Löner upp, priser ner (1946)

L Ö N E R N A UPP PRISERNA NER En orientering inför avtals­ rörelsen

STOCKHOLM 1946 ARBETARKULTURS FÖRLAG

Tr.-a.-b. V 채 s t e r m a l m . Sthlm 1946

Den enda r i k t p u n k t för den ekonomiska politiken, som arbetarklassen kan godkänna, är förbättring av folkets l e v n a d s s t a n d a r d och arbetsvillkor. R i k t p u n k t e n för det kapitalistiska p r o d u k t i o n s s y s t e m e t ä r som b e k a n t en annan. Kapitalisterna köper icke arbetskraft, maskiner, råvaror och s a m m a n f ö r dem i produktionsprocessen i syfte att t ä c k a folkets behov av olika produkter. D e r a s syfte och drivkraft är i stället a t t få profit på det i n s a t t a kapitalet. Blir profiten för liten eller uteblir den b e g r ä n s a r de p r o d u k t i o n e n eller s t o p p a r den helt. D e t t a h a r varje arbetare praktisk erfarenhet av.

A r b e t a r k l a s s e n söker genom organisation och k a m p förbättra sina levnadsförhållanden. Den moderna arbetarrörelsen uppstod som en försvarsorganisation mot kapitalistiskt förtryck och utsugning. S n a r t kom rörels e n till i n s i k t o m a t t a r b e t a r k l a s s e n m å s t e u p p h ö j a sig till ledande klass, själv t a h a n d om p r o d u k t i o n e n och g ö r a p r o d u k t i o n s m e d l e n till hela s a m h ä l l e t s e g e n d o m , o m en v a r a k t i g lösning p å frihetens, t r y g g h e t e n s och väls t å n d e t s problem skulle k u n n a vinnas. K a m p e n för de a k t u e l l a d a g s k r a v e n blev till e t t led i k a m p e n för det socialistiska samhället.

Kampen för bättre levnadsförhållanden K a m p e n för en r ä t t v i s a r e fördelning a v p r o d u k t i o n s resultatet h a r hittills varit det i stort sett enda sätt, p å vilket a r b e t a r r ö r e l s e n i v å r t l a n d k u n n a t fullfölja sin s t r ä v a n för b ä t t r e levnadsförhållanden å t de b r e d a m a s -

sorna. Genom förändringen i den politiska m a k t b a l a n s e n h a r m ö j l i g h e t ö p p n a t s f ö r a r b e t a r r ö r e l s e n a t t fullfölja d e n n a s t r ä v a n också p å ett a n n a t s ä t t , n ä m l i g e n g e n o m i n s a t s e r för ökning och effektivisering av prod u k t i o n e n . A r b e t a r r ö r e l s e n m å s t e m e d all k r a f t a n v ä n d a sig av denna möjlighet, bryta monopolkapitalisternas e n s a m v ä l d e inom d e t e k o n o m i s k a livet, g e k l a s s k a m p e n delvis n y a former.

Den gamla kampformen, kampen för en bättre fördelning, blir därför naturligtvis icke mindre viktig.

Tvärtom betyder möjligheten av en snabbt stigande produktion att arbetarrörelsens initiativ på det fackliga och parlamentariska området för att säkra en rimlig andel åt det arbetande folket av produktionsresultatet måste bli djärvare och storslagnare än någonsin.

P å visst håll inom arbetarrörelsen h a r under senare år f r a m t r ä t t den åsikten, a t t det inte längre g å r a t t u p p n å m y c k e t m e d lönepolitiska medel. D e n s t o r a skilln a d e n i e f f e k t i v i t e t m e l l a n f ö r e t a g e n g ö r bl. a. a t t s t o r a differentialvinster uppstår, eftersom lönerna i allmänhet m å s t e a n p a s s a s efter de m i n s t b ä r k r a f t i g a e n h e t e r n a .

A r b e t a r k l a s s e n b o r d e d ä r f ö r i f o r t s ä t t n i n g e n s ä t t a sin h u v u d s a k l i g a lit till s k a t t e - och socialpolitik, n ä r det gäller a t t erövra en s t ö r r e andel av produktionsresultatet.

G e n o m s t a t s b u d g e t e n s ansvällning och f r a m f ö r allt g e n o m den u t ö k n i n g a v de sociala u t g i f t e r n a , s o m n u håller p å a t t genomföras, h a r budgetpolitiken blivit ett viktigare vapen ä n tidigare i a r b e t a r k l a s s e n s k a m p för en r ä t t v i s a r e fördelning. D ä r a v f å r m a n emellertid icke d r a den slutsatsen, att lönepolitiken, arbetarrörelsens fackliga k a m p , skulle bli m i n d r e viktig. R e d a n det faktum att lönesumman i landet är mångdubbelt större ä n s k a t t e i n k o m s t e r n a för a t t inte j ä m f ö r a m e d socialb u d g e t e n s u t g i f t s s i d a v i s a r j u att också i fortsättningen lönepolitiken måste bli det viktigaste vapnet för arbetarklassen i kampen om produktionsresultatet.

Lönerna upp — priserna ner Även prispolitiken k a n emellertid bli a v s t o r betydelse, n ä r det gäller a t t h ö j a de b r e d a l a g r e n s l e v n a d s s t a n d a r d och b r y t a monopolkapitalets maktställning.

R e a l l ö n e r n a b e s t ä m s j u a v t v å f a k t o r e r : dels penninglönernas storlek, dels p r i s e r n a s höjd. E n h ö j n i n g av r e a l l ö n e r n a k a n k o m m a till s t å n d g e n o m en ö k n i n g av p e n n i n g l ö n e r n a eller g e n o m e n s ä n k n i n g a v p r i s e r n a eller g e n o m e n k o m b i n a t i o n a v d e s s a b ä g g e å t g ä r d e r .

F ö r n å g r a å r sedan diskuterades det livligt p å vilken av dessa vägar, som reallöneförbättringen för arbetarna borde ä g a r u m . N u v a r a n d e handelsminister Myrdal gick särskilt s t a r k t i bräschen för uppfattningen, a t t reall ö n e s t e g r i n g e n d a s t fick k o m m a till s t å n d g e n o m p r i s sänkningar, inte genom höjning av penninglönerna.

Såsom »inflationistisk» karakteriserade h a n den ståndp u n k t v i för v å r del f ö r e t r ä d d e , n ä m l i g e n a t t m a n i förs t a h a n d m å s t e s ä t t a s i n lit till en h ö j n i n g a v penninglönerna, men därjämte naturligtvis med glädje hälsade alla prissänkningar som var möjliga a t t genomföra.

E n m a j o r i t e t a v de f a c k l i g t o r g a n i s e r a d e a r b e t a r n a a n slöt s i g i s i t t h a n d l a n d e till d e n n a s t å n d p u n k t . L ö n e stoppet b r ö t s och reallönerna höjdes g e n o m s t e g r i n g av p e n n i n g l ö n e r n a u t a n a t t n å g o n inflation blev följden.

Tvärtom kunde prisnivån hållas oförändrad.

