Unum 2018-3

U

NR 3 ÅR 2018 ÅRGÅNG 35

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: RELIKER OCH EKUMENIK

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

RELIKER OCH EKUMENIK

Ledare 3 f. Peder Bergqvist ”Teresa av Jesusbarnets och hennes föräldrars reliker” 4-8 Sr Veronica OP Reliknovena 9 Några reflektioner om reliker 10-15 f. Peder Bergqvist Bergets styrelse presenterar sig 16-19 Leif Östborg och Sam Björk Vad är Bergets ekumeniska inriktning? f. Peder Bergqvist

20-25

Boktips

26

Vänbrev 27

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

ANDLIG KOMMUNION

ndlig kommunion är en underskattad hjälp i det andliga livet och särskilt när man lever i en ekumenisk miljö, som på Berget.

A

märka att du är i mig och jag i dig.

Ja, jag kommer snart. - Amen, kom, Herre Jesus (Upp 22:20)”

Fast jag inte kan ta emot din kropp och ditt blod, mätta ändå min hunger med din närvaro, du som ensam kan fylla min tomhet, och låt de människor jag möter i dag

Detta är en mycket fruktbar väg för var och en som deltar i gudstjänster där man inte kan ta emot kommunionen eftersom den leder mig närmare Jesus och min längtan efter honom besvaras och bär frukt.

”Vilken källa till nåd är inte den andliga kommunionen! Ös ofta ur den, så kommer du att vara mera i Guds närvaro och vara mer förenad med honom i din verksamhet” (den helige Jose Maria Escriva).

Den andliga kommunionen bejakar den troendes medvetna eller omedvetna längtan efter Gud. ”Som hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud” (Ps 42:2).

Teologen Hans Urs von Balthasar När jag som katolik deltar i Mässan ut veck la r tankegången: Det vi i Svenska kyrkans ordning kan jag kallar “andlig kommunion”, är inte inte ta emot kommunionen. Genom avsedd att ersätta den sakramentala den andliga kommunionen kan kommunionen men strömmar ut från jag då bejaka min längtan efter den till alla som önskar delta i Faderns Jesus och be Herren om att mätta gästabud. Det är därför det också finns min hunger, stilla min törst och detta som vi kallar för ”tillbedjan av fylla min tomhet. På motsvarande det Allraheligaste”, som sker varhelst sätt kan den som inte kan ta emot det i mässan konsekrerade brödet och Kristi kropp och blod i den katolska vinet är utställt, vare sig det är synligt Mässan ändå komma närmare Jesus för de kristtrogna eller ej. En sådan genom den andliga kommunionen: tillbedjan är hjärtats akt när den mediterar över och försöker försätta ”Jesus, sig i den punkt där den eviga kärleken dig söker jag, bryter in i tiden och där tiden öppnar min själ törstar efter dig sig och tar emot den eviga kärleken.” som ett kargt och uttorkat land.

Unum 3

”Teresa av Jesusbarnets och hennes föräldrars reliker” Sr Veronica, medarbetare på Berget Unum 4

”Jag skulle vilja fara jorden runt, förkunna ditt namn och plantera ditt ärorika kors i de icke-troendes jord.

Men, o min Älskade, endast en mission vore inte nog för mig, jag skulle vilja förkunna evangelium i de fem världsdelarna på samma gång, ända bort till de avlägsna öarna… jag skulle ha velat vara missionär, inte bara för några år, utan från världens skapelse till tidernas fullbordan…

Men framför allt skulle jag vilja utgjuta mitt blod för dig min Frälsare, intill sista droppen…”

Den som brinner av en sådan längtan, Teresa av Jesubarnet, dog 24 år gammal i karmelitklostret i Lisieux. Hon trädde in i detta kloster som femtonåring och lämnade aldrig dess stränga klausur, men hennes brinnande bön har blivit bönhörd. Hennes reliker har färdats över alla världsdelarna. Nu kommer de till de Nordiska länderna i sällskap med reliker från hennes föräldrar Louis och Zélie Martin.

Paret Martin helgonförklarades 2015.

SJÄLVA DAGEN då Thérèse dog, helt okänd i sitt kloster, förvånades systrarna över att så många besökare hittat till deras kapell för att be och betyga sin kärlek för denna lilla okända syster. De hade ju känt doften av rosor, detta regn av rosenblad som Teresa lovat att

sända till jorden efter sin död. Det var denna doft soldaterna kände mitt i skyttegravarnas stank, hennes självbiografiska skrifter spreds bland dem och hon blev deras älskade lillasyster.

HENNES RELIKER började färdas genom Frankrike redan 1944 när hon proklamerades som Frankrikes skyddspatron, tillsammans med Jeanne d’Arc. HUNDRA ÅR EFTER sin död, år 1997, utnämndes hon av påven Johannes Paulus II till kyrkolärare. Hon som inte studerat på något universitet är en av dessa små för vilka Gudsrikets hemligheter öppnar sig. Hon har lärt sig genom att i allt avstå från sig själv för att följa Jesus. Kyrkans liv och sakrament, Skriften och det dagliga livet i klostret har lärt henne, både hennes hjärta och hennes förnuft har blivit upplysta, den Helige Ande har undervisat henne. Hon skriver själv: ”om man anade allt vad jag förstår, skulle man bli förvånad!”

THÉRÈSES FÖRÄLDRAR helgonförklarades båda två samtidigt, och det är antagligen första gången i kyrkans historia ett gift par helgonförklaras på det sättet.

De fick nio barn, varav fyra dog tidigt och de fem flickor som levde till vuxenåldern blev nunnor.

Unum 5

PAULINE, MARIE, CÉLINE och Thérèse trädde in i samma kloster i Lisieux och blev karmelitsystrar medan Léonie trädde in i Visitandinnornas orden (grundad år 1610 av S:t Frans av Sales och S:ta Jeanne de Chantal i Annecy), i ett kloster i staden Caen. Hon som var familjens svarta får är nu också på väg att helgonförklaras.

Louis och Zélie har blivit helgon genom att leva ett enkelt vardagsliv med dess glädjeämne och bekymmer. De var båda två hantverkare, Louis var urmakare, Zélie drev ett eget företag och tillverkade de berömda Alenconspetsarna. Hon var själv mycket skicklig i spetstillverkningen och hennes lilla företag, som så småningom Louis engagerade sig i, blev familjens huvudsakliga inkomstkälla.

