Kommunistiskt riksdagspolitik (1946)

KOMMUNISTISK RIKSDAGSPOLITIK

Tr.-a.-b. V채stermalm. Sthlm 1946

Förord V i d r i k s d a g s v a l e t år 1 9 4 4 v a n n k o m m u n i s t e r n a en glänsande valseger. J ä m f ö r t med r i k s d a g s v a l e t år 1 9 4 0 ö k a d e kommunisternas röstsiffror från 101.424 till 3 1 8 . 4 6 1 och antalet k o m m u n i s t i s k a r i k s d a g s m ä n i andra k a m m a r e n ö k a d e från 3 till 1 5 , trots att v a l b e s t ä m m e l serna är sådana att k o m m u n i s t e r n a fick b e t a l a sina m a n dat m e d nära nog dubbelt så m å n g a röster m o t v a d en del a v de ö v r i g a partierna fick betala. O m valbestämmelserna v o r e sådana, att de g a v full rättvisa, skulle den k o m munistiska g r u p p e n i a n d r a k a m m a r e n i k r a f t a v det u p p n å d d a röstresultatet bestå a v 2 4 riksdagsmän.

I första k a m m a r e n h a d e k o m m u n i s t e r n a tidigare t v å representanter, fr. o. m. år 1 9 4 6 blir antalet tre, enär k o m m u n i s t e r n a i S t o c k h o l m s stadsfullmäktige v a r tillr ä c k l i g t starka för att v i d f ö r s t a k a m m a r v a l e t i september 1 9 4 5 p l a c e r a en k o m m u n i s t ä v e n p å första k a m m a r e n s stockholmsbänk.

D e n k o m m u n i s t i s k a r i k s d a g s g r u p p e n v i l l i denna skrift redovisa för sitt arbete under det första arbetsåret efter valsegern. R e d o g ö r e l s e n o m f a t t a r vårsessionen.

I m å n g a frågor har riksdagen helt eller delvis b i f a l l i t de k o m m u n i s t i s k a förslagen, men flertalet a v förslagen har a v v i s a t s . V i ö v e r l ä m n a r till v ä l j a r n a att a v g ö r a huruv i d a de argument som anförts till stöd för a v s l a g p å förslag, b e t r ä f f a n d e v i l k a det ligger i ö p p e n d a g att s m å f o l kets intressen k r ä v e r deras s k y n d s a m m a g e n o m f ö r a n d e , är h å l l b a r a eller icke.

V i d b e d ö m a n d e t av riksdagens b e h a n d l i n g av de k o m munistiska förslagen bör e n v a r b e a k t a , att representanter för arbetarpartier innehar majoritetsställning i båda kamrarna. I första k a m m a r e n innehar s o c i a l d e m o k r a t e r n a ens a m m a majoriteten, i andra k a m m a r e n innehar socialdem o k r a t e r n a och kommunisterna t i l l s a m m a n t a g n a majoritetsställning v i d omröstningarna. Det finns därför ingen möjlighet för de borgerliga att av egen kraft förhindra beslut, vilka arbetarna och övrigt småfolk har intresse av att få genomförda.

För att detta skall kunna ske måste de erhålla hjälp från arbetarrepresentationen.

Kommunisterna har för sin del u p p t r ä t t enhetligt för de förslag, som framförts.

D e förslag vi ställt och den ställning v i tagit i o l i k a frågor har alltid skett från u t g å n g s p u n k t e n : V a d g a g n a r småfolket? V i ö v e r l ä m n a r till v ä l j a r n a att s v a r a p å frågan, h u r u v i d a vi l y c k a t s i dessa s t r ä v a n d e n .

S t o c k h o l m i december 1 9 4 5 .

Set

Persson.

K o m m u n i s t i s k a riksdagsgruppens sekreterare.

1 Försvarsfrågan

V i d början a v 1 9 4 5 års r i k s d a g f ö r e b å d a d e f ö r s v a r s ministern en u t r e d n i n g , som skulle f å till u p p g i f t att f r a m l ä g g a f ö r s l a g till riktlinjer för försvarets u p p b y g g nad och ställning i framtiden. D e n nuvarande försvarso r d n i n g e n g ä l l e r n ä m l i g e n endast t. o m . den 3 0 juni 1 9 4 7 .

I d e t t a läge a n f ö r d e k o m m u n i s t e r n a i en m o t i o n som v ä c k tes r e d a n v i d riksdagens början och som v a r u n d e r t e c k n a d a v s a m t l i g a k o m m u n i s t i s k a r i k s d a g s m ä n b l . a. f ö l jande: »Vi är anhängare av och verkar för en utveckling a v det mellanfolkliga samarbetet i riktning mot skapandet av en internationell rättsordning som kan säkra freden i världen och för alltid göra slut på krigen. D å vi emellertid icke för närvarande kan se några påtagliga utsikter till att en sådan rättsordning skall komma till stånd inom överskådlig tid, måste vi fastställa, att ett effektivt försvar av den nationella friheten efter det pågående kriget, liksom nu, näppeligen är möjligt utan militära maktmedel, såsom stöd för en i folkets intresse förd utrikespolitik».

D ä r p å anfördes till f r å g a n o m d i r e k t i v e n f ö r den n y a utredningen. »Utredningen måste enligt v å r uppfattning erhålla klara och tydliga direktiv att söka skapa en försvarsmakt, som inom ramen för vart folks bärkraft och vårt lands materiella resurser ger största möjliga effektivitet, ej avses för aggressiva syften och ej kan utnyttjas av en minoritet mot folket självt».

S o m n ö d v ä n d i g a å t g ä r d e r f ö r att å s t a d k o m m a en sådan försvarsmakt framhölls:

1.

D e t skall finnas en enhetlig militär ledning.

2 . D e n militära personalen skall avlastas åtminstone de rutinmässiga f ö r v a l t n i n g s - och expeditionsärendena.

3.

Försörjningstjänsten

omorganiseras.

4. E n hos folket f ö r a n k r a d t i l l r ä c k l i g t stor o c h skicklig befälskader utbildas genom att hela den å r l i g a v ä r n p l i k t s kontingenten blir rekryteringsbas för officerskåren, v a r v i d studentexamen som k v a l i f i k a t i o n s g r u n d för officersbefattning helt slopas.

5. Utrustnings-, materialsbehandling centraliseras.

och

förvaltningsärendenas

6. L i k a v ä l som det måste bli varje medborgares plikt att v i d fara för den nationella friheten direkt eller indirekt ställa sina krafter till försvarets f ö r f o g a n d e , lika v ä l måste det också bli en oinskränkt p l i k t för industrins, jordens och transportmedlens ägare att ställa sina resurser till försvarets förfogande.

7. Erfarenheterna från kriget har visat v i l k e t utomordentligt vapen mot en angripare och o c k u p a n t en effektiv partisanrörelse är. 1 v å r t land har vi redan i hemvärnet en grund att b y g g a på. V ä r n p l i k t till h e m v ä r n e t bör dock införas, en fullgod b e v ä p n i n g och utrustning anskaffas, v ä l u t b i l d a t och för ändamålet specialutbildat befäl organiseras och h e m v ä r n e t fast inordnas i försvarsledningen.

F ö r att m ö j l i g g ö r a en snabb mobilisering o c h u t g ö r a en e f f e k t i v beredskap mot o v ä n t a d e angrepp bör varje man i h e m v ä r n e t själv f ö r v a r a sin utrustning och b e v ä p n i n g .

8. » F r i v i l l i g a försvarsorganisationer» bör försvinna. A n tingen är dessa organisationer n ö d v ä n d i g a för försvaret, i så fall skall de inordnas som en del av detta och ställas under k o n t r o l l , eller också är de o b e h ö v l i g a , i v i l k e t fall dess m e d l e m m a r bör tagas i anspråk p å a n n a t sätt.

9. D e n isolering som nu består s å v ä l mellan officerare och m a n s k a p som också mellan officerskåren och samhällslivet i ö v r i g t måste b r y t a s .

i o . M a n s k a p e t s k o m m e n d e r i n g till förströelse måste ersättas med befälets k a m r a t l i g a v ä g l e d n i n g och manskapets egna initiativ befrämjas.

D e t a n f ö r d a utgör det h u v u d s a k l i g a i de riktlinjer för försvarets f r a m t i d a organisation, som k o m m u n i s t e r n a önsk a r f å g o d k ä n d a . M e n ä v e n med ett b i f a l l till detta förslag skulle det i alla fall k o m m a att dröja l å n g tid innan de n y a formerna för försvarets u p p b y g g n a d och organisation skulle bli omsatta i p r a k t i s k h a n d l i n g . D ä r f ö r borde å t g ä r d e r o m e d e l b a r t v i d t a g a s för att eliminera nu föreliggande missförhållanden, v i l k a medför en p å t a g l i g fara för att det efter krigets slut k o m m e r att u p p s t å en allmän reagens m o t utgifter till f ö r s v a r s ä n d a m å l . A l l m ä n h e t e n k o m m e r då att med en helt annan s k ä r p a än v a d som skett under kriget att ställa f r å g a n : H u r utnyttjas de pengar som v i avstår till f ö r s v a r s ä n d a m å l ? K a n inte denna fråga besvaras p å ett n ö j a k t i g t sätt k o m m e r v i l j a n hos folket att b ä r a de e k o n o m i s k a och ö v r i g a bördor, som f ö r s v a rets u p p r ä t t h å l l a n d e k r ä v e r , att f ö r s v a g a s . F ö r att u n d g å én sådan u t v e c k l i n g bör anordningar v i d t a e a s v i l k a ger m e d b o r g a r n a t i l l r ä c k l i g a garantier för att militärt slöseri icke o b e i v r a t får f ö r e k o m m a . D ä r t i l l b ö r också möjligheter skapas för en ö k a d civil insyn, kontroll och medverkan i försvarsväsendet.

F ö r att ernå detta föreslogs i en annan motion skapandet av en förbindelselänk mellan svenska folket och dem som b ä r a det främsta ansvaret för dess f ö r s v a r s m a k t . D e t t a skulle k u n n a ske genom inrättandet av en p a r l a m e n t a r i s k kommission, d. v . s. en kommission bestående av c i v i l a personer, i partihänseende sammansatt enligt v a n l i g a p r o p o r t i o n e l l a regler. I instruktionen för denna k o m m i t t é borde ingå föreskrifter inte endast i fråga om sakrevision i försvarsväsendet uran ä v e n s k y l d i g h e t att m o t t a g a a n m ä l n i n g a r om missförhållanden och undersöka v a d som påtalats samt p r ö v a i n k o m n a förslag o m ändringar och förbättringar till b å t n a d för försvaret och för nedbringandet a v dess kostnader. K o m m i s s i o n e n s syfte skulle alltså v a r a att m ö j l i g g ö r a folkets m e d v e r k a n i strä-

v a n d e n a att effektivisera och förbilliga f ö r s v a r e t o c h undanröja v e r k l i g a eller förmenta anledningar till misstro m o t yrkesmilitärerna.

Statsutskottet, som hade att u p p t a g a dessa motioner till förberedande behandling, a v s t y r k t e desamma u t a n att besvära sig med att ta ställning till de i motionerna berörda sakfrågorna. M e n v i d b e h a n d l i n g i riksdagen av motionen om riktlinjer för försvarsutredningen uttalade försvarsministern: »Jag måste för min egen del säga, att alla de punkter som kommunisterna har framfört är av den natur, att de måste bli föremal för övervägande vid utredningen. Jag säger rent ut, att det på åtskilliea punkter är värdefulla saker som av kommunisterna har framförts.»

Från kommunistiskt håll uttalades till detta den förhoppningen att den k o m m a n d e utredningen skulle ta hänsyn till och till sakbehandling u p p t a g a de u p p s l a g och tankar, som h-^de framförts i motionen och att utredn i n g e n m å n e få en sådan sammansättning, att en d y l i k sakbehandling blev möjlig att g e n o m f ö r a .

Regeringen har senare tillsart » 1 9 4 5 års försvarsutredning» och »civilförsvarsurredningen». K o m m u n i s t e r n a s representanter i dessa är riksdagsman H i l d i n e H a g b e r g i den förstnämnda och riksdagsman S v e n L i n d e r o t i den sistnämnda.

2 Mot fascism och reaktion, för ökad demokrati

F ö r k o m m u n i s t e r n a är d e m o k r a t i inte bara ett slagord.

D ä r f ö r har de under k r i g e t b e k ä m p a t alla de a v s k r i v ningar och i n s k r ä n k n i n g a r i fråga om de d e m o k r a t i s k a frioch rättigheterna, som samlingspartierna gemensamt g e n o m f ö r d e m e d m o t i v e r i n g e n , att »tidsläget k r ä v e r detta».

K o m m u n i s t e r n a har f r å g a t : H u r k a n de som bekänner sig till d e m o k r a t i n påstå att ett f a r o f y l l t läge k r ä v e r ins k r ä n k n i n g a r i d e m o k r a t i n ? O m man b e t r a k t a r d e m o k r a tin som den g r u n d v a l , på v i l k e n samhället v i l a r , då måste v ä l ett f a r o f y l l t läge i stället k r ä v a en u t b y g g n a d och ett befästande av d e m o k r a t i n . K o m m u n i s t e r n a företrädde under kriget ensamma denna mening. D e har tidvis helt ensamma fått föra k a m p e n mot sådana r e a k t i o n ä r a och helt a n t i d e m o k r a t i s k a företeelser som den s v e n s k a anpassningspolitiken till n a z i t y s k f a v ö r , informationsstyrelsens m ö r k l ä g g n i n g , den v ä l v i l l i g a behandlingen av in- och utländska fascister, den m å n g a gånger s k ä n d l i g a behandlingen a v antifascistiska f l y k t i n g a r , fullmaktslagstiftningen, hemliga r ä t t e g å n g a r , o r ä t t f ä r d i g a d o m a r och den efter k l a r t fascistiskt mönster inrättade h e m l i g a p o lisen och dess v e r k s a m h e t .

Hemliga polisen.

N ä r kriget utbröt inrättade socialminister M ö l l e r utan riksdagens v e t s k a p den h e m l i g a polisen. D e t g i c k till på

så sätt att han i proposition till riksdagen b e g ä r d e anslag till » b e v a k n i n g av h a m n a r , f l y g p l a t s e r o. s. v . » . » O . s. v . » , det v a r hemliga polisen. A g e n t e r anställdes v i l k a fick i u p p d r a g att som spioner intränga i arbetsorganisationerna.

Dessa agenter benämnas officiellt i polisens h a n d l i n g a i »tjallare». Regeringen utarbetade en instruktion för hemliga polisen, instruktionen hemligstämplades o c h är ännu hemligstämplad, Så stiftades »lagen o m vissa t v å n g s m e d e l v i d k r i g och k r i g s f a r a » . D e t v a r den lagen som g a v polisen rätt att tjuvläsa brev, a v l y s s n a telefonsamtal, företa husundersökningar och inspärra f o l k p å enbart f ö r e g i v e n misstanke om, att vederbörande kanske ä m n a d e f ö r e t a g a sig någonting som v a r o l a g l i g t . S y f t e t med allt detta a n g a v s v a r a att b e k ä m p a spioner och sabotörer.

V i d granskning v i d årets r i k s d a g a v h e m l i g a polisen p å v i s a d e kommunisterna att v i d dess v e r k s a m h e t uppstod n å g o n t i n g som på juristspråket benämnes » b i p r o d u k t e r » .

D . v . s., när en brevspion läste ett brev fann han e x e m pelvis politiska åsikter uttalade från b r e v s k r i v a r e n s sida, politiska uttalanden om samlingsregeringen o. s. v . D y l i k a uttalanden hade ju ingenting med spioneri eller sabotage att s k a f f a . M e n polisen gjorde avskrifter a v brev e n och sände dem till social- och försvarsdepartementet och till försvarets s. k. säkerhetstjänst. M e d ledning ^v dessa förteckningar uppgjordes sedan b l . a. listorna ö v e r de svenska medborgare, v i l k a placerades i särskilda koncentrationsläger, sådana som fanns u p p r ä t t a d e i Storsien, S v e g och annorstädes, när de inkallades till militärtjänst. Ä v e n så uppgjordes f ö r t e c k n i n g a r ö v e r de arbetare, som skulle avstängas från försvarets arbetsplatser.

Dessa särskilda register, som o m f a t t a d e m e d l e m m a r av kommunistiska och syndikalistiska organisationer och ä v e n en del oppositionella s o c i a l d e m o k r a t e r finns enligt u p p g i f t ännu b e v a r a d e . H a d e inte främst R ö d a armén krossat facismens m a k t a p p a r a t så skulle dessa register k u n n a t k o m m a att utgöra f ö r t e c k n i n g a r ö v e r s v e n s k a medb o r g a r e till tjänst åt Hitlers arkebuseringsplutoner.

R e g i s t r e r i n g s a n o r d n i n g a r n a v a r m y c k e t e f f e k t i v a när det g ä l l d e r a d i k a l a antifascister, men k l i c k a d e t y d l i g e n alldeies när det g ä l l d e att h å l l a reda p å nazister. N ä r det gällde h e m l i g a polisen är den l i k a i n e f f e k t i v i k a m p e n mot fascismen som v a d den är d y r . K o s t n a d e r n a för densamma u p p g i c k n ä m l i g e n , enligt u p p g i f t från regeringen som s v a r p å en kommunistisk interpellation, till 8 . 9 5 0 . 0 0 0 kronor f ö r budgetåret 1 9 4 3 — 4 4 . F ö r förra budgetårets anslogs 9 miljoner. D ä r t i l l k o m m e r de k o s t n a d e r som regeringen t v i n g a t städer o c h k o m m u n e r att b e t a l a till hemliga poiisen.

D e n ordinarie poliskåren har därtill under krigsåren på förslag av socialminister M ö l l e r för första gången i Sverges historia utrustats m e d a u t o m a t v a p e n o c h tårgas, varefter ö v n i n g a r genomförts i gatustrider, där en del av poliserna agerade demonstrationer. M e d allt detta som b a k g r u n d har k o m m u n i s t e r n a i riksdagen med r ä t t a ställt f r å g o r n a : V a d syftar m a n m e d denna brutalisering av polisvåldet? V i l k a p e r s p e k t i v har m a n ställt i f r å g a om efterkrigstidens u t v e c k l i n g ? Inte r i m m a r dessa förberedelser m e d t a n k e n om att f ö r v e r k l i g a arbetarrörelsens efterkrigsprogram.

D e t är inte ett för h å r t o m d ö m e o m m a n säger, att under krigets första år g e n o m g i c k den svenska statsapparaten, som ett led i samlingsregeringens anpassningspolitik, en regelrätt fascistiseringsprocess. Jämsides med den reaktionära u t v e c k l i n g e n i n o m p o l i s m a k t e n frodades den hemliga d i p l o m a t i n , r ä t t e g å n g a r fördes i allt större utsträckning inom l y c k t a dörrar, h a n d l i n g a r n a i målen hemligstämplades o c h antifascister dömdes enbart p å indicier eller för rena bagateller till orimliga tukthusstraff. D e t a d m i n i s t r a t i v a g o d t y c k e t sattes i system. T e a t e r p j ä s e r och filmer, som inte passade nazisterna, förbjöds, tidningar beslagtogs p å administrativ v ä g o. s. v . R a d i o n l i k r i k t a des, tal a v A d o l f H i t l e r å t e r g a v s i b l a n d t v å eller flera gånger o m dagen. Fascismens agenter hölls o m r y g g e n , först när H i t l e r s nederlag v a r g i v e t började en viss anpassning i a n d r a riktningen att g ö r a sig m ä r k b a r , v i l k e n

bl. a. resulterade i att under år 1 9 4 4 d ö m d e s flera t y s k a agenter än v a d tidigare skett under hela k r i g e t .

F ö r antinazistiska f l y k t i n g a r har d e m o k r a t i n s S v e r g e v a r i t en synnerligen riskabel t i l l f l y k t s o r t . F r å n utrikesdepartementet levererades deras n a m n o c h adresser till t y s k a legationen. H e m l i g a polisen u t l ä m n a d e norrmannen M a r t i n H j e l m e n , som t y s k a r n a f i c k m o t t a g a ur s v e n s k a polisens händer i december 1 9 4 0 , varefter han, efter att ha plågats hos G e s t o p o under 3 / 4 år avrättades i B r a n d e n b u r g den 3 0 maj 1 9 4 4 . H a n s b l o d k l i b b a r v i d den svenska polisens och dess ö v e r o r d n a d e s h ä n d e r .

D e baltiska flyktingarna. / /

H u r bjärt b r y t e r inte den v ä l v i l j a , som demokratins S v e r g e visat mot fascistiska a v h o p p a r e och f l y k t i n g a r m o t den politik, v i l k e n förts mot antifascistiska f l y k t i n g ar. Se på balterna som nu vistas i S v e r i g e . E n hel del av dem är fascister, som fann sig v ä l tillrätta i hemlandet under tysk o c k u p a t i o n men som i s k r ä c k f ö r det egna f o l ket och för R ö d a armén f l y d d e till S v e r g e när deras hemländer befriades. Dessa element har placerats i arbete, t. o. m . i svensk stats- och k o m m u n a l t j ä n s t .

1 674 f a r t y g och b å t a r fraktades de hit. Sovjetstaten återfordrade dessa f a r t y g , de v a r sovjetstatens e g e n d o m .

P å förslag av samlingsregeringen beslutade då riksdagen att f a r t y g e n skulle återlämnas till r ä t t a ägaren, men samtidigt antogs en särskild l a g enligt v i l k e n den, som k u n d e »göra troligt» att f a r t y g e t v a r hans p r i v a t a egendom äger r ä t t att få ersättning för de till de b a l t i s k a staterna återl ä m n a d e f a r t y g e n ur svenska statskassan, a v svenska skattebetalares medel.

D e t k r ä v e s alltså inte ens v a n l i g juridisk bevisning för att en baitfascist v e r k l i g e n är ägare till ett f a r t y g för att svenska staten skall k u n n a b e t a l a h o n o m för dets a m m a när det återlämnas till sovjetstaten.

V i d nazismens sammanbrott å t e r v ä n d e en hel del

s v e n s k f ö d d a t y s k a m e d b o r g a r e till S v e r g e . D e t v a r svenskar a v b a d a k ö n e n , som etter att h a m e r i t e r a t sig för tyskt m e d b o r g a r s k a p funnit sig v ä l tillrätta i n a z i l a n d e t . iNu f i y d d e de den sjunkande nazistiska s k u t a n o c h återv ä n d e u n sitt ursprungliga h e m l a n d . S i n a ä g o d e l a r k u n de de inte alltid f ö r a m e d sig.

D e t t a v a r ett n y t t slag a v f l y k t i n g a r o c h f ö r dem v i d togs alldeles särskilda åtgärder. R i k s d a g e n anslog p å f ö r slag a v regeringen 7 0 0 . 0 0 0 k r o n o r , v i l k a ö v e r l ä m n a d e s t i a en organisation som heter » U t l a n d s s v e n s k a r n a s förening», t m v i l k e n dessa f l y k t i n g a r sedan h a r att v ä n d a sig v i d behov av e k o n o m i s k hjaip. D e t s k e d d e efter att styreisen l ö r denna förening, som bl. a. bestar av 1 8 d i rektorer frän v å r a största industriföretag, h a d e gjort ett uttalande av följande l y d e l s e : »De,» — flyktingarna alltså — »finna det förståeligt nog förödmjukande — ej minst i det fallet, då de äro innehavare av större eller mindre sparkapital, som de icke kunna få transfererat — att använda sig av den allmänna fattigvården.»

A l l t s å , den h j ä l p f o r m som är den enda som står hjälpb e h ö v a n d e hederliga s v e n s k a m e d b o r g a r e till buds den dugde inte åt politiskt och e k o n o m i s k t b a n k r u t t e r a d e t y s k a ä v e n t y r a r e a v svensk p å b r å .

D e t förtjänar också att som jämförelsemateriel när det gälier o l i k a slags behandling av u t l ä n n i n g a r p å m i n n a o m fallet Senise, italienaren som stod åtalad bl. a. för spioneri, u t l ö r i för t y s k r a k n i n g . H a n slapptes av m y n d i g n e t e r na mitt under rattegängen o c h lämnades t i l l f ä l l e att smita ur landet.

T i l l h e m l i g a polisens underlåtenhetssynder hör också skandalen m e d B r o m m a f l y g f ä l t , som under h e l a kriget stod under t y s k k o n t r o l l , utan att den s v e n s k a polisen l y c k a d e s u p p t ä c k a detta förrän den t y s k a n a z i s m e n v a r krossad. D ä r m e d k a n v i p å den svenska polisens s k u l d k o n t o s k r i v a u p p ä v e n nedskjutningarna hösten 1 9 4 3 a v

t r a f i k f l y g p l a n e n G l a d a n och G r i p e n , med de m ä n n i s k o liv som g i c k f ö r l o r a d e .

S v e n s k a hemliga polisen u p p r ä t t h ö l l regelrätta förbindelser med t y s k a G e s t a p o ä n d a fram till april m å n a d 1 9 4 5 . Senast v i d årets riksdag beviljades visst anslag till den v i d tiden för anslagets beviljande a v nazisterna behärskade internationella kriminalpoliskommissionen och k r i m i n a l t e k n i s k a anstalten i S t o c k h o l m u p p r ä t t h ö l l radioförbindelse med en gestapocentral i Berlin ä n d a till sommaren 1 9 4 3 .

M y c k e t av v a d m a n företagit sig under krigsåren strider mot grundlagen. E x e m p e l v i s å t g ä r d e r n a m o t pressfriheten, k r ä n k n i n g a v den personliga friheten utan domstolsf ö r f a r a n d e , sättet för tillkomsten av h e m l i g a polisen, instruktionerna för densamma, dess finansiering o. s. v .

D e organ som har till u p p g i f t att ö v e r v a k a lagarnas efterlevnad, nämligen riksdagens justitie- o c h militieombudsmän och dess konstitutionsutskott, har låtit lagrötan ha sin g å n g .

Justitieombudsmannens u p p g i f t är att ö v e r v a k a ämbetsoch tjänstemännens sätt att t i l l ä m p a l a g a r och förordningar, militieombudsmannen har samma u p p g i f t v a d det gäller officerarna. Konstitutionsutskottets främsta uppgifter är att se till att regeringen inte k r ä n k e r g r u n d l a g a r n a .

M e n trots allt som skett har ingen av dessa institutioner funnit anledning att ingripa. Justitieombudsmannen har t. o. m. i några fall f ö r k l a r a t sig f ö r h i n d r a d att ge besked i k l a g o ä r e n d e n med den m o t i v e r i n g e n , att han varit förhindrad att göra detta, e m e d a n d e h a n d l i n g a r det rört sig o m v a r i t hemligstämplade.

M e d en sådan u t v e c k l i n g blev ä v e n p å det konstitutionella området g o d t y c k e t satt i rättsäkerhetens ställe på ett i svensk historia hittills o k ä n t sätt. O c h k o n stitutionsutskottet, v a d skulle m a n k u n n a v ä n t a av detta, det bestod ju av representanter för de partier, v i l k a ett för alla och alla för ett är gemensamt a n s v a r i g a för lagrötan o c h dess utbredning.

F r å g o r av här berört slag b l e v ställda i utskottet först

efter att kommunisterna efter valsegern i fjol k u n d e tillt v i n g a sig representation i detsamma. M e n utskottet har v ä g r a t att a l l v a r l i g t b e f a t t a sig m e d dessa frågor.

U n d e r den tid denna u t v e c k l i n g fortgick v a r därtill en statlig institution av hittills o k ä n d t y p v e r k s a m , nämligen den s. k. informationsstyrelsen. Informationsstyrelsens n a m n är fullständigt missvisande, den informerade n ä m l i g e n inte svenska f o l k e t om v a d som skedde, dess h u v u d u p p g i f t v a r i stället att dölja v a d som skedde.

Kommunistiska förslag för demokratin, mot reaktionen.

E n d a s t ett i riksdagen representerat parti står utan m e d a n s v a r för alla de o d e m o k r a t i s k a , g r u n d l a g s v i d r i g a och r e a k t i o n ä r a åtgärder som v i d t a g i t s . D e t t a parti är k o m m u n i s t i s k a partiet. D ä r f ö r har k o m m u n i s t i s k a partiets representanter k u n n a t tala fritt och ställa de förslag, som v a r i t n ö d v ä n d i g a . P a r t i e t har också gjort sin plikt i detta avseende. I alla de frågor som o v a n nämnts och i fler därtill har k o m m u n i s t e r n a påtalat f ö r h å l l a n d e n a och ställt k r a v o m rättelse.

V i d granskningen av justitie- och militieombudsmännens berättelser f r a m f ö r d e kommunisterna k l a n d e r mot justitieombudsmannens sätt att fullgöra sina u p p d r a g Därtill har k o m m u n i s t e r n a motionerat om att justitieombudsmannainstitutionen skulle effektiviseras för sina upp gifter g e n o m att förstärka densamma m e d l e k m a n n a r e p ivsentanter, v i l k e t förslag d o c k a v v i s a d e s av riksdagen. 1 s ä r s k i l d m o t i o n föreslog k o m m u n i s t e r n a att informanonsstyrelsen skulle a v s k a f f a s . I detta fall v a n n de framgång i det att riksdagen biföll den k o m m u n i s t i s k a motion e n och beslutade att informationsstyrelsen i h u v u d s a k skulle u p p h ö r a m e d sin v e r k s a m h e t fr. o. m. den i juli 1 9 4 5 , v i l k e t b e t y d d e en stor förändring till det bättre i mörkläggningsf rågan.

B e t r ä f f a n d e de baltiska fascisterna föreslog k o m m u n i s Riksdagspolitik

17

terna en sådan ändring i lagen om återställandet av fart y g e n så att inga möjligheter att f å betalt för dessa skulle f o r e n g g a l ö r a e m som påstod sig v a r a ägare till fartygen med mindre än de företedde b i n d a n d e bevis för att f a r t y g e n v e r k l i g e n v a r deras e g e n d o m . V a d gäller de s. k . utlandssvenskarna y r k a d e k o m m u n i s t e r n a a v s l a g p å de särskilda hjaiprormerna och att erforderlig hjälp till dessa i stället skulle lämnas under s a m m a former som gäller andra h j ä i p b e h ö v a n d e och således h a n d h a v a s av de statliga f l y k u n g m y n d i g h e t e r n a r e s p e k t i v e de socialv å r d a n d e m y n d i g h e t e r n a . B å d a dessa förslag avslogs.

K o m m u n i s t e r n a ställde f r å g a n o m spionen Senise i riksdagen genom en interpellation m e d spörsmålet: » V e m har g i v i t den för spioneri åtalade italienaren Senise utresetillstånd o c h av v i l k e n anledning har detta tillstånd beviljats?» l m e r p e l l a t i o n e n biev b e s v a r a d utan att frågan d ä r m e d blev k l a r l a g d .

N ä r regeringen i år begärde anslag till internationella kriminalpoliskommissionen fäste k o m m u n i s t e r n a riksdagens u p p m ä r k s a m h e t på a u denna v a r b e h ä r s k a d av nazister. Statsrådet Erlander framhöll då att det v a r riktigt att man sedan tiden långt före kriget utbetalade en summa a v 6 0 0 francs om året till denna organisation, men tillade att det inte haft några p r a k t i s k a konsekvenser att beslutet b l i v i t bestående sedan denna organisation b l e v nazistisk. A n s l a g e t hade endast formell innebörd. Senare visade det sig att anslutningen haft en m y c k e t praktisk innebörd i det att den svenska polisen ä n d a fram till den 9 april i år m o t t a g i t och v e r k s t ä l l t Gestapos order om efterspaning i S v e r g e av personer som l y c k a t s u n d k o m m a de nazistiska b ö d l a r n a . N ä r detta avslöjades måste statsrådet Erlander i en k o m m u n i k é till pressen meddela, att hans uppgifter i riksdagen »icke helt täckte v e r k l i g heten».

K o m m u n i s t e r n a k r ä v d e hos konstitutionsutskottet åtgärder mot statsrådet Erlander därför att han enligt egna u p p g i f t e r i pressen låtit förstöra en del av de register, som hemliga polisen u p p r ä t t a t ö v e r antifascister, samti-

digt som en särskild kommission b l i v i t tillsatt för att undersöka polisens v e r k s a m h e t . E t t d y l i k t förfaringssätt v o r e g i v e t v i s l i k t y d l i g t med undanröjandet av bevis m o t a n k l a g a d e . Inför kommunisternas attack ä n d r a d e statsrådet sin u p p g i f t till att endast avskrifter av f ö r t e c k n i n g arna skulle ha b l i v i t förstörda. S v e r g e u p p r ä t t h ö l l in i det sista s. k. n o r m a l a och v ä n s k a p l i g a förbindelser m e d N a z i t y s k l a n d och u p p r ä t t h ö l l därtill en »neutralitetspolitik», som i realiteten b e t y d d e f a v ö r e r till n a z i r e g i m e n . S o m e x e m p e l p å sistnämnda p o l i t i k k a n påminnas o m den olik a b e h a n d l i n g för v i l k a t y s k t respektive allierat f l y g ö v e r svenskt territorium b l e v utsatt. I n n a n d e t v a r fullt klart att T y s k l a n d måste f ö r l o r a kriget, besköts aldrig t y s k a f l y g p l a n som f ö r e t o g otillåtna f l y g n i n g a r ö v e r svenskt territorium, u t a n föregående v a r n i n g m e d v e r k ningseld. Först när det blev k l a r t , att T y s k l a n d måste förlora k r i g e t , förändrades d i r e k t i v e n för l u f t v ä r n e t . M a n börja skjuta s k a r p t , denna f ö r ä n d r i n g ägde o c k s å r u m v i d den t i d p u n k t , då T y s k l a n d s behov av s v e n s k t luftrum b l i v i t mindre, o c h då den allierade l u f t o f f e n s i v e n mot T y s k l a n d stegrades i accilererat t e m p o . D ä r f ö r b l e v i verkligheten de s k ä r p t a instruktionerna för l u f t v ä r n e t ett stöd för T y s k l a n d och en stöt m o t de allierade. K o m munisterna v ä n d e sig e m o t att svenskt l u f t v ä r n skulle g ö ra sitt för att bistå v å r a broderfolks f ö r t r y c k a r e , m o t att de skulle tjänstgöra som T y s k l a n d s f ö r s t a f ö r s v a r s linje m o t angripande allierat f l y g och mot att det skulle utföra den h ä m n d g ä r n i n g , som t y s k a r n a ej s j ä l v a förm å d d e u t f ö r a m o t allierat f l y g , som l ä m n a t t y s k t territorium. K o m m u n i s t e r n a ställde redan v i d riksdagens början i interpellation f r å g o r n a : H a r regeringen för a v sikt att ö v e r v ä g a f r å g a n o m ett a v b r y t a n d e a v de d i p l o m a t i s k a förbindelserna m e d T y s k l a n d ? H a r regeringen ö v e r v ä g t frågan om en sådan f ö r ä n d r i n g a v i n s t r u k t i o nena för luftvärnet, att verkningseld inte l ä n g r e riktas mot allierat f l y g som passerar ö v e r svenskt o m r å d e ?

