IRMA LOUNATVUORI UTFORSKAR

TEXT OCH FOTO PEIK HENRICHSON

IRMA LOUNATVUORI UTFORSKAR LOVISA UR KONSTHISTORIKERNS PERSPEKTIV

Under sin långa karriär främst ra både mångsidiga och estetiska, och gårdsbyggpå Museiverket hann Irma naderna fungerar dessutom ofta som en naLounatvuori bekanta sig turlig tomtgräns. Jag hoppas Lovisaborna med de viktigaste herr- uppskattar sina särpräglade små gårdgårdarna och prästgår- byggnader. darna i Finland, och Irma Lounatvuori intresserar sig resultatet kan man inte bara för byggnaderna i Lovibekanta sig med i ett sa, för ofta kan man också se henstort antal både ve- ne i någon dikesren strax utanför tenskapliga och populärvetenskapli- centrum plockande upp pappersga verk. En av hennes främsta böcker skräp och ölburkar som vårdslösa handlade om Fagerviks trädgårdar och människor kastat omkring sig. park, men hon har också i två olika pub- – Att samla ihop skräp gjorde jag likationer skrivit om exempelvis Tervik sä- redan under åren i Helsingfors, och där teri och parkanläggningar i gamla Pernå. var problemet betydligt större än i Lovi– När jag sedan blev pensionerad började jag sa. Både på Blåbärslandet och Vrakholmen allt mer längta efter en egen trädgård, helst på min- har jag försökt hålla rent. dre än en timmes avstånd från Helsingfors där jag fortfa- – Där kunde man ibland se hela skolklasser på utrande har nästan alla mina vänner. flykt, och notera att läraren inte alls reagerar på

I maj blir det två år sedan Lounatvuori flytta- Även i en småstad att eleverna skräpar ner naturen. de till Lovisa. Då fanns ännu fungerande buss- I sin egen stadsdel Nystan har Irma Lounatförbindelser och knappast någon kunde ana att som Lovisa öppnar vuori förvånats över hur breda gatorna är, trots hela samhället två år senare skulle vara ned- sig många intressanta att stadsdelen uppstått under en period då man stängt på grund av pandemin. detaljer för en ännu färdades med häst och kärra. – Nu har jag varit tvungen att hålla kontakt med – Kanske man tänkte att breda gator minsmina vänner främst med e-post och Whatsapp. konsthistoriker som kar risken för att eldsvådor sprider sig. Irma Lounatvuori hann bo nästan 30 år på Vrakholmen i Helsingfors där Finlands sjöhisto specialiserat sig Ryska kakelugnar i Lovisa riska museum fanns innan det flyttade till Vel på byggnadshistoria. Lounatvuori har ändå inte slutat skriva och lamo i Kotka. Irma Lounatvuori forska fastän hon numera är pensionär. Nu in– Under åren på Vrakholmen vande jag mig utforskar allt från tresserar hon sig för gamla ryska kakelugnar vid att ha ett stort revir, och när villan jag bod- som både estetiskt och tekniskt skiljer sig från de i såldes försökte jag under en tid bo i en van- gårdsbyggnader till andra ugnar. lig lägenhet i Helsingfors, men det klarade jag dikesrenar. – De har ofta väldigt raka och strama linjer inte längre av. och saknar de utsmyckningar man kan se på en del mer västerländska modeller. Pulpetformade tak De ryska modellerna hade utvecklats och ofta tillverkats i Sankt PeEfter en kort parantes hittade Irma Lounatvuori i alla fall ett eget tersburg. Den tyske arkitekten Johann Carl Ludwig Engel vars verk hus i den gamla arbetarstadsdelen Nystan i Lovisa. Ofta kan man se mer än andra har präglat Finlands arkitektoniska tradition, var ändå skymten av henne när hon under längre promenader utforskar de oli- speciellt förtjust i de modeller som hade tillverkats i Dorpat. ka stadsdelarna med en konst- och byggnadshistorikers skarpa öga. – Engel uppfattade de ryska kakelugnarna som klart överlägsna, – Garnison hör till mina favoriter, säger Lounatvuori. Men al- både estetiskt och tekniskt, säger Lounatvuori som gärna tar emot la stadsdelar har sina särdrag, och det är lätt att se när olika hus tips om ryska kakelugnar i Lovisa. är byggda. – Jag vet att det finns av dem här, för i Museiverkets bildarkiv står – En skojig detalj som ändå förenar många stadsdelar i Lovisa är det att vissa ugnar är fotograferade i Lovisa, men frågan är var de gårdshusen med sina ofta pulpetformade tak. De här taken kan va- finns mer exakt.