Unum 2017 - 1

U

NR 1 ÅR 2017 ÅRGÅNG 34

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: KRISTEN DJUPMEDITATION PÅ BERGET

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

KRISTEN DJUPMEDITATION PÅ BERGET

Ledare 3 Peder Bergqvist Förvandlande möten 4-7 Therese Sundberg Tystnad och stillhet - i Svenska kyrkans evangelisk-lutherska tradition Karin Johannesson

8-15

Möte med Mymensingh 16-21 Kristina Andersson Meditation och Lectio Divina 22 Sr Veronica OP Bergets meditationstradition - intervjusamtal mellan Joakim Rzepka och Ingrid Eriksson Ann-Ida Fehn

24-32

Boklådetips 34 Marie Erenius Bergqvist KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

Kristen djupmeditation!

D

et händer ganska ofta att personer kontaktar mig för att ställa frågor om hur Berget som en kristen plats kan erbjuda meditation. Ännu vanligare är att personer skriver elaka saker om oss på sociala medier, just för att vi som kristna erbjuder kurser i meditation, yoga, mindfulness och så vidare.

Om något skulle visa sig inte harmoniera med evangeliet så kommer det att plockas bort ur vårt program. Däremot är det viktigt att ta vara på det som är gott i andra kulturer eftersom det är att samverka med målet, att ”allt skall sammanfattas i Kristus” (Ef 1:10).

Vi kan tydligt se att det finns ett väsentligt bidrag från öst, ja till och med Guds Son lät sig ju födas i ”öst”. Vi har mycket att lära av de uråldriga asiatiska kulturerna, läs mer om detta på s. 24-32.

”Människans yttersta mål är den förste Röraren”.

Människor befinner sig på olika platser längs den väg som ytterst har Gud som mål.

På Berget vill vi hjälpa människor på denna väg, som ytterst har Gud som mål. Det är detta som Påve Franciskus ständigt talar om, att kyrkan måste bli bättre på att möta människor där de befinner sig och att hjälpa dem att leva heliga liv.

Gud är helig och kallar människan att bli helig genom sin Son Jesus Kristus och Kyrkan, hans kropp i världen. ”Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga” (1 Thess 4:3). Därför vill vi välkomna alla som söker Gud med uppriktigt hjärta, om de Den kristna människosynen skall sedan inte nått hela vägen fram till alltid ligga som grund för det vi en kristen tro så vill vi möta dem gör. Att människan är skapad där de befinner sig. Kanske har de god, människan är en levande upptäckt att de mår bra av att bli person med ett okränkbart värde, stilla i sin kropp, att sitta i tystnad, en helhet av kropp och själ, med att meditera och detta välkomnar vi! både begränsningar i tid och rum Välkommen hem till Berget! och med en oändlig kapacitet, till Vår uppgift är att hjälpa människor transcendens och självref lektion. där de befinner sig, att aldrig förlora Människans mål är Gud själv, Ska- hoppet om oss själva och varandra, paren, den förste Röraren. på vägen hem till Gud. Unum 3

Unum 4

Förvandlande möten Therese Sundberg, artikelförfattare och fotograf.

S

å står man där igen med samma fråga som ska besvaras: ”Hur var resan?”

Människor runt omkring mig ser förväntansfulla ut, men hur kan jag besvara den frågan på ett rättvist och trovärdigt sätt? Jag har precis kommit hem från ett vibrerande, kaotiskt, vänligt, skrämmande, annorlunda och helt fantastiskt Bangladesh. Hur kan man förklara det och ge ett kort och koncist svar på en till synes enkel och rättfram fråga? Svaret är att det kan jag helt enkelt inte.

VÅR BAS i Bangladesh var den mindre staden Mymensingh, som ligger cirka 12 mil norr om huvudstaden Dhaka, där de tre bröderna Johannes, Guillaume och Sigmar bor och arbetar. Bröderna tillhör den ekumeniska kristna kommuniteten i Taize och har varit närvarande i Bangladesh i mer än trettio år, som för övrigt är ett av världens fattigaste länder. De tre bröderna är mycket olika i sättet (om än lika i tanken och i sin kärlek till Gud och medmänniskan) och jag får intrycket av att de

kompletterar varandra väldigt väl i det ”tysta arbete” de utför. Det var också i Mymensingh som vi fem, som bokat in oss på kurs i Bergets regi, bodde, i brödernas gästhus, i en vacker grön trädgård med ett vitt kapell i mitten.

DET ÄR BRODER Johannes som leder vår kurs om evangeliets oerhörda radikalitet, där vi bland annat fört samtal och diskuterat hur kristendomen bara börjat, hur kyrkan når sin historiska fullhet i förberedelsen för Kristi återkomst, att möta medmänniskan, religionsmöten, Jesus och Muhammed, den sannare gudsbilden. Dygnet ramas också in av morgonbön kl.

06.30, middagsbön kl. 12 samt kvällsbön kl. 19, där samtliga böner åtföljs av en gemensam måltid.

I denna vardag kan man också förstå utmaningen som följer av att leva i Kristi evangelium, samt förena böneliv och ett socialt engagemang. Ja, hur kan man verka för en önskad och hållbar utveckling som både fördjupar och förvandlar - och som inte enbart är materiell?

Unum 5

REDAN PÅ 1990-TALET i Taize diskuterades detta i ett intressant samtal mellan broder Johannes och den katolska prästen Thierry Becker. Det som betonades då var vikten av att bygga förtroende och finna ord som har en mening. Johannes säger: ”Det bekräftar det som vi vill göra, för det är just kring detta som vi har byggt upp vår tillvaro i Bangladesh: det gäller att skapa förtroende. Vi talar mycket lite om religion, för om man gör det är man ögonblickligen kategoriserad... Vi talar om det konkreta livet, det man kan göra för andra” (se Johannes Sandgren, Jesus och Muhammed - Den sannare gudsbilden, s. 87-108).

DET ÄR ALLTSÅ MITT i detta sociala sammanhang och konkreta liv vi hamnar i på denna resa. Genom många besök och möten, i de verksamheter och sammanhang som bröderna är engagerade i, får vi ta del av människors vardag och möta såväl problem som glädjeämnen.

NÅGRA AV DESSA förvandlande möten hade vi i slummen vid järnvägsstationen (”Kungarnas klubb”), i en skola för handikappade barn, på PCC, i en l’Arche-kommunitet, på Womens club, när vi besökte olika kyrkor, hälsade

på mentalt handikappade barn på Choto Tara, besökte sjukhus och fängelse, åkte till ett skrädderi, fick hälsa på i en koranskola, samt när vi åt middag i ett hem för ”street children”, och fick ta del av förunderliga livsberättelser.

UTÖVER DETTA fick vi också uppleva att bli inbjudna på bröllop, göra hembesök i en by och deltaga i en fantastisk fest som Guillaume ordnat med inbjuden orkester och ett tiotal gatubarn, där vi i träbåtar under pompa och ståt rodde över floden Brahmaputra. Det var verkligen fest!

UNDER VÅRA TIO dagar på plats i Bangladesh har vi också fått vara med på en fantastisk upptäcktsfärd i Mymensinghs religiösa landskap, där vi träffat företrädare för olika religioner - bland annat fick vi möta colorful islam, Hare Krishna, sikher, baptister och koreanska nunnor. Vi var också på besök i tempel, i ett Rama Krishna ashram och vi deltog i en katolsk mässa.

MED ANDRA ORD har det varit många nya intryck och det kommer så klart ta tid att smälta dessa. Liksom försöka synka vänster och högra hjärnhalva, hjärnan och hjärtat. Vi har varit med om en

Unum 6

mycket annorlunda resa och som helhet har den varit fantastisk; ett riktigt praktexempel när det gäller att helheten i vissa fall kan vara långt större än summan av de enskilda delarna.

CHARLES DE FOUCAULD var en präst som bodde bland tuaregerna i öknen i Nordafrika.

