941. Lägg till ett skruvat svartsjukedrama och en uppsjö förklädda nutidsspaningar, addera ett blottande av nationalistisk ”logik” och voilà: du har Ondska. Du har hisnande folkbildning, skickligt utmejslad i sin struktur. I sin rörelse mellan samtidens Island och tredje rikets avhumaniserande mekanismer, där förskjutningar i ordens betydelse möjliggjorde ideologins framfart. I form av propaganda, men också insipprande som gift i vardagens samtal. När förtryckta omedvetet anammar fiendens språkbruk inser en tyngden i den judiska filosofen Franz Rosenzweigs ord: ”Språk är mer än blod.”

Det hade varit en välbehövlig glädjedödare i stadshusets oförtjänt mysiga samkväm, men förblev en skrynklig lapp i en isländsk författares kavajficka.

MÅNADENS LÄSNING Ondska Eiríkur Örn Norðdahl Rámus

Eiríkur Örn Norðdahl.

I Ondska refererar Norðdahls huvudperson Agnes till filologen Victor Klemperers omistliga realtidskartläggning Lingua Tertii Imperii, en kartläggning som just inleds med Rosenzweigs citat. Det är ingen slump. Det fanns och finns massvis med språk i nazismen, i ondskan och det finns massvis med språk i romanen som fick se sig besegrad av Kjell Westös Hägring 38 under Nordiska rådets prisutdelning. Jag har inte läst Westö, men åsikten kvarstår: fel bok vann. Fel tacktal framfördes. På Facebook skrev Norðdahl dagen efter om den absurda ceremonin där Triple & Touch skrek åt alla att ha roligt, där politiker njöt av sydafrikansk dans till tonerna av Paul Simon. Samtliga nominerade hade ombetts förbereda sig, utifall att. Norðdahls tacktal riktade kritik mot den borgerliga och fascistiska politiken. Mot nationalismen och dess nordiska ansikten. Det påminde om alla som dör ”på grund av våra stängsel och våra lagar… vår rädsla, vår misstro och vår hopplöshet…” Den nordiska modellen.

Den klär av fascismens språk och ideologi. Den är intelligent och problematiserande, fylld av skamlös berättarlust, svindlande metainfall och viktigt allvar. För att ytterligare sälja in kan jag avslöja att en nynazists potensring spelar en av rollerna.

utsagor om en barndom innesluten i främlingskap. Om sagans potentiella fulhet, om systerskap och stumhet. Det är skarpa, vackra dikter. För att poesi som arbetar med de slitna komponenterna ”minne” och ”barndom” ska kännas befogad krävs en övertygande röst. En sådan, genomskärande och egen, har Nova Gullberg Zetterstrand. Raderna hamrar sig fram i takt med hissen under diktjagets heltäckningsmatta, sticker direkt för att växa vidare i sinnet. ELIS BURRAU elis.burrau@nojesguiden.se Twitter: @elis_burrau

Förtvivlade människor Paula Fox Natur & Kultur

Paula Fox Förtvivlade människor från 1970 är felfri från titeln till sista ordet. Med en perfekt tuktad prosa skildras ett krisande par i Brooklyn. Ett bett från en hemlös katt får dra igång ett bittert och suveränt realistiskt händelseförlopp där samhällets trasighet sipprar in och speglas mot det småborgerliga äktenskapets lilla helvete. Jonathan Franzen sägs ligga bakom bokens nyutgivning och han kunde ha studerat sin favoritroman lite noggrannare, underbart är kort.

I utlandet Nova Gullberg Zetterstrand Modernista

I utlandet är laddad med 57 koncentrerade

DRÖMMER DU OM ATT BLI FÖRFATTARE? Tidningen Svensk Bokhandel guidar dig i förlagsvärlden. Ett helt år med tidningen och tillgång till allt på nätet. svenskbokhandel.prenservice.se Ange internetkod 275-2751100

NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

SPEL

SPELEN OCH KRIGET 2014

”War always happens at somebody’s doorstep” SAMMA SAK VARJE höst. Spelhyllornas största titlar skriker ut sitt budskap: nazisterna/ryssen/terroristerna är här! Till vapen! Kriget är här! Men varför tar kriget så stor plats i spelkulturen? Och varför har det gjort det sedan år noll – oftast helt utan en tanke på att problematisera detta det mörkaste som finns? Som med Call of Duty: Advanced Warfare. Årets version av Call of Duty utspelar sig 40 år framåt i tiden. Här spelar Kevin Spacey en stereotyp krigsentreprenör med galet maktsug – och spelaren blir hans shackpjäs att kasta mellan konfliktzoner världen över. Det allra senaste från krigsindustrin testas i fält – och du är halvcyborgen som får agera bödel där terroristerna drar fram. Exakt vem som är värst tål att diskuteras. Men särskilt mycket tid för diskussion blir det aldrig. Framför allt inte om du spelar Call of Duty i flerspelarläget som de flesta gör. I praktiken är det en kaotisk och ofta riktigt rolig lek (även om alla inte leker den på ett schysst sätt), men i teorin är det svårt att motivera det aldrig avstannande kriget mellan två sidor som utformats för att vara exakt lika goda kålsupare. Här är kriget ett självändamål. Visst händer det att spelen blir pojkdjupa och försöker måla med gråskalor. Men utan konflikten i grunden finns ingenting kvar. This War of Mine är ett spel som tar sig an kriget på ett annat sätt. Kriget här är inget du interagerar med, inget du med dina bara händer kan styra åt ett eller annat håll. Kriget är 6 en fond, en grundförutsättning som Läs mer på påverkar allting annat. Ditt uppdrag nojesguiden.se som spelare är att få en liten grupp /spel människor att överleva. Utan hypermodern stridsutrustning. Istäl-

Kevin Spacey suktar efter makt.

let för att leta ammunition till din raketkastare kommer du att söka efter något att samla regnvatten i, till exempel. Visst kommer du få uppleva eldstrid – men framför allt kommer du försöka undvika att drabbas av konflikten. Du kommer lära dig att ta hand om människorna i din närhet. Att förhandla om sällsynta varor och lämna ditt skydd under de timmar då krypskyttarna har som extra svårt att träffa dig. Under arbetet med This War of Mine har de polska utvecklarna forskat i hur människor beter sig i krigssituationer. De har tittat på kriget i forna Jugoslavien, det pågående kriget i Libyen – men också hur Polen såg ut under 1940-talet. I fallet med Call of Duty-seriens autenticitet så handlar researchen allt som oftast om korrekt dimensionerade vapen – eller information från kontroversiella ex-CIA-agenter. Är det en privilegierad persons lyx att kunna gnälla om bristen på realism i krigsspel? För den som själv upplevt kriget är kanske den popcorndoftande action-

The Sailor’s Dream.

DRÖMMEN OM HAVET I drömska havsäventyret The Sailor's Dream tar Malmöbaserade Simogo oss vidare på sin spelutvecklarresa. Med Simon Flessers hjälp försöker vi reda ut vad ett spel egentligen är.

