Unum 2013-1

U

NR 1 ÅR 2013 ÅRGÅNG 30

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: ORDET

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema: ORDET Ledare 3 Peder Bergqvist Ättiksgurkbitens hemlighet 4-7 Martin Lennartsson Ett ord från Gud Jim Lagerlöf

8-10

Boktips från S:t Sigfrids Boklåda 11 Kristina Andersson och Marie Erenius Bergqvist Ordet förkroppsligat i vänskapen 12-13 Marie Erenius Bergqvist

Guds Ord i ungdomsarbetet 14-17 Evelina Johansson Guds Ord 18-21 Sr Veronica Bibeln och dess uttolkare 22-34 Per Beskow K O N TA K T U P P G I F T E R & A N N O N S P R I S E R ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons 1/1 2 000:- 1/2 1 500:- 1/4 1 000:- / 60 x 30 mm 500:- Baksida 5 000:-

Pris för fyra annonser 6 000:4 500:3 000:- / 1500:15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

Guds ord är levande och verksamt!

V

arje dag på Berget är en dag byggd på Guds ord. Från laudes till completorium genomsyrar Guds ord dagens aktiviteter. Mässan är varje dags centrum där vi i ordets liturgi lär känna sanningen om Jesus Kristus och ser vem det är vi tar emot i evkaristins liturgi; vår uppståndne och levande Herre.

Kyrkan fanns före bibeln. Ända från urkristen tid hade människor döpts, samlats till gudstjänst och firat nattvard, bett och arbetat, levt i gemenskap och det var just i denna miljö, mitt i detta Guds folks liv som vår Bibel föddes.

Bibeln är tillkommen för att läsas i Guds folks gemenskap. Både Gamla och Nya testamentet betraktas av kyrkan som Guds ord. Hela samlingen av böcker är inspirerad av Gud och är kyrkans auktoritet i fråga om sann tro och kristet liv. Därför förstår vi Guds tilltal i Bibeln bäst när vi läser den i gemenskap med andra kristna och i en anda av bön och en öppenhet för den helige Ande.

Varje tidebön är i sig ett levande bibelstudium där bibelorden sammanflätas med varandra i en underbar mosaik. Orden från Psaltaren binder samman alla texter från Bibelns heliga bibliotek.

Texterna förklarar varandra på många olika sätt under en dag, under en vecka, under de fyra veckorna, under kyrkoårets vandring genom Jesu liv.

Idag kan vi dessutom få hjälp att läsa Bibeln med hjälpmedel i Det blir en oerhört vacker mosaik. våra telefoner, datorer, läsplattor Varje dag 30-40 bibliska texter o.s.v. Det finns goda läsplaner, som himmelska mosaikplattor. bra sökfunktioner, det är lätt att Varje vecka 2-300 plattor som jämföra olika översättningar, läggs i ett gudomligt mönster i parallelhänvisningar med mera våra hjärtan. Meningen är att det på exempelvis www.bibeln.se och ska bli ett vackert mönster för hela www.youversion.com. livet, något av Guds egen skönhet som ska frälsa världen.

Så ett avslutande råd: prata inte om Bibeln utan be med den!

Unum 3

Ättiksgurkbitens hemlighet

- om några av trådarna i Efesierbrevet Martin Lennartsson, präst i Ljungby Maria församling och författare till En guide till Efesierbrevet (Bibeln idag, 2012).

T

änk er en gurkbit som läggs i ättikslag. Efter en tid har gurkbiten blivit en ättiksgurkbit, detta utan att den själv gjort speciellt mycket. Det den gjort är att förbli i den vätska som den är lagd i. Vårt förhållande med Gud ter sig på samma sätt. När vi ”utsätter”oss för Gud kan vi inte låta bli att förändras. När vi lever

med Gud i bön, bibelläsning, i den kristna gemenskapen, när vi tar emot honom i nattvardens gåvor, händer det något med oss. Inte så att vi märker det själva, vi tycker nog att vi är samma gurkbit som vi alltid har varit, men någonting sker, någonting impregnerar oss och gör oss mer lika dem vi är tänkta att vara. Mer lika Kristus.

Unum 4

ATT LEVA I KRISTUS. I mitt studium av Efesierbrevet har jag sett att något av det mest centrala i detta brev är att vara i Kristus och att låta Kristus vara i oss. Låter vi detta ske kommer vi också att omvandlas till dem vi är skapade att vara. Detta präglar inte minst den första halvan av Paulus brev medan den andra halvan mer fokuserar på vad detta får för konsekvenser i den kristnes liv. Men grunden är gemenskapen med Kristus. Paulus skriver: I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse, Ef 1:7. I honom har vi fått vår arvslott, Ef 1:11. I honom har vi fått Anden som ett sigill, Ef 1:13. Och precis som vi får vara i honom får vi också, genom tron, låta honom bo i våra hjärtan med kärlek, Ef 3:17.

Fast rotade i honom och med honom i våra hjärtan kan vi stå stadigt oavsett om vi möter motståndets isande vindar eller för den delen medgångens ljumma brisar. Båda kan vara lika förödande när de blir drivkraften i mitt liv. När vi istället lever i Gud kan han ge oss den frid som endast finns hos honom. För visst är det som Thomas à Kempis skriver, att den som varken söker behaga människor eller är rädd för att misshaga dem, han skall njuta stor frid. Ytterst sett lever vi endast inför

en enhövdad åhörarskara. Inför andra har vi ingenting att bevisa, ingenting att vinna, ingenting att förlora. Nu innebär inte detta att vi ska strunta i alla andra människor, kärleken till Gud kan inte finnas utan kärleken till vår nästa, men för att kunna älska utan baktankar och missbruk behöver jag ha funnit mig själv och Gud. ANDEN – GUD I OSS. När vi upptäckt vår plats i den älskande Gudens närhet kan vi, i vår tur, sprida Guds kärlek vidare. Detta tar Paulus upp i andra halvan av sitt brev. För att lyckas med detta har vi en god förebild i Gud själv.

Paulus skriver: Ta alltså Gud till föredöme som hans älskade barn.

Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull, Ef 5:1-2. Vi får se på Kristus, hur han gör, och försöka göra likadant. Till vår hjälp har Gud gett oss den helige Ande. Det är en gåva som vi fått i dopet och det är en gåva som Gud inte tar tillbaka. Vi, å vår sida, behöver dock ta tillvara denna gåva, låta honom verka i oss och forma oss till en allt större likhet med Kristus. Detta gör vi genom att leva nära Gud och be att han tänder sin kärleks eld i våra hjärtan. På det sättet infriar vi Paulus ord om att ständigt låta oss uppfyllas av denne Ande, Ef 5:18.

Unum 5

En påminnelse om detta fick jag för ett par år sedan när den röda oljetryckslampan tändes i min bil.

Lampan indikerade att oljetrycket var alldeles för lågt och därigenom riskerade motorn att haverera. Oljan är en av symbolerna för Anden och precis som en bilmotor kollapsar utan olja, kollapsar vi utan den helige Ande. Nu är vår himmelske bilmekaniker fenomenal på att reparera havererade kristna och ge dem en ny chans. Men vi får inte glömma att leva nära Guds kraft och att åter och åter be att Gud ska uppfylla oss med sin heliga Ande, annars kanske den röda oljetryckslampan tänds även i våra liv.

I GUDS HÄNDER vad som än händer. Nu är det ju dock så att även om vi lever i Kristus och Kristus lever i oss, och även om Andens eld brinner i vårt hjärta har vi inte fått några löften om att det kristna livet kommer att vara utan bekymmer.

Det är något Paulus verkligen fick erfara. När han skriver sitt brev sitter han i fängelse. I slutet av detta berättar han att han med brevet skickar Tychikos. Han ska berätta hur det är för Paulus där han sitter i fängelset. Detta kunde ju göra mottagarna nedslagna och modlösa men Paulus ville få dem att inse att vinsten i att vara kristen

är mycket större än vad det kostar.

Här är han inne på samma spår som psalmisten när denne skriver: Äger jag dig (Gud) i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt, Psaltaren 73:25–26.

Aposteln vet att det kristna livet långt ifrån alltid är en dans på röda rosor. Som kristna har vi inte fått något löfte om någon gräddfil där vi kan glida förbi allt vad sorg, smärta, lidande och död innebär.

Det kan snarare bli värre som kristen. Men han vet att vi däremot har en Gudsfil där vi får vara i Guds händer vad som än händer.

Vår tröst är att vi har en frälsare som mer än någon annan vet vad smärta innebär.

