Nöjesguiden Nr 1 2014 by Nojesguiden

MALMÖ/LUND • NR 1 • 2014 • SEDAN 1982

MALMÖ/LUNDAPRISET 2013 Och de nominerade är... Extra allt med MIN STORA SORG VINTER-OS Att bojkotta eller inte?

48 timmar BEIRUT

LÄNGE LEVE

ISON & FILLE

1 & 6 möter

DAVID HASSELHOFF MALCOLM GLADWELL sprider ideér

MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + LITTERATUR Nöjesguiden • Engelbrektsgatan 20 • 211 33 Malmö • www.nojesguiden.se

MAKE LOVE / 6ZHDWVKLUW ±

Shop at jc.se!

MFBQJB B [ LQGG

WEAR JEANS

INNEHÅLL Nöjesguiden nummer 1, 2014

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund NICOLE BRIGGS nicole.briggs@nojesguiden.se Redaktör nojesguiden.se PARISA AMIRI parisa.amiri@nojesguiden.se

nojesguiden.se VENDELA LUNDBERG vendela.lundberg@nojesguiden.se Praktikanter MALIN INGEVALD GRETA THURFJELL Medverkande skribenter: Maina Arvas, Isabelle Espinoza, Patrik Forshage, Michael Gill, Petter Hallén, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Sara-Märta Höglund, Adam Jansson, Hanna Johansson, Anders Karnell, Johannes Kjellgren, Sebastian Lindvall, Vendela Lundberg, Amanda Mann, Tobias Norström, Carolina Oscarsson, Victor Schultz, Isabelle Ståhl, Christoffer Reichenberg Andersson, Alf Tumble, Malin Wester Fotografer: Christian Andersson, Morris Melander, Josefin Mirsch

VD/Ansvarig utgivare FAJE GANI faje.gani@nojesguiden.se Produktionschef JOSEFIN LUNDGREN josefin.lundgren@nojesguiden.se Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

48 TIMMAR BEIRUT En härjad metropol med stor kulturell variation och där liberalt nattklubbande samsas med kalashnikov-bärande butiksägare. Victor Schultz har tillbringat 48 timmar i Beirut.

20 LÄNGE LEVE ISON & FILLE Petter Hallén har träffat duon för att prata dåligt och bra självförtroende, slang och konsten att våga öppna upp.

24 EXTRA ALLT MED MIN STORA SORG Sara-Märta Höglund har pratat överdrivna texter, stjärnfamiljer och värdet i att inte hålla tillbaka med den albumaktuella artisten.

Säljare Stockholm JOHAN MAJER johan.majer@nojesguiden.se JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@nojesguiden.se AYMAN QADRI ayman.qadri@nojesguiden.se Säljare Göteborg HENNING WIDEBERG hw@nojesguiden.se Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@nojesguiden.se Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@nojesguiden.se Utgivare NÖJESGUIDEN HOLDING AB

26 DE (O)POLITISKA SPELEN Under februari hålls de olympiska vinterspelen i Sotji. Samtidigt höjs röster om att bojkotta spelen på grund av de ryska antihomolagarna. Hur resonerar Sverige?

32 MALMÖ/LUNDAPRISET 2013 Och de nominerade är…

54 1 & 6 MÖTER DAVID HASSELHOFF David Hasselhoff ska av oklar anledning göra svensk tv i rollen som talkshowvärd. Döskalle & Mästerligt var så klart tvungna att träffa den glade åttiooch nittiotalsikonen.

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Tryckeri MITTMEDIA PRINT Distrubition BUDCOMPANIETT AB, BRING AB, MALMÖ EUROPA TRADING AB Periodicitet: 10 nr/år Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material. STOCKHOLM Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm red@nojesguiden.se GÖTEBORG Nöjesguiden Bellmansgatan 1 411 28 Göteborg MALMÖ Nöjesguiden Engelbrektsgatan 20 211 33 Malmö OMSLAGSBILD Foto: Josefin Mirsch

MEDARBETARE

AMAT LEVIN är chefredaktör på Nöjesguiden, bloggar på nojesguiden.se och har, förutom att recensera Mandela – Vägen till frihet och American Hustle, i det här numret lett arbetet med att utse de nominerade till Stockholmspriset. Vad blev den största slitningen under juryträffarna? – Musikkategorin, som vanligt. När vi hade närmare 15 värdiga kandidater insåg vi att det inte räckte med att ”bara” ha gjort en fantastisk skiva för att bli nominerad. Vi lyckades till slut samsas om att de tre som ska ha chans att vinna också måste ha gjort något alldeles extra för det stockholmska musikåret.

PATRIK FORSHAGE började skriva om musik i Nöjesguiden redan innan elgitarren var uppfunnen. I det här numret har han bland annat intervjuat Ásgeir. Vad är det bästa med honom? – Rösten, mitt emellan James Blake och Art Garfunkel. Sångerna, både på isländska och på engelska. Avancerad klassisk gitarr och elektroniska detaljer direkt från GarageBand. Ödmjukheten. Mer? Läs lite längre fram i tidningen så får du veta.

AMANDA MANN har pluggat mode- och genusvetenskap och är Nöjesguidens moderedaktör. I det här numret skriver hon om den (o)väntade angoraskandalen.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. I det här numret recenserar han Angel Haze och Gucci Mane.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden. I det här numret om Beyoncé och varför hon inte rollspelar.

HANNA JOHANSSON är frilansskribent, brukar synas på rodeo.net och recenserar film i Nöjesguiden. I det här numret skriver hon om Nymphomaniac. Hur var stämningen i salongen under pressvisningen? – Faktiskt ganska avslagen! Det var inte särskilt många där och en i raden framför mig somnade.

ISABELLE STÅHL har skrivit klart sin magisteruppsats i idéhistoria och är Nöjesguidens litteraturredaktör. I detta nummer undrar hon varför ingen skriver bra om sex. MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden. Han har förmodligen världens bästa smak. Nöjesguiden ser lite annorlunda ut från och med nu. Vilken förändring är du mest nöjd med? – Det är kul att fotot i tidningen nu äntligen kan komma till sin fulla rätt.

BJÖRN WERNER är redaktör för Nöjesguiden Göteborg. I skrivande stund befinner han sig i Thailand, men innan han åkte hann han förklara varför allt utom kinamaten är förgängligt samt leda arbetet med att utse de nominerade till Göteborgspriset. Hur mycket bråkade ni innan ni kom överens om nomineringarna? – Ja, någon Göteborgsanda blev det då rakt inte trots en och annan välkyld sällskapsdryck. Men det är väl sant som de säger om förhandlingar – det bästa resultatet får man när ingen part är riktigt nöjd.

NICOLE BRIGGS är beroende av indisk mat, utgör en fjärdedel av Systerkollektivet och är redaktör för Nöjesguiden Malmö/Lund. I det här numret har hon bland annat lett arbetet med att utse de nominerade till Malmö/ Lundapriset. Hur mycket bråkade ni innan ni kom överens om nomineringarna? – Förutom några enstaka episoder av dramatiska gester och plötsligt ökat blodflöde till olika huvuden var det lugnt i klassrummet. En goody two shoes-jury som ställdes inför en hel del självklara beslut.

PARISA AMIRI bloggar, ägnar sitt liv åt tv-serier och är redaktör för nojesguiden.se. I övrigt hoppas hon att det stämmer att Benedict Cumberbatchs fans kallas Cumberbitches.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör. I det här numret förklarar han vilken mat du gör bäst i att inte dricka vin till.

MICHAEL GILL är frilansjournalist och en av Sveriges bästa spelskribenter. Just därför är han även Nöjesguidens spelredaktör. I det här numret skriver han bland annat om varför onlinespelet DayZ lockar fram våra sämsta sidor. Har du själv frestats av den mörka sidan och gjort något riktigt hemskt i DayZ? – Nej, inte än! Min plan är ju att agera maskerad hämnare åt alla oskyldigt mördade. Att vandra the path of the righteous man genom Chernarus, även om det är ständig uppförsbacke. Det är ett tufft jobb – men någon måste göra det.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. På nojesguiden.se bloggar han även om film och tv. I det här numret frågar han sig om det går att göra bra tv om goda människor.

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör och har i det här numret rett ut begreppet tech noir samt tillbringat 48 timmar i Beirut. Vad var bäst med den staden? – En klyscha, men människorna utan tvekan. Alla som passerade förbi under vistelsen var kompromisslöst trevliga och hjälpsamma. Jag fick inte en enda fiende i Beirut.

SARA-MÄRTA HÖGLUND har tidigare jobbat med Musikguiden i P3 och som musikredaktör på SR. Idag är hon musikskribent för Nöjesguiden och har i det här numret intervjuat Min Stora Sorg. Vad gillar du bäst med henne? – Att hon är artist i ordets rätta bemärkelse, en ödmjuk diva som vågar sticka ut hakan och vara all that. Det är en typ av maximalism man sällan ser i svensk pop.

ISABELLE ESPINOZA är webbredaktör på SVT:s Kulturnyheterna, jobbar som informatör på Sveriges Radio och är ny filmrecensent på Nöjesguiden. I det här numret har hon bland annat recenserat Her.

SEBASTIAN LINDVALL är filmskribent på Nöjesguiden, skriver om film och tv på nojesguiden.se-bloggen Blog in, Blog Out och ilsknar i det här numret till på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

MAINA ARVAS är Nöjesguidens scenredaktör och applåderar i det här numret de teateruppsättningar som på olika scener behandlade rasism och intolerans under 2013.

JOSEFIN LUNDGREN är del av Nöjesguidens jury inför Stockholmspriset och fick nyligen upp ”Menade du: internationella filmer om medelålderskriser?” när hon sökte efter Sagan om ringen på Netflix. Utöver det är hon produktionschef på Nöjesguiden.

GRETA THURFJELL tycker att frasen ”det är sen gammalt” känns jävligt gammal. I övrigt praktiserar hon på Nöjesguiden och har i det här numret bland annat intervjuat Malcolm Gladwell. Är han så mysig som han verkar? – Mysig är verkligen exakt det ord jag skulle använda för att beskriva honom. Jag skulle vilja säga att den halvtimme vi pratade var mer ett ”mys” än en intervju.

PETTER HALLÉN utgör en tredjedel av Vad blir det för rap?, en kritikerrosad podcast och numera även blogg på nojesguiden.se. I det här numret har han intervjuat Ison & Fille. Det ryktas om att du befinner dig i San Fransisco för tillfället. Hur är det där? – Vackert. Men det verkar vara en döende stad. Alla här pratar om gentrifikationen, som går supersnabbt i San Francisco på grund av alla internetföretag som flyttar hit. Hyrorna chockhöjs, folk vräks, rika flyttar in. Det finns inget som är så destruktivt för en stad som för många rika.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på nojesguiden.se, dj och karaokefantast. I det här numret har han bland annat skrivit om turerna kring bojkott i samband med vinter-OS i Sotji. Vad bojkottar du? – Jag skulle vilja säga utrotningshotade djur, men det riskerar jag nog att få äta upp.

VENDELA LUNDBERG är webbreporter på nojesguiden.se och Nöjesguidens klubbredaktör i Stockholm. I det här numret har hon även intervjuat David Hasselhoff. Beskriv stämningen under intervjun i detalj! – Uppsluppen! Skoja. Det blev extremt märkligt mot slutet, särskilt när han började prata om handikappade fans och jag frågade om sexköp. Som han själv ska ha sagt: ”the most random interview ever”.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON har jobbat som dj, klubbarrangör och artist bokare och är skivskribent på Nöjesguiden. I det här numret gillar han bland annat Ø och Tinariwen.

CAROLINA OSCARSSON pluggar media, jobbar på en strategibyrå och är skivskribent på Nöjesguiden. I det här numret skriver hon bland annat om kvinnor som tar plats.

JOHANNES KJELLGREN är Nöjesguidens krogredaktör i Malmö/Lund. Förutom det utgör han ena halvan av houseduon Real Cool. I det här numret argumenterar han för varför bra street food inte kräver food trucks.

MALIN WESTER studerar arkitektur, bloggar på nojesguiden.se och är vår klubbredaktör i Malmö/Lund. I det här numret skriver hon om hur en enkel fråga kan legitimera ignorans.

ANDERS KARNELL, redaktionens transformer, har varit programledare på SVT, pratar i radio och är dessutom Nöjesguidens konstredaktör. I det här numret skriver han om konstvärldens besatthet av kändisar.

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

Ledare

EN HISTORISK FÖRÄNDRING

u håller just nu i någonting historiskt. Efter att under 2012 och 2013 ha vunnit Årets Tidskrift Digitala Medier, Internetworld Hederspris, Svenska Publishing-priset och Årets innovativa satsning har vi bestämt oss för att fira genom att byta både format och papper. Det är första gången under Nöjesguidens 32-åriga historia vi gör en sådan förändring och det du just nu håller i är det rykande färska premiärnumret. Omgörningen handlar inte om att frångå ett vinnande koncept eller att försöka bli något vi inte är. Istället siktar vi på att öka magasinets livslängd och fördelarna är många. Ingen trycksvärta, klarare färger, skarpare bilder, starkare papper och lättare att ta med sig – en mer hållbar produkt, helt enkelt. Det är nästan oundvikligt att ett magasin som har funnits lika länge som Nöjesguiden bär på ett par designreliker. Så även inuti magasinet har vi passat på att göra ett par layoutförändringar och det är nu enklare än någonsin att orientera sig mellan våra tre delar: lättsamma aktualiteter, featureläsning och guide- och recensionsblocket. Vi hoppas att ni gillar nya Nöjesguiden lika mycket som vi. I övrigt ser 2014 ut att bli ett intressant åt för oss. Snart sätter valkampanjerna igång på allvar och på nojesguiden.se kommer vi att följa och täcka dem på vårt vis. Mars ägnar vi åt bostadskrisen, som framförallt drabbar våra unga, och i vår granskar vi krogdiskrimine-

”Ingen trycksvärta, klarare färger, skarpare bilder och starkare papper – en mer hållbar produkt, helt enkelt.”

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

ringen, reder ut myter kopplade till den och tittar på olika lösningar. Och under festivalsommaren återvänder vi så klart med Hotell Nöjesguiden, större än någonsin, lagom till Way Out West. Men vi måste börja någonstans och i årets första nummer bjuder vi som vanligt på Sveriges bästa kultur- och nöjesläsning. Vi snackar exempelvis överdrivna texter med Min Stora Sorg, bokautomater med Malcolm Gladwell och konsten att våga öppna upp med Ison & Fille. Vi skriver om turerna kring bojkotterna av vinter-OS i Sotji, utforskar tech noir-genren samt förklarar varför onlinespelet DayZ lockar fram våra mörkaste sidor. Dessutom utser vi de nominerade till våra stadspriser, tillbringar 48 timmar i Beirut samt låter Döskalle & Mästerligt ha ett obekvämt möte med Sverigeaktuelle David Hasselhoff. Trevlig läsning!

AMAT LEVIN Chefredaktör amat.levin@nojesguiden.se Twitter: @amatlevin

U BILD TMAN AV A A DIN FRIK A!

Africa is a Great Country by

Jens Assur

Gรถteborg 17 januari - 31 augusti

MADE TO GROW

6|GUD YlJHQ *|WHERUJ WWW.VARLDSKULTURMUSEET.SE

BREV

Har vi gjort dig särskilt glad eller extra arg? Passa på att kommentera på nojesguiden.se eller skriva ett brev och skicka det till… Nöjesguidens redaktion Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm … du kan såklart även mejla: red@nojesguiden.se

Läsarkommentar på Nöjesguiden s Rawda, publicerad i Nöjesguiden nr 10, 2013.

Du är riktigt duktig Rawda! Jag läste någonstans att ni (Du och Gabriel, 14x) har ett Instagram-konto där folk som tycker om er kan följa er, stämmer det och om inte så har du ett eget konto som går att följa? Skulle vara kul och se vad du går för på fotbollsplanen om du fortfarande spelar dvs! Lycka till med musiken och hoppas du blir lika framgångsrik som de bästa! PS. Du är också väldigt vacker :) DS. Zacharias

Läsarkommentarer på Sebastian Lindvalls recension av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Läs recensionen på sida 51.

Trist! Den här recensionen känns bara som en dos svensk avundsjuka. Sebastian Lindwall låter som en trött gammal gubbe med långt mindre livsglädje än hundraåringen. Allan Karlsson Vad glad jag blir när den här filmen får dålig kritik. Hade ingen aning om att det viktigaste i mitt liv är att den här filmen ska bli en flopp. Nu kanske det är dags att förpassa Robert Gustafsson till någon usel krogshow någonstans. Där han hör hemma. Joel Tycker filmen verkar helt fantastisk! Undrar väldigt mycket varför recensionen handlar mer om Forest Gump än hundraåringen?! Joel om ditt livsuppgift är stt den filmen floppar är du en av de medt patetiska människor jag träffat... Vera @Vera vi har inte träffats. Kan tänka mig att anledningen till att recensionen nämner Forrest Gump några gånger är för att boken (och således filmen (som ju är baserad på boken)) är väldigt inspirerad av Forrest Gump. Joel Joel FYI är Forrest Gump inspirerad av en film som heter Littel big man. Vera Forrest Gump kom dock först som bok Vera. Så filmen borde således mest vara inspirerad av boken... Roger Forrest gump suger Ljum Är detta en kritiker eller bara en sur gubbes skriverier? Men man får väl inte kritisera en kritiker - men det gör jag ändå. Dumpa denna skribent. Tillför inget, bara gnäller. Per 8

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Kul att du gillar Rawda, Zacharias! Det gör vi också. Du hittar henne på @realrawda på Instagram. Lycka till! Redaktionen

Per: Du har helt rätt – jag är en riktig surgubbe. Inte ens Sissela Kyles rasistskämt på Guldbaggegalan fick mig att skratta. Sebastian Lindvall Läsarkommentar på Årssammanfattningen, publicerad i Nöjesguiden nr 10, 2013.

Beklämmande att ni lägger upp tårtkvinnan som någon form av hjälte. Knappast ett demokratiskt tilltag att kasta tårta på människor, sen kan man tycka hur illa om deras åsikter som helst men att sitta och stödja sådant handlande är inte annat än odemokratiskt. Ni borde nog fundera på att sluta kalla er för partipolitiskt obunden tidning och istället kalla er för något i stil med ”vi accepterar inga andra åsikter än våra egna och inbjuder gärna till våld mot dem vi inte tycker som”. Skämmes tamejfan. J Hej J. Vi vet inte var du har hittat ordet ”hjälte” i texten. Och om du verkligen tycker att det räknas som våld att tårta en annan människa hoppas vi att du även skrivit liknande upprörda mejl till de nynazistiska sajter som hjälpte till att stödja och organisera den koordinerade nazistattacken mot fredliga demonstranter i Kärrtorp i Stockholm. Det är viktigt att vara konsekvent. Redaktionen Läsarbrev angående Årssammanfattningen, publicerad i Nöjesguiden nr 10, 2013.

I Nöjesguiden som släpptes i fredags under händelser 2013 avslöjade hur det slutar för Walter White, huvudkaraktären i Breaking Bad. Alla laddar inte ner, alla köper inte avslutningen som släpptes i US i november.Vilken spoiler.! Osjysst till max. Jag orkade inte läsa tidningen. Birgitta Hej Birgitta. Det är alltid tråkigt att få saker spoilade. Men artikeln var dels en årssammanfattning, dels publicerades den över två månader efter att finalen sänts och till och med två veckor efter att dvd-samlingen släppts här i Sverige. Någon måtta får det ändå vara på hur länge något ska kunna räknas som en spoiler. Redaktionen Läsarkommentar på Michael Gills blogginlägg Spelen och könsförtrycket, publicerad den 3 januari 2014 på nojesguiden.se/spel.

Så vadå, ska inte de där spel få finnas då? Ska vi ta och rensa bort allt som döms problematiskt enligt en viss minoritet? Vem är ni att bestämma vad tjejer får spela, om de vill leka med dockor och makeup, låt dem. Att klaga på att sådana spel existerar är lika mycket av ett förtryck. Existens av sådana spel är inte problematiskt, utan brist på alternativ. Istället för att klaga på att sådana spel finns, borde man fokusera på att utöka utbudet med mer könsneutrala

spel. Men nej, klart är det enklare att sitta hemma i soffan och klaga. Bara att välja ett valfri icke politiskt korrekt spel och börja klaga, besökarflöde är garanterad. Alex Blomstrand Hej Alex! För att det här svaret inte ska bli en uppsats kan vi fokusera på en del av det här enorma problemet: kategorisering. Just i fallet med Moa och hennes åttaåriga lillebror (som alltså blivit mobbad av sina klasskamrater för att han spelat ”tjejspel”) känns ju som ett otroligt tydligt exempel på varför kategoriseringar är så värdelösa. Moas lillebror spelar ”tjejspel” och blir retad för det. Det finns inga faktiska barriärer för honom att ta del av ”tjejspelen” men om han gör det straffas han av sina jämnåriga. Här finns förväntningar på att alla ska passa in i en av två normer – och gör du inte det är du ”annorlunda”. Kategoriseringsproblematiken stannar ju naturligtvis inte heller på individnivå. Det är ett faktum att det finns ”tjejspel” och ”spel”. Den största delen av spel som utvecklas, framför allt bland de större produktionerna, är inte könsneutrala. Spel görs av män, för män. Eller vad bolagsdirektörer och producenter TROR är ”för män”. Bristen på alternativ är definitivt ett problem, men det är inte ett problem som är isolerat från problemet med hur vi kategoriserar spel OCH hur vi kategoriserar människor. Det är två delar av samma övergripande (köns)förtryckande struktur. Michael Gill

MALMÖ

VI KLIPPER

HYLLIE KYRKOVÄG 57, LIMHAMN Ö KRISTINELUNDSVÄGEN 18, SLOTTSSTADEN SÖDRA SKOLGATAN 30, MÖLLEVÅNGEN 040-37 07 20 • WWW.HEADON.SE

PÅ GÅNG Krönika

VÅRT NÖJESÅR 2013 NÖJESLIVET I MALMÖ, klubb- och krogscenen i synnerhet, har under det gångna året beskrivits likt hur festivalåret har beskrivits med begrepp som ”festivaldöden”. Röster om det avslagna nöjesåret uttrycktes av mer än en person när spånandet efter nomineringar inleddes under mötena med årets Malmö/Lundapriset-jury. Visst, jag förstår var en kan få det ifrån. Året kan vid en jättesnabb första anblick framstå som ett att summera med en blasé gäspning och som året där fler nedstängningar än intressanta nyöppningar skedde. Exempel: några av malmöiternas absolut säkraste kort när det vankades klubb- och krogbesök visade sig plötsligt, i samband med förlorade alkoholtillstånd, vara den raka motsatsen till det säkra och inför vinterhalvåret var det inte bara en av stadens större konsertarrangörers uteservering som plockades ner, utan hela verksamheten och det förmodligen för gott. Men, när nöjesåret 2013 beskrivs som ett av de mest händelsefattiga på länge kan jag verkligen inte göra någonting annat än att enas om att inte vara överens. För mig är det nämligen precis

tvärtom, en känsla av att det äntligen börjar hända saker. Det krävs att något avstannas för att det sedan ska kunna inleda en rörelse i en ny riktning, och någonting puttrar under ytan. Aldrig tidigare har ett så medvetet klimat tagit regelbunden plats i etablerade rum och därmed nått en bredare massa. Aldrig tidigare har menyerna på krogarna runtom i staden erbjudit fler vegetariska och veganska alternativ. Aldrig tidigare har maten på tallrikarna som vi serveras varit mer närproducerad. Aldrig tidigare har de större klubbarna kring Möllan bokat fler kvinnliga akter. Aldrig tidigare har det typiska snubbklubbskonceptet varit mer utmanat. Missförstå mig inte, vi är direkt smärtsamt långt ifrån en klubb- och krogkultur som är jämställd, miljövänlig och färdig i sin köttkonsumtionsanalys. Det jag beskriver, om än att det stundtals känns som att vi är ljusår ifrån att nå mål, är ett ökat medvetande. Jag hoppas så att 2014 är året då vi som konsumenter anstränger oss för att ta tillvara på det som puttrar under ytan. Att vi slutar underskatta vår makt och möter personerna bakom initiativen som bidrar till ett mer medvetet klimat

halvvägs, arbetar tillsammans med dem. Det är hög tid att vara allt annat än passiva och dags att börja ställa krav för att ta ställning. Och visst hände det mycket mer än ingenting i det lokala nöjeslivet även under 2013. En bit in i samtalen inom Malmö/Lundaprisets jurygrupp, som ska ha ett stort tack för sitt fantastiska arbete, påmindes vi om att vi är en väldigt stor liten storstad. Några av de personer och företeelser som har betytt extra mycket för oss och regionen under det gångna året kan ni läsa om i numret som ni håller i handen, då juryn äntligen kan presentera årets 36 olika nomineringar i 12 kategorier. Behåll detta i närminnet, för den 7 februari tycker jag att vi ses på Moriska Paviljongen för att hylla och vidare motivera dessa med flera på årets största, lokala prisfest; Nöjesguidens Malmö/ Lundapris. Välkomna!

NICOLE BRIGGS Redaktör Malmö/Lund nicole.briggs@nojesguiden.se Twitter: @nicolehbriggs

Feministiskt initiativ 41% Vänsterpartiet 25% Miljöpartiet 13% Socialdemokraterna 9% Moderaterna 7% VILKET PARTI Folkpartiet 3% KOMMER DU Annat 2% ATT RÖSTA PÅ Centerpartiet 1% I RIKSDAGSPiratpartiet 0% VALET 2014? Sverigedemokraterna 0% Kristdemokraterna 0%

NÖJESGUIDEN FRÅGAR Det nya året

Från och med nu håller Nöjesguiden en omröstning varje månad om ett specifikt tema. Årets första omröstning handlar om 2014 och visar att de flesta av er tror att Seinabo Sey kommer att bli årets stjärnskott och att kolhydrater återigen kommer att bli okej att gilla. Ni verkar tycka att killar i allmänhet får för mycket utrymme, hoppas att vi ska förtränga 5:2-religionen samt vilja att Feministiskt initiativ ska styra Sverige.

Någon ny hipp maträtt och VAD LÅTSAS VI att säga dess namn (läs: GILLA 2014? det nya ”pulled pork”) 42% David Hasselhoff 25% Ställningstaganden 19% Yung Lean 14%

VAD BLIR ÅRETS SKANDAL?

VAD BLIR OKEJ ATT GILLA 2014?

Seinabo Sey 55% Paradise Hotel-Samir 28% Gillis Löwengrip Spångberg 9% Rawda 8%

Nour El-Refai rabiesfeministkuppar under Mellon 43% Mikael Persbrandt hamnar i fängelse för knarkbrott 24% Zlatan slutar i landslaget för att fokusera på sin app 20% Jan Malmsjö hamnar i fängelse för knarkbrott 13%

Killar i allmänhet 59% Alex och Sigge 22% Filip och Fredrik 11% Plura och Mauro 8%

Temat för nästa enkät är ”bostadsbristen”. Ni hittar omröstningen på nojesguiden.se och resultatet kommer att publiceras i Nöjesguiden #2.

VEM BLIR ÅRETS STJÄRNSKOTT?

VEM FÅR FÖR MYCKET UTRYMME?

Kolhydrater 42% Kvinnor 26% Miley 26% OS i Sotji 6% VAD FÖRTRÄNGER 5:2-religionen 44% VI FRÅN Bitstrips 30% 2013? Twerken 19% Yung Lean 7%

Djurfritt 47% Hipsters barnmat(hamburgare, tacos, korv) 20% Vad som helst bara det kommer från en foodtruck 20% Valfläsk 12% VAD ÄTER DU?

”Hundraåringen i fönstrets” försäljningssiffror 30% Per Schlingmann 24% Melodifestivalen 23% Blue Ivy Carter 23%

Wrecking Ball 33% Anna Odell 27% Cultural appropriationlärdomar 22% Matthew McConaughey 18% VAD TAR VI MED OSS FRÅN 2013?

VAD KOMMER VISA SIG VARA EN PR-BLUFF?

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

MOBILT BREDBAND

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

PÅ GÅNG BÄST JUST NU

KROG Tryne till Knorr Västergatan 16 i Malmö

Casual Street Food Spångatan 32 i Malmö

B.A.R Erik Dahlbergsgatan 3 i Malmö

BAR Far i Hatten Folkets Park i Malmö

Söder om Småland Claesgatan 8 i Malmö

Boulebaren Drottningtorget 8 i Malmö

KLUBB La Onda Moriska Paviljongen i Malmö, den 8 februari

The Jubilee Boogie Operaen i Köpenhamn, den 8 februari

Linda Pira, Stor & The Salazar Brothers med efterföljande klubb Mejeriet i Lund, den 15 feburari

TIDENS ANDA Det vi pratar om mest just nu!

1. Filip och Fredrik-språket del 2 Detta att SKRIVA som Fredrik och Filip PRATAR har börjat spåra ur. Kan man inte skriva så att andra fattar vad man BETONAR i texten kanske man inte borde skriva ALLS?

2. Alkoholtillstånden Tips till krögare: gör något meningsfullt av den rådande förloraalkoholtillståndstrenden i stan genom att se över ert alkoholfria sortiment. Vi är riktigt trötta på ”mousserande vatten”, tjurpiss som ger utslag på EKG och att det ni gör när ni blandar alkoholfria drinkar är att ersätta alkoholen i ert standardsortiment med ytterligare en exotisk, sötsliskig saft. Ett studiebesök till exempelvis B.A.R, Vollmers, Bastard eller Belle Epoque rekommenderas.

