Var inte Daniel rädd i lejongropen? by Nya Musik

Omslag och illustrationer s 1, 2 och 11: Magnus Lundmark Grafisk form och illustrationer: Caroline Lundbäck

ISBN: 978-91-7999-511-9 Bok nr: 9511

Tryckt 2007 Rydins tryckeri, Nossebro

innehåll Förord

inledning

Barnen är viktiga

Vem är störst? Det är de vuxna som behöver omvända sig, inte barnen Barnen bör vara lärjungarnas förebilder Jesus är barnens bästa vän

Grunden är viktig Bygg inte hus på grus Vad är grunden?

17 22 28 37

43 43 49

Barnverksamheten är viktig

Barnledarens ABC

A. B. C. D.

Ansvar Bön Cirkus Dela livet med andra

63 67 74 80

E. F. G. H. I. J. K. L. M. N. O. P. Q. R. S. T. U. V. W. X. Y. Z. Å. Ä. Ö.

Ekumenik Flexibel Gudstjänsten Ha roligt! Informera Jaga ledare Kroppsspråket Levandegör Bibelns äventyr Musik och lovsång Nå utanför kyrkan Ordning och reda Pengar QL-böckerna Rekvisita Se varje barn Tävlingar Utgå från förutsättningarna Vision och mål WWW X-tra tips Yngre ledare Zzzzz Åk iväg Äldre föredömen och mentorer Överraskningar

85 88 90 94 98 100 103 107 123 129 131 135 139 140 146 149 152 155 157 159 165 168 170 171 173

Förord Det är en förmån att få vara barnledare. Men många gånger är det också väldigt svårt. Därför är det svårt att skriva en bok om hur man är en bra sådan. Det är därför den här boken inte har alla svar eller levererar färdiga lösningar. Boken är i första hand skriven till dig som vecka efter vecka ger av din tid till barnen i din församling. Samtidigt tror jag att alla föräldrar, far- och morföräldrar, präster, pastorer, diakoner, ungdomsledare och andra som på olika sätt kommer i kontakt med barn kan ha glädje av att läsa den. Jag hoppas att boken kan ge tips, inspiration och uppmuntran in i det viktiga arbetet med barnen i våra kyrkor. Jag önskar att den kan bidra till att vi lite mer värdesätter barnen på samma sätt som Jesus gör när han säger att de ska vara våra förebilder. Andreas Tärnvind

9 | Förord

inledninG Söndag förmiddag. Barn överallt. Jag var inbjuden att hålla i storsamlingen i söndagsskolan. Temat var Gud är alltid med oss och jag utgick från berättelsen om Daniel i Gamla testamentet. När jag kommit så långt att Daniel kastats ned i lejongropen och kungen gått hem för att sova, började en liten pojke längst fram på golvet vifta ivrigt med handen. Egentligen ville jag inte avbryta mitt i berättandet. – Var inte Daniel rädd i lejongropen? Alla tittade på mig. Blackout. Jag hade aldrig funderat på det. Jag nickade för att visa att jag uppfattat frågan. Om Daniel var rädd i lejongropen? Om han var rädd för att Gud inte skulle hjälpa honom? Om han var rädd att han skulle dö bland de hungriga lejonen? Jag hade hört denna berättelse många gånger och även själv berättat den – jag visste ju vad som skulle hända. Men gjorde Daniel det? Efter många långa sekunder hann min hjärna ikapp. Tankarna sorterades. Daniel hade givetvis ingen aning om vad som skulle hända. Han hade inte

11 | inledning

läst slutet. Han visste inte att Gud skulle sända en ängel. Han visste inte att ängeln skulle hindra lejonen från att äta upp honom. Det enda han visste var att Gud lovat att alltid vara med honom. – Självklart var han rädd, svarade jag. Han var förmodligen jätterädd! Efter samlingen letade jag upp pojken och tackade honom för en mycket smart och bra fråga. Han tittade på mig som om jag kom från en annan planet och sprang sedan iväg för att fortsätta leka med de andra barnen. Han hade fått svar på sin fråga och var nöjd, tänkte inte mer på det. Jag däremot, hade än en gång blivit påmind om det viktiga vi vuxna ofta glömmer – att barnen har mycket att lära oss.

