Bönebrev från Berget
Advent 2016 nr 61
"Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt. Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne" (1 Tim 2:1-6) Ordet, som utgår av Fadern och är avglansen av hans härlighet, blev kött och kom till denna värld för att ge Guds liv till människorna. ”När Kristus Jesus, översteprästen för det nya och eviga förbundet, antog mänsklig natur, introducerade han i denna jordiska exil den hymn som i alla tider sjungs i de himmelska boningarna. Han förenar hela mänsklighetens gemenskap med sig själv, sammanbinder den med sitt eget sjungande av denna gudomliga lovsång. Han fortsätter sitt översteprästerliga verk genom sin Kyrka, vilken är oupphörligt engagerad i att prisa Herren och att be för hela världens frälsning. Hon gör detta, inte endast i celebrerandet av Eukaristin, utan också på andra sätt, särskilt genom tidegärden” (Sacrosanctum Concilium, n. 83). När vi ber, då fortsätter vi Jesu Kristi verk, som Överstepräst, särskilt när vi ber tidebönerna. Därför vill jag uppmuntra alla i Bergets Bönegemenskap att fortsätta be tideböner. Vi har en läsplan som finns längst bak i detta bönebrev, samt på vår hemsida (www.berget.se) där man kan följa med i Bergets tidebönsrytm, och be med Kristus för världens skull. Under adventstiden förbereder vi oss för att fira Kristi födelses fest och denna fest, julen, handlar faktiskt om bön. Från och med inkarnationen genljuder Guds lov i Kristi hjärta med mänskliga ord. På människornas vägnar frambär Kristus tillbedjan och förbön inför Fadern, som den främste i den nya mänskligheten och medlare mellan Gud och människor. Han som är Guds Son och ett med Fadern är en förebild för oss, Jesus befaller oss att göra det han själv gör. ”Be”, sade han ofta (Luk 6:28; 10:2; 11:9; 22:40, 46), ”i mitt namn” (Joh 14:13 f.; 15:16; 16:23-24, 26). Kyrkan fortsätter Kristi bön, den är förbunden med Kristus, alla människors Herre och den ende medlaren (Heb 8:6; 9:15; 12:24), ty endast genom honom har vi tillträde till Fadern (Rom 5:2; Ef 2:18; 3:12). Han förenar hela den mänskliga gemenskapen med sig själv, så att det uppstår ett intimt band mellan Kristi bön och hela mänsklighetens bön. Den helige Augustinus visar på närheten mellan vår bön och Kristi bön: ”Gud kunde inte ge människorna någon större gåva än detta att hans Ord, genom vilket han har skapat allt, blev deras huvud och de själva infogades som lemmar i honom. Han är Guds Son och Människosonen, en enda Gud med Fadern, en enda människa med människorna. När vi därför i bönen talar med Gud, då skiljer vi inte Sonen från honom, och när Sonens kropp ber, då skiljer den inte huvudet från sig själv. Han är den ende frälsaren av sin kropp, han vår Herre Jesus Kristus, Guds Son. Han ber för oss, han ber i oss, han tillbeds av oss: han ber för oss som vår överstepräst, han ber i oss som vårt huvud, han tillbeds av oss som vår Gud. Låt oss därför känna igen vår röst i honom och hans röst i oss.” Så intimt förenade med Kristus är vi, när vi ber. Värdigheten i vår bön ligger i att den har del i den ende Sonens egen hängivenhet till Fadern och i den bön som han frambar under sitt jordeliv. Nu lever den vidare i den universella kyrkan, i alla dess lemmar, i Bergets bönegemenskap, och frambärs utan att någonsin tystna på hela människosläktets vägnar och för världens frälsning. Guds frid och allt gott, fader Peder Bönebrevet från Berget nr 61, Advent 2016, sidan 1
Ny medlem i Bönegemenskapen: Marianne Jönnson Vi ber för kommuniteten Marie & Peder, Margareta, Kristina, Ann‐Ida, Berit, Gunilla, Sr Veronica, Ingrid, Elsa och Martin (novis). För medarbetarna: Ylva, Carina, Julia, Sofia, Zaman, Birgitta. Vi fortsätter att be att Gud ger oss de resurser vi behöver för att kunna förverkliga Guds kallelse med Berget så att våra liv och allt det vi gör kan förhärliga Gud. Vi ber om en kaplan efter Guds vilja, för alla våra ekumeniska kontakter, för att Berget ännu mer ska få vara en plats för alla kristna. Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323
Sr Veronicas böneskola LECTIO DIVINA När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen (Gal 4:4). Detta är det stora mysteriet som vi snart ska fira, Jesu födelse i Betlehem för 2000 år sedan. Detta var förberett sedan världens skapelse.
