Kommunistiska stödorganisationer (1935) by Olof Holmgren

Landsorganisationens skriftserie XXXSX

Kommun is t Is ka stรถdorganisationer Av

Ragnar Casparsson

STOCKHOLM LANDSORGANISATIONEN'] 1935

SVERGE

LANDSORGANISATIONENS

SKRIFTSERIE XXXIX

Kommunistiska stรถd organisationer av

Ragnar

Casparsson

STOCKHOLM LANDSORGANISATIONEN 1935

SVERGE

STOCKHOLM TRYCKERIAKTIEBOLAGET TIDEN 1935

Den kommunistiska verksamheten avseenden

påminner

jesuitordens uppträdande

normer under medeltidens mörkaste

i många

och handlings-

skede.

Rätt eller

orätt, sanning eller lögn hade f ö r jesuiterna mindre betydelse än det ändamål, som de avsågo att befordra g e n o m sina ogenerade metoder.

Bolsjevikerna ha utan tvekan

accepterat detta betraktelsesätt.

I de kommunistiska par-

tiernas strävan att vinna makt

och inflytande äro alla

medel tillåtna.

Fanatism o c h ofördragsamhet få ersätta

tolerans o c h hänsyn, som betecknas som borgerliga fördomar. som

Lcnin

direkt

rekommenderade på sin tid alla medel,

eller

indirekt kunde tänkas b e f o r d r a k o m -

munismens politiska mål.

E n kommunist måste

enligt

hans anvisningar vara beredd att bringa den gemensamma saken varje offer.

O m det visade sig nödvändigt

fick

den målmedvetne kommunisten icke ens dra i betänkande att kränka tro och heder.

K o m m u n i s t e r n a ha icke hesi-

terat inför uppgiften. D e n kommunistiske riksdagsmannen Hilding

Hagberg

i Luleå har öppet erkänt, att de svenska kommunisterna icke anse sig ha anledning att förneka sin mästare. Hagberg

förklarar

(i Norrskensflamman

den 24 nov.

1932). i

att

kommunisterna

kampen

Lenins Hr

mot

rekommendation

Hagberg

frigjordhet,

icke frånsagt sig "rätten att

fackföreningsbyråkrater

tillägger

använda

även

förtigande av sanningen".

m e d en f ö r h o n o m

att kommunisterna naturligtvis

utmärkande äro beredda

att ljuga, o m det kan anses befordra det kommunistiska partiets politiska intressen. Deklarationen stämmer väl överens m e d ett uttalande av Karl

Radek

vid Kominterns andra

världskongress.

Radek förklarade, att kommunisterna " m e d alla skulle

söka

erövra

fackföreningarna",

krafter

likväl utan

att

binda sig v i d dem. Kommunisterna skulle således i fackföreningarna låtsas en lojalitet, som de vid första lägliga tillfälle v o r o beredda att uppoffra, därest något v o r e att vinna på ett dylikt

handlingssätt.

fackföreningsinternationalens

Losovski,

lade också i en kommentar till den tyska strejken

den

generalsekreterare,

röda

medde-

metallarbelar-

1928, hur man på ledande kommunistiskt

håll

betraktade medlemmarnas förpliktelser m o t fackföreningarna.

" S e r man saken ur stadgarnas synpunkt ha arbe-

tarna förvisso icke rätt att strejka m o t förbundets vilja, men i o c h f ö r sig är detta icke blott deras rått utan deras plikt." hindra egen

de kommunistiska taktik.

även

Stadgar o c h gällande beslut få således icke D e vinna

elementen inträde

att

praktisera

sin

i organisationerna

på

grundval av gällande statuter, s o m de förklara redda att respektera. handlingsfrihet,

sig be-

I tysthet förbehålla de sig likväl

d. v. s. rätt att i samråd

kande ingripa för att hindra

med

liktän-

genomförandet av beslut,

som av någon anledning befinnes stridande mot den k o m munistiska partidoktrinen eller det kommunistiska partiets aktuella politiska intressen.

Kommunismen och

fackföreningsrörelsen.

Redan i de bekanta 21 teserna angavs den internationella kommunismens ställning till fackföreningsrörelsen. Det

förklarades

därvid

(tes

9 ) , "att

varje parti, som

önskar tillhöra kommunistiska internationalen,

b ö r full-

följa en ihärdig o c h systematisk propaganda inom föreningarna,

driftsråden,

och de arbetande massornas övriga organisationer. dessa organisationer

är

fack-

kooperativa föreningarna

det nödvändigt att

Inom

bilda kon>-

munistiska grupper, s o m g e n o m sitt ihärdiga o c h energiska arbete vinner fackorganisationerna o. s. v. för k o m munismen".

I T r e d j e internationalens

stadgar

fastslås de k o m m u -

nistiska partiernas ovillkorliga förpliktelse att bilda tioner

f ö r kommunistisk propaganda i redan

organisationer.

Redan

innan

den

frak-

existerande

R ö d a fackförenings-

internationalen bildades i M o s k v a ( 1 9 2 0 ) hade kommunismen öppnat sitt fälttåg m o t den reformistiskt orienterade fackföreningsrörelsen i V ä s t - E u r o p a .

Sedan det numera

blivit tydligt ådagalagt att den R ö d a

fackföreningsinter-

nationalen icke har utsikter att vinna i konkurrensen m e d Fackföreningsinternationalen,

har

man

m e d så mycket

större energi börjat organisera oppositionsgrupper inom fackföreningarna.

I saknad av en självständig k o m m u -

nistisk fackföreningsrörelse ha kommunisterna här i landet nödgats att 1

laborera m e d mer eller mindre lösligt

Se Facklig enhet. En kritisk framställning av bolsjevikmetoderna i fackföreningsrörelsen. A v Ragnar Casparsson. Landsorganisationens skriftserie X X I I I .

organiserade oppositionsgrupper (R. F. O.).

Dessa orga-

nisationer måste i enlighet med sina instruktioner

för-

vandla varje strejk, varje öppen konflikt till "en arena för kampen mot fackföreningsbyråkratin". Att de svenska kommunisterna misslyckats i dessa strävanden

beror j u

av andra faktorer än deras g o d a vilja. Belysande f ö r det allmänna betraktelsesätt, som karakteriserar den kommunistiska fackföreningsrörelsen, är ett av

det

provisoriska

internationella

fackföreningsrådet

till fackföreningarna i alla länder riktat u p p r o p (1 augusti 1920).

Däri heter det bland annat: "Det

internationella

rådet

står i den skarpaste

motsättning till Amsterdambyrån.

A m s t e r d a m be-

tyder samarbete och fred med bourgeoisin, M o s k v a betyder klasskamp och revolutionär gärning. Fack- och industri förbundens råd vill icke fred, det f ö r i stället svärdet mot bourgeoisin, mot parasitismen

grundvalen lyder:

hela för

Våldsamt

rättandet

klasskamp

efter

Därigenom

verksamhet.

omstörtande

proletariatets

samt ett intimt munistiska

världen. vår

internationella

Vårt

klarlägges program

av bourgeoisin, diktatur,

och nationella

och oslitligt förbund

upp-

konsekvent

med den

linjer kom-

internationalen."

I alla länder ha de kommunistiska partierna efter måttet av förmåga och möjligheter försökt att vinna de arbetande massorna uttryck

för den uppfattning,

i ovan återgivna

upprop.

som k o m m e r till För

kommunismen

k o m m e r det emellertid icke i första hand an på organisationsformerna.

Viktigare än allt annat är, att man f ö r

den kommunistiska verksamheten kan vinna större eller mindre grupper a v arbetare, anställda och tjänstemän. I ett av Sverges kommunistiska partis centralkommitté under hösten 1932 utfärdat cirkulär o m den "demokratiska

centralismen"

förklaras det, att organisationsfor-

merna äro långt ifrån det huvudsakliga.

" D e t ges näm-

ligen ingen absolut och oföränderlig organisationsform för

revolutionär

"förutsättningarna

pen äro underkastade lingsprocess". lutionära

organisation."

Det framhålles

att

för proletariatets insatser i klasskamförändringar i en ständig utveck-

M e d hänsyn härtill " b ö r också den revo-

organisationen

oavbrutet söka ändamålsenliga

former". I överensstämmelse m e d denna uppfattning kommunistiska upprätta

verksamheten

starka

inriktats

har

mindre

att

fortbestående organisationer än på

att

vinna inflytande g e n o m en rad stödorganisationer. svenska

den

på

sillénpartiets

stadgar

utveckla

troget

Det denna

tankegång, då det i ingressen framhålles att man måste organisera "fraktioner för uppnående av ökat partiinflytande

och g e n o m f ö r a n d e av partiets politik".

fraktioner

skola

Sådana

därför upprättas "i alla arbetar- och

bondeorganisationer och organ utanför partiet, fackorganisationer,

kooperativa

föreningar, kultur- och upplys-

ningssammanslutningar, idrottsföreningar, verkstads-, yrkes- och personalklubbar, arbetslöshetsorganisationer, på kongresser o c h konferenser, i den kommunala förvaltningen och de kommunala institutionerna,

i landstingen, i

riksdagen o. s. v., där minst tre kommunister finnas". Det är naturligtvis av vikt att sådana stödorganisationer så långt s o m möjligt maskera sina verkliga avsikter.

det befinnes lämpligt eller ändamålsenligt kunna dylika

organisationer ofta framträda slutningar. lösas

såsom opolitiska samman-

D e kunna mycket väl betecknas s o m "de men-

klubbar",

förklarade

kommunisten Willy

en gång den bekante

Munsenberg.

tyske

I verkligheten äro en

rad organisationer m e d oskyldiga namn ingenting annat än kommunistiska propogandacentraler,

som i vått och

torrt äro förpliktade att rätta sig efter anvisningarna

från

Kominterns exekutivkommitté.

Kommunistiska stödorganisationer. Vid

den

kommunistiska

exekutivkommittés mars

6:te

internationalens

sammanträde

(17

1926) antogs en resolution rörande

utvidgade februari—15

"utvecklingen

av metoder och former för massorganisationer under inflytande av de kommunistiska partierna".

