Unum 2017-3

U

NR 3 ÅR 2017 ÅRGÅNG 34

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: JUNGFRU MARIA OCH EN MARIANSK VÄRLD

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

JUNGFRU MARIA OCH EN MARIANSK VÄRLD

Ledare 3 Peder Bergqvist Marias bön 4-9 Sr Veronica OP Berget ett svenskt Taizé Lars Fernqvist

10-11

Alla är välkomna 12-13 Ylva Ganslandt Tacksägelseresa till Rom, del 2 14-25 Marie Erenius Bergqvist Ett möte vid altarringen Sofia Holm

26-27

Gårdspräst på Berget 28-31 Per Abrahamsson Kyrkomödrar 32-33 Ann-Ida Fehn KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

En Mariansk Krist-Enhet!

P

å Berget har jungfru Maria alltid haft en självklar plats och den platsen har med tiden blivit allt viktigare. Förra året fick vi en mariastaty som nu finns längs med vår rosenkransstig. Varje kväll sjunger vi, i samband med completoriet, Salve Regina eller någon annan av de vackra mariaantifonerna.

Nu har vi också börjat be en av de viktigare mariabönerna, Angelus, i samband med laudes och middagsbönen. Varför be Angelus?

Denna bön utgår från ängeln Gabriels möte med jungfru Maria: ”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung f licka i staden Nasaret i Galileen” (Luk 1:26). Enligt kristen tradition bör vi be Herrens bön tre gånger per dag. Vi ber Herrens bön vid laudes, i vesper och i mässan.

Angelus kompletterar Herrens bön genom att fokusera på det centrala kristna budskapet om att Gud har blivit människa. Inkarnationen saknas i Herrens bön och därför är det viktigt att be Angelus, att ständigt påminnas om att Gud blivit människa i Jesus Kristus.

Jungfru Maria har gett Gud en mänsklig kropp.

Att vara kyrka är att vara mariansk. Det är en del av kyrkans väsen, som ständigt kallar henne till bön, kärlek, helighet, martyrskap, mystik, kontemplation, allt detta utan vilket kyrkan blir förstelnad.

Inte minst är det marianska livet en förutsättning för enheten i Kristi kropp. Vi ser det i relationerna mellan öst- och västkyrkan men även i dialogen mellan Katolska k y rkan och de protestantiska samfunden. För Luther var det självklart att man som kristen sku l le be om jungfr u Marias förbön, att hon är Guds Moder och himmelens drottning. Jungfru Maria är vår Herres och Kyrkans moder, hon är enhetens moder.

Hon är den som kan hjälpa oss att övervinna de splittringar som uppstått genom historien. Jungfru Maria är den moderliga, tröstande, förmanande, den milda, försvarande och bekräftande moder som vi behöver.

Berget vill vara en plats som inspirerar människor att ta till sig jungfru Maria som himmelsk Moder och vägvisare. En mariansk värld är en vackrare och mer hoppfull värld.

Unum 3

Birgit Andersson, associerad till kommuniteten, och Sr Veronica OP utanför Callistoskatakomberna under vår pilgrimsresa till Rom.

Marias bön

Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

M

aria är inte bara någon man ber till, eller inte ber till! Hon är själv en stor bedjerska, hon bär sitt folk, alla människor och hela världen i sin bön. Hon kan lära oss att be.

Vaka och be På dina murar, Jerusalem, ställer jag väktare De skall aldrig tystna, varken dag eller natt.

Ni som ropar till Herren, ge er ingen ro! (Jes 62:6).

Unum 4

Maria är väktaren, hon ropar till Herren, hon tystnar inte. Hon vakar, hon är den kloka jungfru som väntar på brudgummens ankomst. Hon kommer ihåg Guds löften, hon bär i sitt hjärta Israels bön och längtan. Hon är Dottern Sion som ropar: Kom Herre, Kom! Hennes bön är Israels bön. Hon ser sitt folks synd, lidande, och nöd, hon bär det i sitt hjärta. Hon ber med hela sitt väsen för alla människor om Herrens besök, om hans frälsning.

ofattbara, det oerhörda, vad inget öga sett och inget öra hört, och ingen människa anat (1 Kor 2:9), Ordet blir kött i Marias sköte. Guds svar på Israels bön, på Marias bön, övergår allt vad människan kan föreställa sig. Samtidigt kommer Guds Son till jorden inte oväntad.

Maria väntar, hon hoppas med hela sitt väsen på Guds frälsning.

Anden och bruden säger: ”Kom!” (Upp 22:17). Hon säger Ja till det oförställbara, till Herrens ankomst i världen.

Hon blev förskräckt och undrade Hon ber med psalmisten och med vad denna hälsning skulle betyda.

Maria är en människa, hon är helt profeterna: medveten om den distans som finns För Sions skull skall jag inte tystna, mellan Gud och henne. Vem är hon som får höra dessa ord? Samtidigt för Jerusalems skull inte tiga, förrän upprättelsens morgon gryr och är hon helt öppen, mottaglig, hon hennes räddning lyser som ett bloss är den goda jorden som tar emot Guds ord och ger hundrafalt igen.

(Jes 62:1).

Hon är helt vänd mot Gud utan Hon bevarar alla Guds ord i sitt förbehåll, hon värjer sig inte för hjärta: Gud, misstänker inte honom, hon Då skall Herren själv ge er ett tecken: går helt in i hans vilja: Den unga kvinnan är havande och Se jag är Herrens tjänarinna, skall föda en son, och hon skall ge må det ske med mig som Du har sagt. honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’ Min själ prisar Herren (Jes 7:14).

När Maria hör Elisabets saligprisning: Salig hon som trodde, ty det Din bön har blivit hörd som Herren har låtit säga henne skall Marias bön blir hörd, såsom gå i uppfyllelse, flödar lovsången Sakarias: Var inte rädd, din bön har över hennes läppar. Hennes bön är blivit hörd. Vid bebådelsen sker det högst personlig och helt osjälvisk.

Unum 5

Hon ser vad Herren gör i henne, hur han genom henne - sin ringa tjänarinna - förverkligar sin frälsningsplan och hennes hjärta brister ut i jubel. Stora ting låter den Mäktige ske med mig!