Om det finns ett ljud som aldrig kommer att lämna mig är det ljudet av vågor mot solblekta klipphällar. Varje morgon 46

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

under en stor del av min uppväxt vaknade jag till ljudet av Bottenhavet mot den vackra hälsingekusten. När jag senare flyttade ifrån havet, in i landet, var det också ljudet jag saknade mest. Utan det där eviga, vaggande bruset kände jag mig instängd och utlämnad. The Sailor's Dream är Malmöföretaget Simogos (som består av Simon Flesser och Magnus ”Gordon” Gardebäck) senaste spel. Ett spel som vågar sticka ut – och kanske är det den röda tråden som går genom allt de båda spelskaparna gjort. Det sista duon gjorde innan de

stänkaren att föredra framför den som rör upp känslor och minnen från vilka en flytt? Kanske behöver inte det ena utesluta det andra. Spel är mer än bara underhållning, rent ”dokumentära” spel behöver också få en plats. Kanske är dessa båda spel beviset för att spelbranschen äntligen börjar nå någon slags bredd. Och kanske ger det oss hopp inför ännu ett spelår som med största sannolikhet kommer innehålla krig. MICHAEL GILL michael.gill@nojesguiden.se Twitter: @MFGill

lämnade den traditionella spelbranschen (även om Southend Interactive kanske inte kan räknas som en jätteaktör) var att skapa supercharmiga pusselplattformaren Ilomilo. Efter det följde oberoendet i tvåmannaföretaget, och på det en rad spel till mobila plattformar. Och med åren har Simogos verk blivit allt mer intrikata. Kosmo Spin och Bumpy Road var trevliga, lättsamma upplevelser. Beat Sneak Bandit var ett rytmspel med deckartendenser. Year Walk var lågintensiv folkskräck. Device 6 ett genialiskt litterärt formexperiment. Det första som möter mig i The Sailor's Dream är mörker, följt av det där hypnotiska vågskvalpet jag älskar så mycket. Efter följer en icke-linjär, textbaserad upplevelse som inte liknar mycket annat som släpps idag. Många recensenter har frågat sig själva vad ett spel egentligen är, efter att ha spelat Simogos senaste. Simon Flesser, halva Simogo, har förstått att kategoriseringen är väldigt viktig för många människor. – Personligen tycker jag ju att The Sailor's Dream är ett spel, och har tidigare varit väldigt mycket en förespråkare för att spel är en helt okej definition att använda för en mängd digitala verk, men

jag blir mer och mer tveksam om det inte begränsar mediet. Flesser menar att varje gång det kommer ett spel som bryter mot de här normerna fokuseras det allt för mycket på att skriva om vad som gör att spelet inte är ett spel. Istället borde energin läggas på att förstå det aktuella verket. – Spelmedia och spelare applicerar fortfarande samma begrepp, regler och måttstockar som sattes av spel på sjuttiotalet när de talar om spel, och det är otroligt begränsande och direkt skadligt för mediet. För Simogo verkar arbeta efter devisen att bara jobba med idéer som de själva tycker är roliga. Affärsverksamheten, som trots allt måste utföras, kommer i andra hand. Det allra viktigaste är att skapa spelprojekt som känns ärliga mot dem själva. Svensk spelbransch domineras för tillfället på flera plan av King, ett annat företag som i princip uteslutande satsar på mobila plattformar. Men i fallet med King är det centrala alltid att tjäna pengar – och de har förfinat ”free 2 play”-formeln in absurdum. För Simogo är F2P inget alternativ, pengarna har aldrig varit drivkraften. – Det vi gör, gör vi med utgångspunkten att vi älskar att skapa.

BERÄTTANDET ÄR DEN NYA BERÄTTELSEN DET SÄGS ATT Steven Spielbergs Hajen

dödade ”Det nya Hollywood”. När rovfisken gjorde tapasmeny av badstranden förvandlades filmmediet till en studioprodukt från att ha varit ett auteurverk. Högkoncept och hisspitcher styckmördade Gudfadern-mediet och stuvade ner likdelarna i Happy Meal-lådor. Det blev förstås bara värre när Alien gjorde Hajen igen – fast i rymden! Den gyllene tv-åldern som vi tv-kritiker gillar att tala om (där prestigeserier banade väg för ett tillåtande klimat där det gick att sälja in tv med Seinfeldpitchen ”den handlar om ingenting”) håller sakta på att tyna bort. I takt med att serier om surmulna män som Breaking Bad, Mad Men och Sons of Anarchy går i mål blir de nya serierna tydligare i sin programförklaring. Forever handlar om en rättsläkare, som är odödlig. Outlander om en fräck sjuksköterska, som reser i tiden. Selfie om tjejen som lever livet, i sociala medier. Från Mad Men till Selfie. Hur hamnade vi ens här? Efter att ha tittat mig igenom den första säsongen av Outlander slås jag av den märkliga insikten: det kanske inte handlar om berättelsen, utan om hur det 6 berättas. Kanske Läs mer på finns det element i nojesguiden.se den nyklassiska /tv gyllene era-formeln som förtjänar att

HALVSTEREOTYPA PERSONLIGHETER UTAN SUBTILA FINESSER DRAMASERIE

Blå ögon Regi: Henrik Georgsson Fredrik Edfeldt Manus: Alex Haridi I rollerna: Adam Lundgren, Louise Peterhoff, Anna Bjelkerud, Kjell Wilhelmsen

”Vi pratar om 12,9 procent av väljarna, vi kan inte bara köra på rasistkortet rakt av, vi måste försöka skildra något annat.” Ungefär så lät det säkert under manusarbetet till SVT:s nya seriesatsning Blå ögon när SD-kopian Trygghetspartiet skulle få sin lokalrepresentant i Uddevalla, Annika Nilsson (Anna Bjelkerud), skriven. Således blev hon en stark person, som framförallt framstår som sund och god, utöver att vara som folk är mest. Det är svårt att ta ett helhetsgrepp på en hel serie utifrån två avsnitt (särskilt när den sträcker sig över tio episoder). Blå ögon skildrar ett flertal fiktiva grupper, personer och politiska partier (där den sistnämnda kategorin har tydliga motsvarigheter hämtade från verkligheten). Därför tänkte jag framför allt fokusera på framställningen av

begravas i samma kista som Walter White. Ta det här med ”sexposition” som exempel. Exposition är när en tv-serie bränner igenom stora sjok av bakgrundshistoria genom att helt enkelt berätta dem. ”Sexposition” är den ädla konsten att förena dåligt berättande med ett sämre omdöme. Det är anledningen till att alla HBO-gangstrar har årskonferens på strippklubben och varför Game of Thrones-gubbarna förklarar sina politiska rävspel på den lokala bordellen. För att inte vi ska tappa intresset kikar ett par tuttar fram i hörnet. Prestige-tv går på knäna när de inte går vilse i sina egna koncept. Den nya vågen av genre-tv är däremot så koncisa i sina högkoncept att de får plats på en cocktailservett. Det är en utveckling som både kan vara renande och fördummande, och påminner en del om filmens Hajen och Alien-episod. Efter åtta avsnitt av genreserien Outlander är jag fullkomligt ointresserad av berättelsen. Men trollbunden av berättandet.

BÄST JUST NU 1. Transparent Jeffrey Tambor gör sin livs roll. Viaplay.