3. Metropolen Vet ni vad som är ett bevis på att Malmö trots allt är en ganska stor stad? Jo, här är det möjligt för en och samma person att, utan större konkurrens, äga skivbolaget som gör musikexport av alla lokala talanger OCH en av stans mesta it-restauranger. Precis som hen med musik- och sommarlandsimperiet i metropolen... Skara.

4. Är detta Snapmail? KONSERT Ellie Goulding Carlsberg i Köpenhamn, den 2 februari

Lilla Namo Babel i Malmö, den 8 februari

Linkoban Toftegårds Plads i Köpenhamn, den 23 februari

SCEN Mitt unga idiotiska hjärta Malmö stadsteater, premiär den 14 februari

Cabaret Hipp, Malmö, premiär den 6 februari

Blåvingar Folkteatern, Göteborg, premiär den 15 februari

FILM En familj – August: Osage County 5 i Nöjesguiden

American Hustle 4 i Nöjesguiden

The Wolf of Wall Street 4 i Nöjesguiden

MUSIK Nicole Sabouné Aktuell med Must Exist

Bill Callahan Aktuell med Have Fun with God

Om en parar en Snapchat med en gmail blir det en Snapmail. Förvirringen som uppstår när en ständigt befinner sig i olika sociala rum gör att vi har svårt att avgöra om det är lämpligt att besvara mejlet från chefen med en dick pic eller inte.

5. Paradise Hotel-Samir tar officiellt död på postironin Med det odödliga svaret "Jag har aldrig läst ut en bok. Men jag har lyssnat på The Game, om hur man raggar upp tjejer, som ljudbok" på frågan om Paradise Hotel-Samirs läsvanor, slogs sista spiken i kistan för Henrik Schyffert-generationens humor. Varför ha folk som låtsas vara absurt dumma när det bara är att läsa Expressens rapportering av Paradise Hotel för att få den äkta varan?

KLUBB

MUSIK

FILM

3 KROG

KLUBB Dansgolvssvett följt av ojämnt utplacerade gasvärmare på uteserveringar och i rökrutor = någon form av hydroterapi.

KONSERT Lilla Namo, Linda Pira och Linkoban live samma månad, ja tack!

KROG Malmö tillhör kategorin ”Övriga landet” under Krogveckorna.

MUSIK Gucci Mane har (äntligen?) gjort sitt, men vi njuter istället av Nicole Sabouné, Ásgeir och Tinariwen.

FILM Mästaren (Martin Scorsese) och lärjungen (David O. Russell) gör upp i The Wolf of Wall Street och American Hustle, samtidigt som redaktionen är oense om Her.

TV Äntligen är torkan över. True Detective och Girls gör oss sällskap mot ljusare tider.

6. Den gyllene bönan Hej du kaféägare! Vi är trötta på dig som inte brygger kaffe på andra bönor än de från ”det där kaféet i Malmö” och serverar annat än bake up-croissanter från samma leverantör som din granne. Gör om och gör rätt.

FEBRUARI BESTÅR AV

7. Debatten om debatten om debatten ”Debatten om debatten” kom som en gudagåva för Sveriges många oinspirerade tyckare med spaltmeter att fylla. Vi ser fram emot debatten om debatten om debatten. För visst är det en väldigt hatisk stämning mellan de som är för debatten om debatten och de som bara vill ha debatten. Ska det vara så? Debattera!

8. Netflix är som TV4 efter midnatt När vi hävt i oss Netflix få storfilmer och tv-serier står vi där lika förvirrade som vi var den där tiden på dygnet mellan sista nyheterna och nationalsången i TV4:s barndom.

9. Det uteblivna raseriet Den senaste tidens fokus på Jan Guillou och Paul Frigyes anklagelser mot honom har fått oss att fundera på vad som skulle hända om IB-affären uppdagades idag. Typ detta: "Öh, jaha, så du menar att staten har spionerat på oss och allt vi gör i syfte att se om vi är ett hot? Som FRA? Men det skrev väl folk om på Twitter redan förra veckan? Gäsp.” *fortsätter spela Candy Crush*

10. Att inte uppdatera till IOS 7 En obehaglig liten folkrörelse i det lilla. Det är så att de riktigt jäser över av stolthet när de drar upp sina gamla iPhones och gottar sig åt att ”den minsann inte laggar alls och dessutom är det snyggare med det gamla skrivbordet”.

Nina Persson Aktuell med Animal Heart

SÅ HÄR BRA BLIR DINA KOMMANDE VECKOR

BUBBLARE: Beställa Café au Lait istället för latte.

Att komma ut och in som nykterist 15 % Mathybriden cronut 1 % Fittstim-facepalmen 54 % Att plocka eller inte plocka bort mandelmassan från semlan 10 % Ryktet om att solen bara är en konspirationsteori 20 %

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

”Redan äger var tionde islänning skivan – alltså mer än 30 000 människor – och den säljer fortfarande bra.” något mer, men jag vet inte. Jag var väl för upptagen med sport och skola och så. Eller för rädd, kanske. NÄR TRÄNAREN GUDMUNDIR 2009 fick höra Ásgeirs

FEM SKÄL ATT ÄLSKA ÁSGEIR • Han är islänning. • Hans personliga historia är ovanligt bra. • Han har arbetat med vår favorit John Grant. • Han kombinerar känslig falsettsång med ett gitarrspel värdigt José Gonzáles och elektroniska detaljer. • Han är 21 år gammal och bara i början av något väldigt stort.

demo med fem låtar fanns ingen återvändo. – Han sa att jag var tvungen att göra något med dem, så jag ringde en producent, Gudmundur Kristinn Kiddi Jonsson, som jag kände till från hans arbete med min brors band och frågade om han hade tid att lyssna. Sedan var anden ur flaskan. – Han ringde tillbaka nästa dag och sa att jag skulle komma till hans studio, och vi klickade. Vi prövade att spela en låt i taget, och strax hade jag tio låtar klara. Det som fattades var texter. – Jag hade mest texter med något sorts påhittat språk, improviserat nonsens som lät som engelska, men det var inte engelska. Det var musiken som intresserade mig. Men när det skulle bli en skiva bestämde vi att minst en låt måste vara på isländska. Och givetvis fanns lösningen inom familjen. – Min pappa hade skrivit en lyriksamling 1986, men när den var tryckt tyckte han inte att den var tillräckligt bra, så han gömde hela upplagan under sängen. Men min bror hittade dem och började använda dikterna som texter med sitt band, och det var en bra idé. Så du gjorde samma sak?

Nöjesguiden s Ásgeir

”JAG VET FORTFARANDE INTE HUR VI LYCKADES KOMMA HEM” Egentligen heter han Ásgeir Trausti Einarsson, men det är tydligen för krångligt för den stora värld som, liksom Nöjesguiden, snabbt är på väg att falla för den unge isländska sångaren med de vackra melodierna och den osannolika livshistorien. Kalla honom Ásgeir, rätt och slätt. Text: PATRIK FORSHAGE

– Jag fick min

första gitarr när jag var sex år, började träna på att spela klassiskt när jag var sju och när jag var nio började jag skriva egna låtar. Det fanns inte så mycket annat att ägna sig åt i den lilla byn Laugarbakki på nordvästra Island, dit hans föräldrar flyttat för att få jobb i byskolan. Totalt bor där 50 invånare, uppskattar Ásgeir, ”de flesta pensionärer”. Hela familjen ägnade sig åt musik, och en av hans fem äldre bröder blev en förebild och vägvisare. – Þorsteinn var 14 år äldre, och när han kom hem spelade vi hela tiden. Han kan allt, jazz, klassiskt, rock, och han skrev låtar och spelade in. Han har reggaebandet Hjálmar som är väldigt känt på Island.

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Lika viktig blev Gudmundir, som var musiklärare från grannsamhället och kom för att undervisa de tolv barnen i byns skola. – Han var också idrottslärare, och vi fick en väldigt stark relation. Han tränade mig både på gitarr och i spjutkastning tills jag var 18. Idrotten var under perioder till och med viktigare än musiken för Ásgeir. Som 17-åring ingick han i Islands trupp i junior-VM i Tjeckien. Men ungefär samtidigt blev Ásgeirs låtskrivande mer seriöst, även om ambitionen att nå ut fortfarande inte sträckte sig längre än till familj och de närmsta vännerna. – Särskilt pappa insisterade på att jag skulle göra

– Nej, min bror hade redan använt de flesta. Men jag frågade min pappa om inte han skulle kunna skriva nya texter, och det gjorde han. Fortfarande var Ásgeirs förväntningar obefintliga. – Jag trodde väl att jag skulle sälja 2–300 exemplar av Dýrð í dauðaþögn till vänner. Men sedan gick det fort. Radion började spela låtar från skivan, fler och fler skivor såldes, allt snurrade fortare och fortare. Nu har Ásgeirs debut slagit alla inhemska försäljningsrekord. Redan äger var tionde islänning skivan – alltså mer än 30 000 människor – och den säljer fortfarande bra. Men att turnera på Island blir lite begränsat. – När jag hade spelat i Reykavik och i Kópavogur Islands näst största stad med 30 000 invånare ett antal gånger, och dessutom varit runt på alla andra ställen som kunde ordna en scen, var jag lite trött på det och ville komma bort från Island. Det första stället jag skickades till var Seattle, tillsammans med min gitarrist och kompis Julius. Vi var två killar som inte fattade någonting – Julius fick lov att skaffa pass eftersom han aldrig hade varit borta från Island innan. Jag vet fortfarande inte hur vi lyckades komma hem. DET ISLÄNDSKA SPRÅKET begränsade dock de internationella möjligheterna, och det blev dags att förverkliga tankarna på att spela in In the Silence, den engelskspråkiga versionen av Dýrð í dauðaþögn. Då trädde nästa samarbetspartner in i bilden. – En kompis berättade om John Grant, som hade flyttat till Island. Han spelade här och där, och jag började lyssna på hans musik och blev väldigt berörd. Jag tog kontakt, och det visade sig att han hade hört mina låtar på radio. Han är ett språkgeni, och fattade mycket av mina isländska texter, så vi bestämde att han skulle översätta dem. Vad är det viktigaste du lärt dig av John Grant?

– Han är en ja-kille. Han kanske till och med säger ja till mer än han borde. Jag är motsatsen, men nu försöker jag hitta en bättre balans. Det är svårt, för jag är väldigt introvert och blyg som person, men nu försöker jag vara mer öppen för olika livserfarenheter. Man kan säga att John Grant lärt mig att vara lite mer en trevlig kille, helt enkelt. Och så önskar jag att jag kunde sjunga som han. X In the Silence (One Little Indian/Playground) får sin fysiska release i dagarna.

FÖR ATT BLI VUXEN MÅSTE MAN FÅ LAGA SIN EGEN MAT. Att flytta hemifrån är en viktig del av livet. Och just nu längtar 289 000 unga vuxna efter att få göra det. Sätt fart på byggandet på FLERHEM.NU

DayZ är ett spel som är gjort för att lyfta fram mörkret i oss.

Gästkrönika

VUXENMOBBNING I POSTAPOKALYPSEN Text: MICHAEL GILL

ag började spela DayZ för några veckor sedan. Det är ett onlinespel som utspelar sig i en fiktiv öststat, Chernarus, där zombieapokalypsen inträffat. DayZ är ett så kallat ”early access”-spel, betalar du ett par hundringar får du spela en väldigt ofärdig version av spelet – men också vara med under utvecklingen och få det färdiga spelet när det släpps. Trots alla buggar och saknade features är DayZ fantastiskt på många sätt. Du startar helt obeväpnad någonstans på Chernarus 225 kvadratkilometer stora landmassa. Din uppgift är att överleva. Du behöver äta, dricka, hålla dig torr och frisk och se upp för odöda. Större delen av tiden springer du runt och letar konserver. Beväpnar dig med spadar och kofötter. I de större byarna och städerna händer det att du måste försvara dig mot zombier. Och ibland stöter du på andra, mänskliga spelare. DayZ är mycket. Mer än vad jag har tid att skriva om nu. Men det är också ett spel som handlar om mobbning. I DayZ kan du bli omplåstrad av andra spelare. Jag har blivit skjuten, bara för att sekunderna senare bli omhändertagen på bästa sätt. Blivit bandagerad, fått dropp och blodtransfusioner. Men du kan också göra saker som inte är menade att fungera som hjälpande åtgärder. Du kan handklova, klä av och tvångsmata andra spelare. Jag har hört berättelser om gäng som stoppat obeväpnade spelare, ställt omöjliga frågor och sedan straffat den som inte kunnat svaren. Bland annat genom att tvinga dem att dricka blekmedel. Blir du handfängslad finns det inget sätt för dig att komma ur det. Du kan logga ut från spelet, men så fort du loggar in igen kommer du att återuppstå på samma ställe, med samma utrustning. Och i samma utsatta läge. Teoretiskt sett (något som diskuterats bland annat i den finfina spelpodcasten Idle Thumbs) skulle det alltså gå att hålla människor fångna och tömma dem på blod, för att förse skadade spelare med plasma.

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Det finns massvis med obehagliga klipp på nätet där det digitala översitteriet demonstreras. Män i grupp som, till exempel, tvingar andra spelare till Battle Royale-liknande lekar. Ett särskilt ger mig extra dålig smak i munnen. Tre välbeväpnade och ruskigt obehagliga typer har satt handfängslen på en kille som låter som att han inte är en dag över elva. De klär av honom och tömmer honom på blod. ”Har du någonsin blivit våldtagen?” frågar en av de tre som har tagit spelaren till fånga. Sedan släpper de iväg honom. De lovar att om han bara springer ”idioten” ett par vändor ska de låta honom leva. Sedan skjuter de honom i ryggen när han börjar springa. Tanken är naturligtvis att spelet ska simulera saker och tings kompletta jävlighet när skiten gått ner sig rejält. Det funkar ganska bra. Jag har kommit på mig själv med att springa genom en lövskog, beundra utsikten och lyssna på sjungande fåglar bara för att en sekund senare kämpa för mitt liv, enbart beväpnad med en skruvmejsel. Det är stämningsfullt. Rått. Men också så fruktansvärt beklämmande. När jag ser hur internets samlade trollelit teamar upp för att grovt mobba nya, obeväpnade spelare kan jag inte låta bli att känna att det här går utanför ramarna för Chernarus digitala lilla värld. Kanske är det inte mer än vad vi förtjänar, ändå. Ytterligare ett bevis för vilka vi har blivit. En beviskedja som sträcker sig hela vägen från fängelserna i Abu Ghraib tillbaka hem till våra vardagsrum där tv-apparaten spottar ut underhållnings-tortyr i 24, Splinter Cell och GTA 5, vidare till den yngre generationen som stolt slutshamear sina medmänniskor – och kommer undan med det. DayZ, och scenerna som utspelar sig i det dagligen, befinner sig inte i ett vakuum. Det är ett spel gjort för att lyfta fram mörkret i oss, men det finns inga krav på att spelarna ska utnyttja och förnedra varandra. Det är inget nytt budskap att de värsta monstren i postapokalypsen är de andra överlevande människorna. Däremot har det aldrig varit så tydligt att de där monstren existerar redan innan undergången. X

”Tre välbeväpnade och ruskigt obehagliga typer har satt handfängslen på en kille som låter som att han inte är en dag över elva. De klär av honom och tömmer honom på blod. ’Har du någonsin blivit våldtagen?’ frågar en av de tre som har tagit spelaren till fånga.”

Michael Gill bloggar om spel med annorlunda vinklar på nojesguiden.se/ spel. Den här texten har tidigare publicerats där.

&7 L 7 !@H L 6P& 7L 9,6$6 81'(5 -8%,/(8069(&.$1 086,. , 6<' '$1667$7,21(1 ),5$5 5 3 3$//$',80

Ô ¤ áĬ ! Ĉ ¤ P% L 6& %&7 L FH<. P P < 7 P% P H

(\ ORFR

6DPOD S¥ 0DQROLWR (GXDUGR -RV© &DUROLWR RFK GH DQGUD EXUUDQD V¥ I¥U GX PLJ JUDWLV %H RP Y¥UW VWDPJ¤VWNRUW

á ! 7LLP P&<7 7 p 6TL&/ & L` !&H H áĬ H F F 11 &T6

0DUDFDV 3VVW 7D PHG DQQRQVHQ V¥ I¥U GX VW¤PSODU

Ĕ« ! "T7&11 % &1 <H7 P%&L &L 7<P 1<] LP<H`

SÖDERGATAN 3, MALMÖ / PÅ GÅGATAN VID STORTORGET

BARBACOA.SE

0,66$ ,17( 9 5 $)7(5 08+ 9$5-( )5('$*

áá 6 HL 7 HLL<7 7 7 6 <! P% 7 _P L<7" Ĕ ¤ ď FH / 77 P% /] H7LPH@6 p .<7 L 7<H H" L<! êHë

á« FH 77 7"T` 7 ĉ <6F "7& F H P HH TP H & êííííë

ĔĈ FH T11 H" 1 PP 7ĉ. !P ] 7 &7P% H F1 P T !! P

Ĕ ¤ ĔÔ FH ! 7 1T P% ¤ ] H`<7 & L TP `<T ^^^í 7LLP P&<7 7í7T &1. PP H ^^^í/T1PTH 7PH 1 7í7T Palladium | Södergatan 15 | Malmö GDQVVWDWLRQHQBMDQB9 B [ PP LQGGĆĆĆ

ĆĆĆ

48 TIMMAR

BEIRUT

En härjad metropol med stor kulturell variation där liberalt nattklubbande samsas med kalashnikovbärande butiksägare. Victor Schultz har tillbringat 48 timmar i Libanons huvudstad Beirut. Text: VICTOR SCHULTZ

edan jag flipprar med säkerhetsbältet och väntar på att få lämna planet frågar mannen bredvid mig varför jag har kommit till Beirut. Jag berättar att en vän bor här ett tag och att det är därför jag åkt men att jag ofta hört bra saker om stan. ”Maybe earlier, now it’s mostly bad” svarar mannen och ger mig ett trött leende. Med Israel på ena sidan och Syrien på den andra har Libanon alltid befunnit sig i en utsatt situation och sedan självständigheten 1943 har interna stridigheter varvats med nationella konflikter. Beirut är inget undantag och staden har bombats sönder och byggts upp åtskilliga gånger, senast under kriget med Israel 2006. Ändå har man lyckats upprätthålla bilden av sig själv som Mellanösterns mesta nöjesstad och varje gång krutröken lagt sig har turismen återvänt. Faktum är att The New York Times utsåg Beirut till ”the top place to visit” så sent som 2009. På grund av inbördeskriget i Syrien har dock situationen försämrats kraftigt det senaste året: strider mellan rebeller och regimtrupper spiller in över gränsen, över en miljon syriska flyktingar befinner sig i Libanon och samma dag som jag lämnar Stockholm spränger sig två självmordsbombare utanför den iranska ambassaden i Beirut, med 23 döda och hundratals skadade som följd. Att det krävs en del eftertanke är således uppenbart. Varför ska man ens åka till ett land som närmar sig krig? Vad är smaklöst och vad är viktigt?

EFTER EN HALVTIMME i taxi tar Wilhelm emot mig

utanför ett av Achrafiehs höghus. Som journalist med erfarenhet från Syrien, Tunisien och Gaza är han mitt alibi lika mycket som min vän. Området vi bor i är

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

kristet och rakt över gatan tronar det lika kristna Saint George Hospital University Center. Något som får olyckskorpen i mig att känna sig en aning lugnad. ”Om saker skiter sig har vi åtminstone nära till vård”, tänker jag och sneglar på vakternas svarta automatgevär. Känslan handlar inte i synnerhet om att Beirut kanske är en osäker plats, snarare om att städer i allmänhet innebär något hotfullt och ogreppbart innan man lärt känna dem. Innan man vet vilken gata som ligger var och hur man går för att komma från lägenheten till snabbköpet, då är städer bara en diffus massa utan struktur. Jag smiter upp till lägenheten för att dumpa väskan. Rummet vi hyr har en lika fin terrass som livskraftig kackerlacksstam och de bruna krypen tittar snabbt upp från köket som för att välkomna mig innan de springer vidare över berget av kvarglömd disk. Rinnande vatten visar sig vara en bristvara som bara finns tillgänglig någon gång varannan dag. ”Ännu en anledning att hänga ute på stan”, säger Wilhelm uppmuntrande medan jag rycker i kranen och längtar efter en dusch. Johnny Assaf instämmer och erbjuder sitt whiskeyglas. Han är vår hyresvärd, rör sig ledigt i y-frontskalsonger, kallar sig stockbroker och har enligt uppgift precis inhandlat ett penthouse på Manhattan i hundramiljonersklassen. Eftersom jag vill tvätta flygplansluften ur ansiktet tar Wilhelm med mig ner till Vyvyan’s för en drink. Baren ligger ett par kvarter bort och är en ombyggd verkstad helt utan kitschiga industridetaljer. Jag låser in mig och sköljer av ansiktet i kallt vatten och när jag återvänder från badrummet väntar Aviations, espresso och chèvremackor på bardisken. Vår bartender heter Farukh, är ursprungligen från Bahrain och har precis flyttat tillbaka till Beirut efter ett par års frånvaro. Han

berättar att Mar Mikhael, som området vi sitter i heter, var helt dött för bara något år sedan men att det nu blivit en samlingsplats för festsugna typer, mycket på grund av klubben, baren och radiostationen Radio Beirut som ligger vägg i vägg. Efter en svag insats från det lokala ölmärket Almaza ger vi oss ut på stan igen, tanken är att vi ska möta upp ett par av de vänner som Wilhelm skaffat sig under sin tid i landet. SOM FRANSK EXKOLONI präglas stadsbilden av trånga parisiska gator med låga stenhus, franska balkonger, trappor överallt, ett rikt utbud av foie gras och dåligt parkerade bilar. Bostäder, kiosker, verkstäder och barer trängs mellan fallfärdiga ödehus och igenvuxna tomter och skotthålen i väggarna är lika frekventa som de risiga taxibilarna. En bit ner på gatan Rue d’Pasteur kommer vi fram till Saifi Gardens, ett byggnadskomplex som innehåller både bar, restaurang och hotell. I galghumoristisk anda finns också en takbar vid namn Coop d’état. Vännerna sitter vid ett av borden och äter meze. Arthur är kanadensare men har bott i Beirut i fem år och skriver en uppsats i metodik, Helena är född i Libanon men flyttade till London med sin familj när inbördeskriget bröt ut på åttiotalet och Ed är militärattaché på brittiska ambassaden. Vi sätter oss ner och jag kan inte låta bli att fråga om gårdagens explosioner och hur det påverkat dem. Arthur svarar att för egen del märks det knappt. Även om han känner folk som arbetar i närheten av iranska ambassaden är området fattigt och människorna som bor där rör sig i ett annat Beirut än den halvinternationella sida av stan som jag har hamnat i. Skulle vi däremot fråga tjejen som blandar drinkar i baren eller han som städar skulle de säkert känna någon som blev skadad eller dog. Just nu är det risken för nya attentat som upptar tankarna hos de flesta av stadens invånare och medan jag beställer in mer tabbouleh diskuterar resten av sällskapet sanningshalten i ryktet att militären har stoppat en bil på väg in till Beirut med tio gånger så mycket sprängämne som den mängd som gick åt vid gårdagens attentat. Ingenting verkar gå att vara säker på. Det kan mycket väl vara sant men lika gärna något som militären har hittat på i hopp om att få ökade resurser. Någon timme senare ansluter Dima och Sofi, från Kairo respektive Schweiz. När jag frågar vad man

BEIRUT I KORTHET Gatorna har både engelska, arabiska och franska namn och man skriver sällan ut gatunummer. Låt bli att stressa och promenera runt tills ni hittar rätt alltså.

Tre barer att besöka Vyvyan’s Rue d’Armenie

Radio Beirut Rue d’Armenie

Saifi Gardens Rue d’Pasteur

Tre ställen att käka på Shawarmanji Finns överallt

Sushi Circle Charles Malek Avenue, Achrafieh

Laziz borde hitta på de kommande dagarna föreslår de att jag stannar inne eftersom en militärparad till hyllning för de som dog i självmordsattentatet kommer att skapa spänningar och kanske leda till våld. En härjad tjeck i Kubatröja som driver ett företag i Damaskus ”som säljer och köper saker” säger emot och försäkrar att det absolut inte är någon fara och att vi kan röra oss fritt över hela stan utan att vara oroliga. Efter ytterligare ett par teorier om Beiruts säkerhetsläge bestämmer vi oss för att sticka tillbaka till lägenheten. Planen är att besöka antikkvarteren i Basta nästa dag och innan vi går passar Ed på att rita en karta över området, butikerna märker han ut med militär precision och ger små omdömen som ”Good guy, full shop” och ”piss taker”. Han bjuder också in oss till brittisk Guy Fawkes Night nästkommande kväll innan han återgår till diskussionerna vid bordet.

”Varje gång krutröken lagt sig har turismen återvänt.”

Hamra nära Starbucks

Fem ställen som gör resan White Beach Lämna Beirut och ta en taxi till forntidsstaden Byblos. Ta en ny taxi mot Batroun och håll utkik utmed vägen efter en skylt där det står White Beach. Grym strand, grym bar.

Basta Be att bli körd till The Islamic Cemetery i Basta, då hamnar du precis utanför ett par av de bästa antikbutikerna. Basta har en starkare mellanösternkänsla än till exempel Achrafieh och Mar Mikhael utan att vara kontrollerat av Hizbollah på samma sätt som stadens södra delar.

B018 Karantina

Mytomspunnen klubb som lockar några av världens största dj:s.

Papercup PÅ VÄG HEM stannar vi på Shawarmanji, en snabb-

Pharon Street

matskedja som specialiserat sig på shawarma och plockar hem ett par fem-sex stycken och lägger oss på sängen och jäser framför Pacific Rim medan det mörknar ute. Klockan elva glider vi ur dimman av klarvit aioli, fettmarinerad kyckling och koriander och bestämmer oss för att gå tillbaka ner till Mar Mikhael för att se vad tisdagskvällen har att erbjuda. Gatan är full av folk som går mellan Vyvyan’s, Radio Beirut och den intilliggande baren Internazionale. Gäng av gatubarn som någon påstår är syriska flyktingar springer fram och tillbaka mellan gästerna och hoppas locka till sig lite mynt. Vi beställer whiskey sour av Farukhs kollega Santana, en man i stor svart bikermustasch som manövrerar ett litet mixerbord samtidigt som han blandar drinkarna. På gatan utanför träffar vi Gino som har en blogg om livet i Beirut. Vi pratar om Hizbollahs ställning i landet och hur den påverkats av faktumet att de strider i Syrien tillsammans med rebellstyrkorna. Gino menar att de aldrig varit så ifrågasatta som nu. Under och efter kriget med Israel 2006 säger han att de sågs som hjältar, men faktumet att de för krig i ett annat land och mot ett annat folk samtidigt som de syriska rebellstyrkorna får allt sämre rykte har lett till en förändrad syn på Hizbollah. Timmarna går utan att folkmängden på gatan minskar, tungt beväpnade polisjeepar står bredvid gamla folkabussar med högtalarsystem i power meet-klass och en drös av överdimensionerade SUV:ar. Framåt fyratiden dyker Johnny Assaf upp och frågar om vi vill följa med till förorten och äta. En halvtimme senare inleder vi morgonen på en restaurang i Karantina i nordöstra Beirut där vulgära mängder lamm, pinjenötsröra, hummus och inlagd rättika bärs in i en strid ström samtidigt som stan vaknar till liv utanför.

Bokhandel och kafé, för alla som blir upphetsade av coffee table-böcker från Rizzoli och Phaidon.

Riyada Sporting Club

Eds diplomatvåning. Lägenheten kompletterar Johnny Assafs och här finns varken vattenbrist eller insekter. Helena och Arthur är på plats, liksom Dima och Sofi. Resten av gästerna är en blandning av ambassadmänniskor, studenter och lokala invånare. Stämningen är avslappnad och jag tar tillfället i akt att försöka lära mig mer om libanesisk film. Flera av dem jag frågar nämner Ziad Doueiri, en libanesisk filmmakare med bakgrund som kameraassistent på flera av Quentin Tarantinos tidiga filmer. Han slog igenom med den prisade West Beirut 1998 och är aktuell med The Attack som bygger på en algerisk roman. Eftersom den delvis är inspelad i Tel Aviv är den dock bannlyst i Libanon och återigen är det landets blodiga historia som sätter agendan.

Hamra

I Libanon finns ett stort intresse för basket och ligan är en av de bästa i Asien. Gå förbi sporthallen i Hamra och smit in om ni hör att det är match (det hörs över hela kvarteret).