Vad är meningen med en sådan färd?

Varför ska reliker färdas jorden runt? Vad är reliker?

Ett ord som kommer från latinet och betyder: ”det som är kvar”, kvarlevor efter en människa. Det kan vara kroppen, ett ben … eller det som varit i direkt kontakt med kroppen eller något som tillhört personen.

NÄR NÅGON SOM VI har kär lämnar oss vill vi själva gärna ha en bild på henne eller honom, eller ha kvar ett objekt som varit deras.

Vi tycker att deras minne, deras närvaro blir då mer påtaglig. De är borta och samtidigt tror vi eller känner vi på något sätt att kärleksbanden inte kan vara brutna för alltid utan att någonting är kvar.

Zélie drabbades av cancer och dog Samtidigt finns det i vår tid 45 år gammal. Thérèse hade ännu människor som väljer att sluta detinte fyllt fyra år. ta jordiska liv utan att lämna några Sorgen blev stor för hela familjen spår. Liket ska brännas och askan som då flyttade till Lisieux för att spridas, ibland på okänd plats. närma sig morbrodern och hans fa- Det finns alltså olika sätt att se i milj. Louis var en omtänksam far den värld som är vår och det tvingoch trots saknaden av modern blev ar oss, utmanar oss, att fundera viThérèse omgiven av mycket kärlek. dare på det vi tror på och på våra NU HAR THÉRÈSES OCH traditioner. hennes föräldrars reliker redan fär- VÅR KRISTNA TRO är en tro dats genom 60 olika länder på de på en Gud som har blivit männfem kontinenterna och snart kom- iska. Guds Son, det eviga ordet mer de att besöka oss här i Sverige.

Unum 6

har blivit kött. Vi bekänner i vår trosbekännelse att han ”har tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria.” Frälsningen gäller för hela människan: ande, kropp och själ”. Vi ”förväntar de dödas uppståndelse” eller ”köttets uppståndelse”. Vi tror att vi ska bli hela människor i himlen och inte bara saliga själar. Våra kroppar kommer att förhärligas liksom Jesu kropp förhärligades efter uppståndelsen. Vi måste dock erkänna att vi inte kan göra oss några föreställningar om en förhärligad kropp, ett vet vi ändå: vi kommer att helt och hållet vara oss själva och att känna igen varandra!

och ”Elden tog formen av ett valv och omslöt martyrens kropp likt ett segel som fylls av vinden”. Till sist genomborras hans kropp av en dolk, och när de kristna vill ta hand om kroppen vill man hindra detta och bränner hans döda kropp.

NÄR ALLT ÄR SLUT lyckas de samla hans ben ”som var dyrbarare än ädla stenar och mer värda än guld och lade dem på ett passande ställe. De ska ”fira årsdagen av hans martyrium, till minne av dem som förut kämpat och till övning och förberedelse för de som skall kämpa… Honom som är Guds son tillber vi, men martyrerna älskar vi som Herrens lärjungar och efterDen döda kroppen, liket, är ett frö följare så som de är värda genom som sätts i jorden i väntan på den sin oöverträffade hängivenhet för kommande härligheten. sin konung och lärare. Måtte också MAN KAN KONSTATERA att vi få gemenskap med dem och bli vördnaden för reliker har funnits deras medlärjungar.” mycket tidigt i kyrkans historia RELIKER ÄR ALLTSÅ inte och att det också från början väckt bara ett minne, de är bärare av en förargelse och motstånd hos hed- dynamisk kraft och kan väcka mod ningarna. Förföljelserna mot de och inge kraft åt kommande genekristna hade som mål att utplåna rationer. den kristna tron och allt som vittI fornkyrkan vallfärdade man till nade om den. martyrernas gravar och mycket tiMan ser det tydligt i berättelsen digt uppstod vanan att fira mässan om Polykarpos martyrium, som på deras grav. Man var från börögonvittnen skrev ner strax efter jan medveten om att tron på Jesus hans död år 155. Polykarpos, biskop Kristus, som är en gåva från Gud, i Smyrna, dömdes till att brännas ges vidare från generation till gepå bål. Men ett under inträffade neration genom vittnen. MartyrerUnum 7

na är andliga stenar i det andliga Helgonen besöker oss. Vad kan vi husbygge som kyrkan är och där vänta oss av deras besök? var och en så småningom ska fogas Thérèse och hennes föräldrar, en in och få sin egen unika plats. familj besöker oss! De kommer inte Så småningom förstod man att som en modell som ska efterliknas man kunde ge sitt liv helt till Kris- och ge oss dåligt samvete, som inte tus och leva ett vardagligt liv för lyckats med vår egen familj, som honom även om man inte utgöt sitt lever i splittrade relationer… De blod för honom. Det första helgo- kommer i första hand som vittnen net som inte dog martyrdöden och på Guds kärlek. De vill förmedla vars grav blev ett stort pilgrimsmål till oss inte bara inspiration, utan var den helige Martin, som dog i tröst. ”Du är sedd och älskad i den Tours i Frankrike år 397. Man kan situation som är din. Du är värd ett än idag vallfärda dit. besök, tillåt Guds kärlek att nå dig, VÅR TRO SÄGER OSS att hel- att värma ditt hjärta, hela dina sår.” gonen är levande hos Gud. De kan Thérèse skriver: ”även om jag hade bli våra vänner, hjälpa oss och in- alla de synder man kan begå på spirera oss. Vi har jordiska vänner mitt samvete, så skulle jag förkrosoch vi har även himmelska vänner. sad av ånger kasta mig i Jesu armar, Vi vet inte riktigt hur vänskapen ty jag vet hur mycket han håller av uppstår! Det händer ibland att vi det förlorade barnet som kommer möter helgonen, de väljer att kom- tillbaka till honom.” ma till oss, att göra sig kända för oss. Vi skulle nästan kunna säga att de ”känner för oss”! Vi kan besöka dem, vallfärda till deras gravar och de kan även besöka oss. Att helgonreliker bärs ut eller färdas till olika ställen är inte något nytt.

Men man kan säga att den heliga Thérèse och hennes föräldrar slår rekord! Nu reser de inte på åsnans eller hästens rygg som under medeltiden, utan flyger och far till alla världsdelarna!

Unum 8

VOLONTÄR PÅ BERGET! Vi är i ständigt behov av volontärer, som kommer till Berget för kortare eller längre perioder. Som volontär delar man livet på Berget med gemenskap, bön och arbete.

