Oliver Dino 190377
Bosætning, økologi & tektonik
Det Kongelige Akademi
3. semester
November 2023
39 187 tegn
Vejledere:
Lin Kappel
Thomas Nørgaard
INDEX
Inledning s. 4
Problemformulering
Modernismen - ett ofärdigt projekt? s. 5
Introduktion till teori s. 5 - 7
Begrepp
Metod
Introduktion till case s. 8 - 9
Park Hill s. 10 - 21
Transformation
Ekonomisk och social integration
Klarenstraat s. 22 - 33
Transformation
Ekonomisk och social integration
Perspektivering s. 34 - 37
Litteratur s. 38 Illustationer s. 39
Inledning
” I think that instead of giving up modernity and its project as a lost cause, we should learn from the mistakes of those extravagant programs which have tried to negate modernity.” (Jürgen 1981 s. 13)
Är de transformationer som utförs på dagens stora bostadsprojekt en fortsättning av det modernistiska projektet? Vid en närmare granskning kan stora lägenhetskomplex ses som en utveckling av det modernistiska förhållningssättet snarare än en ren avvikelse. Även om de modernistiska idealen har anpassats till nuvarande socioekonomiska och arkitektoniska normer, förblir den centrala tanken om att skapa bostäder av hög kvalitet med människan i fokus aktuell. Forskning gjordes på efterkrigstidens bostäders funktionella behov och visade att även om de ”standardiserade bostäderna” inte passar för dagens familjeliv och konstellation, ändå har en stor rumslig kvalitet1 Det betyder att för att efterkrigstidens bostadshus ska kunna fungera i vår moderna urbana kontext, argumenterar jag för att vi måste börja med det som redan finns. Därför vill jag undersöka transformationens möjligheter på efterkrigstidens bostäder.
Problemformulering
Kan bostadskomplexen från senmodernismen utgöra en lösning på det akuta behovet av bostäder nära städer och bristen på resurser i dagens samhälle?
· Jag kommer redogöra för modernismens aktualitet genom Lacaton & Vassals strategi för Transformation, Plus.
· Jag kommer analysera två cases från Europa där man transformerat efterkrigstidsarkitektur.
· Jag vill sedan diskutera, baserat på de två case studies, vilka lärdomar kan dras om hur dessa transformationer kan eller bör utföras i framtiden? Vilka behov kan förutses när det gäller att omforma efterkrigstidens bostäder?
Modernismen – ett ofärdigt projekt?
1960- och 1970-talet representerar den mest produktiva eran i vår moderna historia, samtidigt är den också den era som blir diskuterat mest. Effektivisering var på allas läppar samtidigt som ett stort behov av bostäder efter kriget och rivning av stadskärnor. Funktionella aspekter sattes över den urbana planeringen och generellt kan man säga att lägenheterna baserades på en tanke om privathet. Modeord som ”kärnfamiljen” utformades och detta skulle spegla bostaden2. Colin St John Wilson menar att en stor del av att modernismen utvecklade sig till den kritiserade efterkrigstids-arkitekturen berodde på flera parametrar men framför allt att Philip Johnson reste till Europa för MOMA och definierade den nya europeiska arkitekturen i fem punkter kring “International style”3. Denna stil, fokuserad på originalitet snarare än tradition, bidrog till standardisering av byggandet. Postmodernismen uppstod som en reaktion mot denna stil, men Wilson menar att även den var stilbaserad och att arkitekterna förlorat fokus på kärnan i arkitektur, och refererar till Jürgen Hambas ord: ”Architecture for living in”4.
Existenzminimum var först presenterat på CIAM congressen 1928 i Frankfurt av modernistiska arkitekter som ett koncept för storskaliga bostadsprojekt, där människans precisa behov skulle speglas i bostäderna. Lacaton & Vassal kritiserar starkt det modernistiska dogmat “existenzminimum” i sin strategi för transformation. De menade att försöket att definiera detta minimum är godtyckligt i sin vetenskapliga metod och visar förakt i sina sociala åsikter. Istället för att acceptera detta, omorganiserade de relationen mellan arkitekturens ekonomiska och rumsliga tillgångar5
Mantran om att riva modernistiska bostadsområden är aktuellt, men sociala problem löses inte genom rivning. Betong orsakar inte brottslighet och är inte sämre än andra material. Istället kan renovering och ombyggnad återuppliva gammal arkitektur och stadsområden. Under tidigare tider sågs inte värdet av medeltida stadskärnor, ofta förknippade med slum. Människor ville lämna det gamla bakom sig och sträva mot en modern framtid. Idag ser vi annorlunda på detta, efter-
som priserna på gamla bostäder skjutit i höjden. Detta kommer generationerna efter oss med högst trolighet fråga oss, hur kunde vi göra oss av med den råa betongen, rätta linjerna, funktionella planlösningar? Rivning är ett stort beslut som borde tas utifrån vetenskap och sunt förnuft, inte med känslor.6
Det är oroande att både lekmän och experter tar för givet att vissa byggnader saknar värde. Beslutet att riva bör vara baserat på kunskap snarare än känslor, och ofta ligger det också politiska eller ideologiska skäl bakom rivning7. Historien visar att städer utvecklas över långa tidsperioder, genomgår förändringar och bär på kulturarvet8. Detta förklarar värdet och uppskattningen av gamla byggnader – de besitter en unik själ.
Om man ser på det aktuella arbetet med stora lägenhetskomplex, kan detta ses som en fortsättning på eller en evolution av det modernistiska projektet, snarare än en ren avvikelse från det. Medan de ursprungliga modernistiska idealen kanske har utvecklats eller anpassats till dagens socioekonomiska och arkitektoniska normer, är kärnidén om att skapa kvalitativa bostäder med människan i centrum fortfarande relevant. En central tanke är att stora lägenhetskomplex inte bör värderas enbart på grund av deras typologi, utan snarare genom den arkitektoniska potential de besitter. Förmågan att omvandla ‘banaliserad bebyggelse’ till ‘fantastisk bebyggelse’ identifieras i Lacaton & Vassals strategi som en stimulerande utmaning för arkitekter9, som tycks uppmanas att se bortom de befintliga begränsningarna och utforska de möjligheter som dessa strukturer erbjuder.
