Unum 2015-4

U

NR 4 ÅR 2015 ÅRGÅNG 32

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: HOPP, TYSTNAD, BARMHÄRTIGHET

Ur Johannes Paulus IIs tal i Uppsala Domkyrka 1989

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

HOPP, TYSTNAD, BARMHÄRTIGHET

Ledare 3 Peder Bergqvist I stormens öga 4-6 Ann-Ida Fehn Tystnaden i en värld av tekniskt babbel: Thomas Merton och tystnadens profetiska uppdrag Paul M. Pearson ”Detta ord kom till Jeremia från Herren” Marie Erenius Bergqvist

8-15 16-18

Boklådetips 20 Marie Erenius Bergqvist och Kristina Andersson Barmhärtighetens år 22-26 Sr Veronica Ur Maria Faustina Kowalskas Dagbok

27

”Men om det är sant!” - Ulf och Birgitta i valet!

Kerstin Elworth

28-31

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

Välkommen Fader Tadeusz!

V

i vill med denna ledare i Unum hälsa den katolske prästen fader Tadeusz Bienasz välkommen till Berget och till vår gemenskap. Fader Tadeusz kommer från Polen, blev prästvigd i Sverige och har arbetat internationellt bland annat i Ryssland med uppbyggandet av det katolska prästseminariet, varit medarbetare i den katolska internationella radiokanalen Radio Maria, senaste åren har han verkat i Österrike. Nu har han återvänt till Sverige och Dalarna, närmare bestämt till Berget i Rättvik för att som utsänd av Biskop Anders Arborelius vara ett stöd för den ekumeniska kommuniteten på Berget och för att hjälpa till under den process som kommuniteten nu är inne i.

Fader Tadeusz bor på Berget och ansvarar för den dagliga katolska mässan samt för under visning och han hjälper samtidigt S:ta Katarina katolska församling och Birgittasystrarna i Falun.

Vi vill också uttrycka vår stora tacksamhet till alla vänner som stöttat oss under hösten med böner och uppmuntran. Framför allt är vi fyllda med glädje över alla svenskkyrkliga präster som

generöst och helt ideellt sett till att den svenskkyrkliga mässan kunnat fortsätta att f iras varje morgon i S:t Davids kapell. Vi har också fått långsiktigt stöd av många präster så att den svenskkyrkliga mässan är säkrad för det närmaste halvåret.

Vår vision är att kommuniteten inrymmer både en katolsk och en svenskkyrklig präst. Detta är en vision som fanns redan hos Bergets tidigare föreståndare, Per Mases. Nu ser vi hur denna vision håller på att förverkligas.

Gud har varit god mot oss och bevisat sin trofasta kärlek på det mångsidiga och kreativa sätt som endast kan utgå från den Allsmäktige Skaparen och Allhärskaren.

Unum 3

I stormens öga Ann-Ida Fehn, medarbetare på Berget.

Några artiklar och texter från olika tidningar som handlar om Berget de senaste månaderna!

K

ära vänner! Så kommer då ”uppföljaren” till förra Unum där vi på olika sätt försökte berätta om den väg som öppnats för Berget. Vilken höst! Som många av er kanske

läst någonstans så var avsikten att alla Bergets vänner skulle ha tid att i lugn och ro läsa om detta innan informationen gick ut till media.

Så blev det dock inte... Allt skedde mer eller mindre samtidigt och vi

Unum 4

hade några intensiva och turbulenta veckor här med många telefonsamtal, mejlväxlingar, enskilda samtal, journalister mitt i vardagens alla uppgifter med retreat- och kursgäster som vanligt på båda gårdarna. Jo, intensivt var det, och är det, allra mest för Peder då han är både föreståndare på Berget, ledare för kommuniteten och nybliven heltidsstudent på Newmaninstitutet i Uppsala (halvdistans - så han är bara borta ett par dagar i månaden).

MEN, TACK GODE GUD, daglig mässa och tideböner är det bästa som finns när det blåser upp till storm.

Rytm och riktning i tillvaron. Vi får be Gud om tro, hopp och kärlek när alla reaktionerna; glädjen och kritiken väller in.

och säga... ja, säga att vi älskar Er”. ”Det som bygger upp är kärleken” (1 Kor 8). Tack vänner!

OCH SÅ MÅNGA mejl med uppmuntrande ord, från kända och okända. Från människor från olika kyrkor och samfund. Tvärs emot vad som skrivs erfar vi hur enheten stärks. ”Vad det är gott och ljuvligt, att bröder är tillsammans” (Ps 133)!

TACK OCKSÅ FÖR FRÅGOR och undringar. Hur ska det gå till?

När ska det ske? Blir det annorlunda på Berget? Precis som Maria ställer sina frågor så får vi också göra det, i tillit till den Helige Ande - Han som uppfyller allt. Och i Bergets fortsatta kallelse vill vi vittna om att den väg vi går är enhetens väg.

Biskop Anders har, redan innan han formellt blivit ”vår” biskop, varit ett oerhört stöd. Redan nu erfar vi att vi i honom fått det vi bett om och längtat efter:

”GUD KOM TILL MIN räddning.

Herre, skynda till min hjälp!” Flera gånger om dagen, ja - ständigt kan denna bön bes i hjärtats djup. ”Herre, jag sätter mitt hopp till dig. Du min Gud, jag förtröstar på Dig”. ”KYRKAN ÄR APOSTOLISK: hon är byggd på hållfast grund: SÅ HAR MÅNGAS (inte minst ”Lammets tolv apostlar” (Upp era) förböner och stöd varit ovärderli- 21:14); hon kan inte förstöras; (Matt ga. För att nämna en av många glada 16:18) hon är oryggligt bunden vid överraskningar; Fader Mikael Lil- sanningen: Kristus styr henne gejeström och hustrun Iris (båda från nom Petrus och de andra apostlarna, den sebrisk ortodoxa kyrkan) kom närvarande i sina efterföljare, påven förbi en dag. ”Vi ser hur det blåser och biskoparna” (Katolska kyrkans omkring er och vi ville komma förbi katekes 869).

Unum 5

JA, I ALLT DETTA förnimmer vi att Guds Ande är Vägvisaren och Hjälparen. ”Han ska vägleda oss med hela sanningen”, kommuniteten, styrelsen, vänföreningen och alla våra gäster. Välkomna förresten, alla nya medlemmar i vänföreningen!

ler Sverige, så är de ortodoxa kyrkornas möte 2016 (Pan orthodox council) ett hoppets tecken, och ett böneämne! Må Gud ena alla östkyrkor, och slutligen både öst och väst, så att kyrkan återigen kan (som Johannes Paulus II sagt) andas med sina båda lungor.

HÄR PÅ BERGET ser vi nu fram emot vintern; med tid för bön, arbete, fördjupning och begrundan.

För vänskapliga samtal och tyst gemenskap omkring brasan. Förhoppningsvis med många av er.

(Visst har ni bläddrat i programmet för januari-juni?) Och med alla nya som ständigt hittar till Berget.

