iÂť;
Kommunistiska samtal SVEN LINDEROT om Demokratisk centralism, Partidisciplin. Arbetsplikt, Grupparbete, Rapportering JUNI 1924
FÖRORD V å r t u n g d o m s f ö r b u n d s m e d l e m s a n t a l ö k a r kraftigt. N y a o r g a n i s a t i o n e r b i l d a s . D e n politiska aktiviteten stiger. Till v å r o r g a n i s a t i o n k o m m e r u n g a m ä n n i s k o r m e d liten e l l e r i n g e n e r f a r e n h e t a v a r b e t e i politiska organisationer. En liten g r u p p aktivister k a n hålla liv i e n o r g a nisation m e d hjälp a v sin e g e n e n t u s i a s m o c h sitt e n g a * g e m a n g . M e n n ä r g r u p p e n v ä x e r allteftersom t i d e n lid e r , r ä c k e r inte e n b a r t e n t u s i a s m f ö r att o r g a n i s a t i o n a l * skall k u n n a bli stark o c h slagkraftig. •'_ Hur skall en s t y r e l s e k u n n a l e d a en stor g r u p p u n g d o m a r i e n k a m p o r g a n i s a t i o n ? H u r skall en m e d l e m i e n s t ö r r e g r u p p kunna utföra sin d e l av o r g a n i s a t i o n e n s a r b e t e p å effektivast möjliga sätt? H u r skall m e d l e m m a r n a o c h s t y r e l s e n f ö r f a r a f ö r att o r g a n i s a t i o n e n s p o litik skall k u n n a s p e g l a m e d l e m m a r n a s åsikter o c h s y n punkter? För att b i d r a till l ö s n i n g e n a v d ö s s a e e h f l e r a aatira p r o b l e m s o m o r g a n i s a t i o n e r p å olika n i v å e r i f ö r b u n d e t kan h a , h a r KU låtit t r y c k a u p p Kommunistiska samtal från 1924. F ö r f a t t a r e n till s a m t a l e n ä r S v e n ' L a s s e ' Linderot s o m var d e t k o m m u n i s t i s k a p a r t i e t s o r d f ö r a n d e i m å n g a år. Artiklarna är författade i en alldeles speciell historisk situation, vilket m a n b ö r hålla i minnet d å m a n l ä s e r d e m . V å r t m o d e r p a r t i h a d e just anslutit sig till K o m m u n i s t i s k a I n t e r n a t i o n a l e n o c h antagit d e 21 t e s e r na, d v s d e villkor, s o m k r ä v d e s för m e d l e m s k a p i K o m i n t e r n . D e 21 t e s e r n a f ö r o r s a k a d e h å r d a slitningar inom partiet.. D ä r a v f ö r k l a r a s d e n s k a r p t p o l e m i s k a tonen i L i n d e r o t s text o c h e n del hårddragna formuleringar. De 21 v i l l k o r e n s a m m a n f a t t a d e l e n i n i s m e n , s o m v i d d e n n a tid v a r m e r eller m i n d r e o k ä n d för d e n s v e n s k a arbetarrörelsen.
D e n f ö r s t a b o k av Lenin s o m ö v e r s a t t e s till s v e n s k a kom inte ut f ö r r ä n 1919. M å n g a a v m o t i v e r i n g a r n a till d e 21 t e s e r n a v a r e m e l l e r t i d o k ä n d a f ö r m å n g a , s å v ä l inom s o m u t o m partiet. Kommunistiska samtal tar u p p o c h f ö r k l a r a r d e l a r a v d e n leninistiska p a r t i t e o r i n o c h d e f i n i e r a r d e b e g r e p p , s o m Lenin o c h K o m i n t e r n a n v ä n d e f ö r att sammanfatta denna teori. Den 'demokratiska centralismens' innebörd, 'arbetspliktens' betydelse, motiver i n g a r n a för ' g r u p p a r b e t e o c h a r b e t s l a g ' o c h v i k t e n a v god 'information o c h rapportering' är oundgängliga k u n s k a p e r för s å v ä l k o m m u n i s t i s k a p a r t i e r s o m f ö r ungdomsförbund. Allt detta b e h a n d l a s i n g å e n d e i Kommunistiska samtal. Ä v e n o m m a n h a r k a m r a t e r m e d o r g a n i s a t o r i s k o r f a r e n h e t , ä r det a v s t ö r s t a vikt att alla m e d l e m m a r g å r i g e n o m detta s t u d