7.3 Samarbetsorganens tillkomsthistoria

vill ha de funktioner – beträffande förlags- och social verksamhet, yttre mission, skolor, vigselrätt, förmedlingsorgan för ekonomiska bidrag från samhället etc. – ett samfund erbjuder sina samverkande församlingar. De undersökta samarbetsorganen är ett uttryck för detta. Denna dualism mellan å ena sidan motståndet mot i förhållande till de lokala församlingarna övergripande organisationer och å andra sidan viljan att få åtnjuta deras funktioner behöver bli föremål för ytterligare studium.

7.3 Samarbetsorganens tillkomsthistoria

De i uppsatsen behandlade organisationernas tillkomsthistoria skiftar. Gemensamt för dem skall vara, enligt den av Pethrus skisserade modellen, att de är uttryck för ”andliga sammanhållande krafter” och för ”yttre apostoliska förbindelselänkar”. Vidare är det gemensamt att det inte skall kunna sägas, att det är de fria, lokala församlingarna som sammanslutit sig i dessa organisationer, utan dessa organ har tillkommit på andra, inbördes olika, sätt, men med den gemensamma målsättningen att tjäna Pingströrelsen. Så tillkom SFM i sin egenskap av ett självständigt organ genom att Gud tillsatte tre män att utgöra SFM, Förlaget Filadelfia genom ett personligt initiativ vilket senare överläts åt Filadelfiaförsamlingen i Stockholm att som moderförsamling förvalta för hela Pingströrelsens räkning, liksom man gjorde med Evangelii Härold, senare blev så också fallet med SFM, Kaggeholm och Hjälpkassan. På 60-talet bildade Filadelfiaförsamlingen en stiftelse för Pingströrelsens räkning till vilken Kaggeholm överläts. Dagen startade som bolag på enskilt initiativ, liksom LP-Stiftelsen som Stiftelse. Vid IBRA:s och Samspars tillkomst tycks Nyhemsveckan ha spelat en viss roll, liksom predikantveckan gjort vid U-landshjälpens och PIL:s tillkomst och en ungdomsledarkonferens för PU:s, samt Kungl. Maj:t för vigselnämndens. Vid PU:s tillkomst märks en viss glidning mot att församlingarna skulle få yttra sig. Dessa tillställdes vid ett par tillfällen brev och inbjöds sända representanter. Men även här spelade predikantveckan en aktiv roll. I samband med mottagandet av statsstödet till församlingarna fick dessa också yttra sig genom brev, om man önskade ta emot detta och om man önskade ha Hjälpkassan som förmedlingsorgan. Men det var predikantmötet som fattade besluten att statsstödet skulle tas emot, hur statsstödet skulle fördelas och av vilket organ fördelningen skulle ske.