I resolutionens

punkt 4 heter d e t : " E n mycket betydelsefull form av organisationer för kommunistiskt inflytande ö v e r massorna är de sympatiserande

massorganisationerna

f ö r speciella

ändamål. Dessa kunna antingen vara autonoma eller oberoende men de måste i verkligheten stå kommunistisk ledning.

Deras

under

organisationsformer

måste vara så elastiska som möjligt.

U t o m indi-

viduellt medlemskap måste även kollektivanslutning tillåtas. I varje land skall särskild överenskommelse träffas med partiets exekutivkommitté, enligt vilken dessa organisationer fackföreningar.

tillåtas att

kollektivt ansluta

de sympatiserande

R ö d a hjälpen

massorganisationerna

den sammanslutning,

är

vars arbete i

första hand måste stödjas av kommunisterna.

stor betydelse är också kommunisternas deltagande i sådana organisationer, vilka •— såsom Internationella arbetarhjälpen

— ha utvecklats såsom oav-

hängiga, icke partiorganisationer

och vilka i dag

omsluta stora massor. Fredsföreningar

mot kriget, organisationer mot

gräsligheterna och förtrycket i kolonierna äro nya typer av sympatiserande massorganisationer, vilka skola få betydelse i många länder i en nära framtid.

I länder, där stora grupper av arbetare och

bönder sympatisera med Sovjetryssland (särskilt i förbindelse m e d propaganda f ö r utsändande av arbetardelegationer) kan bildandet av föreningar av sovjetvänner

( W o r k i n g - c l a s s Friends o f the N e w

Russia) k o m m a i fråga. heter kunna påräkna

proletära

stöd

U n d e r vissa omständig-

skyddsorganisationer också

bland massorna och därvid få stor

betydelse ( s o m till exempel R ö d a

frontkämparnas

förbund i T y s k l a n d ) . Det kan vidare vara fördelaktigt att i olika länder organisera mindre sympatiorganisationer, såsom arbetarklubbar,

bildningsorganisationer,

eningar etc." (Iniprekorr.

13 maj

studentför-

1926.)

Denna resolution ger en g o d föreställning o m de k o m munistiska metoderna.

Föreningar av skilda slag skola

upprättas o c h uppträda såsom självständiga, oberoende eller autonoma, med en elastisk organisationsform, men de skola alltid ställas under kommunistisk ledning o c h

bidraga till den kommunistiska propagandans aktivisering. I samförstånd med den kommunistiska partiledningen i varje särskilt land skall man avgöra, o m det är lämpligt att bevilja fackföreningarna kollektivanslutning till organisationer, som officiellt äro opolitiska men i verkligheten endast lydorganisationer till det kommunistiska partiet. R ö d a hjälpen och Internationella arbetarnjalpen, s o m äro kända här i landet sedan flera år, höra till den typ av organisationer, som rekommenderas i ovanstående resolution.

Internationella arbetarhjälpen. Den

i vårt

land mest bekanta av dessa "opolitiska"

kommunistiska stödorganisationer är Internationella betarhjälpen, vanligen benämnd I. A . H . sation

bildades

ar-

Denna organi-

1921, då hungersnöden i Samara och

vissa andra ryska guvernement påkallade hela världens medlidande o c h intresserade uppmärksamhet.

På Komin-

terns uppmaning enades då ett antal kulturpersonligheter o m att grunda en internationell hjälporganisation.

Även

i Sverge visade man från alla håll stort intresse f ö r den ryska befolkningens svåra belägenhet. Enligt uppgift från I. A . H :s centralkommitté insamlades här i landet icke mindre än kr. 268,396: 33 på listor till förmån för naturkatastrofens offer. T r o t s försäkringar arbetarhjälpen

aldrig

propagandafilial.

o m motsatsen har

Internationella

varit annat än en kommunistisk

Kommunisterna ha naturligtvis

gjort

vad s o m varit möjligt f ö r att dölja organisationens verkliga syften.

D e framhärda

envist i sina påståenden, att

I. A . H . är "en över partienia stående proletär hjälporganisation", s o m är beredd att bispringa nödlidande utan hänsyn till deras åskådning.

M e n oj aviga vittnesbörd

vederlägga deras uttalanden. D r Friedrich

Adler,

Socialistiska internationalens

sek-

reterare, hade bland många andra inbjudits att deltaga i I. A . H :s (ursprungligen kallades organisationen " A r b e tarhjälpen

för Sovjet-Ryssland")

första

internationella

konferens, som sammanträdde i Berlin i december månad 1921.

I det engelska arbetarpartiets tidskrift,

Magazine,

lämnade han senare

(december 1924)

Labour några

upplysningar o m konferensen och dess organisation.

Han

skrev bl. a.: "Jag var i tillfälle att med egna ö g o n se, huru kommunistisk administrationen var i minsta detalj." Beträffande stadgarna anförde A d l e r : "Sekreteraren, s o m väljes av styrelsen, är ansvarig f ö r sin verksamhet inför denna samt inför centralen i Berlin.

D e kommunistiska

representanterna i styrelsen äro ålagda att tillse, att sekreteraren är en kommunist." V i d Kominterns sjätte världskongress i M o s k v a höll I. A . H :s sekreterare, förutnämnde Miinzenberg, ett tal, i vilket han närmare berörde frågan o m dessa "opolitiska" organisationers samheten.

arbetarhjälpen, förbund

betydelse f ö r den kommunistiska

Han

förklarade

därvid, att

R ö d a hjälpen, D e röda

o c h några

andra

verk-

Internationella frontkämparnas

organisationer

mer

eller

mindre skyddande förklädnader uträttat ett mycket värdefullt arbete f ö r den kommunistiska internationalen. Tyskland", sade han bl. a., "ha vi under strejkerna

"I i

Halle, i mellersta Tyskland och Sachsen lärt oss inse, hur stor nytta vi kunna ha av dylika organisationer i k o m -

mande

strider

mellan

arbetarna

och den

reformistiska

fackföreningsbyråkratin." I ett protokoll från ett sammanträde

m e d I. A . H :s

styrelse — en församling, som räknar 21 personer — lämnas några upplysningar o m I. A . H :s organisation och arbetssätt.

Däri meddelas bl. a. följande allmänna rikt-

linjer : "Representanterna

f ö r det kommunistiska partiet

och dess organisationer samt f ö r de kommunistiska partierna i respektive länder äro ansvariga för, att det politiskt-agitatoriska arbetet absolut svarar emot de beslut, som fattas av de internationella konferenserna samt emot de anvisningar, s o m lämnas av centralen

Berlin och i direktiven

från

D e n av kommittén valde sekreteraren

Komintern. är

ansvarig

för sin verksamhet inför kommittén o c h inför centralen i Berlin.

D e kommunistiska kommittémed-

lemmarnas uppgift måste därför vara att tillse, att sekreteraren der.

väljes bland deras egna meningsfrän-

På en årligen återkommande konferens av alla

landskommittéerna skall det väljas en exekutivkommitté, som skall leda den internationella heten.

verksam-

Denna skall bestå av fem medlemmar samt

en större kommitté på 21 personer.

Den

större

kommittén skall sammanträda vid behov eller fyra gånger o m året och betraktas som organisationernas

kontrollorgan

mittén.

över den mindre exekutivkom-

Exekutivkommittén

nationella

politiskt-agitatoriska

het med de politiska kommunistiska kommitté."

direktiv,

internationalen

leder

I. A. H:s

verksamhet

interi

enlig-

som meddelas

av den

och dess

exekutiv-

Internationella arbetarhj alpen är således icke en sammanslutning

för

det

altruistiska syftet att hjälpa och

stödja i n ö d stadda människor. I. A . H . är i första hand en politisk propagandaorganisation, ett annex till den k o m m u nistiska internationalen. I. A . H . förpliktas helt enkelt att planlägga sin verksamhet efter anvisningar av exekutivkommittén i M o s k v a .

I ett tal inför I. A . H :s styrelse

förklarade M ü n z e n b e r g (enligt ett protokoll, s o m på sin tid offentliggjordes av den tyska

landsorganisationen),

att det måste betraktas som en viktig uppgift f ö r I. A . H . att

"intränga

så vida kretsar som möjligt, att vinna

konstnärer o c h professorer, att utnyttja teater och film". Därvid bör man för dessa personer påpeka, "hur land f ö r ö d m j u k a r sig och g ö r allt för att världsfreden".

Ryss-

vidmakthålla

V i d ett annat tillfälle meddelade samme

Münzenberg, att I. A . H . måste "bekämpa

arbetarrörel-

sens blödigt pacifistiska hållning"! Organisationen kunde emellertid icke begränsa sin uppgift till att försöka vinna de intellektuella f ö r den ryska statens aktuella politik.

I. A . H . måste bli ett organ för

utbredande.

utrikes-

enhetsfrontens

Münzenberg gav uttryck åt sina synpunkter

på följande sätt:

" N i veta alla, att den kommunistiska internationalen — sedan den blivit övertygad o m att världsrevolutionen låter vänta på sig — nu försöker att vinna mark på enhetsfrontens

grundval.

Därvid

kan I. A . H . vidtaga mått och steg, som de politiska partierna icke äro i stånd till.

Häri ligger en stor

politisk uppgift f ö r alla kommittéer, som absolut måste äga kännedom o m detta."

I. A. II. är en kommunistisk stormkolonn. Vid

A . H :s åttonde världskongress i Berlin 1931

förklarade den åldriga representanten f ö r Tysklands k o m munistiska parti, Klara Zetkin,

att " / . A. H. är en

serad

världsrevolutionen".

kraft

för

den proletära

mobiliVid

detta tillfälle hade man icke behov av några omskrivningar, som skulle dölja organisationens verkliga syften och uppgifter.

Miinzenberg deklarerade då i ett uppmärksam-

mat tal, att " I . A . H . icke endast är en hjälporganisation, utan en del av den kämpande endast är en proviantkolonn socialismens

förverkligande

att den

icke

utan även en stormkolonn

enhetsfronten,

för

i hela

världen".

D e n svenska I. A . H.-sektionen har heller ingen annan uppgift

än att befordra det kommunistiska partiets in-

tressen.

I. A . H . är även i vårt land en "del av den

kämpande enhets fronten".