Hon är helt vänd mot Gud, hon betraktar hans verk. Hon bjuder alla människor, alla släkten, in i sin lovsång. De ska med henne se Guds verk, prisa henne salig, och själva dela hennes glädje, bli uppfyllda av denna gudomliga glädje.

Hennes lovsång omfamnar alla generationer, hela Israels historia.

Hon ser hur Gud förverkligar sitt löfte genom alla tider allt sedan begynnelsen och förbundet med Abraham. Hon betraktar Guds trofasthet: han håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.

ringa, de hungriga, de som ingen ser. Han befriar dem som har övermodiga planer, härskarna som tronar på sina troner, från deras positioner så att de blir i stånd att höra och ta emot Evangeliets glada budskap.

Alla släkten ska prisa henne salig för att hon genom sitt ja till Gud har öppnat dörren för honom.

Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig (Upp. 3:20).

Hon tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det Efter Jesu födelse berättar Lukas om herdarnas besök vid krubban.

De vittnar om vad de har sett och hört och Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det (2:29).

Lite längre fram ser vi hur Maria, efter sitt och Josefs långa och Hon ser med förundran hur Gud ångestfyllda letande efter Jesus, handlar i den mänskliga historien finner honom i templet. ”Barn, hur genom människor: Abraham, kunde du göra så mot oss?” skriver Sarah, Mose, Miriam, Hanna, Lukas, ”Din far och jag har letat efter David, Judit, henne själv … Gud dig och varit mycket oroliga.” Han verkar inte utifrån, utan inifrån, han svarade: ”Varför skulle ni leta efter vill göra sig beroende av sina skapade mig? Visste ni inte att jag måste vara varelsers svar, av deras medverkan hos min fader?” Men de förstod inte och fria ja. Hon upptäcker sin egen vad han menade med sina ord. Sedan plats i denna långa berättelse, i följde han med dem ner till Nasaret, frälsningshistorien, hon som är den och han lydde dem i allt. Hans mor minsta, hon förundras över detta bevarade allt detta i sitt hjärta (Luk och lovsjunger Gud. Han ser de 2:48-51).

Unum 6

I båda dessa berättelser ser vi hur Maria, som burit och fött Jesus, står inför sin sons mysterium och dras in i det. Hon känner honom och han förblir för henne den okände. Under hela sitt liv kommer hon att växa i tron, att lära känna sin son som också är Guds Son. Hon följer Jesus, hon lyssnar på det han säger och gör det.

Hon har fött Jesus i krubbans mörker och hon låter sig undervisas av herdarna som har sett ett stort ljus och hört änglarnas budskap och den himmelska lovsången.

Hon bevarar allt detta i sitt hjärta och mediterar över det.

Som en god judinna har Guds ord sedan barndomen varit hennes näring. Hon ser sammanhanget och hon kopplar ihop den gamla berättelsen med det som händer nu, hennes meditation närs och belyses av hela Israels historia. Guds ord bor i henne och blir levande för henne i hela dess rikedom.

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor…

Ty ett barn har fötts, en son är oss given (Jes 9:5-6).

De förstod inte Guds mysterium övergår Marias förstånd liksom vårt. Gud är alltid större. Maria, liksom alla troende, måste låta sig ledas genom det hon inte förstår. Maria står inför korset och ser sin son lida och dö i en till synes total maktlöshet. Hon bevarar i sitt hjärta ängelns ord: Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut (Luk 1:32-33).

Hon förstår inte. I trons totala mörker och i en tillitsfull överlåtelse till Fadern säger hon ja till det som händer nu, som hon sa ja vid bebådelsen. Hon går in i Korsets mysterium och bejakar det. Hon mediterar i sitt hjärta över Jesajas ord.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, Genom hans sår blir vi helade (Jes 53:4).

Hon ber med psalmistens ord: Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven (Ps 16:10).

Unum 7

Sr Lydia Mariadotters Korsväg på Berget med korsfästelsescenen där jung fru Maria och aposteln Johannes står tätt intill korset.

Hon står vid korset, hon låter det ske i den djupaste föreningen med sin son, hon lider med honom. Hon är barmhärtighetens moder.

Herren är uppstånden Om Jesu möte med sin mor efter uppståndelsen vet vi ingenting, det är osägbart.

Unum 8

Vi ser henne senare, tillsammans med lärjungarna i övre salen, de håller ihop i ständig bön i väntan på Andens ankomst (Apg 1:14).

Maria som gått helt in i sin sons mysterium här på jorden blir upptagen i det med kropp, själ och ande efter sitt avsomnande från det jordiska livet. Marias upptagning i himlen firar kyrkan varje år, den 15 augusti. I himlen, det vill säga

i Faderns hjärta, i den Heliga Treenighetens liv fortsätter Maria att be för oss, att säga till oss gör det han säger åt er (Joh 2:5). Hennes kärlek och hennes bön sträcker sig över hela världen. Vid korsets fot, när hon tog emot Johannes som den son Jesus gett henne, blev hon moder till alla Guds söner och döttrar. Vi kan, som Johannes, ta emot henne i vårt hem, i vårt liv.

Glöm inte Bergets jul- och nyårsfiranden!

- se mer om dessa firanden på hemsidan!

Hela Bergets program finns utlagt på hemsidan.

BANGLADESH resa, kurs, retreat HT 2017!

16-25 november 2017 ordnar Berget ett besök hos taizebrodern Johannes i Bangladesh.

Vi flyger till Bangladesh och bor tillsammans med bröderna i Mymensingh och tar del av deras liv och erfarenheter under några dagar. Mer information på hemsidan!

Helpension: 3 500:(plus flygresan) För anmälan: info@berget.se

Taizebrodern Guillaume i Mymensingh.

Unum 9

Berget ett svenskt Taizé

Lars Fernqvist, medlem i Svenska kyrkan, Sofia församling i Stockholm

Lars Fernqvist, längst till vänster, med några av Bergets vänner på S:t Davidsgårdens innergård.

B

erget är en ekumenisk mötesplats. Man skulle kunna säga Sveriges Taizé. Vi i Bergets vänföreningen är medlemmar just för att jobba för JESU önskan att ena kyrkan.

