Krigsbarn

Finska krigsbarn Världshistoriens största barnförflyttning

Natalie Suonsyrjä

Projektarbete Historia/Svenska Kirsi Mäkelä/Mårten Andersson Dahlandergymnasiet, Säter, Maj 2008

0

Innehållsförteckning 1

Inledning................................................................................................................................ 1 1.1

2

Känsligt .......................................................................................................................... 1

Syfte och frågeställningar ..................................................................................................... 1 2.1

Frågeställningar:............................................................................................................ 2

3

Begränsningar ....................................................................................................................... 2

4

Metod.................................................................................................................................... 2

5

Historisk barnförflyttning ...................................................................................................... 2

6

7

5.1

”Finlands sak är vår” ..................................................................................................... 3

5.2

Grupper ......................................................................................................................... 3

5.3

Politiskt gräl ................................................................................................................... 4

5.4

Tidsbomb....................................................................................................................... 5

5.5

Kostnad ......................................................................................................................... 5

5.6

Kritik .............................................................................................................................. 6

Spontana frågor .................................................................................................................... 6 6.1

Tidningsurklipp .............................................................................................................. 7

6.2

Tystnad .......................................................................................................................... 7

6.3

Illdåd .............................................................................................................................. 8

6.4

Orsaker .......................................................................................................................... 9

6.5

Krigstid .......................................................................................................................... 9

Referenslitteratur................................................................................................................ 10

1

1 Inledning Mitt intresse för Världshistoriens största barntransport väcktes under 2007. Det var aktuellt i media med finska krigsbarn (ca 80000 flyttades från vinter/fortsättningskrigets Finland till det övriga Skandinavien, ca 70000 till Sverige). Maj 2007 avtäcktes en staty över krigsbarn i Haparanda under närvaro av den finska presidenten Tarja Halonen och den svenske kungen Carl den XVI. Under 2007 var även filmen ”Det bästa av mödrarna” (regi Klas Härö efter en roman av Heikki Hietamies) aktuell i de svenska biograferna. Filmen beskriver hur ett krigsbarn tvångsflyttats undan det pågående kriget. Det beskriver hans svårigheter med att börja till exempel skolgången i den svenska skolan eftersom han bara kunde tre ord svenska ”Jag heter Eero”. Han blev mobbad i skolan.

Eero deltar i sin skånska fostermammas begravning som närmare 70-åring och vid återkomsten hem till Finland ställer han frågan ”Varför lämnade du mig?” till sin åldriga mamma utan att få ett svar. Jag funderade spontant efter filmen (som även visades på TV) ”Varför lämnade mödrarna sina barn?”

1.1 Känsligt Ämnet krigsbarn är känsligt i Finland även i dagsläget. Först efter Annu EdvardsenLiikkanens roman ”Det får inte hända igen” (1977) (se litteraturlista) blev det egentlig diskussion i ämnet, först i Sverige senare i Finland.

En klassisk tegelsten i bokformat (1987) om finsk historia ”Suomen historian pikku jättiläinen” (Allt om finsk historia) nämner ingenting om barnförflyttningarna. Ofta är krigsbarn nämnda under Finländare i Sverige som handlar om finsk invandring till Sverige. Först på 90-talet bildades krigsbarnsföreningar i Finland (den första 1991) och i Sverige. I Sverige berättar man mera öppet om finska krigsbarn.

Min pappa jobbar som journalist och har bevakat bland annat krigsbarnsevenemang i Sverige så frågorna har varit aktuella hemma. Han har tillsammans med Irja Olsson (författaren till ”Soldatens dotter”) vid diskussioner givit olika synfallsvinklar i ämnet.

Irja Olsson, Gävle, journalist och författare berättar i boken om sin och sina systrars tid som krigsbarn.

2 Syfte och frågeställningar Syftet med detta projekt är att titta på de bakomliggande orsakerna till varför man skickade finska krigsbarn till Sverige under finska vinterkriget, och därigenom få mer insikt i ämne.

