Bönebrev från Berget
Sommaren 2017 nr 64
"Kristus gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak" (Hebr 9:24) Jesus Kristus är vår himmelske överstepräst, som ständigt vädjar för oss inför Fadern (Heb 7:25). Han är som Johannes Chrysostomos skriver i sin berömda liturgi, både den ”som offrar och offras, som ger och som blir given”. På korset sträcker Jesus i kärlek ut sina armar mot hela mänskligheten. Fastnaglad vid bjälken, ensam, med armarna utsträckta som en präst för evigt, ber han till sin Fader: ”I dina händer lämnar jag min ande”. Han ber för sina bödlar, för sina förföljare, han öppnar paradisets port för den botfärdige rövaren, och han ber för oss, träder fram inför Gud med vår sak. Men vi är inte passiva objekt för hans kärlek utan vi är delaktiga i vår evige Översteprästs förbön: "När det nya och eviga förbundets överstepräst, Kristus Jesus, antog människonatur, förde han till sin landsflykt här på jorden med sig den lovsång som i de himmelska boningarna ljuder i all evighet... Denna prästerliga uppgift fortsätter han genom sin kyrka, som oavlåtligen lovar Herren och bär fram förbön för hela världens frälsning inte endast genom att fira eukaristin utan även på andra sätt, i synnerhet genom att be tidegärden" (Dekretet om Liturgin, 83). I liturgin handlar “hela Kristus”, Huvud och kropp, Jesus Kristus och Kristi kropp, kyrkan. I egenskap av överstepräst firar han liturgi med sin kropp, som är den himmelska och jordiska kyrkan. Kyrkan på jorden firar liturgin som ett prästerligt folk, i gemenskap med sitt huvud, den evige Överteprästen. När vi ber tideböner och firar Eukaristi är vi en del av den evige Översteprästens lovsång och förbön, i liturgin är vi, som kropp, ett med vårt huvud, förenade i honom. Liturgin gör att vi kan känna igen honom och möta honom under dagens olika händelser; i synnerhet under denna ytterst viktiga stund då tiden förenas med evigheten i den heliga Mässan. Jesus, som evig Präst, drar till sig alla ting för att sätta allt, med den helige Andes fläkt, i Gud Fader Allsmäktigs närvaro. Förebilden för all kristen bön är Jesus Kristus själv, vår Herre, den sanne Översteprästen. Kristus är inte bara solidarisk med sitt folk utan han offrar sig själv, han ger sig själv och sitt eget dyrbara blod som offergåva (Heb 9:11-14). Hans bön kulminerar i att han ger sitt liv för sina vänner. Han gör det av kärlek. För att stifta ett nytt förbund och ge oss ett nytt hjärta. Det nya förbundet är skrivet i våra hjärtan med hans eget blod. Hans bön och offer vädjar till Faderns hjärta. Jesus sitter på Guds högra sida och vädjar för oss, hans bön är en sköld mot alla som anklagar oss. Vi behöver inte fler anklagare, vi behöver försvarare och därför ber Jesus för oss och sänder oss Försvararen, Parakleten, Hjälparen, den helige Ande, som alltid står vid vår sida för att försvara oss. Som medlemmar av Bergets Bönegemenskap behöver vi efterlikna Kristus, han som på korset sträckte ut båda armarna mellan himmel och jord, inte bara en arm. Vi behöver hålla våra hjärtan och våra armar öppna mot mänskligheten. Kristus har trätt in i själva himlen för att träda fram inför Gud med vår sak, och inte bara med vår utan med hela världens sak. Jesus Kristus är evig Överstepräst för alla människor och för hela skapelsen, och vi är ett heligt folk, ett heligt prästerskap, med och i honom. Guds frid och allt gott, fader Peder Bergqvist Bönebrevet från Berget nr 64, sommaren 2017, sidan 1