På Berget har vi nuförtiden dagligen katolska och svenskkyrkliga gudstjänster under samma kapelltak, tack vare Svenska kyrkans biskop Mikael Mogren, och gemensamma tideböner fyra gånger om dagen.

Vi fokuserar på det som förenar oss Historiskt sett, för 50 år sedan, inom kristenheten. Inte det som tog Berget initiativ till kristen skiljer oss åt.

Unum 10

meditation (som nu finns över hela Sverige) samt kristen retreatverksamhet och otaliga andliga kurser etc.

Vi har haft djupa samtal om enhet mellan ortodoxa, katolska och Svenska kyrkan samt haft Ignatius andliga övningar som letts av en jesuitpater och kvinnlig präst i Svenska kyrkan.

Nu har Berget blivit katolskt, trodde många, då Bergets föreståndare och några andra i husfolket gick över till Katolska kyrkan.

Jag som svenskkyrklig lekman, har följt Berget sedan 70-talet och känner att det nu 50 år senare återigen blåser iskalla vindar över Berget!

Så visst finns misstänksamheten hos den teologiska akademiska överklassen kvar. Jag och många av mina kompisar är uppriktigt trötta på misstänksamheten. Det är andra gången under min livstid, som det bråkas om Berget.

Första gången var för cirka 50 år sedan då Berget byggdes. ”Detta är ju ett kloster”, sa motståndare.

Kloster var förbjudna enligt svensk lag. Dessutom tyckte man att det var för katolskt att dra sig tillbaka en eller två veckor i tystnad, att få undervisning, vara i retreat, lära sig meditera etc. Bygget döptes till ”grubbelstuga” i pressen.

Sedan dess har jag under åren träffat sjuksystrar, konfirmander, läkare, AA-medlemmar, politiker, sjukgymnaser, direktörer, sökare, butiksanställda, författare mfl som har varit där. De flesta är nöjda med kurserna, några har upplevt Guds närhet och blivit stärkta i tron. Andra har varit tvivlare, men funnit Gud och till och med blivit frälsta! Många har också insett att skillnaderna inte är så stora mellan lutheraner, katoliker och ortodoxa.

Och allt detta är ju meningen med Berget: att ena kyrkan enligt Jesu önskan!

Så Berget är Ekumeniskt! Lutheraner, katoliker och ibland ortodoxa och frikyrkan hjälper till i varandras gudstjäster! Bara det är ju värt en applåd! Från mitt lekmannahåll!

Jag önskar med hela mitt hjärta och rekommenderar alla kristna sökare att komma hit! Vi vill ju alla ena kyrkan!

Dessutom är Berget beläget på en sagolikt vacker plats strax utanför Rättvik.

You can´t miss it!

PS Vänföreningen har cirka 650 medlemmar och de flesta är svenskkyrkliga. DS

Unum 11

ALLA ÄR VÄLKOMNA! Ylva Ganslandt, volontär på Berget

S

ensommaren 2016 är det dukat till långbord inne på St Davidsgården med vit duk, vin och hemlagad buffé. Alla som varit en tid på Berget vet att de gillar fester, och ingen anledning är för liten att fira! Den här gången är det födelsedagsfest, föreståndare och husmor fyller tillsammans 75 år. S:t Davidsgården, som så påtagligt är byggt för tystnad, fylls av ett nästan öronbedövande larm som annars skulle varit outhärdligt, men en sån här kväll fyller det en bara med värme. De

som sitter vid bordet är en familj bestående av både gamla och nya vänner, ink lusive en nykomling från Japan som trillat in under kvällen för att jobba i trädgården några dagar. Det spelar ingen roll varifrån man kommer eller varför man är där.

Alla är välkomna. När jag sitter där slås jag av hur osannolikt det känns att jag skulle befinna mig på denna plats, så långt ifrån den vardag jag tidigare levt.

Unum 12

Första gången jag kom till Berget var jag inte kristen. Det var i augusti 2015 och jag kom dit för att göra en reträtt. Redan då hade jag en fundering på att testa på att vara volontär där.

Jag hade bara precis börjat gå i kyrkan och blivit rekommenderad att åka någonstans som volontär för att komma in i ett kristet sammanhang.

Det var med blandade känslor jag åkte dit. Den typen av gemenskap jag mötte på Berget var för mig helt främmande, och att vara helt ny i kyrkan och kasta sig in i detta sammanhang med dagliga mässor och gudstjänster var för mig ett stort steg. Jag hade dessutom mina fördomar om kristna människor.

Till min stora förvåning blev det inte så svårt som jag hade väntat mig. Tvärtom faktiskt. Det som istället kom över mig var en känsla av att vara buren. Det var första gången i mitt liv jag hade känt så.

Under 2016 var jag volontär där i två omgångar, tre månader på våren och ytterligare tre månader på hösten. Det blev en tid som kom att förändra hela mitt liv. Att plötsligt komma till tro vid 30-års ålder hade vänt upp och ner på hela min tillvaro och fått mig att omvärdera allt.

Det var en känsla av att helt hänga i luften, plötsligt utan förankring och utan riktning. Berget är en plats där man kan få hänga i luften och låta sig bäras av den dagliga rytmen, bönen och gemenskapen. Oavsett om man sitter i kapellet eller arbetar i köket så får man vila. Men det som kanske framför allt utmärker Berget för mig är att det är den plats där jag fick lära känna Jesus, genom bön, undervisning och arbete, men framför allt genom alla människor som, under olika långa perioder, valt att leva sina liv där. Genom att ge och ta emot får man vara med och göra Berget till den plats det är.

Visst fanns det dagar när det stod mig upp till halsen att sleva i kastruller och att skala och hacka grönsaker åt 30 personer, men sen möttes jag ändå av vänliga och tacksamma gäster som tyckte att allt smakade fantastiskt oavsett hur det var tillagat. Det är svårt att inte uppskatta även de mest tråkiga arbetsuppgifter då.

Det är svårt att sätta ord på vad det har betytt för mig att vara på Berget.

Orden räcker helt enkelt inte till.