Paulus vill visa brevmottagarna att det trots lidanden och smärta finns något som är mer värdefullt och som väger upp det som står honom emot. I Romarbrevet 8:18 sätter han ord på samma sak när han skriver: Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Detta skriver han inte för att förringa det lidande som han eller mottagarna tvingas uthärda. Men det är som om Paulus lägger all den smärta och allt det lidande som han har fått utstå i en vågskål, och då

Unum 6

märker att allt det goda som Gud har i beredskap för den som tror på honom trots allt väger mycket mer. Och när Gud låter det goda tynga ner den andra vågskålen är det som om allt lidande och all smärta lyftes upp till honom. I den smärta Jesus bar, bär han även vår.

Tychikos hade troligen en förmåga att förmedla detta till de kristna som hamnade i svåra situationer och skickades därför för att vara ett stöd i den tid som nu var.

EN NÅD SOM RÄCKER än idag. Till sist önskar Paulus nåd åt alla som älskar vår herre Jesus Kristus i hans oförgänglighet, Ef 6:24. Han knyter ihop brevet med samma ord som han använde i dess inledning. Brevet började med en önskan om nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus, Ef 1:2. Nu avslutas det på samma sätt. I Kristus har han skrivit brevet, i Kristus har mottagarna fått höra det uppläsas och i Kristus får vi läsa det idag. I Kristus kan vi fortfarande, så som Paulus och hans brevmottagare, leva, formas och förvandlas till en allt större likhet med Kristus. Så blir vi också lika den förvandlade gurkbiten i dess ättikslag.

När vi idag läser Efesierbrevet kan vi tänka på orden författaren till Hebreerbrevet skrev, att Jesus

Kristus är densamme i går, i dag och i evighet, Hebr 13:8. Därför blir Efesierbrevets budskap även något som angår oss som lever idag.

Kom ihåg!

”FRÅN MÖRKER TILL LJUS” Helande till ande, själ och kropp • 16-19/5 Torsdag kl. 18 till söndag kl. 14 Retreatledare är Elise Lindqvist, S:ta Klara kyrka i Stockholm.

Tv-dokumentären ”Ängeln på Malmskillnadsgatan” har sänts om hennes volontärarbete bland prostituerade på Stockholms gator.

Helpension 2 430:VÄNFÖRENINGENS ARBETSDAGAR OCH ÅRSMÖTE • 20-26/5 Anmälan till: info@berget.se eller 0248-797170

Unum 7

GEORGIEN

Ett ord från Gud Jim Lagerlöf, prästkandidat för Karlstad stift, styrelseledamot och medarbetare på Berget.

N

är jag läste boken Ökenfädernas tänkespråk stod det om en och annan broder som frågade sin andlige vägledare ute i öknen om ett gott ord. ”Ge mig ett ord” kunde brodern säga. Så säger människor stundtals. Ge mig ett ord, ett gott ord på vägen. Lägg ett ord för mig. Ge mig ett ord till tröst.

I någon mening är ropet efter ett gott ord något som ekar genom människornas historia. Inte varje stund kanske, men då och då minns människor att de är i behov av ett gott ord. När de inte mera orkar lyssna bara på sig själva.

NÅGON BEHÖVER komma utifrån med ett gott ord in i vår egen trånga verklighet. Så gör Gud. Han som lämnar sin tron av kristall för att träda in i tiden.

Gud är det goda ordet som vi får ta emot. Ordet som blev människa, som bodde ibland oss.

VI KAN FRÅGA OSS vad det är för ett Guds ord som alltså blivit kött. Det finns flera svar.

Ett svar handlar om att minnas hur ord heter på grekiska, det språk som Johannesevangeliet är skrivet på. Där står det i prologen om det ord som fanns i början och som blev människa. Ord heter

Unum 8

”logos” på grekiska. Ett ord som är mångbottnat. Logos kan betyda ”ord” men också ”vishet” eller ”ordning”. Jesus säger om sig själv att han är Sanningen. Man kan säga att Jesus är sanningens ord. Det är alltså sanningen som har fötts av Jungfrun och blivit människa.

Sedan kan vi osökt tänka på Guds skaparord, ordet Gud uttalar i första Moseboken, som ur intet skapar allt. I Johannesprologen, återigen, står det att allt blev till genom ordet, och utan ordet blev ingenting till av det som finns till.

Det är alltså Guds skaparord som föddes i Betlehem och sedan bodde bland oss.

på då? Jag tror inte det är svårt att gissa att hon säkert uppfattat att det ord som det gällde var Lagen och profeterna. Det vill säga det ord som förenklat kan kallas för gamla testamentet. De första läsarna av Johannesevangeliets prolog förtstod säkert genast att det handlade om att sanningen i gamla testamentet blivit kött. På något mystiskt sätt.

NÄR DEN UPPSTÅNDNE Jesus träffar två lärjungar som är på väg mot Emmaus får han lov att just förklara hur lagen och profeterna talar om honom.

Gamla testamentets Gud har blivit människa, det handlar om VI BEHÖVER NOG BÅDE ett honom, Jesus, redan på första sidan sanningens ord och ett skaparord i bibeln. Och sedan på varje sida. tid efter annan. Sanningens ord som lär och förmanar oss, det NÄR ANNA KARIN Hammar berättar om vilka vi är och varför intervjuades i Kyrkans tidning om vi finns till. Skaparordet förlåter en ny bibelläsningsplan för 2013 och återskapar människan och som hon varit med och tagit fram hela skapelsen. Jag behöver både så fick hon frågan ”Svenska kyrkans och, och kanske inte bara jag. Vi aktiva är ju inte generellt kända för fortsätter ställa frågor; vad är det att vara stora bibelläsare – ska de för en sanning som Ordet handlar bli det nu?” då svarar hon ”Det är om, och till vad återskapas vi? en generationsskillnad – Svenska Vad är det för något som Jesus kyrkans unga läser Bibeln, och förkunnar, och varför förlåter han? det här svarar mot deras önskan.”

Jag tror som Hammar att det OM EN JUDE, samtida med finns ett intresse för bibeln bland Jesus, hörde att ordet blivit kött, unga kristna. För dem handlar vilket ord kan hon troligen tänkt det mycket om att upptäcka det Unum 9

centrala i den tro de valt att bejaka.

Men förr eller senare kommer dessa unga läsare, oavsett ålder egentligen, att läsa texter som de kommer att uppleva som svåra.

Då behöver de någon att hålla i handen. Jesus. Någon som kan förklara texten och öppna den för läsaren. Ordet har blivit kött, också klagovisorna har blivit kött, Jobs bok har blivit kött, Moseböckerna har blivit kött, Psaltaren som Jesus själv bad, och som kyrkan fortsätter att be, har blivit kött.

bibelutläggning handlar enbart om att utlägga gamla testamentets texter, peka på att Jesus finns där.

I lagen som han är upphovsman till och fullkomnare av. Hos profeterna som längtar efter hans frälsning. I poesin som beskriver hur olika relationen i och till honom kan vara. Nya testamentet är slutkommentaren, som med Kristi förklarings ljus lyser upp gamla testamentet för oss. Ordet blev kött så att vi skulle kunna förstå bättre vad det var för ett ord.

I EN LITEN BOK om den helige Dominikus böneliv står det att han, när han läste i bibeln, kunde höra Jesu röst uttala orden. Det är det naturliga egentligen, att det är Jesus som utlägger skriften för sina lärjungar. Han frågar om vi känner igen honom, också i de svåraste texterna. Kyrkans tidigaste

GUD GER OSS SITT eget ord.

Ett ord att lita på, att luta sig mot.

Vi behöver inte fråga efter ett ord mer, men vi får ta emot det goda ord vi fått. Jesus själv. Han som är sanningen och trösten. Han som är av begynnelsen och som är den underbara återlösningens försoningsoffer. Till oss från Gud, ett gott ord.

S:t David

På Berget finns S:t Sigfrids Boklåda, som genom sin försäljning av böcker, skivor och ikoner vill spegla vår ekumeniska inriktning.

S:t Sigfrid

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA

Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Boklådan har en vänförening. Genom ditt medlemskap bidrar du till att säkerställa ett fortsatt brett utbud av litteratur med andlig vägledning på kristen grund.

Medlemsavgiften är 100 kr/år. Om du vill bli medlem, kontakta oss: kristina@berget.se Unum 10

S:t Sigfrid och S:t David kom båda från England som missionärer och fick stor betydelse för Sveriges kristnande. På Berget har de sina givna platser.

S:t Sigfrid är skyddshelgon för vår boklåda och S:t David för vår retreatgård.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Med evig kärlek, Peter Halldorf, Artos 2012

Låt mig avlägga räkenskap...

Om mitt liv som franciskan och Bokens förord inleds med ett präst, citat ur 2 Timotheosbrevet, där Henrik Roelvink, Veritas 2012.