Introduktion till teori
Strategin Plus, främjar hållbar och människocentrerad utveckling inom arkitektur och stadsplanering. Denna strategi utformades av Lacaton & Vassal tillsammans med Frédéric Druot som ett svar på något som de kallar för en ny ”international style”, som gipsar vår värld till homogenitet10. Strategin betonar vikten av att ge så mycket rum som möjligt med så lite ekonomisk skada som möjligt. De utmanar etablerade modernistiska normer som till exempel ”existenzminimum” genom att
Nägeli, Tajeri, and O’Donovan. Wilson,
6
7
8
9
10
Exner, “Red betonen, før i fortryder.”
Druot et al., Plus
Exner, “Red betonen, før i fortryder.”
Druot et al., Plus
Druot et al.
omstrukturera ekonomi och rum. Genom att använda kostnadseffektiva konstruktioner skapar de dubbelt så mycket utrymme inom samma budget. Plus erbjuder en spännande syn på att omforma efterkrigstidens arkitektur med hänsyn till både människor och miljön, de betonar vikten av att omvandla och förbättra befintliga stadsområden i stället för en kontextuell tabula rasa.
Enligt författarna av Plus är urbanismen i kris, de argumenterar att för att uppnå positiv urbanism behöver man börja med människorna och deras bostäder, en inifrån och ut - ansats. Arkitekterna understryker ett demokratiserande av byggandet av bostäder, en omstrukturering och optimering av befintliga stora lägenhetskomplex för att bättre möta de boendes behov och förbättra livskvaliteten. Trots att dessa bostadskomplex ofta är konstruktivt solida, föreslås ett antal förbättringsåtgärder för att maximera deras potential och bidra till en mer demokratisk bostadsutveckling. I förklaringen av varför Plus är aktuellt lyfter arkitekterna fram problematiken med monotona bostadshus som låser invånarna i förutbestämda levnadsmönster och begränsar deras möjligheter till personlig uttrycksfullhet och anpassning av sina livsutrymmen. Man uppmanas till reflektion kring hur bostäder designas och hur de kan anpassas för att bättre möta människors individuella behov och förhållningssätt.
Begrepp
I detta avsnitt kommer jag att beskriva de centrala begreppen som är grundläggande för vår förståelse av Plus-teorin och dess tillämpningar. Jag börjar med att presentera en översikt med de huvudsakliga begreppen i strategin.
Ackumulering, expandering, förbindelser och cirkulation, Tillåter skapandet av anpassningsbara bostadsutrymmen som kan justeras efter behov.
Aldrig riva, alltid addera, transformera och återanvända, är grundläggande för hållbar och mänskocentrerad arkitektur och stadsplanering enligt Plus. De betonar noggrannhet, empati och bevarande av befintliga resurser.
En inifrån och ut-ansats, föreslås genom att gradvis utveckla en strategi som involverar ackumulering, addition och förbindelse, föreslås att bostadsutveckling och stadsplanering är nära sammankopplade och bör ses som en helhet.
Make do, betyder att man ska värdera det befintliga och ”make do with what we have”11 . Alltså betonar de vikten av att dyrka det existerande, vare sig det handlar om människor, resurser eller miljöer.
Lyx, handlar inte om överdriven rikedom eller extravagans, utan snarare om att förbättra den dagliga upplevelsen och upptäcka det oväntade i det vanliga.
Det publika livet, är en viktig del i strategin över hur man kommer till rätta med de gemensamma ytorna.
Denna strategi av ackumulering, addition, expansion och förbindelse möjliggör skapandet av flexibla bostadsutrymmen som kan anpassas efter behov. De strävar efter att erbjuda ökad komfort och nöje för invånarna genom att avvika från standardiserade typer av bostäder och främja ekonomisk kostnadseffektivitet.
Så vad är då potentialen med dessa betongklossar?
Stora lägenhetskomplex bör inte värderas enbart på grund av deras typologi, utan snarare utifrån den arkitektoniska potential de besitter12. Egenskaperna hos stora lägenhetskomplex, som stora rum, transparens, höjd, utsikt, utvidgningsbara rum och ekonomi, lyfts fram som positiva attribut som kan utgöra grunden för en vidare utveckling. Tanken verkar vara att dessa kvaliteter kan bli utgångspunkterna för att omvärdera och omvandla stora lägenhetskomplex till mer än bara existensminimum.
Metod
Fokus i denna analys kommer att ligga på två huvudsakliga aspekter som lyftes fram i min teoretiska introduktion. Eftersom Plus inte är en teori utan en strategi, går begreppen om metod och strategi in i varandra jag kommer därför att granska hur varje fall har hanterats utifrån dessa punkter:
· Transformation; Analysera i vilken utsträckning varje fall har följt de arkitektoniska principerna från Plus, och vilken påverkan det har på den fysiska utformningen och livet i bostadskomplexen.
· Ekonomisk och social integration; Analysera hur ekonomiska och sociala principer från Plus har
Genom att applicera dessa punkter på mina två cases strävar jag efter att bättre förstå hur Plus-strategin manifesterar sig i praktiken och om den kan leda till en mer demokratisk och människocentrerad bostadsutveckling med minskat bruk av resurser som mål.
Introduktion till cases
Lacaton & Vassal är kända för sina transformationer med Plus-strategin. I denna uppsats undersöker jag huruvida denna strategi kan användas för att analysera andra arkitekters transformationer. Istället för att fokusera på Lacaton & Vassals egna arbeten, granskar jag två europeiska transformationsprojekt från efterkrigstiden: Park Hill, ett stort socialt bostadsprojekt med ambitiösa visioner, och Klarenstraat i Amsterdam, ett mindre projekt med en unik process. Genom att använda Plus-strategin som analysmetod avser jag att belysa dessa projekt och identifiera deras skillnader och likheter. Målet är inte en direkt jämförelse, utan att utforska hur Plus-strategin kan appliceras i olika sammanhang.