Dess viktigaste utåt synliga

uppgift har under senare år varit att ingripa i aktuella arbetstvister, varvid stor vikt tillagts försöken att förmå arbetarna att gå i strejk m o t de ansvariga instansernas avstyrkande eller absoluta förbud. speglas

därvid

lysande

D e strejkande

segerutsikter,

före-

o m de blott be-

sluta sig för att "ta saken i egna händer".

Utsikterna

till seger förringas ingalunda av den omständigheten, att stadgarna icke medgiva understöds utbetalande tals- eller stadgestridiga strejkaktioner.

vid av-

I. A . H . övertar

med frejdigt m o d alla sådana förpliktelser o c h lovar att sörja icke blott för de strejkandes nödtorft under strejken utan även för en eller annan utfärd, som då gestal-

tas till uppreklamerade propagandaresor f ö r kommunismen. U n d e r textilarbetarkonflikten 1931 utvecklade I. A . H . hela

sin

aktivitet,

ehuru den icke förmådde att åstad-

k o m m a mera uppmärksammade resultat. relse

hade

träffats

Sedan uppgö-

direkt i n f ö r medlingskommissionen

organiserades en frenetisk propaganda mot vid bordet". tarförbundets

"förrädarna

I ett cirkulär, s o m utsändes till Textilarbeavdelningar,

bilda "solidaritetsutskott",

uppmanades

arbetarna

att

som skulle sammansättas av

såväl organiserade som oorganiserade arbetare.

Dessa

utskott skulle i intim kontakt med I. A . H . leda striden och organisera understödsverksamheten kande.

Den

socialdemokratiska

bland de strej-

pressen

varnade

mot

dessa försök att splittra sammanhållningen bland arbetarna.

Belysande för kommunisternas ogenerade metoder

är innehållet i en i Östergötlands

Folkblad

i n f ö r d annons,

vari N o r r k ö p i n g s textilarbetares samorganisation tog avstånd från I. A . H :s aktion.

I annonsen meddelade sam-

organisationen, att det kommit till dess kännedom att man vid insamlingar till förmån f ö r I. A . H . hotat en del av stadens

affärsmän

med

bojkott,

därest de icke ville be-

kväma sig att skriva på större eller mindre belopp på kommunisternas insamlingslistor.

Samorganisationen till-

kännagav m e d anledning härav, att den stod helt utanför aktionen o c h att den icke ville bli satt i samband med saken. I N o r r k ö p i n g uppvaktade en deputation av kommunister stadsfullmäktiges o r d f ö r a n d e och framförde krav o m att staden skulle "besluta att omedelbart s o m ett

första

anslag anslå en summa av 20,000 k r o n o r till bespisning av de arbetslösa och strejkande

inom kommunen samt

deras familjer".

Därest detta icke kunde bifallas yrka-

des på "matutspisning" av de strejkandes och arbetslösas barn.

Utdelningen skulle enligt förslaget ombesörjas och

kontrolleras av I. A . H . F å r man tro en den 14 november 1931 meddelad redovisning hade g e n o m I. A . H :s försorg insamlats 11,016:03 kr. för de strejkande textilarbetarna.

U n d e r första kvar-

talet 1932 insamlades 4,777: 90 kr.

Till textilarbetarna

utdelades,

fortfarande

45,000 kilo livsmedel. middagar, varjämte

enligt I. A . H : s egna uppgifter, I Stockholm serverades

12,000

anvisning lämnades på 4,000 "fri-

bord".

I. A. H. och de "vilda" strejkerna. D e " v i l d a " strejkerna i Svartvik,

Kramfors

och

Ulfvik

under massakonflikten 1932 registrerades i den k o m m u nistiska pressen som bevis f ö r partiets stora

inflytande.

I ett av centralkommitténs organisationsavdelning utsänt cirkulär till "cell-, k o m m u n - och distriktsstyrelser"

upp-

manades medlemmarna att forcera insamlingen och lämna stöd åt I. A . H .

I cirkuläret framhölls, att det nu " f ö r

första gången i Sverge lyckats oss att utan och mot de reformistiska ledarna utlösa, organisera och leda strejker. Det är inledningen till motoffensiven mot lönerövarna, som

kommer

att

ha en väldig inverkan på arbetarnas

kampvilja o c h k a m p m o d . "

D e t framhålles

vidare:

"Socialdemokraterna, som här påtagligt f ö r varje arbetare avslöjats s o m arbetsköparnas lakejer, står att denna strid betyder mycket f ö r

för-

upplösnin-

gen av deras inflytande över arbetarna, och kämpar d ä r f ö r med näbbar och klor för att arbetarna skall lida nederlag. Kilbomssocialdemokraternas fackliga " l i n j e " har fullkomligt förolyckats på Svartvik, K r a m f o r s o c h Ulfvik o c h ledarna vågar nu inte ens försvara sig, då de vet

att de står på precis

strejkbrytarna

i dessa

strider.

samma

linje

som

Dessa m a r o d ö r e r

på Luntmakargatan hoppas nu bara på att de g e n o m sin kamp mot I. A . H :s stödaktion skall

kunna

medverka till nederlag f ö r de strejkande, så att de sedan skall få tillfälle att likt asgamar kasta sig över de besegrade." U n d e r dessa förhållanden betraktades det som en prestigefråga

f ö r det kommunistiska partiet att mobilisera

hela arbetarklassen

till hjälp och stöd åt de strejkande.

Seger kunde endast vinnas g e n o m I. A . H :s ingripande. " D ä r f ö r måste vi sätta in all vår kraft

för att

I. A . H :s insamling till stöd f ö r de strejkande. organisera

forcera

V i måste

I. A . H . , s o m i denna situation bättre

någonsin visar sin betydelse i arbetarnas strider.

än Det

gäller att vi organisera listinsamling, livsmedelsinsamling, klädesinsamling o. s. v . " I de kommunistiska organisationerna kunde man naturligtvis icke tänka på att få ihop tillräckligt med pengar för understödsbehovets tillgodoseende. Det gällde därför att vända sig till "alla fackföreningar och alla andra arbetarnas massorganisationer" f ö r att tigga pengar till I. A . H :s understödsverksamhet.

Därvid skulle de partitrogna

icke glömma, att "belysa nödvändigheten av kamp mot hungeroffensiven,

påvisa

att

de reformistiska

ledarna

kämpar på löuerövarnas sida och att de därvid får

ett

m e d revolutionära fraser maskerat understöd av kilbomsledarna.

V i skall utifrån detta peka på, att det för arbe-

tarna icke finnes någon annan väg att gå än den S K F och R F O rekommenderar, nämligen att arbetarna sluter enhetsfronten

själva underifrån

och under egna kamp-

ledningar går till motoffensiv." Skulle man vid anslagsfrågornas behandling i fackföreningarna stöta på motstånd, så får man inte g l ö m m a att organisationsformen icke får tilläggas alltför stor betydelse i en revolutionär rörelse.

Skulle socialdemokrater

och kilbomare " f ö r s ö k a att svänga sig ifrån ett klart ställningstagande g e n o m att säga sig misstro I. A . H . o c h yrka avslag på anslag", skall vi genast ställa förslaget att pengarna skall gå direkt till respektive fackföreningar och inte till I. A . Fl. f ö r att på detta sätt få dem att bekänna kort.

M e n detta får naturligtvis inte ges den for-

men att det kan tolkas som ett erkännande av det berättigade i misstroendet mot I. A . H., liksom det inte skall framföras där frågan även utan denna taktik ligger klar." I den föreliggande situationen var I. A . H . icke i sig själv ett ändamål.

Viktigare än något annat var,

att

sillénkommunisternas första försök att etablera självständiga strejkutskott

kröntes med framgång.

cirkuläret

tillades det för övrigt, att alla krafter måste mobiliseras för att stödja de strejkande " o c h att inhösta det politiska kapital

f ö r vårt parti, s o m ligger i denna sak".

Man

räknade med att det kommunistiska partiet skulle hämta styrka ur striden — en kalkyl, som uppgjordes utan hänsyn till faktorer av utslagsgivande betydelse.

Arbetarna

k o m m o omsider underfund m e d att strejkerna icke kunde leda till önskat resultat.

Enligt en av I. A . H . meddelad

redovisning hade matkök öppnats i K r a m f o r s o c h Ulfvik. Därifrån

hade

det utlämnats

40,000 middagar, dubbla

portioner, "varjämte stora mängder av kläder och s k o r " blivit utdelade. I. A . H . uppträdde strejkledare genomföra

som understödsorganisation och

även under stugsundsarbetarnas

försök

att

sin egen "linje" under massakonflikten.

redovisningen över den ekonomiska verksamheten m e d delas, att I. A . H . i Stugsund upprättade tre kök, varifrån de strejkande stuveriarbetarna försågos m e d 4,000 middagar.

och deras

familjer

V a r helst kommunisterna

upptäcka en svag möjlighet att vinna beaktande f ö r sina synpunkter på en konfliktsituation, träder I. A . H . o m e delbart i verksamhet, förespeglande arbetarna rikliga understöd o c h lysande segerutsikter.

Strejken v i d Strebel-

verken i Västervik är det senaste exemplet. K o m m u n i s terna ha här organiserat en omfattande understödsverksamhet, o c h syndikalisterna ha tackat och tagit emot.

I. A. H. och de politiska partierna. I en av den svenska I. A . H.-sektionens sekreterare utgiven stencilerad broschyr g ö r författaren I. A . H . är en opolitisk sammanslutning.

gällande, att S o m stöd för

sin mening framhåller broschyrförfattaren, att I. A . H . har

medlemmar ur

olika politiska partier.

Sektionen

består således av 20 proc. kommunister, 55 p r o c . partilösa, 10 proc. syndikalister och 15 proc. socialdemokrater och kilbomssocialister. D ä r e m o t förbigår broschyren m e d

tystnad

den omständigheten, att samtliga ledamöter av

rikskommittén äro kommunister.

T r o t s att I. A . H . före-

ges vara politiskt neutral i den bemärkelsen, att organisationen upptar medlemmar av skiftande politiska o c h religiösa trosbekännelser,

låter

författaren

förleda sig att

förklara, att I. A . H . v i d ett politiskt val naturligtvis har skyldighet att stödja det kommunistiska partiet. stycket

är

så belysande

Akt-

f ö r kommunisternas berömda

"dubbla bokhålleri" att det b ö r läsas i sitt sammanhang: " I . A . H :s medlemmar har liksom alla andra rösträtt,

rätt

att g e n o m röstsedeln göra sin politiska

åsikt gällande.