i e m a t e r i a l . V å r o r g a n i s a t i o n m å s t o b r i n g a s att f u n g e r a s o m en o r g a n i s k h e l h e t . V a r j o m e d l e m m å s t e , via insikt o c h ö v e r t y g e l s e , h a n d l a enligt l e n i n i s m e n s p r i n c i p e r . D ä r e f t e r kan i n s t r u k t ö r e r utb i l d a s i n o m u n g d o m s f ö r b u n d e t . D e s s a i n s t r u k t ö r e r kan l e d a s t u d i e r i Kommunistiska samtal. D e kan l e d a d e n praktiska v e r k s a m h e t e n , så att resultatet av d e s s a studier t r ä n g e r i g e n o m o r g a n i s a t i o n e n o c h tar sig konkreta uttryck. N y i n v a l d a m e d l e m m a r m å s t e b å d e få en teoretisk motivering för v å r t o r g a n i s a t o r i s k a a r b e t e o c h en praktisk h a n d l e d n i n g g e n o m i n p l a c e r i n g i fungerande arbetsgrupper. Låt o s s s k o l a o s s i d e s s a o r g a n i s a t o r i s k a f r å g o r u n d e r v å r v e r k s a m h e t - u n d e r v å r fortsatta u t b y g g n a d a v u n g d o m s f ö r b u n d e t ! Låt o s s s e till att K o m m u n i s t i s k U n g d o m r e d a n från s t a r t e n o c h f r a m l e d e s h a r e n slagkraftig o r g a n i s a t i o n ! O r g a n i s a t o r i s k a b r i s t e r ä r politiska b r i s t e r . D e n o r g a n i s a t o r i s k a s k o l n i n g e n ä r e n politisk skolning i l e n i n i s m . S t u d e r a m a r x i s m e n - l e n i nismen g e n o m att delta i K U : s o c h p a r t i e t s politiska arbete! STUDIEUTSKOTTET
Kommunistiska samtal 1.
OM DEN DEMOKRATISKA CENTRALISMEN OCH PARTIDISCIPLINEN
— Medför inte centralismen och partidisciplinen i de kommunistiska partierna en fara för byråkratisering ledningen och ett hinder för partimedlemmarnas
av
initia-
tiv och självverksamhet? — Om centralismen vore n å g o t ovan ifrån kommande, vilket påtvingades medlemmarna av ledarna och endast upprätthölls genom ledarbyråkratins makt, så skulle den innebära en sådan fara. Men centralismen i de kommunistiska
partierna är en demokratisk
detta förstås
en sammansmältning
av
centralism.
Med
proletär
demo-
krati och centralismen till ett begrepp. Förutsättningen
för detta
partimedlemmarnas
initiativ
slags
centralism
ligger i
och självverksamhet,
i en
ständig, gemensam kamp för gemensamma intressen. Don demokratiska underifrån
centralismen skapas
icke ovanifrån
utan
genom medlemmarnas medvetna verksamhet.
Den är ingen teoretisk d o g m , vilken nedskrivits i statuterna, och vördas såsom troslära utan den är en praktisk arbetsform, vilken avser att
koncentrera hela den
kommunistiska verksamheten så att
partiorganisationer-
na blir så slagfärdiga och stridsdugliga som möjligt. F ö r att undgå faran av att centralismen blir formell
och me-
kanisk
i stället för demokratisk fordras framförallt
att
mellan massorna och ledningen utvecklas intensiva ömsesidiga förbindelser. — V a d menas med formell o c h mekanisk centralism? — Det är en centralisering av makt i händerna på en byråkratisk behärska och
ledning, vilken »leder» massorna g e n o m
dem och därigenom upphäver deras
att
initiativ
självverksamhet.
Låt oss konstruera ett par exempel på hur centralism kan utövas för att närmare klargöra saken. Kommunisterna
i de reformistiska
fackföreningarna
finner att ledningen ohjälpligt låst sig fast i borgerlig »samförståndspolitik». De har svikit arbetarklassens volutionära kamp. Alla försök från den
re-
kommunistiska
minoritetens sida att driva b o r t de odugliga ledarna går i stöpet på grund av medlemsmassornas
efterblivenhet.
