Bönebrev från Berget
Fastetiden 2018 nr 67
Jesus får en fråga: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 22:36-40, se också Mark 12:28-38, Luk 10:25-28, 5 Mos 6:4-5). ”Älskar jag verkligen Gud?” Det är denna fråga som Jesus frågar oss ständigt, i allt som händer oss av trivialiteter och allvarligheter så frågar Jesus: “Älskar du mig?”. Det är den fråga som Petrus får av Jesus i slutet av johannesevangeliet, och den frågan kommer aldrig att sluta att ställas, Jesus längtar och törstar efter din kärlek. Det vi behöver säga när vi blir upprörda, ledsna, besvikna, tappar tålamodet, det är: ”Ja, Herre, jag älskar dig”. Herren frågar ”Älskar du mig” genom alla irriterande saker som händer i mitt liv. Alla besvärliga människor, när jag är stressad, sjuk… då frågar Herren mig: ”älskar du mig”. ”Ge alltså noga akt på vad det är du älskar, vad det är du fruktar, varifrån du har din glädje och vad det är du är bedrövad över! Det är din kärlek som måste omvända sig, så att du inte älskar någonting annat än Honom, eller för Hans skull. Må även din fruktan omvända sig till Honom, ty förvänd är varje fruktan som fruktar något annat än Honom, eller som inte hyser fruktan för Hans skull. Må på samma sätt din glädje och din bedrövelse omvända sig till Honom, så att du inte sörjer eller gläder dig över något annat än sådant som är efter Guds sinne" (S:t Bernhard av Clairvaux). Du måste kunna svara Jesus med hela ditt liv: ”Jag älskar dig, Herre”. Vår uppgift är att älska Herren ”Missa inte tillfället att älska Herren, i allt” (Moder Angelica). Det är den enda nödvändiga bönen, det du behöver be om; ”Herre, låt mig få älska dig av hela mitt hjärta, med all min kraft och min nästa som mig själv.” Jag skulle önska att detta fick bli Bönegemenskapens bön under årets fastetid. Att vi i och under allt det vi gör av försakelser och handlingar bara har denna enda bön på vårt hjärta ; ”Herre, låt mig få älska dig av hela mitt hjärta, med all min kraft och min nästa som mig själv.” Genom att be denna bön ger vi vårt samtycke till Guds vilja, till att han vill vårt liv, till att han vill att vi blir heliga, till att han får röra oss. Det handlar om att samverka med Gud i sitt liv, att erkänna oss älskade av honom, att tillåta honom att få älska oss, att ge hela vårt väsens samtycke till Guds vilja med oss och hela vårt liv! Kärleken till Gud är det viktigaste: även om våra känslor inte hänger med bör vi ständigt upprepa orden ”jag älskar dig”, och alltid och överallt, i varje ögonblick säga ja till Gud. ”Ja, Gud, jag älskar dig”. Att aldrig säga nej till Jesus. Att älska Gud av hela hjärtat och sin medmänniska som sig själv det är det största vi kan uppnå som människor. Ingenting är större eller viktigare än detta. Och då behöver vi också se och leva av Guds kärlek till oss själva. Gud kärlek är oändlig. Det finns inga gränser på hans kärlek. Han älskar dig inte for någonting du har eller gör. Han älskar dig därför att Han är Kärleken. Att Gud älskar dig är utgångspunkten utifrån vilken du lär dig att säga ja till Gud, att älska den medmänniska som du minst tycker om. “Kärlek är att vilja andra väl, att göra gott och att be för andra. På den nivån kan man älska vem som helst” (Moder Angelica). Guds frid och allt gott, fader Peder Bergqvist Bönebrevet från Berget nr 67, fastetiden 2018, sidan 1
Vi ber för vår nya medlem: Niclas Sundberg, Göteborg För kommuniteten: f. Peder, Marie, Sr Veronica, Margareta, Ann-Ida, Berit, Martin, Ingrid, Elsa, Gunilla För associerade kommunitetsmedlemmar: Birgit, Per och Kristina För medarbetare: Br Emmanuel, Peter, Carina, Pia, Martin, Wladimir, Erika, Tobias, Lena För det som nu är särskilt angeläget: Resurser för nödvändiga fastighetsåtgärder under kommande år. Vi tackar också Gud för allt gott som han ständigt ger oss. Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323
Sr Veronicas böneskola LECTIO DIVINA FASTETIDEN: 40 DAGAR FÖR ATT FÖDAS PÅ NYTT Fastetiden: 40 dagars förberedelse inför Påskfirandet. Folket var 40 år i öknen innan de nådde det förlovade landet, Mose var på Sinaiberget i fyrtio dagar, Elia vandrade i fyrtio dagar och nätter för att komma fram till Herrens berg, Jesus fastade i öknen i fyrtio dagar. 40 står alltså för någonting speciellt i den bibliska berättelsen. 40 dagar eller år är en lång tid, fyrtio: fyra väderstreck, fyra sidor, men centrumet fattas. Fullbordan nås först vid 50. 