1

2.1 Frågeställningar: ‫ ٭‬Varför beslutade man att flytta finska barn till Sverige? ‫ ٭‬Vilka var det som beslutade och tog hand om förflyttningen av de finska barnen? ‫ ٭‬Hur såg själva förflyttningen ut och hur mottogs de finska barnen i Sverige?

3 Begränsningar Det är väldigt tidskrävande att forska i ämnet utanför den praktiska redovisningen över hur transporterna gick till, även om de finns rätt mycket dokumenterat (se bilaga: litteratur). Dokumenten är oftast personliga minnen blandade med bitar av fakta. Vissa avhandlingar finns att tillgå. Bland dem finns lite annorlunda projekt såsom Kaija Olaussons B-uppsats på nätet där hon ställer den provocerande frågan. Blev mödrarna manipulerade? http://www.x.se/c67j

Även Suvi Virkamäkis uppsats: ”Att få ett gott hem” http://www.x.se/526k ger ett brett perspektiv på krigsbarnsadoptioner med bakgrundsfakta till barnförflyttningarna.

Barnen kom med båt eller tåg över Haparanda med en risk för ryska flygplansangrepp.

Resan tog två veckor med stopp vid många stationer som var samlingsplatser för avgående barn. Ubåtsattacker längs sjövägen Åbo- Stockholm förekom. Med på resan fanns lottor och sjukvårdspersonal. Barnen hade en lapp runt halsen där det stod namn, födelsetid och ort samt ett identifikationsnummer.

4 Metod Jag har valt litteraturstudier i ämnet utöver kontakterna med journalisterna nämnda tidigare. Jag har även fått hjälp vid översättningen av finsk facklitteratur i ämnet av de båda finsktalande journalisterna. I dagsläget finns, såvitt jag vet, ingen forskning i varför mödrarna lämnade sina barn till främmande människor i en annan stat med helt annat språk. Det finns mycket mixad skönlitteratur i ämnet (personliga minnen med faktaredovisning) men flera vetenskapliga undersökningar tar bara upp en del av ämnet.

Någon bred allmän beskrivning av krigsbarn finns inte och kan knappast bli heller efter som det handlar om 70000 olika individuella öden som kom till Sverige.

5 Historisk barnförflyttning Barntransporterna kan kortfattat beskrivas på följande sätt (finskt arbetsmaterial från Olavi Suonsyrjä): Finska statens mål för barnförflyttningarna finns dokumenterade för fortsättningskriget.

Under vinterkriget gick allt väldigt snabbt. Barnen måste fort bort från Finland. I krigets början förekom terrorbombningar mot civilbefolkning långt in i Finland. Initiativet att flytta barn till Sverige kom från Sverige.

2

Under mellanfredstiden skickades även barn med dålig hälsa, undernäring eller dylikt till Sverige. Många barn skickades nu andra gången till ett främmande land. Dock hade Finland under sommaren 1941 (när fortsättningskriget började) brist på transportmedel för barnförflyttningarna.

5.1 ”Finlands sak är vår” I Sverige var Finland i människornas hjärtan. Under parollen ”Finlands sak är vår” arrangerades välgörenhetstillställningar med penninginsamling till Finland.

Verkställande direktören för Fredrika Bremer förbundet, Hannah Rydh, var orolig hur det skulle gå för de finska barnen. Hon samlade flera kvinnoorganisationer till ett möte och på så sättet bildades Centrala Finlandshjälpen. Organisationen var aktiv vid mottagandet av finska krigsbarn. De flesta barnen var inplacerade hos en fosterfamilj när tåget anlände på perrongen någonstans i Sverige.

Initiativtagaren till barnförflyttningarna efter vinterkriget kom från politiskt håll i Sverige. Utrikesminister Rickard Sandlers hustru Maja Sandler, tillsammans med Hannah Rydh, väckte frågan. Det var de två som reste till Finland och lyckades övertala Fagerholm, dåvarande socialminister i Finland att starta överföringen av finska barn till Sverige.

Det hade under vinterkriget bildats en organisation i Finland, Barnförflyttningskommittén. I kommitténs protokoll (den 3. september 1941) dokumenteras de grupper som kan komma i fråga om förflyttning till Sverige.