M a n k a n n a t u r l i g t v i s icke principiellt h ä v d a , a t t end a s t d e n e n a eller den a n d r a a v de b ä g g e v ä g a r n a till r e a l l ö n e f ö r b ä t t r i n g f å r a n v ä n d a s . Den v ä g eller den komb i n a t i o n a v de b ä g g e v ä g a r n a som b ä s t leder till m å l e t m å s t e k o m m a till a n v ä n d n i n g . Vilken v ä g s o m ä r den b ä s t a b e r o r i sin t u r på den faktiska situationen. / dagens läge hävdar vi att arbetarklassens reallöner bör och kan höjas både genom en stegring av penninglönerna och genom en sänkning av priserna.

Denna politik har sammanfattats i parollen: Lönerna upp — priserna ner.

Uppgiften för de följande a v s n i t t e n ä r a t t

visa a t t d e n n a paroll ä r realistisk, a t t den b y g g e r p å det faktiska ekonomiska läget och p å kraftförhållandet mellan a r b e t a r e och kapitalister.

Nationalinkomst och produktion För utvecklingen av nationalinkomsten under krigså r e n föreligger ä n n u inga s ä k r a siffror.

Konjunkturinstitutet h a r emellertid gjort en approximativ kalkyl, varvid den reala n a t i o n a l i n k o m s t e n å r 1944 g r o v t beräkn a t s ligga o m k r i n g 4 % över 1939 å r s nivå. T a g e s häns y n till u t v e c k l i n g e n a v d e n p r o d u k t i v a b e f o l k n i n g e n u n der krigsåren säges nationalinkomsten per produktiv individ det anförda å r e t v a r a ungefär lika stor s o m 1939.

N å g r a beräkningar av nationalinkomstens storlek und e r 1 9 4 6 h a r ä n n u i c k e p u b l i c e r a t s . U t g å r m a n f r å n siffr a n 104 för 1944 och a n t a r en g e n o m s n i t t l i g s t e g r i n g s t a k t p e r å r a v 2—3 % — vilket a n t a g a n d e icke förefaller alltför v å g a t — skulle den reala n a t i o n a l i n k o m s t e n å r 1 9 4 6 k u n n a v a r a u p p e n å g o n s t a n s i n ä r h e t e n a v siffr o r n a 108-—110 j ä m f ö r t m e d f ö r e k r i g e t .

N ä r det gäller produktionen inom industrin beräknar Konjunkturinstitutet a t t denna redan hösten 1945 låg m i n s t 8 % över genomsnittet för 1939. Siffran anges dock s o m e t t minimivärde och det säges icke v a r a uteslutet, a t t den faktiska produktionsvolymen redan då l å g 15—-20 % ö v e r 1 9 3 9 å r s n i v å . E n y t t e r l i g a r e ö k n i n g av produktionen h a r därefter ä g t r u m .

E n bedömning av den sannolika utvecklingen av nat i o n a l i n k o m s t och p r o d u k t i o n u n d e r de n ä r m a s t e å r e n b y g g e r givetvis p å m e r eller m i n d r e lösa g r u n d e r . I den m å n en bedömning över huvud taget ä r möjlig a t t göra synes den böra utföras på sätt professor Erik Lundberg gjort i en utredning. Lundberg utgår frän utvecklingen u n d e r 1 9 3 0 - t a l e t och s i t u a t i o n e n inför de olika, delvis v a r andra motverkande, nya tendenser som kan väntas påv e r k a utvecklingen under 1940-talet.

E n d a s t slutsatserna kan h ä r återges. Olika alternativ för n a t i o n a l i n k o m s t e n s utveckling h a r f r a m r ä k n a t s efter olika f ö r u t s ä t t n i n g a r angående utvecklingen av främst produktivitet och utrikeshandel. N å g o n s t a n s mell a n g r ä n s e r n a 26 och 15 % h ö g r e ä n 1939 b e r ä k n a s nationalinkomsten i Sverge m e d en viss sannolikhet ligga 1951. B e r ä k n i n g a r n a h a r u t f ö r t s under f ö r u t s ä t t n i n g a t t full s y s s e l s ä t t n i n g k a n u p p r ä t t h å l l a s .

De anförda siffrorna visar nödvändigheten av en djärv och aktiv lönepolitik om efterkrigsprogrammets krav om större andel av produktionsresultatet åt de arbetande skall kunna förverkligas.

Detta krav förutsätter ju att reallönerna stiger snabbare än nationalinkomsten.

Det bör dessutom icke glömmas, att det finns en betydande eftersläpning från förkrigsoch krigsåren att hämta in.

Bolagens vinster N å g o n fullständig och tillförlitlig statistik över utvecklingen av företagens vinster finns t y v ä r r inte. E j ens för aktiebolagen kan vinstutvecklingen under krigså r e n m e d s ä k e r h e t bedömas. T a x e r i n g s r e s u l t a t e n omf a t t a r v i s s e r l i g e n h e l a b e s t å n d e t a v a k t i e b o l a g , m e n de t a x e r a d e beloppen å t e r g e r ej bolagens verkliga vinster.

Vissa intensivundersökningar av vinstutvecklingen under k r i g s å r e n h a r u t f ö r t s , m e n de o m f a t t a r å a n d r a sidan endast ett mindre antal företag.

Det taxerade beloppet för svenska aktiebolag ökade m e l l a n i n k o m s t å r e n 1 9 3 8 o c h 1 9 4 3 f r å n 7 2 0 t i l l 1.019 m i l j o n e r k r . , d. v . s. m e d 4 2 % . F ö r 1 9 4 4 a n g e s n å g o n s ä n k n i n g j ä m f ö r t m e d föregående år, m e n det t a x e r a d e beloppet låg f o r t f a r a n d e 33 % över 1938 å r s nivå. I riksräkenskapsverkets inkomstberäkning a n m ä r k e s om taxeringsresultaten för 1944: U t v e c k l i n g e n a v d e t t a x e r a d e beloppet för a k t i e b o l a g e n bör ses i b e l y s n i n g d ä r a v , a t t , s e d a n den f r i a a v s k r i v n i n g s r ä t t e n införlivats m e d s k a t t e s y s t e m e t , det t a x e r a d e beloppet

i h ö g g r a d b e s t ä m m e s av bolagens a v s k r i v n i n g s p o l i t i k sålunda k a n avvika från verkliga inkomsten.

och

Priskontrollen h a r utfört en n ä r m a r e granskning av b o k s l u t e n u n d e r å r e n 1938—1944 för 377 f ö r e t a g r e p r e s e n t e r a n d e o m k r i n g 45 % av det t o t a l a salutillverkningsvärdet för m o t s v a r a n d e industrigrupper. F ö r s ä l j ningsvärdet visade sig ha stigit med 63 % och bruttovinsten m e d 47 resp. 63 % vid olika b e r ä k n i n g s m e t o d e r .

I n d u s t r i n s utredningsinstitut h a r utfört en undersökn i n g a v v i n s t u t v e c k l i n g e n g r u n d a d p å b o k s l u t e n för 193 större och medelstora industriföretag. E n f r a m r ä k n a d » v i n s t f ö r e s k a t t » v i s a d e s i g å r 1944 l i g g a n ä r a 50 % över genomsnittet för åren 1937—1939. E n l i g t priskonkontrollnämndens undersökning hade redovisad nettov i n s t + s k a t t e r mellan 1938 och 1944 s t i g i t m e d 53 % .