Ring eller skriv till Ingrid Eriksson för mer information; 0248-79 71 70 ingrid@berget.se

Novena inför heliga Thérèse och hennes föräldrars relikfärd

K

armelitsystrarna i Glumslöv har förberett besöket av de heliga Thérèse och hennes föräldrars reliker med en nio månaders bön, en så kallad Novena (vanligtvis nio dagar). Varje månad har de presenterat en ny text från helgonets självbiografi eller brev. Det har funnits en böneintention för varje vecka som: ”Att vi medvetet öppnar våra hjärtan och välkomnar Jesus i den Heliga Mässan”, ”Att vi av hjärtat engagerar oss i vår nästa och inte sluter oss för någon enda”.

Lilla Thérèse, strö dina rosenblad av nåd över våra familjer - så att de alltmer liknar din familj.

Be särskilt för våra präster och om kallelser till det gudsvigda livet.

Be för Karmel i Sverige och i de nordiska länderna.

Be för alla barn; för de äldre; för de ensamma och lidande.

Kära lilla Thérèse, du som ville tillbringa din himmel med att göra gott på jorden, ta också emot denna min särskilda intention som jag med förtröstan lägger i dina händer (nämn Själva novenabönen, till den Heli- här din intention). ga Therese av Jesusbarnet och Det Kära lilla Thérèse, jag vill bli ett helHeliga Anletet, lyder så här: gon; lär mig att som du älska Jesus med ett rent och odelat hjärta och att i Kära lilla Thérèse, Jesu lilla blom- tillit, genom Jungfru Marias händer, ma; med glädje och tacksamhet ser jag överlämna mitt liv åt Guds Barmfram emot att du, tillsammans med härtiga Kärlek. Led mig på din lilla dina heliga föräldrar, ska besöka vårt väg, så att jag snabbt kan nå fram till den fullkomliga kärleken. Amen. land och hela Norden.

Jag ber dig att förbereda mig på ditt Sedan ber man: besök, så att jag kan ta emot all den Fader vår... nåd Gud vill skänka mig genom det.

Var hälsad Maria...

Jag ber dig att be för Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island, och Ära vare Fadern... våra stift här.

Unum 9

NÅGRA REFLEKTIONER OM

RELIKER OCH

EKUMENIK F. Peder Bergqvist, Bergets föreståndare

1. Relikekumenik I

Den lutherske kyrkoherden Nikolaus Rungius ”reliker” i S:t Mikaels kyrka i norra Finland.

Den f in lä ndske k y rkoherden Nikolaus Rungius proklamerade för 400 år sedan att om de ord han predikade var sanna skulle hans kropp inte förruttna. Varje år kommer tusentals människor till S:t Mikaels kyrka i det lilla sa mhä l let Keminmaa i nor ra Finland för att se den bevarade kroppen av denne lutherske jyrkoherde som dog år 1629. Den mu m i f ier ade k ropp en l ig ger nedsänkt under golvet i kyrkans kor och det mesta av kroppen är f ör vånansvär t vä l beva rat.

Rungius mest välkända uttalande citeras i samband med visningar av kroppen ”om mina ord från predikstolen inte är sanna, skall min kropp förruttna, men om de är sanna skall den inte förruttna”.

När jag var liten tog mina föräldrar med mig till denna kyrka oc h t i l l det ta som nog ä ndå måste betraktas som någon form av reliker. Vi var pingstvänner och det var naturligt för oss att på något sätt vörda kroppen av denne helige man.

Unum 10

Nikolaus Rungius beskrivs som djupt troende och med en stark övertygelse om Bibelns tillförlitlighet. Han var kyrkoherde i församlingen under trettioåriga kriget. Kyrkan som Rungius ligger i är byggd av natursten med tidstypisk medeltida f inländsk kyrkoarkitektur. Väggar och tak är illustrerade med kända bibelberättelser. När Rungius dog år 1629 begravdes han enligt tidens sed under k y rkans golv. 1704 grävdes han upp och det visade sig att kistan hade murknat, men inte kroppen. Därefter har kistan fått bytas ut många gånger.

Sedan ett antal år tillbaka ligger Rungius i en tätt sluten kista och visas upp för allmän beskådan.

I den k atolsk a d ia logen med pingstvännerna togs detta ämne upp, helgonrelikerna, som i början var lite jobbigt. Men de besökte ”pingsthuset” i Flemingsberg hade de mycket pietetsfullt ställt upp alla möbler som Lewi Pethrus (1884-1974) hade i sitt a rbetsr u m. Det ä r oc k så et t slags relikkult, menade biskop Anders då.

Birgitta. Det var Moder Tekla, den dåvarande generalabbedissan, som gav K.G.Hammar en relik av Birgitta. Så man kan säga att det f inns en form av relikkult i Svenska kyrkan vilket kanske är allra t ydligast med de mycket välbesökta och vördade relikerna av S:ta Birgitta i Vadstena. Det kanske inte är så många som kysser skrinet eller ber om helgonens förbön, men några gör det och katolikerna v a l l f ä rd a r d it oc h l ä g ger en krans vid skrinet.

En annan relik kommer från Jerusalem, via Paris och Norge till Sverige under medeltiden. Den norske kungen Håkon V mottog 1304 av sin franske kollega en tagg ur Kristi törnekrona i ett praktfullt sk rin från la Sainte-Chapelle i Paris, och en bit av denna tagg gavs vidare till biskop Br ynolf av Skara, som anses som författare till en poetisk tidegärd för Törntaggens festdag den 2 september, ett av den svenska medeltidsdiktningens förnämsta verk. Det f inns också många andra helgonrel iker som beva rats i Svensk a kyrkans äldsta kyrkor.

Många som kommer till Uppsala domkyrka blir mycket förvånade at t man dä r ha r en offent l ig relik kult. Där f inns både Er- 2. Relikekumenik II ikskrinet och en uppsatt relik av Biskop Anders brukar tala om relikekumenik: som en ny form Unum 11

av ekumenik. Utanför Rättvik f i n ns S:t Ni kol au s or to dox a k loster. Den grek iskor todoxe ä rk ebisk op en (met rop ol iten) Cleopas bad honom att försöka få tag på en relik av den helige Nikolaus (280-343), till detta kloster. Biskop Anders försökte men det var omöjligt. Istället f ick han lite helig olja som hade berört S:t Nikolaus reliker, som nu f inns i Bari. Det f inns också exempel på att man skickar runt rel iker. Den hel ige Nikolaus reliker skickades till Ryssland, där mer än en miljon ortodoxa samlades för att vörda dem. På det sättet har helgonrelikerna fört de ortodoxa och katolikerna lite närmare varandra.

de ortodoxa lika stor vördnad för deras ben. Denna vördnad för reliker är inte en frukt av okunnighet el ler v idskepelse, utan har sitt ursprung i en högt utvecklad teologi om kroppen.