Rättsäkerhetens äventyrande.

P å förslag av regeringen beslutade r i k s d a g e n en sådan inskränkning a v ö v e r k l a g n i n g s r ä t t e n att endast sådana d o m a r , v i l k a innebär minst ett års straffarbete eller internering, får fullföljas hos H ö g s t a D o m s t o l e n . I ö v r i g a fall k r ä v e s tillstånd till ö v e r k l a g n i n g , v i l k e t skall meddelas a v H ö g s t a D o m s t o l e n själv. K o m m u n i s t e r n a y r k a d e i motion a v s l a g på denna i n s k r ä n k n i n g i k l a g o r ä t t e n , men riksdagens majoritet biföll regeringsförslaget.

Rösträtts- och valbarhetsbestämmelserna.

B l a n d kommunistiska motioner, a v s e d d a att u t ö k a dem o k r a t i n i svenskt samhällsliv, k a n ä v e n nämnas förslagen o m att valbarhetsåldern för innehav av k o m m u n a l a u p p d r a g skulle sänkas från 2 5 till 2 3 år o c h att det skattestreck, som inneburit att all k o m m u n a l s k a t t skulle v a r a betald för att vederbörande skulle få inneha k o m m u n a l t u p p d r a g , skulle slopas. B å d e dessa förslag bifölls av riksdagen. Dessutom beslutade riksdagen att slopa de k o m m u n a l a utskyldsstreck som tidigare b e r ö v a t dem, v i l k a inte betalt minst ett av de tre sista årens k o m m u n a l u t s k y l d e r , rösträtten. Ä v e n fattigvårdsstrecket slopades.

Ännu är lagrötan inte utrensad.

En del f r a m g å n g a r vanns under 1 9 4 5 års r i k s d a g i k a m pen m o t reaktionen och för d e m o k r a t i n . M e n ännu återstår m y c k e t innan l a g r ö t a n k a n betraktas som utrensad ur svenskt samhällsliv. D e t är s y m t o m a t i s k t , att i den n y a regeringens p r o g r a m f ö r k l a r i n g nämndes inte med ett ord något om uppresning av fascismen i detta land.

Per A l b i n H a n s s o n och hans m ä n spekulerar t y d l i g e n i att det skall v a r a möjligt att b a r a s t r y k a ö v e r och gå v i dare in i s. k. normala tider. A t t tillåta detta v o r e likt y d i g t med att o v e r k s a m t b e v i t t n a hur grunden lägges

till n y a k r i g och det v o r e l i k t y d i g t med att S v e r g e skulle tillåtas att spela rollen a v f r i d l y s t o m r å d e t i l l s k y d d för fascisterna i en v ä r l d i ö v r g t där f o l k e n n u beslutsamt gått p å jakt för att utrota k o n c e n t r a t i o n s l ä g r e n s och likfabrikernas organisatörer och deras a n h ä n g a r e . :

3 Den ekonomiska politiken

A v landets deklarerade förmögenherer p å ö v e r 2 0 . 0 0 0 k r o n o r äger 1 procent av befolkningen hälften, 2 4 procent a v m e d b o r g a r n a delar den andra hälften. 75 procent av m e d b o r g a r n a äger mindre än 2 0 . 0 0 0 kronor,, det stora flertalet av dessa äger ingenting. S a m t l i g a inkomster är så fördelade att 2 0 procent av i n k o m s t t a g a r n a tar den ena hälften, 8 0 procent av i n k o m s t t a g a r n a delar den andra hälften. K o m m u n i s t e r n a utgår från dessa f a k t a när de ställer sina förslag om att arbetarrepresentanterna i riksdagen skall utnyttja sin majoritetsställning for genomförandet av åtgärder, som syftar till ekonomisk demokrati.

Metallkonflikten.

U n d e r v e r k s t a d s k o n f l i k t e n föreslog k o m m u n i s t e r n a att riksdagen skulle utnyttja förfogandelagen för att framt v i n g a ett igångsättande av p r o d u k t i o n e n i till Sverges verkstadsförening anslutna i k o n f l i k t i n v e c k l a d e företag m e d tillämpning av de av arbetarna b e g ä r d a lönerna och arbetsvillkoren. Förslaget mötte ett frenetiskt motstånd såväl i som utanför riksdagen. A n d r a k a m m a r e n v ä g r a d e också remiss på den v ä c k t a motionen, men u n d g i c k ändå inte att behandla frågan enär k o m m u n i s t e r n a då v ä c k t e s a m m a fråga i form av en interpellation.

Landsorganisationens ledning protesterade m o t försla-

get i ett uttalande, i v i l k e t framhölls att statsmakterna »inte borde b l a n d a sig i f a c k l i g a angelägenheter». M a n framhöll i riksdagen art v a d kommunisterna föreslagit var »något för v å r t l a n d o k ä n t och f r ä m m a n d e » , att statsmakterna måste v a r a »neutrala» i arbetskonflikter o. s. v .

G e n t e m o t denna argumentering p å v i s a d e kommunisterna, att ett eventuellt statligt ingripande i denna k o n f l i k t och lönefråga sannerligen inte v a r någon n y h e t . D e t n y a skulle i så fall v a r a , att ingrepnet skulle k o m m a att riktas m o t arbetsgivarnas intressen. T y hittills har m å n g a åtgärder vidtagirs p å den e k o n o m i s k a politikens o m r å d e av regering och riksdag, men åtgärderna har riktat sig mot arbetarpartens intressen. K o m m u n i s t e r n a erinrade i det s a m m a n h a n g e t om att vi här i landet h a r exempelvis en lag om k o l l e k t i v a v t a l och arbetsdomstol jämte v a r sellag, v i l k a s väsentliga betydelse ligger däri, att de försvårar arbetarnas k a m p för bättre löner. V i har tjänstepliktsl?g och lagen om begränsning av d y r t i d s t i l l ä g g å lön och pension.

V i har statsmakternas g e n o m t r u m f a d e lönestoppsprinciper, som r k t a r sig mot arbetark assen. D e t gällde alltså icke att införa några n y a principer i den e k o n o m i s k a politiken, det gällde endast att nu a n v ä n d a statens m y n dighet åt ? n d r a hållet, m o t arbetsgivarna, sedan den tidigare ensidigt a n v ä n t s m o t arbetarna.

K o m m u n i s t e r n a erinrade v i d a r e om regeringens ingrepp mot arbetarna v i d sockerbrukskonflikren, om den tilll ä m p n i n g a v tjänstepliktslagen, som på sin tid skedde m o t b y g g n a d s a r b e t a r n a o. s. v . D e socialdemokratiska riksdagsmännen s k i l d e s därtill inför den besvärliga frågan, hur m a n skulle k u n n a » f ö r v e r k l i g a socialismen p å fredlie v ä g med p a r l a m e n t a r i s k a medel» o c h samtidigt fasthålla v i d principen om art icke ingripa till arbetarnas förmån m o t dem, som nu har m a k t e n i och m e d att de har äganderätten till p r o d u k t i o n s m e d l e n .

1

Mot fullmaktslagarna.

K o m m u n i s t e r n a fasthöll alltså v i d k r a v e t o m att förfogandelagen skulle tillämpas mot arbetsgivarna i v e r k stadsföreningen. S a m t i d i g t motionerade de o m att en rad andra lagar skulle a v s k a f f a s eller reformeras. S å l u n d a y r kade de a v s l a g på regeringens förslag o m fortsatt giltighet a v lagen om tjänsteplikt, p å lagen o m inskränkningar i arbetstidslagens bestämmelser, på lagen o m begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension och de y r k a d e på a v s k a f f a n d e t av varsellagen.

Lagen om tjänsteplikt innebär att en arbetare k a n åläggas arbeta i v i l k e t y r k e som helst och i v i l k e n ort som helst inom landet mot lön, som k a n bestämmas av statsmakterna. Straffbestämmelserna i tjänstepliktslagen innebär att arbetare k a n dömas till dagsböter eller fängelse upp till ett h a l v t år bl. a. av den orsaken att arbetaren »åsidosätter sina förpliktelser mot arbetsgivaren eller f ö r g å r sig m o t denne». Lagen stadgar således stränga straff för den arbetare, som »förgår sig» mot arbetsgivare, men har ingen straffbestämmelse för arbetsgivare som förgår sig m o t arbetare, M e d stöd av denna la<* skulle en reaktionär regering kunna sätta f a c k f ö r e n i n g a r n a ur funktion och diktera arbetsvillkoren på arbetsmarknaden.

G e n o m lagen om undantag frän bestämmelser rörande arbetstidens reglering har konungen tilldelats befogenhet att v i d k r i g eller krigsfara eliest v i d u t o m o r d e n t l i g a a v krig f ö r a n l e d d a förhållande förordna, att v a d i nedann ä m n d a lagar är stadgat icke skall ä g a t i l l ä m p n i n g : lagen om arbetsskydd, o m härbärgen för flottningsarbetarna, o m arbetstidens begränsning, om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av b a g e r i - och k o n ditoriarbete, sjöarbetstidstagen, skogshärbärgeslagen, lag om semester, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandel samt butiksstängningslagen. N ä m n d a lag gör alltså tilllämpningen av p r a k t i s k t taget alla arbetars k y d d s l a g a r beroende av konungens p r ö v n i n g .

Lagen om begränsning av dyrtidstillägg ä lön och pen-

non innebär, att o m en arbetsgivare i f o r m av d y r t i d s tillägg utbetalar en ersättning för i n t r ä f f a d d y r t i d , som överstiger v a d som i a l l m ä n h e t utbetalas till arbetstagare, så k a n statens l ö n e k o n t r o l l n ä m n d förbjuda detta. O m en arbetsgivare sedan utbetalar högre d y r t i d s t i l l ä g g än v a d iönekontrollnämnden bestämt, k a n såväl arbetsgivare som den arbetare, v i l k e n mottager lönen, dömas till fängelse upp till ett h a l v t år. L a g e n b e t y d e r i princip att man lagstiftat m o t arbetarnas möjlighet att genom en solidarisk s a m m a n h å l l n i n g k u n n a t t i l l t v i n g a sig en högre lön i form av högre d y r t i d s t i l l ä g g , på b e k o s t n a d a v arbetsgivarnas profit. Ä v e n om ett företags driftsresultat möjliggör utbetalande till de anställda a v en högre kompen* sation för dyrtiden, så k a n detta förbjudas. E n sådan lagstiftning r i m m a r m y c k e t illa mot innehållet i arbetar rörelsens efterkrigsprogram, där det b l . a. framhålles att »industriarbetare och andra, som fått ofullständig k o m pensation för prisstegringen under kriget, måste i första hand å t e r v i n n a 1 9 3 9 års reallöner, v a r e sig det sker genom att priserna f a l l a eller genom att penninginkomsterna ökas» och att »de breda lagrens andel i det totala produktionsresultatet måste ö k a s » . M a n k a n inte v i d krigsslutet gå in för g e n o m f ö r a n d e t av efterkrigsprogrammet och samtidigt g o d k ä n n a giltigheten av en lag av den principiella och p r a k t i s k a innebörd, som lagen om begränsning a v d y r t i d s t i l l ä g g å lön och pension har. T y när arbetarna går att f ö r v e r k l i g a e f t e r k r i g s p r o e r a m m e i k o m m e r de säkerligen att v a r a i b e h o v av handlingsfrihet ä v e n i s t r ä v a n d e n a a n hö''a lönerna i form av högre k o m p e n s a t i o n för d y r t i d e n . Så länge denna lag gäller är sådan strävan i princip b e t e c k n a d som kriminell h a n d ling.

O m de n ä m n d a l a g a r n a skulle tillämpas i hela sin utsträckning, k o m m e r detta att innebära l i v e g e n s k a p , som ej skulle stå den nazistiska arbetsfronten efter.

Varsellagen innebär att innan arbetsinställelse v i d t a ges skall underrättelse om åtgärden lämnas motsidan även

som förlikningsmannen sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början.

O l ä g e n h e t e r n a av dessa bestämmelser har uteslutande d r a b b a t den ena parten, nämligen arbetarna. O m man bortser från det absolut osannolika i att arbetsgivarna alltid skulle n ä m n a sina stridsåtgärder v i d deras rätta namn, l o c k o u t , trakkassering eller d y l i k t , är det uppenbart, att arbetsgivarnas organisationer ä n d o c k inte på något sätt a v denna lag hindras i sina aktioner mot arbetarna. M e n v i d m å n g a arbetsplatser följer m y c k e t stora olägenheter för arbetarna med ett bibehållande a v lagen.

A l l d e l e s speciellt k o m m e r detta i dagen inom b y g g n a d s branschen, där det m y c k e t ofta f ö r e k o m m e r att b y g g mästare eller entreprenörer är urståndsatta eller v ä g r a r att utbetala slutavlöningar till en arbetargrupp som avslutat sin del av b y g g n a t i o n e n . D e t finns fall där snickare, som gjort färdigt i ett b y g g e , v ä g r a t s sin s l u t a v l ö n i n g och därför tvingats att blockera v e d e r b ö r a n d e b y g g m ä s tare. D e n enda möjliga p å t r y c k n i n g s å t g ä r d dessa arbetare då förfogar över är att k v a r v a r a n d e arbetargrupper, målare, elektriker eller rörarbetare, beslutar om s y m patiaktioner för att t v i n g a fram en utbetalning av lönerna. Dessa arbetargrupper har då i de flesta fall själva inte m å n g a dagars arbete k v a r i b y g g e t , ibland 3, 4 eller 5 dagar. S k a l l de då tvingas att varsla om s y m p a t i a k t i o n e n sju d a g a r före så innebär ju detta att de före strejkens ikraftträdande hinner göra de arbeten färdiga, v i l k a s fördröjande skulle t v i n g a v e d e r b ö r a n d e att utbetala de intjänta lönerna.

R e d a n när lagen om kollektivavtal antogs av riksdagen år 1 9 2 8 uttalades a l l v a r l i g a f a r h å g o r för att dens a m m a skulle k o m m a att ensidigt d r a b b a arbetarklassen.

Erfarenheterna har också visat att k o l l e k t i v a v t a l s l a g e n s bestämmelser å ena sidan inte u t g ö r n å g o t som helst hinder för arbetsgivarna att försämra a v l ö n i n g s - och arbetsförhållandena för arbetarna under l ö p a n d e avtalsperioder, men har å andra sidan hindrat arbetarna från att v ä r j a sig m o t uppenbara ö v e r g r e p p från arbetsgivarnas

•-ida. D ä r f ö r motionerade kommunisterna om sådan ändring i denna lag så att den inte längre skulle f r å n k ä n n a arbetarna rätten att h ä v d a sina rätts- och intressefrågor.

Däremot föreslogs införandet a v bestämmelse o m plikt lör arbetsgivarna att v a r s l a viss bestämd tid före driftsinställelse och före å t e r u p p t a g a n d e t av n e d l a g d drift.

Från s o c i a l d e m o k r a t i s k t håll sökte m a n framställa det som en inkonsekvens från kommunisternas sida att de å ena sidan k r ä v d e förfogandelagens t i l l ä m p n i n g m o t arbetsgivarna i verkstadsföreningen, å andra sidan y r k a d e att vissa mot arbetarna r i k t a d e t v å n g s l a g a r skulle u p p hävas. K o m m u n i s t e r n a s svar b l e v : »Det gäller ju här en kamp mellan kapital och arbete, och i den kampen kan vi kommunister icke vara neutrala. Eller har arbetarna verkligen skickat sina representanter till riksdagen för att de skulle förhålla sig neutrala i kampen mellan kapital och arbete i dess mest tillspetsade former? N e j . det har arbetarna inte gjort!

De har i stället tänkt sig att med parlamentets hjälp kunna undanröja missförhållanden på alla livets områden, även på det ekonomiska området, och aldrig tidigare, vare sig under någon valrörelse eller på annat sätt, har man från socialdemokratiskt håll upplyst arbetarna om att man hyser en annan uppfattning.»

R i k s d a g e n v ä g r a d e att a n v ä n d a sig av förfogandelagen mot arbetsgivarna i verkstadsföreningen, men beslutade att bibehålla de t v å n g s l a g a r , som utgör ett ständigt hot m o t arbetarnas e k o n o m i s k a intressen, m o t deras organisationers rörelsefrihet o c h även mot deras personliga frihet Giltighetstiden för lagen om tjänsteplikt prolongerades med m o t i v e r i n g e n att »olika omständigheter, bl. a. av närings- och handelspolitisk art, talar för att den möjlighet till fördelning av arbetskraft, som tjänstepliktslagen giver, alltjämt bör förefinnas». Lagbestämmelserna om inskränkning i arbetstidslagarna prolongerades med motiveringen att b e h o v e t av p r o d u k t i o n s ö k n i n g och brist på arbetskraft fortfarande förefanns. L a g e n o m begränsning av dyr tidstillägg å lön och pension bibehölls med motiveringen att statsmakterna b e h ö v d e lagen som k o n t r o l l -

medel m o t lönerörelser. Varsellagen bibehölls m e d motiveringen att lagen »icke m e d f ö r n ä m n v ä r d a olägenheter för part som v i l l v i d t a g a arbetsinställelse». O c h kollektivavtalslagen bibehölls o f ö r ä n d r a d med m o t i v e r i n g e n att riksdagen inte kunnat finna några skäl för b e h o v a v förä n d r i n g a v lagen.

Statliga subventioner till industrin.

Statsmakterna har m e d dessa l a g a r s k a f f a t sig effektiva medel för att försvåra för arbetarna att höja sin e k o nomiska standard. S a m t i d i g t har regeringen under krigsåren i en för riksdagen och svenska f o l k e t hittills o k ä n d o m f a t t n i n g beviljat subventioner o c h e x t r a p r o f i t e r åt p r i v a t a industriföretag, v i l k a utfört speciella u p p d r a g för försvaret och folkhushållningen. S u b v e n t i o n e r n a har utg å t t i de mest skiftande former. E n s k i l d a företag h a r således anmodats uppföra n y a industrianläggningar, v i l k a senare förhyrts a v staten, v a r v i d h y r e s b e l o p p e t beräknats så högt att hela anläggningskostnaden betalats a v staten p å några få år, m e d a n företaget stannat i enskild ä g o .

A n d r a företag har fått direkta anslag, f ö r m å n l i g a statslån, speciella ekonomiska fördelar såsom överpris v i d leveranser, skattelättnader o. s. v .

Dessa anslag och subventioner har antagligen m o t i verats därmed att företagen sysslade med betydelsefulla beställningar för försvaret och folkhushållningen. E n regering, som har förfogandelagens m a k t m e d e l i sin hand, borde dock enligt kommunisternas mening ha k u n n a t tillgodose försvarets och folkhushållningens intressen utan att bevilja extraprofiter och stora e x t r a förmåner åt l e verantörerna. S å d a n a extraprofiter p å försvarsleveranser ter sig särskilt f ö r d ö m l i g a när de beviljades i en tid, då de djupa leden i form a v direkta o c h indirekta skatter och allmän standardsänkning b r i n g a d e stora offer för fosterlandets försvar. R i k s d a g e n b e v i l j a d e dessa anslag under a l l m ä n t formulerade budgetrubriker u t a n att få v e t a hur

stor del av anslagen som skulle gå till utbetalning av subventioner eller ö v e r p r i s till enskilda företag. I detta läge ställde k o m m u n i s t e r n a i en Interpellation till statsministern f r å g a n : » Ä r regeringen beredd att g i v a riksdagen en fullständig redogörelse för o m f a t t n i n g e n av och formerna för de subventioner, anslag, skattelättnader, överpriser och andra förmåner, som o l i k a departement under krigsåren b e v i l j a t p r i v a t f ö r e t a g v i l k a utfört u p p d r a g för försvaret, f o l k h u s h å l l n i n g e n o c h a n d r a grenar a v statsförvaltningen?»

Statsministern b e s v a r a d e Interpellationen, men k u n d e inte ge en sådan redogörelse. D e t fanns inte en enda siffra i svaret. H a n s excellens herr statsministern v a r inte beredd.

Sjöfolkets krigsriskersättning. Ä r 1 9 3 9 infördes lagen o m utbetalande av krigsriskersättning till sjömän. D ä r i stadgades, att krigsriskersättning skulle, i den m å n k o n u n g e n d ä r o m f ö r o r d n a d e , av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades r ä k n i n g . E n l i g t lagen ägde k o n u n g e n förordna, att av krigsriskersättningen, som skulle insättas hos postsparbanken, högst hälften skulle under v i l l k o r som k o n u n g e n ä g d e b e s t ä m m a innestå viss tid, ej ö v e r två ar. Å r efter år har k o m m u n i s t e r n a gått till a t t a c k mot denna u n d a n t a g s l a g s t i f t n i n g , v a r i g e n o m sjöfolket fräckt förvägrades att fritt disponera ö v e r just den del av lönen, som de erhöll som ersättning för insatserna a v sina l i v . i \ v e n i år u p p r e p a d e k o m m u n i s t e r n a k r a v e t o m att denna lag skulle slopas.

V i d a n t a g a n d e t av lagen framhölls att m a n ville »hjälpa de s v a g a naturerna så att de icke skulle k o m m a att falla o f f e r för spekulationer från personer, v i l k a söka draga ned sjömanskåren i socialt avseende och i andra hänseenden».

I år anförde riksdagen att »de skäl a v företrädesvis social natur, som åberopats för lagen v i d dess t i l l k o m s t , torde alltjämt v a r a f ö r handen» och beslutade att lagen skulle fortsätta att g ä l l a till o c h m e d den 3 0 juni 1 9 4 6 .

Beslutet fattades den 1 1 april 1 9 4 5 , den 8 juni s a m m a år fann regeringen för gott besluta att lagen icke skulle tilllämpas v a d gäller krigsriskersättning som belöper å tid efter den 3 1 maj 1 9 4 5 . D e »leda frestare», f ö r v i l k a riksd a g e n ville s k y d d a sjöfolket finns v ä l a n t a g l i g e n k v a r .

A t t regeringen detta till trots inte längre tillämpar lagen torde v ä l bero p å den k r a f t i g a opinionen m o t f ö r m y n d a r skapet som u t v e c k l a d e s inte minst från sjöfolket självt.

Inkomst- och förmögenhetsfördelningen.

Regeringen föreslog riksdagen att i s a m b a n d m e d anordnandet av allmän f o l k r ä k n i n g år 1 9 4 5 ä v e n utreda inkomst- och f ö r m ö g e n h e t s f ö r h å l l a n d e n a i landet. U p p giftsinsamlingen skulle i v a d avser i n k o m s t - och f ö r m ö genhetsstatistiken begränsas till ett representativt u r v a l o m f a t t a n d e o m k r i n g en tolftedel av b e f o l k n i n g e n . K o m munisterna däremot ansåg att i f r å g a v a r a n d e uppgifter b o r d e infordras från hela b e f o l k n i n g e n . D e f r a m h ö l l att redan ur den a l l m ä n n a s y n p u n k t e n att erhålla så stor k u n s k a p som möjligt om v å r t samhälles e k o n o m i s k a och sociala förhållanden måste en fullständig sådan statistik framstå såsom ö n s k v ä r d . D e t är ett groteskt förh å l l a n d e att de e n d a t i l l g ä n g l i g a f u l l s t ä n d i g a uppgifterna o m de p r i v a t a förmögenheternas storlek och fördelning h ä r r ö r a från år 1 9 3 0 — alltså från en t i d p u n k t 1 5 år t i l l b a k a . Ä v e n ur s y n p u n k t e n att statens e k o n o m i s k a p o litik, i detta s a m m a n h a n g närmast finanspolitiken, b ö r p l a n l ä g g a s och utföras p å rationellast m ö j l i g a sätt f r a m står en fullständig inkomst- och i ö r m o g e n h e t s s t a u s t i k såsom ö n s k v ä r d . S o m exempel p å det stora b e h o v e t av en fullständig förmögenhetsstatistik k a n anföras, att m a n v i d undersökningen a v förutsättningarna för o c h v e r k -

ningarna av en e n g å n g s s k a t t p å förmögenhet i h u v u d sak v a r h ä n v i s a d att l ä g g a uppgifterna från år 1 9 3 0 som g r u n d v a l för resonemangen o m skattens incidens för o l i k a iörmögenhetsklasser, y r k e s - och socialgrupper.

R i k s d a g e n a v s l o g det kommunistiska förslaget trots det uppenbara behov s o m föreligger av att få berörda fråga grundligt utredd.

4 Förstatligande ej att förväxla med socialisering i

I enlighet med sin klassamarbetsteori b e t r a k t a r sociald e m o k r a t e r n a den borgerliga staten såsom stående över klasserna. D e pekar på arbetarmajoriteten i riksdagen och påstår att arbetarna redan u t ö v a r den politiska m a k ten i landet. D e gör detta trots att de ännu inte använt denna sin majoritet för att i strid m o t de borgerligas vilja f a t t a ett enda ur k l a s s y n p u n k t v e r k l i g t betydelsefullt beslut. O c h när de i samarbete med de b o r g e r l i g a har förstatligat några j ä r n v ä g a r eller k r o g a r , då har de pekat på detta och sagt: »Vi socialiserar». D e b l a n d a r medvetet och i visst syfte ihop begreppen förstatligande och socialism och ger det förstnämnda namn av det sistnämnda.

K o m m u n i s t e r n a låter sig inte b l u f f a av detta och vill inte heller tillåta att arbetarmassorna b l u f f a s . A t t socialisera, det är inte att ö v e r f ö r a äganderätten till produktionsmedlen i en kapitalistisk stats ä g o . A t t socialisera, det är att l i k v i d e r a kapitalisternas e k o n o m i s k a m a k t och därmed l i k v i d e r a såväl deras klass som deras statsapparat, det är att överföra äganderätten till produktionsmedel och naturrikedomar till ett samhälle där arbetarna har tagit den politiska m a k t e n , d. v . s. till en socialistisk statsapparat.

K o m m u n i s t e r n a är ibland för förstatligande, ibland är de motståndare. K o m u n i s t e r n a v ä n d e r sig mot allt förstatl i g a n d e där syftet är att med statsmonopolet som medel ö k a utsugningen av konsumenterna.

Försäkringsrörelsens förstatligande.

1 pressen v a r i fjol stora annonser i n f ö r d a , i v i l k a annonsörerna åberopade frihetshjälten E n g e l b r e k t till stöd för sin näring. D e t v a r det m ä k t i g a försäkringskapitalet som sökte mobilisera E n g e l b r e k t mot k o m m u n i s t i s k a och s o c i a l d e m o k r a t i s k a motioner i riksdagen i v i l k a föreslogs, att försäkringsrörelsen skulle förstatligas.

I s a m b a n d med den e k o n o m i s k a u t v e c k l i n g e n h a r i vårt land a l l m ä n t accepterats åsikten, att staten och k o m m u nerna bör t i l l h a n d a h å l l a m e d b o r g a r n a vissa v a r o r och tjänster, endera m o t direkt betalning, genom bestridande ur a l l m ä n n a medel eller under en k o m b i n a t i o n av dessa bägge möjligheter. D e t har sålunda så s m å n i n g o m ingått i a l l m ä n n a m e d v e t a n d e t att gas och elektricitet, telefon och telegrafförbindelser m. m. uteslutande bör tillhandahållas av o f f e n t l i g a företag, ö v e r v i l k a m e d b o r g a r n a k a n ö v a k o n t r o l l genom de representativa f ö r s a m l i n g a r n a . Ingen politisk g r u p p o p p o n e r a r sig heller längre m o t att brandväsendet, polisväsendet eller den a l l m ä n n a folkpensioneringen helt omhändertas av stat och k o m m u n . U n d e r dessa f ö r h å l l a n d e n framstår det alltmera som en i n k o n sekvens att större delen av försäkringsväsendet f o r t f a r a n de bedrives av p r i v a t a företag och under sådana former att den f ö r s ä k r a d e allmänheten inte har n å g o n möjlighet att direkt ö v a i n f l y t a n d e ö v e r försäkringsföretagens förv a l t n i n g och v e r k s a m h e t i ö v r i g t . D e t är visserligen s a m att staten g e n o m försäkringspektionen u t ö v a r en viss k o n t r o l l e r a n d e m y n d i g h e t , men det p å denna v ä g åstadk o m n a i n f l y t a n d e t k a n icke anses tillfyllest.

K o m m u n i s t e r n a levererade med ett förkrossande sakmaterial bevis för att ö v e r l ä m n a n d e t av försäkringsverksamheten till det »enskilda initiativet» lett till en ohejdad u p p s k ö r t n i n g och till f ö r d y r i n g av försäkringskostnaderna g e n o m att ett oerhört stort antal försäkringsföretag tillåtas att b e d r i v a sin verksamhet. Enligt försäkringsinspektionens uppgifter o m »enskilda försäkringsanstalter år 1 9 4 2 » bedrevs detta år försäkringsverksamhet inom 3 — Riksdagrspolitik

33

riket a v sammanlagt 1 - 3 4 1 o l i k a b o l a g , v a r a v 1 4 1 svenska s. k . riksbolag, 1 7 7 läns- och h ä r a d s b o l a g , 9 8 1 sockenb o l a g samt 4 2 utländska b o l a g . V e r k s a m h e t e n o m f a t t a d e 2 1 o l i k a h u v u d g r e n a r av f ö r s ä k r i n g s v e r k s a m h e t .

D e n s a m m a n l a g d a premieinkomsten u p p g i c k år 1 9 4 2 till 5 2 7 miljoner kronor.

Försäkringsbolagens fonder u p p g å r till icke mindre än 5 miljarder. A v folkets pengar a v l ö n a s årligen 1 5 9 försäkringsdirektörer med s a m m a n l a g t 5 miljoner kronor.

Försäkringsbolagen representerar en synnerligen b e t y dande finansiell m a k t . D e n n a m a k t är u p p b y g g d på sparmedel som flutit in genom miljontals k a n a l e r från h u v u d parten a v alla inkomsttagare och förmögenhetsägare i landet. D e t enda sätt p å v i l k e t ett tillbörligt i n f l y t a n d e ö v e r försäkringsbolagens v e r k s a m h e t k a n beredas den breda folkmajoriteten är under n u v a r a n d e samhällsförhållanden g e n o m ett förstatligande av försäkringsrörelsen. H ä r igenom skulle också staten erhålla ett v i d g a t i n f l y t a n d e ö v e r k a p i t a l m a r k n a d e n , som k a n visa sig v a r a högst betydelsefullt med hänsyn till möjligheterna att g e n o m f ö r a de u p p s t ä l l d a riktlinjerna för efterkrigspolitiken.

E t t annat v i k t i g t spörsmål som i detta s a m m a n h a n g bör u p p m ä r k s a m m a s är frågan i v i l k e n utsträckning flera försäkringsformer än för n ä r v a r a n d e bör göras o b l i g a t o riska. L i k a v ä l som stat och k o m m u n tillhandahåller medb o r g a r n a visst b r a n d s k y d d borde de enligt kommunisternas mening tillhandahålla samtliga m e d b o r g a r e s k y d d mot de förluster som de k a n drabbas av genom brand.

S a m m a resonemang k a n tillämpas på s k y d d e t m o t v a t t e n skador, inbrott o. s. v . Ä v e n vissa andra försäkringsgrenar än de här n ä m n d a torde med fördel k u n n a göras obligatoriska. Ett förstatligande av försäkringsrörelsen skulle g i v e t v i s underlätta g e n o m f ö r a n d e t a v sådana obligatoriska försäkringar.

M e d stöd av bl. a. o v a n a n f ö r d a skäl föreslog k o m munisterna v i d årets riksdag att den skulle besluta o m en allsidig och s k y n d s a m utredning angående rationalisering och centralisering genom förstatligande av den p r i v a t a

försäkringsverksamheten. Ä v e n från s o c i a l d e m o k r a t i s k t håll v ä c k t e s en motion i s a m m a syfte. M o t i o n e r n a bifölls av riksdagen. S a m t i d i g t begärde riksdagen att regeringen s k y n d s a m t skulle låta utarbeta o c h f r a m l ä g g a förslag tili en provisorisk lagstiftning till förhindrande a v att n y a och ur det allmännas s y n p u n k t icke ö n s k v ä r d a försäkringsanstalter bildas eller redan bestående försäkringsföreföretag börja n y icke ö n s k v ä r d v e r k s a m h e t under den tid frågor r ö r a n d e försäkringsverksamhetens f r a m t i d a utformning är under utredning.

D e n a v riksdagen b e g ä r d a utredningen är redan tillsatt. K o m m u n i s t e r n a s representant i denna är riksdagsman N i l s H o l m b e r g .

Gruvfyndigheterna bör bli allmän egendom.