Aldrig upphör man att förundras över mångfalden av människor som hittar till denna plats.

ALLTSÅ, BÖNEN fortsätter, låt oss inte förtröttas: Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig ( Joh 17:21-23).

OCH NÄR VI IBLAND lyfter blicken, och ser bortom Berget el-

TV-bilder från Uppsala Domkyrka, när Johannes Paulus II talar om enheten.

Gudstjänsten sändes 9 juni 1989 och leddes av påven Johannes Paulus II och ärkebiskop Bertil Werkström i närvaro av bland andra kungaparet och samfundsledare i Sverige.

Unum 6

Tystnadssymposium 2015 - Thomas Merton, 100 år!

B

Från vänster Paul M. Pearson och Lars Adolfsson.

erget fick ett mycket fint och inspirerande besök under Tystnadssymposiet 2015. Det var Lars Adolfsson som hade ordnat så att Paul M. Pearson, direktor och arkivarie vid centret för Thomas Merton-forskningen vid Bellarmine University i Louisville Kentucky, USA, gästade Sverige och Berget under några dagar. Lars Adolfsson är kyrkoherde i Svenska kyrkan och ordförande i Thomas Merton sällskapet i Sverige. De har en hemsida där man kan få mer information och kontaktuppgifter: www.merton.se

UNDER ÅRETS Tystnadssymposium talade både Lars Adolfsson och Paul M. Pearson om Thomas Merton och hans relation till tystnaden. Vi kommer i detta och några kommande nummer av Unum att publicera en del av det som sades under dessa spännande dagar. Västerås nye biskop, Mikael Mogren, höll också ett mycket uppskattat föredrag om tystnaden utifrån några bibliska begrepp.

Vår tanke är att det varje höst ska hållas ett Tystnadssymposium på Berget.

Kom gärna med förslag på innehåll för nästa års Tystnadssymposium (peder@berget.se).

Unum 7

Tystnaden i en värld av tekniskt babbel: - Thomas Merton och tystnadens profetiska uppdrag Föredrag av Paul M. Pearson, direktor och arkivarie vid centret för Thomas Mertonforskningen vid Bellarmine University i Louisville Kentucky, USA. Översättning från engelska till svenska av Lars Adolfsson.

DEL 1 INLEDNING Med ett buddistiskt ordspråk framför mig som säger ”tala inte om du inte förhöjer tystnaden” står jag inför en formidabel utmaning i att tala om tystnaden denna förmiddag. Men ändå, i en värld som dränks av oljud, är tystnaden för majoriteten inte längre naturlig

för oss, om den alls infinner sig.

Vi lever i ett samhälle där där människor inte längre är vana med tystnad och där varje ögonblick är fylld med ljud, en värld där de sju dödsynderna till sin lista kan lägga till de sju dödliga bullren.

Men kanske är sju ett för lågt antal, telefoner, TV- apparater,

Unum 8

damsugare, bilalarm, gräsklippare, sirener och smällare och säkert har var och en av oss våra egna oljud att placera högre på den listan.

och protest. När en präst eller pastor säger ”låt oss be i en stunds tystnad” upplever många rastlöshet och upptas av tanken, ”när tar det slut?” ”när kan jag kolla min FÖR MÅNGA är det idag lika iPhone?” för inte så länge sedan naturligt att starta någon form var det telefoner som avbröt oss av media som det är att tända men nu för många människor är ljuset när vi kommer hem, från det tystnaden som är avbrottet ögonblicket när klockradion väcker från en annars ljudpräglad tillvaro. oss på morgonen till när vi stänger Tystnaden har blivit hotet och av TV-n eller kollar den sista tystnaden får också bära en negativ eposten på kvällen, så finns media känsla, jämför med ”tyst som i där som en ständig kompanjon. graven”.

Och mediabolagen fortsätter att finna nya vägar för att öka vår redan SOM EN MOTVIKT till detta höga konsumtion av media, vi dras skriver Thomas Merton: in en slags hyperkommunikation, För att språket ska ha en mening måste mobila enheter fyller vår tid när det finnas intervaller med tystnad vi rör på oss och finns med när så att ord skiljs från ord och uttryck vi söker ledighet. Multitasking från uttryck. Den som retirerar in i ger oss möjlighet att använda tystnaden måste inte nödvändigtvis flera medier samtidigt, vi surfar hata språket, kanske är det av kärlek medan vi ser på TV eller pratar i och respekt som tystnaden gör sig telefon. Trots denna mångfald av påmind. Guds nåd uppfattas inte kommunikationsmedel blir vi i med dess ord om det inte blir hörda, en allt högre grad främlingar för både innan och efter orden sägs, i varandra. tystnad (Thomas Merton Disputed Questions p.195 min översättning).

MOT DETTA snöskred, denna tsunami, är det inte längre punkare VI PÅMINNS av en beskrivning eller hippies som är kulturbrytare av den judiska Torah som en ”en utan plötsligt inser vi att det är svart eld på en vit eld”, de tryckta tystnaden, i sig själv, som går orden och dess mellanrum, båda mot strömmen. Den stör i sådan äger sin egen kraft, så är det med hög grad att när den tvingas på tystnaden och språket. människor så skapar den missnöje Unum 9

I SIN ”Message to Poets” (en hälsning till en grupp sydamerikanska poeter 1964) beskriver han likheten mellan poeten och munken. Båda har till uppgift att vara tystnadens tjänare han skriver ”(de) pekar bortom alla objekt mot tystnaden där ingenting kan sägas”. Ur denna tystnad, menar Merton, hämtar både munken och poeten sitt motstånd med oskuld, kärlek och solidaritet.

Jag påminns här av vad Albert Camus skrev i sin anteckningsbok ”Med all min tystnad ska jag protestera ända till slutet” (Albert Camus, Notebooks 1935-1942.

New York: Alfred a Knopf, 1963: s 64). Eller som orden från Robert Bolts pjäs A Man for All Seasons när Oliver Cromwell beskriver hur Thomas Moores tystnad ”vrålande drar fram genom Europa” (Robert Bolt, A Man For All Seasons. London: Bloomsbury, 1960: s 61 andra akten) - en tystnad som, Merton berättar för Czeslaw Milosz, bär med sig ”seger” (Striving Towards Being: The Letters of Thomas Merton and Czeslaw Milosz red.

Robert Faggen (New York: Farrar, Straus, Giroux, 1997: s 19).

över i det som har kommit att bli några av de klassiska texterna om kristen spiritualitet under 1900-talet, No Man is an Island, Thoughts in Solitude och New Seeds of Contemplation, men gradvis, när klostrets tystnad omslöt Thomas Merton förändrades han.

FÖR MÅNGA trogna Thomas Merton läsare innebar denna förändring under 1960-talet en traumatisk och utmanande tid. Den stilla rösten från klostret verkade försvunnit in i Gethsemanis skogar och en ny Merton trädde fram som var störande och skavde många läsares känslor. Några läsarreaktioner noterade merton i ett brev 1968 ”Konservativa Katoliker i Louisville bränner mina böcker eftersom jag är mot Vietnamkriget, det hela är bara larvigt” (Ibid s 175) och i ett brev som Mertons förläggare Robert Giroux fick ta emot, där det stod att han skulle be ”den pratande Trappisten, som avlagt ett löfte om tystnad, att hålla tyst.”