NÄR JAG STIGER upp nästa dag närmar sig klockan ett och vi bestämmer oss för att sticka ner till Basta på studs. En taxiresa senare befinner vi oss mitt bland stadens fyndlådor. Här är husen mer slitna, närvaron av militärer högre och de västerländska influenserna färre. Gatorna är pedagogiskt uppdelade med nyproducerade guldenhörningar och plastkolonner på ena sidan och riktiga antikviteter på andra. Butiksägarna sitter utanför sina butiker och sippar kaffe, ett par av dem bär illa dolda kalashnikovs innanför jackorna. Inspirerade bestämmer vi oss för att också friska upp kroppen med lite trögflytande koffein och går in på ett fik med komplett sjuttiotalsinredning, inklusive en brun kyl från Hugin. Högtalarna skrålar Icona Pop. Efter kaffet lägger jag bud på ett ”R” från en gammal nedriven butiksskylt. När wheelandet och dealandet är klart och jag inhandlat bokstaven för ett par hundralappar lämnar vi Basta, åker tillbaka till Achrafieh och dricker iced coffee och fikar bort resten av eftermiddagen på bokhandeln Papercup. Klockan åtta kliver vi in i

FRÅN TAKET HAR Ed preparerat olika raketer och runt tolvslaget tar han med oss alla upp och bränner av en svada. Framåt tretiden börjar folk lämna lägenheten och vi beslutar oss för att sticka tillbaka till Karatina och klubben B018. Vi fångar en taxi på gatan utanför men chauffören verkar inte känna till stället och i en halvtimme kryssar vi runt mellan industrier och ödetomter i stadsdelens utkanter innan vi lyckas lokalisera tunga basljud någonstans ifrån. Nedsänkt i marken på en gammal parkering liknar B018 mest ett skyddsrum. Taket består av tunga metallplåtar som kan dras åt sidan. Luften nedanför trappan är tung, vakterna går klädda i skyddsvästar och har biceps med omfång som skulle få en Belgian Blue att se liten ut. Stället är känt som ett av stans mer liberala och huserar både bögklubbar och flatfester. Dj-båset ligger upphöjt som på ett podium mot ett av rummets kortsidor och när taket öppnas vid halv sju-tiden och solen slår in över det fullpackade golvet är stämningen i det närmaste religiös. Jag känner att jag måste föreviga med en bild men av någon anledning är det förbjudet att fotografera och jag blir vänligt men bestämt tillsagd att plocka ner min telefon av en av jättevakterna. Klockan åtta har benen börjat domna och partyreptilen i mig vill sova. Jag hittar Wilhelm i baren och medan vi lutar oss tillbaka i en av sofforna och pustar ut tittar vi beundrande på de sista hängivna gästerna som oförtröttligt fortsätter ute på golvet. X NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

MALCOLM GLADWELL SPRIDER IDÉER I vissa kretsar är Malcolm Gladwell en journalistisk ikon. I andra kritiseras han för att sparka in öppna dörrar och ta åt sig äran för andras arbete. Nu är han aktuell med sin nya bok David och Goliat: konsten att slåss mot jättar. Text: GRETA THURFJELL Foto: MALIN INGEVALD

ar du tänkt tanken att det här kanske är exakt den rätta tidpunkten att publicera en bok om underdogs och misfits, eftersom det känns som att det är lite ”coolt” att vara misfit nu, så länge det är lagom och lite klädsamt?

– Intressant. Är vår tid egentligen mer accepterande inför icke-konformitet? Ja och nej. Jag är i Brooklyn ibland – antagligen den mest kreativa delen av New York. Jag kan gå in på något hippt kafé och se att exakt alla där har en Apple-laptop och en iPhone. På vissa sätt är det här ju människor som gör väldigt intressanta, kreativa saker. På andra sätt är de lika konformistiska som vem som helst. I alla generationer finns det en intressant blandning av konformitet och icke-konformitet, och jag vet inte om blandningen i den här generationen är annorlunda än den var förr. Det som är intressant med tiden vi lever i är att människor idag är mycket mer medvetna om ojämlikheter. En av anledningarna till att jag ville skriva den här boken är att vi idag är djupt medvetna om maktobalansen inom olika delar av det västerländska samhället.

”JAG TROR ATT VI I BOKVÄRLDEN ÄR FÖR PASSIVA I VÅRT SÄTT ATT GÖRA REKLAM FÖR OSS SJÄLVA – FÖR TRADITIONELLA, FÖR KONSERVATIVA. JAG TYCKER ATT DET BORDE FINNAS BOKAUTOMATER.” Ser du på dig själv som en underdog eller misfit?

– Inte direkt. Jag är alldeles för tråkig för att vara en misfit. Jag är kanadensisk medelklass, det skriker inte precis underdog. Det finns inga underdogs i Kanada, vad jag vet. Varför tror du att dina böcker har så hög popkulturell status?

– Det föll mig aldrig in att mina böcker skulle bli populära, och jag förstår fortfarande inte varför de är det. Jag har alltid skrivit den sortens böcker som jag har velat skriva och läsa. Jag brukar säga att människor är rika på erfarenheter och fattiga på teori. Massor av saker händer oss hela tiden, men vi har inte verktygen för att förklara dem. Mina böcker handlar mycket om att ge folk den sortens förklaringar. I en modern värld kanske det är en viktig sak att göra. Men tror du inte att en skribent som är bra nog, övertygande nog, kan bevisa vilken tes som helst?

– Nej! Mina böcker är inte radikalt okonventionella, mycket för att jag inte är radikalt okonventionell. De är alltid bara lite utanför ramarna. Särskilt utbildade läsare engagerar sig så mycket i det de läser. De kan reagera på många olika sätt, men de är aldrig passiva. Även om du är den bästa författaren i världen kan du inte säga vadsomhelst – de kommer att avvisa dig. Det är det som är intressant med böcker om idéer, de läses på ett väldigt intressant, aktivt sätt. Blir akademiker någonsin arga på dig för att du presenterar deras forskning på ett väldigt lättillgängligt sätt och på så vis får äran, eller i alla fall berömmelsen, för det?

– När jag beskriver någon annans idé är jag väldigt noga med att påpeka att den inte är min. Eftersom jag försöker översätta idéer för en bredare publik måste 18

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

jag vara väldigt medveten om det. De flesta akademiker är väldigt positiva eftersom de förstår värdet i att ta en idé som kanske annars hade fått en förhållandevis liten spridning, och ta den till en bredare publik. Ibland gör de det inte. Det är okej, det ligger i branschens natur. Jag skulle nog säga att du i Sverige är mest känd för idéerna i Outliers, som 10 000-timmarsregeln, och kanske främst bland entreprenörer och föreläsare. Var det verkligen poängen med boken?

– Nej, nej, nej. Ärligt talat, den där regeln slängde jag bara in i förbigående. Jag ville bevisa något helt annat. Hur känns det när du ser dina böcker på någon hylla på en flygplats?

– Hur det känns? Fantastiskt! Jag gillar särskilt idén om att det är en flygplats, för en flygresa är det perfekta tillfället att läsa en bok, visst? Ingen ringer, inga barn drar i tröjärmar, så man har en chans att faktiskt hinna läsa. Det är också så att folk som skriver böcker inte främst tävlar med andra som skriver böcker, utan snarare med

andra former av kultur. Jag tävlar med filmen på flyget, med musiken i iPoden, och så vidare. Jag tror att vi i bokvärlden är för passiva i vårt sätt att göra reklam för oss själva – för traditionella, för konservativa. Jag tycker att det borde finnas bokautomater. Oj, det korta svaret på din fråga är att det känns jättebra. Vad kommer att bli 2014 års stora trend?

– Jag har blivit väldigt intresserad av hur fort sociala medie-världen muterar. Är Snapchat stort i Sverige? Vi gick igenom en fas där alla använde en enda plattform – Facebook. Men nu håller det på att förändras, det börjar splittras, det kanske kommer att finnas 20 olika sorters riktigt stora plattformar snart. Vad folk vill ha ut av sociala medier kommer att vara lika varierat och komplicerat som i andra delar av livet, vilket jag tycker är väldigt positivt. 2014 är året då det riktiga experimenterandet med sociala medier börjar. Jag känner på mig att det håller på att hända. Det kommer att bli spännande att se. Så om den stora trenden kommer bli att användandet av sociala medier splittras, vad kommer att bli den stora skandalen under året?

– Tänk på hela NSA-spionage-grejen. När ska folk vakna och inse att en ännu värre variant av det händer varje dag i den privata sektorn? Google läser mina mejl och tjänar sedan pengar på att sälja annonser baserade på innehållet i mejlen. NSA läser inte mina mejl! Så jag tror att 2014 års stora skandal blir att folk inser att tekniksektorn har sålt ut oss alla. NSA är bara en del av det större sätt vi har blivit utnyttjade på. Google tjänar miljarder! Varför får inte jag en del av de pengarna? Allt jag får är en gratis mejladress. Tiden då folkets privata angelägenheter används för profit måste ta slut. Men hur skulle det gå att lösa?

– Jag borde lösa det genom att sluta använda Gmail. X En längre version av den här intervjun finns på nojesguiden.se. Malcolm Gladwells David och Goliat: konsten att slåss mot jättar finns i din lokala bokhandel (eller på din lokala flygplats).

Tack Malmรถ! 7DFN IยถU DWW YL EOLYLW PRWWDJQD PHG ยถSSQD DU PDU ODW IHVWDW ยคWLW XPJยฅWWV RFK )ยถU DWW QL NRPPLW VSH DGHQ 9L KDU KDIW HWW IDQWDVWLVNW LQNOXGHUDW RVV L VW UROLJW IยถUVWD ยฅU RFK VHU IUDP HPRW PยฅQJD รถ HU WLOOVDPPDQV PHG HU +ยคOVDU DOOD YL Sยฅ

ร '5 2 7 7 1 , 1 *7 2 5 *( 7 ร

ร : : : % 28 / ( %$ 5 6 (

LÄNGE LEVE

ISON & FILLE Tre år efter att P3 Guld- och Stockholmsprisvinnande För evigt släppts är Ison & Fille tillbaka med en ny skiva. Petter Hallén har träffat duon för att prata dåligt och bra självförtroende, slang och konsten att våga öppna upp. Text: PETTER HALLÉN Foto: JOSEFIN MIRSCH

son Glasgow och Felipe ”Fille” Leiva Wenger kom in i branschen i början av nollnolltalet, ungefär samtidigt som pengarna försvann. De stora bolagen hade tröttnat på svensk rap, media hade tappat intresset och att sälja musik för pengar blev allt svårare för alla. YouTube var inte ens uppfunnet än. Ison menar att åren i skuggan förde något gott med sig. – Det har härdat oss att ha varit med under de mörka perioderna. Trots att vi ligger här uppe nu är det soft att vara medveten om hur botten ser ut. När saker var som värst tog vi allting på våra axlar och sa ”vet du vad, vi kommer inte att sluta, vi kommer bara fortsätta”. Det är precis vad Ison & Fille har gjort, fortsatt. Sedan debuten för 13 år sedan har duon, ofta omgivna av vännerna i kollektivet Highwon, gjort musik präglad av livet i hemtrakterna längs huvudstadens röda tunnelbanelinje, i postnummerområde 127. DET ÄR DAGEN före nyårsafton när jag möter upp Ison

& Fille i studion där de håller på att göra klart sitt nya album, Länge leve vi. Det har gått tre år sedan sist, men att det skulle komma ett nytt Ison & Fille-album har alltid varit självklart. De har gett den första singeln från sin nya skiva samma namn som duons debutalbum: Vår sida av stan. I videon sveper kameran långsamt, eftertänksamt, över samma hus som Ison & Fille gled runt bland i sin allra första video. Mycket har hänt: svensk rap upplever sin andra vår och genren är sannolikt större än någonsin. Men mycket är sig likt: ”Det är ingen nyhet, du hittar mig som jämt, här på röda” öppnar Fille sin vers. Varför valde ni att släppa just Vår sida av stan som er första singel?

ISON: Det kändes maffigt, som ett värdigt sätt att komma tillbaka på. FILLE: Det vi pratar om på den kändes jävligt nu för oss, den handlar om saker som har hänt, om vad vi såg runtomkring oss, känslor vi bar på. I: Både Vår sida av stan och en annan låt på skivan, Någon annans fel, skrev vi i somras när det brann i Husby och överallt i förorterna. Man var väldigt tvådelad inför det, det är därför jag säger ”det är knas men det är mitt, jag vill dra, jag vill gitt, jag skäms varje gång jag tar en titt”. Man ser sitt område som man är så stolt över, men samtidigt skäms man ändå över att se folk förstöra där. På samma gång som man förstår deras frustration, att de inte känner sig hörda. Vem tänker ni att ni rappar för?

F: Det beror lite på vad man skriver för slags låt, men jag tänker oftast att jag rappar till mig själv. Många av våra låtar är på något sätt pepplåtar. Som Jag skrattar idag till exempel. Folk trodde att jag var fett glad men jag gjorde den för att jag kände att jag behövde en sådan låt, för att peppa mig själv. Fille, vem du rappar för har ändå varit ett tema hos dig. ”Kanske aldrig når glam, ger en röst åt dem som aldrig kom på frågan” rappade du till exempel på Håll huvet 20

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

högt, där du också säger ”så länge det finns liv i min kropp skriver jag om vårt liv i mitt block”.

F: Den låten handlar någonstans om ett utanförskap och att inte känna sig delaktig i det som pågår runt omkring en, att känna sig utestängd från arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, att inte ha pengar, allt det här… Det är ju för att jag själv har burit på de känslorna, och bär dem än idag. Jag tänker oftast på yngre versioner av mig själv och mina vänner, så som vi växte upp, när jag skriver. Man vill ge dem den där stärkande musiken som man själv ville ha. Anthems liksom.

”Det var min styrka, att jag var som Batman, att ingen visste någonting om mig.” –Ison På Langa fram från nya skivan går hooken ”cruisar i araban/hosta upp en yara fan/rutan den åker ner/booze det e bara att langa fram”. Slang har alltid varit en stor del av era texter.

F: Eftersom man håller på med hiphop och rap har man ju alltid varit intresserad av ord. Vi är från ställen där det pratas mycket slang, så det kommer naturligt. Det är ganska lekfullt. Vi kommer från att ha lyssnat mycket på Latin Kings, som typ var de första i svensk hiphop att ta in slang i sina låtar, ord från våra områden och kvarter. Att höra det på den tiden gav en känsla av igenkänning, det kändes nära en själv, att det var folk som pratade som vi gör. Med tiden har jag tänkt att folk kanske inte fattar vad fan man snackar om. Men jag har inget problem med det. Du vet, vi kanske inte fattar allt i vissa politiska tal till exempel, det finns andra sätt att använda språk som också kan vara utestängande på samma sätt. När man då har en mottagare i ens huvud som man skriver för, kanske en yngre variant av en själv, då uttrycker man sig på ett sätt som man själv förstår. Och om folk inte fattar det... Då behöver de kanske inte fatta det. EN GRUNDLÄGGANDE DRIVKRAFT i rap är att bygga

upp ett självförtroende trots att ett omgivande samhälle ser en som mindre värd. Det är därför skryt är standard inom rap, det handlar om att säga att man visst är värd någonting trots att man kanske tillhör en grupp eller bor i ett område som ses ner på. Men en sak som Fille gör är att han tar det ett steg till och pratar direkt om just det dåliga självförtroendet som kan orsakas av klassamhället och rasistiska strukturer. Som när han var med på Mohammed Alis låt Ghettobarn del 2: ”att världen var mot en var något man kände ofta/ lättare att låta det vara drömmar och bara softa/För

fega för att satsa/Förneka att man platsa/Så till den grad att inget blev av/Vi gav oss av med zatla”. F: Det är väl en uppgivenhet man har känt, som har funnits där. En av våra tidigaste låtar som blev ganska stor, Skiter i, handlar i grunden om samma sak: Vi rappar om hur kefft saker kan vara på ett lite humoristiskt sätt, vi skiter i, de spelar ingen roll. Vi kom inte in på klubben, vi skiter i. Lagen och ainazis, vi skiter i. I: Det är det Fille gör så bra… Många rappare, som jag, vi jobbar fortfarande på det här att tuffa till sig. Det känns som att Fille har klarat av den där machobiten och vågar öppna upp sig. För det är mycket lättare att kamouflera det med annat. Jag jobbar fortfarande på att komma dit Fille är, där jag kan öppna upp mig om vad som helst. Det närmaste jag har kommit är låten När jag inte hade nått från förra albumet. Det tog mig länge att kunna göra det som Fille gör på en daglig basis. Kan man säga att det finns ett före och ett efter När jag inte hade nått, för dig? Det var ju första gången du berättade om vissa saker i din bakgrund.

I: Ja. Verkligen. Innan den låten… om ett beat drog fram vissa känslor eller minnen hos mig valde jag medvetet att inte ta upp det i min text, för jag visste inte hur jag skulle hantera det. Det tog mig så pass länge, så många skivor, att kunna öppna upp om saker som har hänt – att jag sov på de där bänkarna, att jag gjorde de där grejerna. Det är en process, som jag fortfarande… det kommer kanske ta mig två, tre år att göra en till sådan låt. Året efter kom ditt sommarprat. Som var lite av en chock. Även om du hade låtit oss veta vissa saker på När jag inte hade nått var det första gången du berättade offentligt om din första tid i Sverige, hur du och din mamma i perioder var hemlösa, om din pappa. Fille, hur kändes för dig att höra Isons sommarprat?

F: Jag har ju vetat om hans historia, men inte så detaljerat. Genom all den här tiden vi har känt varandra har det liksom duttats ut, du vet, han har kanske sagt lite kommentarer här och där, haha. Men hur han gjorde det sommarpratet… Det var så jävla bra och starkt.

I: Jag var så nervös inför hela den grejen. Jag är väldigt van att alltid ha skölden av ”Ison & Fille”. Det kändes konstigt bara att stå där själv och att lämna ut sig på det sättet. Mina hemligheter, my pain, jag har sett det som en drivkraft i mitt liv, något som fått upp mig tidigt på morgonen. Jag tänkte att om folk känner till min smärta och vad jag har gått igenom, kanske jag inte kommer att vara lika stark längre. För det var min styrka, att jag var som Batman, att ingen visste någonting om mig. På låten Under press från nya skivan rappar du ”när min baba dog, jag blev Mufasa”. Att du slänger in en sådan rad, det känns ändå som något nytt från dig.

I: När man var yngre kände man sig lite som Simba, min pappa med dreadsen, bakgrunden med rastafarigrejen… Jag hade sett mig lite som ett ungt lejon, och när han dog var det en grej som min mamma sa: ”du är kungen nu, nu är det du som är lejonet”… Och javisst, om det inte vore för När jag inte hade nått hade jag inte sagt den raden. Men samtidigt, istället för att säga typ

”min pappa dog vid den här tiden och mina känslor var de här” drar jag en Lejonkungen-liknelse, så du vet… det blir känsligt men inte för känsligt. Det finns fortfarande mycket jag inte är färdig med. När du var med som jurymedlem i X-Factor häromåret blev du plötsligt väldigt folklig. Det kändes som att folk verkligen gillade dig, som person, folk som kanske aldrig ens hört er musik. Hur känns hela den grejen nu i efterhand?

I: Det var väldigt annorlunda att helt plötsligt vara på andra sidan, att vara den som bedömer folk. Det svåraste för mig var att inte ställa mig i deras skor. Vi har ju varit i samma situation, jag minns exakt hur det kändes att rappa för folk och försöka imponera på dem. Det var väldigt tufft för mig att vara hård när folk inte var tillräckligt bra, jag försökte hela tiden komma med konstruktiv kritik istället för sågningar. Det kändes också som att jag hade ett ansvar att representera svensk hiphop, representera förorten, människor som ser ut som jag, pratar som jag, är som vi. Jag ville visa NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

att vi inte är några stereotyper, att vi är professionella och förtjänar att bli sedda exakt som alla andra musiker, när vi väl fick chansen att vara på den här plattformen. Jag såg till att min ryggrad var extra rak varje gång jag gick dit. Men det där att bli folklig… jag vet inte. Det är fortfarande lite läskigt att folk känner igen en vart man än går, eller när de kommer fram och säger ”håller du på med musik? Jag trodde du bara var med i X-Factor”. Fille, parallellt med musiken har du byggt upp en komikerkarriär som Lilla Al-Fadji. Hur har det fungerat att kombinera med rappen?

F: Jag har alltid tyckt att det är väldigt roligt att göra den karaktären, men hela grejen har också alltid varit väldigt dubbel för mig. Jag kan ha svårt för hur jag blir sedd av folk, som när de kommer fram och vill att jag ska köra lite Lilla Al-Fadji… fråga Ison, jag gör det nästan aldrig. Det är inget mot dem egentligen, de frågar ju för att de uppskattar det jag gör, men jag kan känna mig lite som en pajas. Det är samma sak när andra rappare velat att jag ska göra Lilla Al-Fadji i deras videor, det är ju kärlek från deras sida men jag vill inte gå in i rap-Sverige som Lilla Al-Fadji. Jag håller det separerat, för det skulle känns lite som håna sig själv och det som vi gör annars. Men det har ju hjälpt mig jättemycket, att jag ens har haft något som jag har kunnat leva på alla dessa år, och att det började som ett skit på vår platta. Det är fett sjukt när man tänker på det. Vi vann ju Stora Radiopriset. Så jag är tacksam för att jag har kunnat göra det, men det har ofta varit två sidor av det. ISON & FILLE HAR alltid rappat om fattigdom på ett sätt som känns unikt. De väver ofta in det i olika sammanhang, som på Bli min från Ison & Fille, där Ison säger klart och tydligt till den han raggar på att dejten inte kan bli för flashig för att hans ”cash är på strejk”. Det kanske blir en tur i Heron City, kanske kan de ”ta en Happy Meal tillsammans”. Det är väldigt vanligt inom rap att man rappar om pengar som statussymbol, eftersom utgångspunkten ofta är fattigdom. Men Ison & Fille rappar även om att helt enkelt vara pank. F: Vår stil byggdes på att inte ha pengar, det var 22

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

”Det känns fett att kunna ge plats åt unga rappare som vi tycker är grymma. Det var en mäktig känsla, bara att se deras ögon när vi frågade om de ville vara med på låten.” –Fille mycket sådant vi rappade om när vi började hitta vår stil. Många gånger är det gjort med humor och ibland rakt av, för att det är så det har varit. Som vår första officiella video, När vi glider, att det var en fucked up bil, och vi rappade om att vi knappt hade pengar att fylla upp bensintanken. På något sätt är det väl en samhällskommentar om hur det kan se ut också. Att pengar har fattats. Det har ju aldrig funnits några konton där pengar har vilat till efter studenten. I: Vi var en grupp människor som hängde tillsammans där ingen hade pengar, så att vara pank blev en grej vi skämtade om … Det blev lite avdramatiserat, ”fuck it” liksom. Man såg andra än en själv som också gick runt i affärerna i Skärholmens galleria utan att köpa någonting, som inte heller hade några pengar. Varför inte rappa så att de känner igen sig. Fille, på Vår sida av stan refererar du till politiska organisationer som Pantrarna och Megafonen men utan att bli övertydlig. En av mina favoritrader någonsin från dig är ”ny arbetarklass som sällan fått arbete/skiter i allt/vi växte upp då när allt sket sig”, från Ice och Danza (Vem e du!?), en låt som inte alls känns som en ”politisk” låt med stort P.

F: Ibland slänger man in grejer, samhällskommentarer, men det skulle kännas klyschigt att göra banderoll-låtar. Jag skulle själv aldrig palla lyssna på en hel låt som handlar om någonting uttalat politiskt på det sättet, trots att jag kanske sympatiserar med själva saken. Kanske om det gjordes bra. Som med Isons personliga grejer när han bara pytsar ut det, jag tror att det ger mer effekt när det görs på ett sådant sätt. Då blir det också en del av någonting större. Av det vardagliga livet på något sätt. PÅ DET NYA albumet finns låten New Shit. Beatet, ett monster producerat av Mack Beats, innehåller rapkulturella referenser som g-funk-syntar och ett samplat ”Shieeeet” av karaktären Senator Clay Davis från tv-serien The Wire. Samtidigt låter det precis så nytt som namnet utlovar. Nya för många är även de två gästande rapparna, Nebay, 16 år från Sätra i Stockholm, och Rosh, 17 år från Nyköping. F: Det känns fett att kunna ge plats åt unga rappare som vi tycker är grymma. Det var en mäktig känsla, bara att se deras ögon när vi frågade om de ville vara med på låten. Jag minns ju hur det var att gästa Latin Kings skiva, eller när vi fick samarbeta med Petter. Artister som vi sett upp till sedan vi var små. I: Vi får ju något tillbaka också, deras energi, deras glöd smittar av sig. De är riktigt bra båda två. Rosh är stenhård. Ison & Fille ingår i den generation rappare för vilka Latin Kings är alltings början, som kan skriva under på rapparen Stors rad: ”Jag formades av tre legender ifrån Norra B”. Efter att New Shit spelats in lägger Rosh upp en bild från studion på sin Instagram. På kortet sitter hon i en soffa med Ison och Fille på varsin sida. På väggen bakom dem syns ett grupporträtt på Highwon, en backdrop på väg att bli lika legendarisk som de röda väggarna i Latin Kings Redlinestudio. Med bestämd, stolt blick tittar Rosh rakt in i kameran. Som kommentar skriver hon: ”Jag formades av två legender ifrån 127”. X Länge leve vi släpps den 26 februari. En längre version av den här intervjun finns på nojesguiden.se.

$ONRKRO L VDPEDQG PHG DUEHWH |NDU ULVNHQ I|U RO\FNRU

Distribueras av Carlsberg Sverige AB. Alkoholhalt 4,6 % vol. Konsumentservice 020-78 80 20. www.carlsbergsverige.se

EXTRA ALLT MED

MIN STORA SORG Över ett mullrande piano inleder Ann-Sofie ”Anso” Lundin Min Stora Sorgs fullängdsalbum. ”No, I can’t forget this evening or your face as you were leaving”. Textraden för tankarna till mitten av nittiotalet, en period där Anso hämtat mycket inspiration till albumet. Men också till Mariah Careys version, en artist som likt Min Stora Sorg står för extra allt. Text: SARA-MÄRTA HÖGLUND

aféet har funnits på samma plats i decennier och ett tonårsgäng har förlagt sin håltimme till bordet bredvid. Anso gör entré i grön camouflagejacka och perfekt rödlackade naglar. Efter att Idiot Kid splittrats, den duo hon haft tillsammans med Linus Lutti (Little Children), började Ansos egna uttryck ta form. Resultatet blev Min Stora Sorg och genombrottet var en tolkning av 1600-talspsalmen Den blomstertid nu kommer. I mina lurar hördes avskalad pop, men live transformerades de sorgliga melodierna till klubbhits. Gemensamt var det dramatiska anslaget, med texter så nära att de kunnat vara dagboksanteckningar. När vi ses är det en dryg månad kvar tills fullängdsdebuten ska ges ut. – Mitt tidigaste minne av att göra någonting är att jag spelade in på en kassettbandspelare när jag var kanske åtta. Jag tryckte på rec och sjöng saker som att jag var arg på min brorsa, haha. Vi spolade tillbaka och satte tejp över så att man kunde spela in nytt hela tiden, så jag vet inte om något av det där finns kvar. Men det var nog i högstadiet jag började med musik på riktigt. Under en tid där Green Day var det tuffaste som fanns startade Anso sitt första band ihop med tre kompisar. – Jag ville egentligen sjunga och spela gitarr, men en annan tjej som hade mer pondus – och en egen gitarr – fick axla den rollen. Så det blev bas. Vi lärde oss genom att öva in covers på fritidsgården, Knocking on Heavens Door, Zombie och den där låten med 4 Non Blondes också. Senare drog det mer åt emo-grejen.

”Det känns som att jag skulle vilja jobba ihop med alla tjejer i Sverige som gör musik just nu.”

Typ Placebo?

– Exakt. Sedan tog hardcorescenen vid ganska snabbt. Vi tog alla tillfällen vi kunde till att spela live så när jag sedan ställde mig ensam på scen som Min Stora Sorg kände jag mig väldigt trygg. Hela HC-rörelsen var ju väldigt mycket ”fuck you”. Mycket av min kaxighet kommer från den här tiden. Vi lyssnade mycket på hiphop då och för mig är det väldigt närbesläktat med hardcore, den där punkigheten och hela perspektivet att slå underifrån.

Du växte upp i Gävle. Hade du haft utrymme att göra det du gör idag om du bott kvar?

– Jag tror inte det, då hade jag nog fortfarande varit del av ett sammanhang. Jag trivdes bra, men majoriteten av de jag hängde med var killar och allt blev lite på deras villkor. Då reflekterade jag inte över den grejen på samma sätt, men jag var alltid orolig över att jag tog för stor plats och försökte anpassa mig. Hur stor plats man nu kan ta med en bas, haha. Jag stack alltid ut på ett sätt ändå och min upplevelse av att växa upp i Gävle var att man ibland kunde få skit för det. Det var först efter att jag flyttat till Stockholm och började göra musik med Linus Lutti som jag började spela piano. När vi splittrade Idiot Kid började jag skriva på allvar. Under 2013 dök en ny version av Blomstertid upp på Silvana Imams album.

– Man kan säga att hon gjort en remix på den, men det är inte samplat utan jag spelade in sången på nytt. Vi är kompisar och kommer definitivt att göra fler saker ihop. Sibille Attar och jag har stått på scen tillsammans och har också pratat om att jobba ihop. Det känns som om att jag skulle vilja jobba ihop med alla tjejer i Sverige som gör musik just nu. Visst finns det killar jag vill jobba med, men det har verkligen hänt mycket de senaste åren. Nu finns så himla många tjejer som gör riktigt bra saker, i alla genrer. Du skrev nyligen kontrakt med ett skivbolag. Innebar det någon skillnad för dig som artist?

– På ett sätt kan jag luta mig tillbaka. Något jag verkligen har fått med mig från HC-scenen är hela ”Do It Yourself”-grejen. Man skulle 24

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

göra allt själv och jag har alltid jobbat så. Nu finns ett skivbolag som sköter flera bitar, även om jag fortfarande har kontrollbehov och ofta kommer med initiativ. Det känns också bra att omge sig med personer som är peppade. Då det inte är ett storbolag har de tid att prioritera mig, trots att jag inte är jättestor eller säljande. Utöver att du gör all musik omger du dig med ett kreativt team. Vad är deras funktion för Min Stora Sorg?