Park Hill
Park Hill är ett lägenhetskomplex i Sheffield, South Yorkshire, som uppfördes mellan 1957 och 1962 och formgavs av arkitekterna Ivor Smith och Jack Lynn. Inspirationen till fastigheten hämtades från Unité d’habitation, en bostadsbyggnad i Marseille, Frankrike, som skapades av den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier och stod klar 1952. 13
Det ersatte trånga gator med överbefolkade bostäder och introducerade istället en ny typ av tillgänglighet via högt belägna gångvägar som kallades ’streets in the sky’. Dessa nya gångvägar namngavs efter de gator de ersatte, och hyresgäster flyttades till sina nya bostäder intill sina tidigare grannar. På 1960-talet ansågs denna bostadsfastighet vara modern, och de boende såg fram emot att flytta in. Men på 1980-talet, när Sheffield drabbades av ekonomiska svårigheter under Margaret Thatchers regering, påverkades även Park Hill negativt.
Bostadskomplexet fick rykte om sig för att vara en plats där det förekom antisocialt beteende, droganvändning och brottslighet. För dem som inte bodde där var området något man helst undvek. På grund av bristfällig underhåll började fastigheten förfalla ännu mer, och den blev en skamfläck som dominerade stadsbilden i Sheffield. Många började fundera över vad som skulle göras med detta storskaliga projekt.
År 1998 innebar en vändpunkt för Park Hill när dess framtid säkrades med en Grade II*-klassificering, vilket betyder att den är till vissa delar fredad14. Nu var det inte längre möjligt att riva - något som tidigare hade varit ett återkommande förslag. Senare såldes fastigheten av Sheffield City Council till utvecklingsbolaget Urban Splash för endast £115, vilket markerade början på en ny era för den tidigare belastade kommunala fastigheten. Hela bostadsområdet ska transformeras, och detta görs i fem olika faser, med fem olika arkitekter. Jag har valt att fokusera på den första fasen utarbetad av arkitektfirman Studio Elget West och stod färdigt 2014.
Transformation
Ett modigt program behövdes för att vända nedbrytningen, korrigera ursprungliga fel, tillhandahålla nytt socialt och kommersiellt innehåll och förändra bilden. Därför var utvecklarens önskan om att markera en tydlig brytning med byggnadens historia i konflikt med de juridiskt bindande bevarandekraven. Efter noggranna förhandlingar, där varje element diskuterades i detalj, gav tillsynsmyndigheten English Heritage sitt godkännande för att byggnaden skulle kunna strippas tillbaka till sin stomme 16 . Istället skulle den renoverade byggnaden vara igenkännlig som Park Hill när man såg den på avstånd. Detta belyser komplexiteten i att följa Plus-principen om att undvika rivning och istället transformera och återanvända befintliga strukturer, samtidigt som man måste anpassa sig till juridiska och bevarandemässiga begränsningar. För att kunna få igenom en politisk vilja och ändra uppfattningen av bostadskomplexet krävdes, en större transformation än vad som faktiskt var nödvändigt i stället för att följa principen av ’make do’, där man kunde arbetat vidare med de befintliga tegelfasaderna.
Borttagning av försämrad betong resulterade i en tydlig geometrisk struktur stod kvar. Inuti delar lägenheterna många av de ursprungliga planlösningarnas egenskaper, men kök och badrum har expanderats och öppna planlösningar i vardagsområdena återspeglar dagens preferenser. Precis som tidigare har bostäderna grupperats i tre våningar höga “kluster” med tre fack. Däremot har två sovrum tagits bort från varje kluster för att kunna expandera till tvåbädds-duplexer och enrumslägenheter på varje sida om varje H-formad trappkärna. I detta fall har man följt principen om att undvika rivning och i stället behållit originalstrukturen utan bearbetning. Resultatet har varit en förnyad byggnad som ser ny ut på avstånd och som har anpassats för att möta moderna preferenser och krav. Man har etablerat en större variation av lägenheter för att möta en större variation av behov och familje-konstellationer. För att lyckas med expansionen av lägenheterna var man tvungen att minska antalet invånare i byggnaden.
Som en påminnelse om byggnadens brutalistiska ursprung finns utvalda bärande väggar och balkar
bevarade i sitt ursprungliga skick, med ärr efter tidigare installationer. De boende i Park Hill idag lägger stor vikt på den synliga spåren av brutalismen i from av rå betong som en boende beskriver som ”reclaimed-history”17. För de boende handlar det inte bara om historia, utan också om en återfunnen historia som finns i efterkrigstidens arkitektur, ett återuppfunnet hopp. De stora nya fönstren ger numer utsikt över staden och bidrar till mer ljus in i lägenheten, detta bidrar till en känsla av lyx. På entrésidan har lägenheten expanderats med en träbeklädd addition, den fungerar som förvaring och ger det tidigare sterila ’streets in the sky’-utrymmet en varmare känsla. Det resulterade i moderna och kvalitativa boendemiljöer som gagnade olika bostadstyper och program efter transformationen. Genom att generöst öppna upp de tidigare stängda faserna ger man invånar-
Transformationen av Park Hill var i denna första fas omfattande och skulle fungera som en katalysator för att omvandla bilden av hela bostadskomplexet som en sönderfallande utopisk dröm från en svunnen tid. Det var stora utmaningar konstruktivt då byggnaden har förfallit och inga större renoveringsförsök har gjorts. ’Aldrig riva, alltid addera, transformera och återanvända’-tanken har följts till viss del, på grund av att bilden så drastiskt skulle förändras gjordes transformationen rätt skoningslöst mot byggnadens fasad som helt blev rivet och ersatts med en färgglad aluminium. Man kan därför argumentera för att mycket av designprocessen skett ”utifrån och in” i stället för ”inifrån och ut”, då den skulle fylla ett syfte för staden mer än för invånarna i Park Hill. Detta bidrog dock till en öppning av fasaden och bättre förutsättningar för ljus och utsikt för invånarna. Lägenheterna har fått en större öppenhet efter förflyttning av väggar och minskat antal rum inne i lägenheterna, detta bidrar till en större frihet och som motgift till tanken om ’existenzminium’. I det stora hela får de som bor i Park Hill en större lägenhet, mer ljus och mer utsikt, detta skulle kunna beskrivas som en lyxigare vardag.