MEN I TYSTNADEN hade han upptäckt sin profetiska röst. I Seeds of Destruction skriver han: EFTER SIN FLYKT från världen När talet riskerar att försvinna till klostret i december 1941 ser vi eller perverteras, i gapet på ett hur Mertons eget omfamnande av förskräckande odjur, då är det kanske tystnaden och ensamheten flödar tid för en munk att ta till ordet (Lars Adolfssons översättning).

Unum 10

EFTER ATT HA VALT tystnaden (i sitt föredrag använder Paul sig av en ordlek, han skriver ”Having choosen an Elected Silence- tha apposite title Evelyn Waugh gave to the British edition of The Seven Storey Mountain – Merton´s voice… Jag har i min översättning uteslutit denna svåröversatta ordlek och parar samman direkt med Mertons röst) kom Mertons röst, likt Thomas Moores, att höras i maktens korridorer, både i statens och kyrkans, vilket också medförde att han en kort period tvingades till tystnad av kyrkans hierarki.

MED TANKE PÅ den tid som vi har oss angiven idag vill jag nu lyfta fram Thomas Mertons egen erfarenhet av tystnad och lyfta fram några av hans nyckelbegrepp innan vi går vidare för att knyta an till den dialektik (jmf. John F Teahan ”The Place of Silence in Thomas Mertons Life and Thought” Journal of Religion 61.4, oktober 1981: s. 370) som uppstår- en utveckling hämtad från tystnaden av Thomas Mertons profetiska röst. Jag ger sedan en sammanfattning av mina reflektioner och föreslår vad Thomas Merton kan lära oss av värdet av tystnad på 2000-talet.

THOMAS MERTONS ERFARENHET AV TYSTNAD En broder gick till Abba Moses i Skete och bad om ett ord. Han svarade: Gå och bli kvar i din cell och den kommer att lära dig allt (ur Thomas Merton Wisdom of the Desert p. 30, Lars Adolfssons översättning).

THOMAS MERTON kände en tidig dragning till både tystnad och ensamhet i ett bevarat manuskript från hans premonastiska tid (The Straits of Dover) skriver han kortfattat om sin önskan efter ensamhet. Han beskriver hur han ofta under sin tid i Oakham, den engelska skola han bodde på och gick i som tonåring, strövade upp till Brooke Hill och ”gick eller satt där i timmar, utan att vänta på någonting och utan att leta efter något eller ens förvänta mig att något skulle hända, utan helt enkelt bara titta ut över dalen och se hur ljuset förändrades över kullarna och se hur himlen skiftade” han noterad ” jag hade nog rykte om mig att vara en särling” (Thomas Merton Straits of Dover opublicerat manuskript från 1939, förvaras vid Thomas Merton Center I Bellarmine University Louisville Kentucky USA. S 15-16. Den sista meningens ord är överstrukna men fullt läsbara).

Unum 11

I SIN självbiografi The Seven Storey Mountain avslöjas tydligt hans längtan och kärlek efter tystnad. Han skriver om sin första upplevelse där vid en retreat i stilla veckan i april 1941 om mötet med tystnaden i sitt rum i gästhuset: Jag kände nattens djupa stilla heliga frid omsluta mig, som kärlek.

Vilken famn, vilken stillhet! Jag hade trätt in i ensamheten, vilken var som en ointaglig fästning. Och den stillhet, som omslöt mig, talade högre och tydligare till mig än någon annan röst…(nu) fattade jag på allvar vems hus det var (i det engelska originalet finns raden, o Himmelens Drottning! med som avslutning, men Paul i sitt föredrag har avslutat citatet innan dess. Sv. översättning ur Kallad till Tystnad s 267, Sven Heilo).

HAN TILLÄGGER efter ett besök i klosterkyrkan att tystnaden där var ”tio gånger starkare” (Seven Storey Mountain, s 321) än i gästhuset. Hans beslut att inträde i klostret grundar sig också på ett möte med tystnaden, när han i bön ber om vägledning i en grotta som finns på det universitet, S:t Bonaventure, där han undervisar hör han i tystnaden klockorna från Gethsemani kalla honom hem (S:t Bonaventure ligger i nordvästra delen av delstaten New york och

Gethsemani är ju i Kentucky så det var inte frågan om att han hörde på fysiskt avstånd).

NÄR HANS SENARE inträder i klostret beskriver han ett tillfälle när han har mystisk erfarenhet där tystnaden hade avgörande betydelse. Passagen ströks ur The Seven Storey Mountain men publicerades senare som en artikel i The Catholic World 1949 med titeln ”First Christmas at Gethsemani”: Om jag ändå kunde upphöra med mina egna inre oljud- om jag ändå vore nöjd med att tysta min egen röst och min egen natur så att jag kunde höra den andra rösten och lära mig något om min natur som jag aldrig kan lära mig av mig själv. I började förstå paradoxen att Gud, som är oändligt över mig också är i mig.

Tomheten som öppnade sig i mig, genom adventstidens förberedelser i min egen tystnad och mörker, blev fylld.

Plötsligt befann jag mig i en ny värld.

Jag verkade vara samma person och jag var samma person, jag vara fortfarande mig själv och mer mig själv än någonsin tidigare och ändå var jag inget. Det var som om golvet öppnat sig under min själs fötter och jag var fri att gå och komma i oändligheten (Thomas Merton ”First Christmas at Gethsemani”, The Catholic World 170, 1949, s 169-170).

Unum 12

I BOKEN Jonastecknet som kom efter hans självbiografi kan vi följa hur han avlägger sina löften som munk, hans prästvigning, hans kamp med sin kallelse som författare och hans ökande längtan efter mer ensamhet och tystnad än vad som det inrutade livet i Gethsemani kunde erbjuda, boken slutar med hans utnämning till mästare åt scholastikerna och hans upptagning som Amerikansk medborgare. Det sistnämnda, på ytan upplevd, i stark kontrast till den tystnad och ensamhet han önskade.

ALLT OFTARE kom han att distraheras av ljudet i klostret.

Ibland var det snarkande munkar i sovsalen eller senare, grodorna vid eremitaget som störde med sitt kväkande. Och ljudet av dörrar som slog, arbetsmaskiner, bulldozers och vrål ”likt en tjur” i koret (Thomas Merton Pre-Benedict Monasticism: Initiation into the Monastic tradition 2 red. Patrick F. O´Connell, Kalamazoo, MI, Cistercian Publications, 2006, s 189). I en dagboksanteckning skriver han om den trappistiska tystnaden ” vi använder teckenspråk men dränker allt i oljudet av våra maskiner. Man skulle tro att det verkliga skälet till vårt teckenspråk är att det inte alltid är så lätt att bli hörd” (Thom-

as Merton Turning Toward the World: The Pivotal Years red. Victor A Kramer, San Francisco: Harper Collins, 1996, s 171).