40 representerar alltså väntetiden, förberedelsetiden. Den tid av omvändelse som behövs innan vi kan komma in i det förlovade landet, ta emot den Helige Ande. Pingst firas 50 dagar efter påsk. Vi kommer nu in i dessa 40 dagar före påsk och den bibelbok som kanske mest kan hjälpa oss på vår vandring är Andra Moseboken, Exodus. Folket har efter mycket motstånd både från sin egen och från faraos sida, gett sig iväg från slaveriet till friheten och mänskligt sett är det faktiskt ett omöjligt företag. De står nu inför havet och i denna första prövning får de att vackla. ”De sade till Mose: ’fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö? Herren ska kämpa för oss och ni skall vara stilla därvid, svarar Mose” (2 Mos14:11, 14). Havet öppnar sig och de går torrskodda tvärs genom det. När de nu är på andra sidan havet jublar de, dansar av fröjd och lovprisar Gud. Nu är de fria, tror de! Men vägen till friheten blir lång. Ja, Herren har befriat dem från Egypten, men de måste ta emot denna frihet, gå in i den, bli förvandlade. De bär Egypten i sina ryggsäckar, de tänker fortfarande som de slavar de var i Egypten och de beter sig som sådana. De måste så småningom lära sig att lita på Gud, att lyfta sina blickar mot honom. Bönebrevet från Berget nr 67, fastetiden 2018, sidan 2
Paulus skriver till de kristna i Rom: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (Rom 12:2). Jesus går alltid före oss, han möter oss som de vi är idag och kallar oss att lämna vårt slaveri, att följa honom och steg för steg bli förnyade, befriade. Det är en lång och mödosam väg. Det räcker inte med att ”bli frälst”, vi måste ta emot denna frälsning i hela vårt liv och så småningom bli helade. Gud handlar och vi svarar med hela vårt liv, annars förblir ”frälsningen” minnet av en vacker upplevelse som hör till det förgångna, men som inte har någon verkningskraft i vår vardag. Guds kallelse möter vår dövhet, vårt motstånd, vår instängdhet och modlöshet. Vi måste långsamt och smärtsamt lära oss att lita på Jesus vår frälsare, att hämta kraft hos honom. Att på nytt resa oss och börja om. Vi kan känna igen oss i Israels knot! De tycker ju att det är för jobbigt att gå vägen till friheten. Hela menigheten knotade mot Mose och Aron i öknen och sade: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och där brödet räckte till för oss. Ni har fört oss hit ut i öknen för att alla vi som är samlade här skall svälta ihjäl! ”Varför har du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn och vår boskap skall dö av törst?” (2 Mos 16:2 och 17:3) Under vägen lär sig folket mödosamt att lita på Gud. Han är den som ger dem manna att äta, vatten ur klippan att dricka, Jag är Herren, den som botar dig.” (15:26) 40 år i öknen, tiden för en generation att dö och för en ny generation att födas. Tiden för den gamla människan i oss att dö, den som leds av sin köttsliga natur, och för den nya människan att födas, den som leds av Anden (Se Rom 8). Vi går inte ensamma den här vägen, vi går tillsammans med hela kyrkan och Jesus, den nye Mose, vår gode herde, leder oss. Ett vittne på hur svårt det kan vara att förvandlas genom förnyelsen av våra tankar (Rom 12:2) är den franske författaren Paul Claudel. Han berättar så här om sin omvändelse: När jag nu försöker återkalla till minnet minuterna som åtföljde detta ofattbara ögonblick finner jag olika moment som tillsammans bildade som en enda blixt, ett enda vapen, som Guds försyn använde sig av för att träffa och öppna ett stackars, förtvivlat barns hjärta. Vad människorna som tror är lyckliga. O, om det bara var på riktigt! Det är sant! Gud finns, han är här! Han är någon, ett väsen som är en person lika mycket som jag själv är en person. Han älskar mig, han kallar på mig. Ljuvlig upplevelse blandad med en fasansfull känsla av meningslöshet och absurditet. Mina filosofiska övertygelser stod kvar, intakta. Gud hade föraktfull lämnat dem åt sidan och jag såg ingenting som jag kunde ändra på. Den katolska tron tycktes mig fortfarande vara en samling absurda anekdoter, de katolska prästerna väckte i mig avsky och till och med hat. Det krävde ett hårt intellektuellt arbete av Claudel för att komma in i den ”katolska fullheten”. Han har förmedlat det på ett lysande sätt i sina verk.
Bönebrevet från Berget nr 67, fastetiden 2018, sidan 3
LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag. Fastetiden (se s. 715-806) Fastetiden är en förberedelse till firandet av påsken. Fastetidens liturgi manar oss till omvändelse, så att vi värdigt kan fira påskens mysterium. 14-17/2, se vecka 4 18-24/2, se vecka 1 25/2-3/3, se vecka 2 4-10/3, se vecka 3 11-17/3, se vecka 4 18-24/3, se vecka 1 25-29/3, se vecka 2 30/3-1/4, de heliga tre påskdagarna 2-7/4, se vecka 1 (Påskoktaven) 8-14/4, se vecka 2 Helgondagar och högtider att fira (se helgondelen sidan 889 och framåt, för Mariadagar se sidan 868 och framåt): 14/2 ASKONSDAGEN, faste- och abstinensdag 22/2 DEN HELIGE APOSTELN PETRUS BISKOPSSTOL, fest 19/3 S:T JOSEF, JUNGFRU MARIAS BRUDGUM, högtid 25/3 PALMSÖNDAGEN – PASSIONSSÖNDAGEN 26-28/3 måndag till onsdag i STILLA VECKAN 29/3 SKÄRTORSDAG (på s. 761 finns en ordning för vesper för den som inte har möjlighet att fira Skärtorsdagens mässa) 30/3 LÅNGFREDAG – HERRENS LIDANDE OCH DÖD (s. 764 ff), faste- och abstinensdag 31/3 PÅSKAFTON, PÅSKVAKA, PÅSKDAGEN (s. 780 ff) 1/4 PÅSKDAGEN (s. 793 ff) 2/4 ANNANDAG PÅSK Bönebrevet från Berget nr 67, fastetiden 2018, sidan 4