A v de h ä r refererade v i n s t u n d e r s ö k n i n g a r n a f r a m g å r det a t t bolagens läge under krigsåren ingalunda varit bekymmersamt. Den ökning av penninglönerna som arb e t a r n a k u n n a t k ä m p a sig till för a t t h i n d r a en alltför katastrofal nedpressning av reallönerna har bolagen kunn a t u t b e t a l a s a m t i d i g t som de icke blott u p p e h å l l i t sina redovisade vinster vid oförändrad nivå, u t a n k u n n a t avsevärt öka dem. Stora delar av krigsvinsterna h a r dessu t o m aldrig kommit fram i den offentliga vinstredovisningen u t a n använts för avskrivningar före bokslutsp e r i o d e n o. s. v .

Investeringar och produktivitet Uppgifterna om investeringssummorna vittnar bättre än de n o g g r a n t p u t s a d e vinstsiffrorna o m den konsolidering och förbättring av ställningen, som industribolagen k u n n a t genomföra under krigsåren. Medan arbetarn a sett b o h a g och kläder förslitas u t a n a t t k u n n a skaffa s i g n y t t h a r b o l a g e n k u n n a t h å l l a s i n m a s k i n e l l a o c h övriga utrustning tiptop, utvidga produktionsapparaten och s a m t i d i g t g ö r a den m o d e r n a r e .

Enligt kommerskollegiums undersökningar av investeringarna inom den svenska industrin i byggnader, maskiner, s k y d d s r u m m. m. ökade dessa under krigsåren o a v b r u t e t f r å n 432 m i l j o n e r k r . å r 1939 till 638 m i l j o n e r k r . å r 1 9 4 3 , d. v. s. m e d 4 8 % . Å r 1 9 4 4 — i s k a r v e n m e l l a n k r i g s - och f r e d s p r o d u k t i o n — s k e d d e en viss tillbakagång, vilken emellertid snabbt å t e r h ä m t a d e s .

U n d e r hela perioden 1939—1945 uppgick de s a m m a n l a g d a k a p i t a l i n v e s t e r i n g a r n a enligt d e s s a u p p g i f t e r till 3.884 m i l j o n e r k r . J u s t e r a r m a n s i f f r a n m e d h ä n s y n t i l l att ej alla företag l ä m n a t uppgifter, k o m m e r invester i n g s s u m m a n för hela i n d u s t r i n u p p till n ä r m a r e 4 miljarder kr. Det är vidare att observera, att »reguljära underhålls- och r e p a r a t i o n s k o s t n a d e r » b o r t r ä k n a t s innan investeringarna redovisats. Man kan t a för sannolikt, att denna post räknats relativt generöst av företagen.

U n d e r 1946 p l a n e r a s i n v e s t e r i n g a r av r e k o r d k a r a k t ä r .

F ö r e t a g m e d s a m m a n l a g t 77 % av hela a r b e t a r a n t a l e t säger sig ha för avsikt a t t under året investera inte m i n d r e ä n 9 8 5 m i l j o n e r k r . i b y g g n a d e r , m a s k i n e r o. s. v .

D e n n a siffra ligger 128 % över 1939 å r s nivå. R ä k n a s en proportionell i n v e s t e r i n g s s u m m a för å t e r s t å e n d e företag k o m m e r m a n u p p till p l a n e r a d e i n v e s t e r i n g a r i n o m den s v e n s k a i n d u s t r i n å r 1 9 4 6 f ö r i n t e m i n d r e ä n 1.200 m i l joner kr.

G e n o m de o m f a t t a n d e i n v e s t e r i n g a r n a t o r d e en avsevärd rationalisering av p r o d u k t i o n s a p p a r a t e n inom den svenska industrin ha ägt rum under krigsåren. Det är e m e l l e r t i d m y c k e t s v å r t a t t f. n . r e n t s i f f e r m ä s s i g t f a s t ställa graden av denna rationalisering. Konjunkturinstitutets uppgift, att produktionsvolymen inom industrin r e d a n h ö s t e n 1945 k a n h a legat 15—20 % över 1939 å r s nivå h a r redan anförts. Denna ökning av produktionen beror emellertid delvis p å ö k n i n g av a n t a l e t a r b e t a r e .

Ofrånkomligt produktionen förkrigsåren. tionalisering

torde emellertid vara att en ökning av per arbetare även ägt rum jämfört med Denna ökning — som delvis beror på raav driften, delvis på intensifiering av ar-

betsprocessen reallöner.

—

måste

kunna

ge

möjlighet

till

högre

Löneutvecklingen Socialstyrelsen h a r gjort en undersökning om löneutvecklingen inom industri, handel och samfärdsel.

U n d e r s ö k n i n g e n o m f a t t a r ö v e r 10.000 f ö r e t a g , v i l k a s y s s e l s ä t t e r n ä r a 6 0 0 . 0 0 0 a r b e t a r e o c h s t r ä c k e r s i g t . o. m .

1945. I de b e r ä k n a d e g e n o m s n i t t s l ö n e r n a i n g å r indexbetalning, övertidsersättning, naturaförmåner m. m. Enligt socialstyrelsens uppgifter h a r årslönerna för samtliga a r b e t a r e under perioden 1944—1945 stigit m e d i gen o m s n i t t 4,1 % , m e n ö k n i n g e n h a r v a r i t olika för d e olika g r u p p e r n a .

Sålunda h a r de manliga a r b e t a r n a s l ö n e r s t i g i t m e d b l o t t 2,7 %, d e k v i n n l i g a s m e d 4,7 o c h d e m i n d e r å r i g a s m e d 6,1 % .

Löneutvecklingen under perioden 1939—1945 (exkl. s ä s o n g i n d u s t r i e r ) h a r e n l i g t d e s s a b e r ä k n i n g a r v a r i t följande : M ä n över 18 å r K v i n n o r över 18 å r Minderåriga Samtliga arbetare (Levnadskostnader

+ + + + +

37,4 46,1 52,6 38,2 40,9

% % % % %)

Som f r a m g å r av denna beräkning skulle majoriteten av arbetarna inte ha uppnått förkrigstidens reallöneläge.

Följande beräkning av reallöneutvecklingen är gjord p å g r u n d v a l av socialstyrelsens siffror.

Beräkningen gäller samtliga a r b e t a r e s årliga reallön. Om m a n för 1939 s ä t t e r siffran 100 v i s a r r e a l l ö n e n f ö l j a n d e f ö r ä n d ring: 1939 1940 1941 1942

100,0 95,4 89,5 90,8

1943 1944 1945

93,4 96,0 98,0

Sedan dess h a r reallönen y t t e r l i g a r e f ö r b ä t t r a t s och ligger n u enligt L O i p a r i t e t m e d 1939.