– Innan jag släppte någon musik ifrån mig berättade jag för Daniel Åkerström-Steen som är scenograf och kostymör att jag ville ha en visuell idé till allt jag gjorde. Men jag ville bara samarbeta på villkoret att han kände för min musik. Han fick lyssna på några av låtarna och älskade det. Den andre är John Nordqvist som är creative director och gör alla mina pressbilder och musikvideor. John är också min sambo. Vi tre hade möten ihop om vad vi ville göra och vad som redan var gjort. Tidigare hade jag typ skämts om jag pratat för mycket i ett mellan-

”Tidigare hade man kanske spelat indie i någon liten skjorta och låtsats som att man inte brydde sig om recensioner, haha. Men det är inte jag. Jag vill vara ärlig med att jag faktiskt vill att folk ska älska det jag gör.”

snack, men nu ville jag verkligen göra det här fullt ut. Texterna skulle få vara överdrivna, mitt artistnamn skulle få vara överdrivet och jag skulle få ta plats. Tidigare hade man kanske spelat indie i någon liten skjorta och låtsats som att man inte brydde sig om recensioner, haha. Men det är inte jag. Jag vill vara ärlig med att jag faktiskt vill att folk ska älska det jag gör. Jag vill att människor ska tycka att jag är vacker eller gråta till min musik och jag bryr mig jättemycket om kritik. Jag tvivlade mycket innan jag tog steget och funderade på om jag verkligen skulle våga. Hur fungerar det att arbeta kreativt ihop med någon som man också delar en vardag med?

kvar. Efter att ha blivit förlöst med kejsarsnitt skulle hon få åka hem med nyfödde Ali. Men efter att hon svimmat upptäcktes blodproppar i lungorna.

– Tidigare har man kanske slängt ur sig någon gång att man haft dödsångest, men det här var verkligen på riktigt. Jag frågade läkaren som kom in om jag skulle dö och hon sa inte nej utan började säga ”det är bra att du är här nu”, den grejen. Sedan började jag tänka på om jag någonsin skulle kunna sjunga igen, om jag överlevde det här. Jag fick blodförtunnande rakt in i blodet och de tror att propparna kan vara kvar, men nu är det mest psykiskt. Det blir lättare och lättare och det var trösterikt att sysselsätta sig helt med idéer till musiken.

– För oss funkar det väldigt bra. En förutsättning för det är att vi har våra olika områden. Jag skulle inte kunna göra den biten som John gör och tvärtom, utan alla får stå fullt ut för sitt konstnärskap. Om vi hade haft ett band ihop och konkurrerat på samma arena hade det nog varit en annan sak.

– Jag håller inte tillbaka som person och jag kan bli lite irriterad på att man ”ska” göra det, att man inte ”ska” skriva personliga åsikter under sitt artistnamn till exempel.

Du omnämner din familj som en ”stjärnfamilj”. Vad är det egentligen?

Att förhålla sig neutral?

– Jag tycker att det är bra ord för allt som inte är en kärnfamilj. En vän sa det för några år sedan till mig och Joanna, som är min bästa vän som jag har barn med. Vår dotter kallar mig för mamma och att ett barn inte skulle kunna knyta an till flera vuxna är skitsnack. Nu har pojkvänner och fler barn tillkommit till vår familj, men vi har alltid blivit ifrågasatta och fått försvara oss. I det har jag varit väldigt kritisk till kärnfamiljen, där två människor ska leva ihop till vilket pris som helst och om det blir skilsmässa ses det som katastrof. Idag har jag större förståelse för att det finns människor som vill bilda familj på det sättet, men det är inget för mig.

– Precis, det känns som en outtalad grundinställning. Också att man måste vara så välformulerad om man ska säga något. Artister jag älskar, som Rihanna, är superpersonliga i sociala medier hela tiden, eller Azealia Banks som bråkar hit och dit. Jag försökte hålla isär det där först, men la ner det ganska snabbt. Jag blir hellre hatad av vissa och älskad av andra än att människor tänker ”jaha, hon verkar hålla på med sin grej”. X

Precis innan Anso skulle bli förälder på nytt släpptes singeln Jag står

Du berättade en del om det här i sociala medier, är det viktigt för dig att kunna vara öppen med det privata?

Min Stora Sorg är aktuell med Kaah-covern Innan du går på singel. Albumet Mvh Anso, M$$ (Playground) släpps den 5 februari och recenseras på sida 53. NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

samlar damm, det är klart att IOK har ett ansvar där. Men IOK får förstås också ett ansvar om OS leder till negativa konsekvenser på andra områden. ULRIKA WESTERLUND ÄR förbundsord-

förande för RFSL, som i december lanserade ”Powerplaykampanjen – tillsammans för en öppnare idrott” i samarbete med Svensk Hockey. Att kampanjen görs med just hockeyförbundet menar hon kommer sig av att det var det förbund som var mest intresserade av att medverka i ett sådant sammanhang. Förutom förbunden, vilket ansvar ligger på den enskilde idrottsutövaren?

har den diskussionen pågått sedan OS i Beijing, alltså förväntningar att individer ska agera på något vis. Men där säger vi att de aktivas integritet är lika viktig som alla andras. De har rätt att uttrycka sin uppfattning men också rätt att avstå från att yttra sig. Vad skulle konsekvenserna av en bojkott kunna innebära för Sverige i förlängningen?

– Som medlemsland är vi enligt IOK:s regler faktiskt skyldiga att delta. Om du inte gör det kan du bli avstängd från kommande OS.

FAKTA OM OS OCH POLITIK • 1988 bojkottade Nordkorea, tillsammans med fyra sympatiserande länder, spelen i Seoul som en protest mot att landet inte fick dela värdskapet med Sydkorea. • USA initierade en bojkott av de olympiska spelen i dåvarande Sovjetunionen 1980 av politiska skäl och 65 nationer valde att delta i bojkotten. Detta resulterade följaktligen i en Sovjetledd bojkott av spelen 1984 som hölls i Los Angeles. • Sommarolympiaden i Berlin 1936 har kommit att utmärka sig historiskt då nazisterna, som tagit över makten i landet ett par år tidigare, utnyttjade spelen till omfattande propaganda. Även runt detta OS diskuterades bojkotter och Spanien valde att inte delta. • 1940 och 1944 ställdes både sommar- och vinter-OS in på grund av rådande världskrig. • Presidenterna i USA, Frankrike och Tyskland har gemensamt i att de har meddelat att de avstår från att åka till OS i Sotji av politiska skäl. Sveriges idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth avstår av samma anledning ifrån att medverka på invigningsceremonin.

hyllats med bland annat en staty på San Joses universitet i USA. Med en dryg månad kvar till OS-perioden meddelade Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius att varken presidenten François Hollande eller någon annan hög fransk representant kommer att närvara vid spelen i Sotji. Inget av de politiska riksdagspartierna i Sverige har sagt sig vara för en bojkott av OS i Sotji, men bland ungdomsförbunden tycks tongångarna vara hårdare. Under en ungdomspartiledardebatt i höstas sade sig samtliga allianspartier utom KD, samt SSU vara för en bojkott av spelen av politiska skäl. Hur troligt är det att en bojkott, individuell eller nationell, skulle kunna komma att bli aktuell?

– Vi har samma policy som hela idrotten har, även om det gäller andra typer av mästerskap, säger Stefan Lindberg. Om det är ett land som befinner sig under FN-bojkott bojkottar vi också det. Då bryter inte vi den politiska handlingen genom att åka dit. På individnivå

Hur stora möjligheter har SOK att påverka IOK?

– Inte mer än att vi ställer frågor till IOK när debatten rasar här om hur de säkrar att vår trupp inte drabbas av det nya regelverket, och då får vi svar på det. IOK:s uppgift är inte att påverka politiken i Ryssland, utan att genomföra spelen på ett sätt som svarar mot chartern. Men IOK blir allt tydligare med kraven runt hållbarhet ur ett vidare perspektiv, så det verkar åtminstone gå åt rätt håll. Den riktigt stora möjligheten ligger i att ta ansvar och erbjuda sig att vara värd för OS och göra det som vi vill ha det. I ett brev till IOK från den ryska ministern Dmitry Kozak försäkrar denne att ingen kommer att diskrimineras på grund av sin sexuella läggning. Han lämnar samtidigt öppet hur lagen som förbjuder “homosexuell propaganda” kommer att tillämpas mot tillresta atleter och fans. Vad händer om en deltagare bryter mot antihomo-lagarna?

– Man kommer inte att hamna i fängelse, så mycket kan jag säga. Vi har fått bekräftat av IOK att reglerna inte kommer att tillämpas vare sig mot aktiva eller åskådare under den här perioden. Tycker de aktiva att situationen som den ser ut är jobbig?

– Det finns aktiva som tycker att vi skulle kunna vara tydligare och ta avstånd mot det som strider mot mänskliga rättigheter och det har jag förståelse för. Hur känns det att diskussionen kommit att handla så mycket om politik och inte idrott?

– Jag tycker att det är jobbigt att det blir svart eller vitt. Om vi säger att OS ska vara en arena där alla ska kunna känna sig trygga oavsett hur knäpp du är, tolkas det ibland som att vi stoppar huvudet i sanden. Det är svårt att göra förståeligt hur man på en och samma gång kan tycka att det är rätt att OS ska vara en fredad zon och samtidigt tycka att det är oacceptabelt att det finns en lagstiftning som banar väg för att trakassera enskilda individer. Är ni trötta på att prata om detta?

– Jag tycker att det är trist när OS blir boven. Situationen i Ryssland för den här grupper som förföljs eller trakasserashade inte varit lika uppmärksammad om inte OS hade gått i Sotji, så på något sätt skapar spelen åtminstone ett medialt fokus under den här perioden. Vad har IOK för ansvar när OS är slut?

– Vi förstår dilemmat att deltagarna kanske inte är så sugna på att diskutera ryska lagar, då den exakta utformningen faktiskt är väldigt komplicerad. Då menar vi att de kan hänvisa till den här kampanjen när det dyker upp frågor från journalister. Personligen hoppas jag att någon aktiv kommer att våga lyfta frågan medialt. Vi har bistått SOK och de aktiva med så mycket information om situationen i Ryssland att de borde känna sig säkra att den är djupt problematisk, inte bara ur HBTQ-perspektiv utan rörande mänskliga rättigheter generellt. Ulrika menar att ett problem med den olympiska chartern är att den saknar hänvisningar till exempelvis FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, medan det finns tydliga referenser inom andra områden såsom miljö. Ett annat problem är att den politiska ansvarsfrågan mellan Riksidrottsförbundet och SOK är otydlig. – Vi ser en skillnad jämfört med exempelvis Norge där det är en och samma organisation. De har diskuterat situationen i Ryssland på ett mycket tydligare sätt. Men det största problemet är ändå vagheten i den Olympiska chartern. Den Olympiska rörelsen har helt enkelt inte tagit ställning i frågan. Man hör ofta argumentet att idrott och politik inte hör ihop.

– Idrott och politik hänger självklart ihop, särskilt runt OS som är en propagandamöjlighet. Sen kan man givetvis diskutera vad som är ”politik” och var som är att ”ge uttryck för personlig övertygelse”. Finns det något ni känner att ni inte vågar göra på grund av lagstiftningen i Ryssland?

– Tvärtom tycker jag att det vore bra om lagen faktiskt prövades i domstol då den är så luddigt formulerad att det är omöjligt att se vad gränsen för ”homosexuell propaganda” går. Den verkar mest vara till för att hålla människor i schack. Vad kan man som privatperson göra för att visa sitt engagemang?

– Ta reda på hur de ryska HBTQ-rörelserna tycker att man ska agera. Det har tagits initiativ till en rad aktioner, som bojkott av vodka, som inte har varit vad de flesta ryska aktivister anser är mest strategiskt. Annars kan man alltid kontakta idrottsministern eller andra politiker, beslutsfattare och sponsorer via mejl och sociala medier. Så om jag twittrar till Carl Bildt kan jag se femmilen med gott samvete?

– Vi ser gärna att han uttalar sig om hur han som Sveriges utrikesminister planerar att ta upp situationen i Ryssland framöver. En markering som ryska HBTnätverk anser att man kan göra som land är att inte skicka högt uppsatta statstjänstemän till OS, där vore det intressant att veta var Sverige står. Kommer du själv att titta på OS?

– En bojkott som består i att jag hemma i tv-soffan inte sätter på tv:n känns inte så meningsfull, så jag kommer säkert att titta på något. Jag tycker att det viktiga är att det man gör har någon som helst chans att få effekt. Vill du bojkotta? Kontakta då åtminstone SOK, ministrar och sponsorer och berätta varför du gör det. X

– Inget. Inget alls?

– Det finns ett ansvar för efterbörden av OS, det som vi kallar vita elefanter. Arenabyggen som används under två veckor och sedan bara står tomma och

Söndag den 23 februari klockan 22.30 svensk tid avslutas OS i Sotji. Hur många svenska medaljer vi bärgat vet vi då. Förhoppningsvis kommer också alla deltagare och ditresta åskådare hem strax därefter. NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

Bladerunner.

The Third Man.

ARKITEKTUR FÖR MÖRKER Varför är science fiction alltid som coolast när den utspelar sig i mörka förlorade metropoler med ensamma plågade antihjältar som driver runt på gatorna med den outtalade ambitionen att rädda en civilisation i nedförsbacke? Victor Schultz gräver i tech noir. Text: VICTOR SCHULTZ

n man i trenchcoat går genom en korridor med snabba steg. De vita och svarta stenplattorna, som en gång varit skinande blanka, täcks av ett tjockt lager smuts och damm. Ljuset är flyktigt och letar sig svepande in genom ett trasigt fönster. En dörr öppnas plötsligt i slutet av korridoren och en skugga försvinner ut. Mannen ökar på stegen och börjar springa mot dörren. Han kommer fram, slår upp den och stapplar ut i öppen terräng. Det är natt, luften är disig och regnet öser ner. Gatan framför honom är fylld av människor, skuggor och maskiner som försvinner in i mörkret sekunden efter att de dykt upp. Överallt sitter neonskyltar som lockar med erbjudanden på mängder av olika språk. Byggnaderna, som liksom ramlar in över gatorna, tycks staplade på varandra i kubiska formationer och längre bak skjuter ännu högre konstruktioner upp: utsmyckade, aggressiva monument som tycks fortsätta mot himlen i all oändlighet. Handlar det om en paranoid film noir från fyrtiotalets New York à la Otto Premingers Laura eller en futuristisk sci-fi-thriller i bästa Blade Runner-stil? När det gäller tech noir kan det vara svårt att veta. För science fiction-konnässörer har genren alltid haft ett särskilt initierat skimmer över sig och suggestiva klassiker som Dark City, Gattaca och The Element of Crime har konsekvent genererat lite extra mycket svett på världens samlade Ghost in the Shell-tischor. Som om filmer där framtiden kanske är en resa lika mycket bakåt som framåt i tiden, där likheten mellan världen på bioduken och verklighet ute på gatan är snarlik, kittlar lite mer än de vanliga rymdäventyren.

TERMEN ”TECH NOIR” myntades av James Cameron i samband med lanseringen av The Terminator 1984 och 28

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Dark City.

var tänkt som en hänvisning till de influenser från film noir som format filmens anslag. Till skillnad från klassisk noir, som är obunden till särskilda platser, utspelar sig tech noir nästan uteslutande i överdimensionerade storstadskluster som krossat civilisationens ordnade strukturer under sin egen vikt och frammanat dystopiska landskap som vittnar om en svunnen storhetstid och förlorade visioner. Dessa förlorade städer präglas ofta av en arkitektur som blandar klassicismens tempelliknande byggnader och överdimensionerade rena ytor med futurismens aggressiva geometriska former och upphöjande av maskinen. Ibland är det skinande rent som i Gattaca men oftast trasigt, överbelamrat och skitigt som i Dark City eller Akira. I mångt och mycket är stilen en passning till art deco, som sammanband just klassicismen med futurismen och blev den konstart som kom att prägla arkitektur över hela världen från 1920-talet och ett par decennium framåt. OM ART DECO omfamnades och spreds under det glada

tjugotalet blev den en del av samhällsbilden under det betydligt mörkare trettiotalet. De storslagna byggnaderna fick stå som fond till ett USA som föll in i världshistoriens dittills tyngsta ekonomiska kris med svält och utbredd kriminalitet som följd. Som om detta inte vore nog drog förödande sandstormar av bibliska mått in över USA och ödelade stora delar av landet. I Europa och Asien ökade desperationen i takt med den politiska extremismen samtidigt som vetenskap förvandlades till kvasivetenskap och förhoppningarna om framtiden blev allt mer världsfrånvända. 1939 resulterade detta i andra världskrigets utbrott och under åren som följde lades stora delar av världen i ruiner. Det som från början varit hoppfulla drömmar om hur moral och logik skulle kunna föra civilisationen framåt hade förvandlats till rasbiologi, svält, brandbomber, värdelösa pengar och vulgära experiment. Ett bra exempel på samspelet mellan art deco och tech noir är spelklassikern BioShock, där den utopiska framtidsstaden Rapture förvandlats till en skärseld efter ett par misslyckade samhällsreformer. Det visionära civilisationsexperimentet har konstruerats i tjugo- och trettiotalets vetenskapligt naivistiska anda

och dryper av lika mycket episk arkitektur som urspårad framtidstro. När spelets huvudkaraktär Jack av misstag återupptäcker den bortglömda staden ett par decennium senare finns inte längre någon moral eller metod, och det isolerade samhället har blivit så nihilistiskt och människofientligt att muterade halvmänniskor är de enda som finns kvar. Staden är ödelagd och de storslagna byggnadsverken har förvandlats till överdådiga ruiner och grandiosa gravplatser. Djupt mycket obehagligare än vilken klaustrofobisk kloaktunnel som helst.

”Som om filmer där framtiden kanske är en resa lika mycket bakåt som framåt i tiden, där likheten mellan världen på bioduken och verklighet ute på gatan är snarlik, kittlar lite mer än de vanliga rymdäventyren.” LIKSOM BIOSHOCK RÖR sig tech noir-filmerna i en sorts

pastisch på efterkrigstidens Europa och trettiotalets degenererade storstads-USA, där allt som definierar en välmående människovänlig civilisation är ifrågasatt. Oavsett om det gäller Ridley Scotts Los Angeles i Blade Runner, där hela definitionen av vad en människa är satts i gungning eller Alex Proyas icke-namngivna storstad i Dark City, där paranoian och misstron mot omvärlden är total. Klassisk film noir föddes under fyrtiotalets brinnande världskrig och nådde sin kulm mot slutet av samma årtionde med formtoppar som Orson Wells The Third Man (1949). För filmen låg något lockande i krigets totala mörker och art decons dramatiska arkitektur. Och tack vare gränslösheten i sci-fi som genre blev tech noir det självklara sättet att föra film noir vidare. Det finns inga gränser för hur djupt man kan gå eller hur brett man kan skildra. Sinnesstämningen är konstant. De stora mörka husen som aldrig verkar ta slut, de ensamma öarna av moral och förstånd. X

DETTA ÄR EN ADVERTORIAL I SAMARBETE MED NIKE.

Charlotte Korsberg är butikschef på Sneakersnstuff.

Att sneakers har gått mainstream vet alla. Men varför har sneakerskulturen traditionellt varit så grabbig? Och varför håller det på att förändras? – GRETA THURFJELL DET KÄNNS FYSISKT omöjligt att inte ha lagt märke till den explosion i popularitet sneakers har genomgått de senaste decennierna. Eller den i det närmaste könsseparatistiska kulten kring gympaskorna. Eventuellt är detta lite tröttsamt, men eventuellt börjar det också förändras. För att reda ut ett och annat kring kvinnor och sneakers pratade vi med Charlotte Korsberg, butikschef på gympaskofantasternas Mecka – Sneakersnstuff. Det känns som att sneakers når ut till kvinnor allt mer, men att det länge har varit en ganska grabbig grej. Varför tror du att det är så? – Dels tror jag att det finns ett större utbud för tjejer nu. Men bland nördar och samlare är det generellt killar som får uppmärksamhet. Det är inte är unikt för sneaker-världen utan så är det vad det än handlar om; skivor, frimärken eller whatever. Men de senare åren har utbudet blivit större för tjejer, och då blir det roligare att samla. Jag har damer som är inne och handlar, som har haft sneakers på Nobelmiddagen, till galaklänning! Ser man sånt på kändisar är det klart att folk tar efter det. Om man ser att Rihanna går runt i 30

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Jordans, så… Likadant med Beyoncé. Det påverkar. Tror du att det grabbiga har med samlarkulturen att göra? – Om man tittar på åttiotalet, när Run DMC rappade om Adidas, vilket senare ledde till ett samarbete mellan dem, var det mest hiphopkulturen som använde sig av sneakers, och den är ju väldigt grabbig. Det har väl hängt kvar – har man sneakers lyssnar man på rap. Men så är det ju inte! Du kan vara ett popsnöre och ha sneakers. Men jag tror att det sitter kvar ganska mycket i folks uppfattning om vem som har sneakers, och vad de är. Vissa kanske inte uppfattar en Converse All Star som en sneaker, men det är det ju, en av de äldsta som vi fortfarande använder. På senare tid har ganska många märken som normalt inte förknippas med sneakers släppt just sådana, jag tänker på till exempel Rick Owens och Margiela. De är inte alltid helt bärbara och ofta väldigt dyra. Hämtar sneakers-märken inspiration därifrån eller tvärtom? – Främst är det nog high fashion-märkena som hämtar inspiration från sportbranschen. De använder sig av sulor som har

Nike Women's Air Max Lunar 90.

FOTO: SAGA BERLIN

EN GRABBKULTUR I FÖRÄNDRING

funnits sedan fyrtio- eller femtiotalet, och bygger sin grund från det. Men samtidigt hämtar ju sportbranschen inspiration från de stora modehusen. De tittar på samma nyheter, läser samma tidningar, påverkas av samma saker. Det är ingen slump att varumärken gör samma sak samtidigt. Sportbranschen är väldigt inriktad på innovation, att hela tiden leta efter nya tekniker. Just Nike gör ju det väldigt mycket, använder sig av material som tas fram av NASA, hittar hållbara och slitstarka material. Hur kommer utvecklingen på damsidan att se ut? – Den kommer nog att gå i takt med utvecklingen i sneaker-världen i stort. Nu har det ju gjorts sneakers med inbyggda klackar och platåer, men det tror jag är en övergångsperiod, jag tror att vi snart kommer att komma ner på jorden igen. Och att man inte behöver vara en street-

wear-tjej, en sportig tjej, för att ha sneakers. Man kan ha det till sin galaklänning eller på kontoret. Utvecklingen kommer nog främst ske kring acceptansen i samhället, att kunna ha sneakers som vardagsskor, utan att bli sedd som en slacker. Vad tycker du om trenden ”sneakers med klackar”? – På ett sätt tycker jag att det är bra, för att man tilltalar en ny sorts konsument som kanske aldrig haft sneakers förut. Fördelen med att det är sportmärken som gör de här skorna är ju att de faktiskt är sköna. Det är en helt annan grej att sätta sin fot i en kilklackssko från Nike än från något vanligt skomärke. Sen måste man ju väga upp det med att även använda sig av andra modeller. Bara för att det är en damlinje måste det inte vara rosa och glittrigt och puttinuttigt, man kan inte utgå ifrån att det är det alla tjejer vill ha. Växer samlingstrenden bland kvinnor? – Ja, det tror jag. Det känns som att det ofta är folk som vill ha olika färger av samma modell. När man väl hittar en modell som sitter bra kan man lika gärna köra på, tycker jag. Jag har över 20 par av Nike Air Max 1. Vårens Nike Air Max-modeller hittas på Sneakersnstuff som firar 15 år under 2014.

DETTA ÄR EN ADVERTORIAL I SAMARBETE MED NIKE.

FATIMA FRANSSON & GREGOIRE MOINARD

IVAN NUNEZ & ELLINOR LORD

KRISTIN ZETTERLUND & PARISA AMIRI

NATHAN CARBON & JOHANNES SLETBAKK

CHARLOTTE KORSBERG & JOHAN UNDÉN

CHRISTIAN NORGREN

NIKE AIR MAX NIGHT PÅ SO STOCKHOLM FOTO: SAGA BERLIN & FRIDA VEGA SALOMONSSON

AGNES SHUTRICK

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Krog

B.A.R Den lilla restaurangen på Davidshall öppnade i och för sig i slutet av 2012, men det var under 2013 som de på allvar gjorde ett avtryck på Malmös krogscen. En säsongsbaserad meny som tar stor hänsyn till vegetarianer, veganer och allergiker tillsammans med det stora kunnandet i köket gör den här krogen till en pärla i city.

MALMÖ/LUNDAPRISET 2013 och de nominerade är... I många, många år har Nöjesguiden delat ut priser till gräddan av Malmös och Lunds kultur- och nöjesliv. En kunnig jury har flera gånger under 2013 sammanträtt och diskuterat vem, vad eller vilka som förtjänar att lyftas fram för sin exceptionella briljans. Här är de: det absolut bästa Malmö och Lund har att erbjuda. JURYN BESTÅR AV Nicole Briggs (ordförande), Andrea Arriagada Bengtsson, Aurora Percovich Gutierrez, Erik Neppelberg, Johanna Andersson, Johannes Kjellgren, Julia Holst, Karin Harborg, Kikki Hermansson, Malin Wester och Natalie Ibron.

Tryne till Knorr Vi började hänga här i somras för den magiska innergården. Vi kom sedan tillbaka igen och igen och igen för den personliga servicen och stämningen, för den så förbannat vällagade maten på de perfekta råvarorna. Och vinerna, nämnde vi vinerna?

Kafé/Lunch

alternativ har denna lilla lokal blivit ett självklart inslag på Malmös lunchkarta. En är alltid sugen på en Bahn Mi, och tack vare deras billiga priser är det nästan alltid möjligt att stilla suget. Hej Kim Wang, ägare av Noi’s! Vilken rätt får inte missas hos er?

– Alla! Jag brukar rekommendera vår Bun till kunder som inte har provat vietnamesiskt innan. Goi Cuon är väldigt populära. Pho-soppan är en succé nu under den kalla vintern. Bahn Mi är en underskattad rätt. De flesta som har provat den kommer tillbaka.

Hej Agnes Klintenberg, delägare av Tryne till Knorr! Hur drivs en krog på två personer?

– Sommaren är ju naturligtvis härlig, då det finns mycket grönsaker. Roligast var det efter att ha kämpat på med rotsaker, som började bli tråkiga i april-maj, när det i slutet av maj och juni började komma grönt ur jorden. Det är en lättnad och väldigt kul att jobba med efter att enbart ha haft tillgång till kött, fisk och rotsaker i några månader.

Medan andra kaféer bakar bake up-croissanter och kokar kaffe rostat av det ”där kaféet” i Malmö dukar S:t Jakobs stenugnsbageri upp en imponerande samling egengjorda bröd, bullar och kakor och satsar på att göra någonting annat. Ett måste för dig som bor i Lund och väl värt en pågatågsresa för malmöborna.

Vad skiljer er från andra lunchställen i stan?

– Vi har många vegetariska och veganska rätter, utöver våra köttvarianter, och mycket gluten- och mjölkfria rätter. Maten lagas hos oss. Även alla kakor och bakelser bakas på plats.

Saltimporten En kvalitetslunch för under hundralappen. Att detta ställe ens finns i Malmö är en nypa-sig- i-armen-grej. Får det lov att vara lite gourmetperfektion, tillagad på de bästa råvarorna, serverad längs hemsnickrade långbord i hamnen, med finfin utsikt? Jamen, ja tack!

Hej Martin Axén, en av fyra ägare av Far i Hatten! Hur mycket fatöl sålde ni egentligen i somras?

– Förmodligen så mycket att Arken i Folkets Park skulle kunna segla på den! Ni har haft uppträdanden och evenemang nästan varje dag sedan i somras. Vilken kväll minns ni speciellt?

– Så många fantastiska kvällar! Bland höjdpunkterna får nog invigningshelgen i april nämnas, när Far i Hatten fylldes och levde upp igen efter månader av jobb och renovering. Folk trotsade kylan och hundratals människor satt ute hela kvällen. Och helgen då vi hade två heldagar med bob hund. Folk undrade nog vad Tomas Öberg och jag höll på med på alla dessa möten vi hade på Far i Hattens uteservering. Vi planerade stordåd! Och det blev precis så lyckat som vi hade hoppats på. Eller kanske till och med ännu bättre. Vad händer för Far i Hatten-gänget 2014?

– Vi håller öppet som vanligt och planerar samtidigt för hur vi gör uteserveringen och allt som ska hända där ännu bättre. Vi har äntligen fått färdigt de nya inomhustoaletterna, som ju framförallt förhöjer vintern på Hatten men som kommer att vara guld i sommar också. Utöver det har vi även tagit över Grand Öl & Mat.

Vad händer på Noi’s 2014? FOTO: PER-ANDERS JÖRGENSEN

Ni lagar säsongsbetonad mat. Vilken säsong har varit roligast?

S:t Jakobs stenugnsbageri

Mitt i Folkets park, bakom den där trägrinden, arrangeras det konserter, spoken word-kvällar och klubbar i stort sett varje kväll. Utöver det bjuder de på Malmös mest spännande dryckesutbud, handplockat med hjärta och nyfikenhet. Åh, Far i Hatten, vad vi gillar dig.

FOTO: OLLE ENQVIST

– Man får vänja sig vid att alltid ha grejer på sin "att göra-lista". Man blir aldrig riktigt klar och det är ingen idé att stressa upp sig över det. Nästan all vaken tid går åt till att planera jobbet på krogen eller att jobba på krogen. Man får vara inställd på att det inte är som ett jobb där man gör sina timmar och går hem, utan man lever litegrann i krogen hela tiden. Och man får massor av energi tillbaka av glada gäster och goda viner.