Ett annat o m r å d e där k o m m u n i s t e r n a framställde förslag o m förstatligande v a r i f r å g a o m g r u v o r n a . M i n e r a l t i l l g å n g a r n a är att b e t r a k t a som en a v landets v i k t i g a s t e n a t i o n a l t i l l g å n g a r . V a r f ö r skall rätten till deras e x p l o a tering l i g g a hos enskilda? Så är nu fallet inte endast när det g ä l l e r m i n e r a l t i l l g å n g a r i enskild ä g o , utan ä v e n när det gäller d y l i k a å a v staten ä g d m a r k , e x e m p e l v i s när det gäller l a p p l a n d s g r u v o r n a som exploateras av t r a f i k a k t i e bolaget G r ä n g e s b e r g - O x e l ö s u n d .

K o m m u n i s t e r n a föreslog redan år 1 9 3 7 att staten skulle f ö r e t a g a inlösen a v brytningsrätten v i d dessa g r u v o r , enär a v t a l s e n l i g a möjligheter då förelåg att göra detta.

T y v ä r r motsatte sig riksdag och regering förslaget att då inlösa g r u v o r n a . U n d e r tiden sedan dess, 1 9 3 7 - 1 9 4 4 , har L K A B redovisat i nettovinster och r o a l t y 3 8 5 miljoner kronor o c h m e d r ä k n a t skatterna är den direkta vinsten 5 7 7 , 8 miljoner kronor. I bolagets ställning har den väsentliga förändringen ägt r u m att ett obligationslån å 9 7 , 2 miljoner k r o n o r a v v e c k l a t s m e d a n en dispositionsfond a 68 miljoner k r o n o r t i l l k o m m i t . D e t t a t y d e r på en v ä l dig f ö r m ö g e n h e t s ö k n i n g D e n n a skulle nu, med a v d r a g

för 1 4 0 miljoner kronor, jämte g r u v o r o c h anläggningar ha v a r i t statens egendom om det k o m m u n i s t i s k a förslaget bifallits. R i k s d a g e n s a v s l a g av det k o m m u n i s t i s k a förslaget r ä d d a d e åt T G O ö v e r 4 0 0 miljoner k r o n o r på ett bräde.

I m o t i o n till årets riksdag u t v i d g a d e k o m m u n i s t e r n a sitt förslag om förstatligande till att o m f a t t a inte bara l a p p l a n d s g r u v o r n a , utan till att alla v i k i t g a r e mineralt i l l g å n g a r i landet skulle ö v e r f ö r a s i statlig besittning.

D e t t a förslag avslogs emellertid av r i k s d a g e n .

Den enskilda järnvägarnas förstatligande.

1 9 3 9 års riksdag antog ett principbeslut om förstatligande av de enskilda j ä r n v ä g a r n a . I beslutet förutsattes, att ö v e r f ö r a n d e t av dessa enskilda j ä r n v ä g a r i statens ägo skulle ske inom loppet av 5 år. T r o t s att 6 år nu förflutit sedan detta beslut fattades befinner sig f o r t f a r a n d e en fjärdedel av det svenska järnvägsnätet i enskild ä g o .

T i l l följd av biltrafikens minskning och den av krigsf ö r h å l l a n d e n a förorsakade ökningen av statens militära transporter har även de enskilda j ä r n v ä g a r n a kunnat notera en ö k a d person- och godsbefordran, v i l k e t medfört ö k a d e vinstresultat. S a m t i d i g t är det k ä n n e t e c k n a n d e för driften v i d de enskilda järnvägarna, att man u n d v i k e r alla väsentliga, av u t v e c k l i n g e n betingade och n ö d v ä n d i g a moderniseringar, troligen i a v v a k t a n på förstatligandet.

I anledning av dessa förhållanden framställdes i en k o m munistisk interpellation följande fråga till k o m m u n i k a tionsministern: »Finns inom k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n tet n å g o n mer eller mindre preciserad plan för inom v i l ken tid i enskild ägo återstående j ä r n v ä g a r k u n n a k o m m a att förstatligas, och är herr statsrådet i så fall i tillfälle att delge denna plan?»

I sitt svar angav kommunikationsministern krigsförhållandena som orsak till f ö r h a l a n d e t av att v e r k s t ä l l a riksdagsbeslutet av år 1 9 3 9 . H a n p å v i s a d e att under kriget

har j ä r n v ä g a r n a s inkomster stegrats, v i l k e t m e d f ö r t att högre priser begärts för b a n o r n a och att »en större k ä r v het inträtt i f ö r h a n d l i n g s l ä g e t » . K o m m u n i s t e r n a påvisade att v a d k o m m u n i k a t i o n s m i n i s t e r n anfört i själva v e r k e t var v ä r d e l ö s a argument till f ö r s v a r för f ö r h a l a n d e t av frågorna. D e t utgjorde i stället skäl för ett snabbt förstatligande. D e t motstånd m o t förstatligande, som reses av de enskilda ä g a r n a av j ä r n v ä g a r n a k a n b r y t a s genom tvångsinlösen och deras försök att u t n y t t j a det under krigsåren inträffade u p p s v i n g e t för j ä r n v ä g s t r a f i k e n för att trissa u p p inlösenpriserna k a n mötas med lagstiftning, i v i l k e n grunderna för ersättning fastställes.

K o m m u n i s t e r n a har i ö v r i g t understött de socialdemokratiska motioner som s y f t a t till ett förstatligande av stenindustrin, skoindustrin och handeln med bensin och brännoljor. I samtliga dessa frågor beslutade riksdagen om utredning.

S a m t i d i g t som k o m m u n i s t e r n a g a v sin anslutning till dessa förslag så underströk de, att om arbetarmajoriteten a n v ä n d e r sin majoritetsställning för att b e s t ä m m a om förstatligandet av vissa företag så måste m a n samtidigt tillse att ledningen för företagen blir av ett annat slag än v a d e x e m p e l v i s k u n g l i g a järnvägsstyrelsen och en del andra v e r k s styrelser nu är. Dessa t y c k s nämligen bl. a. genom sin p o l i t i k mot den anställda personalen göra allt för att misskreditera tanken på att staten skulle kunna göra n å g o t bättre än de enskilda.

Besluten om utredning i fråga om förstatligande av skilda näringsgrenar fattades av riksdagen trots ett frenetiskt motstånd från de borgerligas sida. Dessa m å l a d e under debatten socialiseringsspöket på v ä g g e n . T y v ä r r fick de d ä r v i d understöd från s o c i a l d e m o k r a t i s k t håll, i det att s o c i a l d e m o k r a t e n professor Lundstedt anförde följande k l a r t socialiseringsfientliga och m o t det egna partip r o g r a m m e t k l a r t stridande s y n p u n k t e r : »Sannolikt kan det inte påvisas någon grund till antagandet, att — annorlunda än i särskilda fall — slopandet av enskild drift vid företag av viss större räckvidd skulle leda till en allmän förbättring

a v vårt folks ekonomiska villkor. För egen del kan jag icke finna annat, än att det förhåller sig t v ä r t o m . . .

Jag har, herr talman, i detta anförande talat i full samklang med min socialdemokratiska åskådning.»

(Andra kammarens protokoll 17 januari 1945) »Börjar man med att utan särskilt kvalificerande grunder förstatliga producerande eller nyttighetsomsättande företag, så riskerar man, herr talman, med andra ord att öppna vägen för den allmänna socialiseringen och därmed också för den totalitära staten, vilket i högre eller lägre grad — j'ag kan inte fatta att det ligger till på annat sätt — måste leda till en viss likriktning och därmed till både tanke- och yttrandefrihetens nedtryckande.»

(Andra kammarens protokoll 29 juni 1945)

Professor L u n d s t e d t representerar f o r t f a r a n d e d e m o k r a t i s k a partiet i andra k a m m a r e n .

social-

5 För beskattning efter ekonomisk bärkraft

Höjning av skattefria avdragen.

P å skattepolitikens o m r å d e f r a m f ö r d e k o m m u n i s t e r n a en rad förslag syftande till en anpassning av beskattningen efter skattebetalarnas e k o n o m i s k a b ä r k r a f t . B l a n d dessa förslag k a n nämnas motioner om att de skattefria a v dragen skulle höjas m e d 4 0 procent. Förslaget motiverades med att s k a t t e a v d r a g e n bibehållits v i d s a m m a b e l o p p som tidigare, trots levnadskostnadernas stegring under krigsåren, v i l k e t lett till att stora grupper av de lägre inkomstt a g a r n a åläggas s k a t t e s k y l d i g h e t e r trots att de f a k t i s k t saknar s k a t t e f ö r m å g a . R i k s d a g e n s v a r a d e att m a n ville a v v a k t a förslag från den k o m m i t t é , som v a r i f ä r d med att utarbeta förslag till n y d y r o r t s g r u p p e r i n g , innan man tog ställning till frågan om s k a t t e a v d r a g e n . D e n n a k o m mitté a v l ä m n a d e sina förslag den 5 maj i år, v a r f ö r det finns anledning att å t e r k o m m a till f r å g a n v i d nästa års riksdag.

Omsättningsskatten.

V i d a r e u p p r e p a d e kommunisterna i år sitt ständigt återk o m m a n d e k r a v om att den för småfolket särskilt betungande omsättningsskatten skulle a v s k a f f a s . K r a v e t a v visades ä v e n nu, men riksdagen uttalade att den f ö r v ä n t a r att regeringenu, så snart det finansiella läget medger det,

v i d t a g e r åtgärder för att a v v e c k l a denna form.

beskattnings-

Värnskatten.

B e t r ä f f a n d e v ä r n s k a t t e n motionerade k o m m u n i s t e r n a om att skattebetalare med en beskattningsbar inkomst som understiger 3 . 0 0 0 kronor helt skulle befrias från erlägg a n d e t a v v ä r n s k a t t . Förslaget avslogs m e d h ä n v i s n i n g till att försvarskostnaderna fortfarande är h ö g a .

Uttagande av särskild förmögenhetsskatt.

Men för en annan skattemotion, som kommunisterna u p p r e p a t år efter år, ernåddes äntligen en viss f r a m g å n g , nämligen för förslaget om uttagandet a v särskild förmögenhetsskatt. R i k s d a g e n beslutade i anledning av denna motion att i skrivelse till regeringen b e g ä r a en utredning o m under v i l k a former en sådaji skatt b ö r uttagas för att bidraga till täckning av under krigsperioden uppk o m n a utgifter. Beslutet fattades trots ett f ö r t v i v l a t motstånd från samtliga borgerliga partier, under v i l k e t man a n k l a g a d e socialdemokraterna lör att dessa nu inte e m drog sig för att bifalla k o m m u n i s t i s k a motioner i så v i k tiga och a v g ö r a n d e frågor. D e t framhölls att uttagandet a v en särskild förmögenhetsskatt vore l i k t y d i g t med konfiskering a v egendom. D e t är riktigt, men kommunisterna b e t r a k t a r för sin del en sådan å t g ä r d som s å v ä l ekonomiskt n ö d v ä n d i g , för att kunna lätta s k a t t e t r y c k e t på de lägre inkomsttagarna, som också såsom ö n s k v ä r d för att som ett led i u t v e c k l i n g e n fram emot ekonomisk demokrati utjämna förmögenhetsförhållandena. D ä r t i l l b e t r a k t a r de en k a p i t a l k o n f i s k a t i o n som m o r a l i s k t berättigad, efter det att kapitalisterna tillåtits att u t n y t t j a k r i g e t o c h krisen för att ytterligare ö k a sina förmögenheter. D e framhöll därför att arbetarmajoriteten i riksdagen äntligen bör a n v ä n d a sin ställning och sin m a k t för att genomföra

en skattepolitik, som b e t y d e r att arbetets frukter i större utsträckning än som nu är fallet k o m m e r ä v e n deras skapare och r ä t t m ä t i g a ägare till g o d o . U r dessa s y n p u n k t e r är riksdagens beslut i anledning av motionen om uttagande av förmögenhetsskatt att b e t r a k t a som ett gott framsteg.

Familjebeskattningen.

I en annan motion föreslogs att gift k v i n n a skulle få rätt att g ö r a a v d r a g för de v e r k l i g a kostnader hon haft för lejd arbetskraft v i d skötseln av hemmet under den tid inkomst f ö r v ä r v a t s samt att m a k a r skulle äga rätt till ett helt g r u n d a v d r a g v a r d e r a i respektive ortsgrupper.

Enligt n u v a r a n d e bestämmelser är nämligen v i d taxering till k o m m u n a l i n k o m s t s k a t t h u s t r u a v d r a g e t b e t y d ligt lägre än g r u n d a v d r a g e t , v i l k e t ju m e d f ö r orättvisa vid s. k . f a m i l j e b e s k a t t n i n g . R i k s d a g e n beslutade i anledning a v denna och a n d r a l i k n a n d e motioner att K u n g l Maj:t skulle företaga utredning och f r a m l ä g g a förslag syftande till en sådan ändring i beskattningsreglerna att f ö r v ä r v s a r b e t a n d e gift k v i n n a erhåller en bättre ställning i beskattningshänseende än v a d som nu är fallet.

Skattefrihet för krigsriskersättningen.

Krigsriskersättningen till sjömän, d. v . s. den del av a v l ö n i n g e n som sjömännen åtnjuter för att de riskerar sina liv i folkförsörjningens tjänst föreslogs bli helt skattefri. För n ä r v a r a n d e uttages s k a t t å hälften av krigsriskersättningen.

I n o m de ledande sjöfartsnationerna, U S A o c h E n g land, h a d e m a n t. o. m . före kriget helt eller delvis befriat sjöfolket från e r l ä g g a n d e av skatt. I D a n m a r k avs k a f f a d e m a n på hemställan a v sjöfolket skatteplikten för krigsriskersättningen redan första krigsåret. M e n den svenska riksdagen beslutade, med a v s l a g på den k o m m u -

nistiska motionen, att inte bara sjöfolkets egentliga lön utan ä v e n hälften av krigsriskersättningen också i fortsättningen skall beskattas.

Idrotten och nöjesskatten.

K o m m u n i s t e r n a f r a m f ö r d e förslag o m att nöjesskatten v i d a m a t ö r i d r o t t s t ä v l i n g a r skulle a v s k a f f a s . R i k s d a g e n a v s l o g förslaget under hänvisning till att 1 9 4 4 års skatteutredning a v l ä m n a t förslag till r e v i d e r i n g av bestämmelserna om nöjesskan, v a r f ö r man borde k u n n a v ä n t a förslag i frågan från K u n g l . M a j : t .

Skattelättnader för lungsjuka.

Slutligen föreslogs i en gemensam socialdemokratisk och kommunistisk motion att lungsjuka efter g e n o m g å n g en sanatorievistelse och k o n v a l e s c e n t t i d skulle få ratt att erhålla restitution å k r o n o - och k o m m u n a l u t s k y l d e r , som åligger vederbörande för de t v å senaste skatteåren före sjukdomens inträdande. R i k s d a g e n a v s l o g förslaget med h ä n v i s n i n g till planerna om att uttaga skatt v i d k ä l l a n , då m a n ansåg att de i motionen a v s e d d a svårigheterna för s k a t t e s k y l d i g a , som drabbats av l å n g v a r i g sjukdom, väsentligen skulle bli a v h j ä l p t a .

E n del beskattningsfrågor befinner sig nu under utredning a v » 1 9 4 5 års statsskatteberedning». K o m m u n i s t e r n a s representant i denna är C . H . H e r m a n s s o n .

6 Landsplanering

»Den huvuduppgift, som förestår, är att samordna den ekonomiska verksamheten till en planmässig hushållning, så att arbetskraft och materiella tillgångar stadigt utnyttjas för en effektiv produktion. En sådan samordning bör ske under samhällets ledning och med sådan inriktning, att enskilda intressen underordnas de mål, som samfällt eftersträvas.»

(Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.)

T i l l k o m s t e n och u t v e c k l i n g e n av v å r a städer, k ö p i n g a r och m u n i c i p a l s a m h ä l l e n samt a v stations- och industriorterna o c h ö v r i g a t ä t b e b y g g d a samhällen karakteriseras i sin helhet sett av planlöshet. E n del städer u t v e c k l a s till att bli så stora, att deras storlek m e d f ö r o f ö r d e l a k t i g a v e r k n i n g a r för s å v ä l i n v å n a r n a i dessa städer som för landet i dess helhet. A n d r a städer och orter däremot hindras i sin u t v e c k l i n g p å g r u n d av att de inte förfogar över t i l l r ä c k l i g t m e d l ä m p l i g m a r k för b y g g n a d s ä n d a m å l eller av att de inte f ö r m å r ö v e r b j u d a k o n k u r r e r a n d e k o m muner i f r å g a om f ö r d e l a k t i g a tomter och tomtpriser åt industriägare. I m å n g a fall u t v e c k l a s därtill tidigare blomstrande samhällen b a k å t p å grund a v att industriägare slår igen industriföretag. S å d a n a samhällen dömas till en b o r t t y n a n d e t i l l v a r o efter n å g r a av profitintressen dikterade o c h utan h ä n s y n till m e d b o r g a r n a s flertal och intressen u t f ö r d a p e n n d r a g a v m ä k t i g a industrimagnater och bolagsherrar.

Ett e x e m p e l på d y l i k t t i l l v ä g a g å n g s s ä t t g a v s för ö v r i g t när ledningen för H y l t e b r u k , det vill i realiteten säga

ledningen för S v e n s k a handelsbanken, a v krassa vinstintressen dikterade att driften v i d b r u k e t skulle nedläggas, v i l k e t föranledde en kommunistisk interpellation till statsministern i v i l k e n bl. a. frågades: » A v s e r regeringen att för riksdagen f r a m l ä g g a något förslag till förhindrande a v att p r i v a t a företag i framtiden genom att i koncentrationssyften nedlägga industrier ställa arbetare och anställd a u t a n försörjningsmöjligheter?» S v a r e t p å den frågan blev k o r t och k a l l t : »Regeringen har icke för a v s i k t att f r a m l ä g g a n å g o t förslag av det innehåll, interpellanten efterlyser. O m en driftkoncentration leder till e f f e k t i v a re p r o d u k t i o n , k a n den icke anses f ö r d ö m l i g » . Statsministern tillade att »vid en sådan rationalisering får icke de sociala hänsynen lämnas åsido», men h a n underlät att k l a r g ö r a hur de sociala hänsynen skall k u n n a bli tillg o d o s e d d a p å ett rättvist sätt, samtidigt som det p r i v a t a vinstintresset lämnas fritt spelrum.

M a n k a n p l a n l ä g g a varje enskilt t ä t t b e b y g g t samhälles u t v e c k l i n g med stöd av gällande stadsplanelagstiftning.

D e t t a betraktas som en angelägenhet för varje stad eller k o m m u n för sig. A t t sådan p l a n l ä g g n i n g sker är också utan t v i v e l n ö d v ä n d i g t . M e n om man erkänner detta som en n ö d v ä n d i g h e t , hur m y c k e t n ö d v ä n d i g a r e måste det då inte v a r a att utvecklingen i landet i dess helhet sker efter en viss bestämd plan, förestavad av vad folkförsörjningens, försvarets, transporförhållandenas och medbor'garvardens alla olika intressen kräver. N å g o n sådan p l a n l ä g g n i n g f ö r e k o m m e r dock inte från statsmakternas sida.

F ö r att en sådan enligt kommunisternas mening nödv ä n d i g p l a n l ä g g n i n g skall k u n n a ske och de i en sådan u p p d r a g n a riktlinjer k u n n a genomföras måste de enskilda m a r k ä g a r n a s o i n s k r ä n k t a b e s t ä m m a n d e r ä t t ö v e r m a r ken begränsas. Staten måste tillförsäkra sig förfoganderätten över all den mark, som är erforderlig för att bereda anläggningsmöjligheter för industri- och bostadsbyggnader i ae områden, där samhällsintressena kräver att de förläggas. D e n n a m a r k skulle sedan a v staten endast

utlämnas m o t tomträtt. A v de inkomster, som i f o r m av t o m t r ä t t s a v g ä l d e r i n f l y t a till staten, k u n d e sedan de utgifter bestridas, som blir erforderliga för att ge m a r k ä g a r na skälig ersättning för i n g r e p p e t i deras fria f ö r f o g a n d e rätt över m a r k e n .

Staten bör v i d a r e bestämma ö v e r m a r k o m r å d e n , som får utnyttjas för u p p f ö r a n d e t a v större industribyggnader för o l i k a ä n d a m å l o c h för tätbebyggelse av bostadshus.

O m statsmakterna s k a f f a d e staten sådan f ö r f o g a n d e och b e s t ä m m a n d e r ä t t över m a r k , som behövs för b y g g n a d s ä n d a m å l , så skulle planmässigheten v i d u t b y g g a n d e t a v städerna och ö v r i g a t ä t t b e b y g g d a samhällen inte längre b e h ö v a i n s k r ä n k a sig till v a d man nu k a l l a r »stadsp l a n e r i n g » . M a n skulle k u n n a g e n o m f ö r a en landsplanering.

M e d en sådan i n s k r ä n k n i n g av enskilda ägares förfog a n d e r ä t t ö v e r m a r k skulle följande frågor k u n n a lösas och f ö r d e l a r k u n n a ernås: 1 . I n d u s t r i a n l ä g g n i n g a r n a skulle k o m m a att bli placerade å de platser i landet där de ur folkförsörjningens, försvarets, t r a f i k f ö r h å l l a n d e n a s och befolkningspolitikens olika intressesynpunkter är n ö d v ä n d i g t att de förläggas.

2 . U p p k o m s t e n av sådana arbetslöshetsområden, som nu uppstår när industrier nedläggas, skulle k u n n a förhindras genom att statsmakterna dirigerar dit n y industri.

3. O m r å d e n a för u p p f ö r a n d e t av boningshus skulle utan h ä n s y n s t a g a n d e till k o m m u n a l a g r ä n s f ö r h å l l a n d e n a eller andra omständigheter k u n n a förläggas till de platser, som vore l ä m p l i g a s t ur s å v ä l h ä l s o s y n p u n k t som ur synpunkten av att industriernas b e h o v av arbetskraft blir t i l l g o d o sett.

4. T o m t j o b b e r i och enskilda m a r k ä g a r e s oförtjänta inkomster a v jordvärdestegring skulle u p p h ö r a .

5. E n n ö d v ä n d i g begränsning av storstädernas t i l l v ä x t skulle k u n n a g e n o m f ö r a s .

6. D e n osunda k o n k u r r e n s k a m p e n m e l l a n o l i k a städer och k o m m u n e r för att l o c k a industrin till respektive platser skulle u p p h ö r a .

7. En landsomfattande planenlighet i industri- o c h b o s t a d s b y g g a n d e t skulle f ö r e n k l a t r a f i k p r o b l e m e t o c h förbilliga transporikostnaderna, m ö j l i g g ö r a ett e f f e k t i v t utnyttjande av landets k r a f t t i l l g å n g a r , u n d e r l ä t t a lösandea v frågorna om vattenförsörjning och a v l o p p samt möjliggöra en god lösning av frågorna o m fritidssysselsättning och rekreation genom o r d n a n d e t av t i l l r ä c k l i g t antal l ä m p l i g t f ö r l a g d a fritidsreservat, nationalparker, idrottsplatser etc.

8. En planmässig och rationell fördelning a v industrin i landet skulle även v e r k a till fördel för jordbrukarnas avsättningsmöjligheter för sina p r o d u k t e r . A v e n s å skulle ett utnyttjande av o d l a d jord för b y g g n a d s ä n d a m å l i största utsträckning k u n n a förhindras.

9. Beredandet av möjlighet till en centraliserad planl ä g g n i n g av åsyftat slag skulle samtidigt k u n n a bli ett instrument för att utjämna de motsättningar som nu råder mellan stad och l a n d s b y g d , enär den skulle g ö r a det möjligt för statsmakterna att företa en hel del åtgärder i syfte att f l y t t a ut många stadens fördelar även till landsbygdens f o l k och därmed samtidigt utjämna pris- och ink o m s t f ö r h å l l a n d e n a i städerna och l a n d s b y g d e n . D ä r m e d skulle en landsplanering även bli ett e f f e k t i v t medel mot f l y k t e n från l a n d s b y g d e n .

M e d hänvisning till sådana skäl som nämnts föreslog k o m m u n i s t e r n a v i d årets riksdag att riksdagen skulle besluta o m utredning och förslag till inrättandet av ett centralt statligt organ för g e n o m f ö r a n d e t av en sådan landsplanering, som skisserades i motionen, samt därtill utredning och förslag om den n y a lagstiftning som v o r e erforderlig för att k u n n a tillerkänna det föreslagna planeringsorganet de befogenheter, som är n ö d v ä n d i g a för gen o m f ö r a n d e t av en landsplanering.

Som en y t t e r l i g a r e å t g ä r d för att a v l ä g s n a hindren för en sund u t v e c k l i n g av t ä t t b e b y g g d a orter föreslogs en sådan ä n d r i n g av e x p r o p r i a t i o n s l a g e n att i intet fall hinder av f o r m e l l art skulle m ö t a k o m m u n e n s s t r ä v a n att genom ö v e r f ö r a n d e t av m a r k i k o m m u n e n s ä g o p å l ä m p ligaste sätt o r d n a bostadsförhållandena p å orten. E n ä n d ring är n ö d v ä n d i g för att den p u n k t i arbetarrörelsens efterkrigsprogram skall k u n n a genomföras, som l y d e r : »För att jordvärdestegringen i städerna skall komma det allmänna till godo och ännu mer för att framtida saneringsarbeten icke skall försvåras på grund av bostadsbeståndets splittring på flera ägare, bör tomtmarker kommunaliseras och beståndet av hyreshus gradvis överföras i kommunal ägo.»

Ä v e n från s o c i a l d e m a k r a t i s k t håll f ö r e l å g en motion som s y f t a d e till en mera o m f a t t a n d e landsplanering o c h i en annan m o t i o n y r k a d e s från bondeförbundshåll p å v i d gade möjligheter att i samhällets ägo ö v e r f ö r a t o m t m a r k , som är n ö d v ä n d i g för städernas bebyggelse. R i k s d a g e n beslutade i anledning av dessa motioner att utredning skulle verkställas om samhällets b e h o v att bestämma markens a n v ä n d n i n g , v i l k a principer som bör ligga till grund för ersättningar för enskilda v i d intrång i eller f ö r v ä r v av dispositions- eller ä g a n d e r ä t t till m a r k samt v i l k a principer som b ö r a v a r a g r u n d l ä g g a n d e för beskattning av jordvärdestegring.

7 Hälsobostäder åt alla

»De stora brister i bostadstandarden som finns, betyder att folkhälsan är sämre än den kunde vara.

Vad som görs för att bereda bättre näringsförhållanden, höjd bostadsstandard och större grad av ekonomisk säkerhet åt dem som arbetar eller kommer att arbeta, är inte något som »belastar samhällsekonomin» det är i stället fråga om en investering för vinnande av ekonomiskt betydelsefulla syftemål.

Vore bostadsbeståndet i städernas inre saneringsmogna delar i samhällets ägo, skulle förnyelse kunna försiggå på ett väsentligt enklare och mera effektivt sätt.

Kostnaderna blir också större därför att enskilda ägare — av vilka flera nyligen köpt sina fastigheter — måste ersättas, när samhället beordrar rivning av äldre bebyggelse, som inte längre motsvarar moderna stadsplanetekniska krav, men som kan ha ett av spekulationen uppdrivet högt kapitalvärde.

Det blir därför i längden nödvändigt, att beståndet av privatägda hyreshus gradvis överföres i samhällets ägo, och likaså, att tomtmarker kommitnaliscras och lägges under tomträtt. Därmed undvikes också, att framtida tomtvärdestegringar ger anledning till oförtjänta inkomster åt enskilda.

Bostadstillgången bör hållas så riklig, att hyresstegringar i redan befintliga fastigheter härigenom motverkas. De kommunala myndigheterna måste vinnlägga sig om en sådan tomt- och stadsplane- och trafikpolitik, att tillgången på valbelägna och billiga tomter alltid blir tillräcklig. Produktionen av byggnadsmaterial behöver i vissa fall rationaliseras. I åtskilliga fall måste den befrias från element av monopolprisbildning, vil-

ket bör ske antingen genom konkurrerande produktion, som, om så erfordras, bör stödjas av staten eller genom att monopolistisk produktion övertages av statliga eller allmännyttiga företag».

(Arbetarrörelsens

efterkrigsprogram.)

1 en m o t i o n rörande ordnandet a v bostadsförsörjningen erinrade k o m m u n i s t e r n a o m sin sega k a m p för idén om att k o m m u n e r n a skall åläggas att svara för tillräcklig tillgång p å g o d a bostäder o c h att k o m m u n e r n a själva skall b y g g a och f ö r v a l t a dessa o c h u t h y r a dem till självkostnadspris. D e n n a t a n k e börjar nu att alltmera slå igenom. F ö r s l a g i denna riktning återfinns nu i arbetarrörelsens e f t e r k r i g s p r o g r a m . H y r e s g ä s t e r n a s riksförbund har tagit u p p s a m m a k r a v i »Hyresgäströrelsens bostadspolitiska e f t e r k r i g s p r o g r a m » . S a m t l i g a b y g g n a d s f a c k f ö r eningar i S t o c k h o l m o c h S v e n s k a M u r a r f ö r b u n d e t s senaste kongress har f r a m f ö r t s a m m a k r a v . E n m y c k e t bred folkopinion står alltså nu b a k o m de bostadspolitiska k r a v , som k o m m u n i s t e r n a tidigare ensamma k ä m p a t för.

D e t förtjänar särskilt u n d e r s t r y k a s att åtgärder i o v a n nämnd r i k t n i n g har som förutsättning en lösning a v b y g g nadsmaterialproduktionens stora problem. E n bostadsproduktion i större skala, än v a d som nu är fallet, k a n bli verklighet först i o c h med att samhället tar som sin uppgift att s k a p a en b y g g n a d s m a t e r i a l i n d u s t r i som t i l l g o d o ser b e h o v e t . B y g g n a d s m a t e r i a l e n måste förbilligas genom statliga ingripanden o c h inom landet befintliga r å v a r u tillgångar b ö r utnyttjas på så sätt att beroendet av utlandet elimineras.

K o m m u n i s t e r n a u p p r e p a d e v i d årets riksdag sina förslag i bostadsfrågan i följande fem punkter: 1 . A t t en generalplan utarbetas för rikets bostadsförsörjning att utföras a v härför l ä m p l i g statlig m y n d i g h e t i s a m v e r k a n m e d länsstyrelserna o c h k o m m u n e r n a .

2 . A t t en plan samtidigt utarbetas för inhemsk produktion a v b y g g n a d s m a t e r i a l i samhällelig regi.

4 — Riksdagspolitik

4.9

3. A t t städerna och k o m m u n e r n a å l ä g g a s att i egen regi med e k o n o m i s k stöd från staten u p p f ö r a t i l l r ä c k l i g t antal bostäder, v i l k a skall uthyras till självkostnadspris.

4. A t t de k o m m u n a l a m y n d i g h e t e r n a å l ä g g a s att inrätta k o m m u n a l b o s t a d s f ö r m e d l i n g .

5. A t t u t a r b e t a n d e t av planerna för bostadsförsörjningen och b y g g n a d s ä m n e s p r o d u k t i o n skulle ske i sådan takt, att de i form av p r o d u k t i o n e r skulle k u n n a f ö r e l ä g g a s årets riksdag.

Förslagen a v s l o g s med m o t i v e r i n g e n att »bostadssociala utredningen h a r att b e h a n d l a spörsmålet o m åtgärder för å s t a d k o m m a n d e av en planmässig bostadspolitik på längre sikt och k a n väntas inom k o r t a v g i v a sitt slutb e t ä n k a n d e , och b ö r n ä m n d a b e t ä n k a n d e a v v a k t a s , innan mera b e t y d a n d e avsteg från hittills f ö l j d a grundsatser beslutas av r i k s d a g e n » .

De höga hyrorna.

T i l l folkflertalets b o s t a d s b e k y m m e r hör inte endast trångboddheten, utan ä v e n de h ö g a h y r o r n a . Ingen k a n nämligen bestrida det f a k t u m , att h y r o r n a ligger alltför h ö g t i betraktande av det stora flertalets inkomster. D e familjer, som har det största behovet av moderna bostäder k a n i de flesta fall inte erhålla sädana på grund av e k o n o m i s k a skäl, o c h i den mån de s k a f f a r sig moderna bostäder, t v i n g a s de h y r a ut en del av lägenheterna för att k l a r a hyresutgiften. Följden blir t r å n g b o d d h e t . L ä g e t på h y r e s m a r k n a d e n är m y c k e t prekärt, v a r f ö r statsmakterna har all anledning att v i d t a g a åtgärder för att pressa ner h y r o r n a till en n i v å , som är bättre anpassad till folkflertalets inkomster.

O f f i c i e l l t har statsmakterna infört bestämmelser om hyresstopp och de statliga subventionerna utgår enligt sådana grunder, att hyrespriserna i n y u p p f ö r d a lägenheter inte skall överstiga den h y r e s n i v å , som gällde å res-

pektivc orter är 1 9 3 9 . 1 verkligheten är det d o c k sä, att b y g g n a d s l å n e b y r å n fastställer h y r o r , som i de n y b y g g d a fastigheterna ligger högre än 1 9 3 9 års h y r e s n i v å för lägenheter av jämförlig beskaffenhet och belägenhet. Därför ställde k o m m u n i s t e r n a i en interpellation till statsrådet E r l a n d e r följande f r å g a : » H a r statsrådet för avsikt att v i d t a g a några åtgärder för att å s t a d k o m m a er hyressänkning?»

Statsrådet b e k r ä f t a d e i sitt svar att b y g g n a d s l å n e b y rån fastställer h y r o r , som i de n y b y g g d a fastigheterna ligga högre än 1 9 3 9 års h y r e s n i v å . På frågan om han hade för a v s i k t att v i d t a g a några åtgärder för att å s t a d k o m ma en hyressänkning, h ä n v i s a d e han endast till att b o stadssocial a utredningen v ä n t a s f r a m l ä g g a ett b e t ä n k a n d e .

1 v i l k e t dessa frågor blir föremål för ett allsidigt övervägande.