Hans ledande inspiration var att bli som ”ett frö sått i jorden” osynligt och okänt, som inte ger frukt förrän det dör. På samma sätt tänker jag att det lilla brödraskapet verkar i Bangladesh, på ett sätt både osynligt och okänt,

men med en väldig skaparkraft. Den viktiga frågan som följer av detta ställer broder Johannes själv: ”Och när vi har levt tillsammans i generationer och tyst tjänat dem ibland oss som är utsatta och små, när vi har glömt oss själva och våra krav på tillfredsställelse och bekräftelse och en plats i solen, kommer då en gång muslimer och kristna kunna säga, inte av övertygelse och inte av tradition, utan av erfarenhet, därför att de har sett och med sina händer rört vid det: Detta var sanningen?” (se Johannes Sandgren, Jesus och Muhammed - Den sannare gudsbilden, s. 156).

BANGLADESH resa, kurs, retreat HT 2017!

16-25 november 2017 ordnar Berget ett besök hos taizebrodern Johannes i Bangladesh.

Vi bokar resa och bor tillsammans med bröderna i Mymensingh och tar del av deras liv och erfarenheter under några dagar. Mer information på hemsidan!

Helpension: 3 500:(plus flygresan) För anmälan: info@berget.se

Taizebrodern Guillaume i Mymensingh.

Unum 7

Tystnad och stillhet

- i Svenska kyrkans evangelisklutherska tradition Karin Johannesson, präst i Svenska kyrkan, universitetslektor i religionsfilosofi vid teologiska institutionen i Uppsala.

Artikeln bygger pĂĽ ett fĂśredrag vid Bergets ekumeniska symposium den 8:e oktober 2016.

Unum 8

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav.

Klara rymder, öppna dagar: här en strand vid nådens hav.

redovisningar om vad pärlorna betyder för dem. En tredje biskop, Johan Dalman, vittnar om att han ber med Frälsarkransen varje dag. Han skriver att något av det viktigaste vi kan göra är att stanna i steget och lyssna med hjärtats öra.

Vi kan inte prata hela tiden om vi vill söka Gud och livet.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

S

å skriver Jonas Jonson, biskop i Svenska kyrkan, om den goda tystnaden i Sv. Ps. 522. Det sägs att han skrev psalmen som en särskild gåva till alla längtande människor som söker sig till Sankt Davidsgården. En annan biskop, Martin Lönnebo, har gett oss en annan gåva, Frälsarkransen. I den finns sex tystnadspärlor. Det är en tredjedel av det totala antalet.

På Svenska kyrkans hemsida uppmärksammas tystnadspärlorna.

Där står att ”[j]äkt och stress utmärker det moderna samhället.

De sex tystnadspärlorna finns i kransen för att påminna om den viktiga tystnaden och att stänga av malande tankar och prestationskrav och bara vara.”

MED TANKE PÅ den kärlek som vi i Svenska kyrkan hyser till psalm 522 och Frälsarkransen skulle man kunna dra slutsatsen att stillhet och tystnad är något mycket centralt och uppskattat i vår tradition. Den slutsatsen är inte felaktig men den har delvis att göra med att stillhet och tystnad ofta lyser med sin frånvaro – i samhällets liv och i Svenska kyrkans liv. Vi har så oerhört mycket på gång hela tiden.

Vi mejlar, planerar, debatterar, twittrar och sammanträder. Det får oss att innerligt sjunga om att bara få vara, ordlöst, stilla, utan krav.

VÅR SVENSKKYRKLIGA verksamhetsiver och vår tystnadslängtan kan karaktäriseras i ljuset av evangelisk-luthersk FRÄLSARKRANSEN finns i tradition.

Evangelisk-luthersk tiotusentals fickor och handväskor. tradition kan ända sedan 1500-talet Många bär Frälsarkransen beskrivas som ett försök att få om handleden och otaliga tyngdpunkten att ligga på rätt konfirmandgrupper berättar i sina ställe. Reformationen är inte ett Unum 9

avslutat historiskt skeende utan en ständigt pågående balansakt.

Det rör sig inte om en balansakt där målsättningen är att en gång för alla utmejsla ett bestående eller stillastående mellanläge.

Istället handlar balansakten om en pendelrörelse. När pendeln slår över för långt åt ett håll parerar reformatorer genom att dra den åt andra hållet. Så gjorde Martin Luther och så gör vi i Svenska kyrkan också idag. Därför är det inte så konstigt att paradoxer och dialektik anses utmärka evangeliskluthersk tradition. Det är inte heller så konstigt att det sägs att det ord som bäst sammanfattar evangeliskluthersk tradition är ”samtidigt” (simul). Vi försöker hålla ihop det som vid första anblicken kan verka oförenligt eller paradoxalt.

Vi försöker bland annat balansera mellan vår längtan efter tystnadens stillhet och vår verksamhetsiver.

JAG SKA GÖRA NÅGRA nedslag i den pendelrörelse som sedan 1500-talet utmärker evangelisk-luthersk tradition. Jag ska ta fasta på talesättet att för mycket och för lite skämmer allt.

För mycket tystnad och stillhet är inte bra. För lite tystnad och stillhet är inte heller bra. Det gäller att söka den rätta pendelrörelsen, hitta balansen, i just vår tid, i

just våra sammanhang och i just våra liv. Hur vi söker – och ibland också hittar – balansen eller den goda pendelrörelsen ska jag beskriva mot bakgrund av Martin Luthers anfäktelser och klosterkamp. Vi vet alla att tystnad och stillhet kan vara av olika karaktär. Jag ska uppmärksamma en typ av tystnad och stillhet som gav upphov till stark ångest hos Martin Luther. Med tiden kom han att utfärda varningar för den typen av tystnad och stillhet eftersom den både är gudsfrånvänd och felaktigt världsfrånvänd.

Luthers varningar har ibland gett upphov till evangelisk-luthersk eller svenskkyrklig skepsis mot stillhet, tystnad, meditation och retreater. Jag ska förklara hur det kommer sig och beskriva några av rötterna till dagens svenskkyrkliga verksamhetsiver. Sedan ska jag uppmärksamma en själasörjare i evangelisk-luthersk tradition som parerar en alltför stor pendelrörelse bort från tystnad och stillhet, nämligen Johann Arndt.

MARTIN LUTHER (14831546) inträdde i augustinerklostret i Erfurt 1505. Bakgrunden till klosterinträdet var en näradöden-upplevelse. Luther hade varit hemma och hälsat på sina föräldrar i Mansfeld. På väg

Unum 10

tillbaka till Erfurt hamnade han i ett fruktansvärt åskoväder. Han ropade på S:ta Anna och lovade att han skulle bli munk om han överlevde. Det gjorde han och bara några dagar senare uppfyllde han sitt löfte genom att förena sig med augustinerbröderna.

Staupitz (död 1524), uppmuntrade Martin Luther att ägna sig åt akademiska studier eftersom han menade att Luther behövde få syssla med något annat än sig själv.

Därför skickades Martin Luther till det nyetablerade universitetet i Wittenberg. Där ägnade han sig åt bibelvetenskap, något som LUTHER KOM ATT leva som öppnade dörrarna för Luthers munk i nästan 20 år. Han fann sin reformatoriska upptäckt. inte till rätta i klosterlivet. Han blev illa behandlad av några av sina LUTHERS reformatoriska medbröder. Dessutom kämpande upptäckt ägde rum någon gång han med den skräck som han mellan 1513 och 1520. De flesta med ett samlingsnamn beskriver menar att den skedde 1518. som anfäktelser. Luther försökte Upptäckten innebar att bibelordet verkligen vara en god munk och öppnade sig på ett nytt sätt för kristen. Han skriver i efterhand att Martin Luther. Han hade föreläst om någon hade kunnat nå himlen om Psaltaren, Galaterbrevet, som munk så var det han. Ingen var Romarbrevet och Hebreerbrevet. ivrigare än han men han kom hela Han hade brottats med frågor om tiden till korta. Han såg det tydligt rättfärdighet. Nu läste han början och därför biktade han sig ofta och av Romarbrevet där det står: ”I länge. Det berättas att han vid ett evangeliet uppenbaras nämligen tillfälle biktade sig sex timmar i en rättfärdighet från Gud, genom sträck. Han kunde uppsöka sin tro till tro, som det står skrivet: biktfader på nytt, strax efter att Den rättfärdige ska leva genom han hade avslutat sin bikt, eftersom tron.” (Rom. 1:17) Nu hände något han hade kommit på ytterligare genomgripande i Martin Luthers någon synd som han hade begått. liv. Han gjorde en upptäckt som Luthers skräck för Guds dom och ibland beskrivs som en mystik för djävulen yttrade sig bland annat erfarenhet. Han rycktes upp ur sig på detta sätt. själv.

