En trosbaserad dubbelbokning

rör sig måste ägas och domineras av människor, och inte av politiska eller ekonomiska institutioner med för stor makt.

Matteusevangeliet återger en viktig analys av vad som är primärt respektive sekundärt.321 I analysen slår Jesus fast att den institution (templet med dess tillbehör i hans fall) som etablissemanget ansåg vara det viktigaste var underordnat högre aspekter. Enligt den bibliska texten ska institutioner verka för människors livsvärldar. Så även om Jesus i princip respekterade den centrala institutionens funktion,322 templet, var han stundtals oerhört upprörd över hur korrupt det institutionella templet hade blivit. För Jesus var det angeläget att alla skulle inkluderas i de centrala institutionerna. Han gjorde t.ex. en stor sak av att även barn skulle inkluderas som fullvärdiga deltagare i Guds rike.323

En trosbaserad dubbelbokning

Hur kan då en dynamisk strategi utformas för att i samverkan med andra typer av aktörer än trosbaserade sträva efter att utplåna fattigdomens alla olika uttryck? … För en tid sedan satt jag på en hård träbänk, utanför Geijersalen på Uppsala Universitet, och tillsammans med några andra engagerade och insiktstörstande medvandrare i utvecklingsvärlden väntade på att få komma in i salen. Vi skulle samtala om ”Religionens roll i utvecklingssamarbetet”. Genom bokning hade vi rätt till rummet, eller hur var det nu... Medan vi väntade, funderade vi på om universitetet skulle inse våra behov eller om vi skulle bli utan rum.

En av arrangörerna för samtalet kom till slut tillbaka från Byggnadsavdelningen och meddelade att det förelåg en dubbelbokning. Och vi hade nu fått ett annat rum längre bort, men inte alls lika prestigefullt som Geijersalen.

Ja, vi som håller på med utveckling är ju vana vid att anpassa oss till nya situationer, så vi avstod från att ge röst åt våra rättigheter, och lommade iväg till det anvisade rummet. Någon funderar högt över varför det ska vara så att frågor kring hur religion ska länkas till utveckling alltid ska marginaliseras; varför är människors hela livsvärldar mindre viktigt än de objekt som naturvetenskap och ekonomi sysslar med?

321. Matt 23:1–24:2 … den som är störst ska tjäna de andra… 322. Matt 8:4 … gå och visa upp dig för prästen… 323. Matt 18:1–5, 19:13–14 … ta emot ett barn… himmelriket tillhör barnen

145

Lite försenade kom vi så äntligen igång i det nya rummet. En föreläsare inledde samtalet med att förklara hur de stora givarna håller på att byta fot; från att ha varit instrumentella och resultatdrivna i sin syn på allt (inklusive religion), till att numera ha börjat bli kontextuella och inse att religion är en integrerad och oskiljaktig del av många människors liv. De inser, menade föreläsaren, att det inte längre går att objektifiera utveckling. Människor måste få chans att holistiskt länka den till sin kultur, religion och tro. … Jo, visst är det så, att trots den tydliga rörelsen mot kontextualisering, så finns det några eftersläntrare som vill undvika att religion och utveckling dubbelbokas. När dessa eftersläntrare försöker hålla isär utveckling och religion, inser de inte att de som tvingas bort till andra marginaliserade rum, är de som ofta är i mest behov av utveckling.

Hur gör man då för att etablera ett gemensamt och holistiskt ägande av tid och rum där både religion och utveckling ryms? Kanske genom att göra dubbelbokning till en strategi som bidrar till att skapa hela världar där religion och utveckling dynamiskt samverkar. En annan av inledarna till dagens samtal problematiserade mötet mellan religion och utveckling ytterligare ett steg. Han pekade på att flera av de stora pentekostala och karismatiska kyrkorna i utvecklingsländerna inte följer de spår som de stora givarna vill finansiera. De bekämpar fattigdom på sitt eget och ganska effektiva sätt genom att ofta använda ”framgångsteologi” som ramverk. Trots att vi i Sverige helst vill stänga in denna typ av teologi i ett avgränsat rum, så lyckas dessa kyrkor att därigenom inspirerar sina medlemmar till att ta tag i sina liv, och driva det framåt och uppåt i både socialt och ekonomiskt avseende.

Hur långt kan man då dubbelboka så att det blir meningsfullt? Tänk om det är så att dubbelbokning är grundförutsättningen för gemensamt ägande; vare sig det gäller rum, tid eller utvecklingsagendor. Och ska vi tillsammans äga religion och utveckling så behöver vi nog sätta oss ner och gemensamt fundera över hur vi på ett meningsfullt sätt kan forma en ”dubbelbokningsstrategi”. Ett sådant samtal kommer sannolikt utveckla vårt gemensamma språk, leda fram till en ömsesidig respekt för varandras perspektiv, och bygga tillit genom att vi lär om och med varandra.

I perspektiv av en dubbelbokningsstrategi är det lätt att inse att en traditionell reflektion kring vilken roll kyrkan ska ta i det offentliga rummet riskerar att leda fram till avgränsade specialiseringar i namn av ”added value”. Sådana avgränsningar är nog inte i enlighet med vare sig Agenda 2030 eller Guds avsikt att vi människor ska vara förvaltare i enlighet med

146

hans bild och likhet. Så om jag nu, i stället för ”roll”, börjar tänka i termer av ”ansvar” kanske det finns nya förutsättningar för samverkan. Och då kanske dubbelbokningar blir ett sätt att samordna mig med andra verksamheter inom och utanför kyrkan. Därigenom kan man upprätta spännande möten med många andra. Och hållbarhetsmålen inom Agenda 2030; ja, de erbjuder en sådan fantastisk möjlighet till dubbelbokade möten, mellan utsatta och marginaliserade, och allt från teologer och utvecklingsproffs, till politiker och näringslivsaktörer.

147

148