Vi ber för kommuniteten: Marie & Peder, Margareta, Ann‐Ida, Berit, Gunilla, Sr Veronica, Ingrid, Elsa, Martin För associerade till kommuniteten: Birgit, Per, Kristina För medarbetarna: Sofia, Carina, Peter, Wladimir, Br Emmanuel Särskilt angeläget: Vi ber om Kyrkans enhet i hela vårt land, och att vi får någon som vill laga mat, ta hand om matsedlar och inköp och planering med volontärerna i våra kök. Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323
Sr Veronicas böneskola LECTIO DIVINA Berättelsen om Jakob Denna gång läser vi om Jakobs äventyrsrika liv i 1:a Mosebok 25:19 till 39:29. Efter berättelsen om Abraham kommer berättelsen om Jakob. Hans far, Isak, den som Gud har lovat tar inte så mycket plats i den bibliska berättelsen, däremot har vi en lång berättelse med många episoder om Jakob. Han är född med en tvillingbroder och här kommer hela problematiken. Relationen mellan bröderna är svår, det är svårt att leva med en broder, ännu svårare när han är så nära som en tvillingbroder. Vi har ju redan läst berättelsen om Kain och Abel. De kan inte leva med varandra. Kain känner att han inte har någon plats när Abel, den vars namn betyder dimma - den som alltså inte har någon tyngd - finns bredvid honom och han dödar honom. Denna problematik om bröders relationer löper som en röd tråd genom hela Bibeln, det är som olika försök att ta sig an och utforska detta problem. Det måste finnas en annan utväg än att bara bli av med den andre, den som man ser som en konkurrent. Esau vill också, som Kain, döda sin broder, men berättelsen tar en annan vändning. Efter Esau och Jakob kommer berättelsen om Josef och hans bröder, den slutar efter en lång väg och många svåra prövningar, med en försoning mellan bröderna. Alla dessa berättelser belyses av evangelieberättelserna. I Jesus kan bröderna bli försonade och leva samman. Jakob och Johannes, Andreas och Petrus, två gånger två bröder, blir de första lärjungarna. När de följer Jesus kan de leva försonade med varandra.
Bönebrevet från Berget nr 64, sommaren 2017, sidan 2
Berättelsen om Jakob är lång och upptar många kapitel i 1 Moseboken: 25:19 till kapitel 35. Brödernas relationer är svåra från början och präglade av en viss disharmoni som råder mellan föräldrarna: Jakob är moderns gunstling, medan fadern föredrar Esau. Esau är den starke och Jakob den listige. Jakob lurar sin bror och får honom att sälja sin förstfödslorätt för en linssoppa, den korta berättelsen är ganska klurig. Vad är en förstfödslorätt värd, när man är nära att dö av svält? Jakob blir välsignad i stället för sin bror och när Esau ser sig bestulen på sin välsignelse vill han döda sin broder. Den här bestulna välsignelsen blir Jakobs öde. Hur kan han ta emot denna välsignelse? Hur kan även Esau ta del av den? Jakob flyr för sin brors vrede, under nattens timmar, i en dröm, får han en syn. Gud välsignar honom och genom honom alla folk på jorden. Han lovar att vara med honom. Alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig (1 Mos 28:14-15). Jakob är verkligen välsignad och Gud har lagt sin hand över honom, men han blir inte besparad livets prövningar. Han luttras genom dem och blir till sist i stånd att ta emot välsignelsen i sanningen, som den han är. Jakobs resa leder honom först till Harran, det ställe där Abraham hörde Guds kallelse, för att efter många turer komma tillbaka till sitt eget land, till sig själv: En hel livsresa. Vi läser hur den som lurade sin broder, i sin tur blir lurad av sin svärfar Laban, som ger honom Lea till hustru i stället för den älskade Rakel. Hur han överlistar Laban och blir rik på hans bekostnad. Efter många episoder flyr han och återvänder till sitt eget land där han förbereder sig att möta sin broder. På vägen dit sker ett avgörande möte. 1 Mos 32:22-32: Jakob är på väg hem. Han är på ett vadställe, utlämnad, i natten. Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. Kampen blir oavgjord. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Jakob blir välsignad av den okände och han får ett nytt namn: Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat. När Jakob går över vadstället är han välsignad och han haltar. Han har haltat hela sitt liv och ljugit för sig själv och för andra, han har lurat andra och blivit lurad. Nu blir hans hemliga sår uppenbart och han är fri, befriad från sin livslögn. Han är haltande och välsignad! Bönebrevet från Berget nr 64, sommaren 2017, sidan 3
Han är nu i stånd att i sanningen, som den han är, träffa sin broder och försonas med honom. I berättelsen om deras möte läser vi de ord som evangelisten Lukas använder för att berätta om mötet mellan den förlorade sonen och Fadern (Luk 15): Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät (1 Mos 33:4). Denna försoning förblir ändå skör. Efter mötet och omfamningen föredrar Jakob att inte slå följe med sin broder, det känns för osäkert. Han tar en annan väg: Redan samma dag återvände Esau till Seir. Men Jakob begav sig till Suckot (1 Mos 33:16-17). Det är först när Jesus Kristus lever mitt ibland oss som försoningen blir i sanning möjlig och fullkomlig. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus, skriver Paulus (2 Kor 5:18-19). Dessa berättelser i GT har mycket att lära oss, de vittnar om en djup människokännedom. När vi mediterar över dem kan de hjälpa oss att bättre förstå vårt eget liv och vår egen kamp. LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag. TIDEN »UNDER ÅRET« Tiden »under året« firar ingen speciell aspekt av Kristi hemlighet utan snarare Kristusmysteriet i dess fullhet. 11-17/6, se v 2 18-24/6, se vecka 3 25/6-1/7, se vecka 4 2-8/7, se vecka 1 9-15/7, se vecka 2 16-22/7, se vecka 3 23-29/7, se vecka 4 30/7-5/8, se vecka 1 6-12/8, se vecka 2 13-19/8, se vecka 3 20-26/8, se vecka 4 27/8-2/9, se vecka 1 3-9/9, se vecka 2 Helgondagar och högtider att fira: 12/6 S:t Eskil, biskop och martyr 13/6 S:t Antonius av Padua († 1231) 18/6 Kristi kropps och blods högtid 21/6 S:t Aloisius Gonzaga († 1591) 22/6 S:t John Fisher, biskop och S:t Thomas More, martyrer († 1535) 23/6 JESU HJÄRTAS DAG, högtid 24/6 Johannes Döparens födelse 27/6 S:t Kyrillos av Alexandria († 444) 28/6 S:t Ireneus av Lyon, († 202) 29/6 S:T PETRUS OCH S:T PAULUS
3/7 S:T TOMAS, APOSTEL, fest 10/7 S:t Knut, Danmark († 1086) 11/7 S:T BENEDICTUS AV NURSIA 15/7 S:t Bonaventura († 1274) 20/7 S:t Thorlak, Island 22/7 S:ta Maria från Magdala 25/7 S:T JAKOB, APOSTEL, fest 26/7 S:t Joakim och S:ta Anna 27/7 S:ta Marta, minnesdag 28/7 S:t Botvid, martyr, († 1120) 29/7 S:t Olav, Norge († 1030) 1/8 S:t Alfonso Maria de’ Liguori 2/8 S:ta Katarina av Vadstena, († 1381) 4/8 S:t Jean Marie Vianney, minnesdag 6/8 KRISTI FÖRKLARING, fest 8/8 S:t Dominicus († 1221) 9/8 S:ta Benedicta av korse 10/8 S:T LAURENTIUS († 258) 11/8 S:ta Clara († 1253), minnesdag 14/8 S:t Maximilian Maria Kolbe 15/8 Jungfru Marias upptagning 21/8 S:t Pius X († 1914), minnesdag 22/8 Jungfrun Maria drottningen 24/8 S:T BARTOLOMAIOS, apostel 28/8 S:t Augustinus († 430) 29/8 S:t Johannes döparens martyrium 8/9 JUNGFRU MARIAS FÖDELSE
Bönebrevet från Berget nr 64, sommaren 2017, sidan 4