2. Outlander Magnetisk personkemi i fin genre-tv. Viaplay.

3. Archer Inte Bob’s Burgers-briljant men helt okej. Netflix.

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@nojesguiden.se Twitter: @jhawkansson

Trygghetspartiet, som är det parti som ägnas mest uppmärksamhet i de första avsnitten (utöver den försvunna stabschef som utgör själva grunden, och som är en historia som bara hinner påbörjas under de första två avsnitten). Men åter till Annika Nilssons sunda värdiga persona, som helt klart känns lite märklig. Vi undrar var det som skaver finns, som trots allt får henne att rösta på ett starkt främlingsfientligt parti. Hon hinner aldrig leverera några riktiga brandtal som kastar ljus över hennes

politiska val. Det räcker inte med en kort harang om att ”de gamla inte behandlas med värdighet”. För hur förnedrande åldringsvården än kan vara skulle aldrig en människa med rakt igenom sunda och genomtänka moraliska och etiska värden välja att byta bort den grundläggande humanismen mot en uppsträckning av Carema. Utöver Nilsson får tittarna möta om Kjell Wilhelmsens lite tappade, idealistisk övertygade Jimmi Åkesson-typ, som ständigt värjer sig när det talas om fulspel,

samt hans kontrasterande partivän, en kolerisk Björn Söder-karaktär som rusar runt i kulisserna, redan från början helt hämningslös i sina försök att locka röster till partiet. Det finns något ointressant i detta att man känner de flesta karaktärernas halvstereotypa personligheter redan i samma stund som de gör entré. I allmänhet saknas de subtila finesser som är fundamentala i vilket drama som helst som ämnar skildra en politisk värld. Den dans mellan idealism, paranoia, maktfullkomlighet och personlig agenda som alla politiker dansar. Den som var rätt tydlig i En pilgrims död, eller danska Brottet för all del. En del av avsnittens nyckelscener misslyckas med att möta den ton som ansatsen slår an. Till exempel när riksdagsaspirerande Trygghetspartiet lyckas samla ungefär tio motdemonstranter och ännu färre anhängare när de ska kicka ingång sin valturné. Detta är säkerligen en budgetfråga kopplat till den relativt stora mängden avsnitt. Och man får ändå imponeras av den ambitionen, att man låter bli att nöja sig med en nerkokad miniserie, utan dänger på med en riktigt hederlig tv-serie. Med förhoppning om en förtätad och mer lågmäld fortsättning. Victor Schultz Blå ögon har premiär den 30 november på SVT1 och i SVT Play.

NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

FILM TRILOGI OM ATT VARA MÄNNISK A

En duva satt på en gren och funderade över tillvaron Regi och manus: Roy Andersson I rollerna: Holger Andersson, Nils Westblom, Oscar Salomonsson, Charlotta Larsson

När vi pratar om En duva satt på en gren och funderade över tillvaron, jag och folk som har sett den eller folk som bara har sett trailern, låter det som om den skulle kunnat handla om bilder på en utställning snarare än en långfilm. Där när Karl XII rider in på baren, på kryssningsfartyget med han som dör i bistrokön och dansinstruktören med sin ofrivillige älskare. I en senare bild gör de slut på en restaurang, man ser dem genom fönstret i bakgrunden, medan en man utanför pratar i telefon. Att fortsätta redogöra för motiven på det här viset är naturligtvis meningslöst och gör förmodligen mer skada för någon som ska se En duva satt på en gren… än en spoiler i en film som drivs just av att det finns något man inte ska veta om innan man går in i salongen. Det är också svårt – lite som att beskriva en dröm, en logik som bara den som drömde kan få fatt i, för att den personen faktiskt har upplevt detta, minns det som om det vore på riktigt. Som i en dröm tar En duva satt på en gren… plats i verkligheten, men i en verklighet där man inte riktigt känner sig hemma. Och där varken publiken eller personerna i filmen blir särskilt förvånade när tid, rum eller genrer överlappar varandra, som när Karl XII i

THRILLER

Flugparken Regi och manus: Jens Östberg I rollerna: Sverrir Gudnason, Peter Andersson, Malin Buska

Med Flugparken tar Jens Östberg klivet från scenkonst till film. Koreografen fick flera hedersomnämnanden för sin dystra kortfilm Småvilt från 2009, och nu är det alltså dags för långfilmsdebuten, som utspelar sig någonstans i norra Sverige (kanske Boden?) och använder idrottskulturen som projektionsyta för strukturer och hierarkier som bryter ner de svaga och oroliga. I fokus står Kristian, vars identitet är ett offer för otillräckliga machopreferenser och allt för många mjuka värden. Han har sedan länge lagt av med hockeyn, men är ändå omringad av den systematiska terror

som sport kan innebära för den som inte passar in. När vännen Alex försvinner efter en blöt natt intensifieras dessa uppbyggnader och Kristians hjärna börjar långsamt lösas upp i ett syrabad av paranoia, undertryckt aggressivitet, ensamhet och mörker. Det är ytterligt nattsvart och fascinerande beklämmande att se. Liksom Axel Petersén har Östberg använt sig av Sveriges skickligaste filmare Måns Månson för att etablera något ursvenskt, berättat genom ett diskbänksrealistiskt noirfilter. Denna gång handlar det dock inte om ett fett svartbyggar-Båstad utan om sunkiga norrländska centrumpizzerior och halvfärdiga medelklassvillor. Flugparken är en genomarbetad debut som etablerar Jens Östberg som en nykomling att räkna med. VS

sällskap med hästburna karoliner gör entré på en förortssylta eller där gästerna på Halta Lottas krog brister ut i ett musikalnummer. Den senare är i själva verket en minnesbild från samma krogs stamkund 60 år senare – vid det laget är han i princip döv och personalen kommunicerar genom att skrika på honom. Medan Karl XII sitter där på baren (man har hotfullt bett alla kvinnor lämna lokalen) tågar hans soldater förbi utanför fönstren i sammanbiten procession. Det liknar den mycket tidigare bilden med dansinstruktören och dansaren på restaurangen: medan mannen i förgrunden, honom som vi helt och hållet kan se och höra, för ett ganska trist samtal på telefon, händer någonting totalt upprivande innanför fönstren. Mitt i lunchruschen. Referenserna till historiska skeenden och flackandet mellan tablåer bankar just in detta: samtidigt pågår någonting helt annat, inte särskilt långt härifrån. Ett potentiellt mycket mer kraftfullt budskap än vad det vid första anblick ser ut som. HJ

”Medan Steve Carell jagar ett kritikererkännande med verklighetsbaserad lösnäsa vill jag bara spotta på prestigen, begrava sanningen och önska handfastare fysik.” Sebastian Lindvall om Foxcatcher.

BROT TNING BASERAD PÅ EN SANN HISTORIA

Foxcatcher Regi: Bennett Miller Manus: E. Max Frye, Dan Futterman I rollerna: Steve Carell, Channing Tatum, Mark Ruffalo

Han tog över trottoaren i A Guide to Recognizing Your Saints, slogs utan handskar i Fighting, beställde kaffe och käftsmällar i Haywire, gav upphov till strippstångsexistentialism i Magic Mike. Channing Tatum är det charmigare alternativet till Tom Hardy och Matthias Schoenaerts bland vår tids bästa fysiska skådespelare. Ett kylskåp med känslor som kan framkalla muskelvärk hos kameror och få projektorlampor att imma igen. Och just därför blir jag så besviken på Foxcatcher. Sett till regissören Bennet Millers tidigare spelfilmer, Capote och Moneyball, är det ingen större överraskning när ”based on a true story”skylten inleder historien om brottarbröderna Schultz. Ensamvargen Mark, som alltid stått i storebrodern Davids skugga, får sin chans att bryta sig loss när han bjuds hem till John du Pont, en excentrisk miljardär som förklarar att de ska vinna OS-guld i Seoul. Överraskad och hedrad flyttar Mark in i du Ponts gäststuga och får handplocka sitt team. De tränar, tävlar, skrattar, snortar och tappar det.

