Nicolina Pernheim - en stor förebild

Världsstjärnan som får nya idrottslågor att tändas

“Framtiden handlar inte om oss – det är våra ungdomar vi ska fokusera på”

Nicolina Pernheim har precis landat efter världsmästerskapen i Portugal. Hon siktade på medalj men fick nöja sig med en femteplats. Ett resultat som gör henne till världens bästa B1:a (blinda klassen).

– Jag har aldrig varit så bra som jag är nu. Klart att jag ville ta en medalj men i slutändan är det extremt små marginaler det handlar om. Jag vinner mot konkurrenter som tar placeringar i tävlingar för seende och det är många coacher från andra nationer som kommit fram och gratulerat mig som om jag vunnit en medalj. Det är många som sett hur bra det gått och det är kul.

Med tre Paralympiska spel i bagaget och ytterligare ett i sikte, Tokyo 2020, är hon tveklöst Sveriges bästa judobrottare genom alla tider.

– Det gäller att hålla sig skadefri och att hålla motivationen uppe. Jag ska dock vara ärlig och säga att under mina 23 år inom judon har det såklart funnits dagar där motivationen inte funnits. Då är det extremt viktigt att ha träningskompisar som finns där och stöttar. Jag har dem att tacka för mycket.

Det var hennes pappa, Martin Pernheim, som fick Nicolina och hennes syster att börja med judo. De tio första åren, från att hon var fyra, tränade och tävlade Nicolina, trots sin synnedsättning, med brottare som inte hade någon synnedsättning.

– Det tog såklart en del på självförtroendet att hela tiden vara sämst i klubben, samtidigt blev man ganska hård och lärde sig att inte få något gratis. Dessutom är judo en av få idrotter där man faktiskt kan träna helt inkluderat vilket ger fler klubbkompisar, säger Nicolina.

Vår uppgift måste vara att ge individen stöd att komma in i en förening för att skapa vardagliga rutiner på hemmaplan

Först vid 14-årsåldern testade Nicolina att tävla mot personer med synnedsättning, något som förändrade framtidsutsikterna för den unga judobrotterskan från Göteborg.

– Det var väldigt häftigt att få känna på parajudo. Att känna att man faktiskt är bra på det här gjorde att en låga tändes och fick mig att börja drömma om världseliten, säger hon.

En låga som skapat en svensk världsstjärna som varit etablerad i världseliten under de senaste tio åren. Men den har också skapat fler nya lågor runt om i Sverige. För trots all tid på sin egen elitsatsning har hon lagt ner hela sin själ i att vägleda fler barn och unga in i idrotten.

– Jag har en tjej som jag började jobba med när hon var fyra år, nu är hon 14 och är ledare på läger tillsammans med mig, det är en fantastisk känsla, berättar Nicolina.

Parasporten, precis som övriga idrottssverige, står inför stora utmaningar vad gäller rekrytering. Enligt Nicolina finns det alldeles för många ungdomar som faller mellan stolarna.

– Vi har ofta rekryteringsläger där vi samlar många individer för att ge chansen till att prova. Dessa läger är ofta väldigt bra och ger barnen väldigt mycket i form av gemenskap och en känsla av att inte vara annorlunda som det brukar vara i skolan. Det vi ofta glömmer är hur vi tar barnen från lägret och ut i föreningslivet.

– Vår uppgift måste vara att ge individen stöd att komma in i en förening för att skapa vardagliga rutiner på hemmaplan, vi får inte glömma barnen resten av året.

Nicolina tycker, trots sin egen position som paralympier, att det är för mycket fokus på att nå världseliten i ett tidigt skede av barns idrottskarriärer.

– Jag tycker att vi inom parasporten snackar för mycket om Paralympics, det är liksom för långt bort. För barnen är det viktigaste att ha kul och för föräldrarna är det viktigaste att barnen ska må bra i vardagen, vilka hälsoeffekter idrotten ger.

– Sen tycker jag vi ska ha mindre fokus på oss paralympier i rekryteringssammanhang. Framtiden handlar inte om oss – den handlar om våra ungdomar.

Nicolinas råd för att skapa en bra rekrytering

Fokus på föräldrarna Skapa realistiska mål, inte sikta på Paralympics direkt Utbilda föreningarna Inspirerande rekryteringsläger