LUTHERS ÖVERORDNADE och själasörjare, Johann von

MARTIN LUTHER INSÅG att människan blir rättfärdig, det vill

Unum 11

säga kommer på god fot med Gud, endast genom tro, inte genom gärningar, och endast av nåd. Gud skänker tron till människor som hör evangeliet. Människan erhåller på så sätt det som Lutherforskare ibland kallar för en religiös frihet.

Hon är fri från lagen, synden, döden och Guds vrede. Hon är fri att träda fram inför Gud och undervisa andra om tron. Hon förenas med Gud precis som en brud och en brudgum förenas med varandra. Kristus och människan blir en enda person. Kristus tar på sig alla människans egenskaper och blir – som Luther beskriver det – den störste syndaren eller den ende syndaren. Människan får i sin tur del av alla Kristi egenskaper och blir därigenom rättfärdig eller – uttryckt på ett annat sätt – gudomliggjord. Detta utbyte av egenskaper beskriver Luther som ”det saliga bytet” eller ”det lyckliga bytet”.

den religiösa friheten är den ena sidan av trons guldmynt så är den moraliska friheten den andra sidan av samma mynt.

LUTHERS reformatoriska upptäckt ligger till grund för några varningsflaggor som vi regelbundet viftar med i evangelisk-luthersk tradition. Vi varnar till exempel för tystnad, bön, stillhet och meditation som han inslag av skräck eller prestation. Under sin klosterkamp försökte Luther genom olika fromhetsövningar meritera sig för Guds omsorg. Senare i livet kritiserade han andlig vägledning och själavård som riskerar att leda till att människor antingen blir ångestfyllda eller övermodiga.

Han vände sig emot tystnad och stillhet som gör människan lika inkrökt i sig själv som han var under klostertiden. Efter den reformatoriska upptäckten jublar han över ”nåden att bli tagen ur sin egen åsyn” och han prisar det EN FÖRMÅGA SOM Gud vardagliga umgänget med andra skänker människan genom människor högt. Fel sorts tystnad hennes förening med Kristus är och stillhet kan göra människan möjligheten att älska så som Gud självupptagen menar Martin älskar. Denna möjlighet beskrivs Luther. Den tanken lyfts också ibland som en moralisk frihet. Den idag fram i evangelisk-luthersk troende människan är fri att följa tradition.

Guds vilja och hon gör spontant goda gärningar precis som ett EN ANNAN SAK som lyfts fram i gott träd bär god frukt. Om evangelisk-luthersk tradition är det Unum 12

utifrån kommande Ordet. Luther reformatoriska upptäckt innebar att bibelordet ryckte honom upp ur sig själv. Inspirerade av den upptäckten framhåller vi inom evangeliskluthersk tradition ibland att Guds tilltal inte är någonting som vi hittar i en tystnad eller stillhet som saknar Guds utifrån kommande Ord. Luther själv umgicks intensivt med bibelordet. Det berättas att han efter att han hade lämnat klosterlivet bad ungefär två timmar om dagen. Att dra sig undan för att läsa Bibeln och umgås med Gud var viktigt för Luther. Hans timmar i stillhet och tystnad präglades av det utifrån kommande Ordet, Guds tilltal genom Bibeln. Således finns ibland en svenskkyrklig skepsis mot andliga övningar som uppmuntrar tystnad och stillhet men saknar koppling till bibelordet, förkunnelsens ord, liturgins ord eller den gemensamma bönens ord.

Då lyfter vi fram den moraliska friheten, drivkraften att ta hand om våra medmänniskor och vår uppgift att tillsammans bygga en bättre värld. Tystnad och stillhet som vänder oss bort från våra medmänniskor och vårt ansvar i världen får oss att påminna om Luther kritik mot klosterväsendet.

Att dra sig undan är inte alltid det mest kristna man kan göra.

Ibland viftar vi inom evangeliskluthersk tradition så intensivt med våra varningsflaggor att pendeln slår över för långt. Vi blir överdrivet skeptiska till stillhet och tystnad. Vi framställer alltför mycket som gärningsrättfärdighet, självupptagenhet eller förkastlig världsfrånvändhet. När det händer kan vi vända oss till Johann Arndt för att få vägledning. Han kan hjälpa oss att hitta balansen genom att dra pendeln tillbaka till ett mindre extremt läge.

SIST MEN INTE MINST finns en svenskkyrklig skepsis mot tystnad och stillhet som innebär att vardagslivets mångahanda bestyr nedvärderas. När ett liv i tystnad och stillhet framställs som någonting som i Guds ögon är lite bättre än våra många gånger tröttsamma och alltför intensiva vardagsliv viftar vi med svenskkyrkliga varningsflaggor.

JOHANN ARNDT (1555-1621) har kallats för ”reformationens reformator” eftersom han drog rätt pendeln när den riskerade att slå över för långt. Arndt växte upp inom en evangelisk-luthersk tradition som präglades av en lång rad konflikter. Han reagerade på vad han uppfattade som en kristendom som på ett överdrivet sätt betonade betydelsen av den rätta läran. Vari

Unum 13

denna rätta lära mer exakt bestod var man djupt oense och osams om. Arndt uppfattade sin samtids evangelisk-lutherska tradition som i många avseenden trångsynt och stelbent. Han reagerade också på det han ansåg vara ett problematiskt moraliskt förfall. Han ville se en förnyelse inifrån. Att reformera betyder att återföra något till det centrala. Arndt ville återföra reformationen till det centrala.

Det centrala uppfattade han inte som korrekta läroformuleringar gällande människans möjligheter att samverka med Guds nåd.

Det centrala var för Arndt det personliga gudsförhållandet och Andens liv i människan.

ARNDT predikade om den troende människans förhållningssätt i livet.

Hans undervisning publicerades i Den sanna kristendomen, en bokserie som tillhör den allra mest lästa uppbyggelselitteraturen inom evangelisk-luthersk tradition. I sina predikningar utforskar Arndt stillhetens universum. Stillheten är roten till den frukt som Gud vill att vi ska bära. Arndt skriver att ”[e]n from människa må bara göra försöket att hålla sig något stilla för den helige Ande och inte hindra honom” och poängterar att människan inte kan göra något behagligare inför Gud än att vara

stilla. När människan är stilla kan Gud nämligen verka i och genom henne. I stillheten ska människan fästa sitt hjärta vid Gud. När människan fäster sitt hjärta vid Gud väller önskan och kraften att göra Guds vilja fram i henne.

Det saliga eller lyckliga bytet blir människans verklighet. ”De friska, vattenrika brunnarna har djupa källor”, skriver Arndt, ”och ju djupare man söker vattenkällan, dess högre stiger vattnet genom ledningsröret.”

DET ÄR INTE BARA stillheten som Arndt värdesätter. Han uppmuntrar dessutom tystnaden.