3 VILSENVÄSTERN

The Homesman Regi: Tommy Lee Jones Manus: Tommy Lee Jones, Kieran Fitzgerald, Wesley A. Oliver I rollerna: Tommy Lee Jones, Hilary Swank, Grace Gummer, Miranda Otto, Sonja Richter

Tre kvinnor snubblar över vansinnets brant i en sömnig småstad i ett kargt Nebraska. Deras män orkar inte längre ta hand om dem, slussar bort dem, skjuter ifrån sig ansvaret tills det landar hos den driftiga ensamsjälen Mary Bee Cuddy (Hilary Swank). Hon tar på sig att leda en transport mot en hjälpvillig pastorsfru i Iowa och lyckas tvinga med sig den lugghuggne busen George Briggs (Tommy Lee Jones) som resesällskap. Till en början liknar The Homesman en

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

lägereld på bekant territorium. Sedan färgar de plågade rollfigurerna av sig och ger upphov till ett existentiellt landskap, inte så mycket den vilda västern som den vilsna – ett ingenmansland där salooner, sexskjutare och stäpplöpare bytts ut mot uttorkade hjärnspöken. Trots bestämd ändhållplats blir omvägarna många och den slitna prärievagnen rullar bort från västerngenren. En sorglig och svarthumoristisk roadmovie tar form med den udda duon i passagerarsätet. Hon är för självständig för att uppfylla vilda västerns kvinnoideal, han är möglet från dess mansdito. Det blir ett berörande farväl till liv och action. Inte ens en återuppstånden John Wayne hade kunnat liva upp den här begravningen. SL

Tyvärr slarvar Foxcatcher med dispositionen. Först lågmält frosseri i historiens bisarra upptakt, sedan styrs allt mot en klyschig uppgång och fall-kurva som hämtar sin andra andning i nerviga brottarscener. Det blir för mycket av det goda, kanske det som lockade Miller från första början, men det vevas i så många riktningar att det mesta slår utan egentliga avtryck. Medan Steve Carell jagar ett kritikererkännande med verklighetsbaserad lösnäsa vill jag bara spotta på prestigen, begrava sanningen och önska handfastare fysik. För trots massa blod, svett och tårar blir det aldrig mer spännande än när Tatum spyr och snabbcyklar sig tillbaka till matchvikt. Just då vet jag vad som står på spel, gör mig redo för att leda hejarklacken och se en sorglig fight för bekräftelse. Dessförinnan och efter kämpas det mest om Oscarsstatyetter. SL

FILM RYMDSOPPA

Interstellar

BÄST JUST NU

Regi: Christopher Nolan Manus: Christopher Nolan, Jonathan Nolan I rollerna: Matthew McConaughey, Anne Hathaway, Jessica Chastain, Michael Caine

Mastodontfilmen Interstellar inleds på beprövad Nolanmark med ödesmättade scener, sci-fi-realism och en Michael Caine som gaggar med sprucken röst. Ett par övertydligt skeva fenomen planteras skamlöst men stämningen är ändå helt okej, för att inte säga bra. Därefter bär det hastigt av ut i rymden, fortfarande hemtamt Nolanskt – perspektiven lätt omvälvande, referenserna smakfulla och bilderna storslagna. Efter någon timme i främmande galax börjar dock Nolans ambition att leverera skeenden som fysikern Kip Thorne godkänt som teoretiskt möjligt lägga krokben för filmen. Matthew McConaughey, Anne Hathaway och Jessica Chastain rabblar partikelfysiska haranger i sådan fart att man undrar om de fått tjack i matsäcken. Och någonstans här blev nog Nolan lite rädd för hur diffus och godtycklig platsen dit han släpat filmen framstod. Kanske blev han arg när något som sett

When Animals Dream Dansk

så fint, filantropiskt och monumentalt ut på pappret, blev så grötigt, religiöst och menlöst. Och där, i de tankarna, i jakten på en lösning, förvandlades Christopher Nolan till Michael Bay och M Night Shyamalan. Det sentimentala vältrandet i familjeband kan man leva med, den krystade Shyamalanska viljan att värka

fram något övernaturligt och omskakande resulterar dock i ofrånkomlig smärta. Och när en viss huvudrollsinnehavare designerat försöker förklara för sin robotkompis hur allt hänger ihop och man egentligen borde komma till insikten om massor av saker, kan jag bara tänka på Mel Gibsons jordnära trötta ex-präst i Signs. VS

Precis som Låt den rätte komma in, som kanske framför allt var ett bildmässigt mästerverk av en svensk förort, är skräckisen When Animals Dream mest av allt en fascinerande och djupgående skildring av en liten dansk fiskeby. VICTOR SCHULTZ victor.schultz@nojesguiden.se

Martha Wainwright Aktuell i Olivia Kittridge, HBO

LUV. HUH. HANNA JOHANSSON hanna.johansson@nojesguiden.se

Girlhood Bronshästprisat drama av Céline Sciamma

För att enbart trailern har större angelägenhetsgrad och är mer nyskapande än det mesta annat som handlar om vita killar och vita män med kvinnor i periferin utan kläder och repliker. ISABELLE ESPINOZA isabelle.espinoza@nojesguiden.se

DYSTOPISKT ACTIONDRAMA

Hunger Games 3: Mockingjay del 1 Regi: Francis Lawrence Manus: Peter Craig, Danny Strong I rollerna: Jennifer Lawrence, Philip Seymour Hoffman, Julianne Moore

Filmatiseringen av tredje boken i serien om Hungerspelen, Revolt, har kapats itu. Denna första del har en uppläggskänsla som inte är helt lyckad, vilket förmodligen inte bekommer producenterna något särskilt när de skrattar hela vägen till banken. Titeln, Jennifer Lawrence och en glänsande rollista säljer sig själva. Och visst levereras ett högklassigt skådespeleri när säg, en iskall Julianne Moore i rollen som motståndsrörelsens

president Coin och den enigmatiske Philip Seymour Hoffman som före detta spelledaren, numera kommunikationsansvarige Heavensbee, får gnabbas om Katniss öde. Katniss är tärd, deprimerad och trasig efter spelens påfrestningar. Hon sitter och grubblar och gråter i underjordiska skyddsrum i rebellernas distrikt 13. Mardrömmarna håller henne i sitt grepp. Kan hon formas till det kommande upprorets symbol och ledargestalt och bli sinnebilden av upprorsledaren Mockingjay? Hunger Games-berättelsernas styrka har alltid varit driften med, och medvetenheten om ytans makt och bildens manipulativa kraft. Hunger Games 3 innehåller ett par imponerande

och sevärda ögonblick: slagfärdigt hjärtknipande scener där enad kamp mot övermakten uppstår och hängivna motståndskämpar i trasor sluter upp bakom Mockingjay. Även några exempel på hiskligt totalitärt övervåld ger sannolikt kalla kårar längs ryggraden på den mest hårdfjällade unga filmpublik och håller filmglöden vid liv. Men överlag är Hunger Games 3 en ganska frustrerande upplevelse. Den når aldrig klimax, får ingen utveckling och trots action, bombanfallsterror och kallblodiga avrättningar på civila, blir det här transportsträckan fram till del 2 (som kommer nästa år, i november). Då får vi förhoppningsvis se kampen antända och en revolt som exploderar.