Ekonomisk och social integration
Park Hill erbjöd ursprungligen en mängd sociala faciliteter, inklusive en förskola, grundskola, kapell, små köpcentra, pubar och lekplatser. Tyvärr visade det sig vara svårt att upprätthålla och dessa resurser användes i huvudsak av de boende i området, snarare än att vara tillgängliga för hela staden18. För att bryta denna isolering har byggherren och Studio Elget West tagit till drastisk åtgärder. De har skapat en ny ingång i den nordvästra hörnan, närmast stadens centrum och spårvagnshållplatsen. De tidigare bortglömda omgivningarna har genomgått en omvandling som letts av Grant Associates. Dessutom har en amfiteater skapats på en sluttande yta åt sydväst. Denna amfiteater kan fungera som en viktig del i förändringen av områdets image, vilket har fungerat som en nödvändig katalysator för att attrahera handel och skapa nytt offentligt liv.
Två tredjedelar av alla renoverade lägenheter var till salu från cirka 20 700 DKK per kvm19 (23 000 DKK per kvm är genomsnittlig kostnad för nyproducerade bostäder i Sheffield20, medan resterande lägenheter användes som subventionerade hyresbostäder ägda av en ideell bostadsförening. För att ha råd med transformationen behövdes privat kapital och två tredjedelar såldes till privatpersoner. Detta bidrar till en blandning av invånare från olika delar av samhället. Plus-strategin påpekar vikten av att integrera ekonomiskt svaga och ekonomiskt starka individer i samma sammanhang, vilket tolkas som en strategi som kan verka socialt inkluderande, men som i grunden är ekonomiskt motiverad på grund av att du till slut lockar en bredare kundgrupp21. Denna blandning påstås ge upphov till en privatisering av det publika, vilket implicerar en förändring i hur gemensamma utrymmen och resurser hanteras och delas. Denna observation leder till en insikt om att ekonomiska och sociala faktorer är ömsesidigt påverkande och bör övervägas.
Det är viktigt att notera att de ursprungliga idealen om välfärd och socialt ansvar nu har en mindre framträdande roll. Idag kan man märka avsaknaden av den sociala gemenskapen enligt invånarna, de pekar på avsaknaden
av butiker och caféer som en faktor 22 . De nästkommande två renoveringsfaserna kommer att innebära ytterligare kommersiella utrymmen och bostäder som omvandlar de återstående blocken som fortfarande står förfallna högst upp på platsen. Fas 5 är avsedd att inkludera en konsthall, men dess framtid är osäker efter att finansieringen uteblev23. Samtidigt finns det en tro på att återkoppla till det sociala arvet från efterkrigstidens ideologiska tankegångar. Det har i förenlighet med Lacaton & Vassal gjorts ambitiösa försök för att liva upp de nedersta våningarna mot gatunivån genom att öppna upp de tre första våningarna och etablera sociala funktioner med gemensamhetsytor för att gynna det publika livet i Park Hill.
Att involvera invånarna i processen kommer att vara viktigt för att demokratisera bostadsutvecklingen och skapa en varierad och inkluderande gemenskap. Det publika rummet är idag egentligen orört på så sätt att det inte har vidtagits några åtgärder för att förtäta den ursprunglige planen för området. Plus-strategin menar att förtätning av området, med både bostäder och service faciliteter, hjälper till att få bort problem som till exempel otrygghet24
18 Blundell Jones, “Reframing Park Hill.”
19 Britain’s Post War Brutalist Architecture, The Park Hill Estate
20 Plumplot, “Sheffield House Prices per Square Metre in Maps and Graphs.” 21 Druot et al., Plus
Klarenstraat
Det har funnits två perioder av omfattande rivningar i holländska städer. Den första perioden var kopplad till rengöringen av de stadsområden som byggdes efter andra världskriget, medan den andra perioden, som började på 90-talet, handlade om att riva de områden som hade byggts under den första vågen av omvandling. År 2001 presenterades en nedrivningsplan, som innebar att en fjärdedel av husen i stadsdelarna skulle jämnas med marken.25
Det var också ekonomiska problem som tvingade investerarna att tänka om, särskilt efter finanskrisen 2008. Det ledde till att en av de stora bostadsföreningarna i Amsterdam, ändrade sin strategi och istället för rivningar satsade på renoveringar för att spara pengar. För att möjliggöra låga priser på lägenheter erbjöd bostadsföreningen blivande invånare möjligheten att själva färdigställa sina bostäder.
Vanschagen var projektets arkitekter och Klarenstraat är en av de första DIY-processerna som uppfyllde många discipliners ambitioner inom området för stadsdelsförnyelse. Byggnaden i Klarenstraat uppfördes 1956 som en fyravånings bostadshus. Den bestod ursprungligen av fyrtio identiska 75 m2 lägenheter med loggior. Fastigheten ägdes av bostadsföreningen Allianté, som var villig att sälja den till ett relativt lågt pris och beslutade att använda den som ett experiment för förnyelse av Staalmanplein-området 26
25 Netherlands, “House Price Increase 20.4 Percent in De cember.”
26 Mader, Amsterdam’s Post-War Buildings Transformations in Bottom-up Processes. The Role of Municipal Housing Policy, Architects and Collaborative Groups of Future Resi dents in DIY (Klushuis) Affordable Housing Idea
Transformation
För att förstå utgångspunkten för denna transformation är det avgörande att vi granskar stommen, den resulterande kvaliteten och de förenade kostnaderna. Vanschagen rådgav köparna om hur de skulle utforma sina egna bostäder, designen av fasaden och organisationen av byggnaden. Samtliga outnyttjade kvadratmeter behövde vara lättsålda. Den slutgiltiga indelningen av byggnaden var resultatet av intensiva diskussioner, och i slutändan kunde varje köpare få den plats de önskade.