12 | Inledning

Barnen 채r viktiga

Barnen är viktiga Bibeln ligger till grund för en kristen tro och ett liv med Gud. Den är berättelsen om skapelsen som gick sönder och om Guds stora räddningsplan för mänskligheten. Bibeln visar vem Gud är och hur vi kan leva tillsammans med honom. Men trots att Bibeln är inspirerad av Gud själv gör den inte anspråk på att ge svar på alla frågor. Tyvärr. Visst hade det varit skönt att kunna slå upp ordet samvete inför ett svårt beslut? Eller kapitlet Barnmöten när vi ska planera terminens upplägg för söndagsskolan? För den som är barnledare hade det varit bekvämt att bland Paulus brev hitta Barnledarbrevet – fyllt med tips och idéer om hur man ska vara en bra barnledare. Men så är det inte. Bibeln är ingen uppslagsbok. Den saknar konkreta tips och förslag till dem som arbetar med barn i kyrkan. (Det kan tilläggas att de som ansvarar för musiken i kyrkan har det något lättare. De har ju hjälp av en hel sångbok i Gamla testamentet, även om noter och ackord saknas.)

15 | Barnen är viktiga

Bibeln talar till och med väldigt lite om barnen och deras relation med Gud. Då begreppet barn används relaterar det istället till barn i andlig bemärkelse och inte till en ålder: att vi alla är barn till Gud, eller att de som är nya i tron är andliga barn som behöver växa till i mognad. Betyder detta att barnen inte är viktiga? Att Gud inte värdesätter dem särskilt högt? Eller att de inte har någon plats i hans rike förrän de blivit äldre? Nej. Tvärtom. Det finns ett par fantastiska bibelställen i Nya testamentet där Jesus möter barnen. Han talar tydligt om hur han ser på dem. Dessa texter är jämförelsevis få, men Jesus talade säkert om barn vid fler tillfällen: Johannes skriver i sitt evangelium att om allt som Jesus sa och gjorde skulle ha skrivits ned, skulle inte världens alla böcker rymma det. Det innebär att det mesta Jesus sa och gjorde inte finns nedskrivet. Följande texter visar hur Jesus tilldelar barnen en speciell roll och ställning i hans rike: ”Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: Vem är störst i himmelriket? Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ’Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.’ ” Matt 18:1-5

16 | Barnen är viktiga

”Sedan kom man till honom med barn, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Lärjungarna visade bort dem, men Jesus sade: ’Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.’ Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.” Matt 19:13-15

Vem är störst? Det har hunnit hända mycket i Jesu liv när lärjungarna frågar Jesus vem som är störst i himmelriket. Händelsen utspelar sig i Matteusevangeliets andra hälft.

17 | Barnen är viktiga

Efter dopet i kapitel tre har Jesus börjat göra det han var sänd för: predika syn för de blinda och glädje åt de fattiga. Han har talat om riket som ska komma och som samtidigt redan är här. Han har botat sjuka, uppväckt döda och välsignat en pojkes matsäck så att den räckte till tusentals människor. Att följa Jesus under denna tid måste ha varit spännande och fantastiskt. Samtidigt har Jesus kallat människor till att bli hans lärjungar. Många lämnade sina liv för att följa honom. Han undervisade dem och sände sedan iväg dem för att själva predika, bota sjuka och driva ut demoner. När de kom tillbaka var de ivriga att berätta vad de varit med om. Kanske jämförde de framgångarna med varandra. Vem hade fått utföra flest under? Vem hade haft störst framgång? Vem var egentligen bäst? Bland dem som följde Jesus hade han valt ut tolv stycken till att bli hans apostlar. Dessa blev hans vänner, de fick se och höra saker som andra inte fick. Förmodligen kände de sig speciella. Precis som hos vem som helst fanns där troligtvis en frestelse att tycka att just de var lite förmer än de andra. Vid några tillfällen gjorde Jesus ytterligare en uppdelning och lät endast Petrus, Jakob och Johannes vara med. Det var de som var med i rummet när Jairos döda dotter fick liv igen och uppe på förklaringens berg där de fick se Mose och Elia. Vad de andra nio lärjungarna tänkte om denna särbehandling får vi inte veta. Kanske fanns någon form av avundsjuka: var dessa tre bättre än vi andra? Rangordningen var viktig för lärjungarna. En gång kom Johannes och Jakobs mamma fram till Jesus. Hon föll ned vid hans fötter och bad honom att