Vintermys med Cronenberg Auteurkonsumtion

Blodbaronen är aktuell med nya filmen Maps to the Stars såväl som författardebuten Consumed. Sorgligt nog känns romanen som värdigare skiss till en tillfredställande Cronenberg-film. SEBASTIAN LINDVALL sebastian.lindvall@nojesguiden.se

IE NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK

NICKELBACK – ett försvarstal Text: CHRISTOFFER BERTZELL OCH SÅ DÖK den upp i mailen. Nickelbacks nya platta. Alla kritikers

älsklingshatobjekt. Mitt sociala medie-flöde berikas snabbt med skarpt humoristiska gliringar om kanadickerna. Beteendet är förväntat. Att tycka illa om Nickelback är en lika självklar ingrediens i rockkritiken som det är att låta Spotify-listor representera en skivsamling idag. En googling på ”Nickelback hate” ger i runda slängar 600 000 träffar. Förutom de klassiska forumtrådarna på Reddit och dess gelikar, med ämnesrader som tar ton i både hån och diskussioner, trängs långa krönikor, artiklar och en och annan tumblr (whydopeoplehatenickelback. tumblr.com). Nickelback-hatet är ett fenomen. En föregångare för internetgenerationens meme-missbruk och kommentatorskrig. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag har en svaghet för välproducerad melodisk hårdrock som Chad Kroeger och kompani emellanåt lyckas prångla ut. Genom att ha lyckats hålla kvar den förrädiska poppubliken i snart 15 år positionerar de sig utanför den kreddiga rockvärlden. Just därför är det också så lätt att tycka illa om dem. För lätt. Det är en närmast religiös övertygelse om bandets förväntade uselhet, som injicerar en gryende opposition i mig. Djävulens advokat förför mig och väcker orena tankar i mitt sinne. Ska detta vara skivan som tar Nickelback in i det musikaliska finrummet? Kommer någon att våga bryta mönstret i kritikermottagandet? Får vi plötsligt se 6 en Tumblr med en whydoilovenickelback-url? Men Läs mer på ack, besvikelsen är markant när skivan No Fixed nojesguiden.se Address besked tyvärr är ett rungande nej. Jag är /musik inte undantaget i hånströmmen, den senaste plattan är ett bottennapp i en övergödd sjö.

”Nickelback-hatet är ett fenomen. En föregångare för internetgenerationens meme-missbruk och kommentatorskrig.”

BÄST JUST NU CHRISTOFFER BERTZELL christoffer.bertzell@nojesguiden.se

Minora The Plunge

POP

Singel, Razzia

Atlanten

Upplyftande vemod i melodiskt frosseri.

Baseline/Warner

Tetema Geocidal Album, Ipecac/Border

Mike Patton grottar ner sig i experimentlusta bortom rim och reson. Raised Fist Flow Singel, Epitaph/Playground

”Även om du snackar skit.” Devin Townsend Z2 Dubbelalbum, InsideOut

Rymdoperan går mot ett sitt slut när Ziltoid planerar sin hemfärd.

Sakarias Modern popmusik i nyanserat utförande. Från de enkla Geto Boys-klingande trummorna på Din låt till den avigt kraftfulla elektroavslutningen på Låtsas som att det regnar pengar varvar Sakarias fängslande vardagsskildringar med personliga tankar om relationer och tiden som var. Ömsom överröstad av de atmosfäriskt stora produktionerna, ömsom distanserad genom autotune. Men alltid genomträngande innerlig och äkta. Trots bitvis väl inrutade vokaler har Sakarias, med Dantes fashionabla soul ständigt närvarande, hittat ett lika personligt som tidlöst uttryck som säkerligen kommer att fortsätta prägla popsverige en bra tid framöver. AJ

PUNK

Foo Fighters Sonic Highways

Munnen

Smaka nya staden

Album & dokumentär, Sony

Parent’s House

Dave Grohl går vinnande i rockhistoriens fotsteg på både skiva och film.

Om man blandar Love is All-låten Talk Talk Talk Talk med Doktor Kosmos, Mattias Alkberg, The Raptures House of Jealous Lovers och en performanceartist från en konsthögskola och stökar till det ännu mer får man Munnen. Detta är röjiga samtidsbetraktelser, byggda på kaos, larmiga ljudeffekter, skev sång och snabba beats, vilket sammantaget blir gnissligt, urladdat, euforiskt och lätt utmattande. Det är känslan som är behållningen, ljudet är nästan fysiskt, det härjar och kastar sig omkring. Jag gillar de spår bäst där texterna drunknar i musiken, för det här är en ljudbild jag bara vill befinna mig i, inte behöva ta aktiv ställning till. Dessa låtar är för bra för pseudointellektuella texter. SB

GOTHPOP

The Hanged Man JAZZ

Goran Kajfeš Subtropic Arkestra The Reason Why Vol. 2 Headspin

Det är omöjligt att gissa vart Sveriges mest innovativa musiker kommer att ta oss med när han släpper nytt album, men man kan alltid vara säker på ett fantastiskt musikaliskt äventyr. Här börjar han med ett par covers av turkisk psychfunk från tidigt sjuttiotal, och i det hittar han en groove som slår det mesta han gjort tidigare. Reine Fiskes elgitarr flipprar iväg någonstans dit ingen elgitarr hittat sedan 1972, och Goran Kajfeš själv briljerar när han fortsätter Ulf Adåkers mission att kanalisera Miles mest utsökt funkiga toner på helt nya sätt. Likt den blandning arkestern skämde bort oss med på volym ett förra året får vi sedan både armenisk folkmusik och brasilianska influenser, i en subtilt vacker tolkning av Milton Nascimentoz A Lua Girou. Goran Kajfeš Subtropic Arkestra överträffar sig själva, och det blir så bländade vackert och löjligt medryckande att såväl jazznovisen som finsmakaren i publiken måste jubla. PF

6 POP

Little Jinder Little Jinder Telegram/Warner

Jinder har skapat låtar som är otroligt personliga samtidigt som de är universella och känns personliga även för lyssnaren. Ingen människa som haft en relation med en annan pulsdriven varelse kan undvika att känna igen sig i Jinders fantastiskt vemodiga, sorgsna, hoppfulla och alldeles, alldeles underbara texter. Personligheten och poesin tar musiken så långt ifrån all den själlösa musik som existerar, och skapar en vacker helhet och ett album utan svaga spår. Varje låt har den där magiska vibben som får lyssnaren att känna att det är dess egna känslorna och tankarna som sjungs om. Little Jinders självbetitlade debutalbum är genialiskt och fulländat från första till sista hjärtslag, och Jinder får nog vara beredd på att fortsätta vara ganska ensam på toppen efter det här albumet. CRA

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

First Quarter Moon Kning Disk

Efter Those Dancing Days ingick hon i Vulkano ett tag, och när hon hoppade av talade de kvarvarande medlemmarna om att Rebecka Rolfart ville prioritera sin bildkonst istället. Men här är hon med sitt första minialbum på egen hand, och vi bugar för att hon ändå valde musiken. Hennes dovt suggestiva pop är mindre spretig än de tidigare bandens, men ändå full av okonventionella vändningar. Både New Order och Pauline Murray har lämnat avtryck i en dynamiska gothpop som salig Martin Hannett hade älskat att få producera. I synnerhet suggestiva Into The Night är en av höjdpunkterna, men det är när hon i Räven plötsligt sjunger på svenska som Rebecka Rolfart verkligen bränner till. Det är en riktning som hon mer än gärna får fortsätta i. PF

HIPHOP

OIAM

Lyxproblem Warner

Kaxighet får lov att vara ett signum. Lyxproblem inleds otidsenligt och kontroversiellt

MUSIK BÄST JUST NU SARA BERG sara.berg@nojesguiden.se

Jonathan Johansson Ny/Snö Singel, Sony

attityd och normkritiska budskap som prioriteras framför perfekta melodier. Duon består av Cleo Tucker och Harmony Tividad från Los Angeles, de spelar gitarr respektive bas och sjunger kärnfullt om sneda kvinnostereotyper och annan skit de har fått nog av. Det är vare sig vackert eller tillrättalagt, det är allmänbildning. SB ROCK

Bar, Köpenhamn

Sonic Highways

Goda drinkar, men framför allt alltid bra elektronisk musik. Tartelet Records

Sony

Släpper bara knasig experimentelectro.