Han ger bland annat rådet att man inte ska höra, läsa, tala om eller tänka på det som inte för med sig bättring och hjärtats ro. Sådana ord bidrar nämligen till ”själens förgiftning”. Det gör också skvaller och bråk. Nedbrytande ord – vare sig de kommer utifrån eller inifrån – blir vi befriade från genom den goda tystnaden. ÅTMINSTONE EN GÅNG om dagen bör vi öva inåtvändelse i det egna hjärtat, in i Gud och Kristus, framhåller Arndt. Dessutom kan vi be också annars och på många olika sätt. ”När du sålunda äter och dricker eller förrättar andra, yttre sysslor, då må du inte med Unum 14

hela ditt hjärta vara därvid, utan ditt hjärta ska vara helt inne i Gud, så att du med inre bön ständigt håller dig till Gud”, skriver Arndt.

Han beskriver här ett kristet carpe diem som kan framställas som ett huvudinslag i den tystnad och stillhet som evangelisk-luthersk tradition med glädje uppmuntrar.

Att stanna upp en stund i steget, gripa om Frälsarkransens tystnadspärla och för ett ögonblick vila ut vid nådens hav är exempel på goda vanor som värdesätts inom evangelisk-luthersk tradition ända sedan Luthers dagar.

LUTHER BERÄTTAR I brevet till barberarmästaren Peter Beskendorf att när han själv har blivit kall och oförmögen att be på grund av arbete eller tankar så tar han Psaltaren och springer in på sitt rum eller till kyrkan för att be en stund. Han rekommenderar att vi låter bön vara det första vi ägnar oss åt om morgonen och det sista vi gör på kvällen. Han understryker att också vårt arbete kan förvandlas till bön och önskar att vi inte med tiden ska förlora vanan av sann, äkta och uppriktig bön. Det är inga prestationer eller stordåd i bönen, tystnaden eller stillheten som Luther och Arndt intresserar sig för. Det är de små stunderna av tystnad, stillhet, bön

och umgänge med Jesus som de värdesätter. Sådana stunder kan nämligen förvandla allt och på nytt ge reformatoriska upptäckter.

LINA SANDELL sammanfattar i Sv.Ps. 207 betydelsen av och innehållet i en befriande och förvandlande tystnad och stillhet. Hon uppmuntrar ett förhållningssätt som sammanfattar både Martin Luthers reformatoriska upptäckt och Johann Arndts själavård. Hon gör det inte bara kort, koncist och poetiskt. Hon gör det dessutom med ord som kristna i alla traditioner kan sjunga med i.

En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt.

När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig.

En liten stund med Jesus, och hjärtats oro flyr, och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås när himlarna och jorden av sin förvandling nås.

Unum 15

MĂśte med Mymensingh Kristina Andersson, medarbetare pĂĽ Berget.

Unum 16

I

Bangladesh, ett land på andra sidan jordklotet, bor en liten kommunitet Taizébröder. Bröderna har levt i landet i över fyrtio år. De kom bara några år efter att Bangladesh 1971 hade blivit självständigt. Till en början bodde de i staden Chittagong i sydöstra Bangladesh, men nu bor de sedan många år i den lilla staden Mymensingh, som ligger tolv mil norr om huvudstaden Dhaka. Under hösten fick jag den stora gåvan att vistas tre månader hos bröderna och möta deras ”familj”. Här följer några spridda berättelser och tankar sprungna ur erfarenheterna därifrån.

och tillhör kommuniteten sedan 1989.

Han har alltså stor erfarenhet av att leva tillsammans med människor av olika tro. Berget frågade honom om han kunde tänka sig att leda en kurs på temat interreligiös dialog. Det kunde han under förutsättning att kursen förlades hos bröderna i Mymensingh.

TAIZÉBRÖDERNA har tagit initiativ till och upprätthåller en omfattande verksamhet. Många människor är engagerade i den, både kristna, muslimer och hinduer. Att möta detta är att komma in i en stor gemenskap.

Som medarbetare på Berget kan man dra paralleller till vår värld och den öppna famn, som vi önskar att vår gemenskap skall få vara. Det finns en BANGLADESH ÄR ett mus- stor kärlek till människorna. limskt land och ungefär 90 procent av dess 170 miljoner invånare VARFÖR UTSÄTTER man sig för är muslimer. Hinduerna är runt att resa in i det så totalt okända? Man åtta procent och de kristna knappt får erfara hur vi alla som människor en halv procent av befolkningen. hör samman och delar liv, oavsett hur Huvuddelen av befolkningen är våra yttre förutsättningar och ombengaler, men det finns också 44 ständigheter ser ut. små stamfolk. Bland dessa hittar man de flesta av landets kristna.

HUR SER LIVET UT, hos Taizébröderna? Som gäst delar du I DETTA RELIGIÖSA land- tideböner och måltider med de tre skap lever och verkar Taizébrö- bröderna, Johannes, Guillaume och derna, med ett stort kontaktnät Siegmar, och de studenter som bor i bland både kristna, muslimer och deras studenthem. Kapellet öppnas hinduer. En av bröderna, broder klockan sex på morgonen, då den som Johannes, eller broder Erik, som vill kan komma för en halvtimmes han kallas i Bangladesh, är svensk meditation före dagens första gemenUnum 17

samma bön, som äger rum klockan 6.30. Klockan tolv är det dags för middagsbön och klockan sju på kvällen den avslutande aftonbönen.

liten minoritet på knappt en halv procent av befolkningen. Om man är katolik, anglikan eller baptist spelar inte så stor roll. Till bröderna kommer människor från de olika kyrkorna för att delta i bönerna och som jag förstod det också i den katolska mässan, som firas varje onsdag. Man lever långt från den del av världen där splittringarna av kyrkan har uppstått. Det är väldigt fint att se hur brödernas ”familj” innesluter människor med olika bakgrund.

PSALTARPSALMEN är stommen i bönerna. Hymnerna hämtas både från Taizé och den bangladeshiska psalmboken Gita-boli, som innehåller en oerhörd sångskatt. Det är alltid studenterna som förbereder kapellet för bön och oftast är det också de som leder sången, läser bibeltexten och ber förbönen. Deltagandet i bönerna är obligatoriskt. Ungdomarna, de ATT LEVA NÄRA den fattige, flesta är runt 20 år och studerar på både nära, långt borta och i oss motsvarande gymnasienivå, får en själva. Något av det viktigaste jag god fostran med sig ut i livet. fick se i Mymensingh var att man lever nära fattiga människor och FRUKOST, MIDDAG och därför har en blick för människors kvällsmat äts direkt efter respek- nöd som jag saknar. Det blev för tive bön. Som gäst äter man till- mig så tydligt hur viktigt det är att sammans med studenterna, oavsett vi sätter människorna före pengar, väder alltid utomhus. Man sitter på annars gör vi oss väldigt fattiga. golvet och äter med höger hand, vilket kräver viss teknik. Utlän- VI ÄR GIVNA SOM gåvor åt ningar som så önskar kan sitta på varandra. Detta självfallet oberopall och använda sked. Hos brö- ende av vilket sammanhang vi bederna är maten vegetarisk utom på finner oss i. Vad innebär det att vi söndagar då det serveras kött och människor är varandras gåvor i ett onsdagar som bjuder på fisk. internationellt perspektiv? Kanske förpliktigar det oss att göra anHUR BERÄTTAR MAN ett liv? dra saker än idag och att ge av oss Vad upptäckte jag som nykomling själva på ett nytt sätt? Hur påveri brödernas sammanhang och mil- kar det våra relationer att vi vågar jö? De kristna i Bangladesh är en oss innanför varandras yttre omUnum 18

ständigheter och möts i det om är vår gemensamma mänsklighet?

ATT RESA TILL Bangladesh är att resa till både en fattigdom och en rikedom som ser annorlunda ut än i Sverige. Bönderna på landet bor ofta i, med våra mått mätt, enkla hus, och fattigt folk i städerna kan bo i plåtskjul. De stora familjerna har det säkert många gånger svårt att få ekonomin att gå ihop, men det är också en rikedom att vara många som hjälps åt, tänker jag mig. Att möta en vardag, som är så helt annan än min, var en stor upplevelse. Jag trodde inte att det skulle vara så naturligt att komma hem till en fattig bondefamilj. En människa är alltid en människa, oavsett om hon kommer från Bangladesh eller andra sidan jordklotet. Hon står ganska tafatt och försagd inför främlingen, men finner förhoppningsvis att vi djupast sett är tämligen lika.