D e t är uteslutet att I. A . H . skulle

uppmana

medlemmar

sina

BORGERLIGA

att rösta på de klart

partierna, s o m j u leder

hunger-

offensiven mot arbetarklassen o c h frenetiskt bekämpar I. A . H . och dess hjälpaktioner.

Lika litet kunde

I. A . H . uppmana sina medlemmar att rösta på det SOCIALDEMOKRATISKA

partiet, vars ledande

fackföreningsmedlemmar förrått de kämpande arbetarna v i d alla underhandlingar. A . H . kunna

—• H u r skulle I.

rekommendera sina medlemmar till

ett parti, s o m försvarat polisterrorn m o t strejkande arbetare och

i Ådalen, Clemensnäs, Stugsund o. s. v.

s o m organiserat

öppet

strejkbryteri

f ö r att slå ned transportarbetarnas strejk. H u r skulle I. A . H . kunna hänvisa sina medlemmar till ett parti, s o m spränger

de revolutionära

organisationerna, kastar ut de revolutionära tarna

fackföreningarna

arbe-

f ö r att lättare kunna

g e n o m f ö r a borgarklassens hungeroffensiv.

Socialdemokratiska

partiet

har

öppet visat sig vara b o r g a r k l a s s e n s kaste

stöd.

så

star-

Utan detta partis aktiva medverkan

skulle de kämpande arbetarna ha segrat

över hela

linjen. Ett parti som medverkar till att svälta ut arbetarna o c h deras barn måste I. A . H :s medlemmar ställa sig fientligt emot, d. v. s. o m de inte godtar borgarklassens hungeroffensiv. H u r skulle I. A . H . kunna uppmana sina medlemmar att ge sin röst till kilbomspartiet, av alla beljugit

s o m mest

o c h hetsat m o t I. A . H . "

Den "opolitiska" hjälporganisationen I. A . H . har således ingen annan möjlighet än att råda sina medlemmar att rösta m e d Sverges kommunistiska parti. tiska

partier

måste

Övriga poli-

hänsynslöst bekämpas av en var,

som icke "godtar borgarklassens hungeroffensiv".

Den

svenska I. A . H.-sektionen råkar således lämna bevis för att I. A . H . även i vårt land betraktas " s o m en del av den kämpande enhetsfronten".

M e n då detta är

fallet

borde j u också anständigheten bjuda, att man på k o m munistiskt

håll

öppet

och oförbehållsamt m e d g a v att

I. A . H . endast är en lydorganisation till det kommunistiska partiet. Lenins

I stället föredrar man att operera

anvisningar.

Vid

"hjälpaktionernas"

efter

organise-

rande begagnar man sig gärna av list och bedrägeri. V i d framställningar

i fackföreningarna o m bidrag för orga-

niserandet av diverse "hjälpaktioner", förtiger man o m sorgsfullt sanningen o m den illustra hjälporganisationens verkliga karaktär och syften.

Internationella röda hjälpen. Internationella

röda hjälpen

( I . R . H . ) är en annan

kommunistisk stödorganisation, som vunnit stor ning i flera länder. i september

utbred-

Internationella röda hjälpen bildades

1922 och har

sitt säte i M o s k v a .

Enligt

stadgarna har organisationen till ändamål, "att utan partiskillnad giva moraliskt, politiskt och juridiskt stöd åt den revolutionära klasskampens offer i alla länder".

Detta

skall ske g e n o m "uppväckande och aktivt utvecklande av den

internationella

sorna". ligaste

solidariteten hos de arbetande

Organisationen uppgift

att

betraktar

som

sin

mas-

huvudsak-

förmedla understöd åt fångar och

deras anhöriga.

F ö r att bestrida kostnaderna för denna

hjälpverksamhet

upptagas

fasta

medlemsavgifter,

var-

jämte insamlingar företas i olika institutioner och företag,

företrädesvis

organisationer".

i "revolutionära arbetar- och bondeI brist på sådana svenska sammanslut-

ningar hålla kommunisterna i Sverge till g o d o m e d de reformistiska

fackföreningarnas pengar.

Genom

orga-

nisationens försorg utges även publikationer och propagandamaterial,

varvid den kommunistiska

förkunnelsen

starkt sk jutes i förgrunden. Internationella röda hjälpen är icke blott en hjälporganisation. den

V i d sidan

även

politiska

sin understödsverksamhet

uppgifter.

Enligt

stadgarna

har skall

I. R . H . verka f ö r följande p r o g r a m : "a)

Organiserandet

protestmöten

mot den

vita terrorn och våldsdåden mot fångar, organiserandet av internationella

propagandadagar,

ägnade

åt

revolutionära

förkämpar, organiserandet av en

bred amnestikampanj volutionära b)

m e d understöd från alla re-

arbetarorganisationer;

Stärkandet av den internationella solidariteten

bland arbetarna genom offentliggörandet av material o m fångarnas o c h deras anhörigas l i v ; c)

Utnyttjandet av den kontrarevolutionära justi-

sens verksamhet, enstaka fall av den vita

terrorn,

politisk förföljelse och ekonomisk bojkott m o t familjer o c h barn till fallna kämpar,

f ö r revolutio-

närt agitationsändamål; d)

Organiserandet av en ständig förbindelse mel-

lan fångarnas kamp o c h den breda proletära kampen." Organisationen är u p p b y g g d efter den "demokratiska centralismens princip", vadan således den högsta beslutande myndigheten ligger i M o s k v a .

Kommunisterna göra

ingen hemlighet av att det här är fråga o m en kommunistisk

stödorganisation.

Detta

hindrar

täta uppvaktningar m e d framställningar

naturligtvis

icke

o m ekonomiskt

stöd även i icke-kommunistiska organisationer.

V i d en

kongress i M o s k v a den 13—18 maj 1925 yttrade

Sinovjev,

som då var den kommunistiska internationalens mest uppmärksammade högtalare, en rysk motsvarighet till den lyske nationalsocialisten G ö b b e l s : "Det

tidigare

organisation. kommunistisk

Röda

korset var en filantropisk

Internationella organisation,

röda hjälpen

är

som uppställer som sitt

mål att hjälpa arbetarna, vilka förföljas av b o u r g e o isin ö v e r hela världen.

Internationella röda hjälpen

är icke en filantropisk eller en välgörande institution — den måste betrakta sig själv som en lem i den internationella rörelsen. mitté

betraktar

Kominterns

Internationella

en av sina underavdelningar de

exekutivkom-

röda hjälpen

såsom

och därtill som en av

viktigaste."

Uttalandet kan icke frånkännas värde, därför att Sinovj e v numera betraktas som avfälling o c h för

närvarande

kan anses i behov av den omvårdnad, s o m Internationella röda hjälpen i första hand vill lämna "den politiska terrorns

offer

i alla länder".

När

yttrandet

Sinovjev ordförande i den kommunistiska

fälldes

var

internationalen

samt president för M o s k v a sovjet. Ordföranden

i Internationella

röda hjälpens

kommitté i Sovjetryssland, en herre vid namn

central-

Lepeschin-

ski, uttalade f ö r övrigt vid samma tillfälle: "Internationella röda hjälpen är en massorganisation.

I huvudsak omfattar organisationen partilösa,

ty endast 12 procent av medlemmarna äro k o m m u nister, medan 88 procent äro partilösa. ningen

för

serna)

är

organisationerna proportionen

den o m v ä n d a : 12 procent

partilösa och 88 procent kommunister. att hjärnan pen

är

och huvudet

kommunistisk,

massan av

M e n i led-

(exempelvis i styrelDet

betyder

i Internationella

röda

medan

består

kroppen

hjälav

partilösa."

D e n svenska I. R . H.-sektionen grundades jämförelsevis sent.

D e n tillkom nämligen icke förrän

augusti

1930, då den bildades i samband m e d avhållandet av en

antifascistkongress i Stockholm.

Enligt en uppgift, som

säkerligen får tagas med den största reservation, skulle den svenska sektionen räkna 12,000 medlemmar.

I be-

traktande av sillénpartiets ringa inflytande är det ytterst osannolikt, att kommunisterna skulle ha varit i stånd att värva ett så stort medlemsantal f ö r en filialorganisation av I. R . H :s karaktär. R ö d a hjälpen har i intimt samarbete m e d andra k o m munistorganisationer deltagit i propagandan mot

"fack-

föreningsbyråkratin" och de "socialdemokratiska arbetarförrädarna".

U p p r o p ha utfärdats o m ekonomiskt stöd

för "de finska flyktingarna o c h den antimilitäriska propagandans offer här i landet". organiserats

V i d a r e har en hjälpaktion

f ö r ekonomiskt stöd åt "de åtalade

textil-

arbetarna i Skene o c h Borås samt f ö r offren f ö r polistrakasserierna, fascist- och strejkbrytarterrorn".

D e be-

kanta Ådalshändelserna utnyttjades också för en penninginsamling.

Folkets

Dagblad

ansåg sig då böra varna

organisationerna f ö r "sillénarnas bluff". Enligt kilbomarnas mening var det bättre, att de anslagsbeviljande organisationerna sände pengarna direkt till vederbörande fackförening i Ådalen.

" D å vet man, att de k o m m e r till av-

sett ändamål", förklarade tidningen. Enligt

offentligt

meddelade

redovisningar har

hjälpen haft stor framgång m e d sina insamlingar.

Röda Insam-

lingen " f ö r Ådalsoffren mot klassjustis o c h polisterror" hade den 14 september 1932 inbringat 6,044: 17 kr.

januari månad 1933 redovisades 1 6 , 1 9 0 : 0 4 kr., som insamlats land".

till

förmån

f ö r "Lappofascismens offer i Fin-

U n d e r 1931 insamlades f ö r skilda ändamål sam-

manlagt 1 3 , 1 8 4 : 2 2 kr.

Propagandan bland de arbetslösa. Stor vikt lägges även vid propagandan bland de arbetslösa.

I en tid då miljoner människor i alla länder

för-

gäves bjuda ut sin intelligens och sin muskelkraft på arbetsmarknaden är det endast naturligt, att missnöjet m e d de bestående samhällsförhållandena växer.