Ledarna igångsätter förföljelser m o t kommunisterna o c h söker j a g a dem ut
ur fackorganisationen. Inför
detta
reses från kommunisternas sida krav på att de revolutionära skall vända r y g g e n åt de reformistiska organisationerna. Det föreslås bildande av revolutionära särorganisationer. Partiledningen
undersöker
situationen
och
ålägger
medlemmarna att stanna i de reformistiska organisationerna f ö r att inom desamma g e n o m f ö r a massornas revolutionering o c h organisationens o m l ä g g n i n g till revolutionärt klassorgan. V a d är det s o m a v g ö r huruvida partiledningens gande i ett dylikt fall k o m m e r att — Om man har ett centralistiskt nerade
medlemmar
ningens direktiv.
så
fullföljes
åläg-
efterföljas? parti m e d discipli-
naturligtvis
partiled-
— N e j . Så enkelt är det inte. O m den stora
massan
av medlemmarna finner partiledningens åtgärder oförnuftiga och stridande m o t g o d revolutionär taktik, så kan det lätt inträffa att m e d l e m m a r n a rebellerar och öppnar strid inom partiet m o t ledningen. I en sådan situation kan man tänka sig två olika sätt på vilka partiledningen söker lösa konflikten. Det ena ä r : Partiledningen
avtrycker i ett
cirkulär
stadgans be-
stämmelse o m medlemmarnas skyldighet att
underordna
sig ledningens beslut och dekreterar med hänvisning till stadgarna att oppositionen i denna fråga måste upphöra sedan högsta ledningen sagt sitt ord. Det andra
är:
Då ledningen uppmärksammar
den kraftiga
oppositio-
nen som framkallats av dess direktiv verkställer den en noggrann förnyad prövning av alla de faktorer som varit grundläggande för beslutet, nya informationer
inhämtas.
Genom sakliga överläggningar med så många som m ö j ligt av de opponerande medlemmarna komma
underfund
söker ledningen
med o m m ö j l i g e n dess
ståndpunkt
varit felaktig. Skulle det vid en dylik o m p r ö v n i n g framgå att ledningens ståndpunkt
är den sakligt starkaste och
bäst överensstämmer med det verkliga läget söker den icke främst genom hänvisning till stadgarna bringa oppositionen till en ändrad uppfattning utan den hänvisar till beslutets sakliga berättigande o c h det ur kommunistisk synpunkt riktiga i att det efterföljes. När medlemmarna får klart för sig att oppositionens ståndpunkt varit sakligt oriktig upphör oppositionen av sig självt. Vilket av dessa två tillvägagångssätt
är det r i k t i g a ?
Utan betänkande svarar varje k o m m u n i s t : Det senare.
Om ledningen hade gått tillväga på det förra sättet hade den brutit m o t den demokratiska centralismens former o c h i stället i partiarbetet infört en centralism, vilken endast formellt
arbets-
byråkratisk
(enligt stadgarna)
var
demokratisk. — Exemplet ger o s ö k t anledning att tänka på en annan viktig sak — partiledningens
auktoritet.
I ett cen-
tralistiskt parti är det synnerligen viktigt att ha en ledning som besitter nödvändig auktoritet o m partidisciplinen skall kunna
upprätthållas.
Låt oss nu förutsätta att ifråga om ovannämnda fall vid en objektiv p r ö v n i n g det visat sig, att oppositionen rätt.
Partiledningen har givit direktiv. Ett
av dessa o c h ett erkännande
hade
återtagande
av att desamma icke var
grundade på noggrann kännedom o m det verkliga läget, skulle ju undergräva
den auktoritet som ledningen f ö r
ett kommunistiskt parti måste ha gentemot medlemmarna. Partidisciplinen
skulle upplösas.
— Detta resonemang är fullständigt
fel. E n
partiled-
ning som endast kan upprätthålla sin auktoritet genom att motsätta
sig sakligt
berättigade
korrigeringar
undertrycka kritiken med maktspråk redan förlorat auktoriteten. ägnat att undergräva
eller
har i verkligheten
Ingenting är i så h ö g grad
auktoriteten
som ett
tjurskalligt
fasthållande vid en oriktig ståndpunkt, eller ett genomdrivande av ledningens beslut endast
därför
att
stad-
garna ger densamma befogenhet därtill. — Men partidisciplinen? — I ett kommunistiskt parti måste denna strängt upprätthållas. D e t säkraste sättet att upplösa partidisciplinen v o r e att bortse ifrån
att denna främst
självdisciplin. Kadaverdisciplinen har
inget
är frivillig gemensamt
med det underordnande under beslutande partiinstanser som den demokratiska centralismens arbetsformer
ford-
rar av medlemmarna. Om de beslutande partiinstanserna istället för en saklig argumentering, hänvisar till »stadgeenlig rätt»
undergräver
de den grundval på vilken
disciplinen i ett kommunistiskt parti måste b y g g a ; demokratiskt samarbete
på
och ömsesidigt förtroende.