För mig blev det inte bara en tid av att hänga i luften. Det blev även en tid av förberedelse. Kort efter det att jag lämnade Berget blev jag döpt och upptagen i katolska kyrkan. Jag hade inte kunnat få en bättre förberedelse inför det än min tid på Berget.

Unum 13

Mässa i en av de många familjegravarna i S:t Callistoskatakomberna.

TACKSÄGELSERESA till Rom, april 2017. DEL 2 Spontana ingivelser, nedtecknade under resans gång av Marie Erenius Bergquist, medarbetare på Berget SÖNDAG I ANDR A V ECKAN EFTER PÅSK 23 APRIL

Ännu en solig morgon i Rom. Denna söndag börjar vi med att f ira mässa i Svenska k y rkans ordning i Casa Brigida, samt i eftermiddag Katolsk mässa i Roms katedral, Lateranbasilikan. Vädret har stadigt blivit allt varmare och denna dag verkar bli både solig och varm. Uppe på takterassen gick det knappt att sitta efter en stund, så starkt lyste solen. En amerikanska dök upp medan vi

befann oss på nämnda takterass och undervisade oss om de fåglar vi såg och hörde. Hon upptäckte, givetvis, en fiskmås som låg på ägg ute vid ett takfönster med vaktade hane bredvid.

Sådär, nu sitter vi som packade sillar i Sankta Katarinas kapell för mässa i Svenska kyrkans ordning.

Tydligen har det varit värmländsk ungdomssamling i Rom och nu sitter vi här tillsammans. Efter mässan påkallade jag organistens uppmärksamhet, hon visade Unum 14

Pater Fredrik Emanuelson OMI och fader Peder Bergqvist vid altaret i ett av kapellen i Lateranbasilikan. sig nämligen vara en del av min ungdom. Vi växte båda upp i samma samfund, jag minns hennes mamma och hon var körledare på min skola under mitt sista år i gymnasiet. Ibland undrar man hur livets vändningar fungerar, jag blev i alla fall som barn på nytt.

avslöjade sin längtan efter Påve Benedikt, allt detta på italienska förstås.

Dock tog denna lunch sin tid att ta sig igenom, så vi kom nätt och jämnt till Lateranbasilikan för att fira söndagsmässa. Vi tilldelades ett oerhört vackert sidokapell Nu var det hög tid för lunch och där bänkarna var placerade mot några av oss hamnade på ett typ- varandra i monastisk tradition. iskt romerskt ställe där det enda Tydligen är det här gästande bivi fick välja var om vi önskade skopar firar sina mässor och nu vitt eller rött vin. Sedan damp vi, på svenska dessutom och vi det ner en fyrarätterslunch utan avslutade med att sjunga Du Noratt vi behövde lyfta ett f inger. dens drottning ur Cecilia.

Hela familjen verkade involverad I kväll är det, tyvärr, dags att ta i restaurangen och “farmor” kom farväl av f. Fredrik som har annat för att anförtro f. Peder sina tvivel för sig än att roa sig i Rom med angående Påve Franciskus och oss. Han har valt ett näringsställe Unum 15

Mässa i S:t Paulus basilika, i baptisteriet, vid S:t Timotheos grav. vid blomstertorget, så vi vandrade dit i samlad tropp. Som tidigare nämnts kan det ta tid att äta sig igenom en italiensk måltid och plötsligt insåg vi att snart låses och larmas porten till Il Rosario.

Detta föranledde en vild jakt på notan, samt en rask promenad tillbaka, men vi hann.

vi som är kvar beklagar. Sankt Paulusbasilikan är gammal, men brann och byggdes up igen i ursprunglig stil. Mycket vacker och storslagen. Väl inne insåg vi att det fanns f lera grupper som skulle fira mässa och vi blev placerade i baptisteriet. Gissa vem som är begravd under baptisteriets altare?

Jo, Timoteos.

På tillbakavägen sade vi tack och farväl till f. Fredrik. F. Peder insisterade på att ta sig till L’OsNu väntar vi in varandra för att ta servatore Romanos lokaler för oss till San Paolo, kyrkan där Pau- att köpa bilder från audiensen. lus är begravd. Efter mässan åker Han har redan försökt kontakta f. Fredrik direkt till f lygplatsen dem via e-post, men de har varit och därifrån till Sverige, vilket avståndstagande och nu gäller M Å NDAG A NDR A V ECKAN EFTER PÅSK 24 APRIL

Unum 16

Br Caesarius i samtal med Fr Conrad R. Sciberras MSSP, som översatt en av br Caesarius texter. Fr. Conrad tjänstgör på kongregationen för det gudsvigda livet och tillhör en missionsinriktad orden.

närkontakt. Säga vad man vill, men f. Peder ger inte upp i första taget och efter att ha bearbetat en stressad handläggare fick han rättigheter till de bilder han valde, men tro inte att det var gratis.

Under eftermiddagen hamnade vi på ett event som bl.a. anordnades av Focolare. Genom Peter Grimhedens kontakter fick vi träffa en kvinna som varit med sedan Chiara Lubics tid. En underbar människa som delade sina erfarenheter med oss i en park i hjärtat av Rom. Ett oväntat och härligt möte. Fler möten var på gång dock. Br. Caesarius hade just varit på spontanbesök på San Anselmo, det stora

benediktinklostret och där råkade han snubbla på benediktinernas förre Abbas Primas, som var i Rom över dagen. När mötet med Focolare var över kom det fram ett par personer och hälsade på br. Caesarius. En av dem visade sig vara fader Conrad R. Sciberras MSSP, från kongregationen för det gudsvigda livet, som tidigare haft med br. Caesarius att göra.

Om båda sammanträffandena kan man säga; helt sanslösa!

Nu sitter vi på Ingrid och AnnIdas “hak ” vid Piazza Navona, en smal korridor där servitörerna löper fram och tillbaka med god mat. De är dock specialiserade på

Unum 17

Callistoskatakomberna, förenade med alla förföljda kristna. vin, så vi insåg att det inte gick att bara beställa en grappa hur som helst inte. Då fick man en hel bok att begrunda och därefter välja från.