GENOM BOKEN Jonastecknet följer vi hur Merton dras alltmer in i tystnaden och ensamheten och samtidigt ökar hans känsla för världen och de som bor utanför klostret. Han beskriver det som ”mysteriet att hjärtat är mitt eremitage och ända vägen till att nå öknen är genom att bära din börda och överlämna min egen åt dig”.

Han hade upplevt sitt skrivande och klostret som sitt Nineveh från vilken han hade önskat fly till ett Tharsis,som var liktydigt med större tystnad i hans liv. Men likt Jona hade Merton behövt återvända till Nineve och se att Guds nåd inte enbart var till för honom. Samma nåd som hade lett honom från helvetet, genom sjustegsberget i skärselden till paradiset, behövde nu delas med andra genom hans författarskap och i arbetet med studenterna i klostret.

GENOM DEN monastiska tystnaden, ensamheten och kontemplationen lärde hans sig det han senare gav uttryck för i en av sina föreläsningar till studenterna: Om jag älskar Gud måste det vara med hjärtat. Men om det är med

Unum 13

hjärtat jag älskar Gud så måste jag ha ett hjärta och ha det kvar så att det går att ge. En av vår tids svårigheter är att ta över äganderätten över vårt eget hjärta så att vi har det att ge. Vi har inte längre något hjärta att ge. Vi har berövats dem och första steget i vårt andliga liv är att få tillbaka vad vi berövats så att vi kan ge och därmed bli oss själva (hämtat från Merton Lecture #164.1. Inspelning 1966, arkivet vid Thomas Merton Center i Louisville).

UNDER 1960-talet blev han allt mer involverad i tidens frågor, fredsrörelsen, rasfrågan, totalitarismen, materialismen, den tekniska utvecklingen m.m. men också allt mer benägen att dra sig undan och söka ensamheten.

I augusti 1965 beviljades han möjligheten att bli eremit på heltid inom klosterområdet. Inspiration kom från ökenfäderna och ökenmödrarna och i inledningen till boken The Wisdom of the Desert skriver han: De visste att de var chanslösa att göra något gott så länge de planlöst for runt i spillrorna av vraket men väl på fast mark förändrardes allt. Då fick de inte endast kraften att handla utan kände också plikten att dra upp världen till samma trygghet efter dem (Thomas Merton Wisdom of the Desert s 23).

DET EREMITISKA LIVET strävar inte mot själviskhet. Den sista meningen är värd att betona, plikten att dra världen till trygghet.

Detta får honom att skriva till Allan Forbes om sin hållning till tystnaden och tillägger ”Jag kan göra mer för freden här i tystnaden än vad jag kan göra genom att sticka upp mitt huvud ovanför marken” (Witness to Freedom: The Letters of Thomas Merton in a Time of Crisis red. William H. Shannon, New York: Farrar, Straus, Giroux, 1994: s 48).

EFFEKTEN AV tystnaden och ensamheten i eremitaget, i Gethsemanis skogar blir tydligt i flertalet källor från den här tiden och det börjar i en beskrivning från en av de allra första kvällarna som han har tillåtelse att vara där: Tända ljus i dunklet. Detta är min viloplats för evigt. Känslan av resans slut, av en vandrings slut. Första gången i mitt liv som jag känner att jag verkligen har kommit hem och att väntandet och sökandet är över.

En solstråle genom fönstret. Vinden i träden. Elden i den öppna spisen.

Tystnaden över hela dalen (Turning Toward the World: The Pivotal Years s 79-80).

Unum 14

HUR HAN påverkades av denna tystnad blir tydligt i den del av boken Conjectures of a Guilty Bystander som har namnet ”Night Spirit and the Dawn Breath” där han kontrasterar naturens helande verkan ”i den gryningstimme när världen är tyst” mot de sociala kriserna han ser i sin omgivning.

Några av hans essäer är hämtade från denna erfarnhet särskilt värda att nämnas är både Day of a Stranger och ”Rain and the Rhinoceros”.

BETYDELSEN AV tystnaden är tydlig ända fram till slutet av hans liv. Den sista tiden fram till hans död 1968 är han i Asien på en resa där han upplever vikten av tystnaden och platsen. Under några få dagar vid Mim Tea Estate, inom synhåll från Himalaya, skriver han i sin dagbok om den välbehövliga tystnaden: ”Jag uppskattar tystnaden mer än vad jag kan säga. Stillheten med tid för läsning, studier meditation och att inte behöva prata med någon är livsnödvändig” (The Asian Journal of Thomas Merton. New York: New Directions, 1973: s 158) och vid Mahabalipuram och Polonnaruwa, båda platser där Merton hade viktiga mystiska erfarenheter, skriver han om den förstnämnda att tystnaden som han fann där ” är en känsla av tystnad och rum” och vid

den senare ”de speciella ansiktenas tystnad”. Bara några få dagar efter dessa noteringar i dagboken slutar hans jordiska pilgrimsfärd. Hans inträde i evigheten sammanföll på dagen 27 år efter hans inträde i Gethsemani.

I nästa nummer av Unum tar vi del av fortsättningen av Paul M. Pearsons intressanta föredrag om Thomas Merton och tystnaden.

Unum 15

”Detta ord kom till Jeremia från Herren” Marie Erenius Bergqvist, lärare och medarbetare på Berget.

A

tt ta emot Herrens ord kan upplevas som en svårfångad och rent av ålderdomlig formulering. Ändå är den en ofta använd beskrivning av Guds tilltal, särskilt i Gamla Testamentet, alltså måste denna formulering innebära en beskrivning av hur vi nås av Guds ord. En beskrivning av den där punkten i tillvaron då

allt smälter samman till en enda väsentlighet som vi inte kan vägra att lyssna till. Och när vi lyssnar får vi höra ett klart och tydligt budskap: ”Gå ner till krukmakarens hus.”

NÄR HERRENS ORD kommer till oss innebär det alltid något konkret, oftast något mer konkret än vi riktigt tycker är

Unum 16

lämpligt. Varför gå till krukmakaren? Där har alla i staden varit många gånger, även jag. Det tar tid och övning att lära sig ta emot Herrens ord, men också när vi är vana och vet att det är Herren som talar, blir vi fundersamma över vad Herren väljer att säga oss, att Herren ber oss göra så enkla och triviala saker. Nåja, vi har lärt oss att lyssna och vi öppnar oss för Guds ord i vårt inre, låter Herrens ord ta sin boning i våra kroppar och handlar därefter. Vi litar på Herren när han säger: ”Där ska jag låta dig höra mina ord”