Placeringen av öppningar i väggar och golv var kritisk för varje individuell bostad, men skulle också harmoniseras med varandra. Denna strategi har utgått från en inifrån och ut – ansats, då den har tagit utgångspunkt ifrån den individuelles önskan om hur dennes bostad ska se ut. Arkitekten ger invånarna en struktur som är strippad till benet där de sedan själva väljer hur lägenheterna ska ackumuleras eller förbindas. För att förhindra rivning har de försökt spara på så mycket av originalbyggnaden som möjligt, men för att uppnå ljusare lägenheter med moderna planlösningar var man tvungen att avlägsna utfyllnaden i fasaden och etablera glasfasader. Men originalteglet kan man fortfarande se i vissa delar av fasaden.
Tydliga ramar behövdes för att ange vad boende fick och inte fick göra med sina lägenheter. Arkitekten var medveten om ramarnas betydelse, eftersom de strikt konstruerade kunde ha blockerat kreativiteten. Processen med uppdelningen mellan framtida boende gjordes i Excell-arket, eftersom detta program var tillgängligt för varje boende. Kunderna färgade celler för att markera sina enheter och på detta sätt representera önskad sektion. Detta resulterade i en Tetris-liknande sammansättning. Plus menar att transformera en redan befintlig tillgång, som dessutom möjliggör nya sätt att bo, är avgörande för framsteg. För närvarande kan nybyggnation av bostäder inte erbjuda en sådan möjlighet, varken ekonomiskt eller kulturellt.
Stommen i huset är uppbyggt på MUWI-systemet som är ett system med små byggelement i betong som är utformat för att använda en minimal mängd resurser och kvalificerad arbetskraft. Båda dessa saker
var bristvaror efter kriget. Dessutom möjliggjorde de prefabricerade betongelementen en mycket högre bygghastighet än med traditionella metoder27. Denna struktur är konstruerad med 40 lika stora lägenheter, som efter köpet skalas ner till 30 lägenheter. När det gäller interiören föreslog Urbannerdam tillsammans med ett arkitektkontor en lösning som skulle ta hänsyn till den ursprungliga rytm som gavs av den modulära strukturen, samtidigt som olika rumsliga relationer skapades inom den befintliga rutnätet. Genom att etablera nya förbindelser i den befintliga lägenheten kunde man få lägenheter som bröt sig loss från de ensidiga planlösningarna baserat på ’existenzminimum’ och i stället få fram rymliga lägenheter. De arbetade med att både förbinda lägenheter horisontellt och vertikalt. Detta bidrog både till ny cirkulation där taket blivit aktiverat som gemensamhetsyta. Lägenheterna på översta våningen hade också möjlighet att skapa ett takhus med ett däck på 45 kvadratmeter, som var direkt åtkomligt från lägenheten.
De tidigare garage- och förrådsutrymmena på bottenvåningen omvandlades till bostäder med ingångar från gatan, samtidigt som man etablerat en trädgård för dem som bor på gatunivå vilket förstärker tanken om att öppna upp gatunivån. Anpassning av distributionsutrymmen inkluderat installation av hissar, vilket underlättar cirkulationen vertikalt, och borttagning av entrétrappor för att göra det lättare för personer med nedsatt rörlighet, med tanke på att befolkningen åldras över tid. Dessa åtgärder är nödvändiga för att skapa bostäder som är mer tillgängliga och inkluderande för alla. Förutom de befintliga loggiorna erbjöds möjligheten för lägenheterna att lägga till balkonger. Lägenhetskomplexets konstruktion möjliggjorde att balkongerna kunde fästas vid byggnaden utan behov av stödjande pelare, vilket gav friheten att placera dem efter behov.
Ekonomisk och social integration
Projektet startades av De Alliantie med målet att bidra på ett innovativt sätt till omvandlingen av Staalmanpleinbuurt-området. Även om de specifika målen inte var kvantifierade i siffror, har projektet bidragit till samhällsnyttan. Under projektets gång betonar deltagarna det kollektiva aspekten och möjligheten att skapa sina egna bostäder 28. Förhandlingar om priser och ansvar var avgörande, och projektet var nära att misslyckas. De Alliantie visade engagemang genom att subventionera en del av de extra kostnaderna istället för att belasta köparna. Projektet, även om det inte blev ekonomiskt lönsamt vid avslutningen, har ändå framgångsrikt skapat samhälleliga värden genom att ge deltagarna unika bostäder och öka samhällets sociala engagemang. Det är viktigt att notera att projektet inte huvudsakligen inriktade sig på ekonomisk vinst. Istället låg de ekonomiska fördelarna på andra områden, nämligen att stärka och utveckla närområdet.
Byggnaden förblev en integrerad del av den befintliga stadsstrukturen, precis som de människor som valde att bosätta sig där. Plus-strategin menar att en lägenhet ska ha samma kvaliteter som en villa, det kan man absolut argumentera för att de har lyckats med i denna transformation. Genom den vertikala cirkulationen i lägenheterna och det generösa publika livet har man många av de kvaliteter som en villa har. Många av dem som flyttade in var unga och medelålders par och familjer som tidigare hade bott i olika bostadsområden i Amsterdam 29 . Deras främsta mål var att fortsätta bo i staden och samtidigt förbättra kvaliteten på sin boendemiljö inom rimliga ekonomiska gränser. Det höga engagemanget som krävdes för att delta i projektet visade också att de hade resurser och engagemang för att delta aktivt i sociala interaktioner i närområdet.