Far i Hatten

– 2014 kommer att vara ett fabulöst år. Efter en blixtvisit till Vietnam har jag snappat upp lite idéer på vad vi ska ha på Noi’s. Vi kommer inom kort att lansera Banhn Xeo, vietnamesiska crêpes. De är både gluten- och mjölkfria och finns som veganska eller med kött. Det kommer även att bakas lite mer vietnamesiska kakor.

Bar/Mötesplats

Boulebaren Vi börjar med att tacka för vad som kanske är stans bästa invigning genom tiderna, där Arvid Falk med kollegor lyckades med det omöjliga: att samla Möllan och Lilla torg under samma tak. Utöver detta tackar vi för regelbundna söndagstävlingar, snygga lokaler och att baren har gett oss en legitim anledning att dricka pastis i tid och otid.

Film FOTO: MÄRTA THISNER

Casual Street Food Casual Street Food sprider det enkla, men också svåra, budskapet att hamburgare är gott och i kombination med öl ännu godare. Du kan smita förbi där en tisdagseftermiddag för att unna dig en härlig cheeseburgare, eller varför inte några fish tacos en lördag innan dans längre ner på gatan? Värt att komma ihåg är också hur överlägset bäst deras festivalkrubb var under Malmöfestivalen. 32

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Söder om Småland

Noi's Café & Deli På Noi’s erbjuds lätt och ledig vietnamesisk mat som får det att vattnas i munnen redan när en läser menyn. Med ett stort utbud av vegetariska och veganska

Vi är förtjusta i den prisvärda maten på den här skånska restaurangen, men det är för det fantastiska ölutbudet och det gemytliga barhänget vi allra oftast kommer hit. Söder om Småland har lyckats skapa en oas där nördar och nyblivna entusiaster möts kring griffeltavlan med de senaste ölfynden.

Roxy Farhat – Finders Keepers Roxy är en mångfacetterad konstnär som har studerat konst i både Sverige

Malmö/Lundapriset 2013

FOTO: QUARTO

Dotterbolaget

Detta är en förening som ger plats och rum till den fria scenkonsten i en stad där det redan kämpas om det lilla utrymme som finns. De tar en form av scenkonst till Malmö som vi annars hade gått miste om och i och med det bidrar de till att bredda bilden av vad som kan ske på en scen för Malmöborna.

Det här är ett Malmöbaserat feministiskt nätverk för tjejer och transpersoner som under 2013 släppte flera serieböcker som har nått stor framgång. Genom sin verksamhet inspirerar de andra till att uttrycka sig genom språk och bild. Detta bidrar till att Malmö fortsätter att ha en ledande position som Sveriges främsta seriestad.

FOTO: MALIN ANDERSSON

Inkonsts gästspelsscen

Klara Levin – Crime City Rollers Det här är dokumentärfilmen som följer Malmös och numera Europas bästa lag inom subkulturen och sporten roller derby från början. Filmen skildrar den fristad som spelarna upplever, en plats där de får vara något annat än det som förväntas. Den ger inspiration och skapar förhoppningsvis ringar på vattnet för andra människor att skapa och våga delta i liknande sammanhang.

frågor som feminism, sexism, jämställdhet och det kvinnohat som genomsyrar nästan alla delar av samhället bjuder de också in till nödvändig diskussion i bildernas kommentarsfält. Kontot har idag över 30 000 följare och det lär bli fler med tanke på det viktiga arbetet de gör.

Skånes dansteater 2013 var året då dansen äntligen tog plats på Operans stora scen. Med föreställningen The Feeling of Going vävde Skånes dansteater ihop körer, dansare och orkester och skapade en föreställning som lockade en ny publik till Malmö Opera. Institutionen ska också ha ett plus för att de tar sitt ansvar när det kommer till att ha en tydlig och bred representation bland sina dansare.

FOTO: JULIA LINDEMALM

och USA. Hon har tidigare visat på sin storhet med bland annat The Knifes A Tooth for an Eye-video tillsammans med Kakan Hermansson, som vann pris för bästa skandinaviska musikvideo på Bergens Internationella Filmfestival under det gångna året. Videon till Gnuccis Finders Keepers hyllar hästtjejer, som tidigare har fått rollen som oskuldsfulla och ljuva inom populärkulturen. 2013 var året då hästtjejer också fick vara tuffa, starka och modiga. Det tackar vi Roxy för.

Tankesmedjan Vi gissar att ni inte har missat P3:s Tankesmedjan. Det är roligt och smart när gänget bakom programmet gör satir och humor av diverse aktuella nyheter och den svenska samhällsdebatten. Det är också uppfriskande att se någon göra uppror mot makthavarna och grilla svenska politiker så pass att de har blivit anmälda till Granskningsnämnden så många gånger att vi inte ens orkar räkna.

Hej Julia Hansen och Rebecca Taft från Dotterbolaget! Vad gör serieformatet till ett bra medium?

– Serier förenar det bästa av två världar: konst och litteratur. Malmö beskrivs ofta som navet i ”serieundret”, med bland annat den uppmärksammade Serieskolan som bas. Vad gör staden för serietecknare som andra städer inte gör?

– Serieskolan finns som sagt i Malmö, vilket lockar hit många serietecknare som bildar egna nätverk och därför stannar kvar och verkar i staden. Malmö stad i stort vill också gärna profilera sig som ”seriestaden” och har under årens lopp samarbetat med många serietecknare vid stora evenemang, till exempel Malmöfestivalen.

Musik

Varför behövs ett kvinnligt serienätverk?

Litteratur Anneli Ström-Villaseca – Hon är jag

Teater Variant Detta är en ung frigrupp som genom sin tidigare uppsättning Parken, en barn-teaterföreställning som spelades under fyra säsonger i Folkets park, visar på ett tydligt samhällsengagemang för Malmö. Med föreställningen Arbetsförnedringen bevisade de sedan, tydligare än någonsin, att det går att göra formidabel scenkonst med tydlig samhällsaktuell kritik.

Media Josefine Adolfsson Den Malmöbaserade författaren Josefine Adolfsson har i sitt tidigare arbete vunnit guldbagge för manus till filmen Apflickorna, gett ut två böcker och varit en drivande kraft bakom ungdomshuset Lava i Stockholm. Som redaktör för antologin Ingens mamma skapade hon förra året en välbehövlig bok om ett tabulagt ämne som belyser kvinnors val kring föräldraskapet. Den har lett till att diskussionen och debatten kring frivillig barnlöshet har fått plats på landets kultursidor.

Naeimeh Doostdar Sanaye Naeimeh kommer ursprungligen från Iran där hon 2009 fängslades för sin blogg och sitt arbete som journalist, vilket ledde till exil. Med sin bok Så småningom gick jag inte hem har en av Malmös fristadsförfattare på ett modigt och skickligt sätt använt sin plats för att göra det hon själv beskriver som sin önskan: att kunna göra det hon drömt om och att skriva, främst poesi, om vad som hänt henne.

Alice Boman är sångfågeln vars EP Skisser släpptes 2013 och fick oss att tappa andan. Egentligen var det inte ens meningen att melodierna skulle vara tillgängliga för allmänheten, men på omvägar nådde de skivbolaget Adrian Recordings, vilka såg det som sitt uppdrag att skicka det vidare. Något som vi är mycket tacksamma för. FOTO: HÅK AN RÖJDER

Scen

Alice Boman

FOTO: OLLE ENQVIST

Efter att själv ha blivit utsatt för sexuella trakasserier väcktes idén till filmen, vars syfte är att belysa ett globalt problem genom att synliggöra de sexuella trakasserier som kvinnor världen över dagligen utsätts för. Filmen baseras på intervjuer med kvinnor från Chile och Argentina och deras upplevelser och hanterandet av dessa. Personerna som medverkar i filmen har olika bakgrund och ålder, som äldst är en 75 år, och även Miss Bolivia, som är en stor latinamerikansk artist, medverkar med sin berättelse.

– Dotterbolaget startades 2005 för att motverka den mansdominerade seriebranschen. Mycket har gått framåt men cis-män dominerar fortfarande seriebranschen, särskilt på de högre positionerna såsom redaktörsjobb och förläggare.

Mat i munnen Genom intervjuer med skånska matpersonligheter och reportage från Malmös krogkök skapade gänget bakom det helveganska webbprogrammet Mat i munnen ett program som sätter det skånska krog- och matlivet i fokus – något de gjorde så pass bra att Sydsvenskan fick upp ögonen för dem efter bara ett par avsnitt. Med hjälp av spännande vinklar och intressanta intervjuer har Mat i munnen på kort tid blivit en röst att räkna med när det gäller lokal matjournalistik.

RA Detta är bandet som spelar psykadelisk post-punk som om de aldrig gjort något annat. Deras utpräglade sound, med influenser från bland annat Bauhaus och Joy Division, och allmänt mystiska aura skiljer sig från det mesta som har kommit ut ur Malmös musikmaskineri på ett tag. EP:n Bloodline gav mersmak och 2014 kommer debutalbumet. Vi anar att deras fans kommer att bli fler än de skånsktalande inom väldigt kort.

Kvinnohat

JaQe

När Instagram-kontot @kvinnohat, med över 600 publicerade bilder, belyser

Vi vill göra honom till vår röst när han bryter ner och ifrågasätter sexism i NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

Malmö/Lundapriset 2013

Nöjesförbättrare

vinterkylan i kön kunde vi vänta oss varm glögg, om vi frös inombords kunde vi värma oss med hjälp av den kärleksfulla eventpoesin eller konsten på plats. Vi ser fram emot att se vart Zeit kan ta oss 2014. FOTO: CHRISTOPHE MARCHANDISE

singeln I centrum, med raderna ”Snackar money over bitches / Skäms när min boy spelar låten för sin syster / Hoppas att hon inte förstår vad det betyder / Det är nåt i attityden / Inte någonting vi tycker”. Vi spelar Oprah och flyttar fram vår horisont för hur svensk hiphop kan låta. Det är med spänning som vi ser på JaQes framfart. Hej JaQe! I höstas hörde vi Oprah på förfesten, festen och efterfesten. Varför blev 2013 året då alla snackade om dig?

– Det är Marcus Price förtjänst mer än min, det där beatet är liksom fett. Oprah tilltalade nog en annan typ av folk än de som upptäckte mig 2012.

Femtastic Vi beundrar detta kollektivs förmåga att samla trupper med expertis inom så många olika områden, från hela landet. Femtastic har låtit oss höra om andra platser än huvudstaden och genom bland annat #FATTA-kampanjen berättar de andra storys än den av och om mannen.

Vad händer 2014?

– 2014 kommer jag att släppa mycket mer än jag någonsin gjort innan.

Klubb

etablerade och oetablerade konstnärer och formgivare i en stilfull paketering. Magasinet låter den lokala samtidskulturen ta plats med en formgivning där verken får tala för sig själva. Detta gör att i princip varje uppslag förtjänar att hängas på väggen. Det är helt enkelt en riktigt snygg tidning.

FOTO: TANJA OBRADOVIC

Mode/Form

Ella Tillema

Det är en efterlängtad paus från en annars översnubbig techno- och housemiljö. Under året har de gett oss klubbnätter där även kvinnor kan få känna sig trygga. Att det dessutom varje gång bjuds på en upplevelse in i minsta detalj, där allt från den visuella inramningen till performancekonsten berikar fler sinnen än bara hörseln gör en bara ännu gladare.

Ella Tillema bär förmågan att i sitt konstnärskap förena socialt samt politiskt missnöje med teknisk briljans, och när hon målar dollartecken i Carl Bildts ögon visar hon sin ståndpunkt med bravur. Med tydliga referenser till sjuttiotalets politiska uttryck betraktar hon vår samtid och efterlämnar ett närmast obehagligt igenkännande vardagsrealistiskt avtryck sprängfyllt av känsla och poesi.

– Vi kände att det fanns ett uppenbart behov av ett kvinnligt nätverk inom house- och technoscenen i Malmö. Vi lyfte frågan bland manliga arrangörer men fick inte det gehör vi hade önskat så vi bestämde oss helt enkelt för att ta saken i egna händer. Det finns ju som bekant redan en hel del kvinnoklubbar i Malmö men inte inom den musikgenre som vi i Tjejrejv helst går ut och dansar till.

Mitt Möllan Marknad Mitt Möllan har med sin gedigna blandning av alternativa butiker, mångkulturella restauranger, utställningar och musikarrangemang nu befäst sin position som ett nytt kulturellt centrum i Malmö. Vi vill lyfta fram det grymma initiativet Mitt Marknad då huset möjliggör för lokala formgivare att ställa ut och sälja sina kreationer på allt från lyxloppisar till Japan- och Koreamarknader och de återkommande, inspirerande vår- och julmarknaderna. Mer marknader i Malmö!

Paradise Vintage Paradise Vintage är butiken som skänker nytt liv, inte bara till gamla kläder, utan till hela secondhand-utbudet i Malmö. Med ett omsorgsfullt handplockat sortiment från kontinenten sätter Francesco Pini och Fredrika Söderman färg på staden. Det är en revitalisering av de senaste 50 årens modetrender från såväl Italien som USA. Paradise Vintage visade att det nya fortfarande var det gamla under 2013 och att hawaiiskjortan äntligen verkar ha kommit tillbaka för att stanna. Pälsen är fejk men kärleken för kläder hos Paradise Vintage är äkta.

FOTO: CHILI ÅKESSON

Klubben med en egen tidszon har på det allra mest behagliga sätt fått oss fullständigt ur balans. Om vi huttrade i 34

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Ett välkänt problem är den skeva könsfördelningen bland artister på svenska musikscener. För en gångs skull har någon vidtagit en praktisk, genomförbar och effektiv åtgärd för att avhjälpa problemet. Detta är Studiefrämjandet, som erbjuder replokal, instrument, live- och inspelningsmöjligheter för band som består till minst 50 procent av kvinnor, till ett pris som även ett gäng rockstjärnor på nudeldiet kan betala. Allt inom ramen för initiativet Dista. I ett samhälle där den kommunala musik- och kulturskolan, som ständigt lever på gränsen till utplånande, är det här om inte ett botemedel så åtminstone ett glädjande initiativ som för oss ett steg närmare en jämställd musikscen.

Förra året nominerades Tiril Hasselknippes galleri CEO Gallery, i år nominerar vi henne igen, fast nu enbart hennes exemplariska persona som 2013 varit aktuell med sci-fi-doftande utställningen Lilac Horizons Lavender Sky. Hasselknippe andas och lever för och av konsten och utan hennes outtröttliga kärlek för det konstnärliga uttrycket hade Malmös konstscen inte varit nämnvärt lika intressant.

TZUNAMI

Zeit

Dista

Tiril Hasselknippe

Vilket är ditt bästa rejvminne?

– Bästa Tjejrejvs-minnet måste nog vara vår premiärfest på Kontxt. Dagen innan festen var vi i lokalen och pyntade och soundcheckade. I samband med att vi fick en notis av er på Nöjesguiden i Malmö insåg vi vilket enormt genomslag vårt koncept hade fått, vi blev tvungna att stänga gästlistan som då var på över 600 personer. Vi var överväldigade, aldrig hade vi trott att vi skulle få ett sådant enormt genomslag så snabbt. Kvällen blev en succé! Vi hade fullt dansgolv från att vi öppnade till att vi stängde och kön var helt enorm, folk bokstavligen bönade om att få komma in.

Det lätt att bli imponerad av Heleneholms Systerskapskör. Gruppen består av gymnasieelever som 2010 organiserade sig i en feministisk kör för att erbjuda ett alternativ till grabbigheten på Heleneholms gymnasium. Som en följd av detta fick de utstå grova kränkningar. Att låta detta passera obemärkt förbi var inte ett alternativ för kören, som på ett synnerligen djärvt sätt synliggjorde problemen och vägrade ge sig när den så kallade vuxenvärlden stod handfallen och gapande. Sedan dess har kören gett oss hopp om framtiden när de har synts på flertalet olika evenemang, även utanför skolan.

Konst

Tjejrejv

Hej Linnea Lewrén, Tjejrejvs grundare och ordförande. Vad fick er att starta Tjejrejv?

Heleneholms Systerskapskör

Little Finger Little Finger är en gratistidning som presenterar aktuella verk av både

Det är den dynamiska duon Aida Samani och Ossian Theselius som tillsammans står bakom TZUNAMI, främst kända för sina muralliknande målningar som klär våra gator. Dock navigerar duon sig även vant bland konstscenens olika rum och har konstruerat allt från installationer till stickers. TZUNAMI rör om i grytan och vi välkomnar dem med öppna armar.

Garaget Garaget är ett stadsdelsbibliotek – men långt ifrån dammigt, mossigt och tyst. Med sin tillgänglighet för Malmöbor som inte annars har nära till bibblan erbjuds en mångsidig verksamhet, med bland annat kreativ verkstad, ekologiskt kafé, läxhjälp och syjunta. Garaget lånar även ut sina lokaler helt utan kostnad och brukar organisera diverse gratis arrangemang som är öppna för allmänheten. Som extra självärmande exempel kan vi nämna det julfirande som anordnades i fjol, inklusive Kalle Anka och allt, för alla som inte kunde ordna något eller var själva. Det här stället kan inte uppmärksammas nog.

K채rlek och respekt - ska det vara s책 j채vla sv책rt?

rkuf.se

Krönika

BEYONCÉ ROLLSPELAR INTE

eyoncé är en person som aldrig fotats utan trosor av paparazzis när hon full ramlar ur en limo på väg in till klubben. Hon är lyckligt gift, rik, naturligt vacker och vänlig och har alltid kontrollerat sin egen image och sin offentliga person så noggrant att många uppfattat henne som en själlös perfekt robot. Om du letar efter någon att känna igen dig i bland offentlighetens kvinnor är det kanske svårt på ett ytligt plan, ganska få av oss går genom livet med känslan av att vara den duktigaste och snyggaste i klassen och vi letar ofta sprickor. Men hur mycket blod måste offras i offentligheten innan du anses trovärdig, och vems blod? För när det gäller kvinnliga artister är det alltid de själva som ligger på altaret. LINJEN DU MÅSTE lyckas balansera på som offentlig

kvinna är oerhört smal och svårnavigerad. Beyoncé har alltid visat stor integritet och vägrat släppa in oss under huden och velat ha fokus på sitt arbete och inte på sin person. Istället för att respektera denna kamp väljer många att läsa henne som tom på innehåll och får svårt att ta till sig hennes musik och känna med henne. Det är uppenbart att hon själv känner till detta och gör sitt bästa för att hitta en nivå där hon själv kan vara fri och öppen men också trygg. Det började med den egenproducerade dokumentären Life Is But a Dream 2013 och fortsatte med det självbetitlade överraskningsalbumet som dök upp på lucianatten i fjol.

”Men när en artist som Beyoncé uppvisar komplexitet och flyter mellan glädje, avund, sorg, kåthet, ilska och stolthet, som vilken människa som helst, läser många det bara som rollspel.”

BEYONCÉ SKILJER SIG från de tidigare albumen, inte bara för att det rent låtmässigt har en mycket mer sammansatt helhetskänsla än de tidigare, utan också för att berättelsen om frigörelse som hon påbörjade i Life Is But a Dream fortsätter, och lite oväntat får fäste genom hennes eget moderskap. Den som har tillbringat lite internettid på något av alla familjeforum som finns, läst en mammabloggares kommentarsfält eller vilken veckotidning som helst har nog inte missat att det heliga moderskapet verkar komma med helvetiska krav på perfektion, med tusentals olika pekpinnar från självutnämnda experter beredda att hugga på minsta sak. Jag hade därför aldrig riktigt tänkt på moderskapet som en möjlig del i en frigörelseprocess förrän jag lyssnade på albumet och tittade på alla de korta mini-dokus och Q&A:s som dykt upp i samband med släppet. När hon fick av ett fan frågan om vad det är som har gjort att hon valt att vara mer öppen, personlig och explicit sexuell 15 år efter debutalbumet svarade hon: ”I think it just took me no longer being someone’s child”. Det finns styrka i att inte längre vara någons barn. SYNEN PÅ DEN egna kroppen verkar också ha föränd-

rats, det syns i videorna men hörs också, som i Blow – en oralsexlåt där Beyoncé nästan låter avundsjuk på hur gott det måste vara för Jay att ge. ”I wonder how it 36

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

feels sometimes, must be good to you”. En låt om hur hon ger Jay Z huvud i baksätet av en bil (Partition) kom typ till i en amningpaus i ett sommarhus i Hamptons. Moderskapet för Beyoncé blir inte till en låsande roll utan fungerar som en frigörelse från andra roller som hållit henne tillbaka. En berättelse lika uppfriskande som antologin Ingens mamma. MEN NÄR EN artist som Beyoncé uppvisar komplexitet och flyter mellan glädje, avund, sorg, kåthet, ilska och stolthet, som vilken människa som helst, läser många det bara som rollspel. Vad innebär det egentligen att bli berörd och vad är det som berör oss? Kan vi inte fundera lite mer på det, och vem som gynnas mest av idén att skilja på verk och person? Jag tycker att hela tanken när det gäller artister som varit offentliga i tiotals år är befängd eftersom gränserna redan är suddiga. Vi går alltid in i konstupplevelsen med en förförståelse. Dels av vem personen är och vad den representerar, men också allt annat vi lärt oss i livet om vad vi kan och bör förvänta oss av konst: av genren, av den kategori av människor som vi placerar konstnären eller artisten i. Vi går in i upplevelsen med inlärda tankar om vad som är genialiskt och vad som är rörande. Som journalisten Sara Martinsson sa, ”det är väldigt oklart varför den rockistiska myten att ett sant lyckat – berörande! – konstnärsskap måste vara sprunget ur trasiga individer fortfarande är så stark.” Personligen njuter jag som fan av en komplex och välmående kvinna med tusen identiteter som inte förnekar sig någon av dem, och dessutom: en kvinna i offentligheten som besjunger vuxenhetens lov. REBECKA HEDSTRÖM rebecka.hedström@nojesguiden.se

KLUBB

nojesguiden.se/klubb/malmo

EN ENKEL FRÅGA KAN LEGITIMERA IGNORANS NYLIGEN POSTADE DEN norska producenten och dj:n Cashmere Cat en bild på Instagram, där vad som ser ut att vara en tjej lutar sig mot en verandas räcke och ser in i kameran med stenhård blick. Tidigare har det postats bilder på katter, hundar och kanske en och annan fot i hemstickad socka eller annat mjukt och mysigt. Följarnas kommentarer har återkommande gett uttryck för samma ständiga förvirring: ”Is Cashmere Cat a girl or a boy?” med efterföljande utläggningar och teorier kring könstillhörigheten. Jag tror aldrig att Cashmere Cat aktivt har valt att dölja sin könstillhörighet. Kanske har där aldrig funnits anledning att betona den? Jag ser ingen mening att definiera hen beroende av könet. Framförallt vill jag inte låta frågan formulera min upplevelse av musiken. Om man verkligen undrar är det förmodligen skitenkelt att finna svaret. Vad gör det för skillnad? Frågorna vi ställer begränsas av och tydliggör vår världssyn. Inte minst betonas min egen för mig själv när jag ska intervjua mina stora inspirationskällor från Brooklyn och Baltimores klubbliv. Var ska vi börja? Jag är inte

slentrianmässiga kommentarer att se ut som noggrant genomtänkta åsikter. Det kan som oftast vara en macho, hatladdad kommentar av ”någon som vet” eller inställsamt ryggdunk som på enklaste vis bekräftar en svartvit världsbild. Mängden åsikter innebär inte automatiskt mening bakom dem. Men samtidigt som nätet kan visa på det värsta finns här även lösningen: nya möten leder till insikter och är kanske bästa vägen till tolerans. Tänk lite själv bara, en enkel fråga kan legitimera och framhäva ignorans.

DJ Cashmere Cat.

direkt local. Som vi formulerar våra funderingar riktas svaren och efterföljande diskussion, inte sällan är det frågeställarens egen världsbild som reproduceras. Ett tydligt skrämmande exempel på detta är när SVT Debatt förra året valde den laddade frågeställningen ”hur mycket invandring tål Sverige?”. En fråga som slentrianmässigt fått möjlighet att inpräntas i folks huvuden och sedan dyker upp när man tänker ”invandring” och då kopplar det till något problematiskt, negativt – för att inte tala om det märkliga att göra det till en mängdfråga. Om du, liksom jag, tillbringar mycket tid på internet på jakt efter ny musik är risken stor att du stöter på snäva världsbilder. Internet är expert på att få

följer rytmen till Moriskan. Väl där bjuds vi på legendariska kweens, karibiska takter, afrobeats och ”latinsweats with a touch of bASS”.

3. The Range Vega, Enghavevej 40 i Köpenhamn, den 12 februari

BÄST JUST NU

The Range är den amerikanske producenten James Hinton som släppt EP:s på trendiga skivbolagen Astro Nautico och Donkey Pitch. Han har utvecklat ett karaktäristiskt elektroniskt sound av energiska juke takter blandat med mjuka samplingar och influenser från hiphopoch grime-scenen. Jag väntar med stor nyfikenhet på detta dj-set och tar med mig samtidsblocket för att notera.

1. Ellie Goulding

MALIN WESTER

Carlsberg, Ny Carlsbergvej 91 i Köpenhamn, den 2 februari

malin.wester@nojesguiden.se Twitter: @malinwezter

Rösten bakom popdängan Burn, som såväl i originalform som mixad efter bästa jersey club-recept, slår på mina inre glädjetrummor och lämnar mig med en välbehaglig rysning. Jag försöker föreställa mig den känslan förhöjd X antal gånger när Ellie Goulding snart framför den live i Carlsbergbyen i Köpenhamn.

2. La Onda Moriska Paviljongen, Norra Parkgatan 2 i Malmö, den 8 februari

Glädjen över att Malmös karnivalklubb nummer ett har återuppstått! När Simón De La Onda kallar till fest genom att vibea ut sina kärleksvågor sätter vi som klokast våra öron mot marken och

MELANIE & CALLE

ANNA MESSA & PETER MAGNUSSON

SMYGLÄSNING AV #10 PÅ BARBACOA Vi smygläste Nöjesguidens tionde, och sista nummer för året, på Barbacoa. SnL från Tjejrejv spelade skivor. Foto: MICHEL THOMAS

ALEX HENRIKSSON, JESSICA LEWIN, JENNY LEWIN & CARL ADAM GANSÉN

SOPHIE CHRISTIANSSON & ANNA MESSA

LAURA NIMTOFT & FILIP BEIJER

JOHN STAHLE, HANNA LORENZ & JUDITH OBAR

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

KROG

RÄCKER DET MED FOOD TRUCKSTILLSTÅND? UNDER HÖSTEN SKREV jag om food trucks här på krogsidorna. Hur det fanns en mängd människor som ville börja sälja vällagad mat på Malmös gator och hur gatukontoret i Malmö avvaktade i väntan på en studieresa till Trafikkontoret i Stockholm innan de skulle bestämma sig för om de skulle bevilja tillstånd. På internet och i tidningar har människor sedan engagerat sig för att gatukontoret ska släppa på tyglarna och börja dela ut ett par tillstånd. Och jag är enig, byråkratin sätter verkligen käppar i hjulet för många. Ändå har jag på sistone tänkt allt mer på om det verkligen är tillstånden i sig som är det viktiga? Att ett gäng vagnar får lov att vara mobila innebär inte nödvändigtvis att kvaliteten på käket höjs. I diskussionen som förs låter det ofta så, som att allt blir bra bara matbilarna får köra fritt och parkera var de vill. Jag tror att rörelsen skulle kunna ta fart på allvar även utan att vagnarna är särskilt mobila. Blickar man mot Kalifornien, street food-rörelsens Mecka, säljs den mesta av gatumaten i parker och kvarter där matvagnarna står ständigt parkerade. Så medan vi väntar på att gatukontoret kommer loss, vilket kan ta ett bra tag, önskar jag att ett gäng food trucks-ägare hittar en privat mark där de kan ställa upp ett tiotal vagnar och erbjuda en plats för oss matintresserade att avnjuta en mängd varierande rätter under de kommande vårkvällarna.

SÅ HÄR BLIR KROGÅRET 2014

Ett nytt år innebär nya restauranger, rätter och matupplevelser. Vi har pratat med tre personer, som på olika sätt har koll på de skånska krogarna, om vad vi har att vänta av krogåret 2014. Sara Berg Matskribent och kock.

Vad tror du om krogåret 2014?

– Mer sydamerikanskt. Vi har redan sett den mexikanska matboomen komma. I Stockholm går det att äta mat från Peru, ett land som trendtippats länge. Det är kanske i år det händer? Var hamnar den första venezuelanska restaurangen? Annars: gränsen mellan kock och servitör kommer att bli än mer otydlig. Vad gillade du med krog-Malmö 2013?

– Att köttet slutade vara norm, trots att vår köttkonsumtion ökade. På de bästa restaurangerna har köttet betraktats mer som ett tillbehör än som en rättighet och ingen har saknat det. Dessutom blev det enklare att dricka naturvin ute. Vad vill du slippa hitta på krogen i år?

– Rödlistad fisk och crème brûlée. Det finns så många andra desserter som bara väntar på att få bli serverade. Nu har det blivit dags för kvotering, det händer ju ingenting annars. Vad har du för förhoppningar om 2014?

– Att det börjar märkas även på restaurangscenen att det finns fler än 170 olika nationaliteter i Malmö. Att folk slutar förvänta sig att thailändsk, indisk och vietnamesisk mat ska vara snorbillig och gå att få i aluminiumlåda. Även dessa kök förtjänar bättre än så.