Kommunis-

men v o r e icke en revolutionär rörelse, o m den icke förstod att begagna sig av dessa omständigheter. I ett av det svenska kommunistpartiets centralkommitté den 5 november 1931 utsänt cirkulär

fastställas

också

i detalj metoderna för den kommunistiska propagandan bland de arbetslösa.

Däri framhålles det att "arbetslös-

hetsrörelsen måste vara en bred enhetsfrontrörelse och vara så utbyggd att den utövar största möjliga dragningskraft på de arbetslösa, utan avseende på deras politiska eller fackliga hemvist". Kommunisterna uppmanas i detta cirkulär att decentralisera organisationerna bland de arbetslösa o c h att överallt försöka att säkerställa sitt eget inflytande.

F ö r detta ändamål bör man gå i författning

o m att bilda s. k. initiativ grupper, vid arbetsförmedlingarna,

som ha till uppgift att

stämpelställena o. s. v. ordna

möten samt föreslå kommunistiska kandidater till s. k. arbetslöshctsutskott.

D ä r det redan finns arbetslöshets-

föreningar "under fackliga centrals diktatur, skall folk gå med som medlemmar och driva

vårt

fraktionsarbete

inom dessa". 1

arbetslöshetsorgatiisatiouerna

skola

kommunisterna

framställa förslag om olika slags åtgärder från de arbets-

lösas sida. D e t åligger dem sålunda att g e n o m f ö r a demonstrationer mot och uppvaktningar inför olika myndigheter. D e skola "popularisera de arbetslösas kampkraft",

för-

klara orsakerna till arbetslösheten o c h anvisa metoderna för en resultatrik kamp. "hjälpa

arbetslösa,

D e ha vidare i uppdrag

s o m fått sina

att

fattigvårdsunderstöd

eller annat understöd indraget, att g e n o m f ö r a

aktioner

för att hindra vräkning av arbetslösa, hindra att arbetslösa anställas vid arbeten f ö r lägre löner än avtalsenliga o. s. v . " .

Enligt i cirkuläret meddelade anvisningar få

arbetslöshetsorganisationerna

icke

formellt anslutas till

R . F. O . , men "partiets o c h den R ö d a Fackliga O p p o s i tionens medlemmar måste utöva en sådan verksamhet att de reellt ha ledningen av d e m " .

Det tillägges att det är

nödvändigt att alla arbetslösa partimedlemmar organiseras i

fraktion

o c h att partiorganisationernas

kontrollera verksamheten.

ledningar

" D e n nuvarande situationen",

heter det till slut, "kräver kategoriskt att partiets arbete bland de arbetslösa forceras". V i d alla aktioner måste kommunisterna betänka, att de äro kämpar i en revolutionär armé.

D e kunna framställa

vilka krav s o m helst, även o m de på förhand ä r o medvetna o m , att de icke kunna förverkligas.

Huvudsaken

är att de uppehålla kontakten m e d det arbetande folkets breda massor och att varje lämplig situation utnyttjas för att aktualisera

kommunismens synpunkter.

Den

sanna

kommunisten är intagen av ett djupt förakt för praktiskt reformarbete, s o m enligt hans mening aldrig kan giva tillfredsställande resultat. V i d K o m i n l e r n s 6:tc världskongress gjordes bl. a. ett uttalande av följande innehåll:

"Om måste

någon

revolutionär stämning

icke

de kommunistiska partierna uppställa

finnes krav

på dellösningar och uppställa del fordringar o c h förbinda dessa med den kommunistiska internationalens huvudmål. sådana

M e n härvid få partierna icke uppställa

'övergångslösningar,

ha en revolutionär situation.

som till

förutsättning

Delfordringar och del-

lösningar äro den absoluta betingelsen f ö r en riktig taktik,

medan

rad

övergångslösningar är

oskiljaktigt förbunden m e d förhandenvaron av en revolutionär

situation.

Att

av "principiella" skäl

underlåta uppställandet av delfordringar o c h övergångslösningar

är

oförenligt m e d kommunismens

grundsatser, emedan en taktik av det slaget dömer partiet

praktiken till passivitet och isolerar det

från massorna."

D e n svenska kommunismen har beredvilligt accepterat detta betraktelsesätt.

F ö r att icke löpa risken att genom

passivitet isoleras från arbetarmassorna går man till den motsatta ytterligheten.

Kommunisterna framställa "del-

krav", s o m de på förhand måste förstå att det är o m ö j ligt att g e n o m f ö r a .

Icke ens i ett kommunistiskt ideal-

samhälle skulle de maktägande vara i stånd att tillmötesgå sådana fordringar, som den kommunistiska arbetslöshetspropagandan under senare år aktualiserat.

V i d ett fler-

tal arbetslöshetskonferenser, som höllos i S t o c k h o l m o m kring årsskiftet 1930—1931, formulerade kommunisterna sina krav på en effektiv hjälpverksamhet till förmån för de arbetslösa i en resolution av följande lydelse:

" 1 ) Arbetslöshetskommissionen

och

direktiven

för den statliga arbetslöshetspolitiken avskaffas. V i d de

offentliga

arbeten s o m nu pågår och k o m m e r

att anordnas utbetalas avtalsenliga löner på grundval av avtal, s o m slutes m e d arbetarna på arbetsplatserna. 2 ) Obligatorisk statlig arbetslöshetsförsäkring för alla arbetare på arbetsköparnas bekostnad.

Under-

stödet skall motsvara de arbetandes genomsnittslön och skall utgå från arbetslöshetens första dag och under hela den tid arbetslösheten varar.

Understö-

det till den arbetslösa u n g d o m e n skall utgå

efter

samma principer. 3) Under

tiden

som

söker mobilisera alla

krafter f ö r dessa krav, måste det ställas olika delkrav, s o m avser omedelbar hjälp åt de arbetslösa. D ä r f ö r måste arbetarna såväl de arbetande s o m de arbetslösa, i alla k o m m u n e r mobiliseras till kamp för

följande:

4 a ) Omedelbart

engångsanslag

från

stat

och

kommun, vilket utbetalas av de kommunala myndigheterna, uppgående till minst 200 k r o n o r f ö r varje arbetare och arbeterska s o m varit arbetslösa en månad eller däröver. b ) Fri bespisning o c h beklädnad f ö r den arbetslöse o c h dennes familj. c ) D e n arbetslösa befrias från alla hyresavgifter samt från utgifter f ö r gas, elektricitet o. s. v. d ) Fria

resor

på

spårvagn,

bussar,

järnvägar

kommunens bekostnad ställas

offentliga

o. s. v . e) På

möteslokaler till de arbetslösas f ö r f o g a n d e . "

Resolutionen är radikal. tjänst.

Det är också dess enda för-

D e arbetslösas missnöje är naturligt o c h ofta be-

rättigat.

D e t är heller icke överraskande o m massor av

arbetslösa

känna

sig utstötta och bortglömda.

Sådana

grupper kunna möjligen förledas att taga de kommunistiska reformplanerna på allvar.

F ö r kommunisterna

det emellertid icke ett första-hands-intresse arbetslösa till en drägligare existens. först

och

främst

fråga

är

att hjälpa de

F ö r d e m är det

0m att utnyttja det

spirande

missnöjet till förmån för sina politiska och partitaktiska synpunkter.

Kommunisterna medge också m e d en för

dem betecknande fördomsfrihet, att de aldrig hoppats att kunna g e n o m f ö r a sina "re form planer".

I den sillénkom-

munistiska tidningen Ny Dag skrev man 1930 m e d avseende på det här citerade aktstycket: "Gentemot det aktionsprogram i arbetslöshets frågan,

som

Stockholm

antogs av arbetslöshetskonferensen och

för

vilket det kommunistiska partiet

kämpar för, har socialdemokraterna anfört, att det inte är "realitetsbetonat".

O m alla dessa krav skulle

bli g e n o m f ö r d a , så får j u en arbetslös det bättre än en arbetande proletär, säger de.

V a r j e reflek-

terande arbetare b ö r utan vidare förstå, att invändningen är ett demagogiskt bedrägeri emedan den förutsätter det orimliga samtliga

och omöjliga,

de i vårt aktionsprogram

skulle kunna förverkligas.

nämligen

upptagna

att

kraven

Socialdemokraternas och

renegaternas kritik i detta avseende m o t vårt

ak-

tionsprogram bygger alltså på en av dem godtyckligt konstruerad

fantasi."

Kommunisterna löshet.

avslöja här sin fullständiga

D e spekulera i folks n ö d och elände.

ansvars-

D e arbets-

lösa förespeglas hjälpåtgärder, som resolutionsförfattarna själva icke tro på.

O m det någonsin är berättigat

att

tala o m demagogi och samvetslösa metoder, så måste o m dömet

gälla

arbetslösa.

sillénkommunisternas verksamhet bland de Trots

denna

avskräckande

ansvarslöshet

måste man tyvärr konstatera, att propagandan bland de arbetslösa i stor utsträckning haft framgång, företrädesvis i de av krisen o c h arbetslösheten svårast hemsökta orterna.

Röda sportinternationalen. D e n kommunistiska cellbildningsverksamheten är ingalunda begränsad till politiska eller fackliga sammanslutningar. R e d a n 1921 bildades en sammanslutning för aktiv idrott, s o m kallades D e n r ö d a sportinternationalen. ansågs

då,

Det

att en internationell organisation av idrotts-

män ur arbetarklassen skulle bli till stor nytta f ö r k o m munismens politiska strävanden.