Vi måste g ö r a klart f ö r oss att centralisationen i ett kommunistiskt parti måste » a v medlemmarna som en sakligt samma
motiverad
verksamhet
och
förstärkning kampkraft.
uppfattas
av deras
gemen-
I annat fall kom-
mer massorna att i den blott se en partiets byråkratisering, s o m då orsakar en opposition m o t all centralisation, mot all ledning, m o t all sträng disciplin». E n partiledning i ett kommunistiskt parti får aldrig öppna en kamp om herraväldet
i partiet, d. v. s. endast för att visa vem det
är som bestämmer » v a r skåpet skall s t å » . Det är partiskadligt i allra högsta grad o c h oförenligt med den demokratiska
centralismens
principe;
Underordnade
parti-
organ skall ej rekommenderas hit eller dit av ledningen eller »kallas till ordningen» utan att medlemmarna har den ringaste aning o m huruvida kommunistiska
rörelsen
främjas
der. Detta är en karikatyr
eller på vilket sätt den genom ledningens åtgär-
på demokratisk
centralism,
som i längden verkar nedbrytande på hela den revolutionära rörelsen. Om vi rätt
förstår
den
revolutionära centralismens
arbetsformer så förstår vi o c k s å den kommunistiska arbetsdisciplinens nödvändighet ;>eh djupa betydelse. Därom ska vi orda n å g o t i nästa samtal.
2.
OM KOMMUNISTERNAS ARBETSPLIKT
*Det kommunistiska partiet skall vara den revolutionära marxismens arbetsskola. Genom det dagliga gemensamma arbetet i partiorganisationerna knytes de organisatoriska förbindelserna mellan de olika delarna och mellan de enskilda medlemmarna. I de legala kommunistiska partierna saknas ännu i dag de flesta medlemmarnas regelbundna deltagande i det dagliga partiarbetet.
Det är dessa partiers
största fel,
grunden till en ständig osäkerhet i deras utveckling.» Citatet är taget ur de riktlinjer för de kommunistiska partiernas u p p b y g g a n d e och organisationsarbete som antogs på Kominterns tredje världskongress 1921. Kritiken m o t de legala kommunistiska partierna har t y v ä r r »ännu i d a g » , tre år senare sin giltighet i alltför h ö g grad. Ännu har vi exempelvis i vårt svenska parti en hel del medlemmar s o m inte deltager regelbundet i dagligt partiarbete. Man har
godkänt teserna
därmed ansett allan rättfärdighet arbete
rent ideologiskt o c h uppfylld.
f ö r genomförande av Internationalens
Praktiskt riktlinjer
anses ännu av många medlemmar i vårt parti s o m någonting vilket m a n kan gripa sig an m e d i framtiden; » N ä r det blir revolution» — eller strax innan. D ä r f ö r har också kommunisternas arbetsplikt i m å n g a fall stannat på papperet, s o m någonting vilket man anser att » r y s s a r n a » kan syssla m e d . Eftersom deras parti står i spetsen f ö r en arbetar- o c h bonderepublik. Och dock är medlemmarnas aktivitet, deras utförande av dagligt partiarbete, en grundläggande kommunistiskt.
förutsättning
f ö r att
partiet
skall
bli
•— Det viktigaste är väl ändå att partiet har ett klart kommunistiskt p r o g r a m ? — Det kan så synas. Och f ö r att inte diskutera o m ord kan vi j u v a r a överens o m att detta också är grundläggande. Tänker vi närmare på saken så förstår vi dock säkerligen en o c h var, att
ett arbetarparti aldrig
kan
tänkas g e n o m f ö r a en socialistisk revolution o m det inte äger andra förutsättningar
än att det antagit ett klart
kommunistiskt p r o g r a m . » E t t allvarligt genomförande av detta p r o g r a m fordrar som första villkor, att alla medlemmar kallas till ständigt dagligt arbete». Kan detta inte ske så har partiet inte behov av något program alls, ty det blir då endast en tom dekoration, en potemkinkuliss, som vilseleder proletariatet
i stället för att
leda det i
revolutionär kamp. Den kommunistiska arbetsplikten
är
alltså icke en sak som man både kan ha och mista i partiet. Om medlemsmassorna icke är aktiva i partiet så betyder detta icke blott att partiet blir mindre aktionsdugligt, det betyder i verkligheten atl kommunistiskt.
partiet icke
är
D e t må sedan ha hur många kommunis-
tiska p r o g r a m som helst. — - Om vi skulle g ö r a det djärva tankeexperimentet och antaga att socialdemokratiska partiet på sin kongress antog partiet därmed
ett kommunistiskt
stundande
program, v o r e
inte
kommunistiskt?