E m e l l e r t i d ä r s å v ä l d e n n a b e r ä k n i n g s o m de h ä r a n förda siffrorna g y n n s a m m a r e än det faktiska förhållandet. D e t t a beror i första h a n d på a t t socialstyrelsens index för levnadskostnaderna inte helt u t t r y c k e r den prisstegring arbetarna fått vidkännas. Denna är i verkligheten s t ö r r e och därför h a r s ä n k n i n g e n a v reallönen varit kraftigare än vad siffrorna visar.

D ä r t i l l k o m m e r a t t e n a v s e v ä r d del a v l ö n e s t e g r i n g e n u n d e r k r i g s å r e n ä r e t t r e s u l t a t a v en i n t e n s i f i e r i n g a v arbetsprocessen. Inkomsten h a r förbättrats genom större insats av arbete. Även om sålunda stora grupper av a r b e t a r n a n u h a r en penninglön som m o t s v a r a r levnadskostnadsstegringen, ä r det oriktigt a t t tala om att reallönen skulle f ö r b ä t t r a t s i s a m m a tempo. M a n m å s t e nämligen hålla i minnet att det k u n n a t ske endast genom en ofta m y c k e t s t a r k t s t e g r a d a r b e t s p r e s t a t i o n .

Lönerna måste upp B e s t ä m m a n d e för vad a r b e t a r n a nu skall g ö r a ä r emellertid icke f r å g a n o m m a n u p p n å t t 1939 å r s reallöneläge eller e j . T y även om m a n l y c k a t s k o m m a p å s a m m a nivå, d ä r m a n stod för 7 å r sedan, h a r a r b e t a r n a ingen anledning a t t k ä n n a sig tillfredsställda. K v a r s t å r uppgiften a t t å t e r t a g a allt som förlorats u n d e r krigsåren.

M a n k a n inte i d e n i n d u s t r i e l l a eller n ä r i n g s p o l i t i s k a utvecklingen under krigsåren finna hållbara motivering a r för den r e a l l ö n e s ä n k n i n g , som a r b e t a r k l a s s e n d å tillfogades. Det lär väl näppeligen v a r a möjligt a t t exakt räkna ut hur många miljoner arbetarna gått miste om tack v a r e reallönesänkningen dessa år. Vetskapen om a t t det ä r väldiga belopp och n ö d v ä n d i g h e t e n a t t återt a g a det förlorade b ö r u t g ö r a en e x t r a s p o r r e i d e n n u aktuella lönekampen.

Men ä v e n om a r b e t a r n a å t e r v u n n i t allt s o m k r ä v s för

full k o m p e n s a t i o n u n d e r k r i g s å r e n h a d e d e t i n t e f u n n i t s n å g o n a n l e d n i n g för d e m a t t slå sig till r o .

Följes reallöneutvecklingen perioden 1913—1939 visar denna enligt socialstyrelsens uppgifter under dessa år en ö k n i n g m e d 50 % . F r å n å r till å r h a r s å l u n d a r e a l lönerna genomsnittligt ökats med 2 %. Denna utveckl i n g a v s t a n n a d e n ä r k r i g e t b ö r j a d e och f ö r v a n d l a d e s till en n e d g å n g . Den förlust som a r b e t a r n a lidit ä r således dubbel. Dels den d i r e k t a f ö r s ä m r i n g e n a v r e a l l ö n e r n a och dels den uteblivna ökningen med 2 % p e r år.

Alla dessa omständigheter understryker nödvändighet e n a v en k r a f t i g löneoffensiv. Den h ä r redovisade utv e c k l i n g e n b e t r ä f f a n d e n a t i o n a l i n k o m s t , p r o d u k t i o n , investeringar och vinster visar a t t tidpunkten ä r inne a t t g å till a k t i o n för h ö g r e l ö n e r och d ä r m e d å t a r b e t a r klassen s ä k r a en större andel av produktionsresultatet.

Det är en central uppgift för den svenska arbetarklassen att i årets avtalsrörelse säkra en betydelsefull höjning av arbetarnas löner.

Kampfront mot inflationen U n d e r k r i g s å r e n h a r a r b e t a r n a till leda f å t t h ö r a a t t s t e g r i n g a r av penninglönerna betydde risk för inflation.

Så fort en avtalsrörelse börjar återkommer dessa argum e n t av g a m m a l v a n a i borgarpressen. M a n b ö r j a r emellertid a t t bli litet försiktigare m e d k r a v o m i n g r i p a n d e n m o t inflationen sedan det n u a l l m ä n t inom arbetarrörelsen inses a t t det inte ä r lönestegringar som u t g ö r den stora inflationsfaran. E t t b e a k t a n s v ä r t p å p e k a n d e gjordes av h a n d e l s m i n i s t e r Myrdal, n ä r h a n i ett föredrag under valrörelsen påpekade: Lönestegringarna har på kostnadssidan inte någon väsentlig andel i inflationsutvecklingen. D e t k a n t v ä r t o m k o n s t a t e r a s a t t den i n t e r n a t i o n e l l a p r i s u t v e c k l i n g e n och ö v r i g a påd r i v a n d e k r a f t e r skulle h a r e s u l t e r a t i ä n n u s t ö r r e f ö r e t a g s v i n s t e r och en s a n n o l i k t ä n n u m e r a s v å r a r t a d i n v e s t e r i n g s k o n j u n k t u r om l ö n e r n a v a r i t l ä g r e .

D e t e n d a p a r t i s o m t a g i t u p p till a l l v a r l i g d i s k u s s i o n alla de p r o b l e m p å s a m h ä l l s e k o n o m i n s o m r å d e n , vilka s a m m a n h ä n g e r med k a m p e n mot inflationsfaran, ä r det k o m m u n i s t i s k a . I r i s k d a g e n och i pressen h a r k o m m u nisternas talesmän påpekat a t t ett effektivt bekämpande av inflationen nödvändiggör åtgärder, som innebär djupa ingrepp i storfinansens b e s t ä m m a n d e r ä t t över användningen av p r o d u k t i o n s r e s u r s e r n a och ett i n s ä t t a n d e av statens maktmedel mot kapitalets intressen i kampen om fördelningen av produktionsresultatet.

K o m m u n i s t e r n a h a r s a m t i d i g t p e k a t p å de k o n k r e t a åtgärder som måste vidtagas. På produktionspolitikens o m r å d e m å s t e en effektivisering av p r o d u k t i o n s - och distributionsprocessen åstadkommas, så att varutillgång e n i l a n d e t f ö r b ä t t r a s . P å handelspolitikens område m å s t e en p l a n l ä g g n i n g e f t e r s t r ä v a s , så a t t de v a r o r byt e s m e d u t l a n d e t s o m g e r d e n s t ö r s t a n y t t a n u r h e l a folkh u s h å l l e t s s y n p u n k t och s å a t t i n t i m a s t e m ö j l i g a förbindelser u p p n å s m e d e k o n o m i s k a o m r å d e n , som icke besväras av häftiga prisrörelser. P å investeringspolitikens o m r å d e m å s t e samhällelig planering, kontroll och utfyllnad på områden, som det »privata näringslivet» icke anser tillräckligt profitgivande, på allvar tillämpas. P å prispolitikens o m r å d e m å s t e p r i s k o n t r o l l a p p a r a t e n effekt i v i s e r a s och d e m o k r a t i s e r a s , bli ett v e r k l i g t s a m h ä l l e l i g t k a m p o r g a n g e n t e m o t monopol och kapitalistiska spekul a n t e r . P å budgetpolitikens o m r å d e m å s t e de utlovade socialreformerna snabbt genomföras, arbetarpartiernas s k a t t e p r o g r a m m e d s ä n k t s k a t t för m i n d r e och medels t o r a i n k o m s t t a g a r e och h ö j d s k a t t för b o l a g och förm ö g e n h e t e r bli v e r k l i g h e t s a m t den l ä n g e u t l o v a d e eng å n g s s k a t t e n u t t a g a s . P å lönepolitikens område måste en kraftig höjning av reallönerna genomföras på bekostnad av kapitalisternas profiter.