Paulus ber sin adept ta med Paulus varma mantel och läshäften vid Broder Henrik är en erkänt nästa besök. Det ger denna boks energisk person, som inleder sin författare anledning att betona biografi med att bekänna att han vikten av daglig andlig läsning, inte behöver sova särskilt mycket kanske inte så mycket, men och att han sällan under livet känt regelbundet. sig trött. Samtidigt berättas detta Med evig kärlek är uppbyggd just inte i övermod, utan som del av så, att läsaren får med sig ett kort, en tacksägelse över att även en så men innehållsrikt läsavsnitt varje ”vanlig” person, som författaren dag. De följer kyrkoårets rytm och anser sig vara, fått nåden att vara den första januari har som rubrik Herrens tjänare i så många och Namnet Jesus. Vi börjar alltså i varierande sammanhang.

Jesu namn, går genom årets olika Henrik Roelvink är, som alltid, skiftningar för att åter fästas vid en energirik skribent, lätt att ryckas Jesus, vid barnet i krubban. med av och engagerat informativ.

Han ger en mångsidig och detaljrik bild av både sin ungdoms Holland och de femtio år han verkat i Sverige, år då förbluffande mycket har hänt.

Unum 11

Ordet förkroppsligat i vänskapen

Marie Erenius Bergqvist, gymnasielärare och medlem i kommuniteten Den heliga Treenigheten på Berget.

O

rdet som förkroppsligas, som tar sin boning mitt ibland oss, ja i oss: till det Ordet står den kristnes längtan. En som omvandlade denna längtan till ett sätt att leva var jesuiten Egied van Broeckhoven. Han föddes 1933 i Antwerpen och dog 1967 under ett arbetspass på fabriken i Bryssel, där han var anställd, inte som präst, utan som fabriksarbetare.

Vänskapens sakrament och följande citat är hämtat från sidan 112: ”Det enda sättet att nalkas, att älska denna fattiga massa som blivit så främmande för kyrkan, är att bli en av dem (som Kristi exempel visar).

Alltså måste vi gå ut i arbete som han, bli maktlösa som han.” Fader Egied ser verkligen Guds uttalade Ord i människorna, i vänskapen.

Han inser också att människor som är främmande för kyrkan inte kan få sina ögon öppnade för Guds KATOLSKA BOKFÖRLAGET, Ord, om de inte får möjlighet numera Veritas, gav 1979 ut fader att se det. Alltså blir han själv en Egieds dagboksanteckningar fabriksarbetare i 60-talets Bryssel, från den tid i hans liv, som ledde där man inte tar arbetarnas fysiska fram till vissheten om kallelsen säkerhet, eller själsliga behov på att leva bland fattiga arbetare som överdrivet allvar. fattig arbetare själv. Boken heter Unum 12

I SIN DAGBOK berättar fader Egied den 9 januari 1960 om kärleken, den Kristus visar oss.

Han slår fast att kärleken är ren, inte begärande och att den inte kan missförstås, men att denna Kristi kärlek måste kunna missbrukas.

Här öppnas vägen rakt och brutalt in i Jesu kärleks famn och samtidigt in i Jesu lidande genom denna totala öppenhet. Samtidigt säger fader Egied att om du själv är öppen blir du också sårad av Jesu blick och det såret för dig till Gud. Det bör betonas att denne flamländske präst dels är jesuit, samt att han kände stark dragning till kartusianerna. När man läser hans dagbok framgår det tydligt att han var djupt kontemplativ och ytterst beläst, vilket gör hans bejakande av kallelsen att vara fabriksarbetare ännu märkligare.

Missförstod han sin kallelse?

Leddes han fel av det sår Jesu blick gav honom?

DEN 26 APRIL 1963 skriver fader Egied: ”Den konkreta livsverkligheten är det enda ställe där vi kan möta Gud, och därför är den gudomligt unik, oändlig, ung och frisk och rik och hoppfull och värd att älska.” Här svarar han tydligt nej på frågan om han missförstått sin kallelse. Längtan efter Gud för oss inte bort någon

annan stans, utan låter en frisk källa springa fram just där vi och Gud befinner oss, mitt i livet. Ändå låter fader Egied aldrig påskina att denna kallelse skulle vara av det lätta slaget. Han skriver 25 november 1964: ”Kännedomen om världens Gudslängtan kan bara uppstå ur ett äkta möte med världen; Kristi människoblivande. ”Jag sänder er såsom lamm mitt bland ulvar”, inte för att sälja kalendrar.”

FÖRUTOM DAGBOKEN innefattar denna lilla volym utdrag ur en uppsats av fader Egied, som behandlar just kontakten med icketroende. Här betonas åter kärlekens konkreta uttryck för att över huvud taget kunna kallas kärlek. Yttrar sig kärlek inte konkret så är den inte ens äkta, utan bara ett hjärnspöke.

Den saknar då också djup och är inte av evighet, eftersom bara konkreta kärlekshandlingar inom historiens ram kan ha inflytande på den historiska verkligheten. Fader Egied menar dessutom att kärlek som inte tar sig konkreta uttryck inte är andlig, eftersom en andlig realitet i denna världen måste ta sig ett fysiskt, konkret uttryck. Skulle någon fråga varför kärleken måste ta sig konkreta uttryck ges svaret att, så gjorde Kristus.

Unum 13

Guds Ord i ungdomsarbetet Evelina Johansson, komminister i Västerfärnebo-Fläckebo församling.

Paradisträdet i sin ungdom. Nu står detta träd med all sin prakt inne på S:t Davidsgården innergård. Må alla ungdomar få växa som detta träd.

Unum 14

Barn är ett folk, men de bor inte i något främmande land. De bor i samma land som de vuxna (Ur musikalen ”BRAK – Barnens Rätt Att Kämpa” av Nicke och Jacke Sjödin). Guds ord som är så centralt för Kyrkan som helhet är självklart centralt även i Kyrkans barn- och ungdomsarbete, för barn och ungdomar tillhör ju inte någon främmande kyrka heller. De tillhör samma Kyrka som de vuxna.

från Bibeln, precis som andra gudstjänster gör, hellre än läsning av återberättade bibelberättelser, även om det kanske gör själva läsningen svårare att förstå. När Guds Ord läses i gudstjänsten är det ju inte enbart för att förmedla undervisning, utan också som föremål för tillbedjan – det är Gud som möter oss i sitt ord och kan tillbedjas av alla åldrar. I gudstjänsten finns ju i allmänhet också någon form av predikan som spelar tillrättalagda utgåvors förklarande och utläggande roll.

Med detta aves inte något generellt nedvärderande av återberättade bibelberättelser – de fyller en oerhört viktig funktion, men funktionen är lärobokens snarare än Bibelns.

Att lära sig Bibelns kronologi och frälsningshistoriens elementa genom en förkortad bibelversion är inte Bibelläsning, men det bereder väg för bibelläsning. Genom hela kyrkohistorien har man börjat undervisa barnen i kristen tro innan de överhuvud taget kunde läsa. Skriften allena har på det sättet aldrig varit allena, utan alltid insatt i en ram av katekestradition.

I den ramen har barnbiblarna sin betydelsefulla plats.

BARNBIBLAR som introduktion.

Den som möter Bibeln redan som barn, gör det i allmänhet i någon förkortad version, någon variant av barnbibel. Strängt taget är det ju inte Bibeln man då möter utan en annan bok som målar upp den ”bibliska historien” som det heter i ålderstigna skolscheman. Skillnaden mellan Bibeln och andra böcker (även ”biblar”) är viktig att markera för det handlar om skillnaden mellan Guds Ord och andra ord. Den skillnaden är viktig även för barn och ungdomar att möta och ta till sig. Kanske rentav är det rentav något av syftet med bibelarbete med barn och ungdom.

I den skillnaden ligger ju skälet till att Bibeln läses och brukas inte bara mer, utan annorlunda, än alla andra böcker.

Jag tror därför att det är något DAGS FÖR BIBELN med stort gott och värdefullt när gudstjänster B? När är det dags att börja övergå särskilt riktade till barn och/ från enbart ramundervisning till att eller ungdomar innehåller läsning läsa Guds ord oavkortat? På många håll i Svenska Kyrkan börjar den Unum 15

nära bekantskapen med Bibeln vid konfirmationen i 14-15-årsåldern. I andra samfund kan man få en Bibel till skänks redan när man fyllt 10 år, och nog kan en tioåring mycket väl lära sig att slå i Bibeln och läsa i alla fall valda delar med behållning, beroende på bakgrund och erfarenhet. Skillnaden i hur man klarar att umgås med Guds ord handlar ju inte bara om ålder, utan också om vana.

Att ungdomars bakgrund i kristet hänseende idag ser så olika ut, torde öka behovet av en alltmer differentierad bibelundervisning. När inte alla längre får samma kristendomsundervisning i barndomen kan inte en hel åldersgrupp ha samma undervisningsbehov vid en bestämd ålder, på det sätt som t.ex. åldersbaserade konfirmandgrupper egentligen mer eller mindre förutsätter.

REGELBUNDEN Bibelläsning.