”DÅ GICK JAG NER TILL krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan” Så följer vi ordet som kommit till oss och då, mitt i det triviala, mitt i det vardagliga öppnas också våra ögon. Hur många gånger har vi inte gått förbi krukmarken och både hört och sett drejskivan, men nu ser vi den med nya ögon, dess rörelse och funktion talar högljutt till oss. När vi lyder Herrens ord glömmer vi oss själva och kan se spåren av Gud i vår närmaste omgivning, som om de vore helt uppenbara och självklara. Det som tidigare bara funnits i bakgrunden är nu en HOPPET SÄGS VARA länkat viktig aktivitet, en medskapande till människans minne och när energi, som har något viktigt att vi tar emot Herrens ord minns säga. vi alla de gånger under livet då Herren talat. Vi minns Guds led- ”IBLAND MISSLYCKADES ning och försyn, vilket förstärker lerkärlet som krukmakaren forförmågan att ta emot Herrens ord made med sina händer” Nu har och handla därefter. Men Her- Herrens ord tagit sin boning i oss, rens ord är vardagens tilltal. Det vi ifrågasätter inte mer utan lyär oglamoröst, till synes trivialt ssnar och iakttar. Medan vi vilar och ibland är det svårt att förstå i Herrens vilja börjar vi se mönhur något gott ska kunna komma ster och förstå sammanhang. Det ur att vi följer Herrens ord. Ändå triviala vidgas till något oändgör vi det, för vi minns hur Her- ligt, ett mönster som går igen på ren tidigare talat och vi hoppas många olika sätt. Det växer fram att Herren än en gång ska få tala, hos oss en visshet om att ingentinte bara till oss utan genom oss ing i livet är simpelt eller obetydså att f ler kan höra. ligt och att allt hör samman med skaparen.

Unum 17

”DÅ GJORDE HAN OM det till ett nytt kärl, så som han ville ha det” Till och med lösningen på problemet eller misslyckandet får rum i det triviala och vardagliga. Det är bara att forma om, börja om från början. Det svåra blir enkelt, det smärtsamma blir efterlängtat och sanningen om det som har kosmiska dimensioner syns i det minsta och mest självklara.

”SOM LERAN I krukmakarens händer, så är ni i mina händer” Herrens ord kom till oss mitt i vardagen och på samma sätt är Herrens ord ett vardagligt, nyktert konstaterande, men nu tycker vi inte att det är underligt längre. Allt är självklart och vilar i Herrens hand. Lyhördheten för Herrens ord öppnar våra sinnen och mitt i vardagens trivialiteter tar vi emot hopp och förtröstan.

Herrens ord har visat oss en en”HERRENS ORD KOM till kel sanning som visar Guds makt mig” Än en gång talar Herren, och närvaro i tillvarons alla dinu utan att behöva bryta igen- mensioner. Vi minns, hoppas och om motstånd och dövhet. Vi har gläds. stannat upp, tagit emot och är redo för en fördjupning av Herrens ord. Det vi trodde var för gigantiskt för att greppa har visat sig i det lilla och obetydliga. I vår egen litenhet står vi där med Herrens ord ljudande i hela vår varelse. ”Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren” Så förankras ordet ännu djupare, INSAMLING 2015! ännu mer konkret och uttalat. Just nu pågår en stor renovering av S:t Krukmakarens hantverksskick- Davidsgårdens duschar och toaletter. lighet är en förlängning av Gud Vi behöver förbättra ventilationen och själv, Herrens ord bor inte bara utöka antalet duschar på de båda i mig utan i hela skapelsen. Det våningsplanen. som sker i vardagen inför våra Därför pågår nu en insamling av medel för att kunna genomföra denna viktiga ögon gör Herren oavbrutet med satsning! hela skapelsen.

Gåvor tas tacksamt emot på bankgiro: 574-3323

Unum 18

kökshjälp!

Nu är vi verkligen i stort behov av hjälp i våra kök.

- Tycker du om att laga mat, leva i gemenskap?

- Kan du laga mat några gånger i veckan?

- Någon vecka, helg?

- Vill du vara volontär, pröva kommunitetsliv?

Kontakta Ingrid: ingrid@berget.se

BANGLADESH resa, kurs, retreat HT 2016!

8-17 december 2016 ordnar Berget ett besök hos broder Johannes i Bangladesh.

Vi bokar resa och bor tillsammans med bröderna i Mymensingh och tar del av deras liv och erfarenheter under några dagar. Mer information på hemsidan!

Broder Johannes vid en av byskolorna i Mymensingh.

Unum 19

För anmälan: info@berget.se

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Den stora upptäckten Catholica, 2015 Ulf och Birgitta Ekman

Kristus är mitt ibland oss: brev från en biktfader i Valamo kloster. Fader Johannes, Artos, 2015

Detta är skildringen av paret Ekmans väg till Katolska kyrkan.

De hjälps åt att i tur och ordning belysa allt som fört dem vidare på denna väg, i en ton som är lika charmerande som Ulf och Birgitta själva.

Fader Johannes, prästmunk på Valamo kloster, hade biktbarn i hela världen. I boken ”Kristus är mitt ibland oss” får vi ta del av själavårdande brev skrivna mellan 1939 och 1956. Breven är fyllda av tröst och uppmuntran. Ofta återkomSamtidigt, mitt i alla internationella mer fader Johanns till hur mycket kontakter, utlandsvistelser Guds barmhärtighet överträffar och intensiva arbetsperioder, våra synder och vår svaghet: framträder något djupt mystikt ”Fäst ingen uppmärksamhet vid och svårfångat. De möter båda andras svagheter utan granska dina Sanningen och bejakar den inre egna svagheter istället; du finner maningen att ta emot Sanningen. säkert mängder av dem hos dig Dessutom visar det sig att alla själv. Begären som du skriver om dessa internationella kontakter förmår vi inte övervinna med våra är del av det mystika skeendet egna krafter utan Guds hjälp. Vi som leder in i Katolska kyrkan. måste sträva efter att utrota dem De kaleidoskopiska sammanhang ur oss själva, men att helt och hålsom beskrivs i boken roterar runt let kunna övervinna dem beror på ett djupt liggande nav, den Helige Guds nåd. Du är fortfarande ung, Andes maning. lita inte på dig själv, var ödmjuk Boken är dessutom försedd med ända tills du vilar i graven, i din ålett inspirerande förord, skrivet av der stapplar man lätt.”

Biskop Anders Arborelius

Unum 20

NU FINNS MÖJLIGHET FÖR FLER ATT VARA MED I KOMMUNITETEN! För personer som bor runt om i Sverige och världen och vill vara en del av Bergets kommunitet finns nu möjligheten att vara associerad till kommuniteten!

Man kontaktar då kommunitetens ledare som ger mer information om detta. När man blir associerad avlägger man ettåriga löften och lovar att följa en personlig levnadsregel.

Bland annat ingår det att man ber tideböner tillsammans med oss, att man kommer några gånger per år till Berget för att hjälpa till.

Kontaktuppgifter: Peder Bergqvist peder@berget.se

www.berget.se

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA

Vi har böcker, skivor och ikoner vill spegla vår ekumeniska inriktning. Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.0016.00 (onsdag till 15.00) Kontakt: bokladan@berget.se Unum 21

Barmhärtighetens år Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

Ur Maria Faustina Kowalskas Dagbok (se mer s. 27): När jag gick till tillbedjan hörde jag dessa ord. Min älskade dotter, skriv ner dessa ord... Berätta för världen om min barmhärtighet och kärlek.