nog med en pampig refräng som får sätta tonen för de resterande spåren: ”För alla gånger som ni sa att jag inte skulle bli någonting, överallt nu bror se dig omkring”. Texterna signerade Adam Kanyama, Gedz och Samboii handlar om att rida på hypen, en takeover och att inte följa normen. Med en mix av elgitarrer, rastlösa trummor och i en skarp produktion rappar de hämningslöst över beatet. Texterna är sköra men vackra, särskilt Adam Kanyamas rap glänser i varje strof. Det är värt att lyssna på EP:n bara för att höra honom twista orden i rätt riktning. Dit han leder följer vi. CAD HIPHOP

Simon Emanuel Le för kameran Hemmalaget/Sony

Mångalen, tveklöst en av årets svenska rapsinglar, fungerar perfekt som ledmotiv till ett album så färgstarkt och klädsamt genreöverskridande som Le för kameran. Simon Emanuel rappar genomgående tillbakalutat och mångsidigt. Kanske allra naturligast över mildare produktioner som dovt marscherande Mariaberget och smakfullt poppiga Tystnaden, gästad av Dida och Min Stora Sorg. De många duktiga gästartisterna gör dock, förutom att bidra till den rikt nyanserade ljudbilden, att Simon Emanuel då och då hamnar i skymundan. Att ändå lyckas knyta ihop det så pass tajt är minst sagt imponerande. AJ

PUNKROCK

Girlpool

Girlpool EP Wichita/PIAS

Girlpool är exakt vad tidningen Darling brukade vara: en feministisk DIY-produkt, full av girlpower och otillrättalagd ilska, paketerad i ett coolt och praktiskt paket. Här finns riot grrrl och punk, kaxig

BÄST JUST NU CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON christoffer.reichenberg.andersson@ nojesguiden.se

R’N’B/UK GARAGE

Snyggt förpackad politik. Atze Peng

Skivbolag

positiva överraskning) utgör de grunden till karriärernas definitiva toppar. PF

Foo Fighters Med dokumentären och albumet Sonic Highways gör Foo Fighters anspråk på att gestalta ett rockhistoriskt arv. Genom deras HBO-dokumenterade roadtrip representerar vardera låt de besökta städernas musikhistoriska innebörd, som uppföljare till 2011 års fenomenala Wasting Light. Trots denna breda inspirationskälla talar Sonic Highways ett tydligt språk. Den geografiskt röda tråden är stark, men ändå perifer i förhållande till Foo Fighters arenarockiga själ. Städernas berättelser sätter sin säregna prägel, men det är aldrig tvekan om att Dave Grohl håller i ratten. Detta är ett perfekt soundtrack eller också en makalös rockplatta. CB

Mary J. Blige

Burial Lambeth från jubileumssamlingen Hyberdub 10.4,

The London Sessions

Hyperdub, import

Capitol/Universal

Äntligen fick den här låten en riktig release. Red Royalty Spirit

Konceptalbumets inledning är ömsint och nära. Men med vetskapen om Mary J. Bliges breda och mångfacetterade begåvning känns de fyra första spåren ganska slätstrukna. När hon får utrymme att briljera över det vobblande Disclosurebeat som utgör Right Now gör dock albumet en helomvändning. Den brittiska basen fortsätter på albumbästa My Loving och med ett par undantag fortsätter den elektroniskt drivna dansmusiken att dominera resterande delen av albumet. En kul och tveklöst lyckad riktning för Blige. AJ

12”, Second Voyage

Ny akt på nytt Stockholmsbolag, svänger mer än motorstadens ekonomi. Anthony Parasole Bizarre EP, Ostgut Ton

Den pulserande lilla rymdtrippen är ett fint soundtrack på väg ner i tunnelbanan.

HIPHOP

Big K.R.I.T. Cadillactica Def Jam/import

HIPHOP

Black Milk

If There’s A Hell Below Computer Ugly

Den tidigare kanske sanna tanken om att Black Milks ofta otillräckliga rap var ett pris man fick betala för att njuta av densammes ljuvliga produktion, blir för varje nytt album närmare ett minne blott. Albumet vill och lyckas med att statuera att han inte längre bör ses som en av J. Dillas anspråkslöst beundrande efterträdare, utan en fullfjädrad artist i sig själv. Som beatmakare kanske en av sin generations bästa. Utmärkta exempel på Black Milks precisa hantverk är elektroniskt drivna hemortsflörten Detroit’s New Dance Show och den instrumentellt på alla sätt perfekta What It’s Worth. AJ

DYL AN

Blandade artister

Lost on the River – The New Basement Tapes

Trots mestadels god kritik har Big K.R.I.Ts storbolagsdebut Live From the Underground något oförtjänt blivit stämplad som lite av ett misslyckande. Kanske kände hardcore-fansen att albumet inte levde upp till de omåttligt populära mixtapen det föregicks av, kanske låg besvikelsen i den uteblivna mainstreamframgången. På Cadillactica verkar K.R.I.T i

BÄST JUST NU CAMILA ASTORGA DÍAZ camila.astorga.diaz@nojesguiden.se

Madi Banja Inga problem Singel, Sony

När man trodde att man hört allt kommer Sveriges svar på Future och knockar en till 100 procent. Vito Grasso står för den magiska produktionen.

Harvest/Universal

Att få fria händer med hittills okända texter av Den Helige Dylan skrivna under hans absoluta peak i Woodstock 1967, det skulle skrämma livet ur de flesta. Men T Bone Burnett bjuder in nya och gamla singersongwriterfavoriter för att under dogmatiska former utnyttja deras tävlingsinstinkt och samarbetsförmåga till att tonsätta och spela in texterna. Ingen medverkandes insats kan underskattas, även om Elvis Costello lutar sig väl tungt mot sin gedigna erfarenhet. Istället utmanar Taylor Goldsmith från Dawes sig själv till oanade Randy Newmanska höjder, och Jim James bidrar njutningsfullt med bredd och djup som vore han självaste Rick Danko. Dylanpuritanerna kommer att rada upp sura invändningar mot Lost on the River, men dem gör du gott i att ignorera. För låtar som Spanish Mary och Kansas City må ha varit ofärdiga textutkast för Dylan själv. Men för bluegrassångerskan Rhiannah Gibbons respektive Marcus Mumford (det lösa kollektivets mest

vilket fall försöka brygga båda dessa läger, utan att för den skull tumma på den genuiniteten. Bryggan till radiolistorna känns dock svag med Pay Attention som främsta byggkomponent. Håller han sig till den mogna psykedelian lär det dock inte dröja länge innan han på riktigt kan titulera sig King of the South. AJ

DEATH METAL

Bloodbath

Grand Morbid Funeral Peaceville/Border

Ivory Inte ensam feat Adam Kanyama EP, Ivory

Sveriges mesta molnrappare Ivory dundrar in och vågar sig på autotune till ett fett beat. Tillsammans med Adam Kanyama blir det top notch. Dani M Allting jag har Redline

Redlines Dani M sjunger om Babylon och kärlek och det blir ändå bra?

Den svenska dödens allstars väljer att gå framåt genom att ta ett par steg bakåt. När de rödstänkta badgossarna återvänder från den Florida-betonade The Fathomless Mastery är skillnaden markant. Allt som tidigare blödde Morbid Angel koagulerar nu till Dismember. Det stöts och blöts till knastriga gitarrer, släpande tyngd och köttig tvåtakt. Och med den nyrekryterade sångaren Nick Holmes (Paradise Lost) torra strupvåld är resan till nittiotalets nordiska dödsscen utstakad. Bloodbath är på en genomresa av genrens olika likdelar och jag föredrar visserligen deras mer brutala sträckor, men detta kittlar dödsskönt i kistan. CB

HIPHOP

Ivory Vatten Ivory

Många brukar påpeka att Ivory är molnrap eller trap eller något däremellan. Jag skulle vilja påstå att Ivory är så mycket mer.