Staten som tomtjobbare.

K o m m u n i s t e r n a v ä n d e sig även mot statens prispolitik vid tomtförsäljningar. N ä r staten försäljer m a r k till k o m muner u p p t r ä d e r den som en högst v a n l i g tomt jobbare.

Så försålde e x e m p e l v i s staten i år en del av kronoegendomen Bergshamra till Solna stad. E g e n d o m e n är t a x e r a d till ungefär 1 miljon k r o n o r . H ä l f t e n av den skulle nu säljas D e t v a r den mindre v ä r d e f u l l a delen, den med berg och s k o g v ä x t m a r k utan o d l a d jord, den a n d r a delen med u t m ä r k t a fält och v ä r d e f u l l a b y g g n a d e r behöll kronan. F ö r den förra och långt sämre delen betingade sig k r o n a n ä n d o c k ett pris av 2 , 8 0 0 , 0 0 0 k r o n o r eller n ä r a 3 gånger t a x e r i n g s v ä r d e t för hela e g e n d o m e n . H u r kunde man begära en sådan summa för denna m a r k ? Jo, man utgick icke frän vare sig t a x e r i n g s v ä r d e t eller andra acceptabla värderingsgrunder, man u t g i c k i stället ifrån de n u v a r a n d e h ö g a h y r o r n a i S t o c k h o l m s t r a k t e n och hade r ä k n a t ut hur m å n g a eldstäder som k u n d e u p p f ö r a s på detta o m r å d e . Sedan bestämdes k ö p e s u m m a n m e d utg å n g s p u n k t från v a n l i g a s t e spekulationspriset för tomt-

m a r k med det sålunda u t r ä k n a d e antalet eldstäder. v e r k a r som om den v ä n s t r a handen inte v e t v a d h ö g r a gör när staten på detta sätt i realiteten m e d ena handen m o t v e r k a r den sociala bostadspolitik, staten utför med den andra.

Dei den den som

Räntesänkningen borde utnyttjas för hyressänkning.

G e n o m beslut i februari 1 9 4 5 av f u l l m ä k t i g e i R i k s banken sänktes diskontot med en h a l v procent. D e n n a R i k s b a n k e n s å t g ä r d har fått till följd att de kreditinstitut, som lämnar lån mot säkerhet av första eller andra inteckningen i bostadsfastighet, sänkt låneräntan i mots v a r a n d e g r a d . Regeringen föreslog m o t s v a r a n d e räntesänkning för b y g g n a d s l å n i v i l k a slutligt beslut ej meddelats av b y g g n a d s l å n e b y r å n v i d t i d p u n k t för räntesänkningens i k r a f t t r ä d a n d e . K o m m u n i s t e r n a föreslog att räntesänkningen skulle tillämpas ö v e r hela linjen, så att h y resnivån skulle k u n n a sänkas i alla m e d stöd av statliga tertiär- och tilläggslån såväl tidigare som hädanefter u p p f ö r d a bostäder. Förslaget innebar en ä n d r a d målsättning för tertiär- o c h t i l l ä g g s l å n g i v n i n g c n så t i l l v i d a som statliga subventioner enligt förslaget skulle u t l ä m n a s för att å s t a d k o m m a en sänkning av h y r o r n a under den n i v å , vars ö v e r s k r i d a n d e i f r å g a v a r a n d e verksamheten hittills haft till syfte att förhindra.

R i k s d a g e n f ö r k l a r a d e i anledning av motionen, att en o m p r ö v n i n g av riktlinjerna och målsättningen för statens stödåtgärder till b o s t a d s b y g g a n d e bör k o m m a till stånd i samband med omställningen till fredsförhållanden. S a m t i d i g t f ö r k l a r a d e riksdagen att den inte utan närmare undersökning v a r beredd till slutgiltigt ställningstagande i frågan.

Bostadskvalitén får inte försämras.

K o m m u n i s t e r n a önskar eliminera bostadsbristen och sänka h y r e s k o s t n a d e r n a , m e n v ä n d e r sig m e d skärpa mot att m a n under å b e r o p a n d e av b e h o v e t av sänkta b y g g n a d s k o s t n a d e r u p p f ö r bostäder av sådan k v a l i t é att bostadsstandarden sänkes. D ä r f ö r y r k a d e k o m m u n i s t e r n a avslag p å ett i regeringsproposition framställt förslag om sådan ä n d r i n g i b y g g n a d s s t a d g a n , att den f ö r e s k r i v n a minsta rumshöjden skulle sänkas med 1 0 c m . L i k a s å y r k a d e k o m m u n i s t e r n a a v s l a g på en föreslagen u p p m j u k ning av bestämmelserna o m att boningsrums g o l v y t a inte får understiga 9 k v m . R i k s d a g e n beslutade d o c k b i f a l l a regeringsförslaget.

Bostadseländet i brukssamhällena.

D e alldeles särskilt b e d r ö v l i g a b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n a vid b r u k s s a m h ä l l e n a påvisades i en motion, som u t m y n n a de i förslag om att b o l a g e n skulle lagligen f ö r p l i k t a s att b i d r a g a till att de anställda arbetarna e r h ö l l o m ä n n i s k o v ä r d i g a bostäder. M o t i o n e n behandlades tillsammans med t v å motioner från s o c i a l d e m o k r a t i s k t håll angående lösningen a v industrins arbetarbostadsproblem o c h o m en förbättring av l a n d s b y g d e n s bostadsstandard. R i k s d a g e n beslutade i anledning a v dessa motioner att hos K u n g l .

M a j : t a n h å l l a o m u t r e d n i n g av b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n a på l a n d s b y g d e n och om f r a m l ä g g a n d e t för r i k s d a g e n av de förslag v a r t i l l utredningen k a n ge anledning.

8 En socialpolitik som tryggar existensminimum

»Eftersom fattigdomen starkt ökar hälsoriskerna, har man här ett ytterligare skäl till att förverkliga en minimistandard för hela folket.»

(Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.)

D e egendomlösas och fattigas liv präglas av en ständig oro. D e är för sitt uppehälle ständigt beroende av sin enda ägodel — arbetskraften. O c h ständigt är det n å g o t som hotar deras livsbetingelse. Å l d e r d o m e n r y c k e r o b e v e k l i g t närmare med påföljd att arbetskraften sinar.

A v och till blir det dålig m a r k n a d för arbetskraften med arbetslöshet som följd. Eller sjukdom eller o l y c k s f a l l t v i n g a r till sysslolöshet. E n v a r egendomslös som erinrar sig innehållet i sitt eget liv vet av erfarenhet att k o m m u nisterna har rätt när de säger: Den egendomlöses liv förf l y t e r i en ständig oro som förbittrar t i l l v a r o n och hindrar de arbetande från att ta ut den glädje o c h l y c k a som livet ä n d o c k k a n ha att ge.

U n d e r sådana förhållanden b e t r a k t a r k o m m u n i s t e r n a det som den allra första uppgiften för arbetarklassens företrädare i riksdagen, sedan dessa nu erhållit bestämmanderätten där, att eliminera orsakerna till den berättigade oro, som förbittrar tillvaron för folkets flertal.

D ä r f ö r vill de utan dröjsmål f ö r v e r k l i g a den p r o g r a m p u n k t i arbetarrörelsens efterkrigsprogram, som lyder sålunda:

»Den som blir tvungen till sysslolöshet skall därför icke vara utan inkomst. Han skall ha en inkomst, och han skall känna, att denna inkomst är hans rätt och icke en nådegåva.»

Svensk s o c i a l v å r d är m ä k t a i m p o p u l ä r . F r å g a n om hjälp från samhället leder nämligen tanken till b e h o v s p r ö v n i n g , återbetalningsskyldighet, fattigvårdsprocesser och förödmjukelser av alla de slag som nu är k n u t n a till det mesta a v s o c i a l v å r d e n . D e omskrutna reformer, som genomförts under de senaste 1 5 åren, har inte ä n d r a t på dessa f ö r h å l l a n d e n . Folkpensionerna har höjts, barnbidragen o c h moderskapspenningen har förbättrats, staten lämnar större bidrag till sjukkassorna, v i har fått arbetslöshetsförsäkring, pensionärshem, barnrikehus o. s. v .

M e n o v a n p å detta har vi ä n d o c k f a t t i g v å r d e n k v a r som en sista t i l l g å n g med dess b e h o v s p r ö v n i n g , återbetalningsskyldighet, fattigvårdsprocesser o c h allt g o d t y c k l i g h e t s förfarande, utan någon lagligen garanterad rätt till effektiv hjälp när hjälpbehov inträder.

Ingen a v de g e n o m f ö r d a reformerna garanterar existensminimum, därför har de tillsammantagna inte k u n n a t undanröja de fattigas orosanledningar. Resultatet av reformerna har egentligen endast b l i v i t , att staten tagit hand om en del a v försörjningen, men att man måste anlita f a t t i g v å r d e n för att f y l l a v a d som fattas i att k u n n a klara livhanken.

M a n v a r redan på 1 9 3 0 - t a l e t k l a r över att den svenska socialpolitiken r å k a t in i en å t e r v ä n d s g r ä n d . I december 1 9 3 7 tillsattes så s o c i a l k o m m i t t é n , som fick till u p p g i f t att göra en allmän ö v e r s y n av hela socialvården, att samordna s o c i a l v å r d e n och f ö r e n k l a den och att reda u p p förhållandena mellan socialvården och andra hjälpformer.

S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n har under åtta l å n g a år spelat rollen som bromsinrättning gentemot varje ansats att å s t a d k o m m a några v e r k l i g t betydelsefulla förbättringar.

Förslag som ställts b e t r ä f f a n d e förändringar i socialvårdslagstiftningen har a v v i s a t s med i n v ä n d n i n g e n : »Socialv å r d s k o m m i t t é sysslar med frågan, vi måste i n v ä n t a resultatet av dess arbete.» U n d e r tiden har k o m m i t t é n k r y s -

tar ur sig ett betänkande varje år, b e t ä n k a n d e n som b y g ger på v a d som är. M o t dessa l a p p v e r k säger k o m m u n nistiska partiet: Socialpolitikens uppgifter är att trygga medborgarna mot nödtillstånd av olika slag. U t g å e n d e från denna grundförutsättning vill kommunististiska partiet att varje medborgare skall tillförsäkras en minimiinkomst, tillräckligt stor för att g a r a n t e r a en d r ä g lig livsföring, att utgå v i d i n k o m s t b o r t f a l l på grund av ålderdom, o l y c k s f a l l , lyte, sjukdom, h a v a n d e s k a p , arbetslöshet och inkallelser till försvarstjänst. A l l sjukhusvård och t a n d v å r d göres kostnadsfri för d e n . enskilde medborgaren. K o s t n a d e r n a för barnens uppfostran utjämnas genom utbetalandet av o b l i g a t o r i s k a b i d r a g .

D ä r m e d skulle samhället också b i d r a g a till att lösa k v i n norna från de fjättrar, som nu i så stor utsträckning binder dem vid v a g g a n och spisen.

I varje k o m m u n tillsättes på v a n l i g v ä g en socialnämnd, som kan ersätta n u v a r a n d e fattigvårdsstyrelse, pensionsnämnd, familjebidragsnämnd, arbetslöshetsnämnd e v a d det gäller den k o n t a n t a understödsverksamheten, de statsunderstödda sjukkassorna o. s. v.

D y l i k a förslag mötas med i n v ä n d n i n g e n : D e t där låter ju v a c k e r t , men det är ställt endast i agitationssyfte, ty det k a n inte förverkligas av e k o n o m i s k a skäl. Samhället har inte råd att genomföra en d y l i k reform.

D e fattiga själva måste äntligen lära sig att inte falla för d y l i k a argument. T y hur är det för n ä r v a r a n d e ? Visst lever m å n g a i armod och pa svältgränsen, v i l k e t v ä l i så fall skall v a r a u t t r y c k för sparsamhet frän samhällets sida. M e n endast i undantagsfall, enligt påstående från dem som har makten aldrig, låter man någon medborgare s v ä l t a ihjäl. Å l d r i n g e n , den sjuke, den l y t t e och den arbetslöse lever på folkpension eller arbetslöshetshjälp, jämte f a t t i g v å r d s b i d r a g , b i d r a g från välgörenhetsorganisationer och bidrag från anhöriga. V a r f ö r skulle de då inte i stället k u n n a få leva på till sin storlek bestämda belopp, utbetalda ur statskassan i form av socialbidrag, tilldelade vederbörande som en dem lagligen tillkomman-

de rätt? Nationalekonomiskt spelar det ingen roll om åldringar, sjuka, invalider, arbetslösa och barn lever på kommunernas, anhörigas eller välgörenhetsorgaisationers pengar eller på statens pengar.

•Men», säger man, »de s o c i a l v å r d s b e h ö v a n d e s inkomstnivå, sådan den är i d a g , behöver höjas. H u r skall detta ske och på vems bekostnad?» Socialvårdsklientelets levnadsstandard skall höjas på de stora förmögenhetsägarnas och inkomsttagarnas bekostnad genom en för detta ändamål anpassad skattepolitik.

K o m u n i s t e r n a motionerade redan v i d årets riksdag om fastställandet av v a d som skall v a r a att anse som existensm i n i m u m , d. v. s. v a d som skall v a r a att anse som minim i k o s t n a d för en ur h ä l s o s y n p u n k t tillfredsställande levnadsstandard. A t t få detta fastställt i lag är absolut n ö d v ä n d i g t om v i vill k o m m a bort från det g o d t y c k l i g a förfarande, som för n ä r v a r a n d e tillämpas. D e n p å det sättet fastställda m i n i m i i n k o m s t e n skulle g i v e t v i s därtill v a r a s k y d d a d mot s å v ä l beskattning som införsel.

R i k s d a g e n a v v i s a d e motionen med m o t i v e r i n g e n , att man förutsatte att K u n g l . M a j : t skulle k o m m a med förslag i frågan.

Obligatoriska barnbidrag.

K o m m u n i s t e r n a v ä c k t e ä v e n förslag o m införandet av obligatoriska b a r n b i d r a g . Förslaget innebär en n y princip, nämligen principen om att varje barn som födes skall betraktas som tillgång för hela samhället. H i t t i l l s v a r a n d e princip har varit den, att barnen som föds är b a r a föräldrarnas, eller, i sämsta fall, endast moderns enskilda angelägenhet. Endast v i d u p p e n b a r l i g nöd har samhället e k o nomiskt intresserat sig för barnet. K o m m u n i s t e r n a f ö r f ä k tar en helt annan princip. D e vill underlätta för f ö r ä l d rarna att själva k u n n a v å r d a och fostra sina barn, men de vill samtidigt att samhället skall e r k ä n n a varje barns samhälleliga betydelse genom att redan från barnets födsel säkra ett visst existensminimum för detsamma.

Ä v e n detta förslag avvisades av riksdagen med motiveringen, att man väntar att 1 9 4 1 års befolkningsutredning inom kort skall k o m m a att f r a m l ä g g a sina förslag om barnkostnadernas fördelning med förslag bl. a. om a l l m ä n n a barnbidrag.

K o m m u n i s t e r n a s förslag om b a r n b i d r a g innebär att alla barn skulle tilldelas bidrag, oavsett föräldrarnas ink o m s t f ö r h å l l a n d e n s . D e t t a har v ä c k t viss opinion och undran, ä v e n från arbetarhåll. M a n har f r å g a t : » H u r kan k o m m u n i s t e r n a föreslå att de rika skall tilldelas understöd?» F r å g a n visar endast att man är bunden i g a m l a t a n k e b a n o r . M a n k a n inte k o m m a ifrån tanken o m de samhälleliga bidragens k a r a k t ä r av understöd efter beh o v s p r ö v n i n g . M a n tänker inte på att det här gäller att få en n y princip i tillämpning, en princip om b i d r a g utan u p p d e l n i n g av medborgarna i kategorierna b e h ö v a n d e och icke b e h ö v a n d e . K o m m u n i s t e r n a menar att förmånen barnbidrag skall gälla för alla barn. U t j ä m n i n g e n av ink o m s t f ö r h å l l a n d e n a bör icke ske genom att de rikas barn ställas utanför, det skall i stället ske med hjälp av en härför anpassad beskattningspolitik.

Socialpolitiken hör inte bygga på försäkringslinjen.

Förslaget om socialbidrag står i motsättning till den p å ett flertal områden tillämpade försäkringslinjen. V i har redan nu på denna linje u p p b y g g d a sjuk- och arbetslöshetskassor. Folkpensioneringen är också u p p b y g g d enligt försäkringslinjen i så m å t t o , att pensionsavgifter uttagas proportionellt efter inkomst.

A t t b y g g a u p p en socialförsäkring på rent försäkringsmässiga grunder är uteslutet. »Men,» säger m a n , »även om a v g i f t e r n a inte räcker utan staten måste t r ä d a till, så bibringas de försäkrade en större självkänsla om man följer försäkringslinjen».

Ja, t ä n k v a d självmedveten folkpensionären känner

sig när h a n får sin pension. H a n s egna b i d r a g ger h o nom nämligen, om han betaiar högsta a v g i f t under tiden frän sitt i8:e till sitt 65:te l e v n a d s å r m ö j l i g h e t och rätt till hela 1 6 7 kronor om året i pension. Resten utgöres av statliga eller k o m m u n a l a b i d r a g .

M o t i v e r i n g a r a v n ä m n t slag för försäkringslinjen är endast bevis för att anhängare a v densamma s a k l i g t sett intager m y c k e t s v a g a positioner.

Bosättningslån bör bli räntefria.

Statens bosättningslån skall nu förräntas efter fast, v i d lånets beviljande bestämd ränta. D e n n a r ä n t a är för de flesta lån bestämd till 4 procent. V i d a r e föreskrives att lånen skall v a r a återbetalda senast fem år efter utbetalandet.

K o m u n i s t e r n a föreslog att bosättningslånen skulle bli räntefria och att amorteringstiden skulle förlängas till 1 0 år. R i k s d a g e n a v v i s a d e förslaget om utsträckning av amorteringstiden med den egendomliga och v e r k l i g h e t s f r ä m m a n d e m o t i v e r i n g e n , att »kontrahenterna under de första åren av äktenskapet i allmänhet torde ha de bästa e k o n o m i s k a förutsättningarna för fullgörandet av lånev i l l k o r e n , v a r f ö r lånetiden bör göras r e l a t i v t k o r t » . Ä v e n förslaget om att lånen skulle utlämnas som räntefria sådana a v v i s a d e s .

Semesterlagens bestämmelse.

Semesterlagen reviderades på ett rätt o m f a t t a n d e sätt av 1 9 4 5 års r i k s d a g . I en del fall gick man d o c k inte tillräckligt g r u n d l i g t t i l l v ä g a v i d revideringen. S å l u n d a bibehölls bestämmelsen om att s. k. hemarbetare icke är berättigade att erhålla semester utan endast semesterlön.

K o m m u n i s t e r n a föreslog att dessa skulle jämställas med andra arbetstagare ä v e n i fråga om rätten till semesterledighet. V i d a r e är arbetstagare vid jordbruket jämte

därtill hörande binäringar o c h trädgårdsskötsel samt h e m biträden i lanthushåll u n d a n t a g n a från rätten att utfå sin semester i ett s a m m a n h a n g , v i l k e t k o m m u n i s t e r n a ville tillerkänna dessa grupper.

Regeringen ville härtill i sitt förslag till riksdagen bibehålla den g a m l a och u p p e n b a r t o r i m l i g a bestämmelsen om att när anställning u p p h ö r till följd av arbetares död så utbetalas inte den intjänta semesterlönen till hans efterl e v a n d e anhöriga. K o m m u n i s t e r n a f r a m h ö l l i en motion att denna bestämmelse stod i u p p e n b a r strid m e d det förh å l l a n d e t att semesterersättningen är en lönefråga, upparbetad av arbetstagaren och av företagaren i n r ä k n a d i dennes omkostnadsberäkningar, v a r f ö r semesterersättning borde utbetalas till sterbhusen.

Slutligen ville kommunisterna införa en bestämmelse om att semesterersättning ej skulle k u n n a tagas i m ä t för g ä l d .

Förslaget om att a v l i d e n arbetares intjänta semesterlön skall utbetalas till sterbhuset bifölls av riksdagen. D ä r emot avslogs förslaget o m hemarbetarnas rätt till semestertid under hänvisning till atr »de o k o n t r o l l e r a d e arbetstagarna» på grund av anställningsförhållandets art icke av arbetsgivaren kunde tvingas att u t f ö r a arbetet visst antal dagar per år och att arbetstagarna alltså hade m ö j lighet att uttaga ledighet m e d minst det antal d a g a r per år, som m o t s v a r a d e den u p p b u r n a semesterlönen». Förslaget om att ä v e n lantarbetare och hembiträden i lanthushåll skulle ha rätt att i ett s a m m a n h a n g u t f å sin semester blev med hänvisning till f ö r h å l l a n d e n a inom jordbruket icke bifallet. D o c k innebär riksdagsbeslutet att jordbruksarbetare och ö v r i g a här a v s e d d a arbetstagare skall äga utfå minst sex d a g a r av semestern i ett s a m m a n h a n g .

Förslaget om att semesterersättning icke borde få tagas i m ä t avslogs med hänvisning till att därest semesterförmånen betraktas såsom en förmån, v i l k e n arbetstagare intjänar genom sitt arbete, torde anledning saknas att i utmätningshänseende göra åtskillnad mellan semesterlön och v a n l i g arbetslön.

9 För barnens och mödrarnas välfärd och rätt

»Ju större barnantalet är, desto lägre blir levnadsstandarden. Det förbållandet inverkar skadligt på folkhälsan. Det innebär en orättvisa mot dem, som svarar för att svenska folket vidmakthålles. Det skapar ett motiv för barnfattigdom eller barnlöshet, som kan leda till en ständigt fortgående folkminskning.

Därför måste barnkostnaderna fördelas jämnare. Alla måste bidra till att barnen får växa upp under tillfredsställande förhållanden.»

(Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.)

Som f r a m g å r av tidigare l ä m n a d redogörelse önskar kommunisterna införa bestämmelser o m o b l i g a t o r i s k a barnbidrag. I v ä n t a n p å g e n o m f ö r a n d e t av denna reform föreslog k o m m u n i s t e r n a v i d årets riksdag att de b a r n b i drag som nu k a n utgå i de fall moders eller försörjningspliktigs inkomst ej översgtier visst b e l o p p skulle höjas och tilldelas flera genom inkomstgränsens höjande.

I lag o m b a r n b i d r a g stadgas, att sådant b i d r a g skall utgå o a v k o r t a t endast i de fall moders eller arbetsoförmögen försörjningspliktigs inkomst ej överstiger visst b e l o p p , som för ortsgrupp I ej m å ö v e r s t i g a 7 5 0 kronor, för ortsgrupp II ej 1 . 0 0 0 k r o n o r o c h för ortsgrupp I I I ej 1 . 2 5 0 kronor. N ä m n d a bestämmelser innebär e x e m p e l v i s , att en ä n k a i G ö t e b o r g , som förtjänar i runt tal 4 0 k r o n o r i v e c k a n ej k a n k o m m a i fullt åtnjutande av sådant b i d r a g .

Enligt lagens bestämmelser k a n v i d a r e sådant b i d r a g ej heller o a v k o r t a t utgå till gift arbetsoförmögen m a n

därest m a k a r n a s samlade inkomst överstiger i ortsgrupp I 9 0 0 kronor, i ortsgrupp II 1 . 2 0 0 k r o n o r och i ortsgrupp I I I 1 . 5 0 0 kronor.

K o m m u n i s t e r n a föreslog att de n u v a r a n d e inkomstgränserna skulle höjas med 1 0 0 procent. Ä v e n i en socialdemokratisk motion föreslogs höjning av i n k o m s t g r ä n serna. R i k s d a g e n uttalade i anledningen av motionerna att »beloppen för den a v d r a g s f r i a inkomsten är alltför l å g a . D e t t a gäller särskilt beträffande b i d r a g till barn, v a r s moder är ensamstående och har r e l a t i v t fast k o n t a n t arbetsinkomst». R i k s d a g e n beslutade därtill att hos K u n g l .

M a j : t begära s k y n d s a m utredning b e t r ä f f a n d e frågan om höjning av de i lagen om b a r n b i d r a g stadgade beloppen för avdragsfri inkomst samt för riksdagen f r a m l ä g g a det förslag, vartill utredningen k a n föranleda.

För effektivare mödrahjälp.

Aborterna utgör ett av våra största hälsoproblem. Varje år förekommer sannolikt ett tiotusental abort fall. Denna sociala sjukdoms företeelse måste bekämpas, bl. a. genom effektivare mödrahjälp.»

(Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.)

O r s a k e r n a till att b l i v a n d e m ö d r a r v i d u p p t ä c k t e n av h a v a n d e s k a p ofta vänder sig till abortörer är i de flesta fall av ekonomisk art. Speciellt gäller detta de ensamstående k v i n n o r n a som under h a v a n d e s k a p e t också har att säkra sin bostadsfråga. För dessa framstår aborten som enda u t v ä g . O f t a måste de söka plats som »obemärkt» och blir då i f u l l k o m l i g a v s a k n a d av den o m t a n k e o c h det s k y d d , som bör t i l l k o m m a varje g r a v i d k v i n n a . I stället blir de ofta utnyttjade som obetald arbetskraft. S v å r i g heterna skulle k u n n a lindras b e t y d l i g t o m åtgärder v i d toges för att underlätta ordnandet av bostadsfrågan för ensamstående b l i v a n d e m ö d r a r . D ä r f ö r föreslog k o m munisterna att väntehem skulle inrättas åt sådana. S o m en ytterligare h j ä l p å t g ä r d föreslogs att livsmedelsrabattering

ä v e n skali g ä l l a v i d e x t r a t i l l d e l n i n g av livsmedel till hav a n d e k v i n n o r . S å d a n e x t r a t i l l d e l n i n g rabatteras inte, enligt nu g ä l l a n d e bestämmelse.

R i k s d a g e n uttalade att m o t i o n ä r e r n a m e d sitt förslag om inrättandet av v ä n t e h e m hade berört ett betydelsefullt socialpolitiskt spörsmål. S a m t i d i g t hänvisades d o c k till att en rad redan avslutade eller p å g å e n d e utredningar b e h a n d l a t eller hade att b e h a n d l a denna fråga, v a r f ö r riksdagen inte nu ansåg sig böra f a t t a n å g o t beslut. F ö r slaget om sådan ändring i föreskrifterna om prisrabattering å vissa m a t v a r o r , att rabatteringen ä v e n skulle g ä l l a v i d i n k ö p av extra tilldelning till h a v a n d e k v i n n o r , som tidigare är t i l l e r k ä n d a att k o m m a i åtnjutande av n ä m n da rabattering, avslogs m e d den intetsägande m o t i v e r i n gen, att »det är ö n s k v ä r t att bibehålla rabatteringsbestämmelserna o f ö r ä n d r a d e » .

Slott och herrgårdar kan bli semesterhem.

T i l l följd av de h ö g a i n a c k o r d e r i n g s p n s e r n a pä pensionat och badorter har ett m y c k e t stort antal a r b e t a r f a m i l jer inte möjlighet att u t n y t t j a sin semesterledighet på det sätt, som v o r e ö n s k v ä r t ur såväl deras egen som samhällets s y n p u n k t . D e e k o n o m i s k a hindren m e d f ö r , att arbetarfamiljerna i stor utsträckning nödgas stanna h e m m a under semestertiden.

K r o n a n äger en del b r u k s g å r d a r o c h a n d r a egendomar, där b y g g n a d e r n a med fördel skulle k u n n a a n v ä n d a s som semesterhem. D e s s u t o m existerar runt c m i landet ett stort antal slott i p r i v a t ä g o , v i l k a icke a n v ä n d a s rationellt.

L ä m p l i g a d y l i k a k u n d e inlösas av staten och f ö r v a n d l a s till semesteranläggningar.

Mest tjänliga som semesteranläggningar torde b y g g n a derna p å ett stort antal fideikomiss v a r a , e m e d a n p å f i deikomissen i allmänhet f ö r e k o m m e r slott eller slottsliknande b y g g n a d e r , v i l k a nu utnyttjas i endast ringa utsträckning.

K o m m u n i s t e r n a föreslog att l ä m p l i g a b y g g n a d e r p å av kronan ä g d a egendomar skulle inrättas för semesterändamål och att ä v e n andra för sådant ä n d a m å l l ä m p l i g a egend o m a r skulle inlösas av staten. R i k s d a g e n a v s l o g förslaget med en rad s v a g a motiveringar, e x m p e l v i s att »möjligheterna att i mera a v s e v ä r d o m f a t t n i n g frigöra för ändamålet l ä m p l i g a b y g g n a d e r på k r o n o d o m ä n e r n a för närv a r a n d e är tämligen begränsade», att »flertalet d y l i k a b y g g n a d e r icke utan tämligen kostsamma o m b y g g n a d s arbeten l ä m p a sig som semesterhem för ett större antal personer», att » b y g g n a d e r n a på kronans fastigheter, t. ex. sådana som disponeras av V a t t e n f a l l s s t y r e l s e n o c h Järnvägsstyrelsen, torde erfordras inom den affärsrörelse, för v i l k e n de är avsedda» och att »frågan om h u r u v i d a ett ifrågasatt avlösande av fideikommissrätten k a n m ö j l i g göra för k r o n a n att inlösa fideikommissegendomarna un dandrager sig utskottets b e d ö m a n d e » .

Fri skolmateriel.

1 9 4 2 års riksdag beslöt att i skrivelse till K u n g l . Maj:r hemställa om förslag angående införandet av fri undervisningsmateriel i f o l k s k o l o r och fortsättningsskolor. N u har tre år gått utan att regeringen visat minsta ansats till att vilja taga hänsyn till de önskemål, som riksdagen f r a m f ö r d e år 1 9 4 2 , och detta trots att frågan för länge sedan är utredd genom s a k k u n n i g a , v i l k a också ha framlagt ett k o n k r e t förslag i frågan. M e d anledning d ä r a v motionerade kommunisterna om att riksdagen skulle beg ä r a den önskade propositionen i år. R i k s d a g e n ansåg att man »icke skulle tillspetsa beslutet av år 1 9 4 2 » p å sätt kommunisterna önskade, och avslog därför förslaget. D e t vill med andra ord säga, att riksdagen ansåg sig böra v a r a nöjd med att dess beslut av år 1 9 4 2 saboteras av regeringen.

Lokaler för skolbarnsbespisning.

K o m m u n i s t e r n a framförde förslag o m att statsbidrag skall u t g å även vid o m b y g g n a d av äldre lokaler i syfte att i dessa anordna skolbarnsbespisning. E h u r u tidigare riksdagsbeslut icke lägger hinder i v ä g e n för beviljandet av d y l i k a anslag har nämligen praxis b l i v i t att statsbidrag beviljas endast för bespisningslokaler som i n r y m mas i n y u p p f ö r d a skolhus. R i k s d a g e n a v s l o g motionen, men ecklesiastikministern f ö r k l a r a d e på en direkt fråga i samband med behandlingen av motionen, att han ville m e d v e r k a till en så generös t o l k n i n g av riksdagens beslut som ö v e r h u v u d t a g e t är möjligt. O m så sker blir motionens syfte f ö r v e r k l i g a d , v i l k e t är av stor v i k t för att snabbt k u n n a ordna skolbarnsbespisning i orter där detta ännu inte k u n n a t ske på grund a v lokalbrist.

Fria sommarresor för barn.

F ö r m å n e n av fria sommarresor för barn, v i l k a s f ö r ä l d rar är mindre b e m e d l a d e , u t g ö r en stor social f ö r m å n .

D e n n a f ö r m å n är d o c k begränsad dels på så sätt, att landsbygdens barn inte är likställda m e d städernas barn ifråga om rätten till resor, och dels så, att reselängden är begränsad till 6 0 mil utom för barn h e m m a h ö r a n d e i V ä s t e r n o r r l a n d s och J ä m t l a n d s län, där m a x i m i g r ä n s e n är 8 0 mil, och i Västerbottens och N o r r b o t t e n s län, där m a x i migränsen är 1 0 0 mil, d o c k m e d rätt för socialstyrelsen att för barn från sistnämnda t v å län m e d g i v a dispens för fria resor u t ö v e r den a n g i v n a gränsen. I ö v r i g t skall v i d resa u t ö v e r m a x i m i s t r ä c k a n den enskilde själv b e t a l a kostnaden härför.

T i d i g a r e har landsbygdens barn helt v a r i t ställda utanför rätten till fria resor. I år föreslog socialministern att landskommuner, där b e h o v e t a v fria resor för barn och v å r d a r e är särskilt stort, intill ett s a m m a n l a g t antal resor av högst 1 5 . 0 0 0 , skulle m e d g i v a s dispensmöjlighet för sådana resor. K o m m u n i s t e r n a föreslog att rätten till re5 — Riksdagspolitik

65

sor skulle u t v i d g a s så att l a n d s b y g d e n s o c h de mindre samhällenas barn blev principiellt l i k s t ä l l d a m e d barn frän städer och större samhällen. R i k s d a g e n a v s l o g förslaget med hänvisning till de svårigheter som uppstått till följd av trafikbelastning å j ä r n v ä g a r n a . M e d s a m m a m o t i vering avslogs även kommunisternas förslag om att de fria sommarresorna för barn och v å r d a r e skulle f å företagas utan hänsyn till resans l ä n g d och o a v s e t t från v i l ken ort i landet resan äntrades.

Utomäktenskapliga barns arvsrätt.

I S v e r i g e befinner sig, i motsats till v a d som är fallet i de flesta andra länder, de u t o m ä k t e n s k a p l i g t f ö d d a barnen i en undantagsställning när det gäller arvsrätten. D e n na begränsas till arvsrätt efter moder och mödernefränder samt för trolovningsbarn arvsrätt ä v e n till fadern men d ä r e m o t ej till fädernefränder. B e t r ä f f a n d e t r o l o v n i n g s barn föreligger vidare det hindret, att barn till föräldrar, v i l k a s a m m a n b o r utan legaliserat ä k t e n s k a p , icke i a r v s rättsavseende betraktas som t r o l o v n i n g s b a r n .

