Teologi för hela skapelsen

tagits i Apg 1:8 och därmed har Anden främst beskrivits som Kraftgivaren. I den tidiga Pingströrelsen talades om Andens funktion som kraftgivare för liv och tjänst. I detta låg dels en betoning av Anden som kraftgivare, dels betoningen på den kristnes utmaning både till vittnesbörd och till helgelse. De senaste decenniernas bredning av pentekostalismen har lett till en breddning av Pingströrelsens förståelse av Andens funktion. På terminologinivån kan detta gälla förhållandet mellan andedop och andeuppfyllelse. På fenomenologisk nivå kan detta leda till ett samtal om tungotalets roll som tecken och andlig gåva. På teologiskt funktionell nivå kan detta leda till en diskussion om Anden som både livgivare och kraftgivare. Förlängningen av detta påverkar i högsta grad synen på Andens roll i upprätthållandet av skapelsen och vilken funktion erfarenheten av Anden har för den troendes ansvar för skapelsen.

Stefan Greens kapitel i denna studie bidrar till denna diskussion genom en exegetisk och bibelteologisk belysning av Anden som Guds livgivande närvaro i världen. Green visar att texterna både till form och till sitt underliggande teologiska innehåll pekar på hur Gud bär upp skapelsen och hur Anden är den livgivande kraften i detta bärande. En djupgrön teologi om Anden i ett pentekostalt sammanhang måste därför, för alla dem som är bärare av Anden, innebära att leva och verka i linje med Guds Ande. Engagemanget för skapelsen och för en hållbar utveckling blir i detta ljus ett sätt att samverka med Guds egen livgivande Ande enligt Green.

Teologi för hela skapelsen

De teologiska fälten som behandlas här belyser alltså positionsförskjutningar som skapar en bas för samtal om tro, församling, hållbar utveckling och global rättvisa. Det är utifrån den utgångspunkten de andra artiklarna konkret resonerar kring trons och församlingen roll i den här världen.

Samlande för alla kapitlen är en strävan efter helhetssyn. De binder samman andligt och materiellt, människan och resten av skapelsen, skapelse och nyskapelse, individ och kollektiv, nutid och framtid, samhälle och kyrka, och så vidare.

Samtidigt visar översikten ovan också att pentekostal teologi i sina rötter har betoningar som hotar att dra isär. På ett generellt plan har det i väst funnits, med rötter i grekisk filosofi, en lockelse i att sortera, gradera och dra isär. Dualism är ett begrepp som har använts för att beskriva denna uppdelning. Det var just på det området som den unga kyrkan utmanades. Under de första århundradena var det i kamp mot de så kallade gnostikernas

18