V i d den konstituerande

kongressen antogs ett programuttalande, vari internationalens uppgifter sammanfattades på följande sätt:

"Förenandet av alla arbetare och bönder i gymnastik-

och

idrottsorganisationer,

vilka stå på den

proletära klasskampens grund, samlandet av de arbetande massorna i stad o c h på land för att uppfostra dem till kroppslig duglighet, så att de kan deltaga

i proletariatets klasskamp s o m motstånds-

kraftiga,

kroppsligt

tränade,

försvarsdugliga, m o -

diga o c h beslutsamma kämpar f ö r omstörtande av kapitalismens herravälde." V i d internationalens tredje kongress ägnades stor uppmärksamhet

åt

anslutna sektionernas politiska och

taktiska arbetsuppgifter. tionalen

syftade

till "att

D ä r v i d förklarades, att internapå alla områden utarbeta en

klar linje mot den reformistiska och borgerliga idrotten, varigenom motsatsen mellan oss och dem k o m m e r till klart uttryck o c h varigenom lutionär

grundval

liga idrotten.

vi befäster

enhetsfronten

på

revo-

och bli i stånd att förinta den borger-

Genom att g e n o m f ö r a

massidrottsarbetets

metoder o c h den revolutionära klassuppfostran skola R . S. I.-organisationerna visa de arbetande massorna, vari skillnaden

mellan

den

borgerliga

(reformistiska) o c h den

proletära ideologin inom idrotten består." I samband med den s. k. världsspartakiaden i M o s k v a 1928

samlades internationalens

sektioner till sin

fjärde

kongress, som särskilt sysselsatte sig m e d frågan o m de aktiva idrottsmännens betydelse för det m e d ångest väntade

interventionskriget.

omfångsrik

ålades därvid de anslutna organisationerna att sina medlemmar i antimilitär anda. det röda

uppfostra

D e förpliktades vi-

dare att uppehålla eller g e n o m f ö r a ett intimt av

resolution

samarbete

med

organisationer

frontkämpeförbundets

typ.

D ä r sådana organisationer saknades skulle ett lik-

nande arbete bedrivas i samråd med det kommunistiska partiet. Efter

skilsmässan

mellan K i l b o m o c h

Sillen bildades till

Arbetarnas idrottsförbund ( A . I. F . ) m e d anslutning

den

röda

sportinternationalen

1929.

Förbundet

skulle

"stå på klart revolutionär grundval och k o m m e r s o m en följd därav att söka ett intimt samarbete med de k o m munistiska organisationerna".

Medlemmarna av förbun-

det förpliktades att deltaga i alla demonstrationer

samt

fackliga

eller

och

politiska

aktioner,

som

beslutades

iscensattes av Sverges kommunistiska parti. I en artikel i Ny

Dag

måste

( 1 8 nov. 1930) förklarade man, att dras

klar

även

inom

idrotten.

klasslinjen

Betydelsefullt

ur arbetaridrottens synpunkt är, förklarade tidningen, att det nu även tillkommit en proletär värnorganisation, till skydd mot fascism och strejkbryteri, nämligen R ö d a frontförbundet.

revolutionära

idrottsmännen

måste

ut-

veckla ett intimt samasbete m e d denna organisation, ty A . I. F. "är intet självändamål utan en del av den revolutionära

arbetarrörelsen".

I en vid A . I. F :s kongress 1930 antagen anges idrottssammanslutningarnas

resolution

uppgifter på följande

sätt: " A . I. F. skall deltaga i de aktioner s o m de med A.

samarbetande

revolutionära organisatio-

nerna planlägger o c h g e n o m f ö r .

A k t i o n e r såsom 1

M a j , R ö d a flaggans dag m. fl. måste på alla sätt stödjas av A . I. F. tioner

är

P å samma gång som dessa ak-

ett led i arbetarklassens

dagligen före-

k o m m a n d e kamp är de utmärkta tillfällen f ö r bedrivande av en bred propaganda för A . I. F. såsom varande

det

enda

idrottsförbundet.

på

revolutionär grund

stående

F ö r att ytterligare höja det p r o -

pagandistiska inslaget b ö r A . I. F. deltaga i dessa

arbetarnas massaktioner i speciella idrottsgrupper, där

propagera f ö r arbetaridrottsmännens

krav

och paroller." I den kommunistiska tidningen Norrskensflamman

för-

klarade man ( 7 mars 1932), "att arbetet inom A . I. F. icke är ett vanligt idrottstekniskt arbete, utan en politisk uppgift av största betydelse". allra

A . I. F. är "en av våra

viktigaste sidoorganisationer, en kanal, varigenom

vi skall politiskt dom".

leda massorna av revolutionär

idrottsung-

Ny Dag var inne på samma tema o c h skrev ( 2 4

mars 1 9 3 2 ) , att den politiska isoleringen kring A . I. F. måste brytas genom tillämpandet av den proletära enhetsfronttaktiken.

" M e n det b ö r ännu en gång betonas, att

den i intet fall får bli en uteslutande utan alltid måste ges ett avgörande Arbetarnas

idrottsförbund

är

sportslig politiskt

förbindelse, innehåll."

således icke en sport-

organisation, utan en politisk filial till det kommunistiska partiet.

I enlighet m e d riktlinjerna

f ö r arbetets bedri-

vande deltog också förbundet i valstriden 1932 på det kommunistiska partiets sida.

Därvid offentliggjordes

ett

upprop av följande innehåll: "Arbetarnas Idrottsförbund kämpar i valkampanj e n f ö r sina krav och sin klasslinje o c h ställer följande speciella krav för arbetaridrottsmännen : 1.

Statsanslag till Arbetarnas Idrottsförbund.

Statsanslag

för

bestridande

representa-

tionskostnaderna för Världsspartakiaden i M o s k v a 1933. 3.

Slopande av träningsavgifterna l ö r alla prole-

tära idrottsmän.

Till dess detta krav är förverk-

ligat: Fri träning på alla idrottsplatser för alla arbetslösa. 4.

Fria träningsmaterial vid alla statliga och. k o m -

munala idrottsplatser. 5. Full jämställighet mellan A I F och de borgerliga idrottsorganisationerna vid tilldelning eller hyrandet av idrottsplatser o c h träningslokaler. 6.

Byggande av tillräckligt antal idrottsplatser.

Inga idrottsplatsbyggen får utföras som nöd-

hjälps- eller reservarbeten. V i manar alla proletära idrottsmän att sluta upp kring dessa minimikrav o c h kämpa för dem. Endast g e n o m skapandet av en fast enhets front med arbetarna på o c h utanför idrottsplatserna kan vi kämpa dem till seger.

Kommunistiska partiet (sektion av

K o m i n t e r n ) är det enda parti s o m lovat att framföra dessa krav och stödja A I F i dess kamp.

En-

dast kommunistiska partiet har visat sig förstå och kämpa Därför

f ö r de proletära idrottsmännens intressen. röstar

arbetaridrottsmännen

med

listan

Klass mot Klass. L e v e A I F och R S I . F r a m för en rod valseger. Leve

den

proletära enhetsfronten och kampen

Klass m o t Klass. För

solidaritet

m e d Sovjet-Unionens arbetande

folk och försvar för femårsplanens land.

Arbetarnas

Idrottsförbund."

Uppgifter

saknas

omfattning.

för bedömandet av organisationens

I en rapport meddelas, att 4 0 nya klubbar

bildats från den 1 januari till den 1 augusti 1933. K l u b barnas 100.

antal

uppgavs den 1 oktober 1932 till omkring

D ä r e m o t lämnades icke någon upplysning o m med-

lemsantalet.

M e d hänsyn till kvalificeringsgrunderna har

man anledning f ö r m o d a att medlemssiffran icke är allt för överväldigande. I ett öppet brev till de unga svenska arbetarna,

förklarade

nämligen fem tyska motorsport-

män s o m gästade Sverge våren 1932, att varje

idrotts-

man måste vara "en revolutionens soldat". Det

lär

väl inte finnas så många svenska ungdomar,

som känna sig kallade att statera i det sillénkommunistiska revolutionsspexet.

D e tyska arbetarsportmännen

ha j u

för övrigt haft utmärkta tillfällen att visa allvaret i sina vackra deklamationer till revolutionens ära.

Enligt vår

mening ha de endast lyckats kompromettera revolutionsromantiken.

Det var mycket skrik och lite ull, precis som

i den sillénkommunistiska fårfållan.

Röda frontförbundet. R ö d a frontförbundet ( R . F. F . ) bildades 1930 o c h är således av jämförelsevis sent datum.

Organisationen är

u p p b y g g d efter mönster av det tyska R o t e Frontkämpferbund.

I stadgarna uppges dess ändamål vara att förena

arbetare o c h småbönder i en hela landet omfattande antifascistisk

kamporganisation.

Organisationen

skall

ge-

staltas till en "arbetarnas värnorganisation mot fascistiska överfall på arbetarnas möten o c h demonstrationer samt skydd m o t strejkbrytargardenas

angrepp".

R ö d a frontförbundet föreger sig vara en opolitisk eller en

"partiorganisatoriskt

tion".

ett

neutral

proletär klassorganisa-

hösten 1933 utsänt cirkulär förklaras,

organisationen

icke

skilda intressen".

har

några

från "hela

att

proletariatet

I alla ekonomiska och politiska frågor

vill den endast företräda sådana krav, som äro gemensamma f ö r alla arbetare. das på varje

ort.

Lokalavdelningar kunna

bil-

Fackföreningar och lokala samorga-

nisationer inbjudas att kollektivansluta sig f ö r att genom ekonomiskt stödja förbundets verksamhet.

däriOrga-

nisationen tycks för övrigt ha utformats efter mönster av det tyska röda frontkämpeförbundet. nämnes centralkommittén. åtminstone

på

papperet

Riksledningen be-

D e lokala organisationerna äro uppdelade i 10-mannagrupper,

100-mannagrupper eller 50-mannagrupper m e d ledare utsedda

o c h samlingspunkter angivna.

Stockholmsavdel-

ningen är uppdelad i 5 kretsar, vardera med en ansvarig ledare.

Kretsarna

äro

delade

grupper o m 50 man.

Kretsen ledes av en styrelse s o m sammansättes av kretsledaren och de inom kretsen befintliga 50-mannagruppernas ledare.

Ledarna utses g e n o m val av medlemmarna,

men skola godkännas av avdelningsstyrelsen.

I n o m varje

krets o c h grupp finnes en specialist för resp. informationstjänsten, tärarbetet

agit-prop., politiska frågor, övningar, mili-

och

förbindelsetjänsten.

Förbandstjänst

proviantering tillkommer kvinnoavdelningen. bundet

organiseras

och

I n o m för-

speciella kvinno- och ungdomsavdel-

ningar. I medlemsböckerna finnes införd en ed, som de röda frontkämparna högtidligen lova att infria.