VAD HÄNDER, när min verklighet konfronteras med en verklighet som i på många sätt är annorlunda? Kan mötet få bli en påminnelse om att söka skönheten i den vanliga vardagen? Människor är överallt vackra, men ibland är man blind för det.

TRE MÅNADER. Först blir

man som ett litet barn, som måste upptäcka världen. Allting är nytt, ingenting är riktigt som hemma.

När jag klivit av planet och tagit mig igenom passkontrollen, möttes jag efter visst letande av Shamol, som var klädd i en gul t-tröja med texten ”My God is mighty”. Vi tog oss med buss de tolv milen från Dhaka till Mymensingh. Färden avslutades, då för mig lite äventyrligt, i rickshaw på stadens guppiga och tätt trafikerade gator. Så småningom lärde jag mig att inte vara rädd i den stökiga trafiken. Det är fullt av autos och rickshaws, och det innebär att fordonen inte kör särskilt fort.

HUR ÄR DET att komma till ett land så långt från ditt eget? Att inte veta hur man skall bete sig för att beställa en kopp te, handla i ett butiksstånd som fungerar så helt annorlunda än du är van vid? Där du inte har en aning om vad saker och ting heter, där du inte kan göra dig förstådd. Man tvingas i någon mening lära sig leva på nytt. Det är en stor utmaning, men samtidigt en spännande och rik erfarenhet.

Kanske kan man få en liten inblick i hur det är att som flykting ofrivilligt komma till Sverige.

I MYMENSINGH BOR två japanska kvinnor, Ayako och Naomi, som har en nära relation

Unum 19

till bröderna och troget deltar i tidebönerna. Ayako arbetar i en japansk organisation som sjukgymnast för människor med olika funktionshinder. Naomi, som har levt i Bangladesh i 23 år, är ansvarig för tre l’Archekommuniteter, vilka lever inte långt från Taizébröderna.

Både Ayako och Naomi tillhör de människor som ger sina liv för andra. De visar alltid omsorg om nya gäster, så att de känner sig välkomna. Mig hjälpte de på alla upptänkliga sätt under min vistelse i Mymensingh. När jag behövde köpa medel mot moskiterna ordnade de det, när mina taka tog slut hjälpte de mig att växla in nya, de bjöd mig på frukost och middag flera gånger. Varje söndagsmorgon tog vi tillsammans en auto för att komma till den katolska kyrkan och mässan. Det är så fint att få fira mässan, för man är med även då man inte förstår många ord. Dessutom, och inte minst, är det mycket och härlig sång i gudstjänsterna. Intill kyrkan ligger tre systrakloster – kontemplativa fransiskanersystrar, salesianer och koreanska systrar, som driver ett sjukhus. Efter söndagens mässa brukar Ayako och Naomi äta frukost hos salesianersystrarna.

Under min vistelse fick jag göra dem sällskap, vilket jag är mycket

tacksam för. Det är något särskilt med atmosfären hos systrar, de förmedlar en stilla glädje.

CHOTTO TAR A är en organisation som arbetar för framför allt mentalt funktionshindrade barn och ungdomar och deras familjer.

Liksom alla organisationer, som är knutna till Taizébröderna, har Chotto Tara medarbetare som är muslimer, hinduer och kristna.

Organisationen driver fem Day care centres i Mymensingh, dit barnen och deras mödrar får komma tre dagar i veckan för att få gemenskap, undervisning, avkoppling och mat.

Centren är viktiga mötesplatser.

Tina heter den kvinna, som är huvudansvarig för Chotto Taras verksamhet. Hon besöker ofta familjerna i deras hem. Inte sällan följer studenter och gäster med henne, och detta fick också jag göra vid flera tillfällen. Tina älskar verkligen barnen och deras mödrar, hon säger själv att hon känner sig som del av familjerna. Denna närhet genomsyrar Chotto Tara.

Medarbetarnas närvaro och kärlek är ett starkt vittnesbörd.

JOY, EN PERSON, JAG VILL berätta om. Han är en ung man, som bor tillsammans med sin mamma i ett fattigt och trångt hus i Mymensingh. Joy har

Unum 20

en utvecklingsstörning och är förlamad i nästan hela kroppen.

Han behöver hjälp med det mesta.

Det är hans mamma som får ta hand om honom, vilket naturligtvis är tungt. Ibland försöker de komma till Choto Taras Day care centre, men eftersom det är besvärligt för mor och son att ta sig dit blir det inte så ofta. Strax för jul arrangerades det en dag om funktionshindrade människor och deras situation.

Chotto Tara satte upp en pjäs där Joy spelade huvudrollen.

ansvarar för verksamheterna, Tahamina, Mita och Shefali. Mita har två vuxna döttrar. Efter ett tag insåg jag att hon fick sitt först barn, när hon bara var femton år gammal. Barnäktenskap är fortfarande vanligt i Bangladesh, trots att lagen förbjuder det.

Kanske är funktionshindrade flickor mer utsatta än andra. I mattverkstaden arbetar en flicka på femton år. I sin hemby har hon ansetts vara utvecklingsstörd och därför inte fått gå i skolan. Ifjol blev hon våldtagen av en äldre man GLÄDJEN ÖVER ATT HA i byn. Hon blev gravid och födde vänner på andra sidan jordklotet ett barn, som dock inte överlevde. är stor, glädjen över att få en Nu arbetar hon i mattverkstaden liten hälsning från Mohila club, som springflicka, och verkar trivas Womens club. Denna klubb, eller mycket bra. snarare organisation, samlar kvinnor med olika typer av HOS DE UNGDOMAR jag funktionshinder och har runt 125 mötte hos bröderna finns en sorg medlemmar. Den driver några över det ökade våldet och den allt syateljeér och en mattverkstad i större konkurrensen om arbete och och utanför Mymensingh. Många pengar. Klimatet hårdnar, och då funktionshindrade kvinnor har en behövs alltmer miljöer där man mörk bakgrund med övergrepp är motvikt och värnar de svagares och diskriminering. Womens club rättigheter. Taizébrödernas närvaro har en viktig uppgift att stärka är en sådan motkraft. ”Brödernas kvinnornas självkänsla och att hus” bärs av den regelbundna genom information öka människors bönen. Närvaron i kapellet är en kunskap om och respekt för kärlekens och fridens närvaro, och människor med funktionshinder. detta erfar människor medvetet Jag tillbringade mycket tid hos eller omedvetet, och inte bara Womens club, eftersom jag talade kristna, utan också hinduer och engelska med de tre kvinnor, som de muslimer som har kontakt med bröderna.

Unum 21

Meditation och Lectio Divina Sr Veronica, dominikansyster på Berget.

M

editation har i kyrkans tradition en vidare betydelse än det vi ofta förknippar med när vi sitter på våra kuddar i Meditationshallen på Berget.

MEDITATIONEN är den del av ”Lectio divina” (Gudomlig läsning). Den kommer efter läsningen. Först läser man ordet och försöker förstå dess betydelse. Vilka ord använder författaren? I vilket ämnen, våra bekymmer, våra synsammanhang står det stycke vi lä- der och tillkortakommanden, alla människor vi bär i våra hjärtan, ser? Vad är författarens syfte?

EFTER ATT HA LYSSNAT hela världen. Vi ber om ljus, om noga på den som talar till oss ge- urskiljning, om kraft, vi tar emot nom skriften och med vårt förstånd Andens tröst. Vi ber om ledning tagit emot det vi läst, går vi djupare för det som ligger framför oss, om in i en meditation. Vi gör som Ma- mod att fatta beslut i enlighet med ria som ”tog allt detta till sitt hjärta det vi är och tror, och att handla och begrundade det” (Luk 2 19). Vi efter det. Guds ord föder i oss för”idisslar” ordet, som de gamla fä- tröstan, tillförsikt, tacksägelse, det derna utryckte det. Vi låter ordet belyser vår vardag. nå vårt hjärta. Vi hör Faderns röst.