Kära Vänner, Vi fortsätter vår vandring genom ”Första” Testamentet och mediterar vidare över Abrahams person, vår fader i tron och läser kapitel 18 i första Moseboken. Gud är trofast, hans vägar är från evighet till evighet, hans tankar om att frälsa människan förverkligas i tiden allteftersom den mänskliga historien fortskrider. Långt innan ängeln Gabriel förkunnar till Maria att hon ska föda en son, läser vi i Bibelns första bok om den första bebådelsen; bebådelsen till Abraham och till Sara. Gud förbereder så småningom människans hjärta till att ta emot hans son. Marias JA är en frukt som mognat fram under hela Israels historia. Det är mitt på dagen, på den hetaste timmen, när allting står stilla i den bedövande värmen. Abraham har slumrat på sin plats vid tältöppningen. Han har inte hört dem komma, dessa tre män, men plötsligt blir han medveten om en närvaro, han lyfter ögonen och han ser dem, de står här framför honom. I den stora tystnaden fylls den gamle mannens hjärta med glädje. Han blir besökt, han vet inte vilka de är och samtidigt känner han igen Den som ”besöker sitt folk och ger det frihet” (Luk 1:68). Bönebrevet från Berget nr 61, Advent 2016, sidan 2
”Det var mitt på dagen”, noterar evangelisten Johannes, när han berättar om Jesu möte med den samariska kvinnan (Joh 4:6). ”Herre”, sade han, ”visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Med en gång står han till tjänst, såsom Maria, Herrens tjänarinna. Snart blir Sara och hela husfolket engagerade i mottagandet, de skyndar sig för att tjäna! De är en och de är tre. Han fick se tre män… och han sade: Herre… du. Vilka är de? Vem är han? Medan gästerna äter och Abraham står bredvid under trädet frågar de: ”Var är Sara, din hustru?” Det får oss att tänka på den första frågan Herren ställer till människan, när hon ätit av trädet: ”Var är du?” Den gången var människan instängd i sin ensamhet, skild från den Kvinna Gud gett honom och rädd för Gud. Nu är de nära varandra, Abraham under trädet och Sara inne i tältet, båda har öppnat sitt hjärta för att ta emot främlingar. De får nu löftet om ett nytt liv, en son, en okänd som de ska ta emot som en gåva. Deras vissna kroppar ska ge liv, det mänskligt omöjliga har blivit möjligt, ty finns det någonting som är omöjligt för Herren? Ängeln Gabriel säger det också till Maria. Det får Sara att skratta (i vår översättning ler hon bara!). Barnet ska heta Isak, ”skratt”! Sara skrattar och samtidigt blir hon rädd: Jag log inte, säger hon. Ska vi kunna skratta åt Guds gåvor? Ta emot dem utan rädsla och misstänksamhet: ”Tänk om det inte var på riktigt?” Må den Helige Ande hela oss från all rädsla och befria skrattet i våra hjärtan så att vi kan skratta och le åt det barn som ler mot oss i sin krubba: Emanuel, Gud med oss!
LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag. »Advents- och jultiden« 27/11-3/12, se vecka 1 4-10/12, se vecka 2 11-17/12, se vecka 3 18-24/12, se vecka 4 26/12 - 1/1, se vecka 1 2-7/1, se vecka 2 8/1, se vecka 3, jultiden avslutas Tiden »under året« firas ingen speciell aspekt av Kristi hemlighet utan snarare Kristusmysteriet i dess fullhet. 9-14/1, se vecka 1 15-21/1, se vecka 2 22-28/1, se vecka 3 29/1-4/2, se vecka 4 5-11/2, se vecka 1 12-18/2, se vecka 2 19-25/2, se vecka 3 26-28/2, se vecka 4
Helgondagar och högtider att fira (sidan 889 och framåt): 30/11 S:T ANDREAS, APOSTEL, fest 3/12 S:t Francisco Xavier, präst († 1552), minnesdag 6/12 S:t Nicolaus, biskop († c. 350) högtidsdag för den Heliga Nikolaus orodoxa kloster i Rättvik 7/12 S:t Ambrosius, bikosp och kykrolärare († 397), minnesdag 8/12 JUNGFRU MARIAS UTKORELSE OCH FULLKOMLIGA RENHET, högtid 12/12 Den saliga jungfru Maria av Guadalupe 13/12 S:ta Lucia, jungfru och martyr († 304), minnesdag 14/12 S:t Johannes av Korset, präst och kyrkolärare († 1591), minnesdag 24/12 Efter non slutar adventstiden.