Vi ger ungdomar Biblar i hopp om att de skall använda dem, och då inte bara för att slå upp evangeliet om Jesus och barnen när man blir ombedd att läsa på syskonbarnets dop, utan för regelbunden läsning.

Bibeln är ju inte en faktabok, som man tillslut kan så bra att man inte behöver läsa den igen. Inte heller ”läser man om” Bibeln som andra böcker, snarare är det en enda läsning ständigt pågående från sin startdag och till den dag då läsaren

inte längre är förmögen att läsa.

En intressant fråga är vilken Bibelutgåva som är lämpligast för detta syfte. Är det de färgglada eller bildrika ”ungdomsutgåvorna”, som kanske stimulerar intresset i början, men också riskerar att kännas barnsliga fem år senare? Eller är det de räta och släta upplagorna i rött eller blått konstläder, sannolikt ”hållbarare”, men kanhända inte lika stimulerande till en början? ”Den heliga Skrift behövde vara i skinnband för den skulle hålla en människas hela liv igenom”, skriver Vilhelm Moberg om en konfirmationsbibel i ”Utvandrarna”. Det kan finnas en poäng med att även dagens ungdomar får en konfirmationsbibel som är för livet, och inte sätts i den situationen att de antingen måste skaffa en ny Bibel när de blir vuxna eller betrakta Bibeln som ett överspelat kapitel tillsammans med övriga barn- och ungdomsböcker.

Viktigare än hur Bibeln ser ut torde vara att de vuxna ledarna själva idkar regelbunden läsning av Guds Ord. Talar man som vuxen med ungdomar om Bibeln får man ju förr eller senare frågor om sin egen bibelläsning (Har du läst hela Bibeln?

Läser du Bibeln varje dag?). Det man då kan svara utgör den övre gränsen för hur mycket man kan uppmuntra dem att läsa.

Unum 16

BÖN MED BIBELN. Jag undrar om inte det allra bästa sättet att förmedla skillnaden mellan Guds ord och andra ord är genom att be med Guds ord – som vi gör i Tidegärdens böner.

Med hela sin existens understryker denna böneform att det finns ett värde i att låta Gud formulera sig själv och ibland också formulera åt oss.

Det blir ett slags upplevelsebaserad inlärning av klassisk Bibelsyn.

Tidegärden är väl knappast den vanligaste böneformen att praktisera i ungdomsarbete, kanske betraktas formen som stel och svårtillgänglig för tonåringar, om man alls känner till den. Naturligtvis är det bra att uppmuntra ungdomar till fri bön, men vi får också tänka på att det inte nödvändigtvis är lätt för alla att formulera sig i samtal med Gud – man kanske inte ens är van att tala med sina föräldrar. Den kravlösa bönen kan då bli den mest kravfyllda bönen och den systematiska, något svårbemästrade Tidegärden kan bli en vila genom sitt fasta upplägg. På flera håll där Tidegärden praktiseras i ungdomsarbetet förefaller den fungera väldigt väl. Kanske beror det också till någon del på att vuxna ledares egna uppfattningar om vad ungdomar skall tycka om och inte tycka om lätt blir självuppfyllande profetior. Vi lyckas bäst med att ge ungdomarna det vårt hjärta är fullt av och de vuxna som tror att Tidegärden

kan fängsla också människor under 20 år verkar i någon mån kunna göra den inställningen till verklighet. Även den heliga Mässan är ett tillfälle att be med Guds ord och att öva Bibelsyn, om ungdomarna uppmärksammats på att det är Guds ord som utgör de fasta partierna som Kyrie, Gloria, Sanctus o.sv. (T.ex. genom en dubbelfunktionell ”Slå i Bibeln”-/”Lära känna Mässan”övning – att slå upp angivna bibelverser och leta rätt på samma formuleringar i Mässans agenda). Märkligt nog tycks det vanligt förekommande i specialskrivna ”ungdomsmässor” att bibeltexterna i Mässans fasta partier byts ut mot andra texter. Det blir väl tyvärr snarast undervisning om att Guds ord inte skiljer sig från andra ord, utan är helt utbytbart. Nog kan vi väl unna ungdomarna Guds ord i Mässan, oavsett vilken sorts musik som används?

BARN OCH UNGDOMAR tillhör inte någon främmande kyrka, de tillhör samma Kyrka som de vuxna. Därför har de också samma behov – samma rätt – att genom undervisning, läsning och bön mer och mer upptäcka Guds ord som finns givet åt oss i den heliga Skrift.

Ordet som blev kött sade ju: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte.”

Unum 17

Guds Ord

Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

O att I villen i dag höra hans röst!

Förhärda inte era hjärtan (Ps 95:8 i 1917 års översättning).

GUD TALAR och hans ord är skapande. Skapelsen är inte någonting som hände då, det sker nu. Gud är inte i tiden han är från Dessa ord som inleder tidebönen evighet till evighet. Han skapar och som vi läser varje dag har jag tiden. Han uttalar sitt ord nu. Han länge missförstått. Jag tänkte: ifall ger oss liv nu genom sitt ord och Gud skulle tala idag, så missa hans ord verkar det som det säger. inte det! Men egentligen handlar ”Gud sade: ’ljus bli till’ och ljuset det inte om Gud utan om oss. blev till” (1 Mos 1:2).

Psalmisten uppmuntrar oss till att Gud talar och hans ord är kraft lyssna för att Gud talar och Han och ljus. Det öppnar en framtid för gör det idag. det skapade, en väg för människan.

Den väg hon ska vandra för att Gud är inte som idolerna: växa och bli sig själv, Guds avbild, Mun har de men kan inte tala, och leda hela skapelsen till dess ögon men kan inte se. fullbordan. Öron har de men kan inte höra, näsa men känner ingen lukt.

JESU ORD HAR en gudomlig De har händer men kan inte gripa kraft. Han säger och det blir till. och fötter men kan inte gå.

När Jesus säger till de två fiskare Ur deras strupe kommer inga ljud som han möter vid Galileiska sjön: (Ps 115:5-7). ”Kom och följ mig”, så lämnar de sina nät och följer honom (Mark 1:16-18).

Unum 18

När Jesus säger till en spetälsk: ”Jag vill. Bli ren!” så försvinner spetälskan genast (Mark 1:41-42).

När Jesus befaller vinden och sjön att hålla tyst så blir det alldeles lugnt. Lärjungarna undrar: Vem är han? (Mark 4:39-40).

När Jesus talar, grips människor av bävan och börjar fråga varandra: ”Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden!” (Mark 1:27).

O att I villen i dag höra hans röst!

Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba.

Det verkar enkelt. Gud talar och det blir till. Jesus talar och människan, skapelsen - vinden och stormen lyder. Men psalmisten varnar oss: ”om ni ändå ville lyssna… förhärda inte era hjärtan”. Det finns allstå någonting, eller någon som hindrar oss från att idag höra Guds röst. Vi måste vilja höra och för att höra räcker det inte med att ha öron.

Man måste lyssna med sitt hjärta och det som hindrar oss från att höra finns i våra hjärtan.

ENDAST GUDS ORD har makt att skapa men det finns många röster. Redan från början ser vi hur ormen blandar sig – objuden - i samtalet mellan Gud och människan. Ormen är en

skapad varelse, han har inte makt att ge liv, han har inga egna ord.

Han kommer inte med något eget, något nytt. Han kan bara förvrida och förvanska det som Gud redan har sagt.

Han börjar med att ifrågasätta och sår osäkerhet, tvivel i människans hjärta: ”Har Gud verkligen sagt…?” Han reducerar Guds ord.

Det som var en positiv befallning: ”Du får äta av alla träd…” blir ett förbud: ”ni får inte äta av något träd”. Vilket är tvetydigt: det kan betyda ”inte av ett” eller ”inget alls”. Ormen antyder att Gud är den som förbjuder allting, men han säger inte det. Detta är en mycket skicklig lögn!

Människan har inte livet i sig själv. Hon är beroende av den som ger henne det. Hon tar emot livet utifrån och in. Ett tydligt tecken på det är att hon andas och äter.

Ormens lögn förvandlar Gud i människans tankar och hjärta till en snål härskare som förbjuder henne att nära sig! Som alltså vill hennes död!

MÄNNISKAN FÅR ÄTA av alla träd ”utom av trädet som ger kunskap om gott och ont”. Gud hade satt en gräns för ätandet.

Ormen får människan att se på denna gräns som villkorlig, som ett uttryck för Guds tyranniska

Unum 19

makt. Han blir en Gud som vill begränsa människan. I själva verket har människan en gräns för att hon är en skapad varelse, hon är inte allt.

Gränsen gör att hon kan ta emot livet, som ett glas kan uppfyllas med vatten! Hon är kallad till att bli sig själv, ha en egen plats, en egen väg.

Hon är unik. Hon ska inte blandas med det andra, inte upplösas i det stora alltet! ”GUD VET…” fortsätter ormen.