Kristus antog kött, kött från den materiella världen, och gjorde så återlösningen och förvandlingen av hela den f ysiska skapelsen möjlig.

3. Vad är reliker?

Under denna höst kommer relikerna av den heliga Thérèse av Jesusbarnet (Thérèse Martin, död 1897, helgonförklarad 1925) och hennes föräldrar Louis och Z é l ie M a r t i n (k a non i s er a de Kallistos Ware sk river om de 2015) att ställas ut för de troortodoxas mycket stora vördnad endes vördnad i olika katolska för helgonens reliker. Guds nåd, kyrkor över hela Norden. som är närvarande i helgonens F. Anders Piltz skriver i Signum k ropp a r u nde r l i v e t , f ör bl i r (”Den svårbegripliga vördnaverksam i deras reliker när de den”) om relikkulten och om att dött. Gud använder dessa reliker vördnaden för reliker motsvarar som ett medel för att förmedla ett mänsk ligt gr undbehov. ”I gudomlig kraft och som ett in- antikens Aten vördade man det strument för att hela och bota. I som antogs vara k varlevor av vissa fall har helgonens kroppar Oedipus och Theseus. Buddmirakulöst bevarats från för- has reliker fördelades tämligen r uttnelse. Detta förekommer, o m e d e l b a r t e f t e r h a n s d ö d . osm vi sett, även i den nordliga Inom islam vördas vad som sägs protestantiska kontexten. Men vara Muhammeds f ältstandar, även dä r k roppa r na inte ha r mantel, skägg, en tand och ett bevarats från förruttnelse visar fotavtryck ”.

Unum 12

4. Reliker och Bibeln

gedom i början av år 380 och hon hade då just besökt det heliga landet och inte mött någon motsvarig helgedom till åminnelse av Paulus i den grekiska världen. I början av 500-talet grävdes en låda av marmor upp i Tarsus, Paulus hemstad. Denna reliklåda innehöll de skor i vilken Paulus hade vandrat när han predikade Guds Ord. Paulus skor är alltså ett tydligt exempel på en form av helgonreliker med tydlig biblisk anknytning.

Reliker av de heliga och under verk i sa mba nd med dem är heller ingenting främmande för Bibelns värld: Elias mantel delade Jordanf loden itu (2 Kung 2:14), kontakten med Elishas döda kropp uppväckte en död (2 Kung 13:21), beröringen av tofsen på Jesu mantel utverkade ett helande (Matt 9:20 ff ), skuggan av Petrus helade några sjuka (Apg 5:15), och dukar och plagg som varit i berörings med Paulus kropp botade sjuka och drev ut onda andar (Apg 19:11–12).

5. Reliker och Kyrkofäderna A p o s t e l n Pa u l u s ä r v ä l d i g t R e d a n i Ky r k a n s f ö r s t a t i d intressant eftersom han reste b ör ja de ma n f i r a eu k a r ist i n kors och tvärs genom hela den på mart y rernas gravar. Deras grekiska världen innan han blir reliker blev ett synligt tecken martyr i Rom. Genom århund- på att frälsningen genom Guds raden har han framför allt varit mä n n iskobl iv a nde berör a l lt ett helgon i Västkyrkan, särskilt mänsk ligt. Som människor är förknippad med de katolska på- vi alltid beroende av kroppsliga varna. I den grekiska världen har och materiella ting, som hjälper det i kontrast till väst funnits oss att ta emot Guds frälsande väldigt få minnesplatser efter nåd mitt i den verklighet där vi Pau lus t id iga m ission. I Se- lever. leucia Isauria i Syrien (numera Silif ke, Turk iet) fanns tidig t Inom k ristendomen sammanen mycket vacker helgedom till faller vördnaden för reliker med minne av Tekla, en ung f licka helgonkultens historia. Det försom enligt legenden blev Paulus sta tydliga fallet är skildringen lärjunge. Men Paulus själv var i av den helige Polykarpos död stort sett bortglömd. Pilgrimen (c i rk a 1 56) i Smy r na . S eda n Egeria stannade vid denna hel- den ne l ä r ju nge t i l l ap ostel n Johannes bl iv it bränd på bå l Unum 13

samlade man ihop hans ben, ”värdefullare än ädelstenar och f int guld, och lade dem på ett särskilt ställe”, där man senare kom samman för att f ira årsdagen av hans martyrium – alltså början till helgonkalendern, där martyrernas årsdagar utgör ett äldre skikt än de bibliska gestalternas minnesdagar. Underverk rapporterades i fornkyrkan från martyrernas gravar, och ingen av de stora kyrkofäderna försökte bekämpa denna föreställning, s om sn a r a re tog s f ör g iv en .

Hieronymus (d. 420) säger: ”Vi dyrkar inte, vi tillber inte … utan vördar martyrernas kvarlevor för att bättre kunna tillbe Honom om vilken de avgav sitt vittnesbörd” (Adv. Iulianum, PL 22, 907). Kyrillos av Jerusalem berättar att fragment av det heliga korset, som hade återfunnits 318, d ist r ibuerade s över den k ristna världen. Gregorios av Nyssa säger i en predikan över f yrtio mart yrer att han i sina föräldrars grav har lagt askan efter dessa heliga för att alla gemensamt skulle stå upp på den yttersta dagen. ”Om pappas kläder och ring är desto dy rba ra re f ör de ef terlevande ju större til lgivenhet d e hy s t e f ör honom , d å f å r inte k ropparna föraktas, som

vi ju bär som något långt mer personligt och oskiljaktigt än några kläder. De är ju inte yttre prydnader eller verktyg utan hör til l människans nat ur”, säger Augustinus på tal om vördnaden för de avlidnas kroppar, som är så mycket större hos kristna på grund av tron på köttets uppståndelse. Helgonens reliker var också enligt honom ”verktyg och kärl som den helige Ande använt till alla slags goda gärningar”.

