Bönebrev från Berget
Hösten 2019 nr 72
Vid den tiden sade Jesus: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom” (Joh 4:21-23). Så har vi just sagt adjö till en stor grupp ungdomar som varit på konfirmandläger på Berget. Det är fascinerande och inspirerande att se hur bra det fungerar med barn- och ungdomsgrupper i Bergets miljö. En höjdpunkt var lördagskvällens Completorium som fortsatte med tillbedjan och tillfälle för bikt. Denna koncentration av tillbedjan inför sakramentet och ungdomarna som längtade efter att få gå till bikt och ta emot försoningens sakrament. Jesus är inte en gudstillbedjare bland många andra, han är den högste tillbedjaren och i honom är all tillbedjan samlad i ande och sanning, en tillbedjan som blir fullkomlig när den renas och förvandlas av den Helige Ande. I Jesu person strävar allting mot Guds helighet och önskar delta i den. Allting dras in i den allraheligaste elden och lyses upp av den. När människan blir alltför upptagen av sitt arbete eller ockuperad av andra saker, blir det lätt så att hon glömmer bort att tillbe den ende sanne Guden. Därför är det så viktigt, att vi ser till att bönens anda inte slocknar i oss. Det är viktigare än allt annat. Vi kommer aldrig att vinna segern genom att kämpa, utan endast genom att tillbe. Den som tillber Gud erkänner att han ensam är den allsmäktige och ingen annan. Han bekänner det och bejakar det med hela sitt väsen. Han gläder sig åt att Gud är Gud. Gud är den han är och det räcker. Den människa som har förstått det är fri. Om vi visste vad tillbedjan i ande och sanning är, skulle ingenting kunna rubba vår frid. Vi skulle vandra genom livet utan oro. Vi skulle vara som stora floder som orubbligt flyter fram. Och vårt hopp är att den tid kommer i våra liv då vi tillber Fadern i ande och sanning. ”Den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom.” Genom Kyrkan och kyrkans liturgi, i Eukaristin, är detta redan en verklighet som vi av nåd är delaktiga i. Även om vi själva distraheras, om vi ockuperas av annat, om vi brister i vår bönediciplin, så är vi delar i den kropp som har Kristus själv till huvud. Vi är delaktiga i den högste tillbedjarens tillbedjan, i honom som i sin person samlar och fullkomnar all bön, i ande och sanning. Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist Bönebrevet från Berget nr 72, Hösten 2019, sidan 1
VI BER: För kommuniteten: f. Peder, Marie, Sr Veronica, Margareta, Berit, Ingrid, Elsa, Br Emmanuel, Kristina För associerade kommunitetsmedlemmar: Birgit, Per, Gunilla För medarbetare: Anna, Julius, Hanna, Karl För det som nu är särskilt angeläget: Vi ber om Guds välsignelse frid och allt gott för f Peder som gör 40 dagars egen retreat 18 november till 3 januari. Vi ber om kallelser till kommuniteten. Vi ber om fler medarbetare. Vi ber om ekonomiska resurser Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323
Sr Veronicas böneskola LECTIO DIVINA Kära Vänner i bönegemenskapen! I slutet på denna månad, den 24 november, kommer vi att fira den sista söndagen under det liturgiska året, sen inleds adventstiden och vi börjar på ett nytt år. Det är ett slut och en början. Det liturgiska året är som ett hjul, år efter år passerar vi samma tider och fester som får oss att tränga allt djupare in i frälsningsmysteriet och i Frälsarens, Jesu, mysterium. Detta upprepande är som en spiral, det får oss att tränga allt djupare in i frälsningens mysterium, att växa in i det, att komma närmare Gud och oss själva. Denna sista söndag har en lite annorlunda karaktär i svenska och i katolska kyrkan. Sedan 1925 firas Domsöndagen i den katolska liturgin som ”Kristus Konungens dag”. Detta är en rikedom för oss i vårt ekumeniska liv, det blir som två olika ljuskällor som belyser samma mysterium från olika håll. Den som dömer och den som frälser är en och samma person. Domaren, Konungen är den som har blivit människa, en av oss, och berövats all makt. Han tronar på korset och kröns med törnekronan. Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.” Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung. En av förbrytarna, som hänger där tillsammans med honom, är den första som erkänner hans herravälde efter det att han bekänt sin egen synd och Jesu syndfrihet: Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont. Bönebrevet från Berget nr 72, Hösten 2019, sidan 2
Han ber: ”Jesus tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:35-43). I dag. Frälsningen är utan dröjsmål för den som erkänner sin synd och sitt behov av frälsning, den som ber om Guds förbarmande och tar emot Jesus i sitt liv, den som erkänner hans herravälde. Jesus har inte kommit för att döma utan för att frälsa. Vi står under domen så länge vi tror oss vara rättfärdiga och utan behov av frälsning, så länge vi tror att vi kan klara oss själva, vara vår egen frälsare! Jesus är både frälsaren och konungen. Han härskar men inte på människans sätt. ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. Jesus är inte ensamrådande, rädd om sitt herravälde. Han vill dela med oss sin kungavärdighet. ”Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar, och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er” (Luk 22:23-29). Det liturgiska året leder oss år efter år allt djupare in i Jesu mysterium i vårt eget mysterium. Det får oss att meditera över Jesu liv, hans död och hans uppståndelse och formar i oss den inre människan (2 Kor 4:16). Efter denna sista söndag i kyrkoåret ska vi gå in i Adventstiden. Vi ska tillsammans med Maria ta emot löftet om en Frälsare och växa in i vår väntan på honom. Hemligheten med vår kristna tro är att vi inte är ensamma, att Herren är med oss, att han vill komma allt närmare oss, befria oss från allt det som tynger ner oss och uppfylla vår djupaste längtan. Under dessa sista veckor i kyrkoåret låt oss vaka och be, ta ett steg i riktning mot den som ständigt kommer till oss. Låt oss på nytt fatta ett beslut om att börja be, att börja om igen, att fortsätta […] Vi kan komma ihåg den bön som varje dag avsluter vespern på Berget: ”Herren välsigne oss och vare alltid med oss, må vi all tid och på varje plats vara med honom.” Vi kan varje dag bestämma en tid, be en kort bön, en del av tidebönen. Den Helige Ande öppnar vägen för oss och leder oss på bönens väg.