Bönebrevet från Berget nr 61, Advent 2016, sidan 3
JULTIDEN: Näst efter firandet av påskmysteriet vet kyrkan inget angelägnare ämne för sin gudstjänst än åminnelsen av Herrens födelse och de första uppenbarelserna av hans härlighet. Detta firas under jultiden. På julafton, vid vesper, inleds julfirandet med JULDAGEN, VÅR HERRES JESU KRISTI FÖDELSE, högtid med oktav. 25/12 JULDAGEN, högtid 26/12 S:T STEFANOS, DEN FÖRSTE MARTYREN, fest 27/12 S:T JOHANNES, APOSTEL OCH EVANGELIST, fest 28/12 DE HELIGA OSKYLDIGA BARNEN I BETLEHEM, martyrer, fest 29/12 FEMTE DAGEN I JULOKTAVEN 30/12 DEN HELIGA FAMILJEN, fest 31/12 SJUNDE DAGEN I JULOKTAVEN 1/1 GUDS HELIGA MODER MARIAS HÖGTID, högtid 2/1 S:t Basilios den store († 379) och S:t Gregorios av Nazianzos († 390), biskopar och kyrkolärare, minnesdag 3/1 Jesu heliga namn 6/1 EPIFANIA– HERRENS UPPENBARELSE, högtid 7/1 S:t Raimund av Peñafort, präst († 1275) 8/1 HERRENS DOP, fest
27/1 S:ta Angela Merici, jungfru († 1540) 28/1 S:t Thomas av Aquino, präst och kyrkolärare († 1274) 31/1 S:t Giovanni Bosco, präst († 1888), minnesdag 1/2 S:t Blasius, biskop och martyr († 316) 3/2 S:t Ansgar, biskop, Nordens apostel († 865), minnesdag 4/2 Den salige Nils Hermansson, biskop († 1391) 5/2 KYNDELSMÄSSODAGEN, HERRENS FRAMBÄRANDE I TEMPLET 6/2 S:t Paul Miki och hans följeslagare, martyrer († 1597), minnesdag 8/2 S:ta Josefina Bakhita, jungfru († 1947) 10/2 S:ta Scholastica, jungfru 11/2 Den saliga jungfrun Maria av Lourdes († 547), minnesdag 14/2 S:T KYRILLOS, MUNK († 869), och S:T METHODIOS, BISKOP († 885), EUROPAS SKYDDSPATRONER, fest 15/2 S:t Sigfrid av Växjö, biskop († c. 1050) 21/2 S:t Petrus Damiani, biskop och kyrkolärare († 1072) 22/2 DEN HELIGE APOSTELN PETRUS BISKOPSSTOL, fest 23/2 S:t Polykarpos, martyr († 203), minnesdag
13/1 S:t Hilarius av Poitiers, biskop och kyrkolärare († 356) 17/1 S:t Antonius, abbot († 356), minnesdag 18/1 S:T ERIKS DOMKYRKAS INVIGNING, fest 19/1 S:t Henrik, biskop och martyr († 1151), minnesdag 20/1 S:t Fabianus, påve och martyr († 250), minnesdag 21/1 S:ta Agnes, jungfru och martyr († c. 289), minnesdag 24/1 S:t François de Sales, biskop och kyrkolärare († 1622), minnesdag 25/1 DEN HELIGE PAULUS OMVÄNDELSE, fest 26/1 S:t Timotheos och S:t Titus, biskopar, minnesdag
Bönebrevet från Berget nr 61, Advent 2016, sidan 4