6. Relikfärdens effekt?

Man kan bara spekulera om vad denna relikf ärd i Norden kan komma at t ha f ör bet ydelse.

Nä r den sjä lvk la ra respekten för den döda kroppen numera är på väg att försvagas eller försvinna kan möjligen den kristna kroppsvördnaden få en förnyad aktualitet. F. Anders Piltz sk river i sin artikel att relikfärden i bästa fall skulle kunna åstadkomma en chock verkan, som skakar om vår kultur med d irektk remat ioner och and ra uttryck för vårt kroppsförakt.

De Nordiska Katolska biskoparna avslutar sitt herdabrev med anledning av relik f ärden med följande ord: Unum 14

”Vi får se på denna pilgrimsfärd, där relikerna av Thérèse och hennes föräldrar kommer till oss, som ett synligt, ja, kroppsligt uttryck för Guds oändliga barmhärtighet mot sitt folk.

kan vi också sprida evangeliets budskap till alla vi möter under vår jordiska vandring. Eftersom Thérèse kommer hit med sina föräldrar blir vi också påminda om familjens stora betydelse. ThérèDet påminner oss också om vår se växte upp i en djupt troende kallelse: att låta oss förvandlas av kristen familj och f ick där ta emot Guds nåd i Jesus Kristus. Sedan trons gåva och sin kallelse.”

Pilgrim Travel tar dig till de kristna skatterna!

Apuliens kust

Några av vårens resor – fler är på ingång 22/2–3/3 25–29/3 6–13/4 22–29/4 28/5–2/6

Det heliga landet med f. Feltenheim S:t Padre Pios Apulien med f. Witold Mlotkowski OFM Klippklostren i Meteora Armenien med Bo Brander Kievs gyllene kupoler www.pilgrimtravel.se info@pilgrimtravel.se 018-444 45 33

Unum 15

Artikelserie: Bergets styrelse presenterar sig

Leif (till vänster) i samspråk med kardinal Kurt Koch (till höger), prefekt för Påvliga rådet för de kristnas enhet, i samband med Bergets pilgrimsresa till Rom våren 2017.

Leif W. Östborg

M

in första kontakt med S:t Davidsgården var när stiftsadjunkten och föreståndaren på Stiftsgården, Nils-Hugo Ahlstedt, for runt med den modell som idag står i Rättviksrummet. Han berättade om visionen och bad om stöd.

1963 (eller tidigt 1964). Ett möte som band mig till gården med andliga band. Under kommande år var det naturligt och viktigt att när man var på kurs på Stiftsgården åtminstone någon morgon bege sig upp till S:t David för morgonmässan, Detta inte minst i samband med de prästfortbildningar jag deltog i.

EFTER ATT GÅRDEN invigts MEN EGENTLIGEN börjar re1962 kom jag till min första retreat lationen redan innan dess existens.

Unum 16

Nämligen på just Stiftsgården. Den vägledning och undervisning in i mässan och tidebönen som vi ungdomar fick där på 60-talet öppnade oss för retreatens ”ande”. Stillheten före morgonmässan som oftast präglade det lilla kapellet högst upp i huset blev nog formerande för många av oss. Åtminstone präglades jag av det.

EFTER ATT HA levt kommunitetsliv, först i Lee Abbey community i Devon, England och sedan i S:t Simons kommunitet (en blandad kommunitet som inte längre finns) och sedan fullföljt teologistudier i Uppsala prästvigdes jag 1979 av Biskoparna Bertil Gärtner och Bo Giertz i Göteborgs Domkyrka.

Några år senare återvände jag till Västerås stift och en komministertjänst i Västerfärnebo pastorat, placerad i Karbenning. Från början av 1982 fick jag gå in i vikariat på kyrkoherdetjänsten, som 1986 övergick i ordinarie tjänst. Där förblev jag sedan fram till min pensionering 2011. Därefter har jag ryckt in med fortsatt tjänstgöring i församlingen då och då under åren, för att 2017 åter gå in i ett heltids vikariat på kyrkoherdetjänsten, ett vikariat som avslutas nu i slutet av 2018.

UNDER ÅREN har Berget hela tiden funnits i mitt liv och i min

tjänst. Att gå retreatledarkurs under Per Mases ledning blev naturligt och att sedan också stå till förfogande för retreater. 1986 prövade jag att förlägga församlingens konfirmandläger på Berget, vilket sedan har återkommit under årens lopp.

NÄR SEDAN det blev aktuellt att arrangera familjeretreater fick jag förmånen att vara med i det arbetet.

SEDAN ETT ANTAL ÅR har jag plats i Bergets huvudmannaförsamling och styrelsen.Men framför allt är Berget för mig platsen för andlig rekreation, stillhet och tillväxt, tillbedjan och lovsång. Allt sådant som är grundläggande för livets helhet.

Julmarknad Tisdagen den 11 december • Öppet hus på Berget

• Besök av Elisabethsystrarna från Minsk, försäljning av hantverk från Vitryssland

• Servering av risgrynsgröt och smörgås för 50:• S:t Sigfrids Boklåda är öppen

Unum 17

Artikelserie: Bergets styrelse presenterar sig

Sam Björk

J

ag hade gått den branta stigen genom skogen bakom S:t Davidsgården ner mot riksvägen. Dröjde lite medan jag tog sats framför diket.

Smältvatten rann fortfarande. Jag kom upp på vägrenen men där tog det stopp. Fjällturisterna for förbi i svärmar och jag blev stående länge innan det öppnades en lucka stor nog för att ta mig över vägen vid liv.

MELLAN TRÄDEN på andra sidan vägen och ett stycke ner mot Gammelgården och Siljan hann jag ikapp mig själv och mina funderingar. Nu började jag också förstå: det var ingen större skillnad på mig, mitt liv, och bilisten på riksväg 70. Vi reste båda med onödigt mycket packning och hade alldeles för bråttom. Och själen skyr höga varvtal.