Barmhärtighetens flammor bränner mig, jag vill sprida dem till människornas själar. Som det smärtar mig när de inte vill ta emot dem!

P

åven Franciskus har utlyst ett Barmhärtighetens jubelår. Det kommer att inledas i Rom den 8 december i år och avslutas den 20:e november 2016, på Kristus Konungens högtid. Datumen är väl genomtänkta.

Avlelsens högtid: ”detta liturgiska firande visar hur Gud handlar från historiens första början. När Adam och Eva hade syndat ville Han inte att mänskligheten skulle förbli ensam, utlämnad åt det onda. Redan då var Maria tänkt och utvald till att stå helig och fläckfri i kärlek (Ef 1:4) och bli frälsarens moder. På FRANCISKUS SKRIVER om syndens allvar svarar Gud med förden 8 december, den Obefläckade låtelsens fullhet. Barmhärtigheten Unum 22

kommer alltid att vara större än utan like i sin historia, härskar över synden. Ingen kan sätta gräns för jorden som hon har lagt under sig” Guds kärlek som alltid förlåter.” (se 1 Mos 1:28).

DEN 3:E I ADVENT i år, kommer Påven att öppna en barmhärtighetens port i Lateran basilikan i Rom. Han vill att detta jubileum ska firas i hela världen och uppmanar alla biskoparna att öppna barmhärtighetens portar i sina domkyrkor eller i andra kyrkor överallt i världen.

VARFÖR ETT BARMHÄRTIGHETENS ÅR? När vi ser på kyrkans historia, kan vi konstatera att varje epok har konfronterats med olika svårigheter och utmaningar. Kyrkans herdar (Påven och biskoparna), koncilierna, helgonen, teologerna och det kristna folket har, var och en efter sin egen karisma, bidragit till att hitta svar på dessa frågor och leda kyrkan vidare.

I VÅR TID, skrev den helige påven Johannes Paulus II i sitt rundbrev Dives in misericordia: ”den moderna mentaliteten tycks göra uppror mot den barmhärtige Guden. Den vill till och med utrota ur människas liv och hjärta själva begreppet barmhärtighet. Ordet självt tycks besvära människan som tack vare ett tekniskt framsteg

JUST TILL DENNA VÄRLD, som har vänt sig bort från Gud och blivit instängd i sin kunskap och högmodiga pretention att skapa ett perfekt samhälle och en människa utan defekt, förkunnar Franciskus Guds barmhärtighet och erbjuder henne att gå genom barmhärtighetens port!

BARMHÄRTIGHET ÄR en egenskap hos Gud, som moderna teologer inte har reflekterat så mycket över. Helgonen har gjort det. Oftast är de ju förre sin tid.

De förnimmer sin samtids tysta rop och Andens ledning. Bland andra har Teresa av Lisieux, och Faustina Kowalska utforskat barmhärtighetens mysterium i en tid då man oftare talade mer om Guds stora majestät och rättvisa. De senaste påvarna har också tagit upp detta ämne: den helige Johannes XXIII, den helige Johannes Paulus II, Benedikt XVI. Franciskus leder Kyrkan vidare. ”JESUS KRISTUS är Faderns barmhärtiga ansikte, skriver Påven.

Här ligger hela den kristna trons hemlighet. Barmhärtigheten har blivit levande och synlig och den når sin höjdpunkt i Jesus Kristus”.

Unum 23

Barmhärtighet är inte ett abstrakt begrep, utan Någon. Vi betraktar den i Jesu Kristi ansikte. Jesus har kommit för att uppenbara för oss den gudomliga kärleken i dess fullhet. ”Gud är kärlek” (1 Joh 4: 8, 16). Med blicken fäst vid Jesus (Heb 12:2) kan vi ta emot den Heliga Treenighetens kärlek.

När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem (Matt 9:36).

Jesu jordiska liv är en uppenbarelse av den treenige Gudens kärlek.

Jesus uppenbarar Gud som en Fader vars hjärta är fyllt av barmhärtighet för människan, som vänder sig bort från honom och som blir sårad och förstörd av synden. Gud väntar på människans återkomst och vill genom sin förlåtelse återge henne den värdighet hon har förlorat genom sin syd.

BARMHÄRTIGHETEN MÅSTE KÄNNETECKNA HELA KYRKANS LIV Guds barn som har tagit emot Faderns förlåtelse måste i sin tur förlåta. Vi måste själva bli barmhärtiga, precis som vår fader är barmhärtig, Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet (Matt 5:7). Kyrkan har fått i uppdrag att förkunna Guds barmhärtighet.

Hon, som är Kristi brud, måste handla på samma sätt som sin

brudgum och gå alla människor till mötes utan att exkludera någon.

Hon måste hjälpa alla att återvända till Fadern.

BAR MH ÄRTIGHETEN uttrycks konkret i ömhet, medlidande, förlåtelse och omsorg om alla sårade, alla syndare, de som är långt borta och de som är nära. Barmhärtighet utesluter inte rättvisa. ”Rättvisan är bara ett första steg, nödvändigt och oumbärligt” skriver påve Franciskus, ”men kyrkan måste nå längre fram, hennes mål är högre.”

Kyrkans sanning är Kristi kärlek.

Hon tjänar och förmedlar denna kärlek genom att offra sig själv och genom att förlåta.

ATT GÅ GENOM BARMHÄRTIGHETENS PORT Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig (Luk 6:36).

Vi måste omvända våra hjärtan och betrakta Guds barmhärtighet så att det blir som vår Faders.

Barmhärtighet måste bli de kristnas ”livsstil”, skriver Påven!

Detta är vårt mål och vi når det inte med en gång, vårt liv är som en pilgrimsfärd. För att nå barmhärtighetens port måste vi gå genom flera etapper som kräver engagemang och uppoffringar.

Unum 24

Påven nämner flera etapper: 37- Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända (Luk 6:37).

38- Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er (Luk 6:38). ”Inte döma, inte förklara skyldig”, skriver Franciskus, ”betyder på ett konkret sätt, att kunna ta emot det som är positivt hos varje person.

Hon ska inte behöva känna sig dömd av oss, som aldrig kan känna till hela hennes situation, vi måste avstå från vår pretention att veta allt.”

BARMHÄRTIGA SOM vår Fader! För att vara det måste vi be om hans hjälp. Gud, befria mig! Herre, skynda till min hjälp!

(Ps 70:2). När vi tar emot Guds barmhärtighet, blir vi barmhärtiga och i stånd att höra våra systrars och bröders rop, speciellt de som finns i ”periferin”. Vi måste bryta likgiltighetens barriär.