Den l y d e r :

" V i klassmedvetna proletärer s v ä r : att insätta alla våra krafter i kampen för alla arbetandes befrielse från kapitalistisk utsugning, förtryck o c h förföljelser. I järnhård disciplin och strängaste självtukt underkasta vi oss alla befäl och förordningar, som äro nödvändiga i kampen för proletariatets intressen. D e n arbetande klassens skarpaste förakt och den revolutionära

domstolens

strängaste

dom

skall

drabba den som sviker den R ö d a Fronten eller förråder proletariatets intressen. R e s er frontkämpar, h ö j den knutna näven! V i svär rött!

Seger eller d ö d !

V i ägnar våra liv åt klasskampens stora sak. V i är den nya tidens röda pionjärer. Seger eller död, en helig ed. V i skall leva eller d ö för dig du röda fana, den proletära diktaturens

symbol."

V i d a r e svära de unga adepterna att troget hålla "den röda frontkämpens kamplöfte", som är ett utmärkt p r o v på naivitet och bombastisk fraseologi.

Det lyder:

"Jag lovar att aldrig g l ö m m a : att världsimperialismen förbereder kriget mot Sovjet-Unionen, att aldrig glömma den 4 : d e augusti 1914 och reformisternas

förräderi.

Jag lovar att alltid bli en revolutionens soldat. Att alltid inom alla proletära massorganisationer, i fackföreningar o c h på arbetsplatsen vara en pionjär för den oförsonliga klasskampen.

A t t i imperialismens armé och vid fronten endast verka f ö r revolutionen. A t t m e d alla medel försvara den ryska o c h kinesiska revolutionen. Jag lovar att alltid kämpa för Sovjet-Unionen och den segerrika världsrevolutionen." Det är uppenbart, att såväl frontkämparnas

faned som

deras heliga kamplöfte icke äro annat än direkta översättningar från ryska språket.

D e svenska

frontkämparna,

som d r ö m m a o m illegalitetens idyller —• till skillnad från den borgerliga demokratins föraktliga friheter — lova i dessa minst sagt makabra aktstycken med de medeltida korsfararnas den

hela hänförelse att de skola försvara även

kinesiska

revolutionen!

Mot vem

medel veta de förmodligen icke själva.

och m e d vilka

Det är icke mindre

viktigt att de försvara Sovjet-Unionen mot de baksluga angreppen

från

den

socialdemokratiska

regeringen

Sverge, som endast tjänstgör som en "underagentur den

engelska

imperialismen".

partiets centralkommittémöte Sven

Linderoth,

som

V i d det (januari

för

kommunistiska

1935) förklarade

numera är den verkliga ledaren

av det kommunistiska partiels politik, att det kanske verkade chockerande, då han uttalade att "den socialdemokratiska regeringen förbereder kriget mot nen". sina visar

Sovjet-Unio-

H a n hade emellertid ingenting emot att chockera meningsfränder att

vid

sammanträdet,

sä är förhållandet".

(Ny

ty "alla

fakta

Dag 17 jan. 1935.)

M a n förstår därför att det är nödvändigare än någonsin att locka politiskt oerfarna ungdomar att bedyra sin beredvillighet att "leva eller d ö för den proletära diktaturens symbol".

Vid

F. F : s kongress ( d e c e m b e r 1931) antogs en

längre resolution, vari världsläget karakteriserades i bl. a. följande ordalag: "Imperialismens

överfall

Mandsjuriet

visar

bl. a. konkret faran av intervention mot arbetarstaten. in

D e revolutionära arbetarna måste d ä r f ö r sätta hela

sin organisatoriska

kraft

i kampen

för

Sovjet-Unionens försvar. D e n svenska kapitalismen, som även dragits m e d i den världsekonomiska krisen, ser även den i kriget mot arbetarstaten med

all

kraft

hycklande

en utväg ur krisen och sitt

deltagande

förbereder

i detta krig.

pacifistiska fraser, m e d

Med

fredspetitioner

till "kanonernas f ö r b u n d " , med lögnens vapen o m förhållandena i femårsplanens land, med tal o m samarbete

mellan klasserna

och m o n d i s m i praktiken

försöker man söva Sverges arbetarklass och fattiga bondebefolkning

medan

man samtidigt förbereder

kriget mot arbetarstaten."

Fascismen

är

på

snabb frammarsch, och dess seger-

utsikter i Sverge gynnas av den socialdemokratiska vänsterns och "luntmakarpartiets"

fraseologi.

M e n vi ha lik-

väl icke anledning att förtvivla, ty "ingen makt i världen kan

hindra

vår

( R ö d a frontförbundets)

frammarsch".

Staten mobiliserar hela sin makt och förbereder nya m o r d o c h överfall samt hotar m e d införandet av ett 1

fullstän-

Resolutionsförfattarna kunde ju icke föreställa sig, att representanter för "arbetarstaten" år 1934 skulle bänka sig tillsammans med imperialismens agenter i den grymt förhånade " K a n o n internationalen !"

digt

terrorvälde

som

svar

Röda

på

ö v e r arbetarklassen.

dessa utmaningar

Arbetarna

förstärka

måste

o c h utbygga

frontförbundet.

F ö r e uniformsförbudets införande uppträdde

förbun-

dets medlemmar i " u n i f o r m " , s o m bestod av vindtygsjacka och röd armbindel.

R ö d a f r o n t k ä m p a r paraderade också

vid jordfästningen a v ådalsoffren o c h väckte då mycken förargelse.

Uppgifter saknas tyvärr o m förbundets ak-

tiva medlemskår.

D e t är väl sannolikt att u n i f o r m s f ö r -

budet decimerat organisationens medlemsnumerär.

Uni-

formen har i alla fall en viss lockelse även f ö r frigjorda andar, s o m älska att styra ut sig i remtyg o c h armbindlar för att posera " s o m världsrevolutionens

arriergardister"!

Sovjet-unionens vänner. Sovjet-Unionens sammanträde deltogo

vänners

förbund

i M o s k v a 1927.

delegater,

som

bildades

vid

ett

förbundets grundande

från olika länder inbjudits till

Ryssland f ö r att studera de ryska förhållandena o c h b o l sjevikrevolutionens framsteg i olika avseenden. tion

förbundet

propagandakampanj under

bildades i S v e r g e 1930.

E n sekU n d e r en

f ö r förbundet och dess verksamhet

1932 publicerades

följande

tillkännagivande o m

organisationens strävanden o c h avsikter: " S o v j e t - U n i o n e n s V ä n n e r s F ö r b u n d har till uppgift att

sammansluta

alla krafter,

oavsett politisk

uppfattning och livsåskådning, vilka äro beredda att deltaga i o c h stödja arbetet f ö r spridning av kun-

skap

o m S.-U.

krigsfaran.

och bekämpa

den

imperialistiska

Förbundet bedriver sin verksamhet ge-

n o m utgivning och spridning av informationsmaterial, rapporter och andra tryckalster, genom propaganda på offentliga möten och inom massorganisationerna, med tillhjälp av ljusbilder och filmförevisningar, genom utsändande av studiedelegationer och organiserandet av semesterresor till S.-U. och därifrån till andra länder, genom deltagande i internationella demonstrationer mot kriget." Ä v e n denna organisation, som består av arbetare och intellektuella — fackföreningar och andra

arbetarorgani-

sationer kunna kollektivanslutas —- behärskas av k o m m u nisterna arbete.

genom

ett

Förbundet

målmedvetet organiserat har

fraktions-

under de senaste åren utrustat

flera studiedelegationer till Sovjet-Ryssland.

Affärsmässigt organiserad propaganda. U t o m de här nämnda organisationerna f ö r skilda propagandaändamål finnas ytterligare ett stort antal sammanslutningar eller affärsföretag, som ha till uppgift att förmedla kommunistiska synpunkter på aktuella stridsfrågor. Röd

marin,

Arbetarbarnens nistiska

de Antifascistiska förbund,

ungdomsförbundet,

ningar f ö r några av dem. finnas

också

unga gardena

(Antifa),

De unga pionjärerna,

Kommu-

Interclub

o. s. v . äro beteck-

På det affärsmässiga området

åtskilliga organisationer med uppgift

att

popularisera ryskt kulturarbete och stimulera intresset för

kommunismens Weltfllm

politiska

ideal.

o c h Protokult

nämna endast

AB.

som typiska f ö r denna gren av

verksamheten. Det

svenska

kommunistpartiet

utvecklar

mycket livlig agitation på olika fronter.

således

Vägledande för

arbetet är alltid tredje internationalens direktiv, som icke få eller kunna negligeras.

V i d en skandinavisk konferens

1930 uttalades, att agitationen framför allt måste koncentreras på att "bibringa folket den uppfattningen att revolutionen en dag skall k o m m a " .

S o m ett viktigt element

i propagandan ingår också förkunnelsen, att huvudfienden står i folkets egna led.

Socialdemokratin och den refor-

mistiska fackföreningsrörelsen äro kommunismens farligaste första

motståndare.' hand

mot

Därför

riktar

sig propagandan i

dessa mäktiga sammanslutningar

medborgare på demokratins och den lagbundna utvecklingens

grund.

Cell verksamheten och fraktionsarbetet

går

ut på att desorganisera arbetarnas gamla beprövade organisationer g e n o m att sprida misstro och befordra oenighet mellan arbetarna och deras representanter i ansvarig ställning.

Proletär enhetsfront. Kommunisterna säga sig eftersträva

ett enhetligt upp-

trädande av alla arbetare i kampen för bättre samhällsförhållanden.

l'å revolutionär grund vilja de upprätta

en kampgemenskap i "den proletära enhetsfrontens ken".

tec-

Enhetsfronten skall upprättas med bortseende från

partipolitiska, religiösa eller andra åskådningar bland arbetarna, för "att inom de befintliga

fackorganisationerna

bekämpa alla tendenser till arbetsgemenskap mellan klasserna o c h förvandla fackföreningsrörelsen till en tionär

klassorganisation".

( R e s o l u t i o n vid

fackliga landskonferens januari

revolu-

Arbetarnas

1929.)

R e d a n nu består ett slags enhetsfront mellan arbetarna på arbetsplatserna i de fackliga organisationerna.