Unum 18

i samband med styrelsemöten. Jag DET HÄR HÄNDE för sådär hoppas det blir oftare den dag jag tjugo år sedan och som ni märker lämnar styrelsen. minns jag det tydligt än. Någon- UNDER MINA yrkesverksamma stans där föddes min relation till år har jag hela tiden arbetat med Berget. Jag kom tillbaka, och jag journalistik, information, kommukom tillbaka igen till Berget och nikation i någon form: anställd, dess fantastiska medarbetare utan konsult, egen företagare. Det har vilka detta bara vore - ett berg. givit mig så många intressanta NU ÄR JAG PENSIONÄR och samtal och möten med människor, har inte längre så bråttom. Med vilket jag är tacksam för. Jag vänåren har jag blivit vän med tystna- der mig om ibland och tänker: ”Jag den, märkt mitt behov av stillhet. kunde inte ha gjort annorlunda. Jag Jag har vågat erkänna för mig själv är nöjd.” att jag kan, och vill, böja mig och IDAG ÄR JAG PÅ VÄG in i ett be. Ett liv med Kristus kan också projekt för att stimulera ökat koobörja vid ett dike utmed Riksväg perativt företagande här på Got70 om det vill sig. land.

JAG KAN FÖR EGEN del inte tänka mig en viktigare uppgift för Berget än att erbjuda ett lågtröskelboende för den som längtar hem till sig själv. För mellan detta inre Själv är det bara en tunn hinna till Gud. Det är min tro. Berget, där de båda gårdarnas verksamheter kompletterar varandra, är en unik miljö för den Helige Ande att verka.

NÅGRA ORD OM MIG SJÄLV. Jag är gift med Helena och vi har två vuxna barn och ett härligt litet barnbarn. Vi bor alla på Gotland och har nära till varandra. Jag har bott på ön i många år och det är ett av skälen till att jag numer alltför sällan reser till Berget annat än

JAG ÄR konvertit och katolik sedan snart tjugo år och arbetade under fem sex år i början på 2000-talet som informationsansvarig vid Katolska biskopsämbetet.

Julfirande 23-27/12

Juldagar i vila, enkelhet och glädje.

Dagarna ger möjlighet att samla sig, läsa, delta i bibelmeditationerna, öva djupmeditation, delta i julens gudstjänster. Tystnad en del av dagen.

Varmt välkommen!

Anmälan: info@berget.se

Unum 19

VAD ÄR BERGETS EKUMENISKA INRIKTNING? F. Peder Bergqvist, Bergets föreståndare

1. Kristi enda person Vid slutet av år 430 skrev den helige Kyrillos av Alexandria ett brev till Nestorius, patriarken av Konstantinopel, som fick stor betydelse för de följande ekumeniuska koncilierna. Kyrillos utgår helt från bekännelsen i Nicea år 325.

Han betonar och fördjupar detta att Sonen är av samma väsen som Fadern, att han tagit det mänskliga köttet från den heliga jungfrun och gjort det till sitt eget, att han blev människa utan att förlora det han redan ägde, den gudomliga naturen. Det som är så viktigt för patriarken av Alexandria är att förhållandet mellan mänskligt och gudomligt i Kristus är en total enhet utan att naturerna sammanblandas. Han beskriver i detta långa brev hur Logos tagit köttet av den heliga jungfrun och att det

är en och samma person som var baby i mammas famn och samtidigt var allsmäktig Gud. I ett och samma inkarnerade Ord är den som blir smord med helig Ande och den som ger sin Ande till människorna. Ordet bodde mitt ibland oss (Joh 1:14) och samtidigt fanns allt gudomligt förkroppsligat och bodde i honom (Kol 2:9).

Här liknar Kyrillos föreningen mellan det mänskliga och gudomliga i Kristus med hur själen i en människa förhåller sig till sin egen kropp. Han blev människa och stod under lagen samtidigt som han som Gud var Lagen och Laggivaren. Liturgin är en enda tillbedjan där Guds enfödde Son tillbes med en tillbedjan tillsammans med sitt eget mänsk liga kött. Lidandet är för Kyrillos en paradox där den som av naturen

Unum 20

inte kan lida ändå gjorde lidandet i sitt kött till sitt eget, för vår skull. Han som av naturen var uppståndelsen och livet smakade döden för alla. Han besegrade döden först i sitt eget kött och sedan för alla, som den förstfödde från de döda. Han smakade döden för varje människa och han besegrade döden genom att han uppstod från de de döda som en människa som samtidigt var Guds Logos.

VA R FÖR DEN NA L Å NGA inledning till frågan om Bergets ekumeniska inriktning? Jo, därför att det är så lätt att ekumenik börjar handla om något annat än enheten i Kristus själv. Det enda vi behöver är Kristus själv och den enhet som han personifierar och delar med sig av genom att vi, av nåd, blir hans kropp.

I JESUS KRISTUS är enheten fullkomlig mellan den gudomliga och mänskliga naturen. Gud träder in i sin egen skapelse för att inifrån hela och befria den från all splittring. Vi är föremål för denna frälsande kraft som håller på att återställa den ursprungliga enheten.

2. Olika former av ekumenik Det f inns nästan inga gränser för den mångfald av former som

enhetssträvandena kan anta. I vår tid f inns exempelvis ”relikekumenik” (se artiklar om detta på föregående sidor). Det finns något vi skulle kunna kalla ”fastighetsekumenik ” där kyrkor hjälper varandra att sälja, köpa och låna fastigheter av varandra. Det finns ”receptiv ekumenik” och det finns ekumenik som inte är receptiv.

Det finns olika former av privat-, lokal-, regional-, national- och internationalekumenik.

DEN EKUMENIK som är Bergets handlar först och främst om att be tillsammans för varandra och med varandra, i samma rum, under samma tak. S:t Davids kapell för enhet är därför en plats för alla de fyra kyrkofamiljerna samt alla sökare som står utan kyrklig förankring. Vi gör det vi alla kan göra, vi ber tillsammans. Vi kan också f ira Mässa tillsammans eftersom vi i princip kan dela allt; bönerna, hymnerna, trosbekännelsen, liturgin, läsningarna, predikan. Det enda vi inte fullt ut kan dela är kommunionen och just kommunionen har för oss blivit ett mycket viktigt tillfälle då vi går fram och ger varandra en välsignelse, vi ber för varandra och vi ber om den Enhet som endast den helige Ande kan åstadkomma. I S:t Davids kapell för enhet kan

Unum 21

man alltså fira gudstjänster i de olika kyrkotraditionerna; ortodox liturgi, katolsk Mässa, nattvardsg udstjänst i Svensk a k y rk ans ordning och gudstjänst ledd av en frikyrkopastor.