I affärsmodellen för byggnaden var det centralt att samordna alternativen för bostäder, de regler som styrde processen och prissättningen. Priset var inte enbart kopplat till bygg- och markkostnader, utan även till köparnas möjlighet att delta i arbetet. De analyserade också kostnaderna för olika bostadstyper och identifierade de delar som köparna kan hantera själva. Resultatet var ett pris på cirka 1900 euro per kvadratmeter bostadsyta.
Cirka 25 procent av detta pris kunde påverkas genom eget arbete, medan 40 procent var relaterat till stomrenovering och 35 procent avser inköp av befintliga stommar.
Alliantie HA beskriver projektet som mycket framgångsrikt ur ett socialt perspektiv, även om de inte specificerar de exakta effekterna i detalj. Det som ses som lovande resultat är den medvetna integrationen mellan Klarenstraat-byggnaden och de andra byggnaderna som delar den gemensamma trädgården30. Detta manifesterar sig i det sociala samarbetet mellan hyresgäster och ägare, inklusive aktiviteter som fotbollsmatcher och gemensamma städdagar i det gemensamma grönområdet. Genom en inifrån och ut – ansats kan man argumentera för att de har uppnått en positiv urbanism på grund av att man började med människorna och deras bostäder. Plus-strategin understryker ett demokratiserande av byggandet och på så sätt möta de boendes individuella behov och förbättra livskvaliteten.
28 Vermeulen Windsant, “DIY Klarenstraat.”
29 Vanschagen Architecten, “Klussen Aan de Klarenstraat.”
30 Mader, Amsterdam’s Post-War Buildings Transformations in Bottom-up Processes. The Role of Municipal Housing Policy, Architects and Collaborative Groups of Future Resi dents in DIY (Klushuis) Affordable Housing Idea
Perspektivering Arkitektur har en förmåga att skapa och reflektera förändringar i vårt samhälle. Det är inom dess gränser som ekonomiska och sociala integrationsprocesser får liv. Arkitektoniska projekt som Klarenstraat och Park Hill ger oss en möjlighet att omvärdera hur vi betraktar det färdiga och ofärdiga, och de visar att arkitekturen inte enbart är ett resultat utan en pågående process. Den kan anpassas, förändras och förbättras över tid, vilket skapar utrymme för innovation, utveckling och social inkludering. Det är här i det ofärdiga och det färdiga, i det gamla och det nya, där arkitekturens kraft som en bro mellan det förflutna, nuet och framtiden framträder mest tydligt och mångfacetterat.
Park Hill-projektet visar hur stadsförnyelse inte bara handlar om fysiska förändringar av en plats, utan också om hur dessa förändringar kan återintegrera en tidigare marginaliserad del av staden till dess större sammanhang. Projektets anpassning till Plus-strategins begrepp, såsom “aldrig riva, alltid addera”, belyser betydelsen av att bevara det historiska och kulturella arvet samtidigt som man anpassar sig till samtida behov. Här framträder en viktig insikt: stadsförnyelse bör inte enbart ses som en ekonomisk eller arkitektonisk uppgift, utan även som en social och kulturell uppgift. Projektet Klarenstraat, å andra sidan, demonstrerar hur ett starkt fokus på hållbarhet och gemenskap kan omforma vår uppfattning om bostadsutveckling. Genom att utforska nya sätt att tänka kring bostadsutveckling och stadsplanering, lyfter detta projekt fram vikten av flexibilitet, anpassningsförmåga och gemenskapskänsla. Plus-strategins begrepp används här för att understryka att verklig innovation inte nödvändigtvis innebär att bryta helt med det förflutna, utan snarare att bygga vidare på det och förbättra det. Samtidigt ställs man inför utmaningar och komplexiteter när det gäller politiska och bevarandemässiga begränsningar. För att driva igenom en förändring av politiken och omforma uppfattningen om efterkrigstidens bostadskomplex krävs ibland en mer genomgripande transformation än vad som faktiskt är nödvändigt, i Park Hills fall var berodde det ju på att ändra bilden av bostadskomplexet. Det kan stå i kontrast till principen «make do with what we got” (make do), där man i Park Hills fall skulle kun-
na fortsatt att arbeta med de befintliga tegelfasaderna istället för att välja en mer omfattande transformation.
Under transformationen av Klarenstraat, som initierades efter finanskrisen 2008, framträder flera betydelsefulla perspektiv och insikter. Denna förvandling drevs till stor del av ekonomiska påverkningar. Investerare i bostäder tvingades ompröva sina strategier och överge tidigare planer på rivning till förmån för renoveringar. Det ekonomiska trycket blev en katalysator för att söka efter mer kostnadseffektiva lösningar. Detta kan vara en ekonomisk strategi som skapar möjligheter för enskilda människor och kan fungera även i Skandinavien. En central aspekt av denna omvandling var att inkludera blivande invånare i processen. Genom att anta en inifrån och ut -ansats, betonades individers önskemål och behov när det gäller bostäder. Invånarna fick en sällsynt möjlighet att anpassa sina lägenheter efter sina egna preferenser, vilket skapade en ökad känsla av deltagande och trivsel i boendemiljön. Det skiljer sig en del från arbetet med Park Hill, där på grund av omfattningen av projektet var tvungna att hålla sig mer till standardiserade bostäder. Tanken att man ska vara fri och själv appriopriera sitt liv på sin bostad är en viktig del i Plus-strategin, där arkitekterna vill skapa bostäder som är fria från traditionella programmerade rum.
Dessa två projekt belyser de möjligheter och utmaningar som kan uppstå när teoretiska koncept försöker omsättas i praktiken. Medan Klarenstraat-projektet kan ses som ett mer “renodlat” exempel på Plus-teorin i aktion, visar Park Hill de kompromisser och anpassningar som ibland måste göras för att uppnå både estetiska och funktionella mål i en verklighet som är komplex och ständigt föränderlig. Båda projekten framhäver att stadsutveckling och -transformation inte bör vara en reaktiv process utan snarare en proaktiv. Det handlar inte bara om att svara på nuvarande behov, utan också om att förutse framtida behov och utmaningar.