— Långt därifrån. Ett parti där 1.000-tals medlemmar inte ens vet att de tillhör partiet, där t. o. m. partiavgiften betalas av fackföreningskassören vid kollektivanslutning, där endast några få är aktiva, under det att den stora massan är passiv, ett dylikt parti kan aldrig vara kommunistiskt. Den person s o m söker inträde i ett
kommunistiskt
parti måste också vara klar ö v e r att medlemsboken i och f ö r sig inte fastställer n å g o t annat än viljan att vara kommunist. Sedan är det i handling, i praktiskt
arbete
för partiet o c h revolutionen man ådagalägger att är
man
kommunist. —- Det finns dock en hel del partimedlemmar som fak-
tiskt inte har tid till dagligt partiarbete. De är till exempel strängt upptagna i kommunala nämnder och institutioner, männa
i nykterhetsorganisationer områden. Om de betalar
och på andra
all-
avgiften o c h går
på
möten då de har tid så kan man väl inte mer begära. — Kommunister som inte har tid att vara kommunister. Det är sant att vi nog har sådana medlemmar. Det gäller i dessa fall att partiorganisationerna ser till att de medlemmar s o m är upptagna i allmänna värv på resp. områden arbetar i partiets intresse och att deras
kraft
står till partiets förfogande. Man har på flera håll fattat »utförande av partiarbete» i alltför inskränkt bemärkelse, och förbisett att i detta begrepp innefattas medlemmarnas verksamhet på snart sagt alla områden. I ovan citerade riktlinjer
sammanfat-
tas detta klart i följande sats: »Den kommunistiska organisationens konst består i att utnyttja allt o c h alla i proletariatets klasskamp, att ändamålsenligt fördela partiarbetet mellan alla partimedlemmar o c h att g e n o m medlemmarna ständigt dra n y a breda massor av proletariatet in i den revolutionära rörelsen, samtidigt s o m man håller ledningen av hela rörelsen fast i händerna, icke tack vare makten utan tack vare auktoriteten, alltså tack vare energin, den större erfarenheten, den större mångsidigheten, den större dugligheten.»
3. OM GRUPPARBETE OCH ARBETSLAG V i talade förra
g å n g e n o m kommunisternas
arbets-
plikt och fastslog att dess g e n o m f ö r a n d e var en nödvändig betingelse f ö r ett parti som vill vara kommunistiskt. Klart är att detta inte i ett massparti kan genomföras i ett slag utan vidare. Och det kan över huvud inte genomföras om inte lämpliga organisatoriska metoder kommer till användning. — Metoderna, för arbetspliktens partimedlemmarnas Och detta
genomförande är j u
indelning i grupper
är långt ifrån
nytt. Det har
och arbetslag. praktiserats i
svenska partiet sedan åratal. - — Det är nog delvis sant.
Men det vore bättre
istället f ö r »praktiserats» säga
»teoretiserats», ty
praktiska resultatet är långt ifrån -
att det
tillfredsställande.
Partistatistiken visade dock för åratal tillbaka ett
vitt utgrenat nät av celler o c h arbetslag och skulle man döma efter denna så v o r e partiet
i detta hänseende ett
av de bästa i Internationalen. — Denna statistik har
säkerligen sitt största
värde
som bevis för hur felaktigt man gått till verket, då det gällt att i vårt parti g e n o m f ö r a arbetsplikten och organiserandet av arbetet i grupper och arbetslag. Ingenting är lättare än att g ö r a upp ett v a c k e r t schema och det är lätt att skriva upp på ett papper att man har
indelat
medlemmarna i så och så m å n g a grupper inom de eller de verksamhetsområdena. Men det är svårare att
föra
detta från papperet ut i levande livet. Det går inte genom att ledningen då och då i ett cirkulär uppfordrar medlemmarna till dagligt
partiarbete.