E t t intimt samband råder givetvis på kostnadssidan mellan löner och priser. I priserna ingår emellertid även a n d r a k o s t n a d s e l e m e n t , f r ä m s t f ö r e t a g a r n a s p r o f i t e r , vilk a s s t o r l e k ä r m ö j l i g a t t p å v e r k a . Den politik vi föreslår

innebär höjning av lönerna på profiternas bekostnad.

Denna politik utgör samtidigt ett led i kampen mot inflationen, e f t e r s o m s a m m a s u m m a p e n g a r a n v ä n d till k a p i t a l i s t e r n a s i n v e s t e r i n g a r h a r en k r a f t i g a r e p r i s u p p d r i v a n d e e f f e k t ä n o m d e n g å r till a r b e t s l ö n e r .

Priserna måste ner K a m p e n för h ö g r e r e a l l ö n e r och k a m p e n m o t inflation e n m å s t e e m e l l e r t i d s a m t i d i g t o c k s å i n r i k t a s p å a t t få till s t å n d s ä n k n i n g a v p r i s e r n a . P r i s s ä n k n i n g a r m å s t e k o m m a till s t å n d f r a m f ö r allt p å vissa d e l o m r å d e n , d ä r monopolistisk prisbildning fördyrar varorna för allmänh e t e n . A l l a m ö j l i g h e t e r till e n a l l m ä n s ä n k n i n g a v p r i s n i v å n m å s t e emellertid s a m t i d i g t u t n y t t j a s . Den defaitism som synes h a spritt sig hos s t y r k o r n a p å prisfronten måste övervinnas.

P r i s k o n t r o l l n ä m n d e n gjorde för n å g r a m å n a d e r sedan ett u p p m ä r k s a m m a t ingrepp mot priserna på radioappar a t e r , v i l k a i e t t s l a g s ä n k t e s m e d 25 % . D e n n a a k t i o n g e r en a n t y d a n o m v i l k a m ö j l i g h e t e r s o m f a k t i s k t f i n n s för p r i s s ä n k n i g a r på olika områden. P r i s e r n a p å möbler, kläder, husgeråd, cyklar, skodon är aktuella p å konsumtionsvaruområdet. Även n a r det gäller olika produkt i o n s v a r o r k a n emellertid en p r i s s ä n k n i n g få g y n n s a m m a effekter för priserna på färdigvaror.

Priskontrollen är ett nödvändigt medel i k a m p e n mot den monopolistiska prisbildningen, mot monopolbildning a r n a s och t r u s t e r n a s u p p s k ö r t n i n g a v den v a r u k ö p a n d e allmänheten. Det r ä c k e r icke med a t t g ö r a undersökn i n g a r om förekomsten av kartellavtal och a t t u t t a l a allmänna förkastelsedomar över monopolens framfart.

S a m h ä l l e t m å s t e b e g a g n a sig av k r a f t å t g ä r d e r för a t t k o m m a till r ä t t a m e d d e n m o n o p o l i s t i s k a p r i s b i l d n i n g e n .

Priskontrollen erbjuder här ett verkningsfullt vapen.

F ö r a t t bli e t t effektivt o r g a n för p r i s s ä n k n i n g a r måste emellertid priskontrollapparaten demokratiseras

och effektiviseras i enlighet m e d de förslag, s o m i r i k s dagen ställts från kommunistiskt håll. Priskontrollnämnden får inte l ä n g r e v a r a e t t t r u s t d i r e k t ö r e r n a s och finanskapitalisternas organ. Den m å s t e få en demokrat i s k s a m m a n s ä t t n i n g o c h bli e t t f o l k e t s k a m p o r g a n .

Lönerörelsernas omfattning H ö s t e n s och v i n t e r n s a v t a l s r ö r e l s e r k o m m e r efter allt a t t d ö m a a t t bli de s t ö r s t a i L a n d s o r g a n i s a t i o n e n s h i s t o ria. N ä r a 1 miljon arbetare beröres av den pågående eller f ö r e s t å e n d e a v t a l s r ö r e l s e n . F r ä m s t m ä r k e s a v t a l e t för v e r k s t a d s i n d u s t r i n . D e n n a a r b e t a r g r u p p som omfatt a r o m k r i n g 125.000 m a n h a r r e d a n b e s l u t a t s ä g a u p p avtalet. Bland övriga avtal som arbetarparten sagt upp och d ä r m e d allvarligt u n d e r s t r u k i t sitt missnöje m e d nuvarande förhållanden, finns kollektivavtalet för byggn a d s ä m n e s i n d u s t r i n s a r b e t a r e , vilket b e r ö r c i r k a 15.000 man.

V ä g - och V a t t e n b y g g n a d s a r b e t a r f ö r b u n d e t har s a g t u p p f ö r 9 0 % a v m e d l e m m a r n a , d. v . s. 1 7 . 0 0 0 — 18.000 m a n .

Vidare har Transportarbetarförbundet s a g t u p p s t u v e r i a v t a l e t för cirka 7.000—8.000 m a n . De F ö r e n a d e F ö r b u n d e n h a r gjort s a m m a för a r b e t a r n a inom läderindustrin och för diverse a n d r a a r b e t a r g r u p per. Statstjänarkartellen h a r sagt upp avtalet för städ e r s k e p e r s o n a l o m f a t t a n d e c i r k a 7.000. A v t a l e t f ö r 1 0 . 0 0 0 musiker h a r också uppsagts. Försäkringstjänstemännens förbund ä r inne på s a m m a linje. D e r a s avtal b e r ö r omk r i n g 10.000 m e d l e m m a r . G j u t a r f ö r b u n d e t och G r u v i n d u s t r i a r b e t a r f ö r b u n d e t h a r s a g t u p p a v t a l f ö r 8.000 r e s p .

10.000 m a n . 3 0 . 0 0 0 k o m m u n a l a r b e t a r e b e r ö r e s a v d e t avtal som Kommunalarbetarförbundet uppsagt.

F l e r a f ö r b u n d h a r f r a m f l y t t a t u p p s ä g n i n g s t i d e n , b l . a. ä r d e t t a fallet m e d T r ä i n d u s t r i och Textil. Allt s o m allt t o r d e det v a r a a v t a l för cirka en h a l v miljon s o m u t g å r vid årsskiftet.