NR 10, 2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK Då syftar jag inte främst på texterna utan på att det finns en obryddhet som är lättsam och väldigt fri. Hans sätt att släpa på orden, att liksom lojt vara osoft och stolt över det är unikt. Han rappar om att någon tjej ”är kattig som Whiskas”, han rimmar Bambi med Lambi, han säger att det snurrar i hans skalle men det är Familjen. Det är nutidshistoria tonsatt på ett helt eget sätt. Visst är det tröttsamt när han rappar om att han vill ha en ”big booty hoe framför spisen” men samtidigt är det vad man får när Ivory får bestämma helt själv. CAD

BÄST JUST NU ADAM JANSSON adam.jansson@nojesguiden.se

Theophilus London feat. Kanye West Can’t Stop från Vibes, Warner

Supersingel med 2007-doftande Kanye-vers. Rich Gang feat. Juvenile & Drake Sho Me Love Singel, Be Music

Juvenile-comeback och fortsatt leverans från London On Da Track. Madi Banja Inga Problem

HIPHOP

Azealia Banks

The Art of McCartney Arctic Poppy/Playground

BÄST JUST NU PATRIK FORSHAGE patrik.forshage@nojesguiden.se

Looking for Johnny The Legend of Johnny Thunders Fantastisk dokumentär på DVD, Jungle/ Sound Pollution

Själv tittar jag mig alltid om efter Johnny i trappan till Medis tunnelbana, där han brukade försöka övertyga Ritz vakter om att han inte borde vara portad längre.

ROCK

Nickelback

No Fixed Address Republic/Universal

Det osar en illavarslande odör om Nickelback inom rockscenen. De har alltid hånats, och kommer att fortsätta hånas, om inte ännu mer efter No Fixed Address. Den nypa av tyngd som tillskrevs dem på Dark Horse har nu genomgått flera plastikoperationer med kalifornisk kirurgiprecision, för att airbrushas till en bastard av postgrunge och funkig pop. Skivan räddas från ett totalt magplask tack vare den tre låtar starka öppningen, i vilka ingen kan ta ifrån Chad Kroeger att han är en melodihantverkare och sångare utav hög rang. Men vad spelar det för roll när hans skapelser saknar både själ och integritet? CB

6 TV4 goes acid, litegrann Tack vare Familjen-Johan har en Roland TB-303 exponerats på bästa sändningstid hela tv-hösten.

Blandade artister

”Vi sitter längst fram. Allra längst fram. I vår egen vagn.”

Prospect Park

Musikbarometern

PENSIONÄRSPOP

Debutsingel, Sony

Broke With Expensive Taste Även om det rebelliska i Azealia Banks bidrar till charmen i hennes uttryck, borde hon kanske ha svalt några av de goda råd som säkerligen har sänts i hennes riktning under de tre turbulenta år som har gått sedan hon släppte 212. Om inte annat för att tygla den spontanitet som återkommande resulterar i lysande låtpartier, men mer sällan i lysande låtar. Det egensläppta debutalbumet är en kaoasartad samling spår som sträcker sig synnerligen brett, både tid- och genremässigt. Vissa idéer känns oklara, andra bara slarvigt utförda. Tillsammans bidrar de dock till en vrickad variation som i slutändan ändå gör albumet rätt underhållande. AJ

den verkar ha varit en enstaka lyckträff. EP:n Höst var renodlad copywriterpop, välsjungen och välbalanserad och musikaliskt förankrat lika mycket i svensk sextiotalsschlager som i Orup-pop. Men om den EP:n var utstuderad och utslätad är det inget mot Vinter som suddar bort de sista resterna av personligt anslag och ställer sig en bit bakom Bo Kaspers Orkester, där den är säker på att inte störa det minsta. En liten bjällra och någon fyndig referens till andra jullåtar räcker till en och annan radiospelning hos Lugna Favoriter, men för Grammis eller i Niklas Linds fall kanske snarare Guldägg duger inte den här sortens professionellt avmätta distans. PF

När själva sinnebilden för pophanterverk utan passion ska hyllas samlas herrarna som har samma karaktärsdrag. Paraden av artiga vi-trodde-de-pensionerat-sig-förlänge-sedan-veteraner i olika åldrar tar aldrig slut, alla lika skickliga som tråkiga och alla utom tre av manligt kön. Barry Gibb, Jamie Cullum, Sammy Hagar, Def Leppard – de enda som fattas är Per Gessle och Billy Joel. Nä, vänta, Billy Joel är med. Två gånger om. Den distingerade herrklubbens vänliga covers av sedan årtionden uttjatade Beatles-bagateller och hits från solokarriären har som mål att aldrig överskugga originalen, och det innebär i väldigt många fall rejäl utslätning. Till och med legender som Dr John, Smokey Robinson och självaste Dylan verkar ha accepterat att tona ned sina personligheter intill utplåning, och även enstaka främmande fåglar som Perry Farrell, The Cure och Alice Cooper kammar sig och rättar in sig i duktighetsledet. Enbart Kiss sticker ut, och det genom de enkla greppen att 1) spela pop (för alltid deras rätta element) och 2) genom att låta som Kiss, om än i någon bortkastad sexminutersouttake från tidigt sjuttiotal. Och så givetvis Peter Bjorn and John, men eftersom de varken är passé eller utan personlighet har de å andra sidan reducerats till att vara bonusspår enbart på vinyl och iTunes. PF

5 Madi Banja-hypen Ännu större blev den när skivbolaget skickade instrumentalen till Musikguiden i P3.

4 Öppna bandbråk på Facebook Att det kan vara knepigt med flera adminstratörer fick Refused känna på när den sparkade gitarristen gick till angrepp på deras egen sida.

3 Petters Bananrepublikenchokladask Haha va!?

POP

iamamiwhoami Blue

To Whom It May Concern/Kobalt/Awal

Panda Bear Selfish Gene från Panda Bear Meets The Grim Reaper, Domino/Playground

Galet och fantastiskt. Pauline Murray & The Invisible Girls Pauline Murray & The Invisible Girls (Deluxe Edition) Återutgåva, Discs de Crepuscule/Polestar

Hon var mer än bara en kvinnlig Ian Curtis och Peter Perrett, och äntligen får hon sin upprättelse.

Det här kan vara ett av de störigaste bandnamn som finns och jag lär mig aldrig vare sig stava till det eller uttala det. Jag önskar att Jonna Lee bara hade kallat sig för sitt vanliga namn, istället för den här existentiella hippiefunderingen, även om den med hyfsat hög precision lyckas ringa in musiken, vilken låter som vindspel, delfiner i solnedgången och ett meditationssoundtrack med ljuv sång som svävar uppe bland molnen. Andra paralleller är Kate Bush utan all personlighet, eller någonting kristet. Det kommer att funka bra till jul. SB

JULSÅNGER

Niklas Lind Vinter EP Universal

Med Seinabo Sey-samarbetet Singel väckte Niklas Lind nyfikenhet. Den var både smart, egensinnig och välspelad, men

2 52

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

SMÖRSÅNG

Boys II Men Collide Warner

Om man vill sätta skräck i människor ska man försöka göra en skiva av typen Collide. Har man hört raderna ”love you more than words can say”? Har man dessutom hört dem framfört pressat wailande? Svaret är ja och det är alldeles för mycket ironiskt party på stranden med manskörer som stolt skrålar att det är fantastiskt att bli kär. Det skär i kroppens alla delar när de tar ton. Det beror absolut inte på att de inte kan framföra musik, utan på att det är så ooriginellt. För att vara rättvis är inte allt hemskt. Stråkarna i början av Losing Sleep hade varit fantastiska om produktionen inte hade försökt fått det att låta som en gammal vinylskiva. CAD

2 Taylor Swift vs. Spotify Sandlådenivå när miljonärer bråkar om siffror.

1 Håkan Hellström ”live från Ullevi” Nja, det här känns mer som att fylla plånboken inför sommarsemestern än att ge fansen chansen att ”återuppleva” något, va?