I befolkningsdebatten har de u t o m ä k t e n s k a p l i g a barnens ställning ofta u p p m ä r k s a m m a t s , v a r v i d den sociala n e d v ä r d e r i n g , som följt den u t o m ä k t e n s k a p l i g a börden, med r ä t t a p å t a l a t s . D e u t o m ä k t e n s k a p l i g t f ö d d a och genom ä k t e n s k a p ej legaliserade barnens h a n d i c a p i o l i k a avseenden är uppenbart. A r v s r ä t t s b e s t ä m m e l s e r n a m a r k e rar ytterligare denna undantagsställning.

V i l k e n betydelse arvsrättsfrågan k a n tillmätas f r a m g å r a v att 2 5 1 . 0 0 0 barn utom ä k t e n s k a p e t föddes under åren 1 9 2 3 — 1 9 4 0 . U n g e f ä r en åttondel av barnen födes utom äktenskapet och erhåller därigenom en ur rättslig och ekonomisk s y n p n u n k t m i s s g y n n a d ställning.

M e d hänvisning till dessa f ö r h å l l a n d e n föreslog k o m munisterna en sådan revidering a v lag o m barn utom äktenskap att u t o m ä k t e n s k a p l i g t f ö d d a barn skulle erhålla

lika a r v s r ä t t som de inom ä k t e n s k a p e t f ö d d a . R i k s d a g e n uttalade i anledning av m o t i o n e n , att det är a v största v i k t , att detta b e t y d e l s e f u l l a samhällsproblem så snart som möjligt erhåller en bättre lösning än för n ä r v a r a n d e .

D å emellertid lagutskottet hade u p p l y s t att a v s i k t e n är att förslag i ämnet skall föreläggas 1 9 4 7 års r i k s d a g , så ansåg sig riksdagen icke böra besluta i frågan i år.

Semester för husmödrar.

R e g e r i n g e n föreslog att till fonden för friluftslivets främjande skulle anslås 1 miljon k r o n o r . U r denna f o n d utgår bl. a. anslag för beredandet av semester åt h u s m ö d rar. M e n ur fonden utgår ä v e n anslag till scouter, f o t v a n d r a r e , skidsportentusiaster och andra. M e d dessa har h u s m ö d r a r n a att k o n k u r r e r a om sina semestermöjligheter. E n s o c i a l d e m o k r a t i s k m o t i o n f ö r e l å g om att anslaget skulle höjas till 1 . 5 0 0 . 0 0 0 k r o n o r . K o m m u n i s t e r n a understödde detta förslag och deras talesman a n f ö r d e bl. a. följande: »Jag vill anföra några synpunkter närmast i avsikt att rikta uppmärksamheten på och reagera mot det antidemokratiska och otidsenliga betraktelsesätt, som gör att mer än hälften av våra samhällsmedlemmar ställas på undantag när det gäller åtskilliga sociala förmåner, nämligen den hälft, som består av kvinnorna. K v i n n o r n a skall ha mindre lön, även om de utför samma arbete och samma prestation i övrigt som män, de skall som regel ha längre arbetstid och de är därtill av en massa restriktioner och fördomar hindrade att nå fram till samma kulturella och samhälleliga positioner som de manliga samhällemedlemmarna. O c h fastän det också sedan länge betraktats som alldeles självklart, att männen skall vara i lagen tillförsäkrade årlig semester, så tövar man fortfarande på den punkten när det gäller kvinnorna. D e t finns naturligtvis också k v i n nor, för v i l k a semestern är bra ordnad, jag tänker på de välsituerade Kretsar, som icke har några bekymmer i det fallet. D e t finns säkert kvinnor, som har semester praktiskt taget livet igenom men för majoriteten av de svenska kvinnorna, den majoritet, som består av arbetarklassens kvinnor och landsbygdens hårt arbetande kvinnor, är några dagars samamnhängande vila varje år en l y x , som praktiskt taget är okänd. N ä r det förekommer att kvinnor av dessa kate-

gorier får möjlighet till en veckas semester är det också typiskt, att detta av tidningarna betraktas som en märklig nyhet, som är värd att göras till föremål för intervjuer och stora bildreportage.»

R i k s d a g e n gick, under h ä n v i s n i n g till det statsfinansiella läget, på en k o m p r o m i s s l i n j e och anslog 1 . 2 5 0 . 0 0 0 k r o nor.

10 Förbättrade folkpensioner

»Trots alla förbättringar är folkpensionerna fortfarande mycket knappa. De bör därför dels ytterligare höjas dels kompletteras med mera verksamma åtgärder för anskaffande av billiga bostäder åt pensionärerna.»

(Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.)

G e n o m beslut v i d förra årets r i k s d a g erhöll pensionärerna provisorisk förstärkning a v sina pensioner m e d 1 0 0 k r o n o r för ensamstående o c h 5 0 k r o n o r för andra pensionärer (makar) jämte ett e x t r a m å n a d s t i l l ä g g . D e n n a pensionförstärkning f ö r k l a r a d e s u t t r y c k l i g e n v a r a avsedd som en s t a n d a r d f ö r b ä t t r i n g för folkpensionärerna. Ä v e n med denna f ö r b ä t t r i n g är läget emellertid f o r t f a r a n d e svårt för det stora flertalet folkpensionärer.

I år föreslog regeringen att d y r t i d s t i l l ä g g e n å f o l k p e n sioner, i n v a l i d u n d e r s t ö d och b a r n b i d r a g skulle fastställas till s a m m a b e l o p p , som gällde tidigare. K o m m u n i s t e r n a föreslog införandet a v ytterligare ett procentuellt m å n a d s tillägg, v a r i g e n o m d y r t i d s t i l l ä g g e t skulle u p p g å till i runt tal 5 0 procent. R i k s d a g e n konstaterade endast att »då endast en mindre ä n d r i n g a v index ä g t rum sedan 1 9 4 4 års lag om d y r t i d s t i l l ä g g å f ö r e v a r a n d e förmåner antogs, synes n å g o n f ö r ä n d r i n g a v dyrtidskompensationens storlek för budgetåret 1 9 4 5 / 4 6 " icke b ö r a ä g a r u m » .

Kommunala pensionstillskott i stället för fattigvård.

K o m m u n e r n a har redan nu rätt att b e v i l j a vissa grupper av h j ä l p b e h ö v a n d e pensionstillskott i stället för fatt i g v å r d . F a t t i g v å r d s b i d r a g k a n å t e r k r ä v a s av den som m o t t a g i t hjälpen eller av försörjningspliktiga anhöriga, men detta k a n inte ske när det gäller pensionstillskott.

B l a n d annat på grund av detta f ö r h å l l a n d e föredrar k o m m u n e r n a att lämna f a t r g v å r d s b i d r a g ä v e n till dem som i stället skulle k u n n a tilldelas k o m m u n a l a pensionstillskott. K o m m u n i s t e r n a föreslog därför en sådan ändring i lagen o m k o m m u n a l a pensionstillskott så att f o l k p e n sionstagare, i n v a l i d e r och blinda, f ö r ä l d r a l ö s a barn och invaliders barn och mödrar, v i l k a är i b e h o v av att få tillägg till sina pensioner eller a n d r a slag a v understöd, obligatoriskt skulle erhålla k o m m u n a l a pensionstillskott i stället för f a t t i g v å r d och att dessa t i l l s k o t t skulle utgå oavsett vederbörandes mantalsskrivningsort och hemortsrätt. R i k s d a g e n f ö r k l a r a d e sig dela kommunisternas u p p f a t t n i n g om önskvärdheten av att särskilt folkpensionärerna i större utsträckning än för n ä r v a r a n d e k u n d e erhålla k o m m u n a l a tillskott utan f a t t i g v å r d s k a r a k t ä r , men a v s l o g motionen under hänvisning till att socialvårdsk o m m i t t é n väntades k o m m a att a v g i v a förslag angående sådan reform under hösten 1 9 4 5 .

Pensionärshemmen.

I de bestämmelser som stipulerar v i l l k o r e n för statliga b i d r a g till u p p f ö r a n d e t a v pensionärshem finns en bestämmelse' angående v i l k a som företrädesvis bör f å b o i hemmen. D e n n a bestämmelse l y d e r : »Företräde bör lämnas person, som kan antagas efter erhållande av bostad i hemmet bliva i stånd att försörja sig utan annat bidrag från det allmänna än pension eller invalidunderstöd.»

D e n n a f o r m u l e r i n g h a r gjort att m a n p å m å n g a orter i v å r t l a n d endast ger rätt till bostad i dessa lägenheter för sådana folkpensionärer som k a n k l a r a sig u t a n n å g o t annat b i d r a g från k o m m u n e n . D e t t a b e t y d e r att de som tvingas ta hjälp från k o m m u n e n och som i de flesta fall har den sämsta bostaden inte k o m m e r i åtnjutande av de förmåner pensionärshemmen ger. M e d andra ord, de sämst e k o n o m i s k t ställda bland pensionärerna, v i l k a i de flesta fallen är i största b e h o v e t av bättre bostäder, blir utestängda från pensionärshemmen, v a r v i d de k o m m u n a l a m y n d i g h e t e r n a stödjer sig på o v a n citerade r e k o m m e n d a tion i kungörelsen om statsbidrag till a n o r d n a n d e t av pensionärshem. K o m m u n i s t e r n a föreslog d ä r f ö r att denna anvisning skulle s t r y k a s . R i k s d a g e n erinrade i anledning av motionen om ett u t t a l a n d e i frågan av 1 9 3 9 års riksdag, enligt v i l k e t a n o r d n a n d e t a v pensionärshem har till syfte att bereda bättre och billigare bostäder åt sådana åldringar och i n v a l i d e r , för v i l k a ett v å r d b e h o v som regel icke föreligger, men v i l k a ha för k n a p p inkomst för att av egna medel f ö r s k a f f a sig n ö j a k t i g bostad, samt tillade: » U p p e n b a r F g e n k a n det ej' anses strida m o t det sålunda a n g i v n a syftet eller mot författningens o r d a l a g att bereda bostad i pensionärshem åt åldringar, v i l k a u p p b ä r a någon form a v understöd av k o m m u n e n och i all synnerhet ej om understödet har formen av k o m m u n a l t pensionstillskott.» A v denna anledning ansåg sig riksdagen ej böra bifalla m o t i o n s y r k a n d e t .

Blindhetsersättning.

Blind person v a r förr berättigad till blindhetsersättning med ett b e l o p p av 5 0 0 kr. för år r ä k n a t . F r å n rätt till sådan ersättning stadgas d o c k en del u n d a n t a g , bl. a. för den som b l i v i t b l i n d efter f y l l d a 6 0 år, den som enligt b e stämmelser om b l i n d u n d e r v i s n i n g är s k o l p l i k t i g o c h den som uppsåtligen å d r a g i t sig blindhet. F r å n rätt till b l i n d hetsersättning k a n v i d a r e för viss tid uteslutas b l . a. den

som å d r a g i t sig blindhet genom g r o v vårdslöshet. K o m m u nisterna föreslog i en motion v i d riksdagens början att blindhetsersättningens b e l o p p måtte höjas till 6 5 0 k r o n o r , att åldersgränsen skulle fastställas till 6 7 år, och att de t v å ö v r i g a a n g i v n a undantagen från r ä t t till ersättning skulle slopas samt att bestämmelsen o m uteslutande för viss tid a v rätt till ersättning för person som g e n o m g r o v vårdslöshet å d r a g i t sig blindhet skulle u p p h ä v a s .

R i k s d a g e n beslutade i anledning a v motionen att hos K u n g l . M a j : t begära utarbetandet av förslag till p r o v i soriskt förbättring av blindhetsersättningen o c h att denna utredning skulle bedrivas så s k y n d s a m t , att förslag i ämnet k u n d e föreläggas årets r i k s d a g . R e g e r i n g e n a v l ä m nade senare förslag till f ö r o r d n i n g o m provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar. E n l i g t förslaget, som blev bifallet av riksdagen, skall förstärkning u t g å u t a n h ä n s y n till vederbörandes civilstånd till alla därtill berättigade med ett l i k a stort b e l o p p , nämligen 1 0 8 k r o n o r för år. O m hänsyn tages j ä m v ä l till det u t g å e n d e d y r t i d s t i l l lägget så blir den s a m m a n l a g d a blindhetsförmånen 8 1 6 k r o n o r per år eller 6 8 k r o n o r per m å n a d .

11 För rättvisa åt landsbygdens folk

»Utgångspunkten för en jordbrukspolitik som kan godkännas av jordbrukarnas stora flertal måste vara, att de som arbetar inom jordbruket erhåller likvärdig ersättning för sitt arbete med de produktivt arbetande inom andra näringsgrenar (bl. a. genom avskaffandet av den nuvarande dyrortsgrupperingen).

Denna likställighet kan dock inte få åstadkommas genom att levnadsstandarden för övriga folkgrupper sänkes. Därför måste stegringen av jordbrukarnas levnadsstandard åstadkommas, dels genom att storkapitalets vinster, beskäres till jordbrukarnas förmån och dels genom en allmän stegring av arbetets produktivitet, främst inom jordbruket, men även inom samhället för övrigt.

(Ur kommunistiska partiets aktionsprogram för jordbrukspolitiken.)

K o m m u n i s t i s k a p a r t i e t h ä v d a r , att samarbete m e l l a n arbetare o c h b ö n d e r är n ö d v ä n d i g t i b å d a b e f o l k n i n g s g r u p p e r n a s men alldeles särskilt i b ö n d e r n a s intresse, ty b ö n d e r n a u t g ö r inte mer ä n 3 0 p r o c e n t a v b e f o l k n i n g en, m e d a n arbetarklassen r ä k n a r 5 9 p r o c e n t .

I f r å g a o m det s t a t l i g a e k o n o m i s k a stödet å t j o r d b r u k e t d e k l a r e r a r k o m m u n i s t e r n a att de inte har n å g o t att erinra e m o t att jordbruksnäringens n u v a r a n d e l ö n s a m h e t inte b a r a bibehålies utan ä v e n ö k a s . o m r i m l i g a m ö j l i g heter d ä r t i l l skulle f ö r e f i n n a s . J o r d b r u k e t h a r som n ä ring b e t r a k t a t f å t t full k o m p e n s a t i o n f ö r d y r t i d e n , t y medan jordbrukets k o n t a n t a utgifter sedan 1 9 3 8 och

fram till 1 9 4 3 ö k a t med 5 3 %, så har inkomsterna ö k a t med 60 % . D e t t a gäller inte det n o r r l ä n d s k a jordbruket, där har medelinkomsten för jordbruket ö k a t s med 7 7 % under åren 1 9 3 8 — 1 9 4 3 , medan utgifterna ökats med 7 9 % . A t t det norrländska jordbruket b l i v i t eftersatt torde i stor utsträckning bero på u t v e c k l i n g e n av jordbrukets inkomster från vegetabilisk och animalisk p r o d u k t i o n .

U n d e r åren 1 9 3 8 — 1 9 4 3 har inkomsten för jordbrukets v i d k o m m a n d e genomsnittligt för både vegetabilier och animalier ökats med 6 0 % . M e n för vegetabiliernas v i d k o m m a n d e uppgår ökningen av i n k o m s t s u m m a n till . 9 6 % och för animalierna till 4 7 % . D e t torde stå klart för e n v a r v i l k a det är som k a n ha fördel eller som fått det mesta av de ö k a d e inkomsterna från den vegetabiliska p r o d u k t i o n e n . D e t är de större j o r d b r u k e n .

D e n i jordbruket verksamma arbetskraften har emellertid inte ännu erhållit en med j ä m f ö r b a r a grupper inom andra näringsgrenar l i k v ä r d i g ersättning för sitt arbete.

K o m m u n i s t e r n a understödjer varje å t g ä r d som verkligen syftar till en ytterligare löneförbättring till den i jordbruket sysselsatta arbetskraften, däri inbegripet jordbrukarna själva och deras familjemedlemmar, men de anser att h u v u d f r å g a n för att u p p n å denna rättvisa är en rationalisering av det mindre jordbruket, en förändring av detta jordbruks produktionsbetingelser. D ä r f ö r vill de ö k a de statliga anslag som kan hjälpa de mindre jordbruken, som har sämre produktionsbetingelser, f r a m å t . O c h därför går kommunisterna också in för en mekanisering av dessa jordbruk med bl. a. de e k o n o m i s k a centralföreningarna som maskinhållare. D e större och d y r b a r a jordbruksmaskinerna, som avses för gemensamt bruk, skulle säkerligen bli bäst utnyttjade och därmed k u n n a uthyras till låga t a x o r , om de ägdes av större j o r d b r u k s k o o p e r a t i v a föreningar, e x e m p e l v i s de olika länens centralföreningar. Dessa saknar emellertid än så länge b e h ö v l i g t k a p i t a l till anskaffning av större mängder d y r b a r a maskiner. Staten bör därför bevilja t i l l r ä c k l i g a anslag för detta ändam a° l1.

Maskinlånecentraler.

Regeringen föreslog o c k s å i år ett anslag av 3 miljoner k r o n o r till jordbrukets m a s k i n l å n e f o n d , b l . a. för inrättandet av maskincentraler. K o m m u n i s t e r n a gjorde för sin del i n v ä n d n i n g mot de föreslagna formerna för o r g a niseringen av maskincentraler. R e g e r i n g e n förutsatte n ä m ligen att dessa centraler skulle k o m m a att bli ä g d a av f ö r u t o m föreningar a v jordbrukare ä v e n a v b o l a g o c h enskilda. M e d hänsyn till att tidigare i n a s k i n h å l l a r v e r k s a m het förutsattes k o m m a att u t v e c k l a s i b e t y d l i g t större skala och få en långt större betydelse än nu samt med hänsyn till risken av att f r ä m m a n d e och jordbruket o b e höriga kapitalintressen k u n d e k o m m a att göra sig g ä l l a n de, m o t i o n e r a d e k o m m u n i s t e r n a om att samtliga sratl'ga lån och bidrasr till maskincenrraler icke skulle få beviljas annat än till föreningar av jordbrukare s j ä l v a . Jordbrukarnas e k o n o m i s k a organisation, R L F , bereddes tillfälle att y t t r a sig om motionen och tillstyrkte densamma. R i k s dagen beslutade ä n d o c k avslå motionen under uttalandet av, att regeringens förslag v a r »mest ä n d a m å l s e n l i g t » .

Statsunderstöd till torrläggningsverksamhet.

T i l l de n ö d v ä n d i g a rationaliseringsåtgärderna hör ä v e n dränering och igenläg°-ande a v smärre ö p p n a diken, bl. a. för att m ö j l i g g ö r a ö k a d m a s k i n a n v ä n d n i n g . Regeringen föreslog i år ett anslag a v 4 miljoner k r o n o r till understöd åt sådan v e r k s a m h e t . K o m m u n i s t e r n a p å v i s a d e att det v i d tiden för beviljandet av anslag låg inne ansökningar p å ungefär 6 miljoner kronor, a v v i l k a en del legat u p p till 2 år. D e t beräknades v i d a r e , att det under återstoden av budgetåret skulle i n k o m m a a n s ö k n i n g a r p å ytterligare ett par nationer k r o n o r och a r t det under nu l ö p a n d e b u d g e t å r skulle k o m m a in a n s ö k n i n g a r p å o m k r i n g 4 miljoner k r o n o r . M e d h ä n v i s n i n g till dessa förhållanden föreslog k o m m u n i s t e r n a att 8 miljoner k r o n o r skulle få disponeras för ä n d a m å l e t . D ä r t i l l y r k a d e s att riksda-

gen skulle uttala att v i d beviljandet av statsbidrag från statens avdikningsanslag företräde borde g i v a s företag som utfördes å mindre jordbruk eller där mindre jordbrukare v o r e intressenter.

R i k s d a g e n erkände det berättigade i kommunisternas förslag om anslagshöjning, men beslutade m e d h ä n v i s n i n g till det statsfinansiella läget att avslå förslaget o m anslagshöjning. D ä r e m o t bifölls motionen i så m å t t o att riksdagen uttalade, att anslagen i första h a n d bör u t g å till företag, v i l k a h u v u d s a k l i g e n avser f ö r b ä t t r i n g a v redan o d l a d jord eller för att i a v s e v ä r d u t s t r ä c k n i n g m ö j l i g g ö r a k o m p l e t t e r i n g av ofullständiga jordbruk.

Statliga bidrag till täckdikning. Ä v e n t ä c k d i k n i n g e n är av stor betydelse för det mindre jordbrukets rationalisering, inte minst när det gäller att underlätta m a s k i n a n v ä n d n i n g . Ä v e n för detta ändamål l ä m n a r staten b i d r a g , och regeringen föreslog i år att 4 0 0 . 0 0 0 kronor skulle beviljas för ä n d a m å l e t . M e d häns y n till att det föreslagna anslagsbeloppet långt ifrån m o t s v a r a r de genom hushållningssällskapen årligen s ö k t a bidragsbeloppen, så föreslog k o m m u n i s t e r n a att anslaget skulle höjas till 1 . 5 0 0 . 0 0 0 kronor. R i k s d a g e n ansåg emellertid att regeringens anslagsförslag v a r » l ä m p l i g t a v v ä g t » , och avslog det kommunistiska förslaget.

Anslag till ladugårdsförbättringar.

N ä r det gäller frågan o m anslag till l a d u g å r d s f ö r b ä t t ringar understödde kommunisterna ett a v e n s k i l d a b o n d e förbundare och socialdemokrater reservationsvis framfört förslag om att anslaget skulle höjas från 2 5 0 . 0 0 0 till 4 0 0 . 0 0 0 kronor, v i l k e t också blev riksdagens beslut.

Landsbygdens elektrifiering.

R e g e r i n g e n föreslog f ö r innevarande b u d g e t å r 5 m i l joner k r o n o r till l a n d s b y g d e n s elektrifiering. K o m m u n i s terna understödde ett från socialdemokratiskt håll f r a m ställt r e s e r v a t i o n s y r k a n d e om att anslaget skulle höjas till 7 miljoner kronor, v i l k e t riksdagen ä v e n beslutade.

R e g e r i n g e n tillsatte under riksdagsperioden » 1 9 4 5 års utredning o m jordbrukets f ö r s ö k s v e r k s a m h e t » . D e n har till u p p g i f t att utreda frågan o m s a m o r d n i n g och e v e n tuell centralisering av jordbrukets försöksverksamhet samt de besparingsåtgärder som anses k u n n a å s t a d k o m m a s .

K o m m u n i s t e r n a är representerade i denna av r i k s d a g s m a n Erik K a r l s s o n .

Arrendelagstiftningen.

I arrendelagstiftningen föreslog k o m m u n i s t e r n a en r a d ä n d r i n g a r som bl. a.' s y f t a d e till att jordägare icke m å k u n n a å l ä g g a arrendator arbetsskyldighet o c h att arrendator skulle få rätt att u p p s ä g a k o n t r a k t m e d arbetsskyldighet och få det ersatt med k o n t r a k t utan sådan s k y l d i g het, v a r i g e n o m lagens stadgande i detta avseende skulle äga giltighet blott i det fall arrendator f r i v i l l i g t åtog sig sådan förpliktelse. V i d a r e föreslogs n y a bestämmelser a v sedda att l ä m n a arrendator s k y d d m o t jordägares k r a v om a l l t f ö r t y n g a n d e förpliktelser i f r å g a o m underhållningsskyldighet.

R i k s d a g e n a v s l o g förslaget om att arbetsskyldighet ej skulle k u n n a åläggas arrendator mot dennes bestridande med bl. a. m o t i v e r i n g e n , att ett förbud m o t s a m m a n k o p p ling av arrende och arbetsavtal skulle k u n n a få mindre g y n n s a m m a v e r k n i n g a r , särskilt i fråga o m det större jordbrukets t i l l g å n g på n ö d i g arbetskraft samt att det även för skogsägare torde v a r a ö n s k v ä r t att k u n n a a v s l u ta k o m b i n e r a d e a v t a l . Y r k a n d e t o m begränsning i syfte att lämna arrendator s k y d d mot o r i m l i g a k r a v i f r å g a o m underhållet av jord, b y g g n a d e r m. m., avslogs under fram-

hållandet av att »det framstår som naturligt att den som b r u k a r jorden själv håller den och sådana inrättningar på densamma som hägnader, diken, v ä g a r , broar, brunnar och vattenledningar i ett tillfredställande skick, och detta ä v e n i fall då s k a d a icke uppstått genom brukarens v å l lande».

Arbetarsmåbrukslånen.

I jämförelse med egnahemslånen är de statliga arbetarsmåbrukslånen synnerligen f ö r m å n l i g a . D e t t a har också stimulerat m å n g a av de n u v a r a n d e i n n e h a v a r n a av arbetarsmåbruk att söka dessa lån främst i syfte att s k a f f a sig och sin familj ett eget hem. F å r m a n p å detta sätt en egen stuga som bostad, får det gå som det k a n med jordbruket. M e d k ä n n e d o m om dessa f ö r h å l l a n d e n f r a m f ö r d e kommunisterna förslag om att det v i d sidan av arbetarsmåbrukslån skulle införas arbetarbostadslån för skogsarbetare och därmed jämställda.

A r b e t a r b o s t a d s l å n skulle beviljas på samma återbetalningsvillkor som arbetarsmåbrukslånen och v a r a anpassade till b e r ä k n a d e kostnader för i n k ö p av tomt och u p p f ö r a n d e av bostadshus och uthus, men utan s k y l d i g h e t för låntagaren att b e d r i v a jordbruk. Förslaget avslogs med m o t i v e r i n g e n , att »frågan om förbättrade bostäder åt bl. a. skogsarbetare tordev a r a under ö v e r v ä g a n d e inom bostadssociala utredningen».

K o m m u n i s t e r n a föreslog också, i syfte att bereda m ö j lighet för ägare av arbetarsmåbruk att k o l l e k t i v t b e d r i v a jordbruket, att bestämmelserna om lån skulle ändras så att de k u n d e m e d g i v a s för ett flertal arbetarsmåbruk, som skall b e b y g g a s , att få u p p f ö r a en gemensam l a d u g å r d .

D e t avslogs med hänvisning till att » n o r r l a n d s k o m m i t tén erhållit i u p p d r a g att söka utröna möjligheterna att v i d mindre brukningsdelar s a m m a n f ö r a djuren i gemens a m m a l a d u g å r d a r i syfte att bättre u t n y t t j a arbetskraften ävensom i ö v r i g t förbättra driften v i d d y l i k a jordbruk.

Kollektivjordbruk.

I s a m b a n d med riksdagens behandling av arbetarsmåb r u k s v e r k s a m h e t erinrades ä v e n om att statsmakterna understött ett försök med u p p f ö r a n d e av en för vissa fastigheter i B j ä r m e i J ä m t l a n d gemensam l a d u g å r d . Innan mer ingående erfarenheter vunnits rörande v e r k n i n g a r n a av detta f ö r s ö k och resultaten av N o r r l a n d s k o m m i t t é n s undersökningar i ämnet b l i v i t k ä n d a ville icke riksdagen besluta o m den av k o m m u n i s t e r n a föreslagna f ö r f a t t ningsändringen.

B e t r ä f f a n d e Bjärmes andelsladugård beslöt 1 9 4 3 års riksdag att som ett led i f ö r s ö k s v e r k s a m h e t m e d k o l l e k t i v jordbruksdrift anslå 4 5 . 0 0 0 k r o n o r för a n o r d n a n d e t av gemensam l a d u g å r d för vissa fastigheter. I år beslutades om y t t e r l i g a r e anslag men ännu v i d mitten av i n n e v a rande år, t v å år sedan r i k s d a g e n beslöt anslaget, hade v e derbörande förening icke erhållit ett öre av v a d som beslöts 1 9 4 3 . S t a r k a krafter motarbetar nämligen » n y m o digheterna».

Lantarbetarnas arbetstid.

U n d e r årtionden har v å r t lands o m k r i n g 1 0 0 . 0 0 0 lantarbetare, i s t r ä v a n d e n till rättvis likställighet med andra arbetargrupper, k ä m p a t för att ernå bättre löner, en m ä n n i s k o v ä r d i g bostadsstandard, a v s k a f f a n d e av det patriarkalisk statsystemet och, sist men icke minst, en rättvis reglering av arbetstiden. M e d a n för de flesta arbetargrupper 8-timmardagen genomfördes redan v i d förra krigsslutet, t i l l k o m först 1 9 3 6 den första l a g l i g a regleringen av arbetstiden inom jordbruk och trädgårdsskötsel, v a r vid i stort sett 1 o-timmars arbetsdag stipulerades. V i d alla sedan dess f ö r e t a g n a f ö r ä n d r i n g a r i i f r å g a v a r a n d e lagstiftning har, trots vissa förbättringar, likställighetsk r a v e t icke genomförts. Lantarbetarnas arbetstid har förblivit ett exempel p å o r ä t t v i s a n i a r b e t s v i l l k o r m e l l a n land och stad.

Arbetstidsfrågan för lantarbetarna blev aktuell genom att lantarbetstidslagens giltighet utlöpte under innevarande år. V i d utarbetandet av förslaget till n y lantarbetstidslag tog regeringen oberättigade h ä n s y n till lantarbetsg i v a r n a s g a m l a argument för lantarbetarnas särställning.

Visserligen innehöll förslaget vissa förbättringar i förhållande till tidigare gällande lag s å v ä l i f r å g a om arbetstidens längd och fördelning som ifråga om lagens tilliämpningsområde, men förslaget v a r otillfredsställande såväl ifråga om lagens t i l l ä m p n i n g s o m r å d e som v a d g ä l ler arbetstiden för särskilt djurskötare. Regeringsförslaget innebar bl. a., att för arbetare, som h u v u d s a k l i g e n användes till djurskötsel skulle arbetstiden icke överstiga för d y g n 9 timmar och för t v å a r b e t s v e c k o r i följd 1 0 0 t i m m a r . K o m m u n i s t e r n a föreslog att arbetstiden för djurskötare skulle regleras för v e c k a samt att djurskötare skulle berättigas till en ledig d a g per v e c k a . D e t t a förslag sammanföll med y r k a n d e som ställts av S v e n s k a Lantarbetareförbundet. R i k s d a g e n uttalade att den insåg det berättigade i k r a v e t , men a v v i s a d e ä n d o c k detsamma med motiveringen, att »med h ä n s y n till den n u v a r a n d e bristen på arbetskraft torde en bestämmelse, som m e d f ö r ett ö k a t antal fridagar för djurskötarna icke k u n n a utan fara för kreaturstammens bestånd erhålla avsedd tilllämpning.»

Regeringsförslaget innebar att arbetstidslagen i princip skulle bli tillämplig å företag, vari i regel a n v ä n d a s minst t v å lejda arbetare. K o m m u n i s t e r n a tog u p p S v e n s k a L a n t arbetareförbundets y r k a n d e om att lagen måtte bli tilll ä m p l i g å företag med minst en arbetare. R i k s d a g e n förk l a r a d e att tlet för den framstod »såsom principiellt oriktigt, att tillämpligheten av den sociala s k y d d s l a g s stiftningen är beroende av antalet arbetare hos en viss arbetsgivare», men g o d t o g ä n d o c k regeringsförslaget, enär »en utsträckning av lagens t i l l ä m p l i g h e t ä v e n till det minsta jordbruket skulle under r å d a n d e k r i s f ö r h å l landen kunna k o m m a att m e d f ö r a vissa s v å r i g h e t e r » .

I fråga om arbetsrådets rätt att medge a v v i k e l s e r från

de i lagen g i v n a arbetsreglerna föreslog regeringen bibeh å l l a n d e t a v de g a m l a reglerna, som innebar att arbetsrådet äger m e d g i v a , att den ordinarie arbetstiden, utan att förlängas för år r ä k n a t , fördelas p å annat sätt än i arbetstidslagen är stadgat. M o t detta i n v ä n d e k o m m u nisterna att bestämmelsen möjliggjorde dispens för m ö tande a v rent t i l l f ä l l i g a b e h o v a v arbetskraft, v i l k e t beh o v enligt lagens syfte borde fyllas genom övertidsarbete. D ä r f ö r föreslogs att möjligheten till begränsning av den ordinarie arbetstiden skulle inskränkas p å så sätt, att arbetsrådet endast skulle k u n n a m e d g i v a att den i lagen a n g i v n a v e c k o a r b e t s t i d e n skulle k u n n a u t b y t a s m o t u n der annan m å n a d a n g i v e n v e c k o a r b e t s t i d , d o c k m e d iakttagande a v att ordinarie arbetstid per år icke härigenom förlänges. Ä v e n detta y r k a n d e s a m m a n f ö l l m e d v a d Svenska L a n t a r b e t a r f ö r b u n d e t hade begärt. Förslaget a v slogs a v riksdagen m e d uttalandet a v f ö l j a n d e : »För att en dispensregel skall f y l l a sitt ä n d a m å l synes den böra l ä m n a den beslutande m y n d i g h e t e n erforderlig frihet att under h ä n s y n s t a g a n d e till alla i varje särskilt fall inv e r k a n d e f a k t o r e r b e d ö m a , h u r u v i d a och i v a d m å n a v v i kelser från normalregeln skola medgivas.»

Jakträtten bör ej monopoliseras.

J a k t s t a d g a n för j a k t u t ö v n i n g o c h v i l t s k y d d är så a v fattad, att den monopoliserar jakten för vissa grupper i samhället samtidigt som den icke p å ett tillfredsställande sätt tar h ä n s y n till v i l t s k y d d e t . E n f ö r ä n d r i n g a v dessa bestämmelser är därför n ö d v ä n d i g s å v ä l för att ge dem ett mer d e m o k r a t i s k t innehåll som o c k s å för att p å ett oättre sätt s k y d d a viltbeståndet.