I vårt parti har man i åratal ö v e r s v ä m m a t organisatio-
nerna m e d cirkulär och åläggande att bilda grupper o c h arbetslag i otaliga organisationer o c h institutioner. S m å kommuner på landsbygden, men även större kommuner p å industriplatserna har blivit förvirrade inför alla de arbetsuppgifter de ställts inför. Styrelserna läser cirkulären, finner allt vara ganska bra, o c h — l ä g g e r dem till handlingarna, så har det faktiskt i regel g å t t till. Styrelserna har nämligen ansett det lönlöst
genomföra
alla » n y h e t e r » . Och man har fortsatt i de gamla hjulspåren. Det är j u bättre att man åtminstone får in avgifterna, än att driva bort medlemmarna g e n o m att fordra för m y c k e t av arbete och uppoffringar för partiet, o c h därigenom hindrar att det blir ett verkligt massparti. Detta styrelsens sätt att se på saken har i viss mån varit befogat. Och att det hittills i många fall gått till på ovannämnda sätt b e r o r på att vi inte börjat på rätt sätt. »Den som gapar efter m y c k e t mister ofta hela styck e t » . Det har åtskilliga kommunstyrelser i vårt parti fått lära i denna sak. V i måste inskränka cirkulärskriveriet och utveckla det praktiska
arbetet.
V i måste m e d andra o r d börja i smått och utveckla arbetet endast i samma takt som vi kan praktisera o s s fram till verkliga resultat. O m vi har 50 medlemmar i en kommun, då b ö r kommunstyrelsen inte kasta y x a n i sjön och besluta att allt får bli vid det gamla o m den inte p å en g å n g kan f å in alla 50 i regelbundet arbete i grupper och arbetslag. Styrelsen bör i stället börja m e d 5 eller 10 medlemmar, därefter 15—20 o. s. v . f ö r att så s m å n i n g o m få alla m e d i aktivt arbete. Och, märk väl, man b ö r därvid se till att medlemmarna avdelas partiarbete på de områden s o m ligger närmast till hands, som är viktigast och f ö r vilka de passar.
I konsekvens därmed måste även antalet
grupper och
arbetslag endast så s m å n i n g o m utvecklas. Det är ovist nit att sätta i g å n g med en hel rad grupper på alla m ö j liga områden, av vilka ingen enda utför ordnat
arbete.
Kommunstyrelsen måste gå tillväga på det sättet att den först organiserar
ett
arbetslag
eller en grupp för det
närmast liggande, viktigaste verksamhetsområdet, exempelvis f ö r verksamheten
i fackorganisationen. Gruppen
ges
direkta
noggrant
bestämda
arbetsuppgifter,
vilka
icke får vara verklighetsfrämmande eller o g e n o m f ö r b a r a Arbetsuppgifterna måste vara sådana att varje medlem i gruppen intresserar
sig för deras genomförande i det
att de anser dem nyttiga och möjliga att utföra. Kommunstyrelsen ser
till att
allteftersom
igång, gruppledaren rapporterar
arbetet
kommer
o m detsamma och vi-
darebefordrar sedan i sin tur rapporten till partiledningen. Först när man på ett o m r å d e på detta sätt får en verkligt arbetande och rapporterande grupp, griper man sig an med nästa grupp för nästa område o. s. v. Sålunda samlas erfarenheterna undan för undan. Misstag och fel blir lärdomar för det fortsatta partiarbetet
arbetet och det dagliga
v ä x e r organisatoriskt fram till att så små-
ningom omfatta alla partimedlemmar och alla de områden där något finns att vinna för arbetarklassens
sak.