AKUTLËGE VI ËR PÍ PLATS EBOLA IRAK SYDSUDAN GAZA #!2 3YRIEN

DIN HJËLP BEHÚVSæ

)272 &$52/,1( 9$1 1(63(1

-XVW QX SÂJÂU IOHUD VWRUD KXPDQLWÁUD NULVHU L YÁUOGHQ 0HQ GX NDQ KMÁOSD 9L ÁU SÂ SODWV 7DFN YDUH JÂYRU IUÂQ SHUVRQHU VRP GX UÁGGDU YL OLY 0HG GLQ KMÁOS NRPPHU IOHU DWW ÓYHUOHYD 6PV D $NXWOÁJH WLOO IÓU DWW VNÁQND NU HOOHU VÁWW LQ GLQ JÂYD SÂ 3* 0ÁUN JÂYDQ r$.87)21'(1r

”När jag var liten sa min pappa att vi var släkt med Tomas Brolin, vi fick komma in gratis på Olympiastadion i Rom och se Juventus, sedan fick vi skjuts gratis till flygplatsen av hotellägaren.”

1 & 6 MÖTER

ANNA BROLIN Anna Brolin är en av TV4:s största sportprofiler och har bevakat de tyngsta fotbollshändelserna. Snart tar hon på sig tomteluvan inför uppdraget som årets julvärd i samma kanal. Men först hann hon dricka läsk med Döskalle & Mästerligt i ett samtal om kärleksbrev, utnyttjandet av namnet Brolin och varför hon inte vill framstå som konstgjord.

Du får bevaka i princip allt som har att göra med fotboll på TV4: Superettan, U21, EM och VM, för att nämna några. Du har varit tränare i golf, tennis och aerobics, men inte fotboll. Skulle du hellre bevaka något som du faktiskt har en bakgrund inom?

– Jag tycker jag är superprivilegierad som får vara på de största fotbollsmästerskapen, det är få idrotter som engagerar på samma sätt som fotbollen gör ur ett globalt perspektiv. Därför bevakar jag hellre fotboll än något annat. Inför förra årets fotbollsgala skickade TV4 ut en pressbild på dig där du var rätt stylad och sminkad. Du kontrade direkt med att lägga ut en osminkad, nyvaken selfie på Instagram. Är det viktigt att framstå som en naturlig, reko tjej?

– Jag framställs ofta i rätt fixad form, därför är det viktigt att signalera att det krävs tre timmar professionell hjälp för 54

NÖJESGUIDEN | NR 10, 2014

att se ut som på den pressbilden. Det är viktigt för mig att inte framställas som totalt konstgjord. Vad är det olagligaste du har gjort?

– Det blev extremt lite fest. För några år sedan hörde rapporterande ihop med partaj, men idag är det en omöjlighet eftersom du nästan jobbar dygnet runt på olika plattformar. Jag tror inte att du hittar ett tråkigare gäng än oss på resa. Du hade likadan tröja på dig tre sändningar i rad under EM 2008. Är du den som tar första tröjan i högen på morgonen?

– I det läget gör jag det, när jag var så trött. Det där var kanske dag tio eller elva, då orkade jag faktiskt inte bry mig.

Det finns två Flashback-trådar om dig som båda kretsar kring ditt utseende. Hur hanterar du den typen av uppmärksamhet?

– Om jag ska vara helt ärlig tycker jag inte att den typen av forum borde finnas. Flashback borde stängas ner! Det är inte okej att vara anonym när man har den typen av åsikter. Hur mycket festade ni egentligen efter fotbolls-VM-sändningarna i Brasilien i somras? Vissa av dina kollegor såg ut att ha åldrats flera decennier på bara några dagar.

– Det där tycker jag är lite fånigt. Jag tycker att dam- och herrlandslaget ska behandlas lika på plats. Jag vet inte om damlandslaget känner för att göra den typen av entré, men då borde herrarna inte heller göra det. Hur grabbig är egentligen ”fotbollsmedia” och jargongen kring fotbollssändningarna?

6 – Att inte kunna tända ljuset

– Jag har varit placerad utomlands i rätt många år, och där kan vi verkligen prata om en grabbig jargong. Där får man ta en del sexistiska kommentarer och de har en helt annan syn på hur du har tagit dig till din position. Det är väldigt stor skillnad i Sverige, även om det även här kan vara lite omklädningsrumsstämning. I jämförelse har vi kommit väldigt långt.

såklart. Katastrof. Jag får ha en stor gaständare med mig som plan b.

Hur sätter du din prägel på julafton i TV4?

– Personligt och med hyfsat mycket musik. Favoritlåten är Fairytale of New York. Jag kanske ska ge mig på julbakeri, det är verkligen utanför min bekvämlighetszon. Sedan kommer det nog bli en och annan julhälsning från idrottsstjärnor. Vad är det värsta som kan hända?

1 – Inbrott. Eller ”trespassing” som 1 det kallas när du går in på ett förbjudet område. Främst i jobbsammanhang när det gäller att komma närmare objektet som ska filmas, ofta träningsanläggningar.

två timmar innan, medan herrlandslaget gjorde entré till Star Wars-musik och stående ovationer precis innan galan drog igång. Vad tänker du om det?

Hur trött är du på frågan om du är släkt med Tomas Brolin?

– Det är en av de vanligaste frågorna jag får. Men jag har dragit nytta av det också. När jag var liten sa min pappa att vi var släkt med Tomas Brolin, vi fick komma in gratis på Olympiastadion i Rom och se Juventus, sedan fick vi skjuts gratis till flygplatsen av hotellägaren av samma anledning. Har du fått många kärleksbrev?

6 – Ja, jag har fått rätt många

kärleksförklaringar i mejlform. De är ofta rätt oförargliga, men ibland trillar det in riktigt snuskiga mejl om vad jag ska ha på mig. Årets fotbollsgala, där du var programledare, har fått stark kritik. Till exempel var damlandslaget på plats

Du jobbar med Patrick Ekwall som många har åsikter om. Vad vet vi inte om honom?

– Han är superödmjuk, jättehjälpsam och en person som finns där för en. Den bilden har nog inte särskilt många. Skulle det knipa sig rejält, då är han där och ställer upp! Du har intervjuat Zlatan ett flertal gånger. Om du skulle få ett ärligt svar från honom på en fråga, vilken skulle det vara?

– Det skulle vara någon smaskig fråga inne från omklädningsrummet, kanske om hur stämningen egentligen har varit efter en match. Den informationen får vi aldrig reda på.

Om du fick ändra på något i din bransch, vad skulle det vara?

– Jag skulle vilja se fler kvinnor på chefspositioner. X Foto: JOHANNA STERLING

Psst...

100 ร l flyttar in inom kort! Hos Interpools Granne...

8947& 3>,&9&3

)4 9-* 8-:++1* 8947& 3>,&9&3 ย UUJYNIJW &QQF )FLFW a ;NI KWยงLTW THM GTPSNSLFW GTPFRFQRT%NSYJWUTTQ XJ a 9JQ

,QWHUSRRO +HOVLGD LQGG