Bönebrevet från Berget nr 72, Hösten 2019, sidan 3
LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag. 17-23/11, se vecka 1 (Tiden ”Under året”) 24-30/11, se vecka 2 1-7/12, se vecka 1 (”ADVENTSTIDEN”) 8-14/12, se vecka 2 15-21/12, se vecka 3 22-28/12, se vecka 4 (”JULTIDEN”) 29/12-6/1, se vecka 1 7-11/1, se v. 2, 12/1, se v. 3
13-18/1, se vecka 1 (Tiden ”Under året”) 19-25/1, se vecka 2 26/1-1/2, se vecka 3 2-8/2, se vecka 4 9-15/2, se vecka 1 16-22/2, se vecka 2 23-25/2, se vecka 3 26/2 Askonsdag (fastetiden börjar)
Helgondagar och högtider att fira (se helgondelen s. 889ff, för Mariadagar s. 868ff): 18/11 Petrus- och Paulusbasilikornas 6/1 EPIFANIA– HERRENS UPPENBA(och S:t Davidsgårdens) invigningsdag RELSE, högtid 21/11 Den saliga jungfru Marias tem12/1 HERRENS DOP, fest, jultiden avslupelgång, minnesdag tas 22/11 S:ta Cecilia, jungfru och martyr 17/1 S:t Antonius, abbot († 356), minnes24/11 KRISTUS KONUNGENS DAG dag 30/11 S:T ANDREAS, APOSTEL, fest 18/1 S:T ERIKS DOMKYRKAS INVIG3/12 S:t Francisco Xavier, präst († 1552) NING, fest 6/12 S:t Nicolaus, biskop († c. 350) högtids21/1 S:ta Agnes, jungfru, martyr († 289) dag för den Heliga Nikolaus ortodoxa kloster 24/1 S:t François de Sales, biskop och kyrkoi Rättvik lärare († 1622), minnesdag 7/12 S:t Ambrosius, biskop och kykrolärare 25/1 DEN HELIGE PAULUS OMVÄN(† 397), minnesdag DELSE, fest 9/12 JUNGFRU MARIAS UTKORELSE 28/1 S:t Thomas av Aquino, präst och kyrOCH FULLKOMLIGA RENHET, högtid kolärare († 1274) 13/12 S:ta Lucia, jungfru och martyr († 31/1 S:t Giovanni Bosco, präst († 1888), 304), minnesdag minnesdag 14/12 S:t Johannes av Korset, präst och kyr1/2 S:t Blasius, biskop och martyr († 316), kolärare († 1591), minnesdag blasiusvälsignelsen 24/12 Efter ”non” slutar adventstiden. 2/2 KYNDELSMÄSSODAGEN, HER25/12 JULDAGEN, högtid RENS FRAMBÄRANDE I TEMPLET 26/12 S:T STEFANOS, DEN FÖRSTE 3/2 S:t Ansgar, biskop, Nordens apostel, († MARTYREN, fest 865), 27/12 S:T JOHANNES, APOSTEL OCH 5/2 S:ta Agatha, jungfru och martyr, († EVANGELIST, fest 251), minnesdag 28/12 DE HELIGA OSKYLDIGA BAR6/2 S:t Paul Miki och hans följeslagare, marNEN I BETLEHEM, martyrer, fest tyrer († 1597), minnesdag 29/12 DEN HELIGA FAMILJEN, fest 10/2 S:ta Scholastica, jungfru, († 547) 1/1 GUDS HELIGA MODER MARIAS 14/2 S:T KYRILLOS, MUNK († 869), och HÖGTID, högtid S:T METHODIOS, BISKOP († 885), EU2/1 S:t Basilios den store († 379) och S:t ROPAS SKYDDSPATRONER, fest Gregorios av Nazianzos († 390), biskopar 22/2 DEN HELIGE APOSTELN PETRUS och kyrkolärare BISKOPSSTOL, fest 26/2 Askonsdag (inl. på fastetiden) Bönebrevet från Berget nr 72, Hösten 2019, sidan 4