DE OL I K A K Y R KOR o c h samfund som verkar i vårt land kan alltså komma till Berget med grupper av olika slag, med sina egna ämbetsbärare, för kurser, retreater eller andra typer av samlingar och då fira sina gudstjänster i S:t Davids kapell för enhet. Vi vill ännu mer än tidigare vara en ekumenisk mötesplats, ett rum för de fyra kyrkofamiljerna, för alla kristna, samt för dem som står utan kyrklig förankring. Kanske skulle man kunna se denna grupp av så kallade sökare som den punkt där vi kristna tydligast förenas, i kallelsen att leva inte för oss själva utan för att världen ska tro, för världens frälsnings skull, för att vårt land och vår kultur ska återevangeliseras och återerövra det kristna arvet.

se; att leva i Jesu bön till Fadern om att alla hans lärjungar ska bli ett ( Joh 17:21). Kommuniteten fick sitt namn av broder Wilfrid Stinissen och det namnet har varit en nyckel för att förstå vår kallelse; att leva Treenighetens liv, att närma oss detta mysterium varje dag och i varje situation. Därför är vi övertygade om att nyckeln till de kristnas enhet finns i den heliga Treenighetens inre liv; Sonens bön till Fadern för Kyrkan, Faderns kärlek till oss och den Helige Andes kraft.

PÅ BERGE T ha r det a ld r ig funnits någon färdig modell eller strategi för ekumenik utan en organisk utveckling, saker och ting har vuxit fram utifrån vilka erfarenheter vi har gjort, vad som har varit möjligt och vilka dörrar som öppnats eller stängts. En sak är dock säker och det är att enhetens väg inte är enkel. Att viga sitt liv till Enheten innebär att möta mycket motstånd, fiendskap, lidanden och svårigheter. Då är det lätt att förstå hur mycket vi behö3. En ekumenisk mötesplats ver Kristus, vi är som vilsegångna Stiftelsen Berget i Rättvik är en får som ständigt behöver vända ekumenisk mötesplats där den tillbaka till våra själars herde och ekumenisk kommuniten, Den He- vårdare (1 Petr 2:25, Ps 119:176). liga Treenighetens Kommunitet, lever och där det alltsedan starten 1962 funnits en ekumenisk kallelUnum 22

4. Att förvandlas i Kristus Det finns ingen annan enhet än den som utgår från Kristi sårade kropp, vars blod utgjutits för att försona allt med Gud och göra oss alla till ett. Kristi kropp, det är vi, men vi lever som om vi inte var Kristi kropp. ”En enda kyrka grundades av Kristus, vår Herre, men ett f lertal kristna samfund framställer sig själva för människorna som K risti sanna ar v.

Alla bekänner sig vara Herrens lärjungar, men både deras åsikter och deras vägar är åtskilda, som om Kristus själv vore delad.

Denna splittring strider alldeles uppenbart mot Kristi vilja. Den är en stötesten för världen och till skada för den heliga uppgiften att förkunna evangelium för allt skapat” (Unitatis Redintegratio § 1). Det här är inledningen på Andra Vatikankonciliets dekret om ekumeniken som lades fram av påven Paulus den VI den 21 november 1964. Dokumentet visat tydligt att Konciliet inte hade lösningen på alla problem utan att det fortfarande fanns många och allvarliga hinder för enheten mellan de splittrade kristna. De f lesta av dessa hinder finns fortfarande kvar i dag och det som gör dessa meningsskiljaktigheter så allvarliga är att människorna på såväl den ena som den andra sidan

betraktar sin ståndpunkt som det mest uppriktiga uttrycket för sin trohet mot Kristus.

DÅ BLIR ETT AV de fem ekumeniska imperativ som Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet undertecknade, vid den ekumeniska gudstjänsten i Lunds domkyrka den 31 oktober år 2016, oerhört provocerande: ”Lutheraner och katoliker bör ständigt låta sig själva förändras genom mötet med den andre och genom det ömsesidiga trosvittnesbördet.”

E T T SÄT T AT T F ÖR S TÅ detta imperativ är att det handlar om den bästa formen av dialog där jag inte försöker övertyga min motståndare utan att vi verkligen möter varandra och försöker förstå varandra. Men betyder detta imperativ verkligen att vi alla, i det ekumeniska arbetet, måste vara beredda att ändra vår egen ståndpunkt? I encyklikan Ecclesiam suam uppmanar påven Paulus VI oss att i den mänskliga dialogen efterlikna den dialog Gud inlett med människan. Dialogen är den privilegierade stund då människorna utbyter det bästa de har inom sig, då varje person i samtalet lyssnar lika mycket som han talar, kanske till och med mera, och för den skull talar

Unum 23

bättre. Dialogen är en skola till ömsesidig uppmärksamhet och vördnad. Den är människornas andliga mötesplats och därför ett av ekumenikens främsta arbetsredskap. Men det handlar mindre om att ändra vår egen ståndpunkt i mötet med ett medsyskon från en annan kyrka och mer om att låta oss förvandlas i och genom mötet med Kristus själv. I och med att splittringen och meningsskiljaktigheterna motiveras utifrån troheten mot Kristus så måste vi i den ekumeniska dialogen inrikta oss på det väsentliga mysteriet, så att vi närmar oss varandra genom att tillsammans närma oss Kristus, i tillbedjan. Att leva nära mysteriet, Treenighetens mysterium, Faderns, Sonens och den helige Andes personliga inre men också själv utgivande liv för världen; skapelsen, inkarnationen, korset, uppståndelsen, Treenighetens fortsatta närvaro i Kyrkan och sakramenten.

5. Ekumenik underifrån eller ovanifrån?

Livet på Berget är en vänskap och en gemenskap mellan enskilda personer som kommer till Berget, alltifrån de som stannar endast några dagar till de personer som stannar kvar här hela livet. Det handlar om gäster som kommer

på våra kurser och retreater, om volontärer som kommer under kortare el ler längre perioder, om Bergets vänner och välgörare, om de som väljer att gå in i vår ekumeniska kommunitet.

I princip handlar allt på Berget om en ekumenik som kommer underifrån. Det är personer som inte har någon officiell ställning i kyrkorna som lever tillsammans, arbetar, ber och delar livet med varandra. Det är en vänskap som inte skriver dokument, som inte samlas till konferenser, som inte diskuterar ekumenikens historia eller reder ut teologiska detaljer. ÄVEN OM VI står för en tydlig gräsrotsekumenik så måste vi också förhålla oss till de olika kyrkornas ledning och beslut.

Ekumenik handlar inte endast om relationer mellan enskilda troende utan också om relationen mellan kyrkorna och deras olika ledare.