K o m m u n i s t e r n a föreslog att landet skulle indelas i jaktvårdsdistrikt och att rätten att tilldelas j a k t k o r t i princip skulle tillerkännas varje svensk m e d b o r g a r e . J a k t r ä t ten borde alltså inte följa m e d jordrätten. D ä r m e d skulle ä v e n o c k r a n d e t i jaktarrendena b o r t f a l l a . D e n s. k.

6 — Riksdagspolitik

81

licensjakten, som ger de stora j o r d ä g a r n a rätt till utsträckta jakttider, borde a v s k a f f a s . D r e v - och k l a p p j a k t borde förbjudas. S v e n s k a J ä g a r f ö r b u n d e t , som bestar av en samling g r e v a r , baroner och högre militärer och som år 1 9 3 8 utsäg H e r m a n n G ö n n g till hedersledamot, innehar nu m o n o p o l r ä t t p å v i l t v å r d e n . D e n n a borde i stället läggas under länsstyrelserna, som också skulle tillsätta en jaktvårdskonsulent.

R i k s d a g e n uttalade i anledning av dessa förslag att »motionärernas förslag till revision av g ä l l a n d e j a k t l a g s stiftning, som till sina h u v u d d r a g går ut p å att jordägares jakträtt skulle a v s k a f f a s , synes ä g n a t att i n g i v a a l l v a r l i g a betänkligheter», och beslutade bibehålla allt v i d det gamla.

D e t är att m ä r k a att k o m m u n i s t e r n a h a d e i c k e föreslagit att jordägarnas j a k t r ä t t skulle a v s k a f f a s , u t a n endast deras m o n o p o l p å jakträtten skulle a v s k a f f a s .

Fiskerinäringen.

R i k s d a g e n beslutade om utredning b e t r ä f f a n d e fiskerinäringens efterkrigsproblem. F r å n k o m m u n i s t i s k t håll framhölls d ä r v i d att denna f r å g a gäller inte uteslutande ett efterkrigsproblem för fiskerinäringen, u t a n den rör också i stor utsträckning ett permanent p r o b l e m , som bör ordentligt sakbehandlas av utredningen. U t r e d n i n g s k v a r nen har ä v e n tidigare m a l t ganska flitigt när det gäller hithörande frågor. M e n t y v ä r r har inte utredningarnas i vissa avseenden tämligen g o d a förslag föranlett några g e n o m g r i p a n d e statliga åtgärder. D e n b l i v a n d e utredningen borde ta hänsyn till de o l i k a problem som föreligger längs o l i k a kuststräckor och d ä r v i d också b e a k t a fråg a n o m fiskets driftkostnader.

D e ö k a d e driftkostnaderna har v a r i t f ö r ö d a n d e för de f a t t i g a fiskarna under kriget. D e t måste anses såsom orimligt att t. ex. motorfotogen, som före kriget kostade 7 öre per liter, v i d tiden för riksdagens b e h a n d l i n g av denna

träga betingade ett pris av i k r o n a och 3 öre. D ä r t i l l k o m mer o c k s å de synnerligen h ö g a nätkostnaderna.

H e l a den svenska fiskerinäringen borde utåt o c h ä v e n på den inländska m a r k n a d e n u p p t r ä d a som en enhet. Förutsättningen för att detta skall k u n n a genomföras är emellertid att det skapas ett samlande organ h ä r f ö r . Ä v e n denna omständighet borde utredningen enligt k o m m u n i s ternas mening ta med i sina beräkningar.

12 Bränsleförsörjningen

M y n d i g h e t e r n a s åtgärder på bränsleförsörjningens område har under hela kriget präglats av bristande förutseende, oföretagsamhet och undfallenhet för skogsbolagens och de stora skogsägarnas intressen. I den m å n åtgärder v i d t a g i t s har de mestadels r i k t a t sin u d d m o t småfolkets o c h arbetarnas intressen.

R e d a n v i d höstriksdagen 1 9 4 4 frågade kommunisterna i en interpellation till d å v a r a n d e statsrådet R u b b e s t a d hur u v i d a han ansåg, att bränsleförsörjningen v a r t r y g g a d och om så inte v a r fallet v i l k a åtgärder regeringen v i d tagit eller planerade att v i d t a g a . H a n s v a r a d e att »för säkerställandet av bränsleförsörjningen under nästa bränsleår har vissa åtgärder vidtagits för att stimulera skogsä g a r n a att a v v e r k a så m y c k e t v e d som m ö j l i g t » . Frågan v a r närmast föranledd att statsrådet D o m ö , som tidigare v a r den främst ansvarige för ordnandet av bränsleförsörjningen, under oktober m å n a d samma år i en redogörelse ö v e r läget anfört följande s y n p u n k t e r : »Så utomordentligt stora som de svårigheter är, vilka förknippas med en jätteavverkning och som i hög grad skulle oroa arbetsmarknaden och pressa skogsägarna, måste allmänheten ha lätt att förstå vår avbidande politik».

Statsrådet R u b b e s t a d tillfrågades v i d s a m m a tillfälle: » V a r i består de åtgärder som vidtagits för att stimulera skogsägarna till ö k a d a v v e r k n i n g ? » S v a r e t b l e v : » D e åtgärder som vidtagits för att stimulera till en ö k a d a v v e r k -

ning består däri, att bränslekommissionen under den sista tiden haft o m b u d ute bland skogsägarna för att t r ä f f a a v t a l o m a v v e r k n i n g o c h d ä r v i d f r a m h å l l a för dem hur angeläget det är, att dessa a v v e r k n i n g a r sker. Dessutom har till skogsägarna utskickats en u p p g i f t om hur m y c k e t han bör a v v e r k a under innevarande bränsleår med uppmaning att göra detta så snart som m ö j l i g t » .

Menlösare »åtgärder» kunde näppeligen redovisas.

L ä g e t på bränsleförsörjningens o m r å d e försämrades sedan undan för u n d a n . Folkhälsans intresse k r ä v d e att t i l l r ä c k l i g arbetskraft k o m ut i skogarna, men det rådde, bl. a. till följd av inkallelserna till beredskapstjänstgöring, brist på arbetskraft. D e n 5 februari 1 9 4 5 utbröt k o n f l i k t inom verkstadsindutrin. ö v e r 1 0 0 . 0 0 0 metallarbetare blev sysslolösa. M å n g a av dessa önskade skogsarbete. A r b e t s m a r k n a d s k o m m i s s i o n e n och A r b e t s g i v a r f ö r eningen ingrep för att hindra detta, A M K genom att v ä g r a metallarbetare de h y r e s b i d r a g som t i l l k o m annan i s k o gen o v a n arbetskraft och A r b e t s g i v a r f ö r e n i n g e n genom att m e d hjälp av u p p r ä t t a d e »svarta listor» utestänga metallarbetare från skogsarbete. Först den 2 1 mars beslutade riksdagen att h y r e s b i d r a g skulle utgå ä v e n till metallarbetare. D e t andra och v e r k s a m m a s t e hindret, arbetsg i v a r n a s ansvarslösa b l o c k a d av den lediga arbetskraften, tilläts däremot k v a r s t å under 5 månader.

K o m m u n i s t e r n a motionerade o m att f ö r f o g a n d e l a g e n skulle tillämpas m o t arbetsgivarna b l . a. för att få denna b l o c k a d ur v ä r l d e n . R i k s d a g e n v ä g r a d e att u p p t a g a m o t i o nen till behandling. D å ställde k o m m u n i s t e r n a i en Interpellation f r å g a n : » Ä m n a r regeringen för att underlätta bränsletillförseln å l ä g g a de m e d l e m m a r av svenska arbetsg i v a r f ö r e n i n g e n som f ö r f o g a r över a v v e r k n i n g s b a r skog att anställa tillgänglig a n v ä n d b a r arbetskraft p å gällande villkor?»

Statsministern v ä d j a d e samtidigt till A r b e t s g i v a r f ö r eningen att i samhällsintressets namn u p p h ä v a b l o c k a d e n , men u t a n resultat.

D e n kommunistiska Interpellationen besvarades av den

s o c i a l d e m o k r a t i s k a ministern Gjöres med o r d e n : »Enligt min m e n i n g borde arbetsgivarna i detta fall, m e d h ä n s y n till samhällsintresset, ha tillmötesgått statsministerns v ä d jan. Å andra sidan anser jag icke att situationen, åtminstone icke för n ä r v a r a n d e , m o t i v e r a r ett i n g r i p a n d e med statliga m a k t m e d e l » .

S a m t i d i g t med att riksdagen beslutade om att hyresb i d r a g skulle utgå till metallarbetare i skogsarbete beslutade den också om att särskilda arbetspremier av statsmedel skulle tillerkännas sådan arbetskraft, som ej k o m i åtnjutande a v b i d r a g enligt det för o v a n a skogsarbetare g ä l l a n d e bidragssystemet. A r b e t s m a r k n a d s k o m m i s s i o n e n u t f ä r d a d e sådana »närmare bestämmelser» i denna sak, att det v ä c k t e stort missnöje b l a n d b e r ö r d a arbetare. L a n det u p p d e l a d e s i tvenne områden — norra och södra — m e d skiljegräns mellan dessa b å d a o m r å d e n dragen mellan H ä l s i n g l a n d och G ä s t r i k l a n d och v i d a r e g e n o m K o p p a r bergs län. I norra området fastställdes tidsperioden, under v i l k e n de statliga premierna skulle utgå, till den 2 3 a p r i l — 3 0 juni och för södra o m r å d e t till 1 a p r i l — 3 0 juni. Som a l l m ä n t v i l l k o r för erhållande av premier g ä l l d e , att skogsarbetare och skogsägare under premieringsperioden g e n o m arbete, för v i l k e t premie skulle k u n n a u t g å , skulle ha u p p n å t t en viss inkomst, som för hela landet fastställdes till ett g r u n d b e l o p p om iso k r o n o r . Å detta g r u n d b e l o p p utgick icke premie. F ö r den del av arbetsinkomsten däremot som översteg g r u n d b e l o p p e t , 1 5 0 k r o nor, utbetalades 4 0 % i t i l l ä g g som premie.

K o m m u n i s t e r n a framhöll i en interpellation att denna k o r t a tidsperiod v i d denna tid på året ställde hinder i v ä g e n för att få så m å n g a som möjligt a v de v a n a skogsarbetarna till s k o g s a v v e r k n i n g a r n a . I stor u t s t r ä c k n i n g har dessa arbetare i regel mindre jordbruk själva eller också hjälper de andra jordbrukare vissa tider a v året m e d arbete å deras jordbruk. V å r s å d d e n i n t r ä f f a d e under den fastställda perioden för v e d h u g g n i n g s p r e m i e r n a s t i l l ä m p n i n g . Skulle nu dessa skogsarbetare syssla m e d jordbruksarbete och h u g g a v e d till en arbetsinkomst av

1 5 0 k r o n o r som minimiprestation, för att först därefter kunna r ä k n a med premie p å den v e d , som höggs d ä r u t ö v e r intill den 3 0 juni, då v a r det p å t a g l i g t , att denna premiebetalning i d y l i k a fall skulle k o m m a att sakna e k o n o m i s k betydelse. S a m t i d i g t p å t a l a d e kommunisterna skogsbolagens försök att genom sänkta huggarpriser stoppa de statliga premiebelopoen i de egna kassaskåpen o c h följande frågor ställdes till statsrådet E r l a n d e r : » 1 . A n s e r statsrådet den nu fastställda tidsperioden för utebetalande av statliga premier till skogsarbetare v a r a väl a v v ä g d och tillfredsställande?

2 . Ä r statsrådet benägen att m e d v e r k a till en u p p m j u k ning a v bestämmelserna o m minimiprestation som v i l l k o r för erhållande av arbetspremie?

3. H a r statsrådet u p p m ä r k s a m m a t de av vissa skogsbolag m e d d e l a d e a v s i k t e r n a att sänka huggningspriserna å bränsleved v i d den t i d p u n k t , då de statliga premierna skall tillämpas, och v i l k a åtgärder ämnar statsrådet v i d taga för att f ö r e b y g g a att så sker?»

I sitt svar meddelade statsrådet att regeringen, efter det interpellationen b l i v i t framställd, beslutat utsträcka premieperioden till att o m f a t t a ä v e n juli och augusti månader. S v a r e n p å de ö v r i g a frågorna v a r n e g a t i v a .

K o m m u n i s t e r n a v ä c k t e då en n y motion, i v i l k e n de framhöll att det n u v a r a n d e systemet för b r ä n s l e p r o d u k t i o nen måste förenklas och göras mera rättvist samt erbjuda bättre betalning för huggnings- och körningsarbetet samt i vissa fall för r o t v ä r d e . D e t t a är ett v i l l k o r för att i första hand den v a n a arbetskraften skall i full utsträckning gå ö v e r till v e d p r o d u k t i o n e n i skogarna men därjämte också för att största m ö i l i g a antal mindre v a n a arbetare skall stimuleras till att söka detta arbete.

O m svårigheterna i f r å g a o m bränsleförsörjningen icke bemästras k o m m e r följderna av detta att bli m y c k e t a l l v a r l i g a i fråga om såväl näringslivet som folkförsörjningen o c h f o l k h ä l s a n . I sådant läge k r ä v s e x c e p t i o n e l l a in-

g r i p a n d e n från statsmakternas sida. Dessa ingripanden borde enligt kommunisternas mening ske på följande sätt: Premiesystemet för att stimulera h u g g n i n g och körning slopas. Ä v e n de s. k. huggarkurserna u p p h ö r .

För skogsägarna fastställes a v v e r k n i n g s p l i k t , v i l k e n k o n s e k v e n t genomföres. T i l l enskilda mindre skogsägare, v i l k a redan i de flesta fall a v v e r k a t den egentliga v e d skogen, fastställes en skälig rotvärdes garanti.

I stället för premier till v a n a skogshuggare och särskilda förmåner för o v a n arbetskraft å de s. k. kurshuggningarna fastställer statsmakterna att vissa minimilöner skall utgå till alla, som sysslar med v e d h u g g n i n g . M i n i m i l ö n e r n a till huggare bör fastställas så, att de k o m m e r att variera mellan 5 och 7 kronor per m allt efter svårighetsgraden å den skog som skall a v v e r k a s .

Körningspriset överenskommes med hänsyn till m a r k förhållanden, läge och v å g l ä n g d efter särskilt utarbetad t a x a , så att skälig lön för detta arbete erhålles.

Skogsägaren, som är den a v v e r k n i n g s p l i k t i g e , skall ansvara för betalningen till såväl huggare som körare.

Skulle rotvärdesgaranti jämte huggnings- och körningskostnaderna överstiga fastställt normalpris, skall staten betala den överskjutande delen till skogsägaren.

R i k s d a g e n avslog dessa förslag, — utan m o t i v e r i n g .

3

13 Ungdomen och fritiden

*Både i städerna och på landsbygden behövs ett ökat antal samlingslokaler. Där så är lämpligt, bör dessa utvecklas till mera fullständiga fritidscentra med bibliotek, rum för studiecirklar, lokaler för fysisk rekreation, biografer etc.»

(Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.)

F r å g a n om ungdomens fritidssysselsättning och nöjesliv har i h ö g grad aktualiserats genom de senaste årens ungdomsdebatt. Bortsett från vissa kretsar, som från förment m o r a l i s k a u t g å n g s p u n k t e r och ofta m e d v å l d s a m m a överdrifter gått till a t t a c k m o t ungdomens »ohämmade nöjeslystnad», har alltmer börjat erkännas, att det i själva verket är fattigt ställt beträffande ungdomens möjligheter att tillgodose ett legitimt behov av nöjen och förströelser, och att samhället också på detta område har förpliktelser mot den u p p v ä x a n d e generationen.

Den stora majoriteten av ungdomen står utanför varje som helst föreningsliv. D e t är kanske endast en mindre elit, v a r s hela fritid är upptagen av a k t i v föreningsverksamhet a v o l i k a slag. D e t stora fritidsproblemet gäller den föreningslösa u n g d o m e n . F ö r dess lösning är speciella åtgärder n ö d v ä n d i g a och bör redan nu försöksvis kunna v i d t a g a s utan att p å g å e n d e utredningar i frågan förgripes.

I detta syfte föreslog kommunisterna, att statliga och k o m m u n a l a m y n d i g h e t e r i s a m v e r k a n skulle taga initia-

tiv till u p p b y g g a n d e t av speciella fritidshus, som med ändamålsenlig planering, inredning och utrustning skulle bli naturliga samlingspunkter för all u n g d o m , där den utan större formaliteter k u n d e tillfredsställa o l i k a fritidsintressen, och där den kunde vistas i känslan av att aldrig b e h ö v a v a r a sysslolös eller ha tråkigt.

D y l i k a fritidshus, av helt n y t y p , borde på en gång v a r a nöjes- och kulturcentra. S j ä l v k l a r t b o r d e de ge utr y m m e åt de nöjesformer, dansen och filmen, som i första h a n d tilltalar ungdomen.

G e n o m fritidshus av detta slag k u n d e samtidigt o r g a nisationernas l o k a l f r å g a lösas. D ä r v i d borde samlingslokaler kostnadsfritt upplåtas till u n g d o m s o r g a n i s a t i o nerna för studiesammanträden och enskilda möten, till v i l ken inträdesavgift ej tages. Scenanordningar, f i l m a p p a rater, musikinstrument, idrottsredskap borde under sakk u n n i g ledning fritt få disponeras.

I anslutning till fritidshusen borde ä v e n åtgärder v i d tagas för att bättre tillgodose b e h o v e t av idrottsplatser och lekplaner, v a r v i d fria idrottsredskap a v o l i k a slag borde tillhandahållas i syfte att g ö r a idrotten mera tillg ä n g l i g för ungdomens breda massor.

T o m t m a r k till fritidshus borde av k o m m u n e r n a u p p låtas gratis och staten borde lämna b i d r a g till uppförandet av husen. Ä v e n från socialdemokratiskt håll förelåg en motion om statligt stöd till fritidscentra. 1 anledning av m o t i o nerna framhöll riksdagen i skrivelse till K u n g l . M a j : t att »det är angeläget, att utredning av frågan o m statsunderstöd till lokaler för föreningsverksamhet och fritidssysselsättning av de o l i k a slag, som i motionerna åsyftas, k o m m e r till stånd. Utredningen bör o m f a t t a även frågan om tilgodoseendet av behovet av a n d r a slag a v a n l ä g g ningar för k o l l e k t i v t nyttjande.

14 Statstjänarnas löner, pensioner och arbetsförhållanden

M o t den s. k. lägre personalen är staten en hård och njugg arbetsgivare. D ä r m e d skapas inte endast otillfredsställande f ö r h å l l a n d e n för statstjänarna, utan staten blir därjämte en t i l l g å n g för de p r i v a t a arbetsgivarna i deras k a m p m o t arbetarnas s t r ä v a n d e n att höja sin l e v n a d s standard och förbättra sina arbetsvillkor.

D e ordinarie och extra ordinarie statstjänarna är anställda medelst s. k. konstitutorial respektive antagningsbevis, som egentligen är l i k t y d i g a m e d personliga k o n trakt. D ä r m e d är denna arbetargrupp icke tillerkänd samma m a k t m e d e l mot arbetsgivarparten, som andra arbetargrupper. R i k s d a g e n och regeringen beslutar helt enkelt o m deras löner. Ä v e n detta måste m a n taga hänsyn till.

Statstjänarnas löner består av ett fast l ö n e b e l o p p , dessutom a v d y r t i d s t i l l ä g g , kristillägg, provisoriska lönetilllägg o c h b a r n b i d r a g . M e n trots de m å n g a tilläggen av skilda slag är statstjänarna d o c k icke ännu kompenserade för den av kriget f ö r a n l e d d a dyrtiden. T v ä r t o m , de befinner sig i det fallet i ett sämre läge än de flesta andra arbetargrupperna.

G r u n d e r n a för de fasta lönebeloppen o c h för d y r t i d s tilläggen är permanent g ä l l a n d e , men o m grunderna för kristilläggen, p r o v i s o r i s k a lönetilläggen o c h b a r n t i l l ä g gen beslutar riksdagen v a r j e år.

K r i s t i l l ä g g e n utgår nu med 1 6 % p å g r u n d l ö n e n i den m å n denna ej överstiger 9 0 0 kr. i m å n a d e n . D e t b e t y d e r att i s a m m a d y r o r t så åtnjuter den lägst betaide statstjänaren 2 9 , 5 0 kr. i kristillägg per m å n a d , under det att den högst betaide får u t k v i t t e r a 1 4 4 k r o n o r enbart i kristilll ä g g . S a k s a m m a med d y r t i d s t i l l ä g g e n , som utgår med 1 5 % å grundlönen.

K o m m u n i s t e r n a föreslog i år att alla b e f a t t n i n g s h a v a r e skulle kompenseras lika för den av krisen f ö r a n l e d d a dyrtiden, och då med ett b e l o p p av 9 6 k r o n o r per m å n a d .

D e t t a vore ett steg i rätt riktning för att i p r a k t i k e n o m sätta talet om att »vi skall bära k r i s b ö r d o r n a l i k a » . R i k s dagen uttalade i anledning av motionen, att den »delar motionärernas u p p f a t t n i n g så till v i d a , att grunderna för kristilläggen icke är fullt tillfredsställande», men avslog ä n d o c k motionen och beslutade att de g a m l a grunderna skulle fortfara att gälla.

D e under kristiden gällande lönebestämmelserna v e r k a d e så att det e k o n o m i s k a läget för de lägsta statstjänarna blev f u l l k o m l i g t olidligt. O p i n i o n e n b l a n d statstjänarna för högre löner stegrades u n d a n för undan och fick år 1 9 4 4 sådan o m f a t t n i n g , att ä v e n regeringen och riksdagen fann, att n å g o t måste göras. D å infördes de provisoriska lönetilläggen och t i l l f ä l l i g a b a r n t i l l ä g g e n .

D e lägre statstjänarnas f a c k l i g a organisationer hade år 1 9 4 4 enat sig om k r a v e t på vissa lönetillägg. D e t t a k r a v blev icke bifallet av 1 9 4 4 års r i k s d a g . D e n a v g ö r a n d e m o t i v e r i n g e n för att statsmakterna icke ställde sig mera tillmötesgående gent emot de av statstjänarorganisationerna f r a m f ö r d a anspråken utgjordes av en h ä n v i s n i n g till den av statsmakterna under krigsåren f ö r d a restriktiv a e k o n o m i s k a politiken. K r a v e n f ö r k l a r a d e s icke i och för sig v a r a orimliga, men med h ä n s y n till » k o n s e k v e n serna» för den p r i v a t a arbetsmarknaden ansåg sig regering och riksdag icke vilja gå ut ö v e r v a d som föreslogs från finansministerns sida. R ä d s l a n för att en bättre lönereglering för statstjänarna skulle f ö r a n l e d a stegrade anspråk från arbetarparten p å den p r i v a t a arbetsmarknaden

påstods v a r a det h u v u d s a k l i g a skälet till att statstjänarorganisationernas k r a v icke blev bifallet.

K o m m u n i s t e r n a u p p r e p a d e i år sin m o t i o n o m att riksdagen skulle g o d k ä n n a det a v statstjänarkartellen år 1 9 4 4 f r a m f ö r d a förslaget o m löneförbättringar. Förslaget a v slogs, beslutet från 1 9 4 4 skulle f o r t f a r a att g ä l l a m e d endast den förändringen, att lönetillägget skulle utgå till y t t e r l i g a r e t v å löneklasser, därtill en mindre förhöjning i vissa löneklasser o c h en u t ö k n i n g av rätten till barntillägg från att tidigare ha o m f a t t a t personalen u p p till 8:e löneklassen till att nu o m f a t t a personalen u p p till 2 o : e löneklassen.

R e g e r i n g e n tillsatte sedermera » 1 9 4 5 års l ö n e k o m m i t t é » , som fick i u p p d r a g att utreda f r å g o r n a o m n y lönereglering för b e f a t t n i n g s h a v a r e i statens tjänst o c h v i d det statsunderstödda undervisningsväsendet. K o m m u n i s t e r n a s representant i denna k o m m i t t é är Set Persson.

Hur orättvisor konserveras. Ä r 1 9 3 9 infördes n y a löneklassbestämmelser för statstjänare. Dessa v e r k a d e så att b e f a t t n i n g s h a v a r e m e d kortare tjänstgöringstid och senare o r d i n a r i e b l i v a n d e blev bättre s t ä l l d a i avlöningshänseende än de m e d längre tjänstetid och tidigare u t n ä m n i n g till ordinarie. K o m m u nisterna motionerade redan år 1 9 4 4 o m ändring i detta uppenbart orättvisa och orimliga f ö r h å l l a n d e och riksdagen beslutade att hos K u n g l . M a j : t »anhålla o m ö v e r v ä g a n d e a v möjligheterna att undanröja a n t y d d a och d ä r m e d j ä m f ö r l i g a ojämnheter v i d löneklassplacering».

Svaret från regeringen b l e v att »ärendet ö v e r l ä m n a t s till a l l m ä n n a lönenämnden för y t t r a n d e » .

N ä r 9 m å n a d e r gått utan att n å g o t hörts i ärendet interpellerade k o m m u n i s t e r n a på n y t t v i d början a v 1 9 4 5 års r i k s d a g och f r å g a d e finansministern h u r u v i d a man inom den närmaste framtiden k u n d e emotse p o s i t i v a åtgärder från regeringens sida i syfte att b r i n g a de påtalade ojämnheterna i löneklassplacering ur v ä r l d e n . Finans-

ministern svarade att ärendet skulle f ö r e l ä g g a s riksdagen senare. D e n u t l o v a d e propositionen k o m så småningom, men i denna avstyrktes de av riksdagen begärda åtgärderna för att skaffa berörda personal rättvisa. K o m m u nisterna motionerade då på n y t t och föreslog, att riksdagen skulle v i d h å l l a sin tidigare uttalade u p p f a t t n i n g .

Så skedde också. R i k s d a g e n uttalade p å n y t t att »förh å l l a n d e n a p å k a l l a r åtgärder till u n d a n r ö j a n d e av här i f r å g a v a r a n d e anledning till missnöje». R i k s d a g e n ansåg sig d o c k inte k u n n a t i l l s t y r k a gottgörelse, avseende förfluten tid.

N u beslöt sig äntligen regeringen för att rätta till missf ö r h å l l a n d e t och den 2 9 juni 1 9 4 5 utfärdades » K u n g l .

M a j : t s kungörelse angående omreglering av lönetur i vissa fall».

Statstjänarnas pensioner. Å r 1 9 4 3 genomfördes pensionsförbättringar för statstjänarna. D e befattningshavare, som a v g å t t ur tjänst före den 1 juli 1 9 3 9 , utestängdes d o c k från den förbättring, som beslutet innehöll, m e d a n m å n g a av dem som i n r y m des i beslutet endast erhöll en m i n i m a l höjning av sina pensioner. K o m m u n i s t e r n a föreslog d ä r f ö r redan v i d 1 9 4 4 års riksdag att riksdagen måtte besluta en sådan höjning av pensionerna för de statstjänstemän, som a v g å t t från sina befattningar före den 1 juli 1 9 3 9 , att pensionerna skulle u p p g å till samma storlek som de pensioner, v i l k a utgå till statstjänstemän, som pensionerats efter sagda t i d p u n k t . R i k s d a g e n g e n o m f ö r d e då i anledning av denna och andra liknande motioner en viss f ö r b ä t t r i n g för de sämst ställda av de äldre pensionärerna. M e n förbättringen k u n d e ingalunda betecknas som tillfredsställande. Ä v e n för de grupper, som k o m i åtnjutande av förbättringen, blev fortfarande k l y f t a n mellan deras pensioner och de som utgått efter 1 juli 1 9 3 9 i flertalet fall a v s e v ä r d .

F ö r en befattningshavare i $:e lönegraden utgjorde denna

skillnad 1 9 2 , 7 2 kr per år o c h för en b e f a t t n i n g s h a v a r e i 6:e lönegraden b^ev den 2 5 0 , 8 0 k r o n o r per år. K o m m u nisterna m o u o n e r a d e därför i år och u p p r e p a d e , tillsammans m e d motionärer ä v e n från andra partier, sitt k r a v från föregående år. A v s a m m a skäl föreslog k o m m u n i s terna att de tidigare pensionerade distriktsbarnmorskorna skulle k o m m a i åtnjutande av s a m m a pensioner som de v i l k a erhåller pension enligt de bestämmelser som antogs v i d 1 9 4 4 års r i k s d a g .

I anledning av m o t i o n e r n a uttalade nu riksdagen att »syftet med de i motionerna framställda y r k a n d e n a är v ä r t b e a k t a n d e » och beslutade begära att K u n g l . M a j : t skulle » v i d t a g a erforderliga åtgärder samt låta utarbeta och för riksdagen f r a m l ä g g a förslag om en m e r a allmän reglering av de pensioner, som fastställts med u t g å n g s punkt från tidigare g ä l l a n d e l ö n e n i v å e r » .

S a m t i d i g t uttalade riksdagen ö n s k v ä r d h e t e n av att utredningen bedrives med sådan s k y n d s a m h e t , att resultatet a v densamma k a n föreläggas riksdagen snarast m ö j ligt, i v a r t fall senast v i d n ä s t k o m m a n d e r i k s d a g .

K o m m u n i s t e r n a p å t a l a d e ä v e n hur m a n ä v e n genom att ö v e r f ö r a domänverkets industriella rörelse till ett aktiebolag försämrat de pensionsförmåner, som g ä l l d e för arbetarna v i d dessa industriella företag.

R e g e r i n g e n har nu tillsatt en särskild k o m m i t t é för utredning angående a l l m ä n reglering av tjänste-- och familjepensioner, som utgår enligt andra grunder än de v i d 1 9 4 1 — 1 9 4 3 års r i k s d a g a r fastställda och för en allmän ö v e r s y n a v gällande pensionsbestämmelser i s y f t e att ernå större enkelhet och ö v e r s k å d l i g h e t , allt i enlighet med v a d riksdagen begärde.

Statens kollektivavtalsanställda personal.

N ä r riksdagen i n o v e m b e r 1 9 4 4 beslutade o m p r o v i s o riska lönetillägg och b a r n t i l l ä g g åt de lägre statstjänarna så anförde finansministern i sin proposition b l a n d annat

följande beträffande nalen:

den k o l l e k t i v a v t a l s a v l ö n a d e perso-

»Dessa grupper kunna icke omfattas av den provisoriska lönetilläggsregleringen. Emellertid behöver hinder icke möta för att i särskilda fall beträffande sådan personal inom ramen av tillgängliga medel företa de jämkningar i löneställningen, som kunna finnas påkallade och förenliga med de allmänna riktlinjerna på löneområdet.»

1 en av den kommunistiska riksdagsgruppen motion framhölls om detta uttalande:

ingiven

»Det är angeläget, att en löneförbättring också kommer den personal till del, som icke åtnjuter lön enligt löncplan. I propositionen uttalas visserligen, att hinder icke bör möta för att i särskilda fall sådan personal inom ramen av tillgängliga medel erhålla förbättring. Denna formulering är dock alltför vag, varför riksdagen bör uttala, att ovannämnda personal bör komma i åtnjutande av löneförbättring.»

D e t k o m att visa sig, att de f a r h å g o r hyste v a r b e f o g a d e .

motionärerna

T i l l de i fråga om löne- och a n s t ä l l n i n g s v i l l k o r i hög grad missgynnade grupperna hör b l a n d annat den till c i r k a 1 2 . 0 0 0 man uppgående banarbetarkåren, de s. k. u t o m v e r k a r n a v i d postverket, linjearbetare v i d telegrafverket m. f l . V a d banarbetarna v i d S. J. angår, har dessa alltid v a r i t missgynnade, och det a v t a l som år 1 9 4 4 efter c i r k a sju månaders förhandlingar underskrevs m o t den vilja, som banarbetarnas majoritet u t t r y c k t , f ö r ä n d r a d e icke i någon väsentlig grad detta förhållande.

T i d e n gick, men lönetillägg för den a v t a l s a v l ö n a d e personalen hördes icke a v . D e personalorganisationer som v ä n d e sig till vederbörande m y n d i g h e t e r för att åstadk o m m a en löneförbättring för berörda arbetargrupper blev helt enkelt a v v i s a d e . D e n 3 mars 1 9 4 5 ställde därför kommunisterna på n y t t spörsmålet i en interpellation till finansministern genom f r å g a n : » H a r statsrådet, för a v s i k t att i enlighet med v a d som ställts i utsikt i K u n g l . Maj:ts proposition år 1 9 4 4 taga initiativ i syfte att förbättra löneställning och anställningsvillkor för banarbetare och

verkstadsarbetare v i d statens j ä r n v ä g a r samt att medv e r k a till l i k a r t a d e förbättringar för s. k. u t o m v e r k a r n a vid p o s t v e r k e t , linjearbetare v i d telegrafverket med flera jämförliga grupper v i d statens o l i k a verk?»

Finansminister W i g f o r s s svarade den 2 maj att n y a ö v e r l ä g g n i n g a r skulle k o m m a att ske inom närmaste tiden o c h y t t r a d e därtill i debatten: »Jag vill inte diskutera, huruvida det är regeringens uppgift att taga initiativ till förändringar i kollektivavtal, men jag behöver inte göra det, därför att det självfallet finns en part, som har all anledning att där taga initiativ, nämligen de anställdas egna organisationer. De har nu gjort det, och, som interpellanten säger, de har blivit avvisade. O m det är riktigt, varom jag inte har fått något meddelande, så har organisationen möjlighet att vända sig till K u n g l . Maj:t för att få ett bedömande av frågan, huruvida riksdagens uttalande skall tolkas på det ena eller andra sättet.»