— Man kan inte tänka sig att de små resultat som hittills uppnåtts beror på att dessa arbetsformer i partiet inte passar f ö r vårt lands a r b e t a r e ? — Endast de som inte närmare satt sig in i saken kan påstå n å g o t dylikt. Det är tvärtom så att do passar alldeles utmärkt, vilket erfarenheterna redan visat på många platser. Men man måste börja i rätt ända. Nerifrån och uppåt skall vi i ett träget och ihärdigt arbete foga sten
till sten i partiets organisatoriska b y g g n a d , o m vi g å r tillväga på rätt sätt. Ingen b y g g m ä s t a r e räknar på
att
kunna taklägga huset o c h putsa fönstren samtidigt s o m grunden gjutes. F ö r de allra flesta kommuner även för de s o m redan nått vissa resultat i organiserandet av grupparbetet o c h i viss grad g e n o m f ö r t arbetsplikten torde det vara praktiskt att ge en kamrat som har g o d fallenhet f ö r organisatoriskt
arbete, i uppdrag att genast sätta sig in i
partistadgarna,
men framförallt att sätta sig in i de av
Internationalens tredje kongress antagna riktlinjerna f ö r de kommunistiska partiernas u p p b y g g n a d och organisationsarbete. saker
Därefter,
och deras
då
han
verkligen förstår
grundläggande betydelset f ö r
skall denne bli instruktör
dessa partiet
för en g r u p p av de mera in-
tresserade partikamraterna o c h först då det blivit klart hur meningen är att dessa organisationsformer skall genomföras, griper man sig an med att g e n o m f ö r a dem i praktiken, då först blir det resultat. Distriktsledningarna måste gå tillväga på samma sätt, de måste vara mäktiga att instruera organisationerna om de lämpligaste arbetsmetoderna och partiets organisatör skall vara den främste organisatören ifråga om det praktiska arbetets ordnande, så att det inte endast blir när vi rapporterar
pappersdeklarationer
o m grupparbetet
utan att
det blir
sanna o c h verkliga rapporter o m partiets organisatoriska liv, sådant
det gestaltas
av de aktivt
arbetande
med-
lemmarna. 4.
OM INFORMATION OCH RAPPORTERING
N å g o n har sagt om de franska lättare att
arbetarna att
det är
f ö r m å dem gå i döden på barrikaderna
än
att förmå dem att betala medlemsavgiften till organisationerna. V i skulle kunna säga någonting liknande om de svenska arbetarna, men inte o m avgifterna utan om möjligheten att få dem att rapportera inom organisationerna. Även i Kommunistiska partiet råder otillfredsställande nödtorftig
förhållanden
statistisk
rapport
fullständigt
i detta hänseende. far
En
kommunstyrelserna
varje kvartal enligt det officiella formuläret,
huvudsak-
ligen avhandlande medlemsantal och ekonomi och —- därutöver ingenting. Partikassören kan nog bekräfta att det kostar dyra postpengar f ö r påstötningar för att ens kunna få in dessa rapporter inom rimlig tid. Vi har fakliskt inte hunnit k o m m a ett tuppfjät
förbi de socialdemokra-
tiska organisationerna i konsten att organisera information och rapportering partiorganisationerna
emellan.
För ett kommunistiskt parti är det omöjligt att
finna
den riktiga taktiken i de sociala stridernas skiftande situationer därest icke medlemmarna lärt sig att ge tillförlitliga
rapporter
om allt och alla som är
delse för kampen. Hela den revolutionära
av bety-
strategin
är
avhängig av detta. Tänk oss en armé i krig, vars generalstab inte vet stort mer om arméns stridsduglighet än antalet soldater enligt rullorna och ifråga
om fiendens
styrka, positioner och dispositioner endast vad den kan gissa sig till. Den armén kunde man tycka synd o m . Kommunistiska partiet är avantgardet i den proletära armén som för krig m o t det kapitalistiska samhället. Dess generalstab,
partiledningen,
blir vacklande, osäker, in-
kompetent, kan inte uppfylla den revolutionära
strate-
gins enklaste krav om den inte har noggrann kännedom om allt som rör de egna trupperna samt så långt det är
möjligt det s o m r ö r motståndarna,
deras
kraftresurser
och stridsberedskap. Det utbryter strejk på en arbetsplats. Strejken är av lokal natur o c h den kommunistiska gruppen att rapportera
till distriktet
underlåter
eller till partiets fackliga
utskott, förmenande att densamma har ringa betydelse utanför orten. Detta är fel. T y med det känsliga maskineri, som den nuvarande produktionsorganisationen
är,
har en arbetskonflikt ytterst sällan endast lokal betydelse. Den kan ha inverkan på många och m y c k e t och det kan vara n o g så viktigt att får
reda
på
förhållandena,
vederbörande partiinstans vad
som orsakat
strejken,
stämningarna bland arbetarna, utsikterna till seger o. s. v. De fackliga striderna i våra dagar omfattar ofta hela industrier eller de mest betydande delarna därav. F ö r att partiledningen skall kunna b e d ö m a läget fordras att de kommunistiska grupperna på respektive platser rapporterar o m förhållandena. -•
Stridsledningen är dock närmast
en angelägenhet
för vederbörande fackliga centralorganisationer. - - Självklart. Men i vårt
land är de flesta fackliga
ledare reformistiska »samförståndspolitiker», vars görande och låtande socialdemokratiska partiet ytterst a v g ö r icke formellt men reellt. Och kommunisterna måste kunna avslöja deras undfallenhet för det b o r g e r l i g a samhällets intressen samt själva visa sig s o m de skickligaste taktikerna, de klokaste ledarna, de bästa kämparna i ledet, i de sociala striderna. Och framförallt måste vi skapa en enhetlig taktik o c h ett samlat uppträdande av alla partimedlemmar, s o m är indragna i konflikt. N ä r konflikten omfattar hela landet kan detta icke ske utan att partiet
har en ändamålsenlig apparat. Och denna kan inte fungera utan att medlemmarna o c h grupperna och informerar
ordentligt.