Som r e d a n p å p e k a t s ä r å r e t s a v t a l s r ö r e l s e till sin om-

fattning rekordartad. M å n g a tecken talar för a t t det ä v e n blir r e k o r d b e t r ä f f a n d e a n t a l e t u p p s a g d a a v t a l . Systemet med förhandsförhandlingar k o m m e r troligen inte till a n v ä n d n i n g i s a m m a u t s t r ä c k n i n g s o m t i d i g a r e . H ä r med uttrycker fackförbunden också på sitt sätt beslutsamheten att i år taga stortag i avtalsrörelsen.

P å g r u n d a v sekretess ä r det icke möjligt a t t n ä r m a r e a n g e d e k r a v s o m m a n f r å n a r b e t a r h å l l s t ä l l e r till m o t p a r t e n . M e t a l l s a v t a l s k o n f e r e n s b e s l ö t e m e l l e r t i d f ö r sin del a t t i c k e h e m l i g h å l l a a v t a l s f ö r s l a g e t d e n n a g å n g . D e avtalsförslag som Metallindustriarbetarförbundet överl ä m n a t till sin m o t p a r t V e r k s t a d s f ö r e n i n g e n t y d e r p å a t t v e r k s t a d s i n d u s t r i n s a r b e t a r e å n y o ä r b e r e d d a a t t g å till aktion. Bakom dem står denna gång också förbundsledningen. I avtalsförslaget k r ä v s en ö k n i n g a v minimil ö n e r n a m e d ö v e r 20 ö r e o c h e n h ö j n i n g a v d e u t g å e n d e l ö n e r n a o c h a c k o r d e n m e d 1 2 %. A n d r a a r b e t a r g r u p p e r h a r också överlämnat avtalsförslag i vilka m a n ställer betydligt m e r a l å n g t g å e n d e k r a v än s o m v a r i t fallet under s e n a r e år. T i l l s a m m a n t a g n a visar de å t g ä r d e r arbet a r p a r t e n nu vidtager i avtalsrörelsen att den ä r inställd p å en verklig löneoffensiv.

Styrkeförhållandena Tillförordnade chefen för Svenska Arbetsgivareföre n i n g e n , d i r e k t ö r I v a r O. L a r s s o n , h a r f ö r e n t i d n i n g förklarat att arbetsgivarparten är beredd på krafttag i a v t a l s r ö r e l s e n . I redogörelsen för p r e s s e n r e d o v i s a r dir.

Larsson arbetsgivarföreningens resurser. Den h a r fyra d i r e k t ö r e r , 9.000 m e d l e m m a r , 4 4 m i l j o n e r i t i l l g å n g a r och en g a r a n t i f o n d på 187 miljoner k r o n o r .

D e s s a r e s u r s e r ä r k a n s k e i och för sig i n t e föraktliga, men de imponerar förmodligen inte på arbetarna.

Nu som förut är fackföreningsfolket på det klara med att det inte ä r a r b e t s g i v a r n a eller d e r a s miljoner s o m håller hjulen i gång. Gentemot detta k a n Landsorganisa-

tionen mobilisera ofantligt större styrkor. Med sina 1.100.000 m e d l e m m a r u t g ö r L O e n m ä k t i g k r a f t s o m , därest den ledes r ä t t , inte b a r a k a n p å ett a v g ö r a n d e sätt påverka lönerörelserna, u t a n sätta sin prägel på hela samhällslivet.

Därtill kommer att denna arbetarnas miljonhövdade armé är mera stridsberedd än tidigare. Dess kampvilja h a r fått riklig n ä r i n g av lönepolitiken under krigsåren.

Vid dess sida s t å r också den politiska g r e n e n a v arbetarrörelsen av vilken den bör kunna vänta ett verksamt stöd. Arbetsgivarfronten h a r emellertid en favör, den h a r u t a r b e t a t en c e n t r a l t ledd f ö r s v a r s p l a n . S å h a r alltid v a r i t fallet de s e n a s t e å r e n . P å L a n d s o r g a n i s a t i o nens kongress föreslogs från kommunistiskt håll att L O : s r e p r e s e n t a n t s k a p och s e k r e t a r i a t skulle få i u p p d r a g a t t u t a r b e t a planer för en allmän av den h ö g s t a ledningen ledd löneoffensiv. T y v ä r r f ö r h i n d r a d e s en sådan s a m o r d n i n g a v a r b e t a r n a s s t y r k o r . Så m y c k e t vikt i g a r e ä r det a t t de olika f ö r b u n d e n och m e d l e m m a r n a s j ä l v a u t v e c k l a r den s t ö r s t a a k t i v i t e t . D e t g ä l l e r a t t tillv a r a t a g a de g y n n s a m m a förutsättningar som nu finns för ett segerrikt genomförande av lönerörelsen.

Det finns ingen kraft i det svenska samhällslivet som förfogar över så stora resurser som den svenska arbetarrörelsen.

Landsorganisationens ställningstagande Under krigsåren h a r Landsorganisationens represent a n t s k a p före avtalssäsongen, i månadsskiftet a u g u s t i — september, s a m m a n t r ä t t för a t t d r a u p p riktlinjerna för de stundande avtals- och lönerörelserna. Vid dessa sammankomster h a r antagits uttalanden i vilka m a n angett de linjer efter vilka m a n a n s e t t lönerörelsen b ö r a drivas.

S t r a x efter det a t t r e g e r i n g e n p å h ö s t e n 1942 g o d k ä n t d i r e k t ö r S ö d e r l u n d s l ö n e s t o p p s p r o g r a m höll L O : s r e p r e -

s e n t a n t s k a p m ö t e . I u t t a l a n d e t t i l l f a c k f ö r b u n d e n s ledn i n g a r t i l k ä n n a g a v m a n sin i n s t ä l l n i n g till lönerörelsen på följande s ä t t : »Det är emellertid självklart a t t arb e t a r n a icke k a n a v s t å från sina m y c k e t b e r ä t t i g a d e krav på avtalsreglerade garantier mot okontrollerade reallöneförsämringar.»

Ledningen var i enlighet med söderlundsprogrammet inställd på försämringar.

Man h a d e d o c k i n v ä n d n i n g a r a t t g ö r a i fall d e s s a s k e d d e o k o n t r o l l e r a t eller vid sidan om avtalen.

P å h ö s t e n 1943 s a m l a d e s å n y o r e p r e s e n t a n t s k a p e t för att överlägga om framgångslinjerna vid den stundande avtalsrörelsen. I det uttalande som då antogs framhöll LO-ledningen, a t t den inte v å g a d e h a n å g o n m e n i n g beträffande möjligheten att då höja lönerna. Den satte sitt h o p p till framtiden. U r u t t a l a n d e t c i t e r a r v i : » D ä r e m o t vill r e p r e s e n t a n t s k a p e t s t a r k t u n d e r s t r y k a n ö d v ä n d i g h e ten av åtgärder, som kunna vara ägnade att förbättra a r b e t a r n a s r e a l l ö n e r s å s n a r t omständigheterna göra d e t t a möjligt.» Inte heller detta å r m a n a d e m a n arbet a r n a till k a m p för h ö g r e löner.