På Berget ber vi varje dag för alla kyrkans ledare; för påven, patriarkerna, biskoparna, samfundsledarna över hela världen och för de olika kyrkoledarna i vårt land.

Som föreståndare innebär min ekumeniska uppgift att också föra samtal med företrädare för olika kyrkor. Att försöka bygga upp vänskapen, samtala, samarbeta och föra en dialog om hur man

Unum 24

från olika håll ser på Berget, och vad som är särskilt angeläget.

6. Återställandet av enheten Gud kallar på ett särskilt sätt de kristna att återförenas, i vår tid.

Det kan endast ske genom en ständig överlåtelse av oss själva åt Faderns vilja. Vi behöver inte kunna något om ekumenikens historia eller om splittringens problem utan snarare gå djupare in i föreningen med Kristus, i den bön som Jesus bad till sin Fader, kvällen före sin död. Det handlar om en helhet och ett helande av både oss själva och Kyrkan, både vår egen personliga helgelse och enheten oss kristna emellan. Ekumenik på Bergets vis är att tillsammans med Jesus överlåta sig åt Faderns vilja, att träda in i den saliga enhet som är vår kristna kallelses mål: den tillbedjansvärda Treenighetens enhet. Även om det övergår all mänsklig kraft och förmåga så är det är en helig uppgift att alla kristna försonas med varandra och förenas i Kristi enda kyrka.

Nyckeln finns i den heliga Treenighetens inre liv som strömmar ut i vår värld; Sonens bön till Fadern för Kyrkan, Faderns kärlek till oss och den Helige Andes kraft.

DET KONKRETA ekumeniska bidrag som Berget vill ge är att erbjuda en plats och ett rum för tillbedjan för alla kristna och alla sökande människor i vår tid. S:t Davids kapell är ett enhetens kapell där det konkret är möjligt för alla att samlas till gemensam bön.

Samtidigt följer med detta också en miljö på Berget där kallelsen varje dag är att leva försonade med varandra, i vänskap, i gemenskap och enhet. Det är inte lätt men alla svårigheter övervinns när vi upplyfter våra hjärtan och behåller blicken fäst vid Jesus; ”trons upphovsman och fullkomnare” (Heb 12:2).

AVSLUTNINGSVIS så vill jag dela med mig av Bergets medarbetarförbön som anger vår enkla grundhållning: Herre, tack för att du har kallat oss, tack för att vi hör samman med dig, tack för att vi är förbehållslöst älskade av dig. Gör oss trygga, frimodiga och glada. Hjälp oss att möta våra medmänniskor med kärlek, respekt, lyhördhet och omsorg. Hjälp oss att vårda vänskapens miljö, så att vi tillsammans är din öppna famn för alla som kommer till oss. Ge oss saligprisningarnas anda: glädje, enkelhet och barmhärtighet.

Unum 25

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS

Ett nytt liv Sr Veronica OP Artos 2018

Under många år har Sr Veronica glatt oss med böcker som betonar centrala ämnen som bönen, mässan, trosbekännelsen och nu har turen kommit till dopet.

I boken Ett nytt liv går Sr Veronica lika pedagogiskt till väga som alltid. De första fem kapitlen leder läsaren in i dopets mysterium. Hela Treenigheten medverkar, Andens gåvor utdelas.

Vi anar en djupare dimension där människan blir heliggjord och förs in i bönen Fader vår.

Denna bön ägnas hela nio kapitel och blir som en brygga in i det nya livet.

Vi vandrar tillsammans med dem som gått före; den heliga Maria, familjen i Betania och andra. Möten med Jesus som verkligen lett till ett nytt liv som framträder och möter oss.

Resan till stillhetens land Martin Laird Gaudete 2018 Boken i sig är inte helt ny, om än inte gammal, men denna svenska översättning av Gunnel Lönndahl är helt ny. Författaren Martin Laird är augustinermunk och har gedigen erfarenhet av undervisning och vägledning.

Boken lär inte ut tekniker för kontemplation, men etablerar balansen mellan det jordiska, värdsliga livet och den andliga verklighet vi ständigt söker och sträcker oss mot. Livet här på jorden är aldrig perfekt, men Gud är inte onåbar för det. Det finns alltid vägar för vår längtan.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA Vi har böcker, skivor och ikoner som speglar vår ekumeniska inriktning.

Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Kontakt: bokladan@berget.se Unum 26

S

tort tack för allt stöd under höstens arbetsdagar, gåvor av olika slag, förböner och all annan hjälp.

der arbetet men det behövs också de som kan hjälpa till med enklare uppgifter. Det skulle vara väldigt betydelsefullt och roligt om några 20-24 maj kommer nästa möj- i Vänföreningen hade möjlighet lighet för den som vill vara med att hjälpa till med detta. på Bergets arbetsdagar. Det är i Skogen runt Skogskapellet samt samband med Bergets årsmötes- neda n f ör Med itat ionsg å rden helg. Det är också ett mycket fint kommer at t ga l lras nu under tillfälle att odla vänskapen, bygga hösten och vintern. Vi hoppas det upp gemenskapen och komma inte ska störa verksamheten för Gud och varandra närmare. mycket och samtidigt innebära en Snart kommer vi att sätta igång öppning av vyn, ner mot Siljan. ett stort och omfattande arbete Om allting går i lås kommer vi med att isolera hela S:t Davids- också att prova ”Bed and Breakgården. Det har visat sig att det fast” på Berget. Det finns periär det effektivaste sättet att både odvis en mycket stor efterfrågan bevara S:t Davidsgården för fram- på övernattningsmöjligheter runt tiden och att sänka kostnaderna omkring Siljan. Många gånger för uppvärmning. har vi rum som står tomma och Det kan hända att det blir aktuellt att genomföra denna renovering i juli och augusti månad nästa år.

Då behöver vi många frivilliga som kan hjälpa till. Det kommer att finnas experter på plats som le-

detta skulle kunna vara ett sätt att använda våra resurser på ett mer effektivt sätt.

Med önskan om Guds frid, välsignelse och allt gott, till er alla!

f. Peder Bergqvist, föreståndare

www.berget.se Unum 27

Vi är verkligen glada för alla vänner som hjälper till på Bergets vänförenings arbetsdagar. Här en bild från höstens arbetsdagar. Alla är varmt välkomna till arbetsdagar igen till sommaren 2019, 20-24 maj.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: BERGET - KYRKAN OCH VÄRLDEN!

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323