Vi lyssnar på Jesu undervisning, vi blir hans lärjungar, vi ”tänker Kristi tankar”. Vi blir förenade med den Helige Andes bön som ropar i oss ”Abba Fader”.

VI KOMMER så småningom in i en förtrolig dialog med Gud. Vi låter Gud besöka och hela oss, vi bär fram hela vårt liv, våra glädje-

EFTER MEDITATIO kommer adoratio, tillbedjan. Orden tystnar, vårt hjärta blir stilla, vi finns bara inför honom som kallar oss vid namn, som ser på oss med kärlek.

VI VILAR I HONOM som bär oss i sin kärlek. Detta sker ofta i trons mörker, vi känner ingenting, vi finns bara här, och Guds frid omsluter oss.

Unum 22

Nystart för Bergets Meditationsledarutbildning!

Hösten 2017 KURS I TRE STEG. Kursen vänder sig till dig som själv är van att meditera och vill få utbildning för att kunna leda meditationsgrupper i framför allt kyrka och församling.

Målsättningen är att man efter kursen skall kunna ta hand om en meditationsgrupp i församlingen. Meditationsledarutbildningen avser att ge kunskap om: • objektlös meditation, inre bön, tystnad, öva uppmärksam närvaro • jesusbönen, hur man använder bibelberättelser och kristna sentenser • den kristna grunden för kristen djupmeditation, bön och gudstjänst • den kristna mystikens erfarenheter av att meditationen leder till kontemplativ bön och till Mässans mysterium. Den kontemplativa retreatens erfarenheter.

Vi förutsätter att du har erfarenhet av Kristen Djupmeditation (att sitta sig till stillhet i en anatomiskt riktig position). Du kommer under utbildningens gång att behöva avsätta tid för att öva 5 dagar i veckan. Vi mediterar cirka 3 timmar per dag under alla tre stegen.

KURSTILLFÄLLEN: • 23-25 oktober år 2017, måndag kl. 13 till onsdag kl. 14 Kroppen och själen i meditationen, teologiska och antropologiska grundtankar.

• 15-17 januari år 2018, måndag kl. 13 till onsdag kl. 14 Meditationens plats i det kristna livet, samt konsten att leda andra.

• 12-15 mars år 2018, måndag kl. 13 till torsdag kl. 14 Mystik och meditation. Vad som kännetecknar klassisk kristen mystik och hur meditationen kan föra in i en fördjupad och sund andlighet.

Ansvarig för utbildningen är PEDER BERGQVIST, ANN-IDA FEHN, INGRID ERIKSSON och BERIT EDMAN, medarbetare på Berget.

OBS! Kurserna börjar med middag kl. 13.00 Kostnad för hela kursen är 3 000:- (kursavgift ) plus 7 090:- (helpension) Obs! Antagning sker efter att du fyllt i ett frågeformulär och skickat in till Berget.

Unum 23

Bergets meditationstradition!

- intervjusamtal mellan Ingrid Eriksson och Joakim Rzepka Ann-Ida Fehn, medarbetare pĂĽ Berget.

Unum 24

I

ngrid, vill du berätta lite om här gillar inte våra fromma vänner! hur din väg till meditationen Vi började meditera och upptäckte gick till? att det var svårt, vi behövde hjälp.

Hans Hof kom och var med oss - Det är många som frågar mig om och vägledde oss en helg. Vi var det. Jag vet faktiskt inte hur det 40 personer i Umeå församlingsbörjade men jag var ofta på retre- hem, varav några fortsatte hemma ater på S:t Davidsgården i början i Skellefteå. Vi var kanske sex till på 70-talet. I brasrummet fanns ett sju personer som mediterade på album med bilder där det stod att söndagskvällar. Mediterandet varman höll på att bygga en Medita- je söndagskväll förde mig in på en tionsgård. När man tittade upp i livslång resa. En resa som var nödbacken så såg man faktiskt att det vändig i mitt liv. Sätter man sig var röjt i skogen, och jag tänkte; stilla på kudden och mediterar så Va! Här på ett så bra ställe bygger kommer de existentiella frågorna, man nåt nytt, vad kan det vara? I och allt det man har med sig, både albumet stod också något om Hans psykiskt och andligt. ObearbetaHof och om meditationsrörelsen. de känslor och gamla minnen som Jag bodde på den tiden i Skellefteå man nästan inte visste om, komoch så visade det sig att han skulle mer upp i dagen. Det blev en för komma dit och jag tänkte; så in- mig både välgörande och tuff resa. tressant, jag måste dit och kolla vad När det blir så, då fortsätter man av zenmeditation är för något. bara farten.

Jag åkte alltså hem till Skellefteå, där jag då var diakon i S:t Olofs församling, och något år senare såg jag att det skulle vara en kurs på Stiftsgården där Hans Hof skulle hålla några föredrag om meditation. Jag åkte dit tillsammans med några vänner. Det fanns en attraktion i det där, någonting som var väldigt viktigt.

Så detta var en mer traditionell zenmeditation?

- Eller snarare zen-inspirerad kan nog säga. Det innebar att lära sig att sätta sig till stillhet i en anatomiskt riktig kroppshållning. På den tiden var meditationshållning mycket disciplinerad minns jag.

Den blev mildare med tiden.

Och sedan återkommer du till BerEfter det var vi några som började get? meditera, i smyg. Vi tänkte att det - Eftersom jag var inne på en resa Unum 25

där meditationen kunde vara en väg för mig, så återvände jag till Berget. Det fanns en slags saknad efter något. Jag var ändå diakon, en ”proffskristen” så att säga, och kände; vad är det som fattas mig?

Och jag tror, och vet nu, att det var en levande erfarenhet av Gud. Att leva i Gud, att vara buren av honom. Att leva utifrån bönen. Jag hade inte det. Ja, något hade jag naturligtvis, det var inte helt dött, men mycket av mitt liv har handlat om att läsa och försöka få in i huvudet att jag ska bli en god troende, kunna mycket och prestera att vara en bra kristen. Det håller inte när man sätter sig på kudden och blir stilla. Det är nog ganska klassiskt.

inte tror att jag är kristen. Men jag åkte ju till Berget regelbundet och minns jag att vid ett tillfälle satt vid matbordet och pratade med Gunnel Vallqvist. Hon var ofta här då, och hon sa; skulle inte du vara med i en kurs med kristen djupmeditation? Du vet väl om att det finns en karmelitmunk som leder det nu och att karmeliterna har kommit till Sverige? Det var nog knappt att jag kände till det men det var något med det där, att Gunnel nog såg och visste, att det här skulle du behöva Ingrid. Jag tog henne på orden och ett halvår senare åkte jag på en kurs i kristen djupmeditation och förstod då att meditationen måste bli bön. Det sa br Wilfrid, som var ledare, tydligt på den där Det var en form av döende och kursen, att alla människor kan samtidigt ett frö till nytt liv, med meditera. Det är bra för alla, men en känsla av stor meningsfullhet! för den kristne måste det bli bön.

Det är tufft, men det är meningsfullt, och levande!

Vad var då skillnaden mellan den meditationsform som du började I detta, när du känner att allt rasar, med och den kristna djupmeditatiooch du har hittat meditationen, hur nen? Om det fanns någon sådan? landar det i din tro? Hur blev det - Jag har svårt att minnas det. Det sedan? var väldigt disciplinerat; att sitta - Jag behövde någon som kunde rakt, upprätad, med motiveringen hjälpa mig. Jag behövde vägled- att så har Gud skapat människan. ning. Men det var ärligt talat inte Men jag kan inte riktigt komma så enkelt. Det var svårt att hitta ihåg hur det var. Det finns i princip någon som förstod vad jag menade. ingen skillnad. Det var den psyOch egentligen vågade jag inte rik- ko-fysiska processen som var viktig tigt heller för, jag tänkte, de kanske för mig just då. Men det var bönens fördjupning som blev min väg.