P å h ö s t e n 1944 h a d e enligt L O - l e d n i n g e n l ä g e t förb ä t t r a t s . D o c k icke i s å d a n o m f a t t n i n g , a t t den ville r e k o m m e n d e r a f ö r b u n d e n a t t g å till a k t i o n för h ö g r e löner. Realinkomsthöjningarna borde genomföras främst på a n d r a vägar. »Den stegring av realinkomsterna som arbetarna h a r rätt att vänta i samband med en fortsatt ö k n i n g a v p r o d u k t i o n s r e s u l t a t e t och en f ö r b ä t t r i n g i förs ö r j n i n g s l ä g e t b ö r i f ö r s t a h a n d k o m m a till s t å n d g e n o m e n s ä n k n i n g a v p r i s e r n a v i d stillastående penninginkomster», hette det i uttalandet detta år.

Stillastående löner, m e n höjda r e a l i n k o m s t e r genom s ä n k t a priser var receptet. S a m m a uppfattning hade rep r e s e n t a n t s k a p e t d å d e t p å h ö s t e n 1 9 4 5 t o g s t ä l l n i n g till avtalsrörelsen.

N u h a r m a n från det hållet hissat n y a signaler. Lindberg och a n d r a ledande m ä n i LO-ledningen ä r nu, efter vissa u t t a l a n d e n a t t döma, överens om en offensiv lönepolitik. U n d e r k r i g s å r e n v a r det k o m m u n i s t e r n a s o m till-

s a m n i a n s m e d de s o c i a l d e m o k r a t i s k a m e d l e m s m a s s o r n a i f a c k f ö r e n i n g a r n a fick s l å s s för h ö g r e löner, t y v ä r r ofta i strid m o t den högsta fackliga ledningen. Efter h a n d vann k o m m u n i s t e r n a s paroll »Bryt lönestoppet» ökat gehör hos allt vidare skikt av arbetarna. Kommunistern a s i h ä r d i g a k a m p ledde till r e s u l t a t . L ö n e s t o p p e t genombröts. Landsorganisationens ledning h a r u t a n tvivel p å v e r k a t s a v d e n k a m p v i l j a a r b e t a r n a k l a r t v i s a t .

E r f a r e n h e t e r n a från k r i g s å r e n h a r lärt a r b e t a r n a a t t de själva m å s t e i n t r e s s e r a sig för sina lönefrågor, t a g a ä n n u a k t i v a r e del i den f a c k l i g a v e r k s a m h e t e n och d ä r m e d s k a p a vissa g a r a n t i e r för ä n n u b ä t t r e r e s u l t a t i framtiden.

Frågan om tidsstudierna Tidsstudieproblemet är också aktuellt i årets avtalsrörelse. I n o m allt flera g r e n a r a v industrin a n v ä n d e r sig arbetsgivarna av tidsstudier i syfte att pressa u r arbet a r n a så stor m ä n g d arbete som möjligt inom r a m e n av arbetstiden. För arbetarna står uppgiften att säkra bästa möjliga position, n ä r det gäller a t t t i l l v a r a t a g a sin intressen i denna som övriga lönefrågor.

Egentligen innebär systemet med tidsstudier ingenting nytt. A r b e t s k ö p a r n a h a r alltid eftersträvat a t t pressa ut så m y c k e t arbete som möjligt av a r b e t a r n a för så liten betalning som möjligt. Innan m a n började att använda sig av speciella t i d t a g n i n g s i n s t r u m e n t b e g a g n a d e a r b e t s givaren a n d r a metoder för a t t intensifiera arbetsprocessen. P å d e t t a svarade a r b e t a r n a med stegrade lönekrav, k r a v om k o r t a r e arbetstid, l ä n g r e semester etc.

S a m m a inställning måste prägla arbetarnas inställning till t i d s s t u d i e r n a . A r b e t a r n a m å s t e n u s o m f ö r u t h ä v d a sina intressen då det gäller a t t diskutera resultatet av t i d s s t u d i e r . D . v . s. k r ä v a h ö g r e l ö n v i d ö k a d p r o d u k t i o n .

K r ä v a k o r t a r e arbetstid vid ökad intensifiering. Göra upp avtal i vilka det noga bestäms om a r b e t a r n a s medinfly-

t ä n d e beträffande alla detaljer vid tidsstudieförfarandet.

Skaffa sig kunskaper som gör det möjligt att vid tidss t u d i e f ö r f a r a n d e t h ä v d a sig g e n t e m o t a r b e t s k ö p a r e n eller d e n n e s o m b u d o. s. v .

A r b e t a r n a h a r ingen anledning a t t fastna för talet om a t t m a n medelst tidsstudier skall k u n n a få f r a m en »rättvis» b e d ö m n i n g s g r u n d för a c k o r d s a r b e t e . A r b e t s k ö p a r e n a n v ä n d e r sig a v d e t t a s y s t e m för a t t ö k a sina vinster. I a n n a t fall s k u l l e v e d e r b ö r a n d e s a k n a i n t r e s s e för d y l i k a å t g ä r d e r . V e m som skall tillgodogöra sig den ökade produktionen ä r alltjämt beroende av vilken s t y r k a p a r t e r n a förfogar över. I avtalsrörelsen gäller det alltså n ä r m a s t a t t i ö v e r e n s k o m m e l s e r n a få m e d s å d a n a b e s t ä m m e l s e r , som s ä k r a r a r b e t a r n a s m e d b e s t ä m m a n d e r ä t t vid a c k o r d s s ä t t n i n g a r o c h s o m h i n d r a r a r b e t s k ö p a r e n a t t m e d ledning av tidsenliga instrument öka utsugningen.

Avtalstexten kan exempelvis formuleras så a t t därest arbetare vägrar att acceptera resultatet av tidsstudier de för det t i d s s t u d e r a d e a r b e t e t skall erhålla den genoms n i t t s i n k o m s t de haft u n d e r viss n ä r m a r e a n g i v e n tid.

Likalönsf rågan På Landsorganisationens senaste kongress behandlades å n y o f r å g a n om Lika lön för lika arbete. L a n d s o r g a n i s a tionens ledning konstaterade där att kvinnornas löner alltjämt endast utgör två tredjedelar av männens. På kongressen krävde kommunisterna att ett uttalande skulle a n t a g a s i vilket det k l a r t skulle s ä g a s ifrån, a t t de olika förbunden i de k o m m a n d e avtalsrörelserna skulle ställa d e n n a fråga bland de främsta. E n s å d a n appell från den h ö g s t a fackliga instansen skulle ge t y n g d åt kraven, samtidigt som den skulle förpliktiga de enskilda förbunden a t t göra sitt allra bästa. LO-ledningen hade då också m å s t vidtaga energiska åtgärder i s a m m a riktning.

T y v ä r r visar LO-ledningens handlingar, alla deklarat i o n e r till t r o t s , a t t ä v e n den s i t t e r fast i v a n e t ä n k a n d e .