Ja, ingenting står utanför Guds allvetande. Men Gud känner allting i sin kärlek som ger liv. Han är inte den allvetande utan den allälskande.

Genom kärleken och den kunskap som kärleken ger blir människan lik honom. Hon blir inte det genom att veta allting. ”Ni blir som gud”. Att bli lika Gud är människans kallelse. ”Ni skall bli delaktiga av gudomlig natur” skriver Petrus i sitt andra brev (1:4). Ormen lockar människan till att roffa åt sig den likhet som Gud vill ge henne.

Frestelsen är att ”ta” i stället för att ”ta emot”. Att göra sig själv till gud utan Gud. När människan lyssnar på ormen och låter sig luras av den blir hon instängd i sig själv. Hon blir rädd för Gud och misstänker den som är hennes livskälla. Hon utestänger sig själv ur Edens trädgård där Gud talar

och hon lyssnar. Där Gud ger och hon tar emot med glädje och tacksägelse.

ORMEN ÄR LISTIGAST, det glömmer kvinnan, som ger sig till tals med den. Hon blir insyltad i hans lögn och är inte längre istånd att urskilja det som Gud har sagt från det som är ormens egen tolkning.

Till sist börjar hon se på Gud med ormens ögon: En Gud som förbjuder allting, en avundsjuk Gud som vakar över sin maktposition, och vägrar människan det som skulle göra henne stor. Människans hjärta blir förgiftat av ormens gift och kan inte längre känna igen kärlekens röst, Guds röst.

ORMENS RÖST kan överrösta Guds röst och uppta människans hjärta. Sedan människans öron för första gången lyssnade på ormen har dennes röst ljudit allt starkare.

I uppenbarelseboken läser vi hur draken uppfyller världen med sitt hädiska tal. Draken ger åt vilddjuret som liknar ett lamm att tala som han och till och med vilddjurets bild får den att tala (Upp 13). Draken, vilddjuret och vilddjurets avbild bildar en infernalisk treenighet. Deras ord har ingen skapande kraft. De kan bara häda och fylla luften med sitt förförande och infernaliska tal. De kommer inte med något nytt, de kan inte skapa, men de kan förgifta våra

Unum 20

hjärtan så att vi inte längre hör Guds röst. De kan skrämma oss, förvirra oss, få oss att leva i en illusion, en lögn, en konstgjord värld, främmande för verkligheten.

Förhärda inte era hjärtan... Hur ska vi kunna, mitt i detta oväsen, urskilja Guds röst? Den röst som kallar oss till oss själva. Som visar oss livets väg?

Rösten av den som älskar oss, den gode herdens röst som söker oss?

Den Helige Ande helar våra hjärtan så att vi blir i stånd att urskilja Herrens röst.

Anden befriar oss från vår misstänksamhet mot Gud och vi förstår så småningom att Gud vill vårt bästa, att vi är hans älskade, stora i hans ögon. Anden lär oss att lita på Gud, vår Fader i himlen. Gud talar här och nu.

Jag har aldrig talat i det fördolda, någonstans i ett mörkt land, aldrig uppmanat Jakobs ättlingar att söka mig i tomheten.

Jag är Herren, mina ord är sanna, det jag säger är att lita på ( Jes 45:19).

GUD TALAR. Han, som kallade mig till att leva, uttalar mitt namn idag. Idag vill han visa mig livets väg.

Han vill att jag ska svara på hans tilltal så att hela mitt liv blir en dialog med honom - den som kallar mig, älskar

mig och vill leda mig på livets väg.

Gud talar till den jag är idag, i den konkreta situation jag befinner mig i just nu. Han väntar inte tills jag blir lite bättre för att tala till mig. Han är den gode herde som söker mig just där jag befinner mig. Han öppnar vägen framför mina steg. Han kallar mig ut ur min instängdhet. Det finns en väg. Han är Vägen.

Guds ord är frid och kärlek. Den röst som anklagar kommer inte från Gud. Den som anklagar mig dag och natt inför Gud är min fiende. Den röst som vill få mig att tro att det är hopplöst med mig, att det alltid har varit så och kommer alltid att vara så, kommer inte från Gud. Guds Helige Ande dömer inte mig.

Han är försvararen, tröstaren. Han visar mig mina synder som tynger ner mig och får mig att förtvivla om mig själv, för att jag ska befrias från dem och inte stängas in i dem. Jag är inte dömd att leva i dem.

Den Helige Ande försonar oss med oss själva och med varandra.

Den Helige Ande bygger upp Kristi kropp och helar oss från vår splittring.

Han samlar Guds skingrade barn till en enda familj. Kyrkan är det ställe där Guds ord ljuder. I kyrkan hör vi Guds röst som talar till oss och vi lär oss att urskilja den från alla andra röster.

Unum 21

Bibeln och dess uttolkare Per Beskow

V

em eller vilka är egentligen ägare till en helig skrift? Vem äger bibeln eller koranen eller den buddhistiska pali-kanon?

Frågan kan tyckas besynnerlig, för dessa böcker tycks inte ha någon ägare alls. De äger om möjligt sig själva eller befinner sig ute på fria marknaden och är allas egendom. Vem som helst kan citera dem utan att råka i tvist om

upphovsrätten. Det är bara senare tiders nytillkomna heliga skrifter – till exempel scientologernas – som kan vara från början utgivna med copyright.

MEN SAKEN ÄR INTE så enkel som det kan synas. Liksom en del andra klassiker äger de heliga skrifterna en integritet och är skyddade för ingrepp, precis som om de vore någons egendom.

Unum 22

Också i en postmodern kultur som vår uppfattas bibeln som på något vis sakrosankt. Varför förhåller det sig så?

BAKOM VARJE SKRIFT som ännu betraktas som helig finns en grupp människor som värnar om den, som vördar den och bjuder motstånd mot alla manipulationer med den. De betraktar nämligen texten som sin. Det finns säkert de som menar att den hebreiska bibeln tillhör det judiska folket eller att koranen tillhör den islamiska gemenskapen. Den auktoritativa texten i pali-kanon fastställdes på det stora buddhistiska mötet i Rangoon 1956 i en mera institutionaliserad form än vad en bibelkanon någonsin genomgått.

Vad det gäller är alltså inte copyright utan tolkningsföreträde. En helig skrift omges av ett samfund som gör anspråk på att vara dess bevarare och legitima uttolkare. Samfundet tillhandahåller också en kader av auktoritativa experter på detta, de må vara rabbiner eller imamer.

kristna kyrkan, och att det var kyrkans lärda som hade till uppgift att bevara och tolka den. Det var i kyrkans liturgi som den hade sin huvudsakliga funktion. Det måste ha varit mycket få icke-kristna – t.ex. judar eller muslimer – som under medeltiden kan ha ägt en egen bibel.

I OCH MED renässansen och reformationen skedde något nytt. Bibeln började leva sitt eget liv, skild från sin symbios med kyrkan, och orsakerna var flera.

Boktryckarkonsten var en av dem. Ända fram till Gutenberg var bibeln mera en ideell än en materiell storhet.

Kompletta bibelhandskrifter fanns, men de var relativt få och dyra.

Bibeltexten var ofta uppdelad på olika vis i lektionarier, och det fanns många handskrifter som bara innehöll enstaka bibelböcker, men man höll reda på vad den samlade kollektionen innehöll, om man nu behövde ha tillgång till den kompletta texten. Genom boktryckarkonsten materialiserades MED DEN KRISTNA bibeln bibeln; den blev till ett konkret – kombinationen av Gamla och föremål med storlek och tyngd, en Nya testamentet – ligger det litet fixerad text innesluten mellan två annorlunda till. Från början var pärmar, en bok som kunde köpas olikheten inte så stor. Fram till och studeras. Den hebreiska bibeln reformationen var det självklart eller Koranen genomgick på ett vis att bibeln hade sin hemort i den samma öden, men inte med samma Unum 23

resultat. I båda dessa fall insisterade man på originalspråkets helighet och prioritet, och språket bildade en skyddande mur omkring texten.

Vem läser i dag en hebreisk bibel eller en arabisk koran bara för ros skull?

I VÄSTERLANDET började bibeln spridas i olika översättningar till folkspråken och blev på så vis var mans egendom. Kyrkans tolkningsföreträde ifrågasattes efter hand, nya religiösa riktningar uppstod, var och en med anspråk på att besitta en bättre bibeltolkning än andra, och från 1800-talet var det den vetenskapliga exegetiken som alltmer övertog initiativet. Därtill kom allt flera privattolkningar, som kunde få vid spridning om tolkaren hade anseende som tänkare eller kulturpersonlighet.

I Sverige kan vi se hur Emanuel Swedenborg och särskilt Viktor Rydberg kommit att spela en viktig roll för människors bibelförståelse.