D e n 2 0 juni 1 9 4 5 b e h a n d l a d e riksdagen frågan om provisoriska lönetillägg och b a r n t i l l ä g g till statstjänare för b u d g e t å t 1 9 4 5 — 1 9 4 6 . D å y r k a d e k o m m u n i s t e r n a att riksdagen mera k l a r t skulle uttala sig för att ä v e n de k o l l e k t i v a v t a l s a n s t ä l l d a arbetargrupperna skulle k o m m a i åtnjutande av en f ö r b ä t t r i n g . R i k s d a g e n u t t a l a d e i anledning a v motionen att » v i d k o m m a n d e k o l l e k t i v a v t a l s anställd personal i statens tjänst synas förutsättningar för på längre sikt gällande a v t a l ha b l i v i t väsentligt ändrade genom den u t v e c k l i n g p å löneområdet, som ä g t rum sedan hösten 1 9 4 4 » . D ä r t i l l uttalade riksdagen att i sådana a v t a l fastställda löner b ö r a undergå en justering uppåt redan under g ä l l a n d e avtalsperiod och att riksdagen förutsatte, att K u n g l . M a j : t skulle fästa v e d e r b ö r a n d e m y n digheters u p p m ä r k s a m h e t v i d att f ö r h a n d l i n g a r i avsedda fall borde u p p t a g a s m e d personalens organisationer för fastställandet av en förbättring av de avtalsenliga ersättningarna.

Som en följd av detta riksdagens uttalande utsände regeringen den 2 9 juni ett cirkulär till statsmyndigheterna angående »vissa f ö r h a n d l i n g a r rörande lönerna för k o l l e k t i v a v t a l s a n s t ä l l d personal i statens tjänst». I detta cir7 — Riksdagspolitik

gj

k u l ä r anfördes att » K u n g l . M a j : t finner m e d a n l e d n i n g a v riksdagens sålunda gjorda uttalanden gott fästa v e d e r börande statsmyndigheters u p p m ä r k s a m h e t p å att förh a n d l i n g a r i det a v riksgaden a n g i v n a syftet böra i fall, som h ä r avses, upptagas m e d personalens organisationer».

Sedermera k o m förhandlingar till stånd o c h vissa lönetillägg beviljades en del a v den berörda personalen, bland a n d r a banarbetarna. B a n a r b e t a r k å r e n är d o c k m y c k e t otilifredstäild med resultatet av dessa f ö r h a n d l i n g a r .

Sinnessjukhuspersonalen, en synnerligen missgynnad grupp.

Personalen v i d statens sinnessjukhus, som u t f ö r ett arbete, oundgängligen n ö d v ä n d i g t för sjukhusens drift, ett arbete som också är tungt o c h ansvarsfullt, är d o c k s y n nerligen missgynnad i lönehänseende. T j ä n s t e r n a bibehålles i stor utsträckning som extra ordinarie o c h m a n tilll ä m p a r i enlighet med föreskrifter i ett k u n g l i g t brev en särskild löneplan m e d särskilt låga l ö n e b e l o p p för denna personalgrupp, ett f ö r h å l l a n d e som är b å d e o m o t i v e rat o c h upprörande. V i d årets riksdag r e v i d e r a d e s dessa avlöningsbestämmelser, men de f ö r b ä t t r i n g a r som föreslogs a v regeringen v a r alldeles o t i l l r ä c k l i g a . K o m m u n i s terna motionerade därför om u p p f l y t t n i n g i högre löneklass a v eldare, hantverksföreståndare, h a n t v e r k a r e och föreståndare för djurstall samt m a n l i g a och k v i n n l i g a e k o nomister o c h att ett större antal a v dem skulle erh å l l a ordinarie tjänster. R i k s d a g e n avslog förslaget m e d h ä n v i s n i n g till att frågan »synes v a r a a v beskaffenhet att b ö r a k o m m a under b e d ö m a n d e a v 1 9 4 4 års löneutr e d n i n g » . V a d det gällde eldartjänsterna uttalades d o c k , att riksdagen ansåg att u p p f l y t t n i n g a v ett större antal tjänster i högre lönegrad bör o m p r ö v a s .

Arbetarna vid försvarets arbetsplatser.

U n d e r kriget h a r försvarets egna fabriker, v e r k s t ä d e r och v a r v i h ö g g r a d u t b y g g t s . V ä l d i g a summor a v statsmedel har investerats i statliga företag, som t i l l v e r k a t krigsmateriel av skilda slag o c h andra förnödenheter för försvaret. D e företag som b e d r i v i t n y t i l l v e r k n i n g har försetts m e d en d y r b a r och modern m a s k i n - o c h v e r k tygsutrustning och samlats under försvarets fabriksstyrelses administration. D ä r u t ö v e r finns en r a d v e r k s t ä der, v i l k a h u v u d s a k l i g e n sysslat m e d reparationsarbeten.

D e n y t i l l v e r k a n d e fabrikernas produktionskapacitet torde icke utan särskilda åtgärder k o m m a till full anv ä n d n i n g v i d en återgång till fredsförhållanden. A r b e tarna v i d dessa företag har hänvisat till att företagens maskinella utrustning är a v sådan art att de m y c k e t v a l k a n utnyttjas till s t a n d a r d t i l l v e r k n i n g a v massartiklar o c h a n d r a p r o d u k t e r för andra statsföretag o c h för den ö p p n a m a r k n a d e n . I dessa företag har under kriget samlats en högt k v a l i f i c e r a d arbetarstam. D e t borde v a r a ett statsintresse att icke dessa y r k e s s k i c k l i g a arbetare skingras för alla v i n d a r o c h att icke b y g g n a d e r n a och maskinerna får stå oräntabla. Försvarsverkens civila personals förbund h a r därför i skrivelse till K u n g l . M a j : t föreslagit, att fabrikerna förutom arbetet för försvarets n o r m a l a b e h o v och lagerhållning »tillföras andra t i l l v e r k ningar, v a r i g e n o m f a b r i k a t i o n e n k a n hållas p å toppen av u t v e c k l i n g e n och y r k e s s k i c k l i g personal ständigt k a n hållas s a m l a d » . V a d som gäller de n y t i l l v e r k a n d e fabrikerna gäller i stort sett ä v e n reparationsverkstäderna.

M o t s t å n d e t till arbetarnas förslag k o m m e r uteslutande från de p r i v a t a industrier som under hela kriget tjänat jätteprofiter p å de statliga beställningarna men som nu vill f ö r h i n d r a att försvarets egna företag u p p t r ä d e r som konkurrenter på den c i v i l a m a r k n a d e n . K o m m u n i s t e r n a anser att det finns ingen anledning att f a l l a undan för p r i v a t k a p i t a l e t s profitintressen, v a r f ö r de motionerade om att riksdagen skulle besluta att i skrivelse till K u n g l .

M a j : t hemställa om en fredsplanering för försvarets arbetsplatser i a v s i k t att tillföra dem arbete i sådan o m f a t t ning, att deras p r o d u k t i o n s k a p a c i t e t blir fullt u t n y t t j a d och arbetskraften hålles samlad o c h fullt sysselsatt, varvid de anställda genom produktionsnämnder beredas medinflytande i företagens skötsel.

R i k s d a g e n uttalade att »den i motionen b e r ö r d a fråg a n o m utnyttjandet under fredsförhållanden a v f ö r s v a rets industriella företag för t i l l v e r k n i n g m . m . f ö r c i v i l a behov bör tillmätas stor betydelse» o c h att det »med hänsyn s å v ä l till k r a v e n p å industriell b e r e d s k a p som till arbetsmarknadspolitiska s y n p u n k t e r är angeläget, att från statsmakternas sida snara åtgärder v i d t a g a s p å området», samt beslutade att i skrivelse till K u n g l . M a j : t tillk ä n n a g e denna sin mening.

Irriterande "tidsstudier".

A r b e t s f ö r h å l l a n d e n a v i d elektriska v e r k s t a d e n p å örl o g s v a r v e t i K a r l s k r o n a hade under en längre tid förorsakat en irriterad stämning bland där anställda arbetare och en latent spänning mellan dem o c h v e r k s t a d s ledningen. Tidsstudierna genomfördes dels p å ett för v e derbörande arbetare utmanande sätt o c h dessutom resulterade de i a v s e v ä r d a löneförsämringar, dels bedrevs de utifrån tämligen o f ö r k l a r l i g a e k o n o m i s k a principer och syften, som v a r k e n kunde motiveras av s t r ä v a n d e n a att höja arbetseffekten eller befrämja det allmännas ekon o m i s k a intressen.

T i d s s t u d i e t a g a r n a s fantastiska nit saknade inte k o miska poänger. I de blanketter som k o m till a n v ä n d n i n g v i d »studierna» redovisades under rubriken »allmänna spilltider» sådana underrubriker som »naturbehov allv a r l i g a r e » , »naturbehov lindrigare», » v a t t e n d r i c k n i n g » , »stampa fötterna för köldens skull», »mat sätts i v ä r m e s k å p » , »näsblod stillas», etc. och under rubriken »icke n ö d v ä n d i g a spilltider» redovisades e x e m p e l v i s »väntan

o n ö d i g t under hjälparens n a t u r b e h o v » . T i d s s t u d i e t a g a r e n föreslog därtill inrättandet a v transportabla W C för att ytterligare m i n s k a den »icke n ö d v ä n d i g a spilltiden».

I anledning a v arbetarnas k l a g o m å l ställde k o m m u nisterna i en interpellation till försvarsministern f r å g a n : » V i l k a åtgärder anser statsrådet bör v i d t a g a för att till försvarets g a g n f å p å t a l a d e förhållanden ur världen?»

Statsrådet S k ö l d s v a r a d e b l . a.: » A t t f ö r v a r v e t s v i d k o m m a n d e göra denna del av driften till föremål för en icke tidigare p r ö v a d tidsstudiev e r k s a m h e t k a n i c k e h a v a r i t v ä l b e t ä n k t . V i d undersökningar a v denna art är det g i v e t v i s a v d e n största b e tydelse, att ett gott och förtroendefullt samarbete sker mellan arbetsledningen och dess tidsstudiepersonal samt arbetarna. V i d de nu f ö r e v a r a n d e undersökningar synes detta icke i alla hänseenden ha v a r i t fallet.

D e t är m i n a v s i k t att till statens sakrevison hänskjuta frågan, h u r u v i d a v a d som i detta fall f ö r e k o m m i t är av beskaffenhet att i v a d avser kostnadsfrågan b ö r a f ö r a n leda särskild åtgärd.»

Personalen mobiliserad eller icke? Ä r 1 9 4 2 gällde k o l l e k t i v a v t a l mellan f ö r s v a r s f ö r v a l t ningarna och försvarsverkens o l i k a arbetare. I dessa a v t a l stadgades b l a n d annat o r d a g r a n t f ö l j a n d e : » H a r order om mobilisering eller f ä r d i g h å l l a n d e för sådan utgått, skall, därest annan överenskommelse mellan p a r t e r n a icke träffas, förestående a v t a l f o r t f a r a att g ä l l a efter u t l ö p ningsdagen, ä v e n om detsamma i v e d e r b ö r l i g ordning uppsagts». A r b e t a r p a r t e n hade nu intresse a v att a v t a l e t skulle f å f o r t f a r a att g ä l l a . A r b e t s g i v a r p a r t e n däremot ville h a a v t a l e t uppsagt, därför att m a n önskade ur arbetarsynpunkt försämra dyrtidstilläggsbestämmelserna.

F r å g a n , h u r u v i d a a v t a l e n k u n d e sättas ur k r a f t eller inte, trots den k l a r a avtalsbestämmelsen, drogs inför arbetsdomstolen, vilken m o t i v e r a d e sitt utslag, som g i c k emot

arbetarnas y r k a n d e , med att den i april i c k e förelegat ett tillstånd, som v a r i t att anse som mobilisering.

A v n ä m n d a domstolsutslag bibringades personalen giv e t v i s den bestämda uppfattningen, att den icke v a r mobiliserad. Senare visade det sig emellertid, att när det gällde de diseiplinära förhållandena på arbetsplatserna, befälet b e t r a k t a d e de anställda arbetarna som mobiliserade.

Stationskrigsrätten v i d Stockholms Öriogsstation och krigsh o v r ä t t e n delade denna mening, med p å f ö l j d att arbetare, v i l k a l e v a t i den föreställningen att deras s k y l d i g heter och rättigheter v a r i t p å för k o l l e k t i v a v t a l s a n s t ä l l da arbetare v a n l i g t sätt r e g e r a d e i a v t a l , ställdes inför krigsrätt för bagatellart ade förseelser å arbetsplatsen och blev i enlighet med krigslagarnas bestämmelser d ö m d a till arrest. Efter att ha p å v i s a t att berörda befäl och rättsinstanser f ö r k l a r a t arbetarna som icke mobiliserade, när det legat i arbetarnas intresse att bli f ö r k l a r a d e som m o biliserade, under det att befäl och rättsinstanser f ö r k l a rat arbetarna v a r a mobiliserade när en sådan f ö r k l a r i n g utgjorde förutsättningen för att krigslagarnas stränga straffbestämmelser skulle k u n n a tillämpas m o t arbetarna för rena bagatellförseelser, frågade k o m m u n i s t e r n a i en till justitieministern riktad interpellation: »Anser statsrådet, att medborgare bör k u n n a dömas efter krigslagarnas stränga straffbestämmelser utan att v e d e r b ö r a n d e bibringats v e t s k a p om att de l y d a under krigslagarna?»

Justitieministern kunde i sitt svar inte ge n å g o n egentlig f ö r k l a r i n g till det inkonsekventa handlingssättet, men han framhöll att han ansåg det angeläget, att de bestämmelser i strafflagen för krigsmakten som är av betydelse i f ö r e v a r a n d e hänseende liksom möjligheten att u t t r y c k ligen t i l l k ä n n a g e , när viss a v d e l n i n g av k r i g s m a k t e n är att anse som mobiliserad, blir föremål för n o g g r a n n omp r ö v n i n g v i d en k o m m a n d e utredning.

Järnvägsmännens fribiljetter.

M e d h ä n s y n till trafiksituationen beslutade J ä r n v ä g s styrelsen att i år företaga större i n s k r ä n k n i n g a r än tidigare b e t r ä f f a n d e järnvägspersonalens resor o c h fribiljetter. D e t bestämdes sålunda att fribiljetter icke skulle g ä l la för resa med snälltåg från k l . 1 2 fredagar till k l . 1 2 m å n d a g a r under tiden 1 1 j u n i — 9 september och icke med vissa persontåg från k l . 1 2 l ö r d a g a r till k l . 2 4 s ö n d a g a r under tiden 1 1 j u n i — 1 9 augusti. K o m m u n i s t e r n a ställde då i en interpellation till k o m m u n i k a t i o n s m i n i s t e r n frågorna: »Om trafiksituationen kräver inskränkning i rätten till resor på vissa tåg. då bör väl endera behovet av resan eller också turföljden vid beställningar av biljetter få bli avgörande för tillträde till tågen?

I så fall bör väl biljetternas karaktär av fria eller betalda lämnas ur räkningen vid ransoneringen av resorna? Ä r statsrådet beredd att ingripa för att upphäva eller lindra de av Järnvägsstyrelsen förebådade inskränkningarna i järnvägsmännens rätt till resor och fribiljett?

K o m m u n i k a t i o n s m i n i s t e r n svarade att han anslöt sig till Järnvägsstyrelsens u p p f a t t n i n g om att åtgärden v a r n ö d v ä n d i g och att han inte v a r beredd att v i d t a g a några åtgärder i det av interpellanten ifrågasatta s y f t e t . Ins k r ä n k n i g a r n a u p p h ä v d e s dock redan i mitten a v augusti månad.

Avskedade för sjukdom men förklarade arbetsföra.

I S t o c k h o l m b l e v sex e x t r a ordinarie v a g n s t ä d e r s k o r a v skedade från sina anställningar från o c h med maj m å n a d s u t g å n g år 1 9 4 4 . D e a v s k e d a d e hade en anställningstid av 6—12 år. O r s a k e n till a v s k e d a n d e t a n g a v s v a r a att de v a r o l ä m p l i g a för v i d a r e anställning på grund av s. k . o n o r m a l sjukledighet. S a m t i d i g t avslogs gjorda framställningar o m erhållande a v sjukpension under den m ä r k l i g a

förklaringen, att »ingen av dem för framtiden är o f ö r m ö gen att behörigen sköta sin b e f a t t n i n g » . Inte heller tillmötesgicks a v S v e n s k a J ä r n v ä g s m a n n a f ö r b u n d e t gjord framställning, att de skulle i för dem l ä m p l i g a befattningar erhålla fortsatt anställning. D e n av de a v s k e d a d e , som hade den längsta anställningstiden, o m k r i n g 1 2 år, led av muskelreumatism, enligt läkares utsago t y d l i g e n o r s a k a d av arbetet. Berörde läkare f ö r k l a r a d e , att om arbete, där hastiga temperaturändringar icke f ö r e k o m , kunde beredas henne, skulle hon v a r a tjänstbar. E n annan av dem v a r sjuk i ä g g s t o c k s i n f l a m m a t i o n o c h njurinflammation m e d lång konvalescenstid. Efter tillfrisknandet hade hon haft relativt få sjukdagar. En tredje hade haft b l o d p r o p p och h u v u d v ä r k och en fjärde s k a d a i fotleden på g r u n d a v ledgångsreumatism, samt smärtor i r y g g e n .

Slutligen hade den femte haft b l i n d t a r m s i n f l a m m a t i o n , ämnesomsättningsrubbningar och luftrörskatarr varjämte hon r å k a t ut för o l y c k s f a l l .

B e h o v e t a v all uttagen sjukledighet v a r s t y r k t av verkets egen l ä k a r e . K o m m u n i s t e r n a interpellerade och fråg a d e kommunikationsministern: » K a n det f ö r v ä n t a s att statsrådet i anledning av p å t a l a d e s a k f ö r h å l l a n d e n företager en undersökning och eventuellt föranstaltar o m åtgärder i syfte att antingen bereda å s y f t a d e vagnsstäderskor återanställning i för dem l ä m p l i g a arbeten eller därest detta icke skulle låta sig göra, tilldelar dem sjukpension?»

K o m m u n i k a t i o n s m i n i s t e r n ansåg sig s a k n a befogenhet att f ö r e t a g a någon åtgärd för att få de a v s k e d a d e återanställda, men rekommenderade dem att göra framställning hos vederbörande distriktschef om återanställning.

En sådan framställning skulle därefter k u n n a p r ö v a s i v a n l i g ordning av Järnvägsstyrelsen och besvär skulle k u n n a anföras hos K u n g l . M a j : t ö v e r Järnvägsstyrelsens beslut i frågan.

Kommunaltjänstemännens förhandlingsrätt.

K o m m u n i s t e r n a motionerade om att lagen o m förhandlingsrätt för tjänstemän skulle ändras så att den inte längre skulle k u n n a åberopas som ett hinder för k o m m u n a l m y n d i g h e t för att v i d f ö r h a n d l i n g a r med personalorganisationerna låta sina förhandlingsdelegerade t r ä f f a preliminära överenskommelser. T i l l u t g å n g s p u n k t för y r k a n det hade tagits ett av S t o c k h o l m s stadsfullmäktige fattat beslut, v a r i g e n o m stadsfullmäktige a v s l a g i t en av vissa organisationer av arbetstagare i stadens tjänst gjord framställning om sådan ändring a v instruktionen för stadens förhandlingsdelegerade, att dessa v i d f ö r h a n d l i n g a r med personalorganisationerna skulle få befogenhet att t r ä f f a preliminära a v t a l . Beslutet motiverades m e d att lagliga förutsättningar saknades att tillmötesgå organisationernas önskemål.

M o t i o n e n avslogs m e d m o t i v e r i n g e n att »frågan om förstärkning av förhandlingsrätten för de tjänstemän, som är underkastade ä m b e t s m a n n a a n s v a r , är i hela sin v i d d föremål för K u n g l . Majrts u p m ä r k s a m h e t » .

Sjuksköterskeutbildningen.

V i d landets sjuksköterskeskolor tillämpas ett f ö r m y n darregemente, som dess bättre tillhör det länge sedan förg å n g n a v i d a n d r a utbildningsanstalter för b l i v a n d e y r k e s u t ö v a r e inom s o c i a l v å r d e n . U t b i l d n i n g e n s k l o s t e r l i k a p r ä gel måste inte b a r a b i d r a g a till att a v f o l k a sjuksköterskeb a n a n u t a n ä v e n m e d f ö r a att de unga k v i n n o r , som söker sig till b a n a n representerar ett u r v a l med ö v e r v i k t för passiva, u n d e r d å n i g a personlighetstyper. Ä n v ä r r e är att den efterföljande utbildningen p å ett m y c k e t ensidigt sätt ytterligare inskärper v ä r d e t av d y l i k a passiva d y g d e r på bekostnad a v positiva egenskaper såsom självständighet i t ä n k a n d e t och i n i t i a t i v k r a f t i h a n d l a n d e t . A u k t o r i t e t s underdånigheten är v i d sjuksköterskeutbildningen satt i system p å ett sätt som ä v e n t y r a r a n v ä n d b a r h e t e n av hela

denna k å r i det stora sociala fältarbete, som hör framtiden till. Ä v e n efter a v l a g d examen är sjuksköterskans inte bara y r k e s l i v utan även p r i v a t l i v insnört i l i k n a n d e former som under elevtiden. V i d de mediciniska fakulteterna, socialinstituten, de socialpedagogiska seminiarierna och andra m o d e r n a utbildningsanstalter för medicinsk och s o c i a l v å r d a n d e verksamhet ges en saklig undervisning. Ingen u p p l y s t medborgare k a n fatta, v a r f ö r sjuksköterskeutbildningen skall inta en särställning, där inte bara m e t a f y s i k e n , psalmsången och bibelläsningen står p å undervisningsschemat utan där också elevernas intresse eller brist p å intresse för religiösa ö v n i n g a r får tjänstgöra som m ä t a r e v i d a v g ö r a n d e n om lämpligheten för y r k e t .

D e t är vidare andra utbildningsförhållanden och u p p fattningen om att sjuksköterskans arbete är att anse som ett » k a l l » , icke som ett y r k e , som jämte de otilfredsställande avlöningsförhållandena f r a m s k a p a r den nu rådande bristen p å sjukvårdspersonal.

I v e t s k a p o m dessa förhållanden föreslog kommunisterna en modernisering av sjuksköterskeutbildningen samt att sjukvårdsbiträden skulle lämnas större möjligheter att utbildas till sköterskor och att sköterskorna skulle lämnas större möjligheter att utbildas till läkare. R i k s d a g e n förk l a r a d e sig icke v a r a av den uppfattningen att f ö r h å l l a n dena v i d sjuksköterskeskolorna p å k a l l a r åtgärder av den o m f a t t a n d e natur, som motionärerna föreslog, men beslutade ä n d o c k om en allmän utredning rörande sjukvårdspersonalen v i d sjukhusen, avseende s å v ä l utbildning som tjänsteställning. D ä r v i d borde en förbättring av m ö j ligheten att erhålla utbildning »den långa v ä g e n » , alltså med befordran från den lägsta tjänsteställningen och u p p åt tagas under ö v e r v ä g a n d e . U t r e d n i n g e n skall också ägna u p p m ä r k s a m h e t åt de ö v r i g a i motionen l ä m n a d e u p p s l a g ä v e n s o m åt utbildningen v i d sjuksköterskeskolorna särskilt i fråga om arten och o m f a t t n i n g e n av elevernas p r a k t i s k a tjänstgöring.

15 G e n g a s e n s offer

Gengasens offer har ständigt ö k a t i antal. A l l t fortfarande råder stora brister i de åtgärder som v i d t a g i t s från samhällets sida för att minska antalet offer och bringa hjälp till dem som drabbats av yrkessjukdomen gengasförgiftning.

K o m m u n i s t e r n a föreslog att följande åtgärder omedelbart skulle v i d t a g a s i syfte att effektivisera kampen mot gengasfaran: 1 ) H u v u d m ä n n e n i varje s j u k v å r d s o m r å d e å l ä g g a s att ofördröjligen inrätta gengaskliniker. I S t o c k h o l m inrättas ytterligare en gengasklinik.

2 ) U t b i l d n i n g av t i l l r ä c k l i g t antal läkare och personal hos yrkesinspektionen igångsattes utan ytterligare dröjsmål.

3) Y r k e s i n s p e k t i o n e n s personalbehov tillgodoses på ett sådant sätt, att bristen på personal inte med skäl kan åberopas som orsak till bristande k o n t r o l l ö v e r arbetarskyddsåtgärder.

4) En v a r som sysselsattes i gengasmiljö erhåller oblitoriskt och kostnadsfritt undervisning om gengasens faror och förbud utfärdas för arbetsgivare att sysselsätta någon i sådant arbete utan att vederbörande arbetare företer bevis för att han p å ett nöjaktigt sätt tillgodogjort sig undervisningen.

5) O b l i g a t o r i s k a och regelbundna l ä k a r u n d e r s ö k n i n g a r ordnas för alla som arbetar i gengasmiljö och dessa ar-

betare garanteras tillräcklig ersättning för fall p å grund av gengasförgiftning.

inkomstbort-

6) E n speciallagstiftning införes som u t m y n n a r i bestämmelser om s k y l d i g h e t för arbetsgivarna och staten att utbetala sjukpenning av sådan storleksordning, att den inte v e r k a r återhållande på den förgiftades villighet att s ö k a l ä k a r v å r d . S å d a n sjukpenning bör ä v e n utgå v i d de lindriga fallen, såvitt den sjuke inte k a n beredas arbete i gengasfri miljö med samma a v l ö n i n g s f ö r m å n e r , som vederbörande åtnjuter i sitt v a n l i g a arbete.

7) Gengaskungörelsens föreskrifter om s k y d d s å t g ä r d e r skärpas.

8) E n ö v e r s y n företages av såväl m o t o r f o r d o n s f ö r o r d ningens bestämmelser om automobils beskaffenhet som av innehållet i instruktionen för besiktningsmän. Bestämmelserna om efterbesiktning ändras så att d y l i k företages efter kortare tidsintervaller, än v a d nu är föreskrivet.

Efter att den kommunistiska motionen b l i v i t v ä c k t föreslog regeringen vissa åtgärder, som s a m m a n f ö l l med v a d kommunisterna föreslagit. S å l u n d a föreslogs en utö k n i n g av undersöknings- och behandlingsmöjligheterna i S t o c k h o l m genom att a n o r d n a m o t t a g n i n g för gengasskadade v i d K a r o l i n s k a sjukhuset medicinska k l i n i k . V i dare föreslogs förstärkning av personalen v i d Sabbatsbergskliniken och ö v e r f l y t t n i n g v i d l ä m p l i g tidpunkt till Medicinalstyrelsen av den t e k n i s k t - p r o f y l a k t i s k a v e r k samhet, som tidigare handhafts av bränslekommissionens g e n g a s b y r å , ävensom förstärkning av den i verksamheten sysselsatta personalen. D e t t a blev ä v e n riksdagens beslut.

M e n dessa beslut täckte ju på intet sätt v a d kommunisterna föreslagit i frågan.

D e n kommunistiska motionen remitterades till o l i k a m y n d i g h e t e r och till Landsorganisationen. L O och en rad m y n d i g h e t e r tillstyrkte det väsentliga i motionens y r k a n den, men riksdagen ansåg sig icke i ett enda fall böra bea k t a v a d motionärerna, berörda arbetare, L O och en de!

av de h ö r d a m y n d i g h e t e r n a h a f t att anföra b e t r ä f f a n d e n ö d v ä n d i g h e t e n av ytterligare åtgärder. D ä r e m o t fann riksdagen allt v a d arbetsgivarna från sina u t g å n g s p u n k t e r haft att säga acceptabelt och följde deras y r k a n d e n .

Tilläggsskatten å bensin.

K o m m u n i s t e r n a insåg att de h ö g a priserna å f l y t a n d e bränsle skulle k o m m a att v e r k a så, att gengasdriften bibehölls längre än v a d t i l l g å n g på f l y t a n d e bränsle k r ä v e r .

N ä r därför giltighetstiden för förordningen o m tilläggsskatt å bensin utgick, så föreslog kommunisterna att denna icke skulle f ö r l ä n g a s . T i l l ä g g s s k a t t e n utgick då m e d 2 5 öre per liter för bensin och 1 6 öre per liter för brännolja.

K o m m u n i s t e r n a anförde till stöd för sitt y r k a n d e att då import av f l y t a n d e bränsle p å n y t t k o m m e r igång, blir priserna säkerligen h ö g a ä v e n utan denna beskattning.

F a r a uppstår då att a v v e c k l i n g e n av gengasdriften k a n k o m m a att fördröjas till följd av att a n v ä n d a n d e t av gengasbränsle ställer sig billigare än f l y t a n d e bränsle. E n sådan situation borde u n d v i k a s , enär samhället har s k y l d i g het att i första h a n d se till v a d folkhälsans intresse k r ä v e r .

O m gengasdriften bibehålles längre än v a d som är oundgängligen n ö d v ä n d i g t k a n skador uppstå, som blir b e t y d ligt d y r a r e än de 4 0 miljoner finansministern r ä k n a d e med att få in p å tilläggsskatten å bensin. Gengasens offer är för ö v r i g t redan alltför m å n g a . D e kapitalintressen, som är b u n d n a v i d gengasdriften, borde inte lämnas det stöd som ett bibehållande av tilläggsskatten å f l y t a n d e bränsle innebar.

R i k s d a g e n anförde m o t motionärerna att »den v a r ö v e r t y g a d om att, därest ö k a d import av bensin och brännoljor skulle bli möjlig, priserna härå icke skulle k o m m a att få någon a v g ö r a n d e betydelse för dessa d r i v medels a n v ä n d n i n g » , och avslog med denna m o t i v e r i n g den k o m m u n i s t i s k a motionen. I dag torde det stå k l a r t för e n v a r att kommunisterna, icke riksdagens majoritet, hade rätt i denna fråga.

16 Undervisning och forskning

Klasskillnaden i samhället vidmakthålles nu av svårigheterna för barn i fattiga hem att erhålla utbildning.

I särskild grad framträder dessa svårigheter på landsbygden. Knappheten på förmågor för många viktiga poster i produktion och samhällsliv ökas genom att urvalet övervägande begränsas till dem, som fostras i städernas över- och medelklasshem. För att det skall kunna bli en riktig demokrati, som kan arbeta effektivt, måste ett högre bildningsmått än det folkskolan nu ger, komma alla till del. Det betyder, att den allmänna folkundervisningen måste förbättras och den obligatoriska skoltiden förlängas. Dessutom måste all teoretisk och praktisk utbildning utöver folkskolan frikopplas från sina ekonomiska spärrar.

För att avlasta ungdomens arbetsmarknad är det också påkallat att under samma tid bereda ungdomen ökade stipendiemöjligheter vid alla slags teoretiska och praktiska utbildningsanstalter utöver folkskolestadiet.

(Arbetarrörelsens efterkrigsprogram) V å r t s k o l v ä s e n står icke i n i v å med den s a m h ä l l e l i g a u t v e c k l i n g e n i ö v r i g t , och i synnerhet v å r f o l k s k o l a ligger a v s v e ä r t efter i f ö r h å l l a n d e till m å n g a a n d r a länder.

A t t a v l ä g s n a denna efterblivenhet o c h onabbt i n h ä m t a v a d som hittills försummats p å detta o m r å d e är en angelägen u p p g i f t .

L a n d s b y g d e n är särskilt v a n l o t t a d i f r å g a o m underv i s n i n g e n . T i l l de e k o n o m i s k a hindren för fortsatt s k o l u t b i l d n i n g , som finns för alla mindre b e m e d l a d e , t i l l k o m mer s å l u n d a för l a n d s b y g d e n s b e f o l k n i n g o c k ^ å g e o g r a -

fiska spärrar, som ytterligare försvårar och i m å n g a fall omöjliggör för b e g å v a d u n g d o m att fortsätta sin skolutbildning utöver f o l k s k o l a n s ram.

B l a n d alla framstegsvänliga krafter råder den meningen, att den skolutredning som delvis genomförts och fortfarande bedrives under c h e f s k a p av förre ecklesiastikminister B a g g e till sina resultat i c k e är eller blir sådan, att den bör läggas till grund för en reformering av undervisningsväsendet. D e ideal som f ö r e s v ä v a r dessa k o m m i t terade som består av t v å professorer, en docent och flera rektorer, har starka beröringspunkter med det gamla k o n s e r v a t i v a bildningsidealet, d. v . s. en u t p r ä g l a d ö v e r klassbildning. En v e r k l i g reformering av skolan i d e m o kratisk anda avvisas med en v a r n a n d e h ä n v i s n i n g till att skolan inte kunde tåla några v å l d s a m m a k a s t n i n g a r eller hastiga r y c k .

K o m m u n i s t e r n a föreslog v i d årets r i k s d a g att det skulle u p p d r a g a s åt n y a s a k k u n n i g a att från helt a n d r a utgångspunkter v e r k s t ä l l a en n y utredning i frågan o c h utarbeta en g r u n d v a l för det svenska skolväsendets f r a m t i d a gestaltning. D ä r v i d borde man ställa som mål att all skolundervisning, såväl i f o l k s k o l a n som ö v r i g a läroanstalter, gymnasier, h ö g s k o l o r , seminarier och universitet höjes till en n i v å , som m o t s v a r a r den tekniska och ö v r i g a samhälleliga u t v e c k l i n g e n och att all skolutbildning blir l i k a tillg ä n g l i g för alla, efter vars och ens anlag och fallenhet, och utan hinder av e k o n o m i s k a eller geografiska förhållanden.

För att nå detta mål bör m a n arbeta efter följande principiella riktlinjer.