PÅVEN BER HELA det kristna folket att reflektera över ”de kroppsliga och de andliga” barmhärtighetens verk. Jesus själv undervisar oss om det. Det handlar om att ge de hungriga att äta, de

törstiga att dricka. Klä de som är nackna, ta emot främlingarna, besöka fångarna, begrava de döda. Men också att hjälpa dem till tro som tvivlar, undervisa, trösta och vara tålmodiga och milda som vår Fader… och som Fadern i liknelsen, gå till den som förblir utanför, som är ur stånd att glädja sig med den som kommit tillbaka, utan förståelse för Faderns barmhärtighet.

UNDER DETTA ÅR ska Påven sända ”Barmhärtighetens missionärer” till hela världen.

Deras uppgift blir att förkunna Guds barmhärtighet och att i biktens sakrament avlösa syndare. ”De ska vara ett tecken på kyrkans moderliga omsorg om hela Guds folk och hjälpa alla människor att upptäcka rikedomen i detta stora mysterium, som är så viktigt för vår tro… de blir ett levande tecken på hur Fadern tar emot dem som längtar efter hans förlåtelse. De är barmhärtighetens missionärer därför att tack vare dem kan ett djupt mänskligt möte äga rum, vilket blir början till befrielsen; detta möte är också ansvarsfyllt då det gäller att undanröja alla hinder som står i vägen för att återta det nya liv som började i dopet.”

Unum 25

PÅVEN KALLAR ALLA dem, som genom sitt levnadssätt och grova synder har avlägsnat sig från kyrkan: de som tillhör kriminella och maffiösa organisationer utövar korruption, som utnyttjar de fattiga på olika sätt…

TILL VAR OCH EN säger han: ”Nu är den behagliga tiden, nu är frälsningens dag… ändra ditt liv ”.

Franciskus uppmanar biktfäderna att vara fyllda av den gudomliga kärleken och att ta emot syndarna med öppna armar, som Fadern själv.

Han ger dem fullmakt att förlåta alla som ångrar och bekänner sina synder.

AVLAT – FADERNS INDULGENTIA I slutet av sin bulla skriver påven: ”Jubiléet leder till en reflexion över avlat. Vi är medvetna om att vi är kallade till fullkomligheten (Matt 5:48), men vi känner starkt syndens tyngd. Vi erfar nådens makt som förvandlar oss, men samtidigt är vi medvetna om syndens tyngd som binder oss. Trots förlåtelsen förblir vårt liv präglat av motsägelser som är syndens konsekvenser. När vi tar emot biktens sakrament är våra synder verkligt förlåtna, men någonting av syndens negativa påverkan förblir i vårt sätt att handla och tänka. Guds

barmhärtighet är starkare än detta, den blir Faderns ”indulgentia” (givmildhet) som genom kyrkan, Kristi brud, går syndaren till mötes och befriar honom från alla syndens konsekvenser och ger honom möjlighet att handla kärleksfullt och att växa i kärleken hellre än att återfalla i synden”.

I DE HELIGAS GEMENSKAP kan vi ta emot de rikedomar som helgonen vunnit åt oss, ”kyrkans skatt”. Deras helighet kommer vår svaghet till mötes. ”Moderkyrkan kan, tack vare helgonens liv och bön, hjälpa de enes svaghet tack vare de andras helighet”.

Barmhärtigheten förenar oss med Judarna och Muslimerna som också betraktar Gud och åkallar honom som den barmhärtige.

TILL SIST UPPMANAR påven alla troende att vända sig till Herrens moder: Må Maria, barmhärtighetens moder, vägleda oss under detta år, hon som sjunger: Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte (Luk 1:50 övers. 1917) ”Kyrkans första mission är att för alla visa Guds barmhärtighet och hjälpa alla att träda in i detta stora mysterium genom att betrakta Jesu Kristi ansikte”.

Unum 26

Maria Faustina Kowalska föddes den 25 augusti 1905 i Głogowiec i närheten av Łódź, Polen, död 5 oktober 1938 i Kraków, Polen, Maria Faustina var en polsk nunna och mystiker.

Ur hennes Dagbok: När jag gick till tillbedjan hörde jag dessa ord.

Min älskade dotter, skriv ner dessa ord... Min dotter, gör allt som står i din makt för att sprida tillgivenhet till min barmhärtighet. Jag kommer att kompensera för det du saknar. Säg åt den lidande mänskligheten att krypa ihop nära mitt barmhärtiga Hjärta, och jag skall fylla den med frid.

Berätta för alla, min dotter, att jag är själva Kärleken och Barmhärtigheten. När en själ i tillit närmar sig mig, fyller jag den med ett sådant överflöd av nådegåvor att den inte kan rymma dem inom sig själv, men strålar dem ut till andra själar.

De själar som sprider hedrandet av min barmhärtighet skyddar jag genom hela deras liv som en öm mor sitt barn. I deras dödsstund kommer jag inte att vara deras Domare, utan den barmhärtige Frälsaren. I denna sista stund har själen ingenting att försvara sig med förutom min barmhärtighet. Lycklig är den själ som under sin livstid sänkte sig själv ner i barmhärtighetens källa, för rättvisan kommer inte att kunna hålla fast den.

Faustina fick se Jesus och hur barmhärtigheten strömmade ut från hans heliga hjärta: ”Jesus, jag förtröstar på Dig”.

Skriv detta: Allt som existerar är inneslutet i min barmhärtighets inälvor, mer än ett barn i sin mors moderliv. Hur smärtsamt sårar det mig inte att man misstror min godhet! Misstrons synder är det som sårar mig mest smärtsamt av allt.

Unum 27

”Men om det är sant!”

- Ulf och Birgitta i valet

Kerstin Elworth, journalist under tjugo år på Svenska Kyrkans Tidning, numera stundom frilans på Katolskt magasin.

Ulf och Birgitta Ekman bor i Storvreta utanför Uppsala i ett hus som de ärvt av Birgittas föräldrar. Här trivs de bra och umgås med de fyra sönerna och gamla och nya vänner.

I

nför påven Johannes Paulus II besök i Sverige 1989 organiserade pastor Ulf Ekman ett bönemöte i Gamla Uppsala. Han bad om Guds beskydd mot Sveriges återkatolicering. När Birgitta Ek-

man studerade heliga Birgitta stötte hon sig på helgonets umgänge med Maria. Nu är de båda upptagna i den katolska kyrkan och hängivna både Guds moder och den helige Johannes Paulus verk.

Unum 28

HÄR KAN MAN tala om omvändelse, i ordets bokstavliga betydelse! Det var i mars 2014 som Ulf och Birgitta Ekmans konversion till Katolska kyrkan slog ner som en bomb i kyrkvärlden. Nu skildrar de i en ny bok sina trevande steg fram till full förvissning under den femtonåriga vandringen från frikyrkan Livets Ord till den katolska kyrkan.

bokens förord vikten av att att föra dialog när man gör nya andliga upptäckter. ”Tron växer fram i gemenskap”.