JUDISK OCH TOLKNING

KRISTEN

nutiden kan missförstås. Ju längre en text ligger från oss själva i tid och rum, ju mer möda måste man lägga ned på tolkningen. Att en text inte bara fordrar en författare utan också uttolkare och läsare är något som står klart inom all modern litteraturforskning. Detta gäller självfallet också bibeltexten, eftersom varje bruk av den innebär en tolkning. Anspråk på att ha funnit vad texten ”egentligen” vill säga brukar snart möta motstånd från andra.

DE TIDIGA JUDISKA författarna var mer än många andra medvetna om att bibeltexten är mångtydig, och de gjorde en dygd av detta. Att utvinna nya kvaliteter ur den hebreiska texten, till exempel genom att vokalisera om den, kan tyckas den nutida forskaren vara ett slags fusk, ett finurligt tillrättaläggande av texten för tolkarens behov. Så uppfattades det naturligtvis inte av rabbinerna. Själva poängen ligger i att texten är bärare av olika budskap, men att dessa ligger gömda, och att det därför behövs en tolkare som kan lyfta fram dem i ljuset.

All text måste tolkas för att kunna förstås. En otolkad text är en oförstådd text. Detta gäller också i vår egen vardag, då vi känner DETTA ÄR NÅGOT som är författaren och menar oss ha någon gemensamt för religiösa texter och insikt i hans eller hennes tankevärld. som vi kan kalla deras symboliska Också enkla meddelanden i karaktär. En bruksanvisning skall Unum 24

i princip vara entydig – låt vara att sådana också kan vara svåra att tolka – men den har bara en övergående funktion, nämligen tills man har lärt sig att hantera det som anvisningen gäller. Till den religiösa textens egenart hör att den kan läsas om och om igen på samma sätt som en roman eller en dikt, och att läsaren varje gång kan utvinna nya värden ur den. Detta fordrar med nödvändighet att texten är mångbottnad, att dess mening inte är uttömd redan vid första genomläsningen.

SÅDANA OMLÄSNINGAR och tolkningar av den hebreiska bibeln finner vi redan i Qumran och i Nya testamentet. Det gäller särskilt den så kallade pesher-läsningen, då bibelordet får belysa nya erfarenheter. Qumranförfattarna såg sin egen tids händelser förebådade i Skriften. På samma sätt kan Nya testamentet ses som en enda kommentar till Gamla testamentet.

Det gäller såväl evangelierna som breven och Uppenbarelseboken.

Jesus refererar ofta i sin förkunnelse till Tora och kommenterar den, ofta på ett sätt som chockerade de skriftlärde. Paulus hela författarskap är en nytolkning av Tora, och Uppenbarelseboken kan ses som en eskatologisk omgruppering av gammaltestamentligt stoff. Nya

testamentet kan inte tänkas utan det gamla.

JUDAR OCH KRISTNA har i botten samma heliga skrift – jag bortser från problemen med de apokryfiska eller deuterokanoniska skrifterna – och de är överens om att skriften måste tolkas. Däremot har de utvecklat helt olika tolkningstraditioner. Den talmudiska traditionen kommenterar framför allt Tora för att klargöra Guds vilja, medan den kristna traditionen finner Kristus förutsagd i hela Gamla testamentet (jfr Luk 24:27). Medan judarna drar en skarp gräns mellan texten (det vill säga Skriften) och tolkningen (det vill säga Talmud), har de kristna alltsedan de första århundradena lärt sig att betrakta de äldsta skikten av sin egen skriftkommentar (Nya testamentet) som helig skrift. Vid mitten av andra århundradet kunde Justinus martyren ännu tala om de nytestamentliga texterna som ”apostlarnas hågkomster”, men en generation senare betraktade de kristna Nya testamentet som helig skrift i paritet med Gamla testamentet.

SKILLNADEN MELLAN judiskt och kristet förhållningssätt till Skriften, det vill säga Gamla testamentet, beror på kristendomens anspråk på att förmedla en ny

Unum 25

uppenbarelse i Kristus. Denna kastar nytt ljus över Skriften men har samtidigt ett nytt och revolutionerande innehåll som för det kristna medvetandet har en långt större betydelse än Gamla testamentet.

ca 200 visar att det fanns listor på vilka skrifter som tillhörde kanon, men vem som kan ha bestämt om detta är inte lätt att säga. Delvis tycks det som om det var kopisterna som – under inbördes kontakt – gjort urvalet. Men kanonDET HAR ALLTID hetat bland bildningen måste utan tvivel ha de kristna att hela Skriften vittnar skett under någon form av kyrklig om Kristus, men i praktiken var det kontroll och som en del i kyrkans ett relativt begränsat urval av gam- verksamhet. Annars hade det inte maltestamentliga texter som den uppstått någon kristen bibelkanon. tidiga kyrkan rörde sig med. Det framgår helt tydligt när man stude- I OCH MED ATT NYA testarar den efterapostoliska kristna lit- mentet fick ett allt större utrymteraturen. Begränsningen av bibel- me var det många som ifrågasatstoffet hade delvis praktiska skäl. I te Gamla testamentets värde för de fattiga och förföljda kristna för- de kristna. En skriftsamling som samlingarna hade man inte resurser innehöll så mycket som var irreletill att kopiera av hela Gamla testa- vant för de kristna och som var så mentet, texter som man ändå bara svår att få del av i dess helhet – kunhade en begränsad användning de man inte befria sig från den, då av. Med all sannolikhet brukade man väl hade fått den fulla uppenman florilegier eller antologier, ur- barelsen genom Kristus? Så tänkte val av texter som ansågs väsentli- skeppsredaren Markion från Ponga för förkunnelsen eller liturgin. tos, som en tid oroade den kristna kyrkan, och det fanns säkert andra VARFÖR NYA testamentet blev som tänkte i liknande banor. så enhetligt som det blev – och inte föll sönder i ett otal varianter – är KYRKANS BIBEL en outredd fråga. Inga generella kyrkomötesbeslut låg bakom det- På ett sätt var det Origenes, den ta och hade inte heller varit möj- berömde alexandrinske teologen liga före 300-talet. Någon central och bibeltolkaren († 254), som rädstyrelse, motsvarande den judiske dade Gamla testamentet åt kyrkan patriarken vid samma tid, existe- genom att lägga den till grund för rade inte. Canon Muratori från sin konsekvent allegoriska skriftUnum 26

tolkning. De gammaltestamentliga texterna kunde tyckas oförståeliga, meningslösa eller anstötliga, men genom en symbolisk tolkning kunde de ges liv och bli meningsfulla.

Förebilden var den judiske filosofen Filon, samtida med Jesus och verksam i Alexandria. Filon menade att Skriftens sanna innebörd aldrig ligger på ytan. Den mest närliggande meningen är inte den väsentliga, utan det fordras vishet och noggrant skriftstudium om man skall kunna nå fram till en djupare och sannare innebörd av ordet. Också den mosaiska lagens alla föreskrifter kunde bli en vägvisare för de människor som söker Gud. I detta synsätt överensstämde Filon för övrigt med den rabbinska traditionen, men skillnaden mellan de båda är lätt att se. Han byggde sin tolkning, inte på den hebreiska texten utan på den grekiska Septuaginta, och tolkningen fick en filosofisk och i stor utsträckning platonsk vinkling. Toras undervisning fick drag av vishetslära och kunde därigenom fogas in i en kristen ram. Filon blev senare långt mer accepterad och läst bland de kristna än bland judarna.

det gamla. Gamla och Nya testamentet slöts allt tydligare samman till den enhet som blev kyrkans bibel. Därför kunde Nya testamentet bli föremål för samma typ av skrifttolkning som Gamla testamentet. Utifrån detta synsätt är Nya testamentet inte enbart ett klargörande av Skriftens budskap.

Det är i sig självt mångtydigt, och texten kan förlänas nya övertoner genom allegoriska tolkningar.

TROTS ATT DEN KRISTNA kyrkan betraktade både Gamla och Nya testamentet som helig skrift, upphörde man ändå aldrig att uppmärksamma den dialektiska spänningen mellan dem. Att Nya testamentet är nyckeln till Gamla testamentet förblev en huvudpunkt i förkunnelsen. Som Augustinus skriver i en ofta citerad text: ”Nya testamentet ligger fördolt i det gamla, det gamla uppenbaras i det nya.” Och det var kyrkan som förvaltade denna tolkningstradition.