Björn Gadd Journalist och programledare för Mat i munnen.

Vad tror du om krogåret 2014?

– Nyöppningshetsen som vi såg i början av 2013 kommer att mattas av. Jag tror och hoppas på ett naturligt urval, där de krogar som hittar balansen mellan hög kvalitet och humana priser kommer att finnas kvar medan andra försvinner. I takt med att restauranggästernas matkunskaper har blivit större tror jag att respekten för råvarorna, att ta till vara på allt och att välja leverantörer med större omsorg, kommer att sprida sig även till krogar som inte haft det tänket tidigare.

BÄST JUST NU 1. Bastard Mäster Johansgatan 11 i Malmö, bastardrestaurant.se, tel 040-12 13 18

En institution i krog-Malmö sedan de öppnade för fyra år sedan. I vinter har jag varit beroende av deras pizzetta som kommer med olika toppings beroende på vad de har tillgängligt.

Vad gillade du med krog-Malmö 2013?

– Att så många roliga, spännande och ambitiösa krogar öppnade upp. Att kön till Saltimporten Canteens luncher var längre än den till Jensens Bøfhus. När jag tänker efter var det den längsta kö jag någonsin stått i, men det var värt det.

Öppet: tis–lör 16–02

Vad tyckte du var mindre bra?

2. S:t Jakobs Stenugnsbageri

– Den svajiga kvaliteten på restaurangerna med mexikansk inriktning och medföljande urvattning av ordet ”genuin”.

Klostergatan 9 i Lund, stjakobs.se, tel 046-13 70 60

Lund har det som Malmö saknar för tillfället. Ett utmärkt bageri som stoltserar med hembakta croissanter och ett riktigt bra surdegsbröd. Öppet: mån–fre 08–18 lör, 08–16 sön 08–15

Vad vore det ideala tillskottet till Malmös krogutbud?

FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

3. Thap Thim Thai Isaan Västergatan 9 i Malmö, thapthim.dinstudio.se, tel 040-23 10 61

– En vegansk finkrog med höga ambitioner på alla positioner. En koreansk restaurang, det har många längtat efter länge. Det koreanska köket bjuder på ett väldigt socialt sätt att äta på, man är många som delar på flera mindre rätter och det ger en helt annan stämning när man äter tillsammans, och inte var för sig. Det skulle också vara trevligt med ett kök som serverade cajunsk eller kreolsk mat. Eller kanske soulfood.

Stadens bästa thailändska restaurang? Satsa på rätterna från nordöstra Thailand. Bäst är Laap Gai, en sallad på kyckling, lök, chili och koriander.

Emma Thörnkvist

Öppet: mån–fre 11.30–21.00, lör–sön 15–21

Bevakade Malmö och Lunds krogar för Sydsvenskan 2013.

4. Casual Street Food Spångatan 32A i Malmö, casualstreetfood.se

En cheeseburgare som är svår att motstå. Det är många gånger den har fått följa med hem i en take away-påse under hösten. Öppet: tis–tors 11.30–14.30 & 17.00–21.30, fre 11.30–22.00, lör 12–22, sön 12.00–16.30

5. Chez Madame Falsterbogatan 1 i Malmö, chezmadame.se, tel 040-611 70 09

Det nya frukostupplägget på helgerna, där man väljer olika smårätter för 45 kronor styck, borde skapa köer utanför fram mot våren. Prova deras fattiga riddare eller scones och du förstår vad jag menar.

Vad tror du om krogåret 2014?

– Jag tror att vi kommer att äta på ännu mer annorlunda sätt än förut. 2013 började food trucks och matvagnar komma till Malmö, den danska pop up-restaurangen Rødder kom till stan och matklubben Mad i Malmö startade. Det blir ännu mer så i år tror jag, med hemmarestauranger och liknande. Dessutom fortsätter det gröna att ta plats på tallrikarna, som exempelvis kål, och olika kök blandas. Exempelvis öppnar ju Jörgen Lloyd, före detta köksmästare på Mrs Brown, en kvarterskrog på S:t Knut där han inspireras av det mångkulturella Malmö. Vad gillade du med krog-Malmö 2013?

– Att mycket hände och att utbudet breddades. Flera nya ställen öppnade. Mexikansk mat poppade upp här och där och vi fick fler som serverade dumplings. Vad vill du slippa se på krogen i år?

– Rödlistade fiskar och skaldjur samt balsamicokräm ringlad över maten. Nittiotalet är över och det är inte speciellt gott. Vad vill du se mer av på Malmös krogscen under året?

JOHANNES KJELLGREN

– Mer och bättre asiatisk mat. Koreanskt och kinesiskt till exempel. Och opretentiös servering. På nyårsdagen mitt på dagen serverade exempelvis Bastard pizza från vedugnen på gården och spelade punk. Mysigt, gott, kul och populärt.

johannes.kjellgren@nojesguiden.se

Vad blir nästa pulled pork?

Öppet: tis–fre 09–18, lör–sön 10–17

Twitter: @jkjellgren

nojesguiden.se/krog/malmo

FOTO: HÅK AN RÖJDER/SYDSVENSK AN

– Jag gissar lobster rolls. Hummerkött i bröd. NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

KROG

ETT POSITIVT ÖVERRASKANDE BLODBAD Köttbaren Kattsundsgatan/Rundelsgatan i Malmö, tel 040-635 89 01, kottbaren.se/malmo

Hade ni frågat oss för några år sedan hade vi utan tvekan konstaterat att Caroli var en av de sista platserna vi skulle vilja gå ut och äta på. Men Melker Anderssons malmökrog, Köttbaren, har lyckats med konststycket att skapa en gemytlig och till och med trevlig atmosfär i foodcourtkomplexet. Menyn är ett blodbad, där oxkorvar, råbiffar och oxfiléer trängs. Runt bordet utbyts oroande blickar som undrar hur vi ska ta oss igenom den här middagen. Vi kastar oss ändå in i menyn. Oxkorven i bröd med sötsur currylök för 65 kronor är ett kap. Brödet är lätt rostat och frasigt, och korven är fantastisk i sin enkelhet. Currylöken toppar perfekt. Den kommer vi tillbaka för, gärna i sällskap med vänner och öl. Lyckade är även BBQ Pork Fritters-bollarna (75 kronor) som serveras med fin saltgurka och en mild dip som matchar styrkan i de tre runda munsbitarna. Även råbiff ”minute” med kapris, gulbeta och senap (165 kronor) gör oss mycket nöjda. Den picklade gulbetan gör här ett stort jobb för att balansera upp smakerna. Dock

FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

kanske i tyngsta laget som inledning på en trerättersmiddag. Huvudrätterna består av kvällens långkok (155 kronor) och tio andra rätter som alla är enormt köttiga i sin karaktär. Långkoket är slut för kvällen och de styckningsdetaljer som anges på griffeltavlan och som serveras med pommes frites känns inte så spännande, även om det tycks vara vad de flesta runt omkring oss har valt för kvällen. Vi satsar på rådjursköttbullar med potatismos och rårörda lingon (140 kronor) som är en enkel husmanstallrik som inte lämnar något att önska – fina bullar, fint mos och bra med lingon och

sås till. En klassiker! Så är även Melkers Pytt (145 kronor) som består av blandade kött- och korvbitar, rotsaker och stekt ägg. Dessvärre består den även av aningen för mycket smör och för lite sälta. Vi testar också det toskanska lammlägget (165 kronor) som är en mycket trevlig och välkomponerad rätt. Till lammet serveras potatismos med riven parmesan. Samtliga rätter kommer i små grytor, somliga även med lock som servitören lyfter av vid bordet, men ändå är maten inte vidare varm när den anländer till vårt bord. Mätta och nöjda lägger vi in sista stöten, efterrättsdags. Här har Kött-

HAR DU IDÉER OM ETT KONSTPROJEKT DU VILL FÖRVERKLIGA?

baren valt att satsa på precis sådant som man är sugen på efter en liknande köttfest, nämligen lösgodis och hemgjord rischoklad. Vi lyckas även få ner en bit av chokladkakan (65 kronor) som serveras med hallonsås och vispgrädde. En rätt som vi hade kunnat vara utan, både ur mättnads- och upplevelsesynpunkt. Allt som allt är vi positivt överraskade av det nya tillskottet i stan och vi kommer gärna tillbaka för de vällagade och prisvärda rätterna. Öppet: mån–tors 11–23, fre 11–02, lör 12–02, sön 13–21.

Är du verksam som kulturarbetare? Behöver du lite extra pengar för att gå den där musikutbildningen du drömt om? Har du idéer om ett konstprojekt du vill förverkliga? Då finns Byggnads kulturstipendium att söka! Sedan 1966 delar Byggnads varje år ut ett antal kulturstipendier. För 2014 har Byggnads sammanlagt 220 000 kronor att fördela, för främjandet av en kulturell insats eller förkovran. Du som söker vill kunna vidareutveckla dig inom din speciella gren. Kanske är du författare, håller på med bildkonst, vill gå en kurs i fotografi eller har skådespelardrömmar? Du kanske känner någon som behöver en lite knuff i rätt riktning? Även andra insatser av kulturspridande och folkbildande karaktär premieras, exempelvis journalistisk verksamhet. Utdelningen sker en gång i juni varje år. Ansökan till 2014 års stipendier kan du göra från 1/12, 2013 fram till 1/3, 2014.

BYGGNADS KULTURSTIPENDIER

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Ansökningsformuläret och mer information hittar du på www.byggnads.se

2014

DRYCK på KROGEN ”De flesta råvaror som inte är tillagade har det knepigt ihop med vin eftersom de antingen är beska eller innehåller umami. Testa själv med ett glas rödvin och en tomat.” släckarlager. Är hettan mildare och hanterbar, som till exempel när du äter sushi eller ceviche, kan ett vin med viss sötma funka. Kanske en halvtorr riesling eller ett fruktigt rödvin utan strävhet.

faktiskt att man är sugen på något som inte alls passar till maten, finns det en lika enkel som funktionell lösning: Gott + gott = gott. Beställ in ditt favoritvin. Ta en tugga av maten. Drick en klunk vatten. Därefter en klunk vin. Klart!

RÅTT. Råbiff, sashimi, löjrom, tomater,

Husets röda från Argentina.

MATEN DU INTE VILL DRICKA VIN TILL I SVERIGE KAN vi gå ut på krogen och äta mat från världens alla kök. En lyx vi sällan tänker på, och ofta en omöjlighet i mer matpatriotiska länder. Däremot följer inte alltid drycken med i det importerade krogkonceptet. Vem har inte sett husets röda från Argentina på en traditionell indisk restaurang? Eller tyska rieslingviner på den moderna sushibaren? I det första fallet handlar

det mest om ett svenskt påhitt. Vår vurm för att dricka mättade rödviner har inte mycket gemensamt med den indiska maten. När det gäller sushi och riesling är det troligtvis en begåvad sommelier eller kock som förstått att halvtorra vita viner kan funka fint till wasabistinn rå fisk. Hur ska man då veta när det inte är läge att dricka vin till maten? Håll koll på tre saker: HETT. Mat där heta kryddor som chili,

curry, tabasco eller pepparrot får dig att kippa efter andan är vinovänlig. Sträcker du dig instinktivt efter vattenglaset när maten passerat strupen gör du bäst i att fullfölja. Välj vatten eller en ljus törst-

sallad – de flesta råvaror som inte är tillagade har det knepigt ihop med vin eftersom de antingen är beska eller innehåller umami. Testa själv med ett glas rödvin och en tomat. Om du istället bakar tomaten i ugnen och stänker lite olivolja och salt på den funkar det bättre. Se även upp för sallader. Vinägretter och dressingar brukar sällan hjälpa.

ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se Twitter: @alftumble

SÖTT. Det förekommer sötma i fler

maträtter än du tror, inte bara desserter. Glacerade revbensspjäll, lax med hovmästarsås och prosciutto med melon funkar vare sig till champagne eller maffiga rödviner. Välj hellre ale, cider eller äppelmust. Söta viner är godare till ostar och efterrätter. Vill du trots allt ändå dricka vin till din vinovänliga mat, och det händer ju

SIBILLE ATTAR

MAKTHAVERSKAN ZARA LARSSON

KRISTOFER ÅKESSO

P3 GULD – FÖRFESTEN Nöjesguiden ordnade tillsammans med Sveriges Radio & Göteborgs Konsthall ett förmingel till P3 Guldgalan. Foto: FANNY ANDERSSON

LITTLE JINDER & CHRISTOFFER MOVITZ!

GABRIELLA & ULF

PAULINE LJUNGBERG

ANNA & SARA

ELLEN & KALLE GUSTAFSSON JÄRNEHOLM

ELISA BRYANT, MIRIAM BRYANT & ANNA ÅBERG

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

z FOTO: KL ARAG

SCEN

DEN VIKTIGA LOKALA KULTUREN

GRAND ÖL & MAT Klassiska rätter på skånska råvaror Lunch!

A lá carte!

Vardagar 11:30 – 14:30 Kött eller veg 89 kr. Veckans soppa 69 kr. Dagens fångst 110 kr.

Varje dag från 17:00

Grand Slam Big Bang Burger Brunch! Lördagar 11:30 – 15:00 Komponera din egen burgare! Kött eller veg med tillbehörsbuffé 125 kr! Kaffe ingår.

Hotellfrukost! Söndagar 11:30 – 15:00 Varje söndag dukar vi upp vår storslagna brunch. 95 kr för kall buffé och 165 kr för buffé inkl varmrättsbordet. Kaffe ingår.

Söndagsklubben! Konserter, DJ’s samt glada timmen på mat och dryck hela kvällen!

Glada Timmen!

/MXYOLJW KlQJ HIWHU NQHJHW Varje dag fram till 18:00 Ekologisk fatöl 40 kr / glas vin 50 kr.

Alkoholfria alternativ finns. Tarte flambé m.m. från 60kr!

MINA FÖTTER SKYNDAR över torget i Kärrtorps centrum i södra Stockholm. Precis som många gånger förut, för att hinna till kvällens teaterföreställning, runt hörnet, upp för en trappa. Men den här gången, en söndag i december förra året, är allt annorlunda. Jag springer inte över torget för att komma i tid till en premiär på Turteatern, utan för att komma bortom flaskkastningsavstånd från den grupp nazister som attackerar vår antirasistiska demonstration, anordnad av Nätverket Linje 17. När min barnvagn är i säkerhet i andra änden av torget har den samlade folkmassan redan börjat mota bort de svartklädda männen från platsen, och den synen glömmer jag aldrig. Men en annan detalj som också har fastnat i minnet är den plötsliga värmen och trygghetskänslan när jag känner igen folk från Turteatern på torget. Vad mycket lokalt förankrad kultur betyder för en plats, och vilken kraft den har att stärka och förändra, tänker jag när alla börjar samlas igen på torget efter attacken. Och likadant när vi samlas återigen efter en vecka (då väldigt många fler). Jag tänker på att många teateruppsättningar på flera olika scener behandlade rasism och intolerans under 2013, detta fingertoppskänsliga, modiga teaterår. Nu har vi ett nytt teaterår och jag ser fram emot att vara tillbaka på torget i Kärrtorps centrum igen, kanske småspringa lite på väg mot en av stans intressantaste och modigaste scener.

BÄST JUST NU 1. Begränsat utrymme och Revenge Turteatern, Stockholm, premiär den 15 respektive den 27 februari

Turteatern har knutit till sig sex starka kvinnliga scenkonstnärer för en repertoar som ska bli ”ett kartotek över scenkonstens samtida uttryck”. Först Begränsat utrymme av Py Huss-Wallin, fritt efter serietecknaren Henrik Bromander, sedan Revenge, Francine Agbodjalous undersökande av antirasistiska scenkonstmetoder. Under våren följer Cmmn sns prjct, Perna och Pasca ser på Europa och Stina Kajaso med Grizzly Man II.

2. Blåvingar Folkteatern, Göteborg, premiär den 15 februari

Söndag – torsdag: 11:30 – 01:00

Fredag – lördag: 11:30 – 03:00

Annat kul på gång!

Håll utkik på hemsida & FB!

Vi har ofta DJ’s, konserter och andra evenemang.

www.grandolomat.se facebook.com/GrandOloMat

Boka bord på: 040 – 126313

Monbijoug 17 / Malmö

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

”Teaterrummet har en enorm potential, det är en plats där samtida berättelser och dilemman kan ventileras på ett sätt som skiljer sig från mediernas”, säger Frida Röhl på Teater Tribunalen som den 1 mars börjar sitt nya jobb som konstnärlig ledare på Folkteatern i Göteborg. Gissningsvis snarare fördjupning än ytligt effektsökande löpsedelsteater att vänta då (ett av förra årets nyord enligt Språktidningen och Språkrådet, myntat av Svenska Dagbladets teaterkritiker Ylva Lagercrantz apropå en våg av nyhetsfokuserad teater som strävar efter sensation på kvällstidningsvis). I väntan på Röhls repertoar,

Begränsat utrymme.

årets första premiär: Gertrud Larssons pjäs om tre kvinnor på skogshajk sätts upp av den intelligenta regissören Natalie Ringler.

3. Jag ringer mina bröder Stockholms stadsteater, till och med den 13 maj

Jonas Hassen Khemiris tidningskrönikepjäs har tidigare satts upp i London och Berlin och just nu spelas den amerikanska premiäruppsättningen på The Play Company i New York. Samtidigt har Farnaz Arbabis andra version, på Stockholms stadsteater, precis haft nypremiär med två nya skådespelare i ensemblen: Pablo Leiva Wenger och Bahar Pars.

4. Cabaret Malmö stadsteater, premiär den 6 februari

Sara Jangfeldt är en storslagen scendiva vare sig hon står i en liten frigruppskällare eller som nu, på en stor musikalscen i drömrollen som nattklubbssångerskan Sally Bowles.

5. Sofa(r) Kulturhuset stadsteatern i Stockholm till och med den 21 februari

”Vi har försökt få med olika djur, levande som uppstoppade. Det gick inte så bra, men de har inspirerat oss.” Det nya sammanslagna kulturhusets nya danschef Kenneth Kvarnström dansar i sitt eget verk tillsammans med Jonas Nordberg. MAINA ARVAS maina.arvas@nojesguiden.se twitter: @mainaarvas

KONST BÄST JUST NU 1. Mellan verkligheter – Fotografi i Sverige 1970–2000 Hasselbladstiftelsen, Göteborg, den 8 februari–11 maj

Äntligen en riktig inventering av svenskt fotografi. Ett flöde garanterat fritt från selfies och kommentarsfält. Från sjuttiotalets svartvita gubbmästare till dagens fotodrottningar. Det är massivt, tungt och episkt.

2. Goshka Macuga Index, Kungsbro strand 17–19, Stockholm, till och med den 12 april

Samir representerar en ny variant på relationell konst: sexsveket.

KÄNDISMANIN BESTÅR Vem kommer att få störst medieutrymme: en lågmäld konstnär som gör verk av atmosfären eller en skrikig, tatuerad och knullysten Paradise Hotel-deltagare? Svar: reality-stjärnan (för är man med i reality eller porr är man nämligen alltid stjärna direkt). En ny kändis har kläckts. Det rörande är att konstvärlden så gärna vill se sina spelare som kändisar. Frågan är varför? Konstvärlden tycks nämligen vara fast besluten om att skapa sig en kändisimage. Senast strax före jul beskrevs den på bästa tv-tid som ”kind of a sexy business”, illustrerat av några röda mattan-bilder från mingel i Venedig. Det som möjligtvis gör det medialt sexigt är det faktum att miljardärer träffas och köper konst, minglar och visar upp sig vid några tillfällen per år. Med dem kommer jet-setet och kändisar som lockar media. Hela idén att det ska vara kändisar för att locka publiken står mig upp i halsen. För det är alltid samma kändisar. Jag har tröttnat och vill ha nya. När de sedan associeras med konsten blir de helt plötsligt dumma. Som när Kanye i december satt i Miami och pratade konst med världens konstteoretiker nummer ett, och hela hans musikaliska begåvning rykte. Istället blev han bara en imbecill wannabe eller en konstens belieber. Gjorde detta att folk blev mer intresserade av konst? Det vete fan. I Sverige har det, under det gångna året, sänts två konst/foto-tv-program med kändisar. Lite mer folkligt, lite mindre glamour och totalt tittartapp. Och det de båda har stupat på är samma som Kanye: hur lite de vet. Förutom den kunskap som de har inom sina egna områden (oftast är expertämnet de själva) ställer sig publiken så klart frågan: varför ägnar jag min tid åt detta? Missförstå mig rätt. Jag tror stenhårt på idén att konst kan vara kul och spännande för alla. Jag är däremot lite trött på konceptet kändisar och därför är det synd att konstvärlden försöker få det att se ut som en internationell kändisfest när det handlar om en kommunal konsthalls Tumblr… Och snälla, ska det vara kändisar, bjud in dem med omsorg. Helst nya. När kommer Paradise Konstnärs-kollektiv?

Den gamla filmen Cinema Paradisos klimax är då huvudpersonen får se alla bortcensurerade filmkyssar. Det är rörande och gripande. Goshka Macuga har satt samman filmscener som talibanerna censurerade bort: antydningar till homosexualitet, nakenhet, sex och våldtäkt. Det är rörande och gripande.

3. Eva Stenram Fotografins Hus, Stockholm, till och med den 1 mars

En mästerlig manipulatör av hur man tittar på kvinnokroppen. Hon tar gamla utvikningsbilder och täcker över, klär på och delar upp kropparna tills bara en arm och ett par ben blir kvar. Det som skulle vara sexigt blir smart, det som skulle vara upphetsande blir kyligt.

4. Lena Mattsson Moderna Museet, Malmö, till och med den 16 mars

Lena Mattsson går all in i sin hyllning till den legendariske bokförläggaren Bo Cavefors. En video i tre delar på varsin vägg. Han är Lou Reed, Kurt Cobain och 2Pac i ett. Så klart är det till ett rocksoundtrack. Det är bara att stampa i takt.

JORDEN RUNT 13.899

FR ÅN

5. Christodoulos Panayitou Galerie Nordenhake, Hudiksvallsgatan 8, Stockholm, till och med den 15 februari

En utställning med Marilyn Monroes mått som titel och som öppnar med röda mattor från Oscarsgalan handlar om myter. Igår, idag och för alltid. ANDERS KARNELL

FRIVILLIGT ARBETE

WORKING HOLIDAY

anders.karnell@nojesguiden.se Twitter: @anderskarnell

RUNDRESOR ÄVENTYRSRESOR

0771 47 48 50

WWW.STATRAVEL.SE facebook.com/statravelsverige STOCKHOLM . LUND

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

MODE TRE ALTERNATIV TILL NYA PÄLSAR Om det är så att du känner att du inte klarar dig utan dina luddiga och håriga avlidna vänner, är ett alternativ att införskaffa en vän som redan funnits till ett tag och blivit dumpad. Jag uppmanar alla flufftokiga att vända sig till second hand-affärer som tar vara på människors gamla misstag istället för att göra nya. Här är några tips på landets bästa second hand-affärer som säljer håriga gamla själar: Zak Second Hand Hornsgatan 75 i Stockholm

I denna lilla butik hittar du en massa pälsjackor. Korta, långa, stora och små som alla ser helt nya ut och kostar nästan ingenting. Miss Ragtime Magasinsgatan 15 i Göteborg

Här hittar du, i en mycket trevlig miljö, noga utvalda plagg av hög kvalitet. Du hittar pälsar i gott skick från fyrtio-, femtio- och sjuttiotalet. Det är lite högre priser, men allt är i toppskick. Mani Second Hand Kärleksgatan 4 i Malmö

DEN (O)VÄNTADE ANGORASKANDALEN ”HÅRIGT.” ”Den luddiga pälsjackan.” ”Sexy Beasts.” Så lät trendrapporterna 2013, vilket har varit ett av pälsmodets starkaste år. Varenda trendrapport jag har snubblat över under hösten 2013 har garanterat mig en trendkorrekt look om jag ikläder mig någon form av päls eller någonting allmänt fluffigt. ”Hårigt” i alla dess färger och former har ”Hur trodde vi egentligen att cirkulerat på nästan alla AW13 liksom pälsen tas av kaninerna? visningar överallt på gatan. Det har Kanske att någon mysig varit ett odiskret frosseri i som kan kallas person använde en liten allt luddigt. Hösten 2013 hårborste och försiktigt verkar ha lidit av en borstade av all päls samtidigt obotlig djurfetisch, det är därför ingen slump att det som en annan gosis strök just detta år dök upp en den över huvudet?” hjärtskärande skandalvideo som avslöjade hur produktionen av de mycket fluffiga och trendriktiga plaggen i angoraull ser ut. Innan årsskiftet publicerade djurrättsorganisationen PETA (People for the Ethical Treatment of Animals) en brutal video på lidande och skrikande angorakaniner. PETA har smygfilmat på kinesiska pälsfarmar vilket ger en möjligheten att se hur angoraullen där produceras. I videon får vi oredigerat se hur angorakaniner binds upp i sina bak- och framben samtidigt som en person skoningslöst rycker bort all kaninens päls i knytnävsstora tussar. Majoriteten av all angoraull i den globala modeindustrin kommer från just Kina och dessa fabriker. Kina må stå för största delen av 44

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

produktionen av angoraullen men vem är det egentligen som beställer och efterfrågar den? Det är en fråga vi alla vet svaret på – modeföretagen och modekonsumenterna. Modeföretag liksom privatpersoner har i en mängd olika artiklar och på diverse sociala medier uttryckt sig om att vara chockade och illa berörda av angorakaninernas tragiska situation. Skandalvideon har minst sagt rört om i grytan och har definitivt fått folk att reagera. Det är sorgligt att dessa förhållanden måste avslöjas, att det inte finns ett intresse att redan innan en skandal ställa sig frågan vart angoraullen kommer ifrån och hur den kan vara så billig? Det är inte en hemlighet att massproduktion just massproducerar eller att ull är just ull. Vi tycks ta oss rätten att moralisera och förfära oss över kaninernas situation, som om vi inte kunnat hjälpa den. Hur trodde vi egentligen att pälsen tas av kaninerna? Kanske att någon mysig person använde en liten hårborste och försiktigt borstade av all päls samtidigt som en annan gosis strök den över huvudet? Resultatet av dessa trenduppmaningar och trendföljningar har minst sagt varit osnyggt. Flera stora företag har givetvis valt att göra sig av med och ta avstånd från den kinesiska angoraullen i samband med detta avslöjande. Men någon medalj hade jag inte tänkt dela ut för det. Stella McCartney, som är ett av de få stora modeföretag som valt att helt ta avstånd från både päls och läder, är även ett av de företagen som har använt sig flitigt av angoraull i sina kollektioner. Det är intressant, och väldigt sorgligt, att ett företag som har ett kritiskt förhållningssätt till läder och päls inte heller bemödat tänka på hur produktionen av sina (djur)material ser ut. Vi konsumerar helt ohämmat tills vi blir påkomna, modehusen producerar helt okritiskt tills de blir avslöjade. Djuren får tydligen gärna lida i tystnad så länge ingen ställer några frågor eller bryr sig om att göra någon research. Det verkar vara först när vi blir gnuggade i ansiktet med en skandal som vi moraliserar och tänker till. Det är självklart bra att företagen och konsumenterna reagerar men det är skamligt att det inträffar när skadan redan är skedd. En bör alltid ställa sig frågan var material, speciellt när de är producerade av djur, kommer ifrån. X

I den här välsorterade butiken på två våningar finns det gott om fina vintageplagg till humana priser. Det finns noga utvalda pälsar från tjugo- till sjuttiotal i varierande prisklass.

AMANDA MANN amanda.mann@nojesguiden.se

nojesguiden.se/mode

LITTERATUR MÅNADENS LÄSNING

VARFÖR SKRIVER INGEN BRA OM SEX? EFTER E.L. JAMES BDSM-succé Fifty Shades of Grey har fler förlag än Harlequin insett att sex säljer. Nu satsar man på erotiska romaner med sofistikerade omslag och kvinnliga huvudpersoner. Ex-porrstjärnan och Entourage-skådespelerskan Sasha Greys roman Juliettesällskapet, utgiven på Bonniers med ett sobert, mintgrönt omslag utan kroppsvätskor, är just en sådan bok. Det märks att Sasha Grey är långt mer insatt i BDSM-svängen än E.L. James, som verkade ha lärt sig det mesta på Wikipedia. Berättelsen kretsar kring den unga filmstudenten Catherine. Hon har en vansinnigt tråkig pojkvän som hellre jobbar än ligger och en söt kursarkompis som är medlem på hemliga sexsajter med filmer där kvinnor blir slagna och instängda i burar. Hon får Catherine att släppa taget om sin vaniljtillvaro och börja utforska det mörka och okontrollerade som växer i henne. Som vanligt är det kvinnorna som blir slagna och förnedrade och männen som binder fast, ett tema som känns måttligt nydanande, även om Grey problematiserar det. Berättarjagets distanserade, smarta attityd och ständiga refererande till hippa populärkulturella fenomen gör tyvärr texten lite för sval för att verkligen beröra. Grey tappar bort flera intressanta

Riv alla tempel

Sasha Grey.