Unum 26

Så kroppen fick vara med i bönen?

- Det var säkert det som var det viktiga, att kroppen fick vara med.

Att allt det som sker i vår kropp av spänningar, sinnesförnimmelser och känslor, får vara med. Kroppsspråket säger så mycket, också om det inre. Gun Kronberg, som var kursledare på Berget fram till sin död, sa alltid att det kroppsliga har alltid ett inre korrelat. Så om kroppen får komma i ro, om vi kommer i någon slags harmoni med vår kropp så kommer kroppen och själen att så att säga tjäna varandra.

Br Wilfrid höll kurser i Kristen djupmeditation. Hade Per Mases också börjat då?

- Meditationsrörelsen kom liksom in på många plan här i slutet på 60- och på 70-talet. Och så var det väl något som kyrkan inte kunde fånga upp. Det kom flera meditationsrörelser, terapiformer av olika slag. Det var ju väldigt mycket sådant på 70-talet i människornas sökande. Per Mases, som kände ett stort ansvar för detta, lade ner mycket energi på frågan hur de kristna retreatrörelsen skulle komma vidare. Hur kan meditationsrörelsen berika kyrkan?

Denna rörelse behövs men hur ska vi fånga upp den? Hur får kroppen vara med? För att fånga upp detta ordnades några kurser i ’Mystik

och meditation’, och kurserna blev överfulla. Man var tvungen att flytta ner på Stiftsgården, det var verkligen ett stort sug efter detta. Per, som var ansvarig för retreatrörelsen, funderade mycket på hur kyrkan skulle möta detta intresse. Meditationsvågen, sa han, den får inte gå spårlöst förbi. Då började han själv att meditera, och han började leda kurser. Per var en känslig person och behövde mycket tystnad. Han visste att tystnaden och den inre bönen var viktig, och det var något som saknades i kyrkan. I min fromhetstradition fanns den i varje fall inte. Per upptäckte det här, och ville föra tillbaka det som han kallade för klassisk kristen mystik. Det fanns i klostren men inte så mycket bland vanligt folk och inte alls i vår svenskkyrkliga tradition. Det kanske var därför som människor sökte på annat håll. Man började fundera på om vi inte kunde ta vara på detta i ett kristet sammanhang i vår egen närhet. Att kroppen, stillheten och tystnaden får vara med, i ett kristet sammanhang, i vår kultur. Att det finns en väg tillbaka till den inre ordlösa bönen och till den kristna mystiken som tonats ner och kanske till och med försvunnit under de senaste århundradena.

Unum 27

kroppen får sitta i en anatomisk riktig hållning, komma till ro och vila, inre samling, med den kristna mystiken och teologin.

Då skulle man kunna säga att br Wilfrid och Per Mases har varit lite som ”pappor”, som skapade formen, för den kristna djupmeditationen?

- Det kan man nog säga. Per han sa att «karmelitpriorn (br Wilfrid) han kom som en skänk från ovan.”

Han, liksom även Hans Hof, sa ”titta österut, där har de det.”

Alltså, hela människan hör ju ihop, vi är kropp, själ och ande. Vi måste få ihop det här igen. Br Wilfrid sa alltid att kroppen är ett förnämligt instrument om vi börjar samarbeta Du har nämnt för mig tidigare att med kroppen och inte förakta den. br Wilfrid ställde en avgörande När kroppen är i ro så ber den. Vi fråga angående meditation och dess behöver en bedjande kropp att bo i. teologi.

Eller att kroppen är en språngbräda - Vi var alla barn av 70-talet, till bön. vi var lite flummiga. Vid ett tillfälle frågade Per br Wilfrid; Per ville alltid att meditationen «Nu, br Wilfrid ska vi börja med skulle få komma tillbaka, och Meditationsledarutbildning!» Br in i kyrkan. Att det skulle få bli Wilfrid svarade; «Ja, så bra. Har en kristen meditationsrörelse i ni någon teologi?». Per undrade kyrkan, i församlingarna. Mitt i då; «Ska det verkligen behövas?». allt detta så kom William Johnston Han skojade lite om det där i in som en bekräftelse. Han var en efterhand, men det var ju klart att irländsk jesuit som tillbringade det behövdes! Per försökte då att nästan hela sitt liv i religionsdialog integrera meditation, teologi och buddhism, kristendom bland annat kristen mystik. Att föra ihop den på Sofiaunversitetet i Tokyo. När zen-inspirerade meditationen, där han kom hit till Berget kunde han Unum 28

förklara hur det var att meditera i dialog med zen, och samtidigt vara kristen. Vi frågade honom, kan man inte vara både ock? «Nej, då blir det synkretism». Något vi ibland blivit beskyllda för att ägna oss åt här på Berget. Men han sa att zen kan lära oss kristna mycket, och vi kan berika varandra väldigt mycket. Men både zen och kristendom handlar om tro, och även om jag vill ta intryck av zen så kan jag inte ge min tro till Buddha, jag kan bara vara hängiven Jesus Kristus. För en buddhist är det likadant fast tvärtom, men vi kan ändå sitta i samma meditationshall, med stor respekt för varandra och varandras tro. Det är också en väg kunde ta in och öppna sig för det framåt. andliga sökandet! Detta med att bejaka kroppen, ja bejaka hela Vad är visionen för människan som en helhet, i samspel. meditationsledarutbildningen Att få använda kroppen för att få framåt nu?

- Om vi backar lite, så längtade komma till ro, till inre samling människor hem. Hem till något som leder oss bortom ord, känslor mer än sin egen splittrade tillvaro. och föreställningar till ett djupare Man kanske kände att de var mer än plan. Till en hemmahörighet i mig sina terapier och kroppsövningar. själv, en hemmahörighet i Gud, Det vi ville när vi började för 20 rent existentiellt. Då är kroppen ett år sedan var att människor skulle förnämligt instrument. Att komma få möjlighet att hitta hem till en hem i sin kropp, bli trygg i sin egen egen andlig tradition, att hitta hem organism och sedan få bli rotad, i kyrkan. Den kristna mystiken grundad, få en hemmahörighet i har, som vi nämnde tidigare varit Gud. Meditationen är en väg till lite bortglömd, så där fanns det en detta, men då behöver vi också längtan. Tänk om kyrkan återigen hjälp att hitta in i den kristna mystikens fåra.

Unum 29

För att komma med en ledande fråga; kan man säga att upptäckten av meditationen egentligen är en återupptäckt av den kontemplativa och mystika traditionen i kyrkans historia?

- Precis så. Det är att komma hem, att verkligen komma hem.

Att utbilda ledare både kroppsligt, fysiskt och teologiskt. Människor i vår tid längtar efter stillhet och tystnad, att bli förd in i stillheten, i den tysta bönen bortom formuleringar och krav. Att den kunskap, den tro och teologi jag har tillägnat mig får sjunka från huvudet till hjärtat och integreras.

Vad vill vi? Vi vill att människor ska hitta hem i Gud och i Kyrkan, att kyrkan ska ta vara på detta andliga sökande och öppna upp för att människor ska få meditera i sina församlingar, i sin kyrka.

vidare i sin bön och i sin tro?

Den kontemplativa retreatformen har visat sig fungera som hand i handske. I den får man hjälp att söka och finna Gud i allt och alla, att komma hem, att vara närvarande i Guds verklighet, i människans verklighet. Den kontemplativa retreaten leder oss raka spåret från närvaron i naturen, i min kropp, i min andning, till att lyssna in Jesu namn i utandningen. Jesus bönen i en enkel tappning. Kom till ro, var stilla, andas i Jesu namn. I Jesu namn finns allt.