5.2 Grupper Första gruppen var barn till karelska föräldrar. Finland hade återerövrat Karelen som förlorades under vinterkriget. Mammorna behövdes för att det civila livet skulle fungera. De skulle exempelvis jobba i fabriker, d.v.s. sköta allt som männen, vilka nu var vid fronten, brukade göra. Då kunde man inte ha barnen hemma och ingen kommunal barnomsorg fanns på den tiden.

Grupp nummer två i prioriteringslistan var de barn vilkas hem hade förstörts i bombningarna.

Som tredje grupp kom barn till krigsinvalider och som fjärde grupp kom barn till de stupade under förutsättning att dessa familjer var utan ekonomiskt stöd.

Man kan säga att beslutet att förflytta barn var tänkt som en kortvarig lösning, max ett halvårs vistelse i Sverige. Barnens liv sparades och deras hälsa förbättrades under vistelsen i Sverige. Först tillämpades kriterierna ovan men senare kunde alla familjer som ville skicka sina barn (mellan två och fjorton år) till Sverige.

För en fjärdedel av barnen noterades ingen förklaring till transporten (än att pappan var vid fronten och föräldrarna ville skicka barnen i väg).

Dock var föräldrarna tvingade att lämna en förbindelse att man inte lämnar sina barn i Sverige. Barnförflyttningarna blev en trend i Finland.

3

Det bildades en propagandamyndighet som basunerade ut hur viktigt det var att barnen bytte miljö och därigenom kom bort från krigets fasor.

Det förekom även kritik om det lämpliga att skilja barn från sin mamma men en censurlag stiftades som förbjöd all kritik i januari 1942. Myndigheterna menade barnens bästa. Man hade ingen sakkunskap, till exempel barnpsykologer med erfarenhet från krig men man tänkte, tyckte man, på barnens bästa.

5.3 Politiskt gräl Finska riksdagen diskuterade under 1942 en motion från högern om transporterna var lämpliga. Motionen krävde att det nordiska samarbetsavtalet från 1931 skulle sägas upp eftersom adoptionerna av krigsbarn i Sverige skedde helt enligt svensk lagstiftning med bara rätt till remissvar från Finland. Denna motion var politisk. Högern hade kontakter med Tyskland. Finska officerare utbildades i Tyskland. Finland ville lämna det nordiska samarbetet. Behandlingen av denna motion i riksdagen medförde att all barnförflyttning dirigerades vid finska utrikesministeriet och kontrollen blev hårdare.

Socialministern i Finland (1943) Karl-Erik Fagerholm betonade det personliga ansvar som föräldrarna skulle ha. Han sade i riksdagen: Det är liksom en hederssak att också återföra dem till Finland, så att inte några tusen eller några hundraden tappas bort på vägen

Antalet barn som förflyttades (80 000 varav 70 000 till Sverige) motsvarar antalet födda under 1939.

Under vinterkriget fick barnens mamma följa med i transporten. På detta sätt kom ca 9000 barn, 3000 mödrar och gamlingar till Sverige . Kvar i Sverige efter vinterkriget blev ca 900 barn.

Under fortsättningskriget fick inte mödrarna följa med. Under 1941 och 1943 transporterades 22 000 barn till Sverige. Huvudkriteriet var att familjerna var fattiga och hade det för övrigt svårt. Under 1944 och 1946 fick 26 000 barn förflyttas och orsaken var främst kriget.

Barnförflyttningskommittén beviljade 49 000 transporter varav transporter av sjuka barn var ca 5000. Transporten med efterföljande vård i Sverige var ofta livräddande (främst då undan tuberkulos, en fruktad lungsjukdom).

Via privatpersoner förflyttades ca 15 000 barn, De flesta till Sverige men även till Norge (100 barn) och till Danmark (4700). Barn skickades även till Tyskland och USA. Chefen för Barnförflyttningskommittén under 1941 och 1948 var Elsa Bruun. Hennes namn nämns ofta i dokumenten.

