2.2 Perioden 1911–1958

uppgifterna. Avskedsmöte hölls i Lidköping trettondedagen 1911. Efteråt såg LP på de fyra åren i Lidköping som sin »utbildningstid«. 25

Den 8 januari 1911 hade LP sitt inträde i Stockholms sjunde baptistförsamling. Dagen efter var det välkomstfest och bland kända baptistledare fanns överste K.O. Broady och riksdagsman Jacob Byström på plats.26 Drygt två år senare – den 29 april 1913 – uteslöts Filadelfiaförsamlingen på grund av sin »öppna« kommunion ur Svenska Baptistsamfundet.27

I rask takt byggdes »den nya rörelsen« upp och konsoliderades. Bokförlag hade bildats när LP utgav Jesus kommer, 1912. Sångboken Segertoner blev klar 1914, bibelskola började 1915 och tidningen Evangelii Härold kom med provnummer 1915 för att 1916 permanentas. De stora i regel årligen återkommande »bibelstudieveckorna« för i första hand rörelsens egna predikanter och »vittnen« tog sin början under 1910-talet.28 Under 1920-talet är det framför allt samarbetet mellan LP och författaren Sven Lidman som faller en i ögonen. Vidare framstår schismen med A.P. Franklin29 som en stor och avgörande händelse. Den stora Filadelfiakyrkan, som byggdes då den ekonomiska krisen gjorde sig känd i landet, invigdes 1930. Det var »den största högtidsdag som Filadelfiaförsamlingen i Stockholm dittills upplevat. Det var också en av mina stora och lyckliga dagar«, skriver LP.30 När 1930talet bryter in seglar församlingen och LP uppenbarligen i stark medvind, även om det kan råda delade meningar om hur decenniet skall beskrivas. Själv använder LP om denna tid uttryck som »vid framtidens fönster«, »på rymlig mark« och »i expansionens tecken«. 31 Ett annat perspektiv utgörs av de nya stadgar som församlingen antog 1936.

25 Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 211. 26 ibid., s. 210. 27 Struble, 2009/1982, s. 37–47; Lagergren, 1989, s. 45–50. 28 Lindberg, 1985, s. 179; Struble, 2009/1982, s. 196f. 29 I striden med Franklin vanns enligt somliga forskare en avgörande drabbning för dem som i likhet med LP värnade om »den fria bibliska församlingen«. Struble, 2009/1982, s. 113–130; Lindberg, 1985, s. 199ff., 213. 30 Hos Herren är makten, 1955, s. 11. 31 ibid., s. 11, 16, 23.

Först hade församlingen följt baptistsamfundets »ordning«,

32 senare hade den stadfäst egna stadgar 1916. 33 1936 fattades beslut om nya.

Eftersom det rådde stor arbetslöshet i Stockholm vid 1930-talets början kom den sociala verksamheten att betydligt utvidgas. Dagligen bespisades hundratals människor av församlingen.34 Man kan hålla med Adrian Holmberg om att innehållet i 1916 års stadgar § 1 är slående. »Paragrafen är närmast ett socialt program med högt socialt patos.«35 Holmbergs karakterisering av LP på denna punkt förtjänar att medtagas: »Den unge föreståndaren ingöt i den unga församlingen ett socialt patos, ett medvetande att människan visserligen inte lever allenast av bröd, men att hon heller inte kan leva utan bröd.«36

Det stora projektet under den tid vi nu tecknar konturerna till, som visserligen inte realiseras förrän 1945, är utan tvekan tidningen Dagen. Redan 1935 har LP fört det på tal37, men på grund av motstånd i församlingen38 fick han återkomma flera gånger och till sist gå förbi styrelsen innan han lyckades förverkliga sin idé om en egen tidning.

32 Så enligt Holmberg, 1980, s. 73. Några separata stadgar skrevs inte. I brev (2.11.1988) från Lea Månsus, Betelseminariet, lämnas upplysningen »att några ’normalstadgar för församlingar’ fanns inte vid den tiden« (dvs. 1910 inom baptistsamfundet). Nils

Thörevik vid PingstRörelsens Informationscentrum, ifrågasätter hur det var med stadgar från början och hänvisar till § 9 i protokoll 13.4.1916. Brev till författaren 9.2.1989. 33 Holmberg, 1980, s. 73ff. »1916 års stadgar, församlingens första, har historiskt värde.