D e n obligatoriska f o l k s k o l a n utökas till 9-årig, enhetlig och lika för alla, a v s l u t a d med ett k u n s k a p s m å t t som m o t s v a r a r n u v a r a n d e realskola och k o m m u n a l mellanskola. N u v a r a n d e fortsättningsskola bortfaller. D e n sålunda erhållna enhetsskolan uppdelas, förslagsvis efter 6:te klassen men i varje fall icke förr, p å t v å l i k v ä r d i g a huvudlinjer: En teoretisk — m o t s v a r a n d e n u v a r a n d e realskolan eller a l l m ä n n a k o m m u n a l a mellanskolan — för dem som är ägnade att ö v e r g å till fortsatt teoretisk utbild-

ning, och en praktisk, för dem som v i l l ö v e r g å till förv ä r v s l i v e t efter folkskolans slut eller till fortsatt p r a k ^ tisk-teoretisk utbildning v i d o l i k a g y m n a s i e r och y r k e s skolor. Sistnämnda linje bör sålunda i sin tur differentieras genom o l i k a ämnesval, som m ö j l i g g ö r mera speciell yrkesundervisning d. v . s. o l i k a linjer m o t s v a r a n d e nuv a r a n d e tekniska mellanskolan, handels- och hushållsmellanskolan samt en jordbruksbetonad linje.

Fortsatt yrkesutbildning i mera speciella y r k e s - och lärlingsskolor, verkstadsskolor och l i k n a n d e bör även dir e k t a n k n y t a s till den 9-åriga f o l k s k o l a n .

I folkskolans 6:te klass anordnas y r k e s v ä g l e d n i n g för att så långt möjligt söka utröna elevernas anlag och intressen. L ä r a r n a bör för den skull v a r a särskilt utbildade härför. E v e n t u e l l t bör centrala y r k e s v ä g l e d n i n g s b y r å e r inrättas.

D e n fortsatta skolutbildningen efter f o l k s k o l a n sker i 3- eller 4-åriga gymnasier, likaledes u p p d e l a d e i dels teoretiska, dels praktiska linjer: a l l m ä n t g y m n a s i u m , tekniskt g y m n a s i u m , handels-, hushålls- och j o r d b r u k s g y m nasium.

F r å n gymnasierna sker ö v e r g å n g till respektive f a k u l teter v i d universitet och o l i k a slag av h ö g s k o l o r .

F ö r att undanröja landsbygdens missgynnade ställning i skolhänseende samt där praktiskt k u n n a g e n o m f ö r a en 9-årig f o l k s k o l a i o v a n angiven form, är särskilda åtgärder n ö d v ä n d i g a . V a r j e län bör k u n n a indelas i lämpligt a v v ä g d a skoldistrikt med centrala skolor för de olika linjerna i folkskolans övre klasser. F ö r att m ö j l i g g ö r a dylik centralisering måste formen med skolinternat, där a v lägset boende elever under g o d a och t r i v s a m m a former k a n inkvarteras, tillämpas i v i d s t r ä c k t o m f a t t n i n g .

E n väsentlig utökning av den obligatoriska skolplikten k a n icke genomföras utan att det samtidigt v i d t a g e s o m fattande ekonomiska åtgärder för stöd åt barn från mindre bemedlade hem. D e n f ö r l ä n g d a s k o l p l i k t e n får icke k u n n a mötas med berättigade i n v ä n d n i n g a r , att m å n g a

f ö r ä l d r a h e m icke har råd att låta barnen g å i skola så lång tid som nio år.

P r i n c i p e n bör v a r a : Fri s k o l g å n g för alla, a v l ö n a d pä högre stadier. E t t o m f a t t a n d e stipendiesystem bör ordnas ä v e n för elever i f o l k s k o l a n s övre klasser samt i y r k e s skolorna och g y m n a s i e r n a . S k o l m a t e r i e l o c h l ä r o b ö c k e r tillhandahålles gratis. G r a t i s skolfrukost bör ordnas för alla under f o l k s k o l a n s 9 år. G e n o m fria resor till o c h från s k o l o r n a och skolorterna samt möjligheter till fritt uppehälle i skolinternaten ges n ö d v ä n d i g t stöd åt i synnerhet l a n d s b y g d e n s mindre bemedlade u n g d o m . Skattefrihet för föräldrarnas eventuella utgifter för barnens utbildning hör ä v e n till de åtgärder, som bör ö v e r v ä g a s . Fri l ä k a r v å r d , i n k l u s i v e t a n d v å r d , bör t i l l k o m m a alla, o c h för mindre bemedlade bör u t ö k a d b e k l ä d n a d s h j ä l p ordnas.

F ö r reformering och begränsning i l ä r o b ö c k e r n a skapas ett statligt s k o l b o k s f ö r l a g , v a r i g e n o m s å v ä l s k o l b ö c k e r som läromateriel a v a n n a t slag undandrages p r i v a t a vinstintressen.

K r i s t e n d o m s u n d e r v i s n i n g e n med dess n u v a r a n d e k a r a k tär av religiös p r o p a g a n d a , inbegripet o b l i g a t o r i s k a andaktsstunder, ersattes med konfessionslös religionskunskap insatt i sitt naturliga s a m m a n h a n g i n o m ramen av den a l l m ä n n a historieundervisningen. ö k a t u t r y m m e bör beredas åt den fysiska fostran, i v i l k e t syfte s k o l a n — ä v e n för fritidsbehov — bör tillh a n d a h å l l a n ö d v ä n d i g a idrottsredskap, idrottsdräkter o. d. i tillräcklig omfattning.

A b s o l u t förbud m o t k r o p p s l i g bestraffning stadgas ä v e n för f o l k s k o l a n .

Y r k e s u n d e r v i s n i n g e n i dess mera specialiserade form, sådan den för n ä r v a r a n d e bedrives v i d y r k e s - o c h lärlingsskolor, v e r k s t a d s s k o l o r och a v p r i v a t a företagare, bör i s a m b a n d m e d skolutredningen ä v e n göras till föremål för speciell utredning i syfte att å s t a d k o m m a planmässig a n k n y t n i n g till den f r a m t i d a skolan.

Intill dess l a n d s b y g d e n s v a n l o t t a d e ställning i skolhänseende undanröjts, bör v i t t g å e n d e statsunderstöd l ä m 8 — Riksdagspolitik

113

nas för korrespondensundervisning o c h kurser a v o l i k a slag. Förutsättningarna för korrespondensundervisningens förstatligande och b e d r i v a n d e efter rationellare metoder bör undersökas, och u p p r ä t t a n d e t av s. k. R o b e r t s f o r s skolor främjas.

R i k s d a g e n biföll icke motionen. D e n ansåg att 1 9 4 0 års skolutredning borde få tillfälle att f r a m l ä g g a hela resultatet av sitt arbete innan någon g r u n d l i g reformering skedde. M e n riksdagen f r a m h ö l l s a m t i d i g t angelägenheten av att utredningsarbetet i möjligaste m å n p å s k y n d a d e s .

D ä r t i l l betonades att n ö d i g a f ö r b ä t t r i n g a r av skolväsendet k u n n a befaras bli fördröjda i a v v a k t a n d e p å resultatet av skolutredningens arbete och d ä r f ö r syntes det riksdagen ö n s k v ä r t a u skoldistrikten u t a n a v v a k t a n p å utredningens slutförande v i d t a g e r de förbättringar, som k u n n a befinnas befogade o c h m ö j l i g a att g e n o m f ö r a .

Studiehjälp åt landsbygdens ungdom.

R e g e r i n g e n föreslog 1 9 4 5 års r i k s d a g att b e v i l j a anslag till studiehjälp för att v i d g a möjligheterna till högre undervisning för landsbygdens u n g d o m . T i l l förslaget hörde stipendier för bekostande a v i n a c k o r d e r i n g o c h d a g l i g a resor att tilldelas för studier l ä m p l i g a u n g d o m a r . S o m högsta b e l o p p för stipendier föreslogs 6 7 5 k r o n o r per läsår. I ett flertal motioner k r ä v d e s från o l i k a håll h ö j ning a v detta bud och kommunisterna föreslog för sin del att det skulle höjas till 1 . 2 0 0 k r o n o r . R i k s d a g e n ansåg att starka skäl talade för den principen, att stipendierna för s å v ä l teoretiska som p r a k t i s k a studier för helt obem e d l a d e studiebegåvade lärjungar från l a n d s b y g d e n och städer eller andra tätorter skulle avpassas så, att de i h u v u d s a k g a v full b e h o v s t ä c k n i n g . R i k s d a g e n förutsatte därför, att samtliga stipendiefrågor av detta eller liknande slag (studiehjälp åt landsbygdens u n g d o m och u n g d o m från städer och andra tätorter, stipendier till elever v i d f o l k h ö g s k o l o r och anstalter för y r k e s u n d e r v i s n i n g m. m.) o m m ö j l i g t redan v i d 1 9 4 6 * års riksdag skulle k o m m a att

lösas i överensstämmelse m e d denna p r i n c i p . I a v v a k t a n h ä r p å o c h för att redan v i d i n n e v a r a n d e års r i k s d a g i viss mån tillmötesgå de i m o t i o n e r n a f r a m f ö r d a k r a v e n beslutade riksdagen att stipendiebeloppen skulle k u n n a u t g å med högst 8 0 0 k r o n o r för läsår.

K o r r e s p o n d e n s u n d e r v i s n i n g e n är den studieform, som f r a m f ö r allt utnyttjas av dem, som p å g r u n d a v o g y n n samma e k o n o m i s k a och g e o g r a f i s k a f ö r h å l l a n d e n icke k a n t i l l g o d o g ö r a sig undervisningen v i d a n d r a skolor. R e geringen föreslog emellertid att stipendier skulle utdelas endast till en ringa del av dessa elever och endast m o t svara en mindre del av studiekostnaderna för dessa. K o m munisterna ansåg det o r i k t i g t med så stränga restriktioner p å detta område, om man v e r k l i g e n v i l l j ä m n a v ä g e n för studier åt l a n d s b y g d e n s u n g d o m . E n l i g t deras mening borde stipendiebeloppet för de mest b e h ö v a n d e beräknas på g r u n d v a l av hela studiebeloppet, d. v . s. 8 0 0 kr. per år. R i k s d a g e n ansåg att den stipendieutdelande m y n d i g heten på detta område borde tilldelas en viss rörelsefrihet och beslutade alltså, att någon m a x i m e r i n g av stipendiebeloppen icke skulle fastställas utan att d y l i k a stipendier skulle få utgå m e d o m k r i n g 2 0 0 k r per läsår för lärjunge som b e d r i v e r enskilda korrespondensstudier för r e a l e x a men eller b e d r i v e r d y l i k a studier för studentexamen, samt med o m k r i n g 3 0 0 kr per läsår för lärjunge v i d enskild realskola med k o m b i n e r a d korrespondens- o c h m u n t l i g undervisning.

Avskaffandet av rätten till aga.

F o l k s k o l e s t a d g a n innehåller nu, till skillnad från lärov e r k s s t a d g a n , bestämmelser som u t t r y c k l i g e n medger läraren rätt att tilldela barnen aga. K o m m u n i s t e r n a föreslog att innehållet i folkskolestadgans bestämmelser b e t r ä f f a n de bestraffning av lärjungar skulle bringas i överensstämmelse med innehållet i l ä r o v e r k s s t a d g a n , v i l k e t v o r e likt y d i g t m e d att f o l k s k o l l ä r a r n a s rätt att utdela a g a skulle avskaffas.

R i k s d a g e n framhöll att »sakkunniga för utredning rörande f ö r h å l l a n d e t mellan staten och skoldistrikten ä m n a r v e r k s t ä l l a en ö v e r s y n av f o l k s k o l e s t a d g a n , i v i l k e n bestämmelsen om rätt att i vissa fall tilldela elev k r o p p s lig aga i n g å r » , v a r f ö r motionen inte för n ä r v a r a n d e ansågs b ö r a föranleda till n å g o n å t g ä r d .

Läroböckerna.

R e d a n v i d 1 9 3 7 års r i k s d a g anförde k o m m u n i s t e r n a i en m o t i o n att läroboksfloran v a r så o m f a t t a n d e , att det skapade b e t y d a n d e merutgifter för målsmännen, och att frånv a r o n av o b j e k t i v i t e t v a r synnerligen u t m ä r k a n d e för l ä r o b ö c k e r n a . I synnerhet g e o g r a f i - och historieböckerna » v i m l a d e av tendentiösa framställningar av statsskick och ö v r i g a förhållanden som icke tilltalade respektive förf a t t a r e » . V i d årets r i k s d a g förelåg från s o c i a l d e m o k r a tiskt håll ett förslag om snabb u t r e d n i n g angående åtgärder och m e d v e r k a n från statens sida för å s t a d k o m m a n d e t a v en förbättring och modernisering av l ä r o b ö c k e r n a samt ett förbilligande av dessa och ö v r i g t s k o l m a teriel o c h att d ä r v i d möjligheterna till ett statligt förslag eller a n d r a långt syftande åtgärder u p p t a g a s till p r ö v ning. D e t t a förslag understöddes g i v e t v i s av k o m m u n i s terna och riksdagen beslutade ä v e n i enlighet m e d förslaget.

Senare har regeringen tillsatt en u t r e d n i n g s k o m m i t t é i f r å g a n . K o m m u n i s t e r n a s representant i denna är riksdagsledamot Solveig Rönn-Christiansson.

Medborgerlig utbildning i samband med värnpliktstjänstgöring.

K o m m u n i s t i s k a ungdomsförbundet lämnades tillfälle att y t t r a sig ö v e r a v h ö g e r m ä n v ä c k t m o t i o n o m v e r k ställande av utredning rörande undervisningen i a l l m ä n t m e d b o r g e r l i g a ämnen under v ä r n p l i k t s u t b i l d n i n g e n . F ö r -

bundet f r a m h ö l l d ä r v i d att denna u t b i l d n i n g i så fall borde l ä g g a h u v u d v i k t e n v i d den f r i v i l l i g a bildningsverksamheten b l a n d de i n k a l l a d e . D e t betonades i y t t r a n det, att undervisningsformer och ä m n e s v a l måste anpassas till f ö r h å l l a n d e n a i varje särskilt fall. I y t t r a n d e t f r a m hölls också m y c k e t bestämt, att hela denna undervisningsv e r k s a m h e t måste ske i intimaste k o n t a k t m e d de stora folkrörelserna och f r a m f ö r a l l t då till u n g d o m s o r g a n i s a tionerna, från v i l k a ju ett m y c k e t stort antal a v dessa u n g d o m a r k o m m e r och till v i l k a de också å t e r v ä n d e r efter värnpliktstjänstgöringens slut. U t i f r å n dessa utgångspunkter g a v k o m m u n i s t e r n a sin anslutning till y r k a n d e t i motionen, v i l k e n d o c k avslogs a v riksdagen som ansåg att »en icke o v ä s e n t l i g del a v det i motionen f r a m f ö r d a syftemålet synes ha utsikter att — utan n y utredning i ämnet — blir realiserat».

Den tekniskt-vetenskapliga forskningen.

D e n v e t e n s k a p l i g a forskningen har länge l e v a t på svältkost i Sverige. S t a t l i g a utredningar o c h f r a m t r ä d a n d e representanter för o l i k a forskningsgrenar har v i d u p p r e p a d e tillfällen konstaterat att de anslag och resurser som står till de svenska forskarnas f ö r f o g a n d e inte b a r a är proportionsvis a v s e v ä r t mindre än v a d man finner i de stora industriländerna u t a n ä v e n står långt t i l l b a k a för de m o t s v a r a n d e resurserna i småstater som D a n m a r k och Schweiz.

Staten u t ö v a r ingen v e r k l i g ledning av det statsunderstödda forskningsarbetet. I det läge, som k a n v ä n t a s u p p stå efter kriget, måste statsmakterna enligt kommunisternas mening visa större i n i t i a t i v k r a f t på detta o m r å d e och svara för ledningen, planläg°-nin°en och samordningen av den för hela landet så betydelsefulla t e k n i s k t - v e t e n s k a p liga forskningen.

K o m m u n i s t e r n a föreslog därför att det skulle tillsättas en k o m m i t t é av a k t i v a forskare, som med k o r t tidsfrist

skulle v e r k s t ä l l a cn ö v e r s y n av de hittills v i d t a g n a åtgärderna och av den t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g a forskningens a k t u e l l a behov i syfte att å s t a d k o m m a ett bättre u t n y t t jande a v högskolorna och de statsunderstödda forskningsinstitutionerna, p l a n l ä g g n i n g och s k a p a n d e a v n y a forskningsinstitut för begränsade uppgifter samt ö k a d e statliga anslag till försöksstationer o c h enskilda forskare. D ä r t i l l föreslogs att det a v regeringen för i n n e v a r a n d e budgetår föreslagna beloppet av 7 0 0 . 0 0 0 k r o n o r till t e k n i s k t - v e tenskaplig forskning skulle höjas till 1 miljon k r o n o r .

R i k s d a g e n påvisade att den tidigare i n r ä t t a t ett statligt centralorgan för t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g f o r s k n i n g — statens tekniska forskningsråd — , som skulle ha till h u v u d saklig u p p g i f t dels att i stort följa den t e k n i s k a u t v e c k lingen och hålla k o n t a k t med den i landet p å g å e n d e forskningen samt stödja och v i d b e h o v organisera frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, s å v ä l industrif ö r e t a g och andra enskilda forskningsorganisationer som statliga m y n d i g h e t e r och institutioner, dels ock att stödja initiativ till för näringslivet beydelsefull forskning samt v i d b e h o v själv taga initiativ till forskningens främjande, ä v e n i fråga om organisation av n y f o r s k n i n g . R i k s d a g e n ansåg med hänvisning till detta de redan v i d t a g n a åtgärderna v a r tillfyllest och a v s l o g motionen.

De medicinska studierna.

R e g e r i n g e n föreslog att särskilda s. k. d o k t o r a n d s t i p e n dier å 2 . 5 0 0 kronor per år skulle inrättas. K o m m u n i s t e r n a p å v i s a d e att på grund av den långa studietiden är det redan förut ytterst svårt för de mindre b e m e d l a d e att fullfölja medicinska studier. M e d den föreslagna begränsningen av doktorandstipendierna blir dessa o t i l l r ä c k l i g a för de studerande, som önskar ägna sig åt v e t e n s k a p l i g t arbete för d o k t o r s a v h a n d l i n g a r eller därmed jämförligt arbete.

D ä r f ö r föreslogs att doktorandstipendierna skulle fastställas till 5 . 0 0 0 kronor per år under högst 3 år. Y r k a n d e t

avslogs a v riksdagen under h ä n v i s n i n g till att de redan förefintliga stipendierna för främjande av högre juridiska studier v i d universiteten och för främjande av högre t e k niska studier v i d de tekniska h ö g s k o l o r n a inte u t g å r med högre b e l o p p än 2 . 5 0 0 k r o n o r för år. D ä r f ö r ansåg sig riksdagen icke k u n n a besluta att d o k t o r a n d s t i p e n d i e r n a skulle utmätas enligt andra och f ö r m å n l i g a r e grunder än de för h ö g r e juridiska och tekniska studier utgående stipendierna.

K o m m u n i s t e r n a y r k a d e ä v e n p å löneförbättringar åt assistenterna v i d de v e t e n s k a p l i g a institutionerna och på högre anslag för materiel till U p p s a l a universitet. B å d a dessa m o t i o n e r avslogs.

Stipendier vid universitet och högskolor.

N a t u r a s t i p e n d i e r till mindre b e m e d l a d e studerande k a n för n ä r v a r a n d e utgå endast till studerande v i d universiteten och v i d K a r o l i n s k a institutet samt v i d S t o c k h o l m s och G ö t e b o r g s H ö g s k o l o r . D å svårigheten att fullfölja studierna är l i k a stora för de medellösa v i d andra h ö g skolor föreslog k o m m u n i s t e r n a att riksdagen skulle besluta, att t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t för naturastipendierna till medellösa studerande skulle utsträckas till att o m f a t t a alla statliga och statsunderstödda h ö g s k o l o r . R i k s d a g e n f ö r k l a r a d e sig dela motionärernas s y n p u n k t e r o c h beslutade o m utredning angående införandet a v naturastipendieformen ä v e n v i d andra h ö g s k o l o r än dem, där denna understödsform nu t i l l ä m p a s .

17 Diverse special- och lokalfrågor

Installationsavgifter för telefon.

Installationsavgifterna för telefon föreslogs av k o m munisterna sänkt från 1 0 0 k r o n o r till 2 0 k r o n o r . D e n förhöjning a v a v g i f t e r n a som skett, m o t i v e r a s m e d den begränsade tillgången p å materiel. K o m m u n i s t e r n a k a n inte g o d k ä n n a att ransonering genomföres m e d hjälp av en särskild prispolitik, t y prisförhöjningar i syfte att minska efterfrågan på en v a r a innebär, att det blir o m ö j l i g t för vissa f o l k s k i k t att t i l l g o d o g ö r a sig d e n s a m m a . V a r a n blir en t i l l g å n g endast för den, som f ö r f o g a r ö v e r t i l l r ä c k l i g a e k o n o m i s k a resurser. D e t är ett s j ä l v k l a r t rättfärdighetsk r a v , att en annan form a v restriktioner än de t i l l ä m p a d e måste k o m m a till stånd, därest sådan brist p å installations- och kabelmateriel föreligger, att en obunden efterfrågan inte k a n tillgodoses. D ä r f ö r föreslog k o m m u n i s terna att direktiv skulle utfärdas till telegrafverkets styrelse att avgiften för nyinstallation av telefonapparater skulle sänkas till 2 0 kronor. R i k s d a g e n a v s l o g k r a v e t under f r a m h å l l a n d e t att »en återgång till de tidigare tilll ä m p a d e lägre inträdesavgifterna ur flera s y n p u n k t e r skulle v å l l a a v s e v ä r d a svårigheter för t e l e g r a f v e r k e t » .

För verklig religionsfrihet.

K o m m u n i s t e r n a är anhängare a v v e r k l i g religionsfrihet. D ä r f ö r anser de att religionen skall v a r a en p r i v a t s a k

för varje m e d b o r g a r e . 1 k o n s e k v e n s h ä r m e d är de anhängare av den tanke, som k o m m i t till u t t r y c k i den p u n k t i det s o c i a l d e m o k r a t i s k a p a r t i p r o g r a m m e t , som l y d e r : » S t a t s k y r k a n a v s k a f f a s , dess egendom överföres i samhällets ägo.»

B e t r ä f f a n d e den skattebetalarnas g e m e n s a m m a egendom, som e x e m p e l v i s k y r k o r n a utgör, är det för närv a r a n d e så, att prästen har ensam b e s t ä m m a n d e r ä t t ö v e r dessa. R i k s d a g e n beslutade i år i anledning av en motion från s o c i a l d e m o k r a t i s k t håll att frågan skulle utredas.

M e n s a m t i d i g t uttalade riksdagen, att ö v e r v ä g a n d e skäl talar f ö r att beslutanderätten i första h a n d bibehålies hos pastor, och så tillade u t s k o t t e t : »emellertid bör det å l ä g gas pastor att i t v e k s a m m a fall eller då pastor anser sig böra v ä g r a upplåtelse underställa f r å g a n stiftets b i s k o p » .

G e n t e m o t detta beslut hade k o m m u n i s t e r n a ställt y r k a n det att utredningen skulle bli förutsättningslös, v i l k e t y r k a n d e d o c k blev a v s l a g e t .

R i k s d a g e n beslutade ä v e n om utredning b e t r ä f f a n d e det k y r k l i g a k o l l e k t v ä s e n d e t . I samband d ä r m e d påtalade k o m m u n i s t e r n a den nazistiska p r o p a g a n d a n som bedrives under k y r k l i g t ä c k m a n t e l , o m hur den i k y r k l i g regi arbetande »Svenska l a n d s k o m m i t t é n » sedan t y s k a r na o c k u p e r a t U k r a i n a , i samförstånd m e d utlandsbiskop H e c k e l åtagit sig ett regelrätt årligt anslag p å 2 0 . 0 0 0 riksmark, alltså ö v e r 3 0 . 0 0 0 . k r o n o r för den t y s k a v e r k samheten i U k r a i n a , om hur m a n sänt ut en före detta tsarrysk u b å t s k a p t e n såsom någon slags folkmissionär till de baltiska g r ä n s b y a r n a intill Sovjetunionen och hur man ö v e r h u v u d taget under religionens t ä c k m a n t e l eng a g e r a t sig i det t y s k a förberedelsearbetet för ö v e r f a l l e t i öster.

Kyrkobyggnadsraseriet i Stockholm.

I n n a n ecklesiastikministern B a g g e a v g i c k l y c k a d e s han mot endast motstånd från k o m m u n i s t e r n a att g e n o m t r u m f a ett förslag om att för v å r d e n av k y r k l i g a angelägenheter, som är gemensamma för hela h u v u d s t a d e n ,

skulle bildas cn k y r k l i g samfällighet. L a g ä n d r i n g e n innebar att församlingsdelegerade, som tidigare a v g i o r t k y r k lig angelägenhet som angick hela staden samfällt, men v a r o m församlingarna stannat i o l i k a beslut, nu fick sina befogenheter preciserade och u t v i d g a d e till att o m f a t t a frågor om prästerskapets och k y r k o b e t j ä n t e s k o n t a n t a löneförmåner, varjämte samfälligheten erhöll rätt att bevilja anslag för territorell församling till t ä c k a n d e av kostnaderna för b y g g n a d och underhåll av k y r k a n med v a d därtill hör, församlingshus samt bostadsboställe för prästerskap och k y r k o b e t j ä n t e , m o t s v a r a n d e högst f y r a femtedelar av kostnaden. Dessa n y a bestämmelser, som började tillämpas i den i januari 1 9 4 4 , har sedan lett till att det nu pågår en febril v e r k s a m h e t för att inventera möjligheterna till anslagsäskande från samfälligheten.

Samfällighetens befogenhet att lämna anslag till f y r a femtedelar av kostnaderna har medfört en v å g a v utpräglat slöseri med allmänna medel. A l l a v i l l ha sin andel av församlingsdelegerade. N y a k y r k o r o c h församlingshus står på dagordningen i mer än hälften a v S t o c k h o l m s församlingar. H a r man inte a n v ä n d n i n g för n y k y r k a restaureras den som finns för h a l v m i l j o n b e l o p p och församlingar som inte k a n finna något a n n a t b e h o v är sysselsatta med utredningar om försköning av k y r k o r n a .

K o m m u n i s t e r n a k r ä v d e därför att riksdagen skulle a v lägsna dessa spår av Bagges reformiver genom att slopa bestämmelserna o m rätten för församlingsdelegerade att anslå medel till k y r k o b y g g e n . M o t i o n e n avslogs med h ä n v i s n i n g till att frågan om ändring a v församlingsindelningen i S t o c k h o l m för n ä r v a r a n d e befinner sig under utredning inom ecklesiastikdepartementet g e n o m t i l l k a l lad s a k k u n i g .

"Broavgift", — en medeltida kvarleva.

I en kommunistisk motion påtalades t r a f i k f ö r h å l l a n dena mellan S t o c k h o l m och L i d i n g ö , där m a n ännu tilll ä m p a r det medeltida förfaringssättet att u p p t a g a »bro-

a v g i f t » från t r a f i k a n t e r n a . K o m m u n i s t e r n a y r k a d e att sådant b i d r a g till L i d i n g ö b r o n s bekostande, underhåll och drift m å t t e utgå av statsmedel så att b r o a v g i f t e n kunde a v s k a f f a s och berörda städer icke åsamkas större utgifter än v a d som är skäligt m e d h ä n s y n till nu g ä l l a n d e bestämmelser beträffande a l l m ä n n a v ä g a r . M o t i o n e n avslogs med hänvisning till att frågan om och i v a d m å n ytterligare bidrag av statsmedel m å k u n n a utgå till de b å d a av b r o frågan b e r ö r d a städerna är föremål för K u n g l . Maj:ts prövning.

Bro vid Bergnäset.

K o m m u n i s t e r n a u p p r e p a d e i år tidigare v ä c k t motion om b y g g a n d e t av en bro ö v e r L u l e å ä l v v i d Bergnäset.

M o t i o n e n bifölls och ett reservationsanslag å 1 , 5 0 0 , 0 0 0 kronor anvisades för påbörjandet av b y g g e t .

Nykterhetsfrågan.

K o m m u n i s t e r n a v i l l m e d den försiktighet, som det av spritrestriktionerna f r a m m a n a d e läget k r ä v e r , successivt a v s k a f f a restriktionerna med deras m o t b o k s k u l t , a v l ö n a d e spritspioner och h a l v c e n t i l i t e r i d e o l o g i . D e v i l l v i d a r e a v skaffa inte bara enskildas utan ä v e n statens o c k e r p å spritbruket. D e v i l l slutligen m i n s k a statens inkomster på spritbruket men ö k a statens utgifter till åtgärder mot spritmissbruket och utgifterna till sådana ä n d a m å l som v e r k l i g u p p l y s n i n g och n y k t e r h e t s p r o p a g a n d a och till en a l k o h o l i s t v å r d , som gör skäl för namnet. D ä r f ö r har k o m m u n i s t e r n a i riksdagen v ä n t sig mot en rad förslag som inneburit ö k a d s p r i t b y r å k r a t i (exempelvis m o t inr ä t t a n d e t av »Rikssara») och m o t införandet a v y t t e r ligare småkitsliga o c h löjliga » k o n t r o l l å t g ä r d e r » , enär man m e d sådana inte k a n d r i v a fram en ö k a d f o l k n y k t e r h e t . K o m m u n i s t e r n a har ä v e n p å p e k a t att den ö v e r v a k n i n g , som sker genom n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a , o f t a

tar sig u t t r y c k i trakasserier m o t e n s k i l d a m e d b o r g a r e och i o l i k a f ö r f o g a n d e n , som o n ö d i g t och orättvist ink r ä k t a r på den enskildes frihet, och inte resulterar i de framsteg beträffande n y k t e r h e t e n , som m a n avser att å s t a d k o m m a .

I den nu arbetande nykterhetsutredningen är k o m m u nisterna representerade av r e d a k t ö r V a l b o r g Svensson.

INNEHÅLL FÖRORD 1. FÖRSVARSFRÅGAN 2. MOT FASCISM OCH REAKTION, FÖR ÖKAD DEMOKRATI Hemliga polisen De baltiska flyktingarna Kommunistiska förslag för demokratin, mot reaktionen Rättssäkerhetens äventyrande Rösträtts- och valbarhetsbestämmelserna Ännu är lagrötan inte utrensad 3. DEN EKONOMISKA POLITIKEN Metallkonflikten Mot fullmaktslagarna Statliga subventioner till industrin Sjöfolkets krigsriskersättning Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 4. FÖRSTATLIGANDE E J ATT FÖRVÄXLA SOCIALISERING Försäkringsrörelsens förstatligande Gruvfyndigheterna bör bli allmän egendom . . . .

De enskilda järnvägarnas förstatligande

5 7 11 11 14 17 20 20 20 22 22 24 28 29 30 32 33 35 36

5. Föfc BESKATTNING E F T E R EKONOMISK BÄRKRAFT * Höjning av skattefria avdragen Omsättningsskatten Värnskatten Uttagande av särskild förmögenhetsskatt Familjebeskattningen Skattefrihet för krigsriskersättningen Idrotten och nöjesskatten Skattelättnader för lungsjuka

39 39 39 40 40 41 41 42 42

6. LANDSPLANERING

43

7. HÄLSOBOSTÄDER ÅT ALLA De höga hyrorna Staten som tomtjobbare Räntesänkningen borde utnyttjas för hyressänkning Bostadskvalitén får inte försämras Bostadseländet i brukssamhällena

48 50 51

8. EN SOCIALPOLITIK SOM TRYGGAR EXISTENSMINIMUM

52 53 53 54

Obligatoriska barnbidrag Socialpolitiken bör inte bygga på försäkringslinjen Bosättningslånen bör bli räntefria Semesterlagens bestämmelser

57 58 59 59

9. FÖR BARNENS OCH MÖDRARNAS VÄLFÄRD OCH RÄTT För effektivare mödrahjälp Slott och herrgårdar kan bli semesterhem F r i skolmateriel Lokaler för skolbarnsbespisning Fria sommarresor för barn Utomäktenskapliga barns arvsrätt Semester för husmödrar

61 62 63 64 65 65 66 67

10. FÖRBÄTTRAD FOLKPENSION

69

Kommunala pensionstillskott i stället för fattigvård Pensionärshemmen Blindhetsersättningen

70 70 71

11. FÖR RÄTTVISA ÅT LANDSBYGDENS FOLK

73

Maskinlånecentraler Statsunderstöd till torrläggningsverksamhet Statliga bidrag till täckdikning Anslag till ladugårdsförbättringar Landsbygdens elektrifiering Arrendelagstiftningen Arbetarsimåbrukslånen Kollektivjordbruk Lantarbetarnas arbetstid Jakträtten bör ej monopoliseras Fiskerinäringen

75 75 76 76 77 77 78 79 79 81 82

12. BRÄNSLEFÖRSÖRJNINGEN

..

84

*

13. UNGDOMEN OCH FRITIDEN

89

14. STATSTJÄNARNAS LÖNER, PENSIONER OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN

91

Hur orättvisor konserveras 93 Statstjänarnas pensioner 94 Statens kollektivavtalsanställda personal 95 Sinnessjukhuspersonalen, en synnerligen missgynnad grupp 98 Arbetarna vid försvarets arbetsplatser 99 Irriterande »tidsstudier» 100 Personalen mobiliserad eller icke?

101 Järnvägsmännens fribiljetter 103 Avskedade för sjukdom men — förklarade arbetsföra ,...103 Kommunaltjänstemännens förhandlingsrätt . . . . 105 Sjuksköterskeutbildningen 105

15. GENGASENS O F F E R Tilläggsskatten å bensin 16. UNDERVISNING OCH FORSKNING

107 109 110

Studiehjälp åt landsbygdens ungdom 114 Avskaffandet av rätten till aga 115 Läroböckerna .

116 Medborgerlig utbildning i samband med värnpliktstjänstgöring 116 Den tekniskt vetenskapliga forskningen 117 De medicinska studierna • 118 Stipendier vid universitet och högskolor 119 17. DIVERSE SPECIAL- OCH LOKALFRÅGOR . . 120 Installationsavgift för telefon För verklig religionsfrihet Kyrkobyggnadsraseriet i Stockholm »Broavgift», — en medeltida kvarleva Bro vid Bergnäset Nykterhetsfrågan

120 120 121 122 123 123