4

5.4 Tidsbomb Historieforskare har betecknat barnförflyttningarna som en tidsbomb som utlöstes efter krigets slut. Kriget blev längre än man hade planerat. Barnens vistelse i Sverige blev för lång och banden till hemmet i Finland blev svagare. Att ta hem barnet från Sverige var svårare än man hade anat. Barnen hade till exempel börjat i den svenska skolan och tappat bort sitt tidigare modersmål, finska språket. Kulturkollision var ett faktum. Det var främst arbetarklassens barn som hade skickats till Sverige. Där placerades barnen ofta hos tjänstemannafamiljer eller direktörsfamiljer. Barnen var vana att får bra mat, var välnärda och hade fina kläder. I många familjer vid återkomsten till Finland var det ont om mat för dagen, barnen fick gå i begagnade, oftast ärvda, kläder och fick gå flera kilometer till skolan. De hade ingen cykel som i Sverige. Inte undra på att de flesta längtade tillbaka till Sverige.

Vilka problem hade de återvändande krigsbarnen rent juridiskt? Detta fick en kommitté som uppdrag från socialministeriet i Finland att ta reda på år 1946. En hetsig debatt utbröt i finska riksdagen om krigsbarnen 1950. Socialdemokraterna ställdes till ansvar (av kommunisterna) för att alla krigsbarn inte kom tillbaka till Finland. Vad som är förvånande var att man inte lät riksdagen besluta om barntransporterna utan dessa beslut ägde rum under ledning av olika organisationer (t.ex. Barnförflyttningskommittén).

Barnförflyttningskommittén gjorde 1945 en undersökning bland familjerna med krigsbarn i Helsingfors. 60 procent av familjerna ville att deras barn skulle stanna kvar i Sverige. Genom detta sätt betonade man att man fick befrielse från ekonomiskt ansvar för barnuppfostran.

5.5 Kostnad Barnförflyttningskommittén var envis för att få tillbaka alla krigsbarn och sökte aktivt nya fosterföräldrar till de barn vars föräldrar inte ville ha sina barn hem till sig.

Ingen hänsyn togs till barnens känslor. Till exempel att vistelsen i Sverige blev långvarig. Barnspsykiatertjänster fanns inte. De ledande medicinprofessorerna bagatelliserade barnens känslor. De flesta av krigsbarnen har upplevt vistelsen i Sverige som positiv. I många fall har kontakten varit god mellan finska biologiska föräldrar och svenska fosterföräldrar. Några enstaka misslyckanden har blivit beskrivna i media och gett därmed en missvisande bild som inte går att generalisera.

På köpet fick föräldrarna betala för att deras barn transporterades från Sverige tillbaka till Finland. Priset var i genomsnitt 1000 mark. En arbetarlön den tiden var 10-15 mark om dagen. Således behövs en fyramånaderslön för att få sitt barn tillbaka. En för ofta tung utgift för familjen som hade det knapert.

Först 65 år efter vinterkrigets slut (2005) började man prata mera allmänt i Finland om hur krigsbarnen psykiskt påverkades av en lång frånvaro ifrån föräldrarna. Vid krigslutet 1945 fanns det 30 000 krigsänkor (vars make hade stupat i kriget) och 50 000 barn som hade förlorat sin far. Författaren Timo Malmi betecknade krigsbarn i sin bok ”Sotaorvot kertovat” (De stupades barn berättar) som krigsfångar.

5

Med detta menade författaren att krigsbarnen fångades av sin fars öde. Barnen måste få reda på vad som hade hänt med fadern vid fronten. Man började även spåra sina fosterföräldrar i Sverige.

5.6 Kritik Man åberopar i debatten i Finland en engelsk undersökning om barnen som flyttades undan bombningarna av London till landsorten utanför London. Det visade att de barn, som stannade med familjen i krigets London var mentalt stabilare än barnen som flyttades till förorterna.

I Sverige kom 1977 ut en bok ”Det får inte hända igen” skriven av Annu EdvardsenLiikkanen från Bjursås. Översättningen av bokens titel till finska Sotalapset (=Krigsbarn) vållade debatt. Kritikerna undrade över varför man inte kunde översätta titeln direkt.