18 | Barnen är viktiga

hennes söner skulle få de bästa platserna i hans rike. Frågan om vem som var störst och bäst engagerade till och med lärjungarnas föräldrar. Äntligen var det någon som vågade fråga Mästaren rakt ut: – Vem är störst i himmelriket? Alla ville höra svaret. Förmodligen blev det helt tyst. Ingen ville missa när Jesus till slut skulle avslöja vem som får platsen närmast honom i hans kungarike. Vem han värderar högst. Skulle det bli Petrus? Han som gick på vattnet med Mästaren. Eller Johannes, lärjungen som upplevde Jesu kärlek så starkt? Men svaret blev inte det förväntade. Inte ens i närheten. Jesus gjorde som han gjort flera gånger tidigare. Han vände upp och ned på lärjungarnas föreställningar och förväntningar: ”Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ’Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.’ ” Jesus svarade inte ens på frågan. Istället kallade han till sig ett av barnen som fanns i folksamlingen. Han ställde barnet bredvid sig, framför dem som lyssnade, och såg till att alla kunde se och höra det han skulle förklara. Genom att börja meningen med sannerligen, skapade han en förväntan hos lyssnarna: det som skulle komma nu var viktigt.

19 | Barnen är viktiga

– Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. Lärjungarna blev både förvånade och förvirrade. Deras förhoppning om att äntligen få klarlagt hur Jesus värderade dem gick om intet. Och det som Jesus sa var ju egentligen inte ett svar. Det var istället en tydlig markering att deras resonemang och funderingar var helt oviktiga. Samtidigt som barnen plötsligt fick en ny roll, skickades lärjungarna tillbaka till ruta ett. Skulle de bli som barnen? De som var Jesu närmaste vänner. De som bad för de sjuka. De som blivit en del i uppdraget att berätta det glada budskapet. Skulle de sjunka så lågt: bli som barn för att få inträdesbiljetten till himmelriket? Vid den här tiden togs inte barnen på allvar. De hade inte något egentligt mänskligt värde. Ingen räknade med dem. De var ju bara … barn. Jesu ord, däremot, lyfter barnen. Han lär oss hur vi bör se på dem och deras relation med Gud.

20 | Barnen är viktiga

21 | Barnen 채r viktiga

Hur klättrar man ner från ett osynligt träd? Hur gestaltar vi den Den Stora Berättelsen? Hur låter vi barnen förbli rättvända? I Var inte Daniel rädd i Lejongropen? visar Andreas Tärnvind hur barnverksamheten blir en självklar del i barnens vecka, utan att vara arbetskrävande eller sluka stora frivilliginsatser. Var inte Daniel rädd i lejongropen? är en hyllning till barnen och en fullmatad inspirationskälla för vuxna. En bok för alla som möter barnen, vandrar med dem och önskar leda dem vidare: ”Det är bra att gudstjänsten äger rum samtidigt som söndagsskolan – så att de vuxna har något att göra.”

Andreas Tärnvind är pedagog och kreatör. Han är en flitigt anlitad barnledare vid ekumeniska konferenser. Andreas Tärnvind är upphovsmannen till Brakfesten, Kompis Talk Show och cd-skivorna Äventyr i Gamla testamentet 1 och 2. Med boken Var inte Daniel rädd i lejongropen? debuterar han som författare.

ISBN-13: 978-91-7999-511-9

9 789179 995119