Man sökte sig alltså österut, till zazen, tog hem en meditationsform och hittade ett sätt för den kristne att göra den till bön? Det jag tänkte på är att cirkeln nu är sluten och att man har kommit tillbaka till sin egen tradition, att allt finns också i vår egen tradition.

Den typ av kristen djupmeditation - Så är det. Men resan dit har som vuxit fram här på Berget, och varit lång. Det var mycket från den kontemplativa retreaten som 70-talet som vi nog kan släppa ni har här sedan tio år tillbaka, idag och istället, precis som i den på vilket sätt har den påverkat kontemplativa bönen, öva oss i meditationen och bönen här på uppmärksam närvaro, lyssna på Berget? andningen och be. Meditationen - Det kan man säga att den har. får bli en väg till bön och Den kontemplativa retreatformen, kontemplation. Då sker det så som kommer från Frans Jalics SJ, mycket på det andliga planet. En har visat sig passa så oerhört bra för existentiell erfarenhet av att jag människor som har erfarenhet av lever, att Jesus är mitt liv och att meditation. Hur kan man komma jag kan leva utifrån det.

Unum 30

Vad vi vill idag? Det som vi alltid velat, att meditationen, med hjälp av en god kroppshållning, får bli en väg till bön, till kontemplation.

Per sa ofta, att meditationen ska kunna föra in människor i mässans mysterium. Själva meditationsformen som vi lärde oss för länge sedan, där vi är förankrade i en anatomisk riktig kroppshållning, i en avspänning där andningen får löpa fritt, disponerar oss, hela kroppen hjälper oss till den inre samling som ligger väldigt nära bönen och mässans mysterium.

Man kan komma hit till Berget, utan att ha en färdig mall för sin tro. Man får vara inbäddad i Kristi kärlek. Men sedan kan man, i sin egen takt, genom den tysta bönen kanske också få återupptäcka sin egen tradition och rikedomen i den.

Man behöver inte komma hit med en fast trosföreställning.

- Varför började vi meditera? För att den sökande människan som längtar efter att få komma hem ska bli igenkänd i sitt sökande. Att få vara den man är, börja där man är och stegvis upptäcka; jag är mycket mer! Det är detta vi vill bejaka och bekräfta. Ja, du är mer. Du är Guds För dem av oss som kommer från en avbild. Det är så många människor troskris, sökt oss österut, och sedan som behöver få upptäcka detta. kommit i kontakt med Berget så erbjuds vi en meditation där vi kan Och känna sig välkommen? känna igen oss. Vi har funnit en - Ja, välkommen och sedd i sitt väg till kontemplativ bön, en väg sökande och accepterad där jag är. till det sakramentala livet i kyrkan Det var det viktiga när Per sa att och för mig personligen, efter svåra meditationsvågen inte får gå spårlöst perioder i det egna bönelivet, en förbi. Här finns ärliga sökare, ännu vila i den kontemplativa bönen, i ärligare än de som finns i kyrkan, den ordlösa bönen. för man längtar verkligen. Bara - Det som är viktigt är att man de får lite vägledning så går de i kan göra sin egen resa här, och sjumilasteg, sa br Wilfrid. De går precis som för dig så har vilan i den förbi kyrkfolket! ordlösa bönen varit avgörande.

SENASTE NYTT OM RETREATER OCH KURSER

www.berget.se Unum 31

Det är detta som gör Berget så unikt.

Att man kan komma hit med en helt sekulär meditationsform och som ett erbjudande, om jag vill, börjar jag meditera och be med namnet Jesus.

Jag får som ett erbjudande, om jag vill delta i mässan, i tidebönerna.

Jag får, precis som du alltid säger, öppna mig för den kärlek som söker mig, men jag får också säga nej. Jag tror att just detta är så viktigt; att jag får komma hit, jag får säga nej, tills jag vill säga ja. Tills jag genom kärleken, ja, för vi som kommer hit, vi blir älskade tills vi öppnar oss för kärleken.

- Vi vill erbjuda meditations-

ledarutbildningen för att allt detta ska få bli verklighet hemma i församlingarna. Att man tar emot den sökande mänskligheten. Att det finns både en öppenhet för den som söker och en fördjupning för den som redan är på väg.

Så att man får upptäcka att inre bön inte bara är något som man gör i ordenslivet och klostren. Att den har en självklar plats hos vanliga människor och i församlingen.

- Människor behöver få upptäcka att den meditativa och ordlösa bönen verkligen är bön.

Unum 32

PÅSK PÅ HELA BERGET 13-17/4 Torsdag kl. 18 till måndag kl. 10 Fira påsk från Skärtorsdagen till Annandag påsk!

Vi erbjuder gemenskap i vår avkopplande miljö med tideböner, mässa, föredrag, möjlighet till kristen djupmeditation, enskilda samtal, fina promenader, med mera. Tillsammans får vi följa Påskens skeende och fira de Heliga Tre Påskdagarna.

Bergets husfolk tar emot alla gäster med god mat, bön och en omsorgsfull gemenskap.

Helpension 3 540:540:- i rabatt för medlemmar i Bergets vänförening!

Välkommen att anmäla er via: info@berget.se

10/6 kl. 14.30: ÅRSMÖTESFÖREDRAG:

VÄNFÖRENINGENS ARBETSDAGAR 5-9/6 Måndag kl. 13 till fredag kl. 14 Om du är intresserad av dessa dagar kontakta: info@berget.se BERGETS ÅRSMÖTEN 9-10/6 Härmed tillkännages att Stiftelsen Bergets Vänförening och huvudmannaförsamling har årsmöte: den 10/6 kl. 11.30.

S:t Sigfrids Boklåda har årsmöte den 9/6 kl. 19.00.

Sara Gehlin, forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet ”den receptiva ekumeniken”, en nydanande metod!

Unum 33

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS

Klostret James Martin, Libris, 2017

soner, en man och en kvinna kommer på lite olika vägar i kontakt med bröderna och den själavård de får ta emot utgör stommen i denna Det är inte ofta S:t Sigfrids bok- berättelse. låda säljer, eller rekommenderar romaner, men undantagen lär som bekant bekräfta regeln. Författa- Birgitta i uppenbarelsernas ren är jesuitpater och väl förtrogen spegel med själavårdens snåriga och nåde- Lars Bergquist, fulla värld. Dessa erfarenheter klär Proprius, 2003 han i en roman, som utspelas i ett Som framgår av utgivningsåret är kloster. detta boktips inte nytt, men bättre Givetvis utgör abboten och bröderna väsentliga delar av romanens uppbyggnad, men huvudpersonerna kommer ”från världen”. Två per-

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA

Vi har böcker, skivor och ikoner vill spegla vår ekumeniska inriktning.

sent än aldrig. Författaren är före detta ambassadör i Vatikanstaten och hyser stort intresse för just den heliga Birgitta.

Volymen är nätt och tunn, men innehåller en tydlig och klar skildring av helgonets spiritualitet.

Det är intressant att påpeka hur väl hennes samtids lärdom och fromhet framträder i just denna skrift, inte minst hur skolastiken var en naturlig miljö för henne. Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Kontakt: bokladan@berget.se

Unum 34

Ikonmålningskurs 24-28 maj Denna unika ikonmålningskurs är avsedd för både nybörjare och de som redan målat några ikoner.

Ledare för ikonmåleriet är den koptiske ikonmålaren AYMAN WILLIAM som målade Himmelskyrkan i Sharm El-Shikh och målar nu även den stora kupolen i El Katedralen i El Abbasia, Egypten.

OBS! Begränsat antal deltagare!

Helpension 3 000:-, kursavgift 1 500:- inklusive allt material. info@berget.se Unum 35

En av våra kära gårdspräster, Nils-Erik Åberg, läser en text i taizebrödernas kapell i Mymensingh. En bild från den resa och kurs i Bangladesh som Berget ordnade i samarbete med taizebröderna i Bangladesh. Vi erbjuder denna möjlighet också hösten 2017 (se mer information på s. 7).

Fotograf: Therese Sundberg.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: MER OM MEDITATION!

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323