Barnförflyttning på liknande sätt har skett tidigare. Sverige och USA har tagit emot barn från krigshärjade områden sedan 1919. Detta har dock varit i mindre omfattning.

Under 60- och 70-talen vid den stora invandringsvågen av arbetare till Sverige kom många krigsbarn tillbaka.

6 Spontana frågor Man kan ställa många spontana frågor med anknytning till ämnet.

Varför var Sverige det bästa mottagarlandet? Officiellt sades det i Finland att man vill bevara den finska rasen om Ryssland eventuellt skulle ockupera och införliva landet i en sovjetrepublik. Irja Olsson avvisar dock detta som spekulation. Hon poängterar att det inte finns någon ”finsk ras", om man överhuvudtaget ska tala om raser. Men om man gör det så hör vi till dem vita. Enligt henne kan man benämna situationen som viljan att bevara en del av den etniska finska befolkningen samtidigt som alla tänkte på barnens bästa.

En motfråga: Ligger det inte lite Hitler-tänkande i det? Finland var ju vapenbroder med Hitler-Tyskland i kriget mot Ryssland. Kanske tänkte man på den renrasiga vita rasen?

Sverige hade relationer med Tyskland efter att ha tillåtit den s.k. transittrafiken (transport av tyska soldater till Norge via det neutrala Sverige). I fredsvillkoren 1945 för Finland tvingades tyskarna i norra Finland med våld bort från landet med hjälp av tidigare vapenbrodern, d.v.s. Finland. Tyskarna skulle bort och många barn i det finska Lappland transporterades undan kriget – till *Sverige.

I stora tidningsrubriker har det skrivits om att krigsbarn blev mentala vrak i Sverige eftersom de inte fick kärlek och riktig barndom i Sverige, det står katastrofala siffror om självmorden bland krigsbarnen. Samtidigt skriver en annan tidning i stil med att bland finska krigsbarn finns framgångsrika företagsledare som lever lyckligt i Sverige.

Vad ska man tro på?

6

6.1 Tidningsurklipp Mora tidning 2002.05.13: Risto - finskt krigsbarn i Sverige Risto Louko kom till Mora som finskt krigsbarn i april för 60 år sedan. Han var sex år gammal. .

Tillsammans med många andra finska krigsbarn delar Risto den svåra upplevelsen av att i mycket unga år skiljas från sin mor (fadern hade dött tidigare i kriget), komma till ett land där han inte förstod språket, skiljas från sina yngre syskon och till råga på allt inte ens förstå varför allt detta hände.

Båten, som utgick från Åbo, hette Nordstjernan.

Ristos mamma hade lovat att följa med till Sverige, en vit lögn för att överhuvudtaget få barnen att gå ombord.

När barnen frågade efter mamma, ljög lottorna som var med på båten och sade att "hon kommer senare" för att lugna dem.

- Jag tyckte att mamma svek mig då, säger Risto.

Dagen därpå körde militär barnen i lastbilskonvoj via Torsby i Värmland till Mora.

- Där satt jag vid järnvägsstationen mellan mina syskon. Vi kunde bara finska och förstod inte ett ord av vad som sades. Inga tolkar fanns. Folk gick förbi och tittade på oss som om det vore en hundutställning.

Hur har ditt liv påverkats av dina upplevelser som krigsbarn?

- Hela min barndom kändes det som om ingen tyckte om mig för min egen skull, att alla ville bli av med mig. Det sitter i mig än i dag det där att jag inte finner ro någonstans

Grundsunda tidning: Lokaltidningen i Husum, julnummer 1999 ESKO Han kom som krigsbarn år 1942 från vårt östra grannland till Bjurholm i norra Ångermanland. Där i Agnäs har han rotat sig och även om han nu tagit plats som ny projektledare i Grundsunda FramtidsGrupp.

