Rektor Skogs coronaåtgärder

11

Rektor Fredrik Skog svarar på dina frågor kring corona och distans!

Återföreningen med skolan kom med många hejarop, men kanske även frågetecken. Därför beslöt vi på redaktionen oss för att slå oss ner med någon som har svar på det mesta; nämligen ingen mindre än Fredrik Skog!

Hur känns det att vara tillbaka till det ”normala” nu i skolan?

Det känns jättehärligt! Det har varit en sjukt tråkig vårtermin, då det har inte varit så många i huset; endast några enstaka lärare, vaktmästarna och expeditionen, samt jag och Maria till och från. Så det har ju varit ganska ödsligt här, om man säger så, och därför känns det fantastiskt bra att vi kunde starta igen!

Det blir en lite annorlunda hösttermin, men många elever kanske tycker att det är lite skönt med en något tommare skola; kortare lunchköer, tommare och tystare korridorer… Hur ser du själv på det, finns det även positiva sidor till denna situation?

Nu när det blir förändringar i hur många elever som är här märks det ju hur mycket människor som är i huset under en hel dag. Det jag själv märker är att det är lugnare nere runt lunchen och i matsalen, att det inte blir de där gigantiska samlingarna av människor. Sedan är det viktigt att man följer sitt lunchschema, för så fort någon klass ruckar på det i bara tio minuter så bildas en kö; då stämmer inte flödet längre.

Hur kommer det sig att Norra valde att fortsätta med distans, men istället köra den växelvis mellan årskurserna, denna termin?

Av en rad olika skäl. Vi har haft några parametrar; det ska vara ett lätt system, och det måste vara ett system som är hållbart, alltså att vi ska hålla ut i ett sådant här system hela läsåret om nödvändigt. Därför så landade vi då i att varannan vecka blir lättare för både lärare och elever, eftersom man då även kan plocka det bästa från distansundervisningen och det bästa från att ha närundervisning i huset. Vi kan inte heller förskjuta några arbetsdagar eftersom vi bara har en personalstab, så att säga. Att dagen då skulle börja 08.20 och sedan förlängas till klockan 19 får ganska stora konsekvenser, då den arbetstiden inte finns någonstans och istället måste bli övertid, vilket innebär att lärarnas arbetstid tar slut ungefär vid jul. Då blir istället frågan; vem ska undervisa er till våren?

Vi har även många elever som bor långt bort; ska man då åka in för en lektion och sedan åka hem igen? Då är man ju ute och drar på stan i kollektivtrafiken ändå. Så det finns även en väldig risk att vi förlänger rusningstrafiken istället för att glesa ut den. Jag tror att många trodde att allt skulle bli normalt igen rätt fort runt påsk. Såg du själv det här komma i mars eller tidig april?

Jag tänkte nog som många andra initialt - lite önsketänkande - att det nog endast är fram till påsk och sedan efter det var det bara som en dimma. Man visste inte, eller vågade inte, eller ville inte, tänka längre än så. Men jag insåg nog ganska snabbt att vi inte skulle komma tillbaka till huset innan sommaren, och ju närmare påsken vi kom, desto mer tror jag att det började gå upp för alla.

Sen tror jag många tyckte att det var lite kul och spännande. Många, som sagt, har långt att åka till skolan, och många var också väldigt förkylda och hade haft både kräksjuka och influensa och allt möjligt efter sportlovet. Men efter två-tre veckor tror jag att allt fler kände att det inte var så roligt, och när påsken hade varit och man insåg att vi inte skulle ses på den sidan sommaren, då frågade sig allt fler snarare ”Hur länge till ska det här pågå?”

Finns det någon plan på distansundervisning för ettorna senare under läsåret?

Vi har inte de planerna, men vi är beredda att trycka på en sådan knapp. Det blir ju oavsett vilket inte på den här sidan höstlovet, troligtvis inte den här terminen. I sådana fall skulle jag gissa att det blir till våren, och då bygger det på att några andra kan komma hit, något som också måste kunna ske på ett hållbart och bra sätt. Då blir ju frågan; är det treorna för att de håller på med gymnasiearbete/specialiseringskurser? Är det tvåorna som mitt i sin gymnasietid fick den söndersplittrad? Eller är det programspecifika skillnader? Det kan man diskutera, och den analysen är inte riktigt gjord än.

Det jag ser att vi skulle kunna göra om vi skulle köra studenten nu är att vi skulle kunna ha student som vi hade i våras, klassvis, fast med publik. Alla de studenter jag har pratat med var väldigt nöjda med det engagemang vi gjorde och tyckte att det var fint och värdigt och det blev väldigt starkt fokus på klassen. Det är ju klart att drömläget är att det blir som vanligt, men det är väldigt svårt att säga någonting om just nu. Det finns fler frågetecken än utropstecken, om man säger så, och det är en situation vi får leva med, helt enkelt. Nu har vi ett litet annat läge också, med lägre smittspridning än när vi fattade beslut i våras.

Det är nog en svår fråga att besvara, men om du skulle uppskatta, hur länge tror du att undervisningen kommer att fortsätta på detta vis?

Det här är högst min personliga gissning, men jag tror att vi kommer ha det här systemet som vi har nu, i någon form, hela läsåret, om endast tänker utifrån Sveriges utveckling. Jag skulle gissa att vi nästa höst kan befinna oss i ett läge där vi startar och kör i skolan som vanligt igen. Men med försiktighetsprincipen kan man nog räkna med någon typ av fjärr- och distansundervisning, eller något inslag av det, hela läsåret.

Hur känns det att ha tillträtt som ensam rektor mitt i allt det här?

Jag och Maria har förberett oss på det här under väldigt lång tid, och vi var själva överens om hur vi ville göra. Så i praktiken kan jag inte säga att det egentligen är någon jättestor skillnad så här långt, utan det kanske blir längre fram när det blir fler biträdande rektorer och det blir en mer uppdelad organisation. Än så länge är det bara skillnad på visitkortet, kan man säga.

Avslutningsvis, om du fick säga ett citat eller en mening till dig själv och eleverna i januari 2020, som skulle förbereda inför det som komma skall, vad skulle det då vara?

”Keep up the good spirit.” Att vi ser vad vi kan göra, och att vi glädjas åt det istället för fokusera på allt det vi inte kan göra. Jag tror att det är extremt nedbrytande mentalt att gå och vara besviken över, eller sakna, en massa saker. Så att vi nu istället plockar det bästa från distansundervisningen och undervisningen på plats, något som kan vara allt från föreningsliv, till hur man umgås i kompisgäng eller klassen och så vidare. Allt som kan hjälpa att binda oss samman och gör att vi får en gladare och positivare vardag i det hela!

Stina Lindmark