FOTO: KRISTIN BURNS

tankar och känslor som jag gärna hade sett utforskade: som upplevelsen av att leva med begär som inte får plats, varken i den egna kroppen eller i det samhälle den rör sig i, och att ha en hunger efter erfarenheter och extaser som man måste riskera sig själv för att få uppleva. Frågan jag ställer mig efter 307 sidor av ”drilldos”, källarsex och mörka fantasier är varför det bara är genreförfattare som vågar skriva ohämmat och ärligt om sex. Det är ju en så fundamental del av tillvaron, precis som vänskap, förälskelse, arbete och existentiell ångest. Varför skrivs det så sällan om det på ett ambitiöst sätt i skönlitteraturen utanför den erotiska genrelitteraturen? I vår kommer Bengt Ohlssons bok Swing, som handlar om swingers. Kanske kan det bli en början. Eller inte.

After Work – farväl till arbetslinjen

Henrik Bromander

Kristian Borg, Samira Ariadad, Rasmus Fleischer, med flera

Atlas

Verbal förlag

Johan har ett mål: att bli någon att räkna med. Men han har förutsättningarna emot sig – han är tjock, osäker och mobbad. Vägen till makt går genom hårda plågor på gymmet. Målmedvetet och med hjälp av steroider bygger Johan upp sin kropp till en rustning. Det här är upptakten till en ond spiral som leder ned i samhällets undervegetation. Henrik Bromanders dystopiska romandebut är en självhjälpsnoir som skildrar en tid då kroppen är det enda beständiga, det enda vi helt säkert har.

Partierna är överens om att jobben är den viktigaste politiska frågan. Samtidigt blir arbetstillfällena allt färre. De som har jobb arbetar för mycket, de som inte har det straffas och kontrolleras. Att hålla hjulen snurrande tär också på miljön. Men det finns alternativ till arbetslinjen. Författarna i den här brännande aktuella antologin diskuterar radikala idéer som arbetstidsförkortning, medborgarlön och lokala valutor, och de gör det med brinnande hjärtan och blixtrande hjärnor.

Städer

ISABELLE STÅHL

Maxim Grigoriev

isabelle.stahl@nojesguiden.se

Albert Bonniers förlag

Twitter: @isabellestahl

S:t Petersburg, Berlin, Odessa, Porto. Maxim Grigorievs vackra och täta noveller söker sig till städer, ibland bara tanken på en stad, och rör sig gärna i såväl stadens som människolivets minst anslående utkanter. Årstiden är viktigare än årtalet, stämningen starkare än historien, längtan bort genomsyrar allt. Novellerna är byggda på stämningar och ögonblicksporträtt snarare än på händelser och personer, och det är ett uppfriskande och sällsynt grepp i samtidslitteraturen.

NU KAN DU FÅ NÖJESGUIDEN DIREKT HEM I BREVLÅDAN n o je sg ui d e n .se/p re num e re ra

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

SPEL

VÄLKOMMEN TILL DEN NYA KONSOLGENERATIONEN – DEN SISTA NÅGONSIN FÖR VARJE NY generation hårdvara som släpps ställs frågan: är det här den sista vi får uppleva? Är det nu krisen kommer? Kanske är det så att det där hotet har legat och lurat latent sedan början på 1980-talet. Sjuttiotalets arkadhallar hade bäddat för en boomande konsolmarknad, men dess barndom plågades av två stora kriser. Båda berodde, bland mycket annat, på att marknaden översköljdes av dåliga spel. Det behövs ingen vild fantasi för att börja fundera på om inte den här branschen börjar spinna ur kontroll igen. På ena sidan av det kommersiella spektrat finns de enorma trippel-a-produktionerna. Spel som kräver allt mer resurser och resulterar i allt större risker för förläggarna. På andra sidan finns de små gratisspelen, fullproppade med luriga finansieringsmodeller. Spel som vill hålla fast och mjölka dig så länge som möjligt. Visst finns korn av kvalitet, men de blir allt svårare att hitta. I en artikel på Cracked.com listade indieutvecklaren Dave Williams nyligen fem tecken på att spelindustrin är på god väg att krascha igen. 5. De som bestämmer vet ingenting om spel eller spelutveckling. 4. Budgetarna är så stora att ingen vågar ta några risker. 3. PR-maskineriet har kontroll över spelrecensenterna. 2. Utvecklarna vet inte vilken hårdvara de arbetar mot. 1. Extrema arbetsförhållanden driver bort talang. Bilden Williams målar upp är dyster, men inte desto mindre sann. Här är en bransch med höga risker, där ingen har råd med innovation. Beslutsfattarna är affärsmän, men med mandat att ta kreativa beslut. Samtidigt är utvecklarna under ständig press att producera, till förhållandevis låga löner och dåliga villkor. Kanske gör det inget att en bransch som ser ut så här går under. För ärligt talat: spelen kommer ju inte att försvinna. En rejäl kris skulle kanske innebära en välbehövlig nystart. Krisen i början av åttiotalet vände när Nintendo släppte den numer historiska NES-konsolen. Krisen som rådde i svensk spelindustri för snart fem år sedan ledde, bland annat, till att en stor aktör (Grin) splittrades upp i många små och betydligt mer kreativt intressanta företag. Välkommen till den nya konsolgenerationen. Den sista innan vi trycker på reset. MICHAEL GILL michael.gill@nojesguiden.se

PLAYSTATION 4 2014. ÅRET DÅ spelkonsolerna på riktigt tar steget in i nästa generation. Förra skiftet, när Playstation 2 och Xbox fick ge plats för Playstation 3 och Xbox 360, slängde vi ut våra tjocka tv-apparater och köpte högupplöst och platt istället. Förändringen var enorm. När vi nu kliver in i den åttonde konsolgenerationen sker revolutionen snarare i det tysta. PS4 är en kraftfull maskin, men allra intressantast är ändå hur Sony bäddat för de uppkopplade spelarna. Ta till exempel ”Share”-knappen på den nydesignade (och väldigt lyckade) handkontrollen. Förutom att live-strömma ditt spelande (så att andra kan följa dig över nätet) kan du också ladda upp repriser från när du gjort något särskilt uppseendeväckande. Konsolen spelar hela tiden in det du gör, och du kan själv spara och dela när du vill. För den som lusläst hårdvaruspeccarna framstår Playstation 4 inte som något

monster. Men för utvecklarna är den ett enormt kliv framåt jämfört med den svårarbetade Playstation 3. Jämfört med kommande konkurrenten, Xbox One, är den också både betydligt snabbare och smartare designad. Och för den som vill går det dessutom att själv byta hårddisk i konsolen. Hur avigt inställd man än kan vara mot prylhetsande är det svårt att värja sig mot Playstation 4-enheten. Det är en stilig bit hemelektronik. Men det är också svårt att skaka av sig känslan att early adoptern återigen har blivit lite blåst. Lanseringsspel till konsoler brukar sällan vara bra, det stämmer också här. Det faktum att maskinen inte heller kan spela dina gamla PS3-skivor gör det hela ännu mer uppenbart. Playstation 4 är smidig, snabb, snygg och framtidssäkrad – men den är också, för tillfället, mest ett ganska dyrt prydnadsföremål för tv-bänken. Playstation 4 finns ute nu. Ungefärligt pris: 4 390 kronor.

Twitter: @MFGill

KORTA PS4RECENSIONER Killzone: Shadowfall Utvecklare: Guerilla Plattform: PS4 Ungefärligt pris: 599 kronor

”Hollands största multimediasatsning” brukar Killzoneserien kallas. Framtidskrig med nazi-vibbar som på ett par sätt kändes lite unikt, fram tills för några delar sedan. Shadowfall är dock en urlakad gäspning rakt igenom. Mycket av det visuella hade varit omöjligt att göra på äldre maskiner, men spelet i sig känns ändå otroligt åldersstiget med linjära banor och oinspirerat manus.

Resogun Utvecklare: Housemarque Plattform: PS4 Ungefärligt pris: 99 kronor

Ironiskt, kanske, att det roligaste PS4-exklusiva spelet är en budgetklassad, nedladdningsbar titel. Finska Housemarque har med små medel skapat ett fängslande

4 46

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

shoot ’em up som ser modernt ut men känns som att det kommer från den gamla skolan. Alla som någonsin sett ett tv-spel förstår grunderna, men spelsystemet är ändå överraskande djupt. Funkar lika bra i ensamma femminutersstötar som helkvällar med vänner.

Knack Utvecklare: SCE Japan Studio Plattform: PS4 Ungefärligt pris: 549 kronor

På förhand kändes Knack som spelet som skulle rädda familjekvällarna framför nya Sony-konsolen. Det skulle ju kunna vara en andlig uppföljare till Ratchet & Clank, eller kanske Sonys svar på Super Mario Galaxy. Det är det verkligen inte. Goblin-monster anfaller mänskligheten och en doktor uppfinner Knack, en varelse som kan bli större genom att suga till sig saker, typ. Det är tunt, repetitivt, frustrerande och inte ens särskilt snyggt.

Resogun.

Killzone: Shadowfall.

Knack.

nojesguiden.se/michael-gill

0$/0 /81'$35,6(7

()7(5)(67(1 )5( 025,6.$1

GÅR DET ENS ATT GÖRA BRA TV OM GODA MÄNNISKOR? I 1970-TALETS ”Nya Hollywood” gick det inte att kasta en sten utan att träffa en manlig antihjälte. Om de inte var mordiska i Corleonefamiljen var de bipolära i Gökboet. Det är inte en tillfällighet att Hollywoods guldålder inleddes med Bonnie & Clyde och att de moderna tv-seriernas motsvarighet hamrades in av Oz. Båda är grekiska tragedier i 180 kilometer i timmen mot närmsta bergvägg. Nästan uteslutande är det klassiska ”uppgång och fall”-historier som börjar och slutar i ett moraliskt dike. I episka Breaking Bad tog Vince Gilligan den historien och vände ut och in på den och våra sympatier. Serier som Game of Thrones har till och med gjort en grej av att kategoriskt slå ihjäl varenda en som följer sin moraliska övertygelse. Frågar du Gilligan är det nästan omöjligt att koka ett starkt drama så länge huvudingrediensen är goda människor. Om du hade frågat mig för någon månad sedan hade jag hållit med. Men 1. Friday Night Lights det var innan jag slukade Peter Bergs Och det dvd-box-stora bländande football-drama Friday Night hålet som det lämnade i Lights. I fem säsonger får vi följa fotbollsmitt hjärta. coachen Eric Taylor och studievägledaDVD ren Tami Taylors familjeliv och hur de påverkar och påverkas av småstadslivet 2. True Detective i Dillon, Texas. Det är ett medryckande Sotsvarta mördarballader karaktärsdrama som hela tiden balansefrån den amerikanska rar på slak lina mellan tonårsmelodram södern. och såpopera. Men vad som gör serien HBO Nordic och C More fantastisk är att den handlar om goda människor som gör sitt bästa 3. Community – utan att gå frikyrka på oss. Dan Harmon har återvänt Jag tänker även på som showrunner! Enlightened. Där spelar NBC Laura Dern sitt livs roll som Amy Jellicoe, en karriärist som efter ett nervsammanbrott blir en slags new age-hippie. Efter brytet vill hon inget hellre än att rädda världen, fridlysta blommor och utrotningshotade djur. Trots självlysande recensioner myggade HBO av Enlightened efter två korta säsonger förra året. Friday Night Lights spelade sin sista match 2011. Vince Gilligan har helt rätt i att det är svårt att göra bra tv om goda människor. Desto mer anledning att försöka.

BÄST JUST NU

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@nojesguiden.se Twitter: @jimmy_hak

ALLA DÖLJER NÅGOT BAD COP/WORSE COP

True Detective Regi: Cary Fukunaga Manus: Nic Pizzolatto I rollerna: Woody Harrelson, Matthew McConaughey, Michelle Monaghan, Kevin Dunn

Det är svårt att göra bra tv om snälla människor, säger Breaking Bad-skaparen Vince Gilligan. Det ligger någonting i det. Tv-mediets tredje guldålder är kantad av jävliga män hela vägen från Oz till Mad Men. De har alltid fascinerat oss mer än schyssta helyllekarlar. I True Detective får vi följa de omaka poliskollegorna Martin Hart (Woody Harrelson) och Rust Cohle (Matthew McConaughey). Det finns förstås en viss Dödligt vapen-koefficient här med två motpoler som förs samman, och den indignerade polischefen som skäller ut dem efter noter. Men liksom Mad Men, Breaking Bad och alla våra historier om problemtyngda män har True Detective något mer. Ingen av männen är oproblematiska. Under Martins fasad som hängiven familjefar döljer sig en systematisk äktenskapsförbrytare. Och bakom Rusts boksmarta Profiler-kuliss huttrar en psykotisk narkoman. När de får larm om en mördad kvinna tar narrativet fart. Väl framme finner de

den nakna kroppen i böneställning, med en krona av renhorn och omringad av träsnidade symboler. Det är en scen som för tankarna till ritualmord och får den bibelkramande södern att kalla det ett verk av djävulsdyrkare. Den likbleka och oskuldsfulla kvinnokroppen blir också en kontrast till de skuldtyngda männen. För i True Detectives värld är kvinnorna antingen sekreterare, älskarinnor, prostituerade, mammor eller förlorade döttrar. De serverar kaffe i polishuset och säljer sina kroppar i husvagnar. Det är svårt att avgöra efter två avsnitt, men jag är övertygad om att True Detective är mer än vad det låter sig påskina. Skådespelet är briljant, manuset sylvasst och replikerna får väggarna att skälva. Särskilt när Matthew McConaughey låter orden sippra fram mellan tänderna samtidigt som han kedjeröker inomhus. Att sedan dela upp berättelsen i två tidsåldrar är elegant. Här får vi se hur 1995 års modeller av Martin Hart och Rust Cohle löser fallet. 17 år senare, får vi vara med när de återberättar historien. Åren har varit hårda mot Martin Hart som har blivit tunnhårig och odlat ölmage medan vattenkammade Rust skaffat hästsvans, bikermustasch och täckt högerarmen med gaddningar. Polismännen som intervjuar dem säger att mappen försvann i en orkan – men det verkar inte vara hela sanningen. För i True Detective döljer alla män något. JIMMY HÅKANSSON

VAD GÅR PÅ TV 2014? Från vampyrpandemi till nittiotalsnostalgi, här följer fem serier att se fram emot i år. True Detective True Detective berättar varje säsong en ny historia med en ny uppsättning karaktärer. Den första med Woody Harrelson och Matthew McConaughey utspelar sig i två olika tidsperioder.

The Honourable Woman I denna brittiska spionthriller som utspelar sig på Västbanken får Maggie Gyllenhaal ärva sin fars organiserade vapenhandel.

The Strain I år blir Guillermo del Toros vampyrtrilogi The Strain en FX-serie. Räkna med 48

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

allt annat än sockertoppssöta tonårsvampyrer i denna pandemi-thriller.

Better Call Saul Fuffensadvokaten Saul Goodman från Breaking Bad får en egen serie. Jag har inte jättestora förväntningar på Better Call Saul, men kommer ändå att ge den en handfull chanser med tanke på att den har delat linda med Breaking Bad.

Viva Hate Räkna med engelsk åttiotalsindie i Peter Birros nittiotalsskildring av förrförra decenniets pop-Göteborg. nojesguiden.se/blog-in-blog-out

WEBBSHOP

Välkommen till Nöjesguidens webbshop. Här hittar du saker som vi tycker om, till specialpriser eller i limiterade utgåvor. Många av produkterna i webbshopen uppdateras månadsvis och finns därför bara under begränsade perioder. Du hittar den på shop.nojesguiden.se.

999:-

FREJ BOMBER Mouli är ett klädmärke av och med bröderna Eitil och Vemund Thorén. Kläderna är avslappnade och kreativa, med en fingertoppskänsla för detaljer. Ziptröjan Frej Bomber är inspirerad av en klassisk bomber med ribbad låg krage och polyesterficka med dragkedja på vänster ärm. Läs mer på mouli.se

100:-

STATISTIK FRÅN VÅR SAMTID År 2013 är The International Year of Statistics. Detta firar vi med att samla Tobias Boströms veckostik i bokform. Hette Lars Adaktussons förfader verkligen Adaktus. Vad var anledningen till att Art Garfunkel försvann? Hur ser våra politikers instagramovanor ut? Allt detta reder Tobias Boström ut i simpla stapeldiagram. Få kan ha missat Tobias Boströms veckostik som sedan 2011 levt sitt eget liv på Boströms blogg på nojesguiden.se/bostrom. Varje vecka tolkar han nyheter och händelser genom formler och grafer. Det kan låta som en omöjlig uppgift, men Boström har förmågan att göra grafer och diagram till en skrattfest.

135:799:-

SWEDISH STOCKINGS

DET LILLA KÖKSBRYGGERIET Det Lilla Köksbryggeriets “IPAHHH! India Pale Ale”-kit är ett komplett hembryggningskit som innehåller allt du behöver för att brygga öl. En sats ger dig ungefär 4 liter IPA (cirka 10-12 stycken 33 cl. flaskor). Ölbryggningen kräver inga stora ytor utan är anpassad för vanliga kök. Läs mer på koksbryggeriet.se

D ALLTIAKT! R F FRI

Swedish Stockings är ett nystartat företag som tillverkar fina strumpbyxor i återvunnet nylon. Idén dök upp då de började tänka på strumpbyxors korta livslängd och att tillverkningen av dem är skadlig för miljön. Därför är vi glada över att få presentera dessa miljövänliga strumpbyxor, omsorgsfullt förpackade i vackra förpackningar. Denna modell heter Nadia och är i 60 denier. Läs mer på swedishstockings.se

FILM BONUS: Nelson Mandela avled samtidigt som filmen hade premiär i London. Hans två döttrar som närvarade informerades om bortgången, men insisterade på att filmen ändå skulle visas. När eftertexterna visats höll publiken två tysta minuter.

BIOPIC

Mandela – Vägen till frihet Regi: Justin Chadwick Manus: William Nicholson I rollerna: Idris Elba, Naomie Harris, Tony Kgoroge

Filmskaparna har här den sällsynta lyxen att kunna utgå från ett redan osannolikt och fulländat livsöde. Alla kan redan historien – apartheidens Sydafrika var ett öppet rasistisk samhälle som visade mänsklighetens fulaste sida. Nelson Mandela var en populär politisk aktivist som, efter att ha tröttnat på att fredliga aktioner inte gav resultat, tog upp en rätt tafatt gerillakampanj mot regeringen. För detta fick han livstid i fängelse för att över 27 år senare friges och väljas till president. Nu redogjorde jag väldigt svepande och detaljfattigt om kampen som fördes och tyvärr är det också vad Mandela – Vägen till frihet gör. Justin Chadwick kämpar sig svettig med att pressa in allt som Mandelas liv rymmer och resultatet är en stressig produktion som aldrig blir djupare än taffliga skrap på ytan. Mandela visas dejta, gifta sig, vara otrogen och skilja sig inom loppet av ungefär två minuter, livsomvälvande val framställs som spontanbeslut och vi får egentligen aldrig veta mer om hur stort hjärta man måste ha för att stå ut med ofattbar orättvisa, tillbringa halva sitt liv i fångenskap och sedan ha kraften att leda ett land utan att ha hämndbegär. Filmen räddas dock och görs ändå sevärd av att Idris Elba gör sin kanske livs roll. Han är inte särskilt lik Mandela till sitt yttre, men fångar rösten, karaktärsdragen och den kontrollerade glöden på ett väldigt imponerande sätt. AL

4 FILMATISERAD DRAMATIK

En familj – August: Osage County Regi: John Wells Manus: Tracy Letts I rollerna: Meryl Streep, Julia Roberts, Sam Shepard, Juliette Lewis

Fläckfria rollprestationer i ett plågsamt familjedrama som utspelar sig på Oklahomavischan. Filmens och familjens huvudperson är det pillerknaprande vraket till förtappad matriark, Violet Weston (Meryl Streep). Hennes mans försvinnande (Sam Shepard) blir orsak till att familjens vuxna döttrar, med respektive och släktingar, samlas i det olidligt varma farmhuset som ligger utslängt på en brännhet åker i Osage County. Spelet kan så börja: Konflikter rullas upp, svekens spetsar vrids om i gamla sår och livslånga hemligheter avslöjas i ett hus fullt av konkurrerande, starka kvinnor. Liv blir förstörda. Den amerikanska mellanvästerns tomma vidder speglar själarnas ödslighet och svetten lackar, den porlar ikapp, med den osannolikt välformulerade dialogen. Det doftar både Eugene O’Neill, Tennessee Williams, Edward Albee, och Yasmina Reza (Carnage). Gemensam nämnare är förstås stor teater på film. Filmatiseringen av Tracy Letts Pulitzerpris-vinnande pjäs kunde knappast fått en mer fabulös ensemble. Imponerande är att illusionen blir trovärdig och skådespelarnas glittriga stjärnglans ögonblickligen dunstar i värmen när de gestaltar. Meryl Streep är i sitt livs form och lever upp till alla tänkbara förväntningar när hon gör sin bästa Joan Crawford, hon är samtidigt fruktansvärd och fantastisk, vacker och grandios, mitt i den flintskalliga, snubblande misären. Julia Roberts, som dottern Barbara, är befriande förbannad och kärv filmen igenom. Hennes allvar balanserar övrigas eventuellt momentana överspel, och Juliette Lewis, som den andra yngre, men alldeles för gamla dottern, är lös och nervig på bästa sätt. Männens rollfigurer, alla underordnade, är antingen modlösa, bedövade, eller komplexfyllda och självmordsbenägna. Eventuella brister, vad gäller att omvandla pjäsen till filmiskt berättande, har mindre betydelse. Det som verkligen håller måttet och bär upp filmen till historiskt minnesvärda nivåer är skådespeleriet, som är ovärderligt från början till det bittra slutet. IE

SCORSESES SKOL A

American Hustle Regi: David O. Russell Manus: Eric Singer, David O. Russell I rollerna: Christian Bale, Amy Adams, Bradley Cooper, Jeremy Renner, Jennifer Lawrence

Att David O. Russell är ett gigantiskt Martin Scorsese-fan blir uppenbart direkt och är tydligt i allt från stilen han använder voice over på till sättet han låter kameran zooma in och ut på avgörande rörelser och minspel. Med American Hustle har han försökt skapa en Goodfellas för 2010-talet och till sin hjälp har han en svårslagen ensemble. Filmen baseras väldigt löst på det sena sjuttio- och tidiga åttiotalets Abscam-skandal och går, utan att avslöja för mycket, ut på att svindlarparet Irving och Sydney (Christian Bale och Amy Adams) tvingas hjälpa den labile FBI-agenten Richie (Bradley Cooper) att sätta dit ännu större skurkar, däribland New Jersey-borgmästaren Carmine Polito (Jeremy Renner). Det är fruktansvärt snyggt, men samtidigt förvånansvärt ytligt och till skillnad från Scorseses Goodfellas lyckas

DRAMA

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

Nymphomaniac Regi och manus: Lars von Trier I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Stacy Martin, Stellan Skarsgård, Shia LaBeouf

BONUS: David O. Russell är känd för sitt heta temperament och ska under 1999 års Three Kings ha skallat George Clooney. Ännu har inga rapporter om våld under inspelningen av American Hustle offentliggjorts.

David O. Russell inte skapa ett tillräckligt tydligt narrativ. Det blir för rörigt och ofokuserat. American Hustle fungerar alltså som en samling fantastiska scener, framförda av ännu bättre skådisar, men som en sammangjuten helhet når den inte ända fram. AL

”Tolkning är intellektets hämnd på konsten”, skriver Susan Sontag. En lustig tanke: intellektet som missunnsam och hämndlysten, en tråkmåns, en bromskloss. I Lars von Triers Nymphomaniac hejdas konsten, huvudpersonen Joes berättelse, hela tiden av intellektet som i form av Stellan Skarsgårds Seligman bryter in och ger perspektiv. Ett annorlunda intellekt från det som tar hämnd, ett lustfyllt och behandlat som jämbördigt med konsten. Nymphomaniac känns otroligt mycket som en produkt av sin tid i det avseendet att ramberättelsen ständigt stannar av och bryter in i själva historien för att erbjuda tolkningar och

teman, fästa det som skildras vid en idé. Ramen: kvinna, Joe, hittas misshandlad i en gränd. Det snöar. Det är en otroligt vacker inledande scen, vädret halvvägs mellan snö och regn, platsen onekligen en stad men nästan helt befriad från alla indikatorer på just ”stad” (ljus, ljud, bilar, människor), bara tegelväggar och det där snöblandade regnet mot taket på ett cykelställ. Joe, spelad av Charlotte Gainsbourg och i tillbakablickar av Stacy Martin, är filmens nymfoman – vilket hon själv kallar sig, trots missnöjet från kvinnorna i stödgruppen för sexmissbrukare som hon går med i ett kort tag. Seligman, hennes räddare, är en man i 60-årsåldern men påminner mer om ett lillgammalt barn. Han beskriver sig själv som asexuell och har av allt att döma längtat efter ett sådant här tillfälle hela livet: en livshistoria där han äntligen får dra upp linjerna mellan flugfiske och raggningstekniker, Fibonaccital och dåligt sex, östkristen bildtradition och bondage. Man kan göra det enkelt för sig och säga att Joe är konsten och Seligman intellektet, hon en intuitiv kropp, hans kropp reducerad till farkost för en fullproppad hjärna. Vilket passar in i en tradition av att bunta ihop kvinnor med natur, män med kultur. Men Joe kommer med egna tolkningar av händelserna hon beskriver, och hon är måttligt road av Seligmans – ”det där var nog din sämsta utsvävning hittills”, kommenterar hon vid ett tillfälle när han än en gång har avbrutit hennes historia med ett stickspår. Och framför allt: trots att halva filmen i princip baserar sig på ett terapisamtal är det aldrig frågan om att förstå Joe, få en förklaring till hennes ensamhet eller till lusten som till hennes egen fasa utplånar allt. Intellektet låter bli att ta ut sin hämnd. Att Nymphomaniac är så totalt befriad från varje hopp om försoning och förlösning är vad som gör den så omskakande och obehaglig. Inte det grafiska i sex- och våldsscenerna, för det har de flesta som kommer att se den sett förut (eller upplevt). Men kylan i humorn, kylan i skildringen av Joes lojala och destruktiva kärlek till Shia LaBeoufs Jerôme och sonen Marcel, i slutändan: kylan och ensamheten i mötet med Seligman. HJ

KOMEDI

In a World… Regi och manus: Lake Bell I rollerna: Lake Bell, Fred Melamed, Tig Notaro, Ken Marino

När Bechdeltestet i dess nya skrud ”A-märkt” var på tapeten i höstas skrev Fler recensioner på nojesguiden.se/film.

FILM BÄST JUST NU

SEBASTIAN LINDVALL

AMAT LEVIN

sebastian.lindvall@nojesguiden.se

amat.levin@nojesguiden.se

Sion Sono

Her

Multidisciplinär galenskapare

Regi: Spike Jonze

Why Don’t You Play in Hell, skriven och regisserad av Japans färgstarkaste enfant terrible, släpps på dvd här i Sverige under våren. Den extrema glädjen!

Nej, recensenter är inte alltid överens. För till skillnad från recensionen här intill gillade jag stämningen och det lagom utmanande sci-fi-tänkvärda i Her. Lite som ett gulligare tvåtimmarsavsnitt av briljanta miniserien Black Mirror.

HANNA JOHANSSON hanna.johansson@nojesguiden.se

ISABELLE ESPINOZA Joaquin Phoenix byxor

isabelle.espinoza@nojesguiden.se

I Spike Jonzes Her

Beiga, rejält upphissade och numera till salu – åtminstone samma modell. Det är Opening Ceremony, som tidigare gjort kläder inspirerade av regissörens Maurice Sendakfilmatisering Till vildingarnas land, som saluför byxan.