TISDAG I ANDR A VECK AN EFTER PÅSK 25 APRIL

Nu är temperaturen def initivt på väg upp. Hittills har nätterna varit svala, men nu behöver vi sova med öppet fönster och i gengäld får vi leva med myggbesök. I morgonsolen vandrade vi till Piazza Venezia för att ta buss 118 till Callistoskatakomberna, där f. Tad har bokat möjlighet till att dels bese katakomberna,

men också fira mässa. Vi har inte en aning om hur lång tid resan tar så vi är ute i god tid. Efter en väldigt skakig resa tippade chauffören av oss, en hållplats för sent dessutom. Nåja, vi vandrade tillbaka och kom till en låst grind som annars skulle ha lett oss in till katakomberna. Då kom en man på vespa farande. Han var på väg att öppna katakombernas entré, så vi fick lifta in genom grinden med honom. Så bra att vi blev avsläppta för sent, på det viset fick vi möjlighet att i lugn och ro, inte minst i tystnad vandra genom det lantliga landskapet och begrunda en uppståndelseväg vars stationer fanns längs just denna led. En

Unum 18

Möte med flamländaren P. Jan Emmers SDB som bott många år i Sverige, bland annat hos Birgittasystrarna i Falun. Callistoskatakomberna. korsväg finns på Berget, men här martyrer och de firade liturgi i finns alltså en som berättar om deras gravkammare. I en kammare uppståndelsen. Fantastiskt fin. låg sankta Cecilia. Mot slutet av Medan vi väntar på att biljett- den guidade turen stannade vi i kontoret ska öppna genomförs en gravkammare där det stod ett ett yogapass mitt på gången som dukat altare. Där firade vi mässa leder till toaletterna, till omgiv- tillsammans med Kyrkans vittnen ningens förtret och förtjusning. genom årtusendena.

Småningom öppnar entrén, med gemensam bön av prästerna som bor i en kommunitet bredv id och vi blev insläppta. Tyvärr är det svårt att f inna ord för att beskriva denna upplevelse. Här, under f lera århundraden begravde de kristna sina döda, men även hedningar, särsk ilt döda barn som de förbarmade sig över. Här begravdes deras påvar, de f lesta

På väg till bussen stannades vi av en gammal präst, eftersom han hörde att vi talade svenska. Det var f lamländaren P. Jan Emmers SDB som hade arbetat många år i Sverige. Nu bodde han i Callistoskatakombernas kommunitet och f ungerade som g uide för nordiska grupper. Dessa märkliga möten! Han berättade att det f inns en svensk präst som ofta

Unum 19

Mycket intressant möte med prefekten för Enhetsrådet, kardinal Koch. Han bjöd på sig själv och sina erfarenheter av de ekumeniska samtalen mellan Katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna samt samtalen med de Ortodoxa kyrkorna. Det f inns olika svårigheter och utmaningar i alla dialoger men det som han tydligast uttryckte var svårigheten att samtala med de protestantiska samfunden eftersom att de både sinsemellan och inom sig själva är så splittrade, och splittringen fortsätter hela tiden. kommer hit till katakomberna.

Han heter Sture Lundkvist, kände vi möjligen till honom? Jodå, honom hade vi hört talas om.

snällt och plötsligt befann sig kardinalen mitt bland oss och påbörjade en mycket artig hälsningsrunda. Därefter vidtog ett Denna eftermiddag har vi möte också mycket artigt, men samtii nbok at med K a rd i na l Koc h digt ytterst sakligt samtal kring vid Enhetsrådet och på vägen svårigheten, men också glädjen dit passade vi på att stanna till med att verka för enhet. Ett unikt, hos birgittasystrarna för att fira fantastiskt och oerhört generöst mässa i Svenska kyrkans ordning. möte.

Där sammanstrålade vi med en Nu var det hög tid för f. Peder att svensk präst, som tillsammans hämta bilderna han beställt hos med sin hustru besökte Rom. L’Osservatore Romano. De hade Ännu ett lägligt sammanträffan- fortfarande öppet, tack och lov, de. På Enhetsrådet placerades vi i så vi kunde promenera iväg med ett konferensrum där var och en mycket vackra bilder från mötet hade en egen mikrofon att tala i, mellan den Helige Fadern, sr. vilket faktiskt visade sig behövas Veronica och f. Peder. för rummet var stort. Vi väntade Unum 20

Varför pekar Fader Tad och kardinal Müller på Bergets föreståndare?

ONSDAG I ANDR A V ECKAN EFTER PÅSK 26 APRIL

Vår sista dag i Rom och den blir ordentligt varm sägs det, men än så länge är den molnig, vilket vi som vandrar är tacksamma för. Nu är vi på väg till Troskongregationen igen. Denna morgon har f. Tad ordnat så att vi får fira mässa i deras eget kapell, vilket visade sig vara inrett i barockstil, givetvis, men litet och intimt och med en varm atmosfär. I detta vackra kapell fick vi fira vår sista mässa i Rom, alla tillsammans. För oss som var med och besökte detta hus hösten 2013 var denna mässa ofattbart känslosam.

Vår käre f. Tad hade minsann inte bara oss att ta hand om denna morgon. Vi hade en ytterst intressant samling med honom i det rum där en viss Galileo förhördes en gång, men sedan måste han ta hand om en annan grupp och vi gick upp på taket för att leka en stund. Vissa av oss, vår dotter Magdalena bl.a. tog det där med att leka på taket lite väl bokstavligt. Nåväl, allt slutade lyckligt och det blev vår tur att träffa kardinal Müller och f. Tads närmaste chef; pater Herman Geisler.

Vi träffade båda vid mötet hösten 2013 och det kändes märkligt att nu ses igen och att denna gång utan anspänning samtala för-

Unum 21

En mycket ivrig och engagerad p. Herman Geisler vill veta mer om Berget och uppmuntra oss att fortsätta på den inslagna vägen. F. James Puglisi talade lika engagerat om ekumeniken och dess möjligheter och svårigheter i vår tid. troligt och enkelt med varandra.

För att lite mer påtagligt visa vår tacksamhet gav vi kardinalen en ask med Rättviks chokladhästar.