Denna

enhetsfront sammanhålles av ett gemensamt intresse, som ytterst bottnar i likformigheten i ekonomiska eller sociala villkor.

Arbetarna stå solidariska med varandra i kampen

mot arbetsgivarna

utan att

politiska trosbekännelse.

först efterforska

varandras

D e ha organiserat sig i fack-

föreningar i egenskap av lönearbetare, men icke m e d hänsyn till sin övertygelse att en viss politisk teori innebär det fullständiga och ofelbara receptet till deras egen och hela mänsklighetens effektiva jämmerdalen.

frälsning

från

allt ont i

Fackföreningarna ansluta arbetare av vitt

skilda politiska och religiösa åskådningar.

D e stå enade

på en ekonomisk stridsfront. Kommunisterna anse, att denna front b ö r aktiviseras. D e n b ö r stiga upp ur skyttegravarna o c h storma

framåt.

Fronten är förfallen och försumpad, den skall fyllas m e d nytt innehåll och ges nya generaler, s o m utexaminerats från ett revolutionärt högkvarter, ty

frontavdelningarna

skola "förvandlas till en revolutionär klassorganisation", som för en hänsynslös kamp mot kapitalismen på den motsatta

fronten.

Ä r det då möjligt att upprätta denna revolutionära enhetsfront

utan att antasta arbetarnas politiska

ningar?

K a n man

sporra

arbetarna till

uppfatt-

revolutionära

kampdater på arbetsplatserna, då de kunna uppdelas i en rad olika politiska trosbekännelser?

D e t finns en mycket

stor procent av fackföreningarnas medlemmar, som icke

har någon utpräglad politisk m e n i n g ; det finns en mycket stor kategori socialdemokratiskt intresserade o c h organiserade samt något tusental kommunister och deras sympatisörer.

K a n man stimulera dessa olikartade element till

en revolutionär offensivanda, som icke står i överensstämmelse med deras kynne eller allmänna uppfattning fande samhällsproblemens lösning ? o r d — enhetsfront betsplatserna

underifrån

beträf-

Kunna väl enkla slag-

o c h kamp gemenskap

på ar-

— äga en sådan betydelse, att arbetarna i

fackföreningarna, som hittills aldrig avancerat med krigiska åthävor eller revolutionära åtbörder, känna sig övertygade o m nödvändigheten av att upprätta en enhetsfront på kommunisternas revolutionära klasskampsgrund ? Det är uppenbart, att enhetsentreprenaden icke kan g e nomföras med mindre än att inan till det kommunistiska evangeliet lyckas omvända alla arbetare, som nu da i vantrons natt.

M e n då enhetsfrontens

framhär-

organisatörer

å ena sidan förklara, att de vid sidan o m diverse praktiska dagsuppgifter önska "förvandla fackföreningsrörelsen till en revolutionär klassorganisation", o c h å andra sidan g e uttryck åt den meningen, att det här gäller att värva anhängare

till

kommunismen eller att

låta enhetsfronten

framträda med en "egen världsåskådning", så måste man förtvivla o m möjligheten att praktiskt förverkliga enhetsfronten. Den kommunistiska verksamheten är också inriktad på att i anda o c h sanning tjäna kommunismens inflytande ö v e r arbetarmassorna.

I kommunistiska

internationalens

teser o m fackföreningsrörelsen etc. heter det bl. a.: " K o m munismens uppgift består i att ingjuta i såväl eningarna som driftsråden

fackför-

en kampanda och kännedom

o c h förståelse för de bästa metoderna i denna kamp, d. v.

s. att uppfylla huvudsaken.

dem med kommunismens

anda".

Detta är

Enhetsfronten är bara ett medel, icke i sig

själv en uppgift. D e n kommunistiska propagandaverksamheten över en bred

front

ger skäl för påståendet, att

kommunisterna

äro beredda att fullfölja sina planer utan hänsyn till konsekvenserna.

I sillénarnas larmande agitation har ned-

gångskonjunkturen med nöd och arbetslöshet f ö r massor av människor hälsats som en g o d bundsförvant.

Tidens

vånda är en inspirationskälla för dessa o m medlen mindre nogräknade

konspiratörer.

Kommunisterna

profitera

utan betänkande av desperationen o c h modlösheten, alstrade av krisen och det allmänna ekonomiska osäkerhetstillståndet.

För

kommunisterna

är

det

nämligen icke

fråga o m att övervinna svårigheterna i enlighet m e d fysikens regel o m det minsta motståndets lag.

Dylikt stämp-

las som föraktlig reformism och lakejtjänst åt den döende kapitalismen. Kommunismen

är

möjligen

stats- och samhällsform. bestämma.

en f ö r Ryssland lämplig

I den saken må ryssarna själva

I Sverge vilja vi lika litet veta av proletaria-

tets diktatur som kapitalismens överhöghet.

V i tro icke

på möjligheten av samhällets våldsamma omdaning.

veta, att samhällets institutioner, vanor och b e h o v äro betingade av en årtusende lång utvecklingsprocess. V i tn> icke att man ostraffat genom våld och maktspråk kan avbryta samhällsutvecklingen och upprätta en idealstat i dag till i m o r g o n .

från

Inte ens den mest förhoppningsfulle

sillénkommunist lär för övrigt på allvar vilja göra gällande, att det här i landet föreligger en revolutionär situation. Revolutionen är ingen uppbyggande m a k t ; revolutionen är till sin natur destruktiv, och den är f r a m f ö r allt betin-

gad av faktorer, som icke kunna godtyckligt framskapas. F ö r vår del hysa vi större förtroende för arbetarorganisationernas målmedvetna och i g o d mening samhällsbyggande

reformarbete, genom vilket den svenska arbetar-

klassen under knappt två generationer åt sig tryggat en ställning, s o m den säkerligen icke vill avstå för nöjet att behaga de kommunistiska elementen i och utom arbetarrörelsen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. K o m m u n i s m e n och fackföreningsrörelsen Kommunistiska stödorganisationer

5 8

Internationella arbetarhjalpen

I. A . H . är en kommunistisk stormkolonn

I. A . H . och de "vilda" strejkerna

I. A . H . o c h de politiska partierna

Internationella

röda hjälpen

Propagandan bland de arbetslösa

R ö d a sportinternationalen

R ö d a frontförbundet

S o v jet-unionens vänner

Affärsmässigt organiserad propaganda

Proletär enhetsfront

LANDSORGANISATIONENS i. Vår fackliga kamp 1914—1910 av ombudsman

SKRIFTSERIE

Per Bergman. Pris 50 öre. Diskussion mellan red. S. II. Moskvateserna och fackföreningsrörelsen. H a n s s o n och ombudsman E m i l A n d e r s 8 0 n. Pris 50 öre. m . Synpunkter i fackf öremingsfrågan av ombudsman Per Bergman. Pris 35 öre. IV. Amsterdam eller Moskva av A. Merrheim. Pris 50 öre. V-VIII. U T S Å L D A . IX. Den svenska fackföreningsrörelsen av redaktör Sigfrid Hansson. Haft. 3 : 7 5 , Inb. kr. 5 : 2 5 . X. UTSÅLD. X I . "Arbetets frihet." A v Henning Sten. Pris 50 öre. X I I . Den belgiska fackföreningsrörelsen av C. Mertens. Pris 50 öro. X I I I . Moderna principer för social lagstiftning av Sven Backlund. Pris kr. 8: —. X I V . Fackföreningsrörelsen 1 Storbritannien av sekreteraren hos den engelska fackföreningsrörelsens generalråd Walter M. Citrine. Pris 1 krona. Godkänd av Arbetarnes Bildnings X V . Studieplan i fackföreningskunskap. förbund. Utarb. av Sigfrid Hansson. Pris 75 öre. X V I . Fackföreningsinternationalen av Joh. Sassenbach. Pris 1 krona. X V I I . Fackföreningsrörelsen i Sverige av redaktör Sigfrid Hansson. Pris 50 ÖH". X V I I I . Den tyska fackföreningsrörelsen av.Richard Seidel och Bernhard Gliring. Pris 1 krona. Pris kr. 2 : 25. X I X . liöncr, arbetstid och arbetslöshet. A v Axel Uhlén. Pris 1 krona. X X . Den ryska fackföreningsrörelsen av I v a r Vennerström. Paul Ölberg. fackföreningspoiitik X X I . Sovjet-Kysslands internationella Pris 1 krona. XXII. UTSÅLD. ' Pris 50 X X I I I . Facklig enhet av Ragnar Casparsson. Pris 75 xxiv. Arbetarna »och rationaliseringen av Sigfrid Hansson. Pris 50 öri X X V . Den österrikiska fackföreningsrörelsen av Bduard Stråas. X X V I . Hogerhctsen mot fackföreningsrörelsen av Ragnar Casparsson. Pris 50 öre. Pris 1 krona. X X V I I . Den sörmländska sta'tarklassen. Pris 50 öre. X X V I I I . Karl Marx och fackföreningarna av Riekard Lindström. Pris 1 krona X X I X . Statistik av A l Vänner. Pris 1 krona. X X X . IJanfcarbetarrörelsen av Alfred Kämpe. Pris kr. 1: 50. X X X I . Svenskt fackföreningsliv av Sigfrid Hansson. Pris kr. 3 : — . X X X I I . Social psykologi av Alf Ahlberg. Pris 1 krona. X X X I I I . Den schweiziska fackföreningsrörelsen av M. Meister. X X X I V . Fackföreningsrörelsen, i Frankrike av Leon Jouhaux. Pris 75 lire. X X X V , Arbetslöshetsförsäkringen. Redogörelse för den svenska lagstiftningen. Pris 50 öre. X X X V I . Tredje mans rätt. Redogörelse utarbetad av Sigfrid Hansson, pris 50 öre. X X X V I I . landsorganisationen och tredje mans rätt. Yttrande över trettomnamiakommissionens förslag. Pris ore X X X V I I I . Nazismen och fackföreningsrörelsen. De tyska arbetarorganisationernas öde skildrade av en tysk fackföreningsman. Pris 75 öre.

Rekvisition jies Tidens Förlag, Stockholm.

Landsor nisationen fACKFÖRENINGSRÖRELSEN ga

Veckotidskrift Per helår kr. 6:15

„

)

Prenumeration genom postverket.