Bönebrev från Berget
Hösten 2018 nr 69
”Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära; gör bättring, och tro evangelium”(Mark 1:15) Evangeliet talar om omvändelse, att sitta i säck och aska. Just nu befinner sig Katolska kyrkan i en svår situation. Sexuella övergrepp, maktmissbruk och interna strider upp till de högsta instanserna förmörkar hela kyrkans anlete. Vi kallas i dag att vara botgörare. Botgöring är också en ekumenisk väg, alla kyrkor är i kris och i stort behov av omvändelse. Alla kristna kan solidariskt ställa sig i säck och aska, göra bot och bättring, som folket i Nineve (Jona 3). Som bönegemenskap kan vi särskilt denna tid be för Kyrkan att hon ska kunna förmå att vara det hon är; Kristi kropp och Guds verktyg för världens frälsning. I första testamentet finns Job som en form av arketyp för en botgörare. ”Job svarade Herren: Jag är så liten, vad kan jag svara dig? Jag sätter handen för munnen. Gång på gång har jag talat, nu säger jag inte mer” (Job 36:36-38). När Job, steg för steg, förlorar allt, offrar han det till Gud: ”Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud” (Job 1:22, 2:10). Helgonen visar botgöringens väg och inte minst den helige Franciskus av Assisi. Han såg på sig själv som en botgörare, som en liten oansenlig människa som varje dag utövade botgöring. Då Franciskus första följeslagare tillfrågades vilken orden de tillhörde, svarade de att de var botgörare från Assisi. Han uppmanar sina bröder: "I varje predikan ska ni uppmana folket till botgöring” (Joh 6:54). Franciskus inleder sitt andliga testamente med orden: ”Herren ingav mig, broder Franciskus, att göra bot”. Botgöringen och botfärdigheten har inte så mycket med botgöringsövningar att göra utan syftar mer på botens sakrament. Att ångra sina synder, bekänna dem inför en präst och att fullgöra den botgöring som biktfadern ger. Franciskus ser botgöringen som det sätt varpå vi tar vår kallelse på allvar, ”att följa vår Herres Jesu Kristi evangelium.” Och Franciskus uppmanar bröderna att väcka andra till att inte längre följa det egna hjärtat, utan att göra bot och att leva evangeliet genom barmhärtighetsverk. Ofta skriver han om att bära botgöringens frukt. Nämligen att jag omvänder mig bort från min självupptagenhet, glömmer mina egna kortsiktiga mål för att helt inrikta mitt liv på Guds vilja och livets slutmål. Boten omfattar då hela min person, alla mina viljeakter, mitt förnuft, min kropp. Botgöringens frukt är detta evangeliska; att älska Gud och sina medmänniskor, särskilt de nödlidande och utstötta. Kyrkan är helig men samtidigt behöver hon alltid renas, hon går ständigt botens och förnyelsens väg. Det gäller också oss var och en på ett personligt plan. Låt oss med glädje gå denna botens och reningens väg som Herren visar oss så att Kyrkan i vår tid blir förnyad helt igenom och kan vara det hon verkligen är; Kristi kropp i världen. Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist Bönebrevet från Berget nr 69, hösten 2018, sidan 1 !
VI BER: För kommuniteten: f. Peder, Marie, Sr Veronica, Margareta, Ann-Ida, Berit, Ingrid, Elsa, Gunilla, Br Emmanuel För associerade kommunitetsmedlemmar: Birgit, Per och Kristina För medarbetare: Martin (köksansvarig), Carina, Erika, Felix, Pierre, Inger Lis, Anna Be gärna om fler volontärer och medlemmar till kommuniteten. För det som nu är särskilt angeläget: Resurser för nödvändiga fastighetsåtgärder under kommande år. Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323
Sr Veronicas böneskola LECTIO DIVINA ATT BE MED MARIA Detta år föreslår jag att vi går i Marias skola och tillsammans med henne vandrar bönens väg. Det berättas om Maria att hon som barn leddes av sina föräldrar till templet i Jerusalem och tillbringade sina unga år där. Vi vet inte riktigt om det gick till på det sättet eller om det bara är en legend. Men det säger oss något viktigt. Maria tillhör ett folk, hon är en Israels dotter, hon har vuxit upp med Israels tradition. Hon har hört berättelserna om Adam och Eva, om Abraham och Mose, om Miriam, Rebecka, Hanna, David… De har varit hennes andliga näring. Hon har bett med orden i psaltarpsalmerna. Hon har firat påsk och varit med om alla stora tempelliturgierna. Maria lever inte ett eremitiskt liv i tystnad och avskildhet. Templet är inget kloster ute på landet utan står mitt i stadens vimmel. Otaliga människor kommer in och ut varje dag. Hon ser hur de små och fattiga lider, hur de högmodiga härskar hänsynslöst. Hon hör ropet från alla lama, blinda, handikappade som står utanför templet och inte får komma in… Maria är lyhörd för den nöd som finns i Israel. Hon bär fram till Gud i sin bön folkets nöd och maktlöshet. Hon är medveten om att människan inte kan frälsa sig själv, Herren själv måste komma och rädda oss.