Arkitekturen är i ständig rörelse, och det är tydligt att arkitektens roll genom tiden har förändrats och kommer fortsätta att göra det. Från modernismens storslagna visioner om att skapa nytt, ser vi nu en omorientering mot
att bevara och omvärdera det gamla. Enligt Exner bör arkitekten inte endast betraktas som skapare, utan också som en aktör som driver förändring i samhället31. Det är avgörande att arkitekturen används som ett verktyg för att värna om och lyfta fram städernas kulturarv och historiska värde. Detta framhäver vikten av en hållbar och historiemedveten stadsutveckling. Att närma sig arkitektur med ett inifrån och ut-perspektiv, både inom stadsplanering och bostadsbyggande, är centralt för att utveckla det modernistiska förhållningssättet, vilket var fokuserat på utifrån och in. Skapandet av de nya städerna under senmodernismen var en urbanistisk handling, städernas raka linjer och axlar drogs på ritbordet, eller «from a distance», som Lacaton & Vassal skulle beskriva det32. Inom detta område spelar arkitekten en nyckelroll i att skapa stadsmiljöer med karaktär, som genom sin design visar samhällets historiska utveckling. Det är essentiellt att värdera vår kultur, våra resurser och våra människor.
Mycket tyder på en ännu mer djupgående förändring av arkitektens roll. Arkitekten förväntas nu bli en mästare på att arbeta med det befintliga – att se skönheten och potentialen i det gamla och kunna integrera det med ny design. Arkitekten ska kunna balansera teori och praktik; att inte bara drömma, utan att också bygga med de redskap som finns till hands. Genom att adaptivt använda befintliga material och tekniker kan arkitekten skapa lösningar som är både innovativa och respektfulla mot det förflutna. Denna hybridisering av gamla och nya metoder och stilar kan leda till en pluralistisk arkitektur där olika idéer och mönster samexisterar harmoniskt, vilket i sin tur kan bidra till att lösa bristen på bostäder och resurser i dagens samhälle. Trots att arkitekterna i både Park Hill och Klarenstraat har bevarat byggnadernas fysiska arv, borde det sociala arvet också ha övervägts. Även om man kan hävda att arkitekter inte bör agera som socialvetare, menade Le Corbusier att arkitekten ska fokusera på arkitektur och lämna andra vetenskapsområden till respektive experter.33
I jämförelse med modernismens klara och ofta enkelspåriga vision om framtidens form och struktur, kräver dagens arkitektoniska paradigmer en mer mångfacet-
terad och flexibel approach. Det handlar inte längre bara om att ersätta gammalt med nytt, utan att finna skönheten och värdet i båda och skapa något som är större än summan av dess delar. Arkitektens raison d’être, anledningen till att existera, har utvecklats till att bli en brobyggare mellan dåtid, nutid och framtid. Detta betyder att även om modernismens ursprungliga ideal kanske inte är «ofärdiga» i traditionell mening, fortsätter de att utvecklas och anpassa sig till dagens utmaningar och möjligheter. I dagens Danmark är det tydligt att flera framstående arkitekter utforskar och implementerar banbrytande strategier när det gäller arkitektonisk transformation. Ett särskilt intressant exempel är samarbetet mellan Søren Pihlmann och Bikubenfonden, där de genomför ett projekt som innebär att ett efterkrigsbyggnad genomgår en imponerande självförnyelse. Vad som gör detta projekt så fascinerande är att byggnaden aldrig når en konventionell “slutföring” utan förblir i en ständig process av förändring och anpassning. I detta sammanhang kan man resonera att arkitekten i allt högre grad fungerar som en kurator för de redan tillgängliga resurserna, och detta synsätt skulle kunna vara den centrala strategin för arkitekter som vill blicka mot framtiden, och arbeta vidare på det modernistiska projektet.
31 Exner, “Red betonen, før i fortryder.”
32 Druot et al., Plus
33 Nägeli, Tajeri, and O’Donovan, Small Interventions
Litteratur
Banham, Reyner. “Reyner Banham on Park Hill, Sheffield, UK.” Architectural Review (blog), December 3, 1961. https://www.architectural-review.com/archive/reyner-banham-onpark-hillsheffield-uk.
Blundell Jones, Peter. “Reframing Park Hill.” Architectural Review, 2011. Britain’s Post War Brutalist Architecture, The Park Hill Estate, 2017. https://www.youtube. com/watch?v=JWx6u9s2SJk.
Byrummonitor. “Anna Mette Exner: Transformer City Vest til en supermoderne, tæt pakket multifunktionel landsby med smalle gader og nye boligtyper,” October 2, 2023. https:// byrummonitor.dk/Debat/art9544282/Transformer-City-Vest-til-en-supermoderne-t%C3%A6tpakket-multifunktionel-landsby-med-smalle-gader-og-nye-boligtyper.
Druot, Frédéric, Anne Lacaton, Jean-Philippe Vassal, and Susana Landrove. Plus: la vivienda colectiva, territorio de excepción ; les grandes ensembles de logements, territoire d’exception ; large-scale housing developments, an exceptional case. 2G Books. Barcelona: Ed. Gustavo Gili, 2007.
Exner, Anne Mette. “Red betonen, før I fortryder.” Jyllands-Posten, January 30, 2018. https:// jyllands-posten.dk/jpaarhus/debat/breve/ECE10256116/red-betonen-foer-i-fortryder/. Jordy, de Rouw. “Future Proof Building - Sustainable Refurbishment of 1960’s High Rise Residential Flats.” TU Delft, 2018.
Jürgen, Habermas. “Modernity - The Unfinished Project.” New German Critique, no. 22 (1981): 3–15.
