Bönebrev 71 år 2019

Bönebrev från Berget

Fastetiden 2019 nr 71

”Alla skall saltas med eld. Salt är bra att ha. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen? Bevara er sälta och håll fred med varandra” (Mark 9:49-50) Så var det dags igen för fastetiden. Varje år får vi av nåd denna tid för ånger, omvändelse, bot, rening och förnyelse. Vår närmaste vän och hjälpare är, som alltid, den helige Ande. Endast den helige Ande kan rena oss och blåsa sin milda fläkt och ömhet över våra sår och förmå oss att ta steg på omvändelsens väg.

Vi behöver ta oss tid till att reflektera och meditera över vilken ”ande” som styr oss, i vilken anda vi lever våra liv. Här har vi S:t Efraim Syrierns fastebön som hjälp: Herre och Mästare över mitt liv!

Tag bort ifrån mig lättjans, modlöshetens, maktlystnadens och de tomma ordens ande.

Skänk mig, Din tjänare, kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens Ande.

O, Herre och Konung!

Låt mig se mina synder och inte döma min broder och syster, Ty välsignad är Du i evigheters evighet. Amen.

Vad är det som binder mig och som jag bör lägga bort, vad är det som jag har klistrats fast vid, vad är det som förleder mig, vad bör jag kapa bort, för Guds skull? Vad är det som jag är fylld med i mitt liv som jag behöver bli tömd på, och vad är det jag är tom på och behöver fyllas med? ”Bevara er sälta och håll fred med varandra”, säger Herren. Det finns många saker i våra liv som gör att saltet riskerar att förlora eller redan har förlorat sin sälta. Och frågan är hur vi ska kunna få det salt igen? Det är fastetidens uppgift att få saltet i våra liv salt igen.

Fastetidens grundbudskap är omvändelse: ”Dröj inte med att vända om till Herren, skjut inte upp det dag efter dag” (Syr 5:7). Omvändelsen är nödvändig varje dag, dag efter dag behöver vi vända om till Herren, från allt annat som vi vänt oss till. Men utan tillit och förtröstan går det inte. Vad är det jag litar på? Vad sätter jag min tillit till? Kan jag lita på att Herren har vänt sin blick till mig, för att rena mig, för att hjälpa mig att göra det som jag innerst inne redan vet att han vill att jag ska göra.

Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist Kom ihåg att det finns välsignade böneljus! Hör av er till Ingrid, så skickar hon dem: ingrid@berget.se Bönebrevet från Berget nr 71, Fastetiden 2019, sidan ! 1

VI BER: För kommuniteten: f. Peder, Marie, Sr Veronica, Margareta, Berit, Ingrid, Elsa, Br Emmanuel För associerade kommunitetsmedlemmar: Birgit, Per, Gunilla och Kristina För medarbetare: Carina, Anna För det som nu är särskilt angeläget: Vi ber om medarbetare till Berget, allt ifrån volontärer till fasta medarbetare.

Sr Veronicas böneskola LECTIO DIVINA MARIA VÅR MODER I TRON Maria hör till julfirandet. Hon har en plats vid krubban med Josef och Jesusbarnet.

Hon tar emot herdarna och stjärntydarna. Hon är också med när vi firar Kyndelsmässodagen. Hon går till Jerusalem tillsammans med Josef och presenterar det lilla barnet i templet där de möter Symeon och Hanna. Sedan försvinner hon och tycks inte ha någon plats i Jesu offentliga liv. Hon har det inte heller i våra liv eller i kyrkans liv tänker många: ”det räcker med Jesus, vad ska vi ha Maria till?” Efter Jesu död på korset är hon där, modern som tar emot sin döde sons kropp, den Pietá som vi betraktar i Michelangelo skulptur.

När Jesus är omkring trettio år (Luk 3:23) lämnar han Nasaret. Han kallar till sig de tolv lärjungarna och vandrar med dem. Även några kvinnor följer honom, somliga nämns vid namn men Maria är inte med. Hon är kvar i Nasaret, med den stora släkten. Hon tycks till och med höra till dem som inte förstår Jesu mission, och från vilka Jesus tar avstånd. Vi läser i Markusevangeliet: Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen … Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.” Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor” (Mark 3:21-35).

De vill ”ta hand” om honom och Maria är med dem. Han vanärar ju släkten, anser de, genom det liv han lever som vandrande predikant. Han borde leva ett anständigt liv som alla andra, gifta sig och tjäna familjens bröd som hantverkare. De förstår sig inte på honom och deras motstånd tycks till och med stegras med tiden. De reser sig mot honom. De vill bli av med denne profet som de känner allt för väl. De vill störta honom ner från branten där deras stad ligger på (Luk 4:28-30). När Jesus besöker dem kunde han inte göra några underverk, utom att bota några sjuka för att de inte ville tro (Mark 6:5). Nu kommer de för att hämta honom men Jesus tar inte emot dem, inte ens sin mor, Maria. Han säger: Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor. Maria, den troende, följer med dem, inte för att hon tvivlar på sin son, utan för att Jesus har anförtrott dem åt henne.

Bönebrevet från Berget nr 71, Fastetiden 2019, sidan ! 2

Maria är den som lyssnar på Guds ord. Hon hör det och gör det. Hon förminskar det inte till det hon kan begripa. Hon går trons väg, hon går in i sin sons mysterium som övergår hennes förstånd, hon växer i det. Hon låter Gud vara Gud i hennes liv. Maria stannar kvar i Nasaret, den plats Fadern gett henne. Hon är med dem som på det mänskliga planet står närmast Jesus och som varken vill eller kan tro.