Därför publicerar jag dem i sin helhet. Stadgarna var barn av sin tid.« ibid. Jfr Holmberg, 1976, s. 97f. Stadgarna från 1916 har Nils Thörevik inte lyckats uppleta åt författaren. Brevet (9.2.1989) avslutas: »Kan vi finna stadgarna från 1916 sänder vi dem senare.« 34 Holmberg, 1976, s. 107. LP uppger antalet till 450. Hos Herren är makten, 1955, s. 59. 35 § 1 har enligt Holmberg följande ordalydelse: »Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, som bildades redan 1910, är en förening af bekännare utaf den evangelisk-lutherska trosläran, hvilka sammanslutit sig för gemensamma gudstjänster och inbördes kristlig uppbyggelse samt med särskilt ändamål att omhändertaga och bereda vård åt fattiga eller annorledes hjälpbehövande barn, upprätta och på rätt väg hjälpa fallna män samt i öfrigt efter förmåga hjälpa nödställda eller utöfva kristlig människovänlig verksamhet. Församlingen är inte någon ekonomisk förening enligt tanken i lagen om dylika föreningar.« Citerat efter Holmberg, 1980, s. 74, 77. I senare stadgar lyfts »lutherska« i »evangeliska lutherska trosläran« bort. Om bestämningen »evangelisk-luthersk«, se t.ex. Eckerdal & Gerhardsson & Persson, 1989, s. 14f. 36 Holmberg, 1980, s. 78 37 Tidningsfrågan togs enligt LP upp för första gången i Filadelfiaförsamlingens styrelse den 21 februari 1935. Hos Herren är makten, 1955, s. 175. 38 Till detta, se Sahlberg, 2009/1977, s. 128; Lundgren, 1973, s. 120f.

Innan han lyckas med tidningsförslaget hade han 1941 lämnat Sverige för USA, och återkommit.39

När LP återkom från USA var det vänner som tyckte att han inte var densamme som när han for. »Det verkade som om han blivit förnyad«, skriver Holmberg, 40 en iakttagelse som LP bekräftar: »Jag var starkare och hade därför mera kurage att ge mig i kast med förhållandena.«41 Bortavaron gjorde att han kom att se på Sverige med delvis nya ögon. Framför allt uppmärksammade han vid hemkomsten »den

39 Vad låg bakom resan till USA och den hastiga hemresan? I Lewi Pethrus i närbild berättar LP att han vid denna tid tyckte att hans händer var bakbundna i arbetet i

Stockholm. »Man sade nej till mina förslag till expansion.« Lundgren, 1973, s. 124;

Hos Herren är makten, 1955, s. 179f. I USA uppskattade man män som ville något. Det slog an på LP. Under tidigare resor i landet i väster hade han presenterat sin verksamhet, som på 40-talet var den största i Europa. Det förklarar i någon mån att han hade »många kallelser« till olika församlingar i USA. Lundgren, 1973, s. 124. (Att det skulle röra sig om många kallelser går inte att belägga. Den 26.9.1940 meddelade LP vid ett sammanträde med äldste- och diakonkåren att han erhållit en kallelse från

Filadelfiaförsamlingen i Chicago att bli dess föreståndare och predikant. Sundstedt, 1973, band 5, s. 313f. I denna kallelse sade sig LP »skymta Guds ledning«.) Lidman anlägger i sina framställningar två andra perspektiv som svar på resans varför. Det ena baserar sig på att LP skulle vara »omtöcknad av framgång« och trodde sig vara kallad att i USA framträda som »den svenska pingstväckelsens apostel i världsformat«. Det andra utgår från en idé om att LPs rädsla »för ett ryskt angrepp på Sverige hade efter vinterfreden 1940 stegrats till rent monomana proportioner«. (Citaten efter

Sundstedt, 1973, band 5, s. 310. Jfr Lidman 1949, s. 88ff.) Varför vände LP tillbaka till

Sverige så snabbt? Sundstedt (1973, band 5, s. 314) skriver, att LP »på sommaren 1941 ansåg sin mission i Amerika avslutad«. Formuleringen utnyttjar inte bara »det fromma språket«, den är dessutom utomordentligt kryptisk. LP själv söker åtminstone i senare beskrivningar inte dra in händelserna i några andliga dimmoln. »Det var lögn alltihop. Jag hade inte gjort någonting egentligen.« (Jfr LPs brev till J. Mattsson 23.6.1942, O. Pethrus 18.12.1942, M. Berglund, 21.12.1942, i vilka LP uttrycker besvikelse över att han fick så litet uträttat under vistelsen i USA. LPs arkiv, RAA.)

Skälet till att han återvände till Sverige var, att han »fick inget grepp dit han kom« och vad han hade att välja mellan i USA var att antingen bli mentalt sjuk eller att dö.