Ett gruppfoto med f. Tad togs på samma ställe där förra gruppfotot med kardinal Müller togs och så gick vi, efter att grundligt ha misslyckats med att uttrycka vår tacksamhet till f. Tad som arrangerat så mycket, så bra. Vi är helt enkelt så väldigt tacksamma.

Nu kände vi alla ett tydligt lunchbehov innan det är dags att sammanstråla på Piazza Navona för ett möte med f. James (Jim) Puglisi på Centro pro Unione. Det är alltid lika roligt att träffa f. Jim, som dels har en oerhört älskvärd svada, men samtidigt har svadan ett mycket precist innehåll. Hösten 2013 lyckades f. Fredrik ordna ett möte mellan kommuniteten och f. Jim och samma manöver lyckades även denna gång, vilket

Unum 22

Vi fick både möta Lammets små systrar i deras vackra kapell och i samtal runt deras matsalsbord.

vi tackar för. F. Jim är franciskan och ledare för detta center som arbetar för enhet, vilket för oss känns bekant och givande.

de bestämt hävdade att de inte talade engelska och sr. Veronica översatte snällt till franska medan vi samtalade tillsammans. Men Nu hade vi ännu en programpunkt när det var dags att gå var en på dagordningen, nämligen att massa samtal igång för fullt och träffa Lammets små systrar, som vi både engelska och franska, samt också träffade i oktober 2013 och k roppsspråk förstås användes. blev mycket förtjusta i. Denna Att möta dessa systrar är alltid tiggarorden föddes ur domini- inspirerande. De lyckas genom kanorden, så sr. Veronica känner sin spiritualitet och sitt ofattbart systrarna väl. Det lustiga var att enkla liv förmedla värdet av att ta sin kallelse på största allvar.

Unum 23

Time to say goodbye...

Nu var det ganska sent, så vi gick till “vår” restaurang på “vår” piazza alldeles nära Il Rosario för att avsluta dagen tillsammans. Tidigt i morgon reser f lera av oss innan vi andra har vaknat.

TORSDAG I ANDR A VECKAN EFTER PÅSK 27 APRIL

Resdag! Eftersom vi sammanstrålat från olika håll i sann pilgrimsanda, reser vi också åt olika håll och vid olika tider. Några reste redan kl. 4 på morgonen, andra kl. 6 och vi som ska till Berget håller på att packa innan vi firar mässa och äter frukost. Sedan bär det iväg.

Per och br. Cesarius stannar till

i eftermiddag, så det kändes fint att vi fick fira mässa tillsammans på morgonen innan gruppen helt skingrades. Samtidigt, om vi har insett något under denna resa så är det just att vi alltid är samlade i den treenige Guden, var vi än är.

Väl framme på f lygplatsen skulle det checkas in och Birgit fick veta att hon inte förbokat sitt bagage, så hon skulle betala 700 kronor för att få det incheckat. Hon valde att avstå, men insåg att då blev det bekymmer kring f laskan med trappisternas lakritslikör, som fanns i just hennes väska. Hur löser man sådant? Tja, i en kommunitet tar man fram f laskan, ställer sig i ett diskret hörn och

Unum 24

hjälps åt att konsumera.

Likören var mycket god kan vi berätta med stark betoning på just lakrits.

Som alltid på en f lygplats är det en del av charmen att medföra två tydligt klädda personer, i vårt fall sr. Veronica och f. Peder.

R ät t vad det ä r dyker det upp likaledes klädda präster och systrar som undrar vilka vi är och var i Kyrkan vi hör hemma.

Detta hjälper ytterligare till att förmedla känslan av gemenskap.

Det var en speciell känsla att åter sätta sig på sin

plats i S:t Davids kapell igen. Här är vi hemma, men vi var faktiskt aldrig borta under hela resan; vi var hemma i Guds familj hela tiden. Här på denna plats i Sverige befinner vi oss i en av alla dessa sektorer som finns överallt; i alla tider både ovan jord och under jord som i katakomberna, i enkla kapell och i överdådigt vackra katedraler.

Intresserad av att leva kommunitetsliv?

- på Berget lever en kommunitet som gärna tar emot fler medlemmar!

Unum 25

ETT MÖTE VID ALTARRINGEN Sofia Holm, volontär på Berget

I

bland dyker det upp vägskäl i livet och helt plötsligt stod jag vid ett. Jag som gillar att vandra i fjällen, hade för en tid sedan vandrat upp på en fjälltopp med vacker utsikt och tagit ut riktningen för min fortsatta

vandring. På toppen kunde jag se en skymt av det som väntar mig när jag vandrar vägen vidare. Jag fortsatte till en bäck där jag tältade en natt, fick dricka av dess friska vatten och förundrad betrakta dess skönhet. Dagen efter tappade jag

Unum 26

fotfästet, föll i bäcken och drogs med av den starka strömmen. Både jag och all min packning blev genomvåt och när jag sedan lyckades ta mig upp på andra sidan, stod jag där vid vägskälet. Skyltarna ”Värmestuga” och ”Altarringen” åt väster, gjorde mig allt för upptagen för att ens notera alternativen. Jag sökte mig till Altarringen, till mötet med Honom som är trofast och till Värmestugan för att torka mina kläder. Jag hade kommit fram till Berget.

tet, tystnaden och gladde mig åt att möta gäster. I volontärfördjupningen på måndagar fick vi inblick i bland annat Lectio Divina med Sr Veronica och kyrkans historia med Ann-Ida. Söndagarna avslutades med ljusvesper, fördjupning och kvällste för husfolket. Mässan och bönen var dagens puls.

TIDEN SOM VOLONTÄR på Berget betyder mycket för mig.

Det har varit utmanande att leva tillsammans med andra och att möta tystnaden, men också otroligt lärorikt. Jag har fått tid att begrunda livet och allt som hör det till, delat tankar och erfarenheter över en kopp te och njutit av de goda efterrätterna. Tystnad, bön och arbete, möten och samtal har berikat mitt liv och gett mig en starkare förtröstan på att Gud är med i livets alla skiften.

I BÖRJAN AV min tid på Berget när allt var nytt och jag skulle lära mig att hitta i köken, där en stor del av min tid har spenderats, somnade jag ovaggad nästan varje kväll.