Maria har hört den gamle Symeons profetia i Templet: Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid, ja också genom din egen själ skall det gå ett svärd (Luk 2:34-35). Redan nu, förverkligas denna profetia, hennes hjärta är genomborrat. Hon vet att Jesus möter oförståelse och motstånd, hon hör allt det onda som sägs om honom, hennes egen familj vänder sig mot honom. Hon har låtit sin son gå från henne och känt den smärta som finns i att skiljas från honom och ge upp vardagens intimitet med Jesus. Hon accepterar att det gör ont när kärleken växer och hjärtats gränser tänjs för att så småningom ge utrymme för alla Guds barn, dem som Jesus har kommit för att samla och frälsa.

Nu är Marias uppgift att ta hand om Jesu mänskliga familj, de som är kvar i Nasaret.

Hon ska kärleksfullt, ödmjukt och varsamt leda dem till tron. Jesus själv går ut, han kallar sina lärjungar, de lämnar allt och följer honom. Så småningom kommer de till tro på honom. Det sista Jesus gör innan han dör är att ge sin mor till den lärjunge som han älskade, och genom honom till alla sina lärjungar. Det finns många olika vägar till tron på Jesus, olika sätt att närma sig Maria. För alla är Maria en moder. Jesus ger henne till oss, hon leder oss till Jesus.

När lärjungarna, efter uppståndelsen, är samlade i övre salen i väntan på den Helige Ande var de tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder (Apg 1:14).

Maria nämns mellan de två grupperna: Jesu lärjungar och Jesu bröder. Maria är som en länk mellan dem. De är nu försonade. Vi vet att tillsammans med lärjungarna spelade Jesu bröder en viktig roll i den första församlingen.

Vem är min Mor? Den som hör Guds ord och handlar efter det (Luk 8:21), säger Jesus.

När en kvinna ropar: ”Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat”, svarar Jesus ”Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det” (Luk 11:27). Maria hör Guds ord och Ordet blir kött i henne. Hennes mission är inte bara att föda Jesus, att ge honom en kropp ur sitt eget kött och blod, utan även att ge honom till världen i likhet med Fadern som ger sin egen son. Hon är kvinnan i födslovånda (Upp 12:2) tills Jesus fötts i alla människors hjärtan. Marias moderskap är unikt, dock inte exklusivt, det delas med alla dem som gör Guds vilja: det här är min bror, min syster och mor, säger Jesus (Mark 3:35) Jesus sänder sina lärjungar till världens ända för att predika evangeliet. Marias kallelse är en annan. Hon är den som vakar över tron, som hjälper de som har hört det glada budskapet att ta det till sig, att omvända sig, växa i tron och hålla samman.

Hon är den moder Jesus har gett oss och hon vill att Jesus ska födas i våra hjärtan.

Bönebrevet från Berget nr 71, Fastetiden 2019, sidan ! 3

LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag.

Fastetiden (se s. 715-806) Fastetiden är en förberedelse till firandet av påsken. Fastetidens liturgi manar oss till omvändelse, så att vi värdigt kan fira påskens mysterium.

3-9/3, se vecka 4 31/3-6/4, se vecka 4 10-16/3, se vecka 1 7-13/4, se vecka 1 17-23/3, se vecka 2 14-18/4, se vecka 2 24-30/3, se vecka 3 18-20/4, de heliga tre påskdagarna Påsktiden De femtio dagarna mellan påsk och pingst firas i jublande glädje som en enda festdag, »den stora söndagen«.

21-27/4, se vecka 1 (Påskoktaven) 19-25/5, se vecka 1 28/4-4/5, se vecka 2 26/5-1/6, se vecka 2 5-11/5, se vecka 3 2-8/6, se vecka 3 12-18/5, se vecka 4 Helgondagar och högtider att fira (se helgondelen sidan 889 och framåt, för Mariadagar se sidan 868 och framåt): 6/3 ASKONSDAGEN, faste- och abstinensdag 19/3 S:T JOSEF, JUNGFRU MARIAS BRUDGUM, högtid 14/4 PALMSÖNDAGEN – PASSIONSSÖNDAGEN 15-17/4 måndag till onsdag i Stilla veckan 18/4 SKÄRTORSDAG 19/4 LÅNGFREDAG – HERRENS LIDANDE OCH DÖD (s. 764 ff) 20/4 PÅSKAFTON, PÅSKVAKA, PÅSKDAGEN (s. 780 ff) 21/4 PÅSKDAGEN (s. 793 ff) 22/4 ANNANDAG PÅSK 29/4 S:TA KATARINA AV SIENA, JUNGFRU OCH KYRKOLÄRARE, Europas skyddspatron, († 1380), fest 1/5 S:t Josef arbetaren 2/5 S:t Athanasios, biskop och kyrkolärare († 373), minnesdag 3/5 S:T FILIPPOS OCH S:T JAKOB, APOSTLAR, fest 14/5 S:T MATTIAS, APOSTEL, fest 18/5 S:T ERIK, KONUNG OCH MARTYR, Sveriges skyddspatron, (†1160), fest 30/5 KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG, högtid 31/5 DEN SALIGA JUNGFRUN MARIAS BESÖK, fest 1/6 S:t Justinus, martyr, († 165), minnesdag 3/6 S:t Charles Lwanga och hans följeslagare, martyrer († 1886), minnesdag 5/6 S:t Bonifatius, biskop och martyr († 754), minnesdag 9/6 PINGSTDAGEN, högtid

Bönebrevet från Berget nr 71, Fastetiden 2019, sidan ! 4