The Other Woman Trailer

Kvinnor som blivit bedragna av samma man, dricker kopiöst med sprit, blir vänner och planerar att hämnas. Om filmen visar sig vara värdelös, vilket inte alls behöver vara fallet, kommer vi ändå alltid att ha trailern. Alla har jobb, är kvinnor och gör saker tillsammans. Och, ja, Cameron Diaz är med. Behöver inte vara svårare än så.

lade till: ”det skulle kunna handla om alla här inne”. En övervägande majoritet var tjejer, alla mellan typ tolv och femton, alla mer eller mindre missnöjda med sina egna liv men uppslukade av diverse uppdiktade med en passion som få verkliga händelser tycktes kunna överträffa. Med det i bakhuvudet känns anslaget till Austenland så himla härligt: ett inbitet Jane Austen-stan, passande nog med namnet Jane, åker på lajv i England för att klämma ur den sista droppen ur sin fandom innan hon för gott lägger Elizabeth, Emma, Mr. Darcy och gänget bakom sig. Därifrån går det utför. Austenland är som en Saturday Night Live-sketch utdragen till långfilm där allt som hade varit komiskt i ett format som tillåter hysteriska utsvävningar måste läggas till rätta en smula. Jag kan räkna gångerna jag skrattar högt. Kärleken till Austens värld begränsas till en dröm om äktenskap med höviska, buttra män (finns det inte gott om sådana som det är?) och skildringen av Janes nörderi är okunnig på gränsen till förolämpande. Som att Jane surar när hennes budgetversion av Austenlajvet bara tillåter trista fotriktiga kläder och präktig frisyr medan de mer betalande gästerna spökas ut i full herdinnedrag – men hallå! Vem som helst som har kommit i kontakt med Jane Austen, bok eller film spelar ingen roll, vet väl att de grå mössen alltid är vinnare hos henne? HJ

till den grad att han gärna går omkring och påstår att hon är hans flickvän (vilket är lätt att tänka sig som tittare, då vi till skillnad från Theo vet att skådespelaren som äger rösten är Scarlett Johansson). Några handfull år framåt i tiden, då byxmodet är lite annorlunda och tv-spelen, något mer än nu, liknar hologrammen i Star Trek, är detta ett acceptabelt beteende. Många i denna nära förestående framtidsvärld har intima förhållanden med sina datorers operativsystem. Folk går omkring och umgås med datorns härligt personliga röst i tunnelbanan och på stan, utan att ta notis om medmänniskan intill sig. Samhällskritik här, OBS! Men. INGENTING mer händer. Det är sjukt tråkigt. För i helsike, en man som pratar och umgås med sin dator och så gott som enbart och uteslutande gör bara det… i en hel långfilm? En tendens till att vilja utforska det moderna samhällets förhållande till, och flykt in i, fiktionen är noterad. Men man slutar bry sig innan Her har masat sig fram till eftertexterna. Den utmärkte Phoenix tvingas bära hela filmen på sina axlar, och klarar det inte. För att det vore en omöjlighet. IE

VICTOR SCHULTZ victor.schultz@nojesguiden.se

Sandman Filmatisering av serieklassikern

Tillsammans med regissör/manusförfattare David S. Goyer och skaparen Neil Gaiman utvecklar den fagre Joseph Gordon-Levitt skräckserien som slog igenom på Vertigo i slutet av åttiotalet.

filmforskaren och vd:n för Ingmar Bergman-stiftelsen Jan Holmberg ett kritiskt inlägg i Dagens Nyheter. Med A-märkningen som mått, där kravet är att två namngivna kvinnor talar med varandra om något annat än en man, menade han att en porrfilm med helt kvinnlig cast kan passera medan många av Marguerite Duras filmer inte gör det. Det är korrekt, om än inte sant för alla Marguerite Duras filmer och knappast för alla porrfilmer, men den viktigare frågan kvarstår: varför anses det viktigt att påpeka att A-märkningen inte är ett komplext mått på kvalitet? Det är klart att den inte är, lika lite som en åldersgräns är det. Den sätter fingret på en enda sak, utan att värdera: att vi behövde hitta på en formel för att få syn på kvinnors underrepresentation på film. Lake Bells regidebut In a World gör exakt samma poäng i långfilmformat (och i form av en liten, men rätt tunghänt, monolog av Geena Davis mot slutet). Huvudpersonen Carol, spelad av Bell, kämpar på som dialektcoach men drömmer om att precis som pappan Sam bli en av de stora trailerspeakerrösterna. Ni vet barytonen som krämar ut ett ödesdigert ”In a world…” över konstfullt arrangerade science fiction-montage. Ett problem: baryton. Ingen vill ha en kvinnlig trailerröst, säger alla till Carol, tills alla en dag vill ha det. Det uppstår

ett vokalt triangeldrama mellan henne, pappan och pappans protegé, röststjärnskottet Gustav. Och några andra figurer som jag inte orkar gå in på – låt oss säga att man hade klarat sig utan dem, gärna på bekostnad av mer utrymme för Tig Notaros och Nick Offermans biroller som studioarbetare. Angående A-märkningen som mått på kvalitet och feministiskt innehåll, igen: Carols oblyga förakt för tjejiga tjejer är rätt sunkigt och misslyckat som punchline, och jag kan för allt i världen inte uppbåda något som helst intresse för kärlekshistorien med den töntiga gulliga Jason Schwartzman-frilla-killen (kan ingen uppfinna en märkning som hjälper en att navigera bort från sånt?). Men man får ändå applådera en film som lyckas vara så lättsam och underhållande som den här och samtidigt, från början till slut, handlar om politik. HJ

KOMEDI

Austenland Regi: Jerusha Hess Manus: Jerusha Hess, Shannon Hale I rollerna: Jerusha Hess, Keri Russell, Jennifer Coolidge

Någon gång i tidiga tonår postade en kompis Death Cab for Cutie-textraden ”this is fact not fiction for the first time in years” på ett fanfiction-forum där vi hängde och

LIVET ÄR SOM EN CHOKL ADASK

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann VIRTUELL ROMANS

Her Regi och manus: Spike Jonze I rollerna: Joaquin Phoenix, Scarlett Johansson, Amy Adams

Joaquin Phoenix, som en av de allra bästa nu levande manliga filmskådespelarna, skulle på ett övertygande sätt klara att få texten i en telefonkatalog att framstå som smärtsam, ångestframkallande och hjärtskärande läsning. Hans grönmelerade blick och kroppens krumma men starka hållning, på samma gång passionerad och sorgsen, kunde sälja ett skepp lastat med begagnade Androidladdare vid ett Apple-konvent. Amy Adams kan få trivialiteter utan innebörd att verka synnerligen genomtänkta och är en stor skådespelare. Och inte är det något handikapp att behöva göra film av den mäktiga fotografen Hoyte van Hoytemas vackra bilder, eller att ha Arcade Fire som husband. Och visst. Stjärna i kanten för modet. Modet att satsa, att verkligen gå hela vägen med berättelsen om en sorgsen, ensam man som blir kär i rösten och entiteten av den senaste versionen av sitt operativssystem. Inte Siri, men väl Samantha. För det är sannerligen riskabelt. Men. Filmen Her handlar om den ensamma killen Theo, som masturberar till rösten av sin dator. Och han lever sig in i operativsystemets personlighet, genom en sexigt läckande kvinnoröst så

Regi: Felix Herngren Manus: Felix Herngren, Hans Ingemansson I rollerna: Robert Gustafsson, Iwar Wiklander, Mia Skäringer, Ralph Carlsson

En enfaldig man snubblar sig fram genom livet och låter sin berättarröst framkalla skruvade möten med historiska gestalter. Om du tycker att det låter bekant är det inte så konstigt – Forrest Gump har trots allt legat säkert på IMDb:s topp 250-lista så länge jag kan minnas. Trots detta kommer här en purfärsk filmatisering av Jonas Jonassons succébok som proklamerar egensinne, när den i själva verket är en obekvämt kryddad restprodukt av en modern filmkanons skåpmat. Den charmiga naiviteten hos titelfiguren i Robert Zemeckis film är utbytt mot fullkomligt historielös ignorans. Hundraåringen Allan (Robert Gustafsson) syns i yngre skepnad bli kastrerad av en rasbiolog, rädda livet på Francisco Franco och hjälpa Robert Oppenheimer att fullända atombomben – allt presenterat som en absurd serie sketcher. På äldre dagar spelar hundraåringen en omedveten huvudroll i ett buskisäventyr på rymmen från ett klantigt mc-gäng, som sprungna ur ett kasserat manus av Ulf Malmros. Att 2013 års svenska storfilm är ett nostalgiskt slapstickepos, vars sminkade ålderdomsalibi tillåter vår folkkäraste komiker att skoja med massmördare och säga neger, säger något om tidens anda. En politiskt inkorrekt brustablett för att lindra vårt lands utbredda kränkthet. SL

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK MUSIKBAROMETERN

TA ERT ANSVAR! DUB

Bill Callahan

Have Fun with God Drag City/Border

Att förra årets mästerverk Dream River behövde ett lika mästerligt dubalbum som komplement är ju fullständigt självklart när man tänker på det. Och givetvis måste det låta så här – avskalat, ekande och traditionellt dubbigt, och samtidigt helt unikt. Bland det traditionella finns den dova basen som bär både stämning och rytm, och trummorna som vandrar in och ut ur ljudbilden. Men det finns förstås inte tillstymmelse till reggae i hans musik, så istället är det mjuk soul och americana som behandlas på det sättet. Det betyder att tvärflöjterna är väsentliga, liksom en staccato-ekande fiol. Har man dessutom en av musikvärldens mest övertygande röster vore det ju ett oerhört slöseri att inte låta den vara allestädes närvarande, om än upphackad och fragmentarisk. PF

ATT DET VAR kvinnorna som avslutade förra året och påbörjade det nya är det ingen tvekan om. Jag blundar och önskar att det här, på riktigt, ska få bli kvinnornas år. Året då kvinnor blir bokade till festivaler, hyllade och given plats utan att sedan känna behovet att be om ursäkt för sin existens. Linda Pira kallar sig matriarken, och även om så inte är fallet (tack patriarkatet för att vi missar den genitillvaron), behövs det kvinnor som sätter ner foten och kör sin grej. Som inleder sin debut med en man som säger ”kan man inte rappa ska man inte rappa” och sedan rappar utan att kommentera detta vidare. Det behövs kvinnor som... Nej! Det behövs inte alls kvinnor som gör si. Det behövs inte alls kvinnor som gör så. Det behövs manliga artister som vågar kliva åt sidan till förmån för den osynliggjorda kvinnan bredvid. Det behövs bokare som tar sig tid att göra sitt jobb på ett rättvist sätt. Vi behöver journalister som ställer relevanta frågor, som granskar musikbranschen Nicole Sabouné för vad den faktiskt är och slutar sitta med glittrande ögon Beroendeframkallande. och inte reflekterar över sin roll i det hela. Jag önskar att Beyoncé Knowles dessa kvinnor som lyckats ta 2014 och göra det till sitt, inte Alltså den releasen! blir åsidosatta senare. Jag blundar och önskar mig fler av Seinabo Sey dem. För det finns faktiskt få saker som inspirerar mig och Rå talang. ger mig så mycket självförtroende som kvinnor som Linda Pira vågar ta plats precis som de är. Även om ansvaret aldrig Styrkekälla. ska ligga på den i underläge, är det trösterikt att tro sig Stina Wäppling skymta en förändring därute i offentligheten, vem den än NONONO – ja ja ja! må bero på. Därför tackar jag allra ödmjukast för att ni kämpande kvinnor i musikbranschen finns där och inte ger upp. Ni gör min tillvaro lättare när jag är osäker på mig själv. Girl Power 2014!

6 Sónar Stockholm Det förtjänar att upprepas – den bästa festivalen! I Sverige! På vintern!

BÄSTA KVINNORNA JUST NU

5 Outkast igen Vi ångrar oss – återföreningar är bäst.

4 Årets första månader Känslan att ledigt kunna slänga sig med uttryck som: ”Det här är lätt bland årets bästa” utan vidare.

CAROLINA OSCARSSON carolina.oscarsson@nojesguiden.se

POETISK SOUL

Anthony Joseph

Twitter: @oscarssonC

Time

Heavenly/Playground

INDIE

Trinidadfödde Anthony Joseph kallar sig poet, författare, föreläsare och musiker, och man hade enkelt kunnat avfärda honom som en pretentiös kulturmegalomaniker om han inte haft belägg för alltihop. Men hans rännstensnovelletter från Londons segregerade områden i kombination med suggestiv soul och avskalad långsam funk är stundtals häpnadsväckande effektiva på sin botten av smart suggestiv soul som från tidigt sjuttiotal eller drivande västindiska rytmer. Över ekvilibristisk funkbas, flipprig tvärflöjt och någonstans surrar en gammal p-funksynth – alltihop c/o MeShell Ndegeocello – målar Anthony Joseph upp de drömmar och planer människor i London bär, och hur de så länge tvingas Hustle to Live. Den som har drömt om hur en kombination av Gil Scott-Heron och Linton Kwesi Johnson skulle låta får drömmarna tillfredsställda här. PF

Nicole Sabouné

Must Exist

Överraskningsalbum Beyoncé i all ära, men vi gillar ju egentligen att gotta oss i längtan.

Roxy/Universal

Trummor. Hårda slag på trummor. Det är vad som inleder Must Exist. Sedan följer peppande toner man vill dansa till hela nätter. Instrumenten är sådär tydliga som de tenderar att vara i indierock som fastnar. Men lyssnar man närmare på texterna är det inte lika glatt längre. Det är som att falla rakt ner i någons existentiella ångest. Hon sjunger om att man måste betala för att leva, hon frågar sig om det bara är det här som är, och berättar att hon ser galna människor precis hela tiden. Kontrasten mellan vad hon sjunger och hur hon gör det är vad som gör albumet intressant. Det är precis den här musiken man dansar bort sin ångest till, skriker med i texter och spelar luftinstrument till. Tillåt mig att spå en framtida klassiker. CO

2 Spotify lanserar merch-hörna Heureka! Så slipper de betala Stim-ersättning!

1 Madonnas Instagram Rasistiskt sludder. Sluta. FOTO: VIKTOR FLUMÉ

EXPERIMENTELL ELEKTRONIKA

Konstellaatio Sähkö

Finske elektronikakonstnären Mika Vaino är tillbaka som sitt alias Ø, ett tecken med flera användningsområden. Danskt ö, diameter, tecken för en fas och beteckning för ”den tomma mängden”. Låt oss anta att Mika valde utefter någon av de två senare, så ringar det in Vainos musik på ett hyggligt sätt. Sedan nittiotalet har han varit framstående inom den experimentella elektroniska scenen och har länge varit en mästare på att skapa suggestiva ljudbilder, och hans åttonde album är inget undantag. Konstellaatio är som en vacker skogspromenad mitt i natten, och skrämmer lika mycket som det gör en vaksam på alla ljud runt omkring en. De skygga och jämrande analoga ljuden har huvudrollen, och Mika har skapat

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

en ypperligt fin berättelse som rör sig mellan ett rymdopus och en drömsk skräckfilm. CRA

SINGERSONGWRITER

Ásgeir

In the Silence One Little Indian/Playground

Det är inte den säregna poetiska naturromantiken i sig som gör den unge isländske Ásgeir Trausti Einarssons musik så utsökt. Inte heller är det enbart hans akustiska gitarrplockande, som inte

skäms för sig vid en jämförelse ens med José Gonzalez, eller enbart hans distinkta men samtidigt luftigt drömska melodier. Hans vackert skira röst, någonstans mellan Art Garfunkel och Antony Hegartys, är inte heller ensamt avgörande, eller ens den smarta uppdateringen av det vi för tio år sedan kallade folktronica, med snygga beats och delikata elektroniska detaljer. Men en skiva där alla de faktorerna är närvarande kan inte vara mindre än sensationell. PF ÖKENBLUES

Tinariwen Emmaar

Wedge/Cooperative

Det är omöjligt att lyssna på Emmaar och undgå att höra vilket fantastiskt hantverk den här skivan är och vilka musikaliska genier

Tinariwen är. Det är Tinariwens första skiva som har spelats in utanför Afrika, tvunget på grund av de politiska oroligheterna i bland annat Mali. Så motvilligt fick Tinariwen byta öken till Joshua Tree i USA, och de elva sångerna berättar om just denna oroliga verklighet, och om svårigheterna som tuarengfolket möter med sin nomadiska livsstil. Men genom traditionell poesi och sång på tamasheq tillsammans med västerländska influenser berättas också om det vackra i att leva så nära naturen. Skivan är som ett vackert hus. Varje låt är ett rum som har inretts med de vackraste och mest färgsprakande tyger, där varje möbel står i perfekt feng shui mot övriga möbler i rummet och där solen faller in på det mest drömska sätt genom fönstren. En plats man gång på gång vill återvända till. CRA nojesguiden.se/musik

MUSIK BÄST JUST NU

CAROLINA OSCARSSON

ADAM JANSSON

SARA-MÄRTA HÖGLUND

PATRIK FORSHAGE

carolina.oscarsson@nojesguiden.se

adam.jansson@nojesguiden.se

saramarta,hoglund@nojesguiden.se

patrik.forshage@nojesguiden.se

#Caplive

DJ Mustard

Konsertlokal, caplive.se

Hans mjukare sida

Min Stora Sorg MVH, Anso M$$

Neneh Cherry feat. Robyn Out of the Black

Framtida indiestjärnor hittas här först.

Mer puttrig r’n’b än ratchet-rap på sistone. Fortsätt så, Mustard.

Debutalbum, Playground

Från kommande Four Tet-producerade albumet Blank Project, Smalltown Supersound/Warner

christoffer.reichenberg.andersson @nojesguiden.se

Johan Alander feat. Anna-Lisa Hellqvist Sopsäck Serenad

Tinashe feat. ScHoolboy Q 2 On

Artist, med stora A. Sportsman Usher (1987 Remix)

Titelspår på kommande album.

Singel, RCA/Sony

Låt

Den här låten har allt.

Fenomenal förstasingel. Alltid kaxigt tillbakalutad. Producentlistan till kommande debuten bådar gott.

Det mesta 1987 (Victor Holmberg) rör vid blir till guld. Nu senast Sportmans Usher. Up To No Good I’ll Be Gone

Capitol/Universal

Låt

Jonima Black Star Productions

A-ha har aldrig låtit så bra som i den här producentduons våld. Feathered Arms Feathered Arms

Den här boken slår alla andra fan-publikationer på fingrarna.

Debutalbum, Stargazer

Från Somewhere Else, Bloodshot/Border

Bra stök från Malmö. Simian Ghost A Million Shining Colours

Det krävs guts och röst för att våga sig på Kirstyhits, och Lydia Loveless har bådadera.

Singel, Playground

Wilko Johnson Live at the Koko

Tyler Oakley Självtitulerad Professional Fangirl Youtuber, Monster & Hardcore Directioner

Mr. Carmack

Bloggar om sig själv och sina idoler. Ä-l-s-k-a-r.

Förvirrande SoundCloud-konto

Niklas von Arnold Svenska 1 Kommande album, RecRec/Cosmos

Kärlek, feminism och åldersnoja på modersmål. Fint.

Hawaiikocken vars lika mystiska som bra produktioner tillkommer och försvinner i ett rasande tempo. Jhené Aiko feat. Drake Hold On, We’re Going Home och From Time Saturday Night Live-framträdande

Mando Diao Black Saturday Ny singel, Musica de la Santa/Sony

Mando har lämnat poesin och släppt en peppig singel igen. Wohoo!

Drake må ha skött värdskapet med bravur, men det var Jhené Aiko som glänste. Pharrell och Major Lazer Ännu okänd titel

Men också ut ur det blå.

Maximo Park

Too Much Information Delight/Border

Inspiration är vad bandet berättar om i albumets inledande spår, och inspireras är precis vad man kan göra av det här. Too Much Information lägger sig i ett gränsland mellan bandets tidigare tydliga indierock och mer utpräglat elektronisk rock. Kontraster är vad som gör saker verkligt intressanta, och det är det här albumet ett utmärkt exempel på. Jag ser detta som ett friskhetstecken, för hur kul är det när allt står still och jämt låter likadant? CO

PROGRESSIV POP

Det Stora Monstret Det Stora Monstret Suncave/Border

Med Christoffer Bergs hjälp har Jacob Johansson byggt en mäktig organisk ljuddräkt med finurliga akustiska gitarrer i botten på sina starka sånger. Musikaliskt är de lika allvarsamma och samtidigt medryckande som lyriken. Hans sätt att sjunga leder associationerna till Dungen, och den påfallande progressiva riktning hans arrangemang tar gör samma sak. Men både lyrik och melodier är så konkreta att vi måste kalla dem pop. Särskilt Kolibrins vingar och Sätt att hålla ut har den där överväldigande närheten att man vill spela dem om och om igen, först för sig själv och sedan för sin omgivning. PF

POP

Nina Persson Animal Heart Universal

Det är ingen metamorfos Nina Persson genomgår på sitt första album i eget namn. Vare

sig man föredragit The Cardigans eller A Camp under åren finns det saker att omedelbart känna sig hemma i på Animal Heart. Samtidigt är Nina Perssons utveckling påtaglig, för att inte tala om hennes lust att pröva nytt. Mest effektivt är det åttiotalssound som dominerar skivan (vintagesyntarna!) i Food for the Beast, skriven med Joan as Police Woman, och i Dreaming of Houses. Men det samsas med utmärkta croonerstycken som Silver Like the Moon, och även om det hänt förr att undertecknat lyft Nina Perssons sånginsats som hennes bästa någonsin är det än mer befogat nu. Hennes sätt att sjunga en ballad som Burning Bridges är utsökt, och på andra håll ror hon såväl mjukaste Emmylou-sång och skrovlig rock’n’roll-stämma iland. Animal Heart är ett strålande album, samtidigt spontant och genomarbetat, och det rymmer tillräckligt med drivna pophits för att etablera henne som majorartist internationellt också på egen hand. PF

samplingar ifrån Thriller

En stilstudie i koncentration och talang. Tinariwen Emajer Från Emmaar, Wedge/Cooperative

Fantastisk låt.

Lydia Loveless They Don’t Know

samexisterar den stolt digitala Jag står kvar och den sammanbitna akustiska Hämnden är ljuv. De samverkar till en organisk och mycket komplex och spännande helhet, med en återhållen cover av Kaahs Innan du går som pricken över i. PF UK GARAGE POP

Katy B

Little Red Sony

Väldigt lite har hänt sedan debuten 2011, utom att det nya materialet saknar udd. Kanske börjar problemet med den klassiska sägningen ”ju fler kockar desto sämre soppa” – skivans tolv spår är producerade och skrivna av totalt 14 olika personer. Alla kockarna har följt samma recept och lyckats komma fram till tolv snarlika måltider. Nästan ingen av dem fångar ens uppmärksamhet. Tillsammans med de påfrestande poänglösa texterna gör det att det aldrig känns personligt, utan allt är lagom. Lagom bra sång, lagom bra beat, lagom bra produktion, lagom spännande ljud. Det blir inte så mycket mer än lagom bra elektropop. CRA

Min Stora Sorg Mvh Anso, M$$ Playground

Four Tet utmanas att skapa en låt på tio minuter med

Kiss i Sverige Boken om Kiss alla Sverigebesök, av Johan Falk med Roney Lundell

DYNAMISKT EGENSINNE

Dynamiken uppstår i kombinationen av Anso Lundins flamboyance och expressionism å ena sidan och känsliga och personliga intimitet å andra. Hennes röst är stramt kontrollerad och samtidigt känslig och nära, och på samma sätt balanseras metallisk elektronik mot flyglar, en cello och fågelkvitter. Därmed inte bara

Four Tet i Beat This Beat This Episode 19

En värdig och vacker återkomst.

Som om hans dödliga cancer skulle få honom att sänka farten? Jag tror inte det.

På Holy Ship framförde P nya Major Lazer-samarbetet. Lät studsigt och ruggigt bra.

INDIE

Första släppet sedan 1997, och det låter hur lovande som helst.

DVD, Cadiz/Sound Pollution

YouTube-klipp

HIPHOP

Angel Haze Dirty Gold Republic

Angel Hazes slående raptalang, tidigare ofta demonstrerad över mer kända rap- och popkollegors hitproduktioner, uppenbarar sig på flera ställen på albumdebuten

Villa Åbo A Ruff Swing Below Kommande EP, Bio Rythm

Beck Morning Phase

Bådar mycket gott inför albumsläppet.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON

Dungeon Acid Move Från Mov EP, Fit

Den här skivan har suttit fast på skivspelaren sedan den kom. Titelspåret blir bättre för varje gång. Isaac Spayes More Gaz (Sid’s Cut) Från Born Free’s kommande släpp

När jag är regissör till Gravity 2 ska det här vara ledmotivet.

Dirty Gold. Dock varvas dessa glimtar av storhet med alltför många och tråkiga pophistorier. Huruvida popdrömmarna är hennes eller ett resultat av ett topp-40-törstigt skivbolag är oklart, men klyschigt sömniga textrader och intetsägande instrumentaler kommer inte att tillfredsställa varken rap- eller popfans. När Angel Haze däremot över en piggare produktion som Echelon (It’s My Way) får utrymme att med sitt friska driv kaxigt rappa om sin egen överlägsenhet är stjärnpotentialen uppenbar. AJ

HIPHOP

Gucci Mane

The State vs. Radric Davis 2: The Caged Bird Sings 1017 Brick Squad

När det här albumets föregångare släpptes 2009 var Gucci Mane i ropet, med hypad streetsingel och Usher-gästad radiodänga. Sedan dess har det gått utför. Han har tatuerat en glasstrut i ansiktet och åkt in och ut ur finkan fler gånger än hans mest vapenförtjusta rapkollegor tillsammans. Hans musik låter också precis så hafsig och oinspirerad som man kan förvänta sig från någon som kan komma att tillbringa nästkommande 20 år i fängelse. Det 17 spår långa albumet bygger på samma generiska trapsound, lika trött utfört hela den dryga timman igenom. Albumets enda ljusglimt är sista spåret, där han ber om ursäkt för det levnadssätt han ägnat föregående 16 låtar åt att glorifiera. AJ

NR 1 ,2014 | NÖJESGUIDEN

1 & 6 MÖTER

DAVID HASSELHOFF David Hasselhoff, mannen som gav den röda badbyxan ett ansikte, ska göra svensk tv i rollen som talkshow-värd. Konfunderade över detta stämde Döskalle & Mästerligt träff med den glade åttio- och nittiotalsikonen, där de fick stränga förhållningsorder om att inte nämna den ökända hamburgarincidenten.

1 – Jag har inte peakat ännu. 6

När peakade ditt liv?

6 – Vilken av dem? Jag har tio. Jag

Vad är du mest – skådespelare eller artist?

har en som jag kallar ”Kit”, det är en svart Night Runner Dogde.

– Det där är som att fråga mig om min favoritfärg. Jag är en underhållare.

6 – De kallar sig själva för ”The Hoff

Har du haft en livskris någon gång?

– Varje dag, jag har två döttrar. Eller nej, alla runt omkring mig går igenom kriser och när jag reagerar på det, när jag tar det personligt – då har jag ett problem. Så jag gör inte det längre, jag engagerar mig inte. Jag gör bara vad som känns rätt, som nu, när jag har min show och får sjunga! Och så kan jag gå undercover i Sverige. Fast det kan du väl inte?

1 – Jag kan klä ut mig. Du skulle aldrig känna igen mig. 1

Känner du dig pressad till att träna och göra skönhetsingrepp?

Du har fått en egen talkshow i Sverige. Varför tror du att du är en sådan kultfigur utanför USA?

– Jag är inte säker på att jag vet vad en kultfigur är. Charles Manson var en kultfigur. Jag tror att det har att göra med att jag har varit med så länge och att människor håller på att återupptäcka vad tv brukade vara. Det var Baywatch eller Star Trek eller Airwolf, nu finns det så mycket reality-tv. Och det är så sällan man ser en bra film nuförtiden, tv-manusen är så mycket bättre.

Så intresset för dig handlar om nostalgi?

– Ja, och jag tycker att det är lugnt. Jag var värd för en stor show i Oslo som hette We Love the Nineties, där jag skulle vara det stora dragplåstret. Jag sa ”de kan säkert inte min musik” men sedan började alla sjunga Looking For Freedom. Jag undrade om de kände till låten på 54

NÖJESGUIDEN | NR 1, 2014

grund av Berlinmurens fall, men de sa bara att de också var ”looking for freedom”.

Tror du att du var anledningen till Berlinmurens fall?

– Nej, inte alls. Jag hade inget att göra med det. Jag åkte till Östtyskland minst sju eller åtta gånger, något jag inte har pratat om så mycket. Men låten hade ingenting med muren att göra, jag bara sjöng en låt om frihet. Det visade sig vara den perfekta tidpunkten för låten att komma ut eftersom folket i Östtyskland inte fick prata engelska, de fick bara prata ryska eller tyska. Jag träffade två tyska killar nyligen, den ena var från väst och den andre från öst, och han sa att låten var deras anthem. Jag tänkte ”Wow, var är kameran? Någon borde dokumentera det här”. Så har du hittat din frihet?

6 – Det där var en väldigt märklig fråga. Jag hittade frihet för länge sedan.

– Min pappa är 88 år och har fortfarande kvar allt hår. Men ja, jag tränar. Min dotter, Hayley, hon är en plus size-modell. Hon har problem med vikten men vänder det till något positivt. Man ska vara nöjd med sig själv. Jag tränar inte för andra människor, jag tränar för mig själv eftersom det finns en stolthet i det. Om jag inte ser bra ut, är jag den första att märka att jag ser ut som skit. Om jag ska spela en badvakt, kan jag inte vara ur form. Jag sätter den pressen på mig själv eftersom det är min skyldighet.

Vilken del av din kropp gillar du bäst? Är det ditt brösthår?

– Ja, mitt brösthår ska till exempel vara med i vår trailer! Vad har du kvar på din bucket list?

6 – Att se till att mina döttrar blir

otroligt framgångsrika. De måste vara lyckliga, och få göra vad de vill. Man måste lära sig att inte ta saker personligt och att livet inte är rättvist.

Vad kör du för bil?

Du måste ha många fans?

Army”. Jag har fans som har följt efter mig i över 25 år, de följer efter mig fortfarande. De är rätt coola, du vet typen som man ser på Comic Con. De är på en plats i livet där något har gått snett, där de inte har fått bekräftelse av den de älskar eller så sitter de i rullstol och är handikappade. De har blivit fästa vid mig för att jag har gett dem den respekten de förtjänar, så de följer mig vart jag än går.

”Mina fans är på en plats i livet där något har gått snett, där de inte har fått bekräftelse av den de älskar eller så sitter de i rullstol och är handikappade. De har blivit fästa vid mig för att jag har gett dem den respekten de förtjänar, så de följer mig vart jag än går.”

Har du någonsin blivit erbjuden pengar för sex?

– Nej, har du? Frågar du mig nu? Jag tar kreditkort. Tar du många selfies?

6 – Ja, jag tar selfies hela tiden. Jag är besatt av det, speciellt när jag blir sminkad. Sedan lägger jag ut bilderna så att hela världen kan se. Hasselhoff – en svensk talkshow har premiär på TV3 den 24 februari. Han ska enligt uppgift tyckt att det här var den konstigaste intervju han har gjort. Foto: MORRIS MELANDER

FALCON KOPPAR 5,0% kostar 10,90kr p책 Systembolaget och distribueras av Carlsberg Sverige AB

9DUDQQDQ I|UDUH VRP RPNRPPHU L VLQJHORO\FNRU L WUDILNHQ lU DONRKROSnYHUNDG