2.3 Den ansvariga människan

i efterhand förmår genomskåda Guds avsikter.80 Liknande tankar framförde Sven Lidman.

För att sammanfatta: Om Gud får grepp över människans vilja, får han inflytande i världen. En öm punkt är viljeidentifikationen: människans vilja blir Guds. Eftersom Guds verk sker i, genom och av människan, är det människan som utövar inflytande eller makt över andra människor.81 Parallellt med överlåtelsespråket löper klart och tydligt »maktspråket«. När LP celebrerar Guds makt utgår han från att han kommer att få dela den. I överlåtelsen överlämnar människan åt Gud rätten att bestämma över och använda hennes liv, men samtidigt sker att människan mottar kraft från Gud att vara den människa, det redskap, han behöver. Människan tar i anspråk den makt hon tycks vända sig från samtidigt som hon hävdar att hennes Gud blir andras Gud på ett villkor, nämligen genom överlåtelse. Den makt som överlämnas är rätten att bestämma över sitt liv medan den makt människan mottar är av funktionell art och beskrivs bäst med kraftterminologin.

Generellt sett är den fria viljan djupt förbunden med ansvarstanken.82 Så är det också hos LP, som tilltalas av tanken i så hög grad att han menar att utan den skulle själva livsmeningen hamna i farozonen: »Jag tycker att tillvaron skulle förlora något av sin spets … om inte människan skulle bära ett ansvar, om det inte skulle finnas ett straff.«83 Begreppet ansvar med den innebörd som avses i citatet lägger vikten vid människans förmåga att handla, att utföra de handlingar som tillhör det etiskt rätta och goda. Ansvaret är ett ansvar för människan själv och hennes medmänniskor och hon är ansvarig inför Gud. I en anteckning framkommer samma tankemönster som vi ovan funnit vara bestämmande för uppfattningen om den fria viljan. »Gud är allsmäktig, det är sant. Men han har åt varje människa givit hennes fria vilja. Hon har haft tillfälle att mottaga frälsningen eller att förkasta

80 Wagndal, 1954, s. 112 81 Band 8, s. 304f. 82 Hemberg & Holte & Jeffner, 1982, s. 66f. 83 Lundgren, 1973, s. 14.

den …«84 Anledningen till att »det ligger ett så fruktansvärt ansvar i att leva« är vidare »att andra inte skall behöva lida för min skull«. 85

LP redogör sparsamt för »ansvarigheten«. Fenomenet ligger hellre som en underström i förkunnelsen, dvs. som förutsättning. Däremot händer det att begreppet får innebörden att uttrycka en moralisk bedömning av medmänniskan. Hon är antingen ansvarslös eller ansvarsmedveten. Kännetecknande för vår tid är den första hållningen. 86 Gustav VI Adolfs valspråk »plikten framför allt« på 1950-talet hälsas med glädje. Kommentaren som LP skänker valspråket är denna: »Den människa som sätter plikten framför allt annat är en god människa.«87 Något bättre valspråk för vår tid finns inte. Ansvarslösheten är »en av tidens mest framträdande egenskaper«. 88 Problemet är enkelt uttryckt friheten i det svenska samhället, förhållandet att den sociala kontrollen rör sig bort från familjens och den enskilde individens domäner samt att det i LPs perspektiv sker försök till eliminering och mildring av straffet för begångna brott. LP befinner sig i en djupgående konflikt med den moderna välfärdsstatens ideologi och de allmänna humanitetsföreställningarna i efterkrigs-Sverige. En av konfliktpunktema är människan som ansvarig varelse.

Människans ansvarighet härleds från det faktum, att hon är skapad. Ansvaret är något som hon »bär«, alltså något av Gud givet och tilldelat. Den kristna tron ger inget nytt innehåll i ansvarigheten. »Jesus slätade aldrig över människans fria vilja och det ansvar den lägger på henne.«89 Emellertid är ansvarigheten inte total. Den begränsning som är för handen bottnar inte i kristendomsuppfattningen i sig, utan finns väl grundad i skapelseperspektivet. Dels är människans etiska förstånd begränsat, hon känner inte till alla omständigheter och följdverkningar, dels kan det hända att hon vill mer än hon har resurser att göra. Ansvaret korresponderar med andra ord med människans kapacitet. »Man står inte i en ansvarsställning så länge man ingenting kan göra; men kan man göra något, då har man ansvar för vad man gör

84 Under den högstes beskärm, 1966, s. 213. 85 Lundgren, 1973, s. 7. 86 Under den högstes beskärm, 1966, s. 210f. 87 Lewi Pethrus som ledarskribent, 1954, s. 352. 88 ibid., s. 350. 89 Lundgren, 1973, s. 14.