Den h a r visserligen s e d a n flera å r haft en k o m m i t t é i v e r k s a m h e t som u t r e t t s a k e n och som å s t a d k o m m i t e t t betänkande, men n å g r a p r a k t i s k a å t g ä r d e r i syfte a t t lösa f r å g a n h a r m a n ä n n u icke v i d t a g i t t r o t s a t t den s t å t t på d a g o r d n i n g e n hos L O s e d a n 1909.

A n n a r s ä r j u t i d p u n k t e n s y n n e r l i g e n l ä m p l i g f ö r en kraftig f r a m s t ö t på detta område. Det r å d e r en skriande brist på a r b e t s k r a f t och det r o p a s efter kvinnlig sådan, L O - l e d n i n g e n s n e g a t i v a i n s t ä l l n i n g till d e n n a f r å g a b ö r emellertid inte hindra de enskilda förbunden och arbetarn a a t t i å r e t s a v t a l s r ö r e l s e g å till e n e r g i s k k a m p för likalönsprincipens genomförande.

Enhet i kampen De s e n a s t e å r e n s l ö n e ö k n i n g a r ä r delvis en följd a v de individuella och kollektiva aktioner, som a r b e t a r n a g j o r t p å arbetsplatserna. A r b e t a r n a h a r u t n y t t j a t den stora efterfrågan på arbetskraft för att pressa upp lönerna. Kommunister, socialdemokrater och partilösa h a r varit överens om a t t u t n y t t j a tillfället. Oberoende a v partipolitisk u p p f a t t n i n g h a r m a n insett vikten av a t t sälja sin a r b e t s kraft så dyrt som möjligt. Inflationsspöket, som tidigare flitigt u t n y t t j a d e s för a t t passivisera a r b e t a r n a , s k r ä m mer dem inte längre. De h a r kommit underfund med a t t det m y c k e t väl g å r för sig a t t höja lönerna u t a n a t t priserna behöver öka.

M e n o c k s å en del a v d e m s o m v a r t o n g i v a n d e vid g e n o m förandet av lönestoppet h a r ändrat uppfattning. Finansminister Wigforss, som v a r med om a t t godkänna det s ö d e r l u n d s k a l ö n e s t o p p s p r o g r a m m e t 1942, y t t r a d e den 5 juni i å r i a n d r a k a m m a r e n : »Vårt näringsliv och vår:' industrier visade sig äga större förmåga att absorbera h ö j d a l ö n e r ä n vi h ö s t e n 1942 trodde.»

Korrigerad av utvecklingen har man från regeringshåll vid u p p r e p a d e tillfällen d e k l a r e r a t sig v a r a a n h ä n g a r o av en s n a b b löneökning. P e r Albin H a n s s o n a n g a v rege

ringens synpunkter på frågan i ett tal i H a l m s t a d den 30 j u n i i å r . I d e t t a t a l p o l e m i s e r a d e h a n m o t d e m s o m i s y f t e a t t » b e v a r a p e n n i n g v ä r d e t » ville s k j u t a f r å g a n o m nytt lönestopp i förgrunden. Vad som främst fordrades för a t t h i n d r a p r i s s t e g r i n g a r v a r en s k ä r p t kontroll över investeringarna. Beträffande lönepolitiken y t t r a d e han bl. a.: Inom ramen av sålunda angivna strävanden att påverka e f t e r f r å g a n p å både v a r o r och a r b e t s k r a f t får lönepolitiken sin rätta p l a t s . D e n i n t a r en s ä r s t ä l l n i n g s å till vida, a t t lönen viss e r l i g e n ä r en p r o d u k t i o n s k o s t n a d m e n s a m t i d i g t ä r u t t r y c k för l ö n t a g a r e n s l e v n a d s s t a n d a r d , och att en höjning av den reala lönenivån alltså är något önskvärt och ett mål för den ekonomiska poliiken. D e t ä r n ö d v ä n d i g t a t t h å l l a d e t t a i m i n net ä v e n i e t t l ä g e sådant som det n u v a r a n d e , då f r å g a n g ä l l e r vilken h ö j n i n g a v l ö n e r n a som k a n g e n o m f ö r a s u t a n a t t e n s t e g r i n g a v p r i s n i v å n behöver bli följden. N ä r åtgärder sål u n d a v i d t a s till a t t f ö r s v a g a v e r k n i n g a r n a a v de p r i s u p p d r i v a n d e f a k t o r e r n a , bör det v a r a m ö j l i g t a t t v i d h å l l a k r a v e t p å en s t r ä n g p r i s k o n t r o l l . Även från regeringshåll h a r det således fastslagits, att m å l e t för den ekonomiska politiken ä r en höjning av reallönenivån. Efter uttalandena a t t döma skulle såväl arbetarmassorna, den högsta fackliga ledningen som reger i n g e n b e f i n n a s i g p å s a m m a l i n j e . Därmed har också fortsättningarna skapats för en hela arbetarklassens offensiv mot monopolkapitalismen.

Säkert får såväl regeringen som Landsorganisationens ledning många tillfällen att under vmterns avtalsrörelse visa allvaret i sina deklarationer.

För arbetarna gäller det att utveckla högsta möjliga aktivitet, enigt hålla samman och därmed skapa garantier för en seger i lönekampen.

I serien

DAGSPOLITIK finns följande h ä f t e n a t t t i l l g å : N : r 1.

N : r 3.

N : r 5.

N : r 6.

N : r 7.

N : r 9.

N : r 10.

N : r 11.

N : r 12.

N : r 13.

N : r 14.

N : r 16.

N : r 18.

N : r 20.

N : r 21.

N : r 22.

N : r 23.

N : r 24.

N : r 25.

N : r 26.

N : r 27.

N : r 28.

Sven Linderot: H u v u d f r å g o r i s v e n s k politik LO:s nya program E. Lancet: I n d e x och löner Karl Wirén: Svensk n a z i s m u t a n m a s k Erik Åström: A r b e t a r e och s m å b ö n d e r E. Lancet: K r i g s v i n s t e r och löner Hilding Hagberg: Lönestopp, prisstopp, inflation ?

Sven Linderot: B ö n d e r och a r b e t a r e Helge Eriksson: Vem bär ansvaret Hilding Hagberg: Friheten—Demokratin— Socialismen A r b e t a r n a s e n h e t v ä g e n till s e g e r Fritjof Lager: N o r d e n och n o r d i s m e n Lancet: F ö r m ö g e n h e t e r , i n k o m s t e r , profiter och löner S o c i a l d e m o k r a t i s k a sifferkonster B r ä s c h i lönestoppet Set Persson: V a d l ä g e t k r ä v e r av S v e r g e s arbetare Knut Tell: F a k t a om m e t a l l s t r e j k e n Linderot—Hagberg: S a m l i n g k r i n g efterkrigsprogrammet.

Lancet: Vilka skall b e s t ä m m a — a r b e t a r e eller k a p i t a l i s t e i ?

Margit Lindström: K v i n n o r n a s problem Nils Holmberg: P o r t r ä t t av storfinansen G. Kempe: Bo b ä t t r e och billigare

ARBETARKULTURS

FÖRLAG

K u n g s g a t a n 84 — S t h l m

DAGSPOLITIK Pris 25 öre

29