Efter ett tag lärde jag mig rutiner för mathantering och kunde ställa tillbaka den rena disken på sin rätta plats. Jag fick i tacksamhet inför Gud avsluta dagen tillsammans med andra i kapellet. Bön och ar- EFTER EN TID på Berget fortbete avlöste varandra och efter ett sätter jag min vandring genom litag hade det blivit min vardag. vet och tackar Herren för allt jag har fått. Den här tiden har lärt mig EN KVÄLL när vi skulle laga mer om mig själv, gett mig permorotssoppa stannade jag upp ett spektiv på vad som har varit och tag och såg ut över det snötäckta nya krafter för det som väntar på landskapet. Jag trodde aldrig i min vägen. vildaste fantasi att jag skulle vara tillfreds med att stå och skala några kilo morötter. Efter ett tag lärde jag mig uppskatta det monotona arbeUnum 27

Gårdspräst på Berget - att hissa segel för Andens vind Per Abrahamsson, präst i Sjövik

E

fter åtta år på samma plats upplevde min fru och jag ett behov av en så kal�lad sabbatical. Alltså att dra sig undan för en längre tid i bön och studier. Inte för att bryta upp från uppdraget i församlingen utan för att kunna stanna kvar. Vi hade några olika alternativ i åtanke men så var det detta med hunden.

På nyårsretreaten på Berget berättade jag för Peder om våra planer och han utbrast; ni får gärna vara här på Berget. Ni kan bo i stipendiatbostaden och hunden är välkommen. Och så blev det. Under hela maj och juni fick vi förmånen att stiga in i kommunitetens bönerytm. Och vår hund, Zenta, trivdes gott i denna konkurrenslösa miljö och blev om möjligt ännu mer kontemplativ. Och bortskämd.

TILL EN BÖRJAN visste jag inte riktigt hur jag skulle använda denna unika tid på Berget. Orden från Hieronymus visade väg: Jag vill lyda din vilja. Jag vill hissa mina segel när Anden blåser, fast jag inte vet vilka stränder jag skall nå.

MIN FÖRSTA INTENTION var att läsa de kappadociska fäderna men istället drev vinden mig mot den ortodoxa kyrkans teologi och historia med dess klara lovsång till den Treenige; Kallistos Ware, Vladimir Lossky, Olivier Clement, Alexander Schmemann, vilket innebär att man får en stor dos kyrkofäder på köpet. Vill du få en ingång till kyrkofäderna - läs ortodox teologi!

Unum 28

På den övre bilden ser vi Per Abrahamsson besöka det grekisk-ortodoxa klostret i Rättvik och möta metropolit Cleopas. På den nedre bilden fångas ett möte med några koptiska präster från Eritrea och Egypten.

Unum 29

ATT SOM SVENSKYRKLIG präst vara gårdspräst på Berget innebär att dagligen få leda mässan vilket är en nåd utöver det vanliga.

Men hade jag vetat att jag skulle predika i stort sett varje dag under två månader utan det vanliga stödet av böcker och fungerande dator hade jag kanske backat. Buren av kommunitetens ständiga bön och Andens vind fick jag dock den lilla portion som behövdes. Efter en tid hittade jag min egen rytm i den stora gemenskapens rytm; Uppstigning 5.30, lectio divina över morgondagens texter, ut med vovven, ibland laudes i St Dominicus kapell, mässa, frukost osv.

SOM GÄSTANDE gårdspräst får man också möta kommuniteten lite från ”insidan”. Samtal, fest, kamp, motgångar och framgångar.

Man får dela vänskapen och bönelivet. Berget är ett mysterium på många sätt. Hur kan man med så få personer, kommunitet och volontärer, få detta att fungera? Att varje vecka ta emot nya människor till retreater och kurser på två gårdar. Och detta med genuin glädje och entusiasm. Ja, det är sannerligen ett pågående underverk.

vänskapen mellan kyrkofamiljerna och bönen för Kyrkans enhet. Där var den pingst-katolska dialogen, där var ortodoxa från Irak, Syrien och Libanon, där var svenskkyrkliga från landets alla hörn, där var biskopar, munkar, bröder och systrar från olika ordnar. Och alla välsignade de varandra. Och varje dag stiger bönen för alla Kyrkans biskopar och ledare och för Kyrkans sanna och synliga enhet som rökelse inför Guds altare. Och allt detta som en föraning om den väldiga vision som målas upp av Johannes; Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna av alla folk och stammar och länd och språk.

De stod inför tronen och Lammet.

BERGET ÄR VERKLIGEN en andlig härd. Detta som vårt land så innerligt väl behöver. Många präster i Svenska kyrkan har hittat tillbaka till bönens källor i denna miljö. Så har det varit för mig. Kyrkan behöver präster och biskopar som vandrar bönens väg. En karmelitbroder rekommenderade mig att läsa Franz Jalics bok ”De andliga övningarna i kontemplativ form”, en bok jag råkade ha med mig till Berget men inte börjat läsa. Det är förresten ingen bok man bara läser.

DEN TID JAG FICK på Ber- Det är vägledning i bön som tar 20 get upplevde jag ett skeende som veckor att komma igenom. Och speglar Bergets djupaste vision; hissar man sina segel för Andens Unum 30

vind så fortsätter denna övning för resten av livet.

PÅ BERGET UPPLEVDE jag Andens vind på ett förunderligt sätt. Det är en plats där man blir mottagen och lätt kan känna sig hemma. Det är en plats för oförutsägbara skeenden. Det är en plats där vi kan hissa våra segel utan att veta vilka stränder vi skall nå.

Be med oss!

Följ med i Bergets böneliv genom vår nya tidebönsbok: “Dag efter dag”. Den finns att köpa i S:t Sigfrids boklåda: bokladan@berget.se På hemsidan finns också en “Läsplan” för de olika veckorna, helgondagarna o.s.v.: www.berget.se/ lasplan

Per celebrerade mässan i Svenska kyrkans ordning i S:t Davids kapell under de månader han var på Berget.