rapporterar
Centralledningen
i sin
tur
måste känna till de allmänna förhållandena som medlemmarna ute på arbetsplatserna inte har möjlighet att sätta sig in i (arbetsmarknadens naden, konjunkturerna,
allmänna läge, världsmark-
kriserna o. s. v . ) . Om dessa för-
hållanden och deras betydelse måste berörda medlemmar genom de underordnande organen gruppledningarna) mationer nerifrån
(distriktsledningarna,
i görligaste mån informeras.
Infor-
b y g g e r grunden för och kompletteras
av informationer uppifrån, ömsesidigheten
är alltså yt-
terst viktig o m vi skall kunna nå de resultat om vilka vi ordat här ovan. — Det är j u ett oerhört omfattande arbete som härigenom skulle påläggas partiorganisationerna.
Styrelser-
na kommer att drunkna i formulär och rapportblanketter. Varje större lokalorganisation måste anställa en tionär och particentralen
funk-
kommer att bli ett imponerande
ämbetsverk. F ö r resten verkar det där <iiu revolutionär strategi nästan
barrikadromantik.
- - Idel missuppfattningar.
F ö r det första:
Vad det omfattande arbetet angår
får vi ej g l ö m m a
att vi strävar efter partiarbetets lämpliga fördelning på alla partimedlemmar. Arbetsplikten medför Rapportering och information skall växa fram i samma
takt
som organisationen
den kommunistiska
arbetsplikten
rapportplikt. organiskt
av grupparbetet
och
genomföres*
F ö r det andra: »Formulär o c h blanketter * intar ett alltför stort rum i vårt medvetande då det gäller rapportering inom partiet. De flesta medlemmar tror att man inte kan meddela
högre partiinstanser
någonting förrän man fått en blan-
kett att fylla i. V i måste k o m m a ifrån dessa missuppfattningar. I grundorganisationerna kan rapporteringen i de flesta fall ske muntligt. Då en sak är av den art att den bör vidarebefordras till h ö g r e partiinstanser
kan
kom-
munens korresponderande eller annan lämplig person kort och enkelt i brev meddela kärnpunkterna i vad det handlar o m . I regel vare sig kan eller behöver detta ske enligt formulär o c h vid kvartalsskifte, och det spelar ringa roll o m det blir en del stavfel i skrivelsen bara sakuppgifterna är
korrekta.
För det tredje: Talet om revolutionär strategi är ingen barrikadromantik. I detta begrepp, rätt fattat, u t g ö r ledandet av barrikadstrider endast en liten detalj. Klasskriget i sin helhet är ju betydligt mera omfattande, och det fordras en h ö g t utvecklad strategi. En av de viktigasto
förutsättningarna
för dess skapande är dock, som sagt en god ömsi\>idag information och rapportering. Och om vi inte g ö r saken svårare än vad den är så ska vi finnn att vi i detta såväl söm i andra organisatoriska frågor kan k o m m a till goda resultat utan ^blanketter
och ämbetsverks.
(Norrskensflamman 3, 4, 10 och 14 juni 1924)
niSKUSSIONSFRAGOR 1. V a r f ö r ä r r a p p o r t e r i n g e n i e n kommunistisk o r g a n i sation så viktig? V a d b l i r följden o m r a p p o r t e r i n g e n inte fungerar? 2. V a d m e n a s m e d a r b e t s p l i k t ? H u r b ö r vi tolka d e s s i n n e b ö r d i v å r a d a g a r o c h för o s s ? 3. V a d m e n a s m e d d e m o k r a t i s k c e n t r a l i s m ? H u r fungerar K ö ? M SB p å s å d a n t s o m p a r t i l o j a l i t e t ?