Det var i Sverige han hade sin »stora verksamhet« och sina »väldiga möjligheter«.

Lundgren, 1973, s. 131, 125. När »jag« kom hem »skojade« Lidman och sade, berättar

LP, »att jag ansåg att jag gjort min insats i Amerika«. Utifrån Lidmans artikel Mod och tålamod, i EH sept. 1943, s. 772–773, 776–778, måste kommentaren varit djupt kritisk. I artikeln skriver nämligen Lidman med anspelning på LPs Amerikaresa: »Vilken gränslös tur för oss, att Paulus inte hade flygmaskin. Tänk om han rusat iväg till

Rom i en sådan! Och efter ett halvår flugit tillbaka till församlingen i Antiokia och förklarat att nu hade han uträttat vad Gud ville ha utfört genom honom i Rom. Det hade varit döden både för evangelii budskap, för Europa och för oss.« 40 Holmberg, 1980, s. 211f. 41 Hos Herren är makten, 1955, s. 199.

hastigt tilltagande moralupplösningen« och att det »offentliga livet i Amerika« var »långt mera genomsyrat av kristna grundsatser«. Iakttagelserna kom att spela en betydande roll i den räcka av aktiviteter och handlingar som LP initierade efter hemkomsten från USA.42 Först på dagordningen stod folkhögskolan. 1942 beslutade styrelsen att starta en sådan. Till folkhögskolefrågan hörde lokalfrågan. Det spörsmålet löstes definitivt när Kaggeholms slott på Ekerö inköptes – eller när LP drev igenom köpet som han själv formulerar sin roll43 – 1943. Året därefter tar han initiativ till det stora enhetsmötet mellan döparriktningarna i landet.44 Den stora frågan var dock en daglig tidning. Efter en tioårig kamp var projektet om inte i hamn så dock påbörjat. Självsynen är hos LP att han »startade Dagen själv. Jag hade varken församlingen eller styrelsen med mig«.

45

Radiomissionen har också delvis sin upprinnelse i USA,46 men växer fram efter det att Filadelfiaförsamlingen i Stockholm i oktober månad 1945 haft sin första radioutsändning.47 Där hade en skriven tacksägelse lästs upp vari vederbörande tackade Gud för att han blivit botad från cancer. Inslaget åstadkom ett visst rabalder i pressen och församlingens

42 Hos Herren är makten, 1955, 43 Lundgren, 1973, s. 131. Han tillägger i samma andetag: »Det var egentligen Filip

Lundberg och jag som ordnade den affären.« 44 Lindberg, 1985, s. 223ff.; Struble, 2009/1982, s. 177ff. Om döparkonferensens uteblivna fortsättning följer Lindberg LPs framställning i Hos Herren är makten (1955, s. 163). Konferensens beslut blev att en fortsättningskommitté skulle tillsättas. Enligt

Lindberg »blev inte pastor Lewi Pethrus invald i denna kommitté«. Lindberg 1985, s. 226. LP skriver, att denna »kommitté har emellertid inte senare låtit höra av sig, och strängt taget har ingenting gjorts för att fullfölja den då framförda tanken«. Hos

Herren är makten, 1955, s. 163. Sahlberg visar att nämnda kommitté hade LP som sammankallande. Sahlberg, 2009/1977, s. 101. LP tar upp synpunkten, att han skulle ha varit självskriven i kommittén, men påstår: »Jag tillhörde den inte.« Hos Herren är makten, 1955, s. 163. Svenska Morgonbladet (16.12.1944) och EH (28.12.1944, s. 1235) bekräftar att LP ingick i fortsättningskommittén. Å andra sidan säger LP att han inte fullföljde sina initiativ i detta sammanhang pga. »de splittringstendenser som Sven

Lidman och hans närmaste understödjare spred omkring sig«. Den anständiga sanningen, 1953, s. 130. Indirekt erkänner LP därmed att han kunde ha fullföljt de initiativ han tog i enhetssträvandena, men han förde ärendet åt sidan. 45 Lundgren, 1973, s. 132, 134. LP kan också formulera sig så här: »Dagen, som är pingstväckelsens största och djärvaste trosföretag«, dvs. LPs största och djärvaste trosföretag är samtidigt pingströrelsens. Hos Herren är makten, 1955, s. 187. Till modifieringar av synsättet, se Sahlberg, 2009/1977, s. 145f. 46 IBRA Radio 30 år, 1985, s. 11. 47 Hos Herren är makten, 1955, s. 246.