Esko Matkaselkä, 62, är en trygg och erfaren projektledare som även har mångårig erfarenhet som egenföretagare och företagsledare. Sedan han lämnat skolan och militärlivet bakom sig var han polis mellan åren 1959 och 1971

Till de framgångsrika krigsbarnen hör Toini Gustafsson-Rönnlund, född 1938. Hon är den enda svenska kvinna som vunnit mer än ett guld i vinter OS (guld 5 och 10 km 1968). Dock betraktar den svenska idrottspressen likaså idrottshistorikerna henne som en infödd svenska. Hennes ursprung nämns aldrig, inte ens när hon fick Svenska dagbladets bragdmedalj! Ses detta som en bisak i sammanhanget och som bevis på den svenska avundsjukan?

6.2 Tystnad Varför skickades inte barnen till finska landsorten, bort från frontlinjens krig? Dock måste man konstatera (vilket framgår av ovanstående film, Den bästa av mödrar) att det var tjänstemännen som rätt ofta bestämde eller tvingade barnet bort från hemmet med olika typ av mutor, till exempel familjen fick mera mat. Sverige låg bra till hos de beslutande. Kaija Olaussons uppsats ger stöd åt denna vinkling.

Varför var tystnaden enorm från barnens mammor? Ingen har officiellt förklarat sitt beteende att lämna ifrån sig barnet till helt främmande människor. Jag undrar: Skämdes mammorna över ditt beslut att skicka eget barn till det okända eller var ekonomin en

7

riktlinje? Familjerna fick förmåner om de skickade sina barn till Sverige; större ransoner av livsmedel till exempel.

Först på 1990-talet efter Sovjetunionens upplösning har det kommit fram illdåd begångna av ryska partisaner (små gerillagrupper) mot civilbefolkning vid norra Finlands östra gräns. Dessa partisaner dödade urskiljningslöst vid sina attacker alla civila i gränstrakterna, även spädbarn. Samtidigt betraktades dessa partisaner i Ryssland som stora fosterländska hjältar. Att baktala dessa var ett brott.

Att prata officiellt om dessa mördare skulle störa relationerna mellan Finland och Sovjet konstaterar Veikko Erkkila sin bok Det nedtystade kriget.

6.3 Illdåd I boken (s. 103) finns en faksimilkopia (en kopierad version) av Norrbottens-Kuriren (440720-sida 3) En rubrik: Ryska partisanplågan i norra Finland. Bestialiska grymmdåd mot civilbefolkningen. 11 kvinnor och barn återfunna dödade med nackskott och knivhugg….

Erkkila har på sidan 104 exempel på rubriker som finns i NSD (Norrländska socialdemokraten, sida 10, samma dag).

Fasansfulla partisandåd i nordöstra Finland.

Kvinnor och barn dödas, byarna måste evakueras

Bredvid artikeln i NSD finns en bild med texten Segersalut i Moskva. Man kan ju undra vad som firas? Men i det här fallet firade man Sovjetsegern över Nazi-Tyskland.

Detta kan vara stöd till överflyttningen eftersom barnen bevisligen inte heller var säkra på den finska landsbygden.

Av dessa 70 000 svenska krigsbarn blev största delen flyttade tillbaka till Finland för att sedan under fortsättningskriget återigen skickas till Sverige. Sammanlagt blev 5400 krigsbarn definitivt kvar i Sverige, dock de flesta med någon form av kontakt med sina biologiska föräldrar. Forskarna är dock inte eniga om antalet kvarvarande krigsbarn i Sverige. Vissa uppskattar antalet till 15 000. Svårigheter finns i den svenska folkbokföringen. Man måste vara mantalsskriven (folkbokförd) här i Sverige för att kunna räknas som boende i landet. Detta betyder att långt fler invandrare än de som finns i officiell statistik finns i landet. Många av dessa krigsbarn som hade flyttat tillbaka till Finland kom tillbaka igen till Sverige under 60- respektive 70-talet i samband med den stora finska invandringen till Sverige, då Sverige hade skriande behov av arbetskraft.

Numera kan krigsbarnen bosatta i Sverige få tillbaka sitt finska medborgarskap gratis, de övriga (före detta finska medborgare) får betala 240 euros. Detta kan enligt min mening vara bevis på den finska statens dåliga samvete kring frågorna med krigsbarnen?