Unum 31

Kyrkomödrar Ann-Ida Fehn, medarbetare på Berget

D

et var i S:t Sigfrids boklåda som jag som volontär våren 2007 först började komma i kontakt med kvinnorna i kyrkans historia. Det var Julian av Norwich Uppenbarelser av den gudomliga kär-

leken, Sigrid Undsets biografi om Katarina av Siena, Teresa av Avilas böcker och Elisabeth av Treenighetens Andliga skrifter m fl. Böckerna tycktes nästan kalla på mig, som det kan vara i en bokhandel ibland. Deras liv och texter grep

Unum 32

mig och jag förvånades över att jag, renhet av dessa kvinnors karisma och som ändå vuxit upp med en kristen spiritualitet. tro, inte hade hört talas om dessa kvinnor tidigare.

VETSKAPEN OM att i kyrkans historia främst nedtecknats av män MED ÅREN växte en längtan gjorde att jag själv blev så förvånad inom mig, att fler människor på ett och glad när jag mötte kvinnorna. Ja, enkelt och lättillgängligt sätt skulle att jag upptäckte att de faktiskt fanns! få komma i kontakt med dessa kvin- Scholastica, Edith Stein, Egeria, Klanor. För att bli inspirerade och styrk- ra av Assisi…m fl. De må vara betydta i sin tro. Och kanske, just som ligt färre, men de är ändå många, och kvinna, finna förebilder och se att vittnar om kvinnans kallelse, bidrag Gud kallar också oss att följa, djärvt och uppgift i kyrkan och världen. och hängivet. Att ge allt till Kristus, kärleken.

VÅR NYUTNÄMNDE kardinal har nyligen lyft fram just frågan om VILKEN GLÄDJE att några av de kvinnans plats i kyrkan som en vikmånga kvinnorna som gjort avtryck tig fråga. Det är verkligen glädjande. genom kyrkans historia nu presente- När jag tänker på Birgitta av Vadsteras i denna nya bok med titel Kyr- na, Moder Maria Skobtsova, Maria komödrar!

Gabriella av Enheten, så inser jag vilken frimodighet och kraft de hade.

IDÉN HADE ALLTSÅ legat och De lät Kristi kallelse få fritt spelrum grott i mig under en längre tid när i sina liv, oberoende av konventiojag kom på det ultimata, att fak- ner och sociala normer. Det finns så tiskt be kvinnor att skriva om oli- många sätt på vilka kvinnan återspegka kvinnor som betydde något för lar Kristus i denna världen. Låt oss i dem. Så blev det alltså en antologi, bön låta kreativiteten, frimodigheten, och ett gemensamt projekt! På det- sanningen och kärleken leda kvinnor ta sätt vittnar boken om att Kyrkans att också idag fullgöra den kallelse gemenskap sträcker sig genom tid som Kristus har för oss, var och en och rum. Vilken glädje att dessa åtta och tillsammans. För världens skull. kvinnor ville vara med i projektet (författarpresentationer finns i slu- BOKEN Kyrkomödrar finns att köpa i tet av boken). Flera skriver också om S:t Sigfrids boklåda. Till våren komsina egna ordensgrundare och har mer en retreat med utgångspunkt i på så vis en levande, vardaglig erfa- Kyrkomödrar att hållas på S:t Davidsgården.

Unum 33

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Älskade Johannes, Biörn Fjärstedt Artos 2017 Utgångspunkten för denna bok är, som titeln anger, att författaren känner stor tillgivenhet till aposteln Johannes. Samtidigt har det visat sig att denne apostel hållits kär av tämligen otippade personkategorier. När biskop Fjärstedt befann sig i Indien märkte han att just Johannes evangelisten hölls högt i ära och då inte bara av kristna. Johannes talar

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA Vi har böcker, skivor och ikoner som speglar vår ekumeniska inriktning. Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.0016.00 (onsdag till 15.00) Kontakt: bokladan@berget.se

till folk från olika tider, men också olika kulturer.

Bokens avstamp är Efesos, där den mycket gamle och svage aposteln bärs in till gudstjänsterna, medan han enträget ber alla att älska varandra. Vi följer Johannes på hans väg i Jesu närhet och avslutar vandringen tillsammans på förklaringsberget.

Insamling På grund av en allvarlig vattenskada måste bastu och duschar totalrenoveras på Meditationsgården.

Vi vädjar därför om stöd för att kunna finansiera denna renovering.

Gåvor tas tacksamt emot på bankgiro: 574-3323, eller Swish: 123 337 20 75 Unum 34

S

tort tack till alla vänner som varit med på arbetsdagarna, i maj och augusti! Det har skett så mycket bra både i gemenskapen tillsammans och i praktiska saker som har åtgärdats.

Vi känner också en stor glädje över att Gud ständigt förser Berget med gårdspräster som leder mässan i Svenska kyrkans ordning. Tacksamhet för alla trogna präster som återkommer, och alla nya kontakter vi fått under året.

Vi lever ju i denna spännande miljö där det finns mässa för både protestanter och katoliker. Mässa kl. 8.30 i Svenska kyrkans ordning och oftast katolsk mässa kl. 17.40.

Just nu har vi ett tydligt materiellt behov; vi behöver en bil till gården, gärna med dragkrok. Känner ni till någon som kan skänka en fungerande begagnad bil så skulle det betyda mycket för oss.

Vi skulle också behöva några bilder från höjden på hela det område som Berget utgör. Numera kan man ju ta ”f lygbilder” med så kal�lade ”drönare”. Finns det någon som har eller känner någon som har en drönare med en bra kamera som skulle kunna hjälp oss att ta några kort på Bergets miljö?

Se också information om insamlingen på föregående sida. Det föreligger akut behov av renovering av bastu och duschar på nya Vi behöver f ler volontärer! Har Meditationsgården. du möjlighet att hjälpa till en Tack, Bergets alla vänner, och helg, eller kan tipsa någon om glöm inte att ge Gud äran för allt. detta? Kontakta Ingrid: ingrid@ Allt ska ske till Guds större ära. berget.se Peder Bergqvist, föreståndare

www.berget.se Unum 35

Deltagare vid familjedagarna 2017. Familjedagarna har blivit en viktig tradition varje sommar på Berget och vi planerar redan för nästa års familjedagar.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: TYSTNADENS DYNAMIK

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323