EN FLERSKIKTAD TOLKNING

Traditionen från Filon och Origenes öppnade också möjligheterna INTE MINST GENOM Ori- för en flerskiktad skrifttolkning, genes fick Nya testamentet en den som under medeltiden gick unställning bland de kristna som der namnet quadriga (”fyrspann”), helig skrift av samma slag som med en historisk, en allegorisk (eller Unum 27

typologisk som man nu ofta säger), en tropologisk och en anagogisk tolkning. Medan den historiska tolkningen handlar om textens ”bokstavliga” innebörd, låter en allegorisk tolkning texten syfta på Kristus och kyrkan; den tropologiska tar fasta på människans förhållande till Gud och den anagogiska på vårt slutmål och den himmelska världen. Den uttalade eller outtalade förutsättningen var att dessa olika betydelsenivåer redan låg dolda i texten och att de kunde hämtas fram av den som behärskade metoden. Man menade sig alltså kunna läsa dessa betydelser ut ur den bottenlöst rika texten, inte in i texten som en modern läsare kan förmodas uppfatta det. Men en sådan textläsning fordrade då också en kompetent tolkare. Det uppstod skolor av bibelutläggare, de viktigaste i Alexandria och Antiochia, och det skapades på detta vis en ackumulerad bibeltolkning. Om man så vill, kan man jämföra detta med den judiska skriftutläggningstraditionen, som innehåller en liknande ackumulation, fastän både innehåll och form är helt annorlunda.

utsagor ur Skriften men tolkade dem också i ljuset av den fortskridande dogmutvecklingen och kyrkans samlade troserfarenhet. Detta kom till uttryck i förkunnelsen och i liturgin, där gammaltestamentliga och nytestamentliga texter kombinerades enligt ett sinnrikt system med många poetiska övertoner. Hela detta typologiska och allegoriska synsätt återspeglas också i den kristna konsten – i den västliga mer än i den bysantinska, där de gammaltestamentliga motiven är mindre framträdande.

DEN KRISTNA skrifttolkningen bedrevs under medeltiden framför allt i klostren, i både öst och väst, och nådde en höjdpunkt i den monastiska litteraturen under 1000- och 1100-talen. Bernhard av Clairvaux förde vidare den allegoriska utläggningen av Höga Visan, som utgick från den judiska traditionen och som utvecklats av Origenes, och hos Bernhard fick drag av individuell brudmystik.

Skrifttolkningen fick sin näring ur liturgin. Den monastiska teologin var till hela sitt väsen skriftutläggning, detta till skillnad från den DET DIALEKTISKA förhållan- mera spekulativa skolastiska teolodet mellan text och tolkning kom gin som med tiden avlöste den och att prägla kristet skriftstudium i lade grunden till ett mera kyligt den tidiga kyrkan och genom hela intellektuellt förhållningssätt till medeltiden. Man hämtade trons bibeltexten.

Unum 28

HUMANISM OCH REFORMATION

sig finna i Skriften, även i de fall då detta inte stämde överens med vissa skriftställen. Det var inte bara Med humanismen kom ett mera så att profetiorna och Psaltaren anhistoriskt synsätt in i bilden. In- sågs överlägsna Moses lag. Också tresset för originaltexterna, en de nytestamentliga skrifterna kunkritisk inställning till traditionen, de rangordnas med rättfärdiggöen önskan om att finna textens relseläran som mätsticka, som då ursprungsbetydelse, allt detta var uppfattade Romarbrevet och Galasådant som på en gång förbered- terbrevet som normerande, medan de den reformatoriska och den Jakobsbrevet ställdes i skamvrån. vetenskapliga bibelforskningen. ”Tolkning” fick en ny innebörd, en ENLIGT DEN LUTHERSKA aktivitet som låg mera på det dis- retoriken förhåller det sig naturkursiva än på det intuitiva planet. ligtvis inte på detta vis. Här är det Men det var fortfarande inom kyr- enbart Guds ord som gäller, utan kans ram som forskningen bedrevs. några som helst mänskliga tillsatser. Inom den lutherska ortodoxin LUTHER AVVIKER på många talade man om Skriftens sufficiens vis från humanisternas bibelsyn, (tillräcklighet) och dess perspicuoch för honom står bibelstudiet itet (dess genomskådlighet) som framför allt i förkunnelsens tjänst. bådadera tycktes göra allt komMen också enligt Luther måste menterande onödigt. Man kunde skriften tolkas, framför allt genom med blotta ögat (eller örat) genast predikan, som är den främsta ut- uppfatta vad Guds ord har att säga. läggningen av Guds ord. Skrift- Genom att minimera kyrkofädertolkningen måste utgå från Kris- nas och de medeltida kommentatus, som är dess ”stjärna och kär- torernas inflytande kunde man nu na”, helt i överensstämmande med möta texten på nytt, fördomsfritt äldre utläggningstradition. Typisk och med friska ögon. Men resultaför Luther och hans efterföljare var tet blev inte oväntat att det uppstod uppfattningen att Skriften alltid en ny tolkningstradition, och den måste bedömas med rättfärdiggö- vidareutvecklades på samma sätt relseläran som mall. Här kunde som den gamla, om också under alltså tolkningen överordnas ka- nya förutsättningar. Det utbildades nonprincipen. Skriften tolkades en luthersk skrifttolkning som på utifrån en princip som man ansåg många sätt avvek från den katolUnum 29

ska men likafullt var en normerande tolkning. I själva verket var det mycket av den gamla tolkningstraditionen som levde kvar, fastän man nu alltid sökte finna skriftargument för att legitimera den.

matorernas huvudsyften. Också den enklaste lekman skulle av sig själv kunna förstå och tillgodogöra sig bibelordet. I verkligheten förblev detta en vacker illusion. Inga institutioner tillkom, motsvarande de jeshivaskolor vars torastudium DEN LUTHERSKA skrift- kan göra också den vanlige juden tolkningen hade alltså mycket ge- bibelkunnig. Det var alltjämt präsmensamt med den äldre utlägg- tens predikan som var den viktiningstraditionen. I båda fallen gaste kunskapskällan för folket. utgick man från övertygelsen att Skriften är gudomligt inspirerad NÄR LÄSKUNNIGHETEN och att den utgör ett Guds direk- ökade bland befolkningen, var det ta tilltal till människorna. Men ur inte bibeln som blev folkbok utan denna visshet kom också behovet katekes och psalmbok. När sedan av att tolka budskapet utifrån nya fromma lekmän började samlas för tiders behov. Skriften fungera- att läsa och tolka bibeln tillsamde både som ett talande subjekt mans, väckte det ingen sympati och som ett objekt för studium. från den lutherska överhetens sida. De utpekades som ”läsare” UNDER MEDELTIDEN hade och drabbades i Sverige av konbibeln fungerat som prästernas ventikelplakatet. Trots talet om bok: det var de som kunde läsa att Guds ord inte bär några bojor och förstå den, medan lekmän- var det den lutherska kyrkan som nen fick ta emot dess budskap ge- hade det lagstadgade tolkningsfönom att lyssna till de skriftkunni- reträdet. ga. Som det heter om Adams fall i en känd engelsk 1400-talsdikt: NYA TOLKNINGAR And all was for an apple, an apple that he took, as clerkës finden written in their book.

ATT BEFRIA SKRIFTEN ur klerkernas grepp var ett av refor-

Som vi vet, fanns det dissidenter som ville tolka bibeln på sitt eget sätt, men de blev snabbt marginaliserade och ofta förföljda av både katoliker och protestanter. Tolerans, ökande folkbildning och billiga bibelutgåvor var förutsättning-

Unum 30

arna för att en folklig bibelläsning skulle bli möjlig. Men när detta togs upp av de nya väckelserörelserna kom de också i snar konflikt med kyrkan. En bredare bibelkunskap kom till stånd genom folkskolan, men då hade bibeln redan fått konkurrens av tidningar och allehanda litteratur, och den dagliga bibelläsningen förblev en angelägenhet för de fromma kretsarna.

HELA DENNA utveckling fick radikala följder. Gemensamt för de folkliga kristna rörelserna var att en sofistikerad och flerskiktad tolkning övergavs till förmån för en mera endimensionell och lättbegriplig. Det handlade inte om att som i den monastiska världen ”idissla” ordet, meditera över det så att Gud skulle få tala inträngande till själen, utan att ta emot ett enkelt men förpliktande budskap. Bibeln – som nu fanns i behändiga fickupplagor – fick rollen av en alltigenom enhetlig och gudomligt laddad instruktion – the good Book som det ofta heter i den anglosaxiska världen. Tolkningen – för naturligtvis tolkade man – fick samtidigt rationalistiska drag, övertagna från upplysningen, hur mycket man än höll fast vid att ordet var ett gudomligt budskap.

Mycken möda lades ned på att visa hur bibelordet överensstäm-

mer med eller är överlägset naturvetenskapen. Ett kännetecknande drag, som kvarlever inom nutida fundamentalism, är just att betydelseinnehållet blir enskiktat och därför platt. Vissa bibelbud lyftes fram och gjordes förpliktande inom olika tolkningsgrupper: sabbatsbudet blev ett oeftergivligt krav för adventismen, dopet för de döda (vad detta nu kan tänkas innebära) för mormonerna. I dessa former blev tolkningen lika institutionaliserad som den någonsin var under medeltiden men långt mera rigid.