8

6.4 Orsaker Syftet med detta arbete är att titta på de bakomliggande orsakerna till varför man skickade finska krigsbarn till Sverige under finska vinterkriget och fortsättningskriget och då har man ofta följande frågeställningar: Varför beslutade man att flytta finska barn till Sverige? Förslaget kom från Sverige till en privat organisation i Finland som fick statens (finska socialministeriets) godkännande Vilka var det som beslutade och tog hand om förflyttningen av de finska barnen?

Hur såg själva förflyttningen ut och hur mottogs de finska barnen i Sverige? Dessa frågor har jag försökt svara ovan.

Tillägg till diskussionen varför familjerna gick med på att skicka sina barn till Sverige efter fortsättningskriget var bl.a. att Finlands riksdag förbjöd all kritik av barnförflyttningarna. Kritik fanns men det tystnades snabbt och resorna till Sverige beskrevs sedan närmast i enbart positiva termer.

Kritiken fanns även i Sverige. T.ex. Socialstyrelsen skrev 1944 efter att ha granskat barnhemmen att "hellre baracker till Finland än flera finska barn till Sverige” .

6.5 Krigstid Med vinterkriget avser man här kriget Finland mot Ryssland från den 30 november till den 13 mars 1940. Ryska bombplan började fälla bomber över Helsingfors den 30 november 1939 efter att påstått att ryska gränsposteringar vid Mainila by hade blivit beskjutna av finsk militär, vilket rent praktiskt var en omöjlighet på grund av för långa avstånd. Vapenvila trädde i kraft den 13 mars 1940. Fortsättningskriget pågick under tiden sommaren 1941 till september 1944.

Kriget i Lappland började därefter (fösa bort tyskarna från Finland efter krav från krigsvinnaren Sovjet) till april 1945. Tiden från vinterkrigets slut till fortsättningskrigets början kallas i Finland för mellanfredstid.

9

7 Referenslitteratur Elin Innala: Finska krigsbarn, C-uppsats Luleå tekniska universitet, avdelning för samhällsvetenskap 2004 Veikko Erkkila: Det nedtystade kriget Lund 2001.

Timo Malmi: Sotaorvot kertovat (Längtan efter. fadern. De stupades barn berättar) Jyväskylä 2001 Suomen historian pikku jättiläinen (”Allt om finsk historia”) – uppslagsverk 1987 Den bästa av mödrarna (regi Klas Härö efter en roman av Heikki Hietamies) –film 2006 Irja Olsson: Soldatens dotter, 2006, även med personliga kommentarer till denna uppsats samt Anteckningar från Olavi Suonsyrjä På nätet: http://terve.rossi.se/4b1305e5-81ec-4eb1-afb2-538edd14546b-29.html om barntransporter http://terve.rossi.se/index.html allmänt om krigsbarn http://terve.rossi.se/dbdd263f-9459-4a17-96f4-01bdf758ae99-29.html Finland i krig http://terve.rossi.se/e89f74c6-11d1-4c29-98ee-693579d68b2f-29.html finska krigsbarn i Norden Kaija Olaussons B-uppsats på nätet ”Blev mödrarna manipulerade”? http://www.x.se/c67j Stockholms universitet 2006 Ekonomisk-historiska institutionen Suvi Virkamäkis D-uppsats: ”Att få ett gott hem” http://www.x.se/526k. Finns även i migrationsinstitutets (Åbo) skriftserie Stockholms universitet 2005 Lillemor Lagnebro : Finska krigsbarn Umeå 1994 (doktorsavhandling ) Pertti Kavén 70 000 små öden Helsingfors 1985 (skriver doktorsavhandling i ämnet) Heikki Salminen licentiatavhandlig 2001 Turun yliopisto (Åbo universitet) Annu Edvardsen-Liikkanen ”Sotalapset” ,Lappu kaulassa (”Det får inte hända igen") Helsingborg 1977 Irene Virtala Tystnaden talar. Om finländska krigsbarn i litteraturen Migrationsinstitutet Åbo 2004. Finnes även på nätet http://www.x.se/5b26

10