Bönebrevet från Berget nr 69, hösten 2018, sidan 2 !
Maria delar sitt folks längtan efter befrielsen, efter Messias. Hon ber med profeten Jesajas ord: Må det flöda från himlen därovan, må rättfärdighet strömma ur molnen. Må jorden öppna sig, räddningen spira och rättfärdigheten slå ut i blom (Jes 45: 8) Hon bevarar i sitt hjärta alla Guds ord, hans löften. De ger näring åt hennes hopp, hennes bön. Hon ber att den som Gud ska sända, Messias, må komma snart. Maria kan lära oss att be i vår vardag, i vårt sammanhang. Bönen är inte bara den underbara stämningen som vi upplever när vi är på Berget. Bönen föds ur vår vardagliga situation, ur våra relationer till andra. Den är ett rop till Gud: Herre, jag klarar mig inte ensam. Kom till min hjälp. Herre, världen håller på att gå under, kom till vår frälsning! Maria lär oss hjärtats bön. Hjärtat är i det bibliska språket det innersta i människan, hennes djupa hjärta där Gud bor. Vi lever ofta i periferin av vårt jag, och där finns ingen stabilitet. Vi påverkas av varje stämning, av varje vindfläkt! Vi blir glada eller nedstämda om vartannat, utan att riktigt veta varför! Maria är bosatt från början i Herrens Tempel, i sitt eget hjärtas tempel, i sitt djupa JAG, där hon är förankrad i Gud och öppen för sina medmänniskor och för hela den nöd som finns i världen. När vi tappar fotfästet kan vi be henne om hjälp. Hjälp mig att inte irra omkring utanför mig själv, visa mig vägen hem till mitt eget hjärta. Vi kan be den bön som är traditionell i kyrkan och har sin grund i Skriften och i kyrkans tradition. Var hälsad Maria full av nåd Herren är med dig Välsignad är du bland kvinnor Och välsignad är din livsfrukt Jesus Heliga Maria, Guds Moder Bed för oss syndare Nu och i vår dödsstund. Amen Bönebrevet från Berget nr 69, hösten 2018, sidan 3 !
LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag.
TIDEN »UNDER ÅRET« Tiden »under året« firar ingen speciell aspekt av Kristi hemlighet utan snarare Kristusmysteriet i dess fullhet. 21-27/10, se vecka 1
11-17/11, se vecka 4
28/10-3/11, se vecka 2
18-24/11, se vecka 1
4-10/11, se vecka 3
25/11-1/12, se vecka 2
Helgondagar och högtider att fira (se helgondelen sidan 889 och framåt, för Mariadagar se sidan 868 och framåt): 1/11 ALLA HELGONS DAG, högtid 2/11 ALLA SJÄLARS DAG 3/11 S:t Martin de Porres, ordensman († 1639), minnesdag 9/11 LATERANBASILIKANS INVIGNINGSDAG, fest 10/11 S:t Leo den store, påve och kyrkolärare († 461), minnesdag 12/11 S:t Josafat, biskop och martyr († 1623), minnesdag 15/11 S:t Albertus Magnus, biskop och kyrkolärare († 1280) 16/11 S:ta Margareta av Skottland († 1093) 17/11 S:ta Elisabeth av Ungern, ordenskvinna († 1231) 18/11 Petrus- och Paulusbasilikornas invigningsdag (och S:t Davidsgården) 21/11 Den saliga jungfru Marias tempelgång, minnesdag 22/11 S:ta Cecilia, jungfru och martyr, minnesdag 23/11 S:t Clemens I, påve och martyr († 97), S:t Columbanus, abbot, († 615) 24/11 S:t Andreas Dûng Lac, präst och hans följeslagare, martyrer († 1883) 25/11 KRISTUS KONUNGENS DAG, högtid 30/11 S:T ANDREAS, APOSTEL, fest
Bönebrevet från Berget nr 69, hösten 2018, sidan 4 !