SAMTIDIGT FANNS på protestantiskt håll den fromma läsningen av bibeln, övertagen från de medeltida klostrens lectio divina och den senmedeltida fromhet som kallas devotio moderna. Förmedlat av pietismen finns inom väckelserörelserna ett arv av insikter i bibeln som inte ligger på ytan utan berör människan i hennes helhet.

När man ibland har tillfälle att på TV lyssna till de stora väckelsepredikanterna i dagens USA, slås man ofta av deras insikter i bibelordets möjligheter. Med metoder som har nära paralleller i äldre skrifttolkning har de en förmåga att effektivt utvinna nya poänger ur texten. Inte minst inom Pingströrelsen motverkas tendenserna till en rigid skrifttolkning av tron

Unum 31

på Anden som den troende bibelläsarens vägledare. Med ett sådant synsätt blir läsningen återigen en dialog mellan text och läsare, inte en entydig envägskommunikation. Under senare år har det stått alltmera klart hur mycket av de klassiska mystikernas skrifter som har lästs inom väckelsekretsar och färgat deras bibelförståelse.

ny bild av Jesus framträdde, av en vandrande judisk lärare som helt tillhörde denna världen, som var ett barn av sin tid men ändå var bärare av radikala och allmängiltiga tankar. Det kunde ta sig både exegetiska och skönlitterära former, som Albert Schweitzer så utmärkt har visat i sitt stora arbete om Jesusforskningens historia.

Jesus blev en tilltalande litterär HOS DET BILDADE gestalt som kunde anpassas efter borgerskapet löstes bibeln alltmer skilda ideal som rörde sig i tiden, ur sin kyrkliga och religiösa en symbolfigur som kunde skifta kontext och uppfattades som en gestalt alltefter aktuella trender. del av kulturarvet, i sällskap med Det är en utveckling som vi ännu den återupplivade klassiska och inte har sett slutet på och som nordiska mytologin. Detta har tillhör det romantiska arvet. satt sina djupa spår. Tolkningen – för det handlar fortfarande om VETENSKAPLIG tolkning – blev nu historiserande, BIBELTOLKNING psykologiserande eller estetisk.

Romantiken och den nya Samtidigt kom den vetenskapliga bibelforskningen samverkade på exegetiken att i stor utsträckning ett märkligt sätt. Som bekant få ersätta den kyrkligt traditionella vädjar romantiken till känslorna, utläggningen och anpassades till en vetenskapen till förnuftet, men de universitetskultur, kännetecknad båda kunde mötas, till exempel av rationalitet. Exegetiken fordrar i Ernest Renans bibeltolkning, stora filologiska och textliga där radikalt och sentimentalt slår kunskaper som ger ämnet aktning, följe på ett för tiden typiskt sätt. och dess tolkningar av bibeltexterna har stor tyngd. Det går inte att i INTE MINST kom detta till dag tala om bibeln med något mått uttryck i fråga om Jesusbilden. Den av trovärdighet utan att ha någon nya bibelforskningen undergrävde insikt om nutida forskningsresultat den förut gängse tron på honom inom exegetiken. Men det kan som Guds son och frälsaren. En ändå finnas anledning att någon Unum 32

gång reflektera över exegetikens övertagande av tolkningsföreträdet på bibelns område.

FÖRST OCH FRÄMST: varför är bibeln så viktig i ett sekulariserat västerland att den anses värd en så omfattande forskning? Inte minst gäller detta Nya testamentets exegetik. Hur kan man som särskilt universitetsämne ha studiet av en enda bok från antiken, en bok som det går lätt att stoppa i fickan? Många exegeter verkar vid konfessionella institutioner – katolska, protestantiska eller judiska – där bibelforskningen är religiöst motiverad. Också de svenska teologiska fakulteterna har ett kyrkligt förflutet som förklarar deras existens, och inom prästutbildningen finns behovet av en solid bibelkunskap. Men vad händer med exegetiken och andra teologiska ämnen när kyrkan och staten glider isär och statens sekulära karaktär alltmera förstärks?

Detta kan vara värt en tanke.

DEN ANDRA FRÅGAN är lika intressant. Vad är exegetens Vorverständnis inför de texter som är föremål för studiet? Hur uppfattar exegeten textens roll?

Det beror uppenbarligen på en grundinställning och en erfarenhet som inte enbart betingas av

studieobjektet. Trots att den vetenskapliga objektiviteten är ett ständigt framhållet ideal, färgas den enskildes vinklingar och framställning av outsagda premisser. De flesta exegeter brukar vara på ett eller annat sätt troende – eller kanske före detta troende. Utan någon form av personligt engagemang skulle de inte ägna sig åt bibeln på heltid.

Somligas tankevärld är formad utifrån en kyrklig bakgrund – katolsk eller protestantisk – andra från en individuell livshållning av skiftande art. Men spelets regler säger att dessa utomvetenskapliga impulser skall tyglas och att det är rationaliteten som skall tala.

Resultatet blir då lätt att texten framstår som mera rationell än den i själva verket är, vilket är förutsättningen för en rationell tolkning. Den mångbottnade karaktär hos texten som Filon och Origenes och de judiska rabbinerna alla såg, förlorar lätt sin relevans när tolkaren söker finna den exakta meningen bakom orden. Sådant som hör till poesins och känslans område är svårt att fånga med exegetiska metoder. Northrop Frye visar betydande insikter om detta i sin bok The Great Code, men han är inte exeget utan litteraturforskare.

Unum 33

EXEGETIKEN utgår vanligen från att textkanon skall vara sådan den föreligger utan att man alltid kan ställa frågor om den trosgemenskap – i dess olika variationer – som har skapat den och alltjämt betraktar den som sin. Exegetiken behöver därför kompletteras med insikter om den kyrka inom vilken den kristna bibeln har vuxit fram, har bevarats och använts. Jag är fullt medveten om att man i nutida litteraturforskning gärna betraktar texter som fristående objekt utan relation till sina upphovsmän och sin historiska kontext, men den kristna bibeln är inte alldeles jämförbar med andra litterära verk. Den har tillkommit genom växelverkan mellan en föreliggande text (det vill säga Gamla testamentet) och en tolkningsgemenskap, från apostlarna till alla senare generationer.

Genom deras verksamhet fick inte bara bibelkanon sin form. Utan den kyrkliga förmedlingen hade det aldrig blivit några bibeltexter alls för vetenskapen att syssla med.

Den bärs också i dag upp av de människor som i bibeln ser en gudomlig uppenbarelse och av just den anledningen läser den.

Böcker förutsätter människor.

MAN KAN DÄRFÖR inte lösa bibeln från dess förmedlare – judar och kristna – som om den vore tillkommen av sig själv.

Dess betydelse ligger däri att den har varit läst och tolkad genom årtusenden och har inspirerat till enastående litterära och konstnärliga verk. Men lika viktigt är att den också i dag är föremål för tro och att dess budskap också i framtiden kan forma människors liv och åskådning inom stora grupper av jordens befolkning.

Sprid detta!

RETREAT MED F. RANIERO CANTALAMESSA • 22-25/7 Måndag kl. 18 till torsdag kl. 10 Boka redan nu in denna unika retreat!

Påvens hovpredikant Raniero Cantalamessa på Berget med undervisning utifrån Romarbrevet om förnyelsen av det kristna livet och evangeliets kraft.

Kommer att vara på engelska.

Helpension 2 430:Anmälan till: info@berget.se eller 0248-797170

Unum 34

Insamling till ny

KAPELLBELYSNING! 4

1

4

2

2

2

1 3 1

Gåvor tas tacksamt emot på bankgiro: 574-3323 Skisserna ovan visar ett första förslag: 1. Ett antal armaturer för förbättrad allmänbelysning. Idén är att utgå från de armaturer som sitter i S:t Davidsgårdens matsal. De skall vara i en stram form med en ljuskälla långt inne i armaturen med god förmåga att sprida ljuset i kapellet.

2. Två ljuskällor som ”härmar” dagsljuset i koret. Längst framme i koret kommer dagsljuset in via två dolda glasfönster. Här kan man montera ljuslister med ett ljus som påminner om dagsljuset.

3. Speciell belysning för att lyfta fram glaskorset. Det är ett fantastiskt kors vars färg och form med rätt belysning kan framträda med förnyad glans.

4. En ny ljuskälla längst med taket vid ingången. Nu sitter där en gammal list med lampor som är mycket svåra att byta. Med en lång ljuslist skulle det bli ett naturligare ljus som kan sitta lång tid utan att behöva bytas.

Unum 35

En härlig vinterbild tagen av Thorleif Alpberg förra vintern. På framsidan ser vi också en bild av Thorleif. Den är tagen i S:t Davids kapell under jultid, med perspektivet från ett av båsen i riktning mot korväggen och böneträdet.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: VÄNSKAPENS SAKRAMENT

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323