Mader, Małgorzata. Amsterdam’s Post-War Buildings Transformations in Bottom-up Processes. The Role of Municipal Housing Policy, Architects and Collaborative Groups of Future Residents in DIY (Klushuis) Affordable Housing Idea, 2022.
Mark, Laura. “Park Hill Phase 2 in Sheffield, United Kingdom by Mikhail Riches.” Architectural Review (blog), March 22, 2023. https://www.architectural-review.com/awards/wawards/ park-hill-phase-2-in-sheffield-united-kingdom-by-mikhail-riches.
Nägeli, Walter, Niloufar Tajeri, and James Roderick O’Donovan, eds. Small Interventions: New Ways of Living in Post-War Modernism. Basel, Switzerland: Birkhäuser, part of Walther de Gruyter GmbH, 2016.
Netherlands, Statistics. “House Price Increase 20.4 Percent in December.” Webpagina. Statistics Netherlands, January 24, 2022. https://www.cbs.nl/en-gb/news/2022/04/houseprice-increase-20-4-percent-in-december.
Park Hill Reimagined, 2020. https://www.youtube.com/watch?v=JbGorLEDx3s. Plumplot. “Sheffield House Prices per Square Metre in Maps and Graphs.” Accessed October 23, 2023. https://www.plumplot.co.uk/Sheffield-house-prices-per-square-metre.html. Ruby, Andreas. “Par-delà l’Existenzminimum,” n.d. Vanschagen Architecten. “Klussen Aan de Klarenstraat,” n.d. Vermeulen Windsant, Xander. “DIY Klarenstraat.” Archined, September 3, 2017. https://www. archined.nl/2017/09/diy-klarenstraat/.
Wilson, Colin St John. The Other Tradition of Modern Architecture: The Uncompleted Project London: Academy Editions, 1995.
Illustrationer
1. Sheffield History Team (2020) Tillgänglig: https://www.sheffieldhistory.co.uk/forums/ topic/934-park-hill-flats-in-sheffield/page/8/
2. Delft University of Technology (2018) Tillgänglig: https://journals.open.tudelft.nl/dash/ article/view/5081/4633
3. Paolo Margari (n.d) Flickr. Tillgänglig: https://www.archdaily.com/791939/ad-classicsparkhill-estate-sheffield-jack-lynn-ivor-smith
4. Original situationsplan (n.d) Sheffield City Counsil. Tillgänglig: https://www.dezeen. com/2014/09/10/brutalist-buildings-park-hill-jack-lynn-ivor-smith/
5. Sheffield History Team (2020) Tillgänglig: https://www.sheffieldhistory.co.uk/forums/ topic/934-park-hill-flats-in-sheffield/page/8/
6. Park Hill structure (n.d) Tillgänglig: https://www.architectural-review.com/essays/ park-hills-original-architect-responds-to-ar-revisit
7. Ny Park Hill fasad (n.d) Tillgänglig: https://studioegretwest.com/places/park-hill
8. Original plan (2018) Marcel Witvoet / nai010 uitgevers. Delft University of Technology
9. Ny plan (2018) Marcel Witvoet / nai010 uitgevers. Delft University of Technology
10. Gammalt och nytt (n.d) Tillgänglig: https://studioegretwest.com/places/park-hill
11. Screenshot från ‘Park Hill Reimagined (2020) Sheffields Museum. Tillgänglig: https:// www.youtube.com/watch?v=JbGorLEDx3s
12. Nytt snitt (2018) Marcel Witvoet / nai010 uitgevers. Delft University of Technology
13. ‘Streets in the sky’ (n.d) Tillgänglig: https://www.hawkinsbrown.com/projects/park-hill/
14. Screenshot från ‘Park Hill Reimagined (2020) Sheffields Museum Tillgänglig: https:// www.youtube.com/watch?v=JbGorLEDx3s
15. Spread från bok (2017) DIY Klarenstraat - Self-construction and the rediscovery of the porch apartment. Jap Sam Books
16. Skiss av organisering (n.d) Lidia Polimeni. Tillgänglig: https://datalabaa.blogspot. com/2018/03/uj-klarenstraat-vanschagen-architects.html
17. Spread från bok (2017) DIY Klarenstraat - Self-construction and the rediscovery of the porch apartment. Jap Sam Books
18. Tidigare site situation (n.d) Vanschen Architecten. Tillgänglig: https://www.vanschagenarchitecten.nl/portfolio_page/klarenstraat/
19. Klarenstraat fasad (n.d) Tillgänglig: https://arcam.nl/architectuur-gids/klussen-op-klarenstraat/
20. Original plan (2018) Marcel Witvoet / nai010 uitgevers. Delft University of Technology
21. Ny plan (2018) Marcel Witvoet / nai010 uitgevers. Delft University of Technology
22. Renovering av Klarenstraat (n.d) Tillgänglig: https://www.jkfermafloor.nl/referenties/klarenstraat/
23. Screenshots från ‘Kluswoningen U.J. Klarenstraat Amsterdam’ (2015) Hermi Ruijvekamp Tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=vUO4MbGm2Ag
24. Original snitt (2018) Marcel Witvoet / nai010 uitgevers. Delft University of Technology
25. Nytt snitt (2018) Marcel Witvoet / nai010 uitgevers. Delft University of Technology
26. Gemensamma områden (2018) Delft University of Technology. Tillgänglig: https://journals.open.tudelft.nl/dash/article/view/5081/4633
27. Screenshots från ‘Kluswoningen U.J. Klarenstraat Amsterdam’ (2015) Hermi Ruijvekamp Tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=vUO4MbGm2Ag
28. Rivning Gellerup (2014) Sebastian Buur Gunvald Tillgänglig: https://jyllands-posten.dk/ jpaarhus/debat/breve/ECE10256116/red-betonen-foer-i-fortryder/
29. Transformation Pihlmann (2023) Hampus Berndtson. Tillgänglig: https://arkitektforeningen.dk/arkitekturens-dag/koebenhavn-oplev-thoravej-29-en-bygning-der-genanvender-sigselv/