- Mina kunskaper, säger Ulf, om den katolska kyrkan var få under min första tid som kristen. En oväntad impuls fick jag i Albanien 1992. Jag hade predikat om Jesus och Livets Ord-kören hade sjungit för tusentals albanier i en tv-sänd gudstjänst på en jättestadion. Året efter var jag på återbesök hos den blivande presidenten. Då sa hans assistent, som hört min predikan, till mig på engelska på: ”Jag är också katolik!” Då blixtrade något till i mig - hela kyrkans splittring som jag förstod att jag var delaktig i. Han trodde att jag var katolik!

Jag kunde bara säga: ”Underbart broder!” Men upplevelsen gnagde i mig under hela 90-talet.

DEN STORA UPPTÄCKTEN, heter boken som utges på Catholica, Vår väg till Katolska kyrkan.

Ulf Ekman, grundaren av församlingen Livets Ord och de senaste 30 årens mest uppmärksammade svenske frikyrkopastor varvar där sina upptäckter med hustru Birgittas, medgrundaren. Man blir imponerad av deras vetgirighet. När det stötte på något nytt eller svårförklarligt teologiskt problem sökte de genast förklaringar djupt nere 1999 HADE DE EN veckas sei källorna. Trots att de hade fullt mester i Rom. Birgitta skrattar när upp i med sina vanliga uppdrag. hon berättar att när påven Johannes Paulus åkte förbi i sin ”papamobile” I BOKEN VARVAR de berät- på väg till Petersplatsen böjde hon telserna om vidgade vyer jämte sig fram och ropade: ”Gud välsigne trofastheten mot det invanda. De dig, broder!” Det förde med sig att pratade med nya vänner världen en ung man i trängseln vände sig runt. Tog till sig intryck av olika till Ulf och ställde frågor om vem typer av gudstjänster. Studerade på han ansåg påven vara. Hela veckan djupet. Allt det nya anförtrodde de funderade han på det som mannen varandra, delade med sig av. Biskop hade sagt. Och så gick de båda till Anders Arborelius understryker i Unum 29

en bokhandel och köpte massor av rael, om hängivet arbete, om den katolska böcker! katolska katekesen som Ulf läst tre gånger. Snart hade de samlat ihop FÖR BIRGITTA VAR DET den alla de argument som egentligen heliga Birgitta som fångade intres- behövdes för att tas upp i den kaset under åren omkring 2003 då tolska kyrkan. Men nej. Kanske. både den katolska och den svenska Eller? kyrkan firade helgonets födelsedag 700 år tidigare. Heliga Birgitta INTE MÅNGA utanför Livets och hennes man Ulf. ”Birgitta och Ord fattar vidden av paret Ekmans Ulf!” ”Ett utslag av Guds humor”, betydelse. 1983 bildades församskriver biskopen i förordet. lingen som snabbt fick bortåt tre - Jag slukade allt jag kom över om tusen medlemmar. ”Hungern efter Birgitta, massor av böcker. Hon Guds ord”, förklarar Ulf. Ett stort var en så fantastisk kvinna. Det kyrkkomplex byggdes i Uppsala var bara det här med hennes envisa där insatsen på 18 miljoner snabbt hänvisande till jungfru Maria. Det samlades in frivilligt. Bortåt 1000 kunde man ju inte tåla. Det var församlingar världen runt har uppbara att börja studera kyrkofäder- stått i Uppsalaförsamlingens släptåg. na.

- Det slog mig hur ofta vi evangelikala nöjer oss med att selektivt ta till oss bara vissa dogmer i kyrkofädernas framställning, tillägger Ulf. Men vi utelämnar gärna vad samma fäder säger om Maria och sakramenten och påven.

DE UPPLEVDE ATT JESUS blev allt mer påtaglig i sakramenten, ”att Jesus möter oss med alla sinnen”. Marias utkorelse blev tydlig liksom påven som Petrus efterträdare. De berättar om ”liturgins otroliga dragningskraft”, om den djupa andligheten i ett kloster i Is-

ULF OCH BIRGITTA älskades av de troende. Men enskilda människor tillfogades också ”sår och lidanden genom sina kontakter med rörelsen” skrev Ulf på DN,se efter sin avgång och tog på sig sin del av ansvaret. De nya yttringarna hade också börjat misstänkliggöras av utomstående.

- Under de första tio åren var både vi och medlemmarna hotade och trakasserade i affärer och på gatorna i Uppsala, liksom i medierna, berättar Birgitta. Värst var det nog för barnen och ungdomarna.

Unum 30

- Jag kan mycket väl förstå att vi åstadkom sorg och vrede när vi lämnade, svarar Ulf. Jag var pastor och grundare och hade en gång i tiden uttalat negativa åsikter om den katolska kyrkan. Men det är alltid viktigt att vi vågar lyssna på varandra utan facit och fördomar.

Att våga fråga om det kan vara - ”Men om det är sant!” utbrast Gud som leder. Man kan fortsätta Birgitta en dag, berättar Ulf. Jag gå den väg med Kristus som man var trögare, kände det pastorala redan är övertygad om är sann men ansvaret tyngre. Jag tror inte att ändå våga söka djupare enhet med jag kan göra det, sa jag och bolla- andra kristna. de mellan plikten att följa det jag upptäckt var sant och plikten att NU ÄR DE EN DEL av det vanlistanna. Folk blir ledsna. ”Men om ga kyrkfolket på söndagarna. Men de har också hunnit med framträdet är sant”. danden i katolska sammanhang ULF BLEV KRAFTIGT i flera länder och reser just nu på överansträngd våren 2012 och bokturné i Sverige. Hur framtiden fick föras till sjukhus i ambulans. ser ut vet de inte. I Uppsala har de Knappt två år senare pensionerades både nya vänner och gamla vänner. han i förtid och en ny pastor tog Men kanske väntar en uppgift någonstans. De är ju bara 65 och 67 över. år. Tänk på påven Franciskus som DET SLUTLIGA avgörandet snart blir 79!

MEN STORMEN bedarrade.

Människor upptäckte att livetsordare var normala kristna, lite väl högljudda bara. Allt var bra.

Det var lugnt, det var fint, det var framgångsrikt. De älskade Livets Ord och det var roligt att samtidigt upptäcka mer och mer av den katolska läran.

blev alltså sanningskravet. Gemensamt beslöt Ulf och Birgitta att lämna sin församling för att tas upp i den katolska kyrkan. Den 9 mars 2014 berättade Ulf i en predikan på Livets Ord om deras beslut.

Nyheten spreds snabbt i media och nådde ut i världen. Det ledde förstås till stor sorg och besvikelse.

- Utåt sett verkar det inte riktigt klokt egentligen, säger Birgitta. Vi hade nått fram dit vi strävat i 30 år.

Vi ville inte fjärma oss från vår församling, bara gräva djupare. Men det blev en kallelse.

Unum 31

TV-bilder från Uppsala Domkyrka, den 9 juni 1989, när Johannes Paulus II talar om enheten. Man kan se hela gudstjänsten via Öppet arkiv: slå upp www.oppetarkiv.se och sök på ”Ekumenisk gudstjänst i Uppsala domkyrka”.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: KRISTEN TRO I INDIEN